EN ARSBO~ - Kulturen

Kulturens årsbok 1949

~·

• EN ARSBO~





OENSA !lOK ÄR R EOIOERAD AV SVES T. KJELLBERG

OCH TRYCKT~ r; N U PPLAGA AV 17.000 EXE~II'LAR l GRA\" \· R~LA:-1811

I!OS IIÅICAN OIILSSONS BOKTRYCKERI l LUSO

KLICIIliERNA ÄRO FnÅN AB. MAL}IÖ GRAFISKA ANSTALT

OCII PAPPEnET FTIÅN FDIBRUKEN1 STQCKHOLM

L UND 1950


Allt \'au vi tilnkcr och ki\nm·r i"tr för att säg:1 snoningen rNian minnen.

Ileuri JJergson .

Tideli !>Vinner u lan akrdindo. Har icl\e å ren blivit korlnn•. dygut•n 1nindn·, limmarna

krympt ihop ? Hundra ~ir ti r kna ppast l'll s:i :lv:;l·,·iird tidrymd IIU som d <: n mash· ha fö refallit lll~inniskorna l. c:.. . pa luOOlulct. Vi har en slörrc livslängd. , . j iir ick(' sn h t• ro('ndf' av mörk!'r och av!lllmd, det ii r mindr<: diitla punkler i tillvaron. :\ledan l ivels egen r y lm s tegrats iir tidl'n 1 11t r~·c ld i tal, antal :1r , daga r, minuter , evig t dcnsam m n. \ ' i rt'gl•ra:-. av <ll•l ohönhörliga i d!'ssa o frånkomliga (IC II kalla lnldrden. Dc sägl'r oss, a lt dHgcnl' s to rlek iir lika ig:'ir och idag trots a ll vi ki·inm•r a tt i d~\g är mycke t ko rt ar(' ii n ig:1r. S< kan ,· j plöl'! ligt finna. att s tora d<'lar av livt' l svunnit på ils nabba vingn r. Del vi lyck te hän de igär llgt;l' l' riiknat i å rta l långt tillhaka i lide n.

Atl femlon :'lr förf lutit seelon denna ur!.ho k började utg ivas gör en stämd lill lnnkar :tv dPnnn art. Fe mlon hikklT


femlon å r. Del måste sa vara. litgiv~uen känner en livlig tacksamhet mol de många medlcnunar och Hisarc, som under en så lå ng tid tålmod igt slött utgivandet. \ 'ud har å rsbok en lämnat i uthyte? Det måste också uttr~'ckns i Ini. m\gon annan värdering J,an ej läm nas.

Arsboken hnr utgått i 145.000 exemplar och ~änts till våra medlemmar frå n nordligaste till sydligus le Sverige. Den har delats ut till ins titu tioner ön· r hela världen , som i utbyte siinl si na publika tioner till v:\rt bih1iotek. l\l 1·r ii n ~1 .000 sidor med 2.500 ill ustra ti oner har den omfallat. Diir hår tryckts iiwr 90 längre upp sa tser och 290 cosidesartiklar - nlll m Pd anknytn ing ti ll museets eget material. Yi har M llil Iöttel a lt på s:i sä tt bära ut våra samUngar till dc 111ånga med lemm ar. som ej kan hesö ka museet.

13ehä llningcu nv årsavgifterna har blivi t en betydelsefull fn ldor i fören ingens ekonomi. T ill llpprii tthå llandct :w museet ka n vi blott råkna med en t redjedel i fns ta :mslng. Det å tcr; tående f:ir föreni ngen nnsk:1ffn . :\l cd lcmsavgiftcrna lätnm1r oss m er än h älflen a,· detta .

Kostnaderna för ftrsbokcn har ~ tegrn ts ar från år genom h öjda priser - m edlemsfemman iir dock densämmu. 13Ph å ll ningen kry mper och penningvärdets försiimring gör den ~innu mindre. \ ' i vädjade därför fö rra aret till medlcuuuarnn at t l'ri villigt Himna e tt bidrag av 2 kron or. l\Irr än 2.200 har gjoa·t detta. Vi stannar i d jup tncks~tmhel till dem för denna fri kostigh el och faltar deras insats såsom ett för oss förpliktundl' förtroendr . Del lH.:hö,·cr ,·äl ick e sägas, a tt föreningens hch ov :w denna generositet fortfarande iir s to rt.

Nu et är oupplösligt förbundet med d el fö rgåugna och <1<'1 k ommandr. Liksom trädet ~träcker del sina rö tle r n ed åt, växer med stammen upp ur jMden och höjer ~ ina grenar m ot skyn . l denna llild kan mnn ocksä inplacera föreningens s trävanden, som k ort ultrycl<es i vårt va l ~pråk FOR~TID - FRAl'viTID.

Sven T. Kjellberg.


,)


ANN A KAHLSSOI\

Några månnder har gäll ~edan hon s lutade s ina dagar. På museet har vi blivit s ia rid mcd,·clna om det tomrum. hon

lämnat efte r sig - i arbe tet och i våra hjiirlan. Dc ljus, som v~irmd e och lys te vid tt·cttoudags>'cspcru i Bu

sebo kyrka , s töpte hon varje :ir. Del var angeläget för lwnn(·. att k y rk an s iwlic s irula vänlig t neh milt. Den har lämnat många oförg~i tlign intryck :n· rot'~· lid och h0glidlig skönhet.

:'\är m an nu c f'l rritt tänker ptl Anna 1\nrlsson fmmslår hon l't·amföralll som den flitiga och goda husmodern . Det iir ingen pnradupps tiillning p:l bildt·n här vid s idan. Omtänk am och plikttrogen s tyrde hon uch s tä llde i dt't s tora museala hushå lle t, där hon n>rkal i fyrtioålla å r - en he l Jh·stid. In i de l sis ta vat· hennes lankar bundna vid dessa göro m=' L

Hnn fö rvallade museet-; textitu sa mlingar. del ,-ar hcnnt•s huntduppgift. Dcss:t lä mnarh' hon efter s ig i ex empla riskt skick , väl o rdnucll- och ,·äJ v:"trdadt·. !l o n Y:l r en miinni ~kn.

av del slaget. som icke v:lt' rilcld för besvär. Sl•ullt• del tviillas, s l.od hon sjåiY ,·id baljan. :\lftngn gånger hade mun a ni Nl ning all be henne spara s ig, ull resa hm·t oeh Yila ul nndl'r st•mcstern. Oföränderligt kom syarc l:

- Jag har del ~å bra hilr pa 1\ ullur(•n, ,.~l d !-.kulle del n~· lfa

ull resa horl '! !\len .-\nna l'nrls!'\On~ o mnlrdnad s triicklc s ig icke enh:H'l till

mus('cts mer ell er minclrr ciödn fö remål. Generös t lämnn.de hon 111 .. ,. sina kuuskape r Pc h krafter till a lla. som -;ökte henn e. Och <lt· l \':lr mån g:1 und er åren f'i lopp. I Yävskolan, dä r hon residerade. samlade hon kamralern:t på ius lilulionen. Där kokades kaffl' l till luochsmörgås::~rnn och d är bHIIadc;; upp till fest, då någon fy llde ä r. Oiir \':l r fi)rhanrlslådan och där kunde man få en knapp isydd ('ll t' r en n•n1 i roc!<en Jag~td . ~ red s tort förtroende kun de ma n Yända s ig till h enne. Hon sa a ldrig nt•.i och hon gjorde nllliug Yill.

Ar det underligt a ll vi sakno1r h r ntw ? -"111'11 T. l(ir·llbN(I.


Anna Karlsson

188i-·1949

Anställd på Kulturen 1901, först som vävflicka, sellan som textilkonservat ris.

7


EN 1600-TALSKARTA ÖVER SKÅNELAND

K ullu ren utger d en här avbilda de kartan över Skåuc, Halland och Blekinge i faltsimil i el! utomordentligt vacker~

tryck från Mnlmö Ljus trycksa ns talL P r iset är 15 l<ronor och behållninge n går till museet. Den är utförd under kartografiens klassiska lid och hiir den kände karlförläggaren s F. dc \Vit i Amsterdam namn. Som väggpryd nad är k ons tnärliga kartor med rälla prisauc och ger , tiicl\la av en glasskiva eller inrnmarle, både skönhet och originalilet :lt rummel. Dc innehåller ock:å e tt ständigt intressev~icl\n ndP stoff Jör d en, solll finner nöje uti a lt känna si n hcmby~d.

de Wil"s 1\arln, som finns i m useets samlingar , har si n egen historia , varom man kan läsa i H erma n Ricbters lä rda avhandling om Skånes kurta. Vid mjtlen av 1600-ta le l var Danm a rks främste lwrtograf, Johannes l\fcjcr, i färd m ed ull utarbeta en generalkar ta Ö Y er Danmark. 1655-58 ritade ha 11

icke mindre äu 80 specialplaner ö,·er dc skånska provinserna. Det dansk-svens l<a kriget och Hoskildefredcn h ind rade likväl, :~tt detta ma ter ial hleY bea rb eta t och tryckt. Det m ejerska kartma teriale t hamnade hos prC'$idcnten Peter Resen, som på 1670-lalet uppdrog å t universi lctslw pparstickarcn Husman i Köpenh amn ntl utarbeta en ny a lla s övrr Danm ark. D enne utförde då med Mejers s tudi er s;tsom under-lag en k arta över Skunela nd daler ad 1677. Möjligen nr denna a\·sedd att bru kas under del andra <lansl<-svenska krige t. Av H usm ans sällsynta karta har museet även ett exemplar.

MeUa n Husmans karta och dc Wit's iir likheterna så s tora, al t ma n säl< ertigen med råtta Yågar an se den för ra Yarn förebild lill den sena re. Olikhele t· förek ommer em ellertid, del s i en d el namnformer och i m eridianangivningen men framförallt i den dekoraliYa utsmycknin gen. dc Wit"s kar tn är överlägsen i utförandets k lm·hcl och d egans och utgör e tt förnäm ligt proY p{l t.kn högl s lttemde kartografiska ~kicklighcl ,


Karin ö,·er Sk~nc, llalla nd och lll ckin~c. F. de W it, Amslerdnru, 0111 k r. l iOO.

~om u nder lGOO-IalcL utbildades i Xcdcrländern a. Knrtan iir oda terad, men lo rd!' fö rskriYa sig friln tiden omkring 1700. ~Iärkli gt }ir em ellertid :1 ll d c skånska p ro,·inserna ännu så m ånga ~r efter del d c hJi\·it införlivade m ed ,·årl land for tf:Hnndc b e tecknas som dan ska.

Knrtan l;a n beställas på musl'Cis l;ansli. t•nkla.,l iir a ll nu di nda hila~dn Jws liillnin~slHlrl ,


BEHYVLlNG

D å lärgossen i gamla lider gått ut sina läroår, blev han icke ulan vidare hanlverksgesäll. För alt få delaktighet

av gesällskapels förmåner måste han underl~asta sig vissa ceremonier - a tt tåla sig behyvlas och att »förskänka • sitt namn. •En ung m:m, som vill ni äran, måste lida och utslå något», heter del i svarvaregesällernas gewonheil. Och detta lidande var den s.k. depo s itionen, vilken inom många gesällskap hade formen av behyvling.

Bchy,·lin gen Yar en symboli sk akt av handgripligt sing. Den unge munnen, som hos snickaregesällerna kallades kosvans, fördes i procession in till gesällerna företrädd av huvudaktören, den s. k. hyvelge~ällr n. Denne höll därpå en predikan skildrande huru O\'ärdi~ och snuskig kos\'ansen n1r· och vil ken pina som förrstod honom, huru härlig den diircflcr väntande gesällvandringen komme alt bli snml huru ädla snickaregesällernas symboler var, dc fem klassiska pelarna.

Under slorl jubel f rå n dc församlade började därefter behyvlingen. Kosn1nsen, som föreställde ctl träd, blev nedhuggen, :_1\·kvislad, tillyxad och hyvlad, ,-arefter hun sträcktes ut och skulle fiubcarbetas till en arkilek lon isk pelare. Ritsen gjordes med en villdig passare, nu·s ena bC'n hade en trasa med kimrök. som ströks krafligl över dcliukventcus ansikte. Under benr-betning på delta säll med stora verktyg U\' trä avslutades den burleska sccll(•n med ~~~ kraftig örfil. - Denna får du tåla av mej, sade hyvelgesällcn, men hädanefter av ingen.

Pu museet har vi sökt åskådliggöra beh~·vlingen med en modell, ur vilken vidstående bilder tagits. I<osvansen ligger på hyvelbänken , hy\'elgesällen arbetar med rubanken, andr-.1 står omkring med vinkelhake, yxa, passare m. m. På bordet i bakgrunden ser \'i skråkislan och bägaren. Tiden är 1700-talet.

S. T. K.

III


Liirgoss!'n •behyvlas• innan han blir en rii ttskaffens gesäll och uppinges i gcsiillskapcl. Scen från l 100-takt åskildlig~jord i l'JI modell på Kulturen.

Il


MEDELTIDA Y}\GGSKÅP

S kåpel tillbör icke de iild tu invenlnricrna i den nordiska bos tads inleriörcn. Kis torna ligga e tt hru s tycke före. F örs t

på 1100-ta tel knn vi i våra kyrkor spiira sk åpets ursprung i murnisch er m ed m~·nni ngsskoning av trä eller sten och för!>Pdda med dörr:1 r, u är sakramcnl5kärlen förva rades.

U r nischen m c u dörrar , ·fix er efter hund del sjä lvsiii ntligu s ld p el fram. Del fär väggar, bolten och ta k m en förblir a llt · jtimt inmura t i \·äggen både som kyrklig möbel och profa n. Skåpcl har fö lj t samma uh·ecklingsprinciper i n'hl laud son1 p[t konlinenlcn, fas t delta skett senar e hos oss. Förmed lin geli hur för. iggå tt genom invandrande munkar, i ullandel s tudcr:ln dc svenskar, merk anlila f örhindel ·er nch direkt import.

Ä ' 'en kislan h ar spelat cH viss roll vid u tdan ingen av skåpet. l seJ unedel lida t e ·tamcnlcn och im·cnlat;cr fö rekommer ordet ~tåndaki sla. j\,·cn ordet s tå ndaskåp pulriHfas i dessa hand ti ugar. Del är ej a lllid s:l Hill a ll !>ldlja på del ena och de t andra , om inga må tt ti ll ~ iyas. Stundom har tie O\'anpå \'l'trandrn satt a kistorna eller ki to rna på förhöjda hen bildnt utgå ngspunkt för ~k åptyper. -;om rransmiinncns drcssoir och ly karnas Slollcnsch runJ...

:-.ii.ir si<Apcl ku111 in i den profana interiören, är ej känt. Förs t ~unsku sen l uppträder det i medeltida inYcntaricr och lc.s ta mcn lcn. l en lundaprä.sls tes ta01entc Olu lalus visserligen 1:364 e tt sk åp men mera allmän har dcnn t möhcll~·p tro ligen ej h lidt förrän omkring 1400.

1\ulluJ·ens skåp ha1· eft er d(' odckorcradc s idoma all döma ,·arit avse[{ a lL sä ltas in i en nisch. E ndast dörren h nr sn idad dekor, s& kallade per:{nmen trullar. l tiden h01·dc del kunnn placeras l il l 1400-lall'ls !>(' ll:l re hHII't <· Ile r omkrin g 1500.

\V. K .

1:!


\'iil-(~skåprt, som sknll v:~rn inmurat l en nisch, :ltcrgcs här ~i1~om dt•l

utställ r~ i mu~rrt~ <llimminl{rhuqrnm. K . :'Il. l iiU: •.


SKÅNSK SELE

, s elar brukas i Skänc helt si:irskildte if rå u dem up i lanuct. De äro så allmiinne öf\'Cr hela pmvincen, at ifrån första

dagen vi kommo in i Sk:u u', fingo vi inga :1ndm selar se hns bönderna. Dessc selar i:iro flätade nf bast och mn än en tvärhand breda. Hl' h vilka dl'l ena handet ligger för bröstet uch det andra öfver ma nken, !>:'t at dcssc 1\·å iiro nwd en järnring ha kom bogen på hiist c•n hophäktadl'. a l fästus vid vagnen ; ofta brukas en liten puta på hntrdera sidan om manken, a t selen L'j så myck et skal spänna hästen ~ . - Beskrivningen :\terfinnes bland de nnteckningar, som Linne gjo rde söndagen den 4 j un i J 749, d:l han på sin skåneresn färd~Hirs från Simlishamn till Giirsnäs. Den här avbildade bröstselen frå n Sim rishamnstra kten är en typbk representant för denna skånska sele. Dt•n ii r emellertid inlC' tillverkad av bast utan a v :\!skinn.

Detta ma terial, kä ut för sin s tyrka och ntänjbnrhet och därför förr i tiden ofta anviint som hängsle på ä skelock eller hopsnoll till en repögla som ~ kurra » på pl cjlarna, har i del skånska ålfiskets huvudområde troli gen haft en utbredd an· vändning vid ti llverkning av r emtyg. Fran sena re tid berätta!. nämligen, att t. ex. grimmo r tilh·erkats därav i sådan omfattning, att försä ljning till a ndra tra kter kunde skl'.

Dc "'helt sä rskildte ' skånska Sl' larna, vilka Linn~ ger ett då ligt betyg j ämförda med dc uppsvenska lokselarna. iiro den kontinenta la bröstselens nordli gaste rcpn·sentantcr. Det finnl-> ingen anled ning a lt betvivla. alt materialet i dem oftast v!1ri t bast. Den grågula färgen p:i en gammal vä derbit en ålskinnssele gör emellertid a tt den vid fi.i rs la ögonkasll•t Hilt förväxlas med en sele a,· bnst, och då Linne näppeligen Jde,· ur sin resvagn för att tumm:1 seldon ,·id varjP skjutshåll, är den möjligheten inte ut esluten, alt ua!' ten i vissa trakter ej var hämtad ur blomsterkungens C'get rike. utnn vuxit i havsens djup.

C. f:. L.

Il


Bröstsele a v ålskinn fr:iu Simrishamnstraktcu. K. M. 457H. T~knin~cu visar påselningen. Efll!l" lilo~rnfi ov C. G. \". Carlemun i En students

mi~siidrn .

lfi


ALBARE LLO

I,( r ärl :w den hät· :whi ldncle typen knn man ännu få se i . ~ gamla npotek I iUth·c tider tillhörde de den ordinarie ut

rustn ingen. Rarliw n,· rlessn ,·nsforrunde krukor stod pä hy llorna tillsamman m ed k lotrunda sirnpskrus, dubbelö radC' krukor och flaskor. Ofta var dc målade i glada fajansfärge r och ){nY apoteket e n priigcl nv rikedom och s kvnl1cl. Orde t apotek är ~rekiskn m ed betydelsen f ö r v a r a. Vara apotek h a sålunda fåll si n benämning eflrr dessa behålla rC'. i Yilk:l liikcmedel a ,· olikn slag förvarades .

Den ntsformadC' krukan k n. lladE·s uv il:t licnnrna för albnr cllo. vill<el b etyder 'li tet lriid". Det luHakleristiska för form en är dt• insvängda s irloma och man nnser, att den uppstått i O ri enten. Härifrån brukade man ända specerier till Europa i kärl, som gjorcJC's av bamburör. ~lnn sägade av elt sådnn t rör s~\ :1Lt Lv:\ av d<' ringformade lederna bildade bottnarna. D <•ssn hebålla•·c eflerbildadt.>s :n- lau l,mal<arnn och Jick namnet efter förebilden , på samm a säll som l. ex. blåsinstrumcnl~l oboe fått sill namn därav all det from s täll ts :w cH liingt träs tyck(• -det franska hautbois = h ögt träci.

Den :1,·1Jildade nlharcllon iir Lilh·crkad i lta lien, sa n nolikt F lorens, under 1400-talct. D ek orationen talnr emellertid etl spanskt språk och gär lillhnka på möns ter fdtn Valencia. D e enkla stjilrnformign bladen har s inn direkta föregångare i d~ "inlö\' och blommor. varmed den spans kmoris ka fnjansmakarcn prydde inn ldirl. L iksom morerna förde med sig den orientaliska fajanstekniken ti ll Spanien och Europa introduCt"'rade dc också d en högtstående a1·ahi kn Hikemedelskonsten.

Då nlbarcllon fyllts med sill prcpar uL av örter och drogt·J-. knöls cn linneduk Lil l skydd ÖYer Hlynningen.

s. T . 1\ .


Florentinsk alb:u·cllo från I.JOO·talet m ed spansk-morisk dekor. 1\. ~l. 2725:1.

l i


FLASI\A MED GÖRAN ADLERSTENS VAPE N

Bland åre ts förvärv Lill samlingarna förekomm er dl pas· fla s kor. :w vilka ålminslon<' drn ena med säkerhe t }ir

c•n produkt från S k:l nsl\a g lasbruket. De är båda H\' huteljgrön m.assa och lw r på s idnn e tt s igill av gl:lli, tlct ena Adlcrs tens, grundaren uv hrul<et, de t andl't\ Gyllcnstic·rnus. E n mångfald sädann glass tämplar h ar på trä ffat s p:\ brukels avfallsplalser. Ej ~ällan har dessa ochä ell insH ll årtal.

Göran Piehl man, 168 1 n obilise rnd Adlersten och frih trr<' 1707, va r född i S tockholm, där fadern va r han d lande och rådma n. li an v~ix le upp i ett fa tti gt. hem, men m ed godn vänners hjälp fick h an en god uppfost ran och utbildades i Uppsn la för Hmbetsm a nnabanan. Sin förs ia plats fick hnn pil ett hnndels lwnlor i födcl scsta<J cn och därefter en bokhå lbrl'· befattni ng i k ommers koll egium 1GGG. 1G79 sändes h an till Malmö för n tL ta hand om den a nsva rsfulla posten som l•amrt'r vid guvern cmcn tskontorc l. Några å r senare utsågs hnn ocksil till m edlem i den Sliånskn reduktionskommitten och fick som sekre terare h::~nd om en de l förbereda nde a rhe ten. 1700 utnämndes han till gen era lkommissarie i Ös tersjöprovinserna. Efter f)Ta :ir var han t rött på d et kringflackande live t, log avsked och bosa tte s ig p!\ in gård Gärsnäs i Sk:\nc. H::w länglade dock åter lill offentlig verksamhet ocJ1 lyckades få landshävdingepla tsen i Bleldnge län, wm han gr nom mutor förmå dde Jandshövdingt:'n a lt avstå till s ig.

Ad lers ten var en företagsam m an , affärsbegåvad och inte så litet knipslug. Under sina resor h ade hnn kommit underfund m ed all anHiggnnde av e tt glasbru k i Skåne, som i sina norra d elnr h ade en skogrik bygd, sannolikt s kulle ,·am e tt gn nskn Jöna11dc företag. 1691 fick h an också privilegie r p å c lt g lasbruk vid Ilenriks torp, som i s inom lid kom att inlaga en gnoska bemärkt plats inom \'år glasindustri. Ända till 1762 va1· bruke t igång men u pphörde de tta å r efter en förhärjande eldsv:ida. W. K.

18


Flaska från Skånska glasbruket, uyförvftrv för mc>dcl ur Skånebokcns fond. K. :'11. 467 1!1.

l~


KULTSKED

\( id kloak g rii nting i Lnnd 1800 hillaciC's pu i d~c niirmarP

nugi ven pln ls e u sked , g juten av lr nn och av märkligt

ulst' C'tHlc•. Skafle l iir rakl. tni>jligc•n nvhntlel i iinda n . O!'h sint! m ed s nedrcffling . Bl:Hh•t utgii r i c :n 40 grad l•rs ,·in kcl. Dl'!

1ir n itgol dt' fC'kl i f ra m iindan , h ar h nfl i'ggfo rmud kontur nch iir e ndas t s ,·agl sk å lformigt. Blnd!'ls iin•rsid n drlas :\\' <' Il ru l·

m ö ns trat kors i fyra fåll. vari man ser en krcn <'lerad ~ l adsmur

med tve nne lorn och dii.rha ko m exotiska träd , ,·id:ll'c• tv<l h j ul ··

kors och ('lt .s. k. lu·yc.kkor s . Uings ka n ten löpt' r rn hlndh:lrd . P:i s ked e n.;; tutders ida iiro nrhi ldad<' tn''t fi slwr.

Cppc nha rli g<'n ti r d!'t kris tlig s~·mbolik i hilclC'l'll:l på sked· h lade t. S t:1cle n bur h l' teckna d C' t h imme lska .h•rusalcm , fiska r nu

iiro Kris lnssymbolcr, oclt hjulko rst·n hörn lw tra ktas '\O lll kors

g lorio r . !reken för gudomlighet. Sked C'n ii r L~·dligcn ett kull · förem å l, d en är c•n s. k. cuchari stis k sl•cd Pllcr p!t S\' l'nsk a

n ~tllvardssked. l d en iildrC' kris tna ky rk an fö r r k o m d e L pii sina hå ll att nall\'ardcn uhlclades pi\ sli !>~Hl •tlt prii ~ len lt)g

hröde t i r 11 s l•('d och doppad P. eld i ,·im•l, \':Hertet• d r t lw la i)\'l'rri\ck tes. Så ska 11 hruk<'l h n vm· i! i Il t' n g r r k i ~ l• n k ~·rk a n

;.;l'dan 800 -tnlrl.

S kcd c ns tirkor r ring iir till karak tLiren hysan tinsk. D<'lla ul t'· slutC' r inte a lt d en ka n vara tillverkad i Lu nd, ty hii r har kunnat k o ns ta lf'rns r ll infl~·tnndc från bysa ntinsk ko ns t under den litli ga dr l :t\' 11H'Uf'ltidc n , dl1 sk Pd C'n kan nn sl's v:n·a till ,·c rkucl. l\l l'n man får O<'kså räkna m ecl all den kunnat föras hit, fl\' någ1111 pilgrim cllC'r p :1 nnu a l sätt. Det finns nämligt' n inga a n dr:t :mty1iningllr o m :111 nnllyardsskcdnr :mriinls i d <' n

lundensiska 1\~Tl•atL


:-; ul l\'1\rtl,~kl•tl !1\' lcnn frun il1drc Jlll•d<• lt idl•n . jort11 ' '1"1 f'•·un l un.l . l.iin;.:d 1:\ 1' 111. 1\ . ~ 1. ;,l{ii.

:l l


ALTARTAVLA OC H PHEDIKSTO L FRÅN RENGS KYHKA I SKÅNE

Renässansen nr Skanes sto ra konslpcriod, särskilt på arki

lcklu rens och sku lpturen!> områden. lh·rrgårdsbeby!jgelscn tog furl och 1:'11 hl'l rad präktiga ntlclssloll uppfördes i olika delar O\' landshaprt. Pii dcssu ned lades ocl<så stor otn!.org ifraga 0111 den s kulpturala ul ·myckningen. För I•~Tkornos räknin g snidades iilskilliga iörniima inYen!arit·r , som altartavlo r, c.Iopfunlar och cpilnfi<' r. Blund k~inda m:istarc från detta ti dsn,·snilt framlriidt•r namn s:idana som :\lorten Dussmr l, s in lids ryktbara sic hyg!:{miislarc i Danmark, i\lagmt-; Jc).prrsen och Erik Pederse n .\Ialmnc, \'crksam m:' pit Kn,nborgs slott. Jukoh Krcmbcrg, kiind genom nll~11·tavlun och prediks tolen i Gards lån ga kyrka, Danil'l Thomist'll ol'h .-\nclrcns .Jakobi .

f augu sti 1600 s kl'cv rikshn\'ln iis larc n Christoffer \Va lkcn dorl' ti ll magis lrah•n i ~lahHÖ na•d befallning all Li ll Köpen hamn genast .,iindn Mt många ~lt>nhug~an• snm fanm. i Malm(i ull brukas vid kungens ~ lolt~hygge. Ucl Yar stränga order, som inte kundt• nonchakras, och l.rc 'i i~Tk cn hkvo skickadt· över till huntdstadt' ll. Bland dem befan n s ig ock!'l[t Danit•l ~ Slcnlmggct· . en a,· s tudens allra skickligask yrkc.smi.in. lian had e gjor t si na lilro:\r hos ~fogens ~ sncdkcr i .\falm ö och 1582 arbetat som sven hos dcnm• pä :\lalmöhu:.. Som mästan· gjord e ha n sig scdn n hcmru·kl Mllll s nidare bude i s ll'n och trä .

Del Yar <·mellcrtid ini«' h:tra kungen , sum lo~ hans kon slniirliga förm i.ig:"'\ i anspru k .. \''l' n ptt adcls!\loltcn i Sk:nH· nt•· han verksam. t; tu.lc r 15\JO-l:dc l 'i -;isla a r n r betad<• ha n sålunda på Svenstorp, dä r 1\nul Clft'lch cflcrl eversk:t, Bcata lluitfcldt, då satl som härsk:~rinna. lliir utförd<.' han sandsl<•n::.skulplurer ti ll por lttltlJnfa llnin!{:H och gavelprydnader och sannoli l\1 även omfa ttningar till öppna sp isur för gl!.nutkcn. Föt· henn elräkning var han också verksam på ~Iöll~röcl, det s lot t hon lät uppförn \'id Finj:t sjöns s trnml. För S:t Pclri kyrka i :'\lulrnö


Altarlada från Rcug, utförd av Daniel stenhuggare på 1590-talel.


skulpterade han den förnäma prediks tolen i kaJk- och sands ten , som allljämt siller kvar på ·in urpsrungliga plats i ky rl\au och jämte altarlavlan är dess präktigas te prydnad.

Jämsides m ed dessa och många andra uppgifter arhctndc Daniel , stenhuggare • ochså för Ren gs kyrka nere .i Skytts härad. Råde dess altartavla och predikstol - nu i Kullurc11 ~

samlingat· - , fra mståen de och typiska renä ssansproduk Ler, har ut gå tt från hans verkstad. Den förra , som har rn p la tt baldakin, är bruten i fem fält m ed dc fy ra evangelisterna i friskulptur stäende pti konsoler och inkomponerade i k artuschrr. Hörnprydnaderna utgöras av karyatider, omväxlande manliga och kvinnliga. Predikstolen är under brös tningslisten daterad 1598.

Alturta vlan representerar en j Sydskånc stundom för~kom

mande typ m ed välvd baldakin, som upptill uppbäres av etl par kolonner på postament. Själva tavlan uppdelas i fyra fält med fra mställningar av Kristi födelse, na ttvarden, korsfästelsen och upps tå ndelsen , målade i olja och trä. Dessa är dock ej ursprungliga. 1 ky1·kans räkrnskapsbok från 170-! h eter dd nämligen i samband med redovisn ing av diverse renoveringsnrbeten å dessa inven tarier: ~ Allar ta fia n med Gul och sköna Oljiofärger u ts toffera t san1.t dc 4 Ta flornu aldeles utplåna och j s tälle t sätta Sl<illerijrr och cll par dicla Scriptiva på Dansk eller Gr!'ekiska. It em Löfwerlw l at s tofrcn.u Taflan iir n u da lerad 1704, det år då den antydda rcnun~r in gen ägde r uu1. som sk ed de, när Cu rl Rehnschöld var guvcrncmentschcf, D.

Slcuchju biskop över Lunds s tift och P cl<' r Slure l<yrkolwr<.l<i församlingen. På lavlans ryggl>ida hM Daniel ThomiSl'll och hans medhjälpare 'id detta arbete, Andre-as Jukohi Trelleborgens is. r,ign eral sill Yerk. som ii t· da lcrn l 1606.

w. f{.



LU NDS STADS GAMLA FÅNGVAGN

L uudabor, som i början av seklt•l hade sina viig:n förhi järm·~ig~s tationeu ell er Bnn lorgcl, k unna m öjlige u på ·

minna s ig ha sell en skymt :w dl'( h~irinlill avbildade åkdonet. s tadens gamla fångv::~gn , som med last av s töne och mindn' missd:'idare om t orsdagskvällarna svarade för routen polis· huse t-järnvägssta tionen pli vägen ti ll fänge lset. Den drogs av eft par av rcnhållnings ,·erkcls has lantu :t rdcnnerhästnr, och det dova bulle r den åstadkom lä t skrä mm:mdc dystert jämfört med åkarekärrornas och hyrdrosk ornas glättigare skrammel till vardags. Hos y ngre flanörer segrade ofta nyfikenheten över anständ igheten , och efter hund som vagn en rullade fram , sög den med sig en ,·äxnn de eftertnw av !'>kå delystna . som vid järnvägssta tionen sällade s ig till en hop, vill\en r edan fullat posto vid spjälstakete t intill hyrkuskarmt s p aviljong. \ 'ngnen svå ngde in pa hangårdsområdct, och grindurna slogs igen a,· två pollskons laplar iklädda va lros:sm us lasch , ka. k och syrtut. Ila isarna s triickles, när dörren pd 'ugnens bakgavel öppnades. Först klev fångvakta ren ur. l.;ndcr trunsporten surt h an på c11 liten nedfällbar ~il s a kterut. Spänningen s tegrades. när något hörjade rör a s ig pa den fas ta bänl{(:n lä ngst fra m i ,·agnen-s dunkla innaudömc. Ibland h iirdcs :-.kram mcl aY bo,ior. E n människa kunde ·könjas, oflast smavuxcn, blek och m agerlagd. E n förbrytare! ~led blicken i marken eller irrande, S\'arl och häts l•, lll ed händ er och fötter fjä tt rade rörde han sig fö r · si ktigt, avmåll , och klirre t från hojornn sände en förlju st rysn ing gcuom :'iskådur!C"dct. I bland var de t <' Il mera munlt•rt makaher för C'slälln ing som bjöds, d{L någon <>ller några infångade n:ttlfjärilttr i full mundering med . lok ande s trutsplymer på brcdbrältadc hallnr och fras i å ts ittande s idcnl\ jola.r debarkerade för vidnrelwfordran till spinnhuset. Alllid var !>I\{Ldcspclc t ko1·l m en i:Hldat. och dc sensa tionshungriga kä nde sig riklig t belö nade och stärkta i kä nslan nv egen ofe l· barlw l, niir de efteråt, som d e t anstur laglydiga samhä llsmed· borg:m•. ,·illigt sk ingrades pi\ po lisen~ :i nmaning. C. G. L

21i


Lunds s tuds " amin fån~\'ngn, uu p1i Kulturen. K. ~1. 46 1&8.


Jl ODER N BYRÅ OMKR I NG 17HO

lV1 ode r och s l il H r ii r variabla fört'l t,·lscr. som icke äl'(cr någon Y:trHktighl'l här i Yiirldl' ll. En ny ~ l ib an ltäugnrc

~('!'. om inte prcci~-. med förn l\l ~ :i docl' nH:d r11 ~mula ring· ak tning, ned på <.J(•n passerade ~-. tilL'n. Della ''ii ll<•r inlc ban• klädet· oc h e~ rldtL•ktur ulun lika mycket möbler, sih·cr. keramik, ja, lill och med nw l u<'h dryck, övcrhu,·udtagct allt del. som i cll elit-r ~Hmat a\'sccndc h ö r stunmuu med den mäns kliga livs föringe n

Efter de n f rodiga harockl'n Jwm pa 1 i -lU-tall't den lin.lu:,liga I"1Jkolwn. uärm as l iuspirernd av frans k grace och l'lcguno;. D c u höll sig Yid liv cll trc tli o tul [tr, till<; på 17i0-ta lct e n n~· fransk n•odcnig. framdriven av intresset för <IC'n rnnwrs k:l antikens s kaller , blev no rmgivand e. På fra nsyskt lip råk hl'lcr slilcn Louis XVI , i sYensk översältning gu~l aviansl• . ;\lon å lc rgic" l iii l'! l m cru all\'arl igt linjespel men Ii Ya dc is tä llc l upp möhlerll:•s ytur med rik och färggla d inlar..,iadrk11r. Främ-.t j clcnnn dekorationsk on~t ~lod Georg Hanpt. Fort nog kom del cmcl ll'rlid en pt•riod, när a ll\'arct fördrev ii\"l'n dcs-;a _y llringar av dckorationsgliid jc. ~ii r t•n ~lock hl)lm:•rc l i9;J gick in i <·n möbelaffär och bad all fa se p:i t'n inlagd h~· rii , fick hun hcs ),('(let. »al. cl~· likt :trbC'Ic fins ickt· mn ... Och Ebenisll'l"llil sysselsä lla ~ig ej med ll'ckning, setlan dPn kommil sr1 u r modet. n t dtl won~ l'H lw~_\'lllll'rlighi'L nt wiljn lihn·r k a n tlg<JI ..,ont dcr:d' lyste . l\ u . kulle dl'l ,-ara re na och hl'!a ylor. liill an· all a s la dkomma »ii n I luup lc n s braksumma invcntimwr . D r n pu ~in lid s::'! uppsl;,a Ilade hovcbt•nis lcn hade ii 111111 int1• \:1 rit död i lio ~1r, n~ir hans konst hl'll fnllil ur m odet.

Eu byru, fullt modern vid clrnna lid, s kulk Sl' ul !SOill dt-n pä bild<•n lill högC'r. Drn :.k ulle ha s läta _v lur med någon l.'llkl'l

bå rdclt•kvr c iiC'r :-.ont h ii.r med m~.i!.~ing!-> li-. l c r ~aml drng- och

låssk ylim a\· förgy lld hrons. Kullure ns b~-rä iit s ignerad: twr..: rsTE:--;.

Il ,. "".


lly ri't nv llullslcn. 1\ , ~1. 2~G:lll.


MÖLLEBÄGAHE

En fransk r<'seniir, seigneur dc In Molra y, h<'l'äll:-tr frå n sitt resa i den s\'enska bergslagen J 7 t 5, a lt ha n h os dc fl estn

hnrkspatroncrn a vnr nödsa kad all efter m ällid<'n lönun~ en vä ldig biigarc b reddad llH'd rchnskt vin !l~'lsom viilkomst. i\:lgon fort sa ll n'S:l blev ur t St• d:tn icke den dn gcn. Huruvida hm1 måste tömma biignn' n u tan a ll taga dt•n frå n munnen omtalar h::r n ej. Elj r:-:.1 torde d r t icke- ha va rit ovanligt med beslämmelser av de tta eller liknande slag. Henässa nsens och barockens dryckcsla~ livades ofta upp av lii vlingsm omen t och m andomsprov. som gick ut på a lt visa snabb het och mots tundskrart, o<:h man utvecl<ladc en anevärd förmågn a tt fi r.nn upp finurli ga dryck(•s formC'r. !\l å nga av tl cs~>a b userades på sjäh·a dryclu•skilrkls konstruktion och ry md. P ottmaka re och guldsmeder fick l1 ~ir rika möjli ght>t<'r att ge nya utseenden :l t sin a krus och bägare.

Den avbildade mölll'b~igarcn knn ljtiua ::;om prov hii rpiL So111 vi ser finnes ett tite l hus anbragt på sk:~ftc l. Det iir möllau m ed si u trappa och ingångsdörr , i fön~ trcn Ii Liar m öllart·· hcrrskapcl ut. P1l a ndra s idan s iller tic 1·örlign vingarna. 0 111 man blåser i del utskjutande muns tycket. lwmmt>r \'ing:unn att rotera. Hiiruti 1:\g det skämlsa mmu. Ty tlct gällde all ~iitla

vingarna i sft kraftig rola lion, a tt man fö rmådclc tömmn den fyllda bägnn·n iunan dc s lutad e röra sig. Eljes t hemföll m a ll å t böter till dryckeslaget. Möll cb~ignren är frtu1 lidl'll omkr. HiOO. l1iirom villnar d eko

ra tionen på skå l och fo t, och är m öj lig(' ll utförd i Kiirnberg. Långs rantlen är ihta le l 165!:) ingra verat samt namnen PEDEK CARSTE:\' SEN och J' I RSTE~ 1\.:'\ UDSDOTER. Dettn lå ter da nskt och dd kan t.Eirför va ra :w int n ·sse omtala a tt en hund ra år yngre möllcbägare utförd a v en gu ldsmed i IWpcu hamn förvaras i det danska Ka tionalmuseet.

S. T . 1<..

~(l


Iliignrc från IGOO-Iale ls milt med en m ölln pli sknfl~l. K. ;\l. 306.1 1.

