-
Dinosaurier
Material: Dinosauriekort med bild, namn och fakta i storlek
14x14 cm. Dessa är indelade i 14 grupper efter de olika
typerna av dinosaurier. Inom varje grupp är dinosaurierna
indelade i den ordning de utvecklats. Matta att
lägga ut materialet på.
Syfte: Att fördjupa barnets kunskap om livets utveckling på
jorden.
Att fördjupa kunskapen om dinosaurier.
Presentation: Läraren inbjuder till övningen, gärna efter att ha
arbetat med svarta tidslinjen. Läraren börjar med att ta fram
en grupp av dinosaurier och berätta lite om dem. Sedan tar hen
fram ett bildkort på en dinosaurie samt kort
med namn och lägger bredvid. Läraren pekar på bildkortet och
sedan på namnet samtidigt som hen säger
namnet på dinosaurien. Läraren pekar på korten och ber barnet
att upprepa. Vänder därefter korten och visar
baksidan som är färgkodad för att synliggöra felkontrollen.
Fortsätter sedan med fler kort inom gruppen.
Barnet får sedan pröva själv.
Fler övningar: Barnet kan träna på att skriva faktatexter.
Barnet kan få sortera dinosaurier från olika grupper.
Felkontroll: Barnet genom färgkodning.
-
Läraren kan även utgöra felkontrollen.
Herrerasaurus
-
[he-RERA-SAU-rus] "Herreras ödla"
Längd: 3 m Tid: Sen trias Plats: Sydamerika (Argentina)
Det här är en av de äldsta kända dinosaurierna. Det är faktiskt
mycket möjligt att alla andra dinosaurier utvecklats ur just detta
djur. Eftersom det är så gammalt, kan man inte riktigt passa in det
i saurischia eller ornitischia.
Herrerasaurus har fått sitt namn efter bonden Victor Herrera,
som råkade snubbla över en bit av dess skelett som stack upp ur ett
berg.
Detta rovdjur höll troligen till i oaser och andra växtbeklädda
områden under trias. Här jagade den mindre djur genom att ligga och
lurpassa på dem, kanske när de kom för att dricka.
Tidiga dinosaurier De här var de första reptilerna som reste sig
upp på bakbenen
och gick ungefär som stora fåglar gör idag. Forskarna är
ganska säkra på att herrerasaurierna är dinosauriernas
förfäder. De levde i slutet på trias, och trängdes kanske
undan
när bättre utvecklade dinosaurier dök upp. Man har inte
hittat särskilt många fossil från dem.
-
Staurikosaurus
-
[stau-RI-ko-SAU-rus] "Södra korsets ödla"
Längd: 2 m Tid: Sen trias Plats: Sydamerika (Brasilien,
Argentina)
Staurikosaurus är antagligen den allra första dinosaurien.
Den gick på två ben, men dess höfter var inte riktigt anpassade
för detta. Den verkar ha varit ett djur på väg åt rätt håll i
utvecklingen. Forskarna tror att Staurikosaurus är släkt med
Herrerasaurus, men är inte riktigt säkra.
Det första fossilet hittades på en plats på norra halvklotet,
där man kan se stjärnbilden "södra korset". Det är efter detta som
Staurikosaurus fått sitt namn.
Precis som Herrerasaurus jagade den andra djur och höll sig nära
trädbeväxta platser
Coelurosaurier
Coelurosaurierna ("ihålig-svansade ödlor") var en grupp
köttätande tvåbenta, snabba och mestadels små dinosaurier.
De
tillhörde ordningen theropoda och infraordningen tetanue.
Till skillnad från större köttätare som Tyrannosaurus hade de
väl
utvecklade framben med riktiga små händer. De var antagligen
också mycket intelligenta om man jämför dem med många
samtida
djur.
Coelurosaurierna dök upp under tidig jura. Som sina större
släktingar i tetanue utvecklades de ur Coelophysis, men
behöll
många drag med denna tidiga lilla rovdinosaurie.
Coelurosauria är en väldigt stor grupp. Det har visat sig vara
svårt
för forskarna att klura ut hur de olika familjerna egentligen
var
släkt. Här följer några av de djur som hade mycket
gemensamt.
-
Gojirasaurus
-
[GO-jirra-SAU-russ] "Gojira (Godzilla)-ödla"
Längd: 5-7 m Tid: Sen trias Plats: Nordamerika (USA)
Gojirasaurus tillhörde ett släkte som var några av de tidigast
utvecklade dinosauirierna, coelurosaurierna. De var lätt byggda,
tvåbenta köttätare och levde oftast i stora flockar.
Coelurosaurierna var ganska små, mellan 50 cm till 3 m.
Gojirasaurus var upp till 7 m och en jätte i sin värld. Därför har
den fått sitt namn efter det japanska filmmonstret Godzilla (Gojira
i Japan), som är så stor att han kan trampa ner skyskrapor! Man vet
inte riktigt hur Gojirasaurus såg ut, eftersom man inte hittat hela
skelettet. Skallen, till exempel, är fortfarande ett mysterium. Man
kan göra en rimlig gissning eftersom de flesta andra stora
coelurosaurier hade en kam av ben på huvudet. Forskarna vet inte
vad kammen användes till, men man tror att den fungerade som en
"flagga", en sorts färggrann skylt som djuren kunde vifta med när
hannarna bråkade om honor och revir. Det här var en ofarlig
uppvisning istället för att slåss på riktigt. Många fåglar och
nutida reptiler gör på samma sätt.
-
[syn-TAR-sus] "Ihopsmält tarsus"
Längd: 3 m
Tid: Tidig jura Plats: Afrika (Zimbabwe), Nordamerika (USA)
Syntarsus hade många likheter med sin förfader Coelophysis, men var
aningen större och lite mer utvecklad på flera sätt. Hur den är
släkt med andra coelosaurier är svårt att säga. Den har i vilket
fall mer gemensamt med de andra små rovdinosaurier som dök upp
under jura, än de större djur som härstammar från Coelophysis.
Syntarsus har fått sitt namn från en sammanvuxen del (tarsus) i sin
fotled. Just denna del gav djuret en väldig styrka och snabbhet när
det rörde från sig. Benens utseende pekar också på att den kan ha
tagit sig fram ibland hoppande som en känguru. Många forskare vill
tro att Syntarsus var täckt med fjäderlika fjäll. Dessa användes
för att styra kroppstemperaturen. För att värma upp sig låg fjällen
mot kroppen. För att svalka av sig reste djuret på dem. Om detta
stämmer kan flera mindre dinosaurier ha sett ut på det här sättet,
men det finns inga bevis på att så var fallet.
Syntarsus
-
Halticosaurus
-
[hal-TI-co-SAU-rus] "Den viga ödlan"
Längd: 5,5 m Tid: Sen trias Plats: Europa (Tyskland)
Det här var en stor, men lätt byggd rovdinosaurie. Den är
troligen släkt med Coelophysis, precis som Syntarsus. Den levde
antagligen på samma sätt som sin förfader, men jagade större
byten.
Armarna var kortare än på de flesta liknande rovdjur, vilket
kanske visar att den är ett led i utvecklingen mot de stora
köttätarna. Just dessa hade mycket små framben.
-
[sal-TO-pus] "Hoppande fot"
Längd: 60 cm Tid: Sen trias Plats: Europa (Skottland) Saltopus
var inte större än en vanlig katt, men säkert ett farligt litet
rovdjur. En hel flock av de här kunde nog slå till mot ett byte, på
samma sätt som de köttätande pirayafiskarna i Sydamerika. Man tror
att den är en förfader till de mycket större ceratosaurierna, vilka
blev mäktiga rovdjur under jura-perioden. Den hade femfingrade, små
händer som den troligen kunde gripa med.
Saltopus
-
Procompsognathus
-
[pro-KOMP-sog-NA-tus] "Före compsognathus"
Längd: 1,2 m Tid: Sen trias Plats: Europa (Tyskland) Det här var
ännu en släkting till Coelophysis, och var som flera andra små
rovdinosaurier mycket lik den i utseende och beteende. Dess huvud
var dock mer likt ett litet rovdjur som dök upp under jura
-Compsognathus. På så sätt har Procompsognathus fått sitt namn.
-
[SE-gi-SAU-rus] "Kanjonödlan"
Längd: 1 m Tid: Tidig jura Plats: Nordamerika (USA) Denna lilla
rovdinosaurie har verkligen satt myror i huvudet på forskarna. Man
har egentligen inte hittat något tydligt släktskap med liknande
rovdjur från samma tid. Många paleontologer tror att den är en
tidig ceratosaurie, medan andra vill sätta den i en alldeles egen
grupp. Det finns även de som menar att den inte alls var köttätare.
Kroppen på den var ungefär stor som en gås. Fötterna var kraftigare
än på andra små köttätare.
Segisaurus
-
Compsognathus
-
[KOMP-sog-NA-tus] "Vacker käke"
Längd: 60 cm Tid: Sen jura Plats: Europa (Tyskland, Frankrike)
Compsognathus var en av de allra minsta dinosaurierna, men den var
starkt byggd och liknade på många sätt de mycket större
rovdinosaurierna. Det är troligt att den jagade i flock. Bytet
bestod mest av ödlor, groddjur och primitiva däggdjur. Det kan
också hända att den anföll sin fågelliknande släkting Archeopteryx.
Compsognathus var ungefär så stor som en tupp, och sprang nog på
samma sätt. En och en var de små rovdjuren sårbara, men en ilsken
flock kunde nog jaga ganska stora motståndare på flykten.
-
[OR-nito-LES-tes] "Fågelrövare"
Längd: 2 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika (USA) Det här var en
snabb jägare med väl utvecklade griphänder. Man har gissat att den
sprang i fatt och fångade primitiva fåglar runt oaser och andra
vattendrag. När forskarna hittade det första fossilet år 1900 var
skallen krossad, så man vet inte riktig hur Ornitholestes såg ut.
Det verkar som om den hade ett litet horn på nosen, men man är inte
helt säker.
Ornitholestes
-
Coelurus
-
[se-LU-rus] "Ihålig svans"
Längd: 1,8 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika (USA) Forskarna
trodde länge att Coelurus och Ornitholestes var samma djur. Nu vet
man att det inte var så. Det här var en mycket snabb och lätt
jägare. Svansbenen var ihåliga för att den skulle kunna röra sig
riktigt fort. Dess skalle var kort och hundliknande. Coelurus huvud
skulle kunna ha rymts en en vuxen mans utsträckta hand. Händerna
var inte särskilt utvecklade. Den hade två fingrar med långa klor
och en ganska liten tumme.
-
[EPPI-dex-ipp-Te-ryx] "Uppvisande fjäder"
Längd: 35-40 cm Tid: Jura Plats: Kina Epidexipteryx är en liten
dinosaurie, ungefär lika stor som en duva, som verkar vara det
äldsta djur man hittat som hade fjädrar. Forskarna tror inte att
Epidexipteryx kunde flyga, men den hade väldigt långa framben,
vilket gör att den skulle kunna använt dem som vingar. På det
fossil man hittade ser man att skelettet är omgivet av fjädrar. Man
kan också se att den på stjärten hade fyra väldigt långa fjädrar.
