Fettskrämd

Boken är skyddad av upphovsrättslagen.

Fettskrämd Copyright © 2005-2006 Pagina Förlags AB/Optimal Förlag Författare : Lars-Erik Litsfeldt Omslag: Trigon Reklambyrå AB Omslagsfoto: Håkan Målbäck Formgivning: Pagina Förlags AB/Optimal Förlag E-boksproduktion: Elib, 2006

Pagina Förlags AB/Optimal Förlag Box 2103, 174 02 Sundbyberg

91-636-0901-0

iii

Tack Jag vill passa på att tacka några personer som har varit extra viktiga för mig under arbetet med denna bok. Först har vi Uffe Ravnskov som orkat med att svara på alla mina frågor och som också var den som – utan att förmodligen själv veta om det – såg till att jag började skrivandet på allvar. Magnus Peterson har under processen gett mig massor av värdefulla idéer, tanke-ställare och har även stått för feedback. Nils Olof Carlins syn-punkter har varit synnerligen värdefulla för mig liksom Leif Ekerlings språkkoll. Tack Jörgen Vesti-Nielsen och Lars Wer-kö för värdefulla synpunkter och förord! Sist men inte minst går ett stort tack till min gode vän, den evige idékläckaren Ulf Norrby som faktiskt var den som kom med idén till den här boken.

Uppsala i augusti 2005 Lars-Erik Litsfeldt

iv

Innehåll

FÖRORD ..........................................................................VIII

INLEDNING ..................................................................... 3

1. VAD ÄR PROBLEMET? ................................................ 10 Kolhydrater och övervikt ........................................................10 Min historia ......................................................................... 12 Sammanfattning................................................................... 14

2. DIVERSE FAKTA ....................................................... 15 Därför äter vi........................................................................15 Diabetes ..............................................................................18 Insulin ................................................................................. 21 De langerhanska öarna ....................................................... 24 Levern ................................................................................ 24 Fett .....................................................................................25 Kolhydrater ......................................................................... 30 Protein .................................................................................31 Kolesterol ............................................................................ 33 Ketos .................................................................................. 36 Vitaminer ............................................................................ 38 Åderförkalkning ................................................................... 39 Banta? Vad är det? .............................................................. 41 Sammanfattning.................................................................. 44

3. TEORIER ..................................................................... 48

v

Fett .................................................................................... 48 Kolesterol ............................................................................ 56 Kolhydrater ......................................................................... 68 Diabetes ............................................................................. 70 Fibrer.................................................................................. 80 Varför fungerar inte ”vanlig” bantning? ..................................81 Vad är det som händer? ....................................................... 83 Naturlagarna ..................................................................... 84 Förklaringar......................................................................... 86 Tänder ................................................................................ 89 Barnen .................................................................................91 Stress ................................................................................. 92 Konklusion........................................................................... 95 Sammanfattning................................................................... 97

4. HUR KUNDE DET BLI SÅ HÄR? .............................. 101 Den vetenskapliga metoden .................................................102 Sanningens dödgrävare ......................................................104 Citeringar........................................................................... 109 Leka med siffror .................................................................. 112 Ignorera nya rön................................................................. 114 Objektivitet..........................................................................116 Utvalda resultat....................................................................117 Pengar .............................................................................. 124 Lästips............................................................................... 126 Vem har rätt?..................................................................... 126 Sammanfattning................................................................. 127

vi

5. SÅ GJORDE JAG......................................................... 129 Sammanfattning................................................................. 132

6. INVÄNDNINGAR DU BÖR VARA BEREDD PÅ ........... 133 Sammanfattning................................................................. 142

7. VILHJALMUR STEFANSSON .................................... 144 Sammanfattning..................................................................154

8. HUR MAN GÖR .......................................................... 155 Invägning och mätning ........................................................ 155 BMI ................................................................................... 156 Att äta ute .......................................................................... 156 När det går trögt ................................................................ 159 Sammanfattning.................................................................. 163

9. MATEN..................................................................... 164 Lågkolhydratkost i ett nötskal................................................164 Istället för potatis, pasta och ris ............................................ 167

Sallad med fetaost ......................................................................... 167 Zucchini ....................................................................................... 167 Cole slaw ...................................................................................... 167 Grönsallad, olika sorter ................................................................. 168 Spenat, färsk eller djupfryst (dock inte stuvad) .............................. 168 Tomater, varma eller kalla............................................................. 168 Wokade grönsaker ........................................................................ 168 Avokado........................................................................................ 168 Tsatsiki ......................................................................................... 169

Såser, kryddsmör och goda geggor ..................................... 170 Brunsås ......................................................................................... 170 Pesto ............................................................................................. 173 Kryddsmör.................................................................................... 174 Creme fraiche-röra med ost........................................................... 175

vii

Till salladen: ....................................................................... 176 Nobisdressing ............................................................................... 176 Hemlagad majonnäs...................................................................... 177

Några recept på själva maten ............................................. 178 Frukost ......................................................................................... 178 Fläskfilé med tonfiskmajonnäs ...................................................... 180 Köttfärsbiffar................................................................................. 182 Oxfilé på grönsaksbädd ................................................................. 183 Stekt lax med hemlagad pesto ....................................................... 185 Snabbmat på jobbet ...................................................................... 186 Stekt strömming med sesampanering ............................................ 187

Verkar det svårt? Är du ingen kock? ..................................... 188 Avrundning ........................................................................ 189

BILAGA ....................................................................... 192 Kolhydrattabell ................................................................... 193

viii

Förord av Lars Werkö Det har alltid funnits anledning att diskutera kostens betydelse för hälsotillståndet i en befolkning. I utvecklingsländerna, i synnerhet i deras fattigaste befolkningar, är det brist på föda, svält, som leder till allvarliga hot mot hälsan. I västvärlden är det istället överflöd som utgör hotet. Överflödet kan vara ge-nerellt men även ta sig uttryck i form av överförbrukning av vissa ingredienser i den dagliga kosten. Debatten har tidvis varit intensiv om det är fett, i synnerhet från animala källor, eller socker, som utgör det största hotet för den moderna människan. Hälsofantaster av olika slag, grupper med ett en-tydigt hälsobudskap – vegetarianer, veganer, frisksportare – är exempel på särskilt frälsta som startat rörelser som med stark tro och utan vetenskapligt underlag pläderat för en viss kost. Fysiologer eller kemister med särskilt intresse för kostens sammansättning eller för dess samband med ämnesomsätt-ningen har blivit fascinerade av hur vissa födoämnen, när de bryts ned i aminosyror eller fettsyror med olika mättnadsgrad, kan tänkas vara av betydelse för uppkomsten av sjukdomar. Under början av det förra seklet fick vitaminer och spårämnen stor uppmärksamhet, sedan man visat att vissa vitaminer var av betydelse för uppkomst av en del specifika sjukdomar. När dessa i huvudsak försvunnit beroende på adekvat tillförsel av vitaminer och spårämnen i den dagliga kosten har intresset istället vänts mot kostens innehåll av kaloribärande närings-ämnen, fett, kolhydrater och äggviteämnen. De flesta närings-forskare har varit överens om att fördelningen mellan dem skulle kunna orsaka vissa sjukdomar, i synnerhet vid hög för-

ix

brukning. Flertalet näringsspecialister har ansett att fettet i kosten varit av störst betydelse (samband med kolesterolhalt i blodet och åderförkalkning) medan andra ansett att övermått av kolhydrater varit det som betytt mest. Yudkin präglade re-dan på sextiotalet uttrycket ”vitt, lättlösligt och dödligt” om socker. Det näringsfysiologiska etablissemanget, stött av sock-erindustrin och andra livsmedelsföretag, tonade emellertid ned denna aspekt och Yudkins inlägg är idag glömda. När man satte kostens sammansättning i samband med sjuk-domars etiologi blev kostens fettinnehåll och dess betydelse för blodets halt av kolesterol särskilt uppmärksammat. Sällan dis-kuterades det självklara att om en typ av näringsämnen ökade, måste en annan utgöra en mindre del av det totala kaloriinne-hållet. Högre mängd fett tog en grupp upp som alla sjukdo-mars moder, högre mängd lättlösliga kolhydrater en annan. Samband bevisades med enkla korrelationer till hela befolk-ningars eller befolkningsgruppers konsumtion. Medeltalssiffror hämtades ofta från olika officiella sammanställningar. Hade man istället från början uppmärksammat grönsaker och frukt och räknat ut deras samband med vissa sjukdomar skulle da-gens vetenskapliga debatt om relation kost – sjukdom se helt annorlunda ut. Forskningen kring kostens betydelse för hälsan har framförallt letts av näringsforskare, epidemiologer eller kemister, som inte alltid haft någon medicinsk utbildning. En stor del av denna har utgjorts av djurstudier eller kortvariga belastningsstudier på människa. Helt dominerande har varit stora befolknings-studier, som i allmänhet har relaterat resultat av en koststudie vid ett tillfälle till hälsotillståndet något eller flera decennier senare. Det är först på senare år som upprepade koststudier, i

x

allmänhet i form av enkäter, gjorts i befolkningsserier som följts under lång tid. Ju noggrannare studierna har genomförts, både i fråga om beskrivning av kostens innehåll och definition av det senare hälsotillståndet, desto svårare har det varit att få fram en säker relation dem emellan. Detta kan illustreras med resultat från den pågående studien av en representativ befolkningsgrupp i Malmö. En särskild fördel med denna studie är det blandade populationsmaterial som Malmö har erbjudit. En annan är att kosten har analyserats med en metod utvecklad med stöd från det svenska medicins-ka forskningsrådet. Resultatet av kostanalyserna har ställts i relation till sjukdomsförekomst vid dödsfall genom en speciali-serad patologisk anatomisk undersökning. Undersökningen har inte kunnat påvisa någon relation mellan olika födoämnen och senare sjukdom. Frågan om relation mellan kostens inne-håll av makronutrienter, fett, kolhydrater och protein, och häl-sotillstånd är därför lika oklar idag som den var i mitten av föregående sekel, då intresset för dessa samband började. I en sådan situation finns det alla möjligheter för lekmän med intresse för kost, vare sig de är gourmander, gourmeter, vegeta-rianer eller har andra intressen för kökets frestelser, att ge sig in i diskussionen om vilken kost som bör vara optimal för dagens befolkning. Olika kokböcker översvämmar bokhandelsdiskar-na. Dags- och veckotidningarna har speciella medarbetare som ägnar sig åt kosten, såväl innehåll som tillagning. I vilken ut-sträckning de granskat det ”vetenskapliga” underlag som de baserar sina uttalanden eller recept på, är oklart. Flertalet torde utan vidare ansluta sig till ett politiskt korrekt synsätt att utan kritik använda uttalanden från myndigheter i sin verksamhet.

xi

Så länge de gör det kommer de att vara understödda av Livs-medelsverkets vetenskapsmän och andra myndighetspersoner. Det finns emellertid en del kritiskt inställda lekmän som har svårt att acceptera den okritiska inställning som både myndig-heter och media haft i anslutning till frågan om relationen mellan kost, nutrition och vanliga kroniska sjukdomar. An-tingen de nöjt sig med att från sin utgångspunkt granska den vetenskapliga litteratur de kunnat smälta och påpekat de inad-vertenser som föreligger, eller som i den här boken, också för-sökt dra slutsatser från sina mödor till praktiska förslag, har de mötts av bristande förståelse från såväl myndigheter som fors-kare. Dessa senare har alltför lätt att sätta sig på sina höga häs-tar och framhålla att det endast är de som verkligen förstår vad frågorna gäller och kan bedöma hur de skall besvaras. Redan det ofantliga omfånget av den litteratur som under flera de-cennier ägnat sig åt förhållandet mellan kost och hälsa visar att forskarna inte kommit så långt som de själva vill påskina. Det går inte att komma ifrån att även lekmän, när de gett sig in i leken, har stora möjligheter att bedöma sanningshalten i mycket av den litteratur som blivit alltmer otymplig och svår-överskådlig. Författaren till denna bok är en sådan. Han har ovanligt goda förutsättningar att analysera den relevanta litte-raturen och bedöma bakgrunden till de olika förslag om kost som kommit fram under de senaste decennierna. Med juridisk bakgrund och vana vid att gräva fram sanningen (skattejurist!) har han granskat det underlag som många mer eller mindre välkända förslagsställare i fråga om kost utnyttjat. De som är troende rörande ”kolesterolhypotesen” kan känna sig störda av att författaren citerar Uffe Ravnskov flitigt. Det gör han emel-

xii

lertid inte utan att själv ha satt sig in i mycket av den litteratur som ofta förbises. Lika viktigt har det varit för honom att i praktiska försök på sig själv konstatera i vilken omfattning förslag om kostens sammansättning verkligen leder till de resultat som man på-står. Egentligen har det också varit för att förbättra sin egen situation som han gett sig in i det getingbo som kost/hälsa-diskussionen utgör. Hans beskrivning är avfattad för gemene man och är lätt att följa. Både de teoretiska och praktiska re-sultat han lägger fram är av intresse för den pågående debatten om vilken kost som bör utgöra grunden för en sund livsstil. Det kan sägas att resultat på en person inte kan anses vara till-räckligt för att bilda grund för några rekommendationer. Där-för behövs det konfirmerande studier. Dessa kommer emeller-tid inte till stånd om man inte tar författaren och hans fram-ställning på allvar. Det kan också påpekas att den som skapade ordet bantning, William Banting, grundade sina rekommen-dationer på de resultat han upplevt vid studier på sig själv. Det går således knappast att avfärda den kritik som författaren till denna bok lägger fram. Inte heller torde de resultat som han funnit när han tillämpat sina teorier på sig själv kunna förklaras med att han inte kan bedöma den medicinska veten-skapen. Alla med intresse för vilken kost som bör rekommen-deras i dagens situation borde läsa denna bok och ta till sig dess kritiska budskap.

Stockholm den 20 januari 2005 Lars Werkö

Förord Av Jörgen Vesti-Nielsen Under de mer än tjugo år jag har behandlat människor med övervikt och typ 2-diabetes, har jag sett en enda person, som har lyckats gå ner i vikt och uppnå normalvikt samt få normalt blodsocker och sedan år efter år förbli normalviktig. Tyvärr följde denna person inte våra råd för korrekt diabetesbehand-ling – han hade anammat en diet med kolhydratfattigt inne-håll. På vår välbesökta diabetesskola har vi under åren behandlat mellan 200 och 300 överviktiga personer med typ 2-diabetes. De har lärt sig allt om den korrekta fettsnåla lågkaloridieten, de har lärt sig att räkna kalorier, de har fått matrecept med korrekt sammansättning så de borde ju alla i dag ha fått nor-malvikt. Och, jovisst, enstaka kan faktisk klara några få kilo-gram under en kort period, men sedan går de upp igen. Som alla behandlare sedan tidernas morgon skyller vi på patienter-na: de följer inte råden. Och sannolikt är detta korrekt, men vi har glömt att ställa nästa fråga: Varför följer de inte råden? Är det fel på patienterna – eller råden? Är råden helt enkelt omöj-liga att följa? Författaren till denna bok är en person som inte följde råden - ja, gick stick i stäv emot dem – och blev frisk. Han upptäckte genom egen efterforskning att den ”korrekta” dietbehandling-en av typ 2-diabetes faktiskt var en tvångströja, som motver-kade alla hans egna ansträngningar.

2

Den korrekta diabeteskosten innehåller mest av allt kolhydra-ter, som ju i tarmen snabbt blir till druvsocker. Det är en märklig paradox att man rekommenderar mest av det som fak-tisk höjer blodsockret mest, som ger störst störning i blodfet-terna, som har tendens att stimulera aptiten och som därför reducerar en persons möjligheter att gå ner i vikt, när ju hela meningen med behandlingen annars är att reducera blodsock-ret, få bättre blodfetter och minska i vikt. Sannolikt passar författarens metod inte alla. De som lyckas bäst är vanligtvis de som själva har valt sin dietbehandling. Man kan hoppas att denna bok kan bidra till att de flera hund-ratusen diabetikerna i detta land får möjlighet till en indivi-dualiserad behandling. Att gå ner i vikt kräver en del. Fördelen med författarens metod är emellertid den, att man blir mätt och därför slipper hunger och sug, och det är en av de vanli-gaste orsakerna till att folk slutar sina bantningsförsök och inte lyckas. Om man skall hålla sin diet måste man bli mätt, annars går det inte. Jörgen Vesti-Nielsen, överläkare, Karlshamn

3

Inledning

Av någon anledning har jag i hela mitt vuxna liv varit för rund. För några år sedan fick jag också diabetes. Men nu är jag inte rund längre och det är med svårighet man skulle kunna påvisa några spår av diabetes. En god vän sade åt mig att jag borde skriva en bok om denna förvandling. Eftersom jag inte vill missunna någon att må bättre så lydde jag hans råd och drog igång med skrivandet omedelbart. Och nu sitter du alltså med denna bok framför dig. Jag har provat att äta på ett sätt som idag inte anses nyttigt. Denna ”onyttiga” mat har gjort att jag slipper problem med både övervikt och diabetes. Om du också hör till dem som tycker att du inte väger som du borde eller om du har diabetes – eller är ägare av båda problemen, kommer du att hitta myck-et i denna bok som du kommer att lyfta på ögonbrynen åt. Du har säkert försökt att lösa problemen tidigare men det har inte gått så bra? Du är då i samma sits som jag var för två år sedan. Och du är inte ensam; det är ju tyvärr så att allt fler lider av övervikt och/eller diabetes. Den stora anledningen till detta är – som jag ser det – felaktiga kostråd som har delats ut under en alldeles för lång tid. Kostråden har gjort folk sjuka och tjocka och för att vi ska slippa våra lidanden kommer jag att visa att vi märkligt nog uppmuntras att äta ännu mer av just det som gjorde oss sjuka.

För att jag skulle kunna förklara vad som händer när man hål-ler denna diet blev jag tvungen att läsa in mig på området så

4

gott jag kunde. Man vill ju gärna förstå vad det är som händer i kroppen när man äter. Det sätt att äta som jag kommer att puffa för i boken är nämligen så totalt bakvänt mot de vanliga riktlinjerna att det gäller att veta vad man pratar om när man delar med sig av sådana kostråd. När jag började skrivandet var tanken att det skulle bli en liten trevlig bok med tips och råd om hur man kommer tillrätta med övervikt och diabetes. Men det är under detta arbete som jag har trampat ned mig i ett träsk av hemska insikter. Jag har nämligen intill nyligen varit av den uppfattningen att forskare alltid jobbar för att söka ef-ter sanningen. Jag har trott att om det är några man kan lita på så är det forskare. Vita rockar, laboratorier, hög utbildning, etc. Alltid exakt mätbara resultat, inget utrymme för att töja på resultaten av försöken. Att tro detta visade sig vara naivt. Na-turligtvis kan det hända att det kan smyga sig in felaktigheter som beror på olyckliga omständigheter eller kanske forskaren t.o.m. har omedvetna önskningar om ”bra” teorier som kan rucka lite på slutsatserna. Men det skulle visa sig att sanningen är värre än så. Detta är något du också kommer att få läsa om. För en tid sedan läste jag några tips för att få en bättre hälsa. Det man bland annat skulle tänka på var att äta nyttigt. Tyvärr är det inte kristallklart vad detta innebär. Naturligtvis visste artikelförfattaren vad han menade (förmodligen att man ska äta en ”balanserad kost”) men när man börjar gräva ned sig i ämnet så undrar man hur nyttigt det egentligen är att äta ”nyt-tigt” på det sätt vi känner det. Jag har själv haft på känn vad ”nyttig” mat innebär, men jag har inte lyckats ta till mig bud-skapet. Det beror på att jag alltid stänger av mentalt när någon expert säger att ”man kan inte nog betona kostens betydelse” – bara ordet ”kost” gör att jag ryser. Min mentala avstängning har förmodligen tillkommit därför att jag vet hur förklaringen

5

slutar. Experterna berättar med inlevelse om hur viktigt det är att jag lastar tallriken full med grönsaker. Men de vet och jag vet att grönsaker är något som bara trillar av gaffeln och det lilla man lyckas få i sig gör knappast att man blir så mätt som de påstår. Dessutom ser de helst att man tillbringar resten av sin lediga tid med att kippa efter andan kämpande i en klor-stinkande kommunal simbassäng. Så fungerar och tänker jag och det är därför jag har haft så svårt att anamma dessa teorier. Man kan väl kalla mig för ”avstängartypen”. Det finns en annan typ också. Det är de som är öppna för och vet allt om tallriksmodellen, fibrer och kostpyramider. De kan rabbla points i sömnen. De kan göra en snabbkalkyl av hur långt man måste springa för att bli av med tio jordnötter. De har dammiga videoband i bokhyllan med före detta filmstjär-nor som visar hur man workoutar. De klarar av att ha en gi-vande diskussion med en utbildad dietist. De är helt överens om vad som behöver göras ända tills det kommer till det prak-tiska. Trots att de skulle klara av en sluttentamen på dietistut-bildningen vill det sig ändå inte. De har börjat och slutat med olika sorters kurer. De har vad man brukar säga ”provat allt”. Visst har de gått ner emellanåt men idag är läget i bästa fall som innan de började med sina bantningsförsök. Förhoppningsvis kommer tipsen i boken att göra att du kan nå en normalvikt och reglera ditt blodsocker bättre. Är du typ 2-diabetiker kan du kanske minska på medicinerna, eller i lyckli-ga fall sluta med dem. Det är inte minst sådan kunskap, om hur man kan äta sig bort från mediciner, som jag vill dela med mig av. För dig som inte är diabetiker utan bara lite rund i största allmänhet kan avsnitten om diabetes vara intressanta ändå, så hoppa inte över dem. Friska människor har mycket

6

att lära av hur man får bukt med diabetes. Det kan leda till att du slipper drabbas och det är ju inte det sämsta. Det här är verkligen spännande att skriva om. Jag vet att det är många som kommer att bli upprörda över vad jag skriver. Jag är inte läkare, dietist eller sköterska. När jag tänker efter så har jag inte ens städat på ett sjukhus, bara varit inlagd. Jag bör allt-så rimligtvis inte yttra mig i sådana här frågor. Visst kan det ligga något i det, men jag tycker mig ändå ha trängt in i ämnet så pass att jag har en del att ge. Sist men inte minst har jag testat själv. Den bok jag har saknat i det här ämnet skulle göra att man lär sig ifrågasätta gamla dogmer, att tänka själv och att man vågar prova något nytt. Jag har strävat efter att denna bok ska upp-fylla dessa krav. Dessutom hoppas jag att den förklarar sam-manhangen på ett sätt som de flesta förstår. Jag tror att om man har kunskap är det lättare att hålla sig till en viss livsstil. Att bli påprackad kilovis med recept gör inte att man lyckas. Lyckas gör man bäst om man får välja själv och dessutom vara så lyckligt lottad att man förstår vad man håller på med. Min förhoppning är att du efter att ha läst boken ska ha så mycket kunskap att du har en stabil grund att stå på när du bestämmer hur du vill leva. Man kan säga att den här boken ska brottas med det så kallade metabola syndromet och hur man kan komma tillrätta med det. Det metabola syndromet är benämningen på de komplikatio-ner som blir följden när cellerna i kroppen tappar sin känslig-

7

het för insulin. Exempel på sådana komplikationer är typ 2-diabetes, övervikt och infarkter, men det finns många fler.1 Jag kommer att prata mycket om ett kontrollerat kolhydratin-tag. Teorierna om det goda med ett kontrollerat kolhydratin-tag är själva motorn i den här boken, och om någon trodde att detta var ett nytt påfund, en s.k. modediet, så hade han fel. Att äta litet kolhydrater kan kallas olika saker. Ett vanligt begrepp man stöter på även i Sverige är ”low carb”. ”Kontrollerat kol-hydratintag” kanske är ett begrepp som vi kan stå ut med i den här boken. Jag ska försöka hålla mig till det. Med ett kontrol-lerat kolhydratintag menar jag att man håller ned intaget av kolhydrater till 60-70 gram per dag, men det får gärna vara lägre. Alla är ju inte överviktiga eller blir det med åldern och en del kan äta hur mycket som helst utan att det syns på dem. Dessa personer är bara att gratulera. Deras kroppar förstår att öka förbränningen när de äter mer. Att ett kontrollerat kolhydrat-intag skulle vara patentlösningen för alla viktproblem är fel att tro. Den mänskliga organismen är så komplicerad och kan fungera olika så att vissa kräver mer fett och andra mer kol-hydrater. Dessutom lider ju vissa av sjukdomar som gör att inga vanliga metoder hjälper. Men om du hör till den grupp som haft svårt att med de gamla vanliga modellerna hålla vik-ten eller blodsockret under kontroll kan det här vara något för dig. Kanske har du misslyckats eller mått dåligt eller känt dig hungrig när du ätit precis så där nyttigt ”som man ska”. Då tycker jag att metoden som bygger på det kontrollerade kol-hydratintaget definitivt är värd att prova.

1 Exempel som nämnts är snarkning, närsynthet, sura uppstötningar, högt blodtryck, blodproppsbenägenhet, PCOS, sömnapné och prostatacancer.

8

Även de som inte väger för mycket kan ha glädje av den här boken eftersom ett ätande som bygger på ett kontrollerat kol-hydratintag gör att man slipper bli så hungrig mellan varven. Många kan vittna om att ett kontrollerat kolhydratintag kan få ett besvärligt sötsug att upphöra efter bara ett par dagar. Läs nu denna bok och låt dig förundras över allt fantastiskt, men först…

Mom. 22 I alla böcker som handlar om hälsa brukar författaren betona att läsaren ska konsultera sin läkare innan han eller hon ändrar något i sin livsföring. Jag får väl göra det jag också. Detta är ingen vetenskaplig avhandling. Det jag skriver är uteslutande byggt på egna erfarenheter, det jag läst mig till som lekman, har frågat mig till samt att jag har erfarenhet av övervikt och att vara diabetespatient. Boken är alltså inte avsedd som en personlig medicinsk rådgivning. Så, nu var det sagt. Fast om du gör dig besväret att gå till en läkare kommer nio och en halv doktor av tio att avråda dig från att göra som det står i den här boken.2 Din doktor kommer förmodligen att säga att innehållet i den är strunt därför att ”Man vet…” och ”Det är känt att…” och ”Det finns inga vetenskapliga bevis för att en sådan här diet verkligen är oskadlig” eller ”Det finns hur mycket vetenskapligt belägg som helst för att…” saker förhål-ler sig precis tvärtemot vad som står i den här boken. Men ef-ter att du läst den kommer du troligen att kunna ifrågasätta dessa invändningar på ett tuffare sätt än tidigare.

2 Men undantagen finns därute. Läs t.ex. Jörgen Vesti-Nielsens artikel i Medikament nr 9-10 2004 ” Ett logiskt val vid typ 2 diabetes - protein och fett istället för kolhydrat”

9

OBS! Om du är diabetiker ska du hålla kontakt med din läkare eftersom ett lågt intag av kolhydrater med säkerhet kommer att göra att du behöver dra ned på din medicinering (om du som typ 2-diabetiker tar insulin eller mediciner som ökar din insulinutsöndring), annars kan du få för lågt blodsocker. Är du typ 1-diabetiker kommer du att behöva justera ned insulindo-serna.

10

1. Vad är problemet?

Kolhydrater och övervikt Nedan ser du en graf som enligt mitt sätt att se visar proble-mets källa på ett tydligt sätt. Den visar energiintagets samman-sättning för vuxna män i USA samt andelen kraftigt övervikti-ga. Letar man lite så kan man i debattartiklar läsa att i samma takt som det ”nyttiga” ätandet har ökat så har övervikten ökat. Jag har dock aldrig sett några kurvor som visar detta på ett tydligt sätt och jag har verkligen letat men inte hittat några. Till slut ger man upp och får göra en själv. Den här grafen är inte granskad och inte publicerad i någon ansedd vetenskaplig tidskrift så du får ta den för vad den är, men sifferunderlaget kommer från det amerikanska Centers for Disease Control som är ett federalt organ som lyder under Department of Health and Human Services. Grafen visar på en mycket intres-sant sak. Kolhydratintag och vikt verkar hänga samman på ett mycket oroande sätt. Eller om man uttrycker det så här: Fett-intag och vikt hänger samman, fast inte på det sätt som vi är vana vid att få det förklarat för oss. Grafen visar att ju mer kolhydrater som äts, desto fler kraftigt överviktiga, ”obese”. Den visar på samma gång att ju mindre fett som äts, desto fler feta. Grafen visar också hur det ”nyttiga” ätandet har utveck-lats under årens lopp. Vi har verkligen mer och mer börjat äta på det sätt som de hälsovårdande myndigheterna vill – alltså mindre fett och mer kolhydrater – men resultatet har väl kan-ske inte blivit fullt så lyckat som man hade hoppats…

11

10

20

30

40

50

60

1970 1980 1990 2000 2010

KolhydraterFett

Protein% "obese"

Denna graf visar kostens sammansättning i USA från ca 1972 till ca 2000. Den kurva som börjar nederst visar andelen kraftigt överviktiga män i procent i USA. Lägg märke till hur kolhydratkurvan (den översta) och kurvan för övervikt följs åt. Kurvan visar att trots att intaget av fett blir mindre blir man mer överviktig. Källor: Centers for Disease Control. http://www.cdc.gov/nchs/data/hus/tables/2002/02hus070.pdf http://www.cdc.gov/mmwr/preview/mmwrhtml/mm5304a3.htm

Det märkliga är att det inte är fler som börjat reflektera på all-var över de här sammanhangen. Du kanske börjar undra så smått hur allt hänger ihop? Det gjorde i alla fall jag. Det nytti-ga ätandet stavas idag mer och långsammare kolhydrater, men kanske det inte är så självklart att det är nyttigt? Man undrar ju när man ser diagrammet. Det har också visat sig att många av oss mår bättre med ett begränsat kolhydratintag. När det gäller dem av oss som inte klarar att äta så mycket kolhydrater som vi uppmanas till är det några resonemang som jag vill föra i mål. För det första att kolhydrater är något vi i princip klarar oss utan. För det andra att fett, inte minst det mättade, är nyttigt och till sist att lägre insulinutsöndringar är något vi ska jobba stenhårt på. Håller vi detta i huvudet när vi väljer mat menar jag att man kan må bättre och slippa en rad sjukdomar.3

3 Se t.ex. boken ”Den heta potatisen” (Zoot Förlag) skriven av Pelle Nyquist som handlar om läkaren Calle Carlssons rön.

12

Min historia I januari 2001 konstaterades att jag hade diabetes typ 2. Under året innan hade jag börjat dricka mer och mer vatten. Ökning-en kom smygande och runt nyåret hade jag ordnat med en sportflaska med vatten att ha vid sängen när jag vaknade till. Det var ett evigt spring mellan toan och vattenkranen i köket. Mitt HbA1c-värde – ett slags genomsnittligt blodsockervärde som grundar sig på en period om de senaste månaderna – vi-sade sig ligga på 12,5. Jämför detta med ett normalt värde som ska vara mellan 3,3 och 5,0. Mitt blodsockervärde för ögon-blicket låg på 28, ungefär fyra-fem gånger högre än vad det borde vara. Jag var nog en ganska vanlig diabetiker tror jag. Övervikt, motionerade knappt, något förhöjt blodtryck och dessutom fanns diabetes i släkten. Vid mötet med doktorn där jag fick min diagnos fick jag med mig ett recept på mediciner och några broschyrer om diabetes. Efter helgen skulle jag så få träffa en diabetessköterska. Broschyrerna hade olika upplägg. En del av dem vågade jag inte läsa slutet på, medan andra kändes mer axelklappande. Jag glömmer inte den första mor-gonen med mediciner. Jag skulle ta en sort som skulle ge buk-spottkörteln en kickstart och skicka ut insulin i kroppen.4 Idén med denna medicin är bl.a. att snabbt bli kvitt ökningen av blodsockerhalten man får efter att ha ätit frukost. Insulinet gör nämligen så att det farliga sockret försvinner ur blodet. Jag tog mitt piller och började äta frukost. Gröt skulle det vara, och grovt bröd, enligt broschyrerna. När hälften av gröten var uppäten började jag kallsvettas och skaka. Medicinen hade börjat verka. Jag tog mig fram till kylskåpet där jag famlade fram en juicetetra som jag tog ett par klunkar direkt ur. Sedan

4 Av typen Mindiab®

13

fick jag lägga mig ned och jag kände hur kallsvetten och darr-ningarna började klinga av. Efter att ha konsulterat sjuk-vårdsupplysningen fick jag så lugnande besked att det var nog inte ett extremt lågt blodsocker jag fick utan bara en extremt snabb sänkning, från 20 till 15 på några minuter. Det kändes skönt att höra för så här ville man ju inte ha det varje morgon. Efter en period borde jag ju ha fått ned blodsockervärdena till någorlunda vettiga nivåer och då skulle väl inte sänkningarna bli så kraftiga. Veckan efter fick jag träffa sköterskan och en dietist. Jag fick lära mig vikten av att aldrig äta vitt bröd. Jag skulle vara försik-tig med potatismos. Inte ens ris var bra. I vart fall inte jasmin-ris, vilket naturligtvis var det ris jag gillade. Vad jag fick äta verkade bara vara riktigt grovt bröd och grönsaker – kändes det som. Man sade att från och med nu var jag tvungen att äta som andra människor borde. Jag drog slutsatsen att det lättaste sättet att veta vad som var tillåtet var att tänka: ”Om detta är gott är det inte bra för mig”. Eftersom jag skulle må bra av att gå ned i vikt – som de flesta diabetiker – skulle jag också na-turligtvis akta mig för fet mat. Jag skulle välja lättprodukter om det fanns. Slutligen uppmuntrades jag att motionera mera. Cirka tio månader senare – en torsdagskväll i mitten på no-vember – fick jag en liten hjärtinfarkt. Hjärtinfarkt är inget ovanligt om man har diabetes. Själva ”konceptet” med diabe-tes bygger ju på att den inte är farlig i sig utan att det är följd-verkningarna som är besvärliga. Blodkärl och tunna nervtrådar blir sämre av allt socker som varv efter varv forsar runt i krop-pen. De allt sämre kärlväggarna gör att de lättare geggar igen. Nu hade jag följt kostrekommendationerna, och motionerat varje dag, men det hjälpte tydligen inte.

14

När det gått ett drygt år efter konstaterandet av min diabetes hade jag lyckats få ner HbA1c-värdet till 5,8 – alltså inte alls så högt över det värde en frisk person kan ha. Däremot gjorde man väl inte vågen åt min viktnedgång precis. Vad jag skulle jobba på var alltså att få ner vikten och gärna blodsockret ock-så, om det gick förstås. Frågan var bara hur? Jag hade ju verkli-gen försökt. Jag hade efter bästa förmåga försökt att äta ännu mindre fett och ännu mer grönsaker men inte lyckades jag få riktig ordning på vare sig vikt eller blodsocker för det…

Sammanfattning I det här kapitlet har vi introducerat problemet. Det har visat sig att om folk följer kostråden och drar ned på fettkonsum-tionen och istället äter kolhydrater så ökar märkligt nog deras vikt. Du har också fått ta del av mina egna försök att få bukt med min vikt. Den fettsnåla metoden visade sig inte göra mycket skillnad för mig. Jag fick ned blodsockervärdena, men detta var också till stor del med hjälp av medicinering.

15

2. Diverse fakta För att det ska gå att hänga med i svängarna i den här boken för den som inte är så insatt i det medicinska tänkte jag gå ige-nom en del grunder där jag förklarar olika termer, t.ex. vad fett, kolesterol och annat är. Innehållet i det här kapitlet kan också vara en bra grund att stå på när du själv fortsätter att utforska det här området. Tyvärr har jag upptäckt att det är omöjligt att börja i rätt ände. Det är hela tiden så att för att förklara en sak behöver man helst veta andra saker. Men jag tror att frågetecknen kommer att räta ut sig så småningom. Nu tänkte jag börja med att förklara varför vi äter. Det kan vara lätt att glömma bort det när man sitter där med sina ost-bågar.

Därför äter vi Det finns två avgörande skäl till att vi äter. Det första är att kroppen behöver energi. Energin kan användas till att röra kroppen. Det är inte bara armar och ben vi rör utan det hän-der mycket inuti kroppen också. Som exempel kan nämnas att hjärtat pumpar runt blod, tarmarna knådar det vi ätit och hjärnan behöver massor av energi för att skicka runt signaler. Energin används också för att hålla kroppen lagom varm. När man tänker på att tillföra kroppen energi så tänker nog de flesta på kolhydrater. Det kan bero på att vi sedan länge har fått höra att kolhydrater är vår främsta energikälla. Du har sä-

16

kert hört talas om idrottsmän som laddar upp med långsamma kolhydrater i form av grovt bröd och pasta inför ett långlopp. Detta bunkrande av kolhydrater gör man för att om möjligt slippa springa (eller åka) in i den berömda ”väggen”. Denna vägg infinner sig när man fått slut på kolhydratförråden i musklerna. Då drabbas kroppen av en slags blackout och und-rar hur det ska gå att fortsätta. Efter ett tag kommer den på att den kan låta levern och musklerna omvandla fett till bränsle. Men har man då ätit mycket kolhydrater har man också en hög insulinnivå i kroppen. Det populära intaget av långsamma kolhydrater inför långloppen innebär tyvärr också att man får en utsöndring av insulin under en lång tid vilket gör att krop-pen inte kan använda fett som råvara för energitillverkning. Insulinet hindrar nämligen att fett används som råvara till bränsle, varför en sådan här kolhydratuppladdning inte är så lyckad om man vill kunna springa långt utan problem. Vad man gjort med kolhydratuppladdningen är alltså att hindra kroppen från att använda sitt inbyggda bränsle (fettet) som det var tänkt. Det här kan ju vara bra att tänka på om du springer för att du vill gå ned i vikt. Varför det är så populärt att ladda med kolhydrater kan bero på att de som springer mycket – kanske på tävlingsnivå – hela tiden fyller på med snabba kol-hydrater under tiden de springer. Detta är ju en förutsättning för att man inte ska göra slut på sitt kolhydratlager och där-med gå in i väggen. För dem som är mer vanliga och vill gå ned i vikt är det alltså klokare att inte kolhydratladda utan att låta kroppen använda fett som bränsle. Det andra skälet till att vi äter är att kroppen behöver material att bygga upp sig och att reparera sig med. Muskler kan byggas av proteiner. Cellmembranen, hjärnan och nervcellerna behö-ver fett. Av proteiner kan kroppen tillverka glukos och av glu-

17

kos kan den göra fett. Fett kan däremot inte göras om till glu-kos eller proteiner. Glukos kan inte heller göras om till protei-ner. Det enda fett kan göras om till är energi i musklerna och ketoner som också är ett slags bränsle. Dessutom använder le-vern fett som bränsle när den gör om aminosyror till glukos. Vilket kan bli vad? Proteiner Glukos Fett Så här fungerar det när man äter kolhydrater.

