-
LUND UNIVERSITY
PO Box 117221 00 Lund+46 46-222 00 00
Ett tal två situationer
Arvidsson, Matilda
Published in:Retorikmagasinet
2000
Document Version:Förlagets slutgiltiga version
Link to publication
Citation for published version (APA):Arvidsson, M. (2000). Ett
tal två situationer. Retorikmagasinet, 2(6), 25-29.
Total number of authors:1
Creative Commons License:Ospecificerad
General rightsUnless other specific re-use rights are stated the
following general rights apply:Copyright and moral rights for the
publications made accessible in the public portal are retained by
the authorsand/or other copyright owners and it is a condition of
accessing publications that users recognise and abide by thelegal
requirements associated with these rights. • Users may download and
print one copy of any publication from the public portal for the
purpose of private studyor research. • You may not further
distribute the material or use it for any profit-making activity or
commercial gain • You may freely distribute the URL identifying the
publication in the public portal
Read more about Creative commons licenses:
https://creativecommons.org/licenses/Take down policyIf you believe
that this document breaches copyright please contact us providing
details, and we will removeaccess to the work immediately and
investigate your claim.
https://portal.research.lu.se/portal/sv/publications/ett-tal-tvaa-situationer(a8512aa2-5fb5-41ac-aaf6-873ed9e131b6).htmlhttps://portal.research.lu.se/portal/en/publications/ett-tal-tvaa-situationer(a8512aa2-5fb5-41ac-aaf6-873ed9e131b6).htmlhttps://portal.research.lu.se/portal/en/journals/retorikmagasinet(76aab6bf-40cb-4905-9829-fc23739a17c3)/publications.html
-
R e t o r i k M a g a s i n e t · N r . 6 · å r g å n g 2 · M a
j 2 0 0 0 · S i d a 2 5
Plötsligt förstod jag vad det vill säga att verkli-gen älska
någon och bli villkorslöst älskad till-baka. [-] Allt detta satte
ni stopp för. Du TonyOhlsson, du Andreas Axelsson och du JackieA r
k l ö v .
Annelie Ljungberg den 22 december 1999.
Det är den 22 december, det är rättegångens 23:e dagoch
huvudförhandlingen skall strax avslutas. Åklagarenoch
försvarsadvokaterna skall hålla sina slutplädering-ar. Men dessa
kommer få att minnas – istället kommerAnnelie Ljungberg, den
mördade polisens sambo, attbli ihågkommen.
Utvidga synenI förra numret av RetorikMagasinet kunde vi läsa
omLloyd F. Bitzers ”Den retoriska situationen” –
omsituationsanalys. Situationsanalys utgår från att alla talhålls i
en viss situation och att denna situation ‘formar’talet. Bitzers
retoriska situation består av tre element:ett retoriskt problem, en
retorisk publik och situationellttvingande omständigheter. För att
ett tal skall kunna kal-las retoriskt, måste det svara på den givna
situationen,dvs behandla ett problem, rikta sig till en publik
somkan ändra/påverka problemet samt förhålla sig till
talsi-tuationens specifika innehålls- eller formkrav.
Malexandertalet återgavs och diskuterades även det i
förra numret av RetorikMagasinet , där det ifrågasatteshuruvida
Malexandertalet överhuvudtaget är ett reto-riskt tal.
Jag ska i denna artikel försöka att ge ett svar – ett svarsom
också kan utvidga synen på vad ‘en retorisk situa-tion’ är. Till
Bitzers teori har jag lagt en annan ameri-kans, Roderick P. Hart,
tanke om ”de situationellavariablerna”.
Malexandertalet är ett skolexempel, ett tal som gördet tydligt
vad de situationella variablerna – ämne,talare och publik, den
retoriska scenen och media –innebär och hur de kan fungera.
SituationenFör att en situationsanalys skall säga någonting
omtalet måste först situationen identifieras. Så vad äregentligen
situationen den 22 december 1999 närAnnelie Ljungberg talar i
rätten?
Det visar sig snabbt att det inte alls är en enkel fråga,och vi
kommer att bli tvungna att revidera vår syn på‘en situation’ innan
vi kan svara.
För i Malexandertalet är det inte en, utan två situa-tioner som
Annelie Ljungberg talar i. Och hon lyckasmed att svara på de
‘situationellt tvingande varia-blerna’ i båda situationerna. Genom
att fånga ögon-blicket då dessa situationer möts i rättegångssalen
den22 december, bryter hon mot de retoriska konventio-
M a l e x a n d e r t a l e t :
Ett tal - tvås i t u a t i o n e r
Annlie Ljungbergs tal i Malexandermålet bröt mot många
konventioner
– och kanske är det därför det hade effekt.