:lJ


K NAPP OCH K0.1APPHÅL

D et iir sdrt all länkn s ig huru vi s kulle kunna klarn o'is ulan knapp nch knapphut - del moderna blixtlåset i all

ära. Och i~nd:,1 gjorde vi de t ett goll slyeke in i medeltiden. :'\iir dr rmopeiska korsfnral'lln i del heliga lande l bandgripligt•n kom i kontakt llH' I l ö tcrliindsk lntHur, bar dc dråktl'r. som hö lls samm:ln :l\' s piinne n. nå lnr och s nörning. li~ir m ö ll <' dc turkarna, som hopfäs te s ina kläde r med lmnppnr. Den turkiska mnusd riiklen heslod av en lång livrock , dulman, som knUpptrs uppifr[lll och ned . och dårön•r c n okn äppt lu'lfl an. Denna driikl fonn. (i,·erlogs av eu ropeerna och Jnt•d den kr) m iivt•n knnpp<'n.

Orn ol'ientaliskn knåppningcn beslod :w pal'\·i-; [Hisydda -;nö ren e ller hand. D e l ena bande l ändndc i en knut, dl'l a ndra i en ögla. Genom :tU ll'i\d:'t knt~tcn in i ö~lan knäpples rocken ~amman. 1\nttll'n omformades seela n lill rn knapp :w hä rdare m aterial. mct:-~11 , l)('n eller liknandt', och h<>höll länge den ursprung l i :.ca k ulfon nen. Scda n curoperrnn öwrl :t g i t k11appen gjorde dc- eu sjiilvo, tiindig uppfinnin~ - knnpphåkt. Därmed \ ' :11' denna för driiktmodet och hckviimlighelen ou mhiirli~a

detalj fnlländnd . Den oricntalis ko b:llldlmäppningen \'Or lik yiil icke hC'It furskjull'n l'nin d't rt driiklskick. De horisontall påsydda banut' n :11wiindcs Hingc .s:hom prydnader på driikl cn och har in i våra dagar t. ex. tillhört den mililii ra uniform en, särs ldlt in om lwntlleriC'I. Hcrrentnn!>dräktens h nndprydn :.Hil'l' ha•· sjunl\il nNl lill U('ll tjiin:mdt• klassen och knn ~inn11 nttgon g:ing upptriidn. pi\ hetjiintcrnas li\'n:•cr .

1\nappl'n, som fdn hörjan Yat· l'll cnkl'l l:i.snnordning, har unde r tidernas lopp utveck lats till C'n lyxartik el. l i00-1:-~Iels elega nta knappar ulformndrs till kos tbara konsl\•f•rk i s in arl och mode t nnviindc sig :w kuapparnn så om dekorativa inslag i dräkte n. I Prag finnes ett särs kill knappmuseu m med egen tidskrift. Den lilla nyttiga lingeslen ha r emelle rtid sedan Strindberg~ lid fått etl nedsa lt r~·kte, samnwnpressa t i orde t knappolog•. S. T . l\ .


Övre bi lden visa1· orientalisk kn~ppning på en unifo1·m från 1800-talct.

Den undre bilden återger västerlånclsk lmäppning på en civiluniform från Gustav l II:s tid. Denna bär seJ·afimcJ·onlens ltraschnn.


KULTUHENS KERAM I KSA:\ILil\GAn

Vid världskrigets utbrott 1939 nedtogs och evakuerades museets keramiksamlingar i Herrchusct. På n"tren tio år

senare kunde museet hjuda allmänheten a tt :Hr r njuta av den keramiska skönhet, dessa dyrbara samlingar innesluter. D~1

öppnades Herrehusets nedre våning med del utländska stengodset och fajans<'n. All detta först efter så många år kunnat ske beror på det kostsamma iståndsältandet av den förfallna byggnaden och på den fullständiga n~·monteringen.

Som alltid har museet fått hjälp av frikostiga donntorf'r, till vilka vi stannar i djup tacksam hel. Bland dessa bör niimnas Lotterimedelsfonden, Trelleborgs ;\ngfartygs Aktiebolag och direktör Nils Sjödahl, Hä lsingborg.

Inom en nära framtid kommer övriga våningar i I lerrehuset att stå färd iga. Här skall då återfinnas den sven.<;l\n keramiken, porslin, byggnadskeramik och poltmnkan'gods.


T., .. : galleriet med kt'ramik frä n 1\ina, Ita lien, Spanicu och Friilurc Asien. Q,·an: interiör av den ilalil'nskn och s pnn.skn montern - dess djup möjliggi>l" en friare och mcrn pinslisk ut fonnning a \· monteringen. S:~mtlign

monlrl'r iir utrustodt• mNI iunerbC'Iysuio~ n,· lysämncsri'OI'.


OM HERHVÄSTEN

Mansväsh' o har inte ~•l gamln anor. Dt•u t;:ir ej längre tillbaka än till 1600-ta.lc ts senare Mlfl. \ ' id denna tid skedde

en modeförändring satillvidu, all del hilliltsvat•amle ~· ttre li\'plagge t, som varit utan ä rm ur elltr för prydnads skull haft uppslitsade sådann, övertog del undre lh•plag~l'ts fas ta ä rm och blev den egentliga j::tck!\n. mcdau dt•n gn ntla rocken förvandlades till viist och sa lte under j ackan. Cndf'r den knä lå nga rocken , kallad jus tea ucorps eller surto ut och så gott som helt kniippt framtill. doldes västen, som s triickte s ig nL'(I på hah·u lä rbene t och upp till halsen. Yad rociH•n möjligen tiimnadt: synli g t upptill , dold es av cn h a lsduk. L:ndt·r 1700-talets a ndra l'järdcdel, då rockskörtPli efter soldatmode snilladel> !tv frnmlill, krympt e viisten till s ina dimensionf'l' nch d !'S~>

!'>kört hh•vo kortare. Genom alt rocken 1111 ej h e lle r knäpplt•S. h lev viis t cn~ framsida till s l or el t' t synlig med påf(iljd, a IL den hlev e tt mycl<t't påkostat pln gg, ul'ltt av dyrbart s toff, guldIJrokad, siden, sammet, och m ed rika brod(.•rier i \t:-t rk!l fåq~er_

Så höll s ig modet under 1700-talc t fmmlitt fr:111Ska r i'\'Oiutirmen. Efte r denna tid fick västl'n e tt h ell n~· ll snitl. Den bh~,. kort.

jämnskuren i midjan och fick till atl börja med en hög krage, som s tack upp (iver rocken. E fter Iland fick den .också slag och växlade mellan r nkel- och dubhr llutiippning. Hcdun pa 1820-ta t et hör jude d r n \'idöppna viis ten fr::un t ~·~ida , som a Il t

jiiml lrvc•r Inra r i herr;trnas hilglidsplugg. Scda n siden och . ::unnwt ers n Il s a" haslanlat·r s toffer , hl e \' det förbehå lle t väs ten aU vara Jyxpln gge l i en ·cmhlen . F ärger , mönster nch materini viixladc. lifll ' 'ar l. ex. grönt, gulL och pärlemorfärgat på modPI. 18 14 ,·ar i Berl in piquevästcn modern , o flu med tryck t d~kor av någo t s ia~. Omkring 18130 bt'i'allde r mellcrtid modet, alt he la kostymen sk ulle ,·ara av samma tyg och färg och sä försvann de kulörta väs tarna för a tt dtt•r en gent·ration ål<•r uppenbara sig men nu :w betydligt enklare sia!-:'.

w. 1\.

:lfi


Viistav \'itl siden med brodyr i \'itl sil ltc, 1700-talets fÖI'I'II hiilft. J<. M. 31517.

;r;


TAYL .\ MED HÅRARBETE

D en hiir avbih.ludl· ta,·Ja n mctl sin lilla blom!Jukc tL i IJ<Irurbetc och !lin litls typiska ram från 1800-lalels mi Il ftr

särskilt intrcs~a ul gcuom den redodsoin g, som mrdföljer dt•n ;;umma och mf'dd<:lar namnen pii <.le pl'rsoner. nii:-.lan undan tagslöst lundu bor. snm liimnal sina hårbidrag till hukcllen!> olika partil'r. :\nhtlrl är ljusofcm och representerar l'amiljrrna SHick, Gl(•erup, Tullbcrg, J(rook och "'cbl·rg, biidl! mnnliga och Jn·innlign. Dc nlika JH'r~lHWrmt äro alla på ett t'ller an nul l'ii tt hcl'ryndadt· lllrd ,·anlltdra.

Som n :r l och 1:.! p:\ rcdo,·jsniug!lli.,lan :-. la r .J oscf Stiick . handlanden j Lund, som 1810 bytll' s ig till det s<·dr rm t•ra c•f'lt•r honom uppk:tlladc •Stäkct • vid Södcrgalttll :1\· jungfru :\Iaria Hellberg. so m i ved erlag fick h ons nybyggda hus vid 1\tos\l'rgalan med d:h ar:tndc n:r ;.nG ji\mll' rn summa penni"g:~r.

Som n:r ~ s lår h;lns hus lnt Grcla :\fnja, född Kiblgrl'n. Guslant Stäck är hans äldsta !>yster, nv s läkten gemenligen kallad >~moster Gusta\'a , -;om bodde i en liten gård ,·id Viirfrugalan (n :r 202}. H on \':l l' !)Yägcrska till den ],ii n dc bokförläggart-n C. \Y. l\. Glcerup i L1111d. grund aren :t\' det Gleerupsk:l förlaget, 1871. Dcntt t' \':tr nämligen gift m ed T r ina .Sliick (n:r 5). död 1875. 1 :\lo!, ler Gust~wa • \'ar daglig gibl i d C11 gleerup!!k:l l':uniJjen, som l1ou ,·ar uärrustgn,nnc med och bara ltadc att pa!)~\!ra en gån~ mellan gardnrna för a tt lw mnw till. Srduu del nya 1-(IPt·rup~ka huset under 1850-talcl blh·it färdigt. Oyltudc holt in i ramiljl·ns \ 'll lling där. Hon U\' )Ccl undl'r e tt hc'>ÖI' i 1\öpcnbamn H!6·L

Bokförläggare C. \V. 1\.. Glccrup och den <.luk tiga och plikl· lrob'll:l fru Trina hade tillsan'tmans nära halflnnnal dussin barn och det hushii.ll hon hade nlt k lara kunde ibland gå upp till '18 personer. Under n :r is l~l-~0 förleeknas tolv a Y dessa bal'n . • ~ldst var Georg, som cfll'r Yistclsc i Amerika c l:lbkrade sig som fotograf i h emstaden . Fadern hade inköpt ganku i sydöc; trn hörnet mc>ll ~1n Gr<illcgatan och Kattcsund. so111 had e ,.,,


Ttwla med hararhl'IC i förgylld ram mcrl fond :J\' vitt siden .. \rbel<'l är ut fört nv h Ar fn\ n 25 olika pl'rsoncr, a lla kfinda luudafamiljer. Omkr. HHO.

h: . ~r. 162 10.

s tor trädgård, ntrför den kom all tjänstgöra som sommarnoJe för familjen, då ingen trädgård fanns till gården mellan Södergntnn och Yårrrugatan. Sedermera uppfördes det iinnu kvar-


slående hörnhuset på sommarnöjeslomlen od1 här hade Geot·g Gleerup S'in folografia teljc. Hilda och Emilia, n :r 14 och 15, var ett par av uöltrarna. Henrik, n :r 16, som i sinom l id slog sig ned i Karls tad som handlande med •galnnteri,·arur • nvled 18()5 i Gölehorg. Carl. n:r 17, utbildade sig för bokhnndr•lsrörclse och konditionemdc bland annat i Leip1.ig. Slutligen salte han upp en pappershandel i :\[almö, som nllljämt ex isterar, nu som fmniljebolag. Sonen Axel, n :r 18, hesa tt en viss färdigbet i lwnsten att klippa silhuetter och i sJä lden är bt•\'aradc en del porlrätt a v familje JJwdlenU11Ur a\' hans ha n d. DottC'rn Ida, n :r 19, blev J 864 gift med den dan si\ e huk handluren Christian Falkenberg, som dog 1868, och Tho masine, n :l· 20, äktade bokhandlaren sedermera bokförläggurC'n Gottft;d Beijcr och blev änka eflcr honom 1870. Bada dessa systrar flyttade sedan hem till modern, sedan hon blivit änka. Sonen Edva rd. n :r 20, dog redan som atlcrton!ring 186 l , varom fadern vid ett lillfälle skrin'r till cu vän: •Tnbcl af vor kia>rc Ed Yard bcrövcdc mig Arbcidskrncftcr. » Clara och Pauline, n :r 20, ~i r också ell par av tlöltrarna. n v vilka den senare blev gift med hand landen L. .\L " 'cstrup i Lund och moder lill konsul Wilhelm \\'cslrup, död 193~) pa Rydsgård . l hans ägo hade den lilla tavlan h amnat och det är so m l esl::~mentarisk

gåva frun hans i.inka, konsulinonn Gudrun Jucl-\Ycstrup på Rydsgård, den kommit i Kullurens ägo.

Under n:r 6 är en Il. Tullberg förtccknad. Det är kyrkoherden Hampus 1\risloiTer Tullberg, försnmlingsherde i Slora och Lilla Slågarp nere i Skylts. gift med Ulla Stäck , här i förteckningen under n:r i kallad Ulrichn. Hon var född SHick och dotter till hundlanden Josef Släck. Den ttll c.lcr n :r 8 upptagne G. A. Sli:ick var en broder lill henne, han som efter faderns död 1849 överlog del gamla 1•Stäket •. CharJolta Släck, född 1\rook, n:r 9, var hans hustru och Carl Släck , n:r 10, trol igl' ll en son till dem.

Sist på redovisningslis tan som n:r 22 och 23 är antecknade Tyko och Hasse T ullberg samt den tn-nn omtalade fru Tull· berg, som flicka t:lrichn Släcl•. De båda förstniimndn äro

40


----~--~-----~

,.

1 l l

Bild a\· ladan inlagd för lccl;n ing Over bidragsgi,·nrna till h:harbclcl och en skiss, som ,·isar , rar deras h:ir nr inarbetat.

söner till henne uch hen nes make, kyrkoherden Tullb(•rg. Butk Tyko Fredrik H ugo, född 1842. och Hasse 'Ycrncr, född 1844, blev b('märkla män var och en p:l ~itl områ de. Den förre blev nll'd Liden profpssor i zoologi ,·id lippsala unh·ersitel (1882-1897) och en framslEtende forskare inom denna ,·ctenskap. Brodern Hasse s tartade efter genomgångna läroå r i facket, bland annat hos C. W. K. Gleerup i Lund, 1882 egen bo kförlagsverksamhel för t i Linköping och frå n 1888 i Stockholm, vilken han drev till 1909.

Vem Mali Weberg, n :r l l , var. har jag ej lycka ls få reda på.

\\". A·.

-l l


,\u S\'E.V T. 1\JELLBEHl;

F ra111för mi~ ltar jn~ rn Hamsk\'ävd iik<.lyna frt'ln Barn härad i .Sk;i tH:. Biht•ln~ his toria om d c för!>ln männi· skorn ;1 1>kildnL'i på dess bildy la - E\'as !>kapclsc, syJlda

fallc t och ul<.lri,·andct ur paradiset. Edt•ns Justgård omgl'r dc dramatislw hiindclsl'rna mer! allehnnda bionunor och trfld. l~n

hjort, ett kriinl lt•jon och en e lefant lri\'cs sida Yid s ida i den oskuldsfulla iingrlcn . Sc hild 2,

Detta nr ett styc1•c folklig kons t .. ,. verklig s könhet. Här talar den lexlila sä rarlen s itt riktign h111gom al , r n dialekt med knnppl och klar t formsprtik . Denna flamskvävnad och må nga andra från Skå ncs hjärtl>ygdcr hör till det bästa inom hilddvcri cls traditionsrika viirlcl. Tekniken ha r samman m ed d c11 folkliga luslen till före nkling c; linpa t en httrmonisk hl'lhl'l :w nnlnrlig tkkor:.ti,· \'Crl<:tlt.

1:!


Dl'l finn L' ll iu'-k ril'l. inploclwd i viiven - K A O 16i l. 1\.urun Anders Dolll·r. •·n :1v dc m a nga kons lvä,·ers korna i h~·gdcn,

gjorde denn a iiktlyna för snart trehundra år sedan . :\Iöns lrE' t har h on måhända sj ~il v sanunans liiliL- men hon ägde m anga förcbilde r och m ii n g:1 l'örc~ångu rc. Sk::~pchcdramut s scene r är c ll av den bildande kon s tens m r'i l omt~·ckta m oth· och vi behöver icke leta länge för a ll finn:1 va r hon l-.Ökl s in förebi ld. 13ctrnkt a de n högra fi gurgruppen nwct EYa:o. o,kapt-lsr. ~lanncn

vila r pa marlH•n med hm·11dcl !)lö tt m o l <• na ha nden ocll den ~ ndra arm en ::, lappt h ängande fra m för ·ig. l"r h ans liv s liger kvinnan m ed fr:Hnstr~ickla armar. P~1 lilwnndo siill utspelas ti cila händelsefö rlopp i t•n paris is k minia tyrm åln ing i dro tt ning llla nc hcs psalt a re från omkrin g 1200. bild l. )ft•n , · j

finne r m ot ive t ii nnu m t•ra liittillgängli g l i :\[ic hela ngclos m:'\1-nin ga r i Sixtin~ka kapelle ls tak , d<"nnu Yäldiga bildrcsen·o:w ur ,·nrs fo rmvärld kon Iniirerna i alla länder a lltsrdan (1,·..,~

tillko rns l vid 1 500-tnlc ls hö,·j ::lll h ii mlal stoff, bild 3. Koppars tick och träs nill i mer elle r lllintl r c direkt l'flcrbildni ng förmedlad,· de lta . Sl' t. t•x . (.iuslu\' 1 l Ado lf-; hibcl. Det e rbjöd ick r 1\nrna Anders Dotter nf1gon sY:highcl all teckna s itt m önsler med Michclnngrlo s:'tso m Wrchild. N u förs ll\ r ,.i också ,·a r för EYa s träcker annarna frnm:\t - hon höjer dem m ol Gud Fade r i dt:'l ögonblick han s ka p ar h enne.

Pu sa sä ll s tige r hnkom dt11111U i e n UlldUngömd lamlsäml:l Yiivda ~kdyna fra m fiir oss ett vittm·sbö nl o m dc s tora sam m a nhange n. Dessn finn t•r man utan s,·åri~h cl i sccnc•· :t\' utpräglat ~ t ag såsom dl'n nu bcskr in1a. Dt't fö rl' t'nllt•J' oss ucksti l-.jäh·ldnrt, nll djun•n hör m ed i t•n fr~llnslälluing av Ed ens lus tgård . ~len niir man tä nke r närmare cflcr , i.-i r det icke n ågra egend omliga djur ]{amn nvbildar ? lJon hade säk erligen nldrig :-;el! lejou och l'lcfnn t. :\: jn, den enklas te förklaringe n är a ll hvn ä ven för dc ·a haft bilder a ll kopiera. Me n nöjer man ~ig icke härmed ulan !>Ökc r trängu djupare in i probleme t, fat· man sn~rt kl :ut för s ig a lt djurbilder s pela l e n m ycket ·tor roll i kons ten . Dj nrfigu rcrnns delcornliYn form gör dem ick l.' minst liimp lign för ' 'ämadcns s liliscrinl-(. I Oricntt•no; och By·

1 •• •l


Uild t. E,·as slwpclst'. ~linialyrmålning ur drottnint: Uland1cs psaltare. franl;rillc omkr. 1200.

sa n · tidiga sidenstoffer förekommer både lejonet och clcfnnlcu. Del iir likväl ick e enbart eller i första hnnd denna egenskap man :.öker hos djurbildcn. D j uren har en personlig-hel och människorna har under liderna s lopp skapat sig föreställningar om hur denna ~r gestaltad. P:i så sil l! uppYiicklc en djurbild Yi'isa hPs ltirnd:t lankar och fiirt''\liillningnr hos lwl r:~ ktnrcn .

.j..~


Bil!l :?. 1-:\·a~ s kapciSl', S~· noafallc l och utdri,·andl' l ur pa •·alli ~c· l. .\ge. dyna i fla msk,·iiv nv K.\0 IG71. U:-.ra härad. 1\ . :\1. l t O:,~ .

Oild :J. Evas skapelse. i\ldlniu!( :w :\lichelangclo Sixtinskn ka pelle ls val\'. Rom omkr. 1510.

·15


Där "i i \'arn dagar l>loll uppläcker dc.m dckontli\'a ~l..önhcteu , där kunde forna tiders människor finna t•n långt rikaJ·e inneIJörd. ~iir yj därför på Karna An<l<'rs Doll ers å kdyna blotl

utliiscr den för oss ännu ,·iilkiinda his torie•• n m cle l första mftnniskoparet, där kans ke en forn l ida ia'J,tlngnrc äv~n fann l' ll l>crällnnde framställn in~ i dt' n undn~ •·adcn med sina exot iska djur . . Jug skall i del följnndc söka lämna en kort fram s tällning a\· tlt'nml innebörd hos niigra a\' d r foll•ko ns ts djurbilder.

Vid julti<IL•u hrukatk mnn pa nu'tnga s lä llt' n i Sydsverigc iiau1u för hundra <lr sedan h änga upp målnde bonader p:"t viiggarnn. Det vur t·n gammal sedvänja och 1nålningnma hndc t·flcrtriilt \'iin la tapcllängder. Ilu\'udfram-;tiillningcn \'lll' a\' biblisk art m ed de heliga tre konungar. dt• ,· isrt och fåvitsku jungfrumn. briillopd i Kana och liknnndc. På m ånga bonadslängder upptiickcr mnn dess\ltom nedtill e n smnl fri ml'd djur. Än iir d el enstaka djur med nnmnl'l priin tn t över. iin S\'ilcr

:1\' efter ,·nrnndra flyc·ndc förfölj(la :t \' jl.i gmc och hundar. J nktscener :lY det sblnämnda ~laget har varit mycket om

lyckta och kom sårskilt i ropc.'l 11n<.lt>r den senar<! medeltiden. Oe framställdes ona pa viivdn gotiska tapeter frå n :\Jellnncuropn. Cngcfär !>:l tntidigl upptriidcr ocksa inom honaelskonsten motiv lll<'d hårhenn\na vildmiin jagande skogens vilt. 1-fiir träder lidens naturlyriska och skog:;romnntiska s täm ning~r i dngl~n . ~len jaktscenerna beräll:tr ingen tin g om djuren : de ä r blott led i jaklhisloric•n. Tntressnnl:ue iit• då de rnstnka djurport rii l ten.

Låt oss skiirskåda en målad tnpe t Il\' Clem ct J f[Jkuns,ott. lian levde i Kinnevalds härad i Småland, niirnH1rc bcsliiml i l)r!>hulls socken. El t s tort an tal 'äggbonneler frtm l iOO- talcls !>enare hiilfl har kommit ti ll unrlct· hans skickliga händer. lians långsträckta bonadsriicl\01' iir lll t'rt' ndcls uppclL•Indc i tre \'ågräta friser. den nedersta och smala"!{' uppl<H en rad :ot\

djur skilda åt mcdPisl pclarforma<lc ~lt·cck. På ett språkban d ö,·er dem läser man: J{rokodil, nas ili<ik, SLruts, Elefant, Svan, Björn. L('jon<'l stl'i <lc·r m ot Enhörnillf{t• n , Påfågel, Peliktlll .

.J fi


Bild 4. Bonad m ed djurfris mulad ti9t nv Clcm et Ila ka nsson Ekchcr;:. Små lnud. 1\. i\1. 12130.

Oild u. Bo n:11l m ed djurfris. l"r den ryktbnrn tnp c> tcn lrun Uoycux. f"rankrik c, IOOO. tnl!'t.

-11


bild 4. Et t hell menag<>ri av märkvärdign djur. V:ul hnr dl' h~ir nlt göra?

En blick p:\ ä ldre bonadtH· silgcr· oss till en hörjan. att Clem e t H:lknnsson bygger upp sin h1Jn:1d cfll-r åldriga förf'hilder. Om Yi väljer den l)'ktharasle uv ulla honndslängder, den broderade tapeten fr~111 13ayeux , bil d 5, uppdagar vi utan svårighet den starka likheten i k omposit ionen trots rymden av s ju å rhundraden m cllnn tkm i tiden. I:riir återfinner Yi också den smnl:l listtm med djm inr·am ade i fiill. Väljer vi ell till ti den mera näl'liggande cxrmpel såsom cll norsk t bildIiicke frun 1600-talt'ls senare del, blid ö, träder djurfrisen oss ihen hiir till möt(·~. 'Pä täckl'l har bildanordningen visserligen på grund av \'ä \'nadcns form f:ilt en a nnan gruppering, men <' lemrnlen urskilj as Iii l! : i m illen heräll clsen um ue heli ga l re konungar I)Ch diir11111kring i en on1 l handslinga tljurt'd sc n. Hiir k iitHH'r man ula n svår ighet ig<>n f'll'fnnt o~h enhörnin g. möjli~en ih·en hns ilisk . riiv . .struts och pelikan.

Clcmet J·hlkan son fö lje r sålunda ell gam malt sclwma vid kompositionen av :)i na honadslängder. En konslh istori. k llt

redning skulle ge niinunre besked härom och möjli gf'n ävf'n kunna vi!':l fram de direkta fö rebildc1· h nn hnft ,·are '\ ir( des'ia vore all finnn i :ildrc bonadsmålC'ri i h ans h cmlr:tl-1 . i k~'l'ko

målningar f'ller i höcker och ll·~·c lc Vi ska ll icki' dröja vid delt a i och för s ig intre~snntn spörsmul ulan lu Ila r.\~1 ,·id vårt ämne: djurbildernas innebörd. E n ~od hjälp till fö rslåelsen hära\· lämnar en s m:iliindsk honadsrm\lnin g av annan mästare, bild 7. Denna ii t· daterad 1704, men till si n skapnad a,· lå ng t å lderdom lignrl' kynne. Ännu finnes hii r m yckl't !war av gotikens väggmftle ri i bakgrunden:-. rutmönsler och bladslingor. Djurfrisen uppvisar l'll kroJ,odi l med p ilformad s tjä rt och uppspärrat gap i s tridsställning mol ell lilcl dju r· . Teckningen gl'r e tt starkt intryck av d <' hada a l<tvrernns fi entligh e t mol \'Hr

andra. Ovanför denna grupp hnr målaren tecknat David och Goliat. Det ä r tydlig t a lt dessa båda framställni ngar iir H\'·

sed da säson1. parallelle r . Åskådaren säger sig därför, atl dl'l lilla djuret liksom David kommer a tt gå segrande ur striden .

48


Bild 6. Djurfris runt en frnrnstä llning av de heliga tre k onunsnr . 13ildtiickc frd11 Norge. tl\00-tnlets S('nare del. K.~f. 2-H96.


~vleningen synes vara a tt symbolise ra det godas, el. v. s. Kris tu c; seger över det onda. Att denna lolkning verkligen har fog för sig bekräfta• elt närmare studium av bilden och av inskrifterna. Utan svårighet läser vi ·d\ ro kodylen ' över det s tora djuret och slavar oss fram lill ~ I ccknaumon » såsom beteckning för del min dre. se bild 8. Vad kan della llel~·dn?

Svaret på frågan öppnar en helt ny värld för oss. Det lilla djurels namn skall riilleligen varn I chn e um o n. Denn a lärdn beteckning h ii1· samman med ell hos oss ok iinl djur. Faraok atten är dess svenska namn. Det iir ettlitet rovdjur :1v skunkdjm·eus familj och för.ckommcr i Spani en, l\Iindrc .-\s ien och norra Afrikn. l synnerhet har del sin hem vist i Egypten .. Vid Nitens s tränder lurar det som en katt vid råtthålen. Den lärde J'Om nren Plinius - å rhundradet efter Kris ti födelse - berättar all l'arnokaltell bruka r rull a sig i Nitflodens slam till -; den ser ut som en lerklump. l denna förklädnad nall~as den den i strandkanten sovande krokodilen. Om en stund kom mer fågeln Trochilus fö r a lt riinsa krokodilens t ~inder. Denne öppnar då sill gap. lclmeumon ser sill tillfälle, kastar sig med blixtens hasti ghet in i gapet, grä n· r sig ned till krokodilens hjä1·la, söndersliter det och borrnr sig sedan ul genom kroppen . P å så sält dödade faraokatlen h okodil cn. Egyplernn höll honom därfur som ett heligt djur.

Denna berättelse är naturliglYis h elt och håll et österländsk och har - liksom bibelns berättelser - inget nordiskt uli sig. Den ,·isar också huru en djursuga knn ft-amförns såsom. parallell till bibeltex ten. Måhånda iir samm a förhållandel m ed elefanten, lejom' l och de andra djuren? Det lönar sig, sih;om vi skall se, att följa detta uppslag.

Innan vi slå r in på denna väg lå t oss till en början ~;e huru de lärde i ä ldl-c tid uppfattade djuren. På ROO-Ialc t fö re Kristi födelse skrev Aristoteles en historia om djuren p:"t grundva l nv sin samlids kiinnedom och vad han kunnat inh}imla frun äldre författare. Denna naturhi storia blev grundläggande för forskningen fram till Linnes lid. Aris toteles var på sitt sii tt en modern naturvetare och sök te genom iakttagt' lscr och under-


Bil tl '· Siriden m ellnn On,· id och Golia t, l chnculn on m:h k rokodilen. Bonn d m:ilad l i9·L O~ l ho härad, Sm!llnnd. 1\ . ..\ l. In 11!0.

sökninga r få en systematisk övers ikt :w ujlll'fl l'lc rnn och deras sammanhang, men därjämte även av de enskilda djurens egen art. Han kunde cntcllcrtid icke själ\· riick a till för ntt i nlla s tycke n skaffa s ig förs tahandskunskapcr . H an s djurhis toria innehå lle r därför även uppgifter i form :w gängse berättelse•· och sagor frå n d el ' •äldiga fälte t för h ans fo rskning. På d en vetenskapliga grund Aristoteles lade kunde en givand e forsknin g h a framvuxit. Sä blev dock icke förh t\llandet på grund av d en fö rändrade inställningen i det ve tenskapliga tänkandet. E rfarenheten bkv icke liingre mat erial för t::mkebyg.gnaden , tanken sjiilv konstru erade fram världsbi lden. Så finner vi l ~iran

om djuren fyllas med sagor och fabler tillräLinlagda för all ljåna andra syft en ä n d l'n naturhis toriska kännedom en. Arhundradena efler Kristus samlns dessn egendomliga djurbc skt·ivningar till en hok knllad P h y s i o lo !{ u s elle r Den naturkunni ge. De enskilda djuren , \'Crklign eller diktade, blir hiir till sagofigm er avsedda all belysa den unga kristendomen och dess moralbegrepp. Under ll cla m edelliden p åverkar d enna skrift människornas uppfattning av djuren och , . j å terfinner clem inom konsten såsom s:vmholer i denna nndn .


Dild Il. 1\roi-•HI~ h-ll • oeh . Jec kn:llllllOll . • l ii lllföt· hilcl i

Ännu under 1600-talc l uch hörjan :w fiil j :mdr :-.cke l innehålle r dc nnturvctcnskapliga skrift(•rn:t - lliC'rc ndC'b clispu lalioncr vid uni\'crs itc lcn - den gamla liirdomsappnralcn m rd dc kln::>siskl vordna djlll'fnhlcrna och avs lulns giirnn i Ph~·sin

logus anda med mmuliska hctraktelser hämtade l'r:in dr heskri,·na djuren. Sft hiir l:'llrr tillexempel dcfiniliont•n :w l'isk-. läktcl i en HiiG i Uppsa la \'Cntil cratl fl\' hnndling: Fisk r'ir cll i vallnct simmunde, a11 .\'t lfuren.~ Vanare, frcln skapl'l.~rns {>ör

ja/l au vall n et frambragt, oclt setlan genom den Uudomligfl välsignelsens kraft. sig förcikancle oskriligt djur. dels beläckl med hud. t/els mccl fjäll, och fi.irsc/1 med ~>ig passam/e t>crktyy. till Guds ärn och männislams nyllCl. Någrn ur senare förfiik lndc professor Petrus Lage rliif i rn dissertation om uraknr a ll bevingade drakar verkligen fan ns. l denna sin uppfattning fick han 1695 s töd nv en disptand. Ande rs Boli n . Denne p:,slod di\rjäml f', nit dm·aknrnn uppkont ur fiirrutlnelsP. liksom hiNl


DE JCHNEVMONE.

/ C HN flll MO 'J(.f S #f/"'""'Jmtt lt(.lllfJi-1 t1t wrutlls~flt:H nneCnuJi/lwfh~·· fltlln~•J . E.u •n r'l''" '·~lllwt d•• J- ;,. ft.tt ftll••• 111aiufnuri,6 ~tfi

Jiit, ~ ,,, • ., ,,.,, ,,~, 4,,. •• ,,, ,,., ,.,,;,,11)-.. c.Mr-. u l1111{nl tjJi,IJ"'"' bft fHs''"''•t. lhflt«t~~MffK•·

Bild !J. khm•umon. L: r Conrad Gesner Histo ria nnimalium, Frnnkfurt 1620- 21.

ur oxkött uch rallor ur orenligh et. :\agol Urligarc hade Olo f Hudbeck d . y. beYisa l, a ll grotior upps tod ur pan_nkakor " '" nnkägg, när dessa fi ck s ta och rullnn under sonunnrcn. Or:>aken härtill förklarades n tra, a tt unkorna ofta måste Jc,·a a ,· grodo r och a ll dc dä rigenom fi ck i 1>ig del salt , Yaruti d er a1> materiell a liv bes lår.

Hudbeck Ynr l' ll :l\" dc hftda profcssorcrn.t inom den m edi -


cinska fctku ltdcn i t;ppsa la , nät· Linn(: ins krev sig där 172~ .

~ [an förstar atl hon fann fösa all Jiira hos dammiga lärdom!>ljus av drnna t)1). t\a tmc ns egen bok \'Hl" och förb lc\' han liirdomskiilla. n edan efl t•r tre i't r hndc h a n hopsull 150 nllmiinna regler, ' vi ll\ a han ej deducerat. ur böcker e ller autol'cr. utan av naturens egen ledning •. I ett nötska l har han h ii r definiera t sk i linaden mella n g u m m a ll och n~· tl i nalurforsk n ingens historin .

För att nu å te r kny la \'id mi n b e rä tt elses g:1ug lar jag p li

ny ll upp Plinius his toria om krokod ilen och lc h neum on. 1750 utgav :'lfa gnus Orrclius e n llis loria a nimnliu m t'llcr hcskrifnin~-t öfwc r diur rike t. Vndcr ruhril•en Ef!yptis kc uttern , lchncunlOJI , s kildrat· han de n g:1mla bcriitlc lscn om fi cnds ka)JI'n m e llan dc båda djut·cn och huru fnraokalt cJt dödat· krokod il en. Den nn bok utkom jus t \'id den tid , då na turn.:tc nskupen genom Linnes epokgöra nde insa tser luftade ul den gam la iillad c su rdrgcn från dc Ida sis ka förfa ttarn a, och var salu n da från bör jan omod<'rn. Or rc lius omar betade cHirfö r sin bok och utgu,- l i7ti ~in Inl ed ni ng till djur-kän nin ge n . Den na inlctks nu 111c d c lt brev frf111 l'll av 1\uugl. Ycten-;knpsakadcmiens l<·d ~lllliilt•r , Pl'11r \\"argcntin. • Vid genomiii sa ndel a ,· h err Orre iii nya Inledning ti ll djur-känn ingen ' . lwlc r del h i., ruli. har jag fnnnil , huru hun alldclc~ oms l.öpt den föna lleskri\'ningcn ön•r <lj urrilH:l och is lij llc t för det; m yckna opålitliga h a n <h\ anförde utur dt• gam la~. siird<'lt>~ Aldrova ndis, Gesll(•rs och John-; toncs •kri1'1 1·1'. nu t;rundat sina ht·riilll!b e r på dc nyare nrhctc u. \' :11'\'id !Hill

q.(t•n llige n följt. hr v<m Linnes Sysirma :'1\n tu rre sam t .1. S. Halle ns år 17f>i utginla 1\alu rgt:schichh: der Tit•n· . . . J an sccn<le härtill ilr de lta h a ns arbete bi1dc ny lligarc uch värdi gare för vår liu. il n dd fö r ra \'ar • _ - Slår m a n s:l upp d t'll nya boke n, finner 11wn att förf. riinsnt ul den gumln hisl ur•ien om k1·ukod il cn och lchncumun .

Dt>l iir så lundtl int{en tvekan om :11l honadsmti l:u·na le\'CJ' kvur i tlcn gamla ~ago tiden. De t hade , .i fö r övrigt läll kununl utliisn ur förck om'ilcn :w dc m å n ga fa beldjure n - bas ilisk , l' llhiirning. pclik:l n . l.at os~ clftrför ;.:!"t tillbnl•a till Physiologu-.


och höra vad h an har all fö rtiilja o m djure n. Som jag lidi gn rc nämnt var denna bok en sa mmanfallning av nägra av d <' gängse dju rberä ttelserna frå n liden omkring J~ris li föde lse. Man a nser a ll den hli vit sk riven i Alexa ndrin . Il är sa mma n:. trå lade den gamla ,·ärld cn , ·isdom frän greker , judar, egypter och asiatiska fol k och djurberättelserna är därför hä mtade från många h:i. ll liksom d c s kild rade djuren. De fornkri stn a för fallarna upptog Phys io logu s naturlära med sårs kild förld\rlck ulan alt ifrågasätta sanningshalten a\· dc egendomliga hcskrivning:~ rna. F ör d em blev Phy io logus en kä lla nv allegorier, väl passnnde till deras m e locl all fö rklara bibelns tex te r . Ti ll sk ildringen :w djuren inpa-;sadc Phys iologus kris tligt morali ska be irak ielser och parallcJlcr ur hibc ln och Kris ti lh·. Und er å rhundradenas lopp lades nya förklaringa r och fantasidjur till. Skriflcn blev e n av m ede llide ns f6ims la m o rn lböcke r. vars s to ff i hög grad tillta lade gem ene man och fick s to r betydelse fö r den k yrkliga bildko ns te n. Den s priddes genom a Yskrifte r och ÖY<·rsattcs ptt mån~a oli ka språ k. J vårt land finnes tre h:.111dskrifter :1v dPnna hok hiir~ tamm:. ndc fr a n I-tOOtakt och Vads te nn klost er.

Om l e j o n c l säger Physiologus. a l L han ii r djuren!> konu ng. l l u n ii r därför ock så s:---mbolcn t' ö t· 1\ ris tus, konun~cn i d <'l tillkommande r ike t. Lejonet har tre egensl\ap(.>r. Den förs ta är v ish e t, ly när jäga n •ns lukt triin gt·r fram til l h ono m , sopnr han igen s ina ~par nwcl !,\·ans!'n ·:1 a ll icke jägare n skall finnu honom i hans h~tla och fanga ho no m . På samma ~iill fö rdo lde Krislus in guddom tills ha n lät s ig födas för :1ll frälsa del v ilseförda miinniskosliildl'l . Den andra iir ,·aksamhcl , ly när lejonet so,·cr i s in hala ~ir han~ ög{ln iippna iivcn dci han ick1• vakar. Vår ll c rrc . uwr med kroppen p:'\ IHlr ·c t. m ed s in gudomli ga Ilalur vnk ar han dock på ,jn raders h ögra s ida. F'iir det tredje föder lPjoninnan s in unge död och bc,·akar de n ti ll dc~s fadern på tredje dagen aterkummc r, blåser ele n i ans iklel och ateruppväcke r den. Sa har ocJ,sa d en a llsm äktige uppväckt sin fö rs tfödde son oc.h sänt honom a Il å lc rupp,·äcka os<; nlJa.

.) . )


~~uila cum auibue nalla ta 1 marameta ta lf"l i u campd!ntm~ cum lront a c brfiij9 p?elta Bild 10. DE'I kriiuln lr jouet, enhörningen. hjcnh.•n sarnt örnen och fåglarna. Ur Dinlo~us rrcnturorum moralizutus, tryckt i Stoc:kholrn 1483.

~åsom djurens konung avbildas lejonet oftu med krona pä huvu det p:\ summa säll som l\arna Anrtcrs Dotte r gjort det p:\ var ttkdyna . bild 10. Huru lejonet återuppväcJu~r ~ina u ngnr genom ntl blåsa på dem kan vi t. ex. se på en målning från Hisinge kyrka i Ostergölland, bild 12.

