DIREKT - Movium · 4 • Movium Direkt nr 7, 2016 denna gång fick vi tyvärr även levererat en ansenlig mängd av vad jag skulle beteckna som snytbaggar. En liten, svart, eller

Movium Direkt nr 7, 2016 • 1

NYHETSBREV FRÅN TANKESMEDJAN MOVIUM • EXKLUSIVT FÖR PRENUMERANTERNA PÅ MOVIUM RÅDGIVNING • NUMMER 7, 2016

Redaktör för Movium Direkt: Göran Nilsson, Movium

DIREKTKära läsare!Tidpunkten för högtiden Mårtensgås brukar inte känneteck-nas av snötäckta marker nere i de sydliga provinser där denna kulinariska sed har sitt starkaste fäste. Men i år fick området kring Alnarp en tidig snöpremiär, även om det var i betydligt mindre skala än i till exempel den ”snökanon”-drabbade Stockholmstrakten. Så här i novembermörkret kan det vara befogat, och trevligt, att måla upp för sitt inre längtansfulla bilder av kom-mande vårs entré med spirande blomsterprakt. Tillfälle att njuta av detta erbjuds traditionsenligt genom ett Skånebesök: för tionde gången har vi nöjet att hälsa välkommen till kon-ferensen Publika parker och trädgårdar, med tema: We love plants! Malmö är värd för arrangemanget som går av stapeln den 30 mars – anteckna redan nu detta datum i din kalender! I detta nummer av Movium Direkt finns två artiklar som handlar om hur gamla miljöförsyndelser nu långt i efterhand får stora konsekvenser för disposition och användning av

mark. I Bengtsfors i Dalsland handlar det om ett gammalt industriområde som kostat staten 300 miljoner kronor att sanera från kvicksilver och dioxin, men där det nu finns en vacker och pedagogisk park. I Urshult i Småland handlar det om att man nyligen hittat bekämpningsmedel i mark där fruktodling bedrivits. Vilka konsekvenser och kostnader detta kommer att medföra är fortfarande oklart. Dessa två exempel är på intet sätt unika – Naturvårds-verket bedömer att det finns 80 000 förorenade områden i Sverige, i 1 300 av dessa kan det finnas mycket stor risk för människors hälsa och miljö. Det finns ett antal olika metoder för hur man kan rena för-orenad mark. En metod är fytoremediering, där man tar hjälp av växter. Movium planerar att under våren 2017 publicera ett Fakta-blad, som beskriver kunskapsläget inom detta spännande område.

Hälsningar Göran Nilsson

Strandpromenaden i Remich, Luxemburg, i oktober 2016. Remich, kallad ”Mosels pärla”, ligger mitt i Luxemburgs viktigaste vinodlings-distrikt i sydöstra delen av landet, med Mosel som gränsflod mot Tyskland. Under andra halvan av september och i oktober är det ett populärt nöje både bland den lokala befolkningen och hos turister att åka till någon av de många vintillverkarna i området och provsmaka årets Fiederwäissen. Nyskördade vita druvor pressas till must och får en tillsats av jäst. Druvsockret börjar omvandlas till alkohol, när alko-holhalten nått 4 procent blir det tillåtet att sälja Fiederwäissen. Drycken har en grumlig konsistens och är lätt porlande av kolsyra. Fiederwä-issen är en färskvara, den kan inte buteljeras eftersom jäsningen fortskrider, när allt druvsocker omvandlats har alkoholhalten nått cirka 10 procent. Försäljningen sker därför i bland annat luftningsbara plastdunkar. Foto: Göran Nilsson.

2 • Movium Direkt nr 7, 2016

Ett urval av frågor & svar nyligen dokumenterade av Moviums rådgivareErsättningsträd till askFråga:Skulle vilja få tips av dig gällande ersättningsträd till Fraxinus excelsior. Vi har en trädkrona runt vårt begravningskapell samt krematorium. De träd som ska fällas på grund av dålig kondition står lite ”vid sidan av” trädkronan. På en karta över områ-det ser man klart och tydligt att de ingår i trädkran-sen men i verkligheten ser de ut att stå som en egen grupp. Helst av allt skulle jag vilja byta ut träden till Prunus serrula för att få blomning till våren och en fin stam som smyckar till vintern (begravnings-gäster passerar dessa träd när de går in till be-gravningskapellet). Jag är dock medveten om att detta kommer att bli svårt att få igenom hos länsstyrelsen och behöver därför råd om alternativa ersättningsträd till Fraxinus excelsior. Bifogar karta som förtydligar vart träden står på vår kyrkogård. Svar:Knepig fråga det där. Om träden innefattas av biotopskyddet måste det, som du nämner, sökas dispens för både nedtagning och ersättning. Du nämner inte hur gamla eller hur stora askarna är, men jag vill ändå avråda dig ifrån att välja så gott som samtliga prydnadskörsbär som ersättare för asken, hur lockande det än kan vara att välja en art med fler ”prydnadsvärden”. De flesta prydnadskörsbär, och speciellt Prunus serrula, når aldrig samma magnitud som vår inhemska ask och kan därför aldrig fylla det tomrum en ask lämnar efter sig. Beroende på vilka ståndortsförutsättningar som råder på platsen tror jag följande arter kan vara av intresse: Juglans nigra – svart valnöt, Juglans cinerea – grå valnöt, Pterocarya fraxinifolia fk Uppsala E – kaukasisk vingnöt, Pterocarya rhoifolia – japansk vingnöt, Fraxinus americana 'Autumn Blaze' – vitask, Carya cordiformis – bitternötshickory, Carya ovata – skidnötshickory.

Det finns självklart både för- och nackdelar som talar för eller emot användandet av samtliga dessa föreslagna arter. Både grå valnöt och kaukasisk vingnöt blir oftast mer bredkroniga träd än F. excelsior, något som dock kan avhjälpas genom att plantera dem ”trångt”. Den kaukasiska vingnöten skjuter rotskott, men står träden i en klippt gräsyta är detta lätt avhjälpt. Japansk vingnöt samt hickoryarterna kan vara svåra att få tag på, speciellt i större kvaliteter. Dessa arter, tillsammans med svart valnöt, vinner du mycket på att plantera i större kvaliteter, både vad gäller härdighet och rent estetiskt, de kan se lite ”sparsmakade” ut som unga. Vitasken når sällan samma storlek som vår inhemska i svensk odling utan är att räkna som ett medelstort träd. Dock med fantastiska höstfärger. Patrick Bellan

Hamling av oxlarFråga:I och med en planförändring kommer en befintlig väg att byggas om till gång- och cykelbana. Bredden på vägen minskas ned till 3-3,5 meter (GC-vägen kommer att sluta drygt 1 meter utanför befintligt gatukantstöd). Vägen är brandväg och kommer att så behöva vara även i framtiden. Detta innebär att befintliga oxlar behöver beskäras in, alternativt tas bort och ersättas med en ny trädrad för att den fria höjden på 4 meter ska erhållas som nödvändigt för brandvägen. Som framgår av bilderna jag bifogar finns grova grenar långt ned, en beskärning cirka 1 meter från stammen skulle snarare bli fråga om hamling. För att erhålla en OK trädarkitektur kan man tänka sig att hela träden hamlas, men eftersom detta inte gjorts tidigare borde det medföra en stor risk för träden. Hur tänker du? En beskärning är nödvändig ur byggteknisk aspekt senast i april 2017. Utifrån träden, är en beskärning i februari/mars att rekommendera? Platsen ligger i Skåne.


Oxlar vid väg som ska byggas om till gång- och cykelbana.

