En kvalitativ textanalys av svensk dagspress gällande ADHD ... · 6 Margot Bengtsson (2001) skriver i sin bok Tid, rum, kön och identitet om ett nätverk av tekniker, teorier och

1

Stockholms Universitet Intuitionen för Socialt arbete Socialhögskolan

En kvalitativ textanalys av svensk dagspress gällande ADHD fenomenet. Handledare: Catharina Löf Författare: Ulrika Gresnes, Pernilla Heanel Kursgrupp:ÄF6

2

Abstract The purpose of this study is to examine what is highlighted in the topic of ADHD in the two daily newspapers Swedish Dagbladet (SvD is still) and Dagens Nyheter (DN called henceforth). Articles are downloaded from internet newspaper editions, as well as mediedrevet and Retriever, updated daily with current articles. Along the way we have been in contact with a journalist from Dagens Nyheter and a well-known researcher in the subject. Of the two, we received good response and also took note of their material, which we are very grateful for. ADHD diagnosis has more recently been a sharp increase. There is really no answer to why only that knowledge in the area has improved. In essence, we searched the articles in Dagens Nyheter and in Swedish Dagbladet. These newspapers are greatest in our large cities but also sold throughout Sweden. SvD has 492 000 readers on weekdays and DN 821 000 readers on weekdays on weekends is increased these figures slightly. Sammanfattning Syftet med den studien är att undersöka hur ADHD diagnosen disskuteras i våra stora dags tidningar Svenska Dagbladet (benämns SvD fortsättningsvis) och Dagens Nyheter (benämns DN fortsättningsvis). Artiklarna är hämtade ur tidningarnas internet upplagor samt mediedrevet och Retriever som uppdateras dagligen med aktuella artiklar. Vi har använt oss av kvalitativ textanalys för att angripa de artiklar som rör ADHD diagnosen i SvD och DN. Artiklarna i dessa tidningar belyser mestandels en ökning av diagnosen ADHD, medicinerning och uttalanden från kända människor om sin ADHD. Vi har under resans gång varit i kontakt med en journalist från Dagens Nyheter samt en känd forskare inom ämnet. Av dessa två har vi fått bra respons och dessutom tagit del av deras material som vi är mycket tacksamma för. I vår genomgång av tidigare forskning vad gäller ADHD så har det visat sig att dessa forskningsfrågor är återkommande: Diagnostisering: Forskningen inom diagnostisering handlar om huruvida barn ska diagnostiseras, hur avgörande det är i vilken ålder diagnostiseringen sker, vilken påverkan en diagnos har för individen . Gillberg (2009) beskriver bla i sin bok ”Ett barn i varje klass” att det är viktigt med en riktig diagnostisering så att graden av handikapp kan reduceras. Eva Kärfve anser dock att det fattas forskning om hur stor påverkan miljö och uppväxtförhållanden kan inverka på ett barns uppträdande (Kärfve, 2000). I sin bok AD/HD i nytt ljus som Tomas Ljungberg har skrivit beskriver han ADHD utifrån det perspektiv som han anser har starkast vetenskapligt stöd. Boken grundar sig på studier av Ljungberg på uppdrag från Socialstyrelsen, där de ville att han skulle undersöka tidigare forskning inom ADHD fältet och få fram vilken forskning som har mest vetenskapligt stöd i sina slutsatser kring vad symptomen för ADHD kriterier har sin bakgrund i (Ljungberg, 2008). Biologisk/Medicin: (Elektronisk källa: NEPI 2012) Här forskar man om huruvida ADHD problematiken kommer sig av biologiskt eller organiskt orsakad förändring i hjärnans funktion, skador på olika delar av hjärnan, skador under graviditeten eller under förlossningen. Vad gäller mediciner undersöks det vilken påverkan medicinering har (på kort- och lång sikt), i vilken ålder man kan börja medicinera m.m. Idag får mer än 57,000 vuxna och barn läkemedel mot ADHD, det är nästan fyra gånger fler än 2006, då ungefär 15,000 personer fick ADHD medicin. Ökningen sker i alla åldersgrupper och kön (Elektronisk källa: NEPI 2012).

3

Psykosocialt: Är ADHD ett neuropsykiatriskt funktionshinder? Vilken påverkan har miljön och omgivningen? Här undersöker forskningen familjeförhållanden, låg social klass, lägre inkomster, sämre ekonomiskt ansvarstagande fäder, föräldrakonflikter, ökad förekomst av otrygghet för att kunna få fram att psykosocial belastning som detta är leder till påfrestningar i samspelet i socialsammanhang och kan visa sig som bla koncentrationssvårigheter m.m (Ljungberg, 2008:).

4

Innehållsförteckning 1. Inledning 5 1.1 Bakgrund 6 1.2 Problemformulering 6 1.3 Syfte och frågeställningar 7 1.4 Relevans för socialt arbete 7 1.5 Begrepps definitioner 8 2. Fakta ADHD 8 2.1 ADHD symptom 8 2.2 Utredning och diagnostisering 9 2.3 Diagnostiska kriterier 9 3. Tidigare forskning 10 3.1 Metoder i tidigare forskning 10 4. Teorier 10 4.1 Gestaltningsteori 10 4.2 Medias påverkan 11 4.3 Maktteori 13 4.4 Normalitet/avvikelse 14 4.5 Stigmatisering/avvikelse 15 5. Metod 16 5.1 Kvalitativ textanalys 16 5.2 Urval och avgränsningar 17 5.3 Validitet och reliabilitet 18 5.4 Etik 19 6. Resultat och analys 19 6.1 Den psykosociala diskursen 20 6.2 Den medicinska diskursen 22 6.3 Psykosociala diskursen och den medicinska diskursen i DN och SvD 24 6.4 Vilken bild ger DN och SvD av ADHD diagnosen? 25 6.5 Vilka aktörer förefaller centrala för ADHD-diagnosen enligt DN och SvD? 25 6.6 Går det att urskilja några skillnader? 28 6.7 Vilka olika argument används inom de olika diskurserna? 29 6.8 Hur förhåller sig de olika diskurserna? 32 7. Diskussion. 35 7.1 Förslag på vidare forskning 38 7.2 Arbetsfördelning 38 Referenslista

5

1. Inledning: Under 2000-talet har diskussionen kring Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) ökat i medier. I början av 2000-talet accelererade diskussionen som handlar om dels en ökning av diagnostisering av ADHD och vad som orsakar symptomen hos individen. I och med detta kan säga att det finns två läger, forskare som representerar den psykosociala kontexten och forskare som representerar den medicinska kontexten (Ekström, 2012) Idag pågår en levande debatt kring hur man kan se på begrepp som normalitet och avvikelser. Forskare från en rad olika dicipliner ifrågasätter gränserna mellan dessa begrepp. Focaults arbeten (T.ex. Vansinnets historia under den klassiska epoken 1972/2001 & Övervakning och straff 1974/2001) finns ofta med som en influens när forskare diskuterar dessa gränser. Dessa forskare som debatterar omkring detta är Eva Kärfve svensk docent i sociologi, Christopher Gillberg professor i barn och ungdomspsykiatri vi Göterborgs universitet. Debatten trappades upp i och med att Eva Kärfe publicerade sin bok “Hjärnspöken; Damp och hotet mot folkhälsan. Denna publicering fördjupade en egentligen redan tidigare tvist mellan medicinskt professionella och de aktörer som företräder det psykosociala. Konfikten mellan de båda lägren har bestått under en längre tidsperiod (Ekström, 2012). Det som vi idag kallar ”neuropsykiatriska svårigheter” (sk dolda handikapp) har funnits i alla tider, alla samhällsklasser och kulturer. Aspergers syndrom, AD/HD, ADD, Touretts syndrom m.fl. kunde förr i mer primitiva samhällen vara en tillgång, speciellt i jägarsamhällen där risktagande, impulsivitet och snabba beslut var en stor fördel för jakten. Allteftersom samhället utvecklades så kunde människor, som i dag skulle få en diagnos, klassas som ”byfånar” och hamna inom fattigvården eller på institution, för trettio år sedan placerades barn med dessa svårigheter i s.k. obs-klasser. I takt med denna förändring har kraven på strukturering, utbildning, professionalitet och forskning växt. Debatter och diskussioner kring ADHD diagnosens ursprung har varit flitigt förekommande i media såväl som i forskarvärlden (Gillberg, 2005). Denna uppsats är inriktad på disskusioner som är anslutna till ADHD i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. När media nämns i texten är det dessa två tidningar vi utgår ifrån. Diagnostisering av ADHD har enligt tidningarna ökat lavinartat de senaste åren. Vi presenterar de olika perspektiv som diskuteras i media, främst i form av den psykosociala och den biologiska diskussionen mellan forskare. Andra begrepp i uppsatsen som relateras till ADHD problematiken är makt, normalitet och stämpling/avvikelse. Vi vet sedan tidigare att media har en viss påverkan på oss människor. Vi tror att bilden som media ger av ADHD formar människors syn på funktionshindret både på gott och ont. Diskussionerna florerar på många sociala platser såsom i hemmet, i arbetslivet och i skolor. Detta medför att ADHD inte bara blir en medicinsk företeelse utan är också något som påverkas i det sociala samhället(Winther Jörgensen & Philips, 2000). Normalitet är något som många strävar efter i dagens samhälle.“Normaliseringsdomarna är allestädes närvarande. Vi befinner oss i lärarendomarens, läkaren-domarens, uppfostraren-domarens, ”socialarbetaren”- domarens samhälle; alla dessa låter det universellt normativa råda: och var och en av dem, på den punkt han befinner sig, låter kroppen, rörelserna, beteendet, uppförandet, färdigheterna och prestationerna lyda under normerna”. (Foucault, 1974/2001).

6

Margot Bengtsson (2001) skriver i sin bok Tid, rum, kön och identitet om ett nätverk av tekniker, teorier och praktiker som på ett akademiskt-, professionellt och populärpsykologiskt sätt kategoriserar individer enligt den västerländska kulturen i modern tid. Individer observeras och regleras enligt psykologin. Perspektivet som beskrivs ifrågasätter vetenskapens legitimitet att särskilja och kategorisera individer. Fenomen som man anser sig kunna “upptäcka” skapas i själva verket samtidigt via de teorier och praktiker som man är en del av. Detta väckte vårt intresse för att undersöka vad media belyser när det gäller ADHD diagnosen i förhållande till begreppet normalitet. 1.1 Bakgrund Många neuropsykiatriska diagnoser har passerat genom tiden (Brante, 2001). Gränserna för vad som anses vara sjukt eller friskt är föränderlig. Forskare menar att diagnoser speglar samhället, allt beror på vad som uppfattas som normalt eller avvikande i den ledande kulturen. En del diagnoser försvinner helt beroende på vad som uppfattas som sjukdom eller inte, andra diagnoser aktualiseras över tid för att sedan försvinna eller återuppstå i någon annan form (Brante, 2001). Under kommande rubrik klargör vi ADHD diagnosens kriterier med hjälp av DSM (Diagnostic and Statistical Manual of mentors disorders) vilket är ett verktyg som psykologer använder sig av när de fastställer en diagnos. Inom DSM är kriterierna många för att en individ ska få diagnosen ADHD. Nackdelen med att ha så många kriterier tror vi kan göra att en ökning av diagnostisering av ADHD kan ske eftersom fler individer faller utanför ramen av vad som är normalt i vårt samhälle som det ser ut idag. 1.2 Problemformulering Media förmedlar en het debatt mellan forskare i artiklar som behandlar ämnet ADHD. Vid studerandet av DN och SvD´s artiklar framträder en pågående diskussion under 2000-talet mellan forskare tillhörande ett psykosocialt läger och medicinskt läger. Diagnosens motståndare framhäver att störningen är överdiagnostiserad och behandlingen med psykoaktiv medicinering anses inte vara ett tryggt alternativ. Enligt motståndarna beror ökningen av diagnostiserade barn på miljöfaktorer såsom samhällets snabba strukturförändring, för stora skolklasser och att föräldrar idag har för lite tid för sina barn. Förespråkarna för diagnostisering anser att ökningen av antalet diagnostiserade barn beror på en förbättrad diagnostik och att medicineringen är ett tryggt vårdalternativ. Enligt forskaren Suominen (2006) kan de motstridiga åsikterna betraktas som olika perspektiv på samma fenomen och behöver inte utgöra varandras motsatser (Suominen, 2006). Forskaren Eva Kärfve representerar den sociala kontexten hur miljön påverkar personer som har en diagnos. Kärfve är skeptisk till att samhället väljer att medicinera bort symptomen samtidigt som ”sjukdomen” finns kvar. Enligt Kärfve är fenomenet ADHD socialt betingat, där faktorer som klasstillhörighet, dysfunktionella familjeförhållanden, trångboddhet kan ses som troliga förklaringar (Kärfve, 2000). Forskaren Christopher Gillberg representerar den medicinskt orienterade läran om att det är biologiska och genetiska orsaksband som ligger till grund för symptomen. Vilket innebär att man tycker att diagnosen ska behandlas medicinskt genom centralstimulerade läkemedel (Gillberg, 2005). Diskussionen behandlar även en ökning av diagnostisering av ADHD. Ytterligare en forskare framträder i debatten, Tomas Ljungberg. Ljungberg forskar i ämnet etiologi (läran om orsakssamband) och är barnpsykiatriker. Ljungberg är en av flera forskare som på uppdrag av socialstyrelsen gått igenom all litteratur som skrivits på området ADHD/DAMP och kommit fram till att det inte är vetenskapligt hållbart att benämna ADHD som ett ”neuropsykiatriskt funktionshinder” (Ljungberg, 2008). Varför vi också väljer att nämna Ljungberg är för att vi

7

anser att han bidrar med fakta inom vårt valda ämne. 1.3 Syfte och frågeställningar: Syfte med den här uppsatsen är att studera vilken diskurs som dominerar i medias texter omkring ADHD-diagnosen i dagstidningarna Dagens nyheter och Svenska Dagbladet. Frågeställningar: 1. Vilken bild ger DN och SvD av ADHD-diagnosen? 2. Hur argumenterar skribenterna för de olika diskurserna? 3. Vilka aktörer förefaller centrala för ADHD-diagnosen enligt DN och SvD? 4. Går det att urskilja några skillnader i resonemanget om ADHD-diagnosen i tidningarna? 5. Hur förhåller sig de olika diskurserna till normalitet, avvikelse, stigmatisering och makt? 1.4 Relevans för socialt arbete Social styrelsen har tagit fram statistik från läkemedelregistret. Statistiken visar läkemelel som sålts på apotek mot recept eftersom dessa medel är receptbelagda och måste skrivas ut av läkare. Det är siffror som visar på att psykostimulantia medel som används vid ADHD har ökat kraftigt de senaste åren. Den starka ökningen är en tendens som har fortsatt från tidigare år (Socialstyrelsen, 2012)

