-
1
Sanera och bygg bostäder! Pär Nilsson, Länsstyrel-sen Jönköping
är sedan i år också länsstyrelsernas samordnare för bidraget för
bostadsbyggande och andra bidragsfrågor.
Sedan förra året har landets kommuner en fantastisk
möjlighet att söka statliga bidrag för att lösa två problem på
en gång; bostadsbrist och förorenade områden. Möjligheten damp ned
från ovan i dubbel bemärkelse. Varken Naturvårdsverket,
Länsstyrelsen, kommunerna eller exploatörer var riktigt beredda och
det tog därför ett år för oss att gemensamt komma igång med detta
arbete. År 2016 beviljades endast en ansökan. I takt med att
förutsättningarna blivit alltmer tydliga och ett vägledningspaket
har tagits fram har fler ansökningar skickats in och i år har
hittills nio ansökningar beviljats bidrag. Under året har dessutom
länen fått medel för att aktivt arbeta för att fler projekt ska
startas upp.
Syftet att uppnå dubbel nytta med ett bidrag är bra. Arbetet med
att få till fler projekt är dock fyllt av ut-maningar. Exempelvis
har storkommuner med större städer som har bostadsbrist och brist
på lämpliga (läs oförorenade) områden för bostadsexploatering inte
någon större svårighet att uppnå lönsamhet i sane-rings- och
byggprojekt. Därmed är de ofta inte berätti-gade till bidrag.
Omvända förhållandet råder i små-kommuner med mindre städer som har
bostadsbrist och som behöver bidrag för att få saneringsprojekt
att
gå ihop ekonomiskt. I dessa kommuner råder dock oftast ingen
brist på rena områden som kan plan-
läggas och därefter exploateras för bostadsändamål, vilket gör
att de ofta inte söker bidrag av den anled-ningen. I dessa fall är
det viktigt att fokusera på den dubbla nyttan som uppstår då man
löser både föro-reningsproblemet och bostadsfrågan. Istället för
att exploatera ett orört område som kan utgöra tätortsnära
grönstruktur till ett bostadsområde så bidrar man till
samhällsutveckling genom att istället omvandla ett rudimentärt
område till bostäder.
En annan utmaning är att synka klockorna på exploa-tören och
myndighetshandläggaren; tidsperspektivet i detta arbete är i de
flesta fall helt olika för dessa aktörer. Exploatören ser ett behov
och en möjlighet att tjäna pengar, och agerar direkt. Myndigheten å
andra sidan har försetts med ett bidrag som ska hanteras årsvis och
regleras av en förordning och som har en ansökningsprocess där
flera granskningssteg säkrar upp att syftet efterlevs. Processen är
beroende av en myndighet som huvudman och bidragsmottagare. Bidrag
beviljas med dubbla beslut på som förmedlas med villkor om
bidragets användande. För att bidrag ska kunna ges ska även
ansvaret kring föroreningen ha utretts grundligt. Utredningen ska
granskas i tre ni-våer vilket kan vara tidskrävande.
Ansökningsproces-sen måste slutligen ha resulterat i ett förmedlat
beslut innan det praktiska arbetet på plats kan påbörjas, annars
går man miste om möjligheten till bidrag.
Hur förenar man då dessa olika perspektiv? Min tanke är att
planering, information och kommunika-tion är nyckelfrågor för att
lyckas med detta. Det är viktigt att förbereda inblandade aktörer
på vilket underlag som behöver tas fram och hur myndighetens
hantering fungerar och att det inverkar på projektets tidplan.
Viktigt också att informera om att börja med planering i god tid
och att starta upp processer som är
EBH-bladetNyhetsblad för oss som jobbar med EBH Nr 2 2017
Välkommen till EBH-bladet!Målsättningen med bladet är att sprida
nyheter, information och tankar kring förorenade områden mellan oss
som jobbar med EBH på länsstyrelserna, Naturvårdsverket, SGI, SGU
och kommunerna. Missa inte vår bilaga med en sedimentspecial som
följer med detta nummer.
RE
DA
KTI
ON
Klas Köhler [email protected] 010-22 54 387
Annika Seidel [email protected] 010-22 33 342
Johan Wigh [email protected] 010-22 41 698
-
2
Naturvårdsverket ställer krav på certifierad provtagning i
bidragsprojektVi har under hösten uppdaterat kvalitetsmanualen
angående provtagning och certifiering. I manualens kapitel 4 har vi
stuvat om lite för det som handlar om provtagning, samt lagt in ett
nytt kapitel där vi sam-lat det som handlar om provtagning och
certifiering (kap 4.8). Den nya skrivningen om certifiering i vår
kvalitetsmanual lyder enligt:
Certifierad provtagning (enligt Nordtests kravspecifi-kation NT
ENVIR 008 2.1, 2015) kan säkerställa en känd kvalitet på
provtagningen. Certifierad provtag-ning krävs vid provtagningar som
finansieras med medel från det statliga anslaget 1:4 för sanering
och återställning av förorenade områden. Certifieringen ska avse
det eller de media som ska provtas i un-dersökningen. Med
certifierad provtagning avses provtagning utförd av en certifierad
provtagare i enlighet med certifikatets certifieringsordning. Med
certifierad provtagare avses en person som innehar giltigt
certifikat enligt NT ENVIR 008 eller likvärdig certifieringsordning
för miljöprovtagning av ett eller flera av provtagningsmedierna
jord, grundvatten, se-diment och ytvatten. Certifikatet kan endast
utfärdas av certifieringsorgan som är ackrediterat för
person-certifiering. Eventuell likvärdighetsbedömning utförs av
certifieringsorganet för NT ENVIR 008.
För sediment och ytvatten gäller före 1 juli 2018 att godkänd
certifieringskurs för jord och grundvatten tillsammans med annan
utbildning inom provtagning av sediment och ytvatten kan
accepteras. Från och
med 1 juli 2018 kommer certifieringskraven gälla fullt ut även
för sediment och ytvatten. Undersök-ningar som upphandlas för ett
genomförande fr.o.m. 1 juli 2018 ska innehålla krav på certifierad
provtag-ning för sediment och ytvatten, enligt beskrivning i
stycket ovan. Eventuell likvärdighetsbedömning utförs av
certifieringsorganet för NT ENVIR 008.
Certifieringskurser för miljöprovtagning i jord och grundvatten
har genomförts under drygt tio år, av exempelvis Svenska
Geotekniska Föreningen, SGF. Många miljöprovtagare har fram till nu
hunnit gå dessa kurser samt blivit certifierade provtagare. Det
möjliggör för oss att nu ställa krav på att provtag-ningar ska
göras som certifierad provtagning i under-sökningar som finansieras
med statliga medel från Naturvårdsverkets anslag 1:4. Detta för att
säkerstäl-la kvalitén på de miljötekniska undersökningarna.
Vad gäller provtagning av sediment och ytvatten finns det
hittills endast ett fåtal miljöprovtagare som blivit certifierade.
Därför kan vi inte ställa krav på detta än. Dock kommer SGF under
våren 2018 hålla sin certifieringskurs miljöprovtagning i ytvatten
och sediment. Vår förhoppning är att många deltar i den kursen och
efter godkänt prov blir certifierade. Under 2018 avser vi därefter
att uppdatera skrivningen i vår kvalitetsmanual med att
certifieringskraven fullt ut även ska börja gälla för
miljöprovtagning i sediment och ytvatten. Vi ser att certifierad
provtagning för provtagning av sediment och ytvatten är viktigt för
att säkra kvalitén i de undersökningar som görs av dessa medier.
Inte minst med hänsyn på att reger-ingen har flaggat för att det
fr.o.m. 2018 ska göras särskilda satsningar på åtgärder av
sediment.
Notera att certifieringsorganet har upprättat särskilda krav för
hur certifieringen ska upprätthållas, och följs inte dessa så
tappar provtagaren sin certifiering. Vi hänvisar till SGF och
certifieringsorganet för mer information.
Magdalena Gleisner Naturvårdsverket
Nytt från NV
avgörande (läs ansvarsutredning) tidigt i projektet. Att
kontinuerligt kommunicera brett i projektet är dessutom
grundläggande för att alla ingående aktörer ska vara uppdaterade
och ha den information som krävs för att tillsammans arbeta framåt
mot projekt-målet.
Utmaningarna gör ändå detta till ett spännande arbete. Mycket
arbete har utförts under året på kom-muner, länsstyrelser och
Naturvårdsverket för att
nå dessa dubbla samhällsnyttor. Vi har gått från att förmedla
1,6 procent av bidraget under 2016 till 34 procent hittills under
2017, och redan 42 procent är bemyndigade av nästa års anslag. Så
trots en kraftig uppförsbacke i starten med osmort maskineri så har
vi kommit en bra bit på vägen och jag ser nu fram emot ett fortsatt
gott samarbete kring bidragsfrå-gorna under 2018.
Pär Nilsson Länsstyrelsen Jönköping
-
3
Senaste nytt om Naturvårdsverkets teknikutvecklingsprojektFör
att öka saneringstakten och miljönyttan med de efterbehandlingar
som genomförs, behöver paletten av tillämpade åtgärdslösningar
breddas. Under 2017 har Naturvårdsverket arbetat vidare med
teknikut-vecklingsprojektet. Ett initiativ vi har tagit för att
bidra till ökad etablering och acceptans av alternativa
åtgärdslösningar, genom anslaget för sanering och återställning av
förorenade områden.
Med alternativa åtgärdslösningar menar vi åtgärder som i större
utsträckning än idag tillgodogör sig ny teknik och metodik i hela
åtgärdsprocessen, på ett sätt som minskar behovet av traditionella
schakt- och deponiåtgärder. Begreppet syftar därmed dels på
al-ternativa, tillgängliga saneringsmetoder. Men också på
utrednings- och bedömningsverktyg som leder fram till åtgärden. Att
bidra till att relativt outnyttjad alternativ teknik och metodik i
större utsträckning blir accepterad och etablerad, är en del av
Natur-vårdsverkets innovationsarbete.
Under året har vi samverkat med SGI, SGU samt representant för
länsstyrelserna för att få input i tek-nikutvecklingsprojektet.
Framför allt vad gäller hur vi kan arbeta med beställargrupper som
koncept för att bidra till våra effektmål. Tanken med
beställar-gruppen är att den ska fungera som ett kunskapsnav som
underlättar för beställare att tillämpa innovativa och alternativa
åtgärdslösningar. För att få en effek-tiv och relevant
beställargrupp bör denna orienteras av och kring aktörer som utför
beställningar och de behov som dessa har. Med detta sagt, är det
också viktigt för beställargruppen att samverka med andra
intressenter som har betydelse.
Naturvårdsverket har gett i uppdrag till SGU att formera en
beställargrupp och driva dess sekreta-riat. Detta med utgångspunkt
i att SGU är en central
myndighet som faktiskt upphandlar åtgärdslösningar, och har
erfarenhet av och insikt i en del av de behov och hinder som finns
för etablering av alternativa åtgärdslösningar. Vidare arbetar SGU
bland annat utifrån en målbild att genom sina uppdrag bidra till
att minskat schakt- och deponiåtgärder.
Under året har Naturvårdsverket vidare initierat en
miljömålsåtgärd om att ta fram miljökrav som kan användas vid
upphandling av efterbehandlingsåt-gärder med statliga medel, i
syfte att bidra till andra miljömål än enbart en giftfri miljö.
