Det urbanas syntax [The Syntax of Urbanity]

NANORDISK ARKITEKTURFORSK-NINGNORDIC JOURNAL OF ARCHITECTURAL RESEARCH

1.2011

• Second homes - another life in another Suburbia • Det urbanas syntax• Building a culture of doctoral scholarship inarchitecture and design

• Bokanmeldelser

NA1-2011omslag-løsesider_NA1-2011A4omslag 22.03.13 10.09 Side 1

NORDISK ARKITEKTURFORSKNINGNORDIC JOURNAL OF ARCHITECTURAL RESEARCH

Redaksjon/Editorial boardEivind Kasa (Sjefsredaktør/Editor-in-Chief)

Grafisk form/Grafic workGRAFOLIO Ole Tolstad - www.tolstad.com

Redaksjonens adresse/Editorial adressNordisk ArkitekturforskningFakultet for arkitektur og billedkunst, NTNUEivind Kasa, Editor-in-ChiefAlfred Getz vei 37491 Trondheimtel (+47) 73 59 50 07www.arkitekturforskning.net

Epost/[email protected]

Omslag/Cover design and illustrationAlex Booker and Jostein Kirkerud, NTNU

©The authors and Nordic Journal of Architectural Research

ISBN 978-82-92880-08-1

PrintFagtrykk Trondheim ASApril 2012

NORDISK FORENING FOR ARKITEKTURFORSKNING/NORDIC ASSOCIATION OF ARCHITECTURAL RESEARCH

Adresse/AddressMagnus Rönn, Arkitekturskolan, KTH, 100 44 Stockholm, Sverige

Styrelsen/BoardPresident: Magnus Rönn - [email protected]�Vice president: Rolf Johansson - [email protected]�Kassör: Madeleine Granvik - [email protected]

Övriga styrelseledamöter/Other board membersClaus Beck Danielsson, DanmarkAnne Elisabeth Toft, DanmarkMartin Espensen, DanmarkKaare Eriksen, DanmarkEivind Kasa, NorgeTrond Haug, NorgeGro Lauland, NorgeEmma Nilsson, SverigeKarin Grundström, SverigeMinna Chudoba, FinlandAnna-Maija Ylimaula, FinlandSaari Hirvonen-Kantola, FinlandHenrik Reeh, Danmark (Suppleant)

TIDSKRIFTEN/THE JOURNAL� Chefsredaktörer från 2011 för Nättidskriften Nordisk Arkitekturforskning/Chief editors for 2011 the web based Nordic Journal of Architectural Research:Madeleine Granvik - [email protected]�Claus Bech-Danielsen - [email protected]

Nordisk Arkitekturforskning övergår 2012 till en nätbaserad tidskrift/The Nordic Journal of Architectural Research will, in 2012, make a transition to an online journal. Papers to the Journal shall be sent to: Trond Haug - [email protected]

SUBSCRIPTIONSThe subscription for 2012 is as follows: Student/graduate students: 250 SEK, 205 DKK, 225 NOK, 27.5 EuroIndividuals: 350 SEK, 290 DKK, 320 NOK, 38.5 EuroInstitutions: 3 500 SEK, 2900, DKK, 3200 NOK, 385 Euro

It is essential that subscribers inform about their email adress when pay.It is necessary to get Accessing journal.

NA1-2011omslag-løsesider_NA1-2011A4omslag 22.03.13 10.09 Side 2

NORDISK ARKITEKTURFORSKNINGNORDIC JOURNAL OF ARCHITECTURAL RESEARCH

1.2011

na1-2011innmat_NA-innmat 28.03.12 17.01 Side 1


Innhold: Vol. 23, No 1.2011NORDISK ARKITEKTURFORSKNING – NORDIC JOURNAL OF ARCHITECTURAL RESEARCH

3

VITENSKAPELIGE ARTIKLER

Second homes – another life in another SuburbiaA study on architectural design and cultural ideals related to Danish“summerhouses”

Det urbanas syntax

FORUMARTIKLER

Building a culture of doctoral scholarship in architecture and design.A Belgian-Scandinavian case

BOKANMELDELSER

Emma Nilsson:Arkitekturens kroppslighet. Staden som terräng

Hilde Haslum:Det socio-spatiale og byen

7CLAUS BECH-DANIELSEN AND KIRSTEN GRAM-HANSEN

23SARA WESTIN

41FREDRIK NILSSON OG HALINA DUNIN-WOYSETH

57CATHARINA DYRSSEN

60JON PLØGER


Nordic Journal of Architectural Research – Nordisk Arkitekturforskning 1-2011


23

Det urbanas syntax

”The syntax of urbanity”Within the social sciences there are frequentdiscussions about “the urban”. Nevertheless, theconcept is seldom given any precise definition.This raises a range of questions. What does “theurban” mean? What is its opposite? And aboveall: how does “the urban” relate to “the city”?Within the architectural discipline ambitiousresearch on these matters is being done. Thetheory of space syntax, developed by professorBill Hillier, brings innovative insights about therelation between the life of the city, on the onehand, and the form of the city, on the other. Theaim of this article is therefore to discuss thistheory from a social scientific perspective. Whatare the advantages and problems of Hillier’s

operationalization of “the urban”? The articleconcludes by defining “the urban” as a“thing/not-thing” – a paradoxical definition,which stresses the need of a perpetual shiftingof perspective if we are to understand “theurban” as the multidimensional phenomenon itis.

Sara Westin

Nordic Journal of Architectural ResearchVolume 23, No 1, 2011, 17 pagesNordic Association for Architectural ResearchSara WestinInstitute for Housing and Urban Research (IBF), Uppsala University

Keywords:Urbanity, form and process, space syntax, socialsciences, inference problem, thing/not-thing,dialectics, paradox, Hillier, Marcus, Lefebvre,Olsson, Nietzsche

Abstract:


24 Nordic Journal of Architectural Research – Nordisk Arkitekturforskning 1-2011

Inom den samhällsvetenskapliga forskningentalas det ofta om ”det urbana”. Någon tydlig defi-nition av begreppet ges däremot sällan. Dettaväcker en rad frågor: Vad betyder det urbana?Vad är det urbanas motsats? Och framförallt:vilken är det urbanas relation till ”staden”? Inomarkitekturdisciplinen pågår ett ihärdigt arbetemed att besvara dessa frågor; den av Bill Hillierutvecklade space syntax-teorin tillför innovativainsikter om relationen mellan stadens liv, å denena sidan, och stadens form, å den andra. Syftetmed artikeln är därför att diskutera teorinutifrån ett samhällsvetenskapligt perspektiv ochhärigenom argumentera för varför det urbanakan förstås som inget annat än ett ”ting/icke-ting”.

“To think is to identify and to identify is to cate-gorize. To categorize is to fetter. Not to catego-rize is to tear the world asunder.” (Olsson1980:36b.)

Vad är ”det urbana”? Är det ett ting? Är detnågot som existerar där ute, i form avmateriella objekt som du och jag kan se ochpeka på? Eller är det ett icke-ting? Det villsäga något som först och främst finns mellanmänniskor såväl som mellan människor ochting och som därmed subsisterar i vårt medve-tande – som flyter runt och som inte låter sigfångas på annat sätt än via språket? Låt ossanta att det förhåller sig på det sistnämndasättet, att det urbana är ett begrepp sombetecknar det komplexa nät av sociala rela-tioner som kan sammanfattas i ordet stadsliv.Med andra ord har vi att göra med ett socialtoch mentalt fenomen, som med HenriLefebvres (1991:101) hjälp kan beskrivas medorden möte, samling, samtidighet. En social,kulturell och funktionell mångfald är vidarenågot som generellt förknippas med deturbana.1

Emellertid finns det en fara med denna kate-gorisering av det urbana som ett icke-ting, dåden låter påskina att det rör sig om ettsjälvständigt väsen som svävar fritt oberoendeav sina materiella förutsättningar. I själva ver-ket förhåller det sig på det motsatta sättet; deturbana är en delikat och ömtålig kvalitet, somär ytterst beroende av stadens fysiska struktur.Finns inte förutsättningarna för möte, samling,samtidighet uteblir stadslivet – ett faktum sominte minst efterkrigstidens stadsplanering gjortoss väl medvetna om. Staden kan därför sessom ett slags sociomateriellt handlingsfält, ioch med att den fysiska miljön möjliggör eller

omöjliggör mänskliga handlingar (Østerberg1990; 2000).