Om p e l i l< a n~ n berältar Phys iologus: li an älska r si na ungar iiml. När dc iir nyfödda, slå dc efter föräldrarnas ansik ten. Dii klipper föriildrarnn n,· htt\·udcna p:1 ungarna och dödar dl"m, P:\ tredje dagen öppnar modern sin :-;ida, later blodet droppa på de döda ungarna och återuppväcker dem på så !:ii tt till livet. $kaparen nv ullt levande, tillägger P hysiologus, hnr uppfostrat oss och vi har slagit honom och dyrkal slwpade ting. Då har han övergivit oss och lämn a~. oss åt dödt'n. Men uärpå förbannade han sig över oss såsom en moder, s leg upp på korsets höjd, u tgöt s itt hind och , ·nltt'n i å terlösningens dop och gjorde oss ål ~::r levande. Bild l a.

56


IJild Il. Lejonhanen andas pa den döda ungen och ateruppväcker den till li\'Ct Ur l' lt engelskt manuskript frän medeltiden. Efter Druc<·.

Bild 12. Samma framMältning som 0\'UII. Frän <:n ,·alvmålninc; Risinge k~·rka, Ö~tergötland. HOO· tulets IJörjan.

57


En annan ,·ii lkäntl bildsymiH>I iir fagcln , vars m1mn iir

Fenix. När fageln Fenix åt· 500 :1r, siigc1· Physiologus. far

han till Libanons träd och fyller si na vingnr m ed väldortande i.irtcr. Därnwd fl yger han lill templet i solens s tad Heliopolis, diir präs ten 11pptändcr en eld av vim locl\:tr ptl altaret. l dem1a du Jörbri\nns fäge ln Fenix. >lästa dng finner prästen en mask i askan, andra dag(•n har de nna fön·andla ls till (' Il fåge lun ge

och dagen d!irp<l har de n ,·ux il till ritgel Fenix gamla gesta l t. Fftgelu visar s ig för tjiinure n , hii lsnr präs te n och ålervändL·r till :;in foma uppeh:l llsorl. - Fenix Ur en symhol fö r de n p:•

ln'dje dagen fri.in dödsrik<'l upps t:lndnc Kris tus. Ik lva llll'd

viiid ofln fy llda ,·in~arna betecknar del gamla och n~·n t e~ t u

lllCnld. Bild t :).

P:i Clrm el J 1:\kan -;sons bonad upptriic.l t•r ocksa c 11 h ö r ·

11 i 11 ge n. Detta är ett av d c mes t kiinch1 och uppskntludt• fabeldjuren. Om honom siigcr Phy~iologus, att han är so m en Jdlting med en d:11n:tskcncrklinga 111ill i pannan. Han är vild i striden och k a n 1111~d sill ho r n r il-la upp buken på e le fanten e ller drake n. :\kn jii~nnm lwr fuunit e n lis l, varmed dc J,an l':lngu h o nom. Dc placerar t' ll ung kysk jungfru i skogl'n, tliir

t•n hörniugen bt·Lar. Sa s nart ha n får se henne, hoppar ha n upp i ht•mu's ))1\öle och :;lumr:lr lug nt in .. Jägn rna ta r honom dft liitt lillf:ln!;!:t. - Sa \':tr dl'l ocks:l med I~rislus. Ingen kund1• lwmma h onOJII nära förrän han o.;prungi l in i .Jungfru ~laria!-.

1\yska skö l<' och bli,·it l i.idd som männ isk u. ]);", log judu1na hllnom och dijda rle honom. Uild J~ och 15.

Fi.ircstiitlnlngl'll om t·nh{irningen s:bom -;ynt iJOI fiir de n ohl' fliickadc !1\' ll' lsen hiCY \' ida spridd (ICh n tc rkOilliii CI" o fta j hiJdfra tnställningnr. I dt· skanska flamskYiiY naclcrnu iir de t e tt Yiilkänl moliL Frnm..,liillningcn :tY s irielen mellan lejon och en

hörning s:'\som den a\·hildas i 1\imu.'Y<lldskol:lns ho nnd sllinf.;der har jag icke kunnat alt·rfinna pa andra hull. V:trkPn l1os

Physiologns clll·r dc Jda!lsis ku förfallumn och tkrn.., senlidn l'l'lcrfölj:lr\• såsom Gesue r och J ohnslon förekommer den och jag h ;u· ej hdlcr kunna l finnn den i b ildkons ten. Både lt•joncl 11ch <'nhiirningC'n ldi mpnr m ed andra djur. men aldrig inbördPs.


Bild 13. Fåf!d Fenix förbriimtL'S i lL•r::•> rna och Pclikaucu Yåckcr s ina ungar till li\'S scnulll blodet frän sill brösl. Ur .Johannes Jonston Historia

nnluralis, Amsterdam ll.iii i.

~är man finner den k~i lla Yarur delta motiv hiimlats, ger del kanske ocl,så lösningen av den omedelbara förebilden till dessn !Jo nadsmåln ingars d ju rsYi te r.

Sedan delta ~krivits hnr hl'rr John Bernström gjort mig uppmiirksum på den gamla kända engelska barnrumsan

The lion und l.hc unicorn 'Verc fighling for the cruwn ,

där s triden m ellan lejon och enhörning, Englamb och Skottlands sköldhallarc, a nses syfta på rivaliteten m ellan länderna. Dc båda djurens kamp anser han emellertid gå tillbalw på <'n i:ildrc fabel och pitvisar mlgra l.trofc·t· i Spencer· s Faery Queenc. l dessa skildras hur det kun gliga lejonet anfalles av den r ebelliska enhörningen. L ejonet Yiker undan och cnhöruingen horrar sitl horn i ett triid, där han fastnar. Var b onndsn1.ålaren hiil111:lt .• in onH'dl'lltnr:l fön·hild :ilcrstår lik\·ii.J iinnu a ll finna.

;'}\1


D E M O N O C f. R O T E.

(J :-. ,, t 1 "tl h""- dl~ mco•n" ( :r 1 ~b Jhjs ..1J1 rt f dcft ub'''" fiuc f)lJOHI n t du c1b fullf \' J HOl · nc' 2.n1nun1es, •a conA11. fi uc quåd :-l1qut noeu d iV\ tfJtUOII t.an ljUJ nl \ llttJ) cuo(udc•unc.M utu' 10,~m m h 11m Jt f t t,j 1 o~1n prrrsnn ... -'. toto i nobu 01 b< "'u'(', ucc \ nqu.1m 111 1:-uro~m .-ddu(h, d H•Cf b ,b l.u w p.tt' (c np101•b~) ~UIIf l) (, ~ ~ OR"Wbt.•s ttOoUCu i .. UU , Mil n\Oi l .l raodtroH'I'fc. H("C m~ ... J:•' m•• lt •H, ,,,, . (hJ .f'' Ct i •O•, "' ' lu.JuuiCIIm RomJt\UfT' & r ···h·•" V r u\.'! Uff'' qu• rt~lt:rte·s tll .. a.

BihJ 11 , Enhiiruiu~en. l; r Courud Gesner llbtorla lllli mal ium, l· rnnkfurl l 620--:! l.

E nhörningt•n unlu ges ga tillbaka pti e ll indi~kl f:t lll'ldjur.

den enh 0rn:tdc indiska :hnan. De t fö r ... ta villnesbördtl om tk 1>., tillvar o lii mnnr den for ngrekiske liikarc n uch skrifts tällan·u J\tesias i början a v -!00-talt'l fön• Kris tus. Ha n omtalar e nhör· ningshomct~ sk~·dd:tn<k kraftmol sjukdo m a r och l~un1 dryckl·:-. · kärl av d e tta ho rn be,·ara d c m o l gift. Dl•nna flirl'~lällning bihl·höll s ig genom hela mcd cllid('n. Förs lng 11a mi:i.Hni~kor log den vridna, hornliknande ua n ·ablnnclt•n uch utgav d e n fiir 1:nhiir ·

nin gsho rn . St\dnnu såldt':-. för dyra pe ngar och pulver :tv <1 <'111 a n vändes inom m cdic inl'n .

Om L u r t u r d u,. a n ln ln r ock sa Phys io log us och !)äger, all hon bor för s ig själv i öknen och är ir.ke, rliir manga män

nisl,or ii r . På samma siilt sökte också n\r ll crr,• Kris ltt "> Pn -

(j()


fanmet&tttw.\r . .G·um& mfdlt.i\ntr.qtios_{a agSf:rr fumr~ Jtl \l."ts-u:'~.ntUR: llt'~UtUtf\n.lltr.iaan'&ut'"' .

mnmtcoum ; .. .,,. ... , 11111._0 .,r11nnn..,vu· oltlrtl!1 1,1ll\~ \ltl m!tUl OOS

unww a~ aq-at ttlrdt. (,nit hT in~tnno.<tDutiL\ /Uttml• aOii)tllllt llbt '"~f \b t 111f'''"' fot.nnmnnr-. .:1\t>tll~11\Qt"lll" .... -.. .. . ··' ..-, .

Bild 15. Enllörningcn, .!>Oill \' ilnr i jun~ft·uns s k ii ll' . 1a14cs !l\' jii~!lrl'n . l r Pit l'ngclskt mnnuskript l' r:\ n m ccll' ll idl'n. l-'l'tl-r UrliPI'.

sa mhe ten pa Oljebcrgel och log blott m ccl sig Petrus . . J:tcoh och J ohannes på förklaringens be r!,!. Och <'Il rös t f n~ n himlen ~nde: delta iir min älskade son, som jng har kiir och i dll•en jng har l'lt gott behag-. - ÄYen dll\·an hl e,· ('Il av kri s lcu domens 111 esl umlyck ta symboler. oftas t sr,som h ilcl a,· den h<'l igc ande•. Bild 19 B.

Hjorten ur drak ens l'ller ormens fiende. :\'är draken fl y r för hjorten och gömmer s ig i en jordskrcYa, uppsöker hjorten Yatten lH' en k~illa och sprutar de t i jo rdskrevan till dess draken drives ut. Då d ödar hjorten honom. Så dödade ocksit Yår H erre, säger Phys iologus, den s tora draken , djävulen, med det himmelska \'attnet, sin lära. - Ett annat b omkrönt djur kailades enligt Physiologus A n t h o l o p s . Detta djur ii r mycket "ilt stiger elen natu rkunni:.w. och jiigarrn kan icke nå del , Drt

l\ l


' har s tora huru och ~agar därmld ~öndcr höga träd och l'iille t· dem till tn.arke n. ~iir de t törs ta r , s tig<' t' de t ned i fl oden E ufrnt och dricke r vntle n. Och hiir iir e tt lr ii d rtH!d långa och böjliga g renat·. Djure t kommer !)pringande till de tta lr~id och gripes a,· grena rna och tr ass lar in sina horn i dem medan de t söker l\omma loss och likviii ej fö rm:"u· riid<ln li ig. Då sl, ril,e r del, och när jiignren hör s krike t, ~ k yndar hun till och n edgör djure t. · ~len du, som h a r två h o rn, vilka iiro gnmh och nya testa mentet Ynrmed du fönn:'i r neds töta fö rfö ljaren . '!kall icke lå ta insnärja dig i h o re ri e ls och egcnkiirlekcns gre na r och kiir· leke n till timliga ä gode lar eller :mdra begär. o m för till do men •. - Vetenskape n ha t· icke kunnnl fas tsiiii la vad för s lags djur a nl holops var . l 'r dess nam11 hnr c;cnnre bcniimningen a ntilo p uppsl:''ttl. m r n a ntilopen har ingent ing ull göra nlt'd cl r l beskrivna fahcldjllrd. Physi ol<l~us heriitlcbe om c l c f a n l c n ii r de n m es l d r mna

lis lw av alla. Det ii r Yärldcns s lö rs ta djur. Vart tr eujc ilr drar han m e d !-in maka hort till den lmkl , där engå ng jordens paradis V:l l ' b cläge l. l lii r let·ar ho nfln frn m k ii rle ksörle u m a n d r n g o r a , n" ,·nr s fru k le r hon iii er och l'örm;lr mak r n !ltt smaka. Efter två år s knll ho n l ada en unge, m e n ii r i s tor vånda all draken ~ka ll uppiil n hennes liv~frukl. llon fö r dit den lill e ut i e n <;IM s jö och vistas diir tills d <'n lille vuxit s ig !> lor m edan clc f:tnl c n h å ller \'!ll\1. Yiclarl' herii il as de l om elefnnte n, all hnn e j h ar nä~ra kniiledc1' och !.ålunda rj knn re ·a s ig upp, o m han s kulle falla omkull . Däl'fiit· hrukar ha n sm a s lående och Ju lar s ig da mol e tt triid. Jii14arna Ji-; lur ut \'i lk c l lräd h:tn anvä nder som soYsl~illc och s:l.gar i[.(l'llotll ~tammro nedtill så all <l c t likYäl blir shicndc. Och !>.a knmnwr l·lc fan lcn l'ill s in nallln·is l. Jul ar s ig sömnig t diin•m nt och fnll ('r ohjiilpligl omkull. D:"t ha n besinna r s in nöd , upphiiYrr han Yilda lrumpet ... wlar . ?\u kommer en s lor clcfnnt lilbk~· odandl'. m rn l'iirm;ir icl'c rubha honom. I3uda :'istad kommcr t'n duell p :''t s nabe l, to lv nyn e le fanter spriinger J ram. ~~~ a ll de l knak a t· i s kogen - mf'n , nek , 5"<'11 dc för m å r inte t. :\lln li!lsamman s s lö le r nu i sinn lurnr och riiddaren gör ' in •·ntre p:i sr r nen . Dr l ,·isal'


ffi0t Lroparoo tt ~1nicoznt qui pngnabant cum Dzacont·~vato~n·l~~~ntij·

llild tu och 17. Ovan: enhörning IJCh lropnrd kiimt>ur lllC<I 1la·aken. Därunder: giicldan och b:uiliskrn. t:r Diolngus rrcnturnnun mornliznlus.

tryckt i Sto1•kholm llltl

f ••• ,,


sig \'a ra en helt liten elefan t. .\led si n korta snabel reser han den omkullfa llne och räddar honom . - Den menin~ Physiologus lägger i sin herilttel-;c är df' lvis sj iilvklul'. 1 dl'n första scenen föreställer dc bad n elef'a ulcnw Ad:Hn och E\·a. Dc ä ter av frukten liksom vara förs ta förä ldra r och fö rs t därefter födes un~eJl på samma siitl som Eva förs t e ft e1' syndafallet född<.' Ka in. Draken eller onncn ii r naturligtvis djiivul<.'n. l den nndnt scenen föreslätler den försin hjälpande clcfanlcn Lagen, dc tolv nndra profe terna. :\len dc k unde ick<.' brin ga miinnislwrna någon hjiilp förriin J\ris tus läl sig förned ras - den lilla f' l(•fa nten - och därmed räddade dem.

Vi förstft r nu hältre innebörden i 1\.arna Anders Doll ers komposition. Lejonet, hjorten och t'lefan ten är icke tillfiHiigl' 'is utva lda dekorati onsfigurer utan iigcr <'ll s:unhnn<l med heriilleben om sy ndafall et, i sj~ilvu verket u tgör dc liksom krokodilen och Ichneu mon ('Il JnHallcllbcrilllel c. Det krönta lejonet iir Kristus själv, komm en fö r a ll åLcrlösn cle genom syndafallet förtappade män niskoma. Hjort en och elefanten iir ormens fiender, heredda all söndertrampa h onom . och C'it>fanten frnms lällcr såsom vi nyss sett sjiilv en bild :1\' s~,1dafallct. Hurupass medvetet väverskan gjort denna sammans tällning ii r s\·årt att avgöra; troli gast ii r a tt hon hrlt 1ftl it leda sig- av äldre fört•hilde r .

Innan jag s hll ar \·iii jag giirna :l lervända till bonadsmå lningarna och d(•ras djurfris!'r. Några djur återstår iinnu all fö r k I a ra h os Clcmet H akansson. S l r u l s c n förekommer ock s fl hos Phys iologus. Oel he ter om honom. all h nn s<•r mnl himlen fö r a lt uppliick a , när de l är lid för honom alt lägga ägg. D el1<1 gör ha n förs t när plcjnderna g:1r upp vid tiden för dt•n störs ta he ttan. Då Higger han dem i sandeu och liick.er <iver d em m ed sand. Scda n går han, glöm mer dem och liHer solen kliicb ut iiggen. Lärdomen h ärav drager människa n, då hon hlick:~r

upp m ol himlen , glömmer del jordi kn och följ er Kris tus. -P åfågel n fröjdar sig över sin skönh e t, men när han ser s ina fula fö tter, skriker han. S:l skall också människan skrika över sinn s~·nder mot Gud. Ri ld Hl r..


~..,(,

~-~·- fla.• ~~ Bild 18. Den till munk förklädde riiven predikar för gässen. Ur manu

skriptet till en svensk lagbok från omkr. l-l30.

Utom dessa djur förekommer också ba s i l i sken. Honom känner icke Physiologus till, men de klassiska författarna vet a tt berätta om detta fruktansvärda odjur. Det uppträdde såsom vi ser det på Clemet Håkanssons bonad i gestallen av en tupp med ormstjärt Hans giftiga andedräkt förstörde allt växande och fåglarna föll ned med sönderbrända ving::tr. Alla djur fruktade honom utom vesslan; denna förmådde döda honom. Hans blick - den kända basiliskblicken - dödade människorna, men fick dessa först se honom måste han dö. En huva av glas eller kristall eller en spegel kastade tillbaka basiliskens blick på honom själv och var ett medel alt ta död på honom. Basiiisken symboliserade döden, djävulen och Antikrist och vesslan var I~ristus. Glashuven var enligt de teologiska skrift-

65


A. Hare, ka ll, riillor och basilisk .

n. Duva, kamel m ed ryllare, pelikanens sljiirL

C. Pelikan med unge, påfågel och siren.

Bild 19. På dessa båda sidor avbildas djurfr isen på en 178-1 målad bonnd från Andrarum i Skåne. K. M. 39143.

Ii()


D. Valfisk mrcl .lon:•(·?). hutar.

E. Fnrty;:;, 1'nrn1· ett knntrnt, sjöjungfrun, lejon \lricll·r med f'n t?nhurning, hjort.

F. Hjort, r{! djur, rii\· med g?ts, jägnrc t iii h fast.

C.7


s tällarna Jungfru ~!arias obl'fläckadc renl1el. lJcnna omslöt Frälsaren så att han kunde segra över döden och djävulen . Rild 17.

Ser man sig omkring blnnd bonadsmaterialet i museet, kan man finna ännu f lera djurbilder nv intresse ur denna sy npunkt. På bonader från Breared-, F emsjö- och Västboskolorna har djurfrisen såsom j ag tidiga re nåmnt oft a formen uv jaktscener . I dessa å terfinner man merendels svenska djur -björn, räv, hare, hund - och man har m indre anledning att sätta dem i samband med djursymholik. På en m ycket lång bonadsmålning från Andrarum i Skåne upptriider em ellertid både jaktscenen och de enstaka faheldjur·en . Vi sku ll därför dröja någo t vid denna, bild 19.

På högra sida n nedtill ser vi först jägaren till häs t. Han har fått hästen att s tå s tilla och höjt bössan. J akthunden år tält i hälarna p& en flyende räv m ('d fågel i munnen. Längre fra m springer en h ind (?) och en hjort. Vi vänder oss till räven. Omkring detta djur uppstod under m edeltiden en hel litteratur metl berättelser om dess fi n urlighet. Indiska djursagor kom redan under den tidiga m edeltid en till Europa och \'ann stor popularitet, omskrevs och omarbetades. r milten av 1200-tulet fick sagorna den slutgiltiga formen och har sedan under nam· net Reineeke Fox översatts till mångu språ k . På svenska finns L. ex . en i Stockholm 1621 tryckt upplaga: Rey nckc Foss. Del är: En skön och nyltigh Dickt, full m edh wiisshet. godh Läro, och lus tige Exem pel: Uthi hwilken a lle Meuuiskiors wäsen dt'. Handel, Otroo, List och Snillheet affm::\lat warder ... Räven å terges på vår bild med en fågel i munn en. Det kan vara en gås. Under senmedelliden iir rä\·ens predika n för gässen ett o mtyckt moti\' , ofta använt i kyrkmålningarna. P hysiologns uerältar om räven, att det är ett lis tigt djur. När han känner sig hungrig och icke hnr något a tt äta, söker han upp ett ••armt li l iillll på marken eller om icke det finns, en hydda med torr balm och där lägger han sig på ryggen med blicken uppåt och å terhållen andedräkt till dess att fåglarna flocka sig omkring honom för att äta upp honom. Dli rusar han upp, rycker

G8


Uild 20. Sjörara rc, som tror att vnlfisk1:n är '"Il rj, har gjort upp eld p:\ dess rygg för att koka mnt. {j r Olnus ;\fngnus Cart:1 Marina.

liU l> iS en a v dem och förtär honom. Den lärdom vi knn d ra ur denna herätelse tolkas på följande sätt: den sluge djävulen döljt•r sig för människorna i kärleken till viirldsli~a egen · dom.nt·, i nju tningen och köttels lus ta. P å sä sätt dödar hau många själar.

Fodsiiltcr vi skArsklÄdandel av djurfrisen på Andrarums· bonaden, s innn ar vi inför en grupp med sjöjungfru, fartyg och valfisk . Sjöjungfrun ell er havsfrun hnr kvinnoges talt till na,·eln och därefter fisks tjärt. Hon kan 111 edföra fi sklycka clll'r utur. Här avbildas bon med lv:i ular ell er orm~• r i händem u. Helt nyligen förvärvade musee t en s tol från Simrishamnstrakten med sjöjungfrur IIIskurna i trä. De iir grupperade pu ömse s idor :1\· e tt pnlmliknund c tr1id och hå ller fi~kar i hän-


derna. Sjöjungfrur återkommer också såsom m otiv i 1400-tal-;målningar i östskånska kyrkor. Valfisken uppträder hi.ir i do• n bibliska versionen . Han håll er antingen på u ll sluka J onas eller spy ul honom. l\l cn d.-l fö rcfnller likväl som om en anna n framställning även h ndt• föresvävat hon:tdsmå laren. F artygs· bildem a är gruppcruuc intill valfisl<cn och del cnn skeppet synes ha lagt till vid dess stjärt. Detta kan möjligrn l y<l a pa all målaren k lint till elen av Physiologus omtalade bcrållcls(~n.

När valfisken vilar sig m ed ryggt•n ö,·cr vallcnytan, sä tar förbifarande sjömän enligt denna h onum för en ö. Dc lägger till , s tiger upp på den och tä ndc1· upp cn eld för a tt koka sig ell mål. Så snart valfisk en kiinncr viirmen dy ker han med d c111 i djupet. Dennn beriitll• lsc ä te rger Olaus Magnus i s in His lurhl om dc nordiska folke n 1555 och avbildar scenen i sin Carht Marina. bild 20. Sist i gruppen bia n eJ dc nu a,·handladc figu rerna framträder en fågelliknan de gestalt m ed kvinnobuntd . Detta ä r en s i r c n. l de olika upplagorna av Physiologus skildras s irenen · ge talt på olika !lätt ; å n ä r det !>Oill hä r hälften kvinna hälfl en fågel, iin som sjöjungfrun hä lflen fi sk , än l"th- r hälflen (\vinna och häsl. Alla tre a rterna döda sjöfararna grnom all söva dem. an tin gen med ljudet frå n en skallande l rumpcl. med sång r llcr harpospel. V å r sjiiju ngfru ä r ~ii i 11 n c !:t t"gentligcn en fasaYäcka ndc siren . Vissa miinniskor likna sirener, säger Physiologus. Oc tränger ~ig in i den Juis tn:l kyrl,an och ställer s ig ·om om dc gjo rde det rätta och fii rföra dc enfaldiga med sin s tämmas vä lljud . .,;]som ~ l tir sk rivd: E tt daligl 1 ::~1 fördiit·var goda ~Inlag.

Dessa rader har velat framma na den ga mla förl'slällning.,. världen bnkom djurhilderna på våra folkli~a målninga r och Yävn:Hicr. Ämnet är rikt och delta har hlo tl gh ·ituågra glitnlnt•.

/ 0


LlTTERATURl-lk~VJSNINGAR.

Lilleraturen om Physiologus är förhållandevis rik, men på svenska hur blott obetydligt skrivits dät·om. Några arbeten må här anföras:

CAm. FoussTRAND, Physiologus eller Den nalurkunnigc. Några blad ur medellidens symboliska litteratur. Ord och bild 1898 s. 28~) ff.

GEoncE C. DnucE, The medireYal bcstiaries and their inrtucnce on ccclesiastieal dec01·nlive art. The journ:1l of the British Archaeological Association vol. X.'\\'-XX\'1.

MAX Gat.DSTAllu, Der Physiologus und scinc Weilerbildung. PhiloJogus Suppl. \'III s. 399ff.

FmEDRICIJ LAI.'CIIERT, Geschichte des Physiologus. Strassbnrg 1889. Wn.R. 1\loLSDORI', Chl'istliche Symbolik der millclnllerlichen Kirehc.

Leipzig 1926. JOHNNY Roos\.AL, Legender och symboler i Uppsala domkyrkas kor

omgång. Stockholm 1907. J. STRZYGDWSKr, Der Bildcrkreis des Physiologus. Byzanlinisches Ar

chi\• H s. 1 re. MAX WELLMAN", Der Physiologus. Eine religionsgesehichtlich-nalur

wissenscbaflliche Untersuchung. Philolog11s Suppl. XX Il. Leipzig 1930.

11


Av W ILLIAM 1\ARLSON

N är l{arlin gick i funderingar över huru han s iwlie ge· stalla d en gäs tgivaregård, som ban planerade på Ostarp till invignin gen av Kulturens Gammalgård 1924.

,·nr han gansl<n snart på det klara m ed hur ban ville ha den . Sedan länge fanns i Kulturens samlingar en ukvar eller:.td leeknig av den så kallade 1~aliuan i Arlöv, det gamla värds1tuset vid lan dsvägen Ma lmö-Lund, bild 1. Han tvekade inte länge in för iden att taga denna som förebild. Och bättre kunde. han väl knappas t ha valt, en typisk skånsk korsvirkeslänga med haiJulaksfnll och respeldabia a nor som traktedngsställe. Det är måltiinda inte många besöka re på Kullurens Östarp bcJtant, all dess ~ gäslis ~ är en visserli gen på gru nd :av fö rhållandena modifiernd lwpia men dock en sådan av den gamla t Ka linnn • i Arlöv.

72


Vid förklaringen av namnet ~ Kalinan » höll sig Karlin tiiJ en av de tydningar av det säregna na mnet, som är vanligast bland gemene man. Den berä ttar, alt kröga rfar ofta brukade s tå i dörren, medan ba ns dräng i olika ä renden höll till nere vid landsvägen. När så någon vägfarande bl ev synlig, skall krögaren ha ropa t till sin dräng: »Kall in han !» En annan version av samma förklaring ger oss lantbruka ren Esbern Andersson i Arlöv, som berä ttar: )) Har han h örd vaJfor dc krued fick namnet I{alinan ? De haddc gåd ti po de viscd, ad där va en dränj å pnssa öjen. Så når tUlr va nån å k om for bi, sä kom kn1månnen ud, så skrä j ltan te dränjen å sa : Kalla inj han. - Så sl<a n :unned va kommed igennom dc; så fi ck de krucd hidda Kalinan. » En tredje ger en burlövsbo, som m eddelar: »Di sad te bors å drack öl å brännevin, å så lo di en bägn re gå ronge om bored, där fick di småga. Når där kom nå n udaoforr, så riHte krum annen: Kalla ing hnn! • Enligt den språkvetensk.n,pliga sakkunskapen ä r emellertid denna etymologi omöjlig. En annan tradition k ommer namnets ursprung litet närmar e. Den förtäljer, att här skall en gång i tiden ha bott en krögare, som h ette Kalin. varfö1· han hush·u vanligen gick under n amnet »l{alina n ~ och efter hand skall uttrycl;:et »alt gå lill l{alinan » ha blivit liktydigt med att gå till k rogen, som alltså på detta sätt skulle ha fått sitt till synes underliga namn. Hur namnet verkligen uppstå tt, få r man emellertid ett bestämt besked om när m un undersöker värdshusets ä garelängd, som vi nu skall göra.

Förs ta gången detta ställe omnämnes i påträ ffade handlingar ä r 1705 i Burlövs församlings 1\atekismilängd. Här bodde vid denna tid ryttaren Gollins änk·a med en piga . I samma församlings kommunionslängd från 1715- 16 förekommer hon ('j , varför m a n få r antaga, a ll hon antingen är av f lyttad eller död. 1739 förekommer för första gången benämningen CaW!1Shuset på denna fas tighet, sannolikt efter den då för länge sedan döde ryttaren Collin. (Betrkiffandc förändringen av a till o i Collin jä rnför colla tz <kalas och i skånska dialekter lw mmod < knmmod.) Nu bodde hä r en T-lons Bengtsson.


Ända fram lill l 75 7 finner man honom ensam bosatt h är med sin hus tru Gunilla, m en fö ljande å r hor här också en Erik Christensson med s in hustru, lians Bengtssons dotter Gunilla. 17()5 var Hans Bengtsson död och hans anka delade Ull huse t m ed familjen Chris tensson. l i70 upptages i Gallinshuset en Admn Andersson och två änkor, hådn m ed namn d G u niJJn, mor och dotter. Erik Chris tensson ,·ar nämligen ocksa dötl vid del lngl'l. Den yngre änkan bildade emellertid snart hjonclag m ed den nyinflyttade Anders.~on och omtalas 177 l som hano; hustru. Den omgifta Gunilla förde fem barn med sig i sill nya äl\lensJ,ap men också hus och mark, ty h ennes avli dne make hade 1766 förYärvat •skattcgatehusplatscn • n :r 11 , 1\allinskrogcn då kallad, och krogröreh;en hade tydligen anor från tidigare inneh avare. Antagligen hade redan Hans Bengtsson börjat denna rörelse, om inte dess a no •· rent nv kan ledas ännu längre tillbaka i tiden.

När Adam Andersson lämnade Kallinskrogen vet man inte, men t 793 sa lt där en krögare vid namn 111cins Rasmusson If. 1748, d. 181U), som dctlu å1· fick fas ta p:i c tl s lyeke jord inköpt från frälseegendomen Ar lövsgården (egendomen Arlövsgården bildades 1789 genom su mmnnslngning :w hemmanen n :r 8. 9 och l O), varifrån han längre fram förvän·ade ytterligare några tunnland. l;lorn honom och hans hustru omfa Uncle familjen e tt par flickebam , ~farna och Elsa.

18 1 i gifte s ig Elsa med en Måns Olsson frän l\1a1mö, som cflPr giftermåle t överlog rörelsen på , J(nlli ns krogct•, under viikel nnlllll den då omlalns i hnndlingarnn. Han fortsatte a ll ulvidga rgendomcn i det han 1817 inköpte e tt jordområde U\"

en Lars :\1ånsson, varav en del dock av en följande ägare ä tc~

frå nsåldes. Äktenskapet ulev nv kort varaktighet, ty 1\lam OJ son dog redan i mars l81H. Men hans änka fann snurl en ny liYs lcdsagare i grannen Jöns .:tndersson, iinkcma n seda n några är tillbaka. l över tjugo år drev dessa d\a llins krogct :. . 1842 nvled hus trun , bild 4, m en redan följanclc flr giflc änkemnnnen om sig med c 11 Elisabet Henning frå n Malmö. som tl1·tta ar t'lylla<ll' ut lill • Carolin~hu<;CI . ~om dN henämnes i


Burlövs husförhörslängd från denna tid. (Efter denna Elis::~bel Henning iir egendomen E li sC'lorp i Arlöv uppkallad. byggd 1864.)

r en h andling fn1n början :l\' å r 1820 m eddelas, ull krögaren J ep p a Olsson t i Il sin S\'iirson J ön · Andersson, Elsa Olssons a nrlrr! man , s:\lt s in ägo riill till ' Kallins krogcl •. D~t det ju gå tt i an · till Elsa Olsso n frå n h r nn es föräldrar, lutn vä l den rutförda tronsaktion en endas t förklaras på de t \'isct, all Måns Olsson hos s in fad C' r J cppa Olsson gj orl ~ torn lå n och att dennes inleclmingar i fas ligheten till s lut blivit s:'i avsevärda. att J cppa Olsson blivit den verklige ägart>n av fas tigheten. Jöns Andersson va r i verkligheten icke J eppas svärson , uta n gift m ed dennes S\'ärdo tte r . 1821 fick Jöns Andersson och hans hus tru f n la på d~alioan ., och därunder hör :1 nde jord.

I över fyrtio ur hade J ö ns Andersson drhit krogrörelsen , niir han 186-! försålde ~ 1\aliu:::lll ~ e: ller .. J~at·olinan • , som den i en n ågot u ppsnyggad form nu också kaUadcs, m ed tillhöra nde jordb ruk. Den nye iignrt•n blev en !'nickaremästare J. F . Bengt sson frå n L\IIHl. Hetlan 18()8 \'lindrade em ellertid n~·a

kiip eh andlingar p:\ vii rdshust'l ~ 1\alinan ~ genom hä ndertia på respektive m y ndigheter. Dr nna g:,ll ft , ·nr del en tYils Nilsson, 1-oom fick fas ta p å skattccgendomr n 1\nllinskrogcn eller • Kaliuan 1 och därunder ly dande jo rd. Följa nde å r Iii t denne avskilja och försälja de t m es la a,· j orden till Sockerfabri ksaktiebolagel i Arlöv. Det är Sockerfa brikens nuvarande p al'k och d en s. k. l'iäktcrgalen s trädgård väs te r om Lund~H·ägcn ,

som m olsvarar d et 'OllH<hk :\ils ;\ ilsson. cl :1 a vhände !>ig. Köpes umman erhöll Nilsson d ehis j akti er , som seelerment råk ade lite t illa ul. I april 1873 rapportel'adc han nämli gen till SockcJ-~'lkliebolagels ledning, alt rå ttorna hade ätit upp ltl'

a ktier t itl ett sammanlagt n ominellt värde av 600 rdr rmt. Sa hänsynsfull n hade dock dc hä rjande djurr n varit. all dc lämnat Jn·ar de hörn, dä r nkticnumren voro tryckta, \'a rför k rögaren fick nya aktier. uta n all dc gamla l1ehövde eft erlysas e ller dödas. 1874 gjorde han sig k vilt h r l n kro~l'n och den jord . . .;;om d;i ännu h örde Lill dcnsnmmn. vilkl'l a llt fiin·i\ rY~HI P' !\ \ '

75


Bild l. • .1\alinath i .\rluv efter eu akvarell frlin 1835, sign. l. l. Wahlgren. 1\. M. 21773.

en H. Andersso11, l>Olll förefaller ha varit en driftig man aY traktörsfacket J Skå.ncs kalender för 1878 (sid. 403) läser man under rubriken »Handlare och näringsidkare», att ha n är upplaxerad till en å rsinkomst på 800 r<lr, en icl{c föraktlig summa den liden med en helt annan köpkraft i penningen ä n vad nutilldags är fallet. Det Yar under Anderssons lid, som det gamla värdshuset, bild l , 1~7l> brann ned. Han lät emellertid omedelbart återuppföra del, Y:trvid huset fick del utseende det alltjämt har, bild 3, dock med undantag för ,·crandan, som är aY senare datum. Från det gamla eldhärjade Yärldshusct finns en del handslaget tegel kYar, som nu är inmurat i fasaderna, samt brunnen på gården. Vid den senast företagna restaureringen :w byggnaden har man låtit sätta in en modern typ av fönsterbågar, som mycket illa h::~rmonicrar

med huset:.. arid lek lur för övrigt ocb anc,·ärl skämm(' t· den un.

i H


Bild 2. Oljemålning p:i duk :w • 1\alinan • . 1860 -talct. Pri\'al ägo.

Andersson säges, när han lämnade Arlöv, ha flyttat över till Köpenhamn, där han någonstädes i hamnkvarteren skall ha s tarta t en ny krogrörelse i en lokal, som han till minne av den gamla också döpte till »Kalina n ».

Under Anderssons senare å r på ::. Kalinan ~ försämrades rörelsen ur ekonomisk synpunkt. Den huvudsakliga orsaken härtill torde ha varit, att han förlo rade sina spriträttigheter. Hur detta tillgick har en gammal infödd arlövsbo berälla t. Under en svår snövin ter hade snöfogden, som samtidigt var kommunalordförande, ett snöskottarlag i gång för att hålla vägen trafikabel. Det var snöstorm och kall t och snöfogden ville bjuda sina manna r på kaffegök på »Kalinan , , som han också gjorde. Krögaren tillät emellertid inte, alt serveringen skedde i stora salen, som snöfogden vill e, utan hä nvisade sällskapet till den betydligt enklare tredjeklasscl'vC'ringcn i d<'n iinda av

Il


hu e l, !lom n~ t te al .Malmö. lliirÖYCr bl c Y emellertid kommunalordföranden så förtö rnad, alt h an på nästa kommunalstämma genomdrev, att spriträtlighelerna drogos in. Della beslut h ade hrlt na turligt l'l\ menlig inverl•nn på krogrörelsen och den s ta ckars drdshusvärden fick ~1 111 minch·e skiil nll rosa sin mQrknad. Snöfogdens hämud b lev hörjan lill s lu tl'l p:l Anderssons krögarskap i Arlöv.

S:'i mycket Hlskvärdarc t~·cks rmcller ticl Andersson h n varit m ol de göingska färdemånoro och andra nordskå nska rescnäJ·cr uv snmma kategori. Det berättas niim ligcn , a ll en son till honom, J öns Andcrs<;on. som srde rm cra hlrv prästman och tog s ig namnet Buren, fic k kallet i Örkrlljunga och Fagcrhnltc; församlingar lack vare det, a tt församlingarnas bönder g:w h onom alla s ina röster, em edan hans fad(•r , l•rögu ren p:"t • Kalinan 1, S!l väl mottagit och förplägat df•m undl' r deras :Malmö-färder.

Ännu ett par gånger skulle den gamla krogen ski ft a ågarc. först då Hans Andersson 1883 överlät densamma med tillhörande jordägor till Cor / Palmquisl på ?\ya Sege. Den nämnes i dessa köpeh andlingar forlfarand c •Skattecgt>ndomt:'n KaBinskrogen, iivcn Kalinnn kallad • . Palmq,·i. l förs~ildc t88R . Kalinan » fö r t'lt pris :1\· 20.000 kr. till Sockt:r/flbriksakli<'bolaget, som sedn n dess nlllså innehar hela del g:unl11 krogstället. Oårmed h::tde ~ Kn l inan • spela l u l sin ro ll som värdshus. Byggnadt'n togs i bruk till tjänslemanoaboslädt'l". ' 'arjiim tc ett mejeri imättn<lcs i södra delen, som drevs några år i h örja n av 1890-talet.

Den iildsla kiinda bilden av »I\ a linnn ' iir l'll akvarellcrad teckning fr~tn J l33f>, som ingnr i Kullu1·cns samlingar, bild l.

Den visar en vnnlig s k:'in~k k orsvirkeslänga med krog- uch bostadslokalerna till viinsler och ekonomibyggnaden till hiiger, a llt under ha lmtak. T roligen från 1800-taJets mit t hänör den å hild 2 framställda oljemålninge n nv sn mmn värdshus. Sedan 1835 har d el gamla huset utvidgats med clL par h almtäckta flygelbyggnader, som vette å t Lundnvägcn. I en uv <l<· tillbyggda flyglarna, san nolikt dC'n norra. ,·nr halsalen eller

i k


llild 3. •Kalinan • i modern tid. Scdan detta foto togs har verandan rivits och fönsterbågarna omgjorts, så at t de nu innefatta endast tv!t

hela rutor <>fler modell av modern fönstcrarkitektur.

festsrlien inredd. Här firades många fester i sa mband med slädpartier, fastlagsgillen och i senare tider även bröllop och undra familjefester. Om den fasta ·och lösa inredningen hur man inte mycken vetskap. Det har meddelats, att ett av rummen kallades »gyngastu'an », efter allt att döma efter de göingar, vilka på väg till Malmö för a tt saluföra sina hemgjorda produkter, som stegar, korgar, pumpstockar m. m., togo in här för att övernatta . Vid ett så livligt stråk som Lundavägen kunde naturligtvis inte alla få husrum på gästgivaregårdcn, utan m ånga fingo söka sig nattlogi ute i gårdarna i Arlöv, Burlöv, Tollarp o. s. v., där de då i r egel hade sina stamtillhåll. Här fingo dc i allmänhet hålla till ute på logar eller liknande

79


uthuslolwlileler. Ej sällan :.lunnade de flera dagar, vunJigeu sysselsa tta med att borra ut pumpslocka r eller förfärdiga anna t nyttogods i trå. Då dc drogo sina fiirde igen, go ttgjorde de värdens \'älvBja med att lämna honom de spånhögar som bildats un der ~Hbt'lel, ell Yälkommet honorar ur eldningssynpunkt. Som tnck för husrummet fick bonden också spillningen efter deras hästar.