Åtgärden omfat-tar även att utarbeta rutiner för hur miljökraven
ska implementeras. Utöver Naturvårdsverket, ingår även SGU,
Trafikverket och länsstyrelserna i åtgärden för ökad
miljönytta.
Under 2018 fortsätter Naturvårdsverket sitt lång-siktiga arbete
för ökad etablering och acceptans av alternativa åtgärdslösningar.
Vi kommer att finan-siera projekt som initieras och drivs av
beställargrup-pen som SGU driver. Vi kommer också se över och
vidareutveckla vår kvalitetsmanual för att denna på ett tydligare
sätt ska underlätta och möjliggöra val av alternativa
åtgärdslösningar. Som en del i detta kommer vi att utreda hur vi
kan hantera vårt anslag på ett sätt som underlättar användandet av
alternativa åtgärdslösningar i bidragsobjekt. I övrigt är vi också
i startgroparna för att omhänderta resultaten från den snart
färdigställda utvärderingen av vårt vägled-ningsmaterial från 2009.
Att därefter påbörja upp-datering av vägledningen är en viktig del
i att bidra till teknikutveckling och användning av alternativa
åtgärdslösningar. Som en del i detta deltar vi i SGI:s arbete med
att ta fram vägledning om riskvärdering, vilket vi ser har stor
betydelse för att bidra till val av alternativa
åtgärdslösningar.
Björn Johansson Naturvårdsverket
Nytt från SGI
En ny energieffektiv efterbehandlingsmetod för klorerade
lösningsmedelKlorerade lösningsmedel förekommer på många förorenade
områden, både i Sverige och utomlands. I ett landsöverskridande
samarbete mellan Danmark och Sverige, pågår utveckling av en ny och
energief-fektiv efterbehandlingsmetod, kallad Soil Mixing. Metoden
bygger på att en järnberikad bentonitslurry blandas in i marken med
en stor
skruv. Järnet aktiverar kemisk nedbrytning av föro-reningen så
att halterna minskar över tid. Metoden har testats i pilotskala i
Danmark med goda resultat, både med avseende på haltminskning och
energief-fektivitet. Nackdelen är att inblandningen av bentonit
försämrar markens hållfasthet. Efter slutförd behand-ling är därför
markanvändningen begränsad.
I det Interreg-finansierade projektet Hållbar Soil Mixing
samarbetar Region Hovedstaden, SGU och SGI kring utveckling av den
existerande metoden.
-
4
Målet är att ta fram bindemedelsrecept som både ger kemisk
nedbrytning och acceptabel hållfasthet i marken samtidigt som
efterbehandlingen är ener-gieffektiv jämfört med termisk
behandling. SGI har mångårig erfarenhet av geotekniskt
utvecklings-arbete och bidrar med värdefulla kunskaper kring
bindemedelsoptimering.
Att utveckla ett bindemedelsrecept som både ger kemisk
nedbrytning och härdning av bindemedels-blandningen är en stor
utmaning. Om järnet tillsätts som nollvärt järn (ZVI), blir den
kemiska nedbryt-ningen känslig för höga pH. Reaktionen riskerar
därför att hämmas vid tillsats av cement. Cement utgör dock den
vanligaste bindemedelskomponenten som ger hög hållfasthet under
härdning. Om järnet tillsätts som tvåvärt järn (FeII) ökar
toleransen för höga pH-värden, men nedbrytningseffekten hos FeII är
generellt lägre än effekten hos ZVI. Det finns dock utländska
studier som visar att FeII kan ge kemisk nedbrytning ihop med
cement och slagg.
Under vintern 2017/2018 kommer SGI inleda de första testerna av
nya recept på sitt laboratorium Kombinationer av bl.a. cement,
slagg och kolfly-gaska kommer användas för att optimera receptet
både mot ZVI och FeII. Tester kommer göras på jordprover spikade
med TCE. Under senare delen av 2018 hoppas projektet ha hittat ett
recept som kan provas i fältskala på svenska och danska testområden
som tillhandahålls av Region Hovedstaden och SGU. Om
metodutvecklingen lyckas tar projektet fram en vägledning som
hjälper konsulter och problemägare att utvärdera, optimera och
använda metoden vid efterbehandling av områden med klorerade
lösnings-medel. Projektet pågår 2017-2020 och delfinansieras av
Interreg Öresund-Kattegat-Skagerrak.
Annika Åberg SGI
Nytt om TuffoTuffo är ett utvecklingsprogram för forskning och
teknikutveckling inom förorenade områden med visionen att bidra
till att uppfylla de svenska miljö-målen. Programmet drivs av
SGI.
Ny programansvarig för Tuffo
Jag heter Sara Holmström och är sedan den 1 november
programansvarig för Tuffo.
De senaste tre åren har jag jobbat som konsult, specialist och
teamledare inom miljö-konsultbranschen. En av mina främsta
uppgifter där har varit att främja samverkan mellan
konsultverksamhet och akademin samt omvandling av nya
forskningsrön in i konsultverksamheten och implementering hos
kunder. Dessförinnan har jag tillbringat min tid inom den
akademiska världen som student, forskare och vikarierande lektor,
från det att jag påbörjade min kemistutbildning år 1994. Jag är
disputerad inom analytisk miljö- och markkemi och docent i
geomikrobiologi med specialistkompetens inom miljörelaterade
frågeställningar där man söker sammankoppling av kemiska och
biologiska proces-ser.
Tuffo – Utlysning år 2017Just nu pågår årets utlysning av
forskningsmedel från Tuffo som i år omfattar 10 MSEK. Där kan
forskare söka medel till samarbetsprojekt med
problemägare/intressenter. Projekten ska i år, liksom förra året,
vara inriktade på nya innovativa lösningar för undersök-ning och
åtgärder av förorenade områden. Inkomna ansökningar kommer att
bedömas av både ett Intres-sentråd, med representanter från
branschen, och ett Vetenskapligt råd, med internationella
forskare.
Tuffo – Startade projektFrån utlysningen år 2016 pågår nu två
projekt, ”Barriärteknik som miljö- och kostnadseffektivt
saneringsalternativ vid förorenade områden” och ”Effektivare
sanering av högfluorerade föroreningar (PFAS) i grundvatten genom
fastläggning och im-mobilisering (StopPFAS)”.
• Projektledare för ”Barriärteknik som miljö-
ochkostnadseffektivt saneringsalternativ vid förorena-de områden”
är Mats Tysklind, Umeå Universitet.I projektgruppen ingår också
Holmen AB, Graalmiljökonsult, Sweco och Tyréns. Projektets mål
är,för det första, att implementera barriärteknik somett
saneringsalternativ för att både minska riskerför människor och
miljö och för att öka natur-
-
5
resurshushållningen. Ett andra mål är att ta fram kunskap om hur
åtgärdsförberedande undersök-ningar bör genomföras för att kunna
avgöra om en barriärlösning är ett lämpligt åtgärdsalternativ.
Barriärmateria, som undersökts tidigare i labora-torieskala, kommer
nu att testas i ett långsiktigt pilotförsök vid Domsjö
industriområde. Projektet kommer att pågå år 2017-2020.
• Projektledare för “Effektivare sanering av högfluo-rerade
föroreningar (PFAS) i grundvatten genomfastläggning och
immobilisering (StopPFAS)ӊr Fritjof Fagerlund, Uppsala
universitet. I pro-jektgruppen ingår också forskare från
SverigesLantbruksuniversitet och personal från SverigesGeologiska
Undersökning samt entreprenörer ochkonsulter inom sanering av
förorenade områden.Projektets mål är att ta fram kunskap och
fast-
läggningstekniker för att förhindra spridningen av PFAS via
grundvatten. En rad olika sorbenter kommer studeras med avseende på
fastläggning av PFAS i laboratorieförsök för att sedan undersökas
vidare i pilotförsök på ett PFAS-förorenat område. PFAS-ämnen är
ytterst svårnedbrytbara och idag finns inte några tillgängliga
åtgärdsmetoder som kan tillämpas in-situ. Projektet kommer att pågå
år 2017-2020.
Tuffo – Mer informationMer information angående Tuffo finns på
Tuffos webb: http://www.swedgeo. För att få fortlöpande
in-formation om Tuffo kan man prenumerera på Tuffos nyhetsbrev,
anmälan görs på denna plats.
Sara Holmström SGI
Nytt från SGU
TeknikutvecklingsprojektetSGU har fått i uppdrag av
Naturvårdsverket att formera och driva en beställargrupp för att
samla beställarkompetens med erfarenhet av att använda innovativa
och alternativa åtgärdslösningar. Gruppen är tänkt att fungera som
en styrgrupp för satsningar inom prioriterade fokusområden. Vi är i
startgro-parna med att formera beställargruppen och ser att
länsstyrelserna och centrala myndigheter kommer att ha en viktig
roll här.
Det bakomliggande syftet är att öka användningen av innovativa
och alternativa åtgärder inom den bidragsfinansierade
efterbehandlingen. Tanken är att identifiera eventuella hinder som
gör att ett projekt väljer en mer traditionell
efterbehandlingsmetod och föreslå möjliga lösningar för att
underlätta valet
alternativa åtgärder. Beställargruppen kommer att fokusera på
att ge stöd till kommunala huvudmän i deras planering av åtgärder i
förorenade områden.
Vi har påbörjat processen med att välja ut fokusom-råden för
framtida fokusgrupper. Länens priorite-ringslistor och EBH-stödet
har använts för att skapa en bild av den nationella statusen i
olika branscher och för olika föroreningstyper. Fokusgrupperna är
tänkta att fungera som arbetsgrupp och ett forum för
erfarenhetsutbyte kring en specifik satsning, som t.ex. att testa
en ny saneringsmetod. Vi hoppas kunnaengagera många kommunala
huvudmän som brot-tas med de här frågorna, gärna kopplat till
specifikaobjekt.
Henning Persson SGU
http://www.anpdm.com/form/41405F417044465F447340/42475045764043504171http://www.anpdm.com/form/41405F417044465F447340/42475045764043504171http://www.anpdm.com/form/41405F417044465F447340/42475045764043504171
-
6
Pilottest på DDT-förorenade massorSGU har
verksamhetsutövaransvaret vid ett 40-tal f.d. skogsplantskolor som
drivits av de tidigare myndigheterna Skogsvårdsstyrelsen och
Do-mänverken. Som ett led i att titta på alternativa åtgärdsmetoder
har SGU under sommaren 2017 utfört ett pilottest på DDT-förorenade
massor vid Kårehogens f.d. plantskola.
