VÄXJÖ UNIVERSITET C-UPPSATS Institutionen för humaniora SSC 160 Ht 2007 Anna-Lotta Wolgast En framgångsrik språkutveckling? En fallstudie av morfologiska och syntaktiska strukturer utifrån processbarhetsteorin Examinator: Jan Einarsson Institutionen för humaniora
39
Embed
En framgångsrik språkutveckling?205839/FULLTEXT01.pdf · obestämd artikel eller adjektiv. Felvalen manifesteras dock nästan aldrig i efterställd bestämd artikel. Andersson (1992)
This document is posted to help you gain knowledge. Please leave a comment to let me know what you think about it! Share it to your friends and learn new things together.
Transcript
VÄXJÖ UNIVERSITET C-UPPSATSInstitutionen för humaniora SSC 160 Ht 2007
Anna-Lotta Wolgast
En framgångsrik språkutveckling?
En fallstudie av morfologiska och syntaktiska strukturer utifrån processbarhetsteorin
Examinator: Jan Einarsson Institutionen för humaniora
2
Sammandrag
I en longitudinell fallstudie har jag undersökt språkutvecklingen hos en vuxen inlärare av
svenska som andraspråk. Intervjuerna utfördes vid tre tillfällen: 2003, 2004 och 2007. Ur
intervjumaterialet studerades några typer av nominalfraser och några syntaktiska strukturer
och resultaten diskuterades utifrån ett processbarhetsteoretiskt perspektiv. Resultaten visar att
andraspråksinläraren pendlar mellan nivå fyra och nivå fem enligt processbarhetsteorin, men
de visar också att det krävs djupare studier av hans andraspråk för att ge en mer sammansatt
bild av hans andraspråk.
3
Innehållsförteckning
Sammandrag 2
1 Inledning 4
1.1 Disposition 5
1.2 Syfte 5
1.3 Processbarhetstorin 5
2 Forskningsöversikt 8
3 Metod och material 11
3.1 Undersökningens genomförande 11
3.2 Avgränsning 13
4 Resultat 15
4.1 Nominalfraserna 16
4.2 Satsfundamenten 18
4.3 Bisatserna 20
5 Diskussion 22
5.1 Nominalfraserna 22
5.2 Satsfundamenten 29
5.3 Bisatserna 31
6 Sammanfattning 34
Litteraturförteckning 37
Bilagor 39
4
1 Inledning
Som i lärare i Svenska som andraspråk har man en ambition att alla studerande successivt ska
bli bättre och bättre på svenska och inom en tid kunna klara sig i det här landet. Som lärare
vill man oftast att inlärningen ska ske i samma takt som skolarbetet fortgår vilket kan skapa
lite problem i t. ex. SFI-klasser där grupperna oftast är mycket heterogena. Och vi vet att det
är med olika framgång som den vuxne andraspråksinläraren lär sig svenska, vilket kan bero på
många olika saker. Vissa inlärare klarar att uppfylla inlärningsmålen på en kort tid, andra tar
det längre tid för.
Även om grupperna är heterogena med stora variationer i kunskaper om svenska menar
ändå forskare idag att olika inlärare av ett andraspråk följer samma inlärningsordning när det
gäller vissa strukturer i den mentala grammatiken. Kanske kan kunskapen om denna forskning
mildra den frustration och de krav vi som lärare i Svenska som andraspråk ibland känner inför
undervisning i ett tidspressat sammanhang.
Vid tre intervjutillfällen (2003, 2004 och 2007) intervjuas en man från Afghanistan som
nu är 34 år. Han kom till Sverige 2001 och anses mycket framgångsrik i sin
andraspråksinlärning. Han klarade SFI på tre månader, studerade sedan vidare på
Grundläggande Komvux och vidare på kurser i Svenska som andraspråk A och B. Idag
arbetar han som personlig assistent åt en svensktalande. Hans arbetskamrater är svenskar och
han ägnar sig åt politik på fritiden och är dessutom nu invald i en kommunal nämnd. Varje
dag följer han olika svenska medier. Han använder sin svenska dagligen och anses av sin
omgivning och av sig själv vara kunnig i andraspråket svenska. Vad kan han i svenska som
andraspråk? Vad kännetecknar hans inlärningsprocess och därmed också alla
andraspråksinlärares inlärningsprocess?
5
1.1 Disposition
I min undersökning kommer jag inledningsvis att beskriva mitt syfte med uppsatsen samt ge
en kortfattad beskrivning av processbarhetsteorin, den teoretiska infallsvinkel som
genomsyrar min undersökning. I kapitel 2 följer en översikt av den forskning som har skett
inom de områden som jag fokuserar på i min uppsats. Metod och material redovisas i avsnitt
3. I kapitel 4 framförs mina resultat när det gäller några typer av nominalfraser, satsfundament
och bisatsanvändning. Dessa sätts i ett processbarhetsteoretiskt perspektiv. I avsnitt 5
diskteras resultaten av nominalfrasanalyserna och de syntaktiska strukturerna. Som avslutning
kommer jag att sammanfatta de utvecklingstendenser som jag kan skönja i de tre intervjuerna.
1.2 Syfte
Med hjälp av att närmare studera några typer av nominalfraser och några syntaktiska
strukturer har jag för avsikt att söka kartlägga andraspråksutvecklingen hos en
andraspråksinlärare i tre intervjumaterial som sträcker sig över 3,5 år. Resultaten av denna
longitudinella fallstudie kommer att diskuteras i ljuset av processbarhetsteorin.
1.3 Processbarhetsteorin
Inom den kognitiva lingvistiken vill man kartlägga processer och hitta förklaringar till vad
som sker inom människan när hon lär sig språk. Levelt (1989) har med sin förklaringsmodell
av talproduktionen ansetts ge en förklaring även till talproduktionen i andraspråket. Modellen
är komplex, som ju talproduktionen är och därför följer här en förenklad beskrivning av till
den kognitiva process som han beskrivit. Talprocessen, enligt Levelts modell, innehåller
6
några överordnade mekanismer: begreppsbildare, formulator, artikulator, avlyssning och
talförståelsesystem. Dessa komponenter måste kunna verka parallellt för att talhastigheten ska
kunna fortgå och yttranden ska komma utan fördröjning. När detta sker har talaren
automatiserat språket.