Enligt socialstyrelsen så har antalet individer som får diagnosen ADHD ökat de senaste åren (Socialstyrelsen, 2012). Olika förklaringar till detta kan vara att kunskapen inom psykiatrin har ökat på området. En annan förklaring kan vara att vi lever i ett informationssamhälle som ställer höga krav på kognitiva funktioner vilket gör att symptom på ADHD problematik snabbare upptäcks (Socialstyrelsen, 2012). En indikation på att diagnostiseringen ökar kan man se på att medicinering för ADHD har ökat lavinartat. I takt med samhällsutvecklingen och skiften i synen på människors avvikelser förändras premisserna för det sociala arbetet (Hallerstedt 2006). Uppkomsten av nya diagnoser och definitioner av neuropsykiatriska diagnoser påverkar det sociala arbetet i fråga om bland annat synsätt och metod. Idag ingår socialt arbete i ett större sammanhang och är ett redskap för staten att hjälpa och stödja behövande grupper. På ett teoretiskt/ideologiskt plan kan man se det sociala arbetet ur tre olika perspektiv. Ett terapeutiskt perspektiv där hjälpandet är det centrala, ett samhällskritiskt perspektiv som arbetar för strukturella förändringar och ett

8

reformistiskt perspektiv som förenar de båda första i vilja att hjälpa den enskilde och andra problemskapande samhällsstrukturer (Hallerstedt 2006). Eftersom debatten i SvD och DN speglar tendenser i sättet att se på neuropsykiatriska diagnoser och i det här fallet ADHD så är det något som är relevant för socialt arbete. 1.5 Begrepps definitioner DSM- Diagnostic and statistical Manual of mental Disorders ( den senaste upplagan heter DSM-IV) ADHD- attention deficit hyperactivity disorder DAMP- deficits in attention, motor control and perception MBD- Minimal brain dysfunction DCD- Developmental coordination disorder Asbergerssyndrom-neuropsykiatrisk funktionsnedsättning ADD-attention deficit disorder Tvångssyndrom-psykiatrisk diagnos Touretts syndrom-är en neuropsykiatrisk diagnos som involverar upprepande ofrivilliga rörelser samt minst ett läte; dessa kallas tics. Perceptionsproblem - visuell dysfunktion 2. Fakta ADHD Vi kan alla ha svårt att fokusera vår uppmärksamhet, sitta stilla och kontrollera våra impulser, särskilt om vi är trötta eller stressade. Men för en del barn, ungdomar och vuxna är de här problemen ständigt närvarande och påverkar allvarligt deras sätt att fungera i vardagen. Det är först då det kan vara berättigat att tala om en funktionsnedsättning som benämns ADHD (Riksförbundet Attention, 2012). ADHD - Attention Deficit Hyperactivity Disorder. Sv. översättning - Uppmärksamhet Underskott Hyperaktivitet Störning. ADHD står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder. Kärnsymptomen vid ADHD är problem med uppmärksamhet, impulskontroll och överaktivitet. Symptomen kan förekomma var för sig eller i kombination med varandra. ADHD är ett vanligt funktionshinder, ca fem procent av alla barn har ADHD och problemen finns ofta kvar i vuxen ålder (Riksförbundet Attention, 2012). ADHD är egentligen ett samlingsnamn som även omfattar ADD och DAMP. ADD är ADHD utan hyperaktivitet med tyngdpunkt på uppmärksamhetsproblem. DAMP är ADHD i kombination med DCD (Developmental Coordination Disorder). DCD kännetecknas av stora motorikproblem och ibland perceptionsproblem. Personer med ADHD har ofta även andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar såsom Tourettes, Asperger eller Tvångssyndrom. Det är också vanligt med inlärningssvårigheter och läs- och skrivproblem. (Riksförbundet Attention, 2012) 2.1 ADHD Symtom

Kärnsymtom på ADHD

9

Uppmärksamhetsproblem Kan visa sig genom till exempel koncentrationssvårigheter, slarvighet, glömskhet och lättstördhet. Många blir lätt uttråkade och har svårt att slutföra saker som de inte är väldigt intresserade av. Impulsivitet Kan visa sig genom starka och svårkontrollerade känsloreaktioner, dålig förmåga att lyssna på andra och svårigheter att hantera ostrukturerade situationer som kräver reflektion och eftertanke. Hos en del leder impulsiviteten även till motorisk klumpighet. Överaktivitet Handlar egentligen om svårigheter med att reglera aktivitetsnivån i paritet med det man gör, så att den antingen är för låg eller för hög. Svårigheter att varva ner och sitta still kan varvas med extrem passivitet och utmattning. Överaktiviteten hos barn är ofta fysisk, hos vuxna visar den sig bland annat genom påtaglig rastlöshet och sömnproblem. En del personer med ADHD har endast ett av kärnsymtomen medan andra har flera.

(Riksförbundet Attention.se 2012-05-28)

2.2 Utredning och diagnostisering Enligt Habilitering och Hälsa ADHD center (ADHD center) så finns det inget enkelt test som kan ge svar på om en person har ADHD eller inte. Psykologens utredning ska också innehålla information från den utredda personens nätverk.(www.habilitering.nu 2012-04-24). När det gäller utredning av barn intervjuar man föräldrar och barnet men samlar också in information av förskolan och skolpersonal med hjälp av ett frågeformulär. Det görs olika psykologiska tester samt en medicinsk undersökning. När man diagnostiserar vuxna bedöms både symtom under barndomen samt den aktuella situation som råder. Utredning sker med hjälp av ett team av psykologer, läkare, pedagoger i vissa fall finns även logopeder, sjukgymnast och arbetsterapeuter med. Det är viktigt att de som gör utredningen kan utesluta alternativa förklaringar till symptomen samt uppmärksamma blivande svårigheter. Syftet med diagnostiseringen är att försöka skapa en förståelse för den ADHD diagnostiserades förutsättningar och på så vis skapa en enklare situation i dennes vardag.(www.habilitering.nu 2012-04-24) 2.3 Diagnostiska kriterier Följande beskrivning av DSM-modellen är hämtad från Habilitering och hälsa, ADHD; centers hemsida. Det är kriterier som ska vara uppfyllda hos individen för att få en diagnos. DSM är en förkortning på Diagnostic and Statistical Manual Disorders och är en handbok för psykiatrin som innehåller diagnoser för psykiatriska sjukdomstillstånd.

DSM – 1V = Den diagnostiska och statistiska handboken för psykatriska sjukdomar och störningar och är en handbok för psykologer som fastställer diagnoser. En av grundarna till denna handbok är psykiatrikern Allen Frances. För att uppfylla de diagnostiska kriterierna för en ADHD diagnos bör en hel del aspekter uppmärksammas. I handboken finns det punkter som faller under grupp A: uppmärksamhet, grupp B: hyperaktivitet/ impulsivitet samt grupp C: impulsivitet. A gruppen består av olika beteenden och symptom på ouppmärksamhet. Ouppmärksamheten ska ha förelegat i minst 6 månader och till en grad som är maladaptiv och oförenlig med utvecklingsnivån. Grupp B ska innehålla vissa identifierade symptom på hyperaktivitet-impulsivitet.

10

I grupp C finns symptom definierade som ska uppfyllas ex vis ouppmärksamhet före 7 års ålder, någon form av funktionsnedsättning med symptom inom minst två områden och klara belägg för signifikant funktionsnedsättning. Symptomen ska inte förklaras av annan psykiskt eller psykotisk störning eller med någon genomgripande störning i utvecklingen.

(www.habilitering.nu/adhd-center 2012-08-15)

3. Tidigare forskning Under 2000-talet accelererade diskussionen i media som handlar om dels en ökning av diagnostisering av ADHD och vad som orsakar symptomen hos individen. Det som har varit utmärkande har varit debatten mellan en psykosocial och en medicinsk/biologisk riktning. I Sverige företräds denna ibland ganska häftiga diskussion framför allt av Eva Kärfve och Christopher Gillberg när de framför sina olika synsätt vad det gäller diagnosens orsaksförklaringar, behandlingsmetoder och symptombeskrivningar (Gillberg, 2005), (Ljungberg, 2008). Den psykosociala riktningen representeras av Kärfve som är skeptisk till att samhället väljer att medicinera bort symptomen samtidigt som ”sjukdomen” finns kvar. Enligt Kärfve är fenomenet socialt betingat, där faktorer som klasstillhörighet, dysfunktionella familjeförhållanden, trångboddhet kan ses som troliga förklaringar till fenomenet (Kärfve, 2000). I motsats till detta talar Gillberg som representerar den medicinskt orienterade läran om att det är biologiska och genetiska orsaksband som ligger till grund för symptomen. Vilket innebär att man tycker att diagnosen ska behandlas medicinskt genom centralstimulerade läkemedel (Gillberg, 2005). Tomas Ljungberg forskar i ämnet etiologi (läran om orsakssamband) och är barnpsykiatriker. På uppdrag av socialstyrelsen har Ljungberg gått igenom all litteratur som skrivits på området ADHD/DAMP och kommit fram till att det inte är vetenskapligt hållbart att benämna ADHD för ett ”neuropsykiatriskt funktionshinder” (Ljungberg, 2008). Det verktyget heter DSM (Diagnostic and Statistical Manual of mental disorders), diagnosen ställs utifrån 18 speciellt framtagna frågor som har bedömts belysa karaktäristiska funktionsavvikelser hos personer med detta funktionshinder (Socialmedicinsk tidskrift, 2011). Kärfve (2000) och till viss del Ljungberg (2008) anser att ADHD ligger på ett psykosocialt plan har svårare att få sina forskningsresultat seriöst beaktade. Enligt Ljungberg (2008) så har den biologiskt/medicinska diskursen en hegemonisk ställning i debatten vilket innebär att de har samhällets föreställning om ADHD i sitt grepp (Ljungberg, 2008). Ytterligare en aspekt som forskningen tar upp är att ADHD ofta hänger ihop med flera typer av funktionsnedsättningar, t.ex. touretts syndrom, depressioner och ångest m.fl. (Gillberg, 2003). Holmberg (2009) beskriver i sin avhandling att barn med ADHD ofta blir mobbade i skolan pga av ditt avvikande beteende. Isaksson (2009) beskriver liknande definition av problematiken kring ADHD i sin avhandling som handlar om vad som är normalt kontra avvikande. Enligt Tufvesson (2007) så har miljön stor inverkan på om ett barn med koncentrationssvårigheter kommer att klara av sin skolgång. 3.1 Metoder i tidigare forskning: Metoder som används är kvantitativa, longitudinella, kvalitativa, textanalys, kritisk diskursanalys och diskursanalys. 4. Teorier 4.1 Gestaltningsteori Sociologen Ervin Goffman myntade begreppet “frame analysis”, vilket har att göra med

11

individers organisering av erfarenheter (Pan, Kosicki, 1993). Detta innebär att vi individer via gestaltningar tolkar, begripliggör och skapar mening utifrån våra egna erfarenheter oavsett om de är direkta och självupplevda eller om de sker indirekt. Medias uppgift är att upprätthålla “sanningen” kring den verklighet vi lever i (Strömbäck, 2009). Synsättet legitimerar medias roll att existera och agera. Via dessa “sanningar” tillförskaffar media sin makt den har i samhället, “sanningar” som oftast inte är objektiva utan snarare gestaltade utifrån tex tema, berättarperspektiv m.fl. En del av urvalet är medvetet, men en stor del går på redaktionella rutiner vilket kan ses som mer eller mindre självklara. Journalistik handlar om att sortera i form av att välja eller att välja bort (Strömbäck, 2009). Robert Entman (Entman, 1993) är en etablerad forskare inom gestaltningsteori. I sin vetenskapliga artikel “Framing: towards clarification of a Fractured Paradigm” menar att gestaltning i grund och botten handlar om att sändaren väljjer ut ett antal aspekter ur en verklighet i syfte att förenkla den komplexa verkligheten för att på så sätt göra den mer begripbar för mottagaren (Entman, 1993). Genom att sändaren först definierar och synliggör det aktuella problemet och dess orsak, därefter tas moraliska ställningstaganden kring det aktuella problemet för att sedan hitta en lösning. De fyra komponenterna inom gestalningsteorin är, sändaren som utifrån tex tidningens referensramar gestaltar ett visst budskap. Budskapets innehåll gestaltas på olika sätt, tex genom att synliggöra nyckelord, att vissa individer tillåts uttala sig eller att man påvisar en stereotyp bild av någonting. Gestaltningen skickas sedan ut till mottagaren som tar emot budskapet, vilket i sin tur inte per automatik innebär att mottagarens tolkning stämmer överens med sändarens. Att tänka på är att ju mer beroende en individ är av mediernas information, ju mer mottaglig är individen för mediernas gestaltningar (Entman, 1993). Vi påverkas alla mer eller mindre av medias gestalningar. Nyheterna utlöser vissa värderingar, tankar och ideer vilket får oss individer att tänka på ett visst sätt kring tex ADHD diagnosen och vidare innebär detta att medias läsare kommer att dra mer eller mindre förutsägbara slutsatser (Strömbäck, 2009). Enligt Entman (1993) är den kulturella kontexten, verkligheten inkluderat kunskap, moral, tro, lagar, seder och vanor vi individer har skapat som fungerar som en slags måttstock inför vissa sociala sammanhang. Detta innebär att vi individer tänker och tolkar på ett visst sätt, medierna gör gestaltningar på vissa sätt och konsumentera tolkar på ett visst sätt (Strömbäck, 2009). I detta kapitel följer en genomgående presentation av våra valda teorier, normalitet hur vår norm ser ut och som ofta är olika för olika individer men hur viktigt det är att hålla sig till normen i ett samhälle för att inte hamna utanför och då bli betraktad som avvikare som också är vår nästa teori. Vi kommer också göra en längre presentation av makt som innefattar mycket i vårt samhälle. Stämplings teorin är också en av våra valda teorier och är vald för att vi i dagens samhälle gärna ställer en diagnos. 4.2 Medias påverkan Det som har intresserat oss är hur media speglar ADHD diagnosen (Strömbäck 2009). När det kommer till media vill vi undersöka om vi kan se återkommande teman angående ADHD diagnosen i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Därför kommer vi nedan göra en kort presentation på hur nyhetstidningar påverkar vårt samhälle. Jesper Strömbäck är professor i media och kommunikations vetenskap vid Mittuniversitet i Sundsvall. Strömbäck menar att det nyhetsflöde som vi utsätts för dagligen är ofrånkomlig så vidare att man inte isolerar sig från den sociala samverkan som vi ständigt befinner oss i. Det nyhetsflöde som når oss är inte alltid självklar på det sätt att vi har möjlighet att bilda oss en egen uppfattning om den. På så vis så blir vi bundna till nyhetsrapporternas utbud. Informationen som når ut till oss genom media går igenom ett s.k. medialt filter som ger