Erfarenheter från undersökningar visar att det vid tidigare
skogsplantskolor ofta finns relativt stora ytor med föroreningar i
ytlig jord. DDT och dess nedbryt-ningsprodukter DDE och DDD är den
vanligast fö-rekommande föroreningen och föroreningsnivåerna är
generellt låga till måttliga (2-5 ggr MKM). Jorden är ofta sandig
eftersom sandiga jordar lämpar sig väl för uppdrivning av plantor
på friland. Den naturliga nedbrytningshastigheten är låg och
föroreningen binder hårt till jorden, varför det sker en liten
föränd-ring av halter i jord över tid. Som ett led i att titta på
alternativa åtgärdsmetoder genom on site-/in situ-sanering har SGU
under sommaren 2017 utfört ett pilottest på DDT-förorenade massor
från Kårehogens f.d. plantskola på Orust. SGI har medverkat i
projek-tet som expertstöd. Metoden som blivit föremål
förpilottestet bygger på nedbrytning av DDT, DDE ochDDD genom en
kombination av kemisk reduktionoch biologisk oxidation. En reduktiv
miljö skapasgenom tillsats av nollvärt järn och en kolkälla
blan-das in i de förorenade massorna. Massorna vattenbe-gjuts och
den reduktiva miljön bibehålls i knappt tvåveckor. Efter det
blandas massorna om och får liggai ytterligare ett par dagar. I
omblandningen tillförssyre från luften och miljön ändras från
anaerob tillaerob. Nedbrytning av DDT, DDE och DDD skerunder både
anaeroba och aeroba förhållanden vilketär anledningen till att
behandlingscykeln sker i tvåfaser. Behandlingen upprepas i så många
cykler somkrävs för att nå åtgärdsmålet. Metoden kan användasin
situ eller on site.
Projektgruppen från vänster i bild; Sarah Josefsson SGU, Märta
Ländell SGI, Kristin Forsberg SGU, Malin Ekåsen Golder Associates
och Sanna Olsson miljö- och byggnadsförvaltningen Orust kommun.
Foto: SGU.
Det finns internationell erfarenhet av metoden, framförallt från
USA. I internationella projekt brukar en reduktion om ca 30-70 %
per behandlingscykel kunna nås oberoende av
föroreningskoncentration. Pilottestet i Kårehogen genomfördes on
site i conta-inrar med ca 8 ton jord. Summaparametern för DDT, DDE
och DDD i jord innan behandling var ca 5 mg/kg TS. En viss
nedbrytning har kunnat konstateras i försöket, men inte i den
storleksordning som rappor-terats i internationella projekt. En
bidragande orsak skulle kunna vara den kalla och regniga sommaren.
Massorna i containrarna blev väldigt blöta vilket medförde att
syresättningen sannolikt inte blev så stor som den hade varit i
torrare massor. Lägre temperaturer innebär att den biologiska
aktiviteten kanske var lägre än vad som behövts.
För utvärdering av nedbrytning vid små skillnader i totalhalter
är kvoten mellan nedbrytningsprodukt och ursprungsprodukt ett bra
verktyg, alltså halten DDE eller DDD dividerat med halten DDT. I
diagram-met (nedan) syns hur kvoten i en av de utvärderade
containrarna ökar med antal genomförda behand-lingscykler.
Kvoten mellan DDE/DDD och DDT plottat mot tid där angivna datum
markerar start på ny behand-lingscykel.
-
7
En viktig fråga i den pågående utvärderingen av pilottestet är
att analysera vilka nedbrytningsproduk-ter som bildat efter DDE och
DDD för att säkerställa att det finnas förutsättningar för
fullständig nedbryt-ning och att inga andra oönskade föroreningar
bildas. Vidare analyser kommer att utföras för dessa typer av
nedbrytningsprodukter. Skogsplantskolor som bransch kännetecknas av
stora, måttligt förorenade ytor. Det är tveksamt om det i ett
nationellt perspek-tiv är miljömässigt och ekonomiskt försvarbart
att åtgärda objekten genom schakt och externt omhän-dertagande.
Markanvändningen vi tidigare plantsko-
lor ställer ofta stora krav på kvalitén på återfyllnads-massor.
Att skifta den förorenade jorden och återfylla med grova massor
kommer sannolikt inte att upp-fattas som en miljöåtgärd av
fastighetsägare och berörd allmänhet, speciellt då saneringsbehovet
ofta motiveras utifrån skyddet av markmiljön. Det finns sammantaget
all anledning att titta vidare på alterna-tiva
efterbehandlingsmetoder för DDT-föroreningar i ytlig jord.
Kristin Forsberg SGU
Henning Persson SGU
Tillsyn & juridikJuristsamverkan har ordetSå är ännu ett år
i Länsstyrelsernas juristsamverkans-grupp för EBH-frågor snart till
ända. Det har varit ett intressant och produktivt år med bland
annat tre fär-digställda vägledningsdokument. Ett PM om konkur-ser,
ett PM om förelägganden, förbud och viten samt ett PM om anteckning
av förelägganden och förbud i fastighetsregistret. Därtill inleddes
året med att den så kallade tillsynsmyndighetsväljaren såg dagens
ljus. Allt material hittar ni på www.ebhportalen.se.
Arbetet i gruppen fortgår naturligtvis året ut och kommer
därefter att fortsätta i oförminskad takt un-der nästa år. På
agendan står just nu ett väglednings-material om förvaringsfall,
som är tänkt att komplet-tera det material som sedan tidigare finns
om gamla deponier, vilka också kan ses som förvaringsfall ibland.
Efter nyåret kommer vi att påbörja en genom-gång av befintlig PM om
värdeökning. Principerna för värdeökningens bestämmande ligger
fast, men vi ser ett behov av att utöka resonemangen och ge mer
vägledning i PM:n. Samtidigt med detta fortskrider arbetet med den
så kallade AU-tomaten. Det arbetet förväntas pågå under hela nästa
år och blir förhopp-ningsvis årets julklapp till er alla år
2018.
Vi i samverkansgruppen är alltid intresserade av att höra din
åsikt! Det kan röra sådant du vill att vi tittar närmare på eller
åsikter kring vårt befintliga material och de bedömningar vi gjort.
Tveka aldrig att höra av dig till vår samordnare; Sofie Hermansson,
SGI ([email protected]).
Om du arbetar på en länsstyrelse, är jurist och vill delta i
vårt arbete är du också välkommen att höra av dig till vår
samordnare.
Ett gott slut på 2017 och en god start på 2018 önskar
Länsstyrelsernas juristsamverkansgrupp för
efterbe-handlingsfrågor
Sofie Hermansson SGI
Granskad utan svettpärlorTillsynsmyndigheter är ju vana att
granska andra men det är ovant för oss att själva bli granskade.
Alldeles nyligen blev vår tillsynsvägledning gran-skad av
Riksrevisionen och för mig som jobbar med EBH så blev det faktiskt
en upplevelse helt utan vånda.
I november blev länsstyrelsen Västernorrland och representanter
för länets kommuner intervjuade av Riksrevisionen inom ramen för
deras granskning av statlig tillsynsvägledning av kommunal tillsyn
inom vissa områden.
Bakgrunden till att Riksrevisionen har beslutat att in-leda en
granskning av tillsynsvägledning är att riks-dag och regering har
betonat viken av en likvärdig, rättssäker och effektiv tillsyn.
Genom tillsynsvägled-ning bör statens samordnade myndigheter
löpande ge stöd till och följa hur kommunerna bedriver sin tillsyn.
Tidigare undersökningar visar emellertid att den kommunala
tillsynen uppvisar stora variationer. Likaså finns det betydande
variationer i den tillsyns-vägledning som statliga myndigheter
bedriver.
De områden som ingår i granskningen är miljö-tillsyn,
kemikalietillsyn, livsmedelskontroll och alkoholtillsyn. I
granskningen ingår att identifiera viktigare framgångsfaktorer
respektive försvårande omständigheter för en ändamålsenlig
vägledning inom olika områden. Resultatet av granskningen
publiceras i en granskningsrapport som lämnas till riksdagen.
Vid intervjun inom miljötillsyn lyfte jag fram det arbete som
genomförs inom Juristsamverkansgrup-pen och TVL-gruppen för
förorenade områden. Det kändes roligt att kunna visa upp dokument
som till exempel det flertal vägledande PM som
Juristsam-verkansgruppen har tagit fram och Miniminivån för
mailto:[email protected]
-
8
TVL förorenade områden som TVL-gruppen har tagit fram. Den
syftar till att tillsynsvägledningen ska bli likvärdig och som
minst omfatta de delar som beskrivs i Miniminivån i hela landet.
Även www.ebhportalen.se lyftes som en bra samlingsplats för
vägledning och information. Där finns ju det som nämnts ovan och
mycket mer att tillgå, helt fritt och nåbart för alla.
Det ska bli spännande att se om även Riksrevisio-nens granskning
på sikt kan leda till utveckling av tillsynsvägledningen.
Riksrevisionens åsikter och slutsatser brukar nämligen väga tungt
politiskt.
PS. På den interna samarbetsytan har TVL-gruppen just lagt upp
en kort guide för hur uppföljning av TVL kan ske på lite längre
sikt. Den riktar sig bara till Länsstyrelserna och är därför bara
tillgänglig på den interna samarbetsytan. Detta för att inte
belasta www.ebhportalen.se med material som bara länssty-relserna
har nytta av. D.S.
Maria Höglund Länsstyrelsen Västernorrland och medlem i
TVL-gruppen.
Utredningar & åtgärder
Projekt TerraSaneringen av Akzo Nobel:s fabriksområde i Bohus
går nu in i nästa fas som innebär sanering av det f.d.
kloralkaliområdet. Hittills har 10 ton kvicksilver sanerats inom
utfyllnadsområdet i den södra delen av fabriksområdet och minst
lika mycket förväntas att saneras inom det f.d.
kloral-kaliområdet.
Akzo har ålagts att under pågående verksamhet sanera två
delområden inom sitt fabriksområde samt anlägga en permanent
hydraulisk barriär i strandzo-nen mellan Göta älv och
industriområdet som ligger ca 1 km uppströms Göteborgs
dricksvattenintag. Som motiv till detta konstaterade Miljödomstolen
i sitt domstolsbeslut att industriområdet torde vara ett av landets
mest förorenade områden med förekomst av synligen giftiga ämnen,
främst kvicksilver och dioxin, beläget inom ett utskridet
markområde i Göta älv med påtagliga kort- och långsiktiga skred-
och översvämningsrisker.
1924 flyttade dåvarande Eka Chemicals sin verk-samhet från
Bengtsfors till Bohus och har sedan dess fram till 2005 tillverkat
klor, lut och vätgas här genom den så kallade kvicksilvermetoden.
Proces-sen genererade stora mängder avfall, bl.a. grafitslam
innehållandes kvicksilver och dioxiner, som depone-rades inom
framför allt södra fabriksområdet tillsam-mans med mycket annat
avfall.
Saneringsprojektet, som går under namnet Projekt Terra, startade
2014 med sanering av det södra utfyllnadsområdet och anläggandet av
barriären. Det södra området är nu sanerat och det f.d.
kloralkali-området står näst på tur. Barriären som anläggs ut-med
hela fabriksområdet innebär att den hydrauliska kontakten med Göta
älv reduceras och därmed risken
för spridning av föroreningar från fabriksområdet. På insidan av
barriären ligger en dränering som samlar och leder dagvatten och
ytligt grundvatten till fabri-kens dagvattenreningsanläggning.
Barriären beräk-nas vara klar i februari 2018. Hittills har 190 000
ton förorenade massor från södra området och barriären sanerats,
vilket motsvarar 10 ton kvicksilver.
Saneringen av f.d. kloralkaliområdet ska starta våren 2018 och
pågå fram till 2026. Inom området finns gamla byggnader och
grundläggningar från tidigare rivna byggnader, bl.a. de f.d.
cellhusen. Marken utgörs av ca 1-3 meter förorenat fyllnadsmaterial
ovanpå lera och innehåller främst kvicksilver och di-oxin, men även
tungmetaller, klorerade lösningsme-del och olja i fri fas
förekommer. I de f.d. cellhusen påträffas kvicksilver i framför
allt lättbetong, trä och bottenplattor. Dioxin finns i betong där
grafitslam hanterats. Metalliskt kvicksilver har hanterats i flera
av byggnaderna och risken att påträffa metalliskt kvicksilver i
området bedöms vara betydligt större än i södra området.