Det är mot bakgrund av denna automatisering av språket som Pienemann (1998)
försöker förklara andraspråksinlärares yttranden. Han menar att utveckling har skett när
andraspråkstalaren börjar använda en ny struktur, vilket inte nödvändigtvis betyder att han
eller hon behärskar strukturen. Med hjälp av transkriptioner av intervjuer, ur vilka man har
undersökt morfologi och syntax har man funnit en morfo-syntaktisk utveckling som alla
språkanvändare går igenom. Det gör det möjligt att empiriskt mäta språkutveckling och
bestämma vad man kognitivt/grammatiskt kan ”processa” och vad man behärskar. De
undersökningar man har gjort inom processbarhetsteorin (PT) visar att de grammatiska
strukturerna följer en viss inlärningsordning, att dessa strukturer lärs in gradvis och att
inlärare inte kan lära sig en ”högre” grammatisk struktur förrän den ”lägre” är automatiserad.
Man har kunnat fastställa fem utvecklingsnivåer för svenska som andraspråk utan att
utvecklingen förklaras med ålder eller känslomässiga faktorer. De kan summeras i tabell 1,
som bygger på Håkanssons (2004) modell för inlärningsstadier för svenska som andraspråk.
Tabell 1: Processbarhetsteorins olika utvecklingsnivåer för inlärare av svenska som
Relativsatser är frekvent förekommande redan vid första intervjutillfället, vilket tyder på att
informanten befinner sig på minst nivå 4 enligt PT vid tillfället för intervjun I 03. Figur 3
illustrerar likheterna och skillnaderna i procent användning mellan åren.
0
10
20
30
40
50
Advl. Att Ind. fr. Rel.
I 03
I 04
I 07
Figur 4: Diagrammet visar bisatsanvändningen i procent.
Av diagrammet framgår att det finns tydliga skillnader i frekvensmässig användning mellan
indirekt fråga och de övriga bisatstyperna.
22
5 Diskussion
När de olika nominalfraskategorierna vid de tre intervjutillfällena ställs intill varandra ser man
att det finns en del variationer mellan intervjuerna. Dock visar resultaten att informanten kan
använda alla nominalfrastyperna redan vid första intervjutillfället. Enligt processbarhetsteorin
(PT) är användningen av predikativ kongruens den frastyp som lärs in sist på den
morfologfiska nivån, alltså på nivå 4 i PT. Användningen av fraser med predikativ är
frekventare i både I 03 och I 04 än den attributiva kongruensen.
Av resultaten av fundamentstyper och användningen av inversion att döma tillämpar
informanten alla de analyserade strukturerna och behärskar inversion ibland. Informanten
befinner sig därmed på en hög nivå i sin språkinlärning.
Också de utvalda bisatstyperna figurerar i så gott som alla intervjuer med undantag för
indirekt fråga, som endast förekommer i intervjuerna I 04 och I 07. Användningen av
bisatserna visar att informanten befinner sig på minst nivå 4 enligt processbarhetsteorin.
5.1 Nominalfraserna
Det är relativt stor skillnad i användning av kvantifierare A mellan de tre intervjutillfällena,
där I 04 uppvisar den högsta användningen av den kategorin. Figur 1 visar också en annan
variation i kategorianvändning, den att användningen av en kategori inte nödvändigtvis är
lägst vid det första intervjutillfället (I 03) och används mer och mer i I 04 och sedan i I 07. Ser
man t.ex. på kategorin Rent nomen F är den störst vid intervjutillfälle I 03, lägst vid andra
intervjun (I 04) för att sedan stiga igen vid intervjutillfälle I 07. Man kan inte bortse ifrån att
längden på intervjuerna och således antalet fraser påverkar resultatet i en eller annan riktning,
t.ex. blir antalet rena nomen stort i en lång intervju som den vid I 07. Intervjun I 04 är
betydligt kortare och riskerna med ett sådant material är att vissa strukturer som man vill
undersöka inte finns representerade. Om man med diagrammets hjälp ändå göra en
generalisering av resultaten i form av ett schema som visar frasanvändningen i fallande
ordning, visar sig ordningen bli denna:
23
I 03: boken > min bok > boken är röd> tre böcker, en röd bok > hela boken I 04: boken > tre böcker > min bok, boken är röd > en röd bok > hela boken I 07: boken > min bok > tre böcker > en röd bok > boken är röd > hela boken
Här kan vi lättare se vilka likheter som finns mellan kategorierna vid de tre intervjutillfällena.
Allra mest frekvent är användningen av rent nomen. Minst frekvent är användningen av
definit modifierare med definit substantiv D. Näst mest frekvent är klustret kvantifierare A
och definit modifierare med indefinit nomen C. Något senare följer klustret attributiv
adjektivkongruens B och predikativ adjektivkongruens E. Inlärningsordningen för mitt
material skulle kunna illustreras på följande vis:
1: rent nomen: boken
2: modifierare med indefinit nomen: tre böcker, definit modifierare med indefinit
nomen: min bok
3: attributiv adjektivkongruens: en röd bok, predikativ adjektivkongruens: boken är röd
4: definit modifierare med definit nomen: hela boken
Min ordning 1-4 ska inte likställas med processbarhetsteorins nivåer 1-5, utan visar endast
den frekvensanvändning som fraserna visar i min undersökning, d. v. s. 4 i min illustration
innebär inte nivå 4 i processbarhetsteorin. Ändå vill jag med min illustration visa på vilka
likheter som finns mellan resultaten av min undersökning och processbarhetsteorin.
Användningsfrekvensen i mitt material visar att rena nomen är vanliga på de tidigaste
stadierna i inlärningen (Jfr Håkansson, 2004). Modifierare som står för kvantitet A och
ägande C uppträder något senare. Glahn, et al (2001) har funnit att numerus och possessiva
pronomen uppträder tidigare än t.ex. attributiv adjektivkongruens, vilket stämmer med
användningen av fraserna i mitt material, där kategorierna A och C ju är mest frekventa i
undersökningen.
Transkriberingarna av mina intervjuer pekar dock i motsatt riktning från vad som kan
förväntas enligt processbarhetsteorin när det gäller två typer av fraser. Den ena är predikativ
adjektivkongruens som i mitt material uppträder samtidigt som attributiv adjektivkongruens.
Den andra skillnaden är att frekvensen av definit modifierare med definit nomen D är mycket
lägre än både attributiv och predikativ adjektiv kongruens i de tre intervjuerna. Man kan säga
att frasen visar på en slags bestämdhetskongruens, där den ”utpekande”, bestämda
modifieraren hela, det här, förra, sista kräver en bestämd form på det efterföljande
substantivet. Enligt Pienemann (1998) kan bestämdhetskongruens i nominalfras börja
användas på nivå tre, liksom t.ex. attributiv adjektivkongruens. Detta lite annorlunda resultat
beror snarare på att strukturen inte passar att användas i kontexten snarare än att han inte kan
24
använda den. Resultaten kan exemplifieras ytterligare så att det målspråksenliga redovisas i
fallande ordning:
I 03: boken är fin > boken > min bok > hela boken > tre böcker > en röd bokI 04: tre böcker, min bok, hela boken > boken, boken är fin > en röd bokI 07: boken > min bok > tre böcker > hela boken > en röd bok > boken är fin
Det man generellt kan säga är att i så gott som alla kategorier av nominalfraser är korrekt
användning av strukturerna lägre i det sista intervjumaterialet (I 07) jämfört med I 04. Vilket
kan tyckas något förvånande. För att inte dra förhastade slutsatser om att informanten s a s har
gått tillbaka i utveckling, måste man mer kvalitativt analysera utsagorna.