Niir efter det gamla husets brand 1876 de t alltjämt kvarstående uppfördes, bild 3, inrymdes efter utsago från ännu leva nde personer, som voro med vid denna lid, i dt' n norm delen av detta den slom fes tsalen och dc finare serveringslokalerna. Vid en senare invändig r epa ration av denna del av huset kom nu några målningar i dagen. Då dc emell ertid icke lär ha haft något kons tnärligt värde, ble,·o de å ter överlapctserade. De skulle ha utförts :w en avsigkommen artist, som i honorar för sitt nrbete fåll ett å rs kost och logi gra tis i gästgivaregården. Hans namn har helt fallit i glömska. På den södra ändan av huset, den som vetter mot Malmö, var det egentliga »syppakrued ~ jämte lokal för spritförsäljning. av befolkningen gemenligen kallad »böttestu'an • (byttcstugan).

Dr t vm· emellertid inte bara landsvägens färdemän, som tog in på »Kalinan » för att stärka sin kropp med ett mål mnt eller nallvila eller kanske bådadera. Vi ha redan sett, hur även ortens invånare utnyttjade stället. Hit gjorde också malmöborna alltemellanå t sina utflykter. Författarinnan Annie Akerhielm berättar härom i en beskrivning om sill fö räldrahem vid Ostergatan i :\Ia lmö och sommarnöjet vid Sjölunda. På tal om det seno re skriver hon: »Medan trädgården ännu var oskönjbar för andra ögon än hoppets, kallade elaka vänner stället för Ingalunda, hvilkel senare i mån av tillväxt förändrades till Någorlunda. Icke desto mindre inbjöd han (fadern) vänkretsen till en invigningsfest; man promenerade ditut och fann vederbörliga förråd of spirituosa , men intet annat. Man började bli hungrig, när det led m ot natten ; då förklarade min far att bordet stod dukat - pä värdshuset Ka linan vid Arlöv. Somliga gjorde uppror och återvände till staden; några följde

80


Bild 4. Gravvård på Burlövs kyrkogård rest av värdshusmannen J. Andersson p:i >Kalinan> över hans första hustru.

värden på den nya fotvandringen och framkommo med synnerligen god aptit. »

Det var mödosamt att ta sig från Lund till i\lalmö eller vice versa, innan det blev järnvägsförbindelse mellan de båda städerna 1856. Ett elakt rykte påstod, att för en student tog det hela tre dygn att färdas däremellan. Mest tidsödande lär i det

81


faJit-L inte själva vugen ha varit ulan krogarna längs denna, ly a lla skulle besökas och deras antal var inte mindre än sju. Från Malmö Tälma t var den första frestelsen krogen vi d Värnhem. Nästa hette Nya Sege. vnrs byggnader alltjämt finna,s k\'llr, och diireftcr Gnmla Scge, sedermera kallat Segeholm , beläget vid avtagsvägen till Arlövsgånkn. Så nådde mnn p:"t Kalinabro11 över Segeå fram till •Kalina.tl • . Arlöv ex isteradt• inte på den lid('n som samhälle utan t'ndast som hy med etl tiotal gårdar. De kallades i regel av orlsbefolknigen ArlÖ\'!<husc.n, en benämning som ännu så sen t som omkring 1900 någon gång förekom. Först efter sockcrfabJ·il\ens grundande 1869 började uet nuvarande Arlö,·s s::nuhiille cJier hand växa upp. Giv<>tvis har den mellan ~lalmö och Lund 1856 anlagda järnvägsförbindelsen haft s in stora betydelse men egentligen först efter 1871 , från vilket år Arlöv fick slalion. Efter •Kalinan • kunde man göm nästa anhalt på H vilans giistgi'"('ri i Kabbarp, där numem fo lkhögskola n li ggt'r. t:ndcr den återstående vägen till Lund erbjöd!' lillfällc nll s tyrka sig i Uppåkm och slutligen i Ifjärup. Av dessa ~ju ,·ärdhusanläggning:tr hnue •J\alinaiH rykte 001 .~ ig all uri\":t den största rÖI'(•Iscn.

Man förs lår, att på de11 litle n ,·ar ('Il resa LuiHI- ?\lnhllö ingenling fiir svaga sjiilar nlt l:(l' ~ ig på. \fan behövdt: sa nnt:>rligen hi\de råg i ryggt•n och en stark karakttir för ntl scglt, rält m ellan frestelsernas Scylla och Caryhdis. I och nH:u jtirn · ,·ägens tillkomst ryckles \'äl de flesta undan dessa Jands,·ägcns lockelser och med lie muderna kummu nikationemas lilll\oms t hade ju också dessa näringsstiillrn sett sina bästa dagar.

1\."\LLOR

Otryckta:

Samlade utdrag ur· Burlövs kyrkoarkiv rö1·ande >>Kalinans~ ägarelängd, Stadsarldvet, i\lalmö.

Manuskript till en tillämnad minnesskrift över Al'lö\'s Sockcrfnbrik, Svenska Sockerfabriks A.-B:s arkiv Malmö.

Uppteckningar i Landsmålsarkivet, Lunds Unh·crsitet, Lund.

R2


Tryck/u:

lNGE~t.Ul b GERS, Värdshuset Hvilan. l llvilans elev[örbunds ärsskl'ift 19-12. Lund 19-12, sid. 3-22.

A:-.~JE Au:nRIEL~r. E tt gammall hem j ~lalmö. r Från gamla skånska hem. Minnen upptecknade av frunder och v:'\nnl.'r. Snml. och utg. aY Pontus Sjöbcck. Lund I92G, sid. 33- l:i .

. \lln dem, genom vilkas förmedling jag n;\tt dc a1·kh·~diska kiillorua, fröken A. Cnnnc, fiL doktor Jngcmnr lorters och stadsarkivarie Leif Ljungberg, som också liimnat mig :Hskilliga andra upplysningar, ber jag få betyga mitt Y:ll·ma tack. Min t:lcksnmlwt riktar sig ocksu till h errar Joh. Björ ck, den ''Hale 85-åringcn med det levande intresset för sin orts historia, och Frnns Ekström, Arlöv, som båda muntligen meddela t mig en del minnesbilder rörande >> Kalinam> från 1800-talets senare d el.


D el vnr förs t på 1500-talct, som mun mera allmänt började lrycl<:'l almanackor, och de t var inte förrän l:lngt senare, som de hlcvo var mans egendom. Tidigare an

vände sig all mogen här i Norden i s tor ul5tl räckning :w c-n sorl s evighetskalender i trä, niimligen runs taven.

Runstaven b estod Il\' en stav eller bräda p lt vilk('n en d('! skaror och tecke n ,·oro inskurna , och med vilkas hjälp man kunde berfikna vccko- och h elgdagar, månfasemu m. m.

Si n omsorgsfullaste utformning fick runstaven i östra S\·erige. Dc dnnska och norska stavarna ha dagarna markerade blott med skå ror , mch dc östsvenska beteckna årets dagar m ed 365 runlecken dc första sju runornu i runraden upprepade 5:.!

S t


gånger + en f-runa. Dessa rnntecken motsvara de s. k. söndagsbokstävcma - f-runan svarar alltså mot A, u mol B, b mot C o. s. v. - och vcl man årets söndagsbokstäver, så kan man se vilka av årets dagar som äro söndagar.

Parallellt med dessa 365 runor löper en annan gles~1re runserie, som omfattar den n mliga runradens sexton typer + tre tilläggsrunor upprepade i en viss ordning. Dessa runor molsvara de nitlon gyllentalen, med vilkas hjälp man kan beräkna månens nytändningar samt datum för påsken och andra rörlign högtider. På danska och västgötskn stavar tecknas gyllentalen med en sorls strecksiffror i stället för runor.

Slulligcn finns på stavarna en serie bilder eller tecken. vilka angiva helgdagar och andra märkesdagar.

På Kulturen finns en samling runstavar från olika tider och trakt er. En av dessa stavar har väckt mitt särskilda intresse, uämligcn den med knia lognummer 7029. Staveu, som är av bokträ och mycket \' ::tckcrt skuren. är den slörs ta i samlingen - inte mindre än 154 centimeler lång. Den är s\'ärdformig och jiirnskodd i den spetsiga ändan. Vid ell hastigt påseende verkar staven ganska ålderdomlig - mun :.kulle gissa på 1600-talet - men vid en närmare granskning finuer man, all den måste nna betydligt yngre.

På slavcns handtag läsa vi på ena sid:-m dc nitt on gyllentalen tecknade med runor och på den motsatta sidan - likaså med runor - söndagsbokstäverna för de 28 å ren i solcykeln.

Gyllentalsklaven är den för de östsven ska stavarna vanliga. J\lavcu för solcykeln börjar med runtecknen o r (= D E) -

Yanligen söndagsbokstäverna för 25:e året i solcirkeln - och slutar med k (= F) - vanligen del 2-l:e årets söndagsbokstav. O. v. s. klaven iir korrigerad, så a lt den stämmer för nya stilen under 1800-talet.1

På runstavens breda s idor finna vi själva kalendern med dagrunorna något under mittlinjen, under dessa gyllentalsrunorna och ovanför mittlinjen tecknen för märkesdagarna. Ena sidan (A) omfattar J/,-1

/ 7 och motsatta sidan (C) 2/r-31/,~DagrnnonHJ firo dr fik ö~Lsvcnskn runstavar vo nlign.


Vissa av lcclwen för märkesdagarna bära prägel av a ll Yara ris lade efter någon !ryckt förl aga. Detta gäller t. e:"<. den sträJandc solen , ·id den 1/~ . ollonet vid den ~n/~ , släden vid d('n °/1: .

vilka vi ej Merfinna på gamla folkliga stavar, bild l. Gyllentalen ä ro k orrigerade, så a ll runan f (= l) s l:'ir vid den

l :c janua ri, i (= 9) vid den a:c jnn. o. s. v . (se tabell l ) . :\Il

gyllen ta le t 1 skulle s tå vid d(>n l :c januari föreslogs 177G :1"

Abr. M. Suhls tcdt, men h ans placering av gyllentalen i övrigt l>kiljer s ig frå n den på den här ifrågayarande runsta ven. Någon a nna n runs ta v med denna gy llentalsserie känner jag int e till .

På dc båda smalare sidorna( B och D) upptager denna runs tav två serier avgränsade Hill med runskriven text.

Den ena serien avser m ånaderna, vilkas namn, m ed runoma tmnskriberade till vanliga bokstäver, tecknas så: /Juri, fJUi, blifJi, uarant, hraisi, blumsfri, sumri, rrntij>r, lwusli, b/uti, uinlri, hiuli-kluki. För nujc m;i nad fiuns dessutom en e ller två figurer r is tade, vi lka jag hiir förhi går.

En del av na mnen mo tsvara gamla s ,·e11ska beniimningar p it mån aderna, ehuru dc gh·its en ut form ning som bär typisk väs lnordisk priigcl.

/Juri 'Thor (r)c' ä r ett va nli i:)t namn pä januari liksom gui "Göje, Goja' på februari, och båda :hcrfinnas i våra gamla almanackor· under formerna Thorsmånad och Göjemånad . Likaså mots,·aral· Jwusfi och uinlri almannckorn:1s 1 fijstmå nad och Vinl('rm o\nnd för n'sp. srplembrr och non·mbcr. Det van liga svenska namnet på december är Jul (c) må nad, som iivc11 å terfinnes i almanackorna, vilket pil runstaven illerges m(>d iii u/i. Rista ren hyllar tydligen dentidigare rätt ,·anliga uppfa llningen. att jul h ör samma n m ed hjul. .Ji(mför l. ex. S. Columbus: · Ock wccslu e ij h warför wij Swiinske kalla Juul, Di\rför / al \\'c·rldscns Ljus f då w~indrr om s i j n Hi u ni! • ~

Dc öniga måna<.lsnanmrn på runslavt•n ä terfinna vi i11tc i dc gamla almanackorna. Ga Yi emellertid tiJl dan sken Olaus W orms »Fasti danici » (1648) , så finna vi där rör Sverige uppgivet namnet Blida för m a.rs3 och Varant för npril. Dessa m olsvnra runs lavrns flli/Ji och uc1rant.

XI i


Dild l. Tre delaljer av rnnsloven med lcclten för solen \'id den l f 3

ollonet ~h och släden ~/ .:. K. M. 7029.

87


Alla de hittills behandlade månadsnamnen finna vi liven i kommentaren till Finn Magnussons Eddaupplaga (Köpenhamn 1828) . Han upplager dessutom efter M. Celsius' •Computus ecclesiaslicus., (1683) Blotmånad för oktober, den enda motsvarighet till runstavens bluti, som är mig bel{ant.

Runstavens anti/Jr 'andtid, d. v. s. skörde-, bärgningstid' (= augustJ) motsvaras närmast av W orms Skörtant och det isländska Heyannir enligt Finn Magnusson.

På runstaven betecknar sumri juli, men i de gnmla svenska almanackorna liksom i danskan är det juni som h eter Sommarmånad, resp. Sommermaaned.

blumstri är på runstaven = juni, men i dc gamla almanackorna - det enda stället, där jag funnit något liknande namn - är det maj , som heter Blomstermånad.

Återstar så blott namnet på maj: hruisi, som är mycket dunk elt. Maj kallas i de gamla almana ckorna Lövm ånad eller Blomstermånad, men beler i regel Maj eller Majmånad, vilket även ä r fallet i danskan . De av Magnusson upptagna isländska namnen för maj äro Harpa, Gaukmånudr, Sädtid och Far

·dagamanudr. Namnet tycks vara konstruera t av ristaren, och vad det egentligen betyder är svårt a tt säga. Möjligen kan h-runan vara en felr istning för en g-runa, samt a + i beteckna ä - a lltså: gräsi -och motsvara almanackornas först på 1700-talct införda namn på april : Gräsmånad. Vi få då almanackans namn för april, maj , juni = runstavens maj, juni, juli. Det är denna förskjutna serie på tre månnder i följd, som gör, a tt jag vågar förutsätta en f clristning.

På fältet för december står förutom hiuli även ordet kluki. Möjligen motsva ra r detta del gamla danska månadsnamnet Glug eller Glugmaaned - det senare å terfinnes även hos Finn Magnusson. Glug betecknar dock i regel janua ri men kan möjligen motsvara en del av december och en del av januari.

Den andra serien om tolv fä lt upptar följande text: alfheimr, ualask ialf, sukuubekr, klapheimr, prym/Jlleimr, breipablik, himinbiork , follw anlcr, klitnir, noatun, lcw/Jui]Ji, yfwlir.

88


Bild 2. Runstavnr i Kulturens samlingar - liing.sl t. h. den i d enna uppsats a,·hnndlndc.


Del är namnen på de gamla fornnordiska gudaboningarna, nämligen Alfhem, Valaskiah, SökvahLick, Gladshem, Trudhem, Trymhem, Breidablick, IIimin.bjorg, Folkvang, Glitner, Noa tun, - Ydalarna. Två av s tavens namn - prympheimr och lanfJUi/Ji - verka dock något egendomliga. Det förstnämnda i'tr tydligen en kontamination av Trymhem och Trudhcm. Det senare avser Vidars boning. I eddadikten Grimnismal s l:il' Yida1·s land vitl i ~ . vilket tydligen har lästs som •Vidars Land

\'idi • . Denna läsning finna vi emellertid inte i n ågon Eddautgåva, men ris taren har siikerligen fått formen från Finn Magnussons Edda-1-ommenlar, där han på sidan 494 ha r formcrna L:mdvidi ocb Land,·ij)i. Han översiiiler dem med 'vids träckt område, Vidars hemvis t'.

Men vad ha då dessa namn alt göra på runstaven? Eli par figurer kunna ge oss en ledtråd. T samma fäll som namnet uala.~kialf se d en bild av en man, som böjer sitt ena knä och håller c> ll förcm ~tl i s ina framsträckta hiinder, och vid namnet söktwbeJ~·r två fiskar , bild 3 och 4. Vi gissa, alt det förra belcd:nar Vnllu manncn och del senare F iskarna i djurkretsen. Delta bekräftas av all des);a namn slå just vid dc veckor, i vilka solen genomlöper m olsvarande stjärnbilder. Namnen skulle sålunda - enligt ordningen i djurkretsen -mulsvara följande zodiaktecken:

!Hl

(l /[heimr - stenbocken ualaski(l/[ - Vallumannen sökuabekr - Fiskarna klapileimr - Väduren prymJ>lteimJ' - Oxen breifJublik - Tvillingarna ltiminbiork - Kräftan folkuankr - Lejonet klilnir - J ungfrun noatun - Vågen lanJwipi - Skorpioncn och y)>alir Skyll en.


Bild 3 och -1. Dctaljl'r l'riin runsla\'CIIs smulsidor med tecken fiir Vattu mannen urh 1-'iskarnn i djurJ..rciSI'II.

Den förste, som - mig Yctcrligt - Hitil gudaboningarna molsvara djurkretsens tecken, iir P . H. Ling i • Eddornas Sinnebildslära • (1820), diir han p:i ss. 176-177 säger: " · .. ~len dessa boningar, som i Säm. Edda uppräknas, äro tolf till antalet, och heta Thrudhem; Ydalen. vValaskjalf. Söqwabeck. Gladhcm, Thrymhcm. BreidabUk, Himinborg, Folkwang, Glitnir, Noa tun samt " .idars land. Dessa hafwa l ika antal som dc tolf tecknen i djurkretsen, och swara kanhiindn bättre till dem, iin till de nio Himlar, som "•nta nämner .... >

Dessa överensstämma dock ej mrd runsta ,·cns serie. Gä Yi l'mellcrlid till l\ lagnussons Edda-kommentar, så finna vi all han varil inne på samma väg, och huns sammanställning stämmer rätt väl överens med runst:wsristarcns. Han jämför sålunda Alfhem med Stenbocken, Valaskiah· med Vallumannen, Sökvabäck med Fiskarna o. s. ,.. Han säger även, ntt de angh·n ?('Il tid, då solen genomlöper motsvarnndr tecken.

III


Det är sivetvis h ypoteser, som Ling och Masnusson hiir uppställa, och b åda yttra sig mycket försiktigt. Ling: • ... kan-hända .... »; i\Iagnusson: " · .. enligt vår m ening .... • Man känner ej heller några fornnordiska kiH!or, som kunna bekräftn antagandena . 1

Efter vad sum framgått U\' förtgf~ende granskning kan m an draga följande slutsatscl':

Runstaven är skuren - åtminstone dclYis - efter tryckt förebild.

DeL k orrigerade gyllentalet tyder på, all staven Ut· ris tad t'fter nya s tilens införande i Sverige, och den korrigerade klaYen för· solcykeln v isar på 1800-talet.

Sta,·cns många överensstämmelser med Finn Magnussons Edda-kommentar tyder på, nl l rislar!'n hnr känt till denna, och s laven kan då ej vara tillverkad förrän tidigas t år 1828, då nämnda kommentar är tryckt. Eftersom Magnussons kommentar år skriven på latin , så iir del tydligen ingen allmogeman utan en lärd per on, som rislat staven. Av mimadsnamnens former alt döma, h:Jr hnn iivcn varit kunnig i isländska.

Stavcn är säkerligen en av dc ~isla som ristals i Sverige och syn es ha tillkommit av rent kuriositetsintresse. Den går hra i s til med den •götiska • a nda som ä nnu fram på 1830-talet ,·ar s tark. Yi hc·hövn bara Hinka på T egners eller Geijers diklnin~ eller dc IJUrn med runinskrifter, m· vilka Götiska förbundels medlemmar drucko vid sina sammankomster. 1\nnskc är del rentav en uv detta förbunds medlemmar, som i\r upphovsmannen till denna runstav, som vi kunna kalla »götisk • l

NOT lm.

1 För· beräkning av ett ftrs söndagsbokstav gäller: Till å rtalet !tigges 9. Den crh1'tllnn summan divideras med 28. Det överskott n~<•n fnr Yisnr drn plats i ld<wcn, diir man skall sök:.. söndogshol;


~la\'l:ll fö r :~rct. \"iii IIIJII l. ex. vet;,~ !:>U ild:J):!!:>UOk:.lavcn f tJI' ,tr 1~1'.!

få vi följande utr:ikning: 1832 + !l

18 11 : 2R .., G.l lUS

llil 1 10

överskoll 21

Som n:r 21 i klaven :finna vi tv~• runor h f (eftersom 1832 vnr skollår). vilka molsvar a G A av värn nu v:mliga siindagsboksltivcr. Drt kan hilr anmärkas, a l t den av JoH. T. LtLJt:can:~ i Runlut·a (u tg. 1832) s. 19i atergivna klaven fik 1800-talet är felaktig.

2 »Den ... nntagn:~ släktskapen med hjul ä r av ljudhistoriska skäl otiinkbnr.» ( H ELLOUI8T: Sv. rtym. ordbok, 2. uppl., arl. 'jul').

3 Jfr äY. Blide eller Blidrlma:mcd ( t'ebi'Ual'i) i äldre danskn samt blicl (ä\'l'n - fchnt:'u·i) i dinlckt r t· i Skylls och Oxic hiirndcr i Skånc.

• SIC.a;no Acnrt.t. hnr i 1JSolb11nuns S ljiir nbildct· i cddadiklltingcns myt\'ärld (i Vctcnskupc;-Socictctrns i Lund ~rsbok 1929) sökt slyrk:l :'ll ngnussons hypolrsr t·.

l.ITTF.lt\Tl ' H:

U m t·unc;ta\'at· i allmft nhl•t:

.lon. T. LtuEGnt:i", Hunl iir:t. 1832. Nn.s LnllDERG, Hunslavens uppkomst, i Fatnbul'<~n 1921.

•l ,, Runstaven, en m·svrnsk a·:)dgivart' :'\t S\'rl'i~rs bön· dt'r, i Fataburen 1932.

StGFIIJD S\'E~ssoN, Bondrns [!1·. Slockholm l!ll.i_

Om ö niga bc1·örda probir m:

Stct:no AGnEr.t, Solbanans stj;'imbildcr i (·ddndiktnlngcns myt\'ärld, i VPtcnsk nps-Soclctctcns i Lund :lrsbok 1~12!1.

P. Il. LING, Eddornos sinnebildslära, 1820. Ftsx ~IAG:"ii'SRO:"i, Eddn, bond 3. Köpenhamn 1828.


T,\UELL

ul\·isantlc gyllentalens plnc~ring på runstaven n:r 70211. (Runornas tah·ärden utmiiJokta med sifTro1·.)

:l !:i v.

'# :: c.i .. . .., -:5 - -.; " - c: :::1 u o .., r: - c ..., r.. '""' -r. :;::; .., -: < .., 1-: c !) !l (i Ii u Il

:! 17 !l 17 17 14 :s Il 1!1

:J !l (; (j 1~ :J Il :J JU -l Ii G 17 Il 19 l !l Il s :; (j G 11 J 3 Il R IG G "' H 11 1!1 s !Il i H 3 3 3 Il R IIi !Il ;; :, x 3 Il :l Il 1!1 16 13 9 Il l! l H 5 :. 1:1 :.!

JO Il Il l !l Iii 16 .. 13 l:l :.! Il 19 19 8 tu 111 l:.! l !J g 1!1 M l G :. ;, t:l :! "2 1:1 ! Ii 8 l l :J l :J :! 111 lt) IX 11 x IG IIi :. 13 IX

"' IIi ;; :. 1:1 :! lO IX IX i i IIi l :l H :.! i 1 i :. "! t :l III IK i 1 ;, l ;,

IX 1:1 "! :! l U IX i l;, l;, .. 1!1 "! III :! III IN 1:!

~w III JU IX l i l;,

:.!l IX 111 IX 1 ;, 1:! l:! 2:! i l;, !l H

2:! III i IX i l;, l:! l :! !l

:.!l 7 Li 7 l;, 4 fl l i l i 2;. .. 4 l:! Il 211 l j l :i 1:.! l i I i Ii li :.!i -l 1:.! .j l:! l:! l u l i lj 14 :!X 1:.! l u Ii 14 Il :l :.!9 1:.! l Ii l i Ii l-l :1

:JO !l !l ti :J Il 11 :Il Ii , ..

t mcl1 :1 n 12- 1:1 mnj s l:"tr lillri:.lnl crtcri"tt ett r=:•.

\)l


lL HEDSKAPSTYP E H

Au CARL GUSTAF LEHIIOJ.M

I förs ta hand kunna l \'a hunt<.lgrnppcr siirskilj:1s: imniir j

ninasredskap och inslc'ingningsreclskap. Del har liinge cl iskutcrnls, om de l'nkla näten äro en gnmmnl

r edskapsf:uuilj . Många hiilln Wre. all dC' ~i.rn ::1\' relativt sl·nl datum. D e t som framför :dll talar emo t ('l) hög altler UllSb Yara det fi n trådiga gnrnd. vilkrl man menur ,•:11-a förfiidcr knappast skulle kunnnt ~l.stadkonmw. Ty,·ä r r lämnar del knappa fyndmnterinl<.'t från iildsln liu ingen upplysni ng.

Insnärjningsredskapen om fallar nlln niit eller garn. som dc \'id k ns ternn YnJl.ligcn kallas. Dessa r cdsknp äro alllid lillvcrkndc nY fintrådigt och mjukt ~arn. Dc :1\'. (' . . c;om nl\ll)nrt

!J!)


Gild 21. Sillni\ringnr på hrcdorm1 i Limhnmn.

!>iiger, a tt ~niirja fisken. och niilel mås te dä rför kunna smidigt följa med fi skens rörelser utan all brista. De stå tämligen löst i vattnet. Gruppen kan delas i h·å familjer, enkla och dubbla nät.

De enkla näten, här kallade slå/nät, snärj:l fisken i a11miln het därigenom, att maskomas stolpar haka upp sig bakom fiskens gällock eller fenor. Maskstorlekamn ,·ariern allt efter de fisksorter, som skola flingas. Enkla eller slätnät kallas dessa redskap därför, a tt dc beslå av en enkel nätvägg. De äro insnärjningsredskapens slörsta familj omfattande alla sättnät för torsk, flatfisk , gädda, aborre. sik m. fl. Dessa nät äro vanUgen 1-2 m. djupa och 25 ~~ 30 m. H\nga. De utläggas på varierande djup, vanligen flera i följd i en s. k. länk. Hit höra också alla drivgarn för sill och strömming, de nät som kanske ha den största betydelsen för ckn mänskliga hushållningen.

!)l)


' 91

--


Hilcl 24. Eli l>n~l vid i\land~kusl ~n.

Dl•ss;t nät s ta inte som sällnäten s tilla på bottnen. ut::.n f:L fiirtöjda Yid bå tar eller p rickar driYa m ed strömmen i dl' öv re vatten lagren.

Antreanätel är onekligen ko nstruerat som ett slätnä t, men dess tvåtrådiga bas tgarn är grovt, varför det kanske hellre bör hänföras till en grupp under instängningsredskapen, som också kan ha nätväggar, och som mnn med säkerh et vet är m ycket gammal. Framtida fynd komma möjligen att kas ta ljus över dessa frågor . Med b estämdheL kan mnn pås lå, att h}ir hos oss


llilrl 25. GäddfAn~s t med grim niit i 1\nlmorsund.

iiro drivgarnen bland de yngsta. Deras förstu uppträdande kan hiinförns till svenska r egenters och regeringars vaknande intresse för havsfi ske i samhand med erövringen av västkustlandskapen. s,·enska fiskare kunna som läromästare räkna holländarna, vilka voro föregängsmännen inom storsjöfisket under 1600-talet.

Det är som nämnt framför alll sill och strömming man fångar i drivgarn. För skå nska husmödrar existerar ingen fi sk så välkänd och maln yttig som den fela limhamnsillen. Den fångas i ett slags drivgarn i Oresund. som av danskar och skåningar kallas näringar. Det är i a ugusti och september, som den riktiga Umhamns'>illen kall fångas. Att vara med en na tt på detta fiske är en upplevelse. Ilundralals fi skebålar ligga och slampa och rycka i fö rtöjnings trossa rna till dc ofta mera än kilom eterlånga näringsliinkarna. Alla ä ndbojar och båtar ha lanternor, som skoln varna fartyg för a lt segla över redskapen. Dessa mångfaldiga la nternor i ~tändig rörelse, de s tora lasttramparna och passagerarefartygen, som kryssa fram visande än sina styrbords- än sina babordsljus och blossande efter lots, ljusramperna i ~1almö och Köpenhamn och högt

99


över allt sanunan en s lur och fullmogen augustimåne gör cll fan tastiskt intryck av karneval i Södern. Och så sillen. SLrnx före morgongryningen börjat• man dra. D c väldiga nålhärvorna orma sig in över rullar och däck, självlysande av marelden och prickiga av sjlverkroppar i tusenden och åter tusenden. Det är ett tungt arbete, vått och ka!Jt, men det är en fröjd för en fiskare, när den ena valen sill efter den andn1 halas över rullen. Strömmen hinner under de timmar, redskapen står ute, skjutsa iväg he1a flottiljen lrtngL upp mot Saltholms Flnk. När den sista näringen bärgats, ])lir deL k:lppkörning tillbaka mot Malmö och råoljemotorernas knatter ek:H' i alla tonarter. Det l1ar i sanning alltid vilat ett festligt skimm er över sillfisket i Öresund ända från tidig medeltid , då de hanseatisl-a koggarna lastade sill på Skanörs redd för a lt transportera den till Europas avlägsnaste hörn, och då sll·än dema voro fyllda av handelsmän och fiskare, ett brokigt följe från Nordens alla länder.

De duhbla näten kallas vanligen grimnät eller skoltnäl. Dc iiro försedda med ett eller två stormaskiga nät, mellan vii k a ett småmnsldgl är löst spänt på samma telnar. De avse fångsl av större fiskar, och användas helst i samband med pulsn iug, Gädda, lax och på vissa ställen i Östersjön även lorsk fångas med dem. Genom pulsningen skrämmes fisken med fart p~•

näten, och då den stöter emot det finmaskiga inncrnätct, för han detta framför sig, så aU det bildar en fångstpåse. Grilllnälen äro vanliga i insjöar och skärgårdar framför allt i Östersjöområdet

l Kalmarsund utanför Ölands västra sida brukade man så sent som på slutet av 1800-talet fånga lax m ed grinmät. Det var fisl;;are från båda sidor av sundet, som deltog i detta fisl;;e. Omkring Mårtenstid, när det var sti lla och vackert väder, gav man sig ut med sina enroddare längs kusten. Båtarna följdes åt två ocb två . Laxen höll sig uppe på de utskjutande landr even, och när man närmade sig ett sådant, gällde det alt kvickt komma ut mi tt för och börja sätta. Man hade två a tre grimnät i varje båt sammanbundna och satte till en början i

100


Bild 26. Pulsning i tropikerna. Efter The Nalional Gcogr. Magazine.

Bild 27. Ålryssja med tina från Svartö. K. M.

riktning från varandra parallellt med kusten. Endast en åra brukades, den s. k. svepen, och fiskarena skötte den med ena handen och kastade näten med den andra. Endast ett kort stycke gick man parallellt med kusten, sedan vek man av rakt mot land och avslutade alldeles under detta med sista

101


Uilu 28. Bollcn,garn. Efter Drechscl.

nätet satt i en elegant spiral. De fela laxarna, som hittiUs ostört fått skvalpa omkring uppe l'å gnmdet, fingo nu annal att ve ta. Svepen var på spetsen av bladet förseeld men en träklots, och med den pulsade man från lan d u tåt. Bullret satle fart på laxen ut m ot djupet och näten. Efter pulsningen for man länken runt en fyra, fem gånger och vittjade. Man svepte laxen - en lämplig å tgärd i samband med dess hädanfärd - vilket innebar att nä te t och bägge telnarna lyftes omkring den m ed svepen. Själva fiskemetoden kallades 1> alt

kasle», och tillhör den gamla goda tid, då tjänstefolk som villkor för sin anställning kunde uppställa l;:ravet, a tt utspisning med lax endast finge ske en gång om dagen.

Gäddfångsten med grimnät i samma trakter går fortfarandt~

till på liknande sätt. Man slänger med näten av en vassbevuxen bukt och pulsar från land mot näten.

Utan alt gå in på eu dislwssion om dessa redskaps ålder kan nämnas, alt pulsning är mycket anlitad för a tt skrämma fisk i både nät och andra r edskap. Bland afrikanska negrer och på Sl.jlla Havets ögrupper bedrives pulsning med långa rader

102


----~-J'~ ~~ - .

<.J

' f • l ·-

, - "''" .,-J ~i ..... l

Hild 2!1. llullä ndskl draggarn.

av pulsare vadande i vattnet likt drevfolket vid den terres tra molsvarigheten drevjakten, och man kan utgå ifrån, att m etoden har eu mycket hög ålder.

Instängningsredskapen är den andra huvudgruppen . Det ä r inte bara garnredskap, som är hänförlig lill den, utan l1it räknas dessutom alla de s tora byggnader a,· sten och trä för fingst :n· den vandrande fisken . som vi ldinna från våra rin · nande ,·a llen. Hit hörn också alla r edskap, som äro tillverkade av tråspjälor och fläta de av Yidjor, och som i många fall äro föregångare till garnredskap med liknande u ts<'ende. Denna r edskap fungerar vid fångsten så, att fi sken blir instängd inom densamma. På garnet äro kr:tY<'n nntlra än på garnet i insnä rj· ningsredskapeu. Ganwägg<nna måste vara starka och ogenomsläppliga, och därför användas grön e garnsorter och mindre maskor. Man indelar den i sl illasliicnrlr och r örlig instän!Jllinasredskap.

Stillastaende instiingningsred.<;kctp kan i ~ in Lur delas upp i: redskap, i vilken fisken själv går in, och n•dskap, vilken fisken passivt före. in :w dl'l s lrömmnnde vn lt net.

IO:J


llild :in. IJ ornlhk:HI i Öresund.

Redskapen, som fisken själv går in i, måste ha en ingång så konstruerad , ntt fisken hindras a tt gå ut igen. Del. bäst kända och allmännast använda av dessa redskap lir ryssjcUI och dess mindre fö regångare mjärden. Delta r edskap har en lång utvecklingshistoria att blicka tillbaka på här i landet. Tillverkad av lunna träspröt fanns den r edan i bruk under Maglcmosetid omkring 7 a 8000 år före Kristi födelse. När spjä lväggarnn utbytas mot garnväggar är inte känt. Trots denna förbä ttr ing ha ursprungsformerna i nästan oförändrat skick håJJit sig kva r ända till våra dngar framför a llt i insjövattnen. Både 1800-tals- och 1700-tnlsryssjor kunna va ra helt av garn, men som en sista rest av de ursprungliga sprötväggarna ha ännu på 1900-talet vissa storryssjor haft innersta fiskrummet, tinan, försedd med dylika. Anledningen till detta rudiment är sprötens större motståndskraft mot hungriga uttmr och sälar. En sådan ryssja har museet fått från Svartö i Kalmarsund.

En ryssja är en garncylinder, som hålles utspänd av trägjordar, och som av tra ttfo rmiga nätingångar delas i två eller flera fiskrum. Från den främs ta gjorden, storbågen, utgå som regel en eller flera nätarmnr , vilkas uppgift är att vara trafikJedare för fisken in mot ingångsöppningen. storleken på

lO-l


Bild :H. Bcam-trawl. Efter Hasslöf.

Bild 32. Snurrevadsfiske. Efter Drechsel.

-" --- )el=


J{ilcJ 3!1. l snol~l'iske vid nll'dcltidens sluL Ef!tr Claus ::'-laJnus.

ryssjorna är skiftande. Det finns srn:l CiJifllii"USSjor m<'d lag och bred storbåge och endast en mittarm för fångst a,· lekfi~k p:l grunt vallen. Det finns ryssjor anordnndc sa all dc sl:i verHlwll i ,·atlnet, lukry.<;sjorna t. ex. Del finns storrgs.~jor med en s torbågediameter så tilltagen, att en fullvuxen karl kan s tå t•al< i ingång ·öppningen o. s. v. En del ryssjor ha armarnn monterade mcu sidoannar, så alt dc hihla en förgard. Pft IJotleTJyamell , den sista länken pä utvecklingskedjan, h:-~r

denna förgård vuxit ut och försetts med en nätbollen. :\led ryssjor eller hommor, som de också kallas, fångar man

all slags fisk. Vid kustfiskel har det dock framföt· allt varit ä len, om man satt ut dem för. Denna märkvärdiga fi sit , som måste vandra ut ända till Sargassohavet för atL förrätta sin lek, stryker vid ~<å laroörkrcn » om höstarna fö rbi våra kuster på sin bröllopsfärd, och '' arcnda sund och udde den passerar. är en lullstalion, som tar sin tribut ur sliaran. Dc gamla »ålahommorna• bädc av brtmpa och ullg:un och även deras sentida efterföljat·c av bomullsgarn ha nu så gQtl som överalll ersatts av de större och effektivare bottengarnen , vilka spänna sina pålrader m ed nätarmar och fånsslrum hundratals meter ut från stränderna och kanin lmslerna ändn fi·!ln deras ursprungsott Amt>t'ika O<'h hit.

JO(j


llild 34. NoldraHning i Nilcn pa faraonisk tid. Efter Gardner Wilkinssou.

I floder med starkt strömmande vatten finna vi representanterna för den andra gruppen av s tillastående instängning:-.rcdskap, den i vilken fisken passivt föres in. Vid kvarndämmen och numera även ,·id intagskanalerna till kraftverken bruka sältas lanor, nätpåsa1-, som vända sin av en fyrkantig träram utspända mynning mol strömmen. Nätpåsen smalnar .av till en s trut, som hålles utspänd av va ll cnströmmcn. Denna hindrar också fisken att vända, sedan den väl kommit in i struten. En typ av lanor från 1700-talet, beskriven av .Jacob Gabriel Gyllenborg, kunde vara utrustad med tv:i. korta armar och ingång. På hans tid ~ äro äfwen desse nog bekanta, ly mäsl wid alla fisl<erika stora strömar firu1as dc och äf,,·en wid tltskilliga smärre.

D e11 rörliga insläng11i11gsredskapens särmärke är, all man med den själv söker upp fisken och omsluter den. Inom denna b'I'upp beröra ytterlighrlerna varandra. ty hit räkm1s de största garnredskapen, notarna eller voclarn(l, och clc minsl.a, håvarna.

Den enklaste noten Hr egentligen blott clt nät med g:röHc garn och telnar, som halas fram genom vatlnet medels t linor. l bland kunna dessa notar vara osymmetriska, så att nätet är djupa re i den ena änden än i den andra. Exempel på en liten

107


och primitiv not är det halländska draggarnet, som endast elt par meter långt släpas medströms mellan två båtar.