För riktigt länge sedan var det de människor som hade lättast att lägga på sig hull som också hade de största möjligheterna att överleva en svältperiod och därmed överleva för att kunna

18

sätta nya barn till världen. De som hade lättast att lägga på sig var de som tyckte mest om kolhydrater. Vi är ju alla olika och det är detta faktum vi har att tacka för att det mänskliga släktet har kunnat fortleva. För att man ska kunna få ett fettlager krävs att det blir en insulinutsöndring i kroppen vilket våra överlevande förfäder också fick. Äter man proteiner blir insu-linutsöndringen mycket svagare och äter man fett blir det i princip ingen alls. Tack vare insulinsvaret på kolhydratätandet kunde dessa personer få det fettlager (se bilden ovan) som be-hövdes för att överleva en svältperiod. Under årtusendena har det skett många sådana här svältkatastrofer med påföljd att de som tyckt om kolhydrater har varit de som klarat sig och kun-nat sätta barn till världen som bar på detta anlag för att tycka om kolhydrater. Det här är med säkerhet anledningen till att den söta smaken är den enda smaken vi inte behöver lära oss att tycka om. Det finns liksom inbyggt i oss. Tänk så gott många av oss tycker att det är med en bit fransk chokladtårta med en klick vispgrädde på. Anta att vi istället lägger denna klick vispgrädde på ett kokt torskblock. En sådan anrättning skulle under normala omständigheter inte alls röna samma uppskattning. Detta trots att torskblocket med vispgrädden på inte alls är dålig mat. Det är få som skulle behöva trugas för att äta chokladtårtan medan det i många fall skulle krävas ett pis-tolhot för att få någon att äta upp torskblocket. Av detta kan vi dra slutsatsen att vi är ärftligt belastade när det gäller vår böjel-se för sötsaker och kolhydrater i allmänhet. Och det gör ju inte saken lättare…

Diabetes Vi brukar dela in diabetes i två huvudtyper – typ 1 och typ 2. Dessa två typer av åkommor är ungefär så lika varandra som fotsvett och halsfluss, men de har fått likalydande namn,

19

mycket beroende på att verkningarna av dem är ganska lika. Dessa verkningar består i att blodsockerhalten går upp för högt för att det ska vara nyttigt för kroppen.

För en typ 1-diabetiker fungerar det så att denne inte kan producera hormonet insulin. Det här beror på att kroppen själv av någon anledning fått för sig att attacke-ra och förgöra betacellerna, de celler i bukspottkörteln som tillverkar insulinet. Det kallas för autoimmunitet på fackspråk. Insulinet är nödvändigt för att många – men inte alla – celler ska kunna ta upp glukos (socker) ur blodet. För typ-1-diabetikern kan vi då konstatera att det inte finns något insulin som kan åka runt och öpp-na cellerna för sockret. Resultatet blir att sockret döms att fara runt i blodomloppet varv på varv. Eftersom typ 1-diabetikern inte kan producera insulin själv får denne tillsätta det utifrån. Tyvärr dör insulinet på nolltid om man skulle ta det i tablettform. Därför måste det tas med en spruta. Typ 1-diabetikern brukar ta denna spru-ta i magen med ett stoiskt lugn som är svårt för många av oss andra att förstå. Men man vänjer sig vid allt. Själv var jag likblek bara när jag under diabetessköterskans överinseende skulle testa att sticka hål på mitt eget finger för att kolla mitt blodsocker. Jag mindes ju alltför väl skolsysters blodprovsnålar som skulle kunna perfore-ra ryggen på en flodhäst och som gav upphov till den där plötsliga värkande smärtan. Desperat försökte jag alltså föreslå att man kunde peta hål på någon gammal sårskorpa istället och ta blodprovet där, men inga argu-ment bet på den iskalla sköterskan. Men när jag hade gjort det en gång insåg jag att det inte var någon fara alls. Ska jag vara helt ärlig så trodde jag att fingersticks-

20

apparaten klickade, men det hade faktiskt blivit ett litet hål. Och då tyckte jag inte att sköterskan var iskall läng-re utan ovanligt klok och medkännande. Hon förklara-de också att vi använde den tunnaste nålen som fanns på marknaden – ljusår från skolsysterns tillhygge alltså. Men nog om detta – det var på 1920-talet man kom på hur man kunde använda insulin och ge det i sprutor till diabetespatienter. Innan dess dog typ 1-diabetikerna tämligen snabbt efter insjuknandet.

Typ 2-diabetikern fungerar helt annorlunda. Denne

producerar oftast insulin själv, men det vill liksom inte fungera i alla fall. Det här beror på att cellerna har tröttnat på att bombarderas av insulin. De kan inte han-tera dessa insulinmängder utan bestämmer sig vartefter för att dra ned på sin känslighet. Det här kan kallas för insulinresistens. Denna insulinresistens har gjort så att sockret nekas inträde till cellerna och sockret har fått vända om för att istället cirkulera i blodet. Blodsocker-halten ökar alltså och produktionen av insulin ökar ännu mera i ett desperat försök att få de trögbjudna cel-lerna att reagera i alla fall. Till slut orkar inte kroppen tillverka tillräckligt mycket längre utan balansen havere-rar och tillståndet övergår i typ 2-diabetes.

I början av diabetikerns levnad var ju cellerna insulin-

känsliga och reagerade på insulinet och lät sig öppnas för att ta hand om sockret. Jämför det med den där väggpendylen hemma hos dina morföräldrar. Om du sovit över där har du säkert vaknat klockan tre på natten när den slagit (och du har säkert undrat hur man är fun-tad när man har en särskild apparat på väggen som

21

väcker en varje timme). Anledningen till att du vaknade var att du var väggpendylskänslig - som cellen är insu-linkänslig. Dina morföräldrar däremot, sov lugnt vidare. Och det gjorde de för att de blivit väggpendylsresisten-ta. De brydde sig helt enkelt inte längre. Den där vägg-pendylen har ju slamrat om nätterna i femtio år. Precis som en cell hos en typ 2-diabetiker blir det ingen reak-tion. Längre fram ska jag prata om vad som händer om mormor och morfar åker på semester och bor i en stuga utan väggpendyl och sedan kommer tillbaka.

När vi är inne på det här med diabetes så ligger det nära till hands att gå in lite närmare på vad insulin är för något.

Insulin Om man skulle trycka upp en intervjuarmikrofon under näsan på folk på gatan och fråga vad insulin är för något så tror jag att många skulle svara att det är en medicin som diabetiker behöver. Men insulin är alltså ett hormon som vi producerar själva i celler i bukspottkörteln – i vart fall de flesta. Typ 1-diabetikerns cellöar har som du minns inte denna förmåga att producera insulin. Ända från början av din levnad – till och med när du låg i din mammas mage – har dina celler i kroppen bombarderats av insulin. Varje gång du – eller din mamma – har ätit, har insu-lin frigjorts från de langerhanska öarna som sitter i din buk-spottkörtel. När din kropp känner att socker finns i blodet är det insulinets uppgift att fara iväg ut i kroppen och kontakta dina celler, knacka på och tala om för cellerna att de ska öppna sig så att sockret kan komma in och lagras för att sedan göra nytta. Sockret som ska in i cellerna kallas för glukos och är ett

22

bränsle som kroppen använder. Det spelar egentligen ingen roll om du äter kolhydrater eller proteiner. Kroppen börjar bryta ned det du ätit och försöker pilla ihop glukosmolekyler av det. För att vi ska må bra måste sockerhalten i blodet hållas på en ganska konstant nivå. Det många inte vet är att insulinet alltså har fler uppgifter än att flytta socker från blodet till cellerna. Om det skulle vara så att kroppen tillförs energi i sådan mängd att cellerna och le-vern får vad de behöver, så ska insulinet se till att lagra denna överskottsenergi. Man vet ju aldrig, eller hur? Det kan ju bli svälttider. Lagringen sker i form av fett på vår kropp – företrä-desvis på magen på herrarna och vanligen på rumpan på da-merna – i bästa fall, vi återkommer till var fett helst ska sitta. Fettlagringen var en lysande funktion på den gamla onda tiden när vi behövde lägga på oss hull för att klara vintern, men idag lever vi i ett överflöd – i vart fall jämfört med vad vi gjorde under stenåldern. Fettlagringen är alltså inget som vi idag hyl-lar i någon betydande omfattning. Insulinet förhindrar också att levern producerar och skickar ut glukos i blodet. Det kan den annars göra om den får signaler från bukspottkörtelns alfaceller som producerar hormonet glu-kagon, vilket levern reagerar på. Dessutom förhindrar insulinet att fett används i kroppens metabolism. Och det är viktigt att komma ihåg. Vi kan alltså inte använda fettet om det är för höga insulinhalter i kroppen. Fettet blir alltså kvar på plats. Detta är väl den stora nackdelen med insulinet. Utan insulin kan endast en liten del av glukosen i blodet tas upp av cellerna. Efter en hård ansträngning, t.ex. ett tränings-

23

pass lär vi dock kunna få glukos att gå över i cellerna utan in-sulin. En annan uppgift insulinet har är att lagra magnesium. Men om cellerna blivit insulinresistenta innebär det tyvärr att mag-nesium inte kan lagras i kroppen utan det pinkas ut. Det är ju insulinet som ser till att cellerna öppnas och kan ta emot detta magnesium. Vad ska man då med magnesium till? Är inte det en slags metall? Magnesium gör att muskler och blodkärl kan slappna av. Utan magnesium drar blodkärlen ihop sig vilket leder till högt blodtryck. Man brukar säga att om man har högt blodtryck kan detta leda till att man får diabetes. Men jag kan tänka mig att man nog redan är ”rökt” om man har högt blodtryck. Jag tror att högt blodtryck är ett tecken på en insu-linresistens som redan finns där. Magnesium hjälper också till att tillverka insulin. Det offrar sig och bjuder på sig själv, kan man säga. När insulinhalten går upp kan man alltså konstatera att magnesiumhalten går ned. Tänk dig en gungbräda. Går magnesiumhalten ned knyter vävnaden ihop sig och blir mer insulinresistent. Då går insulinhalten upp ännu mer – cellerna på bukspottkörteln tillverkar ännu mer insulin – för cellerna ska banne mig öppnas – och mer magnesium försvinner då vid den här tillverkningen. Så här håller det på, men för att göra en lång historia kort, ju mer magnesium som finns tillgängligt, desto bättre.5 Insulin håller också kvar salt i kroppen. Salt i sin tur binder vatten. Mycket vatten i kroppen leder till högt blodtryck.

5 Ett sätt att få mer magnesium att kunna lagras för användning i kroppen och få chansen att påverka blod-trycket nedåt borde vara att antingen försöka minska sitt kroppsfett och på så sätt få en bättre insulinkänslig-het. Alternativt skulle tabletter av typen Glucophage göra att insulinkänsligheten ökar och med detta även magnesiumhalten i kroppen, vilket skulle medföra ett lägre blodtryck. Min egen fundering.

24

När man äter en kolhydratrik måltid stiger insulinhalten och det har visat sig att risken att få en hjärtinfarkt är två till tre gånger högre efter ett kolhydratrikt mål än efter ett fettrikt. Anledningen är att insulinutsöndringen/magnesiumhalten gör att kärlen enligt ovan dras samman.

De langerhanska öarna I bukspottkörteln sitter ungefär en miljon små celler som kal-las de langerhanska öarna. Öarna består av fyra olika sorters celler: Alfa-, beta- och deltacellerna. Dessa celler tillverkar hormoner. Den sista sorten, C-cellerna, vet man inte vad de har för funktion. Den vanligaste sorten är betacellen som till-verkar hormonet insulin. När glukoshalten (sockerhalten) i blodet ökar får betacellen en signal om att skicka ut en dos av detta hormon och sedan tillverka mer vartefter. Alfacellerna tillverkar ett hormon som man kan säga har mot-satt effekt mot insulinet. Hormonet kallas glukagon och dess funktion är dels att tala om för levern och musklerna att göra om sina glykogenförråd till glukos för förbränning, dels att få fett att frigöras från fettcellerna. När detta sker – alltså att det frigörs glukos från levern – frigörs i sin tur normalt också insu-lin så att frigörandet av glukagon avtar; ett sinnrikt samspel för att uppnå balans alltså. Glukagon frigörs när glukoshalten i blodet är låg; detta kan hända när man ätit väldigt lite kolhyd-rater en tid.

Levern Levern är en mycket märklig klump. Om man opererar bort hälften av den så kan den reparera sig själv så att den är tillbaks

25

till full storlek efter sex månader. Man kan säga att den är kroppens kemiska industrianläggning. En av leverns funktioner är att göra om fruktsockret, alltså den form av socker som finns i frukter, till bl.a. glukos. Glukosen kan göras om till en energireserv som förvaras i levern men även i musklerna. Denna reserv kallas glykogen. Glykogenet är kroppens näst viktigaste energireserv efter fett och är lätt att lagra och lätt att komma åt. Om det skulle behövas kan alltså levern snabbt bryta ned glykogenet till glukos som sedan an-vänds som bränsle i kroppen. Levern tillverkar också kolesterol. Ju mindre kolesterol man får i sig med maten, desto mer kolesterol tillverkar levern och tvärtom. Ungefär ¾ av kolesterolet i kroppen är tillverkat av levern. Levern fungerar alltså som en regulator av kolesterol-halten i kroppen och ser till att halten är lagom.

Fett När jag försökte läsa in mig på detta med fetter genomgick jag en liten kris. Jag befarade att jag måste vara den mest korkade människan i världen som aldrig fick grepp på detta. Går man till en bok som borde kunna förklara för en lekman vad fett är så kan man läsa att ”Kemiskt består naturligt förekommande fetter till ca 97 % av blandningar av olika triacylglyceroler (triglycerider), dvs. estrar av glycerol med alifatiska ogrenade fettsyror, oftast med ett jämnt antal (4-24) kolatomer. De fet-ter som utvinns ur cellerna innehåller också små mängder av bl.a. fria fettsyror, fosfolipider, steroler, terpenoider och färg-ämnen.” Detta var ett utdrag ur förklaringen av ”Fetter” ur Nationalencyklopedin. Slår man upp ordet ”fetter” så börjar alltså ett enormt arbete att slå upp alla ord som ingår i förklar-

26

ingen. Jag misstänker att den person som kan följa en sådan här förklaring nog redan vet vad fett är för något. Med så mycket märkliga termer som måste slås upp har man efter ett tag glömt bort vad det var man slog upp från början. Nackde-len med uppslagsböcker är ju som bekant att det är lätt att svä-va bort och plötsligt komma på sig själv försjunken i en märg-full beskrivning av Stockholm blodbad. Trots att jag verkligen försökt känner jag mig fortfarande okunnig men jag har ändå kommit en liten bit på väg – tror jag. Detta tack vare att jag fått kontakt med en lysande peda-gog vid namn Malcolm Kendrick. Han är medicine doktor och är kolumnist på Redflagsdaily.com. I ett mailsvar där jag frågade om det där med fetter skrev han: ”Lars, Thank you for your kind e-mail. I agree that the whole area is wrapped up in enigmas. Fats, fatty acids. Yes, they are the same thing. Why use two terms – god knows. It is incredibly difficult to find answers to questions in this area. I get the impression that there is a secret lipid society (a bit like the magic circle) who are sworn never to reveal to the outside world what a lipid might actually be. Nor can you find any of this information in textbooks. You must chip it from the rockface. At the same time they use other terms interchangeably e.g. a triglyceride is three fats (fatty acids) attached to a glycerol mole-cule. It is also the name given to VLDLs produced by the liver. An LDL with apolipoprotein B-100 attached is LDL, an LDL with apolipoprotein B-100 and apolipoprotein (a) attached to it is Lp(a). Help./---/”

27

Tänk så skönt det kan vara att ibland få höra att man inte är den enda som tycker att något är rörigt… Fett är något som vi behöver för vår överlevnad. Det ger oss energi och det används för att bygga cellmembran och hormo-ner. Fettrik mat har också ett lågt glykemiskt index. Ett lågt glykemiskt index innebär att blodsockret endast höjs sakta, vilket gör att vi också får ett långsammare blodsockerfall när det är dags för det. Trots detta räknas fett i skrivande stund som något vi ska akta oss för (!). Fett brukar delas in i mättat, fleromättat och enkelomättat. Indelningen grundar sig inte helt överraskande på hur fettmo-lekylerna är uppbyggda. Man kan se fettmolekylerna/-fettsyrorna som små svansar gjorda av en rad kolatomer. På var sida på dessa svansar sitter det väteatomer på rad.

Mättat fett

Om det är ett mättat fett finns det inte plats för någon mer väteatom på svansarna. Det är liksom fullsatt. Mättade fetter finns bl.a. i djur som man äter. Typ grisar. Det påträffas också i sådant som man tillverkar av det som kommer ut ur djur, t.ex. smör. Man kan sluta sig till att ett fett är mättat om det är hårt i rumstemperatur. Smöret är ju ganska hårt i rumstempe-ratur och det är alltså ett mättat fett. Anledningen till att det är hårt är att det inte finns plats för någon mer väteatom. Upp-

28

byggnaden av den mättade fettmolekylen gör att den blir rak och snygg och tar liten plats och blir följaktligen ganska tung med hänsyn till den plats den tar upp. Likt IKEA-paket går det att packa dessa mättade fettmolekyler och eftersom de för-utom att vara ganska stela i sig själva kan packas så tajt så blir detta fett hårt, även i rumstemperatur alltså.

Enkelomättade fetter

Ett enkelomättat fett saknar två väteatomer på någon del av svansen. På grund av detta blir den aningen sladdrig och blir mjuk även i rumstemperatur, alltså rinnande. Man kallar dem därför för oljor. Man behöver alltså inte värma upp dem för att de ska bli mjuka eller rinnande vilket man ju måste göra med det mättade fettet i t.ex. bacon. Olivolja är ett exempel på ett livsmedel som innehåller en hög andel enkelomättat fett. Olja är alltså per definition ett fett även om man inte ser den som sådant.

Fleromättade fetter

De fleromättade fetterna känns igen på att kolsvansarna saknar minst fyra väteatomer. Bl.a. fiskolja innehåller fleromättat fett.

29

Vi uppmanas ofta att välja fleromättat fett på bekostnad av det mättade fettet.

Transfett Transfett är något som alla verkar vara överens om är onyttigt för din kropp. Transfett finns naturligt i små mängder i t.ex. smör, men vanligtvis kallas det för härdat fett och är onaturligt och tillverkat på konstgjord väg. Man har tagit lättrinnande oljor och preparerat dem så att de blir stabila och hårda. Detta har skett genom att man skjutit fast väteatomer på tomma platser på kolsvansen. Detta gör att fettsyran mer liknar en mättad fettsyra. Den kan alltså få fast form i rumstemperatur. Tidigare fanns det transfett i lättmargariner men nivåerna i dessa är idag låga. Däremot kan man hitta mycket transfett i t.ex. kakor, kex, glass och ostbågar. Varför använder man då transfett om alla är överens om att det är onyttigt? Jo, det är nämligen så att detta fett inte härsknar och blir dåligt lika lätt som t.ex. fleromättat fett. Detta innebär i sin tur att livsmedel som innehåller detta konstgjorda fett håller sig längre på bu-tikshyllan. Så var det med det.

Triglycerider Kroppens sätt att lagra energi från fett är att lagra den i form av något som kallas triglycerider. Det socker vi har i levern räcker nämligen inte lång stund för att hålla oss på banan. Därför finns triglyceriderna till hands. En triglycerid är tre fettsvansar (fettsyror) som sitter fast på en klump bestående av en glycerolmolekyl. Fettsvansarna på en triglycerid kan se olika ut och kan t.ex. bestå av en mättad och två enkelomättade fett-syror.

30

Kolhydrater Kolhydrater är inte essentiella för oss; alltså det är inte livsnöd-vändiga att äta dem. De små mängder som behövs kan krop-pen tillverka själv. Fast mycket av den kolhydrathaltiga mat vi äter innehåller bl.a. vitaminer så en liten mängd kolhydrater behöver inte vara av ondo. Kolhydrater består av kol, syre och väte i olika konstellationer. De enklaste kolhydraterna eller sockerarterna, glukos och fruk-tos, har 6 kolatomer, 12 väteatomer och 6 syreatomer (C6 H12 O6 ). De kallas för monosackarider eftersom de består av bara en sockermolekyl. Är det två sockermolekyler som sitter ihop kallas det för en disackarid. Beteckningen på en sådan socker-molekyl kan då bli C12 H24 O12. Det kan verka lite i ”kemiskas-te” laget detta, men jag ska återkomma till de här beteckning-arna senare och visa på en del intressanta saker. Kolhydrater delas in i enkla/korta sockerarter och kom-plexa/långa sockerarter. Dessutom har vi kolhydrater som vi inte kan smälta och som kallas fibrer. Ju kortare en kolhydrat är, desto sötare smakar den. När du tuggar på kolhydrater bör-jar du spjälka upp dem så att de blir kortare. Det skulle ju in-nebära att om du tar en tugga av en bit knäckebröd och tuggar den länge så borde den smaka sötare ju längre du tuggar? Pro-va! Men uppfatta det inte som en uppmaning att äta bröd, det är bara en tugga i forskningssyfte vi talar om. De korta socker-arterna har namn som slutar på -os. Slutar det på -os vet du att det är en enkel kolhydrat som räknas till någon av sockerarter-na. Den sockerart vi stöter på till vardags heter sackaros och påträffas ofta i sockerskålar – vanligt vitt socker alltså. Efter-som den heter sackar-os vet du nu att det är en kort sockerart. En annan kort sockerart är laktos som finns i mjölk. Laktos

31

görs om till glukos i levern liksom fruktos som vi hittar i frukt. Ett annat exempel är maltos som finns i spannmålsprodukter.

Kolhydrater Socker Stärkelse Kostfiber Korta sockerarter Långa/komplexa sock-

erarter Cellulosa

Monosackarider Disackarider Polysackarider Glukos Fruktos Sackaros Rörsocker

Laktos Maltos Finns i t.ex. potatis Finns till en del

i t.ex. spannmål, frukt, grönsaker

De komplexa kolhydraterna kallas också stärkelse och finns bl.a. i potatis. De består av större sjok av hopfogade glukosmo-lekyler som snabbt kan brytas ned till enskilda glukosmoleky-ler. Om kostfibrer kan kort sägas att den mänskliga kroppen inte är gjord för att kunna smälta dessa. Därför kan de ta sig ige-nom kroppen helskinnade – men tarmbakterierna tar i sista stund hand om många av dem och använder dem som näring. Tarmbakterierna har lättare att frodas då. Glukos, även kallat druvsocker, är den enda form av socker som kroppen använder som bränsle. Det kan tas upp direkt av tarmens väggar för att därefter gå ut i blodet. De andra socker-arterna måste som vi nyss konstaterade göras om till glukos i levern för att sedan användas som bränsle.

Protein Protein är byggstenarna för vår kropp. Typisk mat där man hittar mycket protein är kött och fisk. Fast inte så mycket som du tror. I vikt räknat är ungefär 20 % av innehållet i en typisk

32

proteinföda proteiner. 100 gram magert kött ger alltså ungefär 20 gram protein till vår kropp. Resten i den proteinrika födan består av fett, vatten och osmältbara delar som t.ex. brosk. Drygt hälften av proteinet kan levern göra om till glukos. Den måste då få en signal från bukspottkörteln via hormonet glu-kagon att påbörja denna process. I vårt exempel med 100 gram kött skulle det alltså kunna utvinnas drygt 10 gram glukos. Den här processen kallas glukoneogenes. Denna glukos be-handlas på precis samma sätt som den vanliga glukosen och kan lagras som glykogen eller bli till fett på t.ex. magen. Vi talar alltså om en stor och viktig källa till vad man brukar kalla ”dolda kolhydrater”. Protein är lite speciellt på så sätt att det inte kan tillverkas av vår kropp med hjälp av de andra två stora födoämnena, kol-hydrater och fett. Annars vet vi ju att kroppen är bra på att göra om näringsämnen till vad som behövs. Proteiner består av en massa ihopsatta aminosyror. När kroppen spjälkar sönder proteinerna genom att tugga dem och smälta dem i mage och tarm blir de till aminosyror. De här aminosyrorna kan vid be-hov sättas ihop igen till proteiner för att användas som bygg-stenar i kroppen. Aminosyrorna är också ett ämne som hormoner kan vara upp-byggda av. Är det mindre än 50 aminosyror som sitter ihop brukar man kalla dem peptider. Det finns bipeptid (två ami-nosyror som sitter ihop), tripeptid (tre som sitter ihop) etc. När det blir för stökigt att räkna antalet hopsittande aminosy-ror kallar man dem för polypeptider, fast bara upp till 50 stycken. När man har skrapat ihop 51 stycken aminosyror som sitter ihop så har man bestämt att dessa gjort rätt för beteck-ningen protein. Insulin är det minsta proteinet som precis kla-

33

rar sig över gränsen med 51 hopsittande aminosyror. Insulin är ett hormon och av det nyss nämnda förstår vi då att hormoner kan vara uppbyggda av aminosyror som sitter ihop i så stora nät att de får kallas proteiner. Protein har många funktioner, det kan bl.a. transportera och lagra syre, bygga muskler och ge struktur till benen i kroppen. Det finns alltså många sorters proteiner. Käpphästarna i den här boken är fett och kolhydrater så proteinerna hamnar i det här fallet lite i skymundan.

Kolesterol ”– Jag har så höga kolesterolvärden att jag måste börja äta nyt-tigare…” Det är nog något du hört – om du inte sagt det själv någon gång. Om vi nu börjar undersöka vad kolesterol är kan-ske vi sedan också kan förstå vad ett kolesterolvärde är. Jag har märkt att kolesterol ofta brukar beskrivas som vad det inte är. Det är inte ett slags fett. Vi tar det en gång till. Det är inte ett slags fett. Om man tittar närmare på vad kolesterol verkligen är så är det något betydligt trevligare än fett. Det visar sig nämligen att det är en slags alkohol. Anledningen till att vi har kolesterol i kroppen är att det behövs för våra celler. Cellerna använder det för att reparera sig själva vilket fungerar eftersom kolesterol är vaxartat och vattentätt. Ägg innehåller ju kolesterol som de allra flesta vet. Vad händer då i vår kropp när vi äter vårt frukostägg? Jo, fettet och koles-terolen i ägget absorberas av tarmarna. Nu kan varken fett eller kolesterol ta sig runt i blodet själva eftersom de inte är vatten-lösliga; vi har alltså ett problem. Man kan jämföra det med

34

någon som efter en svensexa vaknar upp i en trafikrondell6. Trafiken i rondellen är hård så det går inte att sätta ut foten där. Men man måste ju bara ta sig därifrån, så hur gör man? Själv brukar jag ta en taxi för att komma därifrån. Och det är precis vad triglyceriderna och kolesterolen gör, eller i varje fall nästan. Det närmaste en taxi man kan hitta i kroppen heter lipoprotein. Det är en molekyl som består av en blandning av fett och proteiner. Kanske för att spara samåker fettet och ko-lesterolen sedan i lipoprotein-farkosten. Lipoprotein före-kommer liksom taxibilar i olika märken och storlekar:

• Kylomikronerna är störst och därefter följer • VLDL (Very Low Density Lipoprotein), • IDL (Intermediate Density Lipoprotein), • LDL (Low Density Lipoprotein) och • HDL (High Density Lipoprotein) som är minst.

Om man jämför kylomikronerna med HDL så har HDL stor-leken av en liten leksaksbil jämfört med den fullstora kylomik-ron-”bilen”. Alla de här lipoproteinerna transporterar både triglycerider och kolesterol. Lipoproteinernas huvudsakliga uppgift är att köra triglyceriderna till fettcellerna så att de kan lagras där och användas som energi för det fall att kroppen skulle behöva anstränga sig på något vis. Kanske behöver du bära en skadad kamrat nedför en fjällsida eller blinka med ögonlocken. Båda räknas som ansträngningar i detta samman-hang. Triglyceriderna och kolesterolen hade alltså just hoppat på sin lipoproteinresa. Färden går inte bara till cellerna utan vissa tu-

6 Ja, jag vet att det heter ”cirkulationsplats”…

35

rer går till levern. Om det då är en kylomikron som de åker i kommer denna arma farkost att först bli avlastad sin last av triglycerider och kolesterol och sedan skrotad. Men det är mer en återvinningsstation än en utpräglad bilskrot vi pratar om. Levern bygger nämligen om kylomikronerna till VLDL. VLDL är en storlek mindre än en kylomikron och den skickas nu ut i kroppen i riktning från levern. Som reskamrat har den fått med sig ett protein som kallas apolipoprotein -b100. Under färden kommer VLDL-molekylen att utsättas för ett riktigt gatlopp. Fettceller kommer nämligen att ta tuggor av moleky-len vilket gör att den blir mindre och mindre. Efter ett tag har den blivit en IDL för att sedan övergå till att bli en liten LDL. När den väl blivit till en LDL så har ödet två möjligheter i be-redskap för den. Antingen blir den uppsugen av levern och återanvänd eller så kommer den att bli absorberad av andra celler som behöver dess kolesterollast. LDL kan bli absorberat tack vare apolipoprotein b-100. Det proteinet fungerar nämli-gen som en slags nyckel som passar perfekt i cellernas speciella och exklusiva LDL-entrédörrar. Det här gör att LDL alltså kan komma in i cellen, dörren slår igen och LDL-molekylens hi-storia är därmed all. Cellen bryter därefter ned LDL i sina be-ståndsdelar. Den enda lipoprotein vi har kvar nu är HDL. Detta protein tillverkas för sig och ingår inte i det kretslopp som de andra lipoproteinerna gör. HDL fungerar som en slags asgam som tar hand om kolesterol från nedbrutna celler och sedan transporterar dem till levern. HDL brukar kallas för det goda kolesterolet på grund av detta renhållningsarbete. Fast nu har du redan hunnit bli så insatt att du vet att HDL inte är ett kolesterol. HDL kan inte heller skava bort eventuella koleste-rolansamlingar på kärlväggarna. Som Malcolm Kendrick så träffande uttrycker det i sin artikel ”What on Earth is Lipopro-tein?”; –Frånsett detta är uttrycket ’det goda kolesterolet’ alldeles

36

utmärkt. Nu vet du att kolesterolet bara är en av passagerarna i lipoproteinfarkosterna. Hur i hela friden räknar man då ut kolesterolvärdet? Det finns ju inget löst kolesterol i blodet. Det finns ju som vi sade inne i lipoproteinet. I brist på bättre får man då mäta lipoproteinhalterna istället. Eller för att använda en metafor: Man får räkna antalet taxibilar istället för passage-rarna som man egentligen är intresserad av. När det då talas om ”totalt kolesterol” brukar man klabba ihop LDL, HDL, IDL och lipoprotein a. När man istället talar om hur mycket ”dåligt” kolesterol man har avses halten LDL i blodet. Nor-malt ligger detta värde på 2/3 av det ”totala kolesterolvärdet”. När man istället talar om triglyceridvärdet är det i själva verket halten VLDL som man har mätt upp. Visst är det rörigt? Det är alltså i inget fall som kolesterolen mäts upp och ändå är det den som man ofta hänvisar till.

Ketos När vi äter är det normalt bara en liten del av kolhydraterna som görs om till glykogen och lagras i lever och muskler. Den största delen görs om till fett och används under dagen som bränsle för vår kropp. Om allt är som det ska hinner kroppen vartefter göra av med detta fett och du slipper lägga på dig ex-trakilon. Ibland kan det hända att du kommer till en punkt när glyko-genet tar helt slut och då måste kroppen se till att förse sig med energi på något annat sätt. Glykogenet görs ju om till glukos som är ett nödvändigt bränsle bl.a. för vissa delar av hjärnan. Det är då levern börjar tillverka glukos av aminosyror (proteindelar). Det bränsle levern använder för den här fabri-kationen består av fett. Förutom att fett nu ”brinner” som bränsle i leverns glukosfabrikation används det också under

37

tiden som vanligt som bränsle ute i musklerna. När levern är inne i detta tillstånd av nytillverkning av glukos (glukoneoge-nes) blir fettet dock inte fullständigt förbränt i levern och på grund av detta bildas det något som kallas ketoner. När blodet innehåller mer ketoner än vanligt brukar man säga att man är i ketos. Eftersom mer fett än vanligt nu förbränns av både lever och muskler rinner fettet av kroppen i en högre takt än nor-malt. Ketonerna då, är det bara skräp eller kan man ha någon nytta av dem? Nu är det så att kroppen ibland kan vara ganska otacksam – precis som ett riktigt litet barn som du har köpt en fin present till. Levern har ju gjort en present till kroppen i form av mödosamt framställt glukos. Det gick åt massor av energi för att tillverka detta fina kroppsbränsle och vad hän-der? Jo, precis som det lilla barnet så väljer det ”fel” och före-drar inte den fina glukosen utan ketonerna – alltså papperet istället för presenten. Ungen kan ruska och tugga på detta pre-sentpapper i timmar medan den fina dockan ligger slängd i ett hörn. Och precis lika taktlös är kroppen, för det är minsann ketonerna som kroppen kastar sig över. Kroppen föredrar ke-toner som bränsle framför både fett och glukos.7 Nu finns det de som hävdar att ketoner är ett andrasortering-ens bränsle, men i artikeln ”What if It’s All Been a Big Fat Lie?” av Gary Taubes i New York Times hänvisar Taubes till forskaren Richard Veech som kommit fram till att såväl hjärta som hjärna faktiskt fungerar 25 % bättre på ketonbränsle än på glukos. Veech är en av världens främste experter på ketoner. Det låter ju inte helt otänkbart att ketoner skulle vara så effek-

7 Vissa delar av hjärnan måste dock ha glukos för att fungera.

38

tiva. När kroppen är inne i ett läge där den har börjat nalla av sig själv kan det ju vara vettigt att det är så ”uttänkt” att både hjärta och hjärna då ska fungera så effektivt som möjligt för att komma tillrätta med situationen. Många som har varit i ketos har sagt att man känner sig pigg när kroppen tillverkar och förbränner ketoner. När glukos tillverkas av triglycerider pillar levern isär triglyce-riderna och gör glukos av glyceroldelen. Fettsyresvansarna ka-pas upp i munsbitar och skickas till vävnadernas mitokondrier som använder dem. Mitokondrier är ett slags kraftverk i cel-lerna som kan använda fett som bränsle. De överskottsketoner som inte förbränns i vår kropp kan vi hitta i utandningsluft, urin, svett och avföring. Ett gram keto-ner innehåller fyra kalorier. Dessutom har det gått åt energi att tillverka dessa ketoner vilket gör att åtminstone en liten del av det ätna fettet går åt till denna process. Kom nu ihåg att denna finurliga funktion inte kommer igång om man också äter kol-hydrater. En frukt räcker för att sätta P för denna ketos. Kommer det in kolhydrater ser alltså insulinet till att stoppa denna process; istället leder det till att fett lagras på kroppen.

Vitaminer När man tänker på vitaminer tänker man nästan alltid på fruk-ter därför att det är så som det alltid framställs i reklamen och på skolplanscher. ”Man måste äta frukt och grönt för att få i sig vitaminer”. Är då animalisk föda tom på vitaminer? Svar nej. Ägg t.ex. innehåller alla vitaminer utom C. Faktum är att det finns vitaminer som bara kan hittas i animalier och man

39

ska inte glömma att vitaminerna A och D bara finns i anima-lisk föda. I vart fall i någon omfattning att räkna med. En del vitaminer är fettlösliga, andra är vattenlösliga. De vita-miner som är vattenlösliga kan man inte få för mycket av efter-som ett överskott försvinner med vattnet ut ur kroppen ”den vanliga vägen”. Om det däremot är en fettlöslig vitamin kan man få för mycket av den. Sådana vitaminer sköljs inte ut ur kroppen lika lätt utan kan lagras. A, D och E-vitamin är ex-empel på en sådana fettlösliga vitaminer. En förnämlig källa till A-vitamin är isbjörnslever. Men eftersom A-vitamin är fett-löslig ska man alltså inte kalasa allt för mycket på denna deli-katess då man kan bli förgiftad. Men jag tycker att man bör smaka lite, det anses säkert oartigt annars.

Åderförkalkning Det som vi till vardags kallar åderförkalkning heter ateroskle-ros på medicinskt språk. Ordet ateroskleros kommer från gre-kiskan och betyder ungefär hård gröt, och det är väl ett ganska bra namn som jag kan förstå. De blodkärl som man får ate-roskleros i kallas för artärer. I artärerna transporteras syrerikt blod på väg från hjärtat. Detta till skillnad från venerna som innehåller blod på väg tillbaka mot hjärta och lungor för att syresättas och skickas ut i artärerna igen. Varför är vi då i detta läge bara intresserade av artärerna? Jo! Det är bara artärer som kan drabbas av ateroskleros. Ateroskleros innebär i korthet att det blir en förträngning i blodkärlet. Detta kan bero på att det är ett högre blodtryck i artärerna. För vad skulle hända om man fick för sig att använda en bit av en ven för att använda som artär? (Obs! Detta är inget experiment du ska försöka dig på hemma i garaget! Överlåt dessa ingrepp på utbildade kirurger!) Jo, den skulle faktiskt också efterhand kunna innehålla ate-

40

roskleros, vilket innebär att det inte är själva vävnaden i blod-kärlet som är avgörande för om det kan uppkomma ateroskle-ros eller inte. Ateroskleros är inget man kan skydda sig ifrån, man kan bara försöka se till att den inte blir så omfattande. Det är nämligen så att ateroskleros börjar redan i ungdoms-åren, så du som håller i den här boken är med säkerhet redan drabbad. Ateroskleros är som sagt något som kommer med åren och det skulle kunna vara naturens sätt att se till att artä-rerna inte töjs ut för mycket. Man kan se det som att blodkär-len får en armering av stelare material så att de inte ger med sig så lätt. Man kan ju annars tänka sig att dag ut och dag in av blodets tryck mot sidorna av kärlväggarna skulle göra att de med åren blir slappare. Men ju äldre man blir, desto stelare artärer får man. Detta är inte bara av godo eftersom det också gör att kärlen blir trängre. I de kalkaktiga förhårdnaderna finns det risk för att det kan bli infektioner och ärrbildningar. När det blir riktigt trångt kan det gå så långt att det blir totalt stopp. Ibland kan det hända att en bit av en sådan här för-kalkning lossnar från kärlväggen och följer med blodflödet en bit och sedan fastnar när blodkärlen blir för smala. Skulle ett stopp sitta i en artär på hjärtmuskeln leder det till att en del av hjärtat inte får någon syreförsörjning och en del av hjärtmus-keln kan på så sätt dö. I värsta fall kan detta i förlängningen leda till att hjärtat inte kan pumpa syresatt blod till kroppen i den omfattning som kroppen kräver. Då dör man. Men innan det går så långt är det vanligt med något som kallas kärlkramp. Det innebär att det kommer fram blod genom hjärtats artär – de s.k. kranskärlen – men inte så mycket som det egentligen skulle behövas. Då får hjärtat för lite syre och det kan göra ont i bröstet, men det kan också bli lite konstiga symtom, ont i armarna eller i käken t.ex. Det här kan avhjälpas om man tar små piller som innehåller nitroglycerin. Fråga mig inte hur

41

man kom på detta. Nitroglycerinpillren vidgar i vart fall kärlen så att blodet lättare kommer fram. Skulle ett stopp sitta i ett blodkärl i hjärnan kallas det för slaganfall eller stroke. Det kan leda till att man inte känner av något av det nästa dag, att man blir förlamad helt eller delvis eller att man dör. Det är alltså allvarliga saker det här med åderförkalkning. I vart fall om det blir stopp i hjärta eller hjärna. Man gör bäst i att sluta röka om man är rökare. Då minskar risken för de här problemen.