En fråga som följer av detta resonemang, ochsom tillika utgör temat för denna text, är:Vilket samband har då det urbana, detta liv,med de fysiska objekt – hus, trottoarer, torg –vilka tillsammans utgör den byggda miljö vi idagligt tal vanligtvis refererar till som ”stad”(Lefebvre 1982)? Hur ser denna relation ut, densom etymologiskt representeras av det binde-streck som döljer sig i själva ordet stads-liv?På vilket sätt betingar fältet handlingarna, detmateriella det sociala, staden livet? Dessutom:Är det överhuvudtaget fråga om en kausalitetoch vad kommer i så fall först – rummet ellerde sociala processerna?

Dessa svåra och till synes eviga frågor för ossrakt in i kulturgeografins kärna – till frågan omform och process och relationerna däremellan.I regel intresserar sig samhällsvetenskapernaför det urbana – det vill säga för staden somett komplext system av mänsklig aktivitet ochinteraktion, medan morfologiska disciplinerstuderar staden – en samling byggnader sam-mankopplade av rummet (Nylund 2001;Madanipour 1996). Man skulle kunna formuleradet så att det är fråga dels om en social stad,dels om en fysisk stad och att de olika veten-skaperna betraktar den ena genom den andra(Vaughan 2007).

Inom den kulturgeografiska forskningen talasdet ofta om det urbana, men någon tydlig defi-nition av begreppet ges däremot sällan – enomständighet som för övrigt stödjer kon-staterandet att det urbana inte är ett objektsom du och jag kan ta på, då sådana i regelkan definieras direkt och utan större svårighet(Olsson 1980:44b). Icke desto mindre väckerdetta frågor; om det urbanas innebörd, om deturbanas motsats samt om det urbanas relationtill staden. Generellt sett tenderar såväl urban-geografer som urbansociologer att distanserasig från det fysiska rummet, som en reaktionmot 1950- och 60-talets kvantitativaangreppssätt (Franzén 1987:389; Hillier 2008).

En forskare som sedan 1970-talet har haftambitionen att överbrygga uppdelningen mel-lan urbanstudier respektive stadsstudier, ellermellan studier av människor, å den ena sidan,och studier av stenar, å den andra, är BillHillier vid Bartlett School of Architecture,University College, London. Tillsammans medkollegor har han utvecklat space syntax – en


till stor del matematisk forskningstradition,vilken kastar ljus över det urbanas fysisk-rum-sliga förutsättningar. Syftet med föreliggandeartikel är därför att – utifrån ettsamhällsvetenskapligt perspektiv – diskuteraspace syntax, vilken utgör det ambitiösaste ochmest innovativa försöket att studera samban-det mellan stadsformen och stadslivet. Spacesyntax är en rik teori- och metodutvecklingmed bidrag från en rad forskare, varför deninte låter sig uttömmas i en kort artikel.Artikeln fokuserar främst på space syntax somteori, varför konkreta exempel på tillämpningarutelämnas.2 En bakomliggande ambition är attsöka inspirera till tvärvetenskapliga diskus-sioner om hur vi förstår fenomenet urbanitetoch därmed förhoppningsvis fördjupa deturbana som vetenskapligt begrepp.

Frågan huruvida det urbana är ett ”ting” ellerett ”icke-ting” är central i detta avseende. Men,är inte detta ett tämligen onyanserat sätt atthantera ett vida komplext fenomen? Syftet medfrågan är inte att uppmuntra till entydiga defin-itioner, snarare till reflektion över vilkatankeregler vi använder för att hantera detfenomen vi söker hantera. Och för att undvikaatt skruva in en skruv med en hammare, såmåste vi först reda ut dess ontologiska status(Olsson 1980).

Med space syntax-teorin följer också en vokab-ulär, vilken kan fungera som redskap i diskus-sioner om stadsmiljöer och om hur de skiljersig från varandra. Därför ägnas ett av avsnitteni texten åt att diskutera delar av denna termi-nologi.

Som fallet med de flesta vetenskapligaangreppssätt innebär space syntax-teorin ävenproblem. Ett av de kanske mest uppenbara äratt den söker härleda en kvalitet ur en kvantitetoch att den därmed utgår ifrån ett kausalsam-band mellan stadsformen och stadslivet; därformen ses som en orsak, som genererar ellermotverkar ”effekten” urbanitet. Denna kritik,vilken är en form av meta-kritik, kan tyckasorättvis; dels eftersom all stadsplanering påett eller annat sätt utgår ifrån att man via enfysisk form kan uppnå sociala effekter (Olsson1990:84). Dels emedan space syntax-teorin ärlångt ifrån ensam om att angripa socialafenomen på ett naturvetenskapligt-positivis-tiskt sätt; i själva verket är detta något sommånga samhällsvetenskapliga teorier expliciteller implicit gör (Asplund 2002; Sobel 1995).Icke desto mindre anser jag detta vara en rele-

vant vetenskaplig diskussion, varför de tvåsista avsnitten innan konklusionen ägnas åt attproblematisera några av space syntax-teorinsantaganden.

I konklusionen gör jag en syntes av det dittillssagda, vilket innebär att jag väger teorins prob-lem mot dess förtjänster och landar såsmåningom i en slutsats, som går i paradoxenstecken. Här argumenterar jag nämligen förvarför det jag har identifierat som space syn-tax-teorins problem samtidigt kan betraktassom dess styrka. Innan jag introducerar spacesyntax-teorin ska jag utförligare diskutera frå-gan om hur det urbana kan definieras.

Det urbana = ?“Every language is defined by its equality sign.[…] The equality sign serves the same functionas the anchors of a ship. It grounds ourthoughts and actions and keeps them fromdrifting into obscurity. […] Nobody can do with-out the sign […] It is the basis of communica-tion.” (Olsson 1980:64b.)

Hittills har vi ringat in det urbana som varan-des ett socialt och mentalt fenomen, enkvalitet som kan översättas med ordet stadsliv.Men hur ser en mer exakt definition ut? Svaretpå frågan blir olika beroende på vilken teo-retiker man frågar. En litteraturvetare skullekanske peka på det urbana som en metafor förmodernismen i 1900-talets poesi (Spears1970), en annan likna det vid ett kraftverk, tillvilket författare som August Strindberg kopplarupp sig för att erfara ett slags förbindelse medmänskligheten (Westin 1999). En sociolog

Fig. 1:Oxford Street, London.Foto: Sara Westin

25Sara Westin: Det urbanas syntax



skulle kanske å sin sida identifiera det urbanagenom att referera till Simmel, Wirth ellerGoffman och därmed ge en bild av den urbanamänniskan. En annan sociolog skulle möjligenhänvisa till Lefebvre (1982:135), Østerberg(2000:80) eller Wilson (1992:89) och därmedkonstatera att det urbana är lika med känslorsom frihet, anonymitet, spänning och utlevelseav begär. Frågar man en kulturgeograf skulledenne kanske svara att det urbana represen-terar en viss skalnivå i analyser av samhälleli-ga processer (Harvey 1989; Short 1984). Enarkitekturforskare skulle – som vi ska se – geytterligare ett svar och så vidare.

