Teologiska institutionen Vårterminen 2016 Examensarbete för masterexamen i mänskliga rättigheter 30 högskolepoäng Yttrandefrihet- till vilket pris som helst? En studie om yttrandefrihet och dess gränsdragning Författare: Aline Vinberg Handledare: Professor Carl-Henric Grenholm
72
Embed
Examensarbete; Yttrandefrihet- till vilket pris som …1044731/FULLTEXT01.pdf! 2! “Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga
This document is posted to help you gain knowledge. Please leave a comment to let me know what you think about it! Share it to your friends and learn new things together.
Transcript
Teologiska institutionen Vårterminen 2016 Examensarbete för masterexamen i mänskliga rättigheter 30 högskolepoäng
Yttrandefrihet- till vilket pris som helst? En studie om yttrandefrihet och dess gränsdragning Författare: Aline Vinberg Handledare: Professor Carl-Henric Grenholm
2
“Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att
säga det”.1
1 Citatet tillskrivs felaktigt Voltaire, medan det egentligen var Evelyn Beatrice Hall som tillskrev honom det i boken The Friends of Voltaire under pseudonymet S:G Tallentyre (först publicerad 1906) Cornell University Library. New York. 2009.
3
Abstract
The aim of this study is to research freedom of expression and its content and value.
The focus has been to find answers to where freedom of expression has its limits, if it
has any. This study has three aims: to research what freedom of expression means; to
research the arguments for it; and to research if there are any limits to freedom of ex-
pression.
Due to the aim of understanding the limits for freedom of expression, two questions
regarding whether freedom of expression shall be restricted by prohibiting racist or-
ganisations and hate speech are being answered.
Political philosophers Ronald Dworkin, Elena Namli, Thomas Scanlon, and Jeremy
Waldron’s theories on the limits of freedom of expression are analyzed through the
eyes of the theorists John Stuart Mill and Isaiah Berlin.
My conclusion from the research is that freedom of expression should not be limited
by forbidding racist organisations, but instead that it shall be limited by prohibiting
hate speech.
Keywords: Freedom of Expression, Freedom of Speech, Freedom, Hate Speech
Sökord: Yttrandefrihet, frihet, hate speech
4
Tack till:
Jag vill passa på att rikta ett stort tack till min handledare, professor Carl-Henric Gren-
holm för allt stöd under denna uppsatstid. Din vägledning och uppmuntran har betytt
oerhört mycket för mig. Jag vill också passa på att tacka professor Elena Namli, det är
ju tack vare dig som jag från första början valde att skriva om yttrandefrihetens grän-
ser. Tack för både inspiration och motivation.
Jag vill även tacka mina fantastiska klasskamrater till bollplank, alldeles särskilt
Charlotta, Charlotte och Noak.
Tack också till en fabulös kapten och ett gyllene päron.
Ma chère GM, merci d’avoir croisé les doigts pour moi.
Mamma, pappa och broder jord, mina tre goda ting, utan er, ingenting.
1. Introduktion ......................................................................................................... 7 1.1 Syfte och frågeställning ............................................................................................ 9 1.2 Material .................................................................................................................... 9 1.3 Tidigare forskning ................................................................................................... 11 1.4 Teori ........................................................................................................................ 12 1.5 Metod ....................................................................................................................... 12 1.6 Disposition ............................................................................................................... 14
2. Två teorier om frihet .......................................................................................... 15 2.1 John Stuart Mills tankar om frihet ........................................................................ 15
2.1.1 Vad innebär yttrandefrihet? ..................................................................................... 15 2.1.2 Vilka argument för yttrandefrihet tas upp? .............................................................. 16 2.1.3 Var går gränsdragningen för yttrandefriheten? ........................................................ 18
2.2 Isaiah Berlins tankar om frihet ............................................................................... 20 2.2.1 Negativ frihet och positiv frihet ............................................................................... 20 2.2.2 Fokus på den negativa friheten ................................................................................ 23 2.2.3 Uppfattningar om yttrandefrihet .............................................................................. 23
3. Rättsliga perspektiv på yttrandefriheten ............................................................ 26 3.1 FN:s konvention för de medborgerliga och politiska rättigheterna ........................ 27 3.2 Europeiska konventionen för de mänskliga rättigheterna ...................................... 29 3.3 Yttrandefriheten i svensk grundlag ......................................................................... 31 3.4 Internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering ....................................................................................................................................... 35 3.5 Hate Speech ............................................................................................................. 37 3.6 Konklusion ............................................................................................................... 41
4. Filosofiska teorier om yttrandefrihetens gränser ................................................ 41 4.1 Vad innebär yttrandefrihet? ................................................................................... 42 4.2 Vilka argument för yttrandefrihet tas upp? ............................................................ 46 4.3 Var går gränsdragningen för yttrandefriheten? ..................................................... 53 4.4 Konklusion ............................................................................................................... 58
5. Avslutande analys .............................................................................................. 61 5.1 Kritik av de fyra filosoferna .................................................................................... 61 5.2 Egna tankar om gränsen för yttrandefriheten ........................................................ 64 5.3 Bör man begränsa yttrandefriheten genom att förbjuda rasistiska organisationer? ....................................................................................................................................... 66 5.4 Bör man begränsa yttrandefriheten genom att förbjuda hate speech? ................... 67 5.5 Konklusion ............................................................................................................... 68
ICCPR- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (International Co-
venant on Civil and Political Rights)
EKMR- Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna (ECHR)
CERD- Internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskrimine-
ring
TF- Tryckfrihetsförordningen
YGL- Yttrandefrihetsgrundlagen
RF- Regeringsformen
7
1. Introduktion
Yttrandefrihet är ett begrepp som innehar en lång tradition inom liberalismen.
John Stuart Mill är en av de mest framträdande förespråkarna för tankarna om den all-
männa folkbildning som var en viktig del av liberalismens idéer om de rationella val
individen beräknades göra.2 Centrala delar för liberalismen blev kraven på rätt till
människors insyn i maktstrukturer, allmän och lika rösträtt samt tryck- och yttrandefri-
het.3 Liberalismens nyttoargument för handlings, tanke- och yttrandefrihet är att den
hjälper individer i deras personliga utveckling likväl som att friheterna bidrar till både
kulturell och materiell utveckling.4
Regeringens hemsida för mänskliga rättigheter beskriver yttrandefriheten som en av de
fri- och rättigheter som är en av de mest grundläggande i ett demokratiskt samhälle
med anledning av att den möjliggör för att människor skall kunna yttra sina åsikter och
skapa opinion, vilket i sig under lång tid betraktats som essentiellt när det kommer till
att de olika politiska processerna skall anses demokratiska.5 Samtidigt förs det en dis-
kussion idag om yttrandefrihetens gränser.
Jyllands-Postens publicering av Muhammedteckningar i samband med en artikel om
yttrandefrihet år 2005 ledde till stora protester mot avbildningarna av profeten Mu-
hammed.6 Människor demonstrerade, ambassader sattes i brand, ambassadörer kallades
hem, journalisten mordhotades och danska flaggor brändes.7
Konstnären Lars Vilks teckning av profeten Muhammed som rondellhund skulle ur-
sprungligen ha visats på Tälleruds hembygdsgård år 2007, men på grund av rädsla för
hur den skulle tas emot visades den aldrig. Teckningen publicerades dock ändå, bland
annat av Nerikes Allehanda i samband med en ledare om yttrandefrihet. Protester och
demonstrationer lät inte vänta på sig. Efter publiceringen har Lars Vilks själv tagit
emot flera dödshot likväl som att han undkom terrorattacken i Köpenhamn då två per-
soner fick sätta livet till.8
2 “Liberalism, social frihet och demokrati”, Molin, B, Nationalencyklopedin. Hämtad 160310. 3 A. A. 4 Larsson, R, Politiska ideologier i vår tid. Studentlitteratur, (sjunde upplagan) 2006. Lund. Sid. 30. 5 Mänskliga Rättigheter, regeringens egen webbplats för mänskliga rättigheter (Yttrandefrihet). Hämtad 160310. 6 “Muhammeds ansigt”, Rose, F. Jyllands-Posten. Publicerad 050930. Hämtad 160314. 7 ”10 år efter: fra Muhammed- tegninger til terrorplaner”. Bonde-Broberg, M. Jyllands-posten. Publicerad 150925. Hämtad 160314. 8 ”Konstnären Lars Vilks fånge i sitt eget land”. Orrenius, N, Dagens Nyheter. Publicerad 151127. Hämtad 160314.
8
Attacken mot satirtidningen Charlie Hebdos tidningsredaktion då totalt 12 personer
mördades år 2015 är också ett exempel på våldsamt missnöje med hur yttrandefriheten
används i dagens västerländska samhälle, bland annat hur karikatyrerna framställer
profeten Muhammed.9
Rätten till yttrandefrihet är stark men hur är det möjligt att fortsatt värna den utan att
det leder till att andras fri- och rättigheter inskränks? Bara för att man har rätt att säga
vad man vill, bör man kanske inte alltid göra det?
De tre händelserna visar prov på hur starkt skyddet för en individs yttrande och press-
frihet faktiskt är, och varje händelse har både påverkat och blåst nytt liv i den ständigt
pågående debatten kring vad som är rätt att yttra och inte.10
Sverige har vid ett flertal tillfällen fått ta emot kritik från bland annat FN för att man
tillåter rasistiska partier likväl som att dessa också tillåts demonstrera trots att jurister
menar att det inte finns något i svensk lagstiftning som skulle stå i vägen för ett sådant
förbud. Peter Nobel menar att Sverige är skyldiga att kriminalisera rasistiska organisat-
ioner. Han anser att många verkar har missuppfattat hela grundtanken med yttrandefri-
het som något som rättfärdigar att gå runt och hota, baktala och kränka sina medmän-
niskor, även om det går tvärtemot det vi förbundit oss till genom att skriva under FN-
konventionen från 1965 som är mot rasdiskriminering.11
Ett begrepp som finns inom den internationella kontexten när man talar om yttrande-
frihet och dess gränsdragning är hate speech, ungefärligt översatt till ”hatpropaganda”.
Sverige har valt att lagstifta mot hets mot folkgrupp, vilket innebär att yttringar som
innefattar hot eller missaktning måste riktas mot grupper för att kunna straffas.12 En
stor skillnad är att hate speech även innefattar yttringar som riktar sig mot individer.13
Är det rimligt att inskränkningar av yttrandefriheten görs om yttrandena omfattar
kränkningar likväl sådant som väcker anstöt hos andra?
Genom denna studie skall innebörden av yttrandefriheten och dess gränsdragning un-
dersökas, både utifrån ett politiskt filosofiskt och rättsligt perspektiv, likväl som att
9 ”Charlie Hebdo”, Nationalencyklopedin. Hämtad 160222. 10 “Lars Vilks förtjänar stöd i kampen för yttrandefrihet”. Dagens Nyheter. Publicerad 100517. Hämtad 160222. 11 “Jurister; inget hinder för att förbjuda nazistorganisationer”. Dagens Nyheter. Publicerad 140831, 16:15. Hämtad 160131. 12 Brottsbalken, 16 kap: Om brott mot allmän ordning, paragraf 8; Hets mot folkgrupp. Hämtad från riksdagens hemsida 160318. 13 Weber, A, “Manual on hate speech”. Strasbourg. Council of Europe Publications. 2009. Sid. 3.
9
gränsdragningen skall diskuteras utifrån nutida politisk filosofi. Detta för att sedan
kunna undersöka om restriktioner på den bör göras genom att kriminalisera både rasist-
iska organisationer och hate speech.
1.1 Syfte och frågeställning
I den här studien finns tre syften. Det första är att undersöka vad yttrandefrihet innebär.
Det andra syftet är att undersöka vad det finns för argument för att den berättigas. Det
tredje syftet är sedan att undersöka vad det finns för gränser för den. När jag undersö-
ker frågan om yttrandefrihetens gränsdragning kommer jag också undersöka frågan om
man bör inskränka på yttrandefriheten i förebyggande syfte genom tydligare restrikt-
ioner och förbjuda rasistiska organisationer och hate speech.
För att besvara studiens tre syften kommer dessa frågeställningar att diskuteras och
besvaras;
• Vad innebär yttrandefrihet?
• Varför är yttrandefriheten viktig?
• Vilka gränser finns för yttrandefriheten?
• Bör man begränsa yttrandefriheten genom att förbjuda rasistiska organisation-
er?
• Bör man begränsa yttrandefriheten genom att förbjuda hate speech?
1.2 Material
Det är två olika typer av material som kommer användas i studien, dels det politiskt
filosofiska, dels det rättsvetenskapliga materialet.
Det politiskt filosofiska materialet består av böcker och artiklar som skrivits av de nu-
tida politiska filosoferna, Ronald Dworkin, Elena Namli, Thomas Scanlon och Jeremy
Waldron. Dessa fyra har jag valt därför att de just berör yttrandefriheten och dess
gränsdragning.
10
Valet av Jeremy Waldron har gjorts med bakgrund av att han specifikt behandlat just
hate speech och balansen mellan den och yttrandefrihet i hans bok, The Harm in Hate
Speech. Thomas Scanlon belyser innebörden och begränsingen av yttrandefriheten
genom hans Millian Principle i hans artikel ”A Theory of Freedom of Expression”. I
Human Rights as Ethics, Politics, and Law diskuterar även Elena Namli förhållnings-
sättet till yttrandefriheten och var gränsdragningen bör göras. I Ronald Dworkins Ta-
king rights Seriously och Freedom’s Law resonerar han kring förhållningssättet till
yttrandefriheten, vilken också kommer att behandlas i analysen kring gränsdragningen
för yttrandefriheten av de nutida politiska filosoferna.
Det rättsvetenskapliga materialet består av primärkällor i form av FN:s konvention för
de medborgerliga och politiska rättigheterna genom artikel 19, europeiska konvention-
en om skydd för de mänskliga rättigheternas artikel 10, CERD (Internationella kon-
ventionen för avskaffande av rasdiskriminering), liksom svensk lagstiftning i form av
den grundlagsskyddade yttrandefriheten.
Till hjälp att tolka det juridiska materialet används sekundärkällor i form av rättsvetare,
and Democracy med redaktörerna Hare och Weinstein och International Human
Rights Law där redaktörerna är Moeckli mfl.
11
1.3 Tidigare forskning
Det har gjorts oerhört mycket forskning om yttrandefriheten och också då med olika
vinklar och fokusområden. En genomgång av forskningsfältet visar på att det går att
undersöka yttrandefrihet genom flera vetenskaper, däribland de två som jag valt,
genom det politiskt filosofiska, med en viss övergripande genomgång av
yttrandefriheten ur ett rättsvetenskapligt perspektiv.
I Ulf Petäjäs avhandling ”Varför Yttrandefrihet?” undersöks rättfärdigandet för
yttrandefrihet genom argument hos den demokratiska idétraditionen. Han studerar
varför yttrandefriheten anses vara värdefull, och det problematiska i att den till mångt
och mycket tas för givet. Han för även ett resonemang kring att han tolkar Scanlons
uppfattning om yttrandefriheten som en positiv rättighet.14
I artikeln ”Freedom of Expression versus Racist Hate Speech: Explaining Differences
Between High Court Regulations in the USA and Europe” av Erik Bleich, undersöker
han jämförande lagstiftning och yttrandefrihet i USA respektive Europa. Hans argu-
ment innebär att politiskt kulturella variabler likväl som rättsliga texter och olika typer
av rättsliga normer starkt påverkar de övergripande mönster som kan ses hos lagstift-
ningen.15
Wojchiech Sadurski tar i sin bok Freedom of Speech and Its Limits upp problematiken
med att yttrandefriheten är viktig, men inte absolut, och påpekar det svåra i att förhålla
sig till den, samtidigt som att förebygga den skada som också kan uppstå i form av ord
och yttranden. I hans bok analyserar han bland annat förhållandet mellan yttringar och
skada, likväl som idéen om att de rättsliga begräsningarna för yttranden bör ha en neu-
tral utgångspunkt.16
Detta är en del av den forskningen som finns inom området för yttrandefrihet, men jag
har valt att titta på några andra forskares perspektiv.
En bok jag valt att använda mig av är Extreme Speech and Democracy, som berör både
yttrandefrihet och hate speech inom den rättsvetenskapliga kontexten. I boken har jag
14 Petäja, U, ”Varför yttrandefrihet?”. Filosofie doktorsexamen vid samhällsvetenskapliga institutionen. Acta Wexionensia. Växjö University Press. 2006. 15 Bleich, E, Freedom of Expression versus Racist Hate Speech: Explaining Differences Between High Court Regulations in the USA and Europe”. Journal of Ethnic and Migration Studies. Volym 40:2. 2014. 16 Sadurski, W, Freedom of Speech and Its Limits. Dordrecht. Kluwer Academic Publishers. 1999.
12
använt mig av flera olika kapitel, både de som fokuserar på yttrandefrihet i en globali-
serad värld, likväl som redogörelser för extreme speech utifrån ett internationellt MR-
perspektiv och den smalare termen hate speech.17
1.4 Teori
Den teoretiska utgångspunkten för studien är John Stuart Mills och Isaiah Berlins tan-
kar om frihet. Valet av de två klassiska filosoferna grundar sig i att de är ledande inom
den filosofiska forskningen när det rör frihetsbegrepp och tolkningar av dessa.
Hos Mill finns specifika resonemang om yttrandefrihet, som syftar till att det är av
största vikt att en åsikt inte förbjuds eller falsifieras då det finns en möjlighet att denna
ändå kan innehålla ett uns av sanning.18 Hans tanke kring att en person har rätt att göra
vad den så önskar, så länge den inte orsakar någon annan skada genom sitt beteende
(icke skada andra-principen) kommer också att lyftas, som en möjlighet att se ett bre-
dare resonemang som inte bara syftar till yttrandefrihet.
Den andra teoretiska utgångspunkten är Isaiah Berlins syn på frihet genom hans tankar
om positiv och negativ frihet i essän om ”Två frihetsbegrepp”.
Den negativa friheten innebär frånvaro av hinder, om en person hindras att exempelvis
uppnå ett specifikt mål, saknar personen politisk frihet. Ju större en persons utrymme
är, där icke-inblandning sker, desto större är också dennes frihet.19 Den positiva frihet-
en beskrivs alltjämt som att en person har rätt att till autonomi eller att få styra sig
själv.20
1.5 Metod
Utifrån att det är två olika typer av material kommer dessa också att behandlas på olika
sätt. Den ena delen av materialet analyserar först yttrandefriheten inom den juridiska
kontexten då det rättsvetenskapliga materialet kommer att användas för att svara på
17 Hare, I, Weinstein, J, ”Extreme Speech and Democracy. Oxford University Press. 2009. 18 Mill, J-S, Om friheten. Natur & Kultur. Stockholm. 2009. Sid. 21-24. 19 A. A. Sid. 191f. 20 Berlin, I, Essäer om frihet. Timbro. Falun. 2011. Sid. 15.