12

utrymme för konstruktioner, omskrivningar och vinklingar. Det är också omöjligt för oss att vara säkra på trovärdigheten i medias vinklingar. Vidare menar Strömbäck att mediernas främsta uppgift är att rapportera om kriser, hot och risker. Media ska förmedla till oss medborgare om sådant som kan vara farligt vilket också gör att fokuseringen runt dessa faktorer blir större än andra. En annan förklaring på detta är att vi också har benägenhet för att komma ihåg och uppmärksamma negativ information (Strömbäck 2009). Vår vardag tenderar ofta till någon slags kommunikation i mötet med andra människor. Det kan vara i arbetsrelationer, vänskapsrelationer eller utbildning som vi använder oss av olika perspektiv kopplat till begrepp och fakta. Vår kommunikation är vinklad åt det ena eller det andra hållet och har att göra med hur vi som människor konstruerar vår verklighet. Just detta händelseförlopp kan vi koppla till socialkonstruktionismen. Här konstruerar människan sin verklighet och genom samspel med andra människor skapar vi vårt samhälle tillsammans. Genom språket för vi vår kommunikation med varandra och till vår omvärld. Dock behöver inte språkbruket som till exempel journalister använder sig av idag vara den samma som används i andra delar av världen. Det är också skillnader på hur språkbruket användes för 20 år sedan vilket beror på sociala, politiska och ekonomiska faktorer och det är egentligen samma princip som att diskurserna ser olika ut eller har förändrats över tid. Ett exempel på detta kan man se på att individer som idag förmodligen skulle få en ADHD diagnos bedömdes som en tillgång på 50 -talet. Man menade att personer som levde under dessa omständigheter var extra produktiva, de ansågs vara effektiva i sitt arbete. Idag ses individer som har en ADHD diagnos mer som avvikare från det som anses vara normalt. Diskursen har alltså ändrats över tid. Ett annat exempel kan vara att personer som invandrat till Sverige och aldrig haft några problem i sitt hemland, blir utredda för att de uppvisar ADHD problematik. Detta kan bero på kultur- och samhällsskillnader (Burr 2003). Vi är väl medvetna om att det som skrivs i media är en vinkling av journalisten. Språket som används är en handling och konstituerar vår verklighet. Därför krävs det av forskare att kunna förklara de olika diskursiva företeelserna som förekommer så att en så trovärdig bild som möjligt kan framställas i media (Börjesson, Palmblad 2007). Massmedia har stor betydelse för oss medborgare. Vi behöver media för att vara uppdaterade om vad som händer utanför våra dörrar. Vi får mycket information via media som t.ex. om det sprids epidemier av olika slag eller hur det politiska läget ser ut i landet. Vi svenskar är ett tidningsläsande folk, år 2010 så låg Sverige på fjärdeplats i världen när man räknar efter hur många upplagor som konsumeras per invånare. ”Medier har blivit som en sorts kompass som hjälper oss att navigera i tillvaron” (Helena Sandberg, forskare i media och kommunikationsvetenskap). En studie som Nordicom, nordiskt informationscenter för media och kommunikations forskning gjorde 2010 visar att läsare av dagspressen i åldrar mellan 9 – 79 år bestod av75 % av Sveriges befolkning. Forskare menar på att det finns en medierad erfarenhet. Att den information som vi får från media tar vi med oss när inte vår egen, personliga och egen upplevda erfarenhet räcker till. På så vis bär vi med oss bilder och föreställningar som vi hämtat från tidningar, internet, radio och tv (www.forskning.se 2012-05-04).

13

4.3 Makt I boken Vansinnets historia skildrar Foucault framväxten av nutidens psykiatri. Under många århundraden så var mentalsjuka ett naturligt fenomen i Europas samhälle. På 1500-talet så började man spärra in de människor som uppfattades som galna. Under den här tiden så ökade de sociala problemen lavinartat och inspärrning av ”galna” var en av de åtgärder som gavs i uttryck för att minska de sociala problemen i samhället. Enligt Foucault var detta en brytning mellan förnuft och icke förnuft, det ansågs viktigt att avskärma personer som avvek från det normala (Nilsson, 2008). Det var under vidriga förhållanden som de ”vansinniga” hölls inspärrade, först på 1700-talet så tog den moderna läkarvetenskapen form och metoderna för hur det ”vansinniga” skulle behandlas ändrades. De som ansågs vara ”vansinniga” blev istället behandlade som sjuka, med medicinering och terapi. Förhållningssätet förändrades och traditionellt sett så blev detta ett framsteg i medmänsklighet och förnuft. Enligt Foucaults perspektiv så var detta inte en förbättring ur maktsynpunkt. Han menar att det blev ytterligare förtryck gentemot de ”vansinniga” ju mer man moderniserade metoderna. ”Långt ifrån att befria de psykiskt sjuka kom den moderna psykiatrin att stänga in dem, i en ny sorts bojor. ”Asylen var inte en fri domän för observation, diagnostik och terapi, den var en plats där man blev anklagad, bedömd och dömd och från vilken man bara blev fri genom interioriserandet av denna process i det psykologiska djupet, dvs. genom anklagelser” (Nilsson,2008) Moderna kontrollmetoder är inte lika dramatiska som gamla tiders sätt att visa upp bestraffning offentligt av de som var avvikande i samhället. Tidigare var maktutövningen fokuserad på kroppen i fysisk bemärkelse, utvecklingen av maktutövningen innebär fortfarande fokusering på kroppen men styrningen ligger i kropparnas tid och rum. Skolelever, militärer, fångar, det är oväsentligt, det viktiga är själva kontrollerandet. I nutid kontrolleras noga var en kropp ska befinna sig (i skolan, på arbetet, på ungdomsvård m.fl.) och när den ska utföra ett specifikt moment (skolschemat, arbetsuppgifter, strikta regler m.fl.). Hur kroppen ska se ut eller bete sig (sitta still och uppföra sig, effektivitet, hel och ren m.fl.). På detta sätt kan minsta avvikelse bestraffas eller ”rättas till”. Desto snävare ramar för hur, när och var så ökar makten över vad som anses vara normalt och så kallade avvikelser ökar, vilket i sin tur innebär att olika ingripanden i människors liv ökar (Nilsson, 2008). ”Det som lyder under det disciplinära straffsystemet är försummelsen, allt inadekvat, allt som avviker från regeln, alla sidosprång. Allt som befinner sig inom det icke-överensstämandes oändliga område är straffbart” (Nilsson, 2008). Den här sortens disciplin hänsyftar till att vi individer i största möjliga mån ska räta in oss i ledet och att i minsta möjliga mån avvika från det vad makten anser vara normalt och rätt. Detta kallas för normaliseringar enligt Foucault (Nilsson, 2008). Det kan handla om att skolelever ska studera flitigt, sitta still, lyssna och vara socialt kompetenta redan från början av skolåldern eller att arbetsföra vuxna ska vara produktiva, effektiva och tillföra företaget framgång. Inom makt är effektivitet centralt, det ska kosta så lite som möjligt, minska utgifter, diskretion och väcka svagt motstånd (Nilsson, 2008). För att avvikelser från vad som är normalt i samhället ska upptäckas behövs någon slags övervakning. I modern tid sker detta genom stämpelklocka, övervakningskameror, internetövervakning av Google, näst intill allt vi säger och gör kan avlyssnas på olika sätt via mobiltelefoner, GPS-system, eller internet. Hur påverkar detta vårt dagliga beteende? Enligt Foucault så skapar detta ett självreglerande beteende eftersom att en människa aldrig vet exakt när eller om den är övervakad (Nilsson, 2008).

14

Den främsta förtryckarmekanismen inom psykiatrin var således inte i den hämmande och styrande medicineringen eller den eventuellt livslånga inspärrningen, utan i målet med terapin som var att få den ”vansinnige” att erkänna sina fel, be om förlåtelse och att anpassa sig till ”oss normala” i samhället. Nutidens medicinering anser Foucault som ett perspektiv av den verklighet vi lever i just nu. Det är inte mer moraliskt rätt eller fel att behandla nutidens ”vansinniga” som vi gör i vårt samhälle idag än det var rätt eller fel förr. Det är bara mer effektivt och ändamålsenligt (Mills, 2003). Foucault menar att vi ska överge tanken på att kunskap endast utvecklas oberoende av makt och förstå att på samma sätt som makt utan kunskap inte existerar så existerar det inte heller någon kunskap oberoende av maktförhållanden (läkemedelsföretagens makt att Gillberg bevisar genom sin forskning att medicinering är bra för barn med koncentrationssvårigheter) (Sunesson 2003). Det viktiga för Foucault var inte vem som har eller inte har makt eller individuella makthavare, det viktiga och intressanta var hur de som underordnas faktiskt drabbas av makten. Vetenskapen skapar ”sanningar” genom att den lierar sig med olika maktapparater, där blir ”sanningarna” sanna. På samma sätt skulle det kunna vara vad gäller ADHD diagnostisering – Läkaren och forskaren lierar sig med diagnosens kriterier och skolan förlitar sig på läkaren som utreder för diagnos. När diagnosen är fastställd så blir den sann. Det är viktigt att uppmärksamma att maktbegreppet i den text analytiska traditionen inte är ett uppenbart begrepp som är bundet till särskilda aktörer. Makt är en effekt av diskurser som syftar till att man via legitim kunskap och ” sunt förnuft” definierar avvikelser utifrån befintliga kulturella normer (Foucault, 1974/2001; Fairclough, 1992;2001) 4.4 Normalitet/avvikelse Normalitet och avvikelse är aktuella ämnen som diskuteras bland forskare och förändras konstant genom historien (Foucault, 1974/2001). Många tar avstamp utifrån Foucaults arbeten angående dessa ämnen. Foucault som vi nämnt tidigare har skrivit böckerna Vansinnets historia och Övervakning och straff. I sin bok Övervakning och straff så skriver Foucault om ”disciplineringen av kroppen” vilket sker under moderniseringen av institutioner som fängelser, skolor, rättsliga instanser, vården och inom det militära. Detta har orsakat en avgörande vändning vilket resulterat i att dessa institutioner som mäter, värderar och diagnostiserar för att skilja mellan normalt och onormalt har ökat. Foucault benämner läkare, uppfostrare, samhället och lärare m.fl. som bibehållare av vad som anses vara normativt och att var och en av alla dessa normalitetsdomare, på den punkt de befinner sig, låter kroppen, rörelserna, beteendet uppförandet, färdigheterna och prestationerna lyda under det som anses normalt (Foucault, 1974/2001). Norm är en föreskrift eller regel om hur någon bör handla. Formella eller informella normer präglar alla i mer eller mindre varaktiga sociala situationer. Av Emile Durkheim uppfattades samhället som en normativ gemenskap. I enlighet med sociologiskt tänkande så finns en svävande övergång mellan tre huvudsakliga normtyper. Konstruktiva normer bestämmer hur samspel ska äga rum, exempel på detta är fotbollsregler, grammatiska regler, eller marknads regler. Kompetensnormer fastställer vem som bör fatta beslut, utföra bestämda handlingar eller ta ansvar för resultatet. Allt detta har betydelse för de sociala rollerna i samhället. Handlingsnormer föreskriver hur individer bör handla i olika sociala sammanhang. De flesta sociala normer är inte rationella, de hänvisar till vad som uppfattas som rätt och riktigt uppförande och vad som fungerar i en grupp. Om en individ avviker från normen så kan det ofta leda till lägre status och respektförlust (Brante, Andersson & Korsnes (red, 2001). Ordet norm har två huvudsakliga betydelser menar Börjesson (2003). Dels kan normen ses som en standard, det genomsnittliga och det vanliga. Detta är en jämförande aspekt av normen som pekar ut det vanligast förekommande. Den andra aspekten av norm är av moralisk typ

15

och definierar hur en individ bör vara (Börjesson, 2003). Enligt Tideman (2000) så kan man dela in normalitet utifrån tre olika synsätt. Den statiska normalitetet som ringar in det genomsnittliga eller vanligaste. Den medicinska normaliteten ringar in det friska som det normala. Om man avviker från det normala så får man behandling för att bli normal. Den normativa normaliteten ringar in värderingar av vad som är normalt i ett samhälle under en specifik tid. Det som är önskvärt där och då ses som normalt utifrån en moralisk aspekt (Tideman, 2000). Normalitet är en sorts social anpassning, inte för mycket och inte för lite, lagom är bäst. Vad som är för mycket respektive för litet bestäms av det kulturella sammanhanget. En individ som inte faller inom ramen ”lagom” är avvikande (Börjesson & Palmblad, 2003). Normalitet bestäms utifrån sociala och kulturella faktorer vilket gör att det normala och det avvikande är föränderliga över tid och ifrågasätt inte under sin samtid, men ofta i efterhand (Baggens, 2006). När man upptäcker ”problembarn” så gör man det alltid i relation till det ”normala” barnet, barn med ”kulturellt bestämda uppsättningar av tankar, känslor och beteenden” (Börjesson & Palmblad, 2003). I skolan t.ex. så vet barnen hur de ska vara och göra för att följa skolans ordning, barnen följer ordningen och på så sätt skapas normen, det som är ”rätt”. På så sätt så är skolans definition av vad lärande är normgivande, vilket innebär att barnen i skolan måste klara av att lära sig saker på det sätt som skolan bestämt (Säljö, 2000). Oavsett vilken definition av normalitet och avvikelse som studeras så finns det alltid svårigheter att identifiera en gemensam referensram för vad som är normalt respektive avvikande. Det finns många sätt att mäta normalitet på, exempel på detta är de mätinstrument som bygger upp psykologiska bedömningar av människors beteenden och egenskaper. I dag riktas kritik från olika håll rörande bedömning av barn utifrån ett traditionellt utvecklingspsykologiskt perspektiv. En rad av dagens forskare inom sociologin diskuterar gränsen mellan det normala och det avvikande. Kritiken är grundläggande och vänder sig mot tanken om att klassificera, kategorisera och diagnostisera människor utifrån ett avvikelseperspektiv. Detta anses som ett försök att legitimera rådande ordning och på så sätt reproducera maktförhållanden i samhället (Kärfve, 2000; Börjesson, 1997, 2003; Börjesson & Palmblad, 2003). 4.5 Stigmatisering/avvikelse Varför definieras en handling som avvikande? Inom det interaktionistiska perspektivet så ser man lite annorlunda på avvikande beteende. Avvikelser är socialt konsturerat beroende på sammanhang och grupp som i sin tur bestämmer regler och sedan tillämpar dessa i andra sammanhang och grupper. Det är generellt så att de som har makt är de som bestämmer vad som är avvikande beteende, vilket medför att de som är maktlösa stämplas. En beskrivning av stämplingsteorin kan yttra sig så här: ”Definiera en människa som avvikare och han blir det!” (Berg, 1988 i Angelöw och Jonsson, 2000). Om en individ upprepat och under längre tid anses och pekas ut som avvikande så blir det till en självuppfyllande profetia. Individen lever upp till andras förväntningar och utför på så sätt handlingar som avviker. Gradvis i en slags process så blir en individ som tidigare inte avvikit en avvikare och uppfattar sig själv och av andra som avvikande. Det är inte förrän individen själv anser sig som avvikande som socialiseringsprocessen är klar. Det är därför viktigt att man noggrant granskar vem eller vilka som innehar makten att faktiskt stämpla vem som är avvikare för att kunna gå till botten med maktutövningen i normsystemet (Angelöw och Jonsson, 2000). Stigmatisering är ett begrepp inom den symboliska interaktionismen, detta begrepp är djupt nedsättande. Erwin Goffman (1973) har utvecklat begreppet stigma som ursprungligen kom från antika Grekland. Tre olika typer av stigman kan urskiljas enligt Goffman: Det första är kroppsliga missbildningar, det andra är av ”befläckad” personlig karaktär så som