I det inledande citatet till detta avsnitt liknarkulturgeografen Gunnar Olsson likamedteck-net i tänkandet – basen för all kommunikation– vid ett ankare. För att förståelse överhuvud-taget ska vara möjligt, måste det vi försökerinspektera stå stilla – vi kan bara upplevavärlden genom en form (Seip 1995:28; Torsson1995:33). Att begripa är således ett apollinisktprojekt där formgivandet är fundamentalt(Derrida i Megill 1984:216). Ankaret kan kon-strueras på olika sätt; vad som är avgörandenär vi ringar in en betydelse är att vi har klartför oss vad vi är ute efter (Dewey 2003: 305).Om vårt mål är att bestämma hur stadensfysiska struktur påverkar stadslivet, måste vioperationalisera fenomenet stadsliv till någotextensionellt så att det går att placera in i denkonventionella logikens tankeschema förkausal inferens (Olsson 1980:24bff). ”The hall-mark of this schema is that statements aboutan empirical phenomenon are logicallydeduced from a set of statements aboutantecedent conditions and from a set of rele-vant scientific law statements” (ibid.). Schemat– som kan användas både för förklaring ochförutsägelse – bygger på Galileis övertygelseom att naturens språk är matematik. Dettainnebär ett översättande av fenomen till enkvantitativ vokabulär, vilket i sin tur impliceraren ontologisk reduktionism, emedan det sominte går att räkna eller beskrivas i termer avantingen-eller av nödvändighet exkluderas(ibid.; Livingstone 1992:325f). Och eftersomkausalitetstänkandet utgår ifrån att a utgör enpåverkan på b, så måste dessa fenomen varatydligt åtskilda. Vi måste således tvinga in detspretiga urbanitets¬begreppet i tankens exaktakategorier, eller annorlunda uttryckt; kon-struera ett ankare som förhindrar dessinnebörd från att driva ut i dimman. Och somdet redan har motiverats, så har det urbana – ilikhet med alla sociala och mentala fenomen –

en materiell underbyggnad (Lefebvre1991:403).

Var hamnar vi då, om vi kokar ned det urbanatill något som går att räkna på – kort och gotttill ett ting? Alla städer har sitt unika stadsliv,men om vi för diskussionen på en abstraktion-snivå där vi frigör oss från konkreta detaljeroch likheterna framträder – vad ser vi då? Jo,att det är fråga om många människokroppar isamma fysiska stadsrum. Som vi kommer att seär det på detta sätt som Hillier operationaliser-ar det urbana. I dess mest elementära bety-delse, menar han, är stadslivet en fråga om”använda rum”, om ”samnärvaro” (Hillier1996:170; Westin, 2011). Vad vi nu har gjort äratt vi har gått från identifierandet av det urbanasom ett icke-ting till att tala om det som ettting. I själva verket är denna dialektiska rörelse– mellan det urbanas materiella och imma-teriella dimension – något som kommer att gålikt en röd tråd genom artikeln. Denna medvet-na inkonsekvens är i sig en följd av att jag, sågott jag kan, söker följa det fenomen jag analy-serar. Inkonsekvensen kan ytterst tolkas somett utfall av den ständiga kamp som genom-syrar människans liv och tänkande; kampenmellan det fysiska och det mentala, det uni-versella och det partikulära, den säkerhet somentydigheten skänker och den ambivalens somföljer i mångtydighetens spår (se Olsson1980:61b).

Detta avsnitt har berört olika sätt att preciseradet urbana och så småningom har vi landat ien naturvetenskapligt färgad arkitekturteo-retisk bestämning. Detta för att förbereda förvad som komma skall. Jag kommer attåterkomma till definitionsfrågan i konklusio-nen, men nu ska vi ta en närmare titt på spacesyntax-teorin.

Space syntax-teorin“Det finns objektiv kunskap om hur bebyggelsefungerar.” (Marcus 2000x:1.)

Space syntax teorin lanserades av JulienneHanson och Bill Hillier (H&H) i The Social Logicof Space (1984) och utvecklas av Hillier i Spaceis the Machine (1996). Trots att utvecklingeninom ämnet har varit enorm, så räknas Hilliersbok fortfarande som ”one of the basic theoreti-cal texts of space syntax” (Hillier 2007:ix). ISkandinavien pågår forskning bland annat vidKTH i Stockholm under ledning av LarsMarcus, vars avhandling ArchitecturalKnowledge and Urban Form tillämpar och


vidareutvecklar Hilliers idéer. I föregående avs-nitt lyfte vi fram olika discipliners sätt attdefiniera det urbana och kom fram till attspace syntax-teorin operationaliserar det till”använda rum” eller ”samnärvaro”. Syftet meddetta avsnitt är att fylla ut bilden av hur spacesyntax-teorin hanterar det urbanas relation tillstaden och vad Hillier menar med begreppetteori.

Medan samhällsvetenskapliga teorier tenderaratt, som Hillier (2008:1) uttrycker det,”approach the society-environment relation’society first’, in that the form of the environ-ment is sought as the product of the spatialdimensions of social processes”, så syftarspace syntax till att ”turn the question theother way round and through ’environmentfirst’ studies look for evidence of socialprocesses in the spatial forms of the built envi-ronment”. Samhällsvetenskapliga rumsteo-retiker saknar, menar han, den precision somkrävs för att på ett tydligt sätt förklara relatio-nen mellan stadens materiella och immateriel-la dimension. ”Social sciences tend to be weaknot because they lack theories but becausethey lack regularities which theories can seekto explain and which therefore offer the primetest of theories. The first task in the quest foran analytic theory of architecture is therefore toseek regularities” (Hillier 1996:5).

Space syntax är således en analytisk teori. Vadmenas då med detta? Jo, till att börja med såskiljer den sig från tidigare arkitekturteorier,vilka har varit dels starkt normativa (Hillier2007:42), dels uppbyggda av idéer och begrepplånade från andra discipliner (ibid.:2).Sammantaget har detta inneburit att arkitek-turdisiciplinen inte har utvecklat någon egendjupare förståelse ”of the phenomenon ofarchitecture and how it affects people’s lives”(Hillier 2007:2). Space syntax är inte ännu ennormativ teori om hur staden bör vara, menarHillier (ibid.:41), utan en analytisk – eller medandra ord genuint vetenskaplig – teori om hurstaden är. Hillier skiljer på svaga respektivestarka teorier, där de förstnämnda noterar hursaker och ting förhåller sig ”på ytan” och liknarmer eller mindre vardagliga utlåtanden somexempelvis ”the sun rises” (ibid:51f). Starkateorier däremot, vilket space syntax är ettexempel på, ”aim at a greater truth becausethey seek not to bring order to surface regular-ities but to show how those surface regularitiesarise from invariant necessities buried deep inthe nature of things” (ibid.:52).

Vilka är då de underliggande regulariteter ellerkonstanta nödvändigheter som space syntax-teorin söker förklara? Space syntax-teorinsbudskap, tillika främsta kritik mot mod-ernistiska arkitekturteorier, är att man måsteta hänsyn till en avgörande aspekt i form-funk-tionrelationen; nämligen den rumsliga konfigu-rationen, det vill säga hur enskilda stadsrumoch platser hänger samman (Hillier 1996:1). Icentrum för space syntax-teorin står inte byg-gnaden utan rummet, eller närmare bestämtdess konfiguration: ”[W]hat space syntax hasactually done, if it has done anything, is tobring to light space as a hidden variable in thecity by showing its essentially configurationalnature” (Hillier & Netto 2001:13.8). Den rumsli-ga konfigurationen, vilket enkelt uttryckt bety-der ”relations taking into account other rela-tions” (Hillier 1996:1), går inte att se med blot-ta ögat eftersom den är just underliggande.Space syntax lyfter därför fram dessa kvantita-tivt genom så kallade linjekartor, vilka ärgrafiska representationer av stadsrummetsstruktur och som visar möjliga rörelser enligten rak linje (H&H 1984:91). ”An ’axial map’ isthe least set of longest lines of direct move-ment that pass through all the public space ofa settlement and make all connections” (Hillier2002:153).

Förutom rumslig konfiguration är begreppetrörelse centralt. Byggnader skapar och trans-formerar rum och rumsliga relationer, vilka isin tur styr människors rörelse i staden. Ochfotgängares rörelse antas vara av essentiellbetydelse för stadslivet (Hillier 1996:170). Enurban stad beskrivs som en ”rörelseekonomi”,

Fig. 2:Newbury Street, Boston,Massachusetts.Foto: Sara Westin




en mekanism för att generera kontakt (Hillier2007:125ff). Konfigurationen är följaktligen enkälla till kunskap om hur stadens form funger-ar, i betydelsen används. Den främsta använd-ningen är rörelse, men detta får i sin tur en radbieffekter i form av butiker, kaféer och möteneller ”the urban buzz” (ibid.:126). Kan vi barabli bättre på att analysera hur den rumsligakonfigurationen styr rörelserna i staden har vi,menar Hillier, kommit långt när det gäller attförstå vad som genererar respektive motverkarstadsliv.