S törre notar äro ofta försedda med en nätpåse mitt på, kilen eller kalven , och näthalvorna å ömse sidor om denna utgöra då notens armar. Dessa kilnotar men även de större Icillösa not:Lrna räcka från bottnen till valtenytan för att hindra fisken att smi ta fö rbi. Djupet på dem skiftar för den skull allt efter va ltendjupet på de platser, där de användas. Dc gamla stornotarna, som drogs med handkraft, krävde mycket folk , och därför var merendels notdrägl en hela byalagets angelägenhet. Dc drogs från land eller från isen på lämpliga platser, notvarpen, som begagnades år från år. Man fångade vnrjehanda fiskslag med dem, i insjöarna främst braxen, som på bösten och vintern gärna står i stora stim på djupa ställen. I kusttral<terna var det fr amför allt sill och s trömming. Belesf isk fängades också m ed not, och den sortens notdragning ä r ännu mycket vanlig. Skånekustens tobis och skärgårdarnas spigg och löjor fångas merendels med betesnot, vilken ibland som kil har en vävd bomullssäck. En större sydvensk kilnul, som också fortfarande har flitig användning. är den skånskn ~ hornfiska-om. Vid näbbgäddans lek på våren halas den över sandrevlarna från ankrad båt. Den är i släkt med den moderna snurrevaden, en not vid s torsjöfisket i Skagerack och Nordsjön, som också halas från ankrad båt. Snunan har ingenting med själva nolen att göra, ulan är fartygskompassens ros. Fiskemetoden är nämligen den, alt området runt om fartygel :~v

fiskas, innan man flyttar till en ny ankarplnls. Del är effektiva redskap notarna, så effektiva, att del redan

på 1700-talet ifrågasattes, om inte den då skönjbara minskningen i fiskbeståndet k unde skyllas på dem. l sin »Afhandling om Insjö Fisket» skriver Gyllenborg i sambaud med en uppräkning av då brukliga nota r : »Som jag allid funnit No tdrägtens skadlighet, så har jag så kort som möjcligt warit rörd t därom: ty ingen konst är at med not och mycket folk lnmna få mycken fisk, skiämma lekar, och utöda sjöarna, för sig, andre, och efterkommande •. Vad han skulle sagt,

108


Bild 35. Sknfthåvar - riikhåvur, K. l\1. 460Hl och 45322, och • tjejs•, K. :VI. 38867.

om han fått se den moderna snörpvaden eller trålen i :u·bele, ~ir inte gotl alt veta. Snörpvaden är den största ·och trålen en av de effektivaste garnredskap, som någonsin bruka ts. En snörpvad är bortåt 500 m. lång och 100 m. djup, och man kan ledigt fånga in ett helt stadskvarter inom dess nätväggar. Man tar emellertid helst sill och makrill med den. När ett sillstim påträffas, ringas det m ed vaden, som sedan snörpes

109


~amman i botten, så att den får formen av en jättelik hå,·. Om man vill kalla trålen för en jättehåv eller man kallar den kilnot med korta armar, kan vara en smaksak. Den släpas efter fartyget och skrapar rent på havsbottnen. Den tar rubb och slubb. Så ung den är hos oss, den kom i bruk först de sis ta decennierna nv 1800-talet, har den redan bunnit fånga första plats både på väst- och östkusten i sin nätpåse. Lags t iftare och diplomater ha redan haft bekymmer för den , och tlen m esta fisk , so m saluföres, är trålfångad. Den engelska •heam-trawl en », som kuttrarna seglade med på bankarna i Nordsjön tir dess äldsta skepnatl. Som uttertrål, släpad :w å ng- och motorfartyg, upp träder den i dag.

Vi kan inte lämna notredskapen, utan att ta en titt på deras äldre his torin. Det är sannolikt, att den här i landet går ti llhaka till allra äldsta lid. Vissa forskare anse det 6000-åriga ga.rnrcdskapc t från Antrca vara en not tack vare garnets grovlek. l så fall är delta del äldsta belägget. Visserligen är det en lucka i vårt vetande ända fram till vikingatiden, då slu·iftligu urlmnde'l' omtala notfiske, men det betyder j u in te, aU noten var okänd varken för brons- eller järnålderns fiskare. Under medeltiden är noten ett vanligt förekommande redskap, mot slutet av denna p eriod kanske det vildigastc garnredskapet Claus Magnus om talar notfiske, som bedrevs både sommar och vinter, från land och från isen, där man t. o. m . brukade använda hästar som dragare för nottågen. Stor betydelse har ocks:l notfis l< et baft under 1500- och 1600-talen, och dc s tora fångsterna under de periodvis återkommande sillfiskena ha till största delen gjorts med landvad. H ur det förhållet· sig med 1700-talet och fram till våra dagar är redan omtalat, och här skall endast t illäggas, alt för de gamla byalagen var s tornotsfisket en fas t ins titutio n med skrivna lagar ocb hest·ämmclser.

Notredskapen är spridd över hela jo·rdklotct, och till vilken tid vi än vända oss, råka vi på den. Antikens folk fiskade m ed not. På egyp tiska gravmålningar kan man f!l se slavarna ur Nilens sicksackhöljor bärga rikliga fångster med dessa redslcap.

t 1 o


Bild :Iii. Siinkh:h· fiir nnr~risk1• , :\onströrn. ~lorkholm.

Bild 37. Sydhalländsl;t pulsgarn. K. :\L 3886!1.

111


Bibeln herä ltar uu1 bracliternas noldrågter i Genesarels S.JO

och romerska och grek iska urkunder om, hur notfiske bedrevs vid Medelhavets stränder, för alt skaffa f ram delikatesserna till de kejserliga läckergommarnas bord. Skall en gå ng det sägenomspunna storsjöodjuretla ta fånga sig 'Och bli verklighet, så var lugn fö r att i något annat än ett notredskap blir det io le.

lidven är den minste bland ins tängnjngsredskapen . Liksom notarna föras håvarna fram mot fi ken, som fångas i havgarnet på samrna säll som i notens kil. Håvarna kunna vara sl~nftade och oskaftade.

SikhåvL'n med påse av b ampgarn och ova l enebygel fäst vid en elddyka är en 1\änd skafthåv från Blekinge, där den förr brukade komma lill användning i åarna under sikens vandring upp till lekplatsernn. En annan är lax lidven med järnbygel, som ännu är i bruk vid de s tora laxfiskena i Mörrumsån. På Sl<ånekusten och även på. a ndra håll »stryges reg • med rukh&rum, vars halvrunda träbygel med tvärställd kantbräda vlsar, all den är syskon med de tyska, holländska och franstia håvarna för samma ändamål. »1'jejsar • och undertagshcivor brukas fUr att ta upp fi sk ur större redskap. Den ga mla sYenska gliven ha r ibland två slwft , m t> n kan också helt sakna !iådana.

I sänk/ulvarna, de skaftlösa håvarna, iil' vanligen nätpåsen grundare än i de skaftade. H åvbygeln är rund, och håven lyftes och sänkes i en lina, som med tre eller fl era snören är f~is l ad i håvbygcln. Norshdven pi Non ström i Stockholm är en typisk och välkänd r epresen ta nt. En annan gammal bekant även fi)r tlen , som aldrig satt sin fot vid ett vallendrag, är kräfthåven, om i augusti förutom i minsta rännil aldrig salmas bland

pappkräftorna och brännvinsglasen i skyltfönstren. En del bete~hclvar höra. ock å till de ska.itlösa håvarna.

Ett redskap, som rälmar nära släk tskap med håva rna, är det ha.lländska pulsgcrrnet. Det har en halvrund bygel med en ganska stor nätpåse. På Hallandsåsens nordslultningnr an· vändes det i bäckarna för fångst av laxöring förr i tiden. Dess bygel s tängde av bäcken, och garnet spänd es ut av det

112


Bild 38. Egyptisk h;h från fllraonislc titl. Efter G:u·doer Willdnsson.

Bild 39. Håvarons uh'eckling. - Tvåskaftad håv av slavisk lYJI. •schernclZ> OCO enkeJskQftad håv med iippen bygel, väsleuropeisk.

-strömmande vattnet precis som i lanorna. Fisken skrämdes in genom pulsning. Närmaste anhöriga till detta r edskap kunna sökas på Själland.

I del föregående hur ideligen på lalats garnredskapens h öga ttl der och stora utbredning, kanske till leda för läsaren. Trots det monotona i upprepningen måste melodien spelus ännu en gång, ty med l1åvarna ha vi nått topprekordet både ifråga om ålder och utbredning. Endas t i detaljer skilja sig håvtypernas representanter från varandra i olika länder och kulturer. En håv kan lika gärna vara afrikansk , polynesisk, malajisk eller europeisk, om man håller den i handen och inte vet ursprungs-

K llJ


orten. Och inte nog med del. Håven pa en egyptisk grav målning från Fn raonCJ·nas tid kan uppträda i levande livet i detalj lik den 3\'m <iladc. Ell kriteriwn på mycket hög ålder anses vara, nlt de t på flern s tällen bland primitiva folk är kvinnagöra a lt fiska med h:h. På Snmoa vada kvinnorna omkring på grunda sHillen m ed l'n dubbelskaflad h åv. som man också kan träffa p å i Malajiskn arkipelagen , i Ös tafrika och Sydamerika. Det är inte !>tor !)killnad på d(•n och de tyska. ungerska och r yskn tvåskaflnde håvnrna. och s läktskapen med den dansim och sven ska gliven Lir p:Hagli g. Mnn tror , att någon gång i människo läklt'ts barndum har få nj:(s tredskapet h åven kom mit ur bärredskapet korgen, och all primitiva håvar med vidjeflätning äro min nen friin clC'n na hftve ns födc lsetid. Än n u pä 1800-ta le t brukade i c ll par skånska åar en vidjeflätad gliv, och m an gör sig säkert inte skyldig till någon s törre överdrift, om man kallar den de sven ska h åvarnas n estor.

Det år tänkbart. al t en utveckling från den tvåskaflade h åven till den enkelskaftade har ägt rum. Dc två skaften ha h ell en kelt till a lt bör ja m ed lagts i k ors och snurrats . Håvar med delta utseende finnas i bruk; tyskarna ka l1a dem Sch crnets eller S techlade. Sedan en tvärslå placerats framför surrningen , ha skarten skurils av, och ett enkell skaft har fästs dels vi cl tvärsHin och dels vid d e gamla skaftens mötespu nkt. Därm ed har en numera ganska vanJig håvty p varit färdig. Den här skisserade utvecklingen gäller framför a llt håvar , som ha delad bygel, där framkan ten av l1åvgarnel är fri eller fäst vid en teln. Håven med h el, rund:ld bygel har m an lätta re för a tt liinka s ig utvecldnd ur den skaftlösa h åv, som har bygeln formad av en enda böjd gren, nlrs loppända och bas surrats .-;amman. Skaftct har kommit till för ull öka f iskarens räckvidd. Tack vare all s:'i många håvar m ecl ursprungliga drag finnas, är denna r~dsl•apsgrupp genea logi Ptt tacksamt studiefält. J en inte alltför avlågscn ftamtid kan ske vi k an ii ii terkomma till ämnet.

;t lJorrlrntlcn, vars by~clförseddn och s pets iga garnmössa hrukar s läppas ned över dttsande nhornu· r iiknas ofta till hå-

114


Yarna. I så faU ä r det en håv, som vänt upp och ned på sin tillvaro. Den förefaller all vara mera i släkt med del i en av Kullurens tidigare årsböcker behandlade l.:astgarnet , vilket varken är not eller håv, men i högsta grad rörlig instängningsredskap, och för den skull ensamt får svara för en tredje och sista grupp inom denna.

Alt man med tillhjälp av bindnålen kan åstadkomma åtskilliga fiskeredskap, torde framgå av denna lilla översikt. Likaså bör det slå klart. att nätknytning är en konst, som människan tillägnat sig på ett mycke t tidigt kulturstadium.

115


I hur hög ära den konsten bölls av de gan1la }ledningarna, länmar oss den nordisk a m ytologien besked om. Ingen mindre än en asagud anges som upphovsmannen: Lolte, den slugaste av alla. Många av de redskap, som l1är tyvärr en dast i föt·bi gående kunnat nämnas, äro grånade trotjänare. Att de .inte samt och synnerligen hamnat på den museala sophögen u t:.m ä nnu vid sidan av modernare utvecklingsformer fullgöra sin tjänst i den mänskliga hush å llningen , synes vid förs t·a påseende bottna i en ofattligt lwnservativ inställning hos våra dagars fiskare. Sanningen är snarare den, att de gamla fångs tmännen, i avsaknad av en mera utvecklad kulturs s törre möjligheter till uppehälle, tvangs alt mobilisera h ela sin ent>rgi och uppfinningsförmåga fö r att åstadkomma fångstrcdslc1p. deras enda vapen i kampen för t illvaron. De lyckades ge dem en definitiv och för oss självklar utform11in g, och under lmlturens fortskridande utveckling, då del dagliga brödet stod a tt få till billigare pris på nndra vägar, var det också andra redskap som sysselsatte den mänskliga uppfinningsförmågan. D enna är vdn slant efter våra fattiga~tc förfäder har ' ' uxit, det är san t. Men inte ens vår moderna och omskrutet effektiva tid har åstadkommit några principiella nyheter. Maskinen gör inga besynnerligare knopar än slenåldcrsmannen, och även om en trål drnges av en ångbåt, är det dock allt fram gent en n otdragning ell er 11åvning, vilk et man vill, i båda fallen fiskeriteknik, som kunde ha firat tio tusenårsjubi leum lån gt före Kristi födelse.

LlTTEBATUH

BuSC11AN, GEORG, Illustrierte Völkerkunde. Stuttgart 1910, DRECHSEL, c. F., Oversigt oveJ· Vore saltvandsfiskerier i Nordsöen

og fa rvand ene indenfot· Skagen. Köbenhavn 1890. FRAUDERGErt, T INA, Handbuch der Spitzenkunde. Leipzig 1894.. GARDNER WIL10NSSON, J., A Popular Account of the Aneient Egyptians.

Vol. I L London 1890.

116


GRA:-lLUND, JOHN, Lindbast och träbast Folkliv. Tom Vll-VIU. Stockholm 1944.

GYLLEN.IlOnG, JA COB GABRIEL, Kort Afhandling om Insjö Fisket i Svea Riket. Stockholm 1770.

H ANESSON, V. o. R ENCKE, K., Bohusfisket Gölebm·g 1923. 11.\SSLöF, 0,, Fiskeredskap och arbetslag. Folkliv 1943. K RAUSE, En., Vorgeschichtliche Fischereigcrute und neue \ rcrgleicbs

stycke. Zeilschrifl fur Fischerei. XI B. 3--1 b. Berlin HJO•!. LEXF!OLM, C. G., En natt med d1·iygarn i Öresund. Svensk Fiskeri Tid-

skrift. H. 12. 1936. -När hornfisken leker. Svensk Fiskeri TidskJ·ifL H. 11. 1937. - Kastgarnsfiske i Skåne. Kulturens årsbok. 1\H6. i\f\NNJNJ::N, I., Die Sachkultur Estlands. B. I. T artu 1931. 1\JosZYNSJo, K UJMLEHZ, Kullura Lmlowa Slowian. r. Krakow 1929. Ot.AUS M .\GNus, I lislori a Om De Nordiska Folken. Om Piskarna. Tju-

gonde Boken. Micbaclisgillets sv. övers. 1!)25. O t.Ot'SSON, OssrAN, Fiskesäll och Fiskeredskap. Söt vattensfiske och

Fiskodling a v O. Nordquist. Stockbolm 1922. P .l\LSI, S AK.-\Rl, Ein steinzeillichcr Moorfund bei Korpilabti im Kirch

spic:l Antrea, Län Viborg. Finska Fornminnesföreningens Tidskrift XXVTII. Ilelsinld 1920.

ScuAGEH, C..\RL FL, Svenskt Fiskerilexikon, Stockholm 1920. SrntLI US, U. T., 'Ober die Sperrliscberei bei den Finnisch-UgrisclJen

Völkern. Helsingfors 1906. -Suomen Konsanornaisla Kulttuuria. Ilelsinki l!Jl9. STOKAR, WALTER v., Spinnen und Weben bei den Germanen. Leipzig

1938. Stoff även hämta l ur d iv. art. i: The. N:.~tiom1 l Geographic i\Jagaziuc.

Washington, m. Il.

117


ROBPITALET I

LUN D

Au RAGNAR BLOMQVIST

S petålskan eller lcpron var utbredd i Europa redan under tidig m edeltid, men i Korden tycks sjukdomen ha fått kraftigare spddni ng först under korstAgstiden. Den här

jade här relalivl häftigt under några århundraden. Vid 1300-talets slut börjude sjukdomen avtnga, och den har sedan dess varit på retur. För närvnnmdc iir spetä lskan nåslan utdöd i Sverige, antalet sjukdomsfall i hela l::mdet är inte större än att det kan räknas på fingra rna.

Långt före medeltiden hade man lärt sig, a tt spetälskan är smittosam, men något botemedel mot sjukdomen kliode man ej. Metoden att bekämpa den blev ntt försöka förhindra smitln genom att isolera de sjuka f•·än deras friska medmiinnislwr. Del skedde under medeltiden i sårskilda inräUnjngar, kalhide lwspilal, ett ord som ursprungligen betyder gäsflws. Därav har sjukdomen si tt nordiska namn: rlcn hospila !ska. föl'lwrtn l

liX


spi talska, spetälska sjul•nn. Den tyska Lienämningen är :\u.~

satz, utsättning, och syftnr oCI\ sd pil bruket att isolera de sjuka. därav kom en i Danmark under medeltiden vanlig benämning udscltische siuge på lepran. Dc äldsta uppgifterna om hospital äro från Frankrike, där hospitalet i Saint-Oyan nämnes är 460. Beträffande Norden föreligger inga uppgifter om a tt hospital existera t här förrän under 1100-talets senare hälft. Dessa uppgifter hänföra sig till Danmark, och troligen ntr det i delta land de fö rsta inrättningarna för spelälska i Skandinnvien kommo till . Sålunda veta vi, att konung Valdemar den store den 3 maj 1171 utfärdade skyddsbrev för hospitalet i Kalundborg. I Lunds domkyrkas äldre gåvobok läses om konung Knut IV, avlidC'n den 12 november 1202, all han bland andra välgärningar även berikade hospitalen . Från 1200-talel äro uppgifter om hospital i Danmark liksom i den övriga Norden å tskilligt talrikare, och man kan följa huru deras anta l under medeltiden efterhand växer. så att del vid periodens slut fanns en sådan inrättning invid sa go tt som varje stad.

Sjukdomen blev även föremå l för lagstiftning under metll-1-tiden. Av den na framgår, att m~n i bcgynnclst>n isolerade dt' sjuka i hospital endast om dc inte själva höllo sig undan fran sina fri skn medmänniskor. Så stadgas nämligen i en paragraf i biskop Johnn 1\.rags stadsrä tt för J\öpc nJ1amn a,· den ~n; ,

1294. Men med tiden blev man strängare. Kristoffl'r av Bajerns stadsrätt för Köpenhamn 1443, vilken blev förebildlig för den följande lidens danska s tudsrätter, föreskriver: Likaså den som får spitalc sot uti staden, l1an skall nödgas alt fara ut till S :t Jörgen s bus inom den tid, som honom av fogde och borgmästare förelagd bliver; gör han det icke, då må dc föra honom och h ans gods dit på hans egen kost och täring.» Samma stadgande förekommer i dc stadsrälter som utfårdarles för Malmö 1487, Landskrona 1489 och Halmstad 1498.

Hur det gick till när man fastställde att en person led av spelälska ocJ1 förde honom eller henne till hospitalet veta vi m ycket litet om för så vitt det gäller de nordiska länderna. Emellertid kan man antaga, att det har gått till ungefäl' pti

IHJ


Bild l. H ospitalet i Lund har runnits till under konung Valdernar dt•n store, llö4-1182. Della mynt är funnet i grävningsrutan A 108 nv och har p:l ena sidan (t. v.) kungens bild med spira och riksäpple. Diskopen pt\ andra sidan kon. vara iirkebisk.op Absalon, som Aren 1158-1191 liven vnr biskop i Roskildc. Han hAJler en knlk och en korsstav. - Sknla 2,ij : l

snmma sätt som på de håll på kontinenten, där man känner förhållandena. Då en person blev misstänkt a tt vnra spetälsk, skulle sjukdomen konstateras. Delta skedde genom undersö kn ing nv läkare eller om sådan icke fanns av föreståndaren för närmaste hospital. Det kunde vid en sådan undersökn ing hända, att redan i hospita let intagna sjuka fungerade som sakkunniga. Efterhand tillkommo utförliga regler och anvisningar om hur undersökningen borde sl~e. och av dem framgår att den sjukes alla kroppsdelar synades med utomordentlig noggrannhet.

Om det så blev klarlagt. att patienten vnr spetälsk. så följde en del ceremonier innan hospitalels port definitivt stängdes bakom honom. Det kunde hållas dödsmässa över honom i närvaro av släk t och vänner, men han kunde ock :\ få en vanlig mässa, varvid som epistel lästes n:igon av bibelns be· rättelser om spetälskas rening. Efter gudstjänsten blev han av prästen överöst med tre skov lnr mull och förklarades död för denna världen. Innan han leddes in i hospitalet, fick han

120


Bild 2. 1\olllllll-( 1\11 111 \"1 , l iR:! 1202, fit:k cflc•rmiilet a l l ha n cr it ;.: ivmiltl

mot huspitnlt·ll i Dn nm ur k. 1';1 clc tla i Luncl prä;.:l::.dc mynt ä r hu n HY·

hilt.hul m~d fnnu urh rik~äpp l l'. På myntets :cndrn sidu ses Lundast i l t c t ~

skyddshelgon Lnur r. nt ius m!'cl glorir~, korss t;w o~:h hnls ter. Fynd l"r iin ruln· Q 7.- Sk:llu 2,:;: l.

in fö r des)) kapcl lnn ayJägga klos tc:rlöl' ten a om ky~ldlc l , fa ttigdom och lydnad. Han fi ck också en rad förhållningsregler . De föresk n:-vo h l. a. a tt h an skulle bä m en lli ll igenkä nnlig driil<t så a ll fo lk som inte k än de h onom kunde var nas för hans sällskap. all under tiggarfärd i s taden alllid g& m ilt på ga tan med en skramla, a lt Yid saml::t l m ed någon s tä lla s ig mot vinden st\ a lt icke ha ns an dedrä kt elJe r utduJis tning kunde genera sam t a tt icke ä ta eller dJ'icka i sällskap m ed an dra än sp etälska . Ha n fick ocl<så reda p {t a ll h an efle r döden skulle begravas i hospitalet , ville h a n h:-t sin sista lägerslad på nnmct håll så fick del bero på särskilt lills l:ind.

Ovanståend e ä r so m n ämnls t'n skild rin g av förhållanden på kontin enten , men de t å r troligt, ull det gått till u ngefär på sam mn sätt i Danma t•k .

För Skånes och Lunds vidkom mande ä r den ä ldsta påminnelsen ('lJil '>pcläl5ka ns l'örckoms l en notis i Lunds domkyrkas dödhok om en GodYin den spetälske, om dtken antecknats, alt h a n avlid il d1• n 5 old ohf! r och a lt hnn givit bröderna i

12 1


Laurcntiikloslrct ett uns guh.l. Notisen är skri,·en efter 1123 och troligen före 1131. Vid denna tid kon knappast Lunds h ospital ha funnits. Först något eller några årtionden senare kan man räkna med att det upprättat s. som närmare skaU diskuleras längre fram.

Första gången Lunds hospital nämnes år i ett brev utfärdat något av åren 1231 och 1232 nv påvlige legaten kardinalen Otto, vari alla trogna kristna uppmanas a tt giva allmosor till den reparation , som då företogs p rt den helige .Johannes kyrka vid <le fattiga sp etälskas hus i Lund, samt även till själva hospitalet, enär de fattiga bröderna därstädes trycktes av en så stor fattigdom, att den knappt kunde uthärdas, om de icke erhöllo hjälp. Ål givarna utlovas 40 dagars avlat. Dokumentet ger intressanta upplysninga r. Vid hospil..'tlet fanns en kyrkn, helgad åt den helige Johannes, och denna kyrka var år 1231 s:i ga mmal a ll den un dergick en reparntioD. En ny uppmaning all med gåvor understödja bröderna i dc spetälskas hus i Lund utsändes år l 249 av påvlige legaten biskop Vilhelm av Sabina, och även han ullovtlde 40 dagars avlat. Samroa löfte gav ärkebiskopen Karl år 1329 åt a ll a ångerfulla, som lämnudc hjälpsam hand å t bröderna i de spetiilsl<:.J:s bus i Lund; i sammn brev stadfäster han sina förctfädarcs privilegier för l1ospita!eL

I ett brev, utfärdat 1383, av ärkebiskop Mugnus jämte fy ra andra biskopar. lovas avlat åt dem, som för a lt förrätta si n andakt och visa sin frikostighel besökte evangelis ten Johannes kyrka vid de spetälskas hospita l vid Lund. Kyrkan '·ar alltså helgad å t Johannes evangelisten. Den i urkunderna vanliga benämnjngen p å inrättningen var dontus leprosorum (de spetälskas hus) e ller hospitale leprosorum, dc spetälskas härbärge, och under 1400- och 1500-talen överväger den korta benämningen hospilalet eller speta/et. Emellertid förekommer mot medeltidens slut i ett fd lal fall benämningar som S:t Georgs hus (1392) , Saneli 0rghen (1482) och Sanctus Georgius (1483) på hospitalet, och så är fallet även några gånger u nder 1500-tale t. Detln bör inlc föranleda den slutsatsen ntt hospitals-


Bild 3. Vid den tid, da kardinalen Ollo utfärdade sill avlatsbrev till förml'm för hospilale t i Lund, r egerade i Danmark konung Ynldemar Il med tillnnmn r. t Scjr, 1202- 124 t. Han ses här m(;d svlird od1 riksäpple avbildad på e tt mynt. \'nrs nndrn sida \'isur P eder Sa xesson, ärkebiskop 122:3- 1228.

Fynd från rutu O t. - Skala 2.G: l.

kyrkan någon gäng före t ;.H)2 fål l S:t Jörg~n till ny skyddspatron, ulan förklaringen år snarare den , att S:t J örgens gr'J.rd under slutet av m edelliden var en överallt i :\orden och än•n annorstädes använd benämning på sjuk husen för dc ~peliilska,

oavsett om de vor<J helgade å t S: t J örgen clll·r ej. Hidtlarcn och drakdödaren Georg gällde niimligcn b l. a. -;om de spetälskas hjä lpare.

Del förefaller som om hospilalet var organi~er·nl som ett kloster. l urkunderna lalns det om , bröderna i dc spetälskas hu~ i Luud • (1231, 1249, 1381 ), »sjukbrödernn » (1381), o.s.v. samt i någr· ~, rcgester (1420 och 1466) om l> Spi thcJe clostcr» och . sancti Georgjj closter i Lund och dess com·cn t ' · Huruvida rncd » bröderna ~ a\'Se de sjuka knn inte med säkerhel avgöras m en förefall er ~annolikt eftersom det alltid är tal om antingen brödernn l'IIC'r de sjuka, aldrig om dessa båda grupper samtidi gt som två kil da kategorier. Del är emellertid inte uteslutet att det bland bröderna fanns friska personer, vilka ågnadc s ig åt dc sjukas vå rd såsom en slngs askes. Sådant var icke o,·anligt. clet låg i medellidens and:t . nch dat näs t J esus


kanske mest berömda föredömet i denna kärleksgärning var Francislms av Assisi. ~ågonting som antyder a tt del även fanns »systran i hospilalet har jag inte funnit i de skriJlli ga kiillorna.

Overhm·ud för inrättningen var vid m edeltideus milt ärkebiskopen, och det har han förmodligen varit .scdnn begynn elsen. Häri skedde år 1334 en förändring. Dell a ar förordnade nämligen ärkebiskop Karl, att bospitalet ej längre ~kulle Jigga under ärkebiskopens jurisdiktion utan i s tälle t lyda under ärkedjäknen vid domkapitlet. Den ordningen finner man sedermera stadfäs lad av olika konungar, och den blev bes tående sa länge hospilalet hölls vid mald. För del omedelbara handhavandel av h ospilalets angelägenheter fanns en föreståndarC". En sildan fungera r är 1323 som hospilalets representant vid en godsövcrht le lse. Känd lilJ namnet iir en hospitalsföres tåndare på 1390-lalet. Han hel te Paul Svens1~n och kallas i l v~\ dokument från 1396 • de fnlli gus föreslåndare i Lund• och •dc fatligas tillsyningsman • . Mun skulle därav kunna tänka s ig, all h nn var föreståndare för hädc h ospilalet och h elgeand)>hnset i staden, m en så var icke fallet. På en år 1395 utfärdad fullmakt förekomme1· nämligen bhwd beviltnurnn såväl Per Laurcnss av ha>li egrcslhus som Powel av spitalre. Pnul SvenSims s igillslamp har anträffa ts vid utgrävningen <W h o.spilalel. bild 16: 9.

l bilda de nyssnämnda dokmnenlen Jrän 1:396 är det fraga om en b od ~ liggande sunnan lill i s taden s traxt ho en gilrd eller byg kallad R::ckkerH. Den säljes nv Pnul Svenson med hospitulskonveulets samtycke.. Att hospila let ägde fas tigheter framgår även av andra handlingar. Urkunden av å r l:l2iS ha ndla r om gods i »Sumalorp •, m öjligen Simaslorp i Ö!> t ra Göinge hän1d. T\nniken P e ter H elgeson lestamenlernde 1:352 a l helgeandshuset och bospilal et en gård i Knrelhelof på vi lll•o•· nll givarens dödsdag skulle {u·ligt•n firns med mäs'ior och vigilia p:'l båda slällenn. l Hyd i Dosarps socl•en i Onsjö härad ägde hospilnlel två gård:1r, som 1420 voro öde och ntnrrendernJc~ till väpnan•n Jon JönscHI :t\' Glssleberga. En g:'ird i :\J a lmii

12-J.


skänktes 1466 av ä1·kedjäknen Bo Pig till hospitalet »och dess convenh. Från tiden efle1· reform ationen kan a nföras ett av kung Kristian I II å r 1558 utfärdat brev, varigenom hospitalet erhöll två gårdar på Bredgatan och ett hörnhus vid Torgga tan. Det var såsom ersältning för några :w hospitalels gårdar i Lund m ed en å rlig ränta av omkring 125 mar k , vilka kungen några å r tidigare Iålil utlägga till J örgen Myntare (d. v. s . borgmästaren .Jörgen Kock i Malmö) . För sitt gods åtnjöt hospilalet frihet fdm erläggande av biskopsliondc. Donalionsbrev härom ulfiirdades av ärkebiskopen 1328, 1381 och 1344.

Hospitalets gods bokfördes i domkapitlets jordeböcker, och där är det ännu på 1650-talel upptaget under en särskild titel: • S. Jörgens Hospitals Gods •> . Därunder uppräknas 37 gårdar, 2 hus och en vattenmölla på skånska landsbygden sam t •t often vid gården•, lyckan vid ~ st: Tornasis gaff •, Spcclelöfsjorden längst i väster i var och en av Lilla Råbys vångar och så fem ängar ösler om Lund.

En r egelbunden inkom st av speciellt ~<lag till h agpilalet ant ydes i ni'lgra urkunder. Så 11tfärdade ärkebiskop Karl år 1:127 ett brev m ed uppmaning till dc till dc falliga h ospilalslem · marna l1ör-ande i Lund att tvenne ganger årligen till det·as under stöd och un derhåll hjälpa . Brevet är endast känt genom en r egcst. F örmodligen är del samma förhi'lllanden som komma till syn es i brev av ärkebiskoparna .Magnus 1381 och J ens Brostrup 14 7(). l det förra uppmanas »dc som två gånger om året -uppsökas av ombud för de spetälskas Jms ulanför Lund och dess bröcler och för sina synders skull lämnat allmosor, att betaln sagd:1 allmosor, i annat fall skall ärkebiskopen om hröderna klaga söka rättelse genom den kyrkliga censuren. ~

T de t senare upprna na.s n U a, som_ av å lder och bruk äro därtill skyldiga, alt två gånger om året hispringa bröderna i hospitalet, då dessa, själva eller genom ombud, insamla gåvor i Lunds s tift.

H ospitalet är ihågkommet i en rad testamenten, del äldsta kända från 12fi9, i dc fles ta fall med penninggåvor. Många gånger iir· det då !raga om m ind re belopp, som skola utbetalas

125


Oild .t , llost>italct låg 500 meter ulanför staden, p:i den lyck:J vid Galjl' · vangen, som in i viira dagar burit namnet Spelelö''· J>n d cnn:l detalj a,· J ean 13crgman~ kll.rl;l iiHr Lund li04 1\r Spell']f,,·.slyckan nlmiit·kt nto' rl

t•U krys~.

i samband m ed elen uriigen utcrlwmmande själamilssa n f(ir givaren. S:i förordnnde t. ex. en gi,·are 1358 i s ill leslamcn lt'. ntt de sjul•n i hospilnlel årligen n,· avkastningen :iv en gård i S:t Må ns socken skullc erhålla en hah· m ark till en exlranuUtid. Bland g:ivor in natura förekomnH~l- sådana snke1· som cu svin (1359). e tt pund korn (1369, 1372). en bäddad säng (c:n 1400), ett pund korn och en fl äsksida (1418). en lu nna öl och ett fläsk (1482), en lunnn öl ( 1 •~8:-l) o. s. v.

Vid reformationen 1536 bestiimclcs. att hospital och Ilelgl.'nndshus skulle äga bestånd och laga emot det anlal sjuka. som kunde födas på deras inkoms ter. Föreståndarna skulle varje :h avlägg::~ räkenskap över förvaltningen. inför konungen E>ller dennes representant. DN innehar, a lt de d nn1,ka hoc;pi-

12ö


e/)Jsens åker.

Bild ii. · Spctclöfs Styckct • enligt .J oh. llielmbergs karta l i45 över •Luntlc Hospitals Siites Gård heligcistes Jordägcndom. • Området ses här begränsat i söder och väsler av en gärdesgård av störar. S är •ängräruu1n o med den nu s. k . Skö)ulda!sbäckcn, r ä r • tergrut ig iurd, ringa Råg och Kornjord• , T betecknar >hardw:db och u är • rudera, t ill gamla Hospitalt!l •.

talen lades direkt under kronan. Lundahospitalet kon1 emellertid att lyda under ärkedjäknen vid domkapitlet även efter reformationen.

Spetälskan hade sedan länge varit på retur i Danmark, och kort efter reformationen blev det bestämt (1542), att alla S :t Jörgensgårdar och andra små hospital skulle läggas t ill "de store allmindelige hospital» , d . v. s. H elgeandshusen. Så skedde också allmänt, i Lund dock först mot 1500-Lalels slut. Det framgår av ett brev, utfärdat 1587 av konung Fredrik II till domkapitlet i Lund, vari kungen meddelar nit ärkedjäknen Christian Mackabaeus berättat, att där i Lund finnas två hospital, som hlttills hava följt kapitlet och för vilka ärkedjäknen är föreståndare, vilka det skulle va ra nyttigare att slå samman till ett, då där så kunde underhilllas f1era fattiga och skröpliga

] ')-_,


människor och del inte skulle gä så mycken onyll i g omkostnad till hushållning och folkhåll. Ärkedjäknen har därför begärt kungens tillåtelse lill hospilalens sammanslag11ing. Kungen befu1Jer kapitlet att med det förstu träffa anstaller till de två hospitalens sammanflyllning till den uv platserna. som det finner mest lämplig.

Resultatet härav blev, all S:l Jörgens hospital nedlades, och det blev Helge::mdshusel innanför stadens södra port som fick härbärger a de kvarvarande spetälska. All denna inrättning kom att vanligen kallns Helgeandshospitalet var cmeUerlid lcke någon följd av denna sammanslagning. Ordet hospitnl hade redan tidigare kommit att avse icke endast de spetälskas sjukhus ulan även Helgeandshusen. Helgea ndshospitalet i Lund ägde bestånd till år 1773, cM del indrogs till förmån för Malmö asyl. Hundra år senare hlcv denna inrättning ersatt m ed Lunds vid I-Iöjcå belägna hospilat för sinnessjuka, numera kallat S :f Lars sjukhus. Delta har således hell andr a uppgifter än del gamla hospitalet och Helgeandsbuset Traditionen från dessa inrättningar är även bruten genom att S:t Lars sjukhus ej övertagi t deras jordagods.

Hospitalen för dc spelälska lades aldrig inne i släderna utnn allt id ett stycke utanför. Så va1· också fallet med Lunds hospital. Dess läge angives i äldre handlingar vara ~ utanför Lund• eller •utanför staden, österut». Platsen har kunnat fixeras till en åknr1ycl\a 500 meter ulanför stadens forna östra porl, S:L l\fårtens port. hild 4. Lyckan hnr huri l det betecknande namnet »Spelelövslycknn ». Alt denna lycka verkligen är platsen för deL gam la hospitalet framgår av en karta över »Lundc Hospilals Sätes Gård heligeisles J ordfigendom ~ , upprätlad 1745 nv Joh. IIielmberg. Karlan upptager även lyckall » Spedelöf~,

och milt i lyckan har markerats någonlinl;i. som i tillhörande bcskriYning angives vara uuiuer av gamla hospitalet», bild 5.

Utgrävningar på platsen för hospilale t ha under författarens ledning företagits i tre olika omgånga1', 1938, 1941 och 1944-1945. Grävningen 1938 var en provundersökning för att få utrönt om det inom Spetelövslycknn fanns !{var några r esler

128


L/NN~GOT~N

Dild C. L1tdrng ur knrtu O:h•er st:tdsäg:m n:r 1-1:.1 med dc vid grä\·ningarnn 1938-1948 anlrliffade lämningarna ll\' hospi talsbebyggelsen inritade.

\) 129


av hospitalsanl~iggni ngcn. Så visade sig var:1 fall e t. Korl därefter blev frågan om sinels pl an för nmnidet aklucll , och del h lev för Lunds stad ett in tresse a tt få klarlngl om dc i jorden befintliga hospitalsresterna kunde nua av såda nt slag att hiin l>yn borde tagas Hll dem vid slnclliplancns ut:Hbctandc. Fördenskull ulförtles åren 1941 och IHH- 45 omf'atl:c1nde nrkeologis kn ulgriivningar på områckt. Dr helwslaues huvu dsakligen av staden och till en mindre del :w Fiireningeu Det ~nmla Lund.

Anslagen ha ici<C räckt till en fullstii.ndig utgrii\'ning :l\'

hospila le ts a lla dl'lar. m en bchyggclsen-; ulstråcknin:; och 1\:1-raktär har i hu\'udsak kunnat fastsläll:-ts. T ack vare gräYningsresultaten har ock å vunnits. att sjiilva ho<;pitalsomddct uod<~nlagits från bcb~·g!-(<'hc. Del 1Hil' i s lällct 11llugts lill en park . Sankt J örgens park. och i nlllrk~·lnn hn el(• vki5t• nllig~bll' delarna a,· hospitalet markerat ".

Den här :11<'rgivn:s iivcrsildo.;plnnen. bild 7. ,.i ·ar <lt'l luwudsuk liga a v dN ge• nom gr ä \'Hi ngn r t mdersÖI\ l :1 om r:1cll'l och d ii r fun na Himnin gnr nv h ospitall·l.

I non st•s grundplan en :1v .l r•hatuws ev:111gelisll'llS kyrka. Den var vid utgrävningen riitl sdt· all hi!la, be roende pa :lit del av l!tnghus och k orpn rli ickl· l':lnns kvar s te n p~ slen. Kyrl~:m ·upptäcktes därigt•nom :111 t•ll i riktning norr-söder upptaget sma lt provsch al• t av Wjndc lvl"t gamla netlgrä,·ningat· i moränen. Fyllningarna j ncdgriivningnrna avlägsnades, och resultatet hlev ett schoktsystem med form av en kyrkoplnn. r bottne n fanns en och anna n sfcn, m en för Ö\'l'igl endast n\·tryck av stora fiillslenar. som en gang legal ·om grund. \'id fortsa lla un dersölmint;ar väs te r om långhu el befanns. att där s tå tt e tt torn. Dåra,· fan ns grun den kn1r. 2,;; m e ter bred. lagd av gråsten i kalkbruk. och m ed en och anna n tegelhit. Torngrundens hollt'n ligger 2 m eter under nu varand(• nwrk~·J:t.

l:''tnghusgru nd!'n d ii r C' mo l l' Il das l !lO i1 80 C lll 1111dr r sa 111111:1

markyta. l sitt ä ldsta Ladintn har kyrkan '><'IL lll som en van lig skllnsk

sockcnkyrl•a från llOO-tnlct. Den l1 ::1r sålunda heslått av cll rekl:mguliirt h\nghu)>. e lt liknlt•des rt?ldanguliirl m<'n lwrl l\or·.


- ' . . . ,

,. ',,., .. ji 't J lo) .. ,. f:y, .

E ~)'1

" ~Ö,~!A~:..,;,;v• .. . . ... . .. , " ·, • t Yll

)C"'A~TGitA.-.l

e::::::IS1 =- HVSC.a\IN~

Z!ll • IU~Eit l\o rliij(\oÄGCi-

..• ~··

L~NO. STAl!iÅGAN ., t,:;. SAN J.' T /(il:v/.i\'S 1/D:J"P/ TA/. UTG~AVNINGAR 19l! 194 l .,. 19H ·l"< l T f .. IUfll .$;' .. ,_ ....... ~-,_#

. . . - . "" ... "" ••• , ...