13
frågeställningen vad yttrandefrihet är och var gränsen går. Tillvägagångssättet för att
behandla det juridiska materialet är en rättsdogmatisk metod, vilket innebär att man
presenterar lagen utifrån vad den säger. Rättsdogmatik redogör för de rättsliga regler
som finns inom ett område likväl som de specifika områdenas struktur.21
Fokus för metoden är att den skall tolka ut vad den rättsliga texten innebär, därav
kommer den användas i det juridiska kapitlet för att svara på vad yttrandefrihet är. När
undersökningen av konventionerna och lagstiftningen genomförs tas hjälp av jurister
och rättsvetenskaplig forskning i uttolkningen av vad dessa innebär. Materialet tas upp
för att redogöra för vad lagstiftningen säger om yttrandefrihet och dess gränser.
Av den andra delen av materialet görs en innehållslig idéanalys med tillhörande argu-
mentationsanalys av de nutida politiska filosoferna (Dworkin, Namli, Scanlon och
Waldron). En innehållslig idéanalys har som syfte dels att förklara och redogöra för
textens innehåll, dels att tydliggöra textens logiska uppbyggnad. Vid en innehållslig
idéanalys är det innehållet i texten som är av intresse, till exempel författarens stånd-
punkter och vad dessa innebär, likväl som den logiska anknytningen mellan de stånd-
punkter som tas upp i texten. Man ser också till hur författaren argumenterar för dessa
ståndpunkter i texten.22
Eftersom filosofernas argument skall analyseras innebär det att den innehållsliga
idéanalysen också innefattar en argumentationsanalys.
Texter kan ses som argumentativa på det sätt att de inbegriper uppfattningar som an-
tingen är normativa eller teoretiska i sin utformning. Vid studerandet av dessa texter
skall författarens ståndpunkter förklaras, samt vilka argument som framhålls för och
emot dessa ståndpunkter.23 Filosofernas texter tolkas och deras argument kommer att
analyseras. Fokus kommer att läggas på spänningen mellan hur de fyra ser på yttrande-
frihet och dess gränsdragning, också i förhållande till rasistiska organisationer och hate
speech. De fyra nutida politiska filosoferna hjälper mig att besvara de tre första frå-
gorna genom att deras uppfattning om yttrandefrihet analyseras, likväl som att jag ser
till hur de argumenterar för den. Jag undersöker också deras uppfattning om yttrande-
frihetens gränser.
21 Peczenik, A, ”Juridikens allmänna läror”. Svensk juristtidning. 2005. Sid. 249. 22 Grenholm, C-H, Att förstå religion- metoder för teologisk forskning. Studentlitteratur AB. Lund. 2006. Sid. 213-214. 23 A. A. Sid. 277.
14
I slutkapitlet görs sedan en egen bedömning med hjälp av de två teoretikerna, Mill och
Berlin som skall hjälpa till med förhållningssättet till yttrandefriheten genom att de
bidrar med perspektiv till vad frihet och yttrandefrihet innebär.
Här skall de två frågorna om huruvida en begränsning av yttrandefriheten bör utföras
genom att förbjuda rasistiska organisationer och hate speech besvaras. De två frågorna
blir då exempel på var gränsen för var yttrandefriheten går.
Den innehållsliga idé- och argumentationsanalysen leder därav fram till diskussionen
kring huruvida rasistiska organisationer och hate speech bör förbjudas eller inte. Dis-
kussionen kommer också att föras i förhållande till om det är viktigare med rätten att
uttrycka obekväma och populistiska åsikter, eller om det är än viktigare att skydda
samhället från rasism och hate speech.
1.6 Disposition
I kapitel ett presenteras studien med en kort inledning genom att belysa bakgrunden till
det valda ämnet och den problematik som finns inom området.
Detta följs sedan utav en redogörelse studiens syfte och frågeställning.
I kapitel två redogör jag för John Stuart Mills och Isaiah Berlins teorier om frihet.
I kapitel tre redovisar jag den juridiska aspekten av yttrandefriheten där det rättsveten-
skapliga materialet i form av lagstiftning och FN-konventioner redovisas.
I kapitel fyra analyserar jag de fyra nutida politiska filosoferna Dworkin, Namli,
Scanlon och Waldrons uppfattningar om yttrandefriheten och dess gränser. Här under-
söker jag hur de besvarar mina tre första frågeställningarna. Därefter kommer det
femte kapitlet som består av den egna analysen där jag redogör för mina uppfattningar
och de sista frågorna ska besvaras, likväl som att slutsatser dras och egen reflektion
görs.
15
2. Två teorier om frihet
I det här kapitlet ska jag behandla två teorier om frihet. Skälet för det är att jag vill se
till Mills och Berlins perspektiv på frihet, och för att kunna föra in dem till min dis-
kussion. De båda skall hjälpa mig i analysen av de fyra filosoferna.
2.1 John Stuart Mills tankar om frihet
John Stuart Mill presenterar sin studie om frihet och demokrati genom att förklara att
dess syfte består av principen (senare också kallad icke skada andra-principen) att det
kollektivt eller individuellt endast är tillåtet att inskrida i andra människors handlingar
om det är i självförsvarssyfte. Han förklarar det som att den enda gången tvång är
accepterat att använda på en individ i ett kultursamhälle är om en kränkning av någon
annan skall förebyggas.24
”Den enda frihet som förtjänar namnet, är friheten att på vårt eget sätt
fullfölja vårt eget bästa, så länge vi inte söker beröva andra deras väl-
färd eller hindra dem i deras strävan att ernå den”.25
2.1.1 Vad innebär yttrandefrihet?
Det finns ett område hos människan som endast påverkar henne själv, där inte sam-
hället i övrigt har något slags intresse. Det här området består av både hennes faktiska
liv lika mycket som sättet hon agerar i olika situationer. Mill tydliggör innebörden i
vad han menar med att endast personen i fråga påverkas, genom att förklara att det
gäller handlingar som är direkta. Alltså, om en direkt handling endast påverkar perso-
nen som själv utför den, har inte resten av samhället något med den att göra. De rätta
områdena för de mänskliga friheterna innefattar samvetsfriheten (samvetets inre rike),
friheten att följa våra strävanden och böjelser i stort, att få göra som vi själva behagar,
likväl som att ta konsekvenserna av dessa. Den tredje är friheten till sammanslutning
24 Mill, J-S, Om friheten. Sid. 17. 25 A. A. Sid. 20.
16
med andra individer. Mill diskuterar här att man kan anse att yttrande- och tryckfri-
heten skulle kunna utgöra ytterligare en frihetsprincip, men då han menar att den i
stort sett har samma grund som tankefriheten anser han att de två inte går att skilja
åt.26
Mill diskuterar vikten av att kunna ta del av båda sidor hos resonemang, och liknar
det med Ciceros teknik att studera sin motståndares argument, och att detta borde vara
en självklarhet för de som önskar ta reda på vad som är sant. För att detta ens skall
vara möjligt, skriver han att man därför måste ta del av de argument som finns.27
En person är endast ansvarig inför samhället om det påverkar andra individer. En per-
son har rätt till icke inskränkt frihet om det bara rör denne, då skall en människa anses
helt och hållet suverän, både över sin kropp och själ likväl som över sig själv.28
En människa behöver inte bara skyddas mot myndigheters förtryck, utan också mot
påtryckningar från allmänhetens opinion och att det finns en gräns för dess berätti-
gade inblandning i en människas liv. Att hitta denna gräns och försvara den, är helt
nödvändigt både för att motverka politiskt förtryck, och för en god samlevnad för
människor.29
En vanligt förekommande situation är den när sanningen befinner sig någonstans
mittemellan det han kallar för den ”kätterska meningen”, som vanligen är den som
innefattar de sanningar som är förbisedda och undertryckta, och den allmänt accepte-
rade åsikten. När dessa två strider mot varandra är det problematiskt om det är så att
argument endast skall ses som riktiga eller oriktiga.30
2.1.2 Vilka argument för yttrandefrihet tas upp?
Mill är av uppfattningen att åsikter fritt måste få komma till tals för att det ens skall
finnas en möjlighet att de skall kunna motbevisas. Han förklarar att det inte skulle
vara möjligt att veta om det som motbevisats faktiskt stämmer, om det är så att de
26 A. A. Sid. 20. 27 A. A. Sid. 43. 28 A. A. Sid. 18. 29 A. A. Sid. 12-13. 30 A. A. Sid. 52.
17
som argumenterar emot inte ges en ärlig chans att visa att just de argumenten inte är
möjliga genom att ogiltigförklara och bevisa att de inte stämmer.31
Det är inte i den hårda striden mellan delsanningarna det onda ligger, utan mer troligt
att det finns i det stilla undertryckandet av en av dessa. 32 Om en oriktig åsikt tystas
ned, innehåller den oftast ändå någon del som är sann, och eftersom allmänheten eller
de styrande sällan har hela sanningen, är det bara genom tvister mellan dem som
andra sidor av det sanna kan få komma till tals.33
Det skäl Mill anger som det starkaste mot att samhället skall ingripa mot en persons
angelägenheter är att det med största sannolikhet, när det sker, inträffar på fel ställe.
När det kommer till frågor som innefattar människors plikt mot andra och den över-
gripande samhällsmoralen, kan det i och för sig vara så att opinionen hos majoriteten
(den allmänna opinionen) har fel, men det finns också en möjlighet att den faktiskt har
rätt.34
Mill hävdar att felaktiga handlingssätt och åsikter alltid tids nog får se sig besegrat av
argument och fakta, men poängterar att dessa fakta och argument då också måste läg-
gas fram för människor om de skall kunna ha någon påverkan överhuvudtaget.35 Han
berör Newtons filosofi, och menar att de meningar som vi människor litar till allra
mest är de som det alltjämt är fritt fram att tillbakavisa och anmärka på.36
Om en åsikt inte är korrekt, så blir det som faktiskt är sant, än mer klart efter att den
har konfronterats med en felaktig föreställning. Han menar att det aldrig är möjligt att
garantera att en åsikt som försöker stoppas är felaktig, och även om så var fallet,
skulle motverkandet av den göra skada eftersom att det finns en möjlighet att åsikten
är sann.37
Problematiken ligger inte i huruvida någon gör anspråk på det som är riktigt, utan
istället det faktum att någon tar sig rätten att bedöma åt andra utan att de själva haft
31 A. A. Sid. 45. 32 A. A. Sid. 59. 33 A. A. Sid. 59. 34 A. A. Sid. 92. 35 A. A. Sid. 27. 36 A. A. Sid. 28. 37 A. A. Sid. 24.
18
möjlighet att ta del av vad som sagts av den andra parten.38 Lika fel som individer kan
ha är det också med olika tidsåldrar. Tidigare åsikter har exempelvis i en senare tids-
ålder inte bara ansetts felaktiga utan helt orimliga. Han menar att det troligen i fram-
tida tidsåldrar också kommer förhålla sig på samma sätt.39
2.1.3 Var går gränsdragningen för yttrandefriheten?
Mill anser att åsikter fritt bör få uttryckas, men bara om det görs inom de gränser som
inte får överträdas, även om det är svårt att komma fram till var den gränsen går. Om
bedömningsgrunden för gränsen var om åsikten skulle väcka anstöt, menar Mill att så
nästan alltid är fallet, och att det verkligt bekymmersamma istället är om åsikter ex-
empelvis undertrycks eller vanställs. Ett missbrukande av yttrandefriheten skall inte
heller kunna leda till rättsliga åtgärder av myndigheter, det är snarare den allmänna
opinionen som skall ingripa och avgöra var denna gränsdragning går från fall till
fall.40 Han skriver:
”Det är ju av hänsyn till friheten som man inte, utom till skydd för
andra, bör ingripa i en persons frivilliga handlingar”.41
Ett resonemang förs kring att det är rätt att personers åsikter har all rätt att få komma
till uttryck. Dock gör han en skillnad mellan om personen uttrycker åsikten i pressen,
eller om personen delar ut flygblad till en uppretad folksamling eller uttrycker sig
genom att ”muntligen förfäkta” dessa åsikter. Om de muntligen förfäktas, menar Mill
att det kan vara så att situationen kräver ett rättsligt ingripande. Han skriver:
”Individens frihet måste i detta fall vara begränsad, han får inte handla
så att han blir en plåga för andra människor”.42
38 A. A. Sid. 30-31. 39 A. A. Sid. 25. 40 A. A. Sid. 60f. 41 A. A. Sid. 112. 42 A. A. Sid. 63.
19
Jag tolkar detta som att han gör skillnad i att uttrycka en åsikt genom argumentation, i
detta fall i pressen, och att ”muntligen förfäkta” som jag kopplar ihop med en form av
hets av folkgrupp.
Mill problematiserar dock idén om att en person bör få agera och yttra vad som helst
så länge hen inte skadar någon annan genom att resonera kring att en person omöjligt
kan skada sig själv utan att detta inte skadar åtminstone en annan individ eftersom att
ingen är helt isolerad från det resterande samhället.43
Mill pratar om förhållningsnormer gentemot andra människor, bland annat i form av
att en människa inte får skada andras intressen (rättigheter, antigen reglerade i lag
eller överenskomna muntligt). En person har också ansvar i form av skyldigheter som
måste uppnås. Han förklarar dock att en persons sätt att handla kan innefatta skada
eller icke visad hänsyn till andra utan att personen rent rättsligt kränker någon annans
rättigheter, vilken då kan straffas på ett moraliskt sett44 av en allmän opinion, snarare
än via ett rättssystem.45
Om en persons handlingar (utifrån förutsättningen att denne är mentalt frisk och myn-
dig) endast påverkar den som utfärdar dem, måste det finnas total frihet, både avse-
ende den allmänna opinionen och ur en rättslig syn då individen helt och hållet skall
få handla utifrån sig själv och även ta de efterföljande konsekvenserna.46
Ett samhällsingripande är inte alltid befogat vid tillfällen då en person i sin strävan
efter ett berättigat mål skadar andra personers intressen. Det kan till och med vara så
att personen har rätt till denna överträdelse. Han beskriver det som en intressekollis-
ion individer emellan, och att de oftast är sprungna ur, och kommer att bestå så länge
det råder dåliga samhällsförhållanden. Dock poängteras också att det ibland ändå inte
går att undgå, då det i situationer kan vara så att en individ konkurrerar ut en annan47.
Så länge den person som skadat någon annan endast använt sig av justa medel och
tillvägagångssätt, utan svek, våld eller dylikt, finns varken moraliskt eller rättsligt
skydd för att undgå smärta för den besegrade personen.48
43 A. A. Sid. 88. 44 A. A. Sid. 86f. 45 A. A. Sid. 83. 46 A. A. Sid. 84. 47 A. A. Sid. 103f. 48 A. A. Sid. 104.
20
Mill konstaterar dock att närhelst allmänheten eller en person skadas eller riskerar att
lida skada, förefaller situationen rätten och moralens sfär istället för frihetens.49
2.2 Isaiah Berlins tankar om frihet
År 1957 mottog Berlin Chichele-professuren i social och politisk teori vid Oxfords
universitet, titeln för hans installationsföreläsning var ”Två frihetsbegrepp” vilket
också är det mest kända han skrivit.50 Hans essä om de två frihetsbegreppen positiv
och negativ frihet visar två sätt i ett sätt att se på vad frihet innebär och är baserad på
denna installationsföreläsning.51 Berlin menar att man till en början kan se de två fri-
hetsbegreppen, positiv och negativ frihet som att de ligger nära varandra men att de
utvecklats i motsatt riktning för att slutligen gått så långt som att stå i konflikt till
varandra.52
2.2.1 Negativ frihet och positiv frihet
Begreppet negativ frihet beskriver Berlin som:
”om jag av andra hindras att göra det som jag annars skulle ha kunnat
göra, så är jag i så måtto ofri”.53
Om andra människor sedan gör intrång på ett område där en person annars hade kun-
nat handla fritt är det tvång. Endast en persons oförmåga att uppnå ett visst mål inne-
bär inte att den är ofri, men om hen av andra personer hindras att uppnå ett specifikt
mål innebär det att man saknar politisk frihet.54
Att inte utsättas för andra människors ingripande när det kommer till en persons hand-
lingar är att vara fri, och ju bredare området för denna icke-inblandning, desto större
är en persons frihet.55 Berlin menar att:
49 A. A. Sid. 90. 50 Berlin, I, Essäer om frihet. Sid. 18. 51 A. A. Sid. 187. 52 A. A. Sid. 205. 53 A. A. Sid. 191f. 54 A. A. Sid. 191f. 55 A. A. Sid. 191.