Matilda Arvidsson visar här hur retorisk situationsanalys
kan förklara hur man kan bryta förväntningar och krav
– och ändå göra det retoriskt 'rätta'.
-
S i d a 2 6 · R e t o r i k M a g a s i n e t · N r . 6 · å r g
å n g 2 · M a j 2 0 0 0
nerna – vilket vanligtvis är detsamma som att ‘miss-lyckas’ –
samtidigt som hon på bästa tänkbara sättsvarar på de retoriska
situationerna.
Denna definition av retorisk situation – såsom möjligatt se som
flera samtidiga men från varandra skilda situ-ationer med olika
retoriska problem, publiker och situ-ationellt tvingande variabler
– kan kanske till en till enbörjan verka främmande.
Men denna flerdimensionella tanke har en högst reellverklighet
som grund. Malexandertalet är ett tydligtoch förklarande exempel.
Och det är inte det första ochdefinitivt inte det enda exemplet på
ett tal som hålls itvå samtidiga situationer. Dessutom har
Ljungbergmed sitt tal hittat fram till en retorisk scen som
tidiga-re inte varit berörd, och detta är unikt, några andra
likatydliga exempel låter sig inte finna.
För att finna tal som är effektfulla, på det sätt somLjungbergs
är, måste vi leta efter tydliga situationer,situationer med starka
retoriska konventioner som intetidigare har utmanats med stöd i
svar på den publikasituationen.
Det är utifrån förståelsen av Malexandertalet somhemmahörande i
två situationer som effekterna,vadtalet förändrade, blir klarare.
Ljungberg bröt mot reto-riska konventioner i rättegången, och hon
gjorde det påett sätt som har lett till en ny och förändrad
konvention
i denna institution.
SituationernaDen 28 maj 1999 mördades två poliser, Olov Borénoch
Robert Karlström. Bankrånet i Kisa och mordet påde båda poliserna
skulle senare komma att omtalassom något av det mest brutala i
svensk kriminalhisto-ria. Dessa händelser krävde effektiv
hantering. Det varviktigt att finna de skyldiga, men också att
senare, i rät-ten, finna dem skyldiga. Svenska folket följde jakten
påtre unga män. Dessa tre befanns i allmänhetens ögonvara de
skyldiga, de befanns av Annelie Ljungberg varade skyldiga, de
befanns också senare, av Linköpingstingsrätt, vara de skyldiga.
Här ser vi grunddragen för inte en, utan två olika situ-ationer
för Annelie Ljungbergs tal. Den ena, den pub-lika situationen,
handlar om det som vi följt från ochmed skotten den 28 maj (en
situation som fortfarandepågår, om än i betydligt mer begränsad
omfattning ändå Ljungberg höll sitt tal). Den andra
situationenbörjar och slutar i och med rättegången mot de tre.
Ljungbergs tal hör hemma i båda dessa situationer.Båda
situationerna krävde ett agerande – i grunden tvåolika agerande:
ett moraliskt (publikt) och ett juridiskt(legalt) agerande.
Hart ställer up de situationellt tvingandevariablerna så att de
formar bud-skapet, efter att de ‘silats’ genomretoriska
konventioner (uttalade eller
underförstådda förväntningar). Budskapet, publiken och talaren
befin-ner sig inom det kulturella ramverket,som avgränsar
situationens räckvidd.
Harts kulturella ramverk
Publik
Ämne
Den retoriskascenen
Tid & rum
Medier
Talare
Retoriska konventioner
BUDSKAP
-
R e t o r i k M a g a s i n e t · N r . 6 · å r g å n g 2 · M a
j 2 0 0 0 · S i d a 2 7
Sett i detta perspektiv framstår talet som ett tal somtalar i
två från varandra skilda och samtidiga situa-tioner.
Talet i rättegångenHuvudförhandlingen i Linköpings tingsrätt
börjadeden 1 november. Media bevakade rättegången, menstoffet bjöd
inte på några egentliga nyheter, inte förränden 22 december. Dagen
efter stod det att läsa i mor-gontidningarna: ”Hon stal showen och
bröt ramarnaför processen med ett passionerat tal till den döde
sam-bon.” Ljungberg stal showen i elfte timmen då det vardags för
slutpläderingar.
Talet faller, och detta bör betonas, inom den
svenskarättegångsbalkens ramar, och är till sitt innehåll intehelt
olikt en slutplädering. En viktig skillnad finnsdock: Ljungberg
utmanar de retoriska och juridiskakonventionerna i två
avseenden.
