Fairtrade i praktiken på Volta Region Estates Limited (VREL)...har inte råd att betala för vidareutbildning. För att få stipendiet måste barnet i fråga gå igenom ett slags

Anna Eriksson, Johanna Kaasinen, Kiwi Kemeny Röda Korsets Folkhögskola 2014 Fair Trade

1

Fairtrade i praktiken på Volta Region Estates Limited (VREL)

Anna Eriksson Johanna Kaasinen Kiwi Kemeny Röda Korsets Folkhögskola 2014


2

SYFTE

Syftet med denna rapport är att se hur Fairtrade fungerar i praktiken, hur det påverkar de

anställdas liv och hur det gynnar det samhälle de lever i och företaget de arbetar för. Vi

vill efter den här resan känna oss mer säkra i vår roll som Fair Trade-ambassadörer och

kunna ge konkreta exempel på vad Fair Trade gör för individer, samhällen och företag

och i det långa loppet ett lands utveckling.

METOD

Vi har utgått från kriterier för anställd arbetskraft samt från kriterier för färsk frukt

(banan) samt våra frågeställningar när vi har intervjuat olika personer som arbetar på

VREL. Vi har försökt få med åsikter från olika personer med olika ställning inom

företaget för att få en så bred syn på Fairtrade som möjligt. Den person vi haft mest

kontakt med och som hjälpt oss är Juliet Arku-Mensah, Fairtrade ansvarig. Andra vi har

intervjuat är: Anthony Blaise – Director of Agriculture, Ebenezer Narobi – Farm

Manager Site D, Prosper Tamakloe - Union Chairman, Agnes Teye – sjuksyster site D,

fem medlemmar av Fairtrade Premium Committee, Miss Mable – Anställd samt fem

andra anställda. Förutom de intervjuer vi gjort på plats har vi också tagit del av en del

textmaterial, bland annat statistiken ur Fairtrade International’s rapport ” The scope and

benefits of Fairtrade” som publicerades den 30 juni i år. Detta material redovisas inte som

resultat utan tas upp och underbygger analysen vi för under rubriken Diskussion.

Slutligen gjordes det även en konsument undersökning i en medelstor stad i Sverige, som

kopplas samman med en av utmaningarna vi fick som svar av det anställda, som det står

mer om under rubriken Diskussion.

FRÅGESTÄLLNINGAR

Ursprungligen hade vi tänkt undersöka anställningsvillkoren för säsongsanställda på

plantaget och hur de upplevde Fairtrade. Då vi kom till Ghana fick vi dock först reda på

av Ernest Azim, Fair Trade Liaison Officer, Ghana, att säsongsanställning inte är

speciellt vanligt i Ghana och när vi sedan kom till VREL fick vi det bekräftat. Tillfällig

anställning sker endast på VREL under speciella omständigheter och väldigt sällan. Då

det är säsong året runt så har de fast arbetskraft. Vi ändrade därför våra frågeställningar

till följande:

Hur har Fairtrade gjort nytta för de anställda på VREL samt för företaget?

Vilka utmaningar samt utvecklingsområden anser de anställda vara de största?


3

AVGRÄNSNINGAR

VREL har fyra olika plantage i den östra regionen/Voltaregionen i Ghana, kallade Site A,

B, C och D. Vår studie är gjord på site D men vi har gjort korta besök på site B och C.

BAKGRUND

Fair Trade

”Fair Trade är en spännande blandning av folkrörelse och marknadsaktör, som

bidrar till att göra fattigdomen till historia. Fair Trade är konkret och

handlingsinriktad. Genom dina val kan du påverka direkt. I diskussionen kring Fair

Trade återfinns de komplexa och ideologiska frågorna kring hållbar utveckling,

företagens ansvar, globalisering och frihandel”.

(http://rodakorsetsfolkhogskola.com/profilkurser/fair-trade/)

Fairtrade (ihopskrivet) är en produktmärkning och en strategi som går ut på att genom

rättvis handel göra livet bättre för odlare och anställda i fattiga producentländer.

I utbyte mot premie och minimipris så kräver Fair Trade för anställd arbetskraft (förutom

de generella kriterierna) bland annat att:

Alla fast anställda arbetare har anställningsavtal som specificerar

ansvarsområden, lön och arbetstid, minst 2 veckors semester, sjuk- och

frånvaroersättning.