Banta? Vad är det? Du har förmodligen hört var ordet ”banta” kommer ifrån. Det härrör alltså från en William Banting som var en välbeställd och tillika korpulent begravningsentreprenör som levde i Lon-don på 1800-talet. Det är han som fått det tvivelaktiga nöjet att ge namn åt de självplågerier vi sysslar med när vi vill bli lättare. Men William Banting har faktiskt inte uppfunnit nå-gonting. Det innebär inte att han bara var en lallande fåne, men om rätt ska vara rätt så var det hans läkare som kom på någonting. Banting hade uppnått den aktningsvärda vikten om 91 kilo och borde alltså mäta omkring 2 meter i längd. Dessvärre var han bara 1, 65 lång. Stackars Banting fick gå baklänges nedför trappor för att spara sina knän. Han kunde inte knyta skorna. Han drog på sig ett navelbråck och fick till råga på allt pro-blem med både syn och hörsel. Han antydde att hans armar inte räckte till för att han skulle kunna sköta sin hygien på adekvata ställen efter toalettbesök. Banting insåg till slut att han behövde hjälp och gick därför till en läkare som rådde Banting att anstränga sin kropp mer än han gjort hittills. Alltså började han ta dagliga tvåtimmars-roddturer vilka resulterade i

42

en sådan aptit att han snart blev avrådd från att fortsätta med denna sysselsättning för att hans hälsa inte skulle hamna bor-tom all räddning. Han blev nu istället rådd att äta mindre och ”lättare” med påföljd att han gick på en diet som närmast var utarmande för hans kropp – men inte för fettet. Det slutade med att han ådrog sig ett flertal bölder för vilka han operera-des. Varken simning, ridning eller dussintals sjukhusvistelser hjälpte stackars Banting. När han var intagen på sjukhuset fick han dessutom äta upp sig så att han vägde mer än innan han åkte in. Varken svältkurer eller turkiska bad gav Banting nå-gon hjälp. Men så 1862, råkade Banting träffa en läkare vid namn Willi-am Harvey. Harvey är enligt mitt förmenande den store hjäl-ten och är mycket riktigt bortglömd idag. William Harveys råd till Banting var att han skulle sluta med bl.a. bröd, smör, mjölk, socker, potatis och pilsner. Och det fungerade! Utan att behöva gå hungrig – allt som inte är förbjudet är ju som be-kant tillåtet – gick Banting under det närmaste året ned 20 kilo. Dessutom blev han av med sina syn- och hörselproblem. Tack vare att Banting var en driftig och tacksam man gav han på egen bekostnad ut en gratisskrift som han kallade Letter on Corpulence. I skriften berättade Banting om sin diet och gav också uttryck för sin förvåning över det faktum att en diet som han och i princip alla andra tidigare utgått från skulle öka hans vikt, istället gjorde att han tappade vikt. Det var tydligen vad man åt som var viktigt och inte hur mycket. Det som vi idag kallar för ”lowcarb” eller ett kontrollerat kolhydratintag över-ensstämmer mycket väl med de råd Harvey gav. Det fanns dock några skillnader. Harvey tillät inte smör och fläsk efter-som man av någon anledning trodde att dessa livsmedel inne-

43

höll stärkelse. Bantings bok blev populär och gick ut i flera upplagor och till slut började han ta betalt för den. Han våga-de naturligtvis inte ta betalt i början eftersom han befarade att han då skulle kunna beskyllas för att bara ge ut boken i syfte att tjäna pengar. Men det var andra tider då. I takt med att boken blev alltmer populär slutade den mediala smekmånaden och det var hög tid för det regelmässiga förlöjli-gandet av de nya teorierna. Banting var ju lekman och kunde alltså inte skriva något av värde när det rörde sig om näringslä-ra. Visserligen kunde man förbryllat konstatera att dieten fun-gerade. Folk gick ned i vikt på löpande band, men boken var ju ovetenskaplig. Får man uttrycka det lite högtravande så är det så att upphovsmannens sociala och professionella position påverkar mottagligheten för nya idéer. Om en upphovsman till ett nytt begrepp endera har låg status i sin disciplins elitsystem eller om han som Banting befinner sig utanför disciplinen är det inte speciellt troligt att hans idéer tas på allvar.8 Naturligt-vis fick även Harvey sin beskärda del av det hårda fördöman-det med påföljd att hans praktik började gå dåligt. En läkare vid namn Niemeyer ryckte till slut ut för att rädda de nya teo-rierna. Det krävdes dock att vissa ändringar gjordes för att idé-erna skulle kunna säljas in. Läkarna på den tiden visste att pro-teiner inte gav upphov till fetma. Vad man däremot var över-tygade om var att fetmans moder var kolhydrater och fett. Fett och kolhydrater förbrändes nämligen enligt den tidens sätt att se i lungorna och skapade därigenom värme och fett på krop-pen. Alltså förordade Niemeyer att man skulle skära bort allt synligt fett man såg på köttbitarna (nu börjar vi känna igen oss). Proteinet i köttet var ju OK. Dieten ändrades alltså till en

8 Broad & Wade, Sanningens dödgrävare, s 174.

44

högproteindiet. Detta var något som inte alls stämde med vad Harvey och Banting förkunnat, men det bortskurna fettet och neddragningen av kolhydrater sänkte etablissemangets gard och gjorde att det hela verkade såpass seriöst att läkarna kunde ta till sig resultaten lättare. Det roliga i denna historia är att William Banting inte uppfat-tade att han ”bantade”. När vi idag säger att vi bantar menar vi oftast någon form av uppoffring och obehag för att nå ett mål och stanna där temporärt. Vi är mentalt förberedda på att vi kommer att gå upp dessa kilon igen när vi börjar äta som van-ligt och blir inte förvånade när vi får tillbaka våra kilon och några till. Vi blir bara lite sura att det slutade som vanligt. Wil-liam Banting däremot upplevde varken obehag eller genom-gick någon viktuppgång. Anledningen till att jag berättar om denne Banting är att han var mig veterligt den förste som medvetet praktiserade något som vi idag kallar för ett kontrollerat kolhydratintag. Att våra förfäder och naturfolk i sin ”okunnighet” ätit på detta sätt kan vi för tillfället lämna därhän. Till sist vill jag be om ursäkt för det här kapitlet. Jag är fullt medveten om att det var väldigt faktaspäckat, men nu är det i alla fall slut.

Sammanfattning I det här kapitlet har vi gått igenom en del basfakta som är bra att känna till. Bra att kunna om inte annat ifall du skulle gå en tipspromenad.

45

Vi äter dels för att få energi för att röra oss och hålla oss varma, dels för att bygga upp och reparera kroppen. Energi tror många att man bara får av kolhydrater som t.ex. pasta, men kroppen är konstruerad för att använda fett som bränsle. Både proteiner och glukos kan göras om till fett, däremot kan inte fett göras om till proteiner. Det är därför viktigt att vi äter proteiner. Proteiner har många uppgifter förutom att bygga upp vår kropp. Energi som kommer in i kroppen används först till att ge oss snabb energi för stunden. Det som inte går åt till detta lagras i muskler och lever som glykogen som är ett ämne som kan an-vändas som råvara för att förvandlas till glukos. Det som inte går åt till denna lagring läggs på kroppen som fett. För att fett ska kunna lagras måste insulin ha utsöndrats i kroppen. Vi har ett naturligt sug efter det som är sött. Detta är ett arv efter våra förfäder som kunde överleva svältkatastrofer på grund av denna svaghet för söt mat. Tack vare att de frigjorde insulin när de åt kunde de lagra fett och därmed överleva och låta sina gener fortleva. Diabetes delas in i typ 1 och typ 2. Typ 1-diabetikern kan inte producera insulin utan måste ta det på konstgjord väg. Utan insulin kan inte sockret ta sig in i cellerna. Typ 2-diabetikern producerar insulin, men dennes celler förstår sig inte på insu-linet och släpper därmed inte in något socker. I båda fallen leder det till att socker förs runt i blodet och förstör kärlväggar och tunna nerver.

46

Insulinet öppnar inte bara celler för socker utan är också det ämne som gör att fett kan lagras på vår kropp och det gör ock-så att fett inte kan användas som bränsle. De langerhanska öarna som sitter i bukspottkörteln är hemmet för både alfa- och betaceller. Alfacellerna utsöndrar glukagon som är en signal till levern att släppa ifrån sig socker. Betacel-lernas jobb är att tillverka insulin. Levern lagrar glykogen. Detta är en energireserv som dock inte räcker speciellt långt. Levern tillverkar också kolesterol efter-som det kolesterol vi äter inte räcker till för våra behov. Levern anpassar sin kolesterolproduktion till den mängd vi äter och parerar ett lågt intag av kolesterol genom att då tillverka desto mer – och tvärtom. Fett delas in i mättat, enkelomättat och fleromättat. Fettsyror består av kolsvansar där vätemolekyler sitter fast på rad. På mättade fettsyror är alla väteplatserna upptagna. På en enkel-omättad fettsyra fattas det två vätemolekyler och på en fler-omättad fettsyra fattas det minst fyra. Transfett är ett fett som vanligen tillverkas på konstgjord väg. Triglycerider är den form av fettmolekyl som kroppen använder för att lagra fettet. Kolhydrater kan delas in i socker, stärkelse och kostfibrer. Ju kortare en kolhydratmolekyl är, desto sötare smakar den och desto snabbare tas den upp av kroppen. Glukos och fruktos är de enklaste sockerarterna. Fruktos görs om av levern till glukos som är den enda sockerarten som kroppen använder som bränsle.

47

Proteiner består av många aminosyror som sitter ihop. Amino-syror kan monteras ihop till proteiner om det skulle behövas. Insulin är ett protein. Kolesterol är ett vaxartat ämne som används av kroppens celler för att göra dem vattentäta. Kolesterol transporteras i lipopro-teiner av varierande storlek. Vitaminer delas in i vattenlösliga och fettlösliga. Vattenlösliga vitaminer kan vi inte få överskott av eftersom överskottet transporteras ut ur kroppen. Det finns gott om vitaminer i animaliska matvaror. A och D finns bara i kött. Åderförkalkning kallas de förträngningar som blir på insidan av blodkärlen. Detta är en process som börjar redan i ungdo-men. En teori är att förhårdnaden av kärlen är kroppens sätt att armera kärlen för att de inte ska bli för uttänjda med åren. Du fick en bakgrund till ordet ”banta” och också insikt om att ett kontrollerat kolhydratintag inte är något nytt. Jag bad till sist om ursäkt för det torra kapitlet.

48

3. Teorier Vi har aldrig varit så välinformerade som nu om hur viktigt det är att vi motionerar. Vi väljer den nyckelhålsmärkta yog-hurten, vi äter lättmargarin, vi använder mer olivolja och vi dissekerar bort allt synligt fett och ändå får vi mer och mer problem med övervikt och diabetes. Du har säkert hört massor av gånger hur farligt det är med högt blodtryck, högt koleste-rol, mättat fett, för mycket proteiner, för lite grönsaker etc. etc. Nu ska jag försöka reda ut det här med vad som kan vara bra och mindre bra för din kropp. Vi börjar med att titta på fettet.

Fett Fett brukar vi dela in i mättat, enkelomättat och fleromättat. Om du skulle fråga vilken sorts fett du ska akta dig för så får du normalt till svar att det är det mättade fettet. Frågar du var-för det är just det mättade fettet du ska akta dig för så brukar man svara att detta fett är onyttigt – till skillnad från de nytti-ga. Du tycker kanske att det låter löjligt med en sådan här för-klaring, men den är tyvärr ganska vanlig. Men om du inte nö-jer dig med detta svar utan likt en fyraåring går på och frågar om varför det är onyttigt får du till svar att det är onyttigt där-för att de höjer ditt kolesterolvärde och att detta leder till åder-förkalkning och att detta är farligt och det är vetenskapligt fastslaget att det är så. Dessutom blir du fet av mättat fett. Med detta låter sig de flesta skrämmas och försöker därefter avhålla sig från de mättade fetterna.

49

Upphovsmannen till detta tänkande är en forskare vid namn Ancel Keys som på 50-talet – med metoder vi återkommer till – kom fram till ett samband mellan intag av mättat fett med tillhörande höga kolesterolvärden och hjärt-kärlsjukdomar. En annan forskare vid namn Nathan Pritikin tog fasta på Keys resultat och skapade utifrån dessa teorier en diet som var mycket fettfattig. Folk som höll sig till denna diet gick mycket riktigt ned i vikt och fick lägre blodfetter. Tyvärr följde det också med en rad negativa konsekvenser. Man blev svag, fick koncentrationssvårigheter, vissa började gå upp i vikt igen trots att man åt så magert och man fick också mineralbrister och depressioner. Ett stort problem med dieten var också att man hade extremt svårt att hålla sig till den. För att det skulle bli lättare att hålla sig till denna magra diet införde därför Pritikin små mängder vegetabiliskt fett motsvarande 10 % av energiin-taget. Det är dessa försök som än idag ligger till grund för vår rädsla för fett och då särskilt mättat fett. Under en period var det fritt fram att i princip äta hur mycket fleromättat fett som helst. Man märkte dock att det fleromättade fettet inte var så bra som man hade trott och därför har man idag rekommendatio-ner som säger att man ska äta högst 10 % av energiintaget i form av fleromättat fett. Man kan säga att de svenska närings-rekommendationerna delar lika mellan mättat, enkelomättat och fleromättat fett. Man vill dock att maximalt 30 % av ener-gin ska komma från fett. Grunden till detta är att man kom-mit överens om att man ska tycka att mer fett i maten gör att man lättare blir fet, man får ett högre kolesterolvärde av fettet och man riskerar på grund av detta kolesterolinnehåll i blodet att få hjärt-kärlproblem.

50

En person som går på ett kontrollerat kolhydratintag ska för-söka hålla sig till följande: Diet med kontrollerat kolhydratintag 25 % proteiner 5 % kolhydrater 70 % fett Det här skiljer sig ganska kraftigt mot vad Livsmedelsverket rekommenderar. Enligt Livsmedelsverkets experter blir man alltså fet av att äta fett; ”man blir vad man äter”, verkar det som man tänker. Så här ska vi istället sätta ihop vårt energiin-tag enligt Livsmedelsverket: Livsmedelverkets rekommendationer 10-15 % protein 55-60 % kolhydrater max 30 % fett En kväll när jag låg och zappade mellan tv-kanalerna råkade jag få in en sumobrottartävling. Ganska enformigt att titta på men så studsade jag upp och satte mitt pekfinger i luften och ropade ”Heureka!”. Okej då, jag kanske inte agerade så tjusigt men jag önskar att det hade varit så för hur som helst så fick jag en idé när jag såg blöjgubbarna. Det slog mig att jag borde titta på dessa herrar ur kostsynpunkt. Här har vi alltså ett gäng som har sysslat med en mycket märklig sport i vart fall i 1 400 år. Mycket av fokus ligger på att bli så fet som möjligt och dessutom hålla sig fet trots att man tränar. Sumobrottarna antyder en konvex form på sin mage medan jag helst ser att min mage är något konkav.

51

Om man som jag inte vill bli sumobrottare så borde man bara göra tvärt emot vad de gör så blir allt liksom bra, tänkte jag. Jag misstänkte ju att man åt extremt fet mat för att kunna bli så tjock, men för säkerhets skull letade jag på nätet tills jag hit-tade en lista som visade deras näringsintag uppdelat på kolhyd-rater, protein och fett. Listan var uppdelad i hur många gram det var av varje så jag fick räkna om för att få fram procenten i energiintag. Så här blev det: Sumobrottarens diet 29 % proteiner 29 % kolhydrater 42 % fett Om vi nu jämför sumobrottarens dietupplägg med det kon-trollerade kolhydratintag jag praktiserar, ser vi att sumobrotta-ren som vill bli tjock andelsmässigt bara äter drygt hälften så mycket fett, ungefär lika stor andel protein men betydligt mer kolhydrater. Intressant. Nu vet ju du lika bra som jag att sumobrottare äter oerhört mycket mer än vad vi vanliga människor lyckas med, kanske 6-7 gånger mer. Får man i sig så oerhört mycket energi är det ju inte konstigt att man går upp i vikt och visst är det så. Men då inställer sig nästa fråga – den stora frågan. När man nu kämpar så för att väga så mycket som möjligt och man lägger ned så mycket tid på ätandet (de får t.o.m. magmassage för att kunna äta extra mycket) och man har haft över tusen år på sig att ex-perimentera: Varför äter man så liten andel fett om det nu är så fettbildande? Skulle man inte spara en massa tid och pengar om man såg till att äta gräddsås istället för kokt kött? Kanske har fabrikanterna av fet gås- och anklever tagit intryck av den-

52

na sumodiet? Dessa stackars djur tvångsmatas ju med majs och inte med fett. Det är också intressant. Jag tycker att det är märkligt att man fortsätter med kostråden som bygger på att vi ska äta en låg andel fett. Du minns dia-grammet på s. 20? Man skyller på oss stackare som ska försöka följa de här rekommendationerna. Det är vårt fel att vi är tjocka eftersom vi inte förstår att följa deras rekommendatio-ner. Tänk om man kanske, kanske är inne på fel spår med den fettfattiga och kolhydratrika kosten. Sumobrottarens fett- och kolhydratintag ligger ju betydligt närmare Livsmedelverkets rekommendationer än de för lågkolhydratdieten. Istället inten-sifierar man: ”Ät ÄNNU mindre fett, ät ÄNNU mer grönsa-ker”. Slutligen kan man ta upp frågan om de olika sorterna av fett och fundera över om mättat fett är så dåligt som det hävdas? Vad är egentligen nyttigt och vad är onyttigt och spelar det någon roll vilken sorts fett man äter? Är det nyttigare med majsoljans fett än det fett som finns i bacon? På den tiden det ansågs fint att låta feta grisar gå till slakt gav man dem spann-målsprodukter och fleromättat fett i form av produkter som innehöll hög andel av detta, vilket i de flesta fallen var sojabö-nor och majsolja. Men idag vill de flesta ha magert kött. Och hur gör man då? Jo, en period innan slakt slutar man ge gri-sarna fleromättat fett och ger dem istället mättat fett. En kost-hållning som alltså går stick i stäv med de officiella kostråden för människor som vill minska i vikt…

53

Blir man fet av att äta fett? Som jag varit inne på tidigare har konsumtionen av fett mins-kat under de senaste decennierna. I takt med denna minskning av konsumtionen har övervikten ökat i precis samma takt. Det här är ett diagram ur boken Dr Bernstein’s Diabetes Solution.

Att med vetskap om detta sluta sig till att man blir fet av att äta fett verkar lite överdrivet för att inte säga svårförståeligt eller varför inte ta steget fullt ut och påstå att det är helt fel? När du äter fett och proteiner så utlöser dessa ämnen mycket små mängder av hormonet insulin. Kolhydrater däremot – och då särskilt om det är söta (enkla) kolhydrater eller på annat sätt snabba kolhydrater som i t.ex. potatismos – utlöser betydligt mer insulin snabbt i blodet. Den som äter en diet byggd på fett får alltså en minimal utsöndring av insulin när han äter. För att det inte ska utsöndras insulin måste man alltså äta så-dan mat som inte triggar bukspottkörteln att avge detta insu-

54

lin. Bukspottkörtelns betaceller vaknar till när glukoshalten i blodet ökar och det är kolhydraterna som lyckas med att höja blodsockret allra bäst. Kroppen fullkomligt älskar att få an-vända kolhydrater som bränsle. Det är enkelt och går fort att omvandla till värme och rörelseenergi och kroppen behöver inte – och kan heller inte – använda fettet som bränsle. För det är ju så att insulin förhindrar att fett används som bränsle. Ska man bli smal på en kolhydratrik diet krävs att man i prin-cip svälter sig. Den som istället för kolhydrater äter en fettrik kost ser istället till att det inte utlöses något insulin. Detta gör att kroppen inte kan lägga upp något fettlager. Sedan är det en smaksak vilken metod man väljer. Jag har valt att äta mer fett eftersom det fungerar bättre för min diabetes. Jag slipper gå och vara hungrig och jag får ju inga blodsockertoppar på detta vis och kan låta medicinerna vara vilket känns bra. Hjärnans celler är så beskaffade att de inte behöver insulin för att ta åt sig glukos. Lyckligtvis är det så klokt uträknat att den allra största delen av hjärnan kan använda sig av ketoner för det fall att vi skulle få slut på glukos i blodet. Hade det inte funnits denna reservlösning hade vi tuppat av efter några tim-mars löpning framför våra stenåldersfiender, och vi hade aldrig vaknat mer. Vår levers reserv av energi i form av glykogen be-står bara av ungefär 1 700 kalorier. Vi skulle alltså snart ramla ihop och dö om vi inte kunde använda fett som bränsle. Detta skvallrar också om att vi med säkerhet är gjorda för att använ-da just fett som primärt bränsle, medan sockret är till för de där exceptionella ansträngningarna, t.ex. att rusa ifrån grott-folk från andra stammar.

55

Kanske har du hört att ketos är farligt? Det hänger säkert ihop med att man blandar ihop ketos och ketoacidos. Ketos är en normal funktion i kroppen för att använda aminosyror och fett för att göra glukos och ketoner. Ketoacidos däremot, är något som kan drabba typ 1-diabetiker med för högt blodsocker och alkoholister och är även något som händer den som håller på att svälta ihjäl. I sådana fall har ketonmängden i kroppen stigit så till den grad att kroppen blir förgiftad, s.k. syraförgiftning. Kroppen blir försurad och detta är ett livsho-tande tillstånd. Man skulle kunna jämföra ketosen med det som sker i en kärnkraftsreaktor när allt fungerar som det ska. Ketoacidosen är i detta exempel en härdsmälta när allt skenar och reaktorn förgör sig själv. Vanlig ketos är mycket mild och är kroppens normala sätt att hålla sin marschfart. Även om andedräkten inte riktigt fram-står som om man just har hånglat med en bakfull apa, så kan den vid ketos ändå vara lite speciell. Man kan också känna en slags metallsmak i munnen. Då vet man att just i detta nu så rinner fettet formligen av kroppen. Som tröst kan jag nämna att den lindriga ketos man befinner sig i när man har kommit in i lågkolhydratdieten inte gör andedräkten speciellt konstig. Det är mest i början av dieten som det kan kännas, men visst är det en fin känsla att veta att kilona just håller på att rinna av. Vill man kolla om man är i ketos kan man köpa något som kallas Ketostix och som finns på apoteket. Det är små stickor som man kan pinka på och sedan avläsa om och hur mycket kroppen är i ketos. Eller rättare sagt var, eftersom Ketostixen talar om hur läget var för några timmar sedan. Lär dig nu av detta att om du äter kolhydrater så att du får en insulinutsöndring är risken stor att du kommer att lagra fett på

56

din kropp. Ju mer fett som sätter sig fast på dig, desto mer in-sulin måste i fortsättningen pumpas ut för att det ska ha någon effekt eftersom mer fett gör att insulinkänsligheten minskar. Och ju mer insulin som finns i omlopp desto mindre fett an-vänds som bränsle och desto mer fett lagras på dig och ännu mer insulin måste pumpas ut och ännu tjockare blir du. Efter-som bukspottkörtelns celler inte pumpar ut några exakta mängder insulin kan blodsockret sjunka för snabbt med på-följd att du blir så där vansinnigt hungrig efter en liten stund och äter ännu mera och blir ännu rundare. Känner du igen att du ibland kan bli sådär sötsugen? Grattis. När du kommit in i ett sådant läge används kolhydraterna regelmässigt som bränsle och fettet hamnar på dig som en energireserv. Enda sättet att ta sig ur denna onda cirkel är att lägga om kosten så att krop-pen inte får några kolhydrater och därmed minskar insulinut-söndringen. Därefter kan man backa bandet och genom ketos komma på rätt köl igen. Som jag nämnde tidigare så varnas vi för mättade fetter och anledningen till detta är att enligt rådande klimat på fettkun-skapsområdet ger mättade fetter upphov till höga kolesterol-värden. Och höga kolesterolvärden är inte bra, sägs det. Detta för oss in på det spännande ämnet kolesterol.

Kolesterol Det här avsnittet skulle man också kunna kalla för ”Blir man sjuk av att äta fett?”. Kolesterol är ju något farligt som vi ska akta oss för. Det får vi höra överallt. Då är det väl sant? Efter att ha läst Uffe Ravns-kovs bok ”The Cholesterol Myths” blir jag mer och mer tvek-

57

sam. Jag är till och med villig att gå så långt som att påstå att vi kan ha blivit förda bakom ljuset under decennier. Uffe Ravnskov har i inledningen punktat upp en rad fakta om kolesterol. Här är några:

• Den kroppsegna produktionen av kolesterol ökar när du äter lite kolesterol och minskar när du äter mycket ko-lesterol.

• Det enda effektiva sättet att minska kolesterolvärdet är med medicin.

• Man kan bli depressiv och/eller självmordsbenägen om man sänker kolesterolvärdet för mycket.

• De med låga kolesterolvärden utvecklar precis lika mycket plack på kärlväggarna som de som har höga ko-lesterolvärden.

• Mer än 30 studier har visat att de som fått en hjärtin-farkt inte hade ätit mer mättat fett eller mindre fler-omättat fett än andra.

När man ser sådant här undrar i vart fall jag om man törs påstå att det är alldeles självklart att höga kolesterolvärden är farliga. Anledningen till att kolesterol finns i vår kropp är att ämnet behövs för att fogas samman med våra celler för att göra dem vattentäta. På det viset kan cellerna sköta sina egna affärer in-nanför de vattentäta cellväggarna utan att behöva störas ut-ifrån. Det här är särskilt viktigt för nervcellerna vilket innebär att vi hittar den största ansamlingen kolesterol i hjärnan. Läkemedelsindustrin har lagt ned mycket tid och pengar på att visa att höga kolesterolvärden är farliga för kroppen. Hade det varit en självklarhet borde man för länge sedan ha kunnat visa

58

detta och därmed slutat med dessa studier, men verksamheten fortsätter – en verksamhet som dock har det goda med sig att den försörjer många människor. Jämför detta med att ingen längre gör några studier på huruvida magnecyl sänker kropps-temperaturen vid feber. Alla är överens om att magnecyl har denna effekt. Därför vore det slöseri av ett läkemedelsföretag att lägga pengar på sådana studier. Vi får hela tiden höra att alla är överens om att höga kolesterolvärden är farligt och ändå fortsätter man att göra studier på hur kolesterolmedicin kan minska antalet hjärtinfarkter – man undrar varför, om det nu är så självklart? Vet man verkligen fortfarande inte hur det lig-ger till? Eller är det så att man kommer att hålla på tills man får fram ett visst resultat av sina studier? Ett resultat som är bra för affärerna?

Kan man påverka sitt kolesterolvärde genom att äta mindre fett? Har man högt kolesterol ska man äta mindre mättat fett. Det är det råd man får idag. Man ska försöka byta ut det animalis-ka fettet mot vegetabiliskt. Gör man det så kan man faktiskt få ned kolesterolvärdet – men inte så mycket som man tror. ”Vinsten” rör sig bara om några procent. Vad händer då med kolesterolvärdet om man fullkomligt vräker i sig mättade ani-maliska fetter? Vi kan titta på massaifolket. Jag har inte hälsat på dem själv, men det sägs att de anser att fibrer och grönsaker är mat för kossor. De kan istället leva på att dagligen dricka uppåt fyra liter sebumjölk. Sebun är ett puckelförsett nötkrea-tur som ser ut som en korsning mellan en ko och en liten dromedar. Mjölken från sebun är fetare än vanlig komjölk. Denna mjölk dricker massaierna i sådana mängder att det motsvarar ungefär 300 gram fett per dag. Dessutom dricker man blod som tappas från dessa kor. Följaktligen har alltså

59

massaierna bland de högsta kolesterolvärdena i världen? Nej, fel; det är faktiskt så att de istället har värden som ligger på ungefär hälften av vad genomsnittsamerikanen har. Somaliska herdar lever på kamelmjölk vars näringsinnehåll dagligen mot-svarar fyra hekto smör. Det innebär att 60 % av deras närings-intag kommer från animaliskt fett och deras kolesterolvärden ligger i snitt på ca 3,8 mmo/L vilket är mycket lågt. För att försöka skjuta detta besvärliga faktum i sank händer det att man hävdar att dessa folk under årtusenden har lärt sig att hantera de här mängderna kolesterol som de får i sig med kos-ten. Vad händer då om någon av dessa herdar flyttar in till stan och börjar äta som folk gör mest? Alltså mer grönsaker, fibrer och kolhydrater, vegetabiliskt fett etc. (s.k. balanserad kost). Då borde ju rimligtvis deras redan låga kolesterolvärden sjunka ännu mer om det överhuvudtaget är möjligt? När de har flyttat in till städerna har det istället visat sig att kolesterol-värdena ökat med 25 % (!).9 Hur ska man som stackars kon-sument tolka detta? Ska man alltså satsa på animaliskt fett då, eftersom det tydligen sänker kolesterolvärdena? Man har naturligtvis gjort massor av undersökningar för att verkligen få fram hur det ligger till med matens betydelse för kolesterolvärdet men det har alltså inte gått att visa att det på-verkar i någon nämnvärd omfattning. Vad man vet är att Fin-land är ett av de länder där man hittar de högsta kolesterolvär-dena. Redan Ancel Keys drog ju på 50-talet fram detta folk androm till varnagel för att visa hur sjuk man blev av att äta fett. På Åbo Universitet gjorde dr Rolf Kroneld en undersök-ning10 där han tittade på invånarna i byn Iniö i närheten av

9 Ravnskov, U ”The Cholesterol Myths”, s 32-36 10 Ravnskov, U ”The Cholesterol Myths” s 106 med hänvisning till: Kroneld R, and others. Häl-sobeteende och riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar i östra och sydvästra Finland. Suomen Lääkärilehti 1990;45:735-739.

60

Åbo. Dessa jämförde han med samma antal och sort av invå-nare i sydvästra Finland och i Karelen. Jag vet inte om det bara var av en händelse, men i Iniö hade man dragit igång en häl-sokampanj och detta gjorde det ju extra intressant att se vilken inverkan en sådan kunde ha på kolesterolvärdena. I Iniö åt man nu dubbelt så mycket margarin och hälften så mycket smör som tidigare och man drack lättmjölk istället för den normalfeta mjölken. På de andra orterna som ingick i under-sökningen hade man fortsatt som vanligt och ätit sitt smör. Fast inget blir ju som man tänkt sig. Det var invånarna i Iniö som hade de högsta värdena. Herrarna låg på 7,3 mmol/L mot ungefär 6,2 på de orter där smörätarna hade sitt fäste. För kvinnorna var skillnaden ännu större. Frågan är hur mättat fett mot bakgrund av det ovanstående hela tiden har kunnat framställas som onyttigt för kroppen. Farorna med det mättade fettet har uttalats så många gånger att det verkar omöjligt att bli av med detta ok av låsta slutsat-ser. Och säger någon emot är det som att svära i kyrkan. Det anses som oseriöst att ifrågasätta de gamla dogmerna. Däremot är det helt ofarligt att ligga kvar i gamla hjulspår eftersom man då anses vara seriös. Dessutom är det ju väldigt ofarligt för kar-riären. Det sägs ju att det är bättre för karriären att ha fel i grupp än rätt som enskild.

Får man ateroskleros om man har höga halter kolesterol i blodet? Huruvida man får ateroskleros och därmed en ökad risk för hjärtinfarkt om man har höga kolesterolvärden är ju den stora frågan egentligen. Svarar man nej på den frågan så behöver man ju inte bekymra sig så mycket om kolesterolvärdet ligger högt.

61

Den första studien av kolesterolets inverkan på ateroskleros gjordes 1936 av läkaren Kurt Landé och biokemisten Warren Sperry. Man gjorde så att man undersökte folk som hade dött en våldsam död och såg efter ifall de som hade ett högt koles-terolvärde hade mer ateroskleros än andra. Det visade sig att det inte gick att hitta något sådant samband.11 I den berömda Framinghamstudien kom man till slutsatsen att ett högt kolesterolvärde stod för det starkaste sambandet med ateroskleros. Detta samband var dock trots sin påstådda styrka mycket svagt men det ledde till att miljoner människor skulle försöka sänka sina kolesterolvärden. Svaga samband fick alltså ett enormt genomslag. Uffe Ravnskov har spekulerat i frågan hur man valde ut sina försöksobjekt i Framinghamstudien. Man hade från början 914 avlidna av vilka man bara under-sökte 281. Det var dock inte nog med detta; av dessa 281 togs endast 127 stycken ut för obduktionsundersökning av koleste-rol och ateroskleros. Normalt när en kropp obduceras så hand-lar det om yngre människor, inte äldre som dött en stillsam död av ålderdomssvaghet. Det var likadant i detta fall. Och när det var så många yngre (hälften under 65 år) som obducerades så var det enligt Ravnskov en stor risk/chans att denna grupp statistiskt sett innehöll ett för stort antal avlidna med ärftligt höga kolesterolvärden. Det finns nämligen en sjukdom som heter familjär hyperkolesterolemi som innebär att patienten har klart högre kolesterolvärden än normalt och även mer aterosk-leros. Sjukdomen innebär ofta men inte alltid att personer med denna sjukdom får ett kortare liv och inte blir 65 år. Det här skulle alltså vara en felkälla som kunde ha legat som grund för detta – om än svaga – samband mellan kolesterolvärde och

11 Ravnskov, U ”The Cholesterol Myths” s120

62

ateroskleros. Och frågan kvarstår varför man bara valde ut 127 personer av totalt 914 för att undersökas... 12 I Ancel Keys undersökningar från 50-talet framkom hur lite hjärtinfarkter japaner hade och likaså hur låga kolesterolvärden de hade. Hur kan man då tro att låga kolesterolvärden inte skulle vara bra för att hålla aterosklerosen under kontroll? Vid en undersökning13 gjord vid Harvard Medical School jämför-des aortan på 659 amerikaner och 260 japaner. Man kontrol-lerade noga hur blodkärlet var angripet av ateroskleros. I åld-rarna mellan 40 och 60 var amerikanerna något mer ateroskle-rosiska. Mellan 60 och 80 var det ingen skillnad, men däröver var japanerna de som hade mest ateroskleros. Detta alltså trots att japanerna äter en kost som är betydligt magrare än vad amerikanerna normalt äter. Lite konstigt, eller hur? Särskilt när man tänker på rekommendationerna avseende hur man ska få kontroll på sitt kolesterolvärde.

Riskfaktor eller markör? Ungefär 2/3 av det totala kolesterolet transporteras av LDL. LDL klassas som ett dåligt kolesterol enligt skolmedicinen. Anledningen till detta är att man ansett sig komma fram till att ett högt LDL och ett lågt HDL hänger samman med ett ökat antal hjärtinfarkter. Högt LDL och lågt HDL anses alltså som riskfaktorer som bör behandlas. Uffe Ravnskov menar dock att en riskfaktor inte nödvändigtvis behöver vara det-samma som en orsak.

12 Ravnskov, U ”The Cholesterol Myths” s123f 13 Ravnskov, U ”The Cholesterol Myths” s 134 med hänvisning till : Gore I, Hirst AE, Koseki Y. Comparison of aortic atherosclerosis in the United States, Japan, and Guatemala. American Journal of Clinical Nutrition 1959;7:50-54.

63

Vi tar ett exempel. I min ungdom hade jag en bekant som skaffat en begagnad Volvo Amazon. Motorn var inte riktigt frisk vilket gjorde att varningslampan för lågt oljetryck lyste oavbrutet. ”– Jag har klippt av sladden till oljelampan nu” sade bekantingen en dag. Problemet med den dåliga motorn var alltså enligt honom löst. Det här är en väldigt bra metafor för hur man ser på kolesterolvärdena. Den förhärskande synen på detta är att det är det höga kolesterolvärdet som är farligt; allt-så att den etablerade skolmedicinen anser att det är den lysan-de oljevarningslampan som är farlig, enligt Ravnskovs tes. Ravnskov menar att ett högt kolesterolvärde istället kan vara en markör – en varningslampa – för att något annat är snett i kroppen. Klipper vi av sladden till oljelampan blir inte motorn friskare av det, eller hur? Men så gör man med höga koleste-rolvärden idag, man äter medicin som sänker kolesterolvärde-na och varningslampan slocknar. En bra metafor jag såg var att man kan jämföra kolesterol med en polisstyrka som blir större om den ska sättas in i en stökig stadsdel. Istället för att hjälpa polisstyrkan ger man sig alltså på polisstyrkan och försöker förgöra den med mediciner, vanligtvis statiner. Hur skulle det då hänga ihop att ett högt kolesterolvärde bara är en markör för att något är fel och att det inte är själva koles-terolet som är farligt? För det är faktiskt så att när man be-handlar höga kolesterolvärden med statiner så kan man fak-tiskt se en nedgång i antalet hjärt-kärlskador. Det är absolut ingen stor nedgång, men ändå. I enlighet med det så borde jag ju ligga lågt, riktigt lågt. Det verkar dock vara så att statinerna gör mer med kroppen än att bara sänka kolesterolvärdena. Statinerna verkar bl.a. anti-

64

koagulerande för blodet och även i viss mån anti-inflammatoriskt. Dessa förhållanden gör ju att risken för hjärt-kärlsjukdom minskar något. Innan det fanns statiner användes en annan typ av medicin som enbart sänkte kolesterolvärdet. På den tiden lyckades man inte koppla ihop det lägre koleste-rolvärdet med ett minskat antal hjärt-kärlsjukdomar. Men man var förstås glad åt att kolesterolvärdena blev sänkta, även om det inte hade någon inverkan på slutmålet att minska anta-let hjärt-kärlsjukdomar.