”Physically, cities are stocks of buildings linkedby space and infrastructure. Functionally, theysupport economic, social, cultural and environ-mental processes. In effect, they are means-ends systems in which the means are physicaland the ends functional. Our most critical areaof ignorance is about the relation of means toends, that is, of the physical city to the func-tional city” (ibid.:111). Att space syntax-teorinär modellerad efter naturvetenskapen, ellernärmare bestämt implicit utgår ifrån schematav kausal inferens, framgår tydligt. ”Our objec-tives are clearly instrumental – we want toexplain exactly what causes certain effects, sothat we can develop tools possible to utilise infuture practice – the more firmly we can linkeffects to causes the better” Marcus (2000y:44).Karaktäriserande för naturvetenskapen är attden, generellt uttryckt, har objekt – inte sub-jekt eller sociala relationer – som sitt huvud-sakliga studieområde (Skjervheim 1996:5).Detta innebär att om nu space syntax-teorinska kunna undersöka den byggda miljönssociala dimension (2000z:39), eller dess ”funk-tion”, så måste detta – som tidigare motiverats– operationaliseras till något fysiskt påtagligt.När Marcus (ibid.) definierar begreppet socialdimension, använder han sig av den cartesian-ska uppdelningen mellan de två verklighetss-färerna res extensa och res cogitans. Res exten-sa karaktäriseras – kortfattat – av att den haren förlängning i rummet, att den är extern ochpåtaglig. Res cogitans, på den andra sidan, rep-resenterar en inre värld, den mentala aspektenav människan, vars kännetecken är tänkandet(Skjervheim 1996:59). Marcus (2000z:39) pekarnämligen på två aspekter hos människan; delsär hon en fysisk kropp som existerar och rörsig, dels är hon ett mentalt medvetande.Medan den första aspekten ger upphov till hurden byggda miljön fungerar, så ger den andraden byggda miljön mening. Mot bakgrund avdetta talar han om två relationer mellan denbyggda miljön och människan; dels den mellan

form och funktion, dels den mellan form ochmening. Som en naturlig följd av space syntax-teorins neo-positivistiska angreppssättfokuserar Marcus uteslutande på den först-nämnda relationen, vilket implicerar att män-niskan i första hand betraktas som en kropp.3

En artificiell uppdelning, tillstår Marcus (ibid.),men argumentet för en sådan är att kroppsdi-mensionen, till skillnad från meningsdimensio-nen, låter sig mätas.

Även Hillier argumenterar för vikten av att skil-ja på vad som å ena sidan är fysiskt och vadsom å andra sidan är socialt, för att det över-huvudtaget ska vara möjligt att undersökastadsrummets inverkan på stadslivet. Syftetmed denna procedur är inte att förneka rum-mets sociala aspekt – tvärtom: ”It is only byextracting space from its embedding and treat-ing it as a thing in itself that we are able tobring to light its configurational properties, andit turns out to be these that link space back tosociety” (Hillier & Netto 2007:13.6, min kursiv.).

I avsnittet som följer går jag över till attdiskutera på vilket sätt jag anser att spacesyntx-teorin skulle kunna berikasamhällsvetenskapliga studier av staden, varpåjag ägnar de två efterföljande avsnitten innankonklusionen till att diskutera dess brister.

En användbar terminologi“Begreppen är torftigare än verkligheten, mende möjliggör likväl en diskussion av dem.”(Eriksson 2007:57.)

Som det påpekades i inledningen, erbjuderspace syntax-teorin en vokabulär, vilken gördet möjligt att tala om olika typer avstadsmiljöer. Inom samhällsvetenskapligurbanforskning sätts ofta likhetstecken mellan”urbana miljöer” och ”stadsmiljöer” rentgenerellt, men en tydligare precisering avvilken typ av stadsmiljö man talar om i sam-manhanget är önskvärd; inte minst då långtifrån alla stadsmiljöer är urbana i meningenhar ett livligt stadsliv. Inom segregations-forskningen används vanligtvis begreppet”bostadsområde” eller ”grannskap”, dock oftautan fysisk-rumslig precisering. Ett exempel ärSundlöf (2008:19), som definierar ”grannskap”som ”en arena för sociala kontakter” och somnågot vilket till sin storlek är ”mindre än enkommun, men samtidigt större än exempelvisett kvarter”.


Utan mer precisa beskrivningar av de fenomenvi kallar för ”städer”, är risken stor att vägenöppnas för stort godtycke – vi förmår heltenkelt inte se hur den ena ”staden” som byggdföreteelse, skiljer sig från den andra (Marcus1998:2). Hur kommer det sig att vissa stadsde-lar är mer attraktiva än andra, för företagareoch/eller för boende? Vilka är de främstaorsakerna till varför individer med högsocioekonomisk status ofta väljer att bosättasig i vissa stadsdelar och undvika andra? Detär frågor som dessa som den segregationsin-riktade forskningen söker besvara. Segregationär ett sammansatt problem, som engagerarsåväl kulturgeografer som statsvetare ochsociologer (Bråmå 2006; Magnusson 2001).Som det konstaterades i inledningen, så ten-derar dock dessa discipliner att sätta själva”staden” åt sidan (Franzén 1987:389).4

Segregationsforskningen skulle, enligt minuppfattning, ha mycket att vinna på att tastörre hänsyn till stadsdelarnas fysiskautformning i analyserandet av vilka faktorersom är avgörande i segregationsprocesser. Hurkommer det sig egentligen att vissa områdenhar blivit så kallat ”utsatta” – beror det, grovtuttryckt, på de människor som bor där ellerberor det på att den fysiska strukturen omöjlig-gör vissa aktiviteter, handlingar och livsstilar?Som tidigare nämnts så möjliggör elleromöjliggör den fysiska strukturen mänskligahandlingar (Østerberg 1990; 2000). Faktum äratt många av de ”utsatta områden” som stud-eras av segregationsforskare ofta har en fysiskstruktur som är starkt funktions- ochrörelsesegregerande. En space syntax-analys,som visar olika gators integrationsvärde, detvill säga hur tillgänglig den är i relation tillstadsstrukturen i övrigt (H&H 1984:108f), avområdena i fråga skulle kunna fungera som ettintressant komplement till det statistiskamaterial som traditionellt används i kultur-geografiska segregationsstudier.

En konsekvens som kan komma av att deturbana inte används mer precist än som ensynonym till staden, är att det urbanas motsatsper automatik blir stadens motsats, vilket tra-ditionellt sett har varit landsbygden. Tönnies(1957), Simmel (1995) och Wirth (1971) kon-trasterade alla staden mot landet. Idag, dåurbaniseringen och industrialiseringen har gåttså långt, är denna dikotomi i många avseendenförlegad, vilket gör att vi behöver andrabegrepp som bättre fångar situationen(Asplund 1991:41; Franzén 1987:388; Lefebvre1982:92; Østerberg 2000:27). Hillier introducer-

ar ett nytt begrepp för det urbanas motsats:disurbanism. ”’Disurbanism’ is intended to con-vey the reverse of the urban spatial techniqueswe have identified: the breaking of the relationbetween buildings and public space; the break-ing of the relation between scales of move-ment; and the breaking of the interfacebetween inhabitant and stranger.” (Hillier2007:144). När fotgängares rörelser sprids utminimeras möjligheterna till stadsliv, vilket ärden samlade rörelsens bieffekt (ibid:147). Enslutsats han drar är att ”[i]t is not density thatundermines the sense of well-being and safetyin urban spaces, but sparseness, not largespatial scale, but its insensitive reduction, notlack of order but its superficial imposition, notthe ‘unplanned chaos’ of the deformed grid,but its planned fragmentation” (Hillier2007:147). Södra Stationsområdet i Stockholmär, som Marcus (2000y:133) har visat, ett exem-pel på disurban stadsmiljö; en analys avområdet visar att ”the relation between differ-ent scales of movement […] is broken to somedegree, as well as the relation between inhabi-tants and strangers.”