21
”frihet är frihet, varken jämlikhet eller rättvisa eller kultur, eller
mänsklig lycka eller ett lugnt samvete”.56
Han förklarar att om en person avstår en del av dennes frihet, om friheten är beroende
av andras olycka för att på så sätt minska personens skam inför den ojämlikhet som
friheten grundas i, uppstår en total förlust av frihet, eftersom att en persons minskade
frihet inte per automatik leder till att andras frihet ökar. Andra värden kan visserligen
öka, såsom lycka eller rättvisa, men vad gäller frihet så består denna förlust. Han pe-
kar också på att det är skillnad på social eller ekonomisk frihet och den ”liberala” in-
dividuella friheten. Berlin poängterar dock att det vid tillfälle kan vara så att in-
skränkningar på somligas frihet är nödvändiga för att andra personers frihet ska kunna
garanteras.57 Poängen tydliggörs genom resonemanget:
”Vidden av en människas eller ett folks frihet att välja att leva som de
vill måste vägas mot fordringarna hos många andra värden, bland vilka
jämlikhet, rättvisa, lycka, trygghet, allmän ordning kanske är de up-
penbaraste exemplen. Av denna anledning kan den inte vara obegrän-
sad”.58
Även om frihet har förklarats på många olika sätt, har den gemensamma nämnaren
ofta inneburit frihet från något59 och att det som är kärnan i försvarandet av frihet är
det ”negativa målet att avvärja andras inblandning”.60
Berlin anser att det nödvändigtvis inte behöver finnas ett samband mellan ett demo-
kratiskt styre och individuell frihet, exempelvis menar han att frågeställningen ”vem
styr mig?” helt förnuftsenligt är åtskild frågan ”i hur stor uträckning lägger sig staten
i mina förehavanden?”. Det är just i denna åtskillnad, som olikheten mellan det nega-
tiva och positiva begreppet om frihet slutligen finns.61
56 A. A. Sid. 197. 57 A. A. Sid. 197. 58 A. A. Sid. 259. 59 A. A. Sid. 199. 60 A. A. Sid. 200. 61 A. A. Sid. 203.
22
Den positiva innebörden av frihet är istället snarare en frågeställning kring vem som
avgör vad en person får eller inte får göra, likväl vad den skall vara, och Berlin menar
att det är stor skillnad mellan frihet från och frihet till.62
Positiv frihet förklarar Berlin som att den grundar sig i en individs önskan att kunna
vara herre över sig själv. Han skriver:
”Jag vill att mitt liv och mina beslut skall bero på mig själv, inte på yttre kraf-
ter av något slag. Jag vill vara verktyget för mina egna, inte för andra männi-
skors viljeakter”.63
Han klargör det som att en person istället för att vara ett objekt, vill ses som ett sub-
jekt och att ens handlande skall bestämmas av anledningar och syften som en person
avsiktligen tagit på egen hand och inte på grund av yttre faktorer som påverkat
dessa.64 Positiv frihet kan innebära att en person trots att den inte är någon annans
slav, och faktiskt är herre över sig själv, ändå kan vara naturens slav eller rentutav
under sina egna ”otyglade lidelser”. Kanske har människor upplevt att de haft chan-
sen att göra sig fria från detta av naturen eller andliga typen av slaveri och då känt att
de blivit mer medvetna om både ett styrande jag, likväl som ett annat jag inom dem
själva som har övervunnits. 65
Det styrande blir det högre jaget som identifieras med förnuftet. Berlin beskriver det
som det verkliga jaget, autonoma jaget, det ideala jaget, eller jag när jag är som bäst.
I kontrast till detta högre jag finns ett lägre jag vilket är det som drivs av och faller
offer för oförnuftiga impulser och icke kontrollerade begär. Det lägre jaget benämns
som ett empiriskt jag som till skillnad från det högre jaget, exempelvis låter sig sve-
pas med av lidelser och begär och som måste tyglas om det skall ha möjlighet att
kunna åstadkomma den fulla höjden av dess verkliga natur.66
Berlin diskuterar om det kan vara så att en persons empiriska jag, det lägre jaget inte
är medvetet om vad som egentligen är bäst för dennes verkliga eller högre jag. Det
leder honom in på att det kan finnas de som berättigar tvång på människor eftersom
62 A. A. Sid. 204. 63 A. A. Sid. 205. 64 A. A. Sid. 205. 65 A. A. Sid. 206. 66 A. A. Sid. 206.
23
de menar att de vet vad som är nödvändigt och bäst för att personen i fråga skall
uppnå sitt verkliga eller högre jag. Han beskriver ett slags ”oupplyst” tillstånd hos det
empiriska jaget som helt enkelt inte vet bättre.67
2.2.2 Fokus på den negativa friheten
Berlin anser att varje tolkning av ordet ”frihet” utan tvivel måste innefatta ett mini-
mum av det som han beskrivit som negativ frihet, ett område där en person inte på
något sätt hindras av något eller någon. Om man av andra hejdas att över huvud taget
göra någonting utan påverkan av andra, då anser han inte att denne person varken
moraliskt eller juridiskt skulle kunna klassas som en människa.68
Det väsentliga för frihet som begrepp, både när det gäller den positiva och den nega-
tiva betydelsen, är att någon eller något skall avstyras eller hållas tillbaka. Det kan
vara fråga både om människor som vill sätta sig över, eller inskränker på en persons
område, likväl som det kan vara fråga om fruktan, fasta idéer, neuroser eller irration-
ella krafter.69
Graden av negativ frihet som pluralismen omfattar anser Berlin vara det ideal som är
humanare och sannare, i jämförelse med de mer strukturerade, auktoritära och disci-
plinerades mål vilket är det ”positiva självherraväldets ideal...”.70 Han menar att den
negativa friheten är mer sann då den i alla fall medger att människor har fler mål än
bara ett, att de inte kan beräknas på samma sätt, likväl som att de konkurrerar med
varandra.71
2.2.3 Uppfattningar om yttrandefrihet
Då Berlins resonemang inte berör yttrandefriheten specifikt i sig, är det från hans tan-
kar om de två friheterna som jag gör en vidare tolkning för hur de skulle kunna vara
applicerbara på uppfattningen om yttrandefrihet. Vikten i hans argumentation finns
67 A. A. Sid. 207. 68 A. A. Sid. 247. 69 A. A. Sid. 243. 70 A. A. Sid. 260. 71 A. A. Sid. 260f.
24
inom hans diskussion kring den negativa friheten genom uppfattningen att en person
skall erhålla ”frihet från något” och ha ett utrymme utan inblandning från andra. Att
frihet som begrepp, vare sig det är frågan om negativ eller positiv frihet, måste inne-
bära ett område hos människan där hen inte hindras av någon eller något, kopplar jag
samman med tanken om yttrandefriheten.
Här tolkar jag det som att Berlin anser att det är av stor vikt att en person har utrymme
och rätt att göra vad den behagar, exempelvis då att yttra sig, likväl som att ta del av
information och olika åsikter. Att vikten för honom ligger i att en person faktiskt skall
ha möjlighet att yttra sig fritt eftersom att det inte finns något ”yttre” hinder som står i
vägen. Jag tolkar honom som att det därav blir viktigare att en person inte förbjuds
eller hindras sin yttrandefrihet, mer än den faktiska friheten att yttra precis vad som
helst. Som han själv nämner, ”frihet från snarare än till något”.
Berlin tar dock upp att det även finns andra värden som också måste tas hänsyn till,
där en begränsning för friheten är nödvändig, exempelvis om en annan person riskerar
att fara illa. Utifrån det resonemanget drar jag en parallell till att även yttrandefrihet
måste begränsas om det är så att en annan person riskerar att ta skada.
2.3 Konklusion
Kärnan för Mill är att en person skall ha frihet att leva sig eget liv och ta egna beslut
så länge det inte leder till att någon annan person kommer till skada i enlighet med
icke skada andra-principen. Fokus för Mill i hans diskussion för yttrandefriheten är att
han anser att den är viktig då alla åsikter måste få yttras och debatteras om man skall
kunna komma fram till sanningen. Vikten av att allt måste få argumenteras, och att
det är nödvändigt att få ta del av dessa åsikter är kärnan i hans resonemang. Istället för
att det absolut viktigaste är att en person skall få säga precis vad den vill, tolkar jag
Mill som att det viktigaste argumentet istället är att allt måste yttras just för att vi skall
kunna ta reda på vad som är sanningen. Ett resonemang han för är just att han anser
att det är rätt att personers åsikter skall få komma till uttryck, men att han då gör
skillnad på om personen i fråga uttrycker denna åsikt i pressen, delar ut flygblad till
en uppretad folksamling eller om hen inför denna folksamling ”muntligen förfäktar”
de här åsikterna. Om dessa åsikter ”muntligen förfäktas” anser han att ett rättsligt
25
ingripande kan vara nödvändigt. Med resonemanget drar jag slutsatsen att vi behöver
yttrandefriheten och att den är av oerhörd vikt, men att det som yttras skall göras un-
der lugna förhållanden och genom en saklig debatt.
Berlins förklaringar om negativ och positiv frihet gör gällande att man kan se på frihet
på olika sätt, både som frihet från något, likväl som frihet till något. De innebär olika
saker men han lägger mest vikt vid den negativa friheten och det nödvändiga i att
människor erhåller ett utrymme utan påverkan från någon eller något. Han beskriver
det som att en person inte skall hållas tillbaka eller avstyras av någon annan. Att en
person inte hindras, eller att någon annan bestämmer över denne, är det viktigaste för
Berlin. Dock uttrycker han också att frihet inte endast står för sig själv, utan att det
också måste vägas mot flera andra viktiga värden såsom jämlikhet och rättvisa. Av
det drar jag slutsatsen att det innebär att han skulle ansett det vara av stor vikt att en
person måste ha friheten att yttra sig, men att det inte är en absolut rättighet, som inte
inom några omständigheter får begränsas. Andra värden måste därav tas i beaktande
och precis som han nämner, vägas mot varandra.
Studerar man Mill och Berlin är det ofrånkomligt att inte vara medveten om att Mill
verkade innan Berlin, och att Berlin både har studerat och diskuterat Mill samt blivit
influerad av honom. Vid studerandet av de båda märker man detta. De har båda lik-
nande uppfattning om en människas rätt till självbestämmande och suveränitet, men
pratar också om gränsen för denna då en enskild individs agerande skulle riskera att
inskränka på någon annans frihet eller andra värden om överträdelsen gjorts på ett
icke juste, eller våldsamt sätt.
Sett till de båda filosoferna Mill och Berlin, tolkar jag att tyngden hos Mill ligger på
friheten att få yttra sig, och det vitala i att åsikter förs fram och argumenteras, allt för
att sanningen skall kunna nås. Mill fokuserar på det viktiga i att själva yttringen
kommer fram.
Berlins tyngdpunkt tolkar jag å andra sidan vara friheten i att uttrycka sig och ta del
av både information och åsikter, utan att detta begränsas av någon eller något, men att
fokus ligger i just att inte inskränkas av andra.
Dock kan det mycket väl vara så att deras teorier tolkas på detta sätt eftersom Berlin
inte specifikt tar upp yttrandefriheten på samma sätt som Mill ju faktiskt gör.
26
3. Rättsliga perspektiv på yttrandefriheten
I detta kapitel kommer jag att beskriva de rättsliga innebörderna av yttrandefrihet ge-
nom att först redogöra för yttrandefriheten i FN:s konvention om de medborgerliga
och politiska rättigheterna (ICCPR) genom artikel 19 samt yttrandefriheten enligt den
europeiska konventionen för de mänskliga rättigheterna (EKMR) genom artikel 10.
Därefter redogörs för yttrandefriheten i svensk grundlag, följt beskrivning av den in-
ternationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering
(CERD), och till sist ges en redogörelse för hate speech.
Kapitlet skall hjälpa till att tolka yttrandefriheten och dess gränser inom den juridiska
kontexten för att bredda perspektivet från det politiskt filosofiska.
Det rättsliga perspektivet skall hjälpa till att undersöka vad yttrandefriheten innebär,
likväl som var gränsen för den går. Eftersom rättsliga texter först görs gällande när de
tolkas, kommer som tidigare nämnts, rättsvetare hjälpa till med tolkningen utav dessa.
I boken Extreme Speech and Democracy skriver Dieter Grimm att demokrati inte
finns utan en allmän diskurs, och att det inte finns någon allmän diskurs utan yttrande-
frihet, mediefrihet och frihet till information. Det är endast om rätten består både av
den aktiva och passiva sidan, både friheten att fritt få uttrycka sin egen åsikt, samt
friheten att ta del av andras åsikt, som den anses vara en vittomspännande frihet till
kommunikation.72 För att kunna balansera yttrandefrihet å ena sidan, med andra
skyddade värden, används proportionalitetsprincipen av de flesta länder idag.73
Grimm påtalar att yttrandefrihet inte endast kan tillåtas om den gynnar demokratin,
utan att rättigheten innehar ett värde som är oberoende av demokrati, och att även ett
förkastande av demokratin måste få vara tillåtet.74
Även om yttrandefrihet är en viktig rättighet, får det inte finnas någon tvekan om att
den aldrig kan vara absolut, då det finns en risk att yttranden kan skada andra friheter
och skyddade intressen.75 Gemensamt för artikeln gällande yttrandefrihet hos FN:s
72 Grimm, D, ”Freedom of Speech in a Globalized World” som ingår i boken: Extreme Speech and Democracy. Sid. 11. 73 A. A. Sid. 13. 74 A. A. Sid. 14. 75 A. A. Sid. 12.
27
konvention för de medborgerliga och politiska rättigheterna och densamma hos Euro-
pakonventionen är att den är en så kallad kvalificerad rättighet, vilket innebär att sta-
ten har rätt att begränsa den vid särskilda situationer, till skillnad från exempelvis
rätten till att slippa tortyr, som aldrig går att begränsa eller göra inskränkningar på.76
3.1 FN:s konvention för de medborgerliga och politiska rättigheterna
År 1966 antogs konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna
(ICCPR) i FN:s generalförsamling som sedan trädde i kraft år 1976 i Sverige. Bland
artiklarna inom konventionen finns artikel 19, som berör åsikts- och yttrandefrihet.
Denna finns även fastslagen i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna
som antogs redan år 1948.77 ICCPR har även en tillsatt kommitté som i sin tur år
2011 fastställde en allmän kommentar (nummer 34) till artikel 19.78 Den allmänna
kommentaren är framtagen för att ge de förbundna staterna vägledning i hur en artikel
skall tolkas.79 Artikel 19 lyder:
Artikel 19 1. Ingen får utsättas för ingripande för sina åsikters skull. 2. Var och en har rätt till yttrandefrihet. I denna rätt ingår frihet att oberoende av territoriella gränser söka, ta emot och sprida uppgifter och idéer av alla slag, i tal, i skrift och i tryck, i konstnärlig form eller genom annat valfritt ut-trycksmedel. 3. Utövandet av de rättigheter som avses i punkt 2 medför särskilda skyldig-heter och särskilt ansvar. Detta utövande får därför underkastas vissa in-skränkningar men endast sådana som är angivna i lag och som är nödvändiga a) för att respektera andra människors rättigheter eller anseende, b) för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen, folkhälsan eller sedligheten.
Kevin Boyle och Sangeeta Shah förklarar att yttrandefriheten har beskrivits som ett
kriterium för alla andra rättigheter, likväl som att den anses vara omöjlig att separera
76 Hare, I, “Extreme Speech Under International and Regional Human Rights Standards” som ingår i boken: Extreme Speech and Democracy. Sid. 69. 77 FN:s hemsida, ”Konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna”. Hämtad 160423. 78 Regeringens hemsida för de mänskliga rättigheterna- Yttrandefrihet/Internationella regler för yttrandefrihet. Hämtad 160423. 79 Connors, J, Schmidt, M, ”United Nations” som ingår i boken International Human Rights Law. (Andra upplagan). Hampshire. Oxford University Press. 2014. Sid. 380-381.
28
från både tanke- förenings och mötesfrihet. Den beskrivs också som grundläggande
för alla de andra rättigheterna, även de kulturella, ekonomiska och sociala.80
Yttrandefriheten är en individuell rättighet och betyder att en person har friheten att
uttrycka sina tankar utan att straffas för det, likväl som att den också innefattar frihet-
en att kommunicera med andra samt att höra andras åsikter och möjligheten att utbyta
idéer och information. Artikel 19 (p. 2) innefattar det positiva innebörden av yttrande-
frihet inom internationell rätt. Den innebär däribland friheten att söka, ta emot och
dela information. Friheten att söka information inbegriper också att som journalist
aktivt kunna utreda till förmån för allmänhetens intresse. Friheten att ta emot inform-
ation har Europadomstolen tolkat som rätten för allmänheten att meddelas och få ta
del av information, samtidigt som det är medias plikt att se till att dela just den in-
formationen.81
Friheten att dela information innefattas av rätten att dela information och idéer genom
all typ av media och genom vilken form som helst. Alla former av uttryck är skyd-
dade genom artikeln, såväl uttalade och skrivna som bilder och konst. Dessa uttryck
är också skyddade att förmedlas genom alla tänkbara tillvägagångssätt, exempelvis
genom sång och böcker, såväl som internet.82
Ivan Hare beskriver dock att FN:s råd för de mänskliga rättigheterna håller politiskt
muntliga framställningar som kärnan för det som skall skyddas genom artikel 19.83
Eva Brems belyser att alla rättigheter inte är absoluta, och att de därför går att be-
gränsa, vilket ges uttryck för i den tredje paragrafen (p.3) som redogör för inskränk-
ningar som anses nödvändiga, bland annat då för att säkerställa respekten för andra,
likväl som för att skydda rikets säkerhet.84 Boyle och Shah menar att till skillnad från
att människor genom tankefriheten har rätt att tänka precis vad de vill, så får personer
inte alltid säga eller skriva precis vad de vill. De förklarar likt Brems att den tredje
paragrafen hos artikeln innefattar ansvar och förpliktelser, både när det gäller medias
80 Boyle, K, Shah, S, ”Thought, expression, association, and assembly” som ingår i boken: International Human Rights Law. Sid. 225. 81 A. A. Sid. 226. 82 A. A. Sid. 226. 83 Hare, I, “Extreme Speech Under International and Regional Human Rights Standards”. Sid. 70. 84 Brems, E, ”State regulation of xenophobia versus individual freedoms: the European view”. Journal of Human Rights. 1:4. 2002. Sid. 483.
29
roll, men också när begränsningar anses nödvändiga för att säkerställa andra perso-
ners rättigheter och anseenden, samt exempelvis rikets säkerhet och den allmänna
ordningen.85
3.2 Europeiska konventionen för de mänskliga rättigheterna
Endast ett par år efter att den universella deklarationen för de mänskliga rättigheterna
antagits av generalförsamlingen i FN hade det nystartade Europarådet tagit fram en
konvention (europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna) som skrevs under den fjärde november 1950 i
Rom.86 Artikel 10 i konventionen lyder:
Artikel 10 Yttrandefrihet 1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets in-blandning och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel hindrar inte en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag. 2. Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldighet-er, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten, den territoriella integri-teten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet.
Artikeln innebär att varje person har rätt till yttrandefrihet likväl som åsiktsfrihet, och
att fritt få ta emot uppgifter och tankar, likväl som att också fritt få sprida dem utan att
någon inblandning från myndighet sker. Detta helt oberoende av i vilket land man
befinner sig. På grund av att rättigheten innefattar skyldigheter och ansvarstagande får
exempelvis inskränkningar göras och straff utdömas, bland annat om det anses nöd-
vändigt i ett demokratiskt samhälle.87
85 Boyle, K, Shah, S, ”Thought, expression, association, and assembly”. Sid. 228. 86 Danelius, H, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis. (Fjärde upplagan). Stockholm. Norstedts Juridik. 2012. Sid. 17. 87 Strömberg, H & Lundell, B, Grundlagsskyddad yttrandefrihet. Studentlitteratur AB. Lund. 2013. Sid. 15.