16

fängelsevistelse, olika böjelser, psykiska rubbningar, homosexualitet, arbetslöshet m.m. Det tredje är s.k. stambetingade stigman vilket innebär ras, nation och religion, dessa stigman kan följa generationer och även drabba alla familjemedlemmar. Det som är gemensamt för dessa olika typer av stigman är att individen i sig skulle kunna ha accepterats i ett vanligt socialt samspel, men har en egenskap eller ett drag som avviker från ”oss andra” på ett sätt som inte är önskvärt enligt våra förväntningar vilket medför att ”vi” stöter ut eller ignorerar individen (Angelöw och Jonsson, 2000). 5. Metod Vårt metodval är den kvalitativa textanalysen. Vi har valt den metoden eftersom vi vill få möjlighet att analysera artiklar som står skrivna i DN och SvD. På 2000-talet har den internationella debatten om ADHD och dess orsaker tydligt polariserats bland forskare och i media, och har egentligen också vuxit fram mer och mer på 2000 - talet. Därav har vi valt att fokusera på denna tidsperiod. Valet av just 2011-07-01 till 2012-07-01 är för att vi ville ta del av det som är aktuellt inom ämnet. Vi har också uppmärksammat att de aktuella artiklarna som finns om ADHD kretsar om barn och skola så därför kommer också de flesta av våra artiklar beröra dessa ämnen. Metoden kommer att bli till stor hjälp för oss så att vi kan angripa vårt empiriska matrial på ett bra sätt. Denna metod kommer att göra det möjligt för oss att besvara våra frågeställningar som belyser det psykosociala och det medicinska perspektivet (Bergström & Boréus, 2012). Dessa frågeställningar kommer presenteras närmare i vår analys del. 5.1 Kvalitativ textanalys. Den kvalitativa textanalysen är precis vad ordet står för man analyserar ett text matrial kvalitativt Fokuseringen hamnar på att man ska ta fram det huvudsakliga innehållet i en text. Detta gör man genom att noggrant läsa helheten och delar av en text men också tyda vilken kontext den ingår i (Esaiasson m.fl, 2007). Syftet med denna uppsats är att belysa ADHD-fenomenet. Textanalysen kommer att ta avstamp i de olika synsätten som diskuterats och diskuteras i media angående ADHD-diagnosen. Innehållet i texter kan ligga dolt och det kräver att vi som forskare läser igenom vårt material ett flertal gånger (Esaiasson m.fl, 2007). Vissa delar i en text kan vara mer betydelsefull än andra. Detta kan man göra genom att dela in analysen i olika steg. Det första steget är att under läsandets gång ställa frågor till texten för att tydliggöra olika nyanser. Dessa frågor är till stor vikt för analysen och det krävs en noggrannhet när man läser texten.Vad vill texten förmedla? Vilka är argumenten som framförs och hur har det resonerats kring eventuella slutsatser? (Esaiasson m.fl, 2007). Steg nummer två är att ta ställning till de olika svaren och hur man förhåller sig till dem . Detta kan utföras på två olika sätt antingen så har man redan fasthållna svar på frågor som man ställer till texten eller så har man ett mer öppet förhållningssätt I det öppna förhållningssättet blir svaren mer beroende av det man hittar i texterna. Samt att innehållet blir mer styrande (Esaiasson m.fl, 2007). Det är av stor vikt att forskaren kan ta fram det som är betydelse fullt i en text. Det gör man bäst genom att läsa texten noggrant och se helheten i texten samt se vilken kontext texten ingår i. Forkarens uppgift är att belysa viktiga delar i en text som anses vara centrala för undersökningen. Materialet som ska analyseras kan antingen vara begränsat eller stort. Om det är mycket material som ska analyseras i detalj så är det bättre för forskaren att välja ett mer begränsat analysmaterial (Esaiasson m.fl, 2007).

17

När man sedan analyserar en text finns det vissa regler som man som forskare ska förhålla sig till (Esaiasson m.fl, 2007). Den första är att man ska hålla sig till textens tydliga eller dolda budskap. Den andra regeln är om den sk. textproducenten har egna reflektioner om vad en forskare skrivit i texten. Den tredje är vilken betydelse texten har för forskaren, producenten och för textens mottagare. En annan viktig del är vilken förförståelse forskaren har när hon eller han analyserar en text eftersom forskarens erfarenheter har betydelse för hur en text tolkas. Dessa tolkningar ska framkomma i forskarens material som citat, sammanfattande referat och i forskarens diskussion och slutsats (Esaiasson m.fl, 2007). Ett exempel på en sådan metod är en av vår tidigare nämnd forskare Tomas Ljungberg som fick i uppdrag av socialstyrelsen att granska forskarmaterial av Eva Kärfe och Christopher Gillberg som är två framgånsrika forskare inom ADHD diagnosen. 5.2 Urval/avgränsning: Vi har främst använt oss av sökorden ADHD, diagnoser*, diagnosis*, overdiagnosis*, ADHD historia*, tidigare forskning ADHD, normalitet*, normalisering*, avvikelse*, sociologi*, media*. För att vidga eller avgränsa sökningar har vi använt oss av AND och/eller OR. Detta har vi gjort för att få en generell kunskapsbas att stå på. Vi har fått många träffar och har fått gallra materialet en hel del för att få så relevant material att studera som möjligt. För att avgränsa ytterligare har vi valt bort ord som medicinering och behandling eftersom det inte är aktuellt för vår undersökning. Det som är aktuellt för vår del är hur diskussionen ser ut i media.Ytterligare en begränsning vi gjort är tidsaspekten genom att söka mellan år 2011-2012. Vi har studerat vetenskapliga artiklar, avhandlingar, antologier och litteratur. När vi sökt efter litteratur har vi använt oss av uppsats referenser, avhandlingars referenser och av Biblioteket för socialt arbetes bibliotekskatalog på Stockholms universitet. Litteratur såsom artiklar, avhandlingar och publikationer sökte vi bland annat via databaser som Proquest Eric, Scolarly journals, Proquest plattform, Google Scholar och avhandlingar.se. För att få fram artiklar till uppsatsens analysdel sökte vi på SvD´s och DN´s websidor med sökordet ADHD mellan år 2011-2012. Vi har valt att göra ett s.k. snöbollsurval som är ett bra tillväga gångsätt i kvalitativa studier. I vår studie har vi inte tillgång till en tillgänglig urvalsram för en population så det är därför som snöbollsurvalet blir ett bättre tillväga gångssätt för vår del (May, 2001). Detta för att fånga in så många artiklar som möjligt som berör ämnet ADHD. Tidsperioden för skrivna artiklar vi har valt att undersöka ligger mellan perioden 2011-07-01 till 2012-07-01. Vi valde ett år för att vi ansåg att det var en förutsättning för att kunna besvara vårt syfte med den här studien. Ytterligare avgränsning som vi gjort är att enbart undersöka de två stora dagstidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. I dessa tidningars gjorde vi en artikel sökning med sökordet ADHD mellan den valda tidsperioden 2011-07-01 till 2012-07-01. Dagens nyheter gav oss 69 stycken artiklar som handlade om ämnet ADHD av de 69 så tog vi ut 26 antal artiklar som berörde vårt syfte med uppsatsen. Svenska Dagbladet fick vi 59 träffar på sökordet ADHD och av de 59 så tog vi ut 15 antal artiklar Det är när forskare kommit fram till nya råd och rön som de har blivit uppmärksammade i media. Vi har även använt oss av Mediedrevet och Retriever när vi sökt artiklarna. Eftersom det har skrivits mycket om ämnet så gjorde vi ett strategiskt urval genom att välja ut 128 antal artiklar från två svenska dagstidningar Svenska dagbladet med förkortning SvD och Dagens nyheter med förkortning DN (May, 2001) Egenskapen består i att vi valt ut artiklar som behandlar ADHD diagnosen. Vi har även valt att titta på vad andra intressenter skriver om ämnet, så som reportrar och individer som på

18

olika sätt är berörda av ADHD. För att göra ett målriktat urval så har vi valt material som är viktigt för problemformuleringen (Bryman, 2010). Artiklarna kommer att ha en betydande plats i uppsatsen i syfte att läsaren ska kunna få en känsla av sammanhang. I media diskuteras medicinering i stor utsträckning, detta har vi medvetet valt bort för att inte hamna på villovägar från frågeställningen och syftet med uppsatsen. Dock redovisas antal individer som behandlas med ADHD medicin i syfte att påvisa ökningen av ADHD diagnostiseringen, vilket gör det relevant för oss använda dessa artiklar för att kunna påvisa detta. Eventuellt kommer dessa ämnen beröras men inte fokuseras på. Uppsatsen kommer att beröra barn med ADHD eftersom många artiklar handlar om den perioden i livet. Emellertid vill vi poängtera att uppsatsen inte inriktar sig på ett barn- eller vuxenperspektiv. Huvudfokus ligger på att hitta relevanta artiklar och åsikter gällande ADHD. 5.3 Validitet och reliabilitet Validitet kan förklaras utifrån en överenskommelse mellan den operationella indikatorn och den teoretiska definitionen, frånvaro av systematiska fel vilket är begreppsvaliditet. Reliabilitet avser att vi mäter det vi avser att mäta (Esaiasson m.fl, 2012). Sammansatt resultat av begreppsvaliditet och reliabilitet blir resultatvaliditet (Esaiasson m.fl, 2012). Som tidigare ovan nämnt så är en skör del av textanalys metoden det tolkningsutrymme som ges när vi analyserar artiklarnas text. Vanligt är att man lätt tolkar det empiriska materialet subjektivt, istället för att tolka objektivt. För att undvika detta i största möjliga mån så kommer vi att försöka förklara så tydligt som möjligt hur vi gått till väga för att nå fram till slutsatserna (Börjesson, 2003). För att göra detta så kommer vi att använda en del utrymme för det empiriska materialet så att läsaren har lättare att följa med i vårt resonemang och analys(Börjesson, 2003). All forskning syftar till att på något sätt få fram generaliserbara data (Kvale, 2009). Beroende av urvalsgrupp och tillvägagångssätt kan man ställa sig frågan på vilket sätt det är möjligt att generalisera utifrån en viss studie (Kvale, 2009). Vår studie kommer möjligtvis kunna göra anspråk på att kunna generalisera kring ADHD som råder i media. Genom att ställa sig på forskarens axlar så möjliggör det att man kan fördjupa sig i tidigare studier inom ämnet. Detta gör att man kan använda sig av tidigare forskning som plattform och på så sätt forska vidare inom ämnet (Esaiasson mfl, 2012). Just detta har Ljungberg (2008) i sin bok AD/HD i nytt ljus gjort. I en textanalys är det av stor vikt att man i val av empiriskt material kan motivera och granska kritiskt för att studien ska ge validitet. ”ett sätt att avgöra om en diskursanalys är valid är att se på sammanhanget” (Winther Jörgensen & Philips, 2000) Det innebär att analysen kan uppfattas som icke tillförlitlig om man formulerar analytiska påståenden som inte är betydelsefulla i förhållande till studiens frågeställning. Validiteten beror även av analysens förmåga att bidra med nya perspektiv på de sociala fenomen som studeras (Winther Jörgensen & Philips, 2000). Brister i att använda sig av textanalys som metod kan vara att man bortser från bakgrundvariabler det vill säga att man inte tar hänsyn till varför informanter i empiriska undersökningar har handlat eller talat på ett visst sätt. Om de uppgifter man analyserar är ”sanna” eller ”falska” är inom textanalysens angreppssätt en inadekvat fråga (Ferrer-Wreder, 2007). Några fördelar med textanalys som metod kan vara att man tvingas att distansera sig till sitt material vilket öppnar upp för nya upptäckter av perspektiv på ”upplevda sanningar” (Winther Jörgensen & Philips, 2000). En annan fördel är att empiriskt material av skiftande slag kan behandlas lika i analysarbetet (Ferrer-Wreder, 2007). Studien utgår från det mediala fältet vilket medför att frågorna systemeras kring detta område. Frågorna kommer handla om de olika aktörerna som diskuterar frågan ADHD-diagnosen, vilka aktörer verkar vara mest framstående i diskussionerna kring ADHD-diagnosen? Vad ligger focus på? De olika synsätten som

19

framställs i media eller ADHD-diagnosens varande eller icke varande? Benämningar innebär hur man ser på ADHD fenomenet och dess existens vilket blir en central del i analysen. Kan man urskilja värdeladdade ord i benämningen så som tex normalitet, avvikelse eller makt? Frågorna ska hjälpa oss att hålla den röda tråden för att läsaren ska kunna få en uppfattning om hur media beskriver ADHD. Den kvalitativa textanalys metoden har givetvis nackdelar. Bland annat kan vi endast uttala oss om det material som i samlat in. Generaliserbarheten blir lidande eftersom det inte går att göra mer långtgående slutsatser gällande SvD´s och DN´s framställning av ADHD-diagnosen. Eftersom att textanalys metoden går ut på att tolka texter så är även detta en nackdel med tanke på att framtida läsare och opponenter eventuellt inte delar vårt sätt att tolka texterna på. Men eftersom vi valt att försöka gå djupare in på medias framställning av ADHD-diagnosen så är kvalitativ textanalys den metod i har valt att använda. Vi är medveten om att detta kräver att vi inte bör övertolka våra material och försöka att redovisa så tydligt som möjligt hur och varför vi kommit fram till de slutsatser vi kommer att redovisa (Esaiasson m.fl, 2007) . 5.4 Etik Vårt empiriska material kommer att bestå av tidningsartiklar, vilket gör att vi inte hamnar i samma slags överväganden som vi skulle ha gjort om vi använt oss av t.ex. kvalitativ intervju metod eller kvantitativ metod. I användandet av kvalitativ textanalys återfinns en etisk aspekt i hur forskaren förhåller sig till den tolkningen som de gör. Syftet med den kvalitativa textanalysen är att synliggöra olika teman. (Winther Jörgensen & Philips, 2000). Vi är medvetna om att det finns risk för att missuppfatta vår undersökning genom att vi skulle kunna medverka till att reducera problematiken eller betydelsen av en ADHD diagnos. Vi är av uppfattningen att upplevda problem som är kopplade till ADHD diagnos är viktiga att ta hänsyn till och respektera. Med detta vill vi säga att vi inte på något sätt förringar eller förminskar problematiken runt ADHD diagnosen. Med detta vill vi belysa vår medvetenhet om att misstolkningar kan uppstå av det som presenteras i vår analys och upplysa om att det inte är våra egna åsikter som är representerade i analysen. 6. Resultat och analys För att strukturera upp vårt material så har vi använd oss av en tabell. I tabellen kan man utläsa författare till artiklarna, tidsintervall för publicering och i vilken tidning artiklarna skrivits samt en kort redovisning av innehållet i artiklarna. Syftet med detta har varit att kategorisera upp de olika synsätten som framkommer i media i form av psykosocial eller medicinsk inriktning. På så sätt tydliggör vi för oss själva och läsaren hur vi går tillväga inför vår analys. Tabellen vi presenterar innehåller 41 artiklar varav 20 stycken representerar det psykosociala synsättet och 13 stycken representerar det medicinska synsättet. Vi hittade även artiklar som inte hade något tydligt ställningstagande, varken i de psykosociala- eller medicinska synsättet. Dessa artiklar, vilket redovisas med 8 stycken artiklar, sorterade vi in under rubriken “bland diskurs”. Genom att utläsa om artikeln förmedlar ämnen som berör kroppen så har vi tolkat det som en medicinskt inriktad artikel. Vad gäller de artiklar vi tolkat som psykosocialt inriktade så har vi tittat på om de har förmedlat relationer och miljöaspekter.