Hilliers begrepp disurbanitet sätter ord på entyp av stadsmiljö som många författare innanhonom har skildrat men inte namngett.Exempelvis varnar Jacobs (2004) förstadsmiljöer som – på grund av avsaknaden avett offentligt rum som möjliggör kontakt – ärmer eller mindre tömda på liv. Som Asplund(1991) förtydligar, blir individens val att bosättasig i staden katastrofalt, om denne hamnar iett område av denna typ, för i ett sådant finnsvarken landsbygdens eller stadens fördelar.Lefebvre (1982) menar att det urbanas motsats

Fig. 3:Södermalmsallén, SödraStationområdet, Stockholm.Foto: Sara Westin




är stadsmiljöer där tystnaden härskar, därpolitisk mobilisering hindrats av den utsprid-ning av människor som stadsplaneringenföranlett. Uppräkningen skulle kunna fortgå,men min poäng är att visa på det fruktbara i attidentifiera och döpa det urbanas motsats.

Men, är disurbanitet verkligen urbanitetensmotsats? Nej, i realiteten är det förmodligeninte så mycket en fråga om ett antingen-eller,som ett slags kontinuum där stadsmiljöer kanuppvisa mer eller mindre urbana drag. Iställetför att likställa disurbanitet med icke-urbanitetskulle man således kunna se disurbanitet somen viss typ av urbanitet. Exempelvis gör Marcus(2000y) en fruktbar skillnad mellan vad hankallar ”arkitektonisk urbanitet” respektive”generell urbanitet” – begrepp som jag avutrymmesskäl inte går närmare in på här.

Sammanfattningsvis erbjuder space syntax-forskningen en rad intressanta begrepp, somden samhällsvetenskapliga urbanforskningenskulle kunna inkorporera i analyser inte minstav hur ”bostadsområden” påverkar olika indi-viders och gruppers möjligheter. Efter dennadiskussion om några av de fördelar som följermed space syntax-forskningen, ska vi nuövergå till att titta närmare på vilka eventuellaproblem som kan förknippas med denna.

Att mäta det sociala“Mathematical descriptions can […] form thebasis of a scientifically stringent theory, sincesuch a theory is concerned with the principlesof the tangible world.” (Marcus 2000y:44.)

While illuminating those aspects of reality thatexist, [quantitative techniques] leave the otheraspects obfuscated and distorted. (Olsson 1980:45b.)

Som det framgår av citaten ovan är det likasant att space syntax-teorin har förtjänstersom att den innebär problem. Återigen är deten fråga om balansen mellan säkerhet ochambivalens – det man vinner i precision för-lorar man bredd och tvärtom. Detta gäller alladefinitioner, då de av nödvändighet belyservissa aspekter och lämnar andra därhän.Reduktioner är nödvändiga, men – somLefebvre (1991:105) understryker – så måstesådana ”be quickly followed by the gradualrestoration of what has thus been temporarilyset aside for the sake of analysis.” Det är åtdenna form av ”återställande” som vi ska ägnaföreliggande och efterföljande avsnitt.

Ett av de mest påtagliga problemen är attspace syntax-teorin är en naturvetenskapligtfärgad teori, som söker besvara frågor som ihög grad rör den sociala världen. För att kunnamäta aspekter av den sociala världen måstedessa först operationaliseras till kvantitativaprocesser innan de matematiskt kan relaterastill den kvantitet av ting som stadsformen är(Marcus 2000y:44f). Något förenklat skulle vikunna uttrycka det så att samhällsvetenskapenstuderar subjekt och sociala relationer medannaturvetenskapen studerar objekt – ellerannorlunda uttryckt; subsisterande respektiveexisterande fenomen. Vidare innebär i regelnaturvetenskapliga undersökningar ett exten-sionellt förfaringssätt, vilket innebär att inten-tionalitetsaspekten hos människan som socialvarelse exkluderas.

Skillnaderna blir tydliga om vi tittar på hur kul-turgeografer respektive arkitekturforskare serpå rummet. Kortfattat skulle vi kunna säga attgeografer tenderar att betona de sociala ochmentala aspekterna av rummet, medanarkitekter i allmänhet hanterar rummet somett absolut objekt, vilket har en fysisk-geometrisk utsträckning.5 Denna sistnämndasyn är karaktäriserande för space syntax-teorin – rummet ges, som vi har sett, ett slagsautonomi som tillåter det att analyseras pådess egna villkor. Rummet kan således kvanti-fieras, modelleras och ändra form. Denna synär på samma gång abstrakt och konkret(Kärrholm 2004:17ff). Konkret på det sättet attrummet ses som något materiellt, ett ting meden viss form, mått etcetera. Abstrakt då rum-met tas ur sitt sammanhang och förflyttas tillskisspappret eller till skärmen, vilket gör attrummet frikopplas från människor ochupplevelser – rummet ses som ett objekt i sig.

Hillier vänder sig mot en uppdelning mellannatur- och samhällsvetenskap – för honom ärdet inte ens en fråga (Westin, 2011). Jag hävdartvärtom att denna särskiljning är viktig, då denkan få oss att reflektera över vilka tankereglervi använder för att hantera det vi sökerhantera. Hillier gör det som så många forskare– men också vanliga människor utanförakademin – gjort och gör; nämligen likställervetenskap med naturvetenskap och positivism.Kortfattat innebär denna vetenskapssyn att detsom inte går att förtingliga, existerar inte –eller åtminstone kan vi inte säga något uni-versellt om det; det är bara om ting vi kanuppnå vetenskapens mål – absolut och säkerkunskap (Nordström 2008:47ff; MacMurray1957:36).



Space syntax-teorins ambition att söka förklararelationen mellan stadens materiella ochimmateriella dimension, är ett mål färgat avpositivismen, vars strävan traditionellt sett harvarit att översätta långlivade filosofiska prob-lem – såsom relationen mellan res extensa ochres cogitans – till ett empiriskt språk som kanbegripas (Livingstone 1992:319). Inomsamhällsvetenskapen finn en etablerad tradi-tion, som argumenterar för att den socialasfären inte kan studeras med samma metodersom naturvetenskapen använder (Olsson 1980;Skjervheim 1996; Taylor 1985). Att det positivis-tiska påståendet ”if A then B” lämpar sig min-dre bra för att förstå mänskliga processer, somurbanitet är ett exempel på, kan motiverasgenom att lyfta fram det ytterst mänskligafenomenet improvisation. Improvisation ärnågot som de Certeau (1984:98) trycker på närhan liknar fotgängarna i staden vid CharlieChaplin, som multiplicerar de möjliga använd-ningsområdena med sin käpp. Denna improvi-sationsaspekt, som gör människan till ”themost unpredictable of animals” (Kalin1974:114), är i mångt och mycket det som räk-nas bort om man betraktar människan som resextensa. Den väg jag väljer idag är inte den vägjag väljer imorgon.

Space syntax-teorins tanke att om vi baragenererar tillräckligt mycket kunskap om denkonfigurativa aspekten av den byggda miljön,kan vi förutspå vilka sociala effekter byggdform får (Hillier 1996:378; Marcus 2000z:39),väcker, som jag ser det, intressanta parallellertill behaviorismen. ”Any theory about how weshould act to produce a certain outcome in theworld must logically depend on some priorconception of how the world is and how it willrespond to our manipulations” (Hillier 2007:42,mina kursiv.). Ordvalet skulle kunna tolkas somett uttryck för en syn på människan som ettslags stimuli-respons-mekanism (Livingstone1992:338), vilket i sin tur påminner om behav-iorismens tendens att betona den kausala rollsom externa stimuli har på mänskligtbeteende. ”In some respects behaviorismoffers an appealing model of the self. If behav-ior could be explained adequately and primarilyin terms of external stimuli (causes) and condi-tioned responses (effects), then enumeration ofthese stimuli would support predictions aboutbehaviour” (Kalin 1974:114). Men, som Kalin(ibid.) fortsätter, så är det ”implausible to sug-gest that man, the most complex of the organ-isms, can be studied on the model of a com-puter whose output (conditionded responses)

correlates neatly with its input (external stim-uli).” Vad ett sådant angreppssätt missar, är attäven inre stimuli påverkar vårt beteende; atttankesaspekten påverkar kroppsaspekten ochtvärtom (Merleau-Ponty 2003; Sigurdsson2006). Om vi uppfattar en viss miljö somskrämmande går vi en omväg; det vi medveteteller omedvetet upplever påverkar hur och vartvi för våra kroppar (Frers 2007:26). Man skullekunna sammanfatta det så, att människansintentionella aspekt påverkar stadens funk-tionella aspekt.