Hot, bestraffningar och sexuella trakasserier får inte förekomma

All övertid är frivillig och ska ersättas

Fria hälsokontroller erbjuds de anställda

De anställda får information om och utbildning kring hälsa och säkerhet, det ska

finnas rent vatten, toaletter, god ventilation, nödutgångar, brand- och första

hjälpen utrustning.

En premie för sålda varor betalas ut till en premiekommité för investeringar i

lokalsamhället

Beslutet för hur premien används tas av premiekommitén under demokratiska

former. Premien får inte investeras i produktionen då sådana investeringar ligger

på företagets ansvar.

VREL VREL startade 1988 av en ghanan/holländare med hjälp av FMO (Netherlands

Development Finance Company) Till en början var de 25 anställda på 90 hektar

bananplantage och de var de första i Ghana med att exportera banan. När Black Sigatoka,

en svamp som attackerar bananlöven och infekterar dem, spred sig i landet blev dock

företaget bankrutta och var tvungna att lägga ned.

http://rodakorsetsfolkhogskola.com/profilkurser/fair-trade/


4

1993 startades det upp på nytt med nya ägare och exporten började igen 1994. Vid

ungefär samma tid presenterade EU ett program kallat ACP (African and Carribean

Pacific countries) som gick ut på att vissa länder fick exportera i EU skattefritt med

villkor att de hade varit ett exportland under en tidsangiven period före programmet

startade. Detta var inget som VREL uppfyllde då Ghana inte hade någon export av banan

under den tidsramen, Ghana hade exporterat banan tidigare men det var på 60 talet – för

långt bak i tiden för att få ta del i programmet. För att kunna konkurrera med de länder

som då exporterade skattefritt till EU vände sig VREL till Max Havelaar och blev

Fairtrade certifierade 1996, som den första bananexportören i världen. Vid den

tidpunkten uppfyllde VREL redan många av de kriterier som ställdes som villkor för att

få certifieringen, så omställningen blev inte så omfattande.

Idag är VREL ett företag med 460 anställda, fyra olika plantager med en total area på 300

hektar. En arbetsvecka är från måndag till fredag med åtta timmars arbetsdag. Måndag -

onsdag arbetar alla ute på plantagen, de börjar klockan 07 på morgonen och får olika

uppgifter tilldelade av sin supervisor varje morgon. Arbetarna är uppdelade i olika team

och varje team har ett ansvarsområde (till exempel bevattning eller ogräskontrollering).

Vanligtvis är de flesta klara med sina arbetsuppgifter mellan 11-12 och får då gå hem

med full betalning. Torsdag och fredag är skördedag/packdag då bananerna görs redo för

export. De arbetar alla till minst klockan 16 och övertid förekommer. Övertid för en

veckodag är en och en halv gånger timlönen och för en helgdag/arbete på semester

betalas timlönen gånger två.

VRELs vision är att producera bananer med kvalitet och målet är att öka från 300 till 500

hektar plantage samt att öka antal anställda till 1000.

RESULTAT

De svar vi fått när vi pratat med ledning och Fairtrade Premium Committee är framförallt

att Fairtrade är anledningen till att VREL överhuvudtaget har överlevt eftersom de inte

fick ta del av de skattelättnader som kom med ACP programmet, men istället kunde bli

garanterad minipriset när det blev Fairtrade certifierade.

Mr. Ebenezer Narobi som är Farm Manager svarade kort och snabbt när vi frågade

honom om vad som är skillnaden på Fairtrade certifierade företag och konventionella

företag “the difference is that Fairtrade works”. Han har tidigare jobbat inom staten och

inom ett privat konventionellt företag och sa att Fairtrade gjorde det regeringarna inte

gjorde, nämligen såg till att de grundläggande rättigheterna, som alla anställda borde ha,

efterlevs. Bara för att ett land skriver under ILOs konventioner så ger det ingen garanti

för att villkoren följs då det inte kontrolleras. En annan faktor som Mr. Ebenezer nämnde


5

var att det sällan sker strejker i företag som är Fairtrade certifierade och att detta är något

som självklart gynnar företagen.