Får man hjärtinfarkt lättare om man har ett högt kolesterolvärde? Det här är en mycket intressant fråga. Om det är på det viset så skulle rimligtvis folk i länder med hög andel ”högkolesterol-personer” dö av hjärtinfarkt i en större omfattning än i andra länder – eller hur? I en studie kallad MONICA fick man fram hur stor andel av männen i ett antal länder som hade ett totalt kolesterolvärde högre än 6,5. Detta är ett kolesterolvärde som räknas som högt. Läkaren Malcolm Kendrick tog då dessa siffror och kopplade ihop dem med andra siffror han hade liggande i skrivbordslådan. Dessa siffror visade dödligheten i hjärtinfarkt per 100 000 invånare i vart och ett av länderna. Siffrorna var visserligen fem år gamla men förändringen i dödsprofilen kan inte rimligen ha ändrat sig så mycket på så kort tid. Om teorin om att man får hjärtinfarkt lättare om man har ett högt koles-terolvärde är rätt, så borde alltså en kurva komma att se ut un-gefär så här:

65

Markeringarna för respektive lands värden borde alltså hamna någonstans i närheten av denna linje. Men de hamnade inte där. Så här såg det ut:

66

Ingen ordning alls alltså – utom möjligen på Kina. Kurvan blir inte så rak och snygg som man kunde ha hoppats om man var en förespråkare för kolesterolets negativa inverkan. Då är det dags att vi ställer oss frågan: Hur skulle kurvan se ut om koles-terolet inte spelar någon roll för risken att få hjärtinfarkt? Så här borde den se ut:

Alltså oavsett andelen män med för högt kolesterolvärde så ligger antalet hjärtinfarkter på exakt samma nivå. Kan det då vara så i verkligheten? Att döma av kurvan som visar de olika länderna ovan så verkar det ganska hopplöst att få ut något vettigt av det, vilket Malcolm Kendrick också konkluderade. Nu gjorde jag så att jag lade in dessa värden i ett kalkylpro-gram och lät samma kalkylprogram räkna fram en trendlinje. Och frågan var hur denna trendlinje skulle luta och om den skulle luta alls…?

67

Som vi kan konstatera så är denna trendlinje påfallande hori-sontell. Tittar man riktigt noga kan man skönja en aning ök-ning av antalet hjärtinfarkter för länder som har 50 % män med högt kolesterolvärde jämfört med de länder som har t.ex. 10 %. Skillnaden är dock så liten att den mycket väl kan vara slumpmässig, beroende på vilka länder som råkade vara med i undersökningen. Det kan också vara annat som spelar in. Jäm-för den verkliga trendlinjen med den linje jag kallat ”Borde-linjen”. Den senare linjen skulle ha visat på ett tydligt sam-band mellan högt kolesterol och hjärtinfarkter men så är det inte. Den verkliga trendlinjen visar istället att samband enligt denna graf inte verkar existera. För att runda av bombardemanget mot kolesterolskräcken vill jag betona det höga kolesterolvärdets koppling till ett långt liv.

68

Det är ju faktiskt så, att under den period i människans liv när de flesta hjärt-kärlsjukdomar med tillhörande dödsfall uppträ-der, så hittar man de högsta kolesterolvärdena i grupperna med låg dödlighet. Jag kan inte låta bli att undra hur det kan hänga ihop att kolesterol skulle vara skadligt när personer med de högsta kolesterolvärdena lever längre än de med lågt koles-terolvärde.14 Av det som nämnts ovan vill jag dra den slutsatsen att man inte ska lägga ned jobb på att sänka kolesterolvärdena för ko-lesterolvärdenas egen skull.

Kolhydrater Om du läst kapitel 2 så minns du att vi tog upp det där med hur sockerarter ser ut. Den enklaste sorten glukos och fruktos består av 6 kolatomer, 12 väteatomer, och 6 syreatomer (C6 H12 O6 ). Nu ska jag berätta om varför bröd är en dålig föda. Sockerarten maltos finns i bröd och är en disackarid. Den be-står av 12 kolatomer, 22 väteatomer och 11 syreatomer (C12, H22, O11). När nu denna sockerart kommer in i kroppen via brödet så kan vi se att det går att knåpa ihop en hel glukosmo-lekyl av detta, (C6 H12 O6 ). Fast då blir det ju lite skräp kvar, eller hur? Det som blir kvar är 6 kolatomer, 10 väteatomer och 5 syreatomer. Eller om man försöker ställa upp det lite prydli-gare:

14 “The Benefits of High Cholesterol”, Ravnskov, U. http://www.westonaprice.org/know_your_fats/benefits_cholest.htm

69

Kol Väte Syre Maltos 12 22 11 Detta går åt för att tillverka en glukos

6 12 6

Vad som blir över 6 10 5 Vad som alltså fattas för en till glukosmolekyl

0 2 1

För att få ihop till en hel glukosmolekyl till så skulle vi alltså behöva 2 väteatomer och 1 syreatom. Finns det något vanligt ämne som innehåller just detta? Tänk efter nu… Den kemiska beteckningen för detta ämne måste ju bli H2O. Javisst! Vatten, vanligt vatten! När nu detta överblivna skräp kopplar ihop sig med en vattenmolekyl i kroppen så får vi alltså ut 2 stycken glukos ur endast 1 maltos. Nu kan du skriva upp att betacel-lerna vaknar till och börjar skicka ut det fettlagrande insulinet. 100 gram maltos resulterar i 105 gram glukos! Stärkelse fungerar ungefär likadant. Det sägs ju att det är bätt-re med stärkelserika produkter än med söta. Som exempel kan nämnas att potatis innehåller stärkelse. Stärkelse består av tu-sentals sockermolekyler som sitter ihop i nät. Eftersom det tar lite tid för kroppen att utföra detta terapiarbete med att dela upp stärkelsen i glukosbitar anses stärkelse vara nyttigt. Sock-ermolekylerna i stärkelsen ser ut så här: C6 H10 O5. Nu har du börjat få lite kläm på det här och ser att vad som fattas för att tillverka en glukos ur varje stärkelse är ett tillägg med 2 väte-atomer och 1 syreatom; alltså en vattenmolekyl. 100 gram stärkelse blir på detta vis 111 gram glukos. Så nyttigt var det alltså med potatis!

70

Men det är inte alla som tycker att potatis är dålig mat. Ned-anstående är ett autentiskt utdrag från Livsmedelsverkets hem-sida angående bl.a. potatis:15 ”Potatis, pasta, ris och bröd Enligt de svenska rekommendationerna ska vi äta mer av kolhydrat- och fiberrika livs-medel såsom potatis, pasta, ris och bröd. Främst bör vi äta mera av grövre brödsorter, men även vitt bröd kan ingå i en balanserad kost. Potatis innehåller mycket näring Potatis bidrar med kostfibrer och flera viktiga vitaminer och mineralämnen. Till exem-pel kommer en betydande del av svenskarnas intag av kalium och B-vitaminer från potatis. Potatisen tillhör dessutom de livsmedel som ger störst mättnadskänsla av stärkelse- och kostfiberrika livsmedel. Även om potatis har ett högt glykemiskt index har den alltså andra viktiga egenskaper som har betydelse för hälsan.”

Vi uppmanas alltså att inte bara att äta mer potatis utan till råga på allt anses även vitt bröd vara godtagbar människofö-da…

Diabetes När typ 2-diabetes drar igång kan man säga att kroppens funk-tioner går in i en nedåtgående spiral som gör kroppen allt sju-kare. Det ena påverkar det andra som i sin tur påverkar det ena igen. Som du minns så innebär det för en typ 2-diabetiker att cellerna i kroppen inte kan ta emot sockret i blodet i tillräcklig omfattning eftersom cellerna inte längre reagerar på insulinet som de ska. Det innebär att sockret får fortsätta att transporte-ras runt i blodomloppet. Kroppen har ofta en förmåga att tro att den är frisk och sedan reagera utefter detta. I det här fallet innebär det att eftersom blodsockret är så högt så tror kroppen

15 Kommentar till artikel i DN om den nya kostpyramiden, ”Potatis är fortfarande nyt-tigt”. Från Livsmedelsverkets hemsida 2004-11-24.

71

att det behöver produceras ännu mer insulin. Detta är en rik-tig slutsats som kroppen drar av det kritiska tillståndet, men bara i början av sjukdomsförloppet. Mot slutet kommer den enorma insulinproduktionen att göra att kroppens blodsocker-reglerande funktioner brakar ihop. Nu är det ju också så att insulin fungerar som fettbyggarhor-mon. Den energi som inte går åt till blodet, musklerna eller levern lagras på kroppen i form av fett med hjälp av insulinet. Fettcellerna och insulinet kan fortfarande kommunicera med varandra vilket gör att fettcellerna gärna tar åt sig glukosen och när de gör det gör fettcellerna om glukosen till fett och fettcel-lerna sväller och blir större. Detta gör att den trista spiralen drar igång på allvar. En ytterligare funktion som insulinet har och som inte är så känd är att det stimulerar den plats i hjärnan som har hand om matvanorna. Och nu börjar det bli lite intressant. Det har visat sig att de personer som har den genuppsättning som gör att de har lättare att lägga på sig ett fettlager har en lägre halt av ett ämne som kallas serotonin. En hög serotoninhalt gör att man lättare mår bra och känner sig tillfreds. Vid djurförsök har man sett att om man ger dem kolhydrater i form av snabba sådana ökar serotoninhalten. Bröd är en vanlig form av snabba kolhydrater. Om det fungerar ungefär likadant på människor skulle detta betyda att personer med normala serotoninhalter blir mätta och glada av att äta en smörgås. För den som har en mindre lyckad genuppsättning innebär ätandet av smörgåsen bara att serotoninhalten under en kort period hankar sig upp till normalläget. Sedan rasar serotoninhalten ned igen – ta en macka till för att må bra. Har du hört talas om ”tröstätande”? Det här påminner mycket om vad en knarkare upplever. Efter

72

en tids missbruk måste han vara påtänd för att komma upp till den nivå i välbefinnande som vanliga människor ligger på normalt. Det här gör ju inte saken ett dugg bättre när det gäll-er diabetesinsjuknandet. Mer kolhydrater som äts för att få upp serotoninhalten gör att det pumpas ut mer insulin. De höga insulinhalterna gör att fett lagras på kroppen och när fett lagras på kroppen sjunker insulinkänsligheten ännu mer så att det måste pumpas ut ännu mer insulin osv. osv. Det är nämligen så att insulinkänslighe-ten har en nära koppling till hur rund man är om magen. Man kan räkna ut en kvot. För herrar ska kvoten vara 1/1 om man jämför midja och höft. Är midjan större menar Richard Bernstein16 att man dras med insulinresistens. För damer gäller 0,8/1. Har alltså midjan större omkrets än 80 % av höftmåttet så har vi ett konstaterat fall av insulinresistens även här. An-ledningen till att det är midjemåttet som är intressant är att det är det inre fettet som har påverkan på insulinkänsligheten, inte underhudsfettet. Det inre fettet är till för att skydda de inre organen – en slags krockkudde. Hos kvinnor kan man se att fett ofta sätter sig på rumpa och lår. Detta är inte inre fett utan underhudsfett som är helt OK och tämligen ofarligt att ha. Anledningen till att det samlas så mycket fett på låren hos kvinnor jämfört med hos män tror man är att detta fett en gång var tänkt att fungera som energireserv vid amning. Du har kanske hört talas om äppelkropp och päronkropp och att det är farligt med äppelkropp. Nu har du fått förklaringen till detta.

16 Richard K Bernstein, Dr Bernstein’s Diabetes Solution, 1997, s 40

73

Uttryckt på ett annat sätt kan man säga att det är kvoten av inre fett man har i förhållande till muskler som avgör hur insu-linresistent man är. Jag har försökt att hitta information om hur mekanismerna bakom detta fungerar, men jag har inte hittat något. Jag tror inte att det kan vara så trivialt som att det blir för lite insulin till för mycket kropp. Det måste fungera på något annat sätt. Särskilt när man betänker att en person som håller på att utveckla diabetes utan vidare kan tillverka 2-3 gånger så mycket insulin som normalt. Då borde ju insulinet räcka även om man har 30 kilos övervikt. Vi har alltså konstaterat att ju mer insulin som skickas ut på grund av insulinresistensen i cellerna, desto tjockare och mer insulinresistent blir man. Större mängd insulin måste då pum-pas ut. Cellerna blir ”hungriga” eftersom de inte kan tillgodo-göra sig glukosen. Även cellernas ägare – patienten – blir hungrig och äter mer och skyndar på detta vis på sjukdomsför-loppet då mer fettbildande insulin frigörs. Blodsockret följer ju förstås med uppåt när man äter så mycket och kanske dricker söt saft för att man är törstig och trött. Då stiger ju både blodsocker och insulinhalter. Skulle patienten dessutom äta sig proppmätt så kan ytterligare en sak inträffa som försvårar lä-get. Det är något som Richard Bernstein kallar ”Chinese Re-staurant Effect”. Det innebär att när man ätit sig riktigt mätt – och då behöver det alltså inte handla om snabba kolhydrater – så blir den övre delen av tunntarmen uttänjd. När denna del av tarmen blir uttänjd frigörs hormoner i blodomloppet. Dessa hormoner anropar bukspottkörtelns betaceller för att dessa ska släppa ut insulin. Kroppen är ju övertygad om att den ska möta ett högt blodsocker eftersom tarmen är så uttänjd. Ett högst rimligt antagande av kroppen får man väl säga. Fast för en typ 1-diabetiker eller en typ 2-diabetiker med svaga betacel-

74

ler kan det mycket väl vara så att det inte finns just något insu-lin att skicka ut. Naturligtvis hakar glukagonet på och ser till att levern levererar socker till blodomloppet för att parera ett för lågt blodsocker, det där låga blodsockret som aldrig blev av eftersom det som vi minns aldrig kom ut något insulin. Glu-kagonet ensamt har nu alltså lyckats ställa till med ett farligt högt blodsocker. En sådan här mekanism gör att Bernstein uppmanar läsaren – särskilt om han är diabetiker förstås – att inte äta sig proppmätt eftersom det innebär att man i princip skulle kunna äta totalt energilös näringsfri föda i form av t.ex. sågspån och ändå kunna lyckas med att höja blodsockernivån. En sak som är lurig är att man kan känna sig trött och då vill man ju gärna ha något sött för att pigga upp sig med. Tyvärr gör ett högt blodsocker att insulinets förmåga att föra över socker till cellerna försvåras ytterligare. Om vi tar ett exempel där man använder insulin via spruta för att sänka blodsockret så går det åt 1 enhet insulin för att sänka blodsockret från 7 till 5. Om blodsockret däremot är 24 och ska sänkas till 22 går det åt hela 3 enheter. Detta trots att blodsockret i båda fallen alltså bara skulle sänkas 2 mmol. I värsta fall kan betacellerna bli utbrända av slitgörat med att tillverka och skicka ut dessa mängder av insulin. Det börjar bli krisartat i kroppen. Nu går njurarna för högtryck för att pressa ut allt farligt socker ur kroppen. För detta krävs det vatten, massor av vatten. Vatten som patienten springer och dricker oupphörligt. Och nu börjar patienten gå ned i vikt. Vad är nu detta? Han gick ju upp alldeles nyss? Jo, det beror på att krop-pen nu börjar använda sin egen kropp som bränsle. Den äter liksom upp sig själv. Den kan ju inte ta till sig av sockret efter-som cellerna inte reagerar och öppnar sig för denna energiform

75

längre – något bränsle måste den ju ha. Fettcellerna börjar släppa ifrån fettsyror som nu används som bränsle i mitokond-rierna i muskelcellerna. Mitokondrierna gör om fettsyrorna till energi som muskeln kan använda. Slaggprodukterna av denna förbränning kallas ketoner. Dessutom använder levern fett för att tillverka ketoner. Ketonerna används nu som bränsle av cellerna och inte minst hjärnan. Levern hjälper till och börjar göra om aminosyror till glukos – s.k. glukoneogenes. Det är muskelmassan som får släppa till råvaran för denna produk-tion. Det här sammantaget innebär att patienten kan genomgå en snabb viktnedgång. Eftersom det här är ett läge då kroppen skenar och ingenting har gjorts åt situationen har halten av ketoner i kroppen och blodsockervärdet stigit till sådana nivåer att det börjar likna en förgiftning. Njurarna är förstås med och hjälper till så gott de kan i en sådan här situation, men eftersom de kräver massor av vatten gör det att kroppen torkar ut. Patientens törst är nu olidlig och han springer på toa hela tiden. De gamla grekerna liknade diabetes vid att kroppen blev som ett rör som man hällde vatten rakt igenom och så kan det nog uppfattas av den som varit med om det. Samtidigt börjar nu patienten på grund av den höga ketonhalten i kroppen att börja lukta aceton. Det är illa. En teori när det gäller typ 2-diabetiker är att de inte kan lagra insulin i bukspottkörteln. Man brukar dela in insulinutsönd-ringen i fas 1 och fas 2. Fas 1 inträffar när man ätit något som gör att blodsockret stiger snabbt. Då töms bukspottkörteln på sitt insulin snabbt för att ta hand om det höga blodsockret. Därefter kan bukspottkörteln pumpa ut insulin i den takt den hinner tillverka det. Anledningen till att typ 2-diabetiker då

76

har svårt att ta hand om en hastigt påkommen blodsockerhöj-ning skulle vara att fas 1 inte fungerar, bara fas 2. Det tar där-för flera timmar att få ordning på blodsockernivån igen. Den här oförmågan hos betacellerna att lagra insulin skulle kunna förklara de annars oförklarliga fall av onödig insulinutsöndring när blodsockret redan är lågt. Detta är något som kan hända i början av ett diabetesinsjuknande och är något som jag känner igen själv. De här småklantiga betacellerna tillsammans med en försämrad insulinkänslighet hos cellerna gör att systemet till slut brakar ihop och sjukdomen diabetes är ett faktum. Typ 2-diabetikern som har fungerande betaceller kan fortfa-rande ha en chans att få stopp på den här nedbrytningsproces-sen. Det gör han genom att sluta med allt som innehåller socker. Insulinet kan då orka ta ned blodsockret till hälso-sammare nivåer. Han kan också ta tabletter som gör att buk-spottkörteln får en kick att släppa ifrån sig mer insulin än normalt. Lite som en fas 1-utsöndring fast med konstgjord andning kan man säga. Kombinerar man detta med tabletter som gör att insulinkänsligheten ökar i cellerna så kan patienten komma upp på banan igen. Så här ser händelserna ut som leder fram till typ 2-diabetes. Figuren har jag lånat och översatt från boken Dr. Bernsteins’ Diabetes Solution. Ta en halv minut och fundera på hur du skulle göra om du fick uppdraget att sabotera den här onda cirkeln.

77

Förslagsvis skulle man sätta in stöten i rutan till vänster ”Mycket kolhydrater i maten”. Tar vi bort dessa kolhydrater så kan de inte påverka blodsockret. Det innebär att insulinresi-stensen inte ökar och att mer insulin inte behöver tillverkas av de stackars betaceller som ännu inte bränts ut. Följden blir att det kaotiska läget i kroppen klingar av och det insulin som typ 2-diabetikern tillverkar kommer att räcka till för att hålla blodsockret nere. Ett annat sätt att tänka skulle vara att bli av med den runda magen. Fast då inställer sig ju frågan hur man blir av med den. Svaret menar jag återigen finns i rutan ”Mycket kolhydrater i maten”. Tar man bort kolhydraterna försvinner magen. Mer fett i maten på bekostnad av kolhydra-ter alltså. För att ytterligare förbättra hälsoläget är det bra om den som har diabetes tränar. En slags träning som är särskilt bra är styr-

78

keträning. Mer muskler gör ju att insulinkänsligheten ökar. När man kör muskelträning ska man lägga upp träningen så att man börjar med så tunga vikter som man klarar. Man kan lyfta tyngden tre till fem gånger, sedan ska man vara utpum-pad. Så fort som möjligt ska man byta till lättare vikter som är så lätta att man orkar lyfta dem några gånger. Så här ska det fortsätta med vikter som blir lättare och lättare. Det gäller att förneka musklerna glädjen att hinna hämta sig mellan repeti-tionerna. De ska inte hinna få något syre. Då byggs de upp för att orka med. Det här är tvärtom hur man normalt brukar läg-ga upp träningen. Då börjar man på lätta vikter och jobbar sig uppåt. Får man ordning på blodsockret finns det mycket som talar för att man kan slippa de tråkiga komplikationerna av diabetes. Exempel på tråkiga komplikationer kan vara hjärt-kärlproblem som uppkommer på grund av att blodkärlen i kroppen får en dålig kvalitet på grund av allt socker som cirkulerar i dem. Det kan alltså bli stopp i kärlen av olika skäl. Vidare kan man bli blind på grund av att de fina blodkärlen i näthinnan förstörs. En annan inte helt ovanlig komplikation är problem med föt-terna. Alltifrån att det blir sår på dem som inte vill läka till att de måste amputeras. I dag är det otroligt nog så att en diabetiker rekommenderas att äta 60 % socker, 20 % protein och 20 % fett. Ja, du läste rätt. Fast man säger förstås inte att man ska äta socker utan att man ska äta kolhydrater, långsamma kolhydrater. Men kol-hydrater är kolhydrater. Alla kolhydrater består av socker, det är bara en tidsfråga innan de höjt blodsockret. De enda kol-hydrater som är någorlunda godtagbara att äta (om man inte äter för mycket förstås) är fibrer. Det finns de som går så långt

79

som att säga att man inte ska dela in kolhydrater i snabba och långsamma utan i farliga och dåliga. Kolhydrater är ju inget vi behöver för att överleva. Richard Bernstein berättar inte utan stolthet i sin bok att han inte ätit en frukt på 25 år. Inuiterna lär inte heller ha haft fruktfaten framställda speciellt ofta under historiens gång. Sedan är det en annan sak att frukt kan vara gott. Bara för att man drar ned på kolhydraterna behöver det inte betyda att man inte får äta någon frukt alls. Själv har jag lördagar som slarvdagar då jag kostar på mig både någon frukt och rivna morötter. Fast med måtta förstås… För en typ 1-diabetiker kan följderna av ett insjuknande i dia-betes brytas om han får en injektion med insulin. Får han inte insulin så kan han hamna i koma på grund av för högt blodsocker. Det är ovanligt att diabetiker hamnar i koma av för högt blodsocker, men det kan alltså hända. Det som hän-der vid en insulininjektion är att blodsockret snabbt sjunker eftersom insulinet är det hormon med stort H som kan få socker i blodet att ta sig över till cellerna. Njurarna slipper trycka ut socker ur blodet vilket gör att törsten försvinner. Pa-tienten tillfrisknar helt enkelt. Innan insulin fanns som medi-cin dog en typ 1-diabetiker inom några månader från insjuk-nandet. Nu kan han genom att tillföra insulin leva ett helt normalt liv – bortsett från att han får mäta sitt blodsocker och ta de här sprutorna då. Men alla har vi ju våra tråkigheter i livet. En annan utan diabetes kanske har en korkad chef på sitt jobb och skulle gärna ta en spruta då och då bara han fick ett annat jobb eller en annan chef. Vem vet? Sedan får vi skänka en tanke till dem som drabbats av både typ 1-diabetes och korkad chef tycker jag.

80

Innan jag slutar tjata om diabetes vill jag bara återkomma till en sak. Du minns att jag tidigare pratade om en väggpendyl som mormor och morfar inte brydde sig om eftersom de var ”väggpendylsresistenta”? Alltså en liknelse med cellerna i krop-pen som blev insulinresistenta. Detta gjorde att cellerna inte reagerade på insulinet och alltså inte tog till sig sockret i blo-det. Läkaren Ron Rosedale skriver på www.mercola.com om hur han hjälpte en svårt diabetessjuk patient att återge cellerna deras känslighet.17 Patienten låg på ett blodsocker runt 17 mmol/L och behandlingen gick till så att Rosedale i snabb takt drog ned på patientens insulininjektioner som sedan många år var mycket stora. Detta kombinerade han med att sätta patien-ten på en lågkolhydratkost. Efter en dryg månad slapp patien-ten ta sina insulinsprutor eftersom hans eget insulin nu hade börjat räcka till. På grund av det låga kolhydratinnehållet be-hövdes ju inte så mycket insulin längre för att få ned blodsock-ret till godtagbara nivåer. För att återknyta till väggpendylen så kan man säga att mormor och morfar kom hem från sin bor-tovaro och plötsligt började störas av väggpendylen igen. Kroppens celler fick alltså möjlighet att återhämta sig och få chansen att bli insulinkänsliga igen.

Fibrer Här hade jag tänkt ha ett avsnitt om fibrer. Det var färdigskri-vet och klart och skulle ha handlat om att det inte är så själv-klart att de är så nödvändiga som det sägs. Tack vare att jag från personer med god insikt i branschen fått feedback på mitt bokmanus innan det gick i tryck har jag nu hunnit ta bort det-ta avsnitt. Jag markerade alltihop och tryckte på tangenten ”Delete”. Jag fick nämligen indikationer på att texten om fib- 17 http://www.mercola.com/fcgi/pf/2001/jul/14/insulin4.htm

81

rer skulle reta upp alldeles för många på en gång. Jag skulle inte bara dra på mig ilska från dem som förespråkar en fettfat-tig diet utan även från fiberälskarna. Detta skulle resultera i ett tvåfrontskrig som kunde bli lite väl stökigt varför jag får avvak-ta med fibrerna och kanske ta upp dem i en annan bok. Fast vad jag kan säga nu helt kort är att ett bra sätt att få ma-gen att inte krångla är faktiskt att äta en fettrik diet. Du kan-ske har hört talas om att man kan ta ricinolja mot förstopp-ning? Det är samma princip.

Varför fungerar inte ”vanlig” bantning? Har du försökt att gå ned i vikt men inte lyckats? Eller har du lyckats men gått upp igen? En sådan där smygande uppgång så att det plötsligt faktiskt är värre än det var innan du började banta? Det är nog många som känner igen detta. Om vi tittar på det vanligaste exemplet, en bantardiet som bygger på ett lågt energiintag, så gäller det verkligen att se upp. En sådan kur lämpar sig bäst för den som vet att han inte har diabetes i släkten. Problemet med ”vanliga” bantningskurer som bygger på ett lågt energiintag är att vi då lär kroppen att eftersom det kommer in så litet fett och övrig näring i kroppen så tror den att det är dåliga tider och att fettet till varje pris bör värnas till ännu sämre dagar. Kroppen drar sig i det längsta för att släppa till fett för att förbrännas. Kroppen går på någon dag ned på sparlåga och anpassar sig till det låga energiintaget.18 Tyvärr

18 Möjligen kan sumobrottarna utnyttja detta fenomen utan att kanske tänka på det. Sumobrottare äter ingen frukost och anledningen till detta sägs vara att det är svårt att träna när man just ätit. Men en annan aspekt på detta kan vara att kroppen genom en lång fasta från middagen dagen innan hinner komma in i sparläge och sedan vilja ta till sig näringen i lunchen på ett helt annat sätt än om man ätit frukost. Att hoppa över frukosten skulle alltså kunna vara en bidragande orsak till att de lägger på sig extra mycket fett.

82

kan vi inte tala om för kroppen att ”– det är lugnt, kör på som vanligt, det är bara en av mina bantningskurer jag håller på med igen…” Kroppen tror att den lever i den bistraste av tider och att det verkligen är allvar. Den mat man får äta när man går på energisnål diet består till allra största delen av kolhydra-ter varför det blir stora insulinutsöndringar i kroppen. Det är inte de där snabba blodsockerhöjningarna, men de kommer. Detta pareras med insulin som släpps loss för att sänka blodsockret. Höga insulinnivåer gör att du om du redan är insulinresistent – vilket det inte är otroligt att du är eftersom du kom på idén med att banta19 – löper en större risk att ut-veckla diabetes. Vi har konstaterat att insulinet gör att för-bränningen av fett förhindras, dessutom ser insulinet till att det lilla fett du tillåtit dig lagras på kroppen. När kroppen inte får använda fett som bränsle använder den kolhydraterna. Skulle dessa inte räcka till blir nästa steg att använda muskel-massa som bränsle. Låt säga att du på detta sätt lyckats gå ned tio kilo. Fem av dessa var fett och fem var muskelmassa. Kroppen kände näm-ligen av att det var en svältperiod på ingång och den blir då rädd om fettet och använder också muskelmassa som bränsle. Den här proceduren gör att kroppen blir mycket bränsleeffek-tiv och det finns de som lever på så lite som 800-900 kalorier om dagen och ändå inte lyckas gå ned i vikt – utan t.o.m. gå upp i vikt! När du en dag ledsnar på dieten, vilket man regel-mässigt gör när det gäller lågkaloridieter så gäller det verkligen att träna hårt. Tränar man inte så kommer de (oftast dryga) tio kilo man får tillbaka att enbart bestå av fett.

19 Richard K Bernstein säger i sin bok ”The Diabetes Solution” att alla män som har ett större bukmått än stussmått är insulinresistenta. För kvinnor gäller att om midjemåttet är större än 80 % av stussmåttet så är man insulinresistent.

83

Tränar du inte som en tok under din viktuppgång kommer du nu att ha fem kilo mindre muskelmassa än tidigare. Detta in-nebär dels att fett/muskelkvoten nu är försämrad vilket gör att du har en ännu sämre insulinkänslighet, din bukspottkörtel måste alltså pumpa ut ännu mer insulin (ännu mer stopp för fettförbränning alltså och dessutom fritt fram för fettpålag-ring). Dels innebär det att du får en sämre förbränning av energi i stort eftersom muskler drar energi, även när du sover. Det här med musklerna är för övrigt förklaringen till att män behöver mer kalorier per dygn än vad kvinnor behöver, unge-fär 2700 mot kvinnornas 2200. Med mindre muskler står du nu inför en ännu större utmaning inför nästa jojo-bantningsomgång.

Vad är det som händer? Låt oss ta ett par exempel på hur märkligt kroppen kan bära sig åt. I Warszawa-gettot levde människor under ett par år på ransoner som motsvarade cirka 700-800 kalorier per dag. Normalt behöver en människa med stillasittande arbete 2000-2500 kalorier per dag. Ett kilo fett motsvarar 9000 kalorier. Då börjar vi räkna… Vi har ett dagligt underskott på åtmin-stone 1000 kalorier. Detta skulle alltså ge en viktminskning om ett kilo var nionde dag. På två år går det lågt räknat cirka 700 dagar. Delar vi dessa 700 dagar med nio så får vi alltså fram hur många kilo man bör ha gått ned under dessa två år. Eftersom du inte orkar räkna själv så får jag avslöja svaret som är ca 77 kilo. I verkligheten gick man bara ned mellan 15 och 20 kilo. Det kan också vara intressant att ta en titt på våra sumobrotta-re igen. En sumobrottare kan äta mellan 18 000 och 19 000

84

kalorier per dag. Får man i sig så mycket energi inser man att man rimligen går upp i vikt och lägger på sig ett försvarligt fettlager. Men vi har en stor fråga som det vore intressant att få svar på. Varför går de inte upp mer i vikt? Med ett energiintag så stort och förutsatt att de bränner hälften av dessa kalorier per dag för träning och för att hålla kroppen varm etc., så bor-de överskottsenergin uppgå till 9000 kalorier per dag, alltså motsvarande ett kilo fett. Under det första året borde man allt-så ledigt kunna öka sin vikt med 365 kilo. Varför går man inte upp så mycket? De här exemplen gör att man inser att det inte är så enkelt med hur mycket eller litet man stoppar i sig för att kunna av-göra hur stor en viktförändring kan bli. Du kanske också har hört det där om att ifall man hoppar över t.ex. fem sockerbitar om dagen så kommer man på ett år att gå ned si och så myck-et? Är det någon som märkt att det fungerar så?

Naturlagarna Man har naturligtvis gjort studier på det här med kaloriintag.20 Ett antal personer delades in i tre grupper. Den första gruppen skulle äta en ganska typisk bantarmat av lågfettsmodell. För kvinnor gällde 1 500 kalorier per dag och för männen 1800 kalorier. Normalbehovet för personer med stillasittande jobb är 2100 kalorier respektive 2700 kalorier. Kosten var samman-satt av 55 % kolhydrater, 15 % protein och 30 % fett.21 Den andra gruppen fick en lågkolhydratdiet men samma antal kalo- 20 Sammanfattning finns bl.a. på: http://atkins.com/Archive/2003/12/22-370922.html, Greene, P., Willett, W., Devecis, J., et al., "Pilot 12-Week Feeding Weight-Loss Comparison: Low-Fat vs Low-Carbohydrate (Ketogenic) Diets," 21 Notera att denna bantardiet som ansågs som mycket fettsnål alltså innehöll 6 procent-enheter större andel fett än vad som ingår i sumobrottardieten.

85

rier per dag. Den tredje gruppen åt också lågkolhydratmat, men i denna grupp fick kvinnorna äta 1800 kalorier och män-nen hela 2100 kalorier. Lågkolhydratgruppernas diet bestod båda av 5 % kolhydrater, 30 % protein och 65 % fett. Hur gick det då? Jo, den största viktminskningen fick den låg-kolhydratgrupp som ätit 1500 respektive 1800 kalorier. Som nummer två i ”tävlingen” kom den lågkolhydratgrupp som ätit 1800 respektive 2100 kalorier. Och sist och med den minsta viktminskningen kom alltså den grupp som levt på en fettsnål kost. I det här fallet ser vi alltså att kalorier in och kalorier ut-teorin inte så lätt låter sig anpassas till det praktiska livet. Hur förklarar man detta? Det finns ju något som kallas termo-dynamikens lagar, gäller plötsligt inte dessa? Termodynamikens första lag innebär att energi inte kan skapas ur tomma intet eller förstöras. Däremot kan den ändra skep-nad, alltså omvandlas till något annat. Vi tänker oss att du är ute och åker bil. Plötsligt måste du panikbromsa. Det som händer då är att rörelseenergin omvandlas till värmeenergi. Däcken blir varma när friktionen mot asfalten blir stor och skapar bromsspår i asfalten. Värmen från däcken och de upp-värmda bromsspåren tar med sig fuktig luft från omgivningen och lyfter den uppåt eftersom varm luft stiger. Då har värme-energin återigen gjorts om till rörelseenergi. Den fuktiga luften ramlar ned i form av regn och driver sedermera en turbin vid någon av våra utbyggda älvar och turbinen alstrar även spill-värme och… ja du förstår. Energin är det den är här i univer-sum, varken mer eller mindre utan alltid lika mycket; detta om termodynamikens första lag.

86

Som de flesta andra så har du ju säkert hört att om du får i dig mer energi än du gör av med så går du upp i vikt. Kalorier in minus kalorier ut avgör alltså eventuell viktförändring. Är då den mänskliga kroppen bara en behållare med ett hål i där man fyller på med energi? Den energi som hälls i är sedan an-tingen förbrukad i behållaren eller så lagras den. Det som hän-der i kroppen med energin är alltså att den blir till rörel-se/värme, koldioxid eller vatten – punkt slut. Och skulle be-hållaren bli större på grund av att energi lagras i den så beror detta på att behållaren antingen fylldes på med för mycket energi eller så har behållaren slarvat med att gå på sin vatten-gymnastik och motionerat alldeles för lite för att den tillförda energin skulle omvandlas.

Förklaringar Nu vill vi ha svar på frågan varför en viss diet gör att kroppen kan minska i vikt mer än med en annan diet. Något som kan vara intressant i detta sammanhang är om en kalori alltid en kalori? Kalori är ett mått på värme. Man räknar ut hur många kalorier något innehåller genom att helt enkelt sätta eld på det ämne som man vill mäta kaloriinehållet i. Ett gram kolhydra-ter som eldas upp avger 4 000 enheter värme. Eldar man upp ett gram protein så ger det efter lite om och men också 4 000 enheter värme. Fett, till slut, avger 9 000 enheter värme. Dessa enheter kallar vi alltså kalorier (eller fyra, fyra respektive nio kilokalorier – även om vi säger kalorier i dagligt tal. Det blir nästan aldrig missförstånd). Av mängden energi i dessa näringsämnen kan vi alltså sluta oss till att vi kan äta dubbelt så många gram kolhydrater som fett och ändå bara få i oss knappt lika många kalorier. Det är alltså bara ungefär hälften så många kalorier i kolhydrater som i fett.

87

Det är denna kunskap som har använts så länge vi kan minnas för att puffa för att vi ska äta kolhydrater istället för fett efter-som kolhydrater inte ger lika mycket energi. Och får vi i oss mindre energi så tappar vi i vikt – är det tänkt. Men det är inte riktigt så enkelt. De olika näringsämnena, fett, kolhydrater och protein, har olika påverkan på vår kropp. Precis som en sked rävgift har en annan inverkan på vår kropp än en sked vanilj-glass. Förklaringar till att en mathållning baserad på fett och proteiner skulle kunna fungera kan vara:

• Man äter mindre när man äter mer fett. Många belacka-re av ett kontrollerat kolhydratintag brukar säga att en mathållning som bygger på ett kontrollerat kolhydratin-tag egentligen bara är ett sätt att äta färre kalorier. Man blir liksom mättare av fett och proteiner och orkar inte äta så mycket menar man. Som om det vore klandervärt att inte orka äta så mycket… Det jag vet är att man i vart fall inte är intresserad av mellanmål. Mellanmål är nästan per definition kolhydratrika. Det kan vara frukt eller en smörgås och en kopp kaffe. Den som går på en fettbaserad kost är sällan intresserad av dessa extramål. Det är däremot de som bantar eller i övrigt äter fett-snålt. Något måste man ju äta och då blir det för det mesta kolhydrater. Dessa gör att man blir sugen på mer mat två timmar efter att man ätit sig mätt. Även om man äter mycket proteiner kan man få ett väldigt sug två timmar efter måltiden. Av erfarenhet vet jag att om man ätit t.ex. fläskfilé med en sås som inte är fet så kommer hungern bara ett par timmar senare. Skulle man däremot ha en fet mascarponeladdad gräddsås till så har man inga problem och man slipper leta i skåpen efter något att sätta tänderna i. Det märkliga är att det

88

anses som en dygd att äta mellanmål. När man tänker efter finner man att våra mattider idag är anpassade ef-ter en kost som är rik på kolhydrater. Man äter frukost bestående av t.ex. havregrynsgröt. Efter två timmar kommer blodsockerfallet och det är dags för förmid-dagsfika. Två timmar senare är man sugen igen och då är det lunch. Så här håller det på. Man vill äta varannan timme när man äter den mat som rekommenderas oss. Ändrar man till en kolhydratfattig kost ändrar man ock-så suget efter mat.

• Det bildas muskler. Själv har jag behållit mitt midje-

mått medan vikten har ökat några kilo sedan jag vägde som minst. Kroppen har tydligen tappat fettmassa men istället lagt på sig muskelmassa. Detta skulle kunna vara en reträttväg för energin. Energin lagras alltså på krop-pen men i form av muskler istället för fett. Med ett lågt kolhydratintag har det alltså visat sig att man kan ta in mer energi än annars och ändå tappa vikt i form av fett. Mer muskler gör ju också att det blir lättare att hålla fet-tet borta på grund av den ökade förbränningen. Försö-ker man istället att svälta sig tappar man de värdefulla musklerna.