Vad dessa fjädrara användes till vet man inte säkert, men forskarna
gissar att de fungerade till en sorts uppvisning mellan djuren.
Epidexipteryx hade också en väldigt kort och rund skalle, som är
lite ovanlig bland dinosaurier. Den hade bara tänder längst fram i
munnen. Troligen jagade Epidexipteryx andra små djur som ödlor och
insekter, eller också stal den ägg från andra dinosaurier.
Epidexipteryx
-
Archeopteryx
-
[AR-ke-OP-teryx] "Gammal fjäder"
Längd: 60 cm Tid: Sen jura Plats: Europa (Tyskland) När man
hittade det första fossilet av Archeopteryx i ett tyskt stenbrott
1861, gjorde det en sensation. I stenen runt skelettet hittade man
avtryck efter fjädrar. Därför trodde man länge att man funnit en av
de första fåglarna. Nu vet man att Archeopteryx var en liten
dinosaurie inte helt olik Compsognathus. Vad hade den då fjädrarna
till? Det kan hända att de hjälpte djuret ändra sin
kroppstemperatur efter om det var svalt eller varmt. Det är också
mycket möjligt att fjäderdräkten hjälpte Archeopteryx att hoppa
längre och till och med glidflyga, när den jagade. För flaxa som en
fågel kunde den nog inte. Det är inte helt bevisat att Archeopteryx
verkligen var en förfader till våra fåglar.
-
[SI-nå-SAU-ro-TE-ryx] "Kinesisk ödlefjäder"
Längd: 1-1,2 m Tid: Tidig krita Plats: Kina När forskare hittade
fossilet med Sinosauropteryx skelett blev det något av en
sensation. I stenen, som en gång varit lera, syntes kring skelettet
avtryck efter vad som verkade vara päls. Senare kom man fram till
att det måste vara fjädrar. Sinosauropteryx verkar alltså vara en
dinosaurie som var helt täckt av fjädrar, ungefär samma sorts
fjädrar som den Nya Zeeländska kiwifågeln.
Sinosauropteryx
-
Prosauropoder Samtidigt som de små, tvåbenta köttätarna dök upp,
började också
större växtätande djur utvecklas.
I ordningen sauropodomorpha kom först infraordningen
prosauropoda ("före ödlefötterna"), som i sin tur kan delas upp i
7
mindre familjer.
Under trias var de jordens största landdjur. De gick för det
mesta på alla fyra, men kunde resa sig upp på bakbenen för att beta
från
träden eller för att försvara sig. De levde ofta i hjordar. I
början av jura dog prosauropoderna ut. Många av dem hade då
utvecklats till de betydligt större djuren i inraordningen
sauropoda ("ödlefötter").
-
[anki-SAU-rus] "Nästan ödla"
Längd: 2 m Tid: Sen trias-tidig jura Plats: Nordamerika (USA)
Det här var en av de tidigaste och mest primitiva prosauropoderna.
Bakbenen var betydligt längre och kraftigare än frambenen. Detta
visar att Anchisaurus utvecklats ur samma djur som de köttätande
theropoderna. Det är möjligt att Anchisaurus kanske fångade
insekter och andra smådjur då och då, men det verkar mer som om den
helt levde på växter. Fossila fotspår visar att Anchisaurus höll
sig runt sjöar och floder för att äta. I torktid slöt de sig samman
i större flockar. Som försvar mot rovdjur hade Anchisaurus långa
finger-klor som den kunde slå med då den reste sig på bakbenen.
Våra dagars myrslokar försvarar sig på samma sätt.
Anchisaurus
-
Sellosaurus
-
[SELL-o-Sau-rus] "Sadelödla"
Längd: 3m
Tid: Sen trias Plats: Europa (Tyskland), Nordamerika (USA) Det
här var en tidig släkting till den senare Plateosaurus. Frambenen
hade blivit större än på Anchisaurus, och hela djuret tyngre. Den
åt mjukare växter och rörde sig i mindre flockar.
-
[PLA-teo-SAU-rus] "Platt ödla" Längd: 7m
Tid: Sen trias Plats: Europa (England, Frankrike, Tyskland,
Schweiz) Plateosaurus är den prosauropod som man vet mest om. Det
finns gott om fossil över hela Europa. Här i Sverige till exempel,
har man hittat fotspår i Skåne. Plateosaurus var ett kraftigt, men
smidigt djur. Man tror att vuxna individer vägde uppåt ett ton.
Bakbenen var mycket starka, liksom den långa svansen. De hade stor
nytta av svans och ben då de reste sig upp för att äta från höga
trädgrenar. Käkarna på Plateosaurus var kraftigare än på andra
prosauropoder, och den kunde äta mycket sega växter. Däremot var
inte magen helt anpassad till denna tuffa diet. Därför svalde
Plateosaurus stenar, som när de kom ner i magen hjälpte till att
mala ner maten. Framfötterna hade fyra mindre fingrar och en stor
tumme, försedd med en jättelik klo. Kanske användes denna klo till
att gräva fram rötter, men passar också bra som försvar mot
rovdjur. Plateosaurus levde tillsammans i mindre flockar.
Plateosarus
-
Lufengosaurus
-
[lu-FENG-o-SAU-rus] "Lufeng-ödla"
Längd: 6 m Tid: Sen jura Plats: Asien (Kina) Det här djuret var
mer lik Plateosaurus än sin släkting Sellosaurus. Den var nästan
lika stor och hade lika starka käkar. Till skillnad från den helt
växtätande Plateosaurus hade detta djur en blandning av tänder, som
visade att det kanske fångade mindre byten ibland. Det har fått
sitt namn efter platsen Lu-Feng i södra Kina, där man hittade det
första skelettet.
-
[MUSSA-SAU-rus] "Musödla"
Längd: 3 m Tid: Sen trias Plats: Sydamerika (Argentina) När man
hittade de första fossilen av Mussasaurus i mitten av 1970-talet,
bestod dessa bara av ungar. Det var de minsta dinosauriekroppar man
sett fram till dess. Just därför döptes det nya fyndet till
"musödla". De vuxna djuren var betydligt större. Fossilet med
mussasaurus-ungar visade att sauropoderna lade ägg i små bon gjorda
av sand. När man jämförde de små skeletten med ben från vuxna,
kunde man också räkna ut ungefär hor fort sauropoderna växte. Många
forskare tror att Mussasaurus var det första steget i utvecklingen
till de större sauropoderna.
Mussasaurus
-
Riojasaurus
-
[ri-O-scha-SAU-rus] "Rioja-ödla"
Längd: 10 m Tid: Tidig trias Plats: Sydamerika (Argentina) Det
här är en av jättarna bland sauropoderna. Just för att den var så
stor och tung, hade frambenen blivit längre och kraftigare, än var
som var vanligt bland dess släktingar. Den hade också ovanligt
vassa tänder, så man är inte riktigt säker på vad den egentligen
åt. Vissa forskare menar att just detta djur är länken mellan
prosauropoderna och sauropoderna, som blev deras ersättare som de
största växtätarna på jorden.
Sauropoder
Detta är de verkliga jättarna bland dinosaurierna. Många av dem
blev långa som hela tåg och vägde mer än ett dussin elefanter
tillsammans. Det är ungefär som om valar hade ben och kunde
röra sig på land.
De var alla växtätare. Deras namn, som betyder "ödlefötter"
kommer från att de hade lika många tår som vanliga ödlor, det vill
säga fem. Men de hade inte så stor nytta av dem. Deras fötter var
sammantryckta och hovliknande. Benen såg ut som pelare för att
kunna hålla upp de tunga kropparna.
Huvudet var litet och utrustat med vassa framtänder som kunde
bita av hårda grenar. De hade inga tänder att tugga med, men
svalde stora stenar som malde sönder maten i magen. Halsen var
ofta mycket lång och muskulös.
Svansen var också oftast mycket lång. Den sista tredjedelen av
svansen var på flera arter alldeles styv och hård. Sauropoderna
använde sin svans som en piska mot rovdjur. Det fanns genom
hela krit-perioden, men de var vanligast under jura.
-
Amargasaurus
-
[a-MARR-ga-SAU-russ] "Ödla från La Amarga"
Längd: 12 m Tid: Tidig krita Plats: Sydamerika Amargasaurus var
en ganska liten sauropod. Andra djur i samma grupp dinosaurier, som
Diplodocus och Apatosaurus, var mycket större, ofta runt 20-30 m
långa. Amargasaurus var en växtätare som levde i stora flockar. De
betade troligen från träd och höga växter. Bakbenen var längre än
frambenen och mycket kraftiga. Det kan betyda att Amargasaurus
kunde resa sig upp på bakbenen för att till exempel nå trädgrenar.
Det här kunde också ha varit ett sätt att försvara sig på. Under
krit-perioden fanns det köttätare som var lika stora som
Amargasaurus, men som inte var lika tunga. Genom att ställa sig på
bakbenen och sedan falla ner över ett anfallande rovdjur gjorde
Amarga- saurus snabbt mos av sin motståndare. Till försvar hade den
också en lång svans, som kunde användas som piska. Amargasaurus
hade två rader långa "spikar" som löpte längs nacken. Vad dessa
användes till är ett mysterium. Kanske var de täckta av skinn och
bildade då ett segel, som fick djuret att se större ut -ännu ett
sätt att försvara sig på.
-
[aggu-STI-nija] "Agustin (Martinellis) upptäckt" Längd:
15-20m
Tid: Tidig krita Plats: Argentina (Sydamerika) Än så länge vet
vi inte så mycket om denna dinosaurie. Den tillhörde gruppen
sauropoder och troligen en familj som heter Titanosaurider. Dessa
dinosaurier var otroligt stora, tunga, lång- halsade och
långsvansade växtätare, som hade hårda benplattor i skinnet. Det
här var för att skydda sig mot köttätare. Inga andra sauropoder än
Titanosauriderna var bepansrade på det här sättet. Agustinia hade
rader av långa taggar någonstans på kroppen, troligen på ryggen.
Det är möjligt att några taggar också satt på svansen, så att
Agustinia kunde vifta den mot närgångna köttätare. Allt det här är
bara gissningar. När man hittar mer fossil kanske sanningen kommer
fram.
Agustinia
-
Sauroposeidon
-
[SAU-ro-påss-EJ-dånn] "Ödle-Poseidon"
Längd: 30 m Tid: Mellersta krita Plats: Nordamerika
Sauroposeidon har fått sitt namn efter den grekiska guden Poseidon,
som var herre över haven och jordbävningarna. Det kan nämligen inte
vara svårt att tänka sig hur marken skakade när denna bjässe kom
gående. Man har inte hittat alla skelettdelar ännu, men det verkar
som om Sauroposeidon kan vara den största dinosaurie som levat. Den
hade iallafall den längsta halsen. Några av halskotorna är så stora
att de ser mer ut som trädstubbar. Sauroposeidon är släkt med
Brachiosaurus, och såg ungefär likadan ut. Brachiosaurerna var alla
växtätare, med korta bakben och längre framben. De gick inte
framåtlutade, som de flesta dinosaurier, utan hade raka halsar som
sköt rätt upp i luften. Sauroposeidon måste ha ätit otroligt mycket
varje dag. Fossilen hittades i vad som under Krita var ett
floddelta. Här fanns en mängd olika växter, och flera arter av
dinosaurier levde sida vid sida.