Vi fick liknande svar av Mr. Antony Blaise, Director of Agriculture, att utan Fairtrade

och minimipriset som man får när man är Fairtrade certifierad så skulle företaget aldrig

klarat sig. Han menade också på att Fairtrade certifieringen ger företaget en

kvalitetsstämpel och kan användas som marknadsföring.

Något som är gemensamt i svaren från både anställda och ledning är att Fairtrade har

hjälpt att utveckla deras community med till exempel skolor och datacenter för att barn

till människor i samhället ska få praktisk utbildning i data och inte bara läsa om det. Det

här är i sin tur kopplat till en utmaning som inte bara gäller Fairtrade utan egentligen är

en utmaning för utvecklingsländer i sig, nämligen att de unga idag inte är intresserade av

att ta över efter sina föräldrar inom jordbruket utan mer är intresserade av att jobba inom

andra områden så som IT. Eftersom VREL har varit Fairtrade certifierade under en

ganska lång tid har de genom åren hunnit med ganska många olika projekt, nedan följer

ett urval av dessa som har gynnat befolkningen och deras community och som har

kommit upp som positiva saker med Fairtrade i svaren från de vi har intervjuat:

Premien har gått till bygget av två skolor. Innan dessa fanns så skedde

undervisningen till exempel under skydd av träden, vilket gjorde att när det var

oväder så kunde barnen antingen inte gå till skolan eller så var de tvungna att

avbryta utbildningen mitt i. Premien betalar inte för lärarna utan har endast stått

för skolbyggnaderna. Premien har även använts till att betala skolgången för de

anställdas barn upp till second grade.

En del av premien har gått till stipendier för barn som man kallar “Brilliant but in

need” vilket betyder att de gör väldigt bra ifrån sig i skolan men deras föräldrar

Mr Ebenezer Narobi, Farm Manager Site D. Mr Anthony Blaise, Director of Agriculture


6

har inte råd att betala för vidareutbildning. För att få stipendiet måste barnet i

fråga gå igenom ett slags test för att “kontrollera” att premien kan gå till detta.

Alla anställda har sjukförsäkring genom företaget men genom premien har nu

även de anställdas respektive och barn fått National Health Insurance.

Då alla anställda inte bor i direkt anslutning till plantagerna så har de anställda

köpt två bussar för premien som de använder till och från jobbet. Företaget hyr

bussen av de anställda och inkomsten för det hamnar i premiefonden så att alla

kan ta del av de pengarna och inte bara de som använder bussen. Bussen kan även

användas till transport vid exempelvis bröllop eller begravning om den anställde

som det gäller önskar det. Många anställda har också fått cyklar som de kan

använda för att ta sig till jobbet, detta har även resulterat i att de kommer i tid och

“kommer överhuvudtaget” eftersom de tidigare var tvungna att gå, ibland ganska

långa sträckor.

För att stärka de anställda bredvid jobbet, speciellt kvinnor, används premien till

att utbilda inom andra områden, till exempel batikfärgning och bakning som de

sedan kan sälja vidare för att få en extra inkomst. Många av männen som arbetar

på VREL har lärt sig att köra bil, det erbjöds även till kvinnorna men inte många

ville hoppa på det erbjudandet. En del av männen har dock även gått kurser i

batikfärgning och bakning.


7

Premien har även gått till att lösa

katastrofer som har drabbat anställda.

Exempelvis för en kvinna, Faustina

Donkor, vars hus brann ned och hon

förlorade sitt och sin familjs hem.

Premien gick då till att ordna nytt boende

för dem.

När det gäller frågan vilka utmaningar som finns med Fairtrade och vad som kan göras

bättre så tog nästan alla vi pratade med upp att premien endast går till utveckling av deras

samhällen och att de inte kan få ta del av pengarna direkt. Det märktes att detta tidigare

och till viss del fortfarande sågs som ett problem även om det i juli 2014 förändras i

kriterierna så att de anställda kan få 20 % av premien i kontanter om de så önskar. Många

har dock svarat att detta inte är nog utan att för att känna sig motiverade så skulle 40 %

vara bättre. Eftersom det är de som sliter så känner de att det borde vara de som får

bestämma vad de själva vill göra med premien.