Efter att byggnaderna rivits kommer fyllnadsmas-sorna att
schaktas ur och ersättas med rena massor. Föroreningar i kvarlämnad
jord får inte överstiga känslig markanvändning (KM) förutom
kvicksilver och dioxin som inte får överstiga mindre känslig
markanvändning (MKM). Uppskattningsvis kom-mer ca 50 000 m3 massor
att saneras och ca 6 000 m3 betong att transporteras bort. Efter
slutförd sanering kommer den yttre sponten att lämnas kvar som en
hydraulisk barriär mot omgivande förorenade mas-sor.
Uppschaktade massor hanteras på en särskild upp-läggningsplats i
anslutning till fabriksområdet, där provtagning och klassificering
utförs inför borttran-sport. De mest förorenade massorna
transporteras till
-
9
Fortums anläggning i Norrtorp. Ett digitalt system planeras att
tas i bruk för att ytterligare öka spårbar-heten av de förorenade
massorna.
Under saneringsprojektet utförs bl.a. kontroll av kvicksilver,
olja och grumling i Göta älv, kontroll av gasformigt kvicksilver i
luft och nedfallsmätningar i närområdet, kontroll av vattenreningen
i Terras
och sitens reningsverk samt kontroll av stabiliteten.
Redovisning av saneringen och miljökontrollen sker löpande till
Länsstyrelsen, Ale kommun och Gö-teborg Kretslopp genom
månadsrapporter och vid regelbundna tillsynsmöten.
Uffe Schultz Länsstyrelsen Västra Götaland
De två delområden som Akzo ålagts att sanera samt barriären som
ska anläggas (grön linje). Orange linje visar spont som slås vid
anläggandet av barriären. Området mellan grön och orange linje
saneras. Södra området har sanerats och strandlinjen återställts
till sin ursprungliga linje. Norra delen utgörs av det f.d.
kloralkaliområdet som ska saneras. Bild: Akzo Nobel.
Sanering av f.d. Klippans LäderfabrikSedan 2009 pågår det
statligt finansierade efter-behandlingsåtgärder vid den före detta
läderfa-briken i Klippan, Skåne län. Projektet ligger nu i
startgroparna för den tredje och sista etappen av saneringsarbetet,
de förorenade sedimenten i Bäljane å.
Historien om Klippans Läderfabrik började redan 1906 när
Fabrikör Jacobsen startade verksamheten som sen kom att pågå fram
till 1988. I fabriken har hela tiden olika typer av läder
producerats men också en rad läderprodukter, bl.a. remmar och
portföljer. Läderfabriken var ett av de första kromgarverierna i
Sverige och i början användes även arsenik vid produktionen vilket
har satt sina spår. Misstanke om föroreningar fanns redan innan
fabriken lades ner och man inledde tidigt undersökningar av
området.
-
10
-Vi ses igen!
Trots att verksamheten hela tiden har bedrivits enligt lagar och
förordningar visade det sig att det fanns omfattande föroreningar.
1996 genomfördes den första saneringen, vilken bestod av att täcka
över sediment från de sedimentationsdammar som fanns vid Bäljane å.
2002 gjordes en första mer omfattande undersökning av mark,
byggnader och vatten. Re-sultaten ledde till att Klippans kommun
fick bidrag till en huvudstudie och slutsatsen av denna var att
området var i behov av en omfattande sanering.
2009 gick startskottet för rivningen av de förorenade
byggnaderna. När fabriken tömts på miljöfarligt material revs den
och det krossade byggnadsmate-rialet lades i en ravin strax intill.
Sedan dess har man hunnit med att sanera tolv villaträdgårdar och
sju hektar annan mark. Från trädgårdarna och det övriga området har
drygt 140 000 ton förorenade massor körts iväg till deponi. Det
ligger kvar ca. 100 000 ton förorenade massor på området som har
inneslutits med plastspont, tätduk och skyddsskikt. På det
tidi-gare förorenade området växer nu ett strövområde fram med
stigar, utsiktspunkter och planteringar. Området kommer att bli en
del av ett långsträckt grönområde längs Bäljane å.
Flygbild över de sanerade områdena med Bäljane å längst ner i
bilden. Foto: Perry Nordeng.
En rad översiktliga undersökningar gjordes i Bäljane å och dessa
gav en bild av att sedimenten nedanför fabriksområdet var kraftigt
förorenade. Trots detta var det tveksamt om en åtgärd var nödvändig
då bottenfaunaundersökningarna inte visade på någon signifikant
störning samt att de ytliga sedimenten såg ut att vara mindre
förorenade. En detaljerad under-sökning gav dock en annan bild där
det visade sig att även de ytliga sedimenten var kraftigt
förorenade, inte minst att det förekom akuttoxiska halter av
arse-nik i dem. Nästa år kommer man därför att schakta bort ca. 2
000 ton förorenade sediment i Bäljane å samt att anlägga ett
erosionsskydd för att inte ån ska erodera in i inneslutningen av
förorenade massor som lämnats kvar.
En frilagd sedimentbank med höga halter arsenik i ytan. Foto:
Tomas Henrysson.
För att kunna arbeta i torrhet kommer man att leda om ån i en
temporär å-fåra på en sträcka av drygt 300 m och den befintliga
å-fåran kommer att skä-ras av med vallar. Medelflödet i ån är 2,4
m3/s och den tillfälliga å-fåran är konstruerad för att klara ett
flöde på 20 m3/s. Detta flöde har en återkomsttid på 30 år under
den period som arbete i ån får utföras. Även om sannolikheten är
låg så planeras arbetet så att området ska tåla att översvämmas
utan risk för skador på ån. Man har kommit fram till att det inte
är tekniskt möjligt att helt undvika risken för över-svämning av
arbetsområdet och samtidigt inte hindra vattnet från kommunens
reningsverk att släppas ut. Tillståndsprocessen för denna åtgärd
pågår för när-varande parallellt med detaljprojekteringen. Tanken
är att man i detaljprojekteringen ska kunna ta hänsyn till
synpunkter som kommer fram i tillståndsproces-sen.
Nästa höst sätter vi komma för det näst störst
sane-ringsprojektet i Skåne, efter några års uppföljning blir det
en definitiv punkt. Drygt 160 miljoner skat-tekronor har då använts
för att omvandla en förfal-len fabrik och ett förorenat område till
ett attraktivt strövområde.
Tomas Henrysson Conviro AB och extern projektledare för sanering
av fd Klippans
Läderfabrik
Sveriges största termiska in situ-sanering är igångJust nu pågår
saneringen av den f d kemtvätten på Bomgatan i Kristianstad. Etapp
1, en ytlig schaktsanering, avslutades 2016 och nu är in
situ-behandlingen av kvarvarande föroreningar på djupet igång.
I mitten av september i år slogs strömmen på för en av de första
termiska in situ-saneringarna i landet.
-
11
Under sex månader ska jorden, från 2,5 till 20 meter under
markytan, renas från klorerade lösningsmedel inom ett 900 m2 stort
område. Att sanera klorerade lösningsmedel kostar ofta mycket
pengar, särskilt när det handlar om föroreningar på så stora djup
som här i Kristianstad. Totalt har projektet beviljats drygt 60 mkr
varav de faktiska åtgärderna, den ytliga schaktsaneringen och den
termiska avdrivningen, inklusive uppföljning kommer att kosta i
storleks-ordningen 50 mkr. Sammanlagt kommer 40 000 ton förorenade
massor schaktas bort eller behandlas på plats.
Anledningen till saneringsprojektet är den gamla kemtvätt,
kanske Sveriges första, som bedrev sin verksamhet på platsen från
1906 fram till 1988. Klo-rerade lösningsmedel användes i åtminstone
50 år. 2002 riskklassade Länsstyrelsen fastigheten och året efter
beviljades statliga medel för att kunna genom-föra inledande
undersökningar. Dessa visade på en kraftig förorening på stora
delar av fastigheten och man kunde redan tidigt se att
föroreningarna trängt djupt ner i marken. Dessutom konstaterade man
att det i Kristianstads-området normalt sett så mäktiga lerlagret i
det närmaste helt saknades just här. Detta, i kombination med det
mycket stora skyddsvärdet för det underliggande
grundvattenmagasinet som är en av norra Europas största
grundvattentillgångar, gjorde objektet högprioriterat för fortsatta
undersök-ningar. Det skulle dock dröja ett par år, mestadels på
grund av ett försök att driva utredningarna vidare tillsynsvägen,
innan man 2007 kunde komma vidare med utredningsarbetet med hjälp
av statliga medel. Efter omfattande undersökningar och
förberedelser beviljade Naturvårdverket 2015 pengar för åtgär-der –
redan tidigt i utredningarna fanns en uttalad förhoppning om att
någon form av in situ-metod skulle kunna vara aktuell och det
slutliga valet föll på en kombination av ytlig schaktsanering medan
de djupare föroreningarna behandlas termiskt.
Pågående in situ-sanering på Bomgatan i Kristian-stad. Foto:
Johan Wigh.
Metoden som används i projektet brukar benämnas ISTD (In Situ
Thermal Desorption) och i det här fal-let används miljömärkt el för
själva uppvärmningen. Det innebär att man med hjälp av värmeelement
(tänk jättelika doppvärmare) hettar upp området som ska åtgärdas.
Målet är att hela saneringsvolymen ska nå en temperatur på minst
100 grader vilket får föroreningarna att förångas. Ångorna sugs
sedan upp via särskilda ventilationsbrunnar och kyls av innan de
renas vid ytan med hjälp av stora kolfilter. Upp-handlad
entreprenör är Veolia Water Technologies med Krüger som
teknologileverantör.
Totalt består anläggningen av 92 värmebrunnar och 13
ventilationsbrunnar. Dessutom tillkommer ett an-tal brunnar för
temperaturmätning. Designen framgår av figuren nedan.
Situationsplan med borrhål, rörsystem och renings-anläggning.
Figur framtagen av Krüger/Veolia.
Med hjälp av de elva temperaturbrunnarna mäter man kontinuerligt
temperaturen i marken. Informa-tion om värmeutvecklingen,
tillsammans med en rad andra parametrar, förs automatiskt över till
en webbportal. Det gör att alla inblandade i projektet har
möjlighet att följa saneringsförloppet online. Entreprenören har
även möjlighet att i vissa delar justera driften av anläggningen
via webben.
De övergripande målen för saneringen är satta så att man
långsiktigt ska skydda det skyddsvärda grund-vattnet i
glaukonitsandstenen mer än 100 meter under markytan. Då kommunen
har planer på att utveckla området är målen även satta med tanke på
att det inte ska finnas några begränsningar för en kommande känslig
markanvändning på fastigheten - detta har medfört att kommunen
själva fått stå för en viss merkostnad i projektet för att nå
”bostadskvali-tet” på marken.