30
Hans-Gunnar Axberger förklarar att Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna
kontrollerar att medlemsländerna fullgör sina konventionsåtaganden. Artikel 10 är
”allmänt hållen” och det är genom praxis från Europadomstolen som artikeln får sitt
innehåll vilken stämmer väl överens med synsättet för Sveriges yttrandefrihetsgrund-
lagar. Vid tolkning av artikel 10 hänvisas ofta till ett domstolsuttalande som utgångs-
punkt. Han skriver:
”Med de begränsningar som följer av paragraf. 2 i artikel 10, är den inte bara
tillämplig på ’information och idéer’ som mottas positivt eller som anses
oförargliga eller likgiltiga, utan också på sådana som kränker, chockerar eller
stör staten eller någon del av befolkningen. Sådana är de krav på den plural-
ism, tolerans och vidsynthet förutan vilka det inte finns något ’demokratiskt
samhälle’.88
Bland annat betyder detta att varje ”villkor”, ”inskränkning”, ”straffpåföljd” och
”formföreskrift” som föreskrivs för området skall stå i proportion till det rättmätiga
mål som strävas efter. Axberger tillägger också att det vid något fall varit så att skyd-
det för yttrandefriheten i Europakonventionen sträckt sig längre än det svenska (Pas-
tor Green-målet, NJA 2005 s.805) då den tilltalade dömts för hets mot folkgrupp i
Sverige men sedan friats i Europadomstolen med åberopande av skyddet för yttrande-
friheten enligt artikel 10.89
Eva Brems menar att begränsningen hos artikel 10 paragraf. 2 generellt sett ses som
nödvändig i ett demokratiskt samhälle för att skydda andras rättigheter, likväl som
anseenden. Detta innebär en konflikt mellan rättigheter med en person eller en grupp
av personers rätt till yttrandefrihet å ena sidan, och en annan persons eller grupps rätt
att inte diskrimineras å den andra sidan. Exempelvis rättfärdigas då förbud mot rasist-
iska yttranden med anledning av den skada den åsamkar andra individer eller grup-
per.90
88 Axberger, H-G, Yttrandefrihetsgrundlagarna. Norstedts Juridik AB. Krakow/Stockholm. 2014. Sid. 26-27. 89 A. A Sid. 26-27. 90 Brems, E, ”State regulation of xenophobia versus individual freedoms: the European view”. Sid. 494-495.
31
Stijn Smet redogör för att vissa uttryck tillhör kärnan hos artikel 10 genom att dom-
stolen har framhållit specifika sidor av yttrandefrihet, däribland politiska yttranden
och pressfrihet just för att de är så grundläggande i ett demokratiskt samhälle. Speci-
ella kategorier av personer, exempelvis politiker, ges en vid yttrandefrihet med anled-
ning av att de anses vara både representanter och försvarare av människors intres-
sen.91
3.3 Yttrandefriheten i svensk grundlag
Yttrandefrihetsrätten innefattar de rättsliga regler och garantier som innebär skydd för
yttrandefriheten och anger också hur den skall användas. Regleringen för detta sett till
svensk rätt finns till största del i grundlagarna. När det gäller tryckta former av yttran-
den regleras dessa i tryckfrihetsförordningen (TF), och när det kommer till yttranden
som görs i tv, radio eller annan s.k. ”teknisk upptagning”, regleras dessa i yttrandefri-
hetsgrundlagen (YGL).92 Yttrandefrihetsgrundlagarna avser yttranden och informat-
ionsutbyten som är offentliga och riktar sig till en mer utbredd publik, inte sådana
som uttrycks i en privat kontext.93
Utöver TF och YGL finns också bestämmelser för yttrandefriheten i regeringsformen
(RF) som täcker de former av yttrande som inte innefattas av TF och YGL.94
RF hänvisar specifikt vidare till TF och YGL och skall därför ses som ett komplement
till de två yttrandefrihetsgrundlagarna. Det är betydande för yttrandefriheten när det
gäller andra typer av sammanhang och former.95
I den grundlagsskyddade regeringsformen (RF) återfinns skyddet för yttrandefrihet:
2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter
Opinionsfriheter 1 § Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad 1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
91 Smet, S, Freedom of expression and the right to reputation: Human rights in conflict. American University In-ternational Law Review. (Första upplagan). Volym 26. 2010. Sid. 219. 92 Axberger, H-G & Strömberg, H, Yttrandefrihetsrätt. Studentlitteratur AB. Lund. 2004. Sid. 9-10. 93 Axberger, H-G, Yttrandefrihetsgrundlagarna. Sid. 31. 94 Axberger, H-G & Strömberg, H, Yttrandefrihetsrätt. Sid. 9-10. 95 Axberger, H-G, Yttrandefrihetsgrundlagarna. Sid. 21-22.
32
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden, 3. mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk, 4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats, 5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften, och 6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. I fråga om tryckfriheten och motsvarande frihet att yttra sig i ljudradio, television och i vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar gäller tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. I tryckfrihetsförordningen finns också bestämmelser om rätt att ta del av allmänna handlingar. Lag (2010:1408).
Skyddet för yttrandefriheten är inte absolut, utan får begränsas i enlighet med RF 2:21
& 2396, dessa lyder:
21 § Begränsningar enligt 20 § får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. Lag (2010:1408). 23 § Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. Vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras med stöd av första stycket ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter. Att meddela föreskrifter som utan avseende på yttrandens
innehåll närmare reglerar ett visst sätt att sprida eller ta emot yttranden anses inte som en begränsning av
yttrandefriheten och informationsfriheten. Lag (2010:1408).
Katarina Alexius förklarar hur yttrandefriheten såg ut vid demokratins genombrotts-
tid:
”En tanke kan åskådliggöras genom t.ex. bilder och gester. I moderna sam-
hällen kommuniceras meddelanden vanligen genom tal- eller skriftspråk. Ytt-
randefrihet kan sägas innebära frihet att utan begränsningar och oavsett ämne
kunna meddela andra personer allehanda information.”97
Hennes beskrivning åskådliggör skillnaden i dåtidens yttrandefrihet eftersom att det
idag ju finns begränsningar för den.
Beskrivningen av att det råder yttrandefrihet betyder i detta avseende att det råder
frihet att förmedla information, likväl som att en person har frihet att själv få skapa
sin egen uppfattning. Med anledning av att information inte nödvändigtvis består av
åsikter, innebär det att politisk yttrandefrihet som begrepp är smalare än frihet till
yttrande och att förmedla information. Vanligen anses tryckfrihet som en del av ytt-
randefrihet, men sett till terminologin hos svensk juridik uppfattas de allt som oftast
som två skilda saker.98
Genom paragrafen framkommer att yttrandefriheten även skyddas i tryckfrihetsför-
ordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YFG). Yttrandefriheten är en relativ
frihet, vilket innebär att den i lag kan begränsas. Både yttrandefriheten och informat-
ionsfriheten får inskränkas på vid hänvisning till bland annat allmän ordning och ri-
kets säkerhet, likväl som anseendet hos enskilda och beivrandet av brott. Dock bör
det föreligga ”särskilt viktiga skäl” för att inskränkningarna skall vara legitima, samt
att de skall ha föregåtts av beaktande för både yttrande- och informationsfriheten i
största möjliga mån.99 Axberger skriver:
97 Alexius, K, Politisk yttrandefrihet. En studie i lagstiftning och praxis under demokratins genombrottstid. Stockholm. 1997. Nerenius & Santérus Förlag. Sid. 19. 98 A. A. Sid. 19. 99 Strömberg, H & Lundell, B, Grundlagsskyddad yttrandefrihet. Sid. 12-13.
34
”En begränsning får ske endast för att tillgodose ett ändamål som är godtag-
bart i ett demokratiskt samhälle”.100
Begränsningen får inte vara så omfattande att den riskerar att hota människors fria
åsiktsbildning, likväl som att inskränkningen inte endast får baseras på religiös, kultu-
rell, politisk eller liknande åskådning.101
Axberger förklarar att:
”Yttrandefrihet är en princip som betyder att värdet av en vidsträckt yttrande-
frihet erkänns och skyddas av rättsordningen”.102
Det finns alltså gränser för yttrandefriheten, och de här yttrandefrihetsbrotten anges i
TF 7:4 och 5 men gäller även för YGL då den hänvisar till TF. Här särskiljs brott mel-
lan otillåtna yttranden och otillåtna offentliggöranden.103
Ett sådant brott är hets mot folkgrupp (som förklaras något lite närmre i avsnittet om
hate speech nedan) medan en annan typ av yttrandefrihetsbrott är förolämpning som
innebär att en person ”smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller
genom annat skymfligt beteende” (TF 7:4 paragraf.15). Dock förklaras att den här
typen av kriminalisering endast görs gällande för handlingar som är riktade mot end-
ast person, vilket Axberger förklarar att det därför inte passar speciellt bra inom ra-
men för yttrandefrihetsbrott som bygger på förutsättningen att något sprids till all-
mänheten.104
Ytterligare kan också nämnas att censur brukar ses som yttrandefrihetens största fi-
ende vilken gör att yttrandefrihet ofta likställs med censurförbud. Axberger skriver:
”Censurens ställning som yttrandefrihetens fiende nummer ett kan
också förklaras med det tvång den utövar mot den enskildes frihet att
under eget ansvar göra sin stämma hörd inför andra”.105
100 Axberger, H-G, Yttrandefrihetsgrundlagarna. Sid. 21. 101 A. A. Sid. 20-21. 102 A. A. Sid. 84. 103 A. A. Sid. 84. 104 A. A. Sid. 97. 105 A. A. Sid. 71.
35
Han menar att det ur yttrandefrihetssynpunkt, är mindre skadligt med ingripanden
som sker i efterhand, då en framställning som redan genomgått censur, hejdas från att
komma ut över huvud taget.106
3.4 Internationella konventionen om avskaffande av alla former av
rasdiskriminering
En annan av FN:s konventioner är den internationella konventionen om avskaffande
av alla former av rasdiskriminering (CERD) som trädde i kraft 1970 i Sverige.107
Konventionen syftar till att alla länder som ratificerat den skall fördöma all form av
rasdiskriminering liksom att med alla tänkbara medel rensa bort det. Alla medborger-
liga, sociala och ekonomiska rättigheter skall också kunna säkerhetsställas att de inte
innefattar någon form av diskriminering.108 I anslutning till konventionen finns även
en kommitté bestående av experter på området som har till uppgift att granska att län-
der som anslutit sig till konventionen uppfyller sina åtaganden.109 Artikel 4 i konvent-
ionen uttrycker specifikt fördömande av organisationer och propaganda som diskri-
minerar på grund av ras, hudfärg och etnicitet:
Artikel 4 Konventionsstaterna fördömer all propaganda och alla organisationer som grundar sig på föreställningar eller teorier att någon ras eller persongrupp av viss hudfärg eller visst etniskt ursprung skulle vara överlägsen någon annan grupp eller som söker rättfärdiga eller främja rashat och diskriminering i någon form och åtar sig att vidta omedelbara och konkreta åtgärder som syftar till att utrota all uppmaning eller utövande av sådan diskriminering. I detta syfte skall konventionsstaterna, med vederbörligt beaktande av de principer som omfattas av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och av de rättigheter som uttryckligen anges i artikel 5 i denna konvention, bland annat a) förklara som brottslig gärning som är straffbar enligt lag allt spridande av idéer grundade på rasöverlägsenhet eller rashat, uppmaning till rasdiskrimine-ring, liksom alla våldshandlingar eller uppmaning till sådana handlingar mot en viss ras eller en grupp av personer av annan hudfärg eller annat etniskt ur-
106 A. A. Sid. 71. 107 Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter. Konventionen om avskaffande av rasdiskriminering (CERD). Hämtad 160425. 108 Hare, I, “Extreme Speech Under International and Regional Human Rights Standards”. Sid. 64. 109 Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter. Konventionen om avskaffande av rasdiskriminering (CERD). Hämtad 160503.
36
sprung och även lämnande av stöd i någon form till rasistiska aktiviteter, in-klusive finansiering av sådana aktiviteter, b) olagligförklara och förbjuda organisationer samt organiserad propaganda och all annan propaganda som främjar och uppmanar till rasdiskriminering, samt förklara deltagande i sådana organisationer eller i sådan verksamhet som brottslig gärning som är straffbar enligt lag, samt c) inte tillåta offentliga myndigheter eller offentliga institutioner, vare sig nat-ionella eller lokala, att främja eller uppmana till rasdiskriminering.
I enlighet med artikel 4 åtar sig ett land att göra det straffbart för:
”spridande av på rasöverlägsenhet eller rashat grundade idéer, uppmaning till
rasdiskriminering, varje våldshandling eller uppmaning till sådan handling
mot någon ras eller persongrupp av annan hudfärg eller annat etniskt ursprung
och även lämnande av stöd i någon form av till rasförföljelse, inklusive finan-
siering därav”.
Artikeln uttrycker också specifikt att de länder anslutna till konventionen skall för-
bjuda de organisationer som uppmanar till eller främjar rasdiskriminering.110
Som en verkan av att konventionen blev svensk lag tillkom lagen om hets mot folk-
grupp som ny straffbestämmelse i Brottsbalken.111
Ivan Hare gör en jämförelse mellan artikel 4 och en annan artikel i konventionen när
han ser just artikel 4 som smalare än artikel. 20 (också i ICCPR, som förbjuder inci-
tament till våld och hat) just för att den endast gör gällande för rasistiskt hate
speech.112
Artikel 4 ses som särskilt specificerad till skillnad från ICCPR som mer talar om för-
bud då den explicit kräver kriminalisering utav spridning av åsikter om rasöverläg-
senhet, likväl som incitament till hat och diskriminering. Artikeln innefattar även or-
ganisationer som verkar för, och gör anstiftan till rasdiskriminering. Ivan Hare näm-
ner också att kommittén för CERD själva har fastställt att artikel 4 är helt förenlig
med yttrandefriheten (som också är refererad till i samma konvention under artikel
5).113
110 Bäärnhielm, P, Danowsky, P & Upmark, G, Hets mot folkgrupp- ett brott! (skrift framtagen på uppdrag av DO. Triva-Tryck AB. Linköping. Sid. 3. 111 A. A. Sid. 4. 112 Hare, I, “Extreme Speech Under International and Regional Human Rights Standards”. Sid. 71-72. 113 A. A. Sid. 71-72.
37
Eva Brems förklarar att rasdiskrimineringskonventionen är den internationella kon-
vention som sträcker sig längst gällande anti-rasistiska restriktioner när det rör sig om
de mänskliga rättigheterna. Genom artikel 4 förpliktigas de förbundna staterna att de:
”fördömer all propaganda och alla organisationer som grundar sig på
föreställningar eller teorier att någon ras eller persongrupp av viss hudfärg el-
ler visst etniskt ursprung skulle vara överlägsen någon annan grupp eller som
söker rättfärdiga eller främja rashat och diskriminering i någon form och åtar
sig att vidta omedelbara och konkreta åtgärder som syftar till att utrota all
uppmaning eller utövande av sådan diskriminering…”.
Det som också gör att den anses sträcka sig så långt är att den uppmanar till förbud
mot organisationer som ”främjar och uppmanar till rasdiskriminering”. Dock förkla-
ras att detta skall göras med hänsyn till bland annat då yttrandefriheten, vilket gör att
medlemsstaterna därmed är fria att själva avgöra hur långt man skall gå gällande be-
gränsningen av den. Exempelvis har de flesta medlemsstater kriminaliserat rasistiska
uttryck medan allt färre har förbjudit rasistiska sammanslutningar.114
3.5 Hate Speech
Jag använder mig av en bok som heter Extreme Speech and Democracy där det vidare
uttrycket extreme speech används, men jag har här valt att fokusera på det som besk-
rivs som hate speech. En kategori under vad som kallas extreme speech är hate speech
vilken grundar sig i hat mot andra, vilken också inom moderna demokratier ofta blivit
föremål för lagstiftning. Enkelt uttryckt innebär hate speech yttranden av hat mot
andra individer eller grupper som vanligen grundar sig karaktärsdrag som exempelvis
ras och som uppfattas som fördelat över den grupp som det riktas mot. Rättssystem
försöker inte att förbjuda uttryck av hat i sig, utan istället förbjuder regleringar i form
av hate speech snarare den som yttrar sig från att använda det till att uppnå ett annat
syfte med det som uttrycks, vilket vanligen kan vara att framkalla hat hos andra per-
soner eller uppmuntran till diskriminering. Den senaste utvecklingen inom området
114 Brems, E, ”State regulation of xenophobia versus individual freedoms: the European view”. Sid. 484.
38
för hate speech är att den har utvidgats från att mest innefatta yttranden om ras till att
även omfatta religion och sexualitet.115
År 2002 definierar också Oxford English Dictionary hate speech såsom tal vilket ut-
trycker hat eller intolerans för andra sociala grupper, speciellt baserat på just sexuali-
tet eller ras. Att förbjuda hate speech innebär då att förbjuda ”extrema” uttryck av
intolerans eller ogillande.116 Efter ett århundrade av folkmordsförsök, tenderar lagen
idag att fördöma hatiska uttryck som är kopplade till ras och religion. Likadant gäl-
lande etniska grupper. Detta återfinns både genom förbud bland annat i ICCPR och
CERD.117
Robert Post förklarar att alla rättsliga försök till att förbjuda hat ställs inför djupa svå-
righeter genom att urskilja hat från meningsskiljaktighet eller ogillande. Detta ef-
tersom att även de som anser att ”extremt tal” skall förbjudas, villigt skulle medge att
meningsskiljaktigheter, och till och med meningsskiljaktigheter sprungna ur ogil-
lande, bör skyddas och värnas om eftersom att det är politikens livskraft. Han ställer
sig frågande till när normalt ogillande förvandlas till straffbart hat, och undrar hur
denna åtskiljning är möjlig att göra.118 Post menar att regleringar för hate speech
finns i en mängd olika varianter och att en av dem innebär att lagstiftning för hate
speech inbegriper bestraffande av en yttring beroende av dess sätt att presenteras, mer
än själva innehållet.119
Mycket av regleringen för hate speech innebär tillåtande för uttryck gällande nat-
ionalitet, ras och religion så länge uttalandena håller sig till ett ”passande och mode-
rat” beteende, och bestraffar sådana uttalanden som skadar känslorna bland de perso-
ner vi lever bland. Detta leder i sin tur till frågan om hur lagen kan särskilja mellan å
ena sidan yttranden som ses som ”passande men kontroversiella”, och å andra sidan
sådana yttranden som skadar och förolämpar känslorna hos andra personer och fram-
kallar hat. Om inte åtskillnad görs med bakgrund till innehållet i uttalandet, hur kan
det då göras? Post föreslår att åtskillnaden endast kan upprätthållas av de sociala nor-
115 Hare, I & Weinstein, J, ”General Introduction: Free Speech, Democracy, and the Suppression of Extreme Speech Past and Present”. Sid. 4. 116 Post, R, ”Hate Speech” som ingår i boken: Extreme Speech and Democracy. Sid. 123. 117 A. A. Sid. 125. 118 A. A. Sid. 125-126. 119 A. A. Sid. 127.