Svar:Att ta bort träden och sätta nytt tycker jag skulle bli en stor förlust i området. Jag skulle definitivt göra en helträdshamling, som du själv är inne på, och sedan återhamla vart 5:e-8:e år. Kronform har jag svårt att ta ställning till eftersom jag inte kan se omgivning och helhet. Kronorna kan formas symmetriskt men om avståndet mellan träden är stort föreslår jag en större bredd än djup. Jag skulle göra hamlingen i mitten eller slutet av april för att stimulera läkningen eftersom värmen är påtagligt högre då än i februari-mars. Jag har sett många fina exempel på hamlade oxlar både där hamlingen startats tidigare och där den utförts senare. Och även om man nu får in röta i träden så kommer med regelbunden hamling inga större tyngder, som hotar kronans och/eller krongrenarnas stabilitet, att utvecklas. Mindre träd, som dessa oxlar sedan kommer att vara, kan utan större problem leva länge med röthål bara träden sköts kontinuerligt enligt ovan. Röthålen i sig bidrar mycket positivt till stadens biologiska mångfald både som bohål för fåglar och äggläggningslokaler för skalbaggar, utan att de blir farliga träd.Tomas Lagerström

Vite för träd vid nybyggnationFråga:I ett pågående uppdrag, där vi upprättar markhand-lingar ingående i ett förfrågningsunderlag, ska en ny idrottshall med tillhörande utemiljö byggas i direkt anslutning till ett naturområde med uppvuxen skog bestående av framför allt ek, bok och björk och med undervegetation av hassel m.m. Projektledaren vill ha hjälp med att ange lämpligt vite/vitesmetod för de befintliga träd som står i direkt anslutning till nybyggnation. Se bifogade foton. Har du något förslag på lämplig vitesmetod?

Naturområde intill planerad nybyggnation.

Svar:För att sätta ett vite behöver först en ekonomisk värdering upprättas, där återanskaffningskostnaden/marknadsvärdet fastslås av en i ämnet kunnig person. Här rekommenderar jag användandet av Alnarpsmodellen 2.1 eller Burnley-metoden, modifierad för Skandinavien. När väl värdet av träden är bestämt ska i handlingarna tydligt framgå att om fysiska avspärrningar bryts, så utfaller vitet. Uppför ett ”kravallstaket”, helst utanför trädkronornas dropplinje, så att inte större rötter skadas. Dessa skador visar sig först 10-20 år senare, men vem kommer då att ta ansvaret? Björn Vollbrecht

Skalbagge i sändning med lökarFråga:Nyligen fick vår kommun som brukligt en leverans av lökar och knölar att plantera inför nästa vår-säsong. Som så många gånger förut var det ett nederländskt företag som stod för leveransen, men


denna gång fick vi tyvärr även levererat en ansenlig mängd av vad jag skulle beteckna som snytbaggar. En liten, svart, eller möjligen mörkbrun, skal-bagge på cirka 2-3 millimeter inklusive den tydliga ”nosen”, med en skönjbar teckning i form av två ljusbruna fält på vardera täckvinge. De små gynnarna tycks föredra att förflytta sig med sina tre benpar snarare än att ta till flykten via vingar. Skalbaggar fanns i varierande antal i de flesta lådorna med tulpanlökar, men det är endast på sorten 'David Teniers' som det har gått att urskilja skador. Dessa har däremot varit rejält märkbara, som en av de bifogade bilderna tydligt avslöjar. Vår huvudsakliga fråga är givetvis vad det är vi har att göra med och hur vi ska agera med dessa skalbaggar – bör vi vidta försiktighetsåtgärder eller kontakta någon? Svar:Ja, man kan undra vad detta är för gynnare. Jag känner inte igen dem som någon skadegörare på lök och knölar. Har skickat din bild till en kollega på SLU som är mycket duktig på insekter. Jag tycker förstås att djuren ser mer blå ut än brun-svarta. Hur är färgen i verkligheten?

Frågeställaren:Fotot kan ge lite missvisande färg, min uppfattning är att i verkligheten är skalbaggarna nästintill svarta, eller riktigt mörkbruna, med fyra lite

Skadad lök och skalbagge hittad i samband med lökleverans.

avlånga och ljusare bruna fält – två på vardera täckvinge. Tyvärr kan jag inte få till så mycket bättre bilder med den utrustning som jag har. Rådgivaren:Jag fick snabbt svar från min kollega som säger så här: ”Det rör sig om antingen risvivlar (Sitophilus oryzae) eller majsvivlar (S. zeamais). Båda är kända förrådsskadegörare i ris men också i olika sädesslag, till exempel vete och majs.” Min kollega påpekar att skalbaggarna inte är blåaktiga. Med anledning av detta så skulle jag vilja påstå att dessa djur är en sekundär skade-görare. Vad som orsakat att en tulpansort har en mängd dåliga lökar är omöjligt att säga. Men ni ska naturligtvis reklamera detta parti. Det är tveksamt om ni skall sätta några lökar av detta parti, risken är ju att planteringen inte kommer att bli bra i vår. Maj-Lis Pettersson

Phytophthora på tujaFråga: Jag har fått en fråga från en person i vårt kon-taktnät om svampsjukdom på tuja. Det handlar om svartnande grenar och ser misstänkt likt ut ett angrepp av Phytophthora lateralis. Min kontakt-person har gjort allt för att minska problemen som kan rekommenderas. Den stora frågan är: hur stor är risken att hans tujor blir en smittkälla för andra tujahäckar i området? Dessutom har jag läst att tuja inte smittas via jorden utan enbart via stänk eller luftburna sporer som angriper barren, delar du den uppfattningen?

Svar:Det är inte bekräftat att problemen du beskriver be-ror på Phytophthora lateralis, vilket är känt sedan tidigare (se frågor & svar av Maj-Lis Pettersson i tidigare Movium Direkt). Jag bestämde mig för att kontakta Jordbruksverket för att höra om det har framkommit något nytt i frågan om sjukdomsan-grepp på tuja.

Jordbruksverkets provtagningJordbruksverket svarade att de inte har fått någon klarhet vad beträffar symptomen på tuja och att det inte har framkommit något nytt. 15 prover skicka-


des för analys hos FERA i Storbritannien och det fanns ingen P. lateralis i dessa och man kunde inte heller finna någon annan orsak. Andra har skickat prover till Botaniska analysgruppen i Göteborg och till Institutionen för skoglig mykologi och patologi i Uppsala. Inte heller dessa har kunnat hitta någon Phytophthora.

Sökning på internetJag gav mig istället ut på nätet för att leta efter eventuell ny information där. Jag kan konstatera att det finns gott om information om P. lateralis men osäkerhet och begränsad information när det gäller P. lateralis på Thuja. Det finns uppgifter om luftsmitta. När det gäller åtgärder i producentländerna finns också uppgifter i information från Storbritannien. Enligt denna ska Nederländerna ha slopat sina tidigare regler för plantor. Det har de rätt att göra, eftersom det inte finns några gemensamma EU-regler. Storbritannien har nu endast kvar sina regler för plantor men ingen obligatorisk röjning och sanering vid utbrott i landskapet. Här finns uppdaterad (2016) lättillgänglig information om P. lateralis på engelska. Läs den! http://www.forestry.gov.uk/plateralis Min slutsats är att när växtskyddsmyndigheter-na i olika länder släpper kontrollen av en skadegörare finns självklart ännu större risk för spridning. Det blir då upp till frivilliga överens-kommelser i producentledet och i handeln att få fram friska plantor. Det gäller oberoende av om sjukdomen på tuja är orsakad av P. lateralis eller något annat. Nedan följer några detaljer ur vissa dokument på internet.

Riskanalys i Nederländerna 2013Det gjordes en officiell riskanalys i Nederländerna 2013, där man konstaterade att de angrepp som hade rapporterats från Skottland 2011 på plantor importerade från Frankrike inte var typiska för P. lateralis eftersom symptomen inte var rot- och stambasrötor som på huvudvärdväxten Chamaecyparis lawsoniana. På grund av för lite ytterligare information valde man att inte diskutera frågan vidare. Man refererade också till

ett försök, där plantor av Thuja, Chamaecyparis och Taxus planterades i smittad jord. Samtliga Chamaecyparis-plantor dog medan Thuja och Taxus inte blev infekterade.

Riskanalys i Storbritannien 2015I en officiell riskanalys i Storbritannien refere-rades till import 2011 från Nederländerna av Chamaecyparis till Skottland som visade sig vara angripen av P. lateralis samt import av Thuja occidentalis till Skottland från Frankrike. 2014 hittades smitta även i Juniperus sabina i en annan plantskola. Detta visar att P. lateralis rör sig i handeln. Man konstaterar att sjukdomen är mycket allvarlig och väl beskriven i Chamaecyparis-arter, speciellt C. lawsoniana. Av andra rapporter framgår att angrepp i Thuja occidentalis och T. plicata är mer sällsynta. Man refererar en rapport från USA, där P. lateralis är utbredd, som redovisar att vissa diagnoser på andra trädarter är ifrågasatta och man menar att det behövs experimentella infektionsförsök som visar att vissa diagnoser är riktiga.