Vid en närmare analys av nominalfraser med kvantifierare (A) visar det sig att numerus
är de ord som är vanligast förekommande kvantifierare. Det finns också ett mindre antal andra
slags kvantitetsmodifierare än just numerus: Och jag tycker mycket att lyssna på nyheterna
olika dialekter och olika uttal och titta på TV. Men dom flesta invånare dom prata pashto som
är mitt språk är pashto. (I 03). De ord, förutom numerus, som förekommer framför
substantivet är många, olika, lite och flesta. Av dessa är orden många och olika de absolut
mest frekventa. Dessutom uppvisar I 03 flera fraser av den typ som har fler än en modifierare,
vilket inte sker i I 04: Och man känner till lite nya kultur och tradition. Men finns många
olika dialekter. Dom har, vi har två officiella språk som man prata – pashto och dari. De
fraser av den här typen som har fler än en modifierare, får korrekt kongruens när numerus och
orden många eller olika finns med i frasen. Dessa typer av felrealiseringar av nominalfraser
görs vid det första intervjutillfället: olika språket, nio parti och sex språket.
I likhet med I 03 visar materialet i I 04 att numerus framför substantivet är den allra
mest förekommande kvantifieraren: När hon var fyra månader lämnade jag mitt land. Endast
i tre fall förekommer nominalfraser med andra modifierare än numerus. Min dotter har börjat
prata lite svenska och nya ord: tidning, bord, gurka och rita. Och jag slutar på olika tider
skolan. Och jag köpte åt henne många böcker som bara finns saker. Alla fraser, som i
samtliga fall består av en kvantifierare, används korrekt i intervjun 2004. Informanten verkar
ha automatiserat den typen av fras där kvantifieraren är numerus, orden många, olika eller
lite. En förklaring till att inte flera slags modifierare används samt att alla blir korrekta kan
vara att intervjumaterialet är litet. För en jämförelse med 2007 års intervju när det gäller
korrekthet visar att några enstaka felrealiseringar av numerus faktiskt görs även om de mycket
få: Det är sex språket . Det var NATO och Warsaw, två makt. Men finns några grejorna …
I intervjun 2007 ser det lite annorlunda ut. Där är numerusmodifierare betydligt lägre,
endast nitton finns. I stället är annan kvantitetsmodifierare vanlig: Och det är några kompisar,
25
eller flera kompisar och vänner som jag har är svensk. Förstår riktigt det var inget
bekymmer. Ett par andra kvantifierare har tillkommit: inget och några.
Sammanfattningsvis kan sägas att han hade börjat använda frastypen redan vid första
intervjutillfället. Informanten uppvisar en automatisering vid intervju I 04 och användningen
av mer varierade ord vid I 07 tyder på en utveckling av nominalfraskategorin.
När det gäller attributiv adjektivkongruens B bryter denna kategori något mot det gängse
mönstret. Här är användning av adjektivkongruens lägst vid intervjun 2004, fast han visat att
han kan använda det redan vid intervjutillfället I 03. Det finns endast fyra fraser som kan
kategoriseras enligt denna kategori i I 04: För att hon går till en svensk skol. Och hon ska läsa
svenska och utbilda sig svenska språk. Min dotter har börjat prata lite svenska och nya ord:
tidning, bord, gurka och rita. Från början när hon bodde i Afghanistan vi skrev om Sverige
och svensk klimat. Förklaringen till denna låga frekvens beror till stor del av att intervjun är så
kort. Innehållsligt kan en attributiv fras sägas vara en ”målande” fras, vilket kanske inte
kommer till uttryck i en kontext som denna. Användningen av nominalfrasen attributiv
adjektivkongruens är likartad i I 03 och I 07.
Tillägnandet av attributiv adjektivkongruens oavsett genus (en, ett, den, det, e.t.c.) sker
på nivå tre enligt processbarhetsteorin. Informanten visar att han befann sig på den nivån
redan vid första intervjutillfället. Ändå kan det vara av intresse att djupare analysera denna
kategori för att få en klarare bild av användningen av denna kategori. Om man beskriver
användningen i fallande ordning när det gäller typer av attributiv adjektivkongruens blir
schemat på följande vis (de typer som inte används finns inte med i schemat):
I 03: ett stort träd > tunna böcker > en tunn bok, den tunna boken, de tunna böckerna I 04: det stora trädet?, tunna böcker, en tunn bokI 07: ett stort träd > en tunn bok, tunna böcker > den tunna boken > stora träd > de tunna böckerna > de stora träden
Attributiv adjektivkongruens i neutrum i obestämd form, singular, ”ett stort träd”, är
vanligast i I 03. Också i I 07 är den typen av fras den absolut vanligaste av de attributiva
adjektivfraserna men förekommer inte alls i intervjun 2004. Attributiv adjektivkongruens i
utrum i obestämd form, plural, ”tunna böcker” är också vanlig i intervjun 2003 liksom i
intervjun 2007. Det förekommer en fras vid tillfället I 04. Vid 2007 års intervju är attributiv
adjektivkongruens i utrum obest. form singular också mycket vanlig Och vi har startat en
afghansk förening (I 07). Attributiv adjektivkongruens i utrum i obestämd form singular, ”en
tunn bok”, förekommer i ett fall i I 03. Attributiv adjektivkongruens i neutrum i bestämd
form, sing:”det stora trädet” är den typ av attributiv adjektivkongruens som inte förekommer i
26
någon egentlig mening i någon av intervjuerna. Därför finns ett frågetecken efter den
frastypen i schemat. Det finns två utsagor i I 03 som ändå närmar sig den typen av
användning: Och hon ska läsa svenska och utbilda sig svenska språk. Från början när hon
bodde i Afghanistan vi skrev om Sverige och svensk klimat. Om det är denna frastyp som
avses kan dock diskuteras.
Studier tyder på att attributiv adjektiv i plural som slutar på -a uppträder före neutrum
formen –t Hammarberg (1996), vilket inte gäller i mitt material. I både I 03 och I 07 är uttryck
av det här slaget vanligast: Om ni flytta eller åker till Afghanistan… det är mycket svårt att
lära ett nytt språk (I 03), Och jag vill gärna önska till alla afghaner som bor i Karlshamn och
dom ska ha ett tryggt liv (I 07). Kanske beror detta på att han redan vid 2003 års intervju hade
kommit långt i sin språkutveckling.