39
mer som finns hos omgivningen eftersom det är genom normer som en socialiserad
person, i vilken kultur som helst kan avgöra vilka yttranden som uppfattas som ex-
trema eller inte. Dessa normer tillåter oss att urskilja yttranden som är grova föro-
lämpningar från sådana som visar respekt.120
Ivan Hare förklarar att yttrandefriheten i artikel 19 i ICCPR innebär ett väldigt be-
gränsat skydd för så kallat extreme speech121 medan Boyle och Shah tar upp att
CERD genom artikel 4 faktiskt förpliktigar medlemsstater att förbjuda både yttranden
som uppmuntrar till rashat likväl som krigspropaganda.122
Europadomstolen tillåter vissa former av extreme speech vilka är skyddade i och med
artikel 10, som inte endast innefattar idéer och information som fördelaktigt tas emot,
utan även inbegriper sådan information som skulle kunna väcka anstöt, chockera eller
störa någon del av befolkningen. Det finns exempel från domstolen som visar att arti-
kel 10 ger skydd för rasistiska och antisemitiska yttranden om det går att visa att dessa
var del i en diskussion som ansågs vara av samhälleligt intresse. Ett sådant fall är Jer-
sild v. Danmark, där en journalist dömts för att ha spridit rasistiska förolämpningar
genom ett reportage då domstolen fastställde att domen var oproportionerlig och att
den inskränkte på hans skydd i och med artikel 10. Journalisten friades eftersom det
inte var hans åsikter som spridits, dock poängterade domstolen att de som yttrat åsik-
terna dömdes.123
Det är dock väldigt ovanligt med fall där sådana typer av uttryck som i fallet ovan
faktiskt skyddas. I de flesta fallen anser domstolen att extreme speech helt och hållet
faller utan för domstolen jurisdiktion, alternativt att inskränkningar är berättigade om
de föregås av minsta möjliga risk till skada.124 Hare nämner också att domstolen varit
mycket ovillig att ge skydd åt yttranden som förolämpar religiösa känslor, men att det
samtidigt finns bevis som talar för att domstolen möjligen är beredd att tänka om och
vara mer villig för att yttranden skall skyddas från inskränkningar som görs vid såd-
ana av religiöst känsligt slag.125 Genom fall från Europadomstolen kan man se att
120 A. A. Sid. 128. 121 Hare, I, “Extreme Speech Under International and Regional Human Rights Standards”. Sid. 70. 122 Boyle, K, Shah, S, ”Thought, expression, association, and assembly”. Sid. 230. 123 Hare, I, “Extreme Speech Under International and Regional Human Rights Standards”. Sid. 73. 124 A. A. Sid. 73. 125 A. A. Sid. 74.
40
Europakonventionen skiljer på hate speech där man anser att det bakomliggande syf-
tet är att piska fram en stämning av hets, och andra typer av uttalanden.126
Ett av yttrandefrihetsbrotten inom svensk lagstiftning är hets mot folkgrupp som inne-
bär att någon ”hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp
av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etiskt ursprung, trosbe-
kännelse eller sexuell läggning” (TF 7:4 p.11). Vad gäller innebörden av ”folkgrupp”
så är den inte närmre preciserad, vilket lett till tillägget om ”annan sådan grupp av
personer” eftersom det inte gått att bedöma hets mot ”invandrare” som straffbart då
dessa inte är en folkgrupp.127
På uppdrag av Europarådet tog Anne Weber, expert inom mänskliga rättigheter, fram
en manual för att klargöra innebörden av hate speech och för att fungera som vägle-
dande i policyarbetet utifrån de kriterier som Europadomstolen fastställt utifrån rätts-
praxis. Som inledning förklarar Weber att det inte finns någon gemensamt fastställd
definition av hate speech trots att det ofta används. Även om stater genom lagstiftning
förbjuder uttryck som uppgår till hate speech, skiljer det sig åt när det gäller förbuds-
bestämmelserna. Europarådets ministerkommitté har med en av sina rekommendat-
ioner, 97 (20) gällande hate speech, definierat det som:
“The term ’hate speech’ shall be un- derstood as covering all forms of express-
ion which spread, incite, promote or justify racial hatred, xenophobia, anti-
Semitism or other forms of hatred based on intolerance, including: intolerance
expressed by aggressive nationalism and ethnocentrism, discrimination and
hostility against mi- norities, migrants and people of immigrant origin.” 128
Weber förklarar att denna betydelse av hate speech även innefattar kommentarer som
ovillkorligen är riktat mot en person eller en specifik grupp av personer.129
126 Strömberg, H & Lundell, B, Grundlagsskyddad yttrandefrihet. Sid. 16. 127 Axberger, H-G, Yttrandefrihetsgrundlagarna. Sid. 98. 128 Europarådets ministerkommittés rekommendation Nr. R (97) 20. Sid. 108. 129 Weber, A, Manual on Hate Speech. Strasbourg. Council of Europe Publications. 2009. Sid. 3.
41
3.6 Konklusion
Sammanfattningsvis visar lagstiftningen att skyddet för yttrandefriheten är starkt,
dock är den inte någon absolut rättighet eftersom att det är möjligt att begränsa och
inskränka på den. Vid händelser eller tillfällen som exempelvis kan innebära en sä-
kerhetsrisk, såsom förtal eller kränkning, förs diskussionen om det är hate speech som
pekar på var gränsen för yttrandefriheten går.
Värt att tillägga är också att yttrandefrihetens största fiende är censur, varför rättighet-
en också ofta likställs med censurförbud. Sett till lagstiftningen anses inte rasistiska
organisationer utgöra något hot, och kan därför inte heller ses som ett tydligt exempel
som gräns för var yttrandefriheten går.
Hos EKMR skyddas vissa former av extreme speech genom artikel 10, dock förs ju
diskussioner om hate speech, vilken också i mångt och mycket återfinns i lagstiftning
(hets mot folkgrupp) samt hos Europadomstolen som använder sig av termen i praxis.
4. Filosofiska teorier om yttrandefrihetens gränser
I detta fjärde kapitel skall jag analysera fyra filosofiska teorier kring vad yttrandefri-
het innebär, hur de argumenterar för den, samt var gränsen för den går. Som tidigare
redogjorts för kommer fokus för min analys vara att undersöka spänningen mellan
hate speech och rasistiska organisationer men utifrån hur de fyra filosoferna ser på
yttrandefrihet. Här görs en analys av deras teorier och en analys av hur de argumente-
rar för sina ställningstaganden. Jag vill också förklara att jag gör en tolkning och för-
söker utläsa hur de skulle svara på dessa utifrån de argument de lyfter fram. De fyra
filosoferna berör inte alltid specifikt just de frågeställningarna som jag undersöker,
men utifrån deras argument tolkar jag sedan hur resonemangen kring dem troligtvis
skulle se ut utifrån den logiska anknytningen mellan ståndpunkt och argument som en
innehållslig idéanalys innebär. De tre frågorna diskuteras var för sig av de fyra filoso-
ferna; Ronald Dworkin, Elena Namli, Thomas Scanlon och Jeremy Waldron.
42
4.1 Vad innebär yttrandefrihet?
Ronald Dworkin förklarar att yttrandefriheten (First Amendment) är väldigt abstrakt i
sig, och att den inte kan appliceras på konkreta fall, utan att den endast kan anslå en
slags övergripande poäng eller syfte till rättighetens abstrakta garanti för ”yttrande-
eller pressfrihet”. Samtida rättsvetare och domare måste försöka hitta ett politiskt rätt-
färdigande för att yttrandefriheten skall kunna passa in i de flesta fall av tidigare utö-
vande av konstitutionen och även då också tidigare utdömda fall av Högsta Domsto-
len, likväl som att hitta ett bra skäl till varför yttrandefriheten skall garanteras en så-
dan privilegierad och speciell ställning bland våra friheter.130
Anledningen till att många av de stora rättigheterna, däribland yttrandefrihet, är ab-
strakta är för att politiker talar om rätten till dem, men att det inte finns någon antydan
till att de skulle vara absoluta, och utan förslag för att visa deras betydelse vid extra
komplexa sociala situationer.131
Det är naturligt att säga att yttrandefriheten är en rättighet, snarare än ett mål, ef-
tersom att medborgare är berättigade den friheten då det är fråga om politisk moral.
En politisk rättighet anser han vara en individualiserad politisk strävan.132
Medborgare (amerikanska) skall inneha specifika grundläggande rättigheter mot den
styrande makten, moraliska rättigheter som gjorts till rättsliga genom grundlagen.
Dworkin menar att dessa rättigheter måste vara starkt förankrade om de skall vara
värda att skryta över. Anspråket om att medborgare har rätt till yttrandefrihet måste
innebära att det är fel av den styrande makten att hindra dem från att yttra sig, även
vid de tillfällen då de styrande tror att det som sägs skulle orsaka mer skada än
nytta.133 Han påpekar dock att den styrande makten inte behöver bevilja samma frihet
till lyhörda demonstrationer som beviljas till lugn politisk debatt, eftersom den först-
nämnda orsakar mycket mer problem än det senare.134
130 Dworkin, R, Freedom’s Law: The Moral Reading of the American Constitution. Oxford University Press. 1996. Sid. 199. 131 Dworkin, R, Taking Rights Seriously. Bloomsbury. 2013. (Först utgiven av Duckworth, London/New York, 1977). Sid. 119. 132 A. A. Sid. 115-116. 133 A. A. Sid. 230. 134 A. A. Sid. 239.
43
Här tolkar jag honom som att han åtskiljer möjliga hätska yttringar i form av demon-
strationer, sådana som kan tolkas som hate speech, och yttringar som görs i en annan
miljö när mer eller mindre politiskt sakliga argument uttrycks. Hans resonemang ser
jag som hans inställning till rasistiska organisationer, och att det därav bör få existera,
men att de inte är lika självklart att de skall få uttrycka precis vad som helst.
Grunden i yttrandefriheten som rättighet måste vara antagandet att det är ett personligt
angrepp på en person att hindra denne från att uttrycka vad hen tror på, speciellt då
gällande frågor som rör hur hen styrs av den styrande makten. Anti-upplopp-
lagstiftningen må vara utformad så att en person tillåts uttrycka dennes principer på
ett sätt som inte är provocerande, men då menar Dworkin att poängen mellan yttrande
och värdighet går förlorad. En person har inte friheten att uttrycka sig fritt om denne
inte kan anpassa hens retorik till hur upprörd hen är. Han anser att det är arrogant av
majoriteten att anta att de mer ortodoxa sätten att uttrycka sig är det som är mest pas-
sande bara för att den (majoriteten) anser att ett visst sätt att uttrycka sig är chocke-
rande.135
På det sättet som Berlin beskriver de två centrala delarna av negativ och positiv frihet,
anser också Dworkin att vi ser till den negativa friheten, exempelvis friheten att
”speak our minds without censorship” som väldigt viktig, men menar att staten aldrig
är rättfärdigad att inskränka på en sådan negativ frihet, även om det skulle vara mest
lämpat och bra ur ett säkerhetsperspektiv.136
Yttrandefrihet, uppfattad och skyddad som en fundamental, negativ frihet, är kärnan
för det val som moderna demokratier har gjort, ett val som nu måste hedras (bland
annat) genom att hitta ett eget sätt att bekämpa de skamliga ojämlikheter som kvinnor
fortfarande drabbas av.137
Nu har vi sett Dworkins uppfattning om vad yttrandefriheten innebär, vad säger nu
Thomas Scanlon? Jo, Scanlon menar att yttrandefriheten innefattar två delar, ”artifici-
ell” och ”naturlig”. Den artificiella tolkar han som en grupp handlingar skyddade ge-
nom berättigade former av politiska handlingar under en konstitution som anses rim-
135 A. A. Sid. 242. 136 Dworkin, R, Freedom’s Law: The Moral Reading of the American Constitution. Sid. 215. 137 A. A. Sid. 221.
44
liga. Den naturliga aspekten baseras mer på naturliga och moraliska principer som
utgör yttrandefriheten.138 Den grupp av handlingar som Scanlon åsyftar till är acts of
expression (handlingar av yttranden) vilken innefattar alla de handlingar som används
för att ”kommunicera” någon form av ställningstagande eller åsikt till en eller ett fler-
tal personer. Denna definition är bred, men det som innefattas av acts of expression är
att åsikten eller ställningstagandet måste kopplas samman med intentionen att den
skall förmedlas.139 När det handlar om en teori om yttrandefrihet innebär det oftast att
dessa acts of expression riktas mot en ofta stor åhörarskara, och att de ståndpunkter
eller åsikter som uttrycks har någon form av allmänintresse.140
Jeremy Waldron (som ser till USA som kontext) har en annan uppfattning än den
Scanlon presenterar, han säger att staten ses som mindre svag idag, vilket har lett till
att man ser den mer som ett hot mot det intellektuella livet, bland annat mot medbor-
garnas rätt att debattera, överlägga, likväl som mot individualiteten och värdigheten
hos vissa författare och andra som är av en annan åsikt. Ur detta perspektiv är det inte
ett hot mot den allmänna ordningen som är oroväckande, utan snarare den makt som
stat och de styrande har och har haft, och som fortfarande världen över används för att
avleda kritik, undertrycka meningsskiljaktigheter och kämpa emot att maktmissbruk
upptäcks. Allt detta är anledningar till varför det första tillägget (yttrandefriheten,
artikel.1 i First Amendment) anses vara så viktigt.141 Fall som rör fundamentala rät-
tigheter såsom yttrandefrihet och rätt till värdighet, är ofta känsliga och svåra, och
innefattar även en form av avvägning gällande bestämmelser av värden.142 Waldron
accepterar dock att allt måste vara öppet för att kunna diskuteras och debatteras i ett
demokratiskt, fritt samhälle, men tycker inte att lagar mot hate speech är något som
gör att människor exkluderas i den politiska processen.143
Även Elena Namli resonerar kring yttrandefriheten genom att förklara att det finns
länder som mer eller mindre tolkar yttrandefriheten närapå samma sätt som de abso-
luta rättigheterna vi har, däribland rätt till liv och att slippa bli torterad, alltså som helt
138 Scanlon, T, ”A Theory of Freedom of Expression”. Philosophy & Public Affairs. Volym 1, nr 2. 1972. Sid. 205-206. 139 A. A. Sid. 206. 140 A. A. Sid. 206. 141 Waldron, J, The Harm in Hate Speech. Harvard University Press. Cambridge/London. 2012. Sid. 26. 142 A. A. Sid. 115. 143 A. A. Sid. 198.
45
fri från inskränkning. För att tillstå skydd för dessa rättigheter är länder också beredda
att bryta mot andra rättigheter genom att negligera de facto att det finns tillåtna skäl
som gör det rättsligt godtagbart att begränsa dessa rättigheter.144 Självklart är det
möjligt att olika artiklar implementeras olika i olika situationer, men hon anser att det
skulle gå emot de europeiska lagarna för mänskliga rättigheter om yttrandefriheten
sågs som en rättighet utan några begränsningar.145 Namli är emot en helt obegränsad
yttrandefrihet, bland annat för att det skulle kunna leda till att vissa grupper i utesluts
från demokratiskt deltagande.146 Namli förklarar att ett starkt skydd för yttrandefrihet
inte kräver en förlängning till att även innehålla inslag av främlingsfientlighet, men att
det är just som det sker inom den allmänna debatten.147
Yttrandefrihet skall tolkas och implementeras i relation till de demokratiskt grundläg-
gande och värderingar relaterade till rättigheter såsom skydd för ”allmänmänskligt
värde” och politiskt deltagande. Hon är därför övertygad om att för att skydda yttran-
defriheten, så måste den kopplas samman med en öppen diskussion kring de mora-
liska och politiska styrkorna som finns hos mänskliga rättigheter och demokrati.148
Konstruktiva, öppna diskussioner om yttrandefrihetens, likväl som andra rättigheters
mening och innebörd är viktig, men hon menar att det är omöjligt att dessa inleds med
att de potentiella diskussionsdeltagarna förolämpas.149
Här tolkar jag henne som att hon absolut anser det viktigt att kunna diskutera yttran-
defriheten, men att det inte kommer gå att göra om människor tycker att det är rimligt
att de skall kunna förnärma och kränka de som är med och diskuterar. Det är som
upplagt för att det skall leda till problematik om man inte visar alla diskussionsdelta-
gare respekt.
144 Namli, E, Human Rights as Ethics, Politics and Law. Uppsala. Acta Universitatis Upsaliensis. 2014. Sid. 119-120. 145 A. A. Sid. 145. 146 A. A. Sid. 141. 147 A. A. Sid. 128. 148 A. A. Sid. 131. 149 A. A. Sid. 134.
46
4.2 Vilka argument för yttrandefrihet tas upp?
Dworkin anser det vara lika felaktigt av den styrande makten att förbjuda yttranden i
sociala frågor eller åsikter, som det är när densamma censurerar politiska uttryck.