-
[RÄBB-ash-i-SAU-russ] "Rebbachi-ödla"
Längd: 20 m Tid: Sen jura Plats: Marocko (Afrika) Rebbachisaurus
har döpts efter Rebbachi-folket, som bor där fossilet hittades.
Rebbachisaurus var en djurart som försvann eftersom den inte
passade in någonstans. Sånt händer ibland, då det finns andra arter
som konkurrerar om samma livsutrymme. Rebbachisaurus närmaste
släkting var en annan jättedinosaurie, Diplodocus. Diplodocus var
mycket vanligare och levde i samma områden som Rebbachisaurus. Det
verkar också som om Rebbachisaurus äggskal blivit tunnare
efterhand, och då kläcks till slut inga ungar. Det kan bero på att
födan -alltså näringen- har minskat. Rebbachisaurus hade ett segel
på ryggen som forskarna är lite fundersamma över. Man vet helt
enkelt inte vad det använts till. Allt eftersom kommer forskarna på
att allt fler dinosaurier hade segel eller taggar på ryggen, precis
som många nutida ödlar. Det är möjligt att sådana prydnader var
väldigt färgstarka och användes för att signalera till andra
dinosaurier. Rebb- achisaurus hade en ganska kort hals jämfört med
andra i samma släkte. Svansen var dock mycket lång och användes som
en piska mot närgågna rovdjur.
Rebbachisaurus
-
Cetiosaurus
-
[SE-tio-SAU-rus] "Valödla"
Längd: 18 m
Tid: Mellersta jura Plats: Europa (England), Afrika (Marocko)
Det här var en av de tidiga sauropoderna och den första som
forskarna hittade. Först trodde man att det handlade om ett
jättestort vattendjur, men snart kom det fram att den hade fötter.
Man ville gärna tro förr i världen att sauropoderna var för tunga
för att kunna röra sig på land. Därför ser man ofta gamla bilder
där sauropoder betar under vatten. Det finns egentligen inga bevis
för detta. Cetiosaurus var helt anpassad för att beta från träd och
andra höga växter. Dess ben och ryggkotor var helt solida. Därför
vägde den mer än senare sauropoder av samma storlek, vars ben var
ihåliga.
-
[SHU-no-SAU-rus] "Shu-ödla"
Längd: 12 m Tid: Mellersta jura Plats: Asien (Kina) Shunosaurus
har fått sitt namn efter ett gammalt kinesiskt kungarike; Shu. Den
tros vara en nära släkting till Cetiosaurus, men huvudet såg lite
annorlunda ut. Den hade också en ovanlig försvarsmetod mot rovdjur.
Längst ut på svansen satt en klubba av ben, med två rader av vassa
taggar. Senare sauropoder utvecklade istället långa piskliknande
svanstippar som försvar.
Shunosaurus
-
Camarosaurus
-
[KA-maro-SAU-rus] "Kammarödla"
Längd: 18 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika Camarosaurus var
något större än Cetiosaurus, men den var lättare och smidigare. Den
hade en helt annan kroppsbyggnad. Ryggen sluttade mer och halsen
var längre och rörligare. Skallen var stor och kort. Längst upp på
huvudet fanns ett par mycket stora näsöppningar. Det finns likheter
mellan dessa och en elefantskalle. Därför finns det forskare som
tror att Camarosaurus hade snabel. Det kan hända att den kunde
pressa luft genom bihålorna och få fram ljud som liknar valarnas
sjungande. Camarosaurus var ganska vanlig. Man har hittat fossil
efter ungar, och också efter skadade djur, som visar att köttätaren
Allosaurus var dess värsta fiende.
-
[BRACK-io-SAU-rus] "Armödla"
Längd: 23 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika, Afrika (Tanzania)
Brachiosaurus var snarlik Camarosaurus, men var ännu större och
hade en ännu mer sluttande rygg. Mer än något annat modernt djur
liknade den giraffen, och levde troligen på samma sätt. Ett vuxet
djur vägde ungefär lika mycket som nutidens största djur, blåvalen
- som 20 elefanter, eller mer. Brachiosaurus skalle har varit
föremål för mycket bråk forskare emellan. Eftersom näsborrarna
sitter allra högst upp på huvudet trodde man först att de fungerade
som snorklar när djuret rörde sig i vatten. Nu vet man att
Brachiosaurus var ett landdjur, och då blir näsborrarnas plats ett
mysterium.
Brachiosaurus
-
Ultrasaurus
-
[UL-tra-SAU-rus] "Ultraödla"
Längd: 30 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika (USA) Det här är
kanske den tyngsta, största dinosaurie som någonsin levat. Den var
släkt med Brachiosaurus. Ultrasaurus är bara känd från ett fåtal
ben, och med hjälp av dessa har forskarna lyckats beräkna hur
djuret såg ut. Det var ett imponerande vidunder. Huvudet längst ut
på den kraftiga halsen svävade runt 18 m över marken. Dessutom
levde de i flockar. Det måste ha känts som en jordbävning, då en
hel grupp Ultrasaurus var på vandring. De hade troligen väldigt få
fiender.
-
[a-PAT-o-SAU-rus] "Lurig ödla"
Längd: 21 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika Det här är en av de
mest berömda dinosaurierna. Den var länge känd som Brontosaurus
("åsködla"), eftersom man trodde att marken skakade och dundrade
när den gick. Detta var säkert sant, men på senare år upptäckte man
att ett tidigare hittat fossil döpt till Apatosaurus egentligen
tillhörde Brontosaurus. Därför fick man byta namn till Apatosaurus.
Trots sin storlek var Apatosaurus mycket rörlig. Man vet att den
färdades i stora flockar, och ibland till och med galopperade fram.
Denna jätte hade längre bakben än framben. Det betyder att den
kunde resa sig upp på bakbenen. Troligen gjorde den så för att
försvara sig. Då ett rovdjur anföll väntade Apatosauren till
fienden var alldeles nära inpå. Sedan reste sig den upp på bakbenen
och föll helt enkelt ner på köttätaren och krossade den. En annan
försvarsmetod var att piska med den långa, hårda svansen.
Apatosaurus hade en lång klo på sin "tumme". Riktigt vad den
användes till vet man inte, men sauropodernas förfäder,
prosauropoderna, hade sådana.
Apatosaurus
-
Diplodocus
-
[dip-LO-docus] "Dubbel balk"
Längd: 27 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika (USA) Diplodocus
har liknats vid en gående bro. Den var lika lång som till exempel
Brachiosaurus, men var mycket lättare. Benen var smalare än på de
flesta sauropoder. De behövde inte vara kraftigare, eftersom
kroppen inte var så stor. Den har flera likheter med sin närmaste
släkting Apatosaurus, och levde troligen på samma sätt. Diplodocus
hals var längre för att kunna nå ännu högre upp. Det var även
svansen för att hålla köttätarna längre från kroppen. Huvudet var
ungefär lika stort som på en häst.
-
[ma-MEN-chi-SAU-rus] "Mamenchi-ödla"
Längd: 22 m Tid: Sen jura Plats: Asien (Kina) Denna släkting
till Diplodocus var kortare, men hade den längsta halsen av alla
dinosaurier. Den skulle lätt ha kunnat kika in genom ett fönster på
fjärde våningen. Den har fått sitt namn efter platsen Mamenchi i
Kina, där det första fossilet hittades. Den är den största
dinosaurie som funnits i Kina. Benen och kroppen var ännu slankare
än på Diplodocus. Det verkar som att Mamenchisaurus var ett smidigt
och lättrörligt djur. Brachiosaurierna blev större och tyngre för
att skydda sig mot rovdjur. Diplodociderna blev i stället smalare
och snabbare.
Mamenchisaurus
-
Saltasaurus
-
[SAL-ta-SAU-rus] "Salta-ödla"
Längd: 12 m Tid: Sen krita Plats: Sydamerika (Argentina) Denna
ovanliga sauropod har fått sitt namn efter den plats i Argentina
där man hittade dess fossil. Saltasaurus är speciell på flera sätt.
Den var en av de sista i sitt släkte och hade faktiskt krympt lite
i storlek. Den hade också ett benigt ryggpansar. Många köttätare
kastade sig upp på sauropodernas ryggar för att kunna bita sig fast
där. De fick inget grepp om Saltasaurus, eftersom den var skyddad
av sin sköld. Det var kanske just därför den klarat sig så
länge.
Carnosaurier Det här är det lite gammalmodiga namnet på de stora
köttätande dinosaurierna inom ordningen theropoda
("djurfötter"). Ordet carnosauria betyder just "köttödlor".
Man brukar dela upp theropoda i underordningen
ceratosauria, som hade böjliga svansar, och tetanurae, som hade
styva svansar. Man brukar också placera de mindre köttätarna som
coelurosauria, dromaeosauria och ornithomimosauria i tetanurae. Men
vi har låtit dessa stå för sig själva, för att ni lättare ska kunna
se
vad som skiljer dem åt.
-
Giganotosaurus
-
[gi-GANN-åttå-SAU-russ] "Jätte-söder-ödla"
Längd: 8-14 m Tid: Sen krita Plats: Argentina (Sydamerika)
Giganotosaurus är den senaste hittade största rovdinosaurien som
fått namn. Den var 152 cm längre än den längsta Tyrannosaurie man
upptäckt. Den tillhörde släktet Carcharodontosauridae och har
troligen ännu större släktingar. Man har hittat benrester efter
andra Carcharodontosaurier, men man vet ännu inte riktigt hur långa
dessa djur kunde vara och de har heller inte fått sina
vetenskapliga namn.
-
[KARR-karro-DÅNN-tå-sau-russ] "Hajtands-ödla"
Längd: 8-14 m
Tid: Sen krita Plats: Afrika Tyrannosaurus Rex hade länge titeln
som det största landlevande rovdjur som funnits, men på senare år
har man hittat rester efter dinosaurier som börjar utmana "kungen".
Carcharodontosaurus var en jättelik köttätare som mycket väl kunde
ha blivit större än Tyrannosaurus Rex. Huvudet och tänderna var
till exempel större. Det är ovanligt att flera stora rovdjur
utvecklas samtidigt, eftersom de alla måste kämpa om maten för att
överleva. Carcharodontosaurus levde i Afrika, och behövde därför
inte konkurrera med Tyrannosaurus Rex, eftersom den fanns i
Nordamerika. Carcharodontosaurus hade kraftigare framben än
Tyrannosaurus Rex. Den hade också tre fingrar till skillnad mot
tyrannosauriens två, vilket gjorde att den lättare kunde gripa om
saker.