Andra studier riktar in sig på genuskategorin ”bestämdhet”. Axelsson (1994) undersöker
inlärningsordningen av ett antal nominalfraser. En av hennes slutsatser är att nominalfraser
som uttrycker bestämdhet är mer komplexa och syntetiska än de obestämda, analytiska och
lärs därför in lite senare i andraspråksutvecklingen. Det finns en tendens till samma slutsats i
mitt material. Attributiv adjektivkongruens i alla bestämda former är något mer sällsynt i alla
tre intervjuerna, vilket kan förklaras med att kontexten inte inbjuder till användning av de
uttrycken. Han kan dock använda denna form. Det man kan säga är dock att det finns en
tendens till att användningen av bestämd form av denna kategori blir målspråksavvikande.
Frasen Min dotter har börjat prata lite svenska och nya ord: tidning, bord, gurka och
rita är lik frasen Och man känner till lite nya kultur och tradition från I 03 och har korrekt
kongruens på substantivet, men uttrycket har en kvantifierare före adjektivet. Här drar jag
slutsatsen att det råder en lexikal påverkan på adjektivet som böjs enligt mönstret att sluta på
–a, precis som alla mellanord i en fras med två kvantifierare i materialen. Utsagan blir alltid
korrekt i de fall där det finns tre element i frasen och adjektivet ny är inblandat. Och sen 2000
kom jag till Sverige för att fortsätta ett nytt liv… (i) ny kultur och ett nytt land (I 03), Min
dotter har börjat prata lite svenska och nya ord: tidning, bord, gurka och rita (I 04), Folk haft
rätt och rösta på president, nya regeringen (I 07).
När det gäller definit modifierare med indefinit nomen C kan man säga att
användningen possessiva pronomen som modifierare: min mamma behärskas till fullo vid I
03. Informanten gör endast fel om yttrandet har fler än två element och när modifieraren är
ordet alla. Det sker också en överanvändning av bestämdhetsmarkörerna det eller den och
dom: Och vi sålde och säljer dom tyge… tyger, Men det första gången det var annorlunda
som man måste känna det samhället.
27
I intervjun 2004 förekommer endast possessiva pronomen som modifierare framför
substantivet. Alla dessa används korrekt.
Vid intervjutillfället I 07 förekommer lite fler olika slags pronomen. Såna grejorna….
Men i denna situationen nu det har gått nästan tre år sen vi har intervjuat den sista gången.
Vid eventuella felrealiseringar är det vid dessa som de görs. Informanten behärskar possessiva
pronomen som modifierare och endast vid några yttrande som består av fler än två element
görs felrealiseringar. Fortfarande sker en överanvändning av bestämdhetsmarkörerna det eller
den och dom: Och jag tycker mycket om arbetskollegor och det vårdtagaren som vi har. (I
07). Intervjutillfälle I 03 och I 07 liknar varandra i användningsmönster när det gäller den här
kategorin. Skillnaden är att vid I 07 används fler slags pronomen än vid I 03, vilket kan ses
som en utveckling av andraspråksprocessen.
I realiseringen av definit modifierare som skapar definit nomen (D) märks att frasen inte
förekommer alls vid I 04. Vid intervjutillfälle I 03 förekommer nästan endast tidsuttryck: Sen
för förra veckan fick min fru fick uppehållstillstånd. Under tiden som jag kämpade mycket att
lära språk väldigt. Kongruensfel görs inte. Dock kan man vid något enstaka tillfälle upptäcka
felrealisering när det gäller genus: Men det första gången det var annorlunda som man måste
känna det samhället. Vid I 07 förekommer så gott som uteslutande fraserna hela tiden och det
här. De är extremt frekventa: Och jag som individ som bo i det här samhället kan också ta ett
ansvar. Och när jag var fjorton, femton år gammal så jag hade ansvar för hela familjen, tre
systrar, min mamma. Axelsson (1988) beskriver fenomenet helfrasinlärning vid sidan av
grammatiska regler som ett sätt för andraspråksinläraren att skapa yttranden. Hon menar att
både unga och vuxna andraspråkstalare tillämpar helfrasinlärning redan på ett tidigt stadium,
vilket medför många fördelar för talaren i yttrandesituationer, t.ex. tidsvinst vid skapande av
yttrande i en konversationssituation. Vidare menar Axelsson att man hos en andraspråkstalare
som har kommit förbi nybörjarstadiet kan studera när andraspråksinläraren börjar analysera
delar av helfraserna genom att ”bygga ut” dem. Det är något som informanten i mitt material
tillämpar. Förklaringen finns att hitta i det som kallas för helfraser.
Som nämnts ovan räknas användningen av kategorin predikativ adjektivkongruens (E)
till nivå fyra i processbarhetsteorin. Det är den högsta morfologiska nivån. Informanten
använder sig av denna kategori redan vid intervjun 2003. Anmärkningsvärt är att denna
kategori är något mer frekvent än attributiv adjektivkongruens vid alla tre intervjutillfällena.
Vid intervjutillfället I 03 visar sig kongruensen i uteslutande i följande typ: Och det är väldigt
svårt. Det inledande elementet består av Det följt av predikatsfyllnad vara. Det kongruerande
elementet slutar oftast på –t. I de allra flesta fall är adjektivet ordet svårt. Användandet av
28
predikativ tyder på att informanten tillämpar en framgångsrik helfras. Bolander (1989)
undersökte helfrasanvändning hos 60 informanter och karaktäriserar helfrasen följande:
Analyses of the application of word order rules indicate that learners select certain frequent and
needed combinations of words out of longer sequences, store them as units, and use them as
”prefabs” in production /…/ one sees /…/ frames for production of whole clauses… (Bolander,
1989)
Flera uttryck av predikativen följer mönstret för en helfras.
Ett annat adjektiv som förekommer är ordet normal. I utsagorna ska det enligt
målspråksnormen kongruensböjas med –t (normalt) i I 03: Men i Sverige det är normal,
normal…Vid intervjutillfället 2004 förekommer också endast inledande element med Det följt
av vara. De kongruerande adjektiven har utökats med några andra som skönt, omöjligt,
jätteviktigt, jättebra och självklart. Ordet underbar förekommer ett par gånger men följer inte
målspråksnormen som kräver ett kongruerande –t. Predikativ adjektivkongruens vid
intervjutillfället 2007 följer mönstret när det gäller inledande element med Det som flöjs av
predikatsfyllnaden vara. Det finns dock en utsaga som visar början till en annan öppning, bl.
a. med ett långt mellanled: Och det är några kompisar, eller flera kompisar och vänner som
jag har är svensk. Dom bli, så småningom bli svensk. Här förekommer alltså andra
predikatsfyllnader än former av vara. Vidare används flera olika adjektiv än tidigare. De
”nya” adjektiven kongruensböjs oftast inte enligt målspråksnormen: Och då tycker jag det är
positiv, väldigt fin att man ska få reda på olika kulturer och språk. Det förekommer fler
uttryck i I 07 med två efterföljande kongruerande adjektiv, ibland anaforiskt: Det är väldigt
svårt, väldigt svårt. Nya ord i frasen gör att det sker en utveckling av kategorin.