Medborgare har lika mycket rätt att bidra och medverka i formandet av det moraliska
och estetiska klimatet i samhället som de har till att delta i politiken.150
Hela poängen med rättssystemet är att man respekterar medborgares grundläggande
rättigheter och att den styrande makten skulle agera felaktigt om deras moraliska rätt
till yttrandefrihet som garanteras genom det första tillägget i konstitutionen (First
Amendment) upphävs.151 Om en persons yttrandefrihet måste stå tillbaka i de situat-
ionerna som den anses olämplig, till förmån för en kollektiv välfärd, är den inte värd
att erkännas som en rättighet överhuvudtaget.152
Han menar att eftersom en medborgare har en moralisk rätt till yttrandefrihet, ger det
henne rätt att bryta mot alla de lagar som den styrande makten från första början inte
hade någon rätt att stifta eftersom lagen i fråga, felaktigt inskränker på medborgarens
rättighet. Om en person har rätt att yttra sig i politiska frågor, agerar den styrande
makten fel om den gör det olagligt för personen i fråga att yttra sig, även om det anses
ligga allmänhetens intresse. En individs rätt gentemot den styrande makten innebär
helt enkelt att det är felaktigt att hindra individen från att yttra sig.153
Dworkin håller med om att det talas om ”rätten” som samhället har att få göra vad den
vill, men att den rätten inte kan vara en ”konkurrerande rättighet” av ett sådant slag
som rättfärdigar ett intrång på en rättighet som individer har gentemot den styrande
makten.154
Dworkin menar att det är logiskt att en människa har starka grundläggande rättigheter
gentemot den styrande makten såsom yttrandefrihet, om rättigheten är nödvändig för
att skydda hennes värdighet eller ställning för att vara berättigad till lika omtanke och
respekt (equal concern and respect).155 Han poängterar dock att detta inte är några
lätta typer av frågor, men att den styrande makten inte bara kan anta svar som rättfär-
150 Dworkin, R, Freedom’s Law: The Moral Reading of the American Constitution. Sid. 201. 151 Dworkin, R, Taking Rights Seriously. Sid. 231. 152 A. A. Sid. 118. 153 A. A. Sid. 232. 154 A. A. Sid. 234. 155 A. A. Sid. 240.
47
digar dess uppträdande om rättigheter skall betyda någonting över huvud taget. En
talares motiv kan vara relevant för att avgöra huruvida denne har rätt att yttra sig i
frågor på ett passionerat sätt som kan komma att elda på eller reta upp en publik. Mo-
tiven kan dock inte ses som oberoende bevis för att hindra henne från att yttra sig, då
faran med uttalandet endast är hypotetisk.156
Konstruktionen för rättigheter är oerhört viktig eftersom den står för majoritetens löfte
till minoriteter om att deras värdighet och jämställdhet faktiskt respekteras. När olik-
heterna mellan grupperna är som svårast, är det den gesten som är mest ärlig, om la-
gen fungerar på det sätt den skall.157
I Freedom’s Law för Dworkin ett resonemang om att det är viktigt att yttrandefriheten
även skyddar yttranden av rasistiskt eller sexuellt hat, samt fördomar. Han menar att
det är avgörande på grund av det konstitutionella rättfärdigandet av yttrandefriheten
som framhålls eftersom vi lever i ett liberalt samhälle som förbundit sig till individu-
ellt moraliskt ansvar. All form av censur med anledning av dess innehåll är därför inte
förenligt med det åtagandet menar Dworkin.158
Det är självfallet rimligt att allmänheten kommer att ta fler intelligenta beslut gällande
ras och medborgarrättigheter om tidningar är fria att skriva om dessa frågor utan räds-
lan att stämmas för förtal. Bättre beslut när det handlar om krig och fred kommer
också att bli möjliga om tidningarna inte stoppas från att publicera dokument liknande
Pentagon Papers159, alltså sådana handlingar som ligger på gränsen till att kunna in-
nebära en säkerhetsrisk om de publiceras, däribland dessa Pentagon Papers som var
en ca 7000 sidor lång, hemlig studie över USA:s involvering i Vietnam som sedan
läcktes till amerikanska tidningar.160
Dworkin tror att förutom det inflytande som idén om att det exklusiva eller kardinala
syftet som yttrandefriheten har, är det instrumentala syftet den har i att försäkra att
politiska yttringar kan flöda fritt.161
156 A. A. Sid. 244. 157 A. A. Sid. 246. 158 Dworkin, R, Freedom’s Law: The Moral Reading of the American Constitution. Sid. 204-205. 159 A. A. Sid. 203. 160 ”Pentagon Papers”, Nationalencyklopedin. Hämtad 161002. 161 Dworkin, R, Freedom’s Law: The Moral Reading of the American Constitution. Sid. 208.
48
Dworkin anser att vi inte kan förlita oss på att lagstiftare eller domare helt kan skilja
på värdefulla och värdelösa politiska kommentarer, så för att skydda seriösa nyhets-
tidningar som diskuterar seriösa frågor, måste vi därför också skydda medlemmar i
Klu Klux Klan och nazister som sprider hat och orsakar smärta och lidande. Dock
ignorerar detta ”slippery-slope-argumentet” den möjlighet som advokater har att
kunna särskilja detta, på samma sätt som den klarar av i annan form av lagstiftning.
Om Högsta domstolen kan skilja på politiskt tal och sådant av kommersiellt slag, så
borde den också kunna urskilja rasistiska eller sexistiska yttranden från andra poli-
tiska kommentarer. Den kan upprätthålla en stadga vilken är gjord för att förbjuda
endast sådana yttranden som förolämpar personer på grund av ras, religion eller
kön.162
Scanlon är av åsikten att det är något gott att ha tillgång olika uttrycksmedel som på
ett rättvist sätt kan fördelas i samhälle. Han menar att yttrandefrihet är en form av
rättvisefördelning. Av det vi ser som överträdelser för yttrandefriheten innebär därför
en orättvis form av fördelning. Tillgången till olika uttrycksmedel är i många fall
nödvändig när det kommer till ett lands deltagande i politiska processer, och ses därav
också som en medborgerlig rättighet. Detta betyder att staten åtminstone måste kunna
säkerställa att olika uttrycksmedel finns tillgängliga för individer, och att mindre
grupper kan skaffa sig en uppfattning gällande politiska frågor. De principiella ut-
trycksmedlen skall inte heller kontrolleras av endast en instans i samhället.163
Det irrationella med yttrandefriheten som doktrin kommer från dess uppenbara kon-
flikt med principen om att staten har ett tolkningsföreträde när det kommer till att
avgöra när det finns en överhängande risk för skada och därför skall innebära rättsliga
åtgärder i form av tillfredsställande lagar.164 Scanlon menar att den skada som sker,
måste innebära något mer än bara den kommunikativa biten för att med rätta kunna
inskränkas. Som argument för yttrandefriheten redogör han för en princip för yttran-
defrihet, Milian Principle, vilken ses vara en naturlig förlängning av den icke skada
andra-principen som Mill berör.
162A. A. Sid. 204. 163 Scanlon, T, ”A Theory of Freedom of Expression”. Sid. 223. 164 A. A. Sid. 217.
49
Mills icke skada andra-princip innebär som vi tidigare sett, att en människa har rätt att
göra vad hon själv behagar så länge den inte riskerar att skada någon annan genom sitt
handlande. Mills princip innebär att det endast är tillåtet att inskränka andra männi-
skors agerande, eller tvinga dem till något, om anledningen till det antingen är själv-
försvar, eller om det är en förebyggande åtgärd, ämnad för att skydda en annan per-
son.
Scanlon förklarar att det finns vissa typer av skador som även om de skulle uppstå vid
vissa typer av yttranden, ändå inte får vara det som berättigar att inskränkningar på
dessa yttranden sker. Scanlon förklarar att principen redogör för när staten har be-
gränsad rätt att inskränka på dess medborgares rätt till yttrandefrihet.165 Dock bygger
argumentet för Milian Principle på statens begränsning för vad den har rätt att göra,
snarare än att den handlar om individers rättigheter, vilket gör att det är på staten som
principen är applicerbar. Han nämner att det visst finns fall där individer har rätt att
inte få sina yttranden begränsade på grund av andra individer, men att det då istället
bland annat handlar om friheten att slippa inskränkning. Om det vore så att Milian
Principle handlade om en rättighet, skulle den handla om att individer skulle se sig
som autonoma som själva har rätt att bestämma själva, och att överträdelser på princi-
pen i sådant fall skulle innebära att den rättigheten inskränktes.166
Waldron beskriver att det generellt är så att den hänsyn som tas till förmån för vikten
av yttrandefrihet i förlängningen också innefattar sådana yttringar som försöker väcka
rasistiskt eller religiöst hat, men att sådana yttringar ändå måste regleras, och till och
med i extrema fall också förbjudas på grund av den skada som de ger upphov till.167
Den skada som hatiska rasistiska uttryck gör är att de skadar den grupp som faktiskt
är de som utsätts för kränkningar. De skadar ju inte de vita liberaler som anser att
dessa rasistiska skällsord är motbjudande. Det handlar istället om dem som är måltav-
lor för dessa skällsord. När vi försvarar yttrandefriheten, måste vi därför ge svar på
om den skall stå över förbud mot publikationer med rasistiskt hat.168 Han menar att
165 A. A. Sid. 213-215. 166 A. A. Sid. 221-222. 167 Waldron, J, The Harm in Hate Speech. Sid. 147. 168 A. A. Sid. 33.
50
en stat klarar att vara stark nog att kunna skaka av sig kraftiga fördömanden från all-
mänheten, men att det inte är säkert att olika minoritetsgrupper kan göra detsamma.169
Att ärekränkning av vissa personer är accepterat som ett undantag till yttrandefriheten
ställer sig Waldron frågande till. Han undrar om framkallandet av rasistiskt eller reli-
giöst hat, ärekränkning mot en grupp på rasistiska eller religiösa grunder verkligen
innefattas av dessa undantag.170 De som försvarar yttrandefriheten anser ibland att de
som är måltavlor för budskapen som uttrycks vid hate speech helt enkelt bara måste
lära sig att leva med det, och att det inte finns något att reglera i lag. Han håller inte
med om detta, och menar istället att det finns både sociala och rättsliga aspekter som
står på spel. Det finns två sätt att se på det som står på spel; det första är det ”all-
männa goda” som kommer från inkludering. Även om alla människor har olika bak-
grund, religion är etnicitet, är alla delar av ett samhälle där han anser att alla skall
kunna känna försäkran om att inte behöva möta varken hat, diskriminering, fientlighet
eller annan form av exkludering.171
Det andra som står på spel har att göra med de personer som lagarna mot hate speech
faktiskt är ämnade att skydda, medlemmar av särskilt utsatta minoriteter. Försäkran
finns därför till som en slags bekräftelse att de också utgör en del av samhället.
Waldron kallar detta för värdighet, vilket innebär en persons sociala ställning och
dess grundläggande anseende som ger berättigandet att få behandlas som en jämlik i
samhället.172
Waldron diskuterar ett vanligt argument för yttrandefriheten som brukar kallas The
Marketplace of Ideas vilken går ut på att skapa en fri marknad vari idéer får sköta sig
själva och på egen hand få utveckla både acceptans för sanning likväl som en slutlig
uppkomst av attityder av ömsesidig respekt. Waldron anser dock att en övertygelse
om att denna typ av ”marknad” skulle fungera när det kommer till yttrandefrihet, är
att ha övertro. Han köper inte att sanningen så småningom skulle segra i The Market-
palce of Ideas, eller att den bästa lösningen för dåliga yttranden skulle vara mera ytt-
169 A. A. Sid. 31. 170 A. A. Sid. 145. 171 A. A. Sid. 4. 172 A. A. Sid. 5.
51
randen. Han förklarar istället att en reglering för hate speech är en nödvändighet i
större delen av den utvecklade världen.173
Waldron håller med om att lagar för hate speech inskränker på yttrandefriheten, och
att det de facto är en sak som talar emot dem. Han ställer sig dock frågande till hur
mycket? Han anser att skadan som uppstår av hate speech är så allvarlig att ett sam-
hällssystem inte vara kan skaka av sig det.174 Om valet för en individs uttryckssätt är
skadliga, samtidigt som det finns andra sätt att uttrycka dess åsikt, är det en minimal
förlust om de uttryck som orsakar skada därför förbjuds.175 Yttringar kan inte ses som
ett speciellt fläckfritt medel att använda som ett sätt för en person att avslöja sina vär-
deringar. Yttranden är aldrig endast urtypiska eller expressiva, utan de kan också vara
formade för att exempelvis skrämma eller skada. Waldron poängterar också att de
skadorna han avser är de skador som yttringarna består av, snarare än skador som
uppkommer av yttringar.176
Namli anser (att Sverige) med all rätt betraktar yttrandefriheten som grundläggande,
men att skyddet för den bedöms vara så viktigt, även om det också sker på bekostnad
av att andra grundläggande fri- och rättigheter inskränks på ett allvarligt sätt.177
Det har uppkommit en otursam länk mellan tanken på att effektivt försvara skyddet av
yttrandefriheten genom att anta att det är förbjudet att kritisera islam offentligt, vilket
gjort att samtalen som förs gällande yttrandefriheten framställs som islamofobiska.178
Jag tolkar hennes resonemang som att det finns en oerhörd problematik i att yttrande-
friheten har ”tagits som gisslan” och gömmer sig bakom rätten till yttrandefrihet för
att kunna framföra islamofobiska åsikter, snarare än en saklig kritik.
Hon säger också att det är problematiskt att yttrandefriheten (i Sverige) anses vara så
betydelsefull och viktig att skydda, att till och med främlingsfientliga, rasistiska och
homofobiska uttalanden är ursäktade eller tillåtna av lagen.179
173 A. A. Sid. 155-157. 174 A. A. Sid. 157-158. 175 A. A. Sid. 183. 176 A. A. Sid. 166. 177 Namli, E, Human Rights as Ethics, Politics and Law. Sid. 120. 178 A. A. Sid. 125. 179 A. A. Sid. 122.
52
Namli håller med om att yttrandefriheten är viktig, till och med den viktigaste be-
ståndsdelen av en demokratiskt liberal kultur, men endast i en viss uträckning.
Att trakassera de som är maktlösa är antidemokratiskt på så sätt att det kan medföra
ett hot mot minoriteters demokratiska deltagande. Rättfärdigad kritik går att framställa
på ett provocerande sätt, men anser att provokationer, speciellt mot utsatta grupper
som inte rimligtvis anses begripliga, bör förkastas.180 Jyllands-Postens publicering av
Mohammedkarikatyrerna menar hon att de hade för avsikt att förlöjliga genom att
framställa islam på ett förolämpande sätt men att tyngdpunkten för den efterföljande
debatten snarare låg i skyddet för yttrandefriheten. Istället för att fördöma trakasseri-
erna av en muslimsk minoritet, har diskussionen istället handlat om behovet av att
bibehålla ett starkt skydd för yttrandefriheten.181
Det är nödvändigt att yttrandefriheten omvärderas och att det är dags att tänka om
gällande vad yttrandefrihet betyder och innefattar, likväl som hur den implementeras.
Namli säger att ett återtagande av yttrandefriheten innefattar fyra steg. Det första är
kravet att vi ser yttrandefrihet som en central mänsklig rättighet, om än varken som
helt oberoende eller obegränsad. Yttrandefriheten skall helt enkelt stå i relation till
den vision och de policys som finns till skydd för mänskliga rättigheter.182 Det andra
steget är att nationella och internationella policys för mänskliga rättigheter som finns
måste harmoniseras. Det tredje är att komma till insikt med att liberala demokratier
inte bör ses som några förebilder för demokrati. För det fjärde, skall det klargöras att
det råder ett dialektiskt förhållande mellan de rättsliga, moraliska och politiska
aspekterna av yttrandefriheten.183
Från politiskt håll bör det läggas mer kraft på att skydda yttrandefriheten till förmån
för muslimer och andra minoriteter menar Namli. Skyddet skall bestå i att begränsa
yttrandefriheten när det är aggressivt främlingsfientliga aktörer som använder sig av
dem. En del av skyddet för yttrandefriheten består nämligen i att skydda speciellt ut-
satta minoriteter eftersom det säkerställer lika respekt och värdighet, likväl som möj-
ligheten för alla att delta i samhället utan att känna rädsla för hat eller våld.184
180 A. A. Sid. 130. 181 A. A. Sid. 124-125. 182 A. A. Sid. 130. 183 A. A. Sid. 120-121. 184 A. A. Sid. 131.
53
Restriktioner för yttrandefriheten är i första hand en moralisk och politisk fråga, vilket
innebär att det är politisk involvering och moraliska överväganden för att rimligen
kunna definiera vad yttrandefriheten innefattar, förklarar Namli.185 Främlingsfientliga
aktörer tenderar att tillbakavisa den moraliska aspekten som finns till försvar för att
begränsa yttrandefriheten då dessa endast anses vara formella och i ”god ton”.186
4.3 Var går gränsdragningen för yttrandefriheten?
Dworkin säger att den styrande makten självfallet kan diskriminera och stoppa en
persons rätt att få yttra sig om det finns en klar och tydlig risk att dennes yttranden
skulle skada en annan person eller annans egendom. Detta, under förutsättning att det
inte fanns något annat sätt att hindra det från att hända. Dock menar han att det är
viktigt att avvisa principer om att den styrande makten enkelt kan ignorera rättigheter
för yttringar så fort det är en fråga om liv och egendom.187
Här kopplar jag hans resonemang till Mill och hans icke skada andra-princip, men att
han är väldigt restriktiv med hur den styrande makten kan inskränka en människas rätt
att få uttrycka sig.
Dworkin menar att yttrandefriheten inte endast är att ses som en rättslig fråga, utan att
den också skall ses som ett försök till att skydda en moralisk rättighet. Om den sty-
rande makten inskränker på en sådan moralisk rättighet, exempelvis genom att tolka
yttrandefrihet ännu snävare än vad rättvisan kräver, menar Dworkin att ett fel har be-
gåtts gentemot individen. När den styrande makten bestämt sig hur mycket en rättig-
het erkänns, måste den sedan stå fast vid den hållningen.188 Han hävdar att det är all-
deles uppenbart att det inte är konsekvent att i enlighet med att respektera samhällets
medborgare som ansvarsfulla och moraliska om det samtidigt skall dikteras om vad
samma medborgare får lov att läsa på grund av någon ”officiell bestämmelse” om vad
som kommer att förbättra eller förstöra medborgarna karaktär, eller vad som skulle
vara orsak till att de har felaktiga åsikter om sociala frågor angelägenheter.189
185 A. A. Sid. 138. 186 A. A. Sid. 138. 187 Dworkin, R, Taking Rights Seriously. Sid. 245. 188 A. A. Sid. 238-239. 189 Dworkin, R, Freedom’s Law: The Moral Reading of the American Constitution. Sid. 207-208.