SjukdomsspridningSjukdomsspridningen är relativt långsam genom naturliga processer medan den är snabb med plantor i handeln. Förflyttning av kontaminerad jord och odlingsmedia till nya områden, där värdväxter finns, är också en effektiv spridnings-väg. Dessutom finns det en potentiell risk med luftspridning, vilket har konstaterats i Frankrike och Skottland. Det finns uppgifter om luftspridning via vattendroppar, vilket är logiskt om man ska få spridning till tujabarren. Tujor får inte stam-symptom och dör inte heller av angreppen.

Finns regler för handeln?Svaret på frågan är nej. EPPO, den europeiska växtskyddsorganisationen, har rekommenderat reglering i växtskyddslagstiftningen men detta har inte tagits upp i EU. Länder som har konstaterat smitta har ändå satt upp egna interna regler och under en tid har sjukdomen hanterats som om den var reglerad. Ingrid Åkesson


Mjöldagg på lammöraFråga: Vi har noterat en skada på lammöra i Stockholms-trakten. Vad tror du har drabbat plantorna? De växer som undervegetation till buskar och i år har bladen fått prickar som bara blivit fler och fler under säsongen, se foto. Dock syns ingen skada på undersidan av bladen. Jag skickar också plantor till dig.

Prickar som skadesymptom på lammöra.

Svar:För att vara säker på att ge rätt diagnos så har jag varit på min gamla arbetsplats, Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, och lånat ett mikroskop. Jag kan därför berätta att det är angrepp av mjöldagg som plantorna råkat ut för. Jag har sett detta angrepp flera gånger tidigare, men ville nu verkligen kolla också i mikroskop att det stämde. Jag skulle inte behålla de angripna plantorna, hålla uppe några år, och sedan eventuellt plantera några nya. Det är inte särskilt roligt att gå och titta på plantor som ser ut på det här viset. Det är i dagsläget tämligen vanligt med mjöldagg på lammöra vilket verkligen är trist. Det kan vara befogat att vara lite återhållsam när det gäller rekommendation att välja lammöra i planteringar.

Frågeställaren:Tack för grundlig undersökning! Då får jag göra som du säger, ta bort lammöron. Ska jag kasta i soptunnan eller bränna plantorna? Hur gör jag med jorden där de vuxit 3-4 år? Vågar jag plantera andra växter i rabatten eller måste jorden bytas ut?

Finns det någon växt som klarar sig i söderläge i mycket stark sol?

Rådgivaren:Bra att du tar bort de angripna växterna. Jag vet inte vad du menar med ”soptunnan”? För mig är det detsamma som fraktionen brännbart. Och det är OK. Du behöver inte byta jord. Mjöldaggen är helt knuten till lammöra. Suckulenter av olika slag är perfekta växter i soligt läge. En växt som är en av mina favoriter är smaragdfetblad, Phedimus floriferus 'Weihen-stephaner Gold' (tidigare Sedum floriferum 'Weihenstephaner Gold').Maj-Lis Pettersson

Smittorisk för ris med fruktträds-kräftaFråga: I en koloniförening jag har kontakt med, där det finns mycket fruktträdskräfta, är man osäker på om flisning är en bra idé med tanke på smittspridning. För min del kan jag tänka mig att smittan som är kvar i träden är ett mycket större problemen än flisen.

Svar:Konstaterandet att det är bättre med flisad smittad fruktträdsved i en fruktodling, trots att det är en smittrisk, än att den sitter obeskuren i träden refererar till en gammal holländsk undersökning. Det är säkert så, men det är ändå en smittrisk och om det är möjligt är det bra att forsla bort det smittade riset eller bränna det på plats. Arbetsinsatsen och kostnaden för detta bör dock ställas i relation till hur det ser ut med smittotrycket från omgivningen m.m. De ascosporer som bildas under hösten i svampens millimeterstora röda fruktkroppar, anses av vissa forskare kunna flyga 200 meter men det finns andra uppgifter som säger 400 meter. Finns unga träd i närheten är det extra viktigt att hålla smittan borta, eftersom dessa är extra känsliga. I ett koloniområde har man ofta möjlighet att göra samordnade åtgärder, vilket medför att man kan få bättre resultat av saneringen. Finns det


flera gamla kräftangripna träd i närheten som inte kan beskäras, kan det å andra sidan vara idé att fundera på om man ska ta kostnaden för bortförsel av avfallet. Man ska också komma ihåg att det kan finnas gamla och vackra äppleträd, som har ett prydnadsvärde som många värnar om, trots att det finns en mängd småangrepp av kräfta spridda i trädet. Även om man är noggrann finns risk för nya angrepp genom att svampen kan spridas systemiskt i trädet, dvs. härbärgera smittan invändigt, vilket medför risk för nya kräftsår den vägen. Läs gärna en fråga och svar om fruktträdskräfta i Movium Direkt nr 7-2015.Ingrid Åkesson

Rekommendationer kring ledstråksplattorFråga: Jag undrar lite kring VGU:s rekommendationer kring ledstråksplattor och hur man resonerat kring om sinus/ribbor även kan vara nedsänkt i förhållande till omgivande beläggning. Som det är redovisat i VGU nu är räfflor/kupoler upphöjda, men kan samma funktion erhållas om de är nedsänkta? Svar:Det som står som krav i VGU (Vägars och gators utformning) är hämtat direkt ur en standard, ISO 23599:2012. Och som det är formulerat och uppritat i VGU så ska strukturen ha en höjd på 4-5 mm. Tror inte att man kan tolka det som att strukturen kan vara nedsänkt. Det pågår ett forskningsarbete som ännu inte är slutfört. Men av en tidigare utredning (Kontinuerliga ledstråk i Borlänge, Trafikverket 2013) framgår att testpersoner lättare identifierar plattor där sinuskurvan ligger högre än omgiv-ningsmaterialet än plattor där sinuskurvans topp ligger i nivå med omgivande ytmaterial. Vidare får man fundera på risken att fördjup-ningar lättare fylls med smuts och därmed blir svårare att läsa av. Hänsyn måste dock tas till snöröjning där det finns en risk för att upphöjda mönster skadas. Helena Niordson

Risker med organiskt material i växtbäddarFråga: Vi håller på med ett projekt, en ny park, där man har fyllt med nya massor upp till terrassbotten för växtbäddar, för gräsytor upp till 0,5 meter under färdig yta och för träd upp till 1,0 meter under färdig markyta. I fyllnadsmassorna ingår växtdelar men vi vet inte riktigt vad det är för organiskt material, eventuellt är det både rötter och gyttja. Vi skulle vilja veta hur det kan påverkar plan-teringarna. Finns det risk för giftiga gaser eller annat? Är det något man kan godta eller bör man ta bort de övre lagren av terrassbotten och i så fall hur mycket? Kan man avhjälpa eventuella problem genom att ha luftiga växtbäddar för träden? Sättningsrisken finns också vid nedbrytningen. Vi vet inte hur stor andel organiskt material det finns i fyllnadsmassorna.

