Försäkringsbranschens Arbetsgivareorganisation Box 24168, 104 51 Stockholm Karlavägen 108 Tel 08-522 786 00 [email protected] www.fao.se FAO:s lönestatistik 2016 Rapporten innehåller: Lön och löneutveckling för olika åldersgrupper, regioner och yrkesfamiljer inom FAO-området. Antal anställda fördelat på yrkesfamiljer och könsfördelning inom försäkringsbranschen.
This document is posted to help you gain knowledge. Please leave a comment to let me know what you think about it! Share it to your friends and learn new things together.
Transcript
Försäkringsbranschens Arbetsgivareorganisation Box 24168, 104 51 Stockholm Karlavägen 108 Tel 08-522 786 00 [email protected] www.fao.se
FAO:s lönestatistik 2016
Rapporten innehåller:
Lön och löneutveckling för olika åldersgrupper, regioner och yrkesfamiljer inom FAO-området.
Antal anställda fördelat på yrkesfamiljer och könsfördelning
2 Spridningen av individernas löneutveckling 2016 ....................................... 9
3 Löneökning 2015/16 och nivå 2016 per åldersklass .................................. 10
4 Löneökning 2015/16 och nivå 2016 per region ......................................... 11
5 Årlig löneökning 2011-2016 och nivå 2016 per yrkesfamilj ........................ 12
6 Lönestruktur och lönespridning inom FAO-området ................................... 15
7 Antal anställda per yrkesfamilj 2016 ....................................................... 17
8 Lönespridning för de 10 största yrkesgrupperna i försäkringsbranschen ...... 20
9 Antal samt könsfördelning per svårighetsnivå 2016 .................................. 22
10 Löneskillnad mellan kvinnor och män 2002-2016 ................................. 24
3
Sammanfattning
Den sammanlagda kollektiva lönekostnadsutvecklingen i FAO:s medlemsbolag var 2,2 procent mellan oktober 2015 och oktober 2016. Detta mått visar förändringen i medellön utan hänsyn till att en del individer och företag har försvunnit respektive tillkommit mellan åren.
Den genomsnittliga individuella löneutvecklingen var 3,6 procent vilket avser identiska individer som funnits med i statistiken både 2015 och 2016. I några fall kan de dock ha bytt befattning och/eller arbetsgivare. Det kan konstateras att löneutvecklingen varierar mycket från individ till individ, från en i vissa fall sänkt lön till en ökning med över 20 procent. Den vanligaste individuella löneökningen låg på mellan 2 och 3 procent och medianvärdet var 2,2 procent. Hälften av de anställda fick således en löneökning under 2,2 procent och hälften fick en löneökning över 2,2 procent. Medianlönen var 36 800 kronor.
Löneutvecklingen för identiska individer som inte har bytt vare sig befattning eller arbetsgivare var 3,1 procent. Detta mått ger samtidigt den bästa genomsnittliga bilden av periodens lönerevisioner. Den högsta genomsnittliga löneutvecklingen, 7,9 procent, har de tjänstemän som bytt arbetsgivare inom försäkringsbranschen haft. Det skiljer således nästan 5 procentenheter mellan de tjänstemän som stannat kvar i samma befattning hos sin arbetsgivare jämfört med de som bytt arbetsgivare.
Den genomsnittliga fasta månadslönen i hela riket var 43 400 kronor i oktober 2016. Det högsta löneläget finns i Storstockholm och är 50 400 kronor, vilket är 7 000 kronor högre än rikets genomsnitt. En förklaring till det högre löneläget i Stockholm är att många av FAO:s medlemsbolag har sina huvudkontor i Stockholm, vilket medför att andelen chefer är högre i stor-Stockholm jämfört med de övriga regionerna. En annan förklaring är att många specialisttjänster finns i Stockholm vilket medför att befattningarnas genomsnittliga svårighetsnivå är högre. Därutöver finns en större konkurrens om arbetskraften i Stockholm vilket påverkar löneläget. Den årliga löneökningen har varit densamma i Stockholm jämfört med genomsnittsutvecklingen för hela riket (3,6 procent). Övriga Svealand har haft en löneutveckling på 3,7 procent, dvs något bättre.
Den högsta löneökningen inom yrkesfamiljer har ”Aktuariellt arbete” haft med 4,8 procent. Samma yrkesfamilj har den senaste femårsperioden haft en årlig snittökning på 5,7 procent per år, vilket är 1,8 procentenheter högre än FAO-området som helhet.