54
Dworkin nämner problematiken med ärekränkning och förtal, och att det historiskt
sett varit ett undantag till den generella rättsliga principen, och att målsägande i dessa
fall endast har behövt bevisa att det den anklagade yttrat har skadat målsägande för att
sedan lägga ansvaret och bördan på den som anklagats för ärekränkning att bevisa sin
oskuld. Skall yttrandefriheten ses på ett ordentligt sätt, måste detta orättfärdiga och
märkliga undantag tas bort, till förmån för alla de som yttrar sig i tal eller skrift i vil-
ket ämne som helst.190 Det är oerhört viktigt att Högsta domstolen bekräftar att ytt-
randefriheten skyddar sådana yttringar som Holmes191 beskriver, alltså sådana vi av-
skyr. Dworkin anser att det är avgörande, med anledning av att det grundläggande
rättfärdigandet för yttrandefrihet som fastslår att vi är ett liberalt samhälle vilket har
förbundit sig till individuellt moraliskt ansvar, och det faktum att all form av censur
som baserar sig på innehåll, faktiskt är inkonsekvent med vad man förbundit sig
till.192
Det är ingen motsättning i att insistera för att varje idé måste tillåtas att få höras, även
de idéer vars konsekvenser är att andra idéer kommer att missförstås, ges lite hänsyn
eller inte ens yttras alls eftersom att de som kan tänkas yttra dem inte har kontroll
över deras egna allmänna identitet och därför inte heller kan förstås på det sätt som de
önskar att de skulle göras.193
Scanlon förklarar att det krävs väldigt allvarliga bakomliggande skäl, såsom fall av
snudd på katastrofsituationer, för att inskränkningar av persons medborgerliga friheter
skall vara berättigade.194 Han diskuterar yttrandefriheten, och menar att det som sär-
skiljer dem från annan ”oskyldig reglering” av den inte så mycket handlar om vad
ingreppet gäller, utan snarare den spridning som är tänkt att stoppas genom den in-
skränkning som görs. Detta innebär att en viktig del av tanken om yttrandefriheten
inte har att göra med illegitimiteten hos vissa inskränkningar, utan snarare den illegi-
timitet som ligger till grund för att de inskränkningar som finns rättfärdigas.195
190 A. A. Sid. 210. 191 (Wendell, Holmes, O, amerikansk jurist som tidigare suttit i USA:s högsta domstol. White, G-E, Justice Oliver Wendell Holmes: Law and the Inner Self. Oxford University press. 1996). 192 Dworkin, R, Freedom’s Law: The Moral Reading of the American Constitution. Sid. 205. 193 A. A. Sid. 222. 194 Scanlon, T, ”A Theory of Freedom of Expression”. Sid. 226. 195 A. A. Sid. 209.
55
De inskränkningar på yttrandefriheten som är legitima, är de som gäller tiden eller
platsen för det som yttras, snarare än vilka åsikter som kommuniceras ut.196
Scanlon redogör för olika exempel av fall där acts of expression kan orsaka skada och
även orsaka fysisk skada, däribland olaga hot och brott som kan innebära både chock,
rädsla och annan typ av förolämpning. Dock går inte dessa att inkludera bland de
former som rättfärdigar en inskränkning på yttrandefriheten.197
Genom detta resonemang uppfattas han vara helt emot inskränkningar av yttrandefri-
heten på samma sätt som Dworkin är.
Scanlon redogör också sedan för exempel på skillnaden för när en inskränkning skulle
ses som legitim och inte. Om en person sitter inne på ett sätt att framställa nervgas
och skulle börja dela ut receptet på det, är det helt och hållet klart att spridningen av
detta recept med rätta skulle få kriminaliseras. Det är rättfärdigat eftersom att sprid-
ningen av ett sådant nervgasrecept skulle kunna leda till att minska människors per-
sonliga säkerhet genom att radikalt öka risken för att de personer som sprider receptet
skulle orsaka skada på andra.198
Ett fall där en inskränkning däremot inte är legitim är exempelvis att dela ut flygblad
med politisk propaganda som kritiserar de styrande, även om utdelandet av flygbladen
i sin tur skulle kunna leda till ett inbördeskrig. Scanlon gör alltså skillnad mellan ut-
tryck som får andra att agera på ett visst sätt, och uttryck som väcker andras inställ-
ning till att agera på ett sätt de ändå velat göra.199
Detta tolkar jag som Scanlons tanke för var yttrandefrihetens gräns går. Inskränk-
ningar är alltså legitima när yttringar (spridning av info i detta fall) riskerar att leda till
skada för andra. Med tanke på hans tidigare linje innan, om att varken viss fysisk
skada eller olaga hot skall rättfärdiga en begränsning av yttrafriheten, tolkar jag det
som att han endast anser det vara godtagbart vid extrema fall, såsom detta med nerv-
gasreceptet, alltså om det skulle riskera att leda till ödesdigra konsekvenser för många
människor.
196 A. A. Sid. 209. 197 A. A. Sid. 211. 198 A. A. Sid. 211. 199 A. A. Sid. 212.
56
Milian Principle kan ses som en generell princip för hur staten ges rätt att inskränka
på individers frihet.200 Detta kan exempelvis vara berättigat när en individ inte är
kapabel att agera rationellt. En inskränkning av yttrandefriheten kan då vara befogad,
om detta skulle kunna förhindra att andra utförde skadliga handlingar.201
Waldron är å andra sidan av åsikten att det inte är en tillräckligt stark anledning att
begränsa yttrandefriheten för att skydda människors känslor från att förolämpas. Ett
mycket viktigare skäl för en sådan begränsning är att skydda människors sociala ställ-
ning. Detta i form av en grundläggande värdighet för medlemmar i särskilt utsatta
grupper, likväl som att kunna bibehålla den försäkran som behövs för att kunna leva
ett både värdigt och säkert liv.202
Det centrala när det kommer till frågan om politiska yttranden, är att vi numer snarare
ser statens makt mycket mer som ett hot gentemot individen än tvärtom.203 Ett av de
allra svåraste områdena i modern tid är kontroversen för vad som ibland kallas för
hate speech, vilket Waldron förklarar såsom publikationer som uttrycker stark re-
spektlöshet, hat samt ärekränkningar på minoriteter.204 Att skadan för att inskränka
på en persons rätt att yttra sig skulle vara större än den skada som tillfaller vid hate
speech, anser Waldron inte vara särskilt trolig. Han medger dock att det innebär ett
hinder för en persons autonomi, men säger att personer idag är ofria på flera olika sätt,
vilket också accepteras för att kunna förhindra att andras skadas.205
Waldron slår fast att det finns olika värden som konkurrerar med varandra, och att det
därför krävs en avvägning i hur bedömanden för yttringar och tolkningar av hate
speech skall gå till.206 Argumenten om att det är viktigt för den allmänna debatten att
människor skall få chansen att uttrycka sin åsikt håller inte, om det är så att det som
yttras har en skadlig påverkan på utsatta samhällsgruppers värdighet och säkerhet.207
Samhället har kommit så pass långt att det inte är nödvändigt att diskutera frågor om
exempelvis ras anser han. Det är också fel om ett engagemang i en debatt kräver att
200 A. A. Sid. 214. 201 A. A. Sid. 220. 202 Waldron, J, The Harm in Hate Speech. Sid. 192. 203 A. A. Sid. 25. 204 A. A. Sid. 27. 205 A. A. Sid. 160. 206 A. A. Sid. 171-172. 207 A. A. Sid. 194.
57
man måste utstå skällsord i form av rasistiska ärekränkningar. Frågan som han istället
tycker att vi skall ställa oss är om debatter om sådana fundamentala frågor gällande
ras verkligen behövs, och på bekostnad av att minoritetsgruppers värdighet attacke-
ras.208
Namli klargör att det saknas insikt om att yttrandefriheten kan krocka med andra rät-
tigheter, och att den därför också har begränsningar. Då det inte framstår som själv-
klart att yttrandefriheten inte skall innefattas utav dessa, finns det istället ett motstånd
till utmaningen i att söka lösningar för att hitta skydd för de olika rättigheterna.
En rimlig begränsning av yttrandefrihet bör därför finnas utarbetad inom den politiska
och moraliska diskursen, och inte endast som ett rättsligt förbud. Hon poängterar dock
att det finns ett starkt behov av bestämmelser gällande den.209
Även om Namli är skeptisk till lagens tolkning av att de förolämpande bilderna av
islam (Mohammedkarikatyrerna) tillåts, poängterar hon att även då det inte på ett
rättsligt plan finns ett förbud mot sådan publicering, är det inget som säger att det gör
det försvarbart ur en politisk eller moralisk synpunkt.210 Med hänvisning till ICCPR
och artikel 19 paragraf. 3, förklarar Namli att yttrandefriheten inte är att betrakta som
absolut, eftersom den förklarar när begränsningar av den faktiskt får göras för att
skydda andra människors rättigheter, såväl som nationens säkerhet och den allmänna
ordningen.211
Namli påpekar att Sverige inte har kriminaliserat rasistiska organisationer, men att
hatiska uttalanden (hate speech) faktiskt är förbjudet i lag. Däremot påpekar hon att
den lagstiftningen tillämpas väldigt restriktivt.212
En del av den västerländska föreställningen om att en obegränsad yttrandefrihet skulle
vara en garant för en stark demokrati, likväl som ett kraftfull skydd för mänskliga
rättigheter stämmer endast om det finns en villighet att definiera om betydelserna för
just demokrati och mänskliga rättigheter.213 För att vi skall kunna komma till rätta
med frågan om var gränserna för yttrandefriheten rimligen går, behövs en analys av
208 A. A. Sid. 195-196. 209 Namli, E, Human Rights as Ethics, Politics and Law. Sid. 129-130. 210 A. A. Sid. 137. 211 A. A. Sid. 122. 212 A. A. Sid. 122. 213 A. A. Sid. 127-128.
58
makt, likväl som en medvetenhet om i vilket sammanhang man befinner sig, menar
Namli.214
Det finns inte något behov av att ta till desperata metoder såsom att tolerera isla-
mofobi och aggressiva offentliga uttalanden för att förvara yttrandefriheten, varken i
Sverige eller i andra starka demokratier då den redan är ordentligt skyddad.
I likhet med Waldron förespråkar Namli att ingen i ett anständigt samhälle skall be-
höva vara rädd för att utsättas för rasistiskt våld eller trakasserier. Att ett land som
Sverige tar avstånd från rasism och rasfientliga uttryck i offentligheten, innebär inte
att yttrandefriheten är i fara.215
4.4 Konklusion
Dworkin uppfattas vara den som går längst i sitt försvar av yttrandefriheten och att
individer skall ha rätt att yttra sig och ta del av vad de vill med minsta möjliga form
av inskränkning. Avsaknaden av hans åsikt för gränsdragningen anser jag vara hans
argument för yttrandefriheten mer än något annat. Hans argumentation för yttrande-
frihet tolkar jag istället var där gränsen inte går. Fokus för honom är individens rätt
till en negativ form av frihet, i enlighet med den Berlin förespråkar. Det viktiga för
Dworkin är att människor skall slippa statens och den styrande maktens förmyndar-
skap och censur.
Jag tolkar att Dworkins minimala acceptans för inskränkning på yttrandefriheten
(equal concern and respect) beror på hans inställning till människans rätt att få verka
själv, och inte behöva göra eller vara på ett visst sätt utifrån vad den styrande makten
anser rimligt. På samma sätt som Berlin, ser han till den negativa friheten, den om
rätten att inte hindras från att göra vad en människa själv vill. Liknande Mills syn på
yttrandefriheten, tycker han att argument och åsikter måste få komma till tals, vad
dessa än må vara, eller hur de tas emot av andra.
214 A. A. Sid. 145. 215 A. A. Sid. 146.
59
Scanlon anser också att yttrandefriheten är viktig, men till skillnad från Dworkin läg-
ger han mest tyngdpunkt i att personer skall ha rätt att ta del av information, och att
staten inte har rätt att undanhålla något från sina medborgare. Fokus i hans resone-
mang för yttrandefriheten är att staten eller den styrande makten inte skall kunna un-
danhålla eller manipulera information och fakta för sina medborgare. Genom hans
Milian Principle redogör han för när och till vilken utsträckning staten ändå har rätt
att inskränka individers yttrandefrihet. Med inspiration från Mill anser han att den
styrande makten inte har rätt att inskränka på en persons rätt till yttrandefrihet så
länge inte någon annan individ riskerar att ta skada av det som yttras eller förmedlas
ut. Dock anser Scanlon att skadan måste vara oerhört allvarlig, till och med katastro-
fal, för att en inskränkning på yttrandefriheten skall vara befogad.
Waldron förmedlar till skillnad från Dworkin och Scanlon, en annan syn på och in-
ställning till yttrandefriheten då han menar att den inte alls skall skyddas riktigt lika så
kompromisslöst som de två anser. Han håller med om att yttrandefriheten är viktig,
men inte så viktig att den måste skyddas genom att andra yttringar rättfärdigas som
riskerar att skada och kränka andra människor. Han fokuserar istället på de människor
som kan ta skada av det som yttras eller förmedlas ut. Han talar om vikten av värdig-
het, och att det handlar om vilket samhälle vi vill ha. Att människor har rätt att känna
sig trygga, och inte behöver vara rädda för vilka ord och yttringar som förmedlas ut.
Om yttrandefriheten är helt oinskränkbar, kan det leda till att redan utsatta grupper i
samhället skadas. Eftersom Waldrons argumentation först och främst fokuserar på
hate speech, blir hans förklaringar för vad han tycker att det är också hans tolkningar
av vad yttrandefriheten faktiskt INTE innebär. Yttrandefrihet för honom innebär ex-
empelvis inte uttalanden som riskerar att skada eller utsatta minoritetsgrupper genom
ärekränkningar eller rasistiska skällsord eller religiöst hat. Det Waldron anser vara
hate speech, tolkar jag vara det som han anser vara gränsen för yttrandefrihet.
Utifrån hans resonemang anser jag att han fokuserar på den för Berlin positiva synen
på yttrandefrihet eftersom att samhället skall skydda och säkerställa de mest utsatta
människornas värdighet, likväl som deras rätt att leva som medborgare, inkluderade i
samhället.
Namli anser att yttrandefriheten är viktig, men hävdar i likhet med Waldron att den
inte skall skyddas så till den grad att den riskerar att inskränka på andra fri- och rät-
60
tigheter. Hon poängterar problematiken i att debatten kring skyddet för yttrandefrihet-
en har gått så pass långt att exempelvis islamofobiska åsikter och andra typer av pro-
vokationer rättfärdigas med hänvisning till yttrandefriheten.
Yttrandefriheten är i behov av att omvärderas och att vi behöver reflektera mer över
dess innebörd. Det innebär bland annat att den inte endast skall innefatta en rättslig
aspekt, utan även en politisk och moralisk del. Namli slår också fast att Sverige redan
har en starkt förankrad och skyddad yttrandefrihet, och att det därför inte finns något
behov av att försvara den genom att tolerera och acceptera rasfientliga yttranden.
Genom de fyra politiska filosoferna kan tydliga skiljelinjer ses dem emellan. Dworkin
och Scanlon utgör tillsammans de två som tydligast förespråkar vikten av att yttrande-
friheten måste skyddas, och att den skall inskränkas i minsta möjliga mån.
Sett till Dworkins argumentation anser han att yttrandefriheten är av stor vikt då den
möjliggör för individer att verka i samhället, utan att behöva riskera att utsättas för
censur eller förmyndarskap. Scanlons ställning till yttrandefriheten är liknande
Dworkins, i största utsträckning emot inskränkningar, men hans argument för det
handlar mer om hans inställning till att all information måste finnas tillgängliga att ta
del av, likväl som att han i enlighet med Dworkin anser det farligt med censur och
manipulering av information.
Waldron och Namli å andra sidan, argumenterar för att inskränkningar på yttrandefri-
heten i större utsträckning skall få göras till förmån för de som riskerar att ta skada av
de yttranden som görs. Waldron anser precis som både Dworkin och Scanlon att ytt-
randefrihet är viktig, men inte helt utan några förbehåll. Reservationer och gränser är
nödvändiga om människor i samhället skall känna sig trygga. Han ser inte alls, till
skillnad från de båda herrarna det problematiska i att begränsa yttrandefriheten genom
lagstiftning för hate speech till förmån för att kunna skydda både minoriteter, samt de
svagaste och mest utsatta i samhället.
Liksom Waldron, anser Namli att yttrandefriheten är av stor vikt, dock tar hon kriti-
ken mot hur den används ännu ett steg längre i sin argumentation för att rättfärdiga
inskränkningar på den. Hon menar att yttrandefriheten används som ursäkt för att ut-
trycka både rasistiska och islamofobiska åsikter. Eftersom hon redan hävdar att ytt-
randefriheten är ordentligt skyddad, är det därav ingen risk att yttrandefriheten kan
61
komma att försvagas. På grund av det, anser hon i likhet med Waldron att det viktiga
är att skydda de i samhället som kan komma att ta skada av att den används utan hän-
syn till andra.
Trots flera meningsskiljaktigheter, har filosoferna också gemensamma beröringspunk-
ter, både Waldron och Namli poängterar ju värdighet och människovärde, vilket fak-
tiskt också går att koppla tillbaka till Dworkins argument om equal concern and
respect som innebär att en människas värdighet och ställning i samhället skall skyd-
das för att hen skall kunna ges lika omtanke och respekt.
5. Avslutande analys
I detta femte och avslutande kapitel skall jag med hjälp av de fyra nutida filosofernas
resonemang titta på var gränsen för yttrandefrihet går, för att sedan också komma till
en egen rimlig slutsats för var yttrandefriheten går utifrån deras resonemang. Jag sva-
rar sedan på de två frågorna som i denna studie fungerar som exempel för var denna
gräns för yttrandefrihet kan tänkas gå.
Mina tre första frågeställningar har besvarats i det fjärde kapitlet med hjälp av de fyra
nutida filosoferna genom deras beskrivningar och förklaringar för yttrandefriheten.
Efter det har jag undersökt och analyserat deras argument för yttrandefrihet, och av-
slutningsvis har jag sett till var de anser att gränsen för den går.
5.1 Kritik av de fyra filosoferna
Dworkins syn på yttrandefriheten är tilltalande. Hans uppfattning om att människor
skall kunna leva och verka fritt med minsta form av inskränkning är tilltalande, och
jag anser i likhet med honom att alla människor har rätt att yttra sig fritt, även vid de
tillfällen den styrande makten tror sig veta att det som yttras skulle leda till mer skada
än nytta. Dock nämner han också, i likhet med Mill, att samma rätt till att yttra sig
fritt inte behöver ges till lyhörda demonstrationer som till en sansad politisk debatt.
Han har poänger i sina resonemang, dock är denna tanke om en i nästintill inskränk-
bar yttrandefrihet något naiv. Att det skulle fungera att i praktiken helt och hållet för-
hålla sig till det sätt han förespråkar, det anser jag vara svårt att uppnå.