Carcharodontosaurus
-
Cryolophosaurus
-
[kry-å-låffå-SAU-russ] "Frusen kam-ödla"
Längd: 6 m Tid: Tidig jura Plats: Antarktis Cryolophosaurus är
den äldsta kända carnosaurien. Under dinosauriernas tidsålder var
Antark- tis (alltså sydpolen) inte täckt med is, utan hade lummiga
djungler. Enda skillnaden mot resten av världen var att Antarktis
hade årstider. När vintern kom och det blev kallare verkar
dinosaurierna ha gått i ide, precis som många däggdjur gör.
Cryolophosaurus jagade andra, mindre dinosaurier i den antarktiska
djungeln. Det första skelettet upptäcktes 1994. Forskarna
förvånades över den stora benkammen som stack upp över ögonen.
Troligen var den mycket färggrann och användes vid strider om revir
och honor. Istället för att slåss på allvar visade dinosaurierna
upp sina kammar mot varandra, den som hade störst och vackrast
vann. Innan Cryolophosaurus fått sitt vetenskapliga namn kallades
den för "Elvisaurus". Man tyckte att den hade lika häftig "frisyr"
som rocklegenden Elvis Presley
-
[GÅRR-go-SAU-russ] "Gorgon-ödla"
Längd: 8 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika Gorgosaurus var en
mindre släkting till Tyrannosaurus Rex. Den har en lite ovanlig
historia som fossil. När man först hittade benen 1914 döptes djuret
till Gorgosaurus, efter gorgo- nerna -mytologiska monster som var
så fruktansvärda att man förvandlades till sten om man såg på dem.
Forskarna tittade på tänderna och klorna och kunde konstatera att
den här dinosaurien verkligen måste ha satt skräck i andra djur.
Gorgosaurus var alltså ett mycket passande namn. Senare visade det
sig att Gorgosaurus skelett var det samma som en annan köttätare
-Albertasaurus. Alltså fick man plocka bort Gorgosaurus ur
historieböckerna. Men bara för några år sedan gjorde forskarna nya
undersökningar, som visade att Albertasaurus och Gorgosaurus
faktiskt är två olika djur. Gorgosaurus är alltså en dinosaurie som
gjorde "comeback". Liksom de flesta andra stora köttätare levde och
jagade troligen Gorgosaurus i par. De hade bara två-tre ungar, som
de tog väl hand om.
Gorgosaurus
-
Coelphysis
-
[SE-lo-FY-sis] "Ihålig form"
Längd: 3 m Tid: Sen trias Plats: Nordamerika (USA) Det här är en
av de bäst kända av de tidiga dinosaurierna. Man tror att det är ur
detta djur som alla andra köttätande dinosaurierna utvecklats. Från
början trodde man att den tillhörde infraordningen coelurosauria,
eftersom den liknade dessa djur väldigt mycket. Nu gissar man att
den tillhörde infraordningen ceratosauria, eftersom den var så
tidig, och för att ceratosaurierna kom precis efter. Man har hittat
mycket fossil efter Coelophysis, och därför vet man ganska väl hur
den levde. Ett av de mer ovanliga fynden gjordes på 1940-talet i
New Mexico, USA. Paleontologer hittade hundratals
coelophysisskelett i öknen. Man tror att de dött i en flodvåg, då
det regnat väldigt mycket. Fossilen visar att de levde i mycket
stora flockar. Det här är ovanligt för köttätande djur. Coelophysis
namn anspelar på skelettet i bakbenen, som var ihåligt. Precis så
ser benen ut på en fågel. Trots att Coelophysis var hela tre meter
lång, var själva kroppen inte större än på en kalkon. Man vet att
den jagade i flock, så att den kunde anfalla mycket större djur. På
vissa exemplar av Coelophysis har man hittat små skelett av samma
art i magen. Detta betyder att vuxna djur kunde äta yngre
Coelophysis, om de inte hittade någon annan mat.
-
[di-LO-fo-SAU-rus] "Tvåkamsödla"
Längd: 6 m Tid: Tidig jura Plats: Nordamerika (USA)
Dilophosaurus var en av de första riktigt stora köttätande
dinosaurierna. Den tillhörde infraordningen ceratosauria. Med sin
långa svans liknar den sin tidiga släkting Coelophysis lite.
Dilophosaurus var det största rovdjuret under sin tid. Den hade
kraftiga bakben och man tror att den var en mycket snabb löpare.
Käkarna var inte så starka och inte gjorda för att bita ihjäl ett
byte. Det är troligare att den rev ihjäl sina offer med sina
kraftiga klor. Dilophosaurus hade två konstiga kammar på huvudet.
De var ganska ömtåliga, så man vet inte riktigt vad de användes
till. Kanske var de till för att skicka signaler djuren emellan.
Det kan hända att dilophosaurierna löste bråk genom att visa upp
sina kammar istället för att slåss. Den med den ståtligaste
huvudprydnaden vann. Det finns nutida djur som gör så.
Dilophosaurus
-
Ceratosaurus
-
[se-RA-to-SAU-rus] "Behornad ödla"
Längd: 6 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika, Afrika (Tanzania)
Ceratosaurus var lika lång som Dilophosaurus, men mycket tyngre och
på alla sätt större. Den var den första riktiga carnosauren. Till
skillnad från sina mindre släktingar hade den ett stort huvud med
käkar kraftiga nog att bita ihjäl ett byte. På den korta nacken
satt muskler som skulle ge styrka åt käkarna. De kraftiga bakbenen
visar att den var en bra löpare, och det är möjligt att den trots
sin storlek kunde göra långa skutt. Ensamma ceratosaureir jagade
antagligen jämnstora växtätare som Stegosaurus. En grupp
ceratosaureir kunde säkert ha fällt så stora byten som de tunga
sauropoderna. Ceratosaurus levde samtidigt som Allosaurus, vilken
var en mer utvecklad köttätare. Det kan hända att Allosaurus till
slut trängde undan Ceratosaurus och tog dess plats. De horn
Ceratosaurus hade på nosen och vid ögonen var för trubbiga för att
kunna göra någon skada. Det är möjligt att hannarna stötte huvudena
mot varandra eller bara visade upp hornen, då de stred om honor
under parningen.
-
[ME-galo-SAU-rus] "Stor ödla"
Längd: 9 m Tid: Mellersta jura Plats: Europa (England) Det här
var en annan kraftfull köttätare från samma tid som Ceratosaurus.
Det är möjligt att den dök upp något tidigare. Familjen
megalosauridae är väldigt stor och svårplacerad, men man tror att
den hör till infraordningen ceratosauridae. Megalosaurus var den
första dinosaurie som beskrevs som en reptil. När man först hittade
ben efter dinosaurier trodde man att de tillhörde drakar och
jättar. 1824 hittades bl a en käke efter en Megalosaurus i
Oxfordshire, England. Då förstod forskarna att det handlade om en
reptil. Men man visste ännu inte att det handlade om dinosaurier,
och därför antog man att fossilet kom från en "stor ödla". Huvudet
var mycket stort på Megalosaurus, och de långa tänderna liknade de
knivar vi idag använder för att skära upp kött. Benen var mycket
starka för att kunna driva den tunga kroppen framåt när djuret
sprang. Man tror att Megalosaurus vägde runt 1 ton.
Megalosaurus
-
Allosaurus
-
[ALL-o-SAU-rus] "Annan ödla"
Längd: 11 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika Det här var
juraperiodens mest effektiva rovdjur. Det var också den största
köttätande dinosaurien tills Tyrannosaurus dök upp 50 miljoner år
senare. Allosaurus tillhörde infraordningen tetanurae, och hade en
styvare svans än ceratosaurierna. Detta hjälpte till att hålla
balansen när djuret sprang. Man vet att det var ganska gott om
Allosaurus, för forskarna har hittat mycket fossil. De jättelika
sauropoderna var vanliga bytesdjur för dessa stora köttätare.
allosaurierna levde och jagade i flockar, ungefär som vår tids
lejon. Det kan därför hända att de drev ihop stora hjordar
bytesdjur, istället för att jaga dem ett och ett, som carnosaurier
gjort tidigare. Det är också troligt att de valde ut gamla eller
sjuka djur som byten. Så gör även köttätande däggdjur.
-
[KAR-no-TAU-rus] "Köttätande tjur"
Längd: 7 m Tid: Tidig krita Plats: Sydamerika (Argentina) Det
här är en av de stora köttätande dinosaurier man hittat på senare
tid. 1985 namngav en argentinsk paleontolog ett fossil som inte
liknade något annat. På grund av hornen på huvudet fick djuret
namnet "köttätande tjur". Just skallen är konstig på andra sätt.
Den är alldeles hoptryckt och ögonen mycket små. Frambenen är
alldeles för korta för att ha kunnat användas till något. En del av
ryggkotorna har också märkliga utväxter man inte kunnat förklara.
Det är därför svårt att placera in Carnotaurus i någon speciell
grupp. Man gissar att den är släkt med ceratosaurierna. Den
viktigaste fossilen efter Carnotaurus är ändå avtryck efter
skinnet. Vi vet alltså mer om hur Carnotaurus såg ut än någon av de
andra köttätande dinosaurierna! Eftersom frambenen var oanvändbara
tror man att Carnotaurus sprang ifatt sina byten och bet sig fast i
dem. Efter att ha tvingat ner sitt offer på marken med hjälp av
starka nackmuskler, höll den ner "maten" med sina kraftiga bakben.
Man vet inte om Carnotaurus jagade i flock.
Carnotaurus
-
Baryonyx
-
[BAR-y-ON-yx] "Tung klo"
Längd: 10,5 m Tid: Tidig krita Plats: Europa (England), Afrika
(Niger) 1983 hittades i Surrey, England en 30 cm lång tumklo av
fossilsamlaren William Walker. När paleontologer från British
Museum kom dit hittade de nästan resten av hela skelettet. Det
visade sig tillhöra en hittills okänd art köttätande dinosaurier.
Man har senare hittat fossil i Afrika som visar att den kanske
funnits där också. Baryonyx ser så ovanlig ut att det är svårt att
hitta släktingar. Vissa paleontologer menar att den är släkt med
Spinosaurus. Baryonyx hade en märklig långsmal skalle som liknar
krokodilens. Det är mycket troligt att denna köttätare bara åt fisk
som den jagade vid strandkanten. Både många fåglar och vissa
björnar jagar på det här sättet. Den hade också bra gripklor på
frambenen, som den kunde grabba tag i sina byten med. Det kan också
hända att Baryonyx använde sin långa nos till att gräva långt in i
kadaver av döda djur den hittade.