Eftersom man vid en analys av de föregående nominalfraserna kan sluta sig till att
informanten befinner sig på en hög nivå enligt processbarhetsteorin kan det kännas något
fruktlöst att analysera kategorin rena substantiv F. Det är dock av intresse att visa att det
förekommer inlärningsvariationer hos informanten genom det att målspråksavvikande former
förekommer, trots att denna kategori får anses behärskas av informanten. Ett substantiv i sin
oböjda form eller som ett lexikalt morfem är den typ av nominalfras som dominerar utsagorna
genom alla tre intervjuerna. Det troliga är att samma utslag av dominans av just kategorin
Rent nomen skulle finnas hos förstaspråkstalare i kontexter som dessa intervjuer. För att veta
det behövs dock en jämförelse med förstaspråksanvändare, vilket inte finns i denna
undersökning.
Vad man kan säga är att indefinita substantiv är flera gånger vanligare än definita. I
intervjun 2003 är antalet 51 mot 20. Förhållandet i I 04 är 24 gentemot 6 och vid
29
intervjutillfället I 07 är det 141 rena, indefinita substantiv mot 101 i definit form. Icke
målspråksenliga former är relativt sällsynta i alla tre intervjuerna. Så gott som alla definita
former används målspråksenligt, medan några fler felrealiseringar sker bland de indefinita
formerna. I de flesta fall handlar felen om att informanten använder en icke målspråksenlig
oböjd form när det ska vara ändelse på substantivet: Så jag väntade på flygplats i Växjö (I 04).
Det tycks vara så i mitt material att vid osäkerhet eller annan orsak väljs en ren oböjd form till
förmån för ett lexikalt morfem med suffix eller artikel/modifierare. Det verkar också i mitt
material som att vissa ord oftare förblir rent, oböjt än andra. Abstrakta substantiv förblir
oböjda, vilket blir ett framgångsrikt val, eftersom de oftast har den formen i en kontext.
Andra, mer konkreta nomen förblir oböjda trots att målspråksnormen kräver suffix. I samtliga
intervjuer blir ordet språk oböjt i en kontext där det ska vara böjt. Men i alla fall kämpa jag
att lära språk. (I 03). Det kan också bli fel när det kommer långt bak i en bisats: Jag älskar
när hon ska upp och argumentera och berätta om sina tankar och åsikter, uppfattning (I 07).
Om det föregående ledet i satsen är bestämt, blir vissa räknebara substantiv obestämda trots
att de övriga substantiven följer ett korrekt målspråksenligt mönster: Men – när jag tittar på
TV, nyheterna, jag får nyheterna tidning alltid, så Maryam tittar på mej och zappar (I 07).
5.2 Satsfundamenten
Håkansson & Netterbladt (1996) konstaterar att alla studier av vuxna andraspråksinlärare
tyder på att strukturen som kräver verbet på andra plats i satsen vid omvänd ordföljd är
mycket svår att lära in och enligt processbarhetsteorin kan målspråksenlig inversion av satsen
uppträda på nivå fyra. Informanten i mitt material kan använda utbyggda satser redan vid
första intervjutillfället och uppvisar både målspråksavvikande rak ordföljd och omvänd
ordföljd i satser med annat fundament än subjekt.
Av resultatet att döma dominerar den kanoniska ordföljden SVO hos informanten vid
alla tre intervjutillfällena. I en studie av Håkansson (1992) undersöks fundamentstyper hos
L1- och L2 barn som är 4-6 år gamla och hon konstaterar att de svenska barnen inte lika ofta
placerar subjektet i spetsställning medan L2-barnen oftare använder en mer rigid ordföljd med
subjektet först och sedan verbet. Samma tendens torde kunna gälla för den vuxne
30
andraspråksinläraren och den kanoniska ordföljden har en hög frekvens hos informanten som
jag har intervjuat.
Eftersom informanten har kommit en bit i sin språkanvändning och använder alla de
valda fundamentstyperna kan man inte se när fundamentstyperna började uppträda i hans
språkanvändning men resultaten av mina intervjuer visar att den fundamentstyp som är
vanligast i alla tre intervjuer näst efter SVO är just tidsadverbialet. I jämförelse med övriga
intervjuer kan man i I 03 dessutom skönja en relativt hög andel fundament där bisatsen är ett
fundament.
Det mest naturliga hade kanske varit att fundamentstyperna hade blivit mer och mer
korrekta allteftersom åren går, men så är inte fallet. Inte i någon typ är antalet korrekta
strukturer högst vid sista intervjutillfället om man bortser från SVO-användningen.
Informanten uppvisar alltså en variation i sin användning av fundamentstyperna när det gäller
målspråksenlighet.
Enligt Colliander (1993) uppträder korrekthet av fundamentstyperna på högre nivåer i
språkutvecklingen. Som framgår av figur 2 producerar informanten även korrekta former av
alla slags fundamentstyper någon gång under de tre intervjuerna. Det torde tyda på att han
befinner sig på nivå fyra eller fem i processbarhetsteorin när det gäller fundamentstyper.
Överlag är bisatsfundament det fundament som sist får korrekt användning hos informanten i
mitt material. Man måste analysera utsagorna mer kvalitativt för att förklara användningen.
För ändamålet analyserar jag endast FT (tidsadverbial är fundament) och FB (bisats är
fundament).
När tidsadverbial är fundament utgörs de i I 03 framförallt av inledande ord som
efter/under och sen: Efter… under talibanregimen kunde inte kvinnor att gå till skolan och
utbilda sig och jobba. Sen för förra veckan fick min fru fick uppehållstillstånd. I I 04
förekommer tre inledande ord: först, nu och sen. Ordet sen är mest frekvent: Och sen vi
träffade efter två år. Men nu dom kommer tillbaka. Men först tänker jag lite på svenska, för
att hon går till en svensk skol. Vi I 07 utgörs en del tidsfundament av ordet nu och i så gott
som alla fall placeras verbet på ett icke målspråksenligt sätt: Och nu jag jobbar som tolk.