20

6.1 Den psykosocila diskursen i DN och SvD

Nr Författare Titel Publ. datum Media Huvudargument 1 Alf Nilsson

Professor i klinisk psykologi.

Dags att ifrågasätta att allt fler får en

diagnos

Maj 2012 SvD Det finns en överdiagnosticering av

AD/HD

2 Per Söderström Journalist

Trotjänare gör uppror i diagnos fabriken.

Nov 2011 SvD Diskuteras om det kan vara DSM (psykiatrisk handbok) som ligger bakom ökningen av diagnoser.

3 Anna Bratt Journalist

ADHD kan vara omognad bland många pojkar.

Maj 2012 DN Forskare har upptäckt att det finns en majoritet bland ADHD diagnostiserade pojkar födda sent på året.

4 Anna Lagerblad Journalist

Trista lektioner släcker klasens ljus.

Okt 2011 SvD Konsten att fånga ADHD barns intresse i skolan.

5 Rebecca Haimi Journalist

Stor ökning av ADHD medicin till små barn

Juli 2012 DN Ökning av medicinering till barn.


ADHD behandling ökar snabbt

Jan 2012 DN Psykosocial

7 Mats Carlbom Journalist

Det var en gång två bröder som hatade varandra.

Nov 2011 DN En berättelse hur ett liv kan bli när diagnoser inte sätts.

8 Peter Letmark Journalist

Lyft fram det barnet är bra på.

Juli 2012 DN Istället för att se allt negativt med ett ADHD barn så ska man ta fram sidor som dem är bra på.

9 Leif Elinder Barnläkare.

Snart kan alla som vill få en diagnos

Maj 2012 SvD Hur lätt det är i dagens samhälle att få en diagnos.


Jag kan klara hur mycket som helst.

Juli 2012 DN Berättelse om hur man blivit räddad av sin diagnos.


Störiga killen som hittade sin inre styrka.

Juli 2012 DN Berättelse om hur man blivit räddad av sin diagnos.

12 TT Ökat elevstöd ska ge färre diagnoser.

Maj 2012 DN Omogna elever ska inte få en diagnos i onödan.

21

Nr Författare Titel Publ. datum Media Huvudargument 13 Håkan Eriksson

Journalist Psykiatrin

skapar psykisk ohälsa

Maj 2012 DN Vad eller vilka bestämmer om vad som är normalt eller

inte.


Psykiater: Olikheter berikar

Juli 2012 DN Omogna elever ska inte få en diagnos i onödan.

15 Nathan Shachar Journalist

Psykiatrin med oss eller mot oss?

Januari 2012 DN Det är lättare att skriva ut läkemedel än att ta sig an problemet.

16 TT Psykisk ohälsa bland pojkar ökar.

April 2012 DN Orsak: Att fler pojkar och unga män får en ADHD diagnos.

17 Klas Andersson Journalist

Få ordning i oordningen

Februari 2012 SvD Kognitiva hjälpmedel i vardagen som underlättar för ADHD diagnostiserade.

18 Karolina Lek Journalist

Läkemedel för vuxna ges till barn.

Juli 2012 DN Forskning kan inte bevisa att eller hur barn bryter ner läkemedel.

19 Jan Jönsson Journalist

Även förortspojkar har rätt att växa upp utan våld.

April 2012 SvD Stökiga barn och barn med ADHD diagnos med invandrar bakgrund är mer våldsutsatta i sina hem.

20 Malin Nordgren Journalist

Att vara avvikande är faktiskt helt normalt

Maj 2011 DN Vi individer kategoriserar oss själva i olika sociala sammanhang.

22

6.2 Den medicinska diskursen i DN och SvD

Nr Författare Titel Publ. datum Media Huvudargument 1 Sofie Tagesson

Journalist ADHD medicinering fyrfaldigad.

2012 DN Ökningen tros vara ökad kunskap om både mediciner och adhd.

2 New York TT Reuters

Passiv rökning kopplas till ADHD

2011 DN En studie som gjorts i USA som visar på att barn som växer upp som passiv rökare löper större risk inlärningsproblem samt beteendestörning.

3 TT ADHD vanligare bland feta.

2012 DN En studie som gjorts i Uppsala. Det har visat sig att stört ätbeteende kopplade till oro och nedstämdhet.

4 Erik Paulsson Rönnbäck Journalist

Barn med astma löper högre risk för ADHD

2011 SvD En studie som visar på att ev. astma medicinerkan vara en vanlig bieffekt till ADHD senare i livet.


Stora kunskapsluckor

2012 DN För få långtidsstudier på ADHD mediciner. Luckorna ligger mest hos barn och unga.

6 Nathan Shachar Journalist

Psykiatrin med oss eller mot oss?


7 Karolina Lek Journalist

Läkemedel för vuxna ges till barn.

Juli 2012 DN Forskning kan inte bevisa att eller hur barn bryter ner läkemedel.

8 Ninna Bengtsson Journalist

ADHD medicinering har fördubblats.

Augusti 2012 DN Viktigt att behandling anpassa till individ eftersom ADHD finns i olika grader.


DSM fungerar bra – med lite sunt förnuft.

November 2011

SvD Användning av DSM ska ses som ett hjälpmedel i framställandet av en diagnos men de sociala ska också räknas in.

10 Birgitta Gottfies Dahlberg Företagsläkare

Det är något skumt med dagens mediciner.

November 2011

SvD Människor är alla olika oavsett diagnos. Normalitet/ Stämpling.

11 Anna Bratt Adhd kan vara omognad hos många pojkar

Maj 2012 DN Ny statistik som påvisar att omognad hos pojkar och flickor kan vara en fel bedömning avADHD

23

Nr Författare Titel Publ. datum Media Huvudargument 12 Hans Bendz,

Lena Nylander, överläkare

Diagnosen är viktig”

Okt 2011 SvD Det går inte att förneka störningar hos barn

13 Åsa Moberg Journalist

Eleven får svårt att mobilisera egna resurser, när han blir upplyst om att hans problem beror på en kemisk störning i hjärnan

Maj 2012 SvD Bemötandet av diagnoser

24

6.3 Psykosociala diskursen och den medicinska diskursen i DN och SvD

Nr Författare Titel Publ. datum Media Huvudargument 1 Nathan Shachar

Journalist Psykiatrin med oss eller mot oss?


2 Ninna Bengtsson Journalist

ADHD medicinering har fördubblats.

Augusti 2012 DN Viktigt att behandling anpassa till individ eftersom ADHD finns i olika grader.


DSM fungerar bra – med lite sunt förnuft.

November 2011

SvD Användning av DSM ska ses som ett hjälpmedel i framställandet av en diagnos men de sociala ska också räknas in.

4 Birgitta Gottfies Dahlberg Företagsläkare

Det är något skumt med dagens mediciner.

November 2011

SvD Människor är alla olika oavsett diagnos. Normalitet/ Stämpling.

5 Gillberg Professor i neuropsykologi.

Skolan knäcker 120 000 barn

April 2012 DN Barn som inte får det stöd dem behöver i skolan.

6 Anna Bratt ("Adhdbehandling ökar snabbt". DN

14 maj 2012.

Maj 2012 DN Onödiga mediciner som ges ut till

personer med ADHD diagnos.

7 Janne Larsson Special lärare

Sluta stämpla våra barn som sjuka

Okt 2011 SvD Psykiatrin sätter gärna diagnos på barn som inte klarar sig i skolan.

8 Åsa Moberg Journalist

ADHD diagnostiken Maj 2012 SvD Att medicinera bort samhällsproblemen

25

Här nedan följer vår analys och resultatdel. För att underlätta för läsaren så har vi våra frågeställningar som rubrik till varje del i analys och resultat. 6.4 Vilken bild ger DN och SvD av ADHD diagnosen? Mediabilden av ADHD diskursen är inte helt enkel att skildra på det begränsade utrymmet vi förfogar, men inte helt omöjligt heller. När man granskar DN och SvD:s artiklar så ser man ett mönster som visar till ett mer positivt intryck till ADHD diagnosen. Tex artiklar som "Lyft fram det barnet är bra på", Psykiater: Olikheter berikar, ”Jag kan klara hur mycket som helst” och ”Störiga killen” som hittade sin inre styrka. Dessa artiklar är ett par exempel som visar på tidningarnas positiva bild av diagnosen ADHD. Anders R. Olsson (2006) menar att massmedia har makt att påverka många människors världsbild. Eftersom tidningarna tävlar om läsar siffror så använder de enligt Olsson en “piska eller morots strategi”. För att skrämma upp läsarna används “piskmetoden”, det kan innebära tex att media uppmanar till vaccination i influensatider och de konsekvenser som influensan kan ge om man inte går och vaccinerar sig. Skrämseltaktiken lockar läsarna att tro att de måste få denna viktiga information. “Morotsmetoden” syftar till att informera, glädja eller chocka, exempel på detta kan vara att media går ut med att “skatteåterbäringen kommer tidigare i år”. Det som skrivs måste tillfredsställa läsarnas behov för att uppfattas som attraktivt att läsa (Olsson, 2006). “Pisk eller morotsmetod” spelar mindre roll när syftet är att locka så många läsare som möjligt. En av orsakerna till att ADHD diagnosen får så pass mycket uppmärksamhet i media kan vara att både “pisk” och “morots”-metoden är lätt tillämpad på ämnet. I media får ADHD diagnostiseringen och medicineringen ett stort utrymme. Gestaltningen spelar en betydande roll i dessa artiklar. Strukturen som främst framkommer i DN i form av tabeller och diagram avslöjar gestaltningen mer än själva innehållet i texten. Ett exempel på detta återfinns i en artikel som som DN publicerade: “Adhd kan vara omognad hos många pojkar”

(DN, 20120510, Anna Bratt).

Diagrammet i artikeln är starkt iögonfallande och journalisen förstärker undersökningen i sin text genom att dra paralleller till undersökningar som har gjorts i USA och Canada. I vår undersökning av artiklarna kunde vi se att rubriksättningen med värdeladdade ingresser såsom bilder, faktarutor och grafik som, där de fanns med, förstärker journalistens gestaltning. När forskarna kommer fram till nya upptäckter i ämnet ADHD så blir det stora uppslag i DN och SvD som i artikeln ovan, där båda tidningarna hade dubbeluppslag. När man som läsare tar del av de båda tidningarnas innehåll om ADHD ger tidningarna ett trovärdigt intryck med hjälp av diagram och olika forskares utlåtanden inom ämnet. 6.5 Vilka aktörer förefaller centrala för ADHD diagnosen enligt DN och SvD? I början av 2000 - talet var det först och främst två aktörer som var mer aktuella inom ämnet ADHD (Ekström, 2012).

26

Dessa aktörer förespråkar varsin sida när det gäller orsaken till ADHD. Den ena är Eva Kärfve som presenterar den psykosociala aspekten när det gäller ADHD diagnosen. Hon menar att orsaken till ADHD beror på olika miljöfaktorer det vill säga vilken uppfostran man fått, vilka familjeförhållanden man har och hur det ser ut runt omkring individen. Vad individen måste anpassa sig till för att inte bli avvikande. etc. Den andra aktören Christopher Gillberg överläkare och professor och kanske den mest kända företrädaren inom neuropsykiatrin. Han förespråkar den medicinska diskursen vars studier visar på att ADHD är genetiskt betingat. Den medicinska diskursen har dessutom under en längre tid haft ett stort inflytande på den svenska neuropsykiatrin med dess väletablerade speciallist kompetens som finns inom det medicinska fältet (Ekström, 2012). Dessa två läger blir i början av 2000- talet en het debatt som också får ett stort utrymme i media. Denna debatt resulterade i att Socialstyrelsen gjorde ett kunskapsutlåtande om ADHD. Enligt kunskapsutlåtandet så fastställdes det att ADHD är genetiskt men också att miljön kan ge individen uppkomst och uttryck för att hamna under de kriterierna som finns för en ADHD diagnos (Socialstyrelsen 2004). Denna debatt i media får till följd att andra intressegrupper intresserar sig för ämnet. Man kan utläsa i de artiklar som finns i de båda tidningarna DN och SvD att skribenterna för artiklarna som vi redovisat förespråkar de olika diskurserna inom det psykosociala och den medicinska. En krönika av DN:s korrespondent i Jerusalem, Nathan Shachar, har skapat intensiv debatt i de sociala medierna i veckan. Han tycker att adhd-diagnoserna sprider sig som en gräsbrand och ser det som en ”rubbning i tiden”. – Jag har fått fler läsarreaktioner än någonsin, både arga och entusiastiska, säger Nathan Shachar Hur kom det sig att du som i vanliga fall främst skriver om utrikesfrågor plötsligt ifrågasätter den medicinska vetenskapen? – Jag studerade vetenskapsteori på universitetet och har alltid varit intresserad av sunda och osunda resonemang. Någon medicinsk expert har jag aldrig utgett mig för att vara (DN, “Adhd-behandling ökar snabbt” A. Bratt 2012-01-14) Anna och Nathan är två skribenter som ofta finns med i ämnet ADHD. Anna skriver om ökning och medicin. I den här artikeln frågasätter hon Nathan om hans yttrande i media angående ämnet ADHD och medicin. Eftersom detta ledde till en intensiv debatt tänker vi oss att Nathan kanske i själva verket halkade in på det som Anna anser som hennes ämne. Vidare i artikeln använder Anna sig av att referera till flera forskare inom ämnet samt att hon använder ord som dramatisk, experter när hon skriver om ökningen. Att dramatisera artiklar i media är något som är vanligt bland journalister för att locka till sig läsare (Olsson 2006). När skribenterna trycker på motsättningar och tonlägen så är det ett knep som används för att konkurera och få uppmärksamhet (Olsson 2006). I det här läget befinner sig Nathan och Anna i olika diskurser. Anna som representerar den medicinska och Nathan som verkar mot det medicinska synsättet. Vi har upptäckt att många artiklar hänvisar sitt innehåll till någon form av forskningsstudie eller rapport. Skribenter väljer gärna att ta med forskning i sina artiklar för att artikeln ska