-
[SPI-no-SAU-rus] "Taggödla"
Längd: Upp till 18 m
Tid: Sen krita Plats: Afrika (Egypten, Niger) När Spinosaurus
hittades 1912 gjorde den sensation. Det visade sig att den haft ett
högt segel på ryggen, troligen för att med hjälp av solvärme kunna
kontrollera sin kroppstemperatur. På morgonen fick dinosaurierna
antagligen ta hjälp av den stigande solen för att få upp energin i
kroppen. Så får många andra reptiler göra. Blodkärlen i Spinosaurus
segel fångade upp värmen och gjorde att dessa djur kom igång
tidigare på dagen än andra. Spinosaurus är troligen den största
köttätare som någonsin funnits. Huvudet var också något mer likt
krokodilens. Detta kan betyda att Spinosaurus åt fisk. Men detta
räckte inte för att föda ett så stort djur. Den måste ha jagat
andra byten också. Tyvärr finns inte fossilen efter Spinosaurus
kvar. De förstördes under andra världskriget, då ett bombplan
sprängde det tyska museum där de förvarades.
Spinosaurus
-
Dryptosaurus
-
[DRYP-to-SAU-rus] "Ödlan som sårar"
Längd: 5,5 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA) Det här är
en märklig köttätare, som man inte riktigt vet var den hör hemma.
Man brukar istället placera den i en alldeles egen infraordning;
dryptosauridae. Först kallades den Lealaps, men eftersom det namnet
redan getts till en spindelart döpte man om den till Dryptosaurus.
Dryptosaurus liknar Tyrannosaurus, men är mycket mindre. Den har
också mer utvecklade armar. De fruktansvärda klorna på bakbenen
visar att den var en effektiv jägare. Fossilfynd verkar peka på att
den mest jagade hadrosaurier, och då i flock eller i par.
-
[mega-RAPP-tårr] "Största rövaren"
Längd: 8 m Tid: Sen Krita Plats: Sydamerika (Argentina)
Megaraptor troddes länge vara en dromaeosaurie, alltså släkt med
Velociraptor. Nu tror forskarna att den snarare är släkt med
Allosaurus. Först hittade man bara en jättelik klo, 40 cm lång. Den
liknade en Velociraptorklo så mycket att forskarna utgick från att
klon suttit på dinosauriens fot. När man senare hittade benen efter
ett framben insåg man att klon faktiskt suttit på dinosauriens
hand. Man vet alltså inte så mycket om Megaraptor, förutom att den
borde ha varit en köttätare och en ganska fruktansvärd sådan.
Megaraptors klo kan vara ett av de värsta vapnen under
dinosauriernas tid.
Megaraptor
-
Tyrannosaurus rex
-
[ty-RAN-o-SAU-rus] "Tyrannödlornas kung"
Längd: X m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA, Kanada),
Asien Tyrannosaurus var den sista och största av rovdinosaurierna
att utvecklas. Det är svårt för oss att förstå vilket jättemonster
det här var. Har man haft tur att stå bredvid ett skelett på ett
museum är det förstås en annan sak. Huvudet var så stort att ett
barn skulle kunna krypa in i dess gap. Tänderna var knivskarpa och
stora som bananer. De mycket kraftfulla benen kunde ge den
springande tyrannosaurien fart nog att hinna upp de flesta byten i
samma storlek. Ändå gissar man att hela djuret vägde så mycket som
6,5 ton. Ni kan ju tänka er oväsendet och hur jorden skakade när en
rasande Tyrannosaurus kom farande i ca 30 km/tim! Hur
tyrannosaurierna jagade är man inte riktigt på det klara med. Det
fanns flera olika sorter inom familjen tyrannosauridae. Den
nordamerikanska Tyrannosaurus rex var en av de största och jagade
kanske ensam eller i par. Alioramus från Mongoliet bara var 6 m och
slöt sig troligen samman i flockar. Ögonen på tyrannosaurierna är
vända framåt istället för åt sidan, som på andra rovdinosaurier.
Detta betyder att de lättare kunde bedöma avståndet till ett
bytesdjur. De underligt korta frambenen har satt myror i huvudet på
paleontologerna. Man undrar om de kunde ha varit till någon nytta
vid jakten. De är trots sin litenhet mycket muskulösa, och kan ha
använts till att skjuta ifrån när djuret reste sig från marken.
Vissa forskare vill hellre tro att tyrannosaurierna var för stora
för att jaga, och var asätare istället.
Ornithomimosaurier Namnet på familjen ornithomimosaurier
betyder
"fågelhärmare", och det är inte svårt att förstå när man ser
dem. De var stora, men viga köttätare som var nära släkt
med coelurosaurierna.
Precis som moderna strutsar var de snabba, kraftfulla löpare.
Det lilla huvudet satt på en lång, slank hals. De
saknade tänder, men hade starka näbbar. Frambenen var väl
utvecklade och de kunde säkert gripa om mycket små saker.
Den långa svansen användes som stöd när de sprang.
Ornithomimosaurierna var de snabbaste av alla dinosaurier.
De saknade försvarsvapen, så de var tvungna att kunna springa
ifrån en fiende. När de kom upp i full fart sprang de
troligen fortare än en häst, men hade svårt att väja.
-
Elaphrosaurus
-
[e-LAF-ro-SAU-rus] "Lätt ödla"
Längd: 3,5 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika (Kanada) Det är
möjligt att det här djuret är förfadern till alla
ornithomimosaurier. Man har inte hittat skallen, men resten av
kroppen är mycket lik senare djur av det här släktet. Man kan inte
avgöra vad Elaphrosaurus åt. Den verkar vara ett rovdjur och då kan
det hända att den hade vassa tänder, till skillnad från sina
släktingar.
-
[STRUT-io-MI-mus] "Strutshärmare"
Längd: 3,5 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika Det här är den
ornithomimosaurie man vet mest om. Det är en av de få dinosaurier
man hittat ett helt skelett av. Dess huvud var litet men ögonen
stora. Detta betyder att den kunde se både byten och rovdjur på
långt håll. Den hade långa armar med tre fingrar. Den saknade något
som liknar tummar, så det är svårt att säga hur bra den kunde gripa
om saker. Man antar att den levde i mindre flockar. Fossil visar
att de lade sina ägg i små gropar i sanden.
Struthiomimus
-
Ornithomimus
-
[or-NI-to-MI-mus] "Fågelhärmare"
Längd: 3,5 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada, USA)
Ornithomimus påminner mycket om sin släkting Struthiomimus, men
hade smalare armar och längre svans. Svansen utgjorde faktiskt mer
än halva dess längd. Vissa forskare tror att Ornithomimus hade
hornliknande utväxter på nosen, men detta vet man inte säkert.
-
[GALL-i-MI-mus] "Hönsfågelhärmare"
Längd: 5 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Det här var
den största av de ornithomimosaurier man känner till. Dess huvud
var något längre än på sina släktingar. Gallimimus hade ganska små
och svaga framben. De var troligen inte gjorda för att gripa saker.
Händerna kanske användes för att gräva med. Vissa forskare tror
nämligen att Gallimimus livnärde sig på ägg ibland. De tynande
frambenen kanske skulle försvunnit helt och gett upphov till ett
nytt djur, om inte dinosaurierna dött ut i slutet på
krit-perioden.
Gallimimus
-
Avimimus
-
[A-vi-MI-mus] "Fågelhärmare"
Längd: 1,5 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Det här är
en ovanlig liten dinosaurie, som många forskare vill placera in i
en alldeles egen familj. Vissa paleontologer tror att den hade
fjädrar som Archeopteryx, och att den till och med var änu mer
fågellik än den. Till det yttre liknar den ornithomimosaurierna
mycket, men huvudet är kortare och likt en papegojas. Armarna var
starka och kan ha räckt till för att lyfta en fjäderklädd Avimimus
från marken. Den var troligen köttätare och jagade genom buskar
efter mindre byten.
-
[O-vi-RAP-tor] "Äggtjuv"
Längd: 1,8 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Först
trodde forskarna att Oviraptor var en ornithomimosaurie, men nu
placerar man in den i en alldeles egen familj. Det fanns nämligen
flera skillnader.
Bland annat var fingrarna bättre utvecklade och skallen hade en
helt annorlunda form. Man gissar att den åt ägg från andra
dinosaurier. Man vet dock att den var själv en god förälder och
vaktade noga äggen tills de kläcktes. Man har hittat
oviraptor-fossil som visar att en hona inte lämnat boet fast hon
långsamt begravdes i en sandstorm. Dess starka bakben visar att den
var en mycket snabb löpare.
Oviraptor
-
Deinocheirus
-
[DI-no-KEJ-rus] "Förskräcklig hand" Tid: Sen krita Plats: Asien
(Mongoliet) Deinocheirus är bara känd från ett par skräckinjagande
jättearmar. Hur resten av djuret såg ut vet man inte, men man antar
att de tillhört en enorm ornithomimosaurie. Armarna är 2,6 m långa.
Det skulle betyda att resten av djuret kunde varit runt 12 m,
alltså lika långt som den fruktade Tyrannosaurus.
Dromaeosaurier
Familjen dromaeosaurier var små till medelstora rovdjur som dök
upp under krit-perioden. De var antagligen de mest effektiva jägare
som någonsin
funnits.
De var snabba, starka och otroligt viga. De är mest kända för
den jättelika och rakbladsvassa klo de hade
på sin ena tå. Med hjälp av denna kunde de anfalla ganska stora
djur, riva dem och låta dem blöda till
döds innan de gick fram för att äta.
Deras hjärnor var ovanligt stora i jämförelse med andra
rovdinosaurier. Detta visar att de också måste
varit bland de mest intelligenta av dinosaurier. De hade säkert
nytta av detta vid jakt. Man tror till
exempel att några i en flock kan ha drivit bytesdjur mot en
plats där andra dromaeosaurier låg i ett
bakhåll.
-
Deinonychus
-
[dej-NO-nyckus] "Förskräcklig klo"
Längd: 2,5-4 m Tid: Tidig krita Plats: Nordamerika (USA) Det här
var en av de största dromaeosaurierna. Trots att den var mindre än
rovdjur som till exempel Allosaurus, kunde den vara en minst lika
stor slagskämpe. Den hade ett stort huvud med kraftiga käkar. De
trefingrade händerna verkar ha varit mycket rörliga, och användes
kanske för att hålla i maten när den åt. Svansen var mycket styv,
och kan ha hjälpt djuret att svänga snabbt när det sprang.
-
[uta-RAPP-torr] "Rövare från Utah"
Längd: 5-7 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika Utahraptor har
fått namn efter den delstat där det första fossilet hittades. Den
är nära släkt med den mer kända Velociraptor, och såg ungefär
likadan ut. Den hade styv svans som troligen användes till att
balansera kroppen när den sprang. På varje fot satt en jätteklo som
användes till att hugga och slita med. Munnen var förstås full med
vassa tänder. Utahraptor hade välutvecklade framben och kunde
troligen kunde gripa med "händerna". Utahraptor var den största av
alla dromeosaurier man hittat. Man hittade det första fossilet just
när regissören Steven Spielberg skulle börja spela in "Jurassic
Park". Det fullständiga namnet blev därför "Utahraptor
spielbergi".