Intressant är dock att när informanten refererar vad han själv eller någon annan har sagt någon
gång blir utsagan: Jag tänkte: ”Nej, nu ska jag kämpa på riktigt”.
En betydligt större andel tidsfundament av annat slag används också av informanten vid
detta intervjutillfälle, t.ex. Det var några dagar sen så ställde en kollega en fråga till mig:,
Men samtidigt dom säger att dom hjälper afghanerna, Men i denna situationen nu det har
gått nästan tre år sen vi har intervjuat den sista gången. Genom dom en av dom åren så jag
31
ha gått en annan utbildning på…Colliander (1993) menar att vissa verb tillsammans med
framförallt tidsadverbial är särskilt gynnsamma för att skapa en omvänd ordföljd i satsen och
pekar ut orden komma och börja som exempel på sådana verb. Det stämmer helt överrens
med utsagorna i mitt material. Genom de tre intervjuerna kan man i vissa fall se att
informanten s a s förflyttar sig framåt i utveckling när det gäller realiseringen av
fundamenten. Så gäller t.ex. i utsagor där verbet flytta finns med. I intervjun I 03 felrealiseras
ordföljden i alla de fall där verbet flytta finns med: Och sen vi flyttade från Malmö till Växjö,
en stad som ligger i Småland. I utsagor med samma verb vid det sista intervjutillfället I 07
visar det sig att informanten nu producerar målspråksenlig användning vid förekomsten av
verbet: Sen flyttade vi till lilla Karlshamn…
När det gäller de fundamentstyper som består av en bisats är det vanligast att bisatsen är
en adverbialsbisats och av dessa är tidsbisatsen med bisatsinledare när och sen mest frekvent:
När jag var färdig med utbildning och sen kunde jag inte att fortsätta på med universitetet
eller gymnasium på grund av kriget i Afghanistan ( I 03), Efter två månader när hon kom…
när hon gick till skolan hon har börjat praktik och jobbar som praktikant på Pilen (I 04), Men
när jag tittar på TV, nyheterna, jag får nyheterna tidning alltid, så Maryam tittar på mej och
zappar. ( I 07). Lika vanligt som tidsbisatsen blir adverbialsbisatser som uttrycker villkor vid
intervjutillfället 2007: Men om du på något skulle, jag hoppas inte, men om det händer
någonting till och med jag kan säga att om ni flytta(r) till Afghanistan ni kommer att sakna
bara den lilla köttbullar som ni brukar ha. Som redan sagts tillämpar informanten i mitt
material strukturen bisats som fundament och kan därför sägas befinna sig på lägst nivå fyra. I
många fall verkar det vara lexikala faktorer som för utvecklingen framåt, d.v.s. inlärningen av
nya ord gör att strukturen används alltmer och successivt bli alltmer korrekt.
5.3 Bisatserna
Viberg (1990) visar i sin studie att andraspråksinlärares bisatsanvändning indikerar en
språklig utveckling hos inläraren. Han upptäckte en ökning av antalet bisatser allteftersom
intervjuerna i hans studie pågick.
32
De typer av adverbialsbisatser som förekommer i utsagorna i mitt material är framförallt
temporala men det förekommer också konditionala och sedan den något ovanligare kausala
adverbialsbisatsen. Den sistnämnda existerar inte i 2004 års intervju. Vibergs (1990)
undersökning visar att det temporala när, konditionala om och kausala för att och därför att är
de absolut vanligaste orden som inleder bisatsen, vilket stämmer med mitt material.
Även om adverbialsbisatser tenderar att vara dominerande i början avtar strukturen
något i takt med att inlärarens andraspråk utvecklas till förmån för t.ex. relativa bisatser.
Resultatet verkar stämma också i mitt den här undersökningen. Som synes i figur 3 är
adverbialsbisatserna betydligt mindre frekventa vid I 07 än tidigare medan däremot
relativbisatserna har blivit fler än i 2004 års intervju. En annan iakttagelse i intervjuerna I 03,
I 04 och I 07 är att bisatsen väldigt ofta placeras initialt i satsen: När man skriver texten
undertexten där och jag vet (I 03), Efter två månader när hon kom… när hon gick till skolan
hon har börjat praktik och jobbar som praktikant på Pilen (I 04), Om vi sitter hemma det går
inte och leva (I 07). Vad detta har för betydelse för språkutveckling är svårt att säga. I den här
undersökningen har det redan konstaterats att informanten befinner sig på en hög nivå enligt
processabarhetsteorin. Vi kan alltså inte dra några slutsatser om hur placeringen av
adverbialsbisatsen gjordes innan intervjun I 03. Under de tre intervjuerna är den initiala
placeringen alltjämt frekvent. Om detta är något andraspråkstalare generellt gör, kanske detta
är något att uppmärksamma i undervisning, där ju ofta bisatsanvändningen i ett initialt skede
illustreras genom att placeras sist i satsen. Tendensen att först lära ut bisatser på final
placering kan också ses i läroböcker.
Andelen att-satser är lägst vid intervjutillfället I 07 men högre än antalet
adverbialsbisatser. Viberg (1990) menar att att-bisatsen som objekt oftast styrs av endast ett
fåtal dominerande verb: tro, säga, tycka och tänka. Han visar att dessa verb styr att-satser även
hos inlärare på en hög nivå. Viberg menar att en liknande tendens finns hos infödda svenskar.
Tendensen kan skönjas hos informanten i mitt material vid I 07.
I I 03 finns en liten tendens av överanvändande av att-sats, vilket får till följd en icke
målspråksenlig form: Sen när jag kom till Sverige jag vill att fortsätta mina utbildningar. Och
jag vill bli att först bilmekanik som jag tycker om mycke. Och jag vill att bli förskollärare som
jag tycker mycket om. Viberg föreslår i sin studie att att-satser är något som är lexikalt styrt.
Det skulle kunna vara så i min informants fall, eftersom vissa verb (dock inte riktigt de som
Viberg föreslår) är mer frekventa än andra i intervjuerna.
Vid intervjutillfället I 07 överanvänd inte att-satsen. Tillsammans med att-satser som
objekt förekommer att-sats i annan ställning. Verben är något förnyade än vid första
33
intervjutillfället: Och hon känner att det är jättebra… jättebra, Och jag väldigt tacksam jag
fick dom hjälp som jag fick av min lärare på KOMVUX och på jobbet. Det kan ses som en
utveckling om man ser till den undersökning som Viberg (1990) har gjort.
Indirekta frågor förekommer inte alls i första intervjun och överlag är de indirekta
frågorna få vid alla intervjutillfällena. Vid I 04 förekommer endast en indirekt fråga som
felrealiseras till direkt fråga: Och jag köpte åt henne många böcker som bara finns saker, vad
heter den och vad heter den.