Svar:Det kan bildas metangas när organiskt material bryts ner utan tillgång till syre. Metangas är inte giftigt i sig men markorganismerna som bryter ner metan förbrukar allt syre som finns i markluften. Om metan bildas eller inte beror med andra ord på syretillgång. Det är svårt att veta om det blir så i ert fall. Om man befarar att det kommer att bli fallet kan man se till att det finns vägar ut för metangasen, välja växtmaterial för situationen eller försäkra sig om att det finns luft långt ner i marken. Några valmöjligheter: - Göra ett kapillärbrytande skikt under växtbädden med ”skorstenar” upp till marknivå. Då behöver det tätas i botten av växtbädden. - Ha en luftig växtbädd och välja växtmaterial som tål syrebrist. - På något sätt försäkra sig om att luft kan komma ner till de lager som innehåller organiskt material. Jag har inget förslag på hur. Det är bra om ni får reda på mer om fyllnads-massorna. Som du skriver kan det bli problem med sättningar också. Eva-Lou Gustafsson


Dimensionering av stenplattorFråga: Skulle behöva lite stöd och stämma av med dig kring några format gällande stenläggning vi har tänkt för ett projekt på ett torg i en stad i Mellan-sverige. Jag har använt din excelsnurra jag fick för några år sen (mycket bra!). Stensort som vi arbetar med är Korphilahti. Vi har långsmala format, fallande längder i interval-lerna:300 x max 1100 till min 750220 x max 800 till min 550140 x max 550 till min 350 Jag vet att 2,5 x bredden är att rekommendera, frågan är om vi kan pressa det så mycket som vi gjort? Trafikklassen är köryta, 14 kN, med ordentlig ÖB och delvis AG-lager under. Gångyta har jag satt till 6 kN för att vara på den säkra sidan (ej 3,5 som för gångyta). Tjocklekar jag kommit fram till är 90 mm för körytan, respektive 60 mm för gång.

Svar:Den beräkning du gjort är helt OK, vilket jag be-kräftar här. Men som jag nämnde i ett telefonsam-tal vi haft kan det vara tryggt med något kortare plattor. Med kvartsitskiffer, som har bättre böjhåll-fasthet, hade man kunnat pressa längden mer.Kurt Johansson

Parkouranläggningar i relation till lekredskapsstandardFråga: Vi håller på att göra om utemiljön på en skolgård.Som en del av denna skolgård finns en ”hemma-gjord” parkouryta, som enligt besiktning idag inte uppfyller krav enligt lekplatsstandarder. När vi undersöker ”regler” kring parkourytor så hittar vi inte så mycket info. Skulle du säga ett en yta likt denna på en kommunal skolgård bör/kan besiktigas enligt lekplatsstandarder och då be-traktas som en ”sammansatt lekfunktion”, dvs. ett lekobjekt? Eller hur ska man hantera/betrakta ytan? Bör man behålla ytan och försöka göra vid den, eller bör man ta bort den helt? Vad rekommenderar du?

Svar:Man håller på med att utarbeta en svensk/europeisk standard för parkouranläggningar, denna beräknas publiceras i januari/februari 2017 (SS-EN 16899). SIS har publicerat en teknisk rapport i år på engel-ska, i svensk översättning: ”Lekplatser och utrust-ning för fritidsaktiviteter – Vägledning gällande placering och separation”. (Artikelnummer STD-8020394, utgåva 1, fastställd 2016-05-09.) Rappor-ten ger råd om positionering och möjliga metoder för separation mellan fritidsanläggningar som har olika användargrupper, ålder och risknivåer. Detta dokument ger också råd om funktioner att överväga för att hantera risker från andra företeel-ser i närheten såsom trafik, snabbt flödande vatten, djupt vatten med branta slänter och andra naturliga miljöfunktioner. Gällande frågan om lekplatsstandard kan el-ler bör tillämpas anges i SS-EN 1176-1:2008, 1 Tillämpningsområde: ”Denna del av EN 1176 är tillämplig för lekredskap som är avsedda för individuell och kollektiv användning av barn men inte för äventyrslekplatser. Den är även tillämplig för redskap och utrustning som installerats som lekredskap även om de inte har tillverkats för detta ändamål men inte de produkter som definieras som leksaker i EN 71 och i Toys Safety Directive”. När man placerar parkourutrustning på eller i direkt anslutning till en lekplats, eller på annat sätt utformar anläggningen så att den uppfattas som en lekplats och inbjuder till lek, är det logiskt att klassa redskapen som lekredskap. Installationen enligt era foton anser jag signalerar om en traditio-nell lekplats med omgivande ytor av strid sand och därför känns det begripligt att man tillämpat svensk standard för lekredskap. Ansvaret för säkerheten för anläggningen ligger helt på fastighetsägaren och i detta sammanhang bör denne genomföra en riskanalys och vidta erforderliga åtgärder. Besiktningsprotokoll med felklassning, jämte fastighetsägarens egen doku-mentation avseende klagomål, tillbud och olyckor, blir i detta sammanhang en viktig del av underlag för dennes beslut (jämf SS-EN 1176-7: 2008, 8.2.5 Rutiner och 8.2.6 Rutinmässigt underhåll, sista meningen i första stycket). Jan-Olof Gullberg


Vacker och pedagogisk park i Bengtsfors speglar mörk del av svensk industrihistoriaAv Göran Nilsson, Tankesmedjan Movium

I Bengtsfors i Dalsland finns en av Sveriges mest förorenade platser. Under några år i början av 2000-talet sanerades industritomten där EKA nära hundra år tidigare lämnat efter sig stora mängder kvicksilver och dioxin. För stora kost-nader återställdes området och förseglades. Nu finns här ett miljörum, omgärdat av en vacker park, som har till syfte att sprida de kunskaper som behövs för att långsiktigt skydda EKA-området.

Om man har ärende till Bengtsfors och kommer söderifrån ska man åka via Håverud, med den berömda akvedukten i Dalslands kanal, och sedan Brudfjällsvägen norrut. Brudfjällsvägen är nog det närmaste du kommer upplevelsen av att åka

berg och dal-bana i det svenska vägnätet. Vid flera tillfällen har Brudfjällsvägen utsetts till Sveri-ges roligaste väg av motorjournalister, MC- och husbilsentusiaster, med flera. Ibland är vägen lite bredare, ibland så smal så det är knappt att två bilar kan mötas (lastbilstrafik är förbjuden på vägen). Hårnålskurvor, där du nästan får känslan av att möta dig själv, dyker upp mellan toppiga backkrön – det brantaste avsnittet av vägen har en lutning på 21 procent. Utsikten, om man någon kort stund vågar släppa blicken på vägen …, är hänförande över vackra kulturlandskap, blånande sjöar och vild storskog. Efter cirka åtta kilometer, när man når Tisselskog, blir vägen mera normal och man kan lätta på det krampande greppet om ratten (eller styret …)

Interiör från EKA Miljörum med en av platserna där besökarna erhåller information om EKA:s industrihistoria och projektet med sanering av platsen. Foto: Göran Nilsson.


Efter ytterligare ett par mil når man Bengtsfors, centralort i kommunen med samma namn som har knappt 10 000 invånare. Vid infarten till samhäl-let, på västra sidan, avbryts raden av allehanda industri- och serviceverksamheter av en öppen yta lite upphöjd från omgivningen. Här ligger EKA Miljörum – på en cirka ett hektar stor spännande plats speglas en viktig, men mörk del, av svensk industrihistoria.

Fors att exploateraI slutet av 1800-talet var Bengtsfors en liten by med ett hundratal invånare, belägen vid en fors mellan två sjöar. 1895 får samhället järnvägsför-bindelse med Uddevalla. Ungefär samtidigt an-nonserar den svenske ingenjören Rudolf Lilljeqvist efter ett vattenfall att exploatera. Han får napp i Bengtsfors med sin outbyggda fors mellan sjöarna Lelång och Bengtsbrohöljen. Rudolf Lilljeqvist föddes i Stockholm 1855. Han utbildade sig till civilingenjör vid Kungliga Tekniska Högskolan och inledde därefter en karriär utomlands som bland annat brobyggare. Vid sina resor i Europa hade han kommit i kontakt med industriföretag som tillverkade klor och andra ämnen med hjälp av elektricitet. Lilljeqvist insåg att elektrokemisk industri borde ha goda förutsättningar i Sverige och bli lönsam med vår rika tillgång till billig vattenkraft. Att få tillgång till forsen i Bengtsfors samt bygga ett elkraftverk och en fabrik var naturligtvis inte gratis. Lilljeqvist fick Alfred Nobel att intres-sera sig för projektet, denne satsade 100 000 i aktieposter i det företag, EKA – Elektrokemiska Aktiebolaget, som Lilljeqvist grundat, resterande 250 000 kr som behövdes lyckades Lilljeqvist få in från annat håll.