Utahraptor
-
Dromaeosaurus
-
[DRO-meo-SAU-rus] "Springande ödla"
Längd: 1,8 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA, Kanada) Som
dess namn antyder var den här köttätaren en mycket snabb löpare.
Benen var också kraftiga nog för att klara stora språng, kanske upp
på ryggen på bytesdjur. Det finns bara ett fossil av Dromaeosaurus,
så man vet inte så mycket om den. Huvudet var något smalare än på
Deinonychus.
-
[SAUR-ornito-I-des] "Fågellik ödla"
Längd: 2 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Den här lätta
köttätaren hade ett väl utvecklat synsystem, ganska likt
människans. Den hade mycket smala ben och smal svans. Huvudet var
långt och ögonen stora. Kanske den bara jagade på natten. Frambenen
med sina långa fingrar var väl anpassade för att gripa och lyfta
föremål.
Saurornithoides
-
Velociraptor
-
[vel-O-ci-RAP-tor] "Snabb rövare"
Längd: 1,8 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet)
Velociraptor hade många yttre likheter med den lilla köttätaren
Archeopteryx, som var fjäderklädd. Vissa forskare tror att också
Velociraptor hade fjädrar, men det finns inga bevis på detta. Den
hade ganska långa och rörliga armar. Huvudet var långsmalt och
trubbigt. Tänderna var mycket smala och gjorda för att skära, inte
att tugga. Troligen bet den av stora stycke kött och svalde dem
hela. Det finns ett berömt fossil från Gobiöknen som visar en
Velociraptor hopslingrad med växtätaren Protoceratops. De bägge
djuren har kämpat till döds och sedan blivit begravda i sanden.
-
[TRO-o-don] "Sårande tand"
Längd: 2,4 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada, USA)
Troodon hade den största hjärnan av alla dinosaurier i förhållande
till sin storlek. Den bör därför också ha varit den smartaste.
Många forskare vill placera Troodon i en alldeles egen familj. Det
finns nämligen mycket som skiljer den från andra dromaeosaurier.
Den skärande klon var mindre än på liknande djur, och satt högre
upp. Ögonen var mycket större och tyder på en mycket god syn, både
på dagen och natten. Den hade mycket slanka fingrar. Det kan hända
att det här djuret utvecklats ur dromaeosaurierna.
Troodon
-
Therozinosaurier Det här är en konstig och svårbestämd grupp
dinosaurier. De liknade de växtätande prosauropoderna, men var
köttätare.
Therizinosaurierna hade långa halsar med spetsiga
huvuden. De smala tänderna kan ha använts till att bita av sega
växter, men många forskare tror att de istället fångade och åt
fisk. De stora, armliknande frambenen
och de långa klorna tycks peka på detta.
Therizinosaurierna kanske gick i grunda vatten och slog fisk,
som nutidens björnar.
Den här dinosauriegruppen kallades först Segnosaurier
men döptes om efter det största djuret Therizinosaurus.
-
[SEG-no-SAU-rus] "Långsam ödla"
Längd: 6-9 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Segnosaurus
gick antagligen på alla fyra för det mesta, men bakbenen var starka
och kunde lätt resa djuret upp. Namnet "långsam ödla" stämmer nog
inte. Segnosaurus kunde antagligen springa ganska fort om det
behövdes. Det finns vissa forskare som tror att den även var en god
simmare. Man vet att den rörde sig runt sjöar och i andra
våtmarker.
Segnasaurus
-
Erlikosaurus
-
[ER-liko-SAU-rus] "Erliks ödla"
Längd: 6 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Det här
djuret var något mindre och slankare än Segnosaurus. Dess mun var
tandlös och formad som en hård näbb. Troligen åt den bara växter.
Klorna är lika grova och långa som dess släktings, men de kan ha
använts till att gräva fram rötter med. Den har fått sin namn från
Erlik, en demon ur mongolisk mytologi.
-
[TE-ri-SI-no-SAU-rus] "Skärödla"
Längd: 8-11 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) När man
hittade de första benen efter Therizinosaurus trodde man att benen
kom från en havslevande sköldpadda. De enda fynd man gjort är (än
så länge) ett par enorma armar och några revben. Väldigt länge
placerades Therizinosaurus i en egen grupp. Numera tror man att de
var släkt med Segnosaurus. Man vet mer om hur Segnosaurus såg ut
och har därför gett Therizinosaurus en liknande kroppsform. De
stora klorna är ett mysterium. Några forskare tror att dinosaurien
levde som nutida myrslokar och använde klorna för att gräva i
termitbon. Men andra forskare menar att ett så stort djur omöjligen
kunde leva bara på att äta insekter. Det är troligare att
Therizinosaurus klor kom till nytta vid försvar och då djuret skar
av stora klumpar löv från träden. Therizinosaurus avbildas ofta
pälsklädd eller täckt med fjädrar. Man gissar att dinosaurier som
levde inne i de mörka svala skogarna kunde skydda sina kroppar så
här. Ornithomimosauren Deinocheirus hade också jättelika klor och
levde i samma områden som Therizinosaurus. Inte heller Deinocheirus
utséende är känt. Det är mycket svårt att beräkna dess fulla
storlek.
Therizinosaurus
-
Stegosaurier Det här är en dinosauriefamilj man lätt känner
igen
från film, leksaker och mycket annat. Stegosaurierna var
kraftiga, bepansrade växtätare. De hade plattor och taggar på rygg
och svans, och
med dessa försvarade de sig mot närgångna rovdjur. De rörde sig
på alla fyra, men hade så
starka bakben, att de ibland kunde resa sig upp på bakbenen för
att beta från träd.
Den största stegosaurien blev 9 m lång. Trots detta hade ingen
av dem en hjärna mycket större än en hunds. De behövde därför ett
extra nervcentrum
vid höfterna, som kontrollerade bakdelen av kroppen. Ur den här
synvinkeln var de mer primitiva
än andra dinosaurier, och i början på krita dog de flesta
ut.
-
[ske-LI-do-SAU-rus] "Extremitetsödla"
Längd: 4 m Tid: Tidig jura Plats: Europa (England) Scelidosaurus
var förfadern till både stegosaurerna och de mer bepansrade
ankylosaurierna. Det var en långsam växtätare som litade på att
rovdjuren inte skulle kunna ta sig igenom dess taggiga
kroppspansar. Den hade kraftiga ben med stora fötter. Svansen var
stel och behövdes inte användas till så mycket. Huvudet slutade i
en fågelliknande näbb, som användes för att klippa av sega växter.
Längre bak i munnen satt breda tänder som kunde mala sönder maten.
Scelidosaurus ersattes under jura med de smidigare
stegosaurierna.
Scelidosaurus
-
Stegosaurus
-
[STE-go-SAU-rus] "Taködla"
Längd: 6-9 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika Detta var den
största kända stegosaurien. Längsmed ryggen gick två rader av
trekantiga plattor och på svansen satt två eller flera rader av
långa taggar. Då stegosaurien blev attackerad av en köttätare vände
den till baken och höll huvudet lågt. Den taggiga svansen piskades
sedan mot rovdjuret. Man har hittat skelett av köttätaren
Allosaurus som visar att stegosaurus-taggar trängt in i låret. Det
här var säkert ett effektivt försvar, men vad ryggplattorna använts
till vet man inte riktigt. Vissa forskare menar att plattorna stod
ut åt sidorna istället för rakt upp. Då ett rovdjur närmade sig
restes de upp för att få stegosaurien att se större ut. Eller också
restes de upp för att fånga värme från solen och ge energi åt
djuret.
-
[dacken-TRU-rus] "Spetsig svans" Längd: 4 m
Tid: Mellersta och sena jura Plats: Europa (England), Västeuropa
Den här stegosaurien levde som sina andra släktingar, men exakt hur
den såg ut vet man inte. Ibland avbildas den med både plattor och
spikar, ibland bara med spikar. Den hade längre framben och lägre
rygg än de flesta stegosaurier. Detta gjorde kanske Dacentrurus
till en bättre löpare.
Dacentrurus
-
Kentrosaurus
-
[KEN-tro-SAU-rus] "Spetsig ödla"
Längd: 3 m Tid: Sen jura Plats: Afrika (Tanzania) Kentrosaurus
var bara hälften så lång som sin släkting Stegosaurus, men liknade
den på många sätt. Huvudet var bara stort som på en schäferhund och
synen var kanske inte så god. Många paleontologer vill placera ett
par extra långa taggar strax över skuldrorna.
-
[lex I-vo SAU-rus] "Lexovi-ödla"
Längd: 5 m Tid: Mellersta jura Plats: Europa (England,
Frankrike) Det här var en av de första stegosaurierna som hittades.
Den påminde mycket om Kentrosaurus, men var något större. Den tycks
ha haft ett par extra långa taggar över höfterna. Dess namn kommer
från den forntida Lexovi-stammen i nordvästra Frankrike.
Lexivosaurus
-
Wuerhosaurus
-
[vu-Ä-ro-SAU-rus] "Wuerho-ödla"
Längd: 6 m Tid: Tidig krita Plats: Asien (Kina) Det här är en av
de sista stegosaurierna. Den liknar på många sätt sin jämnstora
släkting Stegosaurus, men ryggplattorna var rundare och mindre.
Tyvärr är fossilen sparsam och man får gissa sig till hur stora
delar av djuret såg ut.
Ankylosaurier Dessa stora, tunga växtätare var stridsvagnarna
bland
dinosaurierna. De utvecklades ur den primitiva Scelidosaurus,
och hade detta djurs korta, kraftiga ben.
Det fanns två grupper av ankylosaurier. Nodosaurierna
var slankare och hade spetsiga nosar. Deras svansar slutade i
smala spetsar.
Ankylosaurierna var tyngre bepansrade och hade
trubbiga huvuden. Längst ut på svansarna satt tunga klubbor av
ben. Dessa vapen svingades mot benen på
köttätare och kunde orsaka allvarliga skador.
Ankylosaurierna var nästan sårbara. Kanske kunde en köttätare få
sig ett skrovmål om de lyckades välta en
ankylosaurie på rygg. Buken var inte riktigt lika väl skyddad.
Ankylosaurierna levde i slutet på krit-
perioden.
-
Nodosaurus
-
[NO-do-SAU-rus] "Nodödla"
Längd: 5,5 m Tid: Mellersta krita Plats: Nordamerika (USA) Denna
tidiga nodosaurida ankylosaur hade ett mycket enkelt kroppspansar.
Den var täckt med små, beniga kulor i långa rader. Det var ett
tungt skydd och den behövde kraftiga ben som kunde bära upp
kroppen. Senare nodosaurida ankylosaurier hade ännu större
hornliknande utväxter.
-
[SAU-ro-PEL-ta] "Ödlesköld"
Längd: 7 m Tid: Tidig krita Plats: Nordamerika (USA) Sauropelta
var den största av nodosaurierna. Den hade en långsmal skalle täckt
med platta sköldar. Svansen var lång och kraftig. Längs halsen
stack flera stora taggar ut föt att skydda huvudet. Det finns flera
bra fossilfynd, som gör att man vet ganska mycket om Sauropeltas
levnadssätt. Det verkar som om de rörde sig i flockar, gärna i
sällskap av de stora sauropoderna.