• Det verkar som om en frisk kropp klarar att öka respek-tive minska sin förbränning beroende på hur mycket energi som kommer in. Om man jämför resultaten mel-lan de två lågkolhydratgrupperna i exemplet ovan så vi-sade resultatet också att det verkar finnas ett samband mellan mängden energi som tas in och förändringen i vikt. Åt man lite mindre gick man ned lite mer. Detta

89

tydligen under förutsättning att man håller sig inom någorlunda normala gränser för födointag. Men går man ut i extremfallen som med sumobrottarna och Warszawaghetto-exemplet verkar det som om kroppen sätter sig på tvären och inte ökar respektive minskar i vikt på det sätt som den rimligen borde enligt vanliga beräkningar. Långvarig bantning med extremt lågt energiintag borde alltså inte vara någon större idé efter-som kroppen då säger ifrån och vägrar släppa ifrån sig fler kilon. Den minskar sin förbränning, går ned på sparlåga och de normala 2200-2700 kcal förbränning per dag minskar, vilket gör att det inte längre går att jämföra intag av energi med ett tillhöftat dagsbehov.

• Insulinets inverkan. Om vi tittar på vad som händer om

man äter kolhydrater så leder ju dessa till att vi får en insulinutsöndring i kroppen. Insulinet för över blodsockret till cellerna och fyller sedan på eventuellt glykogenbehov i levern. När detta är fixat och klart lag-rar insulinet eventuellt överskott av socker som fett på vår kropp. Insulin förhindrar som du minns också att fett förbränns. Äter man fett och proteiner utsätter man inte kroppen för denna insulinutsöndring med påföljd att man kan använda fett som bränsle och inte lägga på sig utan till och med minska kroppsfettet.

Tänder Om det hade varit meningen att människan skulle behöva göra rent sina tänder emellanåt hade vi med säkerhet varit födda med någon slags borstmekanism i munnen. Nu är vi inte det. En förklaring skulle kunna vara att tänderna inte är

90

gjorda för den mat som kräver tandborstning. Den mat som de flesta äter idag består ju av en hög andel kolhydrater och det är inte svårt att förstå att detta kan medföra karies. De fles-ta av oss har väl en eller flera lagningar i våra tänder. Antropo-logen Vilhjalmur Stefansson gjorde många intressanta iaktta-gelser när han fick tillstånd att göra en arkeologisk utgrävning på Island 1905. Man hade hittat en medeltida begravnings-plats som vid tiden för utgrävningen hade skurits av från fast-landet. Kranier sköljdes runt i havet och vid ebb passade man på att plocka så många skallar man kunde. Bland skallarna fanns också massor av tänder som man passade på att plocka. Tack vare att han fick tillstånd att göra denna i formell me-ning arkeologiska utgrävning fick han ihop 80 skallar med ett mycket stort antal tänder. Den här samlingen har sedan under-sökts och inte i något fall hittade man några tecken på karies. Stefansson levde också ihop med eskimåer under flera år i bör-jan på 1900-talet. De eskimåer Stefansson gjorde sina iaktta-gelser på och som tilldrog sig hans största intresse var de som fortfarande inte blivit offer för något inflytande från den ”civi-liserade” världen. De här människorna levde uteslutande på kött. Du har säkert redan gissat att de inte hade några hål i tänderna. Stefansson gjorde t.o.m. så att han letade kranier för att undersöka förekomsten av karies. Stefansson fick tag i 100 skallar av eskimåer som dött innan detta folk fått någon egent-lig kontakt med omvärlden. De här skallarna med sina tänder undersöktes mycket noggrant och alla var fria från karies. Utom en förarglig tand… Det visade sig senare i samband med detta att denna tand tillhörde en Athabascaindian och skallen den tillhörde hade blivit felskickad.

91

Senast jag själv var hos tandläkaren för en koll upplevde jag det lindrigaste tandläkarbesök jag någonsin varit med om. Jag fick även beröm för mina tänder, vilket jag med bestämdhet vet att det inte har hänt tidigare.

Barnen En bekant som är läkare berättade för mig att han vid ett till-fälle fått in en flicka som hade svimmat under förmiddagens gymnastiklektion. Hon hade sedermera kvicknat till och det var väl ingen större fara med henne. Man hade dock rett ut vad hon ätit innan. Det visade sig att frukosten bestått av cho-kladmjölk (med massor av tillsatt socker alltså) gjord på lätt-mjölk. Till detta hade hon ätit vitt bröd med light-margarin på. En sådan frukost gör att hon normalt klarar en vanlig för-middag i skolan, men inte en förmiddag med fysisk aktivitet vilket det blir om man har gymnastik på schemat. Hon hade alltså fått en blodsockertopp som kanske inföll lagom tills hon hann fram till skolan. Bukspottkörteln hade sedan på sitt trub-biga sätt skjutit ut insulin så att det räckte och blev över varvid blodsockret sjönk som en sten och så till den grad att flickan hade svimmat. Att barn behöver rejälare mat än så är ingen hemlighet och inget kontroversiellt. Det är ett känt faktum inte minst på barnavårdscentralerna. Trots detta är det vanligt att barn får av den mat som de vuxna förefaller tro är nyttig. Hade bara flick-an haft smör på en fullkornssmörgås och druckit vanlig mjölk utan chokladpulver i hade denna incident aldrig inträffat. Blodsockerkurvan hade alltså blivit betydligt flackare. Jag antar att det inte är ovanligt att barn till ”bantande” föräldrar får äta samma produkter som föräldrarna trots att denna mat inte alltid räcker för barnets välbefinnande. I sådana fall borde det

92

vara rimligt med en särskild barnavdelning i kylskåpet kan man tycka. För övrigt tror jag heller inte att det är ovanligt att man som förälder låter barnen ha i princip fri tillgång till läsk eftersom läsk inte innehåller fett…

Stress Efter att du har läst så här långt, och sett hur jag propagerat för så mycket ”fel” saker, misstänker du naturligtvis att jag tän-ker runda av det hela med att säga att stress är nyttigt. Och du har faktiskt alldeles rätt. Det finns bra stress – men förstås ock-så dålig sådan. Man brukar definiera stress som kroppens reak-tion på varje krav som ställs på den. Om vi nu börjar med den goda stressen så avses hur kroppen reagerar för att kunna pres-tera extra bra när det behövs. Som den gången du var ensam och plötsligt fann dig inträngd i ett hörn av skolans storväxte mobbare. Minns hur du kunde spegla dig i mobbarens hud som spände och glänste över hans knogar medan han med ett retarderat leende måttade in det första slaget. Då på ett ögon-blick beställer hjärnan fram hormoner som kallas adrenalin och noradrenalin. Dessa hormoner gör att du plötsligt får ett övertag, hur konstigt det än kan låta. Du bleknar på grund av att dina blodkärl dras ihop. Dessutom gör adrenalinet att ditt blod levras snabbare om du skulle få ett sår. Dina luftrör vid-gas, blodet omfördelas till dina muskler och detta blod fylls nu med glukos. Alltihop för att du ska orka stanna och slåss eller springa därifrån snabbt. Du blir också starkare på grund av den ökade muskelspänningen och den ökade pulsen. And-ningen blir snabbare och nu kan du faktiskt höra ditt hjärta slå. Din vakenhet och uppmärksamhet ökar dramatiskt – pu-pillerna blir större. Du har plötsligt gott om tid att begrunda det faktum att det sitter äcklig spenat mellan tänderna på mobbaren. Det var ju fiskpinnar med spenat till lunch på sko-

93

lan. Med denna höga halt av adrenalin i kroppen är det nu inga problem att hinna se slaget komma. Det liknar nästan slow motion och du har gott om tid att ducka och kan i nästa bråkdel av sekund springa därifrån. Kvar står mobbaren och plockar snopet bort bitar av väggrappningen från sin knoge. Den här utsöndringen av adrenalin i din kropp var ju alldeles utmärkt när den inträdde och den får också symbolisera den goda stressen. Den goda stressen räddade ju dig i det här fallet från ett onödigt tandläkarbesök och en visit hos akuten för att sy ihop minst ett ögonbryn. Det är den här formen av stress som vi har att tacka för att vi finns till. Våra förfäder hade ald-rig klarat sig om de inte haft denna förmåga att handskas med akut stress. Den goda stressen har vi nytta av när vi känner att vi kan påverka vår situation. Arbetskraven på oss kan vara höga, men så länge vi känner att vi har möjlighet att lösa upp-giften och att vi har ett tillräckligt inflytande över situationen så kan vi känna arbetsglädje – vi blir peppade. Tvingas vi däremot ta itu med en uppgift som vi från början känner är nästan omöjlig att lösa kan det istället bli en skadlig stress. Vi för den där kampen som inte går att vinna. Ungefär som om du visste att du varje dag skulle råka ut för denne mobbare. Man kan säga att det är en överstimulering. Men skadlig stress kan också uppkomma när man är understimule-rad. Det som är gemensamt är att man känner att man inte har kontroll över situationen. Ett exempel på dem som kan lida av skadlig stress är de flyktingar som sitter i flyktingförläggningar i avvaktan på beslut. Långvarig, ofta återkommande eller in-tensiv stress är skadligt eftersom ett ständigt påslag av stress-

94

hormonet kortisol ger störningar i kroppens hormonsystem.22 Kortisol är det stresshormon som ökar i kroppen vid längre stressperioder. Stresshormonerna ger upphov till en lägre insu-linutsöndring vilket leder till högre blodsocker; ett hämmat immunförsvar; sammandragna blodkärl och ett blod som har lättare att koagulera. Då är det lätt att förstå att stress är en mycket viktig faktor att räkna med om man vill klara sig från infarkter. Stressen som den fungerade i människans tidiga historia var nödvändig för överlevnad. Stresshormonerna hjälpte främst till att få de kroppsliga funktionerna så effektiva som möjligt vil-ket var alldeles utmärkt eftersom den tidens problem i större utsträckning än nu kunde lösas med hjälp av muskelkraft. Ef-ter en kraftansträngning kunde en period av lugn komma och allt återgick till det normala till den stund då nästa fara up-penbarade sig. Idag finns inte alltid möjligheter att lösa upp-gifter med muskelkraft på detta sätt. Det hjälper inte hur hårt man kan kasta en sten när pappershögarna på kontoret växer i högre takt än man hinner beta av dem. Det är just därför som kroppens stressfunktioner i dag ställer till problem för oss med sjukdomar som följd. Det har spekulerats i hur det kommer sig att Frankrikes be-folkning har en lägre förekomst av hjärtinfarkt än man har i USA. Ofta brukar det då nämnas att det beror på att man äter ”bättre” typer av fett i Frankrike. Det har dock visat sig att det inte skiljer sig i någon nämnvärd omfattning. Vad som där-emot skiljer sig åt är hur man äter. I Frankrike är det inte

22 www.infomedica.se, Liv och hälsa/stress

95

ovanligt att en lunch tar två timmar. I USA å andra sidan kan en lunch ta … tja, kanske man äter vid arbetsbordet. Hur man kommer till rätta med stress tänker jag inte försöka gå in på här. Det finns andra som har skrivit om detta. Vad man ändå kan göra är att se över sitt leverne för att eventuellt uppenbara de delar i livet som inte känns bra. När är det man mår dåligt? Finns det någon möjlighet bli av med de situatio-nerna?

Konklusion

Minska kolhydraterna Mat som innehåller få kolhydrater gör det lättare för dig att äta mindre. Du slipper blodsockerfall med det sug efter något att äta som blir följden. Frånvaron av kraftiga insulinutsöndringar gör att du lättare bränner fett.

Ät rätt kolhydrater om du absolut måste äta dem Ta det lite lugnt om du vill och dra ned på kolhydraterna vart-efter som du tycker att det känns bra. Men något som du från början bör hålla på är att låta bli de snabbaste kolhydraterna och då menar jag t.ex. vitt bröd, potatis, ris. För att få en upp-fattning om vilka kolhydrater som är värst så kan du titta lite närmare på GI – det glykemiska indexet för olika matvaror. Man har satt värdet 100 på vitt bröd och vitt bröd är per defi-nition en dålig föda eftersom den höjer blodsockret så snabbt. Ju högre indexvärde ett livsmedel har desto snabbare blodsockerhöjning. I listorna över glykemiskt index kan du se att vissa potatissorter kommer upp i över 140 i glykemiskt in-dex. Dessa sorter är alltså extremt dåliga. Möjligen kan det

96

fungera om man är elitidrottare men de flesta av oss är ju inte det. Om du istället tar en kokt potatis och kyler ned den och sedan värmer den igen så hamnar det glykemiska indexet på drygt 30 (!). Vetenskapen beträffande glykemiskt index är om-fattande och det är tyvärr inte så enkelt att man bara kan titta i tabellerna för att se vilket livsmedel som är bäst. Men för den som är intresserad av glykemiskt index finns det gott om litte-ratur i ämnet.

Motionera Motion är bra eftersom det kan bygga energikrävande muskler. Dessutom mår ditt hjärta bra om du rör på dig. Ett vältränat hjärta har också möjligheter att skapa sidovägar för sina krans-kärl om det skulle gå trögt med blodflödet i något av kranskär-len. Satsa på någon motionsform som du tycker är kul, för då är chansen större att du inte lägger av efter två gånger. Till och med promenader är bra, du slipper för det mesta skador och under en timme hinner man tänka mycket också. Det blir en form av meditation som faktiskt är väldigt avstressande. Gå inte för sakta bara, du ska bli lite varm är det tänkt.

Tänk dig för innan du tar ”genvägar” Många vill skynda på viktminskningen genom att äta mindre fett än som är rekommenderat och istället äta mera proteiner. Om du vill testa detta så är du inte den första. Resultatet blir dock inte som man hoppats på. Mer proteiner (som man lärt sig är nyttigare än fett) på bekostnad av fettet gör att det blir mer glukos som tillverkas av levern. Som du minns så kan över hälften av proteinet göras om till glukos. Glukos leder till insu-linutsöndring vilket ju leder till fettpålagring och en spärr mot att fett används som bränsle. Inte bra. Försök att ha som mål

97

att hålla 70 % fett, 25 % protein och 5 % kolhydrater. Det är utprovat och brukar fungera.

Stress påverkar dig Tro inte att stress bara är något som finns i huvudet. På grund av att stress gör att stresshormoner utsöndras i kroppen kan kroppen faktiskt ta fysisk skada.

Sammanfattning I det här kapitlet har vi konstaterat att sumobrottare äter mindre andel fett än den som går på ett kontrollerat kolhyd-ratintag. Trots att framgångarna med en fettsnål kost inte har visat sig rekommenderas vi ändå att dra ned på fettkonsumtio-nen. När man äter fett utsöndras minimalt med insulin i kroppen. Insulinet är ju förutsättningen för att fett ska kunna lagras. Frånvaro av insulin gör också att kroppen får ”tillåtelse” att använda fett som bränsle. Mindre fett på kroppen gör också att insulinkänsligheten blir större varvid mindre mängder insu-lin krävs för att ta hand om glukosen i blodet. Det blir en ”god cirkel”. Startsignalen för att fett ska användas som bränsle är när alfa-cellerna på grund av lågt blodsocker utsöndrar glukagon. Trig-lycerider frigörs då från fettcellerna och vandrar i blodet till musklerna och levern. Musklerna förbränner fettet och levern monterar isär triglyceriderna och tillverkar glukos och fria fett-syror. Kvar blir ”skräp” bestående av överblivna fettsyrestum-par som nu går under namnet ketoner. Ketoner kan även de användas som bränsle av både celler i kroppen och av de allra

98

största delarna av hjärnan. Överblivna ketoner försvinner ut ur kroppen via svett, utandningsluft, urin och avföring. När ketoner bildas och förbränns brukar man säga att kroppen är i ketos. En elakartad form av ketos är ketoacidos. Detta kan bara drabba de som är sjuka i form av typ 1-diabetiker, alko-holister och de som håller på att svälta ihjäl. Man måste skilja på vad en riskfaktor är och vad det verkliga felet i kroppen är. Man kan se ett högt kolesterolvärde som en varningslampa. Det går inte att äta sig till ett lågt kolesterolvärde genom att minska på de mättade fetterna. Massaierna är levande bevis på detta. När de efter att ha levt på mättat fett flyttar till städerna och börjar äta ”nyttigare” ökar deras kolesterolvärden. Man har inte hittat något samband mellan höga kolesterolvär-den och förekomst av ateroskleros. Statiner som sänker kolesterolvärdena har visat sig ge en viss sänkning av hjärtsjukdomar. Det är dock förmodligen inte själva sänkningen av kolesterolet som är orsaken till detta utan att statinerna gör mer saker med kroppen som t.ex. att fungera antikoagulerande för blodet. Man kan genom att mäta höftmått och midjemått avgöra om man är insulinresistent. Detta hänger ihop med att det är det inre fettet (magfettet) som påverkar insulinkänsligheten. Ju bättre kvot mellan muskler och inre fett det finns, desto bättre insulinkänslighet. Ju högre blodsocker man har, desto mer in-sulin krävs för att få ned detta blodsockervärde.

99

Minskar man kolhydraterna i maten minskar man insulinut-söndringen. Detta medför att det inte blir någon fettpålagring. Cellerna i kroppen slipper genom detta anstormningen av in-sulin och får en chans att bibehålla sin känslighet. Detta kan göra att diabetes inte behöver bryta ut. Muskelträning är bra för att bibehålla eller förbättra insulin-känsligheten. Kroppsbyggande är bra; försök att träna så att musklerna får syrebrist. Detta gör att musklerna byggs upp och kvoten mellan fett och muskler förbättras. Kolhydrater är inget vi behöver för vår överlevnad. En typ 1-diabetiker behöver insulin utifrån för att tillfriskna. Låter man kroppen vila från en anstormning av insulin kan cellerna repa sig och börja bli känsliga igen. Vilan sker lämpli-gen genom att man avstår från kolhydrater och låter det mesta av näringsintaget bestå av fett. ”Vanlig” bantning fungerar inte därför att man då förlorar muskler tillsammans med fettet. När man sedan inte klarar att hålla dieten, som ofta bygger på självsvältning, lägger kroppen på sig dessa kilon snabbt igen. Kilona består då till större del av fett. På grund av att man tappat muskler blir det än svårare att hålla vikten i fortsättningen. Muskler bränner ju energi, t.o.m. under sömn. Nästa jojo-bantning gör saken ännu värre. Termodynamikens lagar gäller även för den som äter en kost med få kolhydrater. Däremot är det oklart vad det är som händer i kroppen. Genom undersökningar vet man att om

100

man vill gå ned i vikt kan man äta fler kalorier om de består av fett. Kroppen kan förmodligen inom vissa gränser förändra sin förbränningsnivå. En positiv bieffekt av att äta litet kolhydrater är att tänderna mår bättre. Även barn behöver fett för att få en jämnare blodsockerkurva. Stress är något mycket viktigt att ta med i beräkningarna om man vill leva ett liv utan sjukdomar.

101

4. Hur kunde det bli så här? ”… Max Planck, upphovsmannen till kvantteorin, som i ett berömt uttalande sade att gamla idéer inom vetenskapen bara dör med dem som omfattar dem: ’En viktig vetenskaplig inno-vation får sällan dominans genom att gradvis vinna över och omvända motståndarna – det händer sällan att Saulus blir Pau-lus. Det som sker är istället att motståndarna så småningom dör ut och att den uppväxande generationen redan från början blivit bekant med idén.’ När bara döden förmår övertyga, har man uppenbarligen nått det starkast möjliga intellektuella motståndet.” Ur Sanningens dödgrävare23 Man undrar hur så mycket märkliga rön kan matas ut till all-mänheten år efter år. Jag tänker då bl.a. på hur diabetiker uppmuntras att äta kolhydrater. I det här kapitlet vill jag redo-visa hur forskningsresultat kan visas fram för allmänheten. Först tänkte jag gå igenom hur vetenskapen ser ut. Eller rättare sagt hur den borde se ut.

23 Broad & Wade, Sanningens dödgrävare, s 173

102

Den vetenskapliga metoden

Fakta För att det överhuvudtaget ska kunna bli något som vi kallar vetenskap behövs det fakta. Fakta kan man få fram genom att mäta, observera eller genom att samla ihop saker. När man har tillräckligt mycket fakta är det dags för nästa steg som är...

Hypotesen En hypotes är en sorts gissning om hur egenskaperna är hos det fakta man har tillgång till. En sådan här hypotes kan man gå vidare med genom att göra experiment. Ett experiment bör helst bevisa hypotesen men går inte det är det lika värdefullt om experimentet motbevisar hypotesen. Oavsett vilket, har man kommit en bit på väg mot sanningen. Det är det här man brukar kalla för ”vetenskaplig metod”. När en hypotes har be-visats tillräckligt många gånger övergår den till en…

Lag En lag är mycket värdefull i vetenskapliga sammanhang efter-som den beskriver regelmässigheter. Det trista med en lag är att den inte alltid förklarar vad det är som händer. För att få en förklaring till lagen har man något som kallas…

Teorier Teorin ger mening åt både lagar och de fakta som följer lagar-na. Teorin ska förklara vad som händer men det trista med teorier är att de ofta innehåller delar för vilka det inte finns

103

några bevis. Trots detta är dessa obevisade teorier en mycket viktig del. Det kan vara omöjligt att bevisa eller motbevisa en teori men teorin kan ändå vara så bra att man utgår från att den är sann eftersom den förklarar så bra vad som händer. Om man trodde att lagarna inte kan ändras så trodde man fel. Det kan komma fram nya fakta som gör att man inser att de måste ändras. Man kan också plocka fram nya hypoteser ur teorierna. I den goda vetenskapsvärlden fungerar det så här: Forskare ar-betar för att ta fram nya fakta, hypoteser, lagar och teorier. De kontrollerar varandras arbete så att det inte ska publiceras fel-aktiga resultat. Kontrollen går till så att innan forskaren ens kan börja forska så måste han få pengar för sitt forskningspro-jekt. Redan här är det alltså en form av kontroll av vad han kommer att syssla med. Pengarna går till de bästa forskarna med de bästa idéerna. Innan han kan publicera artikeln med resultaten i en veten-skaplig tidskrift skickar redaktören artikeln till ett antal veten-skapliga kritiker. Kritikernas jobb är att tala om för redaktören om innehållet i artikeln är nytt, om forskaren har refererat or-dentligt till andras arbeten och sist men inte minst, ifall forska-ren har använt riktiga metoder när han experimenterat och om resonemangen är korrekta. Efter de här två kontrollstationerna och publiceringen är det dags för det riktiga eldprovet. Nu ska andra forskare kunna reproducera resultaten. Forskaren har nämligen i sin artikel skickat med ett slags recept eller bruksanvisning för hur han bar sig åt när han kom fram till sina resultat. Den här proces-

104

sen garanterar alltså att inga felaktigheter kommer ut. Man kan säga att processen gör att den är självrensande från skräp. Det är alltid andra forskare som går igenom resultat och kon-trollerar att resultaten går att reproducera.24 Så vad är då problemet? Detta verkar ju vattentätt? Hur skulle osanna resultat kunna existera efter att ha genomgått alla de här kontrollerna? Visserligen kan man tänka sig att ett forsk-ningsområde är så komplext att det överstiger kompetensen hos dem som är satta att kontrollera, men sanningen är tyvärr en aning trivialare. Vartefter jag försökt läsa in mig på det här området så har det målats upp en bild av näringsforskningen som jag tror skulle hålla som underlag för en sciencefiction-film. Jag har ibland fått en ”Area 51”-känsla när jag sett hur forskningsresultat har behandlats på minst sagt märkliga sätt eller helt enkelt sopats under mattan när resultaten inte blev som man förväntade sig. Stämmer inte forskningsresultaten med de hypoteser man har så får man gömma resultaten eller försöka hitta något litet halmstrå att redovisa som kan räknas som politiskt korrekt och gynnande för framtiden och ekonomin. Det händer också att man istället för att ändra på hypotesen försöker ändra resulta-ten av experimenten så att de ska passa den hypotes man hade från början.

Sanningens dödgrävare Problemet som det förklaras i boken Sanningens dödgrävare av Broad & Wade är att det finns inbyggda företeelser i systemet 24 Ur Broad & Wade, Sanningens dödgrävare, 1983, s 19 ff.

105

som gör att det kan vara lockande för forskare att tänja på re-sultaten, snygga till siffror, ”låna” av andra och även i vissa fall fabricera data, även om det senare inte är vanligt. Jag ska nu i stora drag referera det jag tycker är det viktigaste ur boken Sanningens dödgrävare. Boken tar upp ett stort antal exempel på falsarier inom forskningsvärlden och även anledningarna till att de har kunnat uppkomma. Den text som är indragen är innehåll från boken men som jag redigerat och förkortat.

Forskare är människor de också. Bara för att de tar på sig sin vita rock och kliver in på sitt laboratorium inne-bär inte detta att de då också skulle hänga av sig lidelser, äregirighet och karaktärsfel. Ära är naturligtvis något stort, vem vill inte vara den som gör den stora upptäck-ten? Men för att kunna göra denna stora upptäckt be-hövs pengar. Pengar får man genom att söka anslag. Det som kommittéerna tar hänsyn till när de delar ut forsk-ningspengar är bl.a. hur många artiklar forskaren har fått införda i diverse olika vetenskapliga tidskrifter. Det lär finnas över 25 000 av dessa tidskrifter. Nu kommer vi till det första problemet. Artiklar räknas ofta i antal och inte i kvalitet. Inte heller är tidskriftens nivå alltid viktig. För forskaren gäller det då alltså att producera så mycket som möjligt. Det enklaste sättet att göra detta är att låna av andra. De som ska kontrollera att ett nytt rön inte redan är publicerat har det förstås inte lätt att göra en heltäckande kontroll av alla tidskrifter. Ett an-nat sätt är att dela upp ett forskningsresultat i små delar och publicera dem på detta sätt eftersom det då blir ett högre antal publicerade artiklar.

106

Här vill jag tillägga att sedan boken Sanningens dödgrävare gavs ut 1983 så har det ju blivit lättare i och med Internet att söka och jämföra texter. Internet har ju å andra sidan också gjort det lättare att låna så det jämnar ut sig. Det är inte bara forskningsanslag som är lättare att få om man publicerat ett stort antal artiklar. Även tjänstetillsättningar har visat sig bygga mycket på antalet publicerade artiklar snarare än dess kvalitet. Ett bättre sätt att räkna meriter skulle vara om man genomgående räknade hur många gånger ett visst arbete blivit refererat till. ”Bra” resultat har lättare att bli publicerat och det är nu som man kan tänka sig att det kan bli lockande att försköna forsk-ningsresultat. Försköning kan gå till så att man rensar bort data som inte stämmer in på den hypotes man vill bevisa. Om man vill kan man göra en skala som börjar vid mindre allvarli-ga lögner, denna fortsätter sedan via självbedrägerier till rena bedrägerier. Självbedrägerier kanske du undrar hur de kan uppkomma. Ska inte en forskare vara så pass intelligent, utbil-dad och van att han ska klara sig undan sådant? Tyvärr är det inte alltid så. Ofta har forskaren en önskan om att ett visst re-sultat ska uppkomma genom experimenten. Det finns ett ex-empel på när en forskare lät studenter undersöka hur snabbt råttor med olika begåvning kunde klara en labyrint. Studen-terna blev förevisade två grupper av råttor. En grupp bestod av intelligenta råttor och den andra gruppen av dumma råttor. Försöken drog igång och när man sammanställde resultaten visade det sig att de intelligenta råttorna hade lättare att klara labyrinterna. Fast det fanns ett problem. Alla råttorna var av samma sort, vanliga laboratorieråttor. Alla råttorna var alltså precis lika intelligenta – eller korkade om man så vill (men det

107

visste ju inte studenterna). Hur kunde resultatet då bli att gruppen med de förment intelligenta råttorna klarade sig bätt-re? Kanske hade man tryckt av stoppuret en bråkdel av en se-kund tidigare när man såg att den intelligenta råttan var på väg att gå i mål, kanske behandlade man de intelligenta råttorna lite bättre. Och resultatet blev en självuppfyllande profetia.

I det här sammanhanget, när vi pratar om självbedrägerier, måste jag få passa på att berätta om hästen Kloke Hans. Häs-tens ägare, Wilhelm von Osten, var övertygad om att han lärt sin häst att räkna. Wilhelm gav hästen ett tal att räkna ut och hästen stampade med hoven så många gånger som svaret på talet var. Nu kanske du tänker att Wilhelm gav sin häst ett litet hemligt tecken för att hästen skulle sluta stampa? Inte så illa tänkt, men problemet var att hästen svarade rätt även när någon främmande ledde övningen och Wilhelm inte var när-varande! Gåtan fick till slut sin lösning med psykologen Oskar Pfungst. Han upptäckte att Wilhelm mycket riktigt gav hästen ett hemligt tecken för att den skulle sluta stampa. Det fantas-tiska i historien är att Wilhelm gav detta tecken ofrivilligt. Detsamma gällde för andra personer som testat hästens räkne-kunskaper. Det visade sig att när hästen stampat tillräckligt många gånger så nickade personen en aning med huvudet. Pfungst kom fram till att hästen kunde uppfatta så små rörel-ser som ned till en femtedels millimeter.

Om du inte tror att folk nickar omedvetet föreslår jag att du tar dig in på skolavslutningens jultablå. Lägg märke till de de-cimeternickningar som föräldrarna gör efter varje korrekt framtvingad blockflöjtston som deras barn klarar av.

108

Av det ovanstående kan vi alltså lära oss att resultat kan för-skönas enbart genom att det finns en önskan om ett visst resul-tat. Det är inte bara forskaren som kan bli offer för önskningar av resultat. En vetenskaplig tidskrift ville testa om det fanns någon slagsida även hos referenterna, alltså de personer som tillfrågas om rekommendation av en artikel för publicering. En uppdiktad artikel skickades ut till 75 referenter. Man kände till vars och ens av referenternas hållning i den fråga som artikeln handlade om. I manuskripten som skickades ut hade man be-skrivit exakt samma experimentprocedurer, men resultaten hade man gjort olika i olika utskick så att de i vissa fall stödde referentens inställning och i andra fall motsade den. Resultatet blev inte helt oväntat att de artiklar som stödde referenten i dennes inställning i frågan oftare rekommenderades för publi-cering än om artikeln sökte motbevisa referenten. Nu bryter jag in med en egen fundering och det här kanske du inte tycker är så konstigt. Inte så allvarligt heller, men här bör-jar det bli just det tycker jag. Ett vetenskapligt rön som motsä-ger en referents personliga inställning har alltså mindre chans att bli publicerat och därmed komma till allmänhetens känne-dom. Hur många referenter tycker att man blir fet av att äta fett? Hur stor chans har ett sådant arbete att bli publicerat jämfört med ett arbete som visar motsatsen?

109

Citeringar Ett exempel ur Uffe Ravnskovs bok25 får belysa frågan om hur en för ändamålet stödjande studie citeras oftare än en studie som inte stödjer ändamålet. Tack vare att det finns något som heter Science Citation Index kan man se hur ofta och var ett visst arbete har citerats i olika tidskrifter. Ravnskov har som exempel valt att jämföra hur ofta en studie kallad The Lipid Research Clinics Trial har citerats jämfört med en studie gjord av dr Tatu Miettinen. Båda artiklarna beskrev behandlingsstu-dier där man satte in medicin mot höga kolesterolvärden. De hade redovisats i samma medicinska tidskrift, de behandlade samma ämne, ingen har ifrågasatt upphovsmännens ärlighet eller studiernas kvalitet men man kom till helt olika slutsatser. Eftersom forskningens mål är att hitta sanningen så borde re-sultaten av studierna inte spela någon roll. Härav följer ju rim-ligen att man borde kunna anta att båda studierna skulle cite-ras lika ofta. Okej, någon millimeterrättvisa kan man väl inte räkna med, så ett bra resultat får anses vara om studierna cite-ras på ett ungefär lika ofta. Vi ska strax se vad som hände. I Miettinens undersökning hade man en högre dödlighet i hjärtinfarkt bland dem som blev behandlade med mediciner – inte särskilt korrekt ur politisk synvinkel alltså. I LRC-studien däremot hade man en lägre dödlighet i hjärtin-farkt i den grupp som behandlats med medicin; ett utmärkt resultat alltså.

25 Ravnskov, U, The Cholesterol Myths, s 166 ff

110

Låt oss nu räkna citeringarna av undersökningarna (se fig. nedan). Om man tittar på hur ofta de två olika artiklarna cite-rats så kan man tydligt se hur mycket lättare ett för ändamålet stödjande resultat har att synas. Antalet citeringar av Miettinen- resp. LRC-undersökningen Miettinen LRC Första året 6 109 Andra året 5 121 Tredje året 3 202 Fjärde året 1 180 Summa 15 612 Ett ytterligare intressant perspektiv på just det här exemplet är att man inte i någon av de båda studierna lyckades få fram sig-nifikanta värden. Det innebär alltså att resultaten i bägge stu-dierna kunde vara slumpmässiga. Detta hindrade dock inte att LRC-undersökningen citerades hela 612 gånger under de för-sta fyra åren. Har man ett ”stödjande” resultat så ska det väl utnyttjas? Det är inte ovanligt att en artikel kan innehålla hänvisningar till ett tiotal stödjande studier för att artikelförfattaren ska få sin sak styrkt. Totalt kanske det finns tjugo studier som omfat-tar den aktuella frågan. De resterande tio studierna som det inte finns hänvisningar till kan då vara studier som går emot artikelförfattarens teser. Men tänk så svag argumenteringen skulle bli om dessa icke stödjande studier också fick vara med… Man kan med fog misstänka att om något sägs tillräckligt många gånger så blir det till slut en sanning. ”Man ska inte

111

simma inom en halvtimme efter att man ätit för då kan man få kramp i magen.” Det är något som de flesta har hört och kan intyga att det är alldeles, alldeles sant. Föräldrar har sagt det, för att inte tala om alla lärare och simlärare som har tjatat om det. Det här skulle ju faktiskt innebära att man inte ska cykla heller inom en halvtimme efter att man ätit eftersom man rim-ligtvis borde ha precis lika stor risk att få kramp i magen när man cyklar som när man simmar, men det är det ingen som hävdar. Ingen medicinskt kunnig menar idag att det här sam-bandet skulle finnas. Ursprunget till denna skröna lär ha sett dagens ljus redan under 1800-talet och fick sedan en skjuts via en Röda Korset-broschyr från 1930-talet.26 Nu ska jag inte svä-ra på att det ens är sant att historien började på detta sätt. Det kan ju faktiskt vara så att denna förklaring har hävdats så många gånger att den tas för en sanning fast den kanske inte är det! Ett exempel till på hur något som citeras ofta blir till en san-ning är Cyril Burts resultat av hans forskning avseende intelli-gens. Han hade jämfört tvillingar som växt upp åtskilda. Un-dersökningen ansågs bygga på den största samlingen IQ-data i sitt slag och citerades under ett trettiotal år av både de som trodde på intelligensens ärftlighet och de som inte trodde på den. De som stödde sig på Burts data lyckades inte se inkonse-kvenserna i forskningsresultaten. Burts största tillgång var inte en noggrann forskning utan en mästerlig retorisk talang. En bidragande orsak till att Burt inte blev ifrågasatt var också den stora auktoritet han hade på sitt område. Han var dessutom en person som inte tvekade att gå till hårt angrepp på dem som ifrågasatte hans alster. Men tyvärr var alltså Burt en bedragare

26 Alfie Kohn: Pojkar är bättre i matte än flickor. Prisma, 1992

112

som diktade upp data för att föra sina meningsmotståndare bakom ljuset. Det visade sig att Burt under pseudonymer ock-så hade skrivit artiklar till tidskrifter där han överöste Burts rön med beröm och kritiserade sina meningsmotståndares ar-beten. Siffrorna som låg till grund för hans teorier var i snyg-gaste laget och det blev till slut en psykolog vid namn Leon Kamin vid Princetonuniversitetet som avslöjade Burt. Det räckte med 10 minuters läsning för att han skulle inse att Burt for med osanningar. Kamin skrev bl.a. att Burts siffror ”frestar sannolikhetslagarna alltför hårt och kan bara betyda felaktighe-ter, åtminstone när det gäller vissa av fallen”. Fusket förblev oupptäckt från 1943 till 1974 då Kamins bok om avslöjandet gavs ut.

Det kan även vara svårt att avlägsna felaktigheter trots att de avslöjats. Kamins anklagelser möttes i början med indignation av psykologer runt om i världen. De fick dock till sist ge med sig. Francis Bacon har sagt att ”Sanningen är inte auktoritetens dotter utan tidens”. Får det gå tillräckligt lång tid kan inte fel-aktiga teorier överleva. De nöts till sist ned och ersätts.

Leka med siffror För att kunna visa tydligare resultat kan man använda meto-den att jämföra äpplen och päron. Exempel på äpplen och pä-ron i vetenskapens värld är jämförelser mellan absoluta och relativa värden. För den som inte stött på begreppen absoluta och relativa värden drar jag det lite kort. Alltså, säg att vi har två grupper med 1000 personer i varje grupp. I ena gruppen dör en person och i den andra två. Ett av sätten att framställa detta på är att säga att man har 999 chanser av 1000 att över-leva om man tillhör den ena gruppen och 998 chanser av 1000

113

att överleva om man tillhör den andra gruppen. Inte så stor skillnad alltså, men om man istället ser det så att det var dub-belt så många som dog i den andra gruppen så är ju skillnaden 100 % i dödlighet. Detta låter ju mycket värre och kallas för en relativ skillnad. Det roliga är att man inte kan beslås med att ljuga hur man än gör. Du tycker förstås att det är helt van-sinnigt för att inte säga barnsligt att manipulera med siffror på det här viset men det är mycket vanligare än du tror. ”Det blev 100 % ökning av överlevnadsgraden i hjärtinfarkt med denna medicin men bara 0,1 % ökad dödlighet i cancer. Detta gör att man kan säga att fördelarna definitivt överväger nackdelar-na”. Precis så skulle man kunna säga ifall man hade 1000 per-soner i två grupper där den ena gruppen fått en viss medicin (se figuren nedan). I gruppen som fått medicin dog en person i hjärtinfarkt och i gruppen utan medicin dog två. I gruppen som fått medicinen dog två personer av cancer medan bara en dog av cancer i gruppen utan medicin. Det här är förstås ett påhittat exempel, men det visar principen. Grupp 1,

medicinerad Grupp 2

Antal patienter 1000 1000 Hjärtinfarkt 1 2 100 % skill-

nad? Cancer 2 1 0,1 % skill-

nad?