· ~·

• s ttdD

w;.:. -. ~OU.AC.U •

··" ... . ~

U • tUU.U.Ht.ro

SMA,)I(N -'~"~ lt. HAODU

it~• AYhl ~OUCitOP

... ·,_,

Bild '· Centrala (!cll'u ,.,. oml'itd r l fö r 1938-19-l5 ars utgrämingar uv hospitn iE.' I. \ 'arj(• ruta hnr 2 meters sida.

131


~om i öster avslutats av en halvrund ah~id. \'id ('U ombyggnad. möjligen den som åsyftas i kardinal Oltos avlatsbrev 1231, har absid<:n nedbrutits och korel utvidgats åt öster. Det har d:l rrhållil rnk altarvägg.

Det nyss sagda framgår redan av planfiguren. l vissa delar be-kräftas det av några sJ,clcttfynd. Vid korels östra sida fanns östra delen, fotändan, av en graYkis ta av slenhiillar. Dess huvudända måste en gång ha legat intill absidmurcn. Vid korets utvidgning har kislans väst m del legat i vägen uch bli,·i t !>polierad. Motsvarande kunde iakttagas vid tornels viislsida. Två där liggande skelett hade blivit kapade Yid torn ets uppförande.

Av fynd i jordlagren omkring kyrkan kunde ulliisas, all i murnrna även ingått snndslen, troligen dock endast i hörnkedjor och omfatl ninga1· luiog dön- och fönstrröppningar, sm nt att taket en lid varit täckt med lt·gcl :1v typerna munknunna.

Kyrkan och omr:\d ct närmast däromkring har varit hospitalets begravning plats. Den har enda l i ringa utslTäckning blivit utgrävd , och antalet konstaterade bcgra.vnil1gar är inle mer än 19. Ay dessa ha 12 blivit närmare undersökta. Kista har påträffats i ett enda Jall, den ovan 1•mnämnda s tenkislan vid korels öslsirla. l tre nndra fall antyda järnspikar invid skeleltl'n all hcl:{r~vningarna kelt i kis ta av trä. som helt multnat bort. AY övri ga skelett lågo två på tunna l<aUc.bäddar ucb cll pil en tunn bädd uv träkol. FyTa av skeletten ha med någorlunda säkerhet kunnat bestämmas vara a,· män och ett av en kvinna. Den senare hade haft vänstra lårbenet brutet· och sedan åler läkt, och på sken- och vadhen funnos beläggningar. som antydde all hon lidit av reumatism.

f gransiwingen av skcleltcn delLogo professorerna C. G. Ahl·tröm , Arvid Lindau , Otto Rydbeck och Einar Sjövall, och förfallaren vill tacka dem alla för lämnade upplysningar. Uppmärksamheten var givetvis inriktad på n'll konstalera förändringar, förorsakade nv spetälska, m en märldigt nog visade intet :.~v !Skeletten någru spår ov sjukdomen. Delta behöver dock inte

132


ZI02

11.. IU !>l ID STAO~N NU. .ut)

lAIItl~ I'OlPIIAI t.Hc:.ivo."'ftA~ n.»· NJ ~"~'~~~N or.....,~ o 7 .. ~1

-- &<.....-r + + ~~

~102 ~ O ><01 <102 riO~ <10< <lO.l l

.t· vlf})

IS uu: = .,,

•• C.')~~

e• N l'itJ

4'1N'J\~'"1;oQQ

.i•':. ·' o• \'',tl . ........ ,,

>.

~ . ~ y;,r fk~n .... ~

'Y"tr ~ N _ ~~ ; : ., o:. .. - • ~;.. ... - .. .,.. + ~ "' ,.. + .. ..,.

: M\10 f..~~ AI!Oa:MJ~ • .:~ MIOA MIOJ Mt02 M lOt ~ f"I1C' ml0'2 m)OJ ,.,CJ ra f.>~ : .... T ._..m ·~ - + .. • ~ • + • .. ...

Hild 8. Plan a\· hospitalskyrkan och bc~ran1ingsp latsen. Varje ruta har 2 meters sida.

betyda, att de representera friska individer. Spetälskan uppträder näm ligen i två anatomiska forml.'l', O\' vilka d en en u huvudsakligen berö r mjukdelnr och medför förändringa r i benslommen enelast då fö rs törelsen i mjukdelarna n!tr in till benet; dessa förändring;~ r äro emellertid obetydliga. Den andra formen ås tadkomm er , a ll spetsarna av händer och fötler för tvina och slulligen hell fö rs \'in na. På skelettet ger den sig tillkänna därigenom att benen i dc y ttre finger- och tålederna äro förtunnade och sluta i en spets i s tälle t för i en ledknapp, såvida de inte äro h elt försvunna. Den senare formen av spetälska kunde således inte Jwnstateras på nägot av de framgrävda skeletten. Dårem o t är d en fön;tnämndu fo rmen inte utesluten.

133


Etl av sketelten var av en tämligen ung individ, pä sin höjd 20 år gammal , fyt•a kunde betecknas som åldringnt, ehuru ingen av dem var helt utan tänder. De övriga voro av personer i m edelåldern m ed välbevarade tanduppsättningar.

Vid del södra av dc tre skeletten i långhusets nordöstw hörn låg ett mynt. präglat i Rosldldc för Knul V l\Iagnussou . 1146- 1157. Det är deL äldsta mynt som hittats vid utgrävningen, och det skulle lwnna tyda på att kyrJ<an fanns redau vid 1100-tnlcts mHI. Ett anna t i ky rkan l'unnct mynt från Valdemar den s tores tid, 1154-1182, Jwn också ha hört till en grav. Vid ett skelett alldeles utanför den plats, diir långhusets sydingång måste ha varit belägen , låg ett mynt f rån den lid. då Erik Glipping var kung, 1259- 1286, och vid elt :uuwt, niira långhusets mitt. en brakteat från 1400-talet, myntad i MecklenbuJ'S· .Men det ä r inte cnd~t~l mynt, som fålt följa med i gravarn:1. Vid ett av skdeltcu söder om kurel låg en jLi.rnsölja till e lt bälle, som den döde tydligen hafl om sig då han jordades. Vid ett annat skeletl låg en kniv. En sigill stamp. !;0111 hittades invid kyrkans sydviigg, har troligen hörl till en l senure tid rubbad grav. Si~illct , l)ild 1(): 9, har omskriften S'PAVLI SVENS0N. Bokslavs typerna äro 13~0- ta lets, och sigillet har alltså lillhörl den ovan omtalad(• föreståndaren för hospitalet.

Två 1<oppannynt från drollning Ulrika Elt·c>noras tid , båd:1 funna i bottnen av schalden för murarna i korpurliet, få bell·nldns som minnen frå n den period, då l' yrkoruincn användes som stenbrott. Delsamma gäller en klädesstämpel av bly, hi l d 16: 11, funnen över torngrundeu, och en bronssölja, bild Hl: 5, hittad i st.hnklct för norra långhusmurens grund.

Från kyrk~ln ledde en stenlagd gångväg söderut till den bebyggelse, som hyst de sjuka. Vägen var i sin södra del lagad och hreddad med grusavharpning, som del vis läckte den gamln s tenläggningen. r grusavharpningen hittades ett antal skärvor av såväl svartgods som blyglasernl lergods från 1200-1300-lalcn. varav man vill draga den slulsn tsen alt lagningen sketl under ni\ go t n v (kssn i.irlnmdradcn. Den stenlagda vägen är


Uild !1. Sk!'kll i no ruuslra hiirncl liV hospitals kyrkans hin,;hns. \"id det hortre lå~ ett mynt rrun 1\nul ,. , 1146- llö7.

givetvis äldre ~in lagningen. men ttagra fynd angivande dc:>s verkliga å lder gjordes ej. Grusavhnrpningcn m åste ha erhållits vid något lilll'ålle. d:l e tt större murningsarbete utförts inom hospitalet, och under 1200-1300-talcn kan det endast vara fråga om antingen utvidgningen av kyrkans kor, troligen omkring år 1231, ell er tornbygget.

På den s tenlagda vägen kom man närmast till en lång länga med utsträckning i ös ler-vtislcr. På karlan bild 7 äro dess olika utrymmen markerade m ed bokstäverna A till K. Längans res ter voro inte imponerande. Vad som var kvar av väggarna ,·n r rester av stenfoten. Väggarna däröver mås te ha varit timraclt', troli gen i skiflesvct·k, ly det fanns på jämna av lånd om 5,5 a 6 m eter s tenanhopningar, om an tydde a tt där slått s tolPill'. Uings l i väster saknndes s tenfot, och i s tåile t billades där män~dcr a,· l iii kgel brända lC'rsLyckcn med :wlryck av spröta r

1:35


Bild 10. \'y över östra delen av den långa huvudlängan A-K, sedd rdln ösler. stenraden t ill höger är grunden till längans nordvägg; sydviiggen har gått strax l., .. om bildens milt. I förgrunden ses grundstenarna till skiljeväggen mellan rummen 13 och C. Den k\'arslående jordklacken i


rum C döljer bakugnen. I kanten mot betfältet ses härden mitl på golvet i rum D. Dt>n stenJagda gångbanan t., .. leder fråu sydväst till förstugan D: av dess fortsättning norr om förstugan ses den sydligaste delen. -

Foto från utgrävningarna 1941. Jfr bild 7.


l'llcr \'idjur, ~om risatk all hitama !:> l:tmnwdt• Iran lc l'l,!illt' ·

\'äggar, raserade under eldsvåda. Den långa längan har där dc•n nås av <.len s tenlagda vägen

haft en försluga D med en liingd av 6 meter ocl1 upplagande länga ns hela bredel 6,s m e1er. Den h ar haft dörr inte endnsl al HUlT ulan även ål söder. Dörrarnas exis tens anga,•s, förutom av gångbanan i norr och en m otsvara nde i söder, av kraftiga tröskelstenar sam t av att gångjärnsstaplar uv järn hittades i deras närhet. r förstugan hitlades fyra m ynt, omspännande liden 1202- 1319, samt en fragmentarisk dubhclknm, bild 2:l: :J , :w en typ, som ·tillhÖJ' tiden omkring 1300-Lalct.

Öster om försluguu h ur gr ä 'Tningen s träck l s ig ö ve •· l re r um, A, B och C, m en därmed har inte längans östra i.incla blivii nå dd. Det är möjligt all denna befunnit s ig ännu cll go tt slyeket liingrc åL öster. Rummet C har haft en bakugn, bild l l , murad av tegel, m ed golvplan i nid\ med rummets golv. l rummet fauns dessutom sydviis l om hakugnen en härd a' rödbränd lera och skörbrända stenar. Strax nordväst om hak ugnen lag neders t i kullurlajji'Cn ett myn1 från konnng Erik Plogpennings tid , 1241- 1250. Del är möjligt, a lt myn1et har hamnat så djupt vid anliiggmHicl av halwgnen. Under d enna har man nämli gen hottnal m ed gul lera ned till den ni vå , där myntet hittHdcs. Södcr om rummel med bakugnen utgick mot sydöst en s tenlagd gångbana. Dl·n nntyder. alt rummel hufl dörr &t detl u h åJI.

1 rummel B hittades förutom de sedvan liga kerllmikskärvornn cndnst ett mynt från konung Erik Menvcd, 1286-t a J9. I näs ta t'UJll , A, låg dubbelkammen hild 22:2, även den från tiden om kring 1300-lalel, bronssöljan h il d Hl: l samt icke mindre än 24 mynt , alla koncentrerade till rummets sydöstra del och represenir rande regen terna fr. o. m. Valdemar II , 1202 - 1241, och l. o. m . Mngnus Smek, 1332- 1360. Om anvä ndningen av dessa båda rum å r del icke Hill alt utta la någon bestämd m ening.

Väsler om förstugan D lt\go n~irmasl utrymmen a EFG, furJnndligPn tre olik a rum, r huru dPt inl t' fnnn · migra andrn :1n-


· ~ ~ ··-t 1-1\.l.Qtl&.' • .;,._ .... ~.-aaon.•. •

"---~o~t·, ,~ .,.

c. ;._ .... J c 101

r1tt1•~1 -· tGI l lli,Piv

_.:::ur .. '~ • .l

l

d 102

IIi l d Il. Oclalj av pin u en a1· u en langa hm·udllingl\n: rum C med llakugucn. Varje rula har 2 mclcrs s id>l.

+

_,_

tydningar om vägg mellan F och G än stalpmar keringarna i ytterväggarna. Rummet E hade milt på golvet en stor härd, uppbyggd av stenar och gul lera , som deh•is var bränd så all den. färgats röd. Invid härdens norra sida var grävd en grop, l meter bred, l ,s meter lång och 65 cm djup under rummets golv. Gropen var fy lld med nska och kol, som tydligen sopats ned från härden. Den bar vnri l en s. k. gruvn. I gropl:'ll låg, förutom n~gra keramikskärvor från 12011- 1 :300-talen , ett

t:-m


t ..... f_ a J.Jb.GlH •• t

6

~--- ) ! IOOO(N •11

8

~ tORGUt 11' 1

·~. 8e1 ... .,, .. ~

J IO.;tM·-··· N71 11

5

7

9

\_)J 12 .l. ro.<;of N9.v. f'

Gild 12. Den äldsla keramiken i kulturlagre n på hospitnlsområdtH är svnr lgods av ovanslående utseende. - Skala t:~-

140


P7 A 115 A 115

6

21 012 !LOM

,. :::@ QII IST ,q . ')

c LUND ~ A) sv " S JORG(.N

Bild l ~ Et t url'a l ny<•k lnr rråu h ospitale t. C:n 4: i .

141


ruyn t från konung Valdemar 11, 1202- 12-ll. och br·cdvid gropen clt mynt från efletriidnrcn E r ik Plogpenning, 124l- 1250. Vid rumm ets nordöstra hörn rultades en s . k. skaefni ng, bild 14: 5, en blankpolerad bennål av del slag som användes vid förfärdigandel av exempelvis u1Jgarnsvan lar. Rummet har tydlig karaktär av s tuga. boning rum med eldstad. som hiir ~ir

å lderdomligt placerad mitt på golvet. .Även ntista rum F lycks h a Yaril boningsrum, men här har

härd<'n enligt yngre bruk varit förlagd till ena hörnet , del nordös tra. Av skiljeväggen m ellan E och F fanns endast svaga rester·. Invid dessa hittades h a l< cn för en dörrklinka , som anlyder, alt de l fum1il en dörr i väggen. Niira sydvästra hörnel hiltades några låsdetaljer och ett par miirlor. Dc kunna möjli~cn tolkas så att här funnit s en dörr Lill rumm eL G. Direld dörr till <let fria tycks varken detta elle r föregående rum ha h art, i varje fall fanns det inga stenlagda gångbnnor ulanför och ej heller några tröskclslenar. En J1ängögla till en metallgryta utgör en påminnelse om m:\! lagningen pa härden; för övrigt hittades i rummet en kniv och ett knivbeslag, en bryns ten samt , invid härd('n. ett 50-lnl klump:ir av något smä lt blyiörcmål.

Hummel G saknade eldstad. l vä lm delen tycks en smul gång H hn varit avdelad, och möjligen har denna haft en utgång m ol söder till den stenläggning, som fanns utanför. r rummet hittades bl. a. några mynl från tiden 1259-1332. en järnsölja och, i g:lngen H. ell si lverspännc.

Väster om H voro förhållandena rätt oklara. Det ranns antydningar om l'n tvärgång I, mol vilken utifrån söder ledde en stenlagd gångbann. ctl rum J med härd i sydväs tra hörnet, och eLt rum I\. , som delvis lycks ha ståtl öppet mot rummel J, ly vid dess sydö tra hörn fnrms en n,- kol och ot fylld •gruva :o knappt en meter från den nyssu~imnda härden. Ytterväggarna ha vnril av lera. klin t pil cll fliitverk av sprötar och vidjor. Huset har brunnit, och av viiggarna bar då blivit till tegel brända lerstycken, varav mängder på träffades.

T dennn nvdelning hittades riill m ånga mynt. De älds ta ~im


o

5

Uild 11. 1 '~"· '·"· ~isn t'l'. 1.. t !),, r m. 1\ul:a ~ 12~. 2 linr;:crhoru :w hronct, IL l.e l' lll . Huta H Il. - :1- :i bennålar. L. 8.~. 10,: och 14 ,~ cm. Rulornn \ 11 & ''"• Q 12 och O IO(i 11 . - 6 och 7 cldst, l. L. 4.~ och 6.• rm .

Ru to rnn ~l Il orll l ' 12 - R ~Hiudtri~~a . 1\uln ~ O.

1-t::


präglade för kunga rna ]~n ut VI, 1182- 1202, och Valdemur II. 1202- 1241, och förövrigLär det danska mynl från 1200-tu let och fram till Erik av Pommerns tid, 1396- 1439, snm t ba nsamynl från 1300-talels slut och 1400-t:l lets början. Vidare fanns . förutom de sedvanli ga skärvorna nv medeltidskernm ik, en s t~· lus av ben, bild l i : 3. ml'cl vilkcu man skrivit på vnxtnvla, spännena bil d 16: t och 2, det l'llH av silver med r es ler av förgyll ning, del andra av brons, en f:1cellslipad pärla av grönt glas, b il d 20 : 3. en fragmentarisk clubhelkam av ben, bild 22: 5, en vävkam, en bennål, rembeslag etc. AII L tyder på att även denna avdelning använts som bos tad.

Som. ses av k n rlnn bild i ledde flera sten lagda gångbanor frå n den långa huvudlängan A-K till om rådet söder därom. Där fanns ett gy tter av buslämningar, delvis över varandra och så pass spolierade all del i dr flesta fallen var omöjligt att fa ststälin de enskilda husens typ. Efter som bearbetningen av fynden från delta område ännu inte är slutförd, måste en närmare utredning om hur denna bebyggelse sett ut till vidare nnstu. Så mycket knn emellertid sägas, all här uuder medelUden stoll tätt med hus, s:ivä l klinehus som trähus. uch alt dessa i flera omgångar brunnit ned.

Mestadels har del hår varil bonin~shus och icke uthus, det visa r dc lösa fynden. De utgöras. förutom en stor mängd ben av sv in, ku och få r eller gel, till störst:~ delen nv keramikskärvor av hushå llskärl från medellidens olika århundraden. Del är enkla urn or, utan hen och handtag. av s. k. YetHlisk t svartgods från 1100-talel. bild 12, till vilka ibland hört lock som bilcl12: 10. Det är små grytor med tre ben och lumdtagsör:t och även ka nnor av sva rt ler gods från 1200- och 1300-talen och det är samma 1:-tgs grytor och kannor av blyglaserat rödbränt lergods, som under sa mma århundraden i slo t·u mängder importentdes hit från England. Det är vidare luus och bägare i klingande hårt stengods, med ha nseaternas koggar hitskeppa t frå n Rhcntrakterna. Allt visa r, att man härute i hospilalet hå llit samma standard beträffnndc utrustningen av keramiska hushållskärl som inne i Lund.

144


;i) '\

f l

3 6

.. "';,

7

J l ' l

··D· .l

u 122

l U

G lOt. )\ G 105 ~o

PS

·<::J · ,211

·--= · - ~· 5122

s 122

LUND S JÖQGbr-..5

140SPITAL

Il @2-=-~======:::e>:-J 012

f)

F 3 s ' c;:::. . Lll

·=::::':l . c:::::?D .

r J) Mil

Bild l ö. 1 borr. - 2--10 lutivar. -· Il - l :.! dderliHningskni"or . :-oiågot mindre il n l : 2.

145


9 10 Il

llii<J 1(). 1- 1 SJ)1illlh'll, '.!:w ~iln•r, clr ijvri~.ta Il\' IJ•·ous. l·rå 11 rutnrua E III , Il Il-l, ~ JO oc-h Q Ii. Skaln :!::l. - !l. llospilalsfiircslåiHI:ll'l'n Jl:oul ~ , ,.,,

sun~ ,jgill. - lO hiillelwslag :1\' hronshl<'d .. - 11 kliidesrlunllo :1\' hly ml'll llor;is \ 'O IH'II .

Fiir önigl inneh:}llt·r 1\ncl>.rtlll lingt•n fran dl'lla hu;;g~·llt•r

förem:\1 av så goll o.;om alla dc slag 111nn hrukar f;i fram virl utgrfiYning av m t•dclli<la hehyggelstlämniugar. Till byggnaderna och d1•rns inredning hn h ö r·t dörrklinkor, gängjiirms lnplnr. nycklar, bild lil. låsar och låsöYcrfall , miirlor OC'h bl',Jag. Enkla hållare nY järn för pörlstickor hl'r1i.lla om hur man ordnat belysnin gen i :slugonw då skenet .fr·å 11 härden inte varit tillfyllest. En nnnnn möjlighel vnr <~ Il mw~inda oljelampor·. och svartgodslocket hi l d 12: lO JG:m h n v~ll'il en sådan E ld s log · då liksom lå ngt senare nH·tl eldstå l, bild 14: 6 och 7. och flinta. saxar, el t fingerborg. bryns tenar, sländ trissor, v~i vkammar och henn~iln r b erä ltn om husniten. bild 14, en s idh-a om nrh<'lt• på :\k<'rlyckan. En Jni v eller dolk hörde t ill varjl'

I ·Hi


')

3

2 Jlilcl 17. l o. 2 h1•sla~o: u' hrvusbiN' k fran rutorna 1: IIU nch E 11~- -:1 slylus :n hru, L . !l •• : t'lll. Ruta C Il~ . - l ~iilj:\ :l\' vn lrosstrlllcl , frau

rntn 1 l i

persons ulru <, tning. och del är helt n:tlurligl <1tl <.lel här kurn mit i dagen e tt fl e rtal sådan n, hi l d 15. l tiden~ klädcsdräk t vor o söljan och spännet väsell lliga deta ljer : bild 1G- l9 visar några som hittals här. De äro av järn elle r brons, någrn gän~et· n,. ~il\'er och i ctl fall nx e tt s<i sä llsynt m a tC'rittl som valros.,tand . Söljan uv vn lross l:md, som nu endast är ell fwgment. bild 17:-4 , har Yflrit <' Il pral\tsak. :1\ärm nst hör den samman med en välkänd grupp nrbeten i Yalro~stnnd - däribland elt jakthorn i Museo Nazionalc i F1o1·ens och e ll lite t skrin i Statens his lorisl• a museum i Slockholm - i c•n a" bysantinsk och orientalis k konst påverkad s til, som nc.idc.Jc sin böjdpunkt omkring år t 200 men som förmodligen frodats långt in på 1200-talet. Till ldädcdräktcn h:1 också h öl'l dl' bada bjållroma hild 20: 1- 2.

1-41


Det liUa bronsblecket bild 16: l O med bi Iden a v en sittande kvinna har sannolikt suttit som prydnadsbeslag på ett skärp. Det finns även andra vittnesbörd om att hospitalets invånare haft samma behov ntt pryda sig som andra människor. Det är exempelvis bergskristallsberlocken och fingerringen bild 20: 5 och 4. Även kamgarnityret bnd 22: l måste ha varilen dyrgrip för sin ägare. Det består nv två vackert siri1de kammar nv ben, som kunna skjutas in i varandra, så a tt vardera kammen utgör fodral till den andre, och hopfogade bilda ett elegant och behändigt runt föremål. Detta gamityr stammar från tiden omkring 1300.

En s. k. ampulla1 en liten flaska av bly, bild 23, är ett minne från en pilgrimsfärd. Sådana flaskor såldes på de berömda vallfartsorterna. I ampullan har h emförts heligt vallen eller någon undergörande salva, och det har förmodligen varit de spetälskas tro, att innehållet kunde befria dem från deras sjukdom.

Av föremål, direkt tydande på sjukvård, hittades för övrigt endast de båda åderlåtningsjärnen bild 15 : 11 och 12.

Mynten, ett 80-tal, från denna del av området omspänna tiden från Knut VI, 1182-1202, och fram till 1400-talets tidigare hälft.

Norr om den länga huvudlängans västra del och väster om begravningsplatsen har på en mindre yta frilagts en del huslämningar, men om dessa skola kunna rätt tolkas, måste ytterligare partier framgrävas. Man ser häromkring rulorna N121-N 123 en oval anläggning, omramad a v en sten läggning, och öster och norr därom klara husgrunder, f ör vilka nordgränsen gått ungefär vid rutorna Vl21-V123. Tekniskt har denna bebyggelse varit likartad med bebyggelsen i söder, men lösfynden därifrån äro anmärkningsvärt fåtaliga. Av de hittills rengjorda och bestämda mynten från h ospitalets område (155 av 230) kommer endast ett från denna del. Det är präglat för Erik Plogpenning, 1241-1250. Att även denna bebyggelse är av bög ålder framgick bl. a. av alt elt par skärvor av 1100-talets svartgods hittades intill grundstenarna invid stolphålet j rutan

148


l

~ 2 3

l l

e . ' DD

5

Bild 18. SU!jor uv brons (l) och jiirn (2-1) samt spiinne av broas (;,J. Från rutorna R Il, ~ Ii, V 12, O 12 och C 118. - Skala ~: 3.

M119. För övrigt fanns här skärvor av medeltidens olika keramiksorter, men deras förekomst var mycket gles i jämförelse med f rek vensen i den långa huvudlängan och området söder därom. Av hushållskärl av annat material än keramik hittades endast el! fragment av en bronsgryta. Föremål, som ingått i dräkten och den personliga utrustningen sa knades sånar som på några knivar, bild 15:4 och 5. Två sisare, ett borr och IYå brynen kunna tyda på att en del sysslor uträttats här. Tre bilar U\' häslskor, en hästbrodd och en sporre äro kanske tillsammans inte tillräckligt för att man därav skall kunna dragn slutsatsen all hät· varit stall, men tillsvidare får man döma efter de saker, som äro funna. I norra delen, i rutorna T122-U122, anträffades några bilar av ugnskakel av senmedeltidens skålform, och det är därför möjligt, alt det hus, som stått där, var it använt som bostad. Der har hnrt l('rklinevägg~1r. Av fyn-

l ~!l


l

~-.. .:= .. ·1ir"'"'""'""""'"'.L ~ ::::. l

3

~o~o-·,=~· l } [: t.

\[~--~ .__ .

4 5 6

Bii!L 1!1. Sö ljor :l\' l irou~ p- :,, owh jii rn l(iJ . Fr!•u rulvroa h IOii n . :-. III, .\ III . 'i :!. !' 1111 urh F HIT, 11 . Skal:l ·1: :1.

den lwn för övrigt nämnas en hällarl' Jör pörts lic lw r M illi

gångsjärnsstaplar. haspe, märla, n yckel och huttla!;. Norr om det sis t b ehandlade område t ~cs å !tartan bild 7

pinnen av en nästan kvadratisk h yggm\ll. Dess golv av kull cr~ ten låg c :a 80 cm under markytan, och mura rnn visade gods ida inå t och råsida utäl. Här hur nllt <i varil en ldi.llare. Därinvid funna k eramikskårvor äro iild l från 1500-lale l, och om källnren hört till hospitall't har den t roligen byggts under dess si ta tid .

BebyggclseHimniugat· l'ri111 hus pital eb lid l1a antdin'als ii\'en

111nnfö r det onHåde. som blivit l'r·eclal för modern hyggnnds-


' ' l '

~ 2

3 5

llild 20. l vch '.! h jiillrur ;1\· rn1iss in1:1 , rnln rutorna F 4 n och Il ~ :s. :1 ptirln a,· J.(riinl f.(ias , fdu nt la C 115. - 4 flngerring av brons, rul a K !t.

;, ht•r lnd;: nv loe r~tkri s loll, rula i\ ll , .. - Sk::thl ::i: l.

verk;,:t mlll'l. Ocl iir grund- och ledning~~rävningar för ;, Linnestaden . •mm bragt dem i da gPn. se kartun bild Ii. Längst i öster i kv:1 rlc re t Sankt Jörgen. tliir d et för övrigt inte fanns lämningar av bcb~·ggclsc. s tod en limrad brunn av den i Ltmd lllHlc>r mcdclticlens scnn r<~ del myckcl vunliga kons truktionen med hömslolp:w och utunför dessa placerade väggpla nl\or. Den 1imradc holkens botten befann !'! ig 290 cm unde r uuvarnnd t~ markyta. J hnmne n hiltaclcs n:lgt·n kcrnmikskärYor

ft'å n c:a 1500-lnlet. F C' lll nwkr tHrtT 11111 hntlllll'll ,·ar tH'd!-{r iinl t·n hmnn, :-om innt>höll :wskriidr.

E n :lnn:tn timrncl brunn :w l>llllll11:1 J...ono; tru klion so111 dl!n

l:; l


r· o~ o :;;;, -

2

3

2

4 5

152


Bild 23. Ampulln eller sulvefloskn nv hly. från rn ln Q l l. Il. 5,o cm.

nys nämnda anträffades på kvarteret Spetelöv n :r t 2. Den nådde 3,5 meter under nuvarande markyta, det är tre meter under markytan vid den tid då brunnen var i bruk. l brunnen stod en stege av samma utseende som vår tids s. k. göingcstegar. I brunnens fyllning låg bl. a. en barnstövel från medeltidens senare del, en stor nyckel och en keramikskärva av blyglasernl rödgods från 1200-1300-talen. Vid brunnen funnos lager av kol och brända Ierstycken, visande att där stå tt hus. Grävn ingssättet medgav ej närmare undersökning av dessa.

Bild 21. l spelbricka nv ben och 2- 3 bronsbeslag. Från rutorna A 409, P Il och A 108 nv. - Skaln 11:12 (l ) och 7:8 (2-3).

Bild 22. l kamgnrnityr och 2-5 dubbelkonunar, nlla av ben. Från rutorna ;\ 10 nv. b 104 nv, C 104 n, N l och O 115.- Skaln l: 2.

153


Något söder om bru nnen, på kvarere t Spelelöv n:r 11, frilades en stenlagd gångbana, som lett västerut från den långa huvudlängan. Längre västerut, i sanuna gångbanas riktning, fanns på kvarteret Spetelöv n:r 5 en s tenlagd plan. F ö r övrigt ha s istnämnda grävningar visat, a tt h ospilalsbehyggelsens Hl

löpare i väs ter nå tt ~inda fram till Petlcllgalun. Förhå llandella ha em ellertid inte medgivit närmare un dersöknin ga r.

Hospitalets mera perifera dela r äro som synes endas t mycket ofullständigt klarlagda, och eventu ella grävningar i en fram Ud kunna ge överraskningar. Men även inom del centmin omril.dPt, på k:rrl:.m bild 7, är undersökningen lå ngt ifri\ n tolnl. Kurlan omfattar 5120 knn, och därav ä ro 1872 kvm utgrävda. Del år ::3(),.; %. Hildigt bel och fu llständig l'an bilelen av h ospilalet inte bl i. förrän komplellerande undersökningar gjorts.

Till slut n ågra ord om inrättningen s å lder och tillkoms t. I en skriftli g källn förekommer h ospitale t första gången 12:31 - 32. Då är del redan så ganunalt, att ky rkan behöver r eparents . Atl hospitale t är äldre bestyrkes bl. a. nv fy nden av vendiskt svartgods saml framföntllt av mynt en fdm Knut VJ, 1182-1202, Valdemar l , 1154-1182, ocb Knut V. 11-!C>- 115i. Svartgodskeramiken i nnehållcr inga skärvor a v avgjord 1000-tnlsknraktär. den ät• i s tället av ett synnerligen cnhctli~l ul .•wcnde med k~irlformer , som kunn:t IJc tecknas såsom utveck lade m typer, frumlrädandc i Lund ,·id 1000-lalc ts s lut. Av svarlgodsct kan man dock inte utliisn mNa iin all h ospitalt'l bör hn tillkommit någo n gån g under 1100- 1:-~let. För en snilYarc datering ge m ynt en hättrc möjlighett•r, även om del inte ens m ed deras hjälp är möjligt all f(lsisld någon viss tidpunkt. De tillåta å tminstone en j'örmoclnn , ~1 11 hospitakt upprä tt :l ls någon gång vid eller kort efter 1100-talets mitt. Alltsft undc1' den tid, lUlS-1177, d å E skil salt som ärkebisk op j Lund.

Med kännedom om Eskils s lorstilatl e verksamhet fiir kl osll"l'· viisendels utbyggnad j Dnnu1a rk iir de t då fullt naturligt med ett :m.tagaude att denne kyrkofurste vnrit initiativingaren iin•n vid tillkomsten av Lunfls hospitnl.

,,-,.,


Hild 2~. Sp<'lelöngårdcn tillhiir nu del Lund ~om f'iirsvuunil. Dt•n låg intill 1!107 pa nuvarnndr tomtro n:r Ii i l..varlt•rt•l Spt•ll•lii,·.

St•tld fnln nonliisl.

LLTTElt\TUR

ljA:sTtlllLM, E., Sygdomme i Danmarks :lliddelalt.lct·. Kub v n 191:!. EHLERS, Eov., Danske Sl. Jorgensgaarde i i.\liddclaldcren, i >>Bibi. for

Laeger» 1898. Hr:oovrsT, VrwEur, Den kl'istna kärleksverksamheten i SYerigc under

medeltiden. Strcngnäs 1893. SJOVALL, ErN\H, Undersökning a\' gamla skelclldclar i kulturhisto-

riens tjäns t. Nalurens Yerdcn 1912. TRUEDSSON, II., Lunds hospital 1879-1929. Lund Hl29. \VErBOLL, L.\URITZ, Lunds domkyrkas neki'ologium, Lund 192:!. Tryckta urkundssamlingar (Sv. Di]JI., Danmarks llrevc fra ~IiddC'I-

alderen. Kanslit·egistranlet· elc.).


av NTLS-ARVID BRINGEUS

D <'l årskort medlemmarna i Åsbo häraders hembygdsförening erhåller har i flera åt• prytts av två vapensköldar. Den eon. som föreställer en upprest hanunare

mellan två sexuddiga stjärnor symboliserar det norra häradet. medan symbolen för Södra Asbo utgöres uv en björn i uppriilt ställning. Iden till dc sa emblem har uppenbarligen hämI:Jts ur A. Thisels uppsals 1903 om :tSkaanske By- og Herredsvanben i den danske Tid ,. , vari Åsbo häraders äldsta sigill avbildas och beskrives på nämnda säll

Emellertid bar Thiset i sin uppsats ytterligare ett vapen för Norra Åsbo. Han skdver: • 1584 viser nemlig Herredssigillet et gaaende Dyr, der vislook skal vrere en Los; af Omskriften kan lreses ... ASBO HERRE. ~> Författaren tillägger emeller-


tid, att h äradets sigill 1648 å ter visar ett ny ll märh, nämligen en halv till vänster vänd häst. - Vad Södra Åsbo beträffnr, säger Thiset a tt det här blott finns etl sigill, använt bl. a. 1524, 1610 och 1648, nämligen det ovan omtnlade sigillet med en björn i upprätt ställning. Om samtliga nämnda sigill får man av Thiset slutligen veta, att de troligen gått föl'lorade före 1655, ty delta år beseglades häradernas hyllnings~kt blott av två bönder. Vid studium av den danske arkivarien Poul Dredo Grandjeans nyutkomna arbete ~ Danske Herreders Segl indtil 1660 ~ . finner man emellertid, att Thiset farit vilse på fle ra punkter. Grandjean vh;ar sålunda att sigillet med den uppresta hammaren inte har någonting som helst att göra med Norra Åsbo, utan bör h emm a i Hamrners hä rad på Själland. Därmed kan detta sigill alltså helt lämnas ur räkningen. -Beträffande djuret å Norra Åsbo härads sigill från 1584 omtolkar Grandjean delta till en åsna. Ä ven om man kan vara tveksam om denna tolkning på grund av de dåliga sigillavtryck som beva rats, är det uppenbart att Grandjean h ar rätt, när han tolkar sigiUet från 164:8 på samma sätt. Denna, enligt Thiset till vänsler vända häst, befinnes nämligen ba väl lå nga öron för att vara en häst. Samtliga de sigill Thiset attribuerar till Norra Åsbo reduceras alltså av Grandjean till ett enda.

Inte heller Thisets tolkning av figurframställningen å Södra Asbo härads sigill som en björn står sig emellertid. Också delta sigill föreställer en åsna gående på marken , fast sigillets stä llning 1610 och 1655 råkat bli lodrä tt.

Hur h ar det då gått till a tt Asbobönderna fått en åsnn ell er två åsnehälfter i sina sigill? - 1 ett arbete av J. Göransson, betitla t »Skånes landsbygd, historisk och arkeologisk beskrifning• kan man under rubriken »Norra och Södra Åsbo härud• finna en ganska intressant förklaring till sigill ens u tseende: »H vad hä radens vapen angår, så säges det, att här i äldre tider funnits en häradshöfding av tysk ex.traktion, vid namn .Mente, hvilken, ej fullt förtr ogen med svenska språket, velat härleda namnet af åsna, hvadan han i Norra Asbo härads

l5i


s it:ill l{tlil anbringa framdelen nch i Södra .\ sbos härads :.igill hakdelen ar en springand e C.sn::u l <.leu serie hnndlingnr i Hiksa rkivcl , som knllas ».\llmog<'n" i Norra . bo Hiirads be· svar •, h a r förf. futmil elt m iirkligl dokument, som bekräftar Görnnssons utan kilila angi\'na notis . I ~·n skrh·else till R o· nungcn från å r 17::\ 1 und r rt rcknad :J.\" rik-.;dag')mannen Anders Månsson på ~orra och Sö<l ra .\ sbo hä raders vägna r he te r det bl. a.: »Norra och Södrn Ahsbo hä raders nllmogc i Skån e tillfogas h Ade af en och nnnnn härudcrncs [lbOfll' i Göinge som och af nndrn boende i Sm åland och Ha lland, in till n orra Ah sbo härad gräntsnndc, fö r ofwannemdc häraders sigiller . uti bwilka en ufdcll asna är uts tuck en. nembl. framdelen ut i N orre ..\.hsbo härads och bnkdclcu ut i Södre . .\hsbo härad .., sigill, hwilkcl n f en okunnig Lysk härncl-h\.l f'ding henemd I-li eronJmus Mente öfwer 50 ä r tillhaka uphilta t är, ... åthlöjc och !JegalJlJcrier r viikel 1 förorclsak:lr oss uti ändring härutinJl::lll att anh ålln. sä lcdes, a l i dcnn a a f'c..lclle fthsnas ställe, kunde· hl i fwa u t st u eken en :.l h s <' lt• högt skoog . . . ,

UppgiJterna i dennn h a nd ling om d en tysl<födde härad:.hövdingen s tämmer vä l övc •·cns m ed övriga f nkta vi känner om h onom. Han var urs pr un gli gen l<öpm an i Hamburg, och korl efte r del hnn infl~· ttu l till r ... anclskiona k a llad es h an till borgmäs ta re där 1()()0. l Lundshona gj orde han sig kän d som en dugande ma n och ,·ar e tt uv försven knin gens ivrigast1· rec..lskap. lian utnärnndl'ii in om kor l till hänHishövding j Norra och Södrn .\sbo. och hörjade sin t jän s tgöring i början '". r, .. 1683. Tio tir S ( ' ll:lfl' clog han i La nd..,kron u. i ' ':lr kyrka c ll epitafium iinnu tninn('l' om honom. ~ot isen i höndt• rnns s kri velse om l\o r ra .\ s bn härads sigill

som föres iiii lande framdelen av en åsna s tämmer även vi:il Ö'' erens med Gnmcljeans tolkn ing uv h ä ra dets s igill från 1648. Uppgiften om Södrn :\sbo härads sigill. föreställa nde. bakbenen och svansen av en å sna k omnwr em eller tid som en hell ny upplysning. Då Grandjean endast behandlar s igill fra m till 1660 och icke näm ner någol om delta sigill, finns d e l anledning atl förm oda alt detta ä r tillkommet senare. :\är hiid:1


Bild 1. o.\snesigillen • efter teck ning i Colleclio Rönbe<·kiana, Universilcts· biblioteket, Lund.

Bild 2. Söclra .l.siJo h!irads sigi ll 1735. E fler aviryck Sk:ines J lem bygds· iiirhuncls a rki,·. Oi:tm. 3å mm.