Här vill jag anknyta till den kritik som MattiasKärrholm (2004:159ff) riktar mot space syntax.”Ser man space syntax som en metod för attförutsäga förflyttning inser man snart att dessamöjligheter minskar i takt med att personersom för sig i systemet har en avsikt med sinförflyttning, och i takt med att mer sociala fak-torer […] påverkar förflyttningen (trafikregler,reser till och från arbetsplatsen etc.)”(ibid.:159). Vad Kärrholm menar, som jag tolkardet, är att var människor väljer att gå berorinte bara på stadsrummets materiella indel-ningar utan även på dess territoriella samt påvad som för stunden försiggår i deras medve-tande. Därmed betonar han – i motsats tillspace sytnax-teorin – att det fysiska rummetinte har något förklaringsvärde i sig, utan attdess betydelse är beroende av den (sociala ochtidsmässiga) kontexten. Vad Kärrholm indirektgör, som jag tolkar det, är att han riktar fokusmot inferensproblemet, vilket vi nu ska tittanärmare på.

Space syntax och inferensproblemetSpace syntax-teorin erbjuder som vi har settmånga insikter om förutsättningarna för”använda rum”. Särskilt presenterar teorinbelägg för att använda stadsrum förutsätter enviss rumslig konfiguration. Att hävda att deturbana förutsätter använda rum är att fysiskt-rumsligt precisera det urbana, vilket innebäratt man gör inferenser från en process till enform. Men – är det utifrån detta möjligt att,som jag tolkar att Hillier gör, hävda att använ-da rum mer eller mindre automatiskt ärurbana? Med andra ord: är det möjligt att görainferenser i motsatt riktning – från form tillprocess? Resonemanget i det föregående avs-nittet har antytt svaret på denna fråga, menOlsson (2002:252) uttrycker det i en mer mini-malistisk form: ”Although it is sometimes pos-sible to reason from process to form, moving inthe opposite direction is never appropriate;even though two plus two normally equals four,



four can equal anything, including two plustwo.” Även om det är en förenkling att vad somhelst kan bli talet fyra, så finns ett oändligtantal matematiska samband som kan vara likamed fyra. Upptäckten av inferensproblemet1968 skakade geografidisciplinen i grundenoch så här låter det när Olsson (1983:82f) sertillbaka på vad han, Harvey och andra kvantita-tiva geografer varit sysselsatta med: ”What Iand some others were searching for was thetruth of human spatial interaction. Our ambi-tion was to catch that truth in the most precisenet we knew, that is to translate statisticalobservations into the clear and non-ambiguouslanguage of causal relations … We were afterthe kind of ‘truth’ that is necessary for the con-struction of an optimal world.” Och han fortsät-ter: ”Reality was more evasive than our naïveminds had been taught to believe.”

Som det har framgått är space syntax-teorinsförespråkare optimistiska inför uppgiften atthärleda en social process ur en materiell form– förutsatt att man går vägen via rumslig kon-figuration. När Hillier (i Westin, 2011) fick frå-gan huruvida det är möjligt att förutspå effek-terna av en viss form, om det är möjligt attskapa en urban atmosfär via manipulationer avformen, svarade han: ”Yes. Yes, you can dothat. […] If you have the knowledge it is noteven difficult.” Marcus (2000y:52) ger dockuttryck för en viss försiktighet i frågan huruvidadet går att förutspå sociala effekter ur byggdform: ”[O]n reflection, this is absurd” menarhan och fortsätter: ”What is active obviouslyare people and their actions”. Formuleringar avdetta slag, vilka förmedlar att space syntax iteorin handlar om probabilism och inte deter-minism, riskerar emellertid att skuggas avuttryck som ”orsak” och ”verkan” (Marcus2000y:44), ”rumsliga lagar” (Hillier 2002:154)samt det i stadsplaneringssammanhanganvända ”evidensbaserad design” (Hillier &Sahbaz 2008; Stonor & Stutz 2004). En fråga,som förvisso går utöver denna artikels fokus,men som ändå är relevant att ställa är: Vadhänder när space syntax hamnar i händerna påpolitiker och planerare, som inget hellreönskar än just klara besked – gärna i formenav just ”evidens” – om vilka effekter derasplaner kommer att generera? Detta är inte såmycket en kritik mot space syntax, som ettallmänt spörsmål om planerares och arkitek-ters etiska ansvar när det kommer till attomsätta teoretiska insikter till konkret praktik.För – som Chomsky och Marcuse lär oss – ärepistemologi och etik två sidor av samma mynt

(i Olsson 1980:4b), vilket för övrigt utmanarHilliers (2007:41f) strikta åtskillnad mellannormativa och analytiska påståenden.

Enligt Hillier är det urbana ett i stor utsträckn-ing ”lösbart problem” (se Megill 1984:56).”Urbanity, we suggest, is not so mysterious.Good space is used space. […] [H]ow the urbansystem is put together spatially is the source ofeverything else” (Hillier 1996:169f). Mot dettavill jag säga att uppgiften att generera användarum är kanhända lösbar, men använda rum ärsom vi har sett endast ett villkor för det urbana– det är ingen garanti för den. Social och kul-turell mångfald exempelvis; hur kan man viastadsformen generera, eller utifrån densammaförutspå, denna aspekt av urbaniteten? När detkommer till att klarlägga relationen mellanbyggd form och social mångfald faller även denmest avancerade rumsliga analys till föga.Premissen använda rum säger inget om vilkasom använder rummet. Exempelvis har ettflertal av dagens gentrifierade stadsmiljöer enrelativt låg social och kulturell mångfald – devälanvända rummen till trots.

Kulturgeografen Røe (2007) har noteratframväxandet av så kallade ’minicities’ i Oslosförorter, vilka många gånger uppvisar en störremångfald än de segregerade västra delarna avstadskärnan. Som bakomliggande krafter tilldessa ’minicities’ pekar han på kulturellaorsaker och förändringar i kulturpolitiken samtpå de nya praktiker och materialiteter som ärkopplade till dessa. Det tycks således inomvetenskapen råda olika bud på vad som “kom-mer först” – rummet eller de socialaprocesserna. Røe härleder orsaken till varförförorterna har fått en mer urban prägel tillsociokulturella processer och praktiker, entolkning som går i linje med den som repre-senteras av bland andra Simonsen (1993) ochPløger (1997). Sammantaget visar dessaforskare hur en rad faktorer, utöver stadsfor-men och däribland stadsinvånarnas praktiker,kan påverka urbanitetens vara eller icke vara.

Enligt Hillier (2007:140) är, som vi har sett,stadsstrukturen ”through its influence on themovement economy […] the fundamentalsource of the multifunctionality that gives lifeto cities” och ”[the research of space syntax is]trying to detect society through space, in con-trast with most commentaries on society andspace which typically look at society and try todetect its output in space” (Hillier & Netto2007:13.3). Vad du ser beror på var du står –



detta är det geografiska inferensproblemet i ettnötskal.

Konklusion“The entire apparatus of knowledge is an appa-ratus for abstraction and simplification –directed not at knowledge but at taking pos-session of things […] With ’concepts’ [one takespossession] of the ’things’ that constitute theprocess.” (Nietzsche 1968:274 min kursiv..)

“Somethings’ always survives or endures –’something’ that is not a thing.” (Lefebvre1991:403.)