Ljungberg bryter i sitt tal med den oskyldighets-presumtion som
råder i svensk rättegångsordning, dvsatt alla är oskyldiga tills
annat har bevisats. I rätte-gångssituationen bryter alltså
Ljungberg mot, ellerutmanar, en juridisk konvention.
Talet är emotionellt, fyllt av passion och vrede isådan
omfattning att det bryter mot de retoriska kon-ventionerna i
rättegången. Talet, tonen och den direk-ta tilltalen är inte vad
som förväntas i rättegångssalen.Detta är något som ytterligare
förstärks genom mediasnärvaro.
Talet i de båda situationerna Utifrån Bitzers ‘retoriska
situation’ och Harts ‘situatio-nella variabler’ växer bilden fram
av två i grunden olikasituationer. Den juridiska
rättegångssituationen är for-mellt och rent fysiskt avgränsad till
tingshusets rätte-gångssal, där aktörerna – åklagaren, advokaterna
ochde åtalade – följer processreglerna. Den publika situa-tionen, å
andra sidan, har sin bakgrund i att Malexan-dermorden varit en
offentlig händelse ända sedan den28 maj 1999, och den får sin
fortsättning genom me-dias närvaro i rättegångssalen. I den publika
situa-tionen ingår följaktligen rättegången som en del.
En nödvändig fråga är om Ljungbergs tal svarar motsituationerna?
Om situationerna förblir sedda var försig svarar Ljungbergs tal
inte mot de förväntningar somfanns, framför allt om man ser till
rättegångssitua-tionen. Det blir således i den situationen varken
lämp-ligt eller passande, dvs. inte ett retoriskt tal, då det
bry-ter mot konventionerna. I den andra situationen, den
publika, svarar däremot talet väldigt väl mot de situa-tionella
förväntningarna. Det är inte förrän vi ser deolika situationerna
var för sig och undersöker hur desamverkar som vi kan förstå varför
talet ändå framstårsom ett retoriskt tal. Det blir då ett tal som
svarar påden givna situationen i både rättegångssituationen ochden
publika situationen. Det griper nämligen ett uniktögonblick då de
båda situationerna möts.
Talet och konventionernaHur och varför kunde Ljungberg bryta mot
konven-tionerna i den ena situationen, samtidigt som hon sva-rade
på den andra? Harts situationella variabler: ämne,talare och
publik, den retoriska scenen och media kanvara förtjänstfulla för
att systematisera och förklara debåda situationerna. Dessa
variabler bildar gemensamtde situationer som Ljungberg håller sitt
tal i.
ÄmnetTalet behandlar ett retoriskt ämne, det vill säga ettämne
och ett problem som kräver ett snart ställnings-tagande i ena eller
andra riktningen: vem är skyldig ochpå vilka grunder? Detta är det
första elementet i Bitzersretoriska situation.
Ämnet delas i en juridisk och en moralisk del. Juri-diskt –
rätten skulle avgöra vad som var bevisat i rätte-gången, och med
Ljungbergs lösning fälla dem alla tre.Moraliskt – svenska folket
skulle fälla en moralisk domöver de tre, en slags allmän
rättviseskipning.
Juridik handlar nämligen om att få rätt – något somLjungberg
kunde få (och sedan också fick) endast i denjuridiska (rättegångs-)
situationen. Moral, i detta sam-manhang, handlar å andra sidan om
att ha rätt – någotsom kom att bekräftas i den publika
situationen.
Det handlar alltså om dels ett juridiskt ämne, dels
ettmoraliskt. Ljungbergs tal gav inte någon väsentligt
nyinformation, istället gjorde Ljungberg detta komplexaämne till
något mänskligt och begripligt, hon gav rätt-visan en ton av
berättigad (moraliskt riktig) hämnd.
Talaren och Publiken Ljungbergs ethos är högt i publikens ögon;
det är in-lånat från offrens anhöriga och från den döde sambon.
-
Hon är helt enkelt oundvikligt trovärdig. Det stärksockså av var
hon talar: rättssalen. Rättssalen som sådanger en viss tyngd till
de ord som uttalas där. Pliktenunder ed: ”att säga hela sanningen
och intet förtiga,tillägga eller förändra” spiller över även på de
tal somhålls utan att någon ed svurits. Detta är något som ock-så
förstärks av att hon använder sig av Karl Bertil Jons-sons ‘ed’ om
att ”rakryggat yppa sanningen”. (AttLjungberg de facto inte talar
under ed är något sombara har betydelse i
rättegångssituationen.)