Elektrokemisk process1897 startade turbinerna i forsen och den ny-byggda fabriken började framställa klor enligt kloralkaliprocessen. Råvaran som användes var natriumklorid, dvs. vanligt koksalt. Med hjälp av elektricitet sönderdelades saltet till klorgas och lut. Klorgas användes bland annat för att bleka papper och pappersmassa. Den kemiska processen skedde genom elektrolys i

celler utformade som kar, där den ena av de två elektriska polerna utgjordes av kvicksilver i karets botten. Den andra polen utgjordes av grafit, men även andra metaller, till exempel bly, användes. I hallen där cellerna fanns var det vanligt att flytande kvicksilver spilldes på jordgolvet och letade sig ner genom marken. Cellerna måste regelbundet tömmas på kvicksilverbemängt slam. Detta skyfflades upp på skottkärror som tömdes på en udde vid Bengtsbrohöljens strand. I början av 1900-talet expanderade både fabriken och samhället Bengtsfors. 1920 hade EKA 90 anställda, det var ett av de större företagen i Dalsland och hade export ut i Europa, förutom av blekmedel även av bland annat finkemikalier till apotek och laboratorier. Med fabriken på högvarv spreds stora mängder kvicksilver och andra ämnen till omgivningen via rök, damm och ånga. I början av 1920-talet börjar affärerna gå sämre och 1925 flyttas kloralkalitillverkningen till Bohus norr om Göteborg, det innebär bland annat att företaget får lägre fraktkostnader både för inkom-mande råvaror och utskeppad tillverkning. Bolaget i Bengtsfors byter namn till Bengtsfors Kraft- och Industri AB. Under de följande decennierna kom-mer och går en rad andra verksamheter i EKA:s tidigare lokaler, här har funnits bageri, syfabrik, lådsnickeri, leksaksfabrik och kemtvätt. Den sista verksamheten på området, ett sågverk med träim-pregnering, läggs ner i början av 1980-talet.

Höga halter kvicksilver och dioxinBengtsfors kommun är medveten om att det ned-lagda industriområdet är hårt belastat av förore-ningar och i mitten av 1990-talet inleder man ett samarbete med Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Undersökningar och mätningar av olika slag genomförs. 2001 initierar kommunen ett speciellt EKA-projekt och etablerar kontakt med Natur-vårdsverket. Projektets syfte är att minska riskerna för framtida exponering och utsläpp och stoppa det långsamma utflödet av gifter från området, speci-ellt angeläget eftersom platsen är belägen intill en sjö i en tätort. Undersökningarna visar att EKA-området är en av Sveriges mest förorenade platser. Beräkningar görs av mängden gifter som kan finnas inom


området. Kvicksilver finns i stora mängder i både lokaler och mark. Det slam som tömts vid Bengts-brohöljens strand innehåller förutom kvicksilver även höga halter dioxin. Varje år läcker 200 gram kvicksilver och 10 milligram dioxin ut i sjöns vatten. Kemtvätten har medfört att det även finns en stor mängd föroreningar i form av klorerade kolväten i marken. Kommunen ansöker om tillstånd hos Miljö-domstolen för sanering av EKA-området och 2005 beviljar domstolen tillståndet, utifrån målsättning-en att minst 90 procent av kvicksilverföroreningar-na ska avlägsnas. Motsvarande krav ställs även av Naturvårdsverket i samband med att man beviljar finansiering av EKA-projektet.

Sanering under tre årVåren 2006 tas det första spadtaget i vad som ska bli Sveriges dittills största efterbehandlingsprojekt av industrimark. Först rivs de byggnader som inte klassificerats som förorenade. När det därefter är dags att riva hallen där de elektrokemiska cellerna fanns görs detta under strikt kontrollerade former och ett tält reses över hela byggnaden för att hindra att föroreningar sprids till omgivningen. I slutet av 2007 är det dags att ta bort golvet i cellhallen – därunder finns en glittrande yta av kvicksilverdroppar! Med ens fördubblas den beräk-nade mängden kvicksilver som måste tas om hand – trots att ett drygt tusental jordprover tagits sedan undersökningarna av området inleddes hade detta fria kvicksilver förblivit oupptäckt. I Bengtsbro-

höljen sätts en spont i vattenlinjen för att förhindra att föroreningar sprids när den slambemängda strandkanten ska grävas ur. När saneringen är klar 2008 har cirka 60 000 ton jordmassor schaktats bort för omhändertagande, en stor del av dessa har transporterats till SAKAB i Kumla för slutförvaring. Drygt 13 ton kvicksilver har förts bort, man beräknar att cirka 1,6 ton kvicksilver fortfarande finns kvar i marken. Bedömningar visar att mängden dioxin som riskerar att spridas har minskat med 85 procent efter saneringen. När saneringen är klar får hela EKA-området ny marktäckning för att ta bort risken för att kvarlämnade föroreningar exponeras. Dränerings-ledningar och filterbarriärer mot sjön installeras. Provtagningar och uppföljande miljökontroller kommer att ske under lång tid framöver för att kunna följa att inga kända eller okända föroreningskällor ställer till nya problem. Den totala kostnaden för saneringen landar på nära 300 miljoner kronor och bekostas av staten via Naturvårdsverket och länsstyrelsen.

Park och miljörum invigs 2010Nästa fas i EKA-projektet blir att anlägga en park och ett miljörum på de ytor som fått ny marktäckning. Kommunen ger uppdraget att utforma parkområdet till Naturinformation AB i Bengtsfors, i samarbete med bland andra Einar Hessman Larsson, verksam vid Botaniska trädgården i Göteborg. I juni 2010 öppnas parken

Hösten 2008: utläggning av tät geotextilduk på förorenat område. Till vänster sponten som skyddar från utsläpp vid bortgrävning av massor vid Bengtsbrohöljens strand. Foto: Anneli Loberg.

Sommaren 2006: ett tält reses över den tidigare cellhallen för att skydda omgivningen mot att föroreningar sprids vid rivningen. Foto: Johan Fogelström.


för allmänheten och i september samma år sker en officiell invigning av EKA Miljörum av landshövdingen Lars Bäckström. Parken har många inslag av botanisk, social och pedagogisk karaktär. Det finns dock inte några träd planterade på området – trädens långa rötter skulle riskera att tränga igenom den geotextilduk som finns en meter under markytan för att hindra regnvatten att nå ner till förorenade massor. Istället är parken inspirerad av den japanska trädgården med sten och vatten som bärande teman. För renhållningen i parken, samt för vissa rutinartade skötselåtgärder kopplat till den växtlighet som finns i parken, ansvarar kommunens arbetsmarknadsenhet.

Bäckträdgård och tusenårsstenarI parkens norra del finns en bäckträdgård, designad av Einar Hessman Larsson med inspiration från Bengtsfors slussar, kanaler och forsar. En 60 meter lång, slingrande konstgjord bäck, med vatten som pumpas upp ur sjön, omges av växtlighet i olika etapper, med en flora som speglar vad som trivs

under torrare förhållanden där bäcken rinner upp, till fuktkrävande växter längst ned där bäcken mynnar ut i en damm. När bäcken når en liten sluss halvvägs finns en vattenlek där barn ges möjlighet att känna på vattnet och hoppa på stenar över bäcken. I västra delen av parken, i sluttningen ner mot Bengtsbrohöljens strand, finns ett trädäck och en trappa där man kan sitta och sola. Här passerar många människor parken via en gång- och cykelväg mellan Bengtsfors centrum och samhällets södra utkanter. Det finns inget badförbud i sjön men starkt strömmande vatten gör det olämpligt att bada i anslutning till parken. I parkens södra del finns tre olika grillplatser med växttäckta spaljéer som vindskydd. På flera andra ställen i parken finns sittbänkar. I östra delen har en stenlabyrint byggts upp, den symboliserar de många och svåra vägval som experter och beslutsfattare ställdes inför under den tre år långa saneringsperioden. I mitten av parken finns en scen, som åskådare kan du bänka dig framför scenen på ett trettiotal

Nedre delen av bäckträdgården, designad av Einar Hessman Larsson. I bakgrunden sjön Bengtsbrohöljen. Foto: Göran Nilsson.