Som det har framkommit är min främstainvändning mot space syntax-teorin att denbortser från inferensproblemet och att denbortser från att den sociala sfären svårligenlåter sig uttömmas av ett naturvetenskapligtangreppssätt. Att människan är av en i grundoch botten oförutsägbar natur samt att detråder en oupphörlig autokorrelation mellan detmateriella och det sociala gör det omöjligt attförstå exakt hur orsak och verkan är koppladetill varandra i den process som formar ochpräglar (stads)rummet. Det är helt enkelt förmånga variabler som undflyr oss (Lefebvre iBergman & Mannheimer 1974:331; Prigogine& Stengers 1984). Men det är också möjligt –för att inte säga eftersträvansvärt – att betrak-ta den andra sidan av myntet; nämligen attspace syntax-teorin trotsar inferensproblemetoch att den trotsar det faktum att det äromöjligt att fjättra något som inte sitter still.För som citatet i början av denna text påmin-ner oss om, behöver vi kategorier och defini-tioner – utan dem förvirras både tanke ochhandling (även Lefebvre 1995:121; Nietzsche1968:282). Det är detta jag menar när jag häv-dar att space syntax-teorins problem paradox-alt nog är dess styrka – en slutsats som förtankarna till Aristoteles budskap att det maninte kan göra perfekt, måste man göra så gottman kan (i Olsson, kommande).Fördelarna med ett fast ankare som Hilliers –för att återknyta till Olssons metafor – är tyd-lighet och genomskinlighet; det urbana ges enform och som vi tidigare har konstaterat är for-men sinnesvägen till kunskap. Som Hillier självpåpekar, är ”samnärvaro” inget socialtfenomen i sig – det utgör grunden för socialafenomen (Hillier et al. 1993; Westin, 2011).Nackdelen är att den därmed – per definition –utesluter det urbanas icke-påtagliga aspekter. Iverkligheten finns det urbana inom oss ochmellan oss och den sociomateriella miljö vi

möter i staden. Man skulle kunna formuleradet så att det är i vårt möte med den yttremiljön – med byggnader, människor, ljud ochlukter – som det urbana har sin hemvist.6

Av de förda resonemangen i denna text kom-mer det sig sålunda att svaret på deninledande frågan om vad det urbana är, är attdet är ett ”ting/icke-ting” – det vill säga någotpå samma gång konkret och icke-konkret(Lefebvre 1991:402). Liksom varan var för Marx(Castree 1996:356), rör det sig om en konkretabstraktion – lika lite enbart en omedelbarpåtaglighet som endast ett metafysiskt väsen,lika lite enbart en fråga om hus och män-niskokroppar som endast en fråga om relation-er och minnen. ”Each […] material underpin-ning has a form, a function, a structure – prop-erties that are necessary but not sufficient todefine it” (Lefebvre 1991:403).

Definitionen är en paradox, då den innefattarsin motsats. Det urbana visade sig vara enfladdermus – ömsom mus, ömsom fågel,ömsom en empirisk omedelbarhet, ömsom ettsubsisterande tankeobjekt. Samtidigt är detinget av dessa. ”In the struggle between ulti-mates, no one wins” (Olsson 1980:77b). Ellermed Bergsons (2004:vii) ord: ”Realism and ide-alism both go too far … it is a mistake toreduce matter to the perception which we haveof it, a mistake also to make of it a thing”. Men,vad innebär då detta? Konstaterandet att deturbana både existerar och subsisterar är i sigföga sensationellt, men vad vi nu har gjort äratt ringa in urbanitetens ontologiska status.Och eftersom definitionen går i dialektikenstecken, i dess termer av både-och, torde nu detproblematiska framgå i att försöka fångafenomenet med den konventionella logikensantingen-eller.

Tar vi detta på allvar, framstår själva tänkandeti termer av orsak-verkan som diskutabelt,emedan det förutsätter att stadens sociala ochfysiska dimensioner är åtskilda. Som vi harsett, så är denna åtskillnad självautgångspunkten för space syntax-teorin. Omnu Lefebvre (1991:26) har en poäng när hansäger att ”(social) space is a (social) product”,torde det heller inte vara möjligt att, medHilliers (1996:8) ord, ”make sense of the rela-tion between form and function”. Att det är problematiskt att separera ting-aspekten från icke-ting-aspekten, utan att göraavkall på innebörden av det fenomen vi talarom, har jag sökt visa genom att låta pendlin-



gen däremellan genomsyra artikeln. I och meddetta står det nu förhoppningsvis klart att ävenom entydighet och genomskinlighet tradi-tionellt sett är vetenskapens mål, så är detibland nödvändigt att tillåta en viss grad avmångtydighet i de begrepp vi använder för attbeskriva världen. För låter man entydighetenbli ett självändamål riskerar man paradoxaltnog att hamna i en situation där man inte vetnågonting alls – för världen passar inte alltid ini våra kategorier. Detta kan exemplifieras medatt det enligt meteorologerna i skrivande stundinte är någon årstid alls (Eriksson 2008).

Men, om vi går vidare upptäcker vi snart attbegreppet ”ting/icke-ting” består av ett tredje –outtalat – element, vilket kommer till uttryckgenom snedstrecket /. Snedstrecket, vilketsymboliserar relationer, är det tecken sombåde håller ihop och isär de två andra delarna(Olsson 1980b:10). I eftertanke, är det inte justdetta som space syntax kastar ljus på? Svaret,vill jag hävda, är både ja och nej. Ja, eftersomteorin söker förklara relationen mellan stads-formen och stadslivet genom att rikta fokusmot stadens rumsliga konfiguration, vilkenmed en viss sannolikhet fördelar människornaenligt bestämda mönster. Således tycks detenligt space syntax-teorin vara själva fördelnin-gen av människokroppar som utgör det ”utes-lutna tredje”7 i urbaniteten som fenomen; detsom bildar de materiella förutsättningarna, urvilka det urbanas immateriella dimensionerföds – eller mer korrekt; kan födas. Varför ärdå svaret samtidigt nej? Jo, för att snedstreck-et är dialektikens tecken för interna relationer– den typ av relationer som är bannlysta inomkonventionell logik eftersom allt hänger sam-man och inget kan brytas ut (ibid.). Om jag hartolkat space syntax-teorin rätt, så skulle dessbegreppsliggörande av det uteslutna tredje intese ut så här /, utan så här – , det vill säga dettecken som brukades i ordet stads-liv iartikelns början och som här får symboliseraden konventionella logikens strävan efter förk-laring och förutsägelse (beroende på riktning).Kondenserat finner vi här skillnaden mellansamhällsvetare som Harvey, Lefebvre ochOlsson, respektive arkitekturteoretiker somHillier och Marcus – vilket i sin tur stödjerHilliers (2007:61) påstående att ”the abstractsimplifications of science can be the mostpowerful source of greater insight.”

Även om space syntax-teorin innebär ett posi-tivistiskt angreppssätt, så vore det missvisandeatt hävda att det bara handlar om kvantiteter.

Parallellen till geografins kvantitativa revolu-tion är ofrånkomlig: ”[I]t was not the numbersthat were important”, menar geografen PeterGould när han i efterhand beskriver denna rev-olution, ”but a whole new way of looking atthings” (1999:86). Detta nya sätt att se innebarett vetenskapligt sätt att se, som med hjälp avWhitehead kan definieras som ”to see what isgeneral in what is particular and what is per-manent in what is transitory” (ibid.). Space syn-tax matematiska modeller och grafiska lin-jekartor kan tolkas som retoriska verktyg, vilkauppmuntrar till att – bildligt talat – gå underytan på staden och upptäcka de underliggandeprinciperna bakom dess organisation. Det ärockså här, menar jag, som teorins mestavgörande – för att inte säga revolutionerande– bidrag står att finna. Till stadsplanerings-diskussionen, å ena sidan, bidrar den med enfokusförflyttning från arkitektonisk stil, estetikoch symbolik, till vad som kan ske mellandessa väggar. Detta lovar gott i en tid då detpolitiska målet är att bygga för stadsliv. Tillskillnad från många praktiserande arkitekter,vilka i Palladios anda fokuserar på enskildahus (Habraken 2005), talar om ”stadsmässigafasadmaterial” och som därmed kapitulerarhelt inför ting-aspekten (Westin 2005), så sökerspace syntax – utifrån ett gediget empirisktunderlag – belysa den bro som binder sammanstenarna och människorna. Till densamhällsvetenskapliga urbanforskningen, åden andra sidan, kan teorin bidra med en ter-minologi, vilken i sin tur kan medverka till en(åter)fokusering på stadens materiella dimen-sion.