En utmaning i samband med detta är att många människor söker sig till den östra

regionen och voltaregionen för att arbeta. När de sedan gjort det i några år så flyttar de

hem igen, till exempel till Accra om det är därifrån de kommer. Detta kan göra att dessa

människor inte känner att de får ta del av det som premien går till i lika stor utsträckning

som de som faktiskt har sina familjer i de byar som gynnas av premien. Samtidigt

resonerade en supervisor, Paul, som vi pratade med som så att skulle en större del av

premien kunna betalas ut kontant till arbetarna så skulle de projekt som den är tänkt att gå


8

till kunna stagnera och i längden inte heller kunna gå till nya projekt i lika stor

utsträckning, vilket skulle kunna påverka samhällets utveckling till det sämre.

Den tredje utmaningen som uppenbarades under besöket på VREL var marknaden.

Som framkommit i intervjuerna på VREL anser såväl arbetare som ledning att människor

i de länder som konsumerar fairtradebananer måste få större kunskap, konsumera mer

och sprida ordet om betydelsen av fairtrade, detta för att VREL och andra

fairtradeproducenter ska kunna öka sin försäljning av fairtrademärkta varor.

Juliet tog också upp när vi satt i möte med FPC (Fairtrade Premium Committee) att de

önskar att de som utför kontrollerna kunde vara lite mer flexibla. Exemplet som kom upp

var att VREL förser alla arbetare med skyddskläder men det finns de anställda som inte

tycker att dessa kläder är bekväma så att så fort ingen ser så tar de av sig dem trots att de

vet att de är tvungna att använda dem. Detta kan göra att hela företaget blir lidande om

kontrollanten ser att skyddskläder inte används på rätt sätt. Samtidigt tog Juliet också upp

att de inte är tillåtna att “straffa” de anställda för detta utan att de egentligen inte kan göra

något om en anställd vägrar. Diskussion om detta för vi längre fram i denna rapport.

DISKUSSION

Samtidigt som Fairtrade har gjort nytta i samhällen och de anställdas liv med premien så

är det också just där mycket av frustrationen ligger hos de anställda, att de känner att de

inte kan ta del av premien och bestämma själva för sin egen skull och familj vad de

behöver. Det här är ju såklart helt förståeligt samtidigt som det ju också är viktigt att

bygga upp samhällen och utveckla genom skola, vägar och sjukhus. Många tyckte att

20% av premien som bonus var för lite, men om man skulle höja den procenten skulle det

kanske leda till att samhället inte skulle utvecklas på samma sätt och projekt skulle

stagnera eller inte utvecklas lika fort, precis som en av de anställda också påpekade.

Vi funderade mycket på det här med premien som en bonus i kontanter för de anställda

och det är en svår fråga. En tanke som kom upp var om det skulle vara möjligt att till

exempel höja procenten något eller kanske något år, om ett företag/kooperativ har gjort

ett visst antal projekt som visar att de är på god väg eller om premien har blivit jättehög

ett år så kanske de anställda skulle kunna få mer just det året. Samtidigt som vi ju förstår

att detta blir problematiskt eftersom de anställa som kanske sagt upp sig samma år som

bonusen infaller skulle gå miste om denna och samtidigt blir det inkonsekvent. Varje år

gör Fairtrade International en sammanställning av data och statistik från alla

fairtradeproducenterna. Den sammanställda rapporten använder de sedan i sitt arbete att

informera och guida i fairtradesystemet 1. Enligt rapporten såldes under år 2012 65

1 Monitoring the scope and benefits of fairtrade, fifth edition 2013,

http://www.fairtrade.net/fileadmin/user_upload/content/2009/resources/2013-Fairtrade-Monitoring-Scope-

Benefits_web.pdf.


9

procent av all bananskörd från fairtradecertifierade plantager med hyrd arbetskraft som

Fairtrade. Siffran för banankooperativ (i rapporten ”small producer organizations) var 61

procent. Försäljningsvolymerna av fairtradebananer hade sedan senaste mätningen

därmed ökat med 7 procent 2 .