Det finns tre olika publiker: domaren, de tilltalade
ochallmänheten via media. Domaren är med Bitzers ord enretorisk
publik, därför att han kan omvandla Ljung-bergs budskap till
verklighet: livstids fängelse för de till-talade. De tilltalade
kan, genom ett erkännande, ävende omvandla budskapet till
verklighet – alltså är de ock-så en retorisk publik. Media,
slutligen, är den publikasituationens vakande öga, som både
påverkar rätte-gångssituationen och förmedlar intrycken ut
tillallmänheten. Denna allmänhet bekräftar sedan Ljung-bergs
budskap genom att moraliskt döma de tilltalade.
Den retoriska scenenRättegången kom i stort att handla om vem
som hadesanningen på sin sida. Som den efterlevande änkan
harLjungberg inget att förlora på att säga sanningen; detsom hon
säger, säger hon som sanningens försvarare.Försvaret, å andra
sidan, har ingen chans att nå framtill publiken efter hennes
tal.
Ljungbergs tal frös positionerna på den retoriska sce -nen. Allt
som framställdes efter hennes tal blev mednödvändighet mindre
intressant – och längre frånmoral och sanning, så som de nu
definierats av Ljung-berg i talet. I denna situation, rättegångens
elfte timma,låses de retoriska positionerna i ’good guys’ och
’badguys’. Hade domaren avbrutit talet hade han hamnatpå fel sida
om ‘sanningen’, tillsammans med försvars-advokaterna. Situationen
som tvingade Ljungberg atttala, tvingade också de andra att inte
tala. En inter-vention av någon av de andra var alltså inte
retorisktmöjlig.
MedierVal av metod och medier avgör ofta om ett budskap
fårgenomslagskraft. Med rättssalen som ethosstärkandeforum – med
journalisterna som allmänhetens vakandeöga har Ljungberg ett starkt
utgångsläge.
Ljungberg lyckades ta kommando över den retoriskascenen. Med
hjälp av journalisternas närvaro hade honstöd i, och talade till
‘den svenska moralen’ (det mora-
liska agerandet i den publika situationen). Genom attsvara på
den publika situationen kunde hon bryta motkonventionerna i
rättegångssituationen och därmedkunde hon också få den
uppmärksamhet som behövdesför att nå fram i media och nå ut i den
publika situa-tionen.
Lärdomar att dra från Ljungbergs talMed variablerna som stöd för
att förstå hur de retoris-ka situationerna såg ut framstår
Ljungbergs tal som ettsvar på två olika situationer. Ljungberg
talade för atthon fick tillfälle att göra så, hon utmanade och
brötkonventioner för att hon hade möjligheten att göra så,hon
gjorde det för att hon svarade på två unika situa-tioner i det
ögonblick då de möttes.
Men – talet skall inte ses som en automatisk replik,formad
endast av situationer. Det är ett väl genomtänktsvar, med ett klart
syfte: Ljungberg grep ett mogetögonblick.
Tajming – när i tiden som ett agerande på den reto-riska scenen
tar plats och hur detta agerande formas irelation till
situationsvariablerna – sammanfattar påsätt och vis idén om den
retoriska situationen och förden ett steg vidare. Om talaren läser
situationen rätt istort, men misstar sig på bara en punkt kan
budskapetkomma att gå den tilltänkta publiken förbi.
Det som står att dra lärdom av efter en situations-analys av
Ljungbergs tal är att den retoriska situationenkan vara
‘flerdimensionell’ – den kan vara flera ochsamtidiga situationer.
Vad som krävs av talaren för attkunna lyckas med ett retoriskt tal
i en komplex situa-tion är att hon eller han kan identifiera det
ögonblick dåsituationerna möts och det uppstår en möjlighet
attpåverka och förändra en retorisk konvention.
Talet i ett vidare perspektivVi vet nu hur och varför talet
fungerade. Frågan kan dåinställa sig om detta är något nytt. Idén
om att ett talsvarar på flera samtidiga situationer är inte ny, vi
har
S i d a 2 8 · R e t o r i k M a g a s i n e t · N r . 6 · å r g
å n g 2 · M a j 2 0 0 0
-
R e t o r i k M a g a s i n e t · N r . 6 · å r g å n g 2 · M a
j 2 0 0 0 · S i d a 2 9
sett det förr. Det som är signifikant i Malexandertaletär att
den publika situationen når in i en juridisk/legalsituation som har
fasta retoriska konventioner, en situa-tion som vanligtvis är
relativt skyddad från den publikasituationens intrång. Om man skall
jämföra med någotsom ligger utanför rättssalen, blir det närmast de
så kal-lade ‘utomprocessuella’ försvarstal.
Ett för alla väl känt exempel är Earl Spencers tal
tillprinsessan Diana. Talet, som hölls i kyrkan underbegravningen
var en hyllning till och ett minnestal överden döda systern,
samtidigt som det var en anklagelsemot det brittiska kungahuset.