Samtliga åldersklasser har haft en reallöneökning dvs en löneutveckling som överstiger inflationstakten (KPI). Det varierar dock mellan åldersklasserna från 1,5
Den vanligaste arbetsuppgiften i försäkringsbranschen är någon form av skadearbete. En knapp fjärdedel (24 procent) av tjänstemännen arbetar inom yrkesfamiljerna ”Skadearbete, sak” och ”Skadearbete, person”. I den näst vanligaste yrkesgruppen, ”Innesäljare och kundservice” arbetar 14 procent av alla tjänstemän och en tiondel (10 procent) arbetar inom yrkesgruppen ”IT-arbeten”.
Den mest kvinnodominerande yrkesfamiljen är ”Sekreterararbete/Assistent” som består av 98 procent kvinnor. Den lägsta andelen kvinnor finns inom yrkesfamiljen ”Skadearbete, teknisk” där drygt 11 procent är kvinnor.
Kvinnors genomsnittliga lön i procent av mäns lön inom försäkringsbranschen är 88,2 procent. Denna löneskillnad förklaras till stor del av att kvinnor och män är ojämnt fördelade såväl i olika yrkesfamiljer som i yrken med olika svårighetsnivåer. Det finns samtidigt skillnader i de genomsnittliga lönenivåerna mellan olika företag. Om skillnaderna i yrkes- och företagstillhörighet rensas bort är kvinnors lön 96,6 procent i procent av mäns lön. Den återstående löneskillnaden om 3,4 procent, behöver emellertid inte vara osaklig. I en branschövergripande lönestatistik blir indelningen i befattningar nämligen grov och lönestatistiken kan t.ex. inte rensa för skillnader i arbetslivserfarenhet. För att konstatera om löneskillnaden är osaklig måste en analys göras på företagsnivå.
5
Fakta om FAO:s lönestatistik Varje år samlar FAO in lönestatistik från medlemsbolagen i syfte att beskriva lönerna för anställda inom försäkringsbranschen. Statistiken används som marknadslöneinformation på bolagen samt till analyser av olika slag.
Statistikens redovisning FAO:s lönestatistik redovisas i fem publikationer. Tre av dessa visar lönestatistik per yrke (marknadslöneinformation) enligt följande:
• Fast lön per yrke, ålder och region • Total lön per yrke, ålder och region • Fast lön per yrke och ålder inklusive/exklusive chefer
Den fjärde publikationen ”FAO:s lönestatistik”, som redovisas i denna publikation, visar löneutveckling inom FAO-området för olika åldersgrupper, regioner och yrkesfamiljer. Dessutom redovisas antal anställda fördelat på yrkesfamiljer och könsfördelning inom försäkringsbranschen.
Dessa fyra publikationer finns att hämta på FAO:s hemsida under fliken ”Statistik”. Den femte publikationen innehåller chefslönestatistik och skickas ut till VD i respektive medlemsbolag.
All data från lönestatistiken finns tillgänglig det webbaserade verktyget LönePuls, där medlemsbolag kan få hjälp med att ta fram underlag för lönekartläggning samt utföra analyser.
Statistikens innehåll Populationen består av FAO:s medlemsföretag (FAO-området) samt bolag inom Folksam och KPA (KFO-området) och omfattar sammantaget Försäkrings-branschen. I denna population ingår omkring 19 300 individer varav 15 800 individer tillhör FAO-området. Statistiken sammanställs för anställda i åldern 18 upp till 67 år. Chefer som ingår i avtalsfrikretsen (knappt 200 personer), ingår inte medan övriga chefer finns med. Personer som har en fast lön understigande 10 000 kronor ingår inte.
De lönebegrepp som redovisas är Fast lön, som innefattar fast kontant månadslön inklusive fasta lönetillägg på ordinarie arbetstid. Deltidsanställdas löner har räknats upp till heltidslöner. I löneutvecklingstalen ingår endast anställda inom FAO-området. Tjänstemän vars rörliga lön är större än 20 procent av total lön ingår inte heller i löneökningstalen.
Yrke klassificeras enligt VY-koden (VY står för Värdering av Yrken), försäkrings-branschens yrkesklassificeringssystem för lönestatistik. VY-koden är fyrsiffrig varav de tre första siffrorna anger yrkesfamilj och den fjärde och sista siffran är en bedömning av befattningens svårighetsgrad (där lägsta nivå är 1 och högsta är 8).