På låg nivå är vad den absolut vanligaste inledaren till en indirekt fråga (Viberg 1990).
Det verkar också vara fallet i min undersökning. Det finns 12 indirekta frågor vid I 07.
Dessutom förekommer andra verb än veta, som favoriseras i början av språkutvecklingen,
enligt Viberg: Men vi visste inte vilken smak har demokrati. Pappa, mamma har ingen aning
om i Sverige hur skulle vi hitta den vägen. Enligt Viberg används inledare vad mindre och
mindre i takt med att andraspråksutvecklingen fortskrider. Informanten i min undersökning
kan vid I 07 jämföras med Vibergs informanter som befinner sig på en hög nivå i
andraspråksinlärningen. Även vid utveckling av denna kategori verkar det ske med lexikal
påverkan.
Enligt Viberg (1990) är relativa bisatser något som lärs in sent i språkutvecklingen hos
andraspråksinlärare och den relativt höga frekvens av denna struktur hos informanten i mitt
material, torde kunna visa att han befinner sig på en hög nivå i sin inlärningsgång. Något
förvånande är att andelen relativbisatser är högst vid den första intervjun. Vid en närmare titt
på utsagorna kan man skönja en tendens till överanvändning av inledaren som, vilket ger ett
målspråksavvikande intryck av utsagan: Men det första gången det var annorlunda som man
måste känna det samhället. Och nästan sju åtta partier som dom hade konflikt tillsammans (I
03). Antalet målspråksavvikande förekomster av relativer är betydligt mindre vid
intervjutillfället I 07.
Det relativiserande ledet kan också ha olika funktioner i satsen (Jfr Viberg, 1990). En
hög andel fungerar också som subjekt. Viberg (1990) visar i sin undersökning att den
vanligaste relativsatsen var den som fungerade som subjekt och denna funktion är vanligast,
både på hög och låg nivå i språkutvecklingen. Han menar också, att det kan finnas en tendens
att funktionen där relativet är subjekt, minskar i takt med att inläraren behärskar andraspråket
mer. Viberg anser dock att underlaget till en sådan slutsats är för litet.
I min undersökning finns många relativer som fungerar som objekt, särskilt vid en
senaste intervjun I 07. Det finns också en tendens att antalet subjektsrelativer minskar till
förmån för t.ex. relativer som är objekt. Men andra funktioner av det relativiserade ledet är
34
också något förekommande vid intervjutillfällena I 03 och I 07, t.ex. sådana som fungerar som
komplement till ett tidsadverbial: Och den senaste tiden som jag har inte träffat min fru och
min dotter på två år (I 03). Som exemplet visar har de flesta en målspråksavvikande struktur.
Vid det första intervjutillfället är det dessutom vanligt att den relativa bisatsen står i
proposition, d.v.s. i inledningen av en sats: Som jag sa innan, jag kunde inte fortsätta mina
överblivna utbildningen i mitt land Afghanistan på grund av kriget. Vid I 07 har det
relativiserade ledet förflyttats till en mer medial position och som sagt, fungerat som en
objektsrelativ. Slutsatsen man kan dra, om än något försiktigt, är att informanten i mitt
material befinner sig på en hög nivå i andraspråksutvecklingen, eftersom han har börjat
använda relativa bisatser. Han börjar använda mer komplexa strukturer när det gäller de
relativa bisatserna genom att de relativa leden i I 07 fungerar som objekt, och därigenom,
figur 3 till trots, nått en kvalitativt lite högre nivå när det gäller användningen av relativa
bisatser än vid intervjutillfälle 03.
Studier har visat att rak ordföljd efter bisats är mycket vanligt förekommande och enligt
processbarhetsteorin kommer målspråksenlig användning av strukturen först på den högsta
nivån, nivå 5 (Jfr Håkansson, 2004). Informantens användning av bisatser uppvisar en stor
variation mellan korrekt användning och icke målspråksenlig användning. Det tycks som om
informanten i min undersökning inte har fullständig överblick över hela satsen, utan i många
fall ser den relativa bisatsen som en egen huvudsats. När det gäller bisatsanvändning är det
svårt att avgöra om informanten befinner sig på nivå 4 eller 5 i enlighet med
processbarhetsteorin.
6 Sammanfattning
En longitudinell undersökning har gjorts av en vuxen informant med svenska som andraspråk.
Tre intervjuer gjordes, den första 2003, den andra 2004 och den sista 2007. Syftet var att
försöka kartlägga hans andraspråksutveckling och se vilken nivå han befinner sig på enligt
processbarhetsteorin genom att studera några nominalfraser samt ett par syntaktiska
strukturer. Nedan sammanfattas resultaten av mina undersökningar för att illustrera den
35
utveckling som informanten har gått igenom och visa vilken nivå i processbarhetsteorin
informanten befinner sig på.
Resultaten visade att alla de nominalfraser som undersöktes kunde användas av
informanten redan vid det första intervjutillfället. Vid en beräkning av antalet nominalfraser
kunde utläsas att rent nomen och lexikal morfologi var den vanligaste typen av nominalfras.
Sedan användes kvantifierare och definit modifierare framför det indefinita substantivet.
Något mindre var användningen av attributiv och predikativ adjektivkongruens och minst
användes definit modifierare med definit substantiv. Den sistnämnda kategorin var minst
frekvent vid alla tre intervjutillfällena, men det beror på andra faktorer än att informanten inte
kan använda strukturen, för vid en beräkning av antalet korrekta nominalfraser kan utläsas att
den korrekta användningen var relativt hög hos alla nominalfraserna vid alla tre intervjuerna.
Resultatet pekat på att informantens språkutveckling följer inlärningsordningen av
morfologiska strukturer enligt processbarhetsteorin. Mycket av den utveckling som sker inom
frasen kan bero på att nya ord kommer till samt att strukturen helfras tillämpas.
Alla fundamentstyper som analyseras används av informanten, även bisatsfundament
som anses vara den mest komplexa av fundamenten och således lärs in på en hög
utvecklingsnivå. En beräkning av fundamentstyper visar att informanten befinner sig på en
hög nivå i inlärningsprocessen, eftersom han redan vid det första intervjutillfället kan använda
den mest komplexa strukturen. En beräkning av antalet fundamentstyper som följs av en
målspråksenlig inversion visar också att antalet korrekta bisatsfundament lärs in senare än
adverbialsfundamenten och objektsfundamenten hos informanten.
En beräkning av antalet bisatser visar att informanten följer den utveckling som kan
förväntas enligt studier som har gjorts, nämligen att användningen av adverbialsfundament är
störst och bisatsfundament är lägst i början av inlärningsprocessen. Senare i utvecklingen blir
användningen den omvända, då de relativa bisatserna blir mer frekventa än
adverbialsbisatserna.