kubiska stenar, benämnda tusenårsstenar. På stenarna finns inskriptioner som på olika sätt försöker förmedla ett budskap till kommande generationer att det är olämpligt att på denna plats gräva i marken eller plantera träd. Inskriptionerna är på svenska, engelska och kinesiska, på en av stenarna förmedlas budskapet digitalt i form av ettor och nollor och på ytterligare en sten i form av en modern hällristning, kopplat till att Dalslands största hällristningsområde finns i kommunen. I ett av stenblocken har ett minneskort inneslutits med information om området och saneringen. Tre olika utställningar har byggts upp i parken med information som på ett pedagogiskt sätt förmedlar kunskap om platsen – om EKA:s industrihistoria, om saneringsprojektet samt Gröna rummet, som ger fakta om de föroreningar som hittats på platsen samt beskrivningar av de miljöproblem de kan orsaka. Även om EKA Miljörum i första hand är en ”stadspark” för invånarna i Bengtsfors lockar den sommartid även många besökare utifrån, tillsammans med andra attraktioner i parkens närhet. Strax söder om parken finns ett café, en stor husbilsparkering samt en angöringsbrygga

Vy över delar av EKA-parken. I framkanten trädäck och den passerande gång- och cykelvägen, till vänster bäckträdgården och till höger scenen med tusenårsstenar som åskådarplatser. Foto: Göran Nilsson.

för turistbåtar som är på tur på Dalslands kanal. Ännu lite längre söderut finns en fjärilspark, där kommunen tillsammans med Naturskydds-föreningen bedriver ett kontinuerligt och peda-gogiskt arbete med att skapa en miljö som är anpassad för ängsblommor och fjärilar med statligt stöd via LONA – Lokala naturvårdsatsningen.

Skiss över EKA Miljörum, hämtad från projektets hemsida.


”... ett extra vardagsrum”EKA Miljörum och parken har nu varit öppen för besökare i sex år – hur har området tagits emot och utnyttjats av Bengtsforsborna? Har parken blivit en naturlig plats att besöka för rekreation och nöjen? Jag ställer frågan till Sofia Magnusson, som är informatör på Bengtsfors kommun. – Jag tror nog man kan säga att EKA-parken utnyttjas väl av Bengtsforsborna, den har blivit lite som ett extra vardagsrum. Vi kan dock inte hänvisa till någon besöksstatistik eftersom vi inte gjort några speciella mätningar kring detta, säger Sofia Magnusson, och fortsätter: – Vi önskar att det kan bli flera planerade arrangemang i parken. Det har varit kanske ett par-tre arrangemang om året, nu senast i somras när kommunen anordnade en kulturvecka i an-slutning till världskulturdagen. Men dels är scenen och åskådarplatserna lite utsatt för väder och vind, dels har vi scener på flera andra platser som konkurrerar, bland annat Folkets park, i Stadsparken samt uppe på Gammelgårdens friluftsmuseum på berget öster om samhället. Var det alldeles givet att det skulle bli en park på EKA-området efter saneringen och påverkar

platsens industrihistoria med alla föroreningar på något sätt användningen? – Det framfördes förslag om att området skulle bli till exempel parkeringsplats, men ganska snabbt efter saneringen fanns det politisk enighet att det skulle byggas miljörum och park, säger Sofia Magnusson. Kommunen fick två miljoner från Naturvårdsverket för att färdigställa parken. Man fick ner kostnaden genom att bland annat återanvända stenmaterial. – Man blir ju påmind om platsens historia genom miljörummets utställningar men användningen påverkas nog inte av historiken, om man undantar de regelbundna provtagningarna, fortsätter Sofia Magnusson. Kommunen har en ambition att göra EKA-området ännu mera känt, vi planerar att bland annat anlägga en strandpromenad längs de olika vattenvägarna i samhället där vi genom skyltning vill locka in ännu flera besökare till platsen.

Lilljeqvist och NobelNu åter till huvudpersonen som etablerade verk-samhet i Bengtsfors och som ju otvivelaktigt bidragit till att EKA Miljörum nu finns att besöka. Rudolf Lilljeqvist åtnjöt stort förtroende hos Alfred Nobel och under sommaren 1896 fick han en förfrågan av Nobel att bli chef för ett av honom nystartat företag i Bofors vid Karlskoga. Lilljeqvist tackade nej till erbjudandet, han ville lägga all kraft på sitt nystartade företag i Bengtsfors. Nobel och Lilljeqvist hade därefter inte någon mera kontakt. Men efter Nobels död i december samma år visade det sig att Lilljeqvist blivit utsedd till en av två testamentstexekutorer. Tillsammans med Ragnar Sohlman, den andre exekutorn, inled-de Lilljeqvist ett flerårigt och tidsödande arbete med att förverkliga Nobels intentioner. 1901 var arbetet klart och de första Nobelprisen kunde delas ut. Så trots att Lilljeqvist bidrog till ett stycke mörk svensk industrihistoria – skänk en tanke till honom när du bänkar dig framför teven för att följa Nobelprisfestligheterna den 10 december! Rudolf Lilljeqvist gifte sig med en dotter till sin kusin och paret fick fem barn. Hans liv fick ett dramatiskt slut – 1930 omkom han i en olycka, han föll i en damm vid det kraftverk i Bengtsfors han en gång byggt. Kroppen återfanns aldrig.

Sofia Magnusson, informatör på Bengtsfors kommun. Foto: Niklas Eriksson, Ingemar Media.


Kurrebo till salu – men föroreningar i marken hinder för försäljning

Mitt i det kulturhistoriskt intressanta äppel-odlingsområdet i Urshult i södra Småland ligger Kurrebo, med vacker park och artrikt arboretum. Fastigheten är till salu men bekämpningsmedel i marken har tills vidare satt stopp för försäljningen.

Vidunderligt vackert belägen, på en höjd strax söder om sjön Åsnen i Urshults socken i Tingsryds kommun, finns den tidigare försöksanläggningen Kurrebo, med en artrik park som fungerar som idé- och visningsträdgård. Fastigheten ligger mitt i det unika, natursköna kultur- och naturlandskap där ängsfruktodlingen utvecklades till en viktig näringsgren under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet (läs mer om ängsfruktodling i Allan Gunnarssons essä på sidan 18).

Av Göran Nilsson, Tankesmedjan Movium

Det finns en lång tradition, från 1600-talet och framåt, med fruktodling i Urshultsbygden, här råder speciella förutsättningar med gynnsamt klimat i stenbundna sluttningar ner mot Åsnens stränder. Det mångfasetterade landskapet gav inte möjligheter till storskalig jordbruksdrift i området utan små jordbruk dominerade där fruktodling var en av flera näringsgrenar för att skapa syssel-sättning för befolkningen. Vildaplarna som växte på ängarna, samt längs stenmurar och vägar, ympades med olika sorter. Vid 1800-talets slut odlades både gamla, lokala sorter och mera moderna sorter som hade blivit vanliga i andra delar av Sverige. Hushållnings-sällskapet, i Kronobergs län inrättat 1813, fick en ledande roll i att utveckla odlandet och stimulera till nytänkande.

Utsikten från mangårdsbyggnaden på Kurrebo, med ängsäppelodlingar och Åsnen i blickfånget. Foto: Göran Nilsson.


Kurrebo har under lång tid haft en stor betydelse i utvecklingen av fruktodlingen, både lokalt i Urs-hultsbygden och i ett större nationellt perspektiv. 1899 köpte kapten David Magnus Klingspor lantbruksegendomen Sånnahult Storegård, senare omdöpt till Kurrebo eftersom kaptenen hade smeknamnet Kurre. Kaptenen byggde en ny man-gårdsbyggnad 1900 och lät under de kommande åren plantera 3 000 fruktträd på egendomens mark. Han blev en förgrundsgestalt för traktens fruktodlare och skrev flera artiklar i ämnet.

I Hushållningssällskapets ägo1942 såldes Kurrebo till Hushållningssällskapet. Egendomen omvandlades till landets första särskilda fruktodlingsskola och under flera decennier bedrevs försöksverksamhet för att utvärdera sortmaterial och utveckla skötselaspekter kring fruktodling, och då speciellt äppelodling. Ny teknik provades, inte minst bedrev man försök kring de olika typer av kemiska bekämpningsmedel som kom på marknaden under efterkrigstiden. Ett av de bekämpningsmedel som kom att få en stor användning i kommersiella fruktodlingar var insektsgiftet DDT. Det användes fram till början av 1970-talet då medlet förbjöds i Sverige. Hushållningssällskapet utvecklade även en park i anknytning till mangårdsbyggnaden till en idé-

och visningsträdgård. Här finns en mångfald av prydnadsväxter samt ett arboretum innehållande ett stort antal både vanliga och mera exotiska trädarter.