114

Ignorera nya rön Det vanligaste sättet att bekämpa nya teorier som strider mot dogmerna är att ignorera dem. Ett känt exempel är läkaren Ignaz Semmelweis. Du har säkert hört talas om denne läkare tidigare så istället för att berätta om honom friskar jag bara upp minnet åt dig. Semmelweis levde och verkade i Österrike på 1800-talet och upptäckte att han kunde minska antalet fall av barnsängsfeber om han tvättade sina händer med klorlösning innan han un-dersökte mödrarna. Barnsängsfeber gav normalt upphov till en dödlighet på mellan 10 och 30 procent i de europeiska barn-bördshusen. På Semmelweis egen avdelning sjönk dödligheten från 18 procent till 1 procent när han började med sin hand-tvätt. 1848 hade han lyckats få ner dödligheten i barnsängsfe-ber till 0. Trots dessa fantastiska resultat av hans experimente-rande lyckades han inte övertyga sjukhusledningen om att handtvätten skulle införas som ett obligatoriskt inslag. På grund av att Semmelweis deltog i politiska aktiviteter fick han sparken från sjukhuset men samlade under det följande decen-niet mängder av bevis för att handtvätten förhindrade barnsängsfeber. Han sammanfattade rönen i en bok 1861 och skickade exemplar av boken till de främsta gynekologerna i Tyskland, Frankrike och England. Semmelweis hade ingen bärande teori om varför resultaten blev så bra och läkarna struntade följaktligen i hans rön. I t.ex. Stockholm smittades vid den här tiden ca 40 procent av mödrarna och 16 procent dog av barnsängsfeber och ändå var det så svårt att ta till sig

115

resultaten av Semmelweis försök. Man kan ju bara spekulera i detta men kanske var det svårt för läkarna att känna att de då skulle få ta konsekvenserna av sitt handlande? Man skulle ju i så fall få svart på vitt att man sänt hundratals människor i dö-den bara för att man inte tvättat händerna. En bidragande or-sak till läkarnas dövhet inför Semmelweis teorier var att han inte var någon retoriker av rang. Semmelweis började nu skicka brev hit och dit till obstetriker där han hotade att avslö-ja för allmänheten att den läkare en havande kvinna kallar på med största sannolikhet är en dödsängel. Semmelweis själsliga tillstånd blev allt sämre med påföljd att hans vänner en dag föreslog honom att följa med till ett mentalsjukhus. Vännerna smet iväg och kvar blev Semmelweis som strax ifördes tvångs-tröja i vilken han avled bara 14 dagar senare.

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till Robert C. Atkins när jag läser om denne Semmelweis. En kost med ett kontrollerat kolhydratintag har ju funnits medvetet sedan Bantings dagar på 1800-talet. Men det var Robert C. Atkins som under 1970-talet på allvar började torgföra teorierna om fördelarna med ett högt fettintag och ett lågt kolhydratintag. Denne Atkins har sedan dess bespottats och kritiserats av kostexperterna. Kan det vara så illa att man är rädd för att han kan ha haft rätt? Atkins lyckades aldrig komma med någon bra teori om vad som hän-de i kroppen när folk gick ned i vikt när de åt den feta maten. I och med detta var alltså vägen fri att kritisera dieten som så-dan trots att det är lätt att konstatera att dieten ofta fungerar för att få kroppen att nå normalvikt. Likheterna med Sem-melweis fall är smärtsamt uppenbara. Jag tror att det är så att principerna har hissats upp till en sådan höjd att fallet skulle bli för stort att nu erkänna att ett lågt kolhydratintag är bra för kroppen. Kanske man är rädd att få veta sanningen som kan

116

vara att man under decennier genom felaktiga kostråd har för-passat folk till övervikt, sjukdom och död? Det har börjat likna ett pokerspel där skolmedicinen vägrar att syna Atkinsmodel-len och istället hela tiden höjer insatsen. Och insatsen består av yrkeshedern. Det är i sådana här lägen som en fungerande ve-tenskaplig metod är så viktig. Detta innebär bl.a. att forsk-ningsrön ska användas för att ta fram nya teorier och inte för att cementera fördomar om hur saker borde vara.

Objektivitet Som väl är finns det ett antal forskare som har börjat syna de etablerade ”sanningar” som omger det här med hur man ska äta. Det är tack vare deras arbete som jag kunnat skriva den här boken. Det handlar om läkare och forskare som får ta emot mycket kritik för sina teorier eftersom de inte är ”main-stream” eller ligger i linje med vad våra hälsovårdande myn-digheter menar är sanningen. Den som läst Uffe Ravnskovs bok om kolesterolmyterna vet att den är mycket genomarbetad. På kolesterolområdet monte-rar han metodiskt ned hela den föreställningsvärld som är för-härskande idag. Kan en meningsmotståndare till Ravnskovs teorier inte argumentera mot hans sak på ett vettigt sätt får han höja rösten och fungerar inte det så får man helt enkelt elda upp boken som det misshagliga står i. Och elda upp bo-ken var precis vad man gjorde i finsk tv i början på 90-talet. Kan man inte hålla med om det eller argumentera emot så el-dar man upp det. Det här påminner mig om historien om pappa hund som instruerade sin son ”Det du inte kan äta eller knulla, det ska du pissa på”.

117

Ett problem är att inte alla forskare kan se på sina resultat utan färgade glasögon. Kanske det inte ligger i forskarens uppdrags-givares intresse att ett visst resultat kommer fram? Då får man helt enkelt glömma resultaten eller tolka dem på ett mycket extensivt sätt för att hamna ”rätt”. Jag vet att det kommit öns-kemål eller förslag om att alla medicinska studier ska anmälas innan man drar igång dem. Anledningen till detta är att utom-stående då ska känna till studien och därför kunna fråga om de resultat som kom fram – ”Hur gick det egentligen, det där ni började undersöka?”. Idag kan t.ex. en margarintillverkares forskning gömmas undan om det visade sig att resultaten tala-de emot vad som är affärsmässigt fördelaktigt. Man kan också lägga ned en studie i förtid om man ser att resultaten inte ver-kar bli som man hoppas.

Utvalda resultat Om du vill få fram ett resultat som passar din egen teori så fungerar principen med utvalda resultat så här. Vi börjar med en påhittad undersökning där man fått fram ett stort antal mätpunkter där man tittat på kolesterolvärde och antal hjärtin-farkter.

118

Nu gäller det att dra slutsatser av dessa resultat. Om man vill att det ska se ut som om ett högt kolesterolvärde gör att folk dör i större utsträckning så drar man en linje som den ser ut i bilden nedan. Samtidigt suddar man ut de mätpunkter som inte passar in på den linje man vill ha fram.

I bilden ovan har vi inte flyttat på några mätpunkter, bara suddat. Om du istället vill visa att det är nyttigt med ett högt kolesterolvärde gör du så här: Dra en linje genom de punkter

119

som uppvisar en fallande trend. Sudda sedan de mätpunkter som hamnar för långt bort från denna linje:

Om du vill kan du ta ett smörgåspapper och rita av graferna med deras mätpunkter. Då kommer du att kunna konstatera att det är samma mätvärden som ligger till grund för båda re-sultaten. Det är bara olika mätpunkter som raderats i de båda fallen. Ett bra exempel på denna metod är när forskaren Ancel Keys på 50-talet plockade ut sex länders resultat för att visa att det finns en koppling mellan fettkonsumtion och hjärtinfarkter. Keys ritade ett diagram där han på X-axeln markerade hur många procent av energin som åts i form av fett. På Y-axeln markerade han antal dödsfall i hjärtinfarkter. Mellan marke-ringarna för de sex länderna kunde han sedan dra en jämn kurva som visade på ett kristallklart samband mellan fettintag och hjärtinfarkt. Ju mer fett man åt i ett land, desto fler hjärt-infarkter. Solklart.

120

Vad det inte talas om är att det egentligen ingick 22 länder i studien. Och varför tar man inte med alla länder när man har tillgång till dessa siffror? Troligen för att Keys ville förbättra tydligheten i sina rön. Skulle han ta med alla ländernas resultat skulle inte kurvan bli tydlig nog för att alla skulle förstå hur farligt det var med fett. Nu rensade han helt enkelt bort de informationsbitar som inte passade in på hans teori! Nu går vi vidare och tittar på det totala underlaget. Så här såg det ut. Det visar alla 22 länder som var med:

121

Det är fler än 22 prickar vilket beror på att en del länder var med flera gånger (olika orter). Nu är det inte lika självklart hur linjen ska dras, eller hur? Låt oss dra en egen linje som ”bevi-sar” motsatsen till Keys rön.

122

Nu har vi underlaget för vår ”åtta-ländersstudie” som visar att ju högre andel fett man äter, desto mindre risk att dö av hjärt-sjukdom. Det är exakt samma mätpunkter, vi har bara valt att radera andra punkter än vad Keys gjorde. Forskningsresultat som man fått fram på det här viset kan en-ligt Broad & Wade27 tas på allvar om följande förutsättningar är uppfyllda:

1) Presentationen ska ske på ett rimligt sätt 2) Resultaten ska överensstämma med förhärskande för-

domar och förväntningar

27 Broad & Wade, Sanningens dödgrävare, s 181

123

3) Resultaten ska härstamma från en kvalificerad forskare som står i förbindelse med en elitinstitution.

Är dessa kriterier uppfyllda kan manipulerade resultat under en tid tas för sanningar. Keys hade kanske bestämt sig för ett resultat och då får man offra en del på seriositetens altare. Skulle man ta med underla-gen för alla de 22 länderna kunde vilken mellanstadieelev som helst enkelt ”bevisa” att exempelvis ju mindre fett man äter i ett land, desto fler hjärtinfarkter drabbas befolkningen av. Det enda man behöver göra är att ta fram sitt suddgummi och sudda bort de prickar som inte passar in på den kurva för det forskningsresultat som man för tillfället vill visa. Uffe Ravnskov går i sin bok ”The Cholesterol Myths” igenom denna studie och visar på alla svagheter i den. Eller ”visar på alla svagheter”… det vore nog mer riktigt att säga att han slak-tar denna rapport. Någon kanske undrar hur man kan lägga ned så mycket jobb på att så i grunden slå sönder ett forsk-ningsrön men man ska betänka att det är Ancel Keys teorier som än idag hänger över oss som en våt filt. Det är tack vare honom du har dåligt samvete när du äter ditt frukostägg. Det är också enligt mitt nya sätt att se just hans teorier som bidra-git till dagens skenande siffror när det gäller ökningen av över-vikt och diabetes. Uffe Ravnskov har för övrigt genom att leka med Ancel Keys metoder fört i bevis sådana saker som att antalet hjärtinfarkter hör ihop med antalet tv-apparater i ett land och att det finns en korrelation mellan storleken på kommunalskatten och anta-let hjärtinfarkter.

124

Pengar Något som tyvärr också påverkar forskningsresultat och hur de tolkas är pengar. Att sälja mediciner kan för medicintillverkar-na inbringa enorma summor under den tid en medicin är skyddad av patent. Skulle man sedan lyckas bredda den grupp som kan komma ifråga för att ta denna patenterade medicin kan priset vara astronomiskt liksom kundunderlaget. Jag vill se den forskare som är anställd på ett läkemedelsföretag som vå-gar stå upp och säga att ”det går lika bra med selleri”. Att bredda ett kundunderlag innebär t.ex. att se till att de hälso-vårdande myndigheterna skriver under på att det krävs ett läg-re mätvärde avseende ett visst laboratoriesvar för att företeelsen ska vara föremål för medicinsk behandling. Här kan vi som exempel se att gränsen för vad som kallas för högt blodtryck har uppvisat en sjunkande trend liksom gränserna för triglyce-rider och LDL. Vem tjänar på det och vem får sälja mer dyra mediciner? De som tillverkar och utvecklar mediciner är privata företag. Låt oss göra ett tankeexperiment. Fast det är bara ett tankeex-periment under förutsättning att du inte äger ett läkemedelsfö-retag förstås( äger du ett läkemedelsföretag kan du hoppa vida-re till nästa kapitel). Anta att du äger ett läkemedelsföretag. Precis som i alla andra företag gäller det för dig att tjäna så mycket pengar som möjligt medan du håller dig inom lagens råmärken. Sjukdom är ditt levebröd; utan sjukdom ingen lön-samhet alltså. Fast du kan tänka dig att folk blir friska med hjälp av just den medicin du säljer. Det bästa är ju förstås om kunderna inte blir riktigt friska utan bara symtomfria för då kan du ju sälja medicin till dem så länge de lever. Därför är det

125

också bra att hitta åkommor som kan diagnosticeras i relativt ung ålder eftersom försäljningsperioden då blir lång. Det värs-ta som skulle kunna hända dig är om folk som tar en för dig lönsam medicin börjar undra om man verkligen behöver den.

• Det skulle kunna komma fram att den sjukdom dina kunder tar medicinen emot inte är någon sjukdom. ”Sjukdomen” man medicinerat emot kanske bara är en siffra på ett laboratorieprov? Ingen har någonsin lyckats koppla denna siffra till verkliga kroppsliga problem. I ett sådant fall gäller det för dig att se till att stödja upp-repade tillrättalagda undersökningar som ger sken av att din medicin faktiskt gör nytta. I dessa fall får konklu-sionerna av studierna bli lite märkliga bara de stödjer dina intressen. Det är inte så många som läser hela un-dersökningen eller analyserar hur den gått till i alla fall, så du bör komma undan med detta. Forskare med hy-poteser som motsäger dina affärsintressen kan du natur-ligtvis inte stödja. Studier som barkar iväg åt fel håll bör du lägga ned och inte låtsas om att de ens startats.

• Det skulle kunna komma fram att man klarar sig utan

din medicin genom att t.ex. ta en promenad varje dag eller lämna potatisen kvar på tallriken. Eller så kan man byta ut din dyra medicin mot en tredjedels magnecylta-blett som visar sig vara effektivare. Du har hela tiden ve-tat att din dyra medicin egentligen bara är en lite udda magnecyltablett, men eftersom den också gör så att folk får bättre laboratorievärden (i och för sig helt inadekva-ta) så har du kunnat sälja den dyrt. I detta fall måste du med alla medel påverka opinionen att det är din medi-cins påverkan på (de inadekvata) laboratorievärdena

126

som är nyckeln till att folk blir friskare. Inte att det är den vanliga magnecylfunktionen, för då skulle ju folk ta den billiga magnecylen istället.

Det är mycket du måste tänka på om du äger ett läkemedelsfö-retag. Tänk alltså efter noga innan du köper aktiemajoriteten i ett multinationellt läkemedelsföretag.

Avslutningsvis vill jag säga att jag inte menar att läkemedelsfö-retag är onda. De är precis som alla andra företag. De måste tjäna pengar och det är inget att säga om det. Tjänade de inte pengar skulle de inte finnas och det hade varit ännu värre. Att den privata sidan står för mycket av forskningen och i princip all tillverkning av mediciner har både positiva och negativa sidor.

Lästips För den som är lockad av flera avslöjanden av illa tolkade forskningsrön kan jag rekommendera Uffe Ravnskovs bok ”The Cholesterol Myths”28. Sedan har vi förstås standardverket inom denna genre, Broad & Wade ”Sanningens dödgrävare – om fusk och bedrägeri i vetenskapens värld”.

Vem har rätt? De experter som ger råd till befolkningen har enligt mitt sätt att se tagit på sig ansvaret att föra ut sanningen. Denna san-ning ska vara vetenskapligt belagd, vilket är ett baskrav anser jag. Annars ska man uttala sig mycket försiktigt om vad som är bra och dåligt med vår kosthållning. Det är ju ändå ett ganska

28 Finns att beställa på http://www.newtrendspublishing.com/

127

stort ingripande i våra liv att tala om för oss vad vi ska äta. Lars Werkö, prof.em, har beträffande forskningen avseende kost och hjärt-kärlproblem sagt att ”Inga studier har bevisat någon-ting, men istället för att formulera nya hypoteser, har lågfetts-kost-förespråkarna kallat denna teori den mest troliga och man har lagt sig i folks liv därför att de (förespråkarna) inte kan vänta på de slutliga bevisen”. Varje vetenskapsman vet att för att något ska anses vara veten-skapligt bevisat ska ett försök kunna upprepas och resultatet ska bli detsamma varje gång. Ett försök med ett äpple som man håller upp och släpper ovanför en stackars försökspersons huvud ska ramla ned i huvudet på försökspersonen precis varje gång. Försvinner det iväg åt ett annat håll ibland är det inte vetenskapligt bevisat att lagarna om gravitation som vi känner dem existerar. Då får man forska vidare. Jag tycker att vi har rätt att kräva detta. Och själv är jag i min fulla rätt att ifråga-sätta vetenskapliga fakta. Jag behöver faktiskt inte bevisa att jag har rätt. I bästa fall ska någon ta sig tid och ge mig en klapp på huvudet och ge mig en genomgång av de vetenskapliga försök som gjorts och som i studie efter studie visar på samma resultat och därför entydigt visar att jag är fel ute. Jag skulle välkomna detta eftersom jag verkligen uppriktigt vill veta sanningen.

Sammanfattning I det här kapitlet har vi tittat på hur fakta kan ge upphov till en hypotes. Undersökningsresultat kan sedan stärka hypotesen och till slut bilda en lag. Denna lag förklaras i sin tur av en teori. Forskningen anses vara självkontrollerande eftersom det finns många kontroller på vägen till ett publicerande i en vetenskap-

128

lig tidskrift. Tyvärr finns det många inbyggda källor till fel i denna process. Forskarna har t.ex. ingen anledning att repro-ducera ett försök eftersom det inte är någon status att vara ”tvåa på bollen”. På grund av detta kan ett felaktigt forsk-ningsresultat existera i decennier som en sanning. Om ett forskningsresultat inte är populärt eller följer den gängse synen som gäller för tiden kommer det förmodligen inte att citeras till skillnad från om det varit en ”mainstream”-artikel. Genom att upprepa en utsaga tillräckligt många gånger kan det till slut framstå som en sanning. Jämförelser gjordes med rådet att inte simma inom en halvtimme after att man ätit. Vi har tittat på hur Ancel Keys genom att välja ut passande länder fick fram en kurva som visade att ett högt fettintag hängde samman med ett högt antal hjärtinfarkter. En ”san-ning” som vårdas än idag.

129

5. Så gjorde jag Som diabetiker hade jag följt det schema man kunde läsa om i diabetesbroschyrerna. Efter den allra första tiden med mycket piller hade jag under en tid lyckats hålla blodsockret på någor-lunda nivåer genom att äta vedertagen diabetikerkost och en-dast tagit metformintabletter för att hjälpa insulinkänsligheten på traven. 2003 hade dock kroppen påbörjat sin nedåtgående spiral på allvar och jag var tvungen att börja ta piller på mor-gonen för att inte blodsockret skulle vara för högt under för-middagen. Dessa morgonpiller kramade ur bukspottkörteln extra insulin. Nästa steg när dessa piller inte räckte till skulle bli att börja ta insulinsprutor. Efter ungefär åtta till tio år får man börja med sprutor kunde man läsa i broschyrerna. Det kändes inte roligt. På diabetesmottagningen hade man talat om för mig hur vik-tigt det var att gå ned i vikt. Varje kilo skulle göra mig mer insulinkänslig hade man sagt. Kanske den bakvända lågkol-hydrat-dieten skulle fungera på mig? Den vanliga dieten fun-gerade ju garanterat inte – jag hade ju haft tid att prova den. Jag pratade med min fru om att prova en sådan här fettätardi-et, men hon tyckte inte att det var någon bra idé eftersom jag var diabetiker och det var lugnast att hålla sig till vad dietister-na och broschyrerna sade. Eftersom hon arbetar inom vården så litade jag på henne. Men man undrade ju. En dag när min fru kom hem från jobbet berättade hon att en av läkarna på hennes arbetsplats hade börjat med en lågkol-hydratdiet. Han ville gå ner 10 kilo ”utan att tappa muskler” och efter bara några veckor var han ungefär halvvägs. Eftersom min fru tyckte att denne läkare var en ovanligt klok människa

130

tyckte hon att jag kunde prova jag också. Även fast jag var dia-betiker. Sagt och gjort. Man kunde ju testa ett par veckor i alla fall. Blev jag jättesjuk var det ju bara att avbryta och återgå till det vanliga. Den 15 september 2003 drog jag igång. Jag hade inte så mycket kunskap om hur dieten fungerade, men jag visste att man skulle hålla sig ifrån kolhydrater. Kolhydrater visste jag att det fanns massor av i potatis, bröd, spannmåls-produkter och sötsaker. Min startvikt var drygt 92 kilo. Så körde jag alltså igång och tillredde min första frukost. Bacon skulle det vara - och ägg enligt vad jag hade förstått. Efter en tid kom jag på att om man först stekte baconet och sedan gjorde en omelett av äggen istället – och då gjorde omeletten i samma stekpanna som baconet – så kunde man liksom suga upp fettet i omeletten och inget fett gick till spillo! Denna upptäckt såg jag som ett genombrott i min nya matlagnings-konst. I början åt jag nog ganska mycket. Jag minns att jag till lunch kunde äta två stora 90 grams hamburgare med 250 gram cottage cheese till. Sedan förstod jag att cottage cheese är väldigt magert och inte speciellt bra i den här dieten. Idag skulle jag aldrig orka äta så mycket, men magsäcken var väl då ganska utspänd efter att jag hade levt på utrymmeskrävande kolhydrater i hela mitt liv. Den medicin som skulle kickstarta min insulinutsöndring på morgnarna slutade jag med ganska snart. Jag hade läst på lite grann och jag förstod att dessa piller motverkade det jag strä-vade efter. Jag ville ju så att säga inte väcka ”insulinbjörnen” utan smyga runt den. Dessutom kunde jag konstatera att jag faktiskt inte behövde den. Det dröjde inte många dagar förrän jag kunde konstatera att jag hade lägre blodsockervärden före lunch utan medicinen men med den goda bacon och ägg-

131

frukosten jämfört med en ”nyttig” frukost tillsammans med medicin. Jag kan inte med bästa vilja påstå att jag led (eller lider) av att hålla denna diet. Jag som aldrig varit speciellt förtjust i grönsa-ker tyckte att denna mathållning var perfekt. Efter ett tag bör-jade jag t.o.m. tycka att grönsaker var om inte gott, så i alla fall lite snyggt att ha på tallriken. Det får inte gå till överdrift med grönsaksätandet, men lite klarar jag att äta utan att gå upp i vikt. I mitten på oktober träffade jag min sköterska. Innan fick jag lämna lite prover och vid besöket hos sköterskan fick jag höra att mitt långtidsblodsocker (HbA1c) hade sjunkit dramatiskt och hon undrade förstås vad jag hade gjort. Vikten då, det var ju egentligen därför jag testade denna feta och ”onyttiga” mat? Efter nio veckor hade jag gått ner 11 kilo och detta utan att jag kände mig hungrig någon gång. Jag hade till och med slarvat i helgerna och festat loss på pommes frites (som innehåller massor av kolhydrater), öl och vin. Ett drygt halvår efter att jag börjat äta tvärtom träffade jag min läkare och det visade sig att jag då hade ett HbA1c på 4,8 (inom gränserna för friska) och detta utan några mediciner alls mot min diabetes. Jag måste erkänna att jag började med det kon-trollerade kolhydratintaget för att gå ned i vikt för att på detta sätt försöka höja min insulinkänslighet och förhoppningsvis få ned mitt blodsocker något. Aldrig hade jag kunnat drömma om att effekten skulle vara så stark på mig som diabetiker. Det jag inte tänkte på då när jag började var ju att man faktiskt inte fick i sig några födoämnen som gör att kroppen får pro-blem med blodsockret. För mig var denna diet en ren fullträff

132

eftersom både vikt och blodsocker rasade. Dessutom hade jag efter decennier slutat snarka. Snarkningen hade upphört innan jag rimligtvis hade hunnit gå ner ett enda kilo. Hur det kunde bli så står jag fortfarande frågande inför. En teori kan vara att jag har en liten glutenallergi som jag inte har fått konstaterad, men som blev mindre påträngande när jag slutade äta spann-målsprodukter. Hör av dig till mig om du har någon teori eller om du ”råkar ut” för samma sak. Adressen är http://fettskramd.optimalforlag.se Framstegen hade alltså skett med hjälp av en fet diet som var tvärtemot allt jag fått lära mig tidigare. Det största problemet som jag upplevt det hade varit att gräddsåserna jag gjorde var alldeles för lättrinnande och svåra att få upp från tallriken – man ser ju inte klok ut om man försöker dricka sås ”på fat” från en jättetallrik... Man ska ju inte använda mjöl när man går på den här dieten. Nu har jag äntligen med trosfränders hjälp lärt mig hur man stuvar gräddsås utan mjöl och jag kommer att dela med mig av denna centrala information läng-re fram i boken.

Sammanfattning I det här kapitlet har jag berättat om hur jag gjorde för att gå ned i vikt och få ordning på mitt blodsocker. Jag åt massor av fet mat. Resultatet blev att mina värden förbättrades radikalt plus att jag slutade snarka.

133

6. Invändningar du bör vara beredd på Om du skulle få för dig att börja äta en kolhydratfattig kost så kommer två saker att hända. Om du hör till dem som väger för mycket kommer du med den allra största sannolikhet att gå ned i vikt och folk kommer att fråga dig hur du burit dig åt. När du förklarat lite kommer du sakta att växa i rollen som expert. Folk kommer att tro att du vet allt om nutrition och om hur kroppen fungerar. Enda sättet att bereda sig på detta är att plugga på så gott det går. Det andra som kommer att hända är att du möter en uppsjö av invändningar. Särskilt om du sitter i ett lunchrum med sal-ladsätande arbetskamrater. Jag tror att jag fått med de flesta invändningarna i det här kapitlet så att du ska kunna freda tillräckligt. Dessutom kan du sista i boken hitta faktablad att dela ut till dina antagonister.

Vitaminer Får man då i sig tillräckligt med vitaminer när man äter så lite grönsaker och frukt? Att kroppen har tillgång till tillräckligt med vitaminer är viktigt inte minst för att man kan slippa få det där suget att äta för att man tror att man är hungrig. I själ-va verket handlar det då kanske bara om en vitaminbrist. Det behövs förmodligen inte mycket vitaminer för att kroppen ska fungera. Vilhjalmur Stefansson som vi kommer till strax levde på fisk och vatten i flera år utan att utveckla skörbjugg. C-vitamin är den vitamin som anses förebygga och bota denna

134

sjukdom. Tydligen fanns det tillräckligt med C-vitamin i köt-tet för att sjukdomen inte skulle bryta ut. Kött innehåller be-tydligt mer vitaminer än de flesta tror och det är inte frukt och grönsaker som har monopol på att innehålla vitaminer.

Vi är gjorda för att äta frukt och bröd Det är bara under de senaste 10 000 åren vi har kunnat odla spannmål. Under årmiljonerna som föregått dessa senaste 10 000 år har vi sannolikt levt till största delen på sådant som kött, fisk och nötter. Alltså sådant som ett jägar-samlarfolk skulle kunna tänkas få tag i. Frukt är inte så bra för oss som många menar. Frukt innehåller fruktos som via levern snart går ut i blodet i form av glukos alternativt att det lagras som fett. Vi klarar inte att hantera det-ta i större mängder. Naturligtvis har vi ätit frukt sedan tusen-tals år tillbaka när detta funnits, men det fanns förr inte året om och den frukten var inte lika sockertät som de förädlade frukter vi äter idag.

Man måste få tugga När jag var barn talades det om att tänderna behöver få ”tuggmotion”. Denna tuggmotion skulle man företrädesvis få genom att äta knäckebröd. Den nya generationens tandläkare fattar inte vad man pratar om när man nämner detta begrepp. Sedan är det en annan sak att man kan vilja känna att man tuggar riktigt på något när man äter. Det vet jag många som tycker och de ser detta faktum som något som skulle hindra dem från att börja med en lågkolhydratdiet. Det är synd. Visst kände jag också i början en saknad efter knäckebröd och bröd överhuvudtaget. Härligt att sätta tänderna i, men man vänjer

135

sig faktiskt av med det. När man har kommit en bit på väg och gått ned så pass i vikt att man tycker att det är lagom så kan man öka på sitt kolhydratintag något vilket väl kan ge utrym-me för en brödbit då och då. ”Risken” finns dock att du i det läget har blivit så insatt i hur lågkolhydratätandet fungerar att du inte vill ha bröd längre. När jag själv ser någon äta bröd så upplevde jag i början en avundsjuka för att det såg så gott ut. Idag lider jag inte av denna avundsjuka längre. Den känsla jag har idag är snarare att jag tycker synd om den som äter sin hal-va fralla med svettig tunn ostskiva och paprikaslamsa.

Hjärnan behöver socker Den största delen av hjärnan klarar sig med ketoner som bränsle. Det är bara en liten del av hjärnan som kräver glukos. Denna glukos tillverkar levern om det skulle behövas. Om det finns för mycket alkohol i kroppen förlamas dock levern i så måtto att denna tillverkning stoppas. Inga ketoner eller glukos finns då tillhands för hjärnan och då kan man vara riktigt illa ute. Det är därför det brukar stå i broschyrer för diabetiker att om de vet att de ska dricka alkohol så ska de se till att äta nå-got också. Och det är väl något man kan offra sig på.

Vi behöver ett visst kolhydratintag Kolhydrater är inget essentiellt ämne för vår kropp. Det börjar bli allt vanligare att man läser att det dagliga behovet av kol-hydrater är 0 (noll). Skulle du komma på någon funktion i vår kropp som oundgängligen behöver få sin näring via kolhydra-ter som äts så kan du fylla i det på den här raden ………………………………………………………………Eftersom jag tycker det är viktigt att få fram sanningen så vill jag förstås också att du hör av dig till mig så att jag kan skriva om detta i nästa upplaga av denna bok.

136

Ketos förgiftar kroppen Det är bara ketoacidos som är farligt för kroppen. De som kan drabbas av denna förgiftning är obehandlade typ 1-diabetiker, alkoholister och de som håller på att svälta ihjäl. Ketos är en helt normal process som uppträder i samband med att krop-pen börjar använda lagrad energi.

Det är farligt med så mycket fett för diabetiker Anledningen till att man säger att det är farligt med fett för diabetiker är att man menar att fettet ökar risken för hjärt-kärlkomplikationer. Och en fet diabetiker har en sämre insu-linkänslighet. Detta är alldeles riktigt; alltså ska diabetikern akta sig noga för att vara fet. Fast vid det här laget så har du förmodligen börjat tänka i lite nya banor när det gäller det där att det är det ätna fettet som är boven. Rekommendationerna för en diabetiker är att han måste äta som andra människor borde. Hur borde då andra människor äta enligt de traditionel-la teorierna? Jo, 55-60 % kolhydrater, max 30 % fett och 10-15 % proteiner. Med ett intag av så mycket kolhydrater är det nästan hopplöst att inte bli fet om man nu inte har bra gener som gör att kroppen förstår att skruva upp förbränningen för dessa mängder av kolhydrater. Drar man ned på kolhydraterna till ett minimum så kommer fettet att förbrännas medan musklerna blir kvar. Kvoten mellan muskler och inre fett blir då bättre vilket medför att insulinkänsligheten blir bättre. Och en bättre insulinkänslighet är ju definitivt något som är av godo.

Triglycerider Triglycerider består som du minns av de konstellationer som är uppbyggda av en glyceroldel där det sitter fast tre svansar av fettsyror. Det hävdas ofta att det är farligt med höga värden av

137

triglycerider i blodet. Triglycerider mäter man normalt på morgonen innan man hunnit äta frukost. Nivån på triglyce-ridvärdet är beroende av kolhydratintaget. Äter man färre kol-hydrater producerar levern mindre mängd triglycerider. Vad gäller då för dem som inte äter just några kolhydrater? Blir det helt tomt på triglycerider i blodet? Ja, nästan. På den tiden grönländarna levde på enbart fett och proteiner hade de ett triglyceridvärde om ca 0,3 – 0,4. Mellan 0,4 och 1,8 är nor-malvärdet som man utgår ifrån idag. Mätningen av triglycerider är dock en tämligen valhänt verk-samhet. Om du mäter ditt triglyceridvärde och får fram att detta ligger på 5 så kan det verkliga värdet ligga någonstans mellan 2,5 och 7,5. För att få ett värde som är någorlunda sä-kert bör man ta ett prov vid tre skilda tillfällen och mot bak-grund av dessa siffror räkna fram ett medelvärde. Därefter kan vi konstatera att när vi efter mycket om och men har lyckats få fram ett någorlunda säkert triglyceridvärde så visar det sig att inte ens de mest envetna förespråkarna för faran med höga blodfetter hävdar att höga triglyceridvärden är en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdomar.29 Det är faktiskt så att det är om möjligt ännu svagare samband än vad man lyckats krysta fram avseen-de kolesterolet. Om du vid det här laget har avfärdat höga ko-lesterolvärden som något farligt så åker alltså triglyceridvärde-na med av bara farten. 30

Fibrer Det är ju viktigt med fibrer. Eller hur viktigt är det egentligen? Som diabetiker uppmuntras man att välja fullkornsbröd, Bran-

29 Ett högt triglyceridfastevärde kan dock skvallra om höga insulinnivåer och höga insu-linnivåer skvallrar i sin tur om att något är fel i kroppen. 30 Ravnskov, U, The Cholesterol Myths, s 96f

138

flakes, etc. När man så går över till ett kontrollerat kolhydrat-intag så minskar ju intaget av fibrer dramatiskt. Det finns och fanns naturfolk som aldrig ätit fibrer i någon nämnvärd ut-sträckning. Och de hade inga matsmältningsproblem. Om din mat innehåller mycket fett så kommer tarmarna att fungera alldeles utmärkt. Se till att dricka bara.

Njurarna En vanlig invändning mot en fett- och proteinrik kost är att denna är förödande för njurarna. Det finns dock inget som tyder på att mycket protein skulle vara farligt för friska njurar. Förekomsten av njurproblem är densamma för vegetarianer som för icke-vegetarianer.31 Detta tyder på att proteinintaget som sådant inte har någon betydelse för uppkomsten av njur-problem. Risk finns dock för dem med diabetes och som inte kan få ned blodsockernivåerna till rimliga värden. En bidragande orsak är också i viss mån förhöjda insulinnivåer. Risken för inflamma-tioner i njurarna är då förhöjd. Om diabetikern inte har reti-nopati (skador på näthinnan) har han inte heller nefropati (skador på njurarna). Skador på njurarna kan konstateras ge-nom att man mäter hur mycket protein som frigörs i urinen. Om diabetikern får blodsocker och proteinutsöndring under kontroll och njurarna inte är obotligt skadade kan han äta pro-teiner i stor omfattning utan att de skadas.

Det finns inga långtidsstudier Den kanske vanligaste invändningen mot att kontrollera sitt kolhydratintag är att det inte finns några långtidsstudier som visar på ofarligheten av detta sätt att äta. När man har försökt 31 Bernstein, R, Dr Bernstein’s Diabetes Solution 1997, s 111f.

139

göra långtidsstudier för att se hur denna diet står sig mot andra så kan man ofta läsa att avhoppen har varit så stora så att det är svårt att jämföra. Jag har inte undersökt detta speciellt nog-grant men man kan misstänka att avhoppen varit vanligast bland dem som fått i uppdrag att äta lågenergikost.32 Det man undrar är ju varför man inte bryr sig om de folk som verkligen äter litet kolhydrater. Jag tänker nu på t.ex. massaier och inuiter. Här kan vi verkligen tala om långtidsstudie. Eller se på dr. Richard Bernstein som nu är uppe i ett 30-tal år på lågkolhydratkost, han som inte ätit en frukt på decennier. Det finns naturligtvis fler exempel på sådana personer. Det som det finns långtidsstudier på får man väl ändå säga är hur det funge-rar att äta mycket kolhydrater. Den metoden kan man ju inte precis påstå har rosat marknaden. Se bara på grafen på sidan 20 som visar hur antalet kraftigt överviktiga har ökat i sam-band med att kolhydratintaget har gått upp. Det normala sät-tet att försöka hålla vikten verkar vara sällsynt dåligt. Så dåligt att det är svårt att tänka sig ett sämre sätt. Att äta energifattigt går emot människans natur och därför är det svårt att hålla en sådan diet en längre tid. Kroppen går in i sparläge och förbereder sig för att lägga på sig fett så snart ban-taren ger upp sin bantningskur. De som istället baserar sin diet på fett har aldrig några problem med hungerkänslor.

Mättat fett är farligt Mättat fett ser till att kroppens cellväggar blir starka istället för mjuka och sladdriga. Mättat fett gör också att omega-3-fettet

32 Se t.ex. undersökningen av F. Samaha et al, A Low- Carbohydrate as Compared with a Low- Fat Diet in Severe Obesity. NEJM 2003;348:2074-81.

140

tas upp effektivare i vår kropp, det förbättrar immunsystemet och det fungerar som reservbränsle åt hjärtat. Undersöker man igensatta artärer kan man konstatera att bara en fjärdedel av detta fett är mättat. Resten är omättat och fler-omättat. Tidigare ansågs att man kunde äta hur mycket fleromättat fett som helst eftersom det ansågs nyttigt. Idag har man gått ifrån dessa rekommendationer. Man har insett att fleromättat fett inte är något mirakelmedel utan istället kan ge upphov till bl.a. högre infektionskänslighet. I en finsk studie har man studerat sambandet mellan intaget av olika sorters fetter och risken för hjärtsjukdom.33 Man under-sökte över 20 000 manliga rökare i åldern ca 50-70 år. Man kom fram till att intag av transfettsyror och omega-3-fettsyror hade samband med en ökad dödlighet i hjärtsjukdom (s.k. ko-ronarsjukdom). Något sådant samband med dödlighet i hjärt-sjukdom hittade man dock inte när det gällde intaget av mät-tade fetter. Det var t.o.m. så att det förelåg en omvänd korrela-tion mellan dödlighet i hjärtsjukdom och intag av mättat fett och en positiv korrelation för fleromättade fetter. Alltså i klar-text: De undersökta personer som ätit en högre andel mättat fett hade färre fall av dödlighet i hjärtsjukdom än de som ätit mer av fleromättat fett.

33 Pietinen P, Asherio A, Korhonen P, Hartman AM, Willett WC, Albanes D et al. Intake of fatty acids and risk of coronary heart disease in a cohort of Finnish men. The alpha-tocopherol, beta-carothene cancer prevention study. Am J Epidemiol 1997; 145:876-87.

141

Det är farligt med ett högt kolesterolvärde Normalt ska ju ett högt kolesterolvärde förknippas med hjärt-infarkt men för äldre personer har studier visat ett omvänt för-hållande. Ju högre kolesterolvärde, desto mindre risk att få en hjärtinfarkt alltså. Ett högt kolesterolvärde är istället förknip-pat med ett friskare och längre liv. Höga nivåer av LDL, det ”onda” kolesterolet, borde ju – om det är farligt – leda till att alla blir sjuka av det oavsett kön, ålder, ras, sjukdomar etc. Uffe Ravnskov har hittat studier som visar att ett högt LDL inte är någon riskfaktor för diabetiker, kvinnor, äldre, maorier, kanadensiska män och patienter med nefrotiskt syndrom (skadad njure med utfällning av protein i urinen). Däremot är lågt LDL en riskfaktor för ryska män. I 30-årsuppföljningen av Framinghamstudien framkom att ett lägre kolesterolvärde var förknippat med en ökad dödlighet i hjärtsjukdomar men även total dödlighet.34 Att påstå att höga kolesterolvärden är farliga är alltså enligt vad jag förstår en överdrift. Det finns egentligen lika mycket som talar för att det är bra för kroppen med höga kolesterolvärden. Anledningen till kolesterolskräcken kan spåras till Ancel Keys forskning på 50-talet.