Sauropelta
-
Edmontonia
-
[edmon-TÅ-nia] "Från Edmonton"
Längd: 6,6 m
Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA, Kanada) Det här var den
tyngst bepansrade nodosaurien. Höfterna var breda och kraftiga och
gjorde det svårt att vända djuret på rygg. Från skuldrorna och en
bit bakåt växte enorma taggar och skyddade nacken från anfall. De
fiender Edmontonia kämpade mot var Tyrannosaurus och dess
släktingar. Men mest skada gjorde nog edmontonia-hannar då de slogs
mot varandra om honor och revir. Den har fått sitt namn från den
plats i Kanada där man hittade det första fossilet.
-
[an-KY-lo SAU-rus] "Sammansvetsad ödla"
Längd: 7-11 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika Ankylosaurus var
den största medlemmen i sin familj. Den hade ett väl utvecklat
kroppspansar som täckte dess kropp från nos till svansklubba.
Riktigt hur plattor och spikar satt vet man inte, eftersom man bara
hittat ofullständiga fossil. Benen var mycket raka och var lika
långa. Det kan hända att den rörde sig framåt i långsam men jämn
takt.
Ankylosaurus
-
Euplocephalus
-
[eo-plo-SE-falus] "Välbepanrat huvud" Längd: 6 m
Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada, USA) Det här djuret
var mycket lik Ankylosaurus, men var något mindre. Den hade
dessutom flera trubbiga spikar på ryggen, inte helt olikt
nodosaurierna. Man vet att den hade mycket känsligt luktsinne, och
kände troligen vittring av köttätare på långt håll. Det här var
antagligen den vanligaste ankylosaurien av alla.
-
[TAR-kia] "Klipsk"
Längd: 8 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Tarchia är
den största ankylosaurien man hittat i Asien. Det är också
antagligen den tyngsta i hela sin familj. Den hade ett massivt
huvud med en ovanligt stor hjärna (därav dess namn). Den var mycket
bred över ryggen, men liknade i övrigt sina släktingar. Tarchia
levde i mycket torr terräng, och det måste ha varit svårt för den
att hitta mat. Troligen åt den mycket rötter.
Tarchia
-
Ceratopsier
Ceratopsierna var en av de dinosauriegrupper som utvecklades
sist. Den var också en av de vanligaste. De
flesta av dem gick på alla fyra och hade stora, behornade
huvuden. Käkarna var kraftiga och munnen tandlös och näbbliknande.
De åt sega och svårtuggade
växter som kottepalmer.
Som fäste åt de starka muskler som rörde käkarna och nacken,
hade ceratopsierna stora kragar av ben bakom
ögonen. Dessa kragar kunde säkert också vara ett effektivt skydd
mot rovdjur.
Man kan dela upp ceratopsierna i två grupper: de långkragade,
och de kortkragade. Framför allt var
ceratopsierna väldiga slagskämpar. De stångade sina motståndare
med enorm kraft, och rörde sig antagligen
framåt i samma korta galopp som våra tiders noshörningar.
Ceratopsierna levde tillsammans i stora flockar, och kunde ses beta
som stora kor under krita.
-
[si-TACK-o-SAU-rus] "Papegojödla"
Längd: 2 m Tid: Tidig krita Plats: Asien (Mongoliet, Kina,
Sibirien) Detta är den tidigaste kända ceratopsiern. Till skillnad
från de senare arterna gick Psittacosaurus både på alla fyra och på
bakbenen. Frambenen hade viss gripförmåga. Näbben på det runda
huvudet var mycket vass och käkarna starka. Som de flesta växtätare
rörde den sig i större flockar för att skydda ungarna.
Psittacosaurus
-
Protoceratops
-
[PRO-to-SE-ratops] "Första hornansiktet"
Längd: 1,8 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet) Det här var
en liten, primitiv ceratopsier som saknade horn. De flesta forskare
är övertygade om att det här är förfadern till alla senare
ceratopsier. Den är känd från fossil där man hittat förstenade ägg
i hela bon, så man vet rätt väl hur de levde. Tårna var som gjorda
för att gräva i torr och hård mark. Huvudet var tungt och benen och
ryggen därför kraftiga. Bettet var otroligt hårt och fick fungera
som försvar mot de mindre köttätare som jagade Protoceratops.
Protoceratops rörde sig i flockar, gärna i sällskap av de stora
sauropoderna.
-
[KAS-mo-SAU-rus] "Kluven ödla"
Längd: 5 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada)
Chasmosaurus tillhörde de långkragade ceratopsierna och hade ett
enormt huvud. I kragen fanns stora hål, för att minska vikten
något. Den hade som de flesta ceratopsier tre horn; ett på nosen
och två bakom ögonen.
Chasmosaurus
-
Anchiceratops
-
[AN-ki SE-ratops] "Nära hornansikte"
Längd: 6 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada) Denna
ceratopsier var mycket lik Chasmosaurus. Den var dock något större
och hade längre horn i pannan. Svansen var aningen kortare än vad
som var vanligt bland ceratopsier.
-
[a-RI-no-SE-ratops] "Noshornsansikte"
Längd: 6 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada)
Arrhinoceratops var nära släkt med Anciceratops, men hade kortare
krage. Man känner bara till ett fossil av detta djur. Från vad man
vet saknade den ceratopsiernas långa näshorn, och hade istället en
platt, benig klump.
Arrhinoceratops
-
Pentaceratops
-
[PEN-ta-SE-ratops] "Femhornsansikte"
Längd: 7,5 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA) Ännu en
långkragad ceratopsier som liknade Chasmosaurus. Den var större,
men hade mindre hål i kragen, och därför ett tyngre huvud. Förutom
de vanliga tre hornen på nosen och i pannan hade den också ett par
vassa spetsar vid kinderna. Dessa kunde ha använts som försvar, men
troligare i kamp mellan rivaliserande hannar.
-
[TOR-o SAU-rus] "Tjurödla" Längd: 7,5 m
Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA, Kanada) Torosaurus hade
det största huvudet av alla landdjur. Den var också längst av alla
långkragade ceratopsier. Den verkar ha varit ganska sällsynt om man
jämför med dess släktingar.
Torosaurus
-
Centrosaurus
-
[SEN-tro-SAU-rus] "Skarp spets-ödla"
Längd: 5 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada)
Centrosaurus tillhörde de kortkragade ceratopsierna. Deras huvuden
var mer lättrörliga än sina långkragade släktingars. Centrosaurus
hade ett noshorn som var märkligt krökt framåt. Den hade också två
mindre horn långt upp på kragen. Dessa kunde knappast ha använts
till försvar, utan fungerade kanske som signaler vid stridigheter
ceratopsier emellan.
-
[MO-no-KLO-nius] "Enhorn"
Längd: 6 m
Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada, USA) Det här djuret
är mycket likt sin nära släkting Centrosaurus, och har ofta
förväxlats med den som fossil. Skillnaden mellan dem är att dess
noshorn var längre och rakare. Kragen var också mer oregelbunden
och försedd med små hornknölar.
Monoclonius
-
Pachyrhinosaurus
-
[PACK-y-rino-SAU-rus] "Tjocknos-ödla"
Längd: 6 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada) Det här är
nog den mest ovanliga av alla ceratopsier. Den saknade noshorn.
Istället hade den en tjock, seg benplatta, som sträckte sig från
näsborrarna och upp över ögonen. Inte heller hade den de vanliga
hornen i pannan. Ett mindre horn stack upp bakom ögonen, och flera
mindre taggar prydde kragen. Huvudet var ovanligt långt och gav
extra kraft åt käkarna.
-
[sty-RACK-o-SAU-rus] "Taggödla"
Längd: 5,5 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA, Kanada)
Styracosaurus liknade Monoclonius mycket, men hade en krans av
långa taggar som stack ut från kragen. Den hade också ett par små
horn över ögonen, men dessa kunde inte varit till någon nytta vid
försvar.
Styracosaurus
-
Triceratops
-
[tri-SE-ratops] "Trehornsansikte"
Längd: 9 m
Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA, Kanada) Denna
ceratopsier var en av de största och sista i sitt släkte. Den är
också en av de mest berömda dinosaurierna. Det kraftiga huvudet
utgjorde nästan en tredjedel av kroppslängden. Hornen bakom ögonen
var över 90 cm långa. Då Triceratops stångade till en anfallande
rovdinosaurie begravde den hornen djupt i motståndarens kropp, och
lyfte honom högt över marken. Det finns inget djur idag som kan
mäta sig med styrkan och raseriet hos en vuxen Triceratops.
Möjligen några kraftfulla fordon.
Ornithopoder Ornithopoderna ("fågelfötter") var nog de mest
omväxlande djuren bland dinosaurierna. Några var små som hundar,
andra höga som hus. De var
alla växtätare, och kan närmast liknas vid nutidens betande
flockdjur som zebror, gaseller och gnuer.
Egentligen var alla ornithopoder tvåbenta, men de riktigt stora
var så tunga att de mest rörde sig på alla fyra.
Det fanns flera mindre familjer inom infraordningen
ornithopoda. Hypsilophodonterna, till exempel, var små och rörde
sig framåt som kängurur. De mycket större
Camptosaurierna och Iguanodonterna vandrade mest på alla fyra,
men reste på sig för att beta från höga träd.
Hadrosaurierna var störst av alla, och hade ankliknande näbbar.
Dessa jättar höll till i våtmarker och åt av de
köttiga växter de fann där.
-
Fabrosaurus
-
[FA-bro-SAU-rus] "Fabres ödla"
Längd: 1 m Tid: Sen jura Plats: Afrika (Sydafrika) Det här var
en lätt byggd, snabbt springande eller hoppande dinosaurie. Den
hade ihåliga bakben, precis som fåglarna. Munnen hade små, vassa
tänder längst fram för att bita genom sega växter. Vissa forskare
menar att det här är samma djur som en liknande dinosaurie;
Lesothosaurus.
-
[HE-tero-DON-to-SAU-rus] "Oliktandad ödla"
Längd: 90 cm Tid: Sen jura Plats: Afrika (Sydafrika) Det kan
hända att detta djur utvecklades ur Fabrosaurus. Det är något
större, men rörde sig på samma sätt och levde i samma områden. Det
mest ovanliga med denna dinosaurie är dess tänder. Förutom en stor
uppsättning tändning för tuggning och kapning, hade den också långa
betar. Dessa kan ha använts till försvar och till att böka fram
rötter med.
Heterodontosaurus
-
Dryosaurus
-
[DRY-o-SAU-rus] "Eködla"
Längd: 3-4 m
Tid: Sen jura Plats: Nordamerika, Afrika (Tanzania) Tillsammans
med sin senare släkting Hypsilophodon var den här dinosaurien sin
tids gaseller. De tog sig fram i fantastiska skutt och i en rasande
fart. De var ett av de största djuren i sin familj. Hade den vägt
mer hade den blivit långsammare, och då blivit tvungen att leva på
ett annat sätt. Nu behövde den inga andra försvarsmetoder än sin
vighet.