I kommunal ägo och stiftelseHushållningssällskapet ägde Kurrebo fram till 1996. Egendomens betydelse för den kommersiella fruktodlingen hade då minskat, bland annat efter-som det gjorts stora nedskärningar i de statliga bidragen till försöksverksamhet. Ny ägare till Kurrebo blev Tingsryds kommun. Ansvaret för fastighetens drift överläts till en stiftelse. I be-skrivningen av stiftelsens ändamål står bland annat följande: ”Stiftelsen skall främja och ut-veckla trädgårdsnäring och turism i Tingsryds kommun. Detta skall ske genom att verksamheten på Kurrebo drivs på ett sätt som gör att dess natursköna belägenhet och dess odlingar blir be-kanta och attraktiva för såväl allmänhet som för de yrkeskategorier som kan beröras. Öppethållande och visningar liksom utbildningar i ämnen som berör trädgårdsnäring och turism skall utgöra delar av verksamheten.” Stiftelsen har fått intäkter genom fruktförsälj-ning, genom att arrendera ut mangårdsbyggnaden och delar av egendomens mark, dessutom genom uthyrning av andra byggnader som finns på egen-domen. Under flera år har Nelson Garden hyrt in

Mangårdsbyggnaden på Kurrebo, där det under senare år, fram till och med 2015, har bedrivits café- och vandrarhemsverksamhet. Foto: Göran Nilsson.


sig och haft visning av sitt frö- och löksortiment på Kurrebo, samarbetet avslutades för ett par år sedan. I mangårdsbyggnaden har arrendatorn bedrivit café- och vandrarhemsverksamhet. Kommunen har under senare år betalat ut ett kommunalt bidrag, cirka 500 000 kronor, till stiftelsen. Därigenom har stiftelsen getts möjlighet att anställa en trädgårds-mästare på halvtid för att sköta parken, som varje år lockat en hel del trädgårdsturister.

Beslut om försäljning2015 fattades ett politiskt beslut i Tingsryds kommun om att sälja Kurrebo. Vilka motiv hade kommunen för att fatta detta beslut? Jag ställer frågan till Jonas Wejdenmark, samhällsbyggnads-chef i kommunen. – Det viktigaste skälet är att det har rått politisk enighet om att kommunen i så stor utsträckning som möjligt ska avyttra fastigheter vilka inte har bäring på den kommunala kärnverksamheten, säger Jonas Wejdenmark. Sedan finns det ett par andra skäl till att försäljning av Kurrebo har blivit aktuell – stiftelsen har dålig ekonomi och för att till exempel kunna bedriva en lönsam verksamhet med restaurang i mangårdsbyggnaden skulle det krävas stora investeringar. Kommunen har diskuterat olika alternativ när det gäller försäljningen, antingen att sälja rakt av utan förbehåll eller kommunala förpliktelser, eller att sälja med förbehåll att köparen bedriver viss bestämd verksamhet, och att försäljningen kopplas till en detaljplan som styr markens användning.

Bekämpningsmedel i markenKommunen valde det sistnämnda alternativet och med tanke på den verksamhet som bedrivits på Kur-rebo, men mångårig användning av DDT och andra bekämpningsmedel, togs markprover i samband med planarbetet. Och det var då den obehagliga san-ningen uppdagades – analysen av proverna visade på höga halter av bland annat DDT i marken. Trots att 40 år har gått sedan DDT förbjöds, har tre decen-niers besprutning – kanske i försökssammanhang i högre doser än i vanlig odling – satt sina tydliga spår. Medlet har än en gång bevisat sin stora persis-tens mot nedbrytning, ett skäl till att giftet ansamla-des hos djur högt upp i näringskedjan.

Osäker framtidSå då blir frågan – vad kommer nu att hända med Kurrebo och eventuell försäljning? – För tillfället vet vi inte riktigt vad som kom-mer att hända, försäljningen har ju fått skjutas upp med tanke på de nya förutsättningarna. Miljökon-toret håller kontakt med länsstyrelsen för att få råd och direktiv kring vad de höga gifthalterna i marken kan få för konsekvenser för framtida an-vändning, säger Jonas Wejdenmark. Och en rimlig gissning är ju naturligtvis att kommunen inte kan räkna med ett lika högt pris vid försäljningen som det man förutsåg när beslutet togs 2015. – Under sommaren 2016 hade Kurrebostiftelsen ingen arrendator i mangårdsbyggnaden eftersom försäljning skulle ske. Inte heller under 2017 kommer det att skrivas något kontrakt med nå-gon arrendator eftersom läget är så osäkert. Detta innebär att stiftelsens ekonomi ytterligare kommer att försämras. Stiftelsen har avtal med kommunen om Kurre-bos drift till och med 2021. En likvidering av stif-telsen har diskuterats, kopplat till föräljningen, men

Hushållningssällskapet anlade 1963 en blomsterträdgård på Kurrebo, med bland annat ett stort utbud av rosor. Foto: Göran Nilsson.


en sådan åtgärd tar tid eftersom ärendet måste till länsstyrelsen för handläggning och godkännande. – Men om stiftelsen inte längre kan ta ansvar för att hålla den fina parken i ordning, så måste vi ju se till att den sköts med kommunens personal fram till försäljning, påpekar Jonas Wejdenmark.

Nationalpark vid ÅsnenEn turist på besök vid Åsnen, den 15 000 hektar stora, örika sjön med grunda och fiskrika vatten samt ett av Sveriges största bestånd av fiskgju-

Om ängsfruktodling

sar, kan förhoppningsvis ännu en tid framöver ha utbyte av ett besök i Kurrebo. Den artrika parken är väl värd ett besök och utsikten platsen erbjuder tillhör de mest hänförande man kan få uppleva. Kurrebo kommer att ligga en bit ifrån den natio-nalpark som Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Kronobergs län planerar att inrätta i Åsnenområdet. Om planerna går i lås kommer invigning av natio-nalparken ske under 2017, huvudentrén till parken blir Naturum Kronoberg beläget vid Husebybruk strax norr om Åsnen.

Ängsfruktodlingen i Urshultsbygden har sina rötter i ett uråldrigt nyttjande av naturens resurser, då bland annat frukter, bär och nötter samlades in och togs tillvara. Efter hand inbegrep detta bruk urval och flyttning av särskilt produktiva individer och typer med välsmakande frukter för att ha dem lätt tillgängliga och under bevakning. När kulturäpplet, liksom så småningom ympningstek-niken, spreds från söder kunde rikedomen på aplar i land-skapet utnyttjas som grundstammar att ympa in de ädla sorterna i. Deras plats blev först och främst slåtterängar av lövängstyp, men även åkeröar, åker- och vägrenar, skogs-bryn och andra ytor där de inte störde åkerbruket. Kring sjön Åsnen i Småland var klimatet och jordmånen särskilt gynnsamma och denna extensiva fruktodlingsform fick extra skjuts. Här brukades också lövängarna i större omfattning och längre fram i tiden än på många andra håll i Sydsverige, där vinterfodret för djuren allt mer kom att produceras på gödslade åkervallar. När en marknad för fruktförsäljning uppstod och sedan kontinuerligt växte under 1800- och det tidiga 1900-talet, fanns lövängarna som re-surs för mera koncentrerad fruktodling. Merparten av andra lövträds- och buskarter höggs bort och fruktträdsbestånden

Åsnen med spegelblank vattenyta i juli 2016. Foto: Göran Nilsson.

fylldes på och förtätades, både genom ympning i på platsen växande aplar och genom inflyttning av vildaplar från om-givningen. Hela bygden kom att präglas av sin rikedom på fruktträd. Denna naturbaserade fruktodlingsform förbisågs av de ledande fruktodlingsexperterna som såg åkermarksodling i raka led som ett ideal. När man i Sveriges Pomologiska Förenings Årsskrift år 1911 räknade upp Sveriges mest produktiva fruktodlingsområden saknades därför Urshults-bygden. Året efter kunde den till trakten inflyttade kapte-nen David Magnus Klingspor, som blev en fruktodlingens förnyare och talesman i bygden, visa att Urshult var landets rikaste fruktodlingsbygd med en produktion på drygt en miljon kilo frukt för försäljning och vidareförädling. Idag är det få ängsfruktodlingar som hålls i gång. Slåttern av de artrika ängarna har i de flesta fall upphört, frukten tas inte till vara och träden lämnas åt sitt öde. Risken är överhängande att en odlingskultur med åldriga anor går förlorad, trots att området har föreslagits som kulturmiljö av riksintresse.