”Det här är ingenting nytt…” När en diet som bygger på ett kontrollerat kolhydratintag kommenteras av experter kan man ofta höra att detta är ingen-ting nytt. Det här har man vetat om länge och det ändrar ing-enting. Sedan brukar man säga att det handlar om hur mycket man äter och hur mycket man gör av med. Exakt! Detta är verkligen ingenting nytt! Människan har levt på en diet lik-

34 Läkartidningen 2004; 101: 1215-1217.

142

nande denna under årtusenden. Det är först under de senaste decennierna som man har fått för sig att det är nyttigt med fettsnål mat och mycket kolhydrater och resultatet av dessa kostråd talar sitt tydliga språk i diabetes- och överviktsstatisti-ken. Om det är någonting som är nytt så är det råden om fett-snål och kolhydratrik mat och utan dessa kostråd hade för-modligen inte den här boken behövt skrivas.

”Det är en modediet” Ungefär lika ofta och ibland faktiskt i samma andetag som man säger att det inte är någonting nytt så kan man få höra att det är en modediet. Se ovan, ”Det här är ingenting nytt”.

Sammanfattning Vi har konstaterat att många av de invändningar som brukar anföras mot en diet som bygger på ett kontrollerat kolhydrat-intag utan större problem kan vederläggas. Ibland kan man få den uppfattningen att motståndarna mot lågkolhydratdieten tror att frukt och grönsaker är helt förbjudna. Så är inte fallet, men man ska inte äta hur mycket som helst. Många som hör talas om dieten ser nog att de inte skulle klara av den eftersom den innebär att man bör dra ned kraftigt på t.ex. bröd, och bröd är något som många älskar över allt annat och aldrig skulle kunna tänka sig att vara utan. Men det går. Ju mer man vet vad bröd ställer till med i kroppen, ju lättare är det att låta bli det. Kroppen klarar sig också utmärkt utan att vi äter kolhydrater, t.o.m. hjärnan klarar sig galant. Njurskador är något man ofta hör talas om i samband med ett högt proteinintag. Friska nju-rar har dock inga problem att hantera detta.

143

”Det finns inga långtidsstudier” är en populär invändning. En sådan invändning innebär att man inte bryr sig om hur t.ex. inuiterna har kunnat överleva som folk. Jag har ännu inte för-stått hur man kan påstå att ett kontrollerat kolhydratintag skulle vara farligare än en diet med 60 % kolhydrater.

144

7. Vilhjalmur Stefansson Kryp nu upp i fåtöljen och dra en filt om dig för nu ska jag berätta om en man från kylan. Han hette Vilhjalmur Stefans-son och jag tänkte berätta om honom för att jag har kommit på mig själv med att ganska ofta hänvisa till denne man. När någon hävdar att en diet byggd på så mycket fett inte fungerar på grund av det och det så brukar jag dra fram denne Vilhjal-mur Stefansson ur det förgångna och berätta om hur han kla-rade alla prövningar. Han blev dessutom över 80 år gammal. Vilhjalmur kan alltså vara ett intressant diskussionsunderlag när du ska prata om ett kontrollerat kolhydratintag i framti-den. När du nu läser om denne man så håll i bakhuvudet det där med kolesterolproblem, skörbjugg, kolhydrater, fett och allt vi har varit inne på tidigare. Vilhjalmur Stefansson, född i Kanada av isländska föräldrar, var en antropolog och forskare som i början på 1900-talet i forskningssyfte levde tillsammans med eskimåer. Efter elva år med eskimåerna vid Mackenziefloden tyckte han sig ha lärt sig något om kosthållning. Man kan tycka att en person som lev-de för så länge sedan inte kan tas riktigt på allvar idag när det kommer till forskning och så komplicerade ämnen som när-ingsvetenskap, men Stefansson var en bra forskare som defini-tivt hade platsat idag. Ett bevis på detta är att man än idag ser hänvisningar till hans experiment. Han var dessutom en mo-dig man som utsatte sig själv för försök som de flesta då ansåg skulle ta livet av honom. Det finns förresten många än idag som anser att man inte kan hålla sig frisk om man lever som Stefansson gjorde.

145

Stefanssons långtidsförsök började 1906. De eskimåer han bodde med var på den tiden inte alls speciellt påverkade av vår civilisation. Ungefär en gång om året tog man sig de 30 milen till Hudson’s Bay Company för att proviantera. Inköpen gäll-de av naturliga skäl inte så mycket mat utan mer te, tobak, ammunition och liknande. 1889 och cirka 15 år framåt hade dock en valfångarflotta baserats i närheten och ungefär en av tio eskimåer hade börjat lära sig lite engelska och också börjat uppskatta ”den vite mannens” mathållning. När Stefansson 1906 kom till eskimåerna var dock flottan borta sedan några år. Det innebar att man gått tillbaka till en mathållning bestå-ende av fisk och vatten. Någon jakt kunde det tyvärr inte bli frågan om eftersom området var i princip utjagat. Det enda som fanns kvar av den vite mannens diet var te. Det var dock inte tillräckligt för att det skulle räcka hela vintern. Stefansson såg alltså framför sig en vinter med en meny bestående av osal-tad fisk och vatten. Inget han såg fram emot precis eftersom han alltid tyckt illa om just fisk – man kan inte annat än be-undra denne man som utsatte sig för något sådant. Eskimåerna lade ut nät och drog upp fisk som normalt låg runt kilot styck. Ibland fick man en stilig lax och den sparade man åt Stefans-son eftersom man tyckte att han skulle ha det lite finare efter-som han ändå var gäst. Laxen grillades över öppen eld. Själva åt man kokt fisk. Eftersom Stefansson tyckte så illa om fisk försökte han bygga upp en slags längtan efter den. Det gjorde han genom att gå upp klockan fyra på morgonen och ge sig iväg med sitt gevär i hopp om att hitta något ”riktigt” byte. På eftermiddagen kom han regelmässigt tillbaka tomhänt och re-dan på håll kunde man se honom så att man kunde börja grilla honom hans förhatliga feta lax. Han knaprade lite på den och beklagade sig, men dock bara i hemlighet och då i sin dagbok.

146

Det hade nämligen varit Stefansson helt främmande att klaga hos sin ”adoptivfamilj” över maten. Han fick ju ändå den ”fi-naste” fisken. Vartefter tiden gick märkte han dock hur han sakta började uppskatta att äta fisk. En dag när han kom hem hade han man inte uppmärksammat hans annalkande till byn. Det innebar att han inte fick någon grillad fisk utan fick äta av den simplare kokta. Till sin förvåning kunde Stefansson kon-statera att han nog tyckte att den kokta fisken var lite godare. Allt är ju relativt. Framåt midvintern flyttade Stefansson sedan in hos en familj som hade lite enklare förhållanden. Med enk-lare förhållanden avses i dessa sammanhang att 23 personer bodde i ett rum. Ibland kunde det också vara uppåt tio gäster utöver de 23. Folk sov helt nakna med ett täcke av bomull el-ler ylle över sig. Runt klockan sju på morgonen var det dags för frukost. Djup-fryst fisk hade tidigare burits in och lagts på golvet för att den skulle tina och mjukna en smula. Man kan ju tänka sig att man kunde avgöra på klangen om fisken var ätfärdig. Det räckte nog att släppa den i golvet. Hög ton – vänta lite till; ”thump”-ljud – dags att hugga in! Därefter hackade en av kvinnorna av huvudena på fiskarna. Dessa huvuden skulle ko-kas för sig åt barnen. Alla eskimåer visste att huvudet ju är den finaste delen på fisken. Den näst finaste delen på fisken är stjärten. Även dessa lades åt sidan för barnen. Det är inte alltid roligt att vara barn. När de finaste delarna var avskilda för kokning till barnen slet kvinnorna av skinnet av fiskarna. Man använde tänderna för detta ändamål. Om man tror att tillred-ningen nu skulle gå in i ett nytt skede så tror man fel. Fisken skickades istället runt för att var och en skulle få varsin kall rå fiskbit. Man åt fisken ungefär som när man gnager av en majs-kolv. Resterna kastades åt hundarna. Vid elvatiden var det dags

147

för en ny runda av kall fisk men klockan fyra vankades det kokt varm fisk. Dagen avrundades senare innan läggdags med vickning bestående av… kall fisk som blivit över sedan mid-dagsmålet vid fyratiden. Efter ungefär tre månader hos eskimåerna hade Stefansson mer eller mindre vant sig vid denna mathållning. Han tyckte att kokt fisk var bättre än både rå eller grillad. Han hade också insett att fiskhuvud, som han ibland fick dela med barnen, faktiskt var en delikatess. Någon variation i kosthållningen tyckte Stefansson inte var nödvändig längre. Fisken kunde ju alltid vid behov piffas upp med en aning jäst valfett. Om fis-ken nödvändigtvis skulle tillagas föredrog han den kokt. Värdfolket åt utan att tveka även rutten fisk. Denna anrättning var dock något som Stefansson inte var riktigt tilltalad av. Fisk som fångades under sensommaren och tidiga hösten råkade ofta ut för denna nedbrytningsprocess. En dag började han dock filosofera om att folk i västerlandet med god aptit kunde äta ostar som var mögliga, mjölk som surnat etc. Efter att ha tänkt denna tanke ut provade han rutten fisk med en annan mental inställning och fann till sin förvåning att det inte var så hemskt. I vart fall inte fullt lika hemskt som han hade trott att det skulle vara. Han hade till och med tyckt att den första tug-gan camembert på sin tid var värre. Han längtade också efter att få salta fisken, för salt var något som han aldrig slutade sakna. Han blev därför glad när han fick höra att en man var på väg mot byn och denne man skulle enligt hörsägen vara i besittning av en burk salt. Detta visade sig också vara alldeles riktigt. Mannen hade jobbat på en val-fångarflotta där han fått denna burk. Han hade sedan dess slä-

148

pat runt på den i åratal i hopp om att en dag träffa någon som ville ha den. Vilhjalmur Stefansson var som sänd från ovan för att agera tacksam mottagare. Stefansson strödde genast lite salt på sin fisk, åt och njöt. Detta var det godaste han ätit någon-sin. Vid nästa måltid hann han dock äta upp nästan allt innan han kom ihåg att han faktiskt hade den där saltburken. Han åt då klart och struntade i saltet. Önskan efter salt hade tydligen bara varit något som existerat i hans huvud och inte något som kroppen krävde. När man senare lämnade lägret blev den stackars saltburken kvarlämnad och ingen vet något om dess vidare öden. Vilhjalmur hade under de första månaderna vant sig vid en mathållning som verkligen kan kallas ensidig. Han hade vant sig vid den och kände inte någon längtan efter variation. Han hade inte heller drabbats av skörbjugg och inte heller någon av dem han levde med hade problem med denna sjukdom. Skör-bjugg uppkommer om man får i sig för lite C-vitamin. Männi-skokroppen är fantastisk på många vis och kan tillverka många ämnen själv i kroppen, men C-vitamin måste tillföras. Istället kunde han konstatera att han nog aldrig mått så bra, varken kroppsligt eller själsligt, trots att han bara levt på fisk och vat-ten. Han hittade heller inga tecken på kärlproblem, högt blod-tryck, reumatism eller att njurarna skulle ha tagit skada av denna proteinsprängda diet. Stefansson hade flera medarbetare som under längre och korta-re tider levde med honom. Vissa perioder fanns i princip bara sälkött att äta. Hans medarbetare vägrade till en början att äta sälkött. Efter några dagar började man i alla fall att gnaga på det och ytterligare några dagar senare började man faktiskt äta något som kunde likna normala portioner. Hela tiden klagade

149

man dock och drömde sig bort till de måltider man varit van vid sedan tidigare. Men det märkliga var att man mest pratade sig varm om bacon och ägg, skinka och corned beef. Efter att ha varit utan grönsaker och frukt så länge tycker man ju att de skulle ha längtat efter det istället. Det man vanligtvis längtade efter var också kolhydrater i form av bl.a. tårtor, sirap, apelsin-juice och bröd. När det efter cirka sex månader var dags att avsluta en av ex-peditionerna med medarbetarna började man under de sista dagarna att diskutera vad man ville äta när man kom ombord på den båt som skulle hämta dem. Stefansson hade sagt till kocken att laga individuell mat och precis så mycket som man ville ha. Vanliga önskemål var potatismos med sås, kaffe, smör, bröd och en hög amerikanska pannkakor med lönnsirap. Alla fick vad de ville ha och man åt och man åt mycket. Däremot tyckte man inte att det var riktigt så gott som man hade före-ställt sig. På grund av det snabba omslaget i mathållning fick i stort sett alla matsmältningsbesvär och huvudvärk. Istället för att försöka anpassa sig tillbaka till den mer kolhydratrika ma-ten hade nio av tio inom en vecka återgått till köttdieten. En-ligt Stefansson verkade det som om det gick en gräns vid sex månader. Hade man levt på enbart kött i sex månader ville man inte gärna släppa denna diet trots att man senare fick möjlighet. Efter de första tio dagarna levandes på enbart säl-kött skulle de flesta deltagarna däremot kunnat svära på att de höll på att dö av denna ensidiga diet. Efter en rigorös hälsokontroll där man inte funnit några ska-dor eller negativa inverkningar av den ensidiga köttdieten på Stefansson beslutade sig han och en kollega, Karsten Ander-son, för att utsätta sig för ett försök med en diet enbart bestå-

150

ende av kött och vatten. Egentligen var det bara Stefansson som skulle utstå testet, men eftersom han kunde bli överkörd av en buss innan man hunnit testa honom klart ansåg man att det var bäst om man var två försökspersoner. Det fanns många misstankar om vad som kunde hända om man levde på en sådan här enkelspårig diet utan grönsaker. Skulle njurarna skadas? Skulle de få skörbjugg eller kalcium-brist? Det var nämligen så att man misstänkte att den diet man levt på så länge kanske fungerade bara för att man levde i ett kallt klimat och under primitiva förhållanden. Om man åt på det här viset fast man bodde och levde mitt i en storstad så kanske man blev sjuk? I januari 1928 startades så på Bellevue Hospital i New York det väl kontrollerade försöket att leva tolv månader på enbart kött. Meningen var egentligen inte att bevisa någonting utan istället att förutsättningslöst se vad som hände. Tyvärr bygger många undersökningar idag på att man har en teori som man vill bevisa. Får man då resultat som motsäger dessa teorier är det som du minns lätt hänt att dessa resultat sopas under mat-tan eller tolkas på ett snedvridet sätt. Under de tre första veckorna fick Stefansson och Anderson en blandad kost som bestod av frukt, spannmålsprodukter, bacon, ägg och liknande; en hyfsat normal kost alltså. Varje dag spen-derade man också några timmar i en kalorimeter där man mät-te hur mycket energi man gjorde av med. Det var en slags glaskista där det gällde att försöka spela död så gott det gick för att mätvärdena skulle bli så bra som möjligt. Det gällde att inte ens tänka på något särskilt eftersom det då kunde ge ut-slag. I övrigt så var man tämligen fri att komma och gå som

151

man ville, men denna period var i och med de tre första veck-orna slut. I fortsättningen fick man inte under en sekund vara utom synhåll för antingen en sköterska eller läkare. På det viset kunde man utesluta att det förekommit något fuskande när kosthållningen nu gått in i köttätarperioden. Anderson fick äta vilket kött han ville och så mycket han ville. För Stefanssons del däremot var det ett experiment i experi-mentet. Man ville nämligen försöka provocera fram problem för honom genom att han bara skulle få lov att äta magert kött. Stefansson hade tidigare redogjort för hur han efter två till tre veckor blivit sjuk när han enbart fick leva på magert renkött. Nu skulle man alltså försöka få fram denna företeelse igen. Försöket lyckades över förväntan då Stefansson den här gången blev dålig redan den andra dagen. Anledningen till att insjuknandet gick snabbare den här gången tillskrevs att man under tiden med eskimåerna hittat små mängder fett i renens benmärg och bakom ögonen. Dessutom hade man då fått i sig lite bukfylla i form av senor som man tuggade på och även de-lar av renen som inte kunde smältas av den mänskliga orga-nismen. Den här bukfyllan gjorde troligen att Stefansson kun-de hålla kvar det magra köttet på ett helt annat sätt än på Bel-levue, eftersom man där mycket noggrant avlägsnade allt fett på köttet. Bland eskimåerna liksom på sjukhuset tillfrisknade han på några dagar när han fick äta fett. På menyn stod då läckerheter som marmorerade stekar och hjärnsubstans stekt på baconbädd. Stefansson var alltså på benen igen, men han hade minskat en del i vikt. Under de närmaste tre veckorna fick Stefansson försöka agera så mycket som en stadsbo han kunde. Det handlade alltså om

152

att inte röra på sig för mycket. Och hela tiden var han överva-kad - i affärer och i telefonkiosker. Bland dem som antagit att försökspersonerna inte skulle klara sig med livet i behåll med denna diet låg gissningarna på en överlevnad på mellan fyra och femton dagar. Anledningen till den överdrivna övervakningen under de första tre veckorna på köttdiet var att man efter försöket skulle kunna se folk i ögo-nen och säga att försökspersonerna minsann inte smusslat i sig något annat än kött och vatten under denna tid. Nu hade man överlevt i tre veckor, alltså längre än vad experterna trott. Stefansson och Anderson levde nu ganska fritt. Anderson hade visserligen varit helt övervakad i tre månader och prover togs vid varje lämpligt tillfälle. Mot slutet av experimentåret gick man in i en mer intensiv undersökningsperiod samtidigt som man påbörjade en tre veckor lång diet som byggde på en blan-dad kost. Medan Stefansson hade haft sina problem i början av året när han matades med magert kött var det nu Andersons tur att få problem i samband med att året var slut och man skulle göra några extra experiment. Han ombads nu att äta så mycket fett han kunde, tills han blev illamående. Han fick bara 45 gram magert kött per dag denna första vecka och den andra veckan lade man till ca 35 gram grönsaker per dag. Tredje veckan plockade man bort grönsakerna igen och gav honom istället enbart magert kött. Anderson mådde inte helt oväntat mycket dåligt av denna omväxlande men extrema diet. Resultatet av detta årslånga experiment sammanfattade Ste-fansson som att det gått bra. Man hade mått minst lika bra under året med kött som man hade mått under de inledande veckorna med den blandade dieten. Man hade till och med

153

tyckt att hälsan hade varit bättre än vanligt under detta år. Ste-fansson tyckte att han känt sig mer positiv till sinnes och mer energiladdad. Man hade gjort tester där man sprungit runt dammen i Central Park in i sjukhusbyggnaden, uppför trap-porna medan andning och puls mättes. Dessa tester visade att man ju längre tiden gick, desto bättre uthållighet fick man. Man fick alltså en träningseffekt även med denna ensidiga diet. Stefansson hade i början legat på ca 5 kilos övervikt och dessa kilon försvann under detta år. Kött hade ätits både under vintern och mitt i den heta sommaren och med samma aptit. En iakttagelse man gjorde var att en diet byggd på kött faktiskt inte var en högproteindiet. Man åt i snitt ett drygt halvkilo magert kött per dag och 2-3 hekto fett. Energiintaget kom på detta sätt till ca 2/3 från fett. Något som man kunde konstate-ra var att intaget av kalcium under detta år varit mycket lågt. Man hade inte kunnat konstatera detta genom någon besikt-ning av deltagarna, men väl genom att analysera den mat man ätit. Brist på kalcium under ett år behöver ju inte innebära att man får problem på grund av detta, men sett på längre sikt ansåg man att det kunde vara skadligt. När Stefansson bott bland eskimåerna hade man ätit fiskben och även tuggat på mjuka ben och på detta sätt fått i sig en viss kalciummängd. Under experimentåret hade man däremot inte ätit några ben. Säkert hade det också varit så att insulinhalten i kroppen hade hållits låg genom att man inte ätit några kolhydrater. Insulin dränerar kroppen på inte bara magnesium utan också på kalci-um och detta genom urinen och utan höga insulinvärden i kroppen går det ju åt mindre kalcium. Kanske man klarade sig bra på det lilla kalcium man fick i sig p.g.a. låga insulinhalter. Här kan man ju flika in att om du äter ost så är ju detta en källa till kalcium.

154

En intressant fråga som man fastnade för var hur man kunde klara sig från skörbjugg. Skörbjugg är en bristsjukdom som har en uppstartstid på flera månader och som uppstår på grund av för lite intag av C-vitamin. Symtomen är blödande tandkött och tandlossning. Även huden i sig och gamla sår kan börja blöda. Om blodförlusterna blir för stora kan man dö av denna sjukdom. Trots att Stefansson alltså levt i åratal med eskimåer och under ett år på en diet enbart bestående av kött så hade han inte drabbats av skörbjugg. Anledningen till detta var en-ligt Stefansson att C-vitamin behövs i en så pass liten mängd för att hålla skörbjuggen borta att det räcker med de mycket små mängder som kan påträffas till och med i kött. Man fick dock inte koka köttet för länge ansåg Stefansson.

Sammanfattning Vilhjalmur Stefansson gjorde nästan allt för att dra på sig de sjukdomar som kan tänkas höra samman med en ensidig, fett- och proteinrik diet. Trots detta mådde han utmärkt så länge fettintaget höll sig uppe. Han drabbades varken av skörbjugg, fetma eller trasiga njurar.

155

8. Hur man gör Invägning och mätning Innan du drar igång med din nya diet så tycker jag att du ska väga in dig. Du vill ju ha en vikt att jämföra med? Se till att väga dig på samma tid och under samma förhållanden. Med förhållanden så menar jag i klartext att du ska bestämma dig för om du ska väga dig före eller efter frukost, toabesök etc. En inte helt oviktig detalj är också att du ska använda samma våg varje gång. Passa gärna på att ta ett kort på dig också. Det är kul att ha en bra ”före”-bild. Det är vanligt att folk ser snopna ut på ”före”-bilder så gör gärna det du med; så kan du se glad ut på ”efter”-bilden. Dessutom ska du även mäta ditt omfång. Mät din mage. Håll måttbandet i ungefär navelhöjd, andas ut och mät, samma plats för måttbandet varje gång. Det här med måttbandet tycker jag faktiskt är viktigare än vågen. Det kan nämligen mycket väl hända att du någon vecka ser att du gått upp i vikt. Och detta kan hända trots att du tränat och varit riktigt duk-tig. Då kan det vara lätt hänt att man tror att dieten inte fun-gerar. Tar du då fram ditt måttband kan det visa sig att ditt magomfång har minskat trots att vikten gått upp. Det innebär att du lagt på dig muskler. Du har fått muskler istället för fett och det är ju faktiskt ännu viktigare än att det står en viss siffra på vågen. När man äter mat som består av mer proteiner än tidigare så är det lätt hänt att musklerna byggs på när du rör på dig. Mycket muskler är ju bra som vi konstaterat tidigare efter-som du då får en högre ämnesomsättning och får lättare att hålla fettet borta från kroppen. Råkar du dessutom vara typ 2-diabetiker så ska du vara riktigt glad om vikten ökar, men

156

magomfånget är lika (eller minskar). Du har då lättare att få tillbaka en bra insulinkänslighet.

BMI BMI-värde har du hört talas om. Det är en grov värdering som ska tala om för dig ifall du är överviktig eller inte. Problemet är att mycket vältränade personer kan ha BMI som pekar på att de är överviktiga trots att de har en mage som en tvättbräda och skulle kunna lyfta 150 kilo i bänkpress. Jag tycker alltså att det är bättre att kolla magen med måttbandet än att väga sig och kolla BMI. Herrar ska se till att ha ett mindre magmått än höftmått och damer ska sträva efter ett midjemått som är max 80 % av höftmåttet.

Att äta ute När man ska äta en lunch på stan kan det ställa till med pro-blem om man vill vara en rättrogen. Man inser hur mycket kolhydrater som kontaminerat alla ”dagens rätt”. Salladsbor-den knakar under tyngden av majs och rivna morötter. De magnetiska knapparna med nyckelhålssymbolerna grinar mot dig. Det finns knappt ett paket med riktigt smör att tillgå. Vad gör man? Mitt tips är att om möjligt gå på lunchrestauranger som serverar en buffé. Du får äta så mycket du vill, vilket inte ska föraktas. Dessutom kan du äta så mycket du vill av just det som är bra för dig. Du får inte en tallrik som är färdiglastad med sockerknölar (potatis). Kan du inte ta dig till ett ställe som serverar buffé så kan du kanske vara så pass trevlig att du kan få mer eller mindre av olika sorter för att det ska likna en riktig nyttig lunch. I värsta fall får du välja en rätt som någor-lunda stämmer in på din diet och sedan lämna det som inte passar. Lax är en fettrik och mättande fisk som jag rekommen-

157

derar. Likaså är strömming fet. Oftast är den dock panerad i ströbröd och mjöl om den serveras som strömmingsflundra, vilket ju är den vanligaste formen. Ät den i så fall men lämna potatismoset vad du än gör. Försök komma över ovanjords-grönsaker från salladsbordet att äta till istället för potatisen. Vad får man då äta och inte äta? Det du kan äta är kött, fisk, fågel och ägg. Äter du magert kött bör du dock se till att du får med någon fet sås till eftersom balansen annars kan bli fel. Försök sträva efter att 2/3 av den energi du äter kommer från fett. Formeln ska helst vara 70 % fett, 25 % proteiner och 5 % kolhydrater. Feta livsmedel som är bra är smör, grädde och majonnäs t.ex. Vidare är det godkänt med ost och nötter. Fak-tiskt även jordnötter om det inte går till överdrift. Jordnöten är egentligen en slags ärta. Bär går också ganska bra. Blir man sugen på kvällen är det alltså något av ovanstående som man kan äta för att stilla sig. Prova med en bit brieost på en tunn äppelskiva och en kopp te utan socker. Det här med sötningsmedel vill jag inte gå in på eftersom jag känner att jag vet för lite om detta. Jag har t.ex. hört att aspar-tam ska trigga bukspottkörteln att frigöra insulin – trots att det inte innehåller socker. Det skulle ju innebära att blodsockret rasar och du blir sugen på att äta mer eller mindre i onödan. När det gäller grönsaker så brukar man säga att man bara ska äta grönsaker som växer ovan jord. Du kan se mer om kolhyd-ratinnehåll i mat i listan i slutet på den här boken. Ju grönare grönsaker desto bättre. Det du ska akta dig för är potatis, bönor, linser, majs, pasta, ris, frukter (särskilt de söta) och spannmålsprodukter. Kaffe är inte heller bra sägs det. Själv har jag dock inte i skrivande

158

stund lyckats med att sluta med kaffe. Och jag tror nog inte att jag vill heller för den delen. Att leva på en diet som är snål på kolhydrater innebär att du kan äta upp till 60-70 gram kolhydrater per dag. Nedåt finns det egentligen ingen gräns. Ju färre kolhydrater du äter desto lättare har du att gå ned i vikt. Det finns de som menar att man bör gå ut hårt och äta extremt lite kolhydrater de första två veckorna. Mycket för att få den där kicken när man ser snabba resultat. När jag drog igång så visste jag inte så mycket vilket innebar att jag trodde att jag åt väldigt få kolhydrater fast det inte var så extremt egentligen. Jag tror inte att det finns något större värde i att gå ut så hårt. Det här är ju en diet som det är tänkt att du ska hålla resten av livet. Går man ut hårt så finns det dock en del psykologiska kickar man kan få. Viktminskningen tar en rejäl fart, du går in i ketosläge och kan minska ett par kilo i veckan. En sådan start gör att det kan kännas kul att fortsätta på den inslagna vägen eftersom man verkligen kan se hur effektivt man går ned i vikt. Det kan man göra med vilken diet som helst i och för sig, men med lågkolhydratdieten så slipper du gå hungrig vilket gör att du blir uthållig på ett helt annat sätt än om du går på en lågenergidiet. Själv fnittrade jag när jag klev av vågen under den första tiden. Jag hade svårt att tro att det var sant. Jag undrade vad Luther skulle ha tyckt om detta och jag trodde att det förmodligen skulle komma ett rik-tigt rejält bakslag, men det låter fortfarande vänta på sig. En sak som man bör veta om är att det är lättast att gå ned om man har stor ”fallhöjd”. Väger du 130 kilo så kommer kilona att rinna av snabbare än om du bara har några kilos övervikt.

159

Det går alltså trögare ju närmare du kommer din idealvikt. Trots detta vet jag folk som har plockat de där sista fem kilona med hjälp av ett kontrollerat kolhydratintag – folk som inte lyckats på det vanliga sättet med fettsnål mat och motion. Jag är medlem i en diskussionsgrupp och där kan man ibland få vittnesmål från personer som gått ned 20 kilo på 10 veckor och det är alltså inget ovanligt utan något man hör om då och då. Ingen av oss som är inne i detta lyfter jättehögt på ögon-brynen för en sådan sak. Det roligaste kanske ändå är att de säger att de mår så bra. Tidigare har jag haft hjälp av den s.k. nyckelhålsmärkningen när jag skulle handla mat. De nyckelhålsmärkta produkterna var fettsnåla och ofta kompenserade med ett högre kolhydrat-innehåll. Därför kunde jag lugnt betrakta nyckelhålssymbolen som en stiliserad dödskalle. Idag har dock reglerna ändrats så att även produkter med lågt sockerinnehåll kan få denna märkning. Det har alltså blivit svårare att tolka denna symbol eftersom det idag alltså kan finnas även nyttig mat som är nyckelhålsmärkt. Du ska naturligtvis aldrig köpa något som är märkt med ”Light” eller ”Lätt-”. Idag har det blivit så att man får leta nere i knähöjd i butikshyllorna för att hitta de riktiga originalgrejorna.

När det går trögt Under vissa perioder kan viktminskningen stanna av. Ibland får du räkna med att t.o.m. lägga på dig kilon igen. Den vanli-gaste anledningen till detta enligt min egen erfarenhet är att man äter för mycket kolhydrater. Det är lätt att kolhydraterna kommer smygande. Själv kan jag t.ex. äta frukt ibland. Jag tror jag har kommit på vad det är som gör att jag blir sugen på det-ta. Dels har vi alkohol. Alkoholen gör att omdömet försämras.

160

Det behövs inte mycket för att man ska tänka att ett litet äpple gör väl inget. Sedan äter man två och då är vi redan uppe i 30 gram kolhydrater. Jag tror också att alkoholen i sig gör att man kan få ett sug efter något sött. Dels har vi proteinerna. Med proteinerna menar jag mat som består av mycket proteiner, men litet fett. Äter man tillräckligt med fett i samband med proteiner så är det oftast ingen fara. Tänk därför alltid på att se till att du har t.ex. en riktigt fet sås till köttbiten, annars finns risken att du efter någon timme börjar leta efter något sött att äta. Det finns nämligen forskning som pekar på att proteinrik mat ger ett sötsug. Detta sötsug brukar avhjälpas med en söt dessert. Men får du i dig något sött så kommer insulinet och sedan är karusellen igång. Typen av kolhydrater du äter kan också spela in. Prova att bör-ja granska innehållsförteckningarna på det du äter. Se till att det inte finns något socker alls i det du äter. Ordet ”socker” får alltså inte finnas med alls i innehållsförteckningen. Inte ens sist i listan (du vet att ingredienserna räknas upp i ordning i inne-hållsförteckningen utefter hur mycket det finns av vart och ett av ämnena). Det kan nämligen vara så att du hör till den grupp som är extra känslig för socker och det lilla socker som då kan finnas i t.ex. majonnäs kan göra att du inte lyckas komma i ketos. Nummer två i ordningen är att du faktiskt får i dig för mycket energi. Din kropp kanske inte klarar att göra av med alla kalo-rier. Resultatet blir då en viktuppgång. I början av ditt nya liv med lågkolhydratmat är din magsäck fortfarande ganska ut-tänjd vilket gör att man försöker äta sig mätt på det gamla van-liga sättet och se till att magen står i fyra hörn innan man tror att man ska överleva till nästa mellanmål. En mer energirik

161

mat gör att du sakta men säkert kommer att bli van vid att inte behöva ha den här stoppmättskänslan. Glöm heller inte att röra på dig, helst dagligen. Det kan räcka med en promenad, men se till att du går så länge och i en så-dan takt att du blir lite varm och andfådd. Försök gå i minst en halvtimme. Jag vet att det låter tråkigt. Jag har själv en aver-sion mot allt vad motion heter. När jag tänker på motion så får jag liksom en flashback där det tonar fram en frän doft av torkad gymnastikpåse. Det är lika avtändande för mig som när jag hör ordet ”kost”. Därför brukar jag säga att jag ska gå ut och gå istället för att jag ska ut och motionera. Jag har också en motionscykel som står i tv-rummet. Den är stor och svart och läskig och jag tycker inte om den. När jag ser den så känns det så oerhört mycket lättare att gå ut och gå istället. Skaffa gärna ett pinoredskap du också som du väljer bort till förmån för en rask promenad. Då känns det riktigt bra att ”motione-ra”. Att gå sparar också dina knän jämfört med joggning och är väldigt bra om du vill slippa idrottsskador överhuvudtaget. När du ändå är ute och går ska du se till att gå ordentligt fort. Man brukar säga att man ska gå så pass fort att man känner sig lite varm. Andra säger att man ska gå så att man blir en aning andfådd och andra säger att man ska gå så fort så att man skul-le ha problem att föra en konversation. För att få en bra takt kan man också lyssna på musik som håller en passande takt men det absolut enklaste sättet tycker jag är att hålla farten uppe genom att låtsas att man är försenad till ett viktigt möte. Många anser att det är viktigt att dricka mycket vatten för att viktminskningen ska fungera. Det är något som man kan läsa överallt. Vad jag däremot inte lyckats läsa mig till är hur me-kanismerna mellan den ökade förbränningen och det stora vat-

162

tenintaget fungerar. Så här tror jag: Kroppen säger till om den behöver vatten. Under speciella förhållanden visserligen, när det är mycket varmt, kan kroppens signaler inte alltid hänga med och i sådana fall kan man bli uttorkad. Men i vanliga fall känner du dig törstig när du behöver vatten. Så då är det bara att dricka, inget konstigt med det. Det jag tror är anledningen till att man rekommenderar ett stort vattenintag är att det helt enkelt hindrar små försyndelser. Dricker du vatten blir du inte så sugen på en öl. Dricker du vatten kan du avstyra en hung-erkänsla som kommer över dig när du ser något gott på tv-reklamen. Brist på vatten kan också tolkas av dig som att du är hungrig fast du egentligen bara är törstig. Då är det ju synd om du äter för mycket när du egentligen bara är lite uttorkad. Så tror jag att det hänger ihop. Visserligen står det i precis alla böcker att det är viktigt att dricka mycket. Kanske är det en sanning för att man har sagt det så många gånger? Men tror du att vattendrickande hjälper så ska du naturligtvis dricka ditt vatten. Prova och se om det hjälper dig. Om inte annat så kan det hjälpa dig mot hård mage om du har besvär med det. Om du börjar gå upp i vikt så gå tillbaka till ditt utgångsläge och tänk verkligen efter vad du äter. Det är så lätt att det bör-jar glida iväg med en frukt här och en chokladbit där, men räknar man ihop det så kan det bli en hel del. Var också upp-märksam på sådant som har sötningsmedel tillsatt. Kroppen kan feltolka dessa sötningsmedel och tro att det är riktigt sock-er och sedan svara med en insulinutsöndring som förstör dina möjligheter att gå ned i vikt. Kör den strikta regimen ett tag så ska du se att det börjar gå bra igen. Att hålla sig till ett kontrol-lerat kolhydratintag kan man nog säga är lite som att vakta ett korthus. Ta en macka så rasar upplägget – plocka bort ett kort

163

så rasar korthuset. Det är absolut ingenting man kan hålla sig till bara varannan dag för då blir det bara värre. Bestäm dig. Något man kan lura sig på i början är ifall man ätit konven-tionell mager bantarmat precis innan man börjar med ett kon-trollerat kolhydratintag. När man går på en energisnål diet så lägger sig kroppen i startblocken för att så fort som möjligt lägga på sig fett istället för de förlorade musklerna. Det kan leda till att du faktiskt går upp i vikt den första veckan innan kroppen hunnit inse att svältperioden är över. Därefter vågar kroppen börja använda fettsyror som bränsle istället för att lagra dem.

Sammanfattning Se till att du har ordentliga siffror att starta ditt nya liv med. Måttbandet är minst lika viktigt som vågen. Sträva efter att äta 70 % fett, 25 % protein och 5 % kolhydrater. Håll dig ifrån bröd, potatis, pasta, ris och allt som är sött. Kommer du in i en trög period är det vanligaste felet att kol-hydratintaget har smugit sig upp.

164

9. Maten

Jag har förstått att de flesta vill ha en mental ledstång att hålla sig i när det är dags att ge sig i kast med det kontrollerade kol-hydratintaget. Att bara veta att man ska akta sig för kolhydra-ter innebär lätt att man känner sig osäker på om man gör rätt. Till att börja med har jag här nedan lagt in material från en utmärkt sajt gjord av Maria Tauson. Sidan heter www.markazits.com och den har varit en stor inspirationskälla för mig. Du ser här bl.a. en sammanställning av vad som är tillåtet och förbjudet när man går på ett kontrollerat kolhyd-ratintag.

Lågkolhydratkost i ett nötskal

Förbjudna listan Tillåtna listan

Socker

Säd (gäller alla typer

av säd/mjöl)

Majs och ris

Pasta (även couscous)

Stärkelse (ex. rotfruk-

ter, potatis, bönor,

linser)

Söta frukter

Light-produkter (ex.

lightost, lättmargarin,

minimjölk, lättmajon-

näs)

Koffein

Kött, fisk, fågel, skaldjur

Ägg

Ost, smör, vispgrädde

Flytande oljor (ex. olivolja, jordnötsol-

ja)

Grönsaker som växer ovan jord (ex.

broccoli, blomkål, sallad, sparris, spe-

nat)

Svamp, oliver

Nötter, frön, mandel

Bär

Koffeinfritt kaffe/grönt te

165

Kalorifördelning för en måltid (ungefärlig): 70% fett, 25% pro-

tein, 5% kolhydrater

Detta är ingen lågkaloridiet (ex. Viktväktarna) utan en låg-

kolhydratdiet (ex. Atkins)

GLÖM INTE FETTET!

Tar man bort större delen av kolhydraterna måste dessa ersät-

tas med något annat: FETT!

Exempel: Smör på de varma grönsakerna, olja på salladen,

vispgrädde i kaffet.