I Ml


åsnehälfterna förekommer i domsagans renoverade domböcker i Göta hovrätt på 1680-Lalet är det alltså inte uteslutet alt Södra Åsbo hiir~ds sigi ll tillkommit någon gång efter 1683 då häradshövding Men te började sin tjänstgöring i domsagan . När Mente i besvårssluivelsen 1731 får skulden för båda s igillen, gör mun sig emellertid skyldig till en osanning, ehuru säkert en om edv.eten s:'idan. Asnnn i Åsbo-sigillen va•· ingalunda Menles uppfinn ing. Den fanns som vi selt redon vid 1500- talets början. Mente kan däremot ha ombesörjt tillverkningen uv nya oeh bättre sigillstampar för häraderna, varvid åsneh älflerna bättre syntes. Möjligt ä r också a ll ban infört det originella sigillet för Södra Åsbo fö r förs ta gången. Nä•· man väl en gång hade framdelen av en .åsna i Norra Asbo härads s igill låg det ju nära till hands att skänka resten å t södra häradet. Därmed markerades ju även, som redan Brunius framhållit, den nära samhörigheten rueHa n de två sysk (}nhäraderna.

Men lå t oss följa Åsboböndernas besvärsskrivelse frå n 1731. Från konungen gick den på remiss Ull landshövdingen i Kristianstad, S. v. Hyllen, för a tt denne skulle yttra sig i detta en smula märkliga ärende, som säkerl förorsakat mycken munterhet bland de kungliga ämbetsmännen. La ndshövdingen hade emellertid full förståelse för Äsboböntlernas olyckliga belägenhet att av smålänningar och hallänningar vara utsatta för begabberier och helt säkert - fast man är förs iktig nog att inte nämna det i skrivelsen - kallas åsnor. J lands1lövdingcns yttrande med anledning av skrivelsen, vilken nästan är en direkt upprepning nv Anders Månssons, tillstyrkes förändringen, vilken synes vara ~inwånarne till elt god t nöije•.

Landshövdingen tillfogar även som en förkla1;ng till namnet Åsbo, att eftersom llhäraderne äro belägne innom 2 :ne Bergåsar, h\vilka d em näs tan omringa, så lära de deraf hafwn fått sina namn, nemhl. Norra Åsbo och Södra Asbo härader. "

Ärendet föredrogs i rådkammaren först den 12 juli 1733. Då beviljade Kungl. ~Iaj:t »de trogne undersåtarnes 1. i Asbo härader anhållan om all .slippa sina ~åsnesigilh. Samtidig1

160


erhöll häraderna tillst~nd att hädanefter i sina sigill vbruka et emot bwart:mn::tl afdelt högt Berg med någon Skog bewäxil11 . I en handling i Riksarkivet från 1738 finner man del nya sigillet, föreställa nde just två dsar med tydligt markerade gr:mnr, varöver en sol strå lar ner. Kring sigillet löper följande text: :. NORRA AHSBO HERADS SIGILL ANNO 1735 . .. Sistnämnda år fick alltså häradet si ll nya sigill, tillika med Södra Asbo, vars sigHl med undan tag av texten har samma utseende. - I en handling av år 1745 finner man sigillen på nytt men formaten är här något mindre.

Nu behövde al lts:\ Åsbobönderna inte längre skämmas för sina sigill, och de illfundiga vedersakarna i grannbygderna glömde troligen snnrt sill vedermäle om åsboboma, i synn erhet som det hos befolkningen själv a ldrig furmils någon grund för skällsorden. Om någon förtjänat tillmälet dumhuvud eller åsna, så inte var det bönderna i Asbo. Många historier berättas däremot om hur andra bygders folk blivit grundligt lurade av de klipska småbönderna och krämarna friD Asbo.

i\Ien låt oss än en gång återvända till ortnamnet Åsbo och dess uppkomst. Ingen tvekan råder 0111 att landshövdingens förklaring är den riktiga. Den nämnes också i Eric Tunelds ~ Geographie öfYer Konungariket Swerige ~ å r 1793, och i en översikt av de skånska häradernas namn år 1920 säger Jöran Snhlgren : »de på Hallandsås belägna häraderna Bjäre och Åsbo ha naturligtvis också fått namn av åsen eller bjäret . ..

Sammanhanget mellan ortnamnet Åsbo och »åsnesigiUen • är uppenba rt nog. Emellertid finns det ingen anledning att med Åsbobönderna klandra häradshövding Mente för bristande etymologiska kunskaper. Sigillen är som ,; clt tillkomna långt före Menles Ud. De tillhör den grupp av sigill, som man med Grandjean kan kalla talande sigill. Åsna heter på danska • Asen~ och • Asenets Bo~ sammandraget till •Asbo• ä r ju den danska namnformen på bäradeL Sigillens åsnebilder är alltså ett slags rebus av origineJI, men ingalunda okänd typ.

En sak torde emellertid vara säker: även om man i våra dagar på många håll söker äter-upptaga gamla sigill och härads-

Il 161


vapen, så kommer Åsbobönderna aldrig atl söka få tillbaka sina sigill. Varför behöver väl knappast sågas. Folkhumorn lär inte ha ändra ts så värst m ycket sedan Anders ~fånsson och landshövding v. Hylten skrev till kungen fö r all skona Åsbobönderna från bcgabbct·i a\' de illfundiga gra nuamu i Hallnnd. Småla nd och Göinge. Emblemen p å Äsho häraders lwmhyf.{d :-.fi> renings medlemskort år nog - trots att df' s:ll nnr hii wl både prydligare och - ofnrligarC'.

162


REDOGÖRELSE FÖR KULTURHISTORISKA FÖRENINGENs FÖR SÖDRA SVERIGE VEHKSAMHET ÅR 1948 .

. \ . LEDA:\WTEit , STYHELSE OCH REVlSOREH

K ulturhistoriska föreningen å tnjuter alltjämt förmånen a tt såsom sin högste beskyddare få räkna HA NS MAJ:T RONUNG GUSTAV V.

Hedersledamöter: H. K. H. Kronprinsen. Friherre Nils D jurklou, Malmö. Direktör Falk Simon, Göteborg. Hovintendent John l\roon, Malmö. Direktör Bror W. Olofson, Malmö. Direktör Karl Wistrand, Stockholm. Lancl hövding .Johan ~ilsson, l{ri c; tiansl:td.

Ständiga ledamöter på grund ay särskilda förtjänster:

Professor J. G. Andersson, Stockholm. Disponent H. Dunker, Hälsingborg. Kammarherre H. G. Toll, Stockholm. Direktör Th. \Vinborg, Slockholm. Sekreterare Bengt Lanke, Malmö. Kamrer Birger Grambeck, Malmö. Sekreterare H. Henriksson, Kristianstad . Konstsmeden Henning Persson, Lund. Domkyrkakomminister YngYc \\"erger, Lund .


Antalet ständiga ledamöter i övrigt uppgick per den 31 december till 294 och årsbe tulande till 16.283.

De senare fördelade sig på följande sätt:

Malmö . . . . . . . . . . . . . 2.482 Höganäs . . . . . . . . . . . 123 Lund . . . . . . . . . . . . . . 1.640 E slöv . . . . . . . . . . . . . . 167 Hälsing!Jurg . . . .... . Kristianstad ... . . .. . Landskrona . .. . ... . Ystad .... . ..... .. . Trelleborg . ....... . Angelholm .. .. . ... .

755 336 254 207 195 114

Siuuishamu . . . . . . . Häss1eholm . . . ... . . .

73 138

Skanör-Falsterbo . . . . 29 Skånes landsbygd . . . 6. 776 Utanför Skåne . . . . . . 2.800 Abonnenter . . . . . . . . . 194

Föreningen höll ordjnarie årsmöte den 14 juru. Till styrelseledamöter intill årsmötet 1951 n yvaldes landshövding Arthur Thomson snm t återvaleles hovintendenten John Kroon och professor Lauritz Weibull. Till suppleant i styrelsen å tervaldec; konsul Georg Lindström.

Till revisorer av 1948 års förvaltning utsåg årsmötet föreningens fö rutvarande revisorer disponenten C.-E. Borgenstierna och kassailirektören Nils Bäckman med slationsinspek· toren Ake Nordenskjöld och bankdirektören David Berglund såsom suppleanter , samtliga i Lund.

Till r evisorer av den FahJbeckska kulturfonden utsåg föreningen sina sålunda valda re,isorer.

Såsom Kungl. Maj:ts revisor fnngerar landskamrer Sigurd Dablrup och såsom stad en Lunds revisor bankkassören K E. Lenntorp.

Föreningen utsåg landshövding Johan Nilsson till sin hedersledamot såsom ett ullryck för sin djupa tacksamhet och uppska llning av det gagnrika arbete landshövdingen nedlagt till föreningens fromma under den tid av fem ton å r han varit Kungl. Maj :ts ombud i styre! ·en och fungerat såsom dess ordförande.

J samband med årsm.ölel hade anordnats en tillfä llig ulställniDg i Vitn Huset av museets senaste nyförvärv. Efter den sedvanliga kollationen vid V. Vrams prästgå rd förevisades

164


en av museet 1938 upptagen film f1·ån Eli' lrands krukmakareverkslad i Sjöbo.

styrelsen har under året bestå tt av följande: landshövding Johan Nilsson, ordförande och Kungl. Maj:ts ombud, t. o. m. årsmötet samt därefter la ndshö\'ding Artbur Thomson, pro· fessor Lauritz Weibull, v. ordförande, riksdagsman Rud. Anderberg, Malmöbus läns landslings ombud, landstingsman Edvard Hallberg, Kristianstads läns landstings ombud, folkskollärare Johannes Blidfors, Lunds s tads ombud. intendenten Sven T. l{jellberg, t. o. m. årsmötet, sekreterare, hovintendenten John l{roon, redaktör J ohan Nilsson, fabrikör \Vulfrid Nordström, direktör Alfred Persson, Lunds stads ombud, friher re fil. dr H . H. von Scbwerin, greve Stig Thott, major Christer W ahlgren och advokaten Bertil 'Wickman.

Styrelsesupplcantcr: docenten Gunnar Edström , Lunds s tad~

ombud, konsul Georg Lindström, la ndstingsman Per Loven, Malmöhus läns landstings ombud, mälare M. Mattsson, Lunds stads ombud, professor Sigfrid Svensson och disponen t J. A. S. Timber g.

Genom en flygolycka över England fann greve Stig Thott sin död. styrelsen bar häri genom förlorat en högt kvalificerad kraft, som tillhört dess krets sedan rekonstruktionen 1933, och un tecknar med djupt beklagande denna förlust.

Styrelsen har sammanträ tt den 14/ e. Det av s tyrelsen tillsatta arbetsutskottet, beslående av hrr Weibull, ordf., Kjellberg, sekr., Nordström, Persson, Timberg och Wickman. bar sammanträtt ~7/t, ~s/2 och 1/s.

B. FÖRE NINGENs EKONOMI.

Under 1948 har föreningen erhållit följande anslag:

staten ... . . . . . ............ . . .. ........ !2.000: - k ronor Sta den Lund .. ..... . . .... ... .. ...... ... 20.000: -l\IaJmöhus lä ns landsting .... _ .... . . . . ... 10.000: -Kristiansta ds läns landsting . . . . . . . . . . . . . . 5.000: - ,

165


Genom testamente etter fil. dr Allan Will~· Hernlon, Slod:ho lm , bar föreningen erhållit en gava av l 0.000 kronor. Doktor Bernton l1ade sedan 1935 varit medlem av föreningen. En givare, som vill vara okänd, har överlämnat en gåva av 15.000 kronor och fröken Augusta Hult, Lund , 100 kronor. Vid ingen ~•" dessa gåvor äro vill kor fästade för deras användning.

Aktiebolaget Alwrlund & Rausing har i likhet med tidigare iir kostnadsfrill ställt skyddskartonger ti ll föreningens förfo gande för i\rsbokcns förpackn ing till ett m1tul av 17.000 st.

~lcdlcm')\'lirvningen har under året bedrl,·its i s tor sJu da och :!.\)25 mcdlcm,mar ha nyanskaffats. Med llänsyn lill :mtnlct ;1\·g:\ngna i\Jdre m edlemmar ,-isar m edlemsantaJet '·id :lrssldftet i lort 5elt samma s iffra som föregående å r liksom de intl n ltHI rnecllemsavgirterna, vilJ\.a utgjorde 81.390 kronor .

• \rsboken har utgå l l i 17.000 exemplar och förfatlama lut såsom tidigarr lämnat si na hidrag kostnadsfritl.

Skånsk Bildalmanacka 19-.W m ed reproduktioner efter teckningar och litografier av Hjulmar Asp har utgått i en upplaga H\' ca 8.000 Pxrmplar. Behållningen uppgår till 6.610:86 kronor.

S:unlingarna~ värde har under aret ökats med 14.47:-i: 15 kro· nor, därav genom gåvor med 3.37-t: - kronor.

Brandförsäkring ·värdet av museets lösöre - u. ,-. :.. lösa före må lsbestånd - bar höjts med 25 %, Jr:"m 1.914.700 kronor med 481.800 kronor till 2.406.500 kronor.

Styreh;cn frambär föreningens \'arma lack för dessn anslag och gå.vnr. genom vilka wrksamh eten kurmol uppriitlhållas och musrel tillväxa.

l (j l)


liTDRAG UR KULTUHE:\S RÅJ\EXSKAPER FÖR AH Hll~

l' i n s l · o c /r F ö r l u s l k o n t o.

u l s i r t c r:

Löner , pensioner, expensmedel ...... ... ...... . . . .... .. ... . Reparationer och underh.i ll U\' fostishcterna . . ............. . Utgifter för trycksaker ......... ............... ... .. ...... .

Östarp .................. ... ........ . ......... . Skaller , r iks- och brandförsäkringar .......... .....•. .. ... 13clysuing, vntten, värme och renhåll ning . ...... . ......... . Resor, frakter, porto och telefonkostnader .... .......... . . Heklam, annonser, tryck och skrivmaterini .. . ............ . Trädgårdens underhåll ............. . .. .... .. . : ......... . Utställningar och a ttraktioner . ... ........... .. ...... .... . Oförutsedda utgifter ... .. . . ...... .. ........... .. . . ...... . :\l cdlemsviirvningtc•n och årsiJolicn .. . ............ . .... . ... . Fotografering ... ... .. ......... ....... ..... ...... ........ . Räntor ...... . ...... •. . . .. - .. . .. . ... .. .... .. .... . ...... . Avskrivnin;:ar n f:tSiiJ.!h<-l ,11111 1 unclt•r aret inkupta inventnricr

I:!J.:l:W: Hl 7:1.:-101:\JU

589: 21 7.042: 24 3.4~3: 64 7.528: 70 2.971:65

G.ft2 1: 87 82(i:09

7.181:86 1.80-1: 2;)

l 48.252: 70 1.728: 27

41 :21! 1!.6-l li: 77

--------S:n Kronor 2!1\.lUU: 7U

1 Oä ra'· liir fiirf!igs tiillancll· u~:h dis tribu tiuu ''" arshoken l\1·. 2~.:!72 . 01.

l n k o m s t e r:

Inträdesavgifter ................. • .... ... . .. . .. , ... •. ... . . :\ledlcmsnvgiftcr .. .. . .. .. ..... .......... .. ............ .. . . Viirrlct Il\" skänkta fiircma l till ~:unlingnrna ......... ..... . .

hibliotc:k och a rki,· .. .. ..... . Hyror och na turaförmåner ... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Diverse inkomster ...... ....... . .. ... .. . ..... ..... ... . ... . Inkomster a\· konsen·erint:~ansta llcu och vävskolan ... . ... .

onnonser i samt försäljning av årsböckt'r ... . Gåvor ............... . . .. .............. . ................ . Skånsk Bildalmana.cka .... . ....... ..... • • .. ....• .. .. .. ... Kulturens Julkalender . .. . .. . .•. ... • . .................... Årsanslag ... . . . . ... . . . . .... .... ....• .... . ...... . .. ...... l{npitalkonto . ................. . ......... ...... ...... ... .

2:j,252: 1!11

l\1.3\1(1:

:1.37 ~:

1.-l !l ll :

-Ull O: · liSO: lit~

:!71: !lO -1.971.1: JO

:!7.120: ILGJ O: 86

12: 71.000: ;;s.uo: at;

-------~ S:n Kronor :!!1 1.100: 7it


ANVÅNDNI NG AV ANSLAG FRÅN LOTTERIMEDELSFONDEN.

1948. Debet. Dec. 31 An Kassn-Konto

verkställda reparationl'r å byggnader under 19-181\r. 54 670:25

Kredit.

Dec. 31 Per saldo frlin är 1947 .... ..•..•. . .. • ... . .... .. . Kt.32.987:2:1 }.Jemorial omförda kostnader för reparationer :\ bygg-

nader . . ............ .. .................... " 6.441: -• Utgående Balans-Konto

av Kulturen förskotterade m edel a tt utgå 1\V

lotterimedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . •l l :>.242: 02

D n l a n J k o n t o.

T i Il g å n g a r:

Fastigheter ................ .. . .... .. ........ . Samlingarna . ................. .. . .. ... . ..... . Bibliotek och arkiv ............ .. ........... . Inventarier ........................ . ........ . Diverse vnror ..... .... .. . . ..... . ............ . Biljettkontorets växlingskassa .. .............. . Jnnestående i banker ...................... . .

å postgiro .... .... ...... . ....... . Diverse fordrin gor ................ .. ........ . Förskotterade medel utt utgå av lotterimedel .. Utliimnade IAn t ill fastighetsföreningen Hjorten

u. p. a .................................... . Rassubehållning ....... . ..................... .

" /•• 1~7 75~.100: -

1.829.504: 56 32.022: 7!1

1: -

3.720: -

1.643: 92 1.293:55 7.820: 50

4.99:71!

l\ r. fl·l.liiU: 25

" Jo> 19-18 753.000: -

1.843.9ii: 71 34..214: 89

1:-3.720: -

25:-438: 46

6.301:15 3.941:50

15.242: 02

25.000:-523:72 ----------------------S:a Kronor 2.629.60(i: lO 2.686.31:15: 45

S k u l d e r :

lnnestå!'nde anslag till utgivande av Sk6nsk Te\ tilkonst ..... . .................... , .. . .

Innehållen preliminärskalt å löner ........... . Diverse skulder ...... .. ................ .... . . Lån från Kullurens gåvafond er ............... . Knpitulbehållning ......................... .. .

3.000: - 3.000:-3.689:-

7.863: 47 16.3·13: 38 28.500:-

2.618.742:63 2.G34.8fl3: 07 --------·------------------S:a Kronor 2.629.606: 10 2.686.385: 45

168


F o n d e r n a s k a p i t a l b e h å lin i n g:

Far·cnlnl(en ngcr· uv foudcrnu disponera:

I cke disponibel t! el av fonderna:

Thomanderska fonden .......... . Anna Karlins premiefond . .. .... .

Ole Olsens Keramiske Legat ..... . Beathe och Sven Benstssons fond . . Boseho Kyrkokassa ........... . .. . Skånska Brands fond ........... . Kulturhi.storislto Museets jubelfond Skånebokens fond ....... .... .. . . ln~:cborg Holeks fond ...... . .... . l( ullurens Nybyggnadsfond ... , .. . Anna Lithslröms fond .......... . Oror W. Olofsons fond ......... . 194-l- 1946 års gåvorond . . .. .. . . Ostindiska fonden .... .. . ... . ... • . J 947-49 års gå,·ofond ........... .

" Ju 1048 :

3.297: 98 297:80

10.92!): 60 516:53 948:45 691: 65 919: -

8.667:98 1.366: 96

20.297: !IU 629: 05 626:58

20.827: 47 4.856: 19

11.044:34

"/u 19H: "/u1~8:

J 0.035: 53 10.088: 73 1.151:98 1.156: 21

30.171:57 30.472; 63 21.508: 58 21.562: 84

10.532: 25 10.565:73 9.401; 32 9.426:55

43.575: 72 43.6!1~: 95

5.252: 30 ~.285 : 21

10.108; 48 10.108:48 27.239: 01 27.502: 56

-----------------------------------S:a Kronor 85.9 17: 48 168.976: 74 169.863: 88 Efter tillägg av de medel föreningen enligt ovan äger disponera 85.917: 48

utgör fondernas samm.rullagdn kapitalbeMIIning per ss; ,, 19J.8 255.78t: 36

UPPGIFT PER a1/ 1s 1948 A~GÅC DE FONDTILLGÅ~GARNAS ART:

nom. Kr. 20.000: - ,Mo-Domsjö -l Ofo förlagsbevis _ .. . ... .. . 15.000: - Svenska Statens 4 1/2% obi. av 19-10 .. . . 5.000: - L. M. E ricssons 4 1/1% förlagsbeyis . ... . .

20 st. aktier i Svenska Sockerfabriks A/B il Kr, 80; - .... . . 100 t t • 60: - ..... . 23 • > Skandinaviska Banken • ' 21 1: - ..... .

Innestil ende i Sparbanken i Lund .. . .. . ........ ........... .

Bokfört till:

20.000: -14.960:62 5.000: -1.600:-6.000: -4.853: --

203.104: 20

Lund i Februari 1949.

Suen Tornborg.

REVISION SBERÄ TTELSE.

Undertecknade, utsedda att granska Kulturhistoriska för eningens för Södra Sverige räkenskaper och förvaltning för år 19-!8. få efter fullgjort uppdrag avgiva följande beräUelse.

169


Slyrt·l ·c·ns protokoll samt föreningens dikenskaper och öv riga handlingar berörande revis ionen ha :n· oss genomgått~

utan anledning till erinran och. överensstämma dc i det oss förelagda och av styrelsen god kända tryckta förslaget till

å rs redogör else in tagna räkenskapssamma ndragen med bokföringen. Föreningens byggnader och samlingar äro cnli ,;t Yårt ' förmenande på hetryggande sätt försäkrade.

Kassan har ov oss uppräknats och befunnits riktig. Särskilt utsedd s iffergranskare har över sin verksamhel av

givit egen berällelse. Då någon a nl edning till anmärkning kke förefunnits . till

styrka vi ansvarsfrihet för den ti d revisionen omfnttnt.

Lund den 27 m aj 1949 .

.\'. Bc'ickman. :l ke Non.lcmtkjölcl. UtS('dda a ,· 1\ ulturhi~t •Jriska fön·ningen.

s. Dahlrup. l,; tscdd a\' Kun~l. :\laj :t.

l\. E. Lemrt or p. \JI~tdd :av Lund\ stadsfullmäktige.

:-. .\:\1:\lANDR,H; .\\' STJFTJ::LSJ.::N IWL'l'URFO~ I >E~S RÅKDiSKAPEH FÖH :\R 1!)-H).

lu ;.; :,l'nde h a luu ~ :

~l'l'llSka StaH·u~ l •• lö r::.\' lii'Sh'n U\' a r I!H l . . .. 1\nn tl llf;lll'ikPI s, L' ri;:rs Stad~hypotl'kskrt SS•IS -1 o,;,

u bl. Il\' :'!r Hl4 l . . . . .. . .... . .. . ...... • .... Stut!ldwl111s stnd~ ~ .: ;. u~ o lll. uv ar 1 9~0 . . . ... . . Luntls s la(ls 4,; :, 'IQ o hl. av :lr 19411 . . ... . . ... . . JmH:stdcndc ;1 motbioeker i Sl.:mcl. ll:wk~n .\1.1 .. . U pplu p na f' j fi\rf:tll n a ränto r

lnk u m "' t c r :

lliiula il l H~ l :.lrs fiin;varslun ...... .... . . . .. . Stadshypotekskassru•~ uhl. ............ .

Stockholms s tads vl1l. . ... . • . . . . . . . . . . Lunds stads ohl . . . . . . . ...... . ..... .

.. medel i bank

li-()110: -

J~ 1.000: -.j.OOO : -1.1100:

t [>IJ : t!i :!.1110: 10 I :IX. H\11: IIi

:! III : UWI:

!!I:l: iiJ J\lti: -63: fl-l 5.:)47: ::S!J

t ' pplnpna ej ffirl:o llun 1'1\niOI' . . . . • . . . . . . . . . . . . . 1.996: 2f>

l'.ronor tl il,iO l : IIJ


U t g i fl er:

Pension till lru Gurli 1\a•·l in l.200: -Till Kullurhis toriska F örcninf::e n . . .. ...... ... . :i.848: 25

lliinta till urii lselkammar~.: n h tillt'il ll i!t l l~o ... . l: 34

.\rvode till fö rvaltaren för å r 19HI .. ......... . 221: 9li ----Upplupna ej inbetalda riintor .. . . ............. . Tillfälligt lån ...... . .. ......... . . ........... .

Utgående ba l ans:

~\'CnSka ~(3( !'11 S 4 % Db(. a V ar 1941 . ........ . 1\ ouungarike t S1·criges Stadshypolekskassns ~ ·~,

ohl. n v li r 1\).J t .........•. . . .. • .. . ....... Slockholms s tads -1,;:. % obi. :\\' o'1r Hl-l ll .... . .. . Lunds s1!1ds -1 .~r. % out. n1· ;\r 1\HO . .... . ..... . Innestilende i Skund. llankru AB ....... . . . . .. •. Upplupnn o·j l iu· fallna riin lor .........•...... ..

l!.OOO: -

l:!J.UOO : 1.000: --I.OOll: -1.126: 71 1.996 : 25

5.271 : 55

2.010: 10 300: -

131!.122: 9ti --------------För Stillcl~o.:n 1\ullurfondcn:

.\ urätsclkmnnwrens dign:~r:

Juan llolmbay.

!\ron or 146.70~: (H

.1. Hcngt.~S0 /1.

Förestående räken~knper ,; runskudc och godkända:

För sladsre,·isioncn :

1.. Ståhl.

F ö•· Kulturhis toriska Förcningeu:

Curl-F:. Borarns/ien w. .\'. Hlickmwr.

C. TJÄ 'STEPEHSONAL OCH VERKSA~IHET.

Intendent : Antikvarier:

Amanuens: Ska tlmäslarL':

Ombudsman: Kanslibiträde: K on serva t or er :

Huslmäslarc :

fil. dr Sven T. Kjellberg fil. dr William ]{arlson fil. dr Ragnar Blomqvisl fil. kand. Carl Gustaf Lckholnt r. po ·tmästare Hj. Ekström l. o. m. ~:'/ 1

och därefter f. bankdirektören S\'cn Torn borg. överste Sven Forsl.lerg fru Ulla Ekslrand. fröken Anna Karlsson herr Eric Hnnson herr " ' il hclm J önsson

1_7 1_


Pa den lexlila konserveringsavdelningen ha två bllrädeu tjänstgjort t. o. m. 1/r. samt 1/« och på den allmänna kon~erveringsverkstaden ett. För byggnadernas r eparation och till handräckningsarbeten ha h·å man varit anställda samt för \'akthållning och rengöring tre vaklfruar och ett antal söndags· vakter. Nattvaktstjänsten har Yarit uppdragen ål Malmö Natt Vakts Garantiaktiebolag.

Under året ha omfattande restaurerings. och underhålls· ar beten företagits på de ku lturhi storiska byggnaderna inom museet, huvudsakligen i avsikt att förbättra y ttertak, takstolar och vinds våningar. Taken. som tidigare endast best~tt av tegelpannor lagda på läkt, ha helt nedtagits, takstolarna lagats och fasta brådtak täckta med underhållsfri papp uppförts, varefter dessa åter belagts med taktegel. Dylik reparation har fö retagits på Ystadhuset, Schlyterska hus<·t, Wahlbomska, Thomanderska, Berlingska och Borgarhusen. Nya vindsgol" ha blivit lagda i Ystadhuset och Schlyterska huset. Genom dessa anordningar ha byggnaderna änlligen skyddats för den fukt, som regn och snö medfört, och det framtida underhålls· arbetet i väsentlig grad underlättats. De nya vi ndsutrymmen. som museet på så sätt erhållit, erbjuda ökade möjligheter för magasinering av föremål och en uppordning av dessa magasin b ar påbörjats. Dessa reparationer ha kunnat utföras tacl{ vare noslag ur lo tterimedelsfonden. styrelsen har ansökt 0111 forl satt tilldelning av lotterimedel för avslutande av byggnaderna iståndsättande. Blott fyra byggnader å terstå nu. Sedan dessa blivit r eparerade har museets samtliga byggnader, som 1934 befunn o sig i mycket dåligt skick, blivit iståndsatta.

Arbetena p å Herrehuset ha fortsatt. Sålunda har en dubbel lentrappa blivit uppbyggd framför ös tfasaden och den senare

har bli vit lagad och målad. I det inre pågår restaureringen. Trappan mellan våningarna har flyttats till byggnadens nord· västr a hörn, varigenom s törre utrymme beretts ät samlingarna.

Planen framför Vita Huse t har sedan 1934 under den varma årstiden varit upplå ten å l en ularrenderad konditoriservering. Saknaden av skydd för väder och vind gjorde den likväl mindre

172


1 i Illa l::mde för besökare. För all rada bol hä rpå anskaffades under året en lällloggin. SamUdigt iordningställdes kök;,utrymmena i Vila Huset. Härigenom har del hlivit möjligt att även servera luncbrälter. Den livliga frekvensen under året vittnar om alt besökarna uppskattn denna frilufts ervering.

Inom museets nuvarande markområde saknas i stort setl möjlighe ter till en fortsalt utveckling av byggnadsbeståndet Styrelsen har· sedan en längre lid tillbaka haft sin uppmärksamhet riktad härpå. Frågan om en utvidgning av museiomriidet på dess nuvarande plats blev särskilt alduell genom den nya stadsplanen för kvarteret Kulturen, vilken bl. a. tilllåter exploatering av parkområdet i kvarlerets inre genom uppförande nv tvenne 30-40 meter långa blockhus, det ena beläget i museets tomtgräns. Denna och andra omståndigheter vidgade problemet till all icke blott avse museets ökade utrymmesbehov utan även - och i lika hög grad - att förhindra en störande bebyggelse i grannskapet. Med oro såg styrelsen därför åren före världskl'igel att nybyggnadsverksambeten nalkades dess omr!tcle. Genom sammanslagning av småfasligheter uppfördes det stora bostadshuset i kvarteret S:L Thomas milt för Botaniska trädgården. Vid denna Lidpunkt salubjöds fastigheten nr 2 i kvarleret Tegner, vars byggnad mot Adelgatan bildar fonden i det vackra gatuperspektivet mcUan Kullurens murar och högvuxna alleträd. Denna tomt, som sträcker sig ut till Hjortgatan, är synnerligen lämplig för nybyggnad. En exploatering av denna skulle för all framtid ha rubbat detta vackra och av alla lundabor uppskattad~ stadsparti. Då föreningen vid denna tidpunkt ännu hade sina stora skulder att dragas med och icke ulan kungl. maj :ts tillstånd fick upptaga lån, beslöt arbetsutskottets medlemmar att bilda en fastighetsförening och inköpa denna fas lighet. Faslighetsföreningen Hjorten , som har lill uppgift att köpa och för,·alta fastigheter i avsikt ull \'id lämplig tidpunkt till nedamorterade värden överlåln dem till Kullurhistoriska föreningen, har sedan dess ytterligare förvärvat fastigheterna n :ris 23 och 28 inom kvarleret Ku llu ren och n:r 7 inom kvar·

173


le re t Tcgm>r. Härigenom har museets n~irmnste grannskap hliYit fredat och de fnrlign ste k onsekYenserna av d en nya s tadsplanen avvärjts.

Det har· emellertid alltmera framstä ll som ell önskemål att <'.i s tnnna <'nhnrt vid dessa å tgärder. D;j b~'ggnadsnrksarnheleu

på nytt .kommer igåug torde djupgående Wråndringar kouuua all s kf• i den gamla s tadens r~·sionomi. Det iir 11lUIIC'I':l en gii.ngst' :hikt ntl städerna böra reservera nugon MI av sill ii ldr·t' karaklt•ristiska bchyggeb.c och ~adnna n•st~rvat fitmas p[t många håll. För Lunds st:1cls \'idkommandt• hiir tanken p:i r it hchyggelscrest•n·nt <'j hc ll{·r \"!Ha l'rämmanol'. En l~impli

garc piHIS härför iin kvarteret J\ulturell. diir lliUSI't!t reuan disponernr halva :1realcn, kan icke finnas. Linder fnunhål lanct<' hära,· ha1· föreningen därför h os Dri.ibl'lkn mmnren he· giil'l att f~t förviin•11 den Cnllmerskn fl\1>lighell'n. :\ågol a \' · göru ndc på (lrrmn punkt har dock ä nnu i<·k e triifral,, däremot har s inden Ji'tUI ri \'a byggnaderna å fa-;t ighc t(·n ehuru föreningen förbundit sig all isU\.ndsätta och umll'rh:111a ga luhuseL

l samarbe te m ed Lunds Husmodet•sförrn ing anorduadC's 5-12 maj en leksaksuts tällning i Vita Huset. vilken blev flitigt besökt. El t pur a\· dessa dagar arrangerades en vårmarknad m ed alus tånd, kaspertea ter, konsert m. 01. l hörjan av året anordnade Svenska DuvaYelsförcningNIS Lundaa\'delning eu uts täiJnin g av duvor, vid föreningens åt,smöle gjord~:s en ex po· sition av den senas te lidens nyförYiin· och mol !>lutet av ih·et visa de D omtidningen Femina en li\'ligl uppskattad sticknings· utställning. En uts tällning :w Nordisk Bokkonst J94i anord ~

nades i ol<lnbe r. De under sen nrt' :ir literkomma nde promenad· konserterna under vår och hiist \'isade sig även nu vara publikdraga nek l{onserterna h öJlos av Norra och Söclrn Skåningarna . .'\ven delta år har reklam.Yerksamhelen hedrivils i s tor omfa ttning och m·useets nffi cher sprills ÖVl'r e 11 'lor de l a ' södra Sverige. Den av föreningen 19-!f\ ulgima Julkalendern har i reklamsyfle utdelats i 4-.430 ex. till skolorna inom 47~ kommuner i Sk!lnt! nch Bl~kinge med nuh1HI:in :1 1t P)everna sk ulle nr icnl erao; hetriiffnnde museet.

114


ra/eMtt!!em..,. D åvitg)rböl)'aleu!geKu!turen.s

å!rloi, rålnaof vi mal a!tdin.J'!m(fe_Jt m;orltliJiltJ .. mitk ~lålfningfor murat. S etltin rh! far fltlllll'rjj" vårr/et jlLI'liit/lfJ!lfltTJ':, trl/dn ings.,llicll!. oclz fOrt oko.rtnor/er Jjig it.

Var or/t mfitJttfr att) Iron or nu~ mera ickeförsfår jörsuf att köpa tn annan !oi au Kufturens starzclair!jtfr r/etta pris/

O m Jft .röittr värrle tå uniolm ocll vill alt laifor t},ara/1(/e .Jka/J.r u!jer i sin nlMlTf1n, clt omfattning ock ut.rtyr.re!,!J.älfl aJ.J't!å;enomolt frivzfli;! ho/~ åv;i/tm mel2'fronor -jrå!l f fro" nor t/1! 7'1ronor.


Liksom tidigare ha museets samlingar demonstrerats för ett s tort antal föreningar och grupper. Alliance Fran\.ai ·e hade förlagt ett av sina sammanträden till museet liksom UUandslektorernas förening. Lunds H usmodersförening har haft sina studiecirkelmöten i Vita Husets auditorium och Nordiska arkeologmötet hade här en kollation.

R ealka talogisering av samlingarna har fortsa tts med beskrivning och fotog rafering av nyförvärvade och äldre föremål. På textilavdelningen ha de skånska allmogedräk terna, röllakan, f lossa och opphämta, på stånds-, hantverks- och allmogeavdelningarna möbler, fiske och bohag blivit realkatalogiserade. En lappkatalog efter accrssionsliggaren har påbörjats i avsikt att på ett .snabbare sätt än genom realkatalogen erhålla en överblick av samlingarna. Amanuensen Lekholm har bedrivit studier rörande fi ske i Kalmar län, Öland och BleJdnge.

Såsom a rkivarbetare har f. lettiske översten Konstantin Kanep varit sysselsatt på museets bibliotek, dels med fortsättning av kartoteket över uppsatser i tidskriflslittera turen, dels med katalogisering av greve Axel Raoul Wachtmeisters donerade boksamling.

Bearbetningen av undet· året och tidigare gjorda lundafynd har fortgått. Lundaarl<ivet har tillförts 64 blad originaluppmätningar från årets grävningsundersökningar och c:a 140 fotografier och negativ. Från Humanistiska fonden har utgått fortsall anslag till utarbetande av en arkeologisk generalkarta över Lund. Tack vare detta ha 98 renritningar av uppmätningar från olika grävningsundersökningar kunnat färd igställas under året genom ritaren fil. mag. Alfred Kurlentz.

De lundahistoriska undersökningarna ha omfattat övervaknin g a,· grund- och andra grävningar samt uppmätning och fotografering av utdömda byggnader på sammanlagt 23 platser. En del betydelsefulla undersökningar ha kunnat u tföras. Vid grundgrävningen för Värmlands nations nybygge på kvarteret Grynmalaren n:r 30, vid Stora Tvärgatan, kunde konstateras, att platsen fordom överflutits av den östra stads-

176


bäcken. I den dy, som bäcken avlagra t, låg del ä ldsta dater· bara människaskelett som hit ti lls påträffats i Lund. Av keramiska fynd frnm.gick, att den döde. en c:u 50-årig man, nedlagts under en tidig del :w 1000-talet. T samma dy hittades också flera skelett a\' häst och hund. E n grundgrävning på kvarter et Gråbröder n :r 22, vid Bylareg::llan och i omedelbar närhe t av S:t Jakobs kyrkogå rd. har brngl i dngen etl större parti av en husbotten med tegelgolv. Yttermurarna voro a \' tegel, liggande i lera i s tället för i ka lkbruk . I plan, byggnadsskick och lills tånd visade huset plifallande likheter med ett hus, som å r 194 7 framgrävdes ett s tycke nordväst om S :t Peters klosters kyrka . Möj ligen höra bå da busen till 1500-talet. På kvartet·et Sankt Mikael n :r 7, \Vieselgrens minne, har inom Svartbrödraklostrets område påträffats ett skelett i en tegelmrurad gravkista. P å den dödes bröst låg ett enkelt ko rs av mässing. Nägra skelett utan spår av kista ha vid ledningsgrävning i Bytaregatan framgräv ts inom del omdde, som under medeltiden upplogs av S:t Jakobs kyrka och kyrkogård. Med bidrag från Lunds stad och från föreningen D et gamla Lund har det under året r ivna Tuna slott uppmä lts och fotograferats.

D. SAMLINGAR, BIBLIOTEK OCH AHR IV.

Samlingarna ha ökats m ed 680 nummer. va rav 295 genom gåvor, 47 genom depositioner och 338 genom köp . Accessionen omfattar n:ris 45.771-46.451.

Allmogeavdelningen. Jnom ),amlingen av jo r<.Ibruksredskap märkes främst en självbindare av den under 1800-talets senare del vanlign typen a v märkel ~wood» . I övr igt har på denna avdelning inregistrera ts en del enklare h usgeråd - grynkupor av halm från Hällevik, Lis ter, Blekinge, korgar m. m . f rå n Urshull, l{innevald , Sm:iland - och möbler - s tol av bok med karvsniltsornam.enlik, daterad 1773, och en vagga metl å rtalet 1760, båd.'\ från Blekinge. ett Yackert blomster-

J ~ 177


målat dubbel~kap frun Ysby, Hök~> hiirad, Hallund och en målad soffa från O. Torn i Lunds grannskap. Från Sldines Fagerhult ii r en s Iii dc med s. k. :.målännjngah~icknr • och en fodersäck, •höbnnd ·· , för långfärder j form :lV en nätkasse :l\'

enebark. - Även j :"tr har samlingen uv fiskedon erhälliL ett rikt tillskott genom nm:lntsens Lekholms insamlingsresa i Blekinge, 1\almar län ()Ch på Öl:1nd. P ra ktiskt tagPt representera nyförvärven alla olikn slags fi sken bedrivna i denna landsä ndas kusttrakter jämte säljak t och ffigelskytte samt ti1lverkning av redskap. I detta sn mm::mhang kan också omnämnas en tatuerarenål, som påträffnd<'S på vj11den i en gammal fiskarestuga i Torhamn.