27

verka mer tillförlitlig inför läsaren (Engström, 2008). Anders R. Olsson (2006) menar att många skribenter inte kritiskt granskar forskningsstudierna som finns runt ämnet. Deras egentliga motiv är att hänvisa till forskningsstudien i syfte att skapa en trovärdighet i artikeln. Majoriteten av de som kommer till tals i artiklarna är exempelvis psykologer, psykiatriker, överläkare, professorer och Socialstyrelsen, jämfört med personer som själva har diagnosen. Vi har också uppmärksammat att många av artiklarna fokuserar på barn med ADHD, med detta menar vi att ordet “barn” används. Vi fann det intressant att det finns en betoning på barn i artiklarna eftersom ADHD existerar i alla åldersgrupper. I Vanna Beckmans (1999) bok “Vuxna med DAMP/ADHD” beskriver hon en möjlig förklaring till detta. Diagnosen ADHD bland vuxna har inte varit uppmärksammad eller erkänd under många år. De symptom kriterier som gäller för både barn och vuxna är inte homogena enligt Beckman (1999). Beckman menar vidare att det brister i kunskapsområdet mellan vuxen- och barnpsykiatrin. Vi tror att media använder sig av ordet “barn” för att locka till sig fler läsare. Enligt Olsson (2006) lägger skribenterna inte vikt vid hur viktigt någonting är utan vad som kan höja läsarsiffrorna mest. Ämnet barn är något som kan locka läsare i och med att de “triggar” igång starka känslor hos människor och särskilt föräldrar (Gavling 2010). De gånger tidningarna publicerar artiklar där individen får komma till tals, framställs oftast ADHD diagnosen som positiv. ADHD är ett omdiskuterat tillstånd. De flesta aktörer är överens om att termen är relevant som uttryck för en samlad symptombild. Orsaken till dessa symptom och vad som är lämplig behandling är däremot inte slutgiltigt fastställd. En hypotes är att ADHD beror på en obalans mellan fritt respektive bundet dopamin, en annan är att produktionen av noradrenalin och dopamin är nedsatt vilket gör att produktionen av adrenalin ökar för att få kroppen att vakna. Den förhöjda halten av adrenalin orsakar då det för ADHD typiska beteendet. Hypoteserna ger även en bra förklaring på varför amfetaminliknande preparat så effektivt hjälper individer med ADHD (Konofal, Eric, et al 2004). Dessa hypoteser kritiseras av de som har det psykosociala synsättet, de hävdar att det saknas oberoende medicinska studier för att utesluta andra möjliga förklaringar som tex sociala faktorer. En intressant iakttagelse är att den allmänna debatten, som förts under flera decennier om orsaken till ADHD, inte förekommer i samma utsträckning av liknande debatter om andra funktionsnedsättningar som saknar orsak. För att förtydliga vad vi menar med detta så ger vi ett exempel. Idag vet man att diabetes typ 1 orsakas av att bukspottkörteln slutar producera hormonet insulin att att detta beror på en autoimmun reaktion mot de celler som producerar insulin. Det man inte känner till är den bakomliggande orsaken till att kroppens immunförsvar angriper de insulin producerande cellerna i buksportkörteln, men man accepterar ändå tillståndet utan större diskussion utanför forskarnas egen krets angående orsaken till funktionen som upphört. ADHD frågan som inte innebär att en funktion totalt upphört utan snarare om en obalans eller ojämn utveckling, debatteras intensivt både i Sverige och internationellt om just orsaken till tillståndet och om det över huvud taget ens existerar. Anledningen kan vara att de beteenden som väcker tanken på en ADHD diagnos inte lika självklart skiljer sig från beteenden inom den “normala” ramen.

28

6.6 Går det att urskilja några skillnader i resonemanget om ADHD diagnosen i tidningarna? Under bearbetningen av vårt material så har vi kunnat urskilja vissa likheter och vissa olikheter i de båda tidningarnas artiklar. Det vi har kunnat utläsa som likheter är att båda tidningarna uttrycker en ökning av ADHD diagnosen. Ökningen uttrycks dock på lite olika sätt. DN talar tydligt om ökningen med hjälp av tabeller och diagram. “Idag får mer än 57 000 vuxna och barn läkemedel mot ADHD. Det är nästan fyra gånger mer än 2006, då ungefär 15 000 personer fick ADHD medicin. Ökningen sker i alla åldersgrupper och hos båda könen. Det visar ny statistik som nätverket för läkemedelsepidemiologi, Nepi har tagit fram åt DN”. (DN, “ADHD-behandling ökar snabbt”, Anna Bratt 2012-01-11) SvD går mer på linjen att ta med artiklar som belyser oro för ADHD diagnosens ökning genom att ta upp olika mer eller mindre vetenskapliga förklaringar till varför det ökar och vilka konsekvenser det får. “En ytterligare faktor som driver på diagnostiserandet är arbetslivets ökande krav. Detta märker man tydligt i arbete som företagsläkare. När företag slimmas minskar toleransen för dem som har avvikande beteende eller har olika funktionshinder. Arbetsgivare undrar vad det är för fel på en person som inte är tillräckligt produktiv.” (SvD, “Det är något skumt med dagens medicin”, Birgitta Gottfries Dahlberg, företagsläkare 2011-09-16). Båda tidningarna använder sig av fakta och uttalanden från olika forskare för att lägga tyngd bakom sina artiklar. Under året som har gått så har både SvD och DN presenterat en slags artikelserie i ämnet neuropsykiatriska diagnoser. Skillnader som blivit tydliga under läsandets gång är att DN har haft artiklar som beskriver ADHD fenomenet i samband med kriminalitet och våld. SvD däremot har oftare faktabaserade artiklar och redovisar oftare livsberättelser från personer som har diagnosen ADHD. När tidningarna tar upp ADHD diagnostisering ur medicinsk synpunkt så är det väldigt positivt gestaltat. Störiga killen som äntligen fick ro i själen efter sin diagnos” “När jag fick medicin kunde jag äntligen koncentrera mig”. När tidningarna däremot pratar via den psykosociala grenen i form av vad ADHD beror på, så blir det oftast negativt gestaltat. Tex “jag kände mig stämplad”, “hur ska jag få jobb nu”, “man kan inte medicinera bort symptomen och sedan strunta i behandlingen”. I skolan betraktades Victor Wikander som ett problembarn. Han blev mobbad men han var också den som mobbade. Allt förändrades när han fick diagnosen adhd. ”Rätt använd kan den vara som en naturkraft,” säger Victor som i dag jobbar på en reklambyrå (DN, ”Störiga killen” som hittade sin inre styrka Peter Letmark 2012-07-03) Vi har också uppmärksammat att SvD tenderar att referera till DN´s artiklar i ämnet. Denna

29

artikel publicerades tex i DN kl 05.58 den 10/5-2012. “Barn födda sent på året löper en kraftigt högre risk att få en ADHD diagnos än barn födda tidigt på året. Det visar nu för förska gången statiskik som socialstyrelsen tagit fram åt DN.” (DN, “ADHD kan vara omognad hos många pojkar, Anna Bratt 2012-05-10) . Kl 13.58 samma dag (10/5-2012) refererade SvD till ovan nämnda artikel i sin artikel “Omogen kan få ADHD-diagnos” (SvD 2012-05-10). 6.7 Vilka olika argument används inom de olika diskurserna? Ökningen av ADHD är något som de flesta artiklar fokuseras kring. Orsakerna till ökningen skiljer sig dock åt. Förklaringen till detta kan bero på att orsakerna bakom en ADHD diagnos inte är helt klargjorda (Socialstyrelsen, 2002). Vissa artiklar beskriver ökningen som en effekt av att det finns större kunskaper i ämnet ADHD idag jämfört med förut. Andra uttrycker att det blivit en hysteri kring ämnet ADHD med oseriösa aktörer i spetsen som vill tjäna pengar på diagnosen. Ytterligare förklaringar som till orsaker som diskuterats i artiklarna är att ADHD kan bero på fetma, passiv rökning, astmamedicin eller vilken kost som individen äter. Inom media försöker man som vi tidigare har nämnt att locka till sig så många läsare som möjligt. Eva Kärfve framhåller att det är uppväxtförhållanden som påverkar om en individ uppvisar symptom på ADHD problematik. Inom media används ofta objektiv modalitet i stället för subjektiv (Jorgensen Winther & Phillips 2010). När vissa skribenter lägger fram sina argument så är syftet att övertyga läsaren om att vara kritisk till diagnoser. Exempel på detta kan vara: Samtidigt visar den nationella kartläggningen av barnmisshandel att just utlandsfödda barn, särskilt utlandsfödda pojkar, i väsentligt större utsträckning än svenskfödda barn, blir slagna av föräldrarna. Även barn med diagnosen ADHD eller andra funktionsnedsättningar är mer våldsutsatta. Dessa föräldrar behöver därför uppmärksammas särskilt och ges alternativ till våld som uppfostransmetod. (DN, Även förortspojkar har rätt att växa upp utan våld”, R. Jönsson 2012-04-02) En intressant “orsak-verkan” reflektion är om dåliga uppväxtförhållanden kan ge symptom hos en individ som passar in under ADHD diagnosens kriterier. Om en sådan förväxling sker så kan det få till följd att en diagnos kan ta bort de eventuella skuldkänslor som en förälder kan ha som har brustit i sitt föräldrarskap i många fall av barn och vuxna med sämre uppväxtförhållanden. Samtidigt finns det barn som får diagnosen ADHD som har sk. “normala” uppväxtförhållanden med föräldrar som gör sitt yttersta för sina barn. Konsekvensen av artiklar som belyser ADHD diagnosen ur ett psykosocialt perspektiv enligt Kutcher (2010) tendera till att skylla psykiska besvär på de drabbade själva, vilket är föräldrarna i det här fallet. Psykiska besvär som skylls på den drabbade individen kan bero på att dessa inte är synliga utanpå, vilket resulterar i att dessa inte tas på lika stort allvar som när

30

en funktionsnedsättning är synlig som tex om en individ har en cp-skada. Ökningen av ADHD diagnostiseringen beskrivs i de flesta fall som negativt i media. Media belyser i samband med ökningen tex feldiagnostiseringar. Exempel på detta kan vara: "Han är orolig för att det görs slarviga utredningar av både barn och vuxna. Konsekvensen kan bli att de får en diagnos de inte ska ha. Ännu värre är det om de får mediciner i onödan. Jag tror att många läkare är snabba på att skriva ut medicin till vuxna" (DN,"Adhdbehandling ökar snabbt". Jan Svensson 2012-05-14). Vilka orsaker kan det finnas till att diagnostiseringen av ADHD ökar? Enligt Vanna Beckmans bok “En väg till fängelset” (2000) så skriver hon en form av “missbruk” från läkarens sida. Läkaren vars syfte till att diagnostisera varken handlar om slarv eller ekonomiska intressen utan pressen av att ställa en diagnos överhuvud taget för att ett barn ska få hjälp och resurser tex i skolan. Tyvärr ser det ut så i samhället idag, att det krävs ett intyg av något slag för att en individs behov ska tas på allvar. Artiklarna vi gått igenom belyser medicineringen av ADHD, ofta med ur ett negativt perspektiv “Stora kunskapsluckor, för få långtidsstudier på ADHD medicinering”, “Det är lättare att skriva ut läkemedel än att ta sig an problemet”. Flera skribenter indikerar att forskningsstudierna om ADHD medicineringen är bristfällig. Medias fokus på ADHD medicinering kan enligt Ingegerd Gavelin (2010) bero på att vi strävar efter perfektion i form av tex “de lyckliga barnen”. Då är enkla och generella lösningar på problem lätta att ta till enligt Gavelin (2010). Enkla lösningar på “stora” problem är något som lockar till sig läsare. Den medicinska diskurser förespråkar diagnostisering och medicinering. Argumenten de använder sig av är: “ADHD symptomen är livslånga funktionshinder om de ej erkänns, blir diagnostiserade och om de drabbade ej får adekvat hjälp, omöjliggör en positiv utveckling. Dessa individer kommer att feltolkas och de feltolkar också själva samhällets insatser” (DN, “Skolan knäcker 120 000 barn”, C. Gillberg och S. Ekman 2012-04-25) “För oss läkare som till vardags sysslar med socialmedicinsk problematik finns en ny kunskap som går under samlingsnamnet "neuropsykiatriska tillstånd". Har man vetskap om vad detta står för kan man hjälpa många barn till ett bra liv och förhindra den orättvisa skuldbördan av att det är barnets och familjens fel att skolgången misslyckas”. (DN, “Skolan knäcker 120 000 barn”, C. Gillberg och S. Ekman 2012-04-25). De som förespråkar det medicinska synsättet är av den uppfattningen att individer som lider av ADHD symptom och inte får en diagnos kommer att bli missförstådda, misstrodda och

31

stämplade för livet. De kommer att lida stora men av att inte få det stöd de behöver och är berättigade till. Dessvärre så ser samhället ut så att individer först får hjälp när de kan påvisa att de har en funktionsnedsättning. Den psykosociala diskursen är av en liten annan uppfattning: “Fantastiska sjukdomar som dyslexi, MBD, Damp, ADD och ADHD har röstats fram av en entusiastisk psykiatrikerkår. Mer än tio procent av de svenska barnen har av kåren förklarats hjärnskadade i större eller mindre grad. Det är smått otroligt att man lyckats föra ut handlingen att sjukförklara våra barn som något positivt. I propagandatermer heter det att barnen lider av ''funktionshinder'', att de behöver ''stödinsatser'' och ''förståelse''. (SvD “Sluta stämpla våra barn som sjuka”, Janne Larsson, speciallärare, Hägersten 2011-10-18). Svaret på detta från den medicinska diskursen blev: “Att förneka störningens existens är emellertid att döma barnet till en tillvaro vars konsekvenser vi i dag möter i vuxenpsykiatrin. Dessa personer beskriver hur de som barn mobbades av både jämnåriga och vuxna. Hur de betraktades som lata, störande, olydiga. Hur de bemöttes med oförståelse, vrede, hån, ibland fysisk bestraffning. Sådant bemötande bottnar i okunnighet. Den kunskap vi i dag har sammanfattas i viss mån i de olika diagnoser som nämndes ovan. Att de av praktiska skäl förkortas är inte konstigare än att vi säger USA, EU osv”. (SvD, “Diagnosen är viktig”, Hans Bendz, överläkare i psykiatri, Lund Lena Nylander, överläkare i psykiatri, Lund mor till 10-årig son med ett neuropsykiatriskt handikapp 2011-10-28). “Eleven får svårt att mobilisera egna resurser, när han blir upplyst om att hans problem beror på en kemisk störning i hjärnan”. (SvD”, ADH-diagnostiken, Åsa Moberg 2012-05-05)

De som förespråkar det psykosociala synsättet tycker att det är en alltför enkel lösning att sätta diagnoser på allt som anses vara avvikande. De anser att allt för många faktorer spelar in i varför en individ uppvisar symptom på de kriterier som faller under ADHD ramen. Att det skulle vara vetenskapligt bevisat att ADHD symptom beror på en neuropsykiatrisk störning anses som alltför vagt utrett. I artikeln “100000 barn har plötsligt tillfrisknat” (2011), skriver Eva Kärfve att “När det nu, till neuropsykiatrins försvar, hävdas att det hos dessa barn finns iakttagbara skillnader i hjärnolym eller kanske en obalans i dopaminsystemen säger detta däremot ingenting om vad sådana fynd indikerar. Handlar det om avvikelser eller yttersta hörnet av en normalfördelning? Har barnen utöver din ADHD-diagnos, nogon annan gemensam nämnare? Har de medicinerats med amfetamin eller psykofarmaka? Vad i inlärning och social miljö kan skapa iakttagbara mönster i hjärnans sätt att arbeta?” Vidare resonerar hon att “det finns med all sannolikhet medfödda defekter bland de barn som uppvisar de svåraste symptomen.