Det finns en tydlig korrelation mellan utdelad premie och antalet sålda produkter. Om

man tittar på premien och hur stor den är i genomsnitt per arbetare och per produkt kan

man i rapporten se att under 2011-2012 var premien för bananproduktion per arbetare

strax över 800 euro. Detta är i särklass högst av alla fairtradeprodukter. Nästkommande

produkt är socker med en genomsnittspremie på 235 euro per arbetare, en skillnad på

nästan 600 euro vilket dessutom är ett gap som ökat sedan den senaste mätningen;

premien för bananer har ökat med 15 procent sedan förra mätningen och detta indikerar

att försäljningen av fairtradebananer har ökat.3

Tittar man på statistik på regionsnivå kan man se att storleken på premien per arbetare

(alla produktkategorier inkluderade) för Västafrika ligger på ungefär 50 euro. Ghana

ligger på plats fem globalt sett vad gäller mottagen fairtradepremie omfattande ett belopp

på 4,8 miljoner euro.4

Genomgående i intervjuerna med arbetarna på VREL var att de ville ha en större del av

premien i kontanter än vad som sker idag. Som vi tidigare nämnt har Fairtrade

International bestämt göra det möjligt för arbetarna att få ut 20 procent av premien i

kontanter genom bonus. Även om arbetarna fortfarande önskade få ut mer än denna

procentsats kan sägas att beloppet de kan få ut i kontanter kan bli betydande om

försäljningen totalt sett ökar i och med sammankopplingen mellan utdelad premie och

såld kvantitet.

Vad det gäller utmaningen med marknaden, så tror vi att vi ambassadörer måste sprida

kunskapen om Fairtrade och varför det är så viktigt att man köper Fairtrade vidare hela

tiden så att det sprider sig som en löpeld. Det var också ett genomgående budskap från

fler av de anställda när vi träffade dem. En banan odlad enligt Fairtrade och ekologiska

kriterier blir inte alltid stor, gul och fläckfri. Detta blir ett problem när fairtradebananen

krockar med västvärldens föreställning om hur en banan ska se ut. Detta påpekar de vi

intervjuat på VREL. Vi genomförde en högst ovetenskaplig undersökning i en medelstor

stad i Sverige.5 En snabb rundfrågning på stan där frågan löd ”vilken banan föredrar

du?”, två bananer hölls upp: en stor gul konventionellt odlad banan med en blå klisterlapp

av ett välkänt varumärke och en mindre banan med ett par skönhetsfläckar och ett

2 A.a sid 73.

3 A.a, sid 54ff.

4 A.a sid. 56-57.

5 Jönköping 2014-08-14, tjugo stycken slumpvis utvalda förbipasserande tillfrågade varav hälften kvinnor

och hälften män, ingen hänsyn tagen till ålder.


10

fairtradeklistermärke, svarar 6 av 10 att de föredrog den stora, konventionellt odlade

bananen. Det vanligaste svaret om varför de valde den bananen var att ”den såg godast

ut”. Vi kan som del av vårt informationsarbete under denna kurs hjälpa till att sprida

kunskapen om fairtradebananer och öka förståelsen för att giftfria bananer har större

diversitet i sitt utseende.

Vi svenskar äter cirka 17 kg bananer per år. Vi är därmed det land som äter mest bananer

bland de länder som inte själva odlar dem.6 Till följd av detta är det av stor betydelse för

VREL och andra producenter av fairtradebananer av vad som händer på en svenska

marknaden.

I mars 2014 gick ägarna till Pressbyrån och 7eleven, Reitan Convenience Sweden, ut med

ett pressmeddelande där de tillkännagav att de från och med vecka 13 2014 bara ska sälja

fairtradecertifierade och ekologiska bananer. På pressbyrån och 7eleven säljs idag 900

ton bananer per år och i och med beslutet att bara sälja fairtrade/ekologiska bananer siktar

de på en försäljningsökning med omkring 20 procent vilket skulle bli ytterligare 180 ton

sålda fairtradebananer.7 Detta initiativ blir mycket positivt för fairtradeproducenterna och

förhoppningsvis kan Pressbyrån/7-elevens initiativ också leda till att fler inom

detaljhandelsbranchen tar efter.

Fairtrade Sverige har utlyst år 2014 till

bananens år med målsättningen att

varannan banan som säljs i Sverige ska

vara fairtrademärkt vid årets utgång.

Idag har fairtradebananer 9 procent av

den totala bananmarknaden i Sverige

jämfört med 6 procent året innan.8 Om

det är realistiskt att inom ett år öka

andelen närmare 40 procentenheter när

tidigare ökning skett med blygsamma 3

procentenheter är svårt att säga men

med tanke på Pressbyrån och 7elevens

försäljningsbeslut kan det kanske bli

verklighet inom så snar framtid.