62
I en perfekt värld skulle det fungera, men inte här, och nu. Den värld som jag i mångt
och mycket menar är en ”liberal utopi”, går inte att acceptera rakt av utan några in-
vändningar. Jag anser dock att han har rätt i att begränsningar i yttrandefriheten inte är
bra, att en person i största möjliga mån skall slippa att ”hindras av staten” eller den
styrande makten. Han tycks dock inte alls räkna in eventuella konsekvenser och risker
med att människor har total frihet i att uttrycka vadsomhelst. Att det finns en svårighet
i att förhålla sig till detta verkar Dworkin varken vilja kännas vid eller erkänna.
Scanlons syn på yttrandefrihet fokuserar på rätten (och friheten) att ha tillgång till all
typ av fakta och information. Vikten ligger i att inget skall manipuleras mörkas eller
censureras av den styrande makten. Som medborgare och människa har man rätt till
denna transparens. Hans teori om Milian Priniciple utgör därför hans uppfattning om
var staten har rätt att inskränka på en persons yttrandefrihet. Detta ser jag som hans
gräns för yttrandefrihet. Finns det en överhängande risk för att någon sprider inform-
ation (även yttrar, men fokus på informationsspridning) som kan leda till katastrofala
följder för andra individer, då har staten rätt att inskränka på hens rättighet till förmån
för att skydda andra från skada. Jag anser att hans resonemang för medborgarnas rätt
att ta del av ocensurerad information är helt korrekt.
Med grunden hos Mill, anser jag liksom Scanlon att både fakta, argument och åsikter
måste få höras eftersom det annars finns en risk för att vi undgår information som kan
innehålla något utav värde för att kunna komma fram till sanningen. På samma sätt
som Dworkin tycker jag dock att Scanlon missar viktiga delar i yttrandefriheten, där-
ibland problematiken med det faktiska innehållet som kan komma att spridas. Jag
ställer mig frågande till om det verkligen bara är i sådana katastrofsituationer liknande
nervgasexemplet som en inskränkning på yttrandefriheten skall vara möjlig.
Waldrons resonemang för varför yttrandefriheten anses vara så viktig är både rimliga
och väl argumenterade för. Han tar upp den makt som staten haft över individen under
historien och som fortfarande finns i länder idag för att bland annat kunna undertrycka
meningsskiljaktigheter och dölja korruption. Han förstår att det bland annat är dessa
faktorer som gjort att yttrandefriheten anses så grundläggande och viktig. Att han
också ställer sig positiv till att allt skall kunna vara öppet för diskussion anser jag väl-
63
digt bra, det är hans argument för att den hänsyn som visar gentemot yttrandefriheten
i praktiken innehåller rasism och religiöst hat som jag har svårare att förhålla mig till.
Jag anser inte att det är riktigt så enkelt, det han stundtals får mig att tolka honom
genom. Att de som värnar om och tror på en stark yttrandefrihet, samtidigt är av åsik-
ten att människor skall tåla och lära sig att leva med exempelvis ärekränkningar, hat
och rasistiska yttringar, det håller jag inte med honom om. Jag vill, och hävdar, att det
går att värna om ett starkt skydd för yttrandefriheten, och samtidigt också ha ett starkt
skydd mot hate speech.
Hans argumentation för gränsdragningen för yttrandefriheten genom hans redogörelse
för hate speech är däremot väldigt övertygande. Tankarna om att man inte kan säga
vad som helst till andra, och att det i grund och botten handlar om värdighet, att alla
individer (även extra utsatta grupper) skall inneha en social ställning i samhället som
berättigar dem att få behandlas som jämlikar, där ställer jag mig bakom honom helt
och hållet.
Namli är kritisk till att yttrandefriheten idag i stor utsträckning ses som en absolut
rättighet som skall vara nästintill oinskränkt. Hennes argumentation för att vissa län-
der negligerar och bryter mot andra rättigheter för att man tolkar yttrandefriheten som
en absolut rättighet anser jag inte alltid vara fallet. Det är en balans, och en avvägning
som alltid måste göras, och den är långtifrån oproblematisk. Detta anser jag inte att
hon belyser tillräckligt väl. På samma sätt som Waldron, menar Namli att ett starkt
skydd för yttrandefriheten idag i den allmänna debatten består av främlingsfientliga
inslag. Jag förstår hennes argumentation om att yttrandefriheten utnyttjas och används
för att uttrycka hat och islamofobi, men jag anser inte att det är ett tillräckligt starkt
skäl för att inte på ett så grundligt sätt som möjligt slå vakt om yttrandefriheten. Jag är
osäker på om hon har rätt när hon menar att yttrandefriheten är så pass starkt skyddad
i ett land som Sverige att vi inte behöver vara oroliga för att den är i fara.
Dock anser jag att hon resonerar helt riktigt när det kommer till att vi inte skall tole-
rera dessa hatiska, islamofobiska och kränkande yttringar som förekommer. Den otur-
samma länk som hon förklarar ha uppstått, den mellan att tolerera dessa hatiska utta-
landen för att försvara yttrandefriheten, den anser jag också vara helt oacceptabel.
Hon har också en viktig poäng när hon förklarar att det behövs en analys av både
64
makt och en medvetenhet om i vilket sammanhang man befinner sig för att vi skall
kunna komma tillrätta med frågan om var gränsen för yttrandefriheten går.
5.2 Egna tankar om gränsen för yttrandefriheten
Yttrandefrihet är något som finns i oändligt många skepnader och uppfattningar. Ge-
nom Mills syn på frihet ser jag till yttrandefriheten, att få leva sitt eget liv på sitt eget
sätt så länge inte detta leder till att någon annan riskerar att skadas av vad som yttras
eller skrivs. Det är viktigt att åsikter yttras, allt för att sanningen skall kunna komma
fram. Grundläggande är också möjligheten att få ta del av dessa åsikter.
Allt måste få yttras om vi skall kunna komma fram till sanningen. Ett av de resone-
mang han för är just skillnaden på hur en åsikt uttrycks. Om en person yttrar en åsikt i
pressen, delar ut flygblad till en uppretad folksamling, tolkar jag honom som att detta
självfallet är acceptabelt. Däremot anser han att det kan krävas ett rättsligt ingripande
om denna person yttrar sin åsikt genom ett ”muntligt förfäktande”.
Jag tolkar honom, åter igen som att yttrandefriheten är oerhört viktig, men att de åsik-
ter som skall yttras inte skall göras under hätska förhållanden, utan under ordnade
former och omständigheter. Det han beskriver som ”muntligt förfäktande” inför en
folksamling drar jag en parallell till vad som idag anses vara hate speech (och hets
mot folkgrupp). Jag tar avstamp i Mills tanke yttrandefriheten för att hävda att det är
just detta, som yttrandefriheten innebär. Alla åsikter och tankar skall inte yttras eller
förmedlas var som helst eller på vilket sätt som helst, det väsentliga är att det finns en
plattform, och en möjlighet för varje människa att framföra dem.
Genom Berlins sätt att se till frihet genom den negativa friheten, likväl som den posi-
tiva friheten, ser jag också yttrandefriheten. Frihet till något, samt frihet från något.
Tyngden ligger i hans argumentation för den negativa friheten (i mitt fall också då i
förlängningen yttrandefriheten) vilken beskrivs som ett utrymme för varje person att
få verka fritt i, utan att hindras av någon annan, eller något annat.
Intressant är att Ulf Petäja i sin avhandling ”Varför yttrandefrihet?” tolkat Scanlons
uppfattning om yttrandefriheten som en positiv rättighet. Han förklarar att Scanlons
65
tyngdpunkt och fokus inte ligger i begränsningarna för yttrandefriheten utan snarare
på statens skäl för att få göra dessa begränsningar. Han tolkar också Mills gränsdrag-
ning för yttrandefriheten beroende av i vilken kontext som yttringen görs. Jag vill
därför spinna vidare på Berlins tanke om den positiva och negativa tanken om frihet,
likväl som ovan nämnda Petäjas tolkning av Scanlons syn till yttrandefriheten som en
positiv rättighet. Jag tänker mig att positiv frihet innebär frihet TILL något och nega-
tiv frihet är frihet FRÅN något.
Den negativa synen på yttrandefrihet tycker jag är logisk och väl förklarad, men den
positiva är möjlig att koppla ihop med tanken om yttrandefrihet på liknande sätt. Om
man ser till den negativa friheten, som i detta fall är mest applicerbar på yttrandefri-
heten, innebär det en individs rätt att inte hindras, eller att ”avvärja andras inbland-
ning” i en persons förehavanden. Dock menar jag att man kan tolka den positiva fri-
heten som den delen av yttrandefriheten som har att göra med rätten att ta del av in-
formation och åsikter, och rätten att få komma till tals. Alltså kan yttrandefriheten
både innebära rätten att inte hindras (den negativa) liksom rätten att ta del av inform-
ation och åsikter (den positiva).
För att även koppla till den juridiska aspekten av yttrandefriheten, visar lagstiftningen
att yttrandefriheten erhåller ett oerhört starkt rättsligt skydd, både genom internation-
ell, regional och nationell lagstiftning. Det som dock framkommer i alla de tre instan-
serna är att den varken är absolut, eller oinskränkbar. Den ges möjlighet att begränsa
både med stöd hos konventioner och i detta fall svensk lagstiftning. Det är dock en
svår balans, och i mångt och mycket handlar det som flera av filosofernas teorier re-
dogör för, bland annat Namli, som menar att det handlar om att olika rättigheter och
värden krockar, och att det då handlar om att göra en avvägning i vilken som är vik-
tigast att skydda.
Att yttrandefriheten är väl skyddad i lagstiftning, likväl som att det också finns rätts-
liga gränser för den i form av både konventioner, undantag hos konventionerna och
hate speech, är det långt ifrån friktionsfritt och oproblematiskt att avgöra var gränsen
går. Det avgörs från fall till fall, och tolkningsutrymmet (margin of appreciation) är
stort, i vissa fall har ju Europadomstolen inte kunnat döma i ärendet då det fallit utan-
för dess jurisdiktion.
66
Något att koppla tillbaka till är också Axbergers beskrivning av censur som yttrande-
frihetens största fiende genom ”det tvång den utövar mot den enskildes frihet att un-
der eget ansvar göra sin stämma hörd inför andra”. Detta anser jag att det helt och
hållet kan kopplas ihop till Mills och Berlins tankar om yttrandefrihet.
5.3 Bör man begränsa yttrandefriheten genom att förbjuda rasistiska
organisationer?
Nej, genom att ha undersökt de fyra nutida filosofernas teorier om yttrandefrihetens
gräns bör man inte begränsa yttrandefriheten genom att förbjuda rasistiska organisat-
ioner. Till mångt och mycket känns inte min slutsats tillräckligt underbyggd. Den
argumentation kring rasistiska organisationer som jag hade förväntat mig har uteblivit
i det material jag analyserat. Fokus hos de fyra nutida filosoferna har mestadels be-
stått i yttringar, vad som yttras, rätten till information och även till en viss del i vilket
sammanhang eller situation. Dock har jag utifrån deras teorier skapat mig en tydligare
uppfattning om hur de bör svara på frågan.
Något som återkommer hos både Dworkin och Scanlon, för att också även koppla
tillbaka till Mill och Berlin, är motståndet till att information och åsikter inte skulle
ges möjlighet att ta del av, likväl som att få chansen att yttra dessa. Både Dworkin och
Scanlon värnar om individens rätt att själv få verka, och leva fritt utan att hindras av,
eller censureras av någon styrande makt. I ljuset av Mill och Berlins tankar om att allt
skall yttras för att vi skall nå sanningen, likväl som rätten att inte stoppas eller hindras
av någon eller något i och med den negativa friheten, gör att svaret på min fråga blir
att man inte bör begränsa yttrandefriheten genom att förbjuda rasistiska organisation-
er.
Ett sådant kriminaliserande skulle gå emot Mills tanke om att inga yttranden kan för-
bjudas, eftersom det finns en möjlighet/risk att det kan finnas ett uns av sanning i det
som framkommer. På samma sätt skulle det motsätta teorin om en persons rätt att
både slippa hindras och att få verka, likväl som att ta eget personligt ansvar. Dessa
resonemang är inte förenlig med ett förbud gentemot rasistiska organisationer. Jag
hävdar också att detta är omöjligt, för vem skulle kunna möjliggöra den restriktionen?
67
Yttrandefriheten bör utifrån Dworkin och Scanlons resonemang, därför inte begränsas
genom att förbjuda rasistiska organisationer. Det är snarare de yttringar som fram-
kommer, som sedan skall utdömas genom lagar om hets mot folkgrupp eller hate
speech, om det är så att de skadar eller kränker en annan människa.
5.4 Bör man begränsa yttrandefriheten genom att förbjuda hate speech?
Utifrån de fyra nutida filosofernas argumentationer kommer jag här däremot fram till
att yttrandefriheten skall begränsas genom att förbjuda hate speech.
Genom att dessutom se till både internationell och svensk lagstiftning finns den till
stora delar redan på plats. Att precisera den ytterligare, eller i vilket fall justera den,
förslagsvis genom att det räcker med att uttrycka, eller att hetsa en person, och i vilket
forum eller sfär som helst, kan det leda till att folk överlag tänker efter, före, de fak-
tiskt uttrycker en åsikt genom tal eller skrift.
Lika viktigt som jag anser det vara att varje människa skall få ta del av all typ av in-
formation, såväl som hens rätt att få yttra sig och dela med sig av tankar och funde-
ringar, hävdar jag även att det är helt grundläggande att vi strävar efter att upprätt-
hålla, och till viss mån skapa ett samhälle där alla människor kan leva och verka sida
vid sida utan att känna rädsla kring hur de kommer att bemötas. För att koppla tillbaka
till Namli och Waldron, anser jag också, att det handlar om värdighet, och om vilket
samhälle det är vi vill ha. Deras argumentation om att vi måste säkerställa att alla
människor skall kunna känna sig trygga och inte behöva känna rädsla över att bli
förolämpade eller kränkta genom aggressiva, hatiska yttringar och åsikter är mycket
övertygande. I likhet med de båda vill även jag hävda att det inte är något som någon
skall behöva utstå.
Det är en svår balansgång, och eftersom det är så många olika faktorer, aspekter och
parametrar som både måste vägas in, likväl som att avvägas, kommer denna inställ-
ning se olika ut för olika personer. Något som i vilket fall tåls att ta i beaktande, är att
varje person ansvarar för det den säger och förmedlar, och att det är oerhört viktigt att
68
inte endast reflektera över det jag uttrycker, utan också hur det kommer att tas emot
av min medmänniska.
5.5 Konklusion
För att nu då kunna landa i ett förhållningssätt till dessa breda, mångfacetterade svar
vill jag återknyta till Mill när han beskriver att problematiken inte ligger i om en per-
son gör anspråk på det som är riktigt, utan att det istället handlar om det faktum att
någon annan tar sig rätten att bedöma åt någon annan, utan att de själva ens haft möj-
lighet att få ta del av vad som sagts av de andra parterna.
Mill menar också att olika tidsåldrar kan ha lika fel som individer genom att tidigare
åsikter som yttrats, exempelvis i en senare tidsålder, inte endast bedömts som felakt-
iga, utan helt och hållet orimliga. Det troliga säger han, är att det också kommer för-
hålla sig på samma sätt i framtida tidsåldrar. Den här synen på yttrandefriheten anser
jag vara av oerhörd vikt, och det finns så oerhört många exempel på att det stämmer,
även idag. För att också se till mig själv, måste min yttrandefrihet få se ut och fungera
på just det här sättet. Saker, människor, åsikter, utgångspunkter och information änd-
ras, och ändras igen, och då måste också yttrandefriheten innefatta både denna möj-
lighet, och flexibilitet.
Även om jag som människa, tror att jag vet, vad en annan person tycker, tänker och
vad hen står för, hävdar jag i denna studie att varje individ både skall få tycka, yttra
och ta del av vad den så önskar. Människor skall inte tystas ned, eller undanhållas
information. Åsikter och information kan inte, och ska inte förbjudas. De måste få
argumenteras och förmedlas, dock skall detta ske sansat och sakligt under lugna för-
hållanden, utan att någon tar allvarlig skada.
Detta resonemang leder mig dock in på var gränsen för yttrandefriheten går. Jo, den
går där yttringar och sådant som förmedlas riskerar att skada och kränka andra med-
borgare och medmänniskor. Den här gränsen är det som kallas hate speech, vilket
också är en begränsning av yttrandefriheten. Yttrandefrihetens gräns går alltså inte
69
därförinnan, exempelvis vid ett förbud mot rasistiska organisationer som jag i denna
studie haft som ett av två exempel på hur yttrandefriheten eventuellt bör begränsas.
Citatet på första sidan var naivt nog, min tanke om yttrandefrihet innan jag påbörjat
denna studie. Nu, efter många turer vet jag att det inte riktigt är så enkelt, i vilket fall
inte för mig. Sådana här stora, viktiga, mångbottnade rättigheter, friheter och frågor,
sen när har det funnits några självklara ja- eller nej- svar på dem?
Just det, precis min tanke, det finns inga sådana.
Alltså, yttrandefrihet- till vilket pris som helst?
Därom tvista ännu de lärde…
70
6. Källförteckning
”10 år efter: fra Muhammed- tegninger til terrorplaner”, Bonde-Broberg, M. Jyllands-
posten. Publicerad 150925. Hämtad 160314.
Alexius, K, Politisk yttrandefrihet. En studie i lagstiftning och praxis under demokra-
tins genombrottstid. Nerenius & Santérus Förlag. Stockholm. 1997.
Axberger, H-G, Yttrandefrihetsgrundlagarna. Norstedts Juridik AB. Kra-
kow/Stockholm. 2014.
Axberger, H-G & Strömberg, H. Yttrandefrihetsrätt. Studentlitteratur AB. Lund.
2004.
Berlin, I, Essäer om frihet. Timbro. Falun. 2011.
Bleich, E, ”Freedom of Expression versus Racist Hate Speech: Explaining Diffe-
rences Between High Court Regulations in the USA and Europe”. Journal of Ethnic
and Migration Studies. Volym 40:2. 2014.
Brems, E, ”State regulation of xenophobia versus individual freedoms: the European
view”. Journal of Human Rights. 1:4. 2002.
Brottsbalken, 16 kap: Om brott mot allmän ordning, paragraf 8; Hets mot folkgrupp.
Hämtad från riksdagens hemsida 160318.
Bäärnhielm, P, Danowsky, P, & Upmark, G, Hets mot folkgrupp- ett brott! (skrift
framtagen på uppdrag av DO). Triva-Tryck AB. Linköping. 1988.