Allan Gunnarsson, universitetslektor vid SLU Alnarp och Movium-rådgivare


Movium Fakta om växtbäddar

Nyheter

Växtbäddar för växter med speciella krav är rubriken på Movium Fakta nr 5/2016. Författare är Anders Folkesson, landskapsarkitekt, verksam som universitetsadjunkt vid SLU Alnarp och Movium-rådgivare. I Fakta-bladet sammanfattas budskap, inspira-tion och arbetsmetodik från den nyligen utgivna Jordkokboken. Fokus ligger på hur man väljer och beskriver växtbäddar för växter med speciella krav på växtbädden. Genom att inte bara välja standardlösningar utan göra medvetna val kring växtbädden, och använda annat än traditionella trädgårdsväxter, kan man minska energi- och annan resursförbrukning.

New Yorks träd i digital databasThe New York City Department of Parks & Recre-ation har publicerat The New York City Street Tree Map: https://tree-map.nycgovparks.org/ Enligt parkavdelningens egen utsago är det värl-dens mest exakta och detaljerade karta över stads-träd. På kartan markeras med cirklar varje gatuträd i NYC, i nuläget 685 781 träd. Kartläggningen är resultatet av ett projekt, TreesCount! 2015, som en-gagerade många frivilliga i arbetet med att samla in data. Trädkartan uppdateras dagligen av anställda på parkavdelningen. Storleken på cirklarna på kartan är korrelerad till trädens diameter och cirklarnas färg visar vilken art

det handlar om. Totalt finns 209 olika arter regist-rerade. Kartan medger att man zoomar in till stadsdels-nivå eller ”grannskapsnivå” för att få kunskap om antalet träd och artdiversitet i sin nära omgivning samt vilka ekosystemtjänster dessa träd bidrar med. Stadsdelar och områden med en relativt sett högre andel träd är markerade med en mörkare grön färg än basfärgningen. Aktuell information när det gäller gatuträdens ekonomiska värde anges, uppdelat i omhänder-tagande av dagvatten, energibesparing, upptag av luftföroreningar samt reduktion av koldi-oxidutsläpp. Totalt räknar man med att New Yorks gatuträd årligen har ett värde på dessa ekosystem-tjänster som motsvarar drygt 111 miljoner dollar. Som användare av trädkartan kan man markera sitt favoritträd med ”My trees”. Genom denna markering blir det enklare att följa utvecklingen av just detta träd och man kan dela information om favoritträdet till andra. I skrivande stund (7 novem-ber) är 808 träd markerade som favoritträd.

Nomineringar till arkitekturprisVid Sveriges Arkitekters Arkitekturgala i Stock-holm den 29 november kommer traditionsenligt ett antal arkitekturpriser att delas ut. Nominerade till Sienapriset för bästa landskaps-arkitekturprojekt är följande:Frodeparken i Uppsala. Landskapsarkitekt: Tema. Byggherre: Uppsala kommun.Strömkajen i Stockholm. Landskapsarkitekt: Grontmij (Sweco). Byggherre: Stockholms Ham-nar i samarbete med Trafikkontoret, Stockholms stad.Tullhusstranden i Simrishamn. Landskapsarkitekt: Sydväst arkitektur och landskap. Byggherre: Sim-rishamns kommun.Ulls hus i Uppsala. Landskapsarkitekt: White arki-tekter. Byggherre: Akademiska Hus. Nominerade till Planpriset för bästa planarbete är Frihamnen i Göteborg, Innerstaden i Karlshamn, Södra Värtahamnen i Stockholm, Vallastaden i Linköping samt Östra Sala Backe i Uppsala.


Redaktör: Göran Nilsson. Movium, SLU, Box 54, 230 53 Alnarp • Tel: 040-41 52 08 • [email protected] • www.movium.slu.se

Information om Moviums egna kurser och semi narier finner du alltid på www.movium.slu.se. Du kan också kontakta Parvin Mazandarani på 040-41 52 11, [email protected].

KalenderNovember 201619- Vattnet kommer! Utställning om stigande havs- 8 jan nivåer på Form Design Center i Malmö, kontakt: [email protected] Hur skapas jämställda offentliga miljöer? konferens i Stockholm anordnad av Boverket, www.boverket.se23 Transporter i en hållbar stad, konferens i Göteborg anordnad av Vinnova m.fl., www.vinnova.se24-25 Samtal om träbyggande, konferens i Växjö anordnad av VäxjöSamtalet och Wood Building Summit, www.vaxjosamtalet.se25 Konstgräsdagen, seminarium i Upplands Väsby anordnat av Sveriges Kommuner och Landsting och Svenska Fotbollförbundet, www.skl.se28-29 Entreprenadbesiktning – steg 1, kurs i Stockholm anordnad av SBR Byggingenjörerna i samarbete med BEUM och Movium, www.sbr.se29 Arkitekturgalan 2016 i Stockholm, arrangerad av Sveriges Arkitekter, www.arkitekt.se 30- Forskning och innovation för hållbar dagvattenhan- 1 dec tering, konferens i Stockholm anordnad av Svenskt Vatten, www.svensktvatten.se30- ISU Urban Research Day – Sharing Creative 2 dec Capital, konferens i Malmö arrangerad av ISU – Institutet för hållbar stadsutveckling, http://isumalmo.se30- Sustainable City Development 2016 – Local im- 2 dec plementation of the UN’s sustainable development goals, konferens i Malmö anordnad av Malmö stad, www.malmo.se

December 20166 Green infrastructure for ecological sustainability and human well-being, seminarium i Stockholm anordnat av bl.a. FORMAS och Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, www.ksla.se7 Besöksnäring på agendan – nationell dialog om samhällets roll för utveckling, konferens i Uppsala anordnad av Sveriges Kommuner och Landsting, www.skl.se7-8 Plattformsdagarna 2016 – Villkor för att bo i en hållbar stad, konferens i Malmö anordnad av en rad myndigheter, mer info: www.hallbarstad.se 15 Släppmingel STAD nr 15, Movium-arrangemang på Form/Design Center i Malmö

Januari 201725 Alnarpskonferensen 2017 i Alnarp, anordnad av Partnerskap Alnarp, www.slu.se

Februari 20173 Landsbygdskonferens 2017 i Stockholm, anordnad av Sveriges Kommuner och Landsting, www.skl.se7 Multifunktionella landskap. Nordiska golfanlägg- ningarns möjligheter och utmaningar, seminarium i Stockholm anordnat av Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, www.ksla.se 16 Landskapsarkitektur i nord, Movium Partnerskaps- träff i Luleå

Mars 201729 SSPPG nätverksträff i Katrinetorp, Malmö, arrangerad av bl.a. SSPPG och Movium 30 Publika parker och trädgårdar 2017 – We love plants!, konferens i Malmö arrangerad av bl.a. Malmö stad, Helsingborgs stad och Movium

Publika parker och trädgårdar– We love plants!Välkommen till Malmö 30 mars 2017

Den populära konferensen Publika parker och trädgårdar firar 10-årsju-bileum! Som föreläsare bjuder vi in några av världens ledande experter när det gäller växter för offentlig utemiljö och växtdesign. Mera info och anmälan via www.movium.slu.se i mitten av januari.Fo

to: J

enny

Ley

man

.

DIREKT - Movium · 4 • Movium Direkt nr 7, 2016 denna gång fick vi tyvärr även levererat en ansenlig mängd av vad jag skulle beteckna som snytbaggar. En liten, svart, eller

Documents