6 www.fairtradecenter.se/node/319, 2014-07-16.

7 www.dagenshandel.se/nyheter/snallare-bananer-hos-pressbyran.och.7.eleven, 2014-03-21.

8 http://fairtrade.se/nyheter/varannan-banan-fairtrade-markt-i-slutet-av-2014/, 2014-03-07.

http://fairtrade.se/nyheter/varannan-banan-fairtrade-markt-i-slutet-av-2014/


11

Vi tycker att det är bra att kontrollanterna är hårda, även om det var en av utmaningarna

som kom på tal. Vi förstår att det är svårt att tvinga anställda ha på sig säkerhetskläder

om de inte är bekväma i det (som var exemplet som kom upp), samtidigt så känner vi att

regler måste följas och som kontrollant kan man inte tänja på regler utan måste visa att

det är viktigt att följa dem. Det här är ju dock något som måste tas upp inom företaget

och lösas så at både anställda och ledning är nöjda. Känslan vi fick överlag var att

anställda var nöjda och glada över Fairtrade och tyckte att det var bättre att jobba för ett

företag som var Fairtrade certifierad än ett konventionellt företag, men vi fick även en

känsla av att de förväntade sig ganska mycket mer bara för att de var Fairtrade

certifierade. Därför är det viktigt från Fair Trade och det certifierade företagets ledning

att vara tydliga med att pengarna från premien inte är en slags bonus utan att de faktiskt

är till för samhället och i det långa loppet, landets, utveckling. Vi tror nog att Fair Trade

idag är tydliga med detta eftersom VREL har varit certifierade så pass länge och FPC på

VREL är ju medvetna om detta vilket de säkert också förmedlar till arbetarna. Det är ju

också enkelt att å andra sidan förstå att arbetarna känner att de vill ha en större del av

pengarna för att själva bestämma vad de ska göra med dem för att de ska fortsätta vara

motiverade och känna att deras jobb spelar en viktig roll i både sina egna och andras liv.

SLUTSATS

Efter att ha intervjuat och pratat med anställda och ledning på VREL så kan vi dra

slutsatsen att de flesta verkar vara positivt inställda till Fairtrade och att de är väldigt

nöjda med de förmåner som de får ta del av genom premien. Vi har sett de projekt som

premien har gått till och kan konstatera att detta har bidragit till att utveckla samhällen

och gett människor i dem ett bättre liv och samhälle att leva i. Även om det ibland var lite

svårt att prata med de anställda så fick vi känslan av att de kände sig nöjda och trygga på

deras arbetsplats och att de anser att Fairtrade hjälper dem. Den största utmaningen vi har

identifierat är att de anställda känner att de skulle vilja “ha mer av kakan” för att själva

bestämma vad de ska använda premiepengarna till i sitt privata liv. Den utmaning som vi

kan hjälpa till med är marknadsbiten. I och med att vi befinner oss i den del av världen

som konsumerar Fairtrade bananer kan vi inom ramen för denna kurs utforma vårt

informationsarbete så att fler förstår vikten av att välja rättvist producerade bananer och

därmed på sikt gynnar också den enskilda arbetaren i form av större premie.

KÄLLKRITIK

Tyvärr så blev en av oss sjuk under resans gång så vi var två på plats vilket gjorde det lite

svårt att utnyttja tiden på plats på VREL maximalt. Det var långa väntetider vilket gjorde

att vi inte alltid fick allt gjort som vi planerat en viss dag. Det hade därför underlättat om

vi varit fler som kunnat dela på sig och delat på uppgifterna. Så vi rekommenderar att

man är minst 4st i grupperna i framtiden. Då många av de anställda på VREL inte är helt


12

flytande på det engelska språket så har det också varit svårt att prata med dem vissa

gånger då de inte alltid har förstått vad det är vi har frågat om. Vi fick också känslan av

att en del inte riktigt ville prata och vi tror att detta kan bero på att de inte helt visste att vi

var där som studenter.

Fairtrade i praktiken på Volta Region Estates Limited (VREL)...har inte råd att betala för vidareutbildning. För att få stipendiet måste barnet i fråga gå igenom ett slags

Documents