Exempel på menyer

Frukost Ägg och bacon, stekta champinjoner, en bit ost

Omelett med en matsked grädde, skinka och spenat

Lunch Kokt fisk med skirat smör, kokt spenat, broccoli

Räksallad med ägg, majonnäs, sparris, sallad

Skinksallad med ost, ägg, oliver, dressing på olivolja,

sallad

Middag Tre-rättersmiddag:

Parmaskinka med Philadelphiaost

Oxfile med sås av grädde och champinjoner (inget

mjöl i såsen). Rikligt med sallad till

Jordgubbar med vispgrädde (inget socker tillsatt)

Tre-rättersmiddag:

Rökt skinka med pepparrotsgrädde

Gorgonzolafylld kycklingfilé i baconrock, varma och

kalla grönsaker med smör

166

Ostbricka med oliver

Fika Koffeinfritt kaffe med grädde

Sockerfri choklad eller riktigt mörk äkta choklad (minst

70% kakaohalt)

Nötter/mandel/frön

Ost/skinka/salami

Äpple och Brieost

Fläsksvålar

167

Istället för potatis, pasta och ris Man vill ju gärna ha något till den där köttbiten eller fisken eller vad det kan vara. Detta ”till” har ju tills nu alltid bestått av så-dant som den uppmärksamme läsaren nu inser är sådant som man ska passa sig för. Så hur gör man då? Vad finns det att ha istället?

Sallad med fetaost Jag brukar ofta göra en sallad där jag blandar ned fetaost. En sådan sallad blir mycket mer matig än bara sallad och kommer att innehålla ganska lite kolhydrater och en bra andel fett på grund av fetaosten.

Zucchini Skär skivor av zucchini som du ringlar olja över, saltar och pepprar och kör i mikrougnen ett par minuter. Jag förebrår dig inte om du också lägger över ett par skivor ost.

Cole slaw Cole slaw är gott, matigt och passar fint också ute vid grillen. Det finns tonvis med recept på cole slaw, men här är ett som jag tycker är bra. Du behöver:

• 1 medelstort vitkålshuvud, finhackat • 1 morot, riven • 2 matskedar hackad lök • 5 dl majonnäs • 2 matskedar dijonsenap • ½ dl äppelcidervinäger • Salt och peppar

168

Blanda grönsakerna i en stor skål. Blanda övriga ingredienser i en annan skål. Sedan blandar du innehållet i de två skålarna, gärna i den stora skålen där du hade grönsakerna. Täck sedan över det och låt det stå och moja till sig i kylen några timmar.

Grönsallad, olika sorter gärna med en god dressing eller majonnäs.

Spenat, färsk eller djupfryst (dock inte stuvad) Värm snabbt och dekorera gärna med hackade valnötter eller pinjenötter och parmesan eller västerbottenost. Stänk olivolja över.

Tomater, varma eller kalla Skiva tunt och häll i god dressing eller duktigt med majonnäs över.

Wokade grönsaker Ta vad du har: Färsk vitkål eller kinakål, broccoli, blomkål, squash, zucchini…. Olja till stekning Värm olja i en stekpanna eller wok-panna. Lägg i de hårdaste grönsakerna först och stek på låg värme en stund. Blanda se-dan ner övriga och låt det bli mjukt, men med tuggmotstånd.

Avokado Skiva avokadon i tunna skivor och häll över en god dressing.

169

Tsatsiki • ½ gurka • salt • 2 vitlöksklyftor • 2 ½ dl yoghurt (gärna turkisk avrunnen) eller crème fra-

iche (ej lätt) Skala och riv gurkan. Lägg den i durkslag och strö över lite salt. Låt stå ca en halvtimme så att gurkan vätskar ur sig. Hacka vitlöken och blanda alltsammans. Gott till stekt och grillat eller som dip.

170

Såser, kryddsmör och goda geggor De bästa såserna tycker jag görs på grädde. Jag har ju lovat att jag ska avslöja hur man kan reda en gräddsås utan mjöl; mjöl är ju något vi ska akta oss för eftersom det är en spannmålsprodukt och innehåller mycket kolhydrater. Det finns två sätt att reda såsen på. Antingen kan man blanda ned creme fraiche i önskad mängd i grädden tills den får den konsistens man vill ha. Detta är det snabba sättet för folk i farten. Eller också kan man låta grädden koka sakta och länge. På så sätt reducerar vi såsen så att det blir mindre men i gengäld tjockare ju längre den får koka. Enklaste sättet att smaksätta denna sås är med en färdig fond på flaska.

Brunsås Till denna brunsås behöver du:

• 1 tesked koncentrerad kalvfond • ½ dl vatten • 2,5 dl gräddfil • 2 matskedar Worcestershiresås • Salt & peppar

Blanda alla ingredienserna och värm försiktigt. Satsen räcker för 4 personer och ger ca 4 gram kolhydrater per portion.

171

Hemlagad béarnaise-sås Hemlagad béarnaisesås är jättegott och fräschare än den köpta. Såsen går enklast att laga i matberedare, men den går förstås också att göra för hand. Använd rumsvarma ingredienser! Nedanstående recept räcker till 4 – 5 personer.

• 150 g rumsvarmt smör • 2 msk vitvinsvinäger • 1 msk färska dragonblad eller 2 tsk torkade • 2 msk hackad schalottenlök eller 1 msk finhackad gul

lök • 1 persiljekvist • 2 msk vatten • 3 äggulor • Salt, vitpeppar

För hand: Smält smöret i en kastrull. Koka i en annan liten kastrull (ej aluminium!) lök, persilje-kvist, dragon och vinäger. Koka på svag värme utan lock tills nästan all vätska kokat bort. Häll i 2 msk vatten och rör runt. Ta upp persiljekvisten, sila eventuellt bort löken. Låt allt sval-na. Lägg sedan i äggulorna och vispa försiktigt. Ställ den lilla kastrullen i en större kastrull som är till hälften fylld med vatten och låt vattnet sjuda, men inte koka. Tillsätt det smälta smöret droppvis och vispa flitigt hela tiden tills allt smöret tagits upp av gulorna och den färdiga såsen tjocknar. Smaksätt med salt och lite vit- eller svartpeppar.

172

I matberedare: Skala löken och hacka grovt. Koka lök, persiljekvist och vinäger och smulad dragon i en liten kastrull. Koka några mi-nuter tills nästan all vätska kokat bort. Häll i 2 msk vatten och rör om. Ta upp persiljekvisten och slå vinägervattnet direkt i matbere-daren. Lägg i gulorna och kör några sekunder. Smält smöret över svag värme, hög värme mot slutet (kan gö-ras i mikro), för smöret ska vara riktigt varmt (men inte brynt). Sätt på maskinen och slå långsamt det heta smöret i en tunn stråle genom röret på apparatens lock medan maskinen snurrar för fullt. Såsen tjocknar snabbt. Smaka av såsen med vit- eller svartpeppar och lite salt. Servera såsen lite varm. Såsen får inte koka för då skär den sig.

173

Pesto Passar bra att bre på fisken innan den ugnssteks 1 stor knippa basilika eller ruccolasallad 1 dl raps- eller olivolja 2 vitlöksklyftor 60 g pinjekärnor 60 gram parmesan salt och peppar Kör alltsammans i matberedare till en grön röra.

174

Kryddsmör Kryddsmör är lätt att göra själv och är ett utmärkt tillbehör för att höja smaken och fetthalten i anrättningar som t.ex. biff, fläsk-kotlett eller köttfärsbiff som annars lätt kan bli för magra. Tips för smaksättning:

• Persilja • Örtkryddor • Pepparrot • Chili • Riven stark ost • Peppar • Citron

175

Creme fraiche-röra med ost Svårighetsgrad -1 tror jag. Riv ost och rör ned i creme fraiche. Du kan också krydda med valfri krydda och blanda ned lite gräslök. Röran blir fastare dag två.

176

Till salladen:

Nobisdressing En klassisk salladsdressing. 4–6 portioner

• 1 ägg, kokt i 3 minuter • 2–3 tsk vitvinsvinäger • 1 tsk dijon-senap • 2 kryddmått salt • svartpeppar, nymald • 2 msk finklippt gräslök och persilja (eller bara gräslök) • 2 dl rapsolja (inte olivolja, som här ger för mycket

smak) • 1 vitlöksklyfta, pressad

Koka ägget i 3 minuter. (Lägg ner i sjudande vatten och börja ta tid när små bubblor bildas på vattnet.) Ägget får inte spricka – det är viktigt att det blir löst. Gröp ur ägget med en tesked och lägg i mixer eller matbereda-re. Häll i vinäger, senap, peppar samt finskuren gräslök. Mixa. Droppa sedan rumsvarm olja långsamt i en tunn stråle medan maskinen går. Stanna, smaksätt med vitlök och mixa hastigt igen. Servera såsen i en separat skål.

177

Hemlagad majonnäs 3 dl 2 hela ägg 1 msk pressad citron 1/2 tsk fransk senap av dijon-typ 2 dl rapsolja (om du inte har det hemma så fungerar det med olivolja, men välj då en mild variant!) Ingredienserna ska vara rumsvarma. Blanda ägg, citronsaft och senap och vispa ihop det (eller an-vänd en mixer eller matberedare och mixa ett par sekunder). Fortsätt vispningen och tillsätt oljan droppvis. Vispa tills ma-jonnäsen är tjock. Förvara i kylskåp under tättslutande folie eller plastburk. Håller en vecka i kylskåp.

178

Några exempel på recept på själva maten Vi börjar med frukosten som är det viktigaste av alla mål.

Frukost En frukost som jag gör dagligen och som jag inte ledsnar på är bacon och omelett. Du behöver: ½ paket bacon 2-4 ägg beroende på storleken på äggen och hur hungrig du är ca ½ dl grädde ett par tre matskedar mjukost med t.ex. skink- eller räksmak eller vad du nu känner för salt & peppar smör att steka i Gör så här: Klipp av baconet så att skivorna bara får halv längd. Empiriska studier visar att de då lättare kan pusslas ned i stekpannan. Sätt stekpannan på spisen och dra på full värme. Ha i lite smör i stekpannan. Skynda på med baconet så att du får det i stek-pannan innan den hunnit bli riktigt varm. Medan baconet börjar stekas tar du fram en tallrik som du lägger lite hushålls-papper på. Sedan börjar du vispa ihop äggen med grädden. Salta och peppra i äggröran och låt den stå och vänta så länge. Passa på baconet och vänd skivorna när det behövs. När de börjar bli klara och har sådan färg att man kan anta att de blir krispiga så lutar du stekpannan lite samtidigt som du pressar ur fettet ur skivorna med stekspaden. Nu ska baconskivorna vara ganska torra och du kan lyfta över dem på hushållspapp-

179

ret. Tack vare att du lutade stekpannan har du räddat det mes-ta fettet från baconet från att sugas upp av hushållspappret. Du har nu det bästa av två världar. Krispig bacon, men samti-digt har du fettet kvar i stekpannan. Ta nu av stekpannan och stäng av kokplattan. Häll i äggsmeten i stekpannan. Ta också ett par rejäla klickar mjukost och lägg över i stekpannan. Dra tillbaka stekpannan på kokplattan som du stängde av. Det brukar räcka med eftervärme för att göra omeletten.35 Det är nämligen viktigt att den inte blir för varm då omeletten i så fall kan bli lite torr och det vill vi ju inte. Rör om i äggsmeten och mosa osten tills smeten börjar stelna. Du ska nu ha fått äggsmeten att absorbera det goda fettet från smöret och baco-net. Ta bort hushållspappret från tallriken och häll omeletten bredvid baconet. Ät och njut! Jag brukar dricka en kopp te till detta. Med en sådan här frukost kan du stå dig till långt in på eftermiddagen om det skulle behövas. När du äter den kan du känna att du inte blir riktigt mätt, men vänta bara några mi-nuter så försvinner den känslan. Ägg är överhuvudtaget en mycket bra produkt eftersom det innehåller proteiner, fett och massor av vitaminer men inga kolhydrater. Försök se till att äta ägg dagligen.

35 Är det en tunn stekpanna köpt på en bensinmack kanske värmen i pannan inte räcker för att få omeletten klar.

180

Lunch/middag Fläskfilé med tonfiskmajonnäs 4 portioner Fläskfilén 500 gram fläskfilé salt och vitpeppar smör till stekningen Putsa fläskfilén och bryn den i smör. Salta och peppra. Efter-stek på svag värme under lock i ca 15 minuter med 1 dl vatten. Skär köttet i tunna skivor. Köttet kan vara kallt. Tonfiskmajonnäs: 1 burk tonfisk i olja (ca 180 gram, rumstempererad) 2 rumstempererade äggulor 2 tsk pressad citron salt 1–1 ½ dl rumsvarm olivolja eller rapsolja eller hälften av varje steksky 3 msk kapris citron till garnering Tänk på att det är viktigt med rumsvarma ingredienser för att majonnäsen inte ska skära sig. Mosa tonfisken. Rör gulorna med lite citron och salt. Droppa sedan i olja långsamt och rör

181

hela tiden. Kan göras i matberedare. Blanda i tonfisken, lite i taget. Späd med stekskyn från köttet. Lägg tonfisksåsen ovanpå fläskfiléskivorna. Strö på kapris. Garnera med citronskivor. Tips: om du har bråttom, mosa tonfisken i en blandning av färdig majonnäs och creme fraiche. Späd med stekskyn. Tillbehör: t.ex. en grönsallad med dressing.

182

Köttfärsbiffar Om du brukar dryga ut köttfärsen med ströbröd så är ett tips att istället för det kolhydratrika ströbrödet ta krossade linfrön. Lin-frön är fettrika och innehåller massor av den nyttiga fettsyran omega-3. 4 portioner (ca 12 biffar)

• 500 gram bland-, nöt-, älg- eller kalvfärs • 1 gul lök • 2,5 msk krossade linfrön • 1 dl mjölk eller vatten • 1 ägg • peppar • 1 tsk salt • 1 krm mald muskotnöt • olja eller smör till stekning

Hacka löken fint och bryn den. Blanda ägg, färs, kryddor och lök. Tillsätt mjölken (vattnet) och de krossade linfröna. For-ma till biffar och bryn dem. Efterstek på låg värme i ca 10 mi-nuter. Servera gärna med zucchini och tsatsiki.

183

Oxfilé på grönsaksbädd Oxfilén steks hastigt när tillbehöret är klart. 4 portioner 500–600 gram oxfilé smör till stekning 1 pressad vitlöksklyfta salt och peppar Skär oxfilén i tunna skivor. Lägg en stor klick smör i stekpan-nan och pressa en vitlöksklyfta. När det börjar bryna steker du oxfilén mycket hastigt på båda sidor. Salta och peppra och lägg på en bädd av kalla eller varma grönsaker, till exempel så här: Förslag på kall sallad: En blandning av ruccola och någon annan sallad Cocktailtomater 1 saltgurka, skuren i små tärningar 2 msk kapris Hyvla parmesanost eller annan stark ost över Lite majonnäs eller en god dressing ringlas över Varma grönsaker: Broccoli Vitkål eller kinakål Sockerärter Tomater Oliv- eller rapsolja med en klick smör i till stekning

184

Skär broccolin i tunna buketter. Strimla kålen. Värm oljan i en stekpanna eller wokpanna. Lägg i smöret och när det börjar bryna, lägg i broccolin och låt den steka på medelhög värme i ca 5 minuter. Lägg i den strimlade kålen och sockerärterna och sista tomaterna. Låt allt bli varmt. Grönsakerna ska ha tugg-motståndet kvar när de serveras.

185

Stekt lax med hemlagad pesto 4 portioner 4 laxfiléer à ca 130 g Rapsolja med en klick smör i till stekning Peston Gör peston enligt receptet på s. 182. Fisken Hetta upp oljan i en stekpanna och lägg i smöret. När det bryner, dra ner värmen något och stek fisken långsamt. Kryd-da med salt och peppar. OBS överstek inte; om den steker för länge blir den torr och tråkig. Servera peston som den är till fisken eller ljumma den i en tjockbottnad kastrull. En grönsallad med cocktailtomater passar till.

186

Snabbmat på jobbet Imponera på dina arbetskamrater genom att tillreda denna nytti-ga och goda anrättning live i pentryt. 1 portion En laxkotlett eller 1 bit laxfilé Raps- eller olivolja Citron Salt och peppar (eller citronpeppar) (Fin soja) Färsk eller djupfryst spenat (Pinjenötter, smör eller parmesan (eller Västerbotten)) Laxkotletten eller laxfilén steks ovanpå spisen på svag värme. Den kan också tillagas i mikrovågsugn i 1–2 minuter. Krydda med salt och peppar och eventuellt en fin soja och pressa över citron. Spenat är gott till. Om du köper en påse färsk spenat kan du göra några hål i påsen och värma den ½ minut i mik-ron. För att ytterligare imponera kan du strö pinjenötter, ring-la smält smör eller hyvla stark ost över.

187

Stekt strömming med sesampanering 4 portioner 1 kg orensad eller 600 gram rensad strömming 1-2 tsk salt vitpeppar ½ dl sesamfrön persilja Smör eller rapsolja (eller blandad) Rensa strömmingarna eller skölj de rensade fiskarna hastigt i riktigt kallt vatten och låt dem rinna av. Vänd dem i sesam-frön (tryck fast sesamfröna), salta och peppra. Lägg ihop dem med persiljeklipp emellan. Bryn fettet i en stekpanna och stek några fiskar i taget. Stektiden för flundror hoplagda två och två är 3–4 minuter på var sida. Tillbehör: Cole slaw

188

Verkar det svårt? Är du ingen kock? Det behöver inte vara så märkvärdigt att laga mat. Om du inte hör till det fåtal som verkligen bokstavligt talat har tummen mitt i handen så finns det hopp. Ibland när jag inte har tid eller lust att göra i ordning riktig mat eller koka ett ägg så händer det att jag tar en burk makrill i tomatsås. Jag öppnar den med den fiffiga inbyggda öppningsanordningen och tar sedan en gaffel och skottar i mig innehållet. Det går det med emellanåt – även om det inte är någon höjdare... Har du lite mer tid och inspiration kan du ta en portionsbit laxfilé som du antingen steker i tärningar eller mikrar ett par minuter (lägg i så fall över det där plastlocket eftersom lax har en förmåga att explodera en smula). Salta, peppra och kläm ut ordentligt med citronmajonnäs över. Ta en halv tomat till. Det kan se ynkligt ut, men man blir mättare än man kan tro. Laxfilé kan du bunkra upp när det är extrapris. Innan du fryser in fisken i portionsbitar så passa på att dra ut benen med en tång. Det sitter en rad med tjocka ben ungefär mitt i filén. Om du är hemmaduktig kan du också passa på att skära bort skinnet så slipper du trassla med det när det en dag är dags att äta den lilla laxbiten. Köttfärs kan formas på alla möjliga sätt och är bra mat om du kompletterar med en gräddig sås. Gör t.ex. köttfärsbiffar som du fyller med en skiva getost. När du känner att du börjar bli lite säkrare kan du ta kyckling-filéer som du skär upp och trycker in en bit god ost i och se-dan lindar bacon runt för att försegla. Bryn skapelserna i stek-panna och lägg dem sedan på ett ugnssäkert fat och låt dem

189

steka klart i ugnen i ca 20-25 minuter på 200 C värme. Gräddsås är perfekt till detta. Gör en skiva köttfärsbiff som du steker och lägger ett stekt ägg ovanpå. Entrecôte med bearnaisesås, utmärkt mat. Om du köper färdig bearnaisesås så se till att den inte innehåller för mycket kolhyd-rater. Om du verkligen är helt oduglig när det gäller matlagning så kan du trösta dig med att när man kommit in i denna diet och nått den vikt man vill ha så behöver man inte alltid vara så stenhård på att äta minimalt med kolhydrater. Det kan funge-ra utmärkt om du äter precis samma mat som de övriga i fa-miljen, bara att du hoppar över riset, potatisen och pastan. Det är dock inte ovanligt att övriga familjen efter ett tag också bör-jar hoppa över riset, potatisen och pastan (och då börjar du som en bonus plötsligt framstå som helt normal igen). Förmodligen kommer du vartefter att få en känsla för vad som är bra mat och vad som fungerar. Har du bra råvaror är det svårt att misslyckas. Gräddsåser blir nästan alltid bra hur du än bär dig åt och vad du än rör ned i dem.

Avrundning Nu återstår bara att önska dig lycka till och jag hoppas att det här är en diet som passar för dig. Alla människor är olika och vissa går ner flera kilon i veckan på den här dieten medan det

190

för andra går trögare. Människor har individuella egenskaper när det gäller metabolism och detta kan kännas orättvist. För en del räcker det ju att dra ned på godisätandet för att kilon ska börja försvinna. Det sägs att de flesta dieter fungerar bara man håller sig till dem. Personligen tycker jag dock inte om att gå och vara hungrig och dessutom kan jag med det här sättet att äta hålla mitt blodsocker på en bra nivå. Det känns bra att veta att jag dietvägen inte kan göra mer för min kropp när det gäller att undgå insulinutsöndring i onödan. Den här model-len känns också som en modell som jag inte ser fram emot att få slippa. I vanliga fall brukar det ju räknas ned tills man nått sin målvikt och sedan minsann är det bara att släppa på igen och äta som man gjorde innan. Därefter går man upp samtliga kilon igen plus ett par till. Man bör alltså satsa på en diet som man tror att man kan hålla sig till resten av livet. Tänk så god mat man får äta, det är inte klokt egentligen… Jag känner mig lyckligt lottad som har hittat denna modell. Den fungerar för mig – jag vet det eftersom jag testat på mig själv. Jag vet också att modellen fungerar för många andra som har provat och misslyckats med andra dieter. Hur det sedan hänger ihop rent medicinskt är fortfarande dunkelt vilket gör att det finns spel-rum för mer forskning. Det har gjorts en studie i Karlshamn på typ 2-diabetiker som fick övergå till en diet bestående av 20 % kolhydrater vilket är betydligt lägre än de 55-60 % som är normalt. Efter sex må-nader hade personerna i experimentgruppen gått ned i snitt 11,3 kilo jämfört med 1,8 kilo i kontrollgruppen. Dessutom hade tre av patienterna i experimentgruppen kunnat sluta ta sina insulinsprutor vilket ju är en klar livskvalitetshöjning.36

36 Se Jörgen Vesti-Nielsens artikel i Medikament nr 9-10 2004 ”Ett logiskt val vid typ 2 diabetes – protein och fett istället för kolhydrater”

191

Idag, vilket i skrivande stund är ca ett och ett halvt år efter av-slutad studie, har fem personer hoppat av från den reguljära diabetikerkost man fick äta i kontrollgruppen och istället bör-jat med ett kontrollerat kolhydratintag. Detta har medfört att de i snitt gått ned de förväntade 9-11 kilona på ett halvår. 60 % av dem som ingick i behandlingsgruppen har tyvärr börjat äta mer kolhydrater vilket resulterat i att både vikt och blodsocker har gått upp. De övriga i behandlingsgruppen som hållit fast vid dieten har däremot kunnat behålla kontrollen över både vikt och blodsocker två år efter påbörjad studie. Är du så lyckligt lottad att du är en sådan som brukar hålla sig till en inslagen linje ser du alltså att det finns massor att vinna. Själv har jag hållit på sedan september 2003. Efter den inle-dande viktnedgången under de första två månaderna har jag gått upp ett par kilo. Det har dock visat sig att mitt midjemått ändå minskat trots att jag ökat i vikt. Jag har i skrivande stund ett midjemått om 86-87 cm vilket bara är 2-3 cm mer än jag enligt mina mönstringspapper hade som hårt idrottande 18-åring. Då vägde min pojkkropp 71 kilo jämfört med dagens ca 84. Tydligen har jag lagt på mig muskler istället för fett. Mitt långtidsblodsockervärde (HbA1c) ligger fortfarande inom ra-men för vad friska personer kan ha vilket innebär att jag inte behöver ta några mediciner för att hålla mitt blodsocker under kontroll. Till sist ett viktigt meddelande: Glöm inte att slarva någon gång emellanåt för det hör definitivt till livets glädjeämnen! Än en gång, lycka till!

192

Bilaga Mycket material finns på Internet och även i böcker från USA. Eftersom man använder andra system för att mäta har du här en omräkningstabell som kan vara bra att ha när du lagar mat. Det finns ett gammalt uttjatat kinesiskt talesätt som lyder un-gefär; om du ger den hungrige en fisk så blir han mätt för da-gen. Om du lär den hungrige att meta så blir han mätt för li-vet. Jag har inte fyllt den här boken med så mycket recept, utan bara så att du ska komma igång och kunna börja experi-mentera själv. Vill du ha recept på mat som innehåller väldigt lite kolhydrater så är internet en bra start. Sök på ”lowcarb” och ”recipe” så kommer du att ha recept för resten av ditt liv. Ett problem med recept från USA är alltså att de inte utgår från det metriska system utan är en helt fantastisk blandning av olika mått. Man skiljer på vått och torrt och en ingenjörsex-amen hade inte varit i vägen. För att det ska bli lite enklare redovisar jag dessa mått här nedanför så att du har en chans att prova de utländska recepten. Amerikanska mått Ungefärliga svenska mått 1 cup Knappt 2,5 dl (2,36 dl) 1 tsp (tea spoon) 1 tesked (5 ml) 1 tbsp (table spoon) 1 matsked (15 ml el 3 teske-

dar) 1 Fluid Ounce (fl oz) 2 matskedar 1 pint (pt) våta varor 4,5 deciliter 1 pint (pt) torra varor 5,5 deciliter 1 quart (våta varor) 1 liter (knappt) 1 quart (torra varor) 1,1 liter

193

Kolhydrattabell För att du ska ha ett hum om hur mycket kolhydrater olika livsmedel innehåller så bifogar jag en lista som visar hur många gram kolhydrater som 100 gram av ett visst livsmedel innehål-ler. Man kan t.ex. konstatera att ett hekto syrliga karameller innehåller samma mängd kolhydrater som 15 kilo spenat. Jag har delat in livsmedlen i 0-10 gram kolhydrater och >10 gram. Grönsaker Kolhydrater

Spenat 0,6

Kantareller 0,7

Mungbönsgroddar, konserv, utan lag 0,8

Endivesallad 1

Huvudsallad 1,5

Gräslök 1,7

Stjälkselleri eller blekselleri 1,8

Gurka 2

Blomkål 2,1

Champinjoner 2,1

Salladskål eller kinesisk kål 2,2

Sparris grön eller vit 2,2

Squash eller zucchini eller courgette 2,2

Tomat hela, konserv, med lag 2,4

Champinjoner konserv, utan lag 2,6

Surkål konserv, med lag 2,6

Broccoli 2,7

Rabarber 3,1

Gröna bönor 3,2

Nässlor 3,2

Tomatjuice konserv, drickfärdig 3,2

194

Champinjonsoppa konserv, ätfärdig 3,3

Paprika grön 3,3

Purjolök 3,4

Tomat 3,7

Aubergine eller äggplanta 3,8

Persiljeblad 4

Vitkål 4

Gröna bönor frysta 4,2

Rödkål 4,2

Trädgårdskrasse 4,3

Kålrabbi 4,4

Paprika röd 4,5

Brysselkål 4,8

Pumpa eller vintersquash 4,8

Tomatsoppa konserv, ätfärdig 5,4

Lök 6

Grönkål 6,2

Kronärtskocka 6,9

Gröna ärter frysta 7,2

Dill 7,4

Bondbönor 7,5

Gröna ärter konserv, utan lag 7,7

Grönsaksblandning fryst: ärter, morötter 8,6

Gröna ärter 9

Vita bönor i tomatsås, konserv 11,5

Sojamjöl fett ca 20% 16,1

Bostongurka 16,6

Majskorn konserv, utan lag 20,2

Majskolv 22,1

Ketchup tomat 23,8

Vita bönor torkade 45,2

Linser torkade 48,5

195

Gröna eller gula ärter, torkade 49,3

Frukt och bär Kolhydrater

Avocado 4,1

Hallon 4,4

Krusbär 5,8

Grapefrukt 6,5

Jordgubbar frysta 6,6

Limejuice konserv 6,6

Björnbär 6,9

Citron 7,3

Jordgubbar 7,4

Nätmelon 7,4

Hjortron 7,7

Honungsmelon 8,3

Citronjuice färskpressad 8,6

Tranbär 8,7

Vattenmelon 8,7

Grapefruktjuice färskpressad 8,8

Blåbär 8,9

Aprikoser 9

Persika 9

Röda vinbär 9,1

Papaya 9,2

Småcitrus: clementin, satsumas 9,3

Hallonsaft drickfärdig 9,4

Apelsinjuice pastöriserad, drickfärdig 9,7

Lime 10

Kiwi 10,1

Apelsin 10,3

Körsbär sura, röda 10,5

Svarta vinbär 10,6

196

Lingon 10,9

Ananas 11,2

Kvitten 11,3

Plommon 11,3

Äppeljuice konserv 11,4

Nyponsoppa ätfärdig 11,7

Fikon 11,9

Körsbär söta 11,9

Päron 12,2

Äpple med skal 12,2

Äpple utan skal 13,9

Mango 15,3

Grapefrukt konserv, med lättsöt lag 15,5

Ananas konserv, med lättsöt lag 15,8

Vindruvor 16,2

Fruktcocktail konserv, med medelsöt lag 19,2

Persika konserv,med medelsöt lag 19,2

Ananas konserv, med medelsöt lag 20

Mango konserv, med medelsöt lag 20,5

Cherimoya 21,6

Banan 21,8

Äppelmos lättsockrat 31,7

Apelsinjuice fryst, koncentrerad 37,5

Lingonsylt 37,8

Aprikoser torkade, vatten 31% 50

Persikor torkade, vatten 32% 52,8

Katrinplommon, vatten 32,5% 54,3

Apelsinmarmelad 57,3

Fikon torkade 60,5

Dadlar torkade 68

Russin 69,3

197

Nötter Kolhydrater Paranötter 3,8

Kokosnöt 6,2

Hasselnötter 9,3

Jordnötter rostade, saltade 10,3

Valnötter 13,1

Sötmandel 13,3

Jordnötssmör 15,2

Kastanjer 38,7

Potatis och rotfrukter Kolhydrater Rädisor 2

Rättika 2,3

Rotselleri 4,6

Majrova 4,7

Kålrot 6,3

Morot 6,4

Rödbeta 6,9

Palsternacka 10,2

Pepparrot 10,5

Potatis färsk, konserv 12

Potatis färsk, kokt utan salt 16,3

Potatis 16,4

Potatis kokt, med skal 19

Potatis kokt, utan skal med salt 19

Potatis friterad eller pommes frites, värmd i

olja 31

Potatis friterad eller pommes frites, fryst,

värmd i ugn 31,8

Potatismospulver komplett 68,1

198

Mjölk, fil och ost Kolhydrater Vispgrädde fett 40% 2,9

Crème Fraiche fett 34% 3

Ädel Visp fett 28% 4

Kaffegrädde fett 12% 4,2

Yoghurt naturell, fett 3% 4,4

Ädel Kaffe fett 10% 4,5

Ädel Fraiche 28% 4,5

Mjölk, H-mjölk, fett 3% 4,9

Lättmjölk fett 0,5% 5

Chokladdryck 9,5

Lättyoghurt med frukt, fett 0,5% 14,2

Fruktyoghurt fett 2,5% 14,5

Glass sötad med sorbitol, fett 8% 16

Glass med vegetabilisk fett, fett 6% 18,8

Gräddglass fett 12% 21

Glasspinne 25,5

Glass med vegetabiliskt fett, fett 8% 27,7

Messmör fett 6-7%* 46

Mesost fett 17%* 50

Mesost fett 8%* 54

Mjölk kondenserad, konserv, sockrad 55

Kött, ägg och fisk Kolhydrater

Rent kött 0

Fisk 0

Ägg 0

Sardiner konserv, i tomatsås 0,7

Hamburgare 2,5

Falukorv 2,9

Falukorv, 23% fett 3,2

Köttkorv 3,5

199

Kokt medvurst, 23 % fett 4,5

Leverpastej bredbar, fett 25% 7

Köttbullar 15% fett 8

Varmkorv, 22 % fett 8,8

Grillkorv, 15 % fett 11

Isterband, 15 % fett 13

Blodpudding eller blodkorv, fett 14% 20

Mjöl och gryn Kolhydrater

Ris polerat kokt 23,7

Vetekli grovt eller kruskakli 24,5

Vetekli 30,5

Vetegroddar 31,5

Vällingpulver 52,4

Vetekli rostat med malt och socker 52,5

Vällingpulver majs 57

Vällingpulver osockrat 58,8

Eterna 59,5

Flingblandning med frukt, nötter, veg olja 59,5

Flingblandning med frukt , nötter 60,2

Rågmjöl fullkorn 60,4

Rågkross eller rågflingor ångpreparerade 61,3

Grahamsmjöl 62,1

Havregryn ångprep eller havremjöl 62,3

Kornmjöl fullkorn 64,4

Bovete, hela eller krossade korn 65,2

Korngryn eller kornfligor, ångpreparerade 65,3

Special K 66

Flingblandning med frukt, nötter, socker el

honung 66,2

Vetemjöl grovt 66,5

Flingblandning eller basmusli 66,7

200

Mjölblandning : rågsikt med vetemjöl 67,9

Havrefras 68,1

Hirs, heller krossade korn 68,8

Makaroner eller spaghetti 71,9

Majsmjöl gult, utan groddar eller polenta 72

Vetemjöl 72,5

Råris 74,1

Cornflakes* 78,6

Ris parboiled 78,8

Rice Krispies* 79

Ris puffat rostat 79

Ris polerat 79,4

Potatismjöl eller potatisgryn 80,6

Kalaspuffar 83,3

Cornflakes med sockerlager 84,3

Majsstärkelse 86,3

Bröd, kakor och kex Kolhydrater

Pumpernickel 41,1

Munkar 46

Grahamsbröd 46,1

Råg- och vetebröd fullkorn 67% 46,9

Vetebröd fyllt 47,2

Vetebröd 48,2

Formbröd 48,5

Långfranska eller småfranska 48,8

Rågsiktsbröd 50,3

Sockerkaka 51

Rulltårta 58,5

Tunnbröd mjukt 58,5

Småkakor 60

Grahamsskorpor 60,1

201

Cream Crackers 60,7

Finn Crisp 63,1

Husman 64,1

Veteskorpor 67,5

Tunnbröd hårt 68

Flatbröd 68,2

Mariekex 77,7

Socker, sötsaker mm Kolhydrater

Kakaopulver fett 20-22% 11

Senap Svensk 20,3

Jordnötsbågar eller jordnötsringar 44

Ostbågar 44

Potatischips 46,1

Mandelmassa 51,5

Choklad ljus 54,6

Choklad och chokladpraliner 54,7

Choklad mörk 59,1

Kola 69

Gelékonfekt 79

Skumgodis 80,4

Honung 82

Marmeladkonfekt 83

Tabletter 89

Karameller syrliga 94

Farin, brun 95

Drycker Kolhydrater

Konjak eller brandy, alkohol 40 volym% * 0,5

Vitt vin, halvtorrt eller sött, alkohol 12,5% 2,4

Starköl eller exportöl, alkohol 5,6% 3,4

Lättöl alkohol högst 2,25% 3,8

202

Öl eller pilsner, alkohol 3,5% 4,1

Läskedryck med kolsyra 9,2

Sherry alkohol 20 volym% 10

Coladryck 10,4

Portvin alkohol 20 volym% 13,7

Likör mindre söt, alkohol 24 volym% 24,7

Punsch alkohol 26 volym% 30

* Jag vet precis vad du tänker nu. Problemet är att alkohol förlamar levern så att den inte kan arbeta på normalt sätt. Kroppen förbränner alkoholen istället för fettet. Du får en insulinutsöndring med tillhörande sötsug. Alkoholen innehåller dessutom bara tomma kalorier, de är alltså inte kopplade till något näringsinnehåll.

Klipp ur och ta med till jobbet och lämna till dina lunchkompisar så hinner du äta själv också. ---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Som du konstaterat äter jag betydligt fetare mat nu än tidigare. Då undrar du kanske om… Vitaminer: Vitaminer får jag i mig tillräckligt med den här dieten. Frukt och grönsaker har inte monopol på att innehålla vitaminer. Ägg innehåller alla vitaminer utom C. Fett – kolesterol: Inget talar för att högt intag av fett påverkar kolesterolvärdena i nämnvärd grad. Det är levern som reglerar kolesterolnivån; äter jag litet kolesterol tillverkar levern mer och vice versa. För övrigt går det inte att dra några slutsatser om hälsan genom att titta på kolesterolvärdena. Sumobrottare: Sumobrottare som verkligen vill bli feta äter mindre andel fett än vad jag gör. De vet att kolhydraterna är det bästa när man effektivt vill bygga upp ett fettlager. Hjärnan: Hjärnan behöver socker (glukos). Javisst, vissa delar av hjärnan behöver glukos men denna lilla mängd glukos som går åt till detta kan kroppen utan problem tillverka själv. Frukt: Många menar att vi är gjorda för att äta frukt. Frukt innehåller fruktos som gärna lagras som fett. Förr i tiden fanns frukt bara under en del av året och var inte lika förädlad och söt som idag. Det här och mycket annat har jag lärt mig ur boken ”Fettskrämd” (Optimal Förlag)

Som du konstaterat äter jag betydligt fetare mat nu än tidigare. Då undrar du kanske om… Vitaminer: Vitaminer får jag i mig tillräckligt med den här dieten. Frukt och grönsaker har inte monopol på att innehålla vitaminer. Ägg innehåller alla vitaminer utom C. Fett – kolesterol: Inget talar för att högt intag av fett påverkar kolesterolvärdena i nämnvärd grad. Det är levern som reglerar kolesterolnivån; äter jag litet kolesterol tillverkar levern mer och vice versa. För övrigt går det inte att dra några slutsatser om hälsan genom att titta på kolesterolvärdena. Sumobrottare: Sumobrottare som verkligen vill bli feta äter mindre andel fett än vad jag gör. De vet att kolhydraterna är det bästa när man effektivt vill bygga upp ett fettlager. Hjärnan: Hjärnan behöver socker (glukos). Javisst, vissa delar av hjärnan behöver glukos men denna lilla mängd glukos som går åt till detta kan kroppen utan problem tillverka själv. Frukt: Många menar att vi är gjorda för att äta frukt. Frukt innehåller fruktos som gärna lagras som fett. Förr i tiden fanns frukt bara under en del av året och var inte lika förädlad och söt som idag. Det här och mycket annat har jag lärt mig ur boken ”Fettskrämd” (Optimal Förlag)

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

☺

Kött, fisk, fågel, skaldjur Ägg

Ost, smör, vispgrädde Flytande oljor (ex. olivolja, jordnötsolja)

Grönsaker som växer ovan jord (ex. broccoli, blomkål, sallad, sparris, spenat)

Svamp, oliver Nötter, frön, mandel

Bär Koffeinfritt kaffe/grönt te

Socker Säd (gäller alla typer av säd/mjöl)

Majs och ris Pasta (även couscous)

Stärkelse (ex. rotfrukter, potatis, bönor, linser)

Söta frukter Light-produkter (ex. lightost, lättmargarin,

minimjölk, lättmajonnäs) Koffein

Ur boken ”Fettskrämd” (Optimal förlag) resp från www.markazits.com