32

Problemet är att detta inte kan avgöras genom en enkel scanning av hjärnan”. Eva Kärfve och de som har det psykosociala synsättet anser att det finns viss sanning i att ADHD symptom kan uppvisas vid hjärndefekter, men de anser att man alldeles för lättvindigt ger individer diagnosen ADHD utan att undersöka helheten hos individen först. Orsakssamband bör hänga ihop för att man inte ska fel diagnostisera en individ och på så sätt sätta en slags stämpel som hänger med resten av livet. 6.8 Hur förhåller sig de olika diskurserna till normalitet, avvikelse, stigmatisering och makt? Det verkar som den psykosociala diskursen menar att det är “normalt” att vara lite bråkig om man har en stökig hemmiljö, medan den medicinska diskursen mer ser en idealutveckling hos barn där alla avvikelser är onormala. Under genomläsningen av vårt empiriska materiel så har det utkristalliserats olika inriktningar i de olika diskurserna hur de talar om normalitet och avvikelse ur det medicinska synsättet respektive det psykosociala synsättet. Makt: “Diagnostiken handlar i stället om makt. I dag ser vi hur samhälleliga orättvisor och sociala problem omdefinieras till biologiska defekter. Vi söker patologi där det saknas inlevelse och patos. Diagnostiken har blivit inkörsporten för en våldsam ökning av medicinska åtgärdsprogram. På 40-70-talet steriliserades svagbegåvade. Orsaken uppfattades då som ärftlig men visade sig bero på social utslagning. Nu behandlar vi med amfetamin”. (SvD, ”ADHD-diagnostiken, Åsa Moberg 2012-05-05). I Foucaults bok “Vansinnets historia” så skildrar han hur psykiatrins framväxt resulterade i en brytning mellan förnuft och icke förnuft, där man ansåg att det var viktigt att avskärma individer som avvek från det normala (Nilsson, 2008). Med tiden så började man behandla dem som ansågs vara “vansinniga” som sjuka i stället, vilket Foucault inte ansåg vara en förbättring ur maktsynpunkt. Förtrycket ökade i stället genom att det enligt Foucault inte handlade om att diagnostisera och behandla den “sjuke” utan att få den sjuke att erkänna sin avvikelse och bli anklagad för den (Nilsson, 2008). Eva Kärfve (SvD 2012-05-05) anser att diagnostiseringen har blivit eliters makt. Vidare skriver hon att diagnosen har blivit en bricka i ett större spel om människosyn, maktanspråk och kapitalintressen. Makten visar sig i många skepnader och på många olika nivåer, därför är det viktigt att det finns insyn i alla verksamheter där makt utövas för att minimera maktmissbruk och i det här fallet diagnostisering av ”fel” anledning. Vi talade tidigare om läkaren som känner sig pressad till att ställa en diagnos för att individen ska kunna få de resurser och stöd som individen har behov av. För att kunna utöva makt över människors liv bör man först och främst se till helheten kring individen. Vad som är “rätt” eller “fel” i läkarens fall är svårt att döma i. Väljer läkaren att inte diagnostisera så vet han/hon att individen förmodligen inte kommer att få något extrastöd i tex skolan, eftersom att systemet ser ut som det gör.

33

“En diagnostik som leder till en amfetaminmedicinering kan jämställas med ett kemiskt övergrepp på barn - en droginducerad beteendekontroll som berövar barnet dess fria vilja”. (SvD, “ ADHD-diagnostiken, Åsa Moberg 2012-05-05). Enligt Foucault, i boken Michel Foucault, Mills, S. (2003) så är nutidens medicinering ett perspektiv av den verklighet vi lever i just nu. Det är inte mer rätt eller fel moraliskt att behandla nutidens “vansinniga” som vi gör i vårt samhälle idag än hur detta gjordes förr. Det är bara mer effektivt och ändamålsenligt. Det viktiga och intressanta enligt Foucault var inte vem som har eller inte har makt, utan hur de som underordnas faktiskt drabbas av makten. Både Christoffer Gillberg och Eva Kärfve talar om makten kring diagostiseringen. Kärfve utifrån det makt missbruk som hon och andra med henne anaser utövas av att stämpla avvikelser med att döma individer till att tro att deras sk avvikelse bottnar i en hjärnskada , när det i själva verket kan handla om att det är miljön runt individen som skapat problembilden (SvD, “100000 barn har plötsligt tillfrisknat” 2011-10-10). Gillberg å sin sida tycker att det är förkastligt att döma individer till utanförskap och oförståelse från omgivningen genom att inte erkänna att det kan bero på en neuropsykiatrisk orsak (DN, “Skolan knäcker 120 000 barn”, C. Gillberg och S. Ekman 2012-04-25). Normalitet avvikelse: “Vem är psykiskt frisk eller sjuk; vem är normal eller abnorm? Det ligger i sakens natur att det är svårt att avgöra exakt var gränserna går. Det är inte konstigt att olika människor har vitt skilda uppfattningar om hur gränsdragningen ska bestämmas. Attityderna har särskilt påverkats av samhällets föränderliga krav på mänsklig anpassningsförmåga”. (DN, “Psykiatrin skapar psykisk ohälsa”, Håkan Eriksson 2012-05-10). Att vara normal enligt Tideman som hävdar att normalitets begreppet kan delas in i tre synsätt - Den statiska normaliten som innebär att det som är mest vanligt om man räknar ett snittvärde på majoriteten. - Den normativa normaliteten som utgår ifrån normer och värderingar i ett samhälle, till exempel ett önskvärt beteende. - Den medicinska normaliteten som utgår från att man genom medicinsk behandling uppnår normalitet (Tideman 2000) Den medicinska normaliteten är något som Christoffer Gillberg förespråkar han menar i sin bok “Ett barn i varje klass” att det är en förutsättning för personer som har svårt att anpassa sig till det “normala” i samhället måste kunna få medicinsk behandling för att inte avvika från det normala(Gillberg 2005). Att ha förmågan att anpassa sig till vad som anses vara normalt är en sorts social anpassning, inte för mycket och inte för lite, lagom är bäst. Det är det kulturella sammanhanget vad som räknas som mycket och lite. Det är viktigt att falla inom ramen för vad som anses vara normalt faller individen utanför räknas hon eller han som avvikande (Börjesson & Palmblad,

34

2003). Det mänskliga livet är komplicerat. Vi konfronteras med väldigt många olika människor, och det finns många olika normer att ansluta sig till. Vi kategoriserar oss själva utifrån olika sociala sammanhang, där vi egentligen inte behöver vara lika de andra i samma kategori, bara vi tror att vi är det, hävdar socialpsykologer. För att vi ska kunna tillhöra en viss kategori måste det finnas en annan kategori som kontrast. Det normala förutsätter det onormala som jämförelse. (DN, “Att vara avvikande är faktiskt helt normalt”, Malin Nordgren 2012-05-02). I alla tider har samhället påverkat oss individer till hur vi förhåller oss till vad som räknas till normalitet. Det har alltid funnits grupper som stridit om olika formuleringar omkring vad som är normalt respektive onormalt. Det är när vi särskiljer den som är avvikande från det normala man jämför med med samhällets vanliga moraliska kontext. Man tittar alltså på majoriteten i samhället och till vad som räknas som normalt (Tideman 2004) De här barnen har en snabbare processhastighet i hjärnan än sina jämnåriga och får de rätt stimulans kan de arbeta koncentrerat väldigt länge. Men utan uppgifter som engagerar och utmanar dem, uppvisar vissa ett beteende som felaktigt kan tolkas som koncentrationssvårigheter eller ADHD (Trista lektioner släcker klassens ljus, Anna Lagerblad 17 oktober 2011). När man upptäcker ”problembarn” så gör man det alltid i relation till det ”normala” barnet, barn med ”kulturellt bestämda uppsättningar av tankar, känslor och beteenden” (Börjesson & Palmblad, 2003). I skolan t.ex. så vet barnen hur de ska vara och göra för att följa skolans ordning, barnen följer ordningen och på så sätt skapas normen, det som är ”rätt”. På så sätt så är skolans definition av vad lärande är normgivande, vilket innebär att barnen i skolan måste klara av att lära sig saker på det sätt som skolan bestämt (Säljö, 2000). Eva kärfve skriver i sin bok “Hjärnspöken Damp och hotet mot folkhälsan” att det finns bräcklig vetenskaps grunder för neuropsykiatrisk diagnos. Hon menar att allt fler barn faller under kriterierna för någon slags diagnos. Det som en gång i tiden varit normalt i den befintliga miljön kan ifrågasättas idag. Vidare menar Kärfve att det är av stor vikt att undersöka varför en diagnos förefaller att växa explosionsartat. De flesta människor är normala eftersom det framgår av själva begreppet “normalitet är en samhällelig överenskommelse”. När ett samhälle stämplar sin egna befolkning med ett flertal diagnoser tycker Kärfve att man måste få ifrågasätta vad det ligger för intressen i det och vilka maktförhållanden som tjänar på detta ( E. Kärfve 2000) Stigmatisering; I artiklarna beskrivs ADHD symtomen med ord som ”överaktivitet”, ”dålig impulskontroll” och ”koncentrationssvårigheter”. Dessvärre används ord som ”problembarn”,”bokstavsbarn” i en del artiklar vilket kan bli stigmatiserande kategoriseringar. I Goffmans bok ”Stigma. Den

35

avvikandes roll och identitet” (1972) beskriver han att individer genom sina benämningar kan stigmatisera andra individer vilket ofta leder till att den individen blir exkluderad. Det mesta i livet kan man som vuxen kompensera, men en knäckt självkänsla och en känsla av att vara värdelös kan aldrig helt repareras. Det ärret är ett livslångt lidande som medför negativa känslor både mot det egna jaget och mot samhället som aldrig accepterade individens unika personlighet och de olika biologiska förutsättningar som varje individ har. (DN, “Skolan knäcker 120 000 barn”, C. Gillberg och S. Ekman 2012-04-25). Det är därför viktigt att man noggrant granska vem eller vilka som innehar makten att faktiskt stämpla vem som är avvikare för att kunna gå till botten med maktutövningen i normsystemet (Angelöw och Jonsson, 2000). Enligt Christoffer Gillberg så blir individer stämplade och därmed stigmatiserade av ren okunskap. När individer uppfattar att ett beteende är avvikande från vad som anses normalt så söker vi efter orsaker till detta (DN, “Skolan knäcker 120 000 barn”, C. Gillberg och S. Ekman 2012-04-25). Ett sätt att minimera risken för att bli utstött och missförstådd anser Gillberg är att söka orsaken och benämna avvikelsen vid dess rätta namn, så att individens omgivning får ökad förståelse. Enligt Goffman (1972) så har vi individer ett starkt behov av att dela in människor i olika kategorier. Inom dessa kategorier har individer egenskaper som överensstämmer med de andra inom samma kategori. När dessa egenskaper inte överensstämmer med andra i samma kategori så blir det lätt att börja döma ut individer som avvikare. Därav är det bättre anser Gillberg att synliggöra vilka svårigheter en individ har via en diagnos. Eva Kärfve anser att det är att döma en individ för livet. Om det finns ett gott syfte och ett starkt behov med ett bevisat underlag som underlättar individens fortsatta liv så är diagnosen en lösning. I övrigt så anser Kärfve att det är ett sätt att skuldbelägga en individ för dess svårigheter (SvD, “100000 barn har plötsligt tillfrisknat” 2011-10-10).

7. Diskussion I de båda tidningarna Svenska Dagladet och Dagens Nyheter som vi undersökt fanns tillsammans 128 artiklar som berörde ämnet ADHD mellan tidsperioden 2011-07-01 till 2012-07-01. Svenska Dagbladet hade 59 stycken artiklar och Dagens Nyheter hade 69 stycken artiklar som belyste ämnet ADHD. I de båda dagstidningarna fanns många likartade artiklar om ökning av diagnosen, diagnosens för och nackdelar och att diagnosen är mer uppmärksammad hos pojkar och män än hos flickor och kvinnor. Skillnaden var att Dagens Nyheter också hade artiklar som behandlade kriminalitet och drogmissbruk dessa artiklar saknades helt hos Svenska Dagladet. Mest informativt för läsaren borde vara att tidningarna belyste problemen i tex tre steg: 1. problemställningarna med diagnosen 2. positiva och/eller negativa konsekvenser för den