Jag har i min studie föreslagit att informanten befinner sig på nivå 4 i
processbarhetsteorin. I följande ”profilkort” kan ses hans utveckling, där A innebär en början
till automatisering av användningen och D betyder delvis användning:
36
I 03 I 04 I 07
Bisatsordföljd D D D
Inversion, predikativ D, A D, A D, A
Kongruens A A A
Numerus A A A
Ord A A A
För att kunna sägas befinna sig på en nivå krävs att man kan använda strukturen i utsagor. Ser
man till schemat ovan skulle man kunna säga att informanten vid intervjutillfället I 03 har
börjat närma sig nivå 5 i processbarhetshierarkin. Dock kan man inte säga att han befinner sig
där, utan rättare sagt pendlar mellan nivå fyra och fem. För att befinna sig på en nivå krävs,
enligt processbarhetsteorin att man behärskar nivåerna under. Informanten kan sägas behärska
de första tre nivåerna i processbarhetsteorin, men av resultatet av min undersökning att döma
är det osäkrare om han verkligen behärskar den fjärde nivån såtillvida att man kan tillskriva
honom nivå fem.
Eftersom det av mina resultat inte exakt går att fastställa vilken nivå informanten
befinner sig på krävs att ytterligare analyser av andraspråket görs för att definiera hans
kunskaper och djupare förstå hans andraspråksinlärning. Språkprocessen är komplex och
därför måste studier utöver de rent lingvistiska göras av informantens upplevda
språkframgångar.
37
Litteratur
Andersson, A-B. & Strömqvist, S. (1990), Adult L2 aquisition of gender – a cross-linguistic and cross-learner types perspective. I: Gothenburg Papers in TheoreticalLinguistics 61. Göteborg: Göteborgs universitet. Institutionen för lingvistik.
Axelsson, M, (1988), Helfraser och ramar – ett viktigt inslag på andraspråksinlärarensväg mottt kreativt regelsystem. I: Hyltenstam, K. & I. Lindberg (utg.),Första symposiet om svenska som andraspråk. Volym I: Föredrag om språk, språkinlärning och interaktion. Centrum för tvåspråkighetsforskning,Stockholms universitet. 191-202.
Axelsson, M. (1994), Noun Phrase Development in Swedish as a Second Language. A studyA Study of Adult Learners Acquiring Definiteness and the Semantics and Morphology of Adjectives. Doktorsavhandling. Centre for Research onBilingualism. Stockholm University.
Bolander, M. (1988), Is there any order? On word order rules in Swedish as a secondlanguage. Journal of Multilingual and Multicultural Development. 97-113.
Bolander, M. (1989), Prefabs, pattern and rules in interaction? Formulaic speech in adultlearners’ L2 in Swedish . I: Hyltenstam, K. & L.K. Obler (eds.), Bilingualismacross the Lifespan. Aspects of Acquisition, Maturity and Loss. Cambridge: Cambridge University press, 73-86.
Colliander, G. (1993), Profiling second language development of Swedish: a method forassessing L2 proficiency. I: Hammarberg, B. (ed.) Problem, Process, Product in Language Learning. Papers from the Stockholm-Åbo Conference, 21-22 October1992. Stockholm University. Department of Linguistics. 32-47.
Corder, P. (1967), The significance of learners’ errors. IRAL, 5.161-169
Glahn, E. Håkansson, G. Hammarberg, B. Holmen, A. Hvenekilde, A. & Lund, K. (2001),Processability in Scandinavian second language acquisition. Studies in SecondLanguage Acquisition, 23. 389-416.
Hammarberg, B. (1996), Jämförelsekonstruktioner i svenskan och grammatikaliseringen av jämfört med. I: Språk och stil. 1995 5. 21-48.
Hammarberg, B. (2004), Teoretiska ramar för andraspråksforskning. I: Hyltenstam, K. &I. Lindberg (red.), Svenska som andraspråk – i forskning, undervisning och samhälle. (2004). Lund: Studentlitteratur.
Hyltenstam, K. (1978), Progress in Immigrant Swedish Syntax. A Variability Analysis.Doktorsavhandling. Lunds universitet. Institutionen för lingvistik.
Håkansson, G. (1992), Variation och rigiditet i ordföljdsmönster. I: Axelsson, M. & Å. Viberg
38
(utg.), Första forskarsymposiet i Nordens språk som andraspråk i Stockholm1991. Centrum för tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet. 314-324.
Håkansson, G. & Netterbladt, U. (1996), Similarities between SLI and L2 children: Evidencefrom the acquisition of Swedish word order. I: Gilbert, J. & C. Johnson (eds.), Children’s Language. Vol. 9. Mahwah, NJ: Erlbaum.135-157.
Håkansson, G. (2004), Utveckling och variation i svenska som andraspråk enligtProcessbarhetssteorin. I: Hyltenstam, K. & I. Lindberg (red.), Svenskasom andraspråk – i forskning, undervisning och samhälle. (2004). Lund: Studentlitteratur.
Levelt, W. (1989), Speaking: from intention to articulation. Cambridge, Mass: MIT Press.
Pienemann, M. (1998), Language Processingand Second Language Aquisition: Processability Theory. Amsterdam : Philadelphia: John Benjamins.
Selinker, L. (1972), Interlanguage. International Review of Applied Linguistics, 10. 209-231.
Viberg, Å. (1990), Bisatser i inlärarperspektiv. I: Tingbjörn, G. (utg.), Andra symposiet i svenska som andraspråk i Göteborg 1989. Stockholm: Skriptor. 338-362.
Wigforss, E. (1979), Svensk pluralbildning hos finska invandrarbarn. En psykolingvistiskUtvecklingsstudie. Doktorsavhandling. Praktisk lingvistik, 4. Lund: Lunds universitet, Institutionen för lingvistik.
39
Bilagor
Bilaga 1a: Intervju med T. N. 2003-11-07
Bilaga 1b: Intervju med T. N. 2004-04-02
Bilaga 1c: Intervju med T. N. 2007-06-18
Bilaga 2 a: Nominalfraser 2003-11-07
Bilaga 2 b: Nominalfraser 2004-04-02
Bilaga 2 c: Nominalfraser 2007-06-18
Bilaga 3 a: Fundamentstyper 2003-11-07
Bilaga 3 b: Fundamentstyper 2004-04-02
Bilaga 3 c: Fundamentstyper 2007-06-18
Bilaga 4 a: Bisatser 2003-11-07
Bilaga 4 b: Bisatser 2004-04-02
Bilaga 4 c: Bisatser 2007-06-18
Bilagorna finns arkiverade på Institutionen för humaniora, Svenskämnet, Växjö universitet.