Mätmånaden är oktober 2016.
Frågor? Har du frågor om lönestatistiken kan du vända dig till FAO:s statistiker Kajsa Lindell ([email protected]).
1 Löneutveckling 2006/07-2015/16 Löneutveckling kan beräknas på flera olika sätt beroende på vad det är man vill be-skriva. Nedan beskrivs de fem mått på löneutvecklingen som används inom FAO-området:
Definition av olika mått för löneutvecklingen Beskrivning Användning
Mått A: Okorrigerat för strukturella förändringar Måttet visar förändringen i medellön utan hänsyn till att en del individer och företag har för-svunnit respektive tillkommit mellan mätningarna.
Används för att skatta hur lönekostnaden i genomsnitt har förändrats för FAO:s medlemsbolag. Löne-utvecklingstalet beskriver den kollektiva löne-utvecklingen.
Mått B: Identiska individer (matchat på personnummer) Måttet visar löneökningen för identiska individer, dvs. de indivi-der som funnits med i statistiken båda åren (enbart matchat på personnummer) och i några fall kan ha bytt befattning och/eller arbetsgivare.
Används för att för att beskriva den genomsnittliga löneutvecklingen mellan två år. Löneutvecklingstalet beskriver den individuella löneutvecklingen.
Mått C: Identiska individer med samma befattning och arbetsgivare Måttet visar löneökningen för individer som funnits med i båda årens mätningar och inte bytt vare sig befattning eller arbets-givare
Används för att för att beskriva den genomsnittliga löneutvecklingen mellan två år för individer som inte har bytt vare sig befattning eller arbetsgivare. Löne-utvecklingstalet ger bäst bild av hur periodens löne-revisioner i genomsnitt har påverkat löneutvecklingen mellan åren.
Mått D: Identiska individer som har bytt befattning Måttet visar löneökningen för individer som funnits med i båda årens mätningar och har bytt befattning
Används för att för att beskriva den genomsnittliga löneutvecklingen mellan två år för individer som har bytt befattning. Löneutvecklingstalet ger en bild av den löneökning som är hänförlig till befordringar. (Ob-servera dock att befordringar inte alltid medför byte av yrkeskod och sådana befordringar fångas därmed inte upp i analysen.)
Mått E: Identiska individer som har bytt arbetsgivare Måttet visar löneökningen för individer som funnits med i båda årens mätningar och har bytt arbetsgivare
Används för att beskriva den genomsnittliga löne-utvecklingen för de individer som funnits med i sta-tistiken respektive år, och har bytt arbetsgivare. Löne-utvecklingstalet ger en bild av den löneökning som är hänförlig till byte av arbetsgivare.
Den sammanlagda kollektiva lönekostnadsutvecklingen i FAO:s medlemsbolag var 2,2 procent mellan oktober 2015 och oktober 2016. Detta mått (A) visar förändringen i medellön utan hänsyn till att en del individer och företag har försvunnit respektive tillkommit mellan åren.
7
Den genomsnittliga individuella löneutvecklingen inom FAO-området var 3,6 pro-cent. Måttet (B) avser identiska individer som funnits med i statistiken både 2015 och 2016. I några fall kan de dock ha bytt befattning och/eller arbetsgivare.
Löneutvecklingen för identiska individer som inte har bytt vare sig befattning eller arbetsgivare var 3,1 procent. Detta mått (C) ger samtidigt den bästa genomsnittliga bilden av periodens lönerevisioner.
Löneutvecklingstalet som ger bäst bild av hur periodens lönerevisioner i genomsnitt har påverkat löneutvecklingen är det mått som beskriver den genomsnittliga löne-utvecklingen för identiska individer som inte har bytt vare sig befattning eller arbetsgivare(C). Den var 3,1 procent.
Den högsta genomsnittliga löneutvecklingen, 7,9 procent, har de tjänstemän som bytt arbetsgivare inom försäkringsbranschen (E) haft. Det skiljer således nästan 5 procentenheter mellan de tjänstemän som stannat kvar i samma befattning hos sin arbetsgivare jämfört med de som bytt arbetsgivare.
Tabell 1: Löneutvecklingen (fast månadslön) mätt på fem olika sätt
FAO-området, Hela riketFast månadslön, medelvärde 06/07 07/08 08/09 09/10 10/11 11/12 12/13 13/14 14/15 15/16A Okorrigerat för strukturella
Endast tjänstemän vars rörliga lön är mindre än 20 % av total lön ingår.Källa: FAO:s lönestatistik, FAO-området.