36

enskilde 3. Behandlingsmetoder, tillgång till behandlingsmetoder. Resultatet av våra forskningsstudier visar på att forskningen ger två huvud förklaringar till fenomenet ADHD. Två vetenskaper har kolliderat. Sociologer kämpar mot naturvetare om rätten att beskriva verkligheten. Den psykosociala riktningen som representeras av Eva Kärfve beskrivs av motståndarsidan som en flumforskare som vill lägga all skuld på föräldrarna när deras barn får psykiatriska problem. Christoffer Gillberg representerar den medicinskt orienterade läran och beskrivs i sin tur av motståndarsidan som kallhamrad biolog som vill ge knark till barn. När ska man leta efter skälen till att individer får svårigheter i livet, är det samhället som är problemet eller ligger problemet i den enskilda individens arvsmassa eller hjärna? Vetenskapen är mångfasetterad och sociala reformer ställs mot medicinering. De flesta seriösa forskare är trots allt överens om att både miljö och individens specifika förutsättningar spelar in när det gäller ADHD diagnosen. Motstridigheterna mellan forskare gäller snarare var gränsen går mellan det normala och det avvikande, vilket resulterar i frågan hur många barn som borde ha en diagnos? Det finns inte något blodprov eller något annat enkelt test som kan avgöra vem som har ADHD. Dock finns många kriterier som ska stämma in på en individ för att denna ska få en diagnos. De mångfasetterade forskningsresultaten inbjuder till debatter och artiklar som går åt olika håll eller som till och med avslutas med att ADHD diagnosen inte bör finnas överhuvud taget. Vi menar dock att ADHD diagnosen säkert har sin plats, men att kraven på diagnosen bör stärkas för att minimera risken för att mognadprocesser och samhällsförändringar är för styrande för diagnosen. Innan vi gjorde undersökningen var vår uppfattning att media skulle ha artiklar som var mer negativt laddade kring ämnet ADHD. Vi trodde att det skulle handla mer om det negativa om att få en diagnos, att individen skulle bli stämplad och anses som avvikande i media. I stället så visade det sig att både SvD och DN i större utsträckning målar upp en positiv mediabild av ADHD diagnosen. Vi har tagit del av Michael Foucoults teori om makt. Som vi nämnt i vår teoridel om makt så skriver Foucoult om maktteknikens framväxt. Om hur man kan genom fängelser, i de militära och skolor styra över människor som avviker från det som anses vara normalt i samhället. I vårt moderna samhälle är ett avvikande beteende något vi gärna sätter en diagnos på, men kontrollmetoderna som finns idag är inte lika dramatiska som på den gamla tiden då ett avvikande beteende räknades till de vansinniga. Makten är något som ständigt finns omkring oss antingen synlig eller dold. Vi befinner oss i ett ständigt föränderligt samhälle. Här sker utvecklingen olika fort hos olika individer och dem som inte hinner med faller ofta utanför ramarna. Skribenterna av artiklarna använder sig ofta av att skriva och använda ord som experter inom ADHD ämnet vilket gör att de får en viss makt över de läsare som läser en artikel. Det är viktigt för skribenterna att locka till sig läsare och för skribenterna kan det innebära att dem använder sig av ord som har ett stort inflytande på oss individer för att fånga vårt intresse. Vi är många som dagligen tar del av medias utbud och som påverkar oss både positivt och negativt. Med det kan man säga att media har en viss makt över oss eftersom vi tar del av det som rapporteras om samhället och omvärlden och ser det som en viktig

37

kunskapskälla till allmänbildning. Vi har också använt oss av teorier som normalitet, stämpling och avvikelse. Dessa teorier ligger mycket nära varandra och det är nästan omöjligt att enbart lägga fokus på en av dem. Media har gjort något positivt genom att lyfta fram den mångsidiga diskussionen kring ADHD- diagnosen i sina artikelserier och genom att belysa de olika inriktningar som ADHD-diagnosen har fått. De har även redovisat fallstudier som visat på konsekvenser för den enskilde på både gott och ont. Dock finns det övervägande positiva artiklar om ADHD diagnosen. Artiklarna har presenterat personer med ADHD liknande beteende som visat att personerna använt sitt beteende för att nå stora framgångar. Om den enskilde upplever sin diagnos på gott eller på ont ärt naturligtvis väldigt individuellt Vissa finner stor tröst och stort stöd genom att ha fått sin diagnos, medan andra känner sig stämplade och avvikande. När det kommer till personer som känner sig stämplade och avvikande resulterar det ändå i nått som under tiden blivit bättre med medicinering. Under resans gång med denna uppsats har vi tagit del av att det skett en ökning av ADHD diagnosen. Ökningen har uttryckt sig lite olika i de artiklar som vi analyserat. Vissa tyder på mer kunskap inom området, andra på ekonomiska skäl tex. när det gäller skola för att barn ska få möjlighet till extra hjälp i form av extra personal. Men sen finns också den diagnostiska och statistiska handboken för psykatriska sjukdomar som kommer att komma i ny upplaga inom kort. Den förra upplagan har diskuterades i media om den eventuellt kan vara en av orsakerna till att det skett en ökning av ADHD diagnosen eftersom den innefattar så många kriterier. Det ryktas om att denna upplaga ska innehålla fler kriterier. Vi ser det som ett problem och kanske kommer det i slutändan leda till att många läkare medicinerar mot normalitet. Eftersom kriterierna blir så vida så menar vi att allt fler av oss kommer att kunna hamna inom diagnosens ramar. Det finns mycket skrivet i vårt ämne. En del talar för att det inte borde finnas en ADHD diagnos över huvud taget, de tror att det kan bero på olika saker när ett barn eller vuxen visar symptom som faller under namnet ADHD (posttraumatisk stress, samhällspåverkan, familjeförhållanden, omognad). Det skrivs om feldiagnostisering. Orsaksgrunder: psykosocialt, biologiskt, medicinskt. Diagnos i vuxen ålder kontra tidigt i barndomen. Om ADHD diagnosen har ökat, medicinering eller inte, hur pedagoger ska kunna förhålla sig samt arbeta med barn som har diagnosen ADHD. Om diagnosen ADHD satts in tidigt i ålder, hade det då motverkat självmedicinering, missbruk och i slutändan ett kriminellt liv som slutar i anstaltsvistelse. Återigen så speglas samhällets makt och kontroll över individen. Barn som inte fångas upp i tid kan få oanade konsekvenser och hamnar utanför samhällets ramar som stämplade och avvikande. Vi kan ju då fråga oss om diagnosen gör någon nytta? Fallexempel som har redovisats i artiklarna visar på att samhällets resurser blir mer tillgängliga. Skolan har enligt lagstifning skyldighet att tillgodose behoven för barn med särskilda behov, men det kräver ofta en diagnos innan man verkligen tillsätter en resurs. Frågan blir än mer angelägen eftersom en diagnos ger möjlighet till vårdbidrag och extra hjälp i skolan.

38

Att identifiera sig med en diagnos och dess kriterier kanske innebär för oss individer att vi alla kommer att bära på någon slags diagnos i slutändan. Frågan är bara vem som kommer att gynnas av den individen eller samhället? Vi kan alltid vända på det och se på en individ som är avvikande som har mycket eller extremt mycket av en egenskap. Vem bestämmer över vad som är normalt eller vilka ramar man ska förhålla sig till. Är det en egenskap att se en annan persons svagheter och brister. Egenskapen borde ju ligga i att lyfta fram en person och ta fram det han eller hon är bra på istället för att stämpla henne eller honom med en diagnos som de ska bära på i resten av sitt liv. Att ha förmågan som socialarbetare att se personens helhet är något som vi alla lär oss en bit av varje dag. Var dag ger oss nya möjligheter till nya erfarenheter. Vi måste öppna upp för ett mer öppet synsätt dvs ett holistiskt synsätt där man inte ger avkall för fysiologi, genetik eller socialsamverkan. Då skulle det inte finnas en konflikt i det man anser vara så komplicerat. Det är ett ständigt samspel mellan individ och miljö. För att inte falla utanför samhällets ramar för att betraktas som avvikande eller stämplas. Att ha förmågan att hålla sig till det som anses vara normalt i samhället är något som många strävar efter. För många individer kan det betyda terapi behandling eller medicinering. Frågan är hur långt man är villig att gå för att medicinera bort sina egenskaper?

7.1 Förslag på vidare forskning: Det finns ganska mycket underlag för vidare forskning inom ämnet anser vi. I motsättningarna angående vad som är orsaken till ADHD symptom så finner vi att de ännu inte har kommit fram till någon slutsats som är tillfredsställande. Vi har sett att många artiklar innehåller forskning omkring ADHD. Många forskare har sitt bestämda fokus omkring ämnet ADHD och vi ser att det skulle vara av intresse att undersöka hur forskarna själva tycker att dem framställs i media av skribenter. Vi har tidigare i uppsatsen skrivit om medias påverkan. Kan denna positiva framställning av diagnosen ha inverkat på att fler vuxna tar kontakt med sjukvården för att få en utredning? Vi har inte svaret på detta, men anser att det är intressant och något som man skulle kunna forska vidare på. Det skulle vara väldigt intressant med tanke på debatten mellan Eva Kärfve och Christoffer Gillberg att undersöka vilka uppväxtförhållanden de individer som utreds och får en diagnos har. För att kunna ställa “normala”- mot “bristande” uppväxtförhållanden varandra. Är det fler som har sämre uppväxtförhållanden som får diagnosen ADHD än de som har “normala” uppväxtförhållanden? 7.2 Arbetsfördelning: Vi har i vår uppsats gjort alla delar tillsammans.

39

REFERENSER: Tryckta källor Baggens, C. (2006). Hur normalitet skapas och förändras under det dagliga arbetet i grundskolan. Normalitetens förhandling och förvandling : en antologi om barn, skola och föräldraskap. (S. 197-229). Bengtsson, Margot (2001). Tid, rum, kön och identitet: om föräldraidentifikationens omvandlingar 1959-1993.Lund: Studentlitteratur. Bergström, Göran & Boréus, Kristina (red.) (2012). Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. 3. uppl. Lund: Studentlitteratur Blomberg, Helena (red.) (2004). Sociala problem och socialpolitik i massmedier. Lund: Studentlitteratur Brante, Thomas, Andersen, Heine & Korsnes, Olav (red.) (2001[1998]). Sociologiskt lexikon. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur Bryman, A (2011) Samhällsvetenskapliga metoder. Liber, Malmö. Börjesson, Mats & Palmblad, Eva (red.) (2007). Diskursanalys i praktiken. 1. uppl. Malmö: Liber Börjesson, Mats (2003). Diskurser och konstruktioner: en sorts metodbok. Lund: Studentlitteratur Börjesson, M. & Palmblad, E. (red.) (2003). Problembarnets århundrade: normalitet, expertis och visionen om framsteg. Lund: Studentlitteratur Entman Robert 1993 , Framing: Towards Clarification Of a Fractured Paradigm, “Journal of Communication” v43 s. 51-58. Esaiasson, Peter (2012). Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad. 4., [rev.] uppl. Stockholm: Norstedts juridik Ferrer-Wreder, Laura, Stattin, Håkan & Karlsson, Erica (red.) (2003). Föräldrastöd i teori och praktik. Stockholm: Brottsförebyggande rådet (BRÅ) Foucault, Michel (1974/2001). Övervakning och straff. Lund: Arkiv förlag. Foucault, Michel (2010). Vansinnets historia under den klassiska epoken. 6., översedda uppl.

40

Lund: Arkiv Foucault, Michel (2003). Övervakning och straff: fängelsets födelse. 4., översedda uppl. Lund: Arkiv Fairclough, Norman (1992). Discourse and social change. Cambridge: Cambridge Polity Press. Fairclough, Norman (2001). Language and power. Essex: Pearson Education Limited. Gillberg, Christopher (2005). Ett barn i varje klass: om ADHD och DAMP. 2., [rev.] uppl. Stockholm: Cura Goffman, Erving (2001). Stigma: den avvikandes roll och identitet. 2., omarb. uppl. [sic] Stockholm: Prisma Hacking, Ian (2000). Social konstruktion av vad?. 1. uppl., 3. tr. Stockholm: Thales Hallerstedt, Gunilla (red.) (2006). Diagnosens makt: om kunskap, pengar och lidande. Göteborg: Daidalos Kadesjö, Björn (2010). Barn som utmanar: barn med ADHD och andra beteendeproblem. Stockholm: Socialstyrelsen Kvale, Steinar. & Brinkmann, Svend. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Enskede: TPB Kärfve, Eva (2000). Hjärnspöken: DAMP och hotet mot folkhälsan. Eslöv: B. Östlings bokförl. Symposion Ljungberg, Tomas (2008). AD/HD i nytt ljus. Nyköping: Exiris Mills, S. (2003). Michel Foucault. London: Routledge. May, T (2001) Samhällsvetenskaplig forskning. Studentlitteratur, Lund Nilsson, R. (2008). Foucault: en introduktion. Malmö: Égalité. Zhodang Pan, Kosicki Gerald M 1993, Framing Analysis: An approach to News Discource ”Political Communication” Volym 10 Nummer 1 Januari- Mars 1993 Sunesson, Sune, 2003”Inledning”, i Foucault, Michel, Övervakning och straff. Fängelsets födelse. Fjärde upplagan. Lund: Arkiv Förlag.

41

Säljö, R. (2000). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma. Tideman, Magnus (red.) (2000). Handikapp: synsätt, principer, perspektiv : [antologi]. [Ny utg.] Lund: Studentlitteratur Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur Avhandlingar/artiklar/elektroniska källor: Gillberg, Christopher (2003). ADHD and DAMP: A General Health Perspective. Göteborgs universitet. (10 sidor). (www.habilitering.nu/adhd-center) 2012-08-15 Holmberg, Kirsten (2009). Health complaints, bullying and predictors of attention-deficit/hyperactivity disorder (ADHD) in 10-year-olds in a Swedish community [Elektronisk resurs]. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis (124 sidor) Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-100928 Horton-Salway, Mary (2010) Repertoires of ADHD in UK newspaper media Isaksson, Joakim (2009). Spänningen mellan normalitet och avvikelse - Om skolans insatser för elever i behov avsärskilt stöd [Elektronisk resurs]. Umeå (102 sidor). Kontroversen om DAMP En kontroversstudie av vetenskapligt gränsarbete och översättning mellan olika kunskapsparadigm Bo-Lennart Ekström,( 2012) Sociology of Health & Illness (London) (18 sidor). Suominen S. Polariseringen kring begreppet ADHD – från konflikt till en gemensam förståelse? (Finsk socialmedicinsk tidskrift). Sosiaalilääketieteellinen aikakauslehti 2006: 43 295–308. (www.socialstyrelsen.se 2012-08-20) Socialstyrelsen, (2002). ADHD hos barn och vuxna. Stockholm: Modin-Tryck. Tufvesson, Catrin (2007). Concentration difficulties in the school environment – with focus on children with ADHD, Autism and Down´s syndrome [Elektronisk resurs]. Lunds universitet (88 sidor).

42

Data från Socialstyrelsens läkemedelsregister samanställt av NEPI (2012-03-16). http://www.nepi.net/110807-ADHD-laekemede-i-Sverige.php Socialmedicinsk tidskrift, vol 88, nr 6, 2011 http://journals.sfu.ca/smt/index.php/s Strömbäck, Jesper (2009). Makt, medier och samhälle: en introduktion till politisk kommunikation. 1. uppl. Stockholm: SNS förlag Palla, Linda (2011). Med blicken på barnet [Elektronisk resurs] : om olikheter inom förskolan som diskursiv praktik. Diss. Malmö : Lunds universitet, 2011 Tillgänglig på Internet: http://dspace.mah.se/handle/2043/12151 Källor: Björkqvist Hellingwerf, 1996 (JMG, Göteborgs universitet) och Nordicom-Sveriges Mediebarometer 1996–2010. Dagens datum 15/5 2012 http://www.Forskning.se medias påverkan15/5 2012 (http://www.lararnasnyheter.se/forskolan/2010/10/0

En kvalitativ textanalys av svensk dagspress gällande ADHD ... · 6 Margot Bengtsson (2001) skriver i sin bok Tid, rum, kön och identitet om ett nätverk av tekniker, teorier och

Documents