För att säkerställa att man nått de mätbara åtgärds-målen, i det
termiskt behandlade området handlar det om att lämna kvar mindre än
1 mg/kg TS av PCE
-
12
och dess nedbrytningsprodukter, kommer provtag-ning att ske när
det bedöms att saneringen nått sitt mål. För att kunna ta
representativa prover trots att marken fortfarande är varm kommer
man utnyttja en teknik för provtagning som utvecklats i
Nordameri-ka. Förenklat går metoden ut på att jord tas upp från
önskat djup med hjälp av stålrör, vilka sedan kyls i isbad så snart
de når markytan, för att sedan analy-seras. Om provtagningen skulle
visa att det finns för höga halter kvar i marken fortsätter man ett
tag till.
När strömmen slås av någon gång i mars/april kan vi
förhoppningsvis verifiera ett lyckat resultat, inte bara
för en av de första termiska saneringarna i landet utan även den
hittills största sett till både mängd förorening och volym förorena
jord som åtgärdats. Intresset för projektet är stort och det har
bland an-nat anordnats två studiebesök via Renare Mark Syd, det
senaste så sent som i slutet av november. Är du intresserad och
vill veta mer om projektet kan du kontakta Kristianstad kommun som
är huvudman för saneringsarbetet eller läsa mer på denna webbplats
.
Johan Wigh Länsstyrelsen Skåne
God Jul önskar redaktionen
https://www.kristianstad.se/sv/naringsliv-och-arbete/tillstand-regler-och-tillsyn/fororenade-omraden/sanering-av-kemtvatt-langebro/https://www.kristianstad.se/sv/naringsliv-och-arbete/tillstand-regler-och-tillsyn/fororenade-omraden/sanering-av-kemtvatt-langebro/https://www.kristianstad.se/sv/naringsliv-och-arbete/tillstand-regler-och-tillsyn/fororenade-omraden/sanering-av-kemtvatt-langebro/https://www.kristianstad.se/sv/naringsliv-och-arbete/tillstand-regler-och-tillsyn/fororenade-omraden/sanering-av-kemtvatt-langebro/
-
1
De förorenade sedimenten har kommit upp på bordet!Nu påbörjas
arbetet med förorenade sediment på bred front i Sverige. Detta blev
tydligt under hös-ten 2017 när frågan kom upp på regeringens bord
och det presenterades en stor satsning på åtgärder för rent hav för
åren 2018-2021.
Flera av dagens centrala miljöproblem är relaterade till
vattenmiljön. Höga halter av miljögifter och nega-tiv fysisk
påverkan på havs- och sjöbottnar är begrän-sande i den ”blå
ekonomin”. Det finns fortfarande en gammal föreställning om att det
som göms i sediment överlagras och begravs för alltid. Idag vet vi
att detta långtifrån alltid stämmer. Föroreningar som ackumu-lerats
i lugna sedimentmiljöer kan spridas i vatten-miljön upp i
näringskedjan och anrikas i toppkonsu-menter till farligt höga
nivåer. Att dessa områden kan utgöra en risk för både människors
hälsa och miljön visas av undersökningsprojekt som t.ex.
Fiberbankar i Norrland.
Prognosen för målen för förorenade områden inom
miljökvalitetsmålet Giftfri miljö med dagens beslu-tade styrmedel
är att dessa inte kommer att nås. Det finns ett stort behov att
komma åt de ansamlingar av miljögifter som finns i förorenade
vattendrag, sjöar- och havsbottnar. Om man jämför arbetet med
förorenad mark med förorenade sediment ligger både kunskapsnivån om
sedimenten och takten i arbetet med åtgärder långt efter. Vi har en
sämre överblick över den nationella situationen, utför färre
undersök-nings- och åtgärdsinsatser och vi har färre vägled-ningar
relaterade till de komplexa frågeställningar som
sedimentproblematiken utgör.
Flera samhällsutmaningar och miljömål är beroende av
tillräckligt rena sjö- och havsbottnar. Några av dessa är Giftfri
miljö, Hav i balans samt levande kust och skärgård, Levande sjöar
och vattendrag, men också de globala målen för hållbar utveckling
exem-pelvis mål 14 om Hav och marina resurser (eng. Life Below
Water) och mål 15 om Ekosystem och biolo-gisk mångfald (eng. Life
on Land).
I budgetpropositionen för 2018 presenterade regering-en en
satsning på Rent hav där regeringen bland annat har för avsikt att
stärka insatserna för sanering av förorenade sediment kommande år.
Vi människor ris-kerar att få i oss farliga ämnen som dioxiner och
PCB via maten på våra tallrikar. Särskilt illa är det ställt med
fet fisk, som strömming och vildfångad lax från Östersjön och
Bottniska viken. Än i dag finns stora mängder av kvicksilver och
dioxiner lagrade i bott-narna och det är bland annat detta som
regeringen vill åtgärda med den kommande satsningen. Regeringens
satsning ger oss en chans att arbeta mer fokuserat med dessa frågor
än vi tidigare har haft möjlighet till.
Flera olika myndigheter arbetar med olika frågor som berör
förorenade sediment, det kan till exempel gälla frågor om muddring
och dumpning, havsmiljödirek-tivet, vattendirektivet och direktivet
om havsplane-ring och om förorenade områden. Då det i dagsläget
saknas en samlad strategi för hur lagstiftning, direktiv och
övergripande myndigheter förväntas samverka med varandra kan det
kännas frustrerade vid hante-ringen av ärenden med förorenade
sediment. För att skapa bättre förutsättningar för detta arbete
startade arbetet med Miljömålsrådsåtgärden ”Förorenade sediment –
samverkan för kunskap och prioritering av åtgärder” under våren
2017. Arbetsgruppen inom
EBH-bladetSedimentspecial - Bilaga till EBH-bladet Nr 2 2017
Välkommen till EBH-bladets sedimentspecial!Denna bilaga utkommer
tillsammans med det ordinarie EBH-bladet nummer 2 2017. Det händer
mycket inom sediment just nu såväl inom forskning, olika projekt,
nätverkande och utveckling av åtgärder. Därför ger vi ut denna
sedimentspecial. Utöver den ordinarie redaktionen har Yvonne
Ohlsson på SGI hjälpt till med att planera och koordinera denna
special.
RE
DA
KTI
ON
Klas Köhler [email protected] 010-22 54 387
Annika Seidel [email protected] 010-22 33 342
Johan Wigh [email protected] 010-22 41 698
-
2
Forskning om förorenade sediment i Sverige De senaste åren har
många forskningsprojekt om förorenade sediment i Sverige fokuserat
på fibersedi-ment, det vill säga sediment som innehåller träfibrer.
Fibersedimentet kan delas in i fiberbankar, som består nästan
uteslutande av träfibrer och som ofta ligger nära industrierna
eller avloppsrör, och fiber-rika sediment, som är mer minerogena
sediment med inslag av träfibrer. Förutom att sedimentet
innehål-ler olika föroreningar gör nedbrytningen av fibrer att syre
förbrukas. Sedimentbottnarna blir därför syrefria om mängden fibrer
är stor, som det är i fiber-bankar. Det finns alltså inte bara en
risk för spridning av föroreningar från fibersedimenten utan också
en påverkan på bottenhabitaten. Sedimentkärnor från Östersjön.
Foto: Inna Nybom.
åtgärden består av representanter från fem myndig-heter – HaV,
Länsstyrelserna, Naturvårdsverket, SGI och SGU. Syftet är bland
annat att stärka samverkan mellan myndigheterna, skapa en gemensam
målbild av hur vi kan arbeta med frågor som rör förorenade sediment
samt arbeta för bättre prioriteringar för att uppnå en renare miljö
gällande förorenade sediment. Åtgärden ska vara klar och
presenteras sommaren 2018.
För att öka kunskapen om problematiken kring förorenade sediment
krävs forskning. De senaste åren har ett antal olika
forskningsprojekt beviljats medel med syftet att ta fram ny kunskap
om riskerna förknippade med och möjliga åtgärder av förorenade
sediment. Forskningsprojekten REACT, TREA-SURE, FIBREM och CONTAR
kommer att bidra med fördjupad kunskap om hur sambandet mellan
förorenade bottensediment och de höga halterna av miljögifter i
näringskedjan vid norra Östersjöns kust samverkar. Denna kunskap
kommer att ge oss bättre förutsättningar att bedöma riskerna samt
ställa krav på rätt åtgärder för att långsiktigt minska påverkan
från dessa områden. Förhoppningen är att dessa och
fler forskningsprojekt framöver kommer att bidra till att
saneringstakten i Sverige ökar, och i förläng-ningen medverkar till
att miljökvalitetsmålet ”Gift-fri miljö” ska kunna uppnås – även
för förorenade sedimentområden.
I denna sedimentspecial av EBH-bladet hittar du ett axplock av
det arbete av forskning, undersökningar, projekt och inventeringar
som pågår om sediment och de avtryck som vi människor har lämnat
efter oss i form av förorenade bottenområden i Sverige just nu.
Kunskapen behövs för att kunna fokusera arbetet med
undersökningar och åtgärder av de sediment som utgör en risk för
människors hälsa och miljön. Vi är därför beroende av att
forskningen tar fram ny kunskap och att den blir känd för alla som
arbetar med förorenade sediment. Det behövs stöd och väg-ledning
för att kunna fatta rätt beslut, och forskning som bidrar till att
höja kunskapen om sedimentens funktion. Detta är nödvändigt för det
fortsatta arbetet under vattenytan. Det är dags att skapa en ny
trend och ta tillvara på de goda förutsättningar för arbetet med
dessa frågor som nu ges.
Vi önskar er alla en god läsning och god fortsättning inom
arbetet med förorenade sediment.
Per Nilsson Naturvårdsverket
Yvonne Ohlsson SGI
Anna Stjärne Länsstyrelsen Västernorrland
Minna Severin SGU
Ann-Sofie Wernesson HaV
Kunskapuppbyggnad
-
3
TREASURE – forskning om olika spridningsprocesser från
fibersediment I projektet TREASURE har olika geologiska,
geotek-niska, kemiska och mikrobiologiska undersökningar genomförts
i Ångermanälvens mynningsvik. Syftet med projektet är att undersöka
om och hur förorenat fibermaterial sprider sig till omgivningen,
inte bara kontinuerligt, utan även genom plötsliga händelser som
undervattensskred. Undersökningarna visade bland annat att det inte
fanns några bottenlevande djur i fiberbankarna, däremot fanns
ishavsgråsugga och havsborstmasken Marenzelleria i de fiberrika
sedimenten där syreförhållandena var bättre. När hal-terna av
persistenta organiska föroreningar (POPs) i djuren analyserades
syntes en bioackumulering från sediment till Marenzelleria.
Halterna var ännu högre i gråsuggan vilket pekar på att det sker en
spridning av föroreningarna uppåt i näringsväven. Det kräver dock
mer forskning för att fastställa om det finns en koppling mellan
fiberbankarna och toppredatorer som havsörn och säl. Andra
slutsatser från projektet är att det organiska materialet i
fiberbankarna hjälper till att binda föroreningarna men att
gasbildning är en potentiellt viktig spridningsväg. TREASURE
finansieras av Formas/TUFFO och pågår fram till och med 2018. Det
leds av Uppsala universitet i samarbete med Sveriges geologiska
undersökning (SGU), Statens geotekniska institut (SGI), Sveriges
Lantbruksuniversitet (SLU), Stockholms universitet och Lunds
universitet.