2 Det relativt låga löneökningstalet för perioden 09-10 förklaras till del av att avtalet med FTF för tvåårsperioden 1/1 2008 – 31/12 2009 endast innehöll en lönerevision, 1/1 2008.3 2014 ändrades den sista siffran i befattningens VY-kod, varför ovanligt många har bytt befattningskod (men inte nödvändigtvis fått förändrade arbetsuppgifter). Detta kan påverka löneökningstalen för måtten C och D 2013/14.
Löneutveckling, fast lön
8
9
2 Spridningen av individernas löneutveckling 2016 Ett löneutvecklingstal som redovisas i form av ett medelvärde påverkas mycket av avvikande värden. Enskilda individers höga ökningstal kan märkbart höja ett medelvärde. Om löneökningen i stället visas i form av en median framkommer en mer rättvisande bild av vad som varit ”normal” ökning under en viss period. Hälften av individerna har fått en ökning som är högre än medianen och hälften av indivi-derna har fått en ökning som är lägre.
För mätperioden oktober 2015 till oktober 2016 är enskilda individers förändringar i lön spridda alltifrån i vissa fall en minskad lön till över 20 procent i löneökning. Den genomsnittliga ökningen var 3,6 procent medan medianen uppgick till 2,2 procent. Den vanligaste ökningen låg i intervallet mellan 2 och 3 procent, 38 procent av individerna fick en löneökning på mellan 2 och 3 procent. Majoriteten av individerna (75 procent) hade en löneökning som var lägre än genomsnittsvärdet på 3,6 procent.
10
3 Löneökning 2015/16 och nivå 2016 per åldersklass Samtliga åldersklasser har haft en reallöneökning dvs en löneutveckling som överstiger inflationstakten (KPI). Det varierar dock mellan ålderklasserna från 1,5 procent (för åldersgruppen 61-66 år) till 6,3 procent (för åldersgrupperna 18-30 år).
Det finns knappt 10 procent chefer bland de anställda. Andelen chefer per ålders-grupp ökar i stort sett upp till 50-årsåldern, för att därefter minska något i de äldre åldersgrupperna.
Den genomsnittliga svårighetsnivån i befattningen är 3,1 för samtliga. Det är i åldersgruppen mellan 46 och 55 år som har den högsta svårighetsnivån i genom-snitt; 3,4.
Tabell 2: Löneökning och nivå per åldersklass för identiska individer
Endast tjänstemän vars rörliga lön är mindre än 20 % av total lön ingår.
Källa: FAO:s lönestatistik, FAO-området.
Andel chefer
Ålders- klass
Antal tjm
Fast lön okt -16
Löneutveckling, fast lön Genomsnittlig svårighetsnivå
11
4 Löneökning 2015/16 och nivå 2016 per region Den genomsnittliga fasta månadslönen i hela riket var 43 400 kronor i oktober 2016. Det högsta löneläget finns i Storstockholm och är 50 400 kronor, vilket är 7 000 kronor högre än rikets genomsnitt. En förklaring till det högre löneläget i Stockholm är att många av FAO:s medlemsbolag har sina huvudkontor i Stockholm, vilket medför att andelen chefer är högre i stor-Stockholm jämfört med de övriga regionerna. En annan förklaring är att många specialisttjänster finns i Stockholm vilket medför att befattningarnas genomsnittliga svårighetsnivå är högre. Därutöver finns en större konkurrens om arbetskraften i Stockholm vilket påverkar löneläget.
Den årliga löneökningen har varit densamma i Stockholm jämfört med genom-snittsutvecklingen för hela riket (3,6 procent). Övriga Svealand har haft en löneutveckling på 3,7 procent, dvs något bättre.
Tabell 3: Löneökning och nivå per region för identiska individer
Endast tjänstemän vars rörliga lön är mindre än 20 % av total lön ingår.
Källa: FAO:s lönestatistik, FAO-området.
Andel chefer
Region Antal tjm
Fast lön okt -16
Löneutveckling, fast lön Genomsnittlig svårighetsnivå
12
5 Årlig löneökning 2011-2016 och nivå 2016 per yrkesfamilj Tabell 4 och 5 visar den årliga löneökningen för identiska individer 2011-2016, samt fast lön per månad i oktober 2016 för yrkesfamiljer med 90 eller fler tjänste-män. Storleken på respektive yrkesfamilj varierar mellan åren. ”Årlig snittökning” anger medelvärdet för de år som yrket funnits med i statistiken under den senaste femårsperioden.