Talet hölls i en rituellsituation: i kyrkorummet i
begravningsritualen. Somfamiljemedlem hade han rätt att tala i
ritualen – som enav ‘folket’ hade han möjlighet att bryta med de
retoris-ka konventioner som ritualen ställde upp. Åter igen,genom
medias bevakning av – och det publikas intrångi – en formaliserad
process, möjliggjordes ett brott motannars fasta konventioner.
Ett känt svenskt exempel på utomprocessuellt försvars-tal är
Mona Sahlins tal den 17 oktober 1995. Sahlin hardär en publik
situation att svara på: det att svenska fol-ket väntar på att få
veta varför Sahlin köpt blöjor ochToblerone för deras pengar. Den
andra situationen ärden internpolitiska, där Sahlin måste svara på
partietsfråga om hennes duglighet eller lämplighet som före-trädare
för partiet.
Flerdimensionella situationer är ofta dolda även förden
intresserade lyssnaren. Ytterligare områden därretorisk
situationsanalys skulle kunna användas för attförstå mångtydiga
politiska budskap är inom t.ex.diplomati och förhandlingsteori.
Konventionen som förändratsMen vad förändrade talet egentligen?
Har det lämnatnågra spår, förutom rättens protokoll och
gamlalöpsedlar? Gamla nyheter är inte längre nyheter ifall deinte
berättar och fortsätter att berätta något, om de intebringar
förändring.
Det som hände i Malexander kommer att finnas kvari det svenska
medvetandet i många år. Så kommer ock-så Ljungbergs tal, och efter
det att det glömts bortkommer förändringarna det förde med sig att
finnaskvar.
Det som inte minst gör talet fortsatt intressant är
atträttegångssalen nu har blivit en plats för svar på publi-ka
situationer – något som också förändrar de retoriskakonventionerna
i rättssalen. Det har skett ett trendbrotti svensk
rättegångsretorik. Exempel på det senare ärpappans tal i
rättegången den 29 mars i år, i anledningav mordet på Björn
Söderberg. Detta tal, som både har
liknats vid, och jämförts med Ljungbergs tal, talar i
enförändrad retorisk rättegångskonvention. Av denanledning att
normen har förändrats, så har inte hellerpappans tal samma
retoriska kraft – det förändrar inte,det utmanar inte. Talet verkar
inte heller i en lika tyd-lig publik situation. Det mediala
intresset för såvälbrottet som rättegången har visserligen varit
stort, menhar inte fått det stora publika genomslag som
Malexan-dermorden fått.
Här återstår fler frågor än vad som här kan ges svar:vad är det
som avgör i vilka frågor som den publikasituationen
aktualiseras?
Så här några månader efter det att Ljungberg höll sitttal är det
inte möjligt att sia om dess historiska bety-delse. Två saker är
dock tydliga:
Tony Olsson, Andreas Axelsson och Jackie Arklövdömdes till
livstids fängelse av Linköpings tingsrätt. Iden nu pågående
huvudförhandlingen i Hovrätten harde tre börjat berätta om
händelserna i Malexander. Omdet är den sanning som Ljungberg
efterlyste är dockinte möjligt att avgöra, men trendbrottet är
tydligt.
Talet är retoriskt sprängstoff. Det behandlar ett klas-siskt
dilemma, en krisis som kräver ett avgörande ochett svar. Hur kan vi
känna sanningen och rättvisan?Hur kan vi skilja rätt från fel?
Som sådant är det alltså talet ett intressant studie-objekt och
det finns mycket mer att säga om det, sominte ryms inom denna
artikels ramar. Med den struk-tur, kontext och tajming som jag har
lyft fram i artikelnväxer bilden av hur ett tal kan verka i fler än
en situa-tion samtidigt. En komplex samverkan av
variabler,Ljungbergs svar på två samtidiga situationer, ger
ossmöjligheten att studera hur det moraliska och det juri-diska,
det publika och det specifika samexisterar.
❧ Matilda Arvidsson har studerat retorik och juridik vid Lunds
Universitet och Mitthögskolan i Härnösand
Lloyd F. Bitzer: ”The Rhetorical Situation” iPhilosophy and
Rhetoric, 1-14, 1968.Dansk översättelse i Rhetorica Scandi-navica
5/98.
Roderick P. Hart: Modern rhetorical criti -cism. London: Allyn
and Bacon, 1997.
Se också artikeln om Den retoriska situatio -nen samt
Talarstolen i RetorikMagasi-nets nr 5, mars 2000.
Läs mer