REACT - studier om reaktivering av miljögifter från
fibersedimentProjektet REACT som också finansierats av Formas,
genomförs av miljökemister och ekologer vid Umeå universitet och
SLU, och i samverkan med myndig-heter som arbetar med
havsmiljöförvaltning i Bott-niska viken. Det övergripande målet med
projektet är att ge samhället bättre möjligheter att hantera
fibersediment idag och i framtiden. I projektet un-dersöks
processer och miljöförändringars betydelse för möjlig reaktivering
av kvicksilver och POPs från fibersediment i norra Östersjön, med
syftet att förstå under vilka förhållanden detta kan ske.
Fältstudier av utvalda fibersediment utefter Bottenhavskusten visar
stor variation i såväl föroreningshalter, fysikalisk-kemiska
förhållanden och i sammansättningen av bottenlevande organismer.
Många gånger domineras de undersökta områdena av den nya arten
Marenzel-leria och generellt uppvisar områdena färre arter än för
områden utan fibersediment. Det har genomförts experiment för
studier av sediment-vatten fördelning och dess betydelse för
bioackumulation av POPs i olika bottenlevande djur. Bildning av
metylkvicksil-ver och dess upptag i plankton har också
studerats.
Metyleringseffektiviteten i kustnära ekosystem är dock mycket
olika beroende på kvicksilvrets ur-sprung. Förståelse av hur olika
källor och pooler av tungmetaller och POPs bidrar till belastningen
i kust-zonen är avgörande för vilka eventuella åtgärder som skall
vidtas. Viktigt är också att utifrån processför-ståelse utveckla
metoder för miljöövervakning. Inom REACT studeras parametrar för
att tidigt upptäcka förändringar i miljökvalitetsfaktorer i områden
med förorenade fibersediment.
FIBREM – är övertäckning en möjlig efterbehandlingsmetod?Under
2017 startades projektet FIBREM med syftet att undersöka om det är
möjligt att täcka över fiber-sediment för att på så sätt förhindra
spridning av föroreningar.
Sedimentkärna som senare ska användas för över-täckningsförsök i
FIBREM-projektet. Foto: SGU.
Det finns metoder som har använts internationellt för
övertäckning av minerogena sediment men frågan är hur dessa metoder
fungerar för fiberbankar efter-som de innehåller så mycket
organiskt material. Det organiska materialet leder till att
fibersedimentet kan innehålla mycket gas och ha låg densitet,
vilket försvårar en övertäckning. Dessutom ligger vissa
fi-berbanker i relativt branta kustzoner och på sediment som kan
rasa om mycket vikt läggs på. FIBREM har därför två mål. Det första
är att utveckla metoder för att i fält kunna bestämma egenskaper
hos fiber-materialet som påverkar val och design av åtgärd, till
exempel volym och hållfasthet. Det andra är att genom
laboratorietester undersöka effektiviteten och effekterna av
in-situ täckning och behandling av fibersediment med olika
material. FIBREM är finan-
-
4
sierat av Vinnova och leds av Uppsala universitet i samarbete
med SGU, SGI, SLU och SAO Environ-mental Consulting.
Riskbedömningar och miljömålDet finns ett stort behov av att
förstå och förbättra hanteringen av förorenade sediment i
allmänhet, inte bara fibersediment. Peter Bruce från Stock-holms
universitet fokuserar i sitt doktorandarbete på hållbarheten i
hanteringen av förorenade sediment. I doktorand-projektet ingår
bland annat en genomgång av hur riskbedömningar av förorenade
sediment går till, med stöd av andra på Stockholms universitet och
SGI. Genomförda svenska bedömningar jämförs med internationella
rekommendationer och för att säkerställa kopplingen till svenska
miljöåtaganden undersöker Peter Bruce vilka nationella miljömål och
globala hållbarhetsmål som relaterar, eller borde relatera, till
hanteringen av förorenade sediment. Under 2017 har han genomfört en
enkätstudie med deltagare från olika myndigheter för att
identifiera vilka miljö- och hållbarhetsmål som upplevs som
relevanta.
Som mottagare och källa för föroreningar kopplar havs- och
sjöbotten samman många av våra håll-barhetsmål. Det är därför
viktigt att förstå dessa kopplingar och att ta hänsyn till samtliga
dessa mål då vi förvaltar våra bottnar. Bild: Peter Bruce.
Enkätstudien kommer bland annat att användas för utvärderingen
av svenska bedömningar för att se hur väl dagens praxis tar hänsyn
till miljö- och hållbarhetsmålen. Resultatet är tänkt att bidra
till en utveckling av arbetet med förorenade sediment som är
anpassat för svenska förhållanden, i ljuset av de nya globala
hållbarhetsmålen och så att samhällets resurser används för att nå
alla relevanta mål så ef-fektivt som möjligt.
CONTAR - Förorenade sediment i ÖstersjönFörorenade sediment
förekommer i alla Östersjölän-der men trots detta finns det i hela
Östersjöområdet kunskapsluckor om hur förorenade sediment bäst bör
hanteras och inte minst riskbedömas. INTERREG-projektet CONTAR, som
leds av Kari Lehtonen från Finska Miljöinstitutet och där Anna
Sobek på Stockholms Universitet är med som partner, ska i ett
första steg kartlägga och sammanställa data om före-komst av
förorenade områden i Östersjön. Projektet har också startat en
kartläggning av hur vägledningar för riskbedömning av förorenade
sediment ser ut i de olika Östersjöländerna. I ett senare skede är
målet att tillsammans med avnämare i de olika länderna ta fram en
harmoniserad vägledning för riskbedömning av förorenade sediment i
Östersjön. Projektet har i nuläget partners från Finland, Sverige,
Danmark, Polen och Ryssland och har fått så kallade grodd-pengar
inför ansökan om pengar för ett flerårigt projekt. Projektet kommer
då att utökas med partners från myndigheter och industri samt från
fler länder runt Östersjön.
För mer information om de olika forskningsprojek-ten, kontakta
gärna oss!
Sarah Josefsson SGU
Peter Bruce Stockholms Universitet
Ian Snowball (TREASURE, FIBREM) Uppsala Universitet
Anna Sobek (CONTAR) Stockholms Universitet
Mats Tysklind (REACT) Umeå Universitet
Norrlands mest förorenade fiberbankar kartlagdaUtanför
skogsindustrierna längs med norrlandskus-ten ligger enorma rester
av fibermaterial från främst pappers- och massaindustrin på
havsbottnen. Det handlar om fiberbankar och fiberhaltiga sediment
som ofta är mycket förorenade av kvicksilver, tung-metaller och
organiska föroreningar. Studier av fisk
och bottenfauna vid ett urval av områdena vid kusten visar att
det sker ett upptag av miljögifter och tung-metaller i
näringskedjan. En hypotes är att detta kan vara en av flera orsaker
till att havsörnar de senaste åren har visat tecken på förgiftning
som inte har setts på många år. Vid ett flertal av undersökta
fiberbankar observerades gasavgångar, tecken på skred samt brist av
översedimentation med nya renare sediment. Nu har Länsstyrelserna i
Norrland kartlagt och risk-
mailto:[email protected]:[email protected]:[email protected]:[email protected]
-
5
klassat 44 platser och riskklassningen visar på att 6 områden är
så starkt förorenade att de utgör en syn-nerligen stor risk för
människors hälsa och miljön.
Inventering och riskklassning av förorenade områ-den har
tidigare genomförts på land. Detta beror på att metoden för
riskklassning är utvecklad för detta syfte. Länsstyrelsen
Västernorrland har tagit fram en ny specifik metod för
riskklassning av fiberhaltiga sediment. Den bygger på den
landanpassade meto-den men den tar med de parametrar som är
väsent-liga för fiberbankar och fiberrika sediment.
Den sammanvägda bedömningen vid riskklassningen har visat vilka
miljögifter som till största delen innehar de högsta nivåerna för
fiberbankarna. Dessa ämnen är dioxiner, kvicksilver och
metylkvicksilver. För vissa områden har man sett att det är en
natur-lig översedimentation, men i flertalet fall är det inte så.
Detta i kombination med dokumenterat förhöjda halter av miljögifter
i fisk har resulterat i en högre riskklassning än annars enligt
metodiken.
Landhöjningen längs Norrlandskusten bidrar till att
föroreningarna successivt höjs mot havsytan och det ökar risken för
påverkan av vågor, strömmar och båt-trafik. I många områden med
fiberbankar har dess-utom undervattenskred dokumenterats. Skreden
kan frigöra stora sedimentmassor i vattnet, och effekten kan bli
att de föroreningar från fiberbankarna som frigörs till vattnet,
blir biotillgängliga. Därtill ökar risken att det kan ske en
spridning av dessa ämnen till större områden och kan upptas bland
annat bot-tenfauna och fisk.
Miljögifterna kan därför spridas uppåt i närings-kedjan, genom
att de tas upp av bottenlevande organismer som sedan efter äts av
större djur, som exempelvis Havsörn. Ju högre upp i näringskedjan
som miljögifterna passas vidare, desto större blir
koncentrationen. Föroreningar kan till sist också nå människan
genom att vi äter fisk som är fångade vid dessa områden.
Länsstyrelserna i Västernorrland och Jämtland har låtit
Miljömedicin i Norr utföra en miljömedicinsk riskbedömning av fisk
från de vattnen med högst riskklass. Länsstyrelsen Jämtland har
analysresultat av abborre och sik från Hissmofors och av abborre
från Äggfors (riskklass 1 C, särskilt stor risk).
Fisk-undersökningarna visar på generellt låga halter av or-ganiska
föroreningar medan halterna av kvicksilver var i samma nivå som i
insjöfisk från övriga Sverige.
I Västernorrland har förhöjda föroreningshalter i framförallt
abborre av både kvicksilver och orga-niska föroreningar uppmätts i
Örnsköldsviksfjärden, Skönviken, Köpmanholmen, Svanö och Hallstanäs
(riskklass 1 A, synnerligen stor risk). Slutsatsen från
Miljömedicins utredning är att vid intag av samtliga fiskarter från
undersökta vattenlokaler i Väster-norrland (inte bara fet fisk) bör
Livsmedelsverkets rekommendationer för fisk med förhöjda nivåer av
PCB och dioxin följas av barn, ungdomar och kvinnor i barnafödande
ålder samt även gravida och ammande. Rekommendationen är man inte
bör äta denna fisk mer än två till tre gånger om året. Övriga
rekommenderas att inte äta den mer än en gång i veckan.
Riskklassningen är mycket värdefull för Länsstyrel-sernas
arbete, för att den har gett kunskap om vilka sedimentområden bör
prioriteras och vilka parame-trar som är väsentliga att undersöka i
fortsättningen med riskbedömningsarbetet med dessa prioriterade
områden.
Lijana Gottby SGU och Anna Stjärne Länsstyrelsen
Västernorrland
-
6
Vägledning & verktygNya bedömningsgrunder för organiska
föroreningar i sedimentI november kom det nya bedömningsgrunder för
or-ganiska föroreningar i sediment. Det är SGU som på uppdrag av
Naturvårdsverket tagit fram en uppdate-rad tabell över halter av
organiska miljöföroreningar i svenska marina sediment. Den tidigare
klassindel-ningen fanns i tabell 30 i Naturvårdsverkets rapport
4914 Bedömningsgrunder för miljökvalitet – Kust och hav från 1999.
Den uppdaterade tabellen omfat-tar fler ämnen än tidigare, till
exempel tennorganiska föreningar och polybromerade difenyletrar
(PBDE), och baseras på ett större antal prover från både kust- och
utsjösediment.