Den högsta löneökningen inom yrkesfamiljer har ”Aktuariellt arbete” haft med 4,8 procent. Samma yrkesfamilj har den senaste femårsperioden haft en årlig snittökning på 5,7 procent per år, vilket är 1,8 procentenheter högre än FAO-området som helhet.
Av de yrkesfamiljer som består av åtminstone 90 personer har yrkesfamiljen ”Telekommunikation/reception” haft den lägsta löneökningen 2015/16 med en löneutveckling på 2,5 procent. Samma yrkesfamilj har under de senaste fem åren i genomsnitt haft en årlig snittökning på 2,8 procent per år, vilket är 1,1 procentenheter lägre löneutveckling jämfört med FAO-området som helhet.
13
Tabell 4: Löneökning och nivå per yrkesfamilj för identiska individer, sorterat efter lönökning 2015-16
Endast tjänstemän vars rörliga lön är mindre än 20 % av total lön ingår.
Källa: FAO:s lönestatistik, FAO-området.
Medel svårighets-
nivå
Andel chefer (%)
Löneutveckling, fast lön (%)Yrkesfamiljer med 90 eller fler tjänstemän
Antal Fast månads-lön 2016
Årlig snitt-ökning
2011-16
15
6 Lönestruktur och lönespridning inom FAO-området Lönestrukturen bland FAO:s medlemsbolag är, liksom på många andra områden på arbetsmarknaden, sned fördelad. Det vanligaste är en fast månadslön mellan 30 000 och 31 999 kronor. Medianlönen (som är den mittersta lönen om man rang-ordnar lönerna i storleksordning) är 36 800 kronor. Medellönen är 42 700 kronor. Att medellönen är så pass mycket högre än medianlönen beror på att det finns ett antal personer med mycket höga löner (t.ex. chefer och specialister) som påverkar medelvärdet.
16
17
7 Antal anställda per yrkesfamilj 2016 Den vanligaste arbetsuppgiften i försäkringsbranschen är någon form av skade-arbete. En knapp fjärdedel (24 procent) av tjänstemännen arbetar inom yrkesfamiljerna ”Skadearbete, sak” och ”Skadearbete, person”. I den näst vanligaste yrkesgruppen, ”Innesäljare och kundservice” arbetar 14 procent av alla tjänstemän och en tiondel (10 procent) arbetar inom yrkesgruppen ”IT-arbeten”.
Inom dessa tio yrkesfamiljer arbetar knappt hälften (47 procent) av alla anställda inom försäkringsbranschen.
Tabell 6 visar antalet anställda i försäkringsbranschen, sorterat på det totala antalet i varje yrkesfamilj. Den vanligaste yrkesfamiljen är ”Skadearbete, sak” som om-fattar drygt 2 000 anställda, varav drygt 1 200 är kvinnor.
Tabell 7 visar antalet anställda i försäkringsbranschen, sorterat på andelen kvinnor inom respektive yrkesfamilj. I tabellen är yrken med jämn könsfördelning fetmarkerade. Med jämn könsfördelning menas att båda könen ska vara representerade med minst 40 procent.
Den mest kvinnodominerande yrkesfamiljen är ”Sekreterararbete/Assistent” som består av 98 procent kvinnor. Den lägsta andelen kvinnor finns inom yrkesfamiljen ”Skadearbete, teknisk” där drygt 11 procent är kvinnor.
18
Tabell 6: Antalet anställda per yrkesfamilj 2016, sorterat på totalt antal
Övriga i yrkesgrupper med färre än 90 anställda 634 867 1 501 42,2%
Samtliga tjänstemän 10 543 8 716 19 259 54,7%
Fetmarkerade yrkesfamiljer har jämn könsfördelning, dvs mellan 40 och 60 procent av respektive kön.Källa: FAO:s lönestatistik, FAO-samt KFO-området.