Samlingen av allmogedräkter hör fortfarande till dem , där nyförvärven äro talrika ehuru de kunppnsl m edföra något väsentligt ny tt ur forskningssynpunkt Särskilt a ngelägna äro vi ntt få samtliga dråktplagg. som burils :.t\' nilgon bestämd per· son. Sålunda hnr museet i år få tt en k" innodråkl fran Bara. buren 1862 \' id Anna Larsdotters gifterm: l med ~il'> Andersson i Lilla Bjellerup nr 2. samt hela ln·innodri\ktcr från Köpingc. Hen estnds härad , från Skytts med dräktsilver och från Vemmenhögs härader. Av särskilt intresse är en likskjorta av hcmviivl linne m ed hroderi p å bröstet från Svarte i Ljunils hä rad och en å kkapprock av hlå vadma l med förgyllda mässings· spännen och länkar vid halsen och på bältet samt med det i nbroderade årtalet 1854. 1 övrigt märkes hl. a. en klut från 1700-tnlets slut med spelskantade bandändar och hålsöm, Knislinge, Ö. Göinge härad, tven ne särkar från Vollsjö, Färs härad, och dräktdelar från Äsperöd i samma härad och Löderup i l ogelslads härad.

Bland nyförvärvade allmogetextil ier må framhållas en kudde av svart y lle med broderier och årtalet 1831 frän Trolle-Ljungby, Villands hä rad, ett par kuddar i röllakan från lngelstads och Rännebergs härader och en fragmentarisk agedyna från Ingelstad. E tt par agedynor i halvflossa daterade 1811 och 1850 ha kommit från resp. Fl~idic i Torna och Vollsjö i Färs hä rncl. Samlingen av sängutns-, tningar har öka ts med ett hem -

17R


väv t dynvar frim 1871, S. Sandby, Torna härad, och ett par virkade, vita sängöverkas t från Tngelstad.

Högr e s t å ndsanl eln in gen. Det fö rnämsta möbelfö rvärvet ä r en holländsk Hnnepress från 1600-talets slut, ett ut· sökt arbete av valnötsträ. Som museet saknade denna k arak teristiska möheltyp har förvän·et ett dubbelt värde. Häradsskrivare Hans Collins i förra å rsredogörelsen omnämnda testamentariska gåva har ytterligare ökats genom en chiffonier i valnöt från förra århundradets mitt, vilken tidigare haft sin plats i del coll inska hemm et i Rengs prästgård. Genom en annan testamentarisk gåva, från överstelöjt nant I. E. Trägårdh, Lund, har museet mottagit ett divansbord fråu 1860-talet. Eljest märkas ett klaver tillverkat av Co rl J ac. Nordqvist i Stockholm 1826, skrivbordsstol i polerad björk, som tillhör t professor Scved Ribbing, och en to il ettbyrå med spegel och två hurtsar från 1900-talets början. - Av militärt ursprung ä r eu kista indelad i fack och med den målade påskriften : ~ Ingetstads Kompani-Område ~ .

Dräktsamlin gen inom denna avdelning bar huvudsakligen erhålli t tillskott från de senaste årtiondena. såsom en aftontoa lett av vit crepe de chine med besältningar av pärlor och paljetter använd vid drottning Astrids bröllop, aftontoaletter från 1930 och 1935, en herrkostym från 1937 och ell par vila flickklänningar från 1920-talet. Vidare kan omnämnas en bro· derad vit sidenväst, som tillhört professor A. H. Florman (1761- 1840) i Lund, ett par västar till kusk- och betjänt· unifOTmer från Trolleberg, 6 st. pärlbroderade barnmössor fråu tiden omkring 1800 m. m.

De lund aar kc o logis k a sam li ngarna ha ökats med ett antal jordfynd, dc flesta av sedvanligt slag. Frnrnhållas må en samling skärvor av sva rtgods av omisskännlig 1000-tals· karaktär och ett kamfodral från tidig m edeltid från kvarteret Grynmalaren n :r 30, en medeltida färla från Skandinaviska bankens tomt kvarteret Apotekaren u :r 5 och ett rökelsekar av brons från Bytarega lan strax n orr om platsen för S:t Jakobs kyrkogård.

179


lian t verk sa v del n i ng en. Den förra aret vid museet upp· förda smedjan har kompl eltera ls med en stor slipsten vilande på stenstolpar f rån Villie medja, Skytts härad, och smides· samlingarna med bl. a . ett par grindar, utför·da för LundagArdsnturen 17-!8 av smeden setterström i Stockholm, r n tångkappa smidd som gesä llpro\" 18~)5 av Lnrs Landbl'r·~, !>~nare mäs tar'l' i Kävlingc, och dörrbeslag U\' konstsmeden llellnint; Persson. Till hantverksarJd,·ct ha influtit betyg och orlo\'sedla r 1807-31 för smeden Anders \.allmer. di\"crsc handlin~ar rörande muraregesällen U. P. Widergren 1848 och smedgesällen G. Widergren 1898, gesällbok s:1 mt skisser och beskrivningar· till Lundbergs ova n omnämnda gesällstycke. Att not era är särskiiL ett antal kakformHr til l sm {l kakor nv glaseral lergod~

använda av baguren G. Berggren i Näsum på 1860-70-lalen, en rund stämpel :\\' grönt glas med inskriften TOR UP 1 i57, vilken sullit på en Jlaska, etl f ickur med spindelgång och repeterverk frå n sl utet av 1700-talel och ett par dumguldur rn.ed cylindergång tillverkade i Frankrik<• undrr· 1800- talet, tapetprover från Gyll enkroksita husel i Lund.

H a ndel av d e lni n gen. Till kompletteri ng a\' dcu möss· nft'är, som ii r tänkt att inredas i museet, har Firma Gustaf Xi lsson. Lund, ytterligare över lämnat ett stort anh\1 för emål. såsom glastak, skyltskåp, verkstadsbord och marknadskoffert. Hit kan också föras en t·äknemnskin av märket •Saldorita>•. :~ ~ t. bläckflaskor av engelskt stengods. signerade Coullon. Lambeth. från 1820- 30-talen, pälr~iffade obrutna och med sitt innehå ll av bläck ~ami hnl:H1 !>\·åg, som. på 18i0-talet nnvänts i .J. P. Thorelis lanthandel i J\ongsmarken.

K e ra miska sa mlingarna har genom domtliou a,· direktör Bror W. Olofson ffall mottaga e tt par· mycket ,·ärdefulla ti11skolt, dels elt fal i ly!>lerl'ajans f r·än Kashan, P ersien, 1200-talel. och dels l"ll s lorl por!'linsfal med ldnesiska motiv i ulå underglasyr. Shah Abash, Persien lf>OO-talet. Omnämnas bör också en uppsals av Lre lockurnor och t\'å vaser i blådekorerad delftfaja ns från omkring 1700. delar av en porslinsservis från 1800-ta lets hör,iu n. \'ilk<'n tillhört Lir k e-biskop Hen rik Reuter·

180


c.Jahl, samt en ka1<elplalla polykromt dekorerad med vasa\'apnel i en krönt karlusch och m ed följande intressanta samtida inskrift p:l baksidan: • In ·att i Upsala Slott 1701 nf And. Au re l frä n Köping "·

Va p en s a m l i n {-t~ n s vil.liguste nyförvärY utgöres av 51 nummer ur lantmäs tare ll l' nning T:son ligglas samling. Dessa komplettera museets tidigare vnp(•nbe tand ärskill beträffanek militärmo <.leller uv sabl ar och h andeldvapen. Bland juldgevären märkes en s tudsare s ignerad NVSI3AVM STO CKHOLM.

Bland samlingarna till l äkekonst e n s his toria bör främst omnämnas etL h om eopa tiskt hu apotek, som tillhört dr P. J. Li edbeck (1802-1876) - h an va r gift med Per Henrik Lingli cloHer H enrika Sofia Karolina. Till d en na läkedom skategori l< a n också rälmas den danske professor P . lleski e1·s vid sckel!lldl'te t m ycket omdiskuterade ~ Voltakor~ ~ . • Gyllene ring• och la.udhalsband för sm:lbarn. - Eljest märkes C'lui med dj,·ersl' harbcrarcrC'lhkap 5aml ett uts tällningsskåp a" \'alnöl fö r pernker, vilka tillhört Lunds sis te p ei'Ukmnkare Berlini.

Till saml ingarna rörande fören ingsväsende har mu ccl

bl. n. mo ltagit en serie av :J:3 s t. l :sta majmärken för Lund-. at·betarekommun, diverse frimurareemblem från 1840- 50-talen och St ad~w.r och ridreglemente för Frosta Velociped Klubb antngn a 21 .september 1890. - Bland person hi s l oriska m innen märkes elt skri vbord, som tillhört ska lden A. U. Bååth, diverse föremål såsom broderad barnmössa, sk ramla och vaggtäcke, som bruka ls n,· »Fader Berg• , porträtt i olju av glasmålaren Anders Xilsson i Lund, målat omkr. 1900 av Estrid L arsson , elev a\· Carl Wilhelmsson på Valand, då Anders ~ ilsson arbetade hos Gallmander i Göteborg, porträ tt av häradsskriva re .Ha ns Collin. ulfört i p a!> lell av Henning Malmström 1924. ~a •ut en s tor samling fotografi er av lundabor, utförda bl. a. :w r\. W . Halun 1900-10. As särskilt intresse är en troiO\·ningsring av guld funnen i .Bjcrcsjö kyrka. Den an ger genom följande gravyr sin tidigare ägarinna: HMVH = Helen a Maria von Ha,·en och J SD = J acob Segerdahl. Segerdahl var hl. :1. öwrinspeklo1· ijyct· snlpetcrsjuclerivt' rl; en i Sltåne. Hal-

181


land och Blekinge, adlades 1719 och dog l 724 . Etl personhistoriskt minne av särskUllundensisk karaktiir är en blomsterbukett inom glas och ram utförd av hår från medlemmar a' familjerna Gleerup, Stäck, Tullberg. Krook och Weher~ för omkring hundra år sedan.

Vid den under året hå llna uts lällningen :n· lck~akcr överlämnades en hel deJ gåvor till museet, däribla nd t•l l dockskåp i två våningar från 1830-talet, tillverkat av päronträ från Kul turen under professor J . A. Engcströms (död 1846) Ud såsom ägare av den Lingska går den. I övrigt märkes ell s tort an tal tennsoldater, dockor - däribland en porslinstlocku med röd sidenklänning inköpt i Wiesbaden på 1870-talet och ~·n dockklänning med turnyr - kaleidoskåp, leksn lu;spi!', tankespel m. m.

Museet har sedan gammall en samling u\· j ämfö r a ndl! etnografi frå n olika delar av vfu·Iden. Denna har under året fått ett betydande tillskolt genom en gåva a\' s terbhuset efter greve Axel Raoul Wnchtmeister. Greve Wachtmeister vistades under långa perioder på resor i Indien och Söderhavet och hemförde från dessa föremål av skilda slag. Samlingen omfattar ca 390 nummer textilier, vapen. musikinstrument, prydnadsföremål och husgeråd. - Frän universitetets anatomiska institution h ar såsom deposition öYerlämna ts en egyptisk mumie.

Bibliot e k e t har ökats med 235 nummer, därav 69 genom byte och 83 genom gåva. Accessionen omfattar n :ris 8.550-8.785. Häruti ingår en av sterbhuset efter greve Axel Raoul Wachtmeister skänkt boksamling omfattande 1.112 nummer. Denna boksamling innesluter arbeten rörande biografi, historia, geografi och resor, teosofi och religionshistoria, musikhistoria och skönlitteratur samt en del uppslagsverk, såsom 34 band Encyclopredia Britannica, och planschverk, såsom Skjöldebrands Voyage pitloresquc au Cap Nord. Även en del a rkivalier hör till samlingen samt 6 band i stor tvärfolio med inklistra de visitkort. sammanförda av gr eve Carl Wachtmeister. (1823--1871) sedPrmcrn utti kes <; ta tsminjst('r. under denne~

IX2


tid såsom svensk minister i Köpenhamn , Konstantinopel m . fl . platser.

ÅRETS DONAT ORER.

Förteckning över dem, som ~känkt föremål till museet, bibl ioteket och arkivet - där ej annorlunda a ngives är h emorten Lund.

Folkskollärare D. Ahlner, fi skare Erik Alden, Svartö , fru A . . -\.ndersson, Torhamn, Helge Anderssons Radio- och Skrivmaskinsnffär, fröken Ingrid Andersson, Malmö, .skriftstä llaren Per Andersson, Hässleberga, fi skru·c \:Verner Andersson , S :a Greda, fröken Gerda Beudz, fröken Emma Bengtsson, Lyugby, dekoratjousmålare Sture l3erg, fru A. Bergengrcn, l1err C. Bertini, Malmö, antikvarie Ragnar Blom.qvist, Knut Bomans Cykelaffär, disponent Carl-Eric Borgenstierna, fru ~. Brattström, fil. doktor A. Breckström, Stockholm, fiskare T. Börjesson, Revsudden, herr Daniel Celander, häradsskrivnre Hans Collins sterbhus, fröken Greta Cronsioe, h err Johan Ekelund, fröken Elisabet Eklund, fröken Gärda Eklundh, fröken H. Eklund , fiskare Helge Flöner, Lötsborg, Palaholm, fru Thorborg Fredfel t , Finja, fröken Ida Fredriksson, fiskare Oskar Fredriksson, Sanda, distriktschef Börje Friberg, Hälsingbor g, konservator And. Gräns' sterbhus, Göteborgs na tion i Lund, herr M. Gunnarsson, la ntbrukare, Emil Hansson, Skarhult, konservator Eric Hanson, Malmö, fiskare Emil Henriksson, Dragsnäs, fil. doktor Ingegerd Henschen-Ingvar, konst när Sti g HertzmanEricsson, Örebro, kapten A. G. Holst, Eslöv, fru Aina Holstein~ Krag, Ystad, f röken Augusta Hult, kapten sten Hultman, Ängelh olm, fröken Sophif;! Härstedt, fru Ebba Ingemanson, f röken Bengta Johanssons sterbhus, J{abbarp, fiskare Ejnar Johans~ son, Äle1d, fiskare F . H. Johan~son , Djupvik, lantbrukaren Gunnar Johansson, Önneköp, skolgossen Lars Anders Joha nsson, fru Gudrun Juel-\Ves trup genom testamente, Rydsgård, he1-r Axel Jönsson, fiskare Hans Jönsson, Hällevik , maskinis t L:lrs J önsson. Stä nghy. frn :\lärtn Rallcnberg.


antikvarien \Villiam Karlson, byggmästare Harry Karlsson, amanuens L.-G. Kindström, Hälsingborg, fru Greta Kjellberg, intendent Sven T. Kjellberg, sparbankskassör J{nut af Klinteberg, gårdskarlen Olof I<nutsson , antikvarie Olle Källs tröm, Stock holm, familjen C. O. Larsson, Sjöstorp, friherre Carl Lcijonhufvud, amanuens C.-G. Lekholm, förlagsdirektör Willi am Lengertz, Malmö, professor Johannes Lindblom, köpman Gunnar Lundberg, fröken Tora Lundblad, Lunds Universitet, typograf i L F. Löfgren. Malmö museum, Malmö, fru Bilda Månsson, f. sta lionsinspektor Åke l\ordenskjöld, h err Anton Ni lsson, Vall eberga, ingeniör E. Nilsson, Brom ölla, G. Nilssons s terbhus, h err G. Nilsson, Tomelilla, skogvak ta re La rs Nilsson , Häften , okänd, serninarielära re Berndt Old(m, fröken Euphrosyne Palm, fröken Gerda P ehrsson, Nosaby, fiskare Anders Persson , Hörvik, kons tsmeden Henn ing Persson, fiskare Joh. P eltersson , Torhamn, telegrafkomm issarie W. E. P rior, fru Agnes Queckfeldt, fröken Estrid Ribbing, skäddaremästare Ludvig K . Rosengren, Kulludnl, fröken Ida Rudelius, Ystad, Röda korsets lokalanl~ln ing i Lund, fru Maria Sallow, f. landsfiskal Carl Scholan der, Ystad, med. lic. Björner Sjöberg, Kristianstad, herr Johan Sjögren, Stenehy skolor, Steneby, Fru Sigrid Stjerns·wärd, Vi llskövlc, kaplen Nils Strömbom, Stockholm, herr Nils J ohan Thorn, Ö. Torn, bankdirektör Sven Tornborg, överstelöjtnanl l. E. Träsårdh genom tes l.amenle, fröken Anna Tykessons Foloalelier, a ud itör Tors ten Ugglas Sterbhus, Univcrsitclsb iblioleket, b'l'Cve A. R. V\rach tmeisters sterbhus. Tyringc, fröken Ma rtina Weibull, fröken Ida Westdahl, förste bibliotekarie Gunnar \Vetterberg, smedmäslare G. Widergren, direktör Siclian Winlher, h err Inge Åberg, Bankogården, Häl si ngborg, fru Marie-Louise Åhlander, f röken Ulla Akerlund, fru Monica Aqvist, A.-B. J . O. Öberg & Son. Eskilstun a.

E. BESOK

Av de 45.768 besökarna ha 1.040 studenter. 108 militärer och 7.967 skolungdomar varit avgiftsfria samt besökande med ned -

18-1


satt avgift utgjort 5. 764. Högsta antalet besökare var den 9 maj med 1.629. - H . K. H. Kronprinsen avlade den 17/ ; ett besök

museet.

~l:'ln:ul Antu l ro·llt Antnl lntrftcles- Su•mno intrn- Antnl med· bo•sOknnde belnionde ole>nvj!IOer lcmsbcsok

.Janua.-i ... ~ . ~ .. .. 248 6!18 :-.~ 5: - 119

Febrllao·l . •. , . •• ... 2(11 1.183 560:50 6:1 Mars ......... . .. 441 881 783: 70 8-t

April ... ..... .... 675 1.124 780:70 95

Mnj •• ••• o .. ... ... o 3.719 6.200 5.266: 50 ll86

.Juni . ' .... ' . ' ... 2.3!)7 4.679 3.438: (jr, 338

,Juli ••• •• o • • • • o •• • 1.31 ~ 6.315 5.1i04: 45 332

Augusti .. . . . . . . . 82å 4.322 3.852: so 340

Soplemher .. . .. .. . 2.267 2 293 1.974: ar. 2GG Oldohco· .. ..... , . . 1.4!11 1.258 1.037: 60 86

Novcrnhe•· .. ...... 949 1.553 1.205:- 30

December ... ... .. 2-17 428 203:i5 33

14.83+ 30.934 25.252:80 2.6i2

F. ÖSTARP.

Garnmelg:\rden har dagUgen håll ils öppen under maj-september. Av dc 6.361 besökamn ho 1.279 hafl nedsat t avgift och 406 vari t avgiftsfria. Byggnaderna ha i stor utsträckning ,-aril föremål för underhållsarbeten. Vid l\Iöllegården har e tl nytt svinhus blivit uppfört. Skötseln av skogen hnr övertagit!' :t\' skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län.

På grund av den ständi gt ökade frekvemcn \'id Gästgivaregården. har mot slutet av året en utvidgning och omdisponering H\' ckonomiutrymm(•na igångsa tts.

G. VÄVSKOLAN OCH KO~SERVERINGSA!\STALTEN.

Lunds stads skolor för y rkesundervisning har såsom tidigHrl' förlagt sina kurser till museets väYskola och undervisningen har pågått i sedvanlig u lstr~ickning . Konserveringsverkstäderna ha i huvudsak arbeta t för museets behov, men även stå tt allmänheten till tjänst.

Lund den 5 april 1949. STYRELSE


INNEH ÅLL

Föruni . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3

.\lin ncsord övet· ,\nna Karlsson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . (i

föREMAL 11r Kulturens samlingar i ord och bild. Sn1i\uppsatscr med illustrationer U\' RAGr;An B t.OMQVtST (R. Bqt), Wtt.t.tAM K\lll .SON (W. K.), SVEN T. K~.,;uoEoG (S. T. K.) och C. G. LEK-IIOLM (C. G. L.) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8

\Vrr.LIA~r J(AnLso..-, T:wla med h ararbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38

SvEN T. KJHt.RF:BG, Djur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42

\Vlt.LIAM 1\:.\ HU:iO~, Kalinan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72

STEK-BEnTtL \'mE, En götisk runstav i Kulturens sanl(lingnr . . . . . . 8·1

CMu. GusTA F LEKHOL~r. Garnredskap Il . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95

HAGNAR Bt.OMQVIST, Hospitalet i Lund . .......... ............ . .. 118

Ntt.s-Anvto BlltNG~~us, När äsbobönderna kallades åsno1· .......... 156

Redogörelse för K ull ur historiska fö reningens fö r södra Sverige verksamhet Hl 18 ... . ..... . . .... . .... .... ... . .. .......... .... .. 163

Annonser .......... . ..... ... ......... . .... .... . . ................ 189

OMSLAGSTECKNINGARNA för å rsböckerna 1946-19•19 har symboliserat de fyra elementen Vatten, Luft, Eld och Jord

och ' 'aril utförda av red.


AHSBOKENS

DO ATORER

,\kaucmiska Föreningen

.\B. Allhems Förlag, ~falmu

.\D. Albin & G . .Andersson, Lund

.\B. Apolekarnes ~lineralvallentubrik, LumJ

i\B. Bröderna Olofson, ::\(almö \B. C. O. Borgs Söners Fabriker, Lunu

.\H. Eskilstunaboden Georg Lind, Lund

.\B. Fabriken Saturnus, ::\lalmö

1\B. Färgverkcn, Malmö .\B. Grahns Pappershandel, LtuHI

AB. P. Håkansson, Eslöv AB. Lenoartssons Trävaruaffä1·, Lund AB. Linnefabriken Mcrkur, Göteborg

.\B. \\':m Schannong, Lund

.AB. Svenska L'rdepoten, Malmö

1\B. \'allen & Värme Carl Holmberg, Lund ,\B. Åkerlund & Rausing, Lund

AB. Alvidabergs Industrier, Malmo Advokatfirman Borgström & Wickman, Lund

Oalby Gåslgivaregård Fiubrukens Försäljnings AB., Slockholm Firma Ernst Frank, Lund Gamla Antikboden, Axel W. J önsson, Lund

Gamla Sparbanken, Lund Vice lläradsbövding Cl. Gillbergs .\dvokatbyr:., Lund

G1·and llotel, Lund Henry Graneli, Södra Sandby Hemmets Jour·nnl, ::\t almö Gnst. Holmber gs ECtr., Lund E. W. ll olmstedts M1ihlc ringsn rfiil', Lund


Husqvarna :.\lalmö-Depöts AB., ~1ahnö

P. Håkanssons konser.,.cr· AB., Eslö\'

Kooper·ativa för eningen Solidnr 11. p. a., :\f:~lmu

Kurzels Fabriker .\B., :\lnlmi1

.r. P. Lind~ns :llöhlcringsaff:'ir, l.uod Hyggn:uldirmnn Lundahl, Lund

Lund1HJrtens Mejeriförening, Lund

Ilandelsfirman L. .J. Lundgren. Lund

Lunds Dagblad, Lund

Otto :\lolin, Kristianstad

Clara Nielsen, Lund

Firma Gustaf ~ilsson, Lund

Wiwcn l\ilsson, Lund

r\ya Sparbanken, Lund

Ellen Ohlsson Konst- o. J\lllikvitctshnntlcl, :\falmfi

~Htlerifirman O. E. Olsson, Lund

Sigfr. N. & O. Paulson AB., Lund

Salanders Fabriks-Aktiebolag, Lund John Sandströms Glasmi1stcri. rör·gylle•·i och r:uua rtiir·. Lun<.l

Skandinaviska Banken

Sk!inska Brandförsäkringsint·iHtningcn. Lund

Sparbanken i Christianstad

Bleckslagerifirman Axel Sl>renssou ,\!j., Lm11l

Torna Sparbank, Lund

l\!aurilz W ennicks Päls\'lmlaffii. t·, Lu nd Ahlnnt.lers E lektriska, Lunrl

Ostarps Gästgh·areglird


/)

illka~tmis~o. ~ Oreningen

uäbjar till nuuaranbr od) förut=

uaranbr ahnbrmisha mrbborgarr:

IBiiu särshiltJ lrtlamot!

iaärigrnom

gagnar iau )Jihab. }förrn.,

gagnar iaig ajälu, od)

iBu förblir lunilrnsarr!

~örmarr upplruning.tr .mg. o;iruh.• lrll.liiiOI!l• inuhriuninn liimnou å ilJf:o r,rp.


KLIPPAN 1573

LESSEBO 1693

GRYCKSBO 1740

Tre tradjtionsrika bruk med förstklassig tc:oisk utrustning. Genom sekler ha dessa bruk - landets äldMa - gått i spetsen för utvecklingen av fiopap· perstillverkningen i vårt land. Vill Ni vara säker på art få högsta kvalitet, se då till art Ni får papper från

FINBRUKEN

Manufaktur, Tricotage, Konfektion, Garnförsäljning,

Gardin- och möbeltyger, Sängutstyrslar,

TEL. Växel : 171 80


Besök

JÖstarps d9 ä s t g i u artgårll

Naturskönt läge

Trivsamma lokaler

Gott bord

Fullständiga rättigheter

Telefon: Veberöd .119


l GRAND BJÄRREDS SALTSJOBAD ELEGANT - TRIVSAMT

Lunch, Diner, Souper Dagligen middagskonse rt

DANS onsdag, lördag, slSndag

Festv6ningar - Sammonträdeslakaler GRAND

Besök DALBY GÄ STGIVAREGÅRD

Ät god mat i trivsam miljö

Beställningar: såväl större som mindre

emottages tacksamt Tel. : Dalby 6 och 268

i MALMÖ äter man gott på de åtta

solidarrestaurangerna: Pilgården Södergalan 5 Folkets hus Temperance

även hotett Engelbrektsg. 16

Bergsgatan 20 M.F.F.-stadton

Drottningtorgel 1 O Malmgården

de båda sistnämnda äro självserveringar

SATURNUS

GOD LIKOR


hava från en ringa början vuxit sig starka och för

valta nu sommanlagt över 220 miljoner kronor.

Det ör generationer strövsamma och målmedvetna

sparare från stad och bygd, som åstadkommit detta

resultat. Jamsides hä rmed hava sparbankerna kunnat

främja utvecklingen inom alla områden genom till

handahållande av lån på goda villkor.

Sparbankerna ha på sin tid ti llkommit för att tjäna sam

höilet och de arbeta fortfaronde efter denna riktlinje.

GAMLA SPARBANKEN TORNA SPARBANK

NYA SPARBANKEN


T R Ä V A R O R och BYGGNADSMATERIEL

i stor sortering

Moderna skjortor

ha Unipartkragar Ualpart~araa i ro jol t ddana aom NI •UJ all ea kulle okall vara. Dea •erkar olirkt m en .i r be· k•im, mjuk, porö1. Ni får elot~t•n· ta, moderoa akjortor ni r NI viljer

MERKURS Skjortor

Tillv.,rlcare : Linnefabriken Merkur - Gllteborx


/

/~ /

' ~ --~(~; ~ r


l

SPAKBAN KEN l CHl\ISTIA STAD l:rundatl 1826 Läners iildslo SIIIHban~

lnsäftarnes medel Kr. 46.000.000 f:qna fonder l':a 4.1)(}0.000

Pälsvaror, Kappor o. Dräkter Hcigklasslgo kvollleer, förmå nligost hos

WENNICKS - LUND K loslerg. 1 O Telefo n 114 06

l l l Nu oc~~~mja~~~J:::. j E. W. HOLMSTEDT

Med en modern Husqvarna •ymaskin kan Ni stoppa <Ich laga snart sagt allring - lika vackert och mycket rortarc än för hand. HUSQV AR 1\1\ symaskin - den enda s':!cmka - är lättgående, slitsurk och länskött sa nu h ;u- f ram:ngSendc o. ltergacndc '"arning. '-a Il t" s :l v 1-hrsq.,am; Je~,ottr uch •'ttJ.~ c'lmUuJ pl htkvlm.a l''bc:uiTllng;vtllk\'.11 tlle.r rtr kont.ll\l fTH,\l h\·s k<t,~;lr.ah.att.

Husqvarna S 1' m "1 s k i n e r

l

l MOBLERINGSAFFAR

TAPETSERAREVERKST AD

Ö. Mårlensgolon 2

Telefon 106 45


l t•~lll'I'SIIIal~t· u -t

lli Nil

1 1'1 171l :;o

--------------------- ----


fl vdta. j anjtet

åt Kloster- och Kyrkaga torna flnner N i all tid för

nämsta nyheter från in- och utlander.

HOLMBERGs Eftr. HERREKIPERINGSMAGASIN

1 :sto kloss Beställningsskrädderi

Tel. 100 83

L U N D

TRICOT-MAGASIN Klostergatan 2, Lund Tel. 103 44 Kyrkogatan 3, Malmö Tel. 286 28

Mattor Tapeter

(Grundad 1860) St. Södergolan 4, Lund

Möbler Tel. växel: 17440 Töcken


Lod vii gg ul' t)e nll ylel'

Bu lvnl'

..,Jill\1 III\\ H l IJI.JJ,-\ 1'1\ I ~LI\!;E\

A.-B. SVENSI\A URDE-POTEN \1.\L\1 11 "TIH; t,Hill \1 löii T ERORG H IIL" I liBORii


WIWEN NILSSON

ELLEN OHLSSON Konst & Antikvi teter

utsökt urval

MALMÖ 5r. N)gatJn o7

Tddon 162 "l

Filial BÅST AD Juli-Aug. Tel.: fon1<'2

GAMLA ANTIKBODEN LUND Knrr~sund 1. Te: l. l;<~ :

~C'itndcn T d , l~"'" lnno:hlvare : Axel W. Jörm,,n

Förestånda ro: . Carl )ömSl'tl

Köper och säljer antikviteter

OBS! 65 års erfarenhet i branschen OBS !

J..mikviccca i rike llrl'ttl {imrcs mlmiigr i fu~a

T~nn . Koppar, Silver, Malm, Mässing. Brom..:r. Porslin ,,.:h Keramik a1· in- och utländsk rillverknjng. T ..:xulter.

Vapen. snsom flintlåsgevär, sablar o. s. v. Möbler i da b sti larta - renässans, barock, rokc-ko. gusr21 aan;k, ..:mprr..:.

Karl Johanmil c-. s. 1'.


V Ä VGAH .NER

1-tr. NOT HAl\SGARN, 1-tr. H YAGARN, l Lr. J ORN AL; All

:1Lr VlSTR GAR OCH \\ATTVAHP TILLVEHKA.'

.4KTÅ FÄil6fll

I'IIIMA ISYALJTETEH

1:AHNEHNA HAWAI> GENOM HEMSWJUS

.:tFf'A fiEII. VAVRKUI.UR lii!H VÄVEIIRKflll

Y.DRZELS FABRIKER AKTJEHULAG MALM O

l F.L. NAMNANFIOI' : KOI\ZELS fA IIHIKF.H


Vice Hä radshövding

H. GlllBERGS ADVOKATBYRÅ LUND

JURISTER :

Yngve Honsson Gunvor Nordholm-Jacobson Stig Borgh 51Ure Nelson Thorsten Petersen

KONTOR : TEL EFONER :

l:o Fiskaregoton 2 Vöxe117325

Advokatfirman 8or~ström & Wicknutn

lln111ot ·

LU NO: IUo!!tergatun Il Tel. 172 20 (viixel)

,'\i A l M Ö: stortorget 2tl Tel. linjev. 14917, 149JU

R eservoorpennor Parker Sheaffer Ewershorp m. fl.

Pendis

GRAHNS Pappershande l

l Fiskaregoton LUND

L

J u r • <l,. r . I:Orl llo$lrbrn llutif Wlc~m4fl Hons tu~eUttR8Utr 1)1~ Wlchman ~udrJS Wlltbf•d .lur . l•ad.

Hrzt• lff>,;vn f~tl"of,.., lrwdiu"'

MASKINSKRIVNING och MASKINRÄKNING

efter modernn metoder

Nya hjä.lprnedel. tri vsamma

lokaler. Anmäl ~r nu!

ATVIDABERGSINSTITUTET

:>kolan d:rr "'''" rn:·r

Ö.tt·r!'alar :. Malmö rc-1. -=.,s


- 0---- ~J :----.. ·~ ~ l i \

Lekande lätt går färden

på

QMQ-CYKlAR

.10m utmärka siK för

liitt gång och hög k;valitet

----------- -- ---

OTTO MOLIN, Kristianstad

Voru· QJ1Q mörke

Telefonväxel 152 20

Po•tgrio 27 ~ 80


AKTIEBOLAGET

VATTEN & VÄRME CARL HOLMBERG LUND

Cle m e nstorget 3

T el. : 10752, 11213 & 107 33 Telegnmadt·. : »VaHe nv:ärme••

Fi lialer:

KRISTIANSTAD: Y:·btr.l Storg.11. 37 - SOLVESBORG: Skol~.H . l Tel.: 106 '2, l !652, 144 66 Tel: 10<' '2

Rekommenderas för utföz·ande .w

Gas•, Vatten•, Ång· och Avloppsledningar ~ Badrums•

och Vattenklosettinstallationer • C entralvärmeledningar

Reparationer utföras fort och omsorJ:sfullt

BYGGNADSFIRMAN LUNDAHL Siriusgatan 13 LUND Teldon I 14 46

U t/ör alla slags b,Yggnadu~rbetm sJväl

reparations- som n)'b)•ggnadsarbett1l

Allt arbete utföres med störst:& omsorg

Vi H t fö ra

Ljus- och kraftinstallationer Svagströmsanläggningar

ÅHLANDERS ELEKTRISKA Tel. 106 39 - t Sr 39


A.B. P. HÅKANSSON, ESLÖV

SALUBRIN

SPRITATTIKA

SENAP

P. HÅKANSSONS KONSERVER A.B. ESLÖV

FELIX GURKOR

SAFT OCH FRUKTKONSERVER


Res e ffekter

SIGFR. N. & O. PAUlSON A.-8. LUND inredninga r

möbler, tyger, gard iner motfor

---------------------------------------

Henry Grane Ii, Södra Sandbv Telefon 5

VÄLSORTERAD LANTHANDEL OCH MANUFAKTURAFFÄR

l John Sandström

ATT An . ALD Qt Ci PLUuuAR ~A e> RA ~OM \l t D f:..N 8RA~A F"RÅr"l

AKTIEBOLAGET

ALBIN & G. ANDERSSON

Tel. HO 61, lU ND

St. Gr6brödt,>golon 13

GL ASMASTE RI

FO RGYLLERI

R A MAFFJ~R

Tel. 17155 REKOMMENDERA$


AKTIEBOLAGET

BRÖDERNA OLOFSON

MALMÖ

Te xtilvaroT en-gros

Egen tillr-verkning av damkonfektion

MÄRKET BEO REKONIMEND ERAS


MÅLERIFIRMA

O. E. OLSSON Grundlagd 1 811 lnnrh.: Axd Fr. Olsson

A Ila slag n v måleriarbettJf - Förstklassigt Modernt pris

B~ntorgct 6, lund Tel. 10076

Salanders Fabriksaktiebolag LUND

Bredgoten 10, tel. 11017

HOOR Lilla Torg, tel. 260, Jörnvögsg. 4, tel. 404.

Bleckslagerifirman

Axel Särensson AB St. Södergoton 76 Tel. 119 00

Toktäckningar och reporationer

med golv. plåt, koppor,

~ternit, skiffer och bly

TAKMÅLNINGAR

Sopkärl

Skomokoreg. 5, tel. 13220

ESLDV

Köpmansg. 12, tel. 318

Kjellkeril~

emulsionsfärg, uppblandal> med vatten. För allt invändigt arbete

Kjellkerol~ m a t tt ä r g, för ,,]h mvånc.Jigt arbete.

Ersätter o l jef<l T!"

AB. FÄRGVERKEN, MALMÖ

Tel. 25818, 2S4H


A.-B. ALLHEMS FORLAG MALMÖ

•SVENSKA FlOTTANS HISTORIA). , SVENSKA FOLKET GENOM

TIDERNA,, ,DE NORDISKA FOLKEN GENOM TIDERNA,

(Danmarks, Flnlands och Norges historia), ,ALLHEMS KONSTBOCKER,,

,ALLHEMS KONSTNÄRSlEXIKON,, •ALLHEMS SPORTLEXIKON• och

.,AllHEMS FLYGBOCKER•.

LD Alltseda n 177.5 hor lundaborna kunnat hämta sina nyheter ur lUNOS DAGBlAD, som vårdar de lokala intressena mf!d största omsorg och objektivitet. lundobornos anspråk att få veto vod som sker i deras hemort till· godoses bäst i stodens egen ridning.

ANNONSERING får lund med omnejd blirbåde billig och effek· riv om den koncentrera• till

LUNDS DAGBL AD ~/{U/1/LJ nu/o lidui tU}

l jJ~s

KLOSTERGATAN 14

LUND

Glas Porslin

Keramik Hemslöjd


l, ~

J!..itt().(J.tt (J. J!'• Gammal välkänd if möbleringsaffär

Bytareg . 4 tel. 108 58 LUND

A.B. ESKILSTUNABODEN GEORG LIND

T rl, 1; l oo. VJ.tr1, t u.rd

Plar H ns m~st välsorterade

JÄRN- BOSÄTTNINGS- FÄ RG- TAPET - OCH KEMIKALIEHANDEL

- Allt för herrgarderoben -

Te l. 11 6 3 9 - 11 8 7 5 växel med a.nkn. till avd . för:

1/ rrrkoufrl:ito/1 l G oukonfrktior• H rrtt l..·,pui,,g l N.uur Skm.!cm

f iskare gata n 21

De stora

följetoo ge rna<.

och de

spännand t:

no\-ellernas

l t1dnin;

llursJ..riodJa• l HEMMETS .1rbusklädn , J O URNAL ~~:,~;~zt;:C~ f f iskaregatan 23 KONTOR


FIRMA GUSTAF NILSSON Grundad 1874

HaH- Möss- & Pälsvarumagasin Klostergatan s Telefon 102 95

Specialite: Doktorshattar studentmössor

LUNDAORTENS MEJERIFÖRENING U. P. A.

Grundlagd 1896

Bä sta inköpskälla av förstklassiga m e j e rip rad u k t e r

Telefoner 10123 och 11500

ltiulturrnn (/)uhlikatituw:

KULTURENs ÅRSBOCKER: För medlemmar, som önska komplettera sin samling, finnos ännu följonde årgångar til lgängliga till ett pris ov 5: - kr per styck:

1935, 1936, 1'138-1942, 1946--1948

KULTURENS JULKALENDER 1946: Restupplagan utförsäljes till medlemmor till ett pris av 2:- kr per

styck lurspr. pris kr 3: 501

SKÅNSK BILDALMANACKA 1951 : Väggolmanacka med 24 löstogbara vykort. Pris per styck kr 3:Rabattering vid besfällning av mer än 25 ex. Restupplagan av årgångarna 1947, 1948 och 1950 med skönsko motiv o v resp. Emil Johanson-Thor, A. Monten och Morlin Emond utförsöljos till ett pris av kr 2: - per st.

Ovannämnda publikationer beställas hos

l§ u l tur r n, LUND Tel. 16930


X KUL TUREN ÄR EN FR l OCH LEV AN DE l NSTITUTION X X DESS SAMLINGAR ÄRO RI KA OCH IN OM FLERA F OMRÅDEN ÄVEN AV INTERNATIONELL KLASS ) MUSEETS ROMANTISKA ANLÄGGNING l DEN R GAMLA LÄRDOMSSTADENS CENTRUM HAR

N ÅR FRÅN ÅR DRAGIT TILL SIG VÄXANDE T SKAROR AV BESÖKARE. FÖREN INGEN$ PÅ

l KORT TID STEGRADE MEDLEMSANTAL ÄR D ETT TALAN DE VIITN ESBÖRD OM DET D

X INTRESSE VARMED INSTITUT IONEN X XOMFATTAS. ATT UPPRÄTTHÅLLA OC HX

X ÖKA DETTA ÄR EN BRI NNANDE ÖN- X SKAN HOS FÖRENI NG EN OCH DESS

TJÄNARE. DE VILJA OCK SÅ SÄTTA l N ALLA S l NA

K RAFTER PÅ MUSEETS

UTV EC K-LING sA ATT

DETTA KAN BLI EN VÄRD IG VÅRDARE AV

K U L T U RA R V E T. l DENNA STRÄVAN

HOPPAS DE FIN-NA STÖ D HOS MED

LEMMARNA OCH HÖJA DENNA MINNESBÄGARE TILL EN TACKSAM SKÅL

l

x F R ,

A M

T




EN ARSBO~ - Kulturen

Documents