Tabellen är ett verktyg för att bedöma ett sediments
föroreningshalt med utgångspunkt från om halterna är låga eller
höga i förhållande till andra prover tagna i svenska kust- och
utsjöområden. För de flesta äm-nen har halterna delats in i fem
tillståndsklasser, från mycket låg halt till mycket hög halt.
Inom vattenförvaltningen utgår man istället ifrån
bedömningsgrunder som baseras på vilka halter som kan ge effekter.
Därför ska man vid klassificering
av ytvattenstatus utgå från bedömningsgrunder i Havs- och
vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2013:19). Här finns i
dagsläget sedimentvärden för fem ämnen (kadmium, bly, TBT, antracen
och fluo-ranten).
Generella riktvärden vid muddring och dumpning saknas men både
de tillståndsbaserade värdena och effektbaserade värdena kan vara
användbara för att få en uppfattning om sedimenten bör betraktas
som ”förorenade”. Se även blänkaren om kommande muddringsvägledning
här nedan.
Mer information om de nya tillståndsbaserade
be-dömningsgrunderna kan hittas på Naturvårdsverkets hemsida eller
i SGU-rapport 2017:12 .
Här hittar du HVMFS 2013:19 och bakgrundsmate-rialet, som även
beskriver hur de effektbaserade vär-dena för sediment har tagits
fram. Kapitel 11 i detta vägledningsdokument beskriver
tillvägagångssätt vid klassificering av ytvattenstatus med
utgångspunkt från uppmätta halter i sediment.
Sarah Josefsson SGU och Ann-Sofie Wernersson HaV
Muddringsvägledning på ingång Havs- och vattenmyndigheten har i
sin roll som till-synsvägledande myndighet när det gäller
vattenverk-samheter och dumpning tagit fram en vägledning för stöd
till de som arbetar med frågor kring muddring och hantering av
muddermassor, inklusive dump-ning. Vägledningen kompletterar
rapport 2015:28 som berör handläggningen av dumpningsdispenser samt
den mer övergripande vägledningen Vatten-verksamheter - handbok för
tillämpningen av 11 kapitlet i miljöbalken (Naturvårdsverket
2008:5).
Syftet med vägledningen är att underlätta myndighe-ternas arbete
med prövning och tillsyn enligt miljö-balken för muddring och
hantering av muddermas-sor. Vägledningen ska vara ett stöd i
tillämpningen av bestämmelserna i 11 och 15 kapitlet i
miljöbalken.
Vägledningen har under hösten 2017 varit ute på remiss. Havs-
och vattenmyndigheten vill passa på att tacka för alla inkomna
synpunkter. Myndigheten arbetar för närvarande med att hantera
synpunkterna. Vägledningen kommer färdigställas under 2018.
Malin Hemmingsson HaV
Åtgärdsportalen tar fram metodbeskrivningar för åtgärder av
förorenade sedimentDe senaste åren har en stor del av fokus på
förore-nade områden börjats rikta emot de problematiken kring
förorenade sediment. Regeringen vill exem-pelvis inom de kommande
tre åren öronmärka 325 miljoner kronor för att sanera och komma åt
ansam-lingar av miljögifter i Östersjön. Detta fokus har bidragit
till att Naturvårdsverket har anslagit medel till SGF:s projekt
Åtgärdsportalen för att ta fram och publicera metodbeskrivningar
för åtgärder av förore-nade sediment.
Muddring i Valdemarsviken Foto: Peter Harms-Ringdahl.
http://:www.naturvardsverket.se/Stod-i-miljoarbetet/Vagledningar/Miljoovervakning/Bedomningsgrunder/Sedimenthttp://:www.naturvardsverket.se/Stod-i-miljoarbetet/Vagledningar/Miljoovervakning/Bedomningsgrunder/Sedimenthttp://www.sgu.se/om-sgu/nyheter/2017/november/organiska-fororeningar-i-sedimenthttps://www.havochvatten.se/hav/vagledning--lagar/foreskrifter/register-vattenforvaltning/klassificering-och-miljokvalitetsnormer-avseende-ytvatten-hvmfs-201319.htmlhttps://www.havochvatten.se/download/18.7291b665146f54c1547ee6a/1404804561333/bilaga-3-nationella-gransvarden-och-bedomningsgrunder-for-farliga-amnen.pdfhttps://www.havochvatten.se/download/18.7291b665146f54c1547ee6a/1404804561333/bilaga-3-nationella-gransvarden-och-bedomningsgrunder-for-farliga-amnen.pdf
-
7
Beskrivningarna kommer att ta upp de vanligaste tillgängliga
åtgärdsmetoderna som finns på mark-naden, både i Sverige och
internationellt. För in situ-metoder så beskrivs Övervakad naturlig
själv-rening, Förstärkt övervakad naturlig självrening,
AC-tunnskiktsövertäckning, Isolationsövertäckning, och Klassisk in
situ-behandling. De ex situ-metoder som beskrivs är Sugmuddring,
Grävmuddring och Frysmuddring.
Portalen kommer även beskriva behandlingsmetoder för muddrade
sediment, som stabilisering och av-vattning och komplettera
tidigare beskrivningar om vattenrening så att de är anpassade för
även rening av förorenat vatten från sediment. För att läsarna ska
kunna navigera och hitta lätt så kommer strukturen på
metodbeskrivningarna kommer att se ut som de tidigare
metodbeskrivningarna för förorenad jord.
Arbetet pågår för fullt och planen är att publicera
metodbeskrivningarna i slutet av januari 2018.
Peter Harms-Ringdahl Åtgärdsportalen/EnviFix
Metodöversikt - In situ övertäckning av förorenade sedimentI
samarbete med SAO Environmental Consulting har SGI givit ut en
aktuell och tekniskt detaljerad metodöversikt över in situ
övertäckning av förore-nade sediment – SGI Publikation 30.
Publikationen beskriver vad in situ övertäckning av förorenade
sediment innebär, vilka metoder och material som finns för
övertäckning, hur det genomförs och vad man behöver tänka på.
Övertäckning som åtgärdslösning för att minska/för-hindra
kontakten mellan det förorenade sediment och omgivande ekosystem är
inget nytt, utan är en teknik som är internationellt erkänd och
etablerad men som inte har använts i någon större utsträckning i
Sverige. Syftet med publikationen är därför att sprida kunskap om
in situ övertäckning som ett möjligt alternativ och/eller
komplement till andra åtgärdslösningar, och att visa på vilka
möjligheterna och begränsningarna är.
Publikationen innehåller en samlad aktuell metodö-versikt
(huvuddokumentet), inklusive flera under-stödjande men fristående
bilagor. Dessa bilagor omfattar i) en första preliminär inventering
av förorenade sedimentområden i Sverige, ii) en allmän översikt
över efterbehandlingstekniker för förore-nade sediment, iii)
exempel på övertäckningsprojekt internationellt, iv) fiberbankar
och övertäckning, v) referenser, vi) en sammanfattning av
huvuddoku-mentet och bilagorna, samt vii) ett kortfattat fakta-blad
för den som snabbt vill få en snabb överblick.
SGI Publikation 30 är fritt nedladdningsbar via SGI:s webb och
samtliga delar av publikationen finns länkade till i respektive
dels innehållsförteckning. Publikationens huvuddokument och den
övergripan-de sammanfattningen är tillgänglig både på svenska och
engelska, medan övriga bilagor hittills bara finns på engelska.
Gunnel Göransson SGI
Datavärdskap för miljögifterUnder 2017 har ett nytt konsoliderat
datavärdskap för miljögifter inrättats vid SGU. SGU arbetar på
uppdrag av Naturvårdsverket, med att etablera ett nytt konsoliderat
datavärdskap för metaller och miljögifter i biota, sediment och för
media som undersöks inom screeningen. Data inkommer främst från
miljöövervakningen. I samband med det nya da-tavärdskapet har
databasen utökats med fler attribut. Vi arbetar långsiktigt med att
bygga bort manuella moment. Vilket vi gör för att skapa ett
snabbare och mer kvalitetssäkrat dataflöde. Det nya datavärdska-pet
byggs så att man redan vid inmatningsprocessen använder olika
stödsystem som Stationsregister, Valideringstjänst och Registret
för kodlistor (para-meternamn, metoder, allt). De tre stödsystemen
är under uppbyggnad och ansvaras av Naturvårdsverket och Havs- och
vattenmyndigheten i samarbete med datavärdarna.
Data kommer tillgängliggöras på www.sgu.se.
Frågor och kontakt mejla gärna till
[email protected]
Minna Severin SGU
http://www.swedgeo.se/globalassets/publikationer/sgi-publikation/sgi-p30-1.pdfhttp://www.sgu.se.mailto:[email protected]
-
8
Vad är Skrovmålet?Skrovmålet är namnet på ett samverkansprojekt
som arbetar för en bättre havsmiljö. Skrovmålet byg-ger på två
olika uppdrag; samverkansåtgärden från Miljömålsrådet om
”Båtbottenfärger och miljöfarliga färgrester” samt faktablad 17 i
Åtgärdsprogrammet för havsmiljön God havsmiljö 2020. Skrovmålet
drivs av Transportstyrelsen tillsammans med elva andra
myndigheter.
Skrovmålets uppdrag är att:
• föreslå åtgärder som kan minska användningen avotillåtna
bottenfärger
• föreslå åtgärder som kan lösa problemet med demiljöfarliga
färgrester som finns på båtskrov ochpå båtuppställningsplatser
• kartlägga varför halterna av TBT och dess
ned-brytningsprodukter fortfarande ökar i havsmiljön
• utreda om det behövs ytterligare regler för attminska
utsläppen av TBT, koppar och zink, och iså fall arbeta för att det
tas fram sådana regler
• utreda om det behövs en vägledning för hantering-en av TBT,
och i så fall arbeta för att det tas framen sådan vägledning.
De förslag som Skrovmålet kommer fram till kom-mer att
presenteras under 2018 (steg 1) och 2020 (steg 2).
Lina Petersson Transportstyrelsen
Kartvisare på SGU På SGU:s hemsida finns det idag fyra stycken
kartvi-sare som handlar om föroreningar på havsbottnen. Syftet med
kartvisarna är att på ett enkelt och över-skådligt vis
tillgängliggöra en viss del av den infor-mation som finns hos SGU.
Kartvisarna går även att få som visningstjänster (WMS).
Alla kartvisare har under 2017 uppdaterats med ny information,
och ska under 2018 fortsätta att utveck-las. De fyra kartvisarna
är:
• Maringeologi• Miljöövervakning, havs- och sjösediment –
med
nedladdningsbara data• Maringeologi, organiska miljögifter•
Maringeologi, metaller och näringsämnen
Minna Severin SGU
ÅtgärderArendal i Göteborg byggs ut med stabiliserade
sedimentGöteborgs hamn ska bygga ut verksamhetsytan vid lilla
Aspholmen för att större fartyg skall kunna angöra hamnen. Idag
utgörs området av vatten med inslag av berg. För att möjliggöra
utbyggnaden kom-mer hamnen använda stabiliserade och solidifierade
muddermassor som konstruktionsmaterial. Massorna kommer från
underhållsmuddring inom Göteborgs hamn och innehåller höga halter
av bland annat ten-norganiska föreningar (TBT).