-
[HYP-si-LO-fo-don] "Hög-rygg tand"
Längd: 2,3 m Tid: sen krita Plats: Europa (England)
Hypsilophodon tuggade sin föda med hjälp av de kraftiga kindtänder
som gett den dess namn. Förutom sin otroliga snabbhet och vighet,
var det just hypsilophodonternas förmåga att äta olika sorters
växter som gjorde dem till några av de mest framgångsrika
dinosaurierna. Man har hittat liknande djur på flera ställen i
världen.
Hypsilophodon
-
Thescelosaurus
-
[TE-selo-SAU-rus] "Underbar ödla"
Längd: 3,5 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA) Detta var
en av de sista släktingarna till Hypsilophodon. Den var antagligen
en långsammare löpare än liknande djur i sin familj. Den saknade
tänder, och betade istället med hjälp av en styv näbb.
-
[KAM-to-SAU-rus] "Böjd ödla"
Längd: 5 m Tid: Sen jura Plats: Nordamerika, Europa Det här var
ett vanligt djur på sin tid. Den gick för det mesta på alla fyra,
men bakbenen var kraftiga och det är troligt att den reste sig upp
då den sprang. Naglarna var trubbiga och såg ut som små hovar.
Camptosaurus hade en mycket lång och senig tunga, som den kunde
vira runt grenar och dra ner dessa till munnen. Våra dagars
giraffer gör på samma sätt.
Camptosaurus
-
Iguanodon
-
[i-GWA-no-DON] "Leguantand"
Längd: 10 m Tid: Tidig krita Plats: Europa, Nordamerika (USA)
Iguanodon liknar Camptosaurus, men var större. Några av dessa djur
var lika tunga som en afrikansk elefant. Det finns många
välbevarade fossil av Iguanodon. Ett av dessa från Belgien, består
av en stor grupp djur som hamnat i en stor hög. Det kan vara en
flock som drunknat då de försökt korsa en flod. Iguanodon är mest
känd för sina stora, spetsiga tummar. Man tror att de användes som
huggvapen mot närgångna köttätare. De kan också haft en roll i
dinosauriens parningsspel, och liknande flockbeteende.
-
[te-NON-to-SAU-rus] "Senödla"
Längd: 6,5 m Tid: Tidig krita Plats: Nordamerika (USA) Man tror
att det här är en släkting till Iguanodon. Men den liknar också
Hypsilophodon, och dess släktingar. Den hade en enormt lång svans,
som utgjorde nästan två tredjedelar av kroppen. Forskarna har
hittat fossil som visar att Tenontosaurus ofta råkade i strid med
mindre rovdinosaurier som Deinonychus.
Tenontosaurus
-
Ouranosaurus
-
[o-RA-no-SAU-rus] "Modig varanödla"
Längd: 7 m Tid: Tidig krita Plats: Afrika (Niger) Ouranosaurus
var släkt med Iguanodon, men liknade mer de anknäbbade
hadrosaurierna. På ryggen hade den ett hudsegel, som troligen
hjälpte den att hålla en jämn kroppstemperatur. Blodkärl i seglet
fångade upp värme från solen och gav mer energi åt djuret. Ett
fåtal andra dinosaurier, t ex köttätaren Spinosaurus, hade också
kommit på det här effektiva tricket.
-
[HA-dro-SAU-rus] "Stor ödla"
Längd: 9 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA)
Det här var den första dinosaurien i sitt slag, som forskarna
hittade. Den fick därför ge namn åt familjen hadrosauria, eller
"anknäbbsdinosaurier", som de populärt kallas.
Dessa stora djur vandrade omkring i krit-periodens våtmarker och
betade av träd och vattenväxter. De gick troligen omkring på
bakbenen, men rörde sig på alla fyra då de skulle gå längre
sträckor.
Alla hadrosaurier hade ett stort hålrum bakom näsborrarna.
Forskare tror att de här kunde blåsa upp skinnet till en stor säck,
och utstöta höga råmande ljud. Alla hadrosaurier liknar varandra
mycket. Det är storleken och formen på huvudet som skiljer dem
åt.
Hadrosaurus
-
Edmontosaurus
-
[ed-MON-to-SAU-rus] "Edmonton-ödla"
Längd: 13 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada, USA) Det
här var en av de största hadrosaurierna. Den kallades först
Anatosaurus, men döptes sedan om efter den stat i Kanada där man
hittade det första fossilet.
-
[MAJ-a-SAU-ria] "God moder-ödla"
Längd: 9 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA)
Tack vare fossil från det här djuret vet vi hur hadrosaurierna
levde med sina ungar.
Maiasauria-honorna grävde in äggen i stora sandhögar, där de
hölls varma och skyddade. För att ytterligare skyla äggen satt de
under långa perioder över bona. Då ungarna kläckts, stannade de
kvar i sitt skydd medan föräldrarna hämtade mat i munnarna.
Maiasauria hade ett horn i pannan som kan ha använts då hannarna
uppvaktade honorna inför parningen.
Maiasaurus
-
Saurolophus
-
[saur-O-lo-FUS] "Ryggödla" Längd: 10-13 m
Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada), Asien
(Mongoliet)
Detta var ännu en mycket stor hadrosaurie. På huvudet hade den
en solid benkam, som kan ha används till att slicka signaler djuren
emellan.
-
[LAM-beo-SAU-rus] "Lambes ödla" Längd: 9 m
Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada, USA, Mexiko)
De lambeosaurida hadrosaurierna hade alla någon sorts konstig
utväxt på huvudet. Lambeosaurus var den första i sitt slag som
hittades. Kammen på huvudet var gjord av ihåligt ben, och säkert
färggrann. Den hade också en platt svans som lämpade sig väl till
simning.
Lambeosaurus
-
Parasaurolophus
-
[PA-ra-SAU-ro-LO-fus] "Bredvid saurolophus"
Längd: 10 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (Kanada, USA)
Parasaurolophus hade kanske den underligaste huvudprydnaden i
hela sitt släkte. Först trodde forskarna att röret som gick mellan
djurets bihålor var en snorkel.
Nu vet man genom experiment att det användes som signalhorn.
Genom att pressa ut luft från näsan och upp i hornet utstötte
Parasaurolophus långa tutningar som hördes över stora avstånd. På
så sätt kunde de prata med varandra på håll. En sorts urtida
telefoner. Det senmedeltida instrumentet krumhorn låter mycket likt
dessa dinosaurieläten.
Pachycephalosaurier
Det här krångliga namnet betyder "benskallar". Det passar dessa
underliga, tvåbenta växtätare.
De hade tjocka "hjälmar" av hårt ben, som användes för att
skydda hjärnan när rivaliserande hannar stångades. De kunde
antagligen inte springa särskilt fort, men de kraftiga
benen räckte för att kasta iväg djuret i snabba språng.
Den långa svansen användes till att styra med då de rörde på
sig, och som stöd när de stod stilla.
Benskallarna hade mycket god syn och ett väl utvecklat
luktsinne. Detta användes för att upptäcka köttätare som närmade
sig. Flockar av benskallar rörde sig igenom lummiga
landskap, där djuren hade olika växter att välja från.
De utvecklades troligen från samma förfäder som ceratopsierna.
Den minsta benskallen var inte större än en
höna, och den största högre än en människa.
-
Homalocephale
-
[HO-malo-SE-fale] "Jämnt huvud"
Längd: 3 m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet)
Det är ovanligt att man hittar stora delar av skelettet när det
gäller benskallar. Oftast finner man bara huvudet.
Men så är inte fallet med Homalocephale, och dess nära släkting
Stegoceras. Därför vet men genom deras fossil lite mer om
benskallarna.
Det platta huvudet var inte lika tjockt som på andra djur i
samma familj. Den var även ihålig på vissa ställen för att göra den
lättare.
-
[ste-GOSS-eras] "Horntak"
Längd: 2 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA, Kanada)
För ett så litet djur hade Stegoceras en mycket tung skalle.
Hannarna hade störst och kraftigast huvud.
Man har hittat fossil efter flera Stegoceras, både hanar och
honor, samt också ungar i olika ålder. Därför vet forskarna ganska
mycket om hur denna dinosaurie levde, och hur den såg ut under sin
uppväxt.
Stegoceras
-
Prenocephale
-
[PRE-no-se-FA-le] "Sluttande huvud"
Längd: ? m Tid: Sen krita Plats: Asien (Mongoliet)
Den här dinosaurien levde antagligen på samma platser och på
samma sätt som sin nära släkting Homalocephale.
Dess tänder var inte så vassa. Man gissar att den åt av löv,
mjukare växter och fångade insekter om den kunde.
-
[PACK-y-se-FA-lo-SAU-rus] "Tjockhövdad ödla"
Längd: 4,5 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA)
Detta var den största av alla benskallarna. Den hade också den
högsta och tjockaste skallen (25 cm).
Den hade en något längre och mer hornbeklädd nos, än vad som var
vanligt bland andra benskallar. Kanske användes denna för att rota
efter rötter och svamp, precis som moderna vildsvin använder sitt
tryne.
Pachycephalosaurus
-
Stygimoloch
-
[STY-gi-MO-lock] "Djävul från dödsrikets flod"
Längd: 2,5 m Tid: Sen krita Plats: Nordamerika (USA
Stygimoloch är den senaste benhuvudet man hittat. Den var
ovanligt slank och rörde sig troligen snabbare än sina övriga
släktingar.
Flera vassa taggar stack upp vid nacken, och kan ha använts till
försvar mot rovdjur.
Alvarezsauridae Alvarezsauridae var en av de sista
dinosairiefamiljen som
utvecklades för ungefär 80 miljoner år sedan. Alla dinosaurier i
detta släkte liknande varandar väldigt
mycket och levde troligen som sanabba tvåfotade jägare i
ökenområden.
Mononykus är den art inom Alvarezsauridae som är mest
känd.
-
Mononykus
-
[månnå-NY-kuss] "En klo"
Längd: 10-12 m Tid: Sen krita Plats: Mongoliet
Det här djuret var en av de sista dinosaurierna som utvecklades
innan de alla dog ut. Genom att titta på Mononykus kan vi ana hur
dinosaurierna kunde ha sett ut om de fortsatt att finnas. Mononykus
skelett påminner mycket om våra nutida fåglar. Det är troligt att
den var täckt med fjädrar. Fjädrar är egentligen detsamma som
reptilfjäll, fast tunnare och med en annorlunda konstruktion.
Mononykus hade ett par underliga framben. Dessa "armar" hade
inga armbågar, och slutade i ett par vassa klor, den ena liten och
den andra jättelik. Forskarna kan bara gissa vad klorna använts
till. Det är mycket möjligt att Mononykus levde av att gräva fram
myror och termiter ur sina hårda bon. Nutida djur som lever på det
sättet har nämligen klor som liknar Mononykus nästan exakt.