Yrkes-kod
Yrkesfamiljer med 90 eller fler tjänstemän Antal Andel kvinnor
20
8 Lönespridning för de 10 största yrkesgrupperna i försäkringsbranschen De yrkesgrupper som är störst med flest antal anställda redovisas i diagram 7 med den lönespridning som förekommer i respektive yrkesgrupp. För t.ex. skadearbeten är den 10:e percentillönen (P10) 26 300 och den 90:e percentillönen (P90) 45 600 kronor i fast lön per månad. Det innebär att av de som arbetade med olika former av skadearbeten hade 10 procent en lön under 26 300, 80 procent hade en lön mellan 26 300 och 45 600 kronor och 10 procent hade en lön över 45 600 kronor.
Den största lönespridningen (i form av skillnaden mellan P10 och P90) finns i yrkesgrupperna ”Återförsäkring och underwriting” och ”Ekonomiarbeten”.
21
Lönespridningen inom yrkesfamiljen ”Skadearbete, sak” fördelat på svårighetsnivå visar att lönespridningen (som skillnad mellan P90 och P10) är störst i svårighets-nivå 5, där 80 procent har en lön som ligger mellan 39 400 och 72 300 kronor.
22
9 Antal samt könsfördelning per svårighetsnivå 2016 I samband med insamlingen 2014 ändrades VY-koderna i och med att innebörden för den fjärde siffran i koden (svårighetsgrad i yrket) ändrades. Det medför att jämförelser på den 4-siffriga koden inte är möjlig mellan 2014 och senare med tidi-gare år. Syftet med denna förändring var att få en större spridning bland svårig-hetsnivåerna. 2013 hade 74 procent en befattning med svårighetsnivån 2 eller 3. 2014 är motsvarande uppgift 59 procent, 2015 60 procent och 2016 60 procent. Detta visar att syftet med förändringen har uppfyllts och består även 2016.
Den genomsnittliga svårighetsnivån var 2,9 år 2013 och är efter att omkodningen genomförts 3,2 år 2014, 3,1 år 2015 och 3,1 år 2016.
Tabell 8: Antal samt andel individer per svårighetsnivå 2013-16
Andelen kvinnor är högst inom befattningar med de två lägsta svårighetsnivåerna. Männen dominerar inom befattningar med högre svårighetsnivåer.
Sedan mätningen startade 2002 har ingen nämnvärd utjämning av könsfördel-ningen per svårighetsnivå skett. I genomsnitt har kvinnor en svårighetsgrad på 2,9 och motsvarande värde för män är 3,2.
Tabell 9: Antal samt könsfördelning per svårighetsnivå 2016
10 Löneskillnad mellan kvinnor och män 2002-2016 Kvinnors genomsnittliga lön i procent av mäns lön inom försäkringsbranschen är 88,2 procent. Denna löneskillnad förklaras till stor del av att kvinnor och män är ojämnt fördelade såväl i olika yrkesfamiljer som i yrken med olika svårighetsnivåer. Det finns samtidigt skillnader i de genomsnittliga lönenivåerna mellan olika företag. Om skillnaderna i yrkes- och företagstillhörighet rensas bort är kvinnors lön 96,6 procent i procent av mäns lön. Den återstående löneskillnaden om 3,4 procent, be-höver emellertid inte vara osaklig. I en branschövergripande lönestatistik blir indelningen i befattningar nämligen grov och lönestatistiken kan t.ex. inte rensa för skillnader i arbetslivserfarenhet För att konstatera om löneskillnaden är osaklig måste en analys göras på företagsnivå.
De standardvägda lönerna i tabell 10 nedan visar hur lönerna för män respektive kvinnor ser ut om man rensar för de skillnader mellan kvinnor och män som finns vad gäller yrke och företag.
Tabell 10: Genomsnittlig fast månadslön fördelad per kön 2002-2016
Inom försäkringsbranschen är kvinnors genomsnittliga lön 11,8 procent lägre än mäns lön 2016. Denna löneskillnad mellan könen kallas för ”rålönegap”. Rålöne-gapet förklaras till stor del av att kvinnor och män är ojämnt fördelade såväl i olika yrkesfamiljer (se tabell 6) som i yrken med olika svårighetsnivåer (se tabell 9).
Om skillnaderna i yrkes- och företagstillhörighet rensas bort uppgår det återstå-ende lönegapet till 3,4 procent.
Sedan 2002 har ”rålönegapet” minskat med 5,8 procentenheter och det rensade lönegapet med 4,2 procentenheter.
25
Standardvägda månadslöner per svårighetsnivå visar att lönerna är relativt jämna mellan könen. Kvinnor har en något lägre genomsnittlig standardvägd månadslön än män. Det beror delvis på att något fler män är chefer.