Muddermassorna behandlas med bindemedelskom-ponenter som bidrar
till att förbättra materialets geotekniska och miljötekniska
egenskaper. Vilka bin-demedelsblandningar som fungerar samt deras
effekt på materialegenskaperna har undersökts i omfattande
laboratorieförsök.
Skiss över befintligt och nytt hamnområde. Det rödmarkerade
vattenområdet skall byggas ut med stabiliserat sediment.
Eftersom effekten av bindemedelstillsatser beror på egenskaper
hos det muddrade materialet kräver utprovningen en avancerad
statistisk försöksplane-
-
9
ring. Metoden som SGI tillämpar gör det möjligt att utvärdera
effekten av olika bindemedelsrecept samtidigt som man utvärderar
effekten av varierande sedimentegenskaper. Vid lyckad optimering
erhålls ett recept som minskar utlakningen av föroreningar
samtidigt som hållfastheten blir lämplig för byggna-tion. I Arendal
är kriteriet för skjuvhållfastheten 70 kPa eftersom hamnytor kräver
mycket hög hållfast-het för att klara belastningen från
verksamheten samtidig som risken för sättningar minimeras.
Utprovning av recept sker alltid i labbskala. För att testa
materialets prestanda under verklighetsnära förhållanden har
Göteborgs Hamn AB utfört ett pilotprojekt. I projektet har den
tekniska prestandan samt utlakningen av TBT kartlagts i två olika
celler genom omfattande kontrollprogram (se figur 3).
Pilotprojektet tillåter också entreprenören att demon-strera det
praktiska utförandet. Man bygger även värdefull kunskap kring
muddermassornas egenska-per samt produktionsflödet från muddring
till utfyllt område.
Under pilotprojektet har SGI använt oförstörande seismiska
mätmetoder för att följa upp den tek-niska prestandan. Metoden är
relativt oetablerad på marknaden men ger fördelar eftersom den ger
starka korrelationer mellan labbdata och fältdata. Angrepp-sättet
minskar uppskalningsosäkerheter i slutsatser som dras från
labbförsök i optimeringsskedet.
Område för pilotförsöket. Foto: Per Lindh.
För att beskriva lakningen av föroreningar används en
kombination av ytutlakningsförsök och fältdata från pilotprojektet.
Utmaningen med stabilisering av material innehållandes TBT är att
cementtillsatsen ger en starkt basisk miljö som initialt ökar
utlakning-en. Preliminära resultat visar dock att härdat material
som står i kontakt med havsvattnet får ett pH-värde kring 8, vilket
ger låg utlakning av TBT.
Göteborgs hamn har testat flera olika bindeme-delskomponenter
som blandas i olika mängder och proportioner. Komponenterna utgörs
av cement, slagg, flygaska från oljeskiffer eldning. Tillsats av
aktivt kol för att minska utlakning av TBT har också testats. I
pilotförsöket testades ett recept med 150 kg/m3 cement och slagg
(50/50) och ett med 120 kg/
m3 cement, slagg och aska (54/24/22) i varsin cell. Under
vintern 2017/2018 utvärderar Cowi och SGI geotekniska och
miljötekniska data från pilotförsö-ken.
Per Lindh SGI
Annika Åberg SGI
Kristina Bernstén Cowi
SGU:s sedimentprojektALA LOMBOLOAla Lombolo är en sjö som ligger
i Kiruna kommun. Sjön har under årens lopp tagit emot tungmetaller
via avloppsvatten från kommunens reningsverk, däribland kvicksilver
från LKAB. Sjön uppskattas innehålla ca 70-80 kg kvicksilver och
anses vara Norrbottens mest förorenade sjö. I sjön har också
Försvarsmakten under 50-talet dumpat 173 trälådor med kemiskt
instabil ammunition. SGU gick in som huvudman för objektet 2010 och
jobbade inled-ningsvis för att ammunitionen skulle omhändertas av
Försvaret inför att en åtgärd i sjön skulle kunna genomföras.
2013-2014 bärgade och oskadliggjorde Försvarsmakten de 173 lådorna.
Alla rester av am-munition avlägsnades dock inte med denna åtgärd
vilket innebär att planeringen och genomförandet av en åtgärd i
sjön måste ta hänsyn till det faktum att det finns oexploderade
ammunitionseffekter(OXA) och friliggande nitroglycerin kvar på
botten av sjön. Muddring och avvattning måste därför genomföras med
försiktiga metoder.
Under sommaren 2018 kommer ett pilotprojekt med s.k.
densitetsstyrd lågflödesmuddring av ca 1500 m3sediment att
påbörjas. På grund av den potentiellaförekomsten av explosiva
ammunitionsrester har me-kanisk avvattning uteslutits och upptagna
sedimentkommer därför att genomgå passiv avvattning medhjälp av
geotuber. Pilotprojektet beräknas pågå ca2-3 år. Parallellt med
pilotprojektet ska det genom-föras labbtester med HTC (hydrothermal
carbonisa-tion), en teknik som använts för att
vidareförädlaavloppsslam till ett användbart kolpulver. Testetska
visa om sprängämnnen som kan förekomma imuddermassorna (ex.
nitroglycerin) oskadliggörs iprocessen. Testerna ska också visa vad
som händermed kvicksilvret. Om HTC kan användas direkt
eftermuddringen kommer avvattning av sedimenten inteatt
behövas.
ÅSBROÅsbro är en f.d. impregneringsanläggning i Asker-sunds
kommun som bedrevs av bland annat statliga SJ, Televerket och
Vattenfallsverket. I området har
-
10
-Vi ses igen!
stolpar impregnerats med kreosotolja, kopparvi-triol och
arseniksalt. Detta har lett till att mark och grundvatten i området
idag är kraftigt förorenade av framför allt arsenik och kreosot.
Till följd av direkta utsläpp av kreosot från verksamheten samt
spridning från den förorenade jorden med grund- och dikes-vatten
har även sedimenten i den intilliggande sjön, Tisaren, blivit
förorenade av metaller och kreosot.
Vattennivån i sjön Tisaren, som är reglerad, sänktes under en
period under 2016 för att underlätta efterbe-handling av
landområdena. I samband med nivåsänk-ningen blottades
kreosotförorenade sediment i viken utanför den f.d. impregneringen
och i en å som myn-nar i sjön och man har därför varit tvungen att
lägga ut länsar och suga bort oljehinnan regelbundet. I den
motsatta, östra delen av sjön finns uttagspunkten för en vattentäkt
och åtgärder av sedimenten krävs, bland annat för att inte riskera
spridning av förore-ning till denna.
SGU förbereder för närvarande en tillståndsansökan för att
muddra de sedimentområden som innebär störst risk. Förhoppningen är
att sedimentåtgärden ska kunna genomföras under 2019.
SVÄRTTRÄSKSvärtträsk är en nedlagd zinkgruva utanför Storuman i
Västerbottens län. SGU gick in som huvudman för
efterbehandling av gruvan i Svärtträsk år 2014, 2 år efter att
gruvbolaget gått i konkurs. Åtgärder påbör-jades 2015 och har,
förutom deponering och täckning av syrabildande gråberg även
omfattat muddring av metallhaltigt kalkslam i en
sedimentationsbassäng, samt muddring av en liten tjärn nedströms
gruv-området. Muddringen av slammet, har utförts med sugmudderverk.
Slammet har därefter pumpats till geotuber för avvattning efter
polymertillsats.
Avvattningen i geotuberna har visat sig fungera mycket bra i
kombination med polymertillsatsen och TS-halten i slammet har ökat
från 3% i snitt till mellan 15 och 30 %. Det finns potential för
återvin-ning av zink ur slammet, då zinkhalten ligger på mellan
10-20 %, men det är ännu inte klarlagt om det enkelt låter sig
göras. I annat fall kommer slam-met att deponeras åtskilt från
gråberget. Ytterligare muddring kommer att genomföras 2018 och
2019, varefter sedimentationsdammen kommer att rivas och området
återställas. Åtgärderna beräknas avslu-tas 2019, därefter är
förhoppningen att ingen aktiv vattenrening kommer att behövas
längre.
Kristina Sjödin SGU
Internationell utblick
Is risk based management of contaminated sediments compatible
with the European Water Framework Directive (WFD)? The Nordic
Council of Ministers has financed the project CONSENS, which is
coordinated by The Norwegian Institute for Water Research (NIVA)
with the Department of Earth Sciences, Uppsala Uni-versity (Sweden)
and SYKE (Finland) as partners. The project will compile and
synthesize interna-tional knowledge on contaminated sediments, with
emphases on remediation approaches, including methods for removal
of contaminated sediments, capping of sediments with different
materials and the enhancement of natural recovery, all with the aim
to reduce the dispersal of contaminants to water and uptake by
biota. Compilation of knowledge will also include the factors and
mechanisms that determine contaminant dispersal and uptake by
biota, including ecotoxicological issues, as well as an
evaluation of the ability of different remediation approaches,
techniques and materials to reduce the risk of environmental
effects of single pollutants and chemical mixtures to acceptable
levels. Hence, the project will make a contribution to the
development of future cost-efficient low-impact management
strategies for contaminated sediment sites within the Nordic
countries. However, the development of cost-efficient low-impact
approaches raises a series of questions about management practises
that deserves a thorough discussion.
Contaminated sediments are recognised as an environmental
challenge and a source of contamina-tion in aquatic food chains. It
is known that aquatic sediments can become contaminated in a number
of ways, for example through urban or agricultural runoff,
industrial discharges or accidental spills and releases, or
deposition of atmospheric pollution. Contaminated sediments can
present a risk to human health and to the environment, and
reduce
-
11
Sediment profile taken with a SPI camera, showing vegetation and
roots penetrating into the upper lay-ers of sediment. Photo:
Bjørnar A. Beylich.
the value of the services provided by marine and freshwater
ecosystems. They are often thought of as a contributing factor to
high biota concentrations, leading to fish-consumption advisories.
For the last 2-3 decades, there has been an increasing awarenessof
the environmental problems caused by sedimentcontamination, and
remediation action plans havebeen developed for many contaminated
sites aroundthe world. Generally, in order for remediation
ofcontaminated sediment sites to successfully reduceenvironmental
risk, it is a prerequisite that the sour-ces of contamination are
identified and subsequentlymanaged, and potential recontamination
of the sitenullified
Different approaches to deal with contaminated sedi-ments have
been proposed, tested and applied world-wide. Traditionally, the
most common sediment treatment technology has been removal
(dredging and excavation) and treatment of site, although
isola-tion of the contaminated sediment by in situ capping with an
active barrier has also become common in some countries Other
approaches, like amendment with active materials and monitored
natural recovery (NMR) have been developed but to a lesser degree
been implemented.
Dredging removes contaminated sediment from a water body without
draining or diverting the water. Dredging also removes a certain
amount of water
with the sediment. The sediments are usually dewa-tered on land,
and the water is usually treated before being discharged back into
the water body or diver-ted to public treatment works. The
contaminated se-diment is then disposed of in a landfill or a
confined disposal facility. Highly contaminated sediment may need
to be treated before disposal. Due to the pro-blems related to
dewatering and deposing of dredged material, this method is usually
motivated by the need for increased clearance depth in harbours. To
reach pre-defined levels of contaminants in surface sediments,
dredging is usually followed by capping with clean materials, due
to residual contamination of the dredged spot. Dredging is not seen
as a pri-mary environmental remediation approach.