Avslutningsvis kan det sägas att målet medden kritik som föreliggande artikel har riktatmot space syntax-teorin inte har varit – för attlåna Olssons (1980:18b) ord – ”to falsify for thesake of rejection”, snarare ”to falsify for thesake of creative understanding.” Det dialek-tiska angreppssättet har inte syftat till att nåen slutgiltig definition av det urbanas ”sannaväsen”, inte heller till att ersätta vetenskapligprecision med ett slags postmodern ”delight inambiguity” (Livingstone 1992:343). Snarare harsyftet varit att genom kritiken fördjupaförståelsen av det urbana som vetenskapligtbegrepp. När det kommer till att förstå sig påstaden och det urbana och sambandendäremellan är det som om arkitekturteoretikersöker lägga ett pussel, medan samhällsvetaresöker lägga ett annat; det förstnämnda betonarsäkerhet, det sistnämnda ambivalens. Likasant som att dessa traditioner talar olika


AUTHOR

Sara Westin Researcher, PhDInstitute for housing and urban researchUppsala Universitet, [email protected]


språk, och lika sant som att vetenskap är ”anegotiated entity [and] a boundary-makingenterprise” (Livingstone 1992:307;305), är det ipendlandet mellan dessa traditioner som detintressanta börjar. För att använda en metafor,är det som om space syntax-forskaren riktaren stor, kraftig strålkastare mot det urbana ihopp om att blottlägga dess mörkaste skrym-slen. Samhällsvetaren, å sin sida, pekar på deskuggor som detta starka ljus ger upphov till.Samtidigt är alla skuggor per definitionberoende av ljus. ”Space syntax is not theinverse of the [social scientific] spatiality para-digm, but its ’other half’” (Hillier 2008:13).

TackJag vill rikta ett stort tack till de två kommen-tatorerna, vars konstruktiva anmärkningarmöjliggjorde en förfining av artikelns form ochinnehåll. Ett varmt tack också till GunnarOlsson, Lars Marcus, Irene Molina ochChristian Abrahamsson för att ni utmanar ochuppmuntrar.

1 Se t.ex. Asplund (1991), Hannerz (1992), Jacobs(2004), Lefebvre (1982) Lofland (1998), Marcus (2008),Sassen (2001), Sennett (1992) Simmel (1995), Whyte(1990), Wilson (1991) och Wirth (1971).

2 Det finns starka kopplingar mellan space syntaxsom teori och space syntax som konkret stadsplane-ringspraktik. Konsultföretaget Space Syntax Limitedär ett spin-off företag till forskningsmiljön vidBartlett School of Architecture and Planning, vilketinitierades 1995 av Bill Hillier och Alan Penn och ledsav Tim Stonor. Företaget har idag kontor i åtta städervärlden över; i Skandinavien representeras företagetav Spacescape i Stockholm under ledning av LarsMarcus.

3 På senare år har en ny, tvärvetenskaplig inriktningutvecklats inom space syntax-forskningen som ettresultat av ett samarbete med kognitionsforskningen(se t.ex. Conroy 2003; Haq & Zimring 2003; Kim &Penn 2004). Föreliggande text tar av utrymmesskälinte hänsyn till bidrag formulerade inom dennainriktning, då det är ett artikelämne i sig.

4 Tecken på att detta så sakteliga håller på att förän-dras hittar vi bl.a. i form av det specialnummer påtemat urban form och social segregation i Progressin Planning (Vaughan (red.) 2007).

5 Detta har inte alltid varit fallet; exempelvis har geo-grafin genomgått en betydande förändring i synen pårummet, inte minst i och med den så kallade huma-nistiska vändningen på 1970-talet. För en belysning,se Agnew (kommande), Gregory (2000) samt Massey(2005). För en diskussion av geografisk och arkitek-turteoretisk rumssyn, se Hillier (2008), Kärrholm(2004:17ff) och Madanipour (1995:343).

6 Resonemanget är inspirerat av dels Dewey (2005:1),dels Frers (2007:43).

7 Den konstruktiva idén till att tala om ett ”outtalattredje” vill jag tacka Lars Marcus för.

NOTES



LITERATURE

AGNEW, JOHN (kommande) ”Place” i Agnew, J& Livingstone, D. (red.) Handbook ofGeographical Knowledge London: Sage 2009.

ASPLUND, J. 1991: Essä om Gemeinschaft ochGesellschaft Göteborg: Bokförlaget Korpen.

ASPLUND, J. 2002: ”Den oumbärliga empirin” iAvhandlingens språkdräkt Göteborg:Bokförlaget Korpen.

BERGMAN, B. & O. MANNHEIMER 1974: ”Detsamhälleliga rummet. Ett samtal med HenriLefebvre” Ord & Bild nr 6, åttiotredje årgången,s. 329-334.

BERGSON, H. 2004: Matter and MemoryMineola, New York: Dover Publications, Inc.Översättning: Nancy Margaret Paul & W. Scott Palmer.

BRÅMÅ, Å. 2006: Studies in the Dynamics ofResidential SegregationGeografiska regionstudier nr 67, doktorsavhan-dling Uppsala universitet.

CASTREE, N. 1996: ”Birds, mice and geogra-phy: Marxisms and dialectics” Transactions ofthe Institute of British Geographers, New Series,21 (2) s. 342-362.

CONROY D. R. 2003: ”The secret is to followyour nose: Route path selection an angularity”Environment and Behavior 35 (1), s. 107-131.

DE CERTEAU, M. 1984: The Practice of EverydayLife Översättning: S. Rendall, Berkeley:University of California Press.

DEWEY, J. 2005: Art as ExperienceUSA: Penguin Group.

ERIKSSON, B. 2007: Social Interaktion. Flöden,Positioner, Värden Sverige: Liber.

FRANZÉN, M. 1987: ”Staden som livsvärld ochsystem – mellan ångest och helhet av maxima”Bergryd, Ulla (red.) Den sociologiska fantasin – teorier om samhället Simrishamn: Grafo TryckAB.

FRERS, L. 2007: ”Perception, Aestethics, andEnvelopment – Encountering Space and

Materiality” i Frers, L. & Meier, L. (red.) Encountering Urban Places. Visual and MaterialPerformances in the City Aldershot, UK:Ashgate.

GOULD, P. 1999: The Geographer at WorkLondon: Routledge & Kegan Paul.

GREGORY, D. 2000: ”Space, human geographyand” s. 767-773 i The Dictionary of HumanGeography Johnston et. al USA: Blackwell Publishing.

HABRAKEN, N. J. 2005: Palladio’s ChildrenTeicher, J. (red.) New York: Taylor & Francis.

HANNERZ, U. 1992: Cultural Complexity: studiesin the social organization of meaning New York:Columbia University Press.

HARVEY, D. 1989: The Urban Experience GreatBritain: Basil Blackwell Ltd.

HAQ, S. & ZIMRING, C. 2003: ”Just down theroad a piece: The development of topologicalknowledge of building layouts” Environment andBehavior 35(1), s. 132-160.

HERMODSSON, E. 1968: Rit och revolution.Essäer och polemik Stockholm: Verbum.

HILLIER, B. 1996: Space is the Machine: AConfigurational Theory of ArchitectureCambridge: Cambridge University Press.

HILLIER, B. 2002: ”A theory of the city asobject: or, how spatial laws mediate the socialconstruction of urban space” URBAN DESIGN International 7, s. 153-179.

HILLIER, B. 2007: Space is the Machine: AConfigurational Theory of ArchitectureCambridge: Cambridge University Press, e-edi-tion.

HILLIER, B. 2008: ”Space and Spatiality: whatthe built environment needs from social theo-ry” Building Research & Information 36 (3) s.216-230.

HILLIER, B. & J. HANSON 1984: The SocialLogic of Space Cambridge: CambridgeUniversity Press.


Sara Westin: Det urbanas syntax 37

HILLIER, B., A. PENN, J. HANSON, T.GRAJEWSKI, & J. XU 1993: ”Natural move-ment: or configuration and attraction in urbanpedestrian movement” Environment andPlanning B 20 (1), s. 29-66

HILLIER, B. & NETTO V. 2002: ”Society SeenThrough the Prism of Space. Outline of a theo-ry of society and space” Urban DesignInternational 7 (3/4) s. 181-203.

JACOBS, J. 2004: Den amerikanska storstadensliv och förfall Göteborg: Daidalos.

KIM, Y. O., PENN, A. 2004: ”Linking the spatialsyntax of cognitive maps to the spatial syntaxof the environment” Environment and Behavior36(4), s. 483-504.

KÄRRHOLM, M. 2004: Arkitekturens territori-alitet. Till en diskussion om territoriell makt ochgestaltning i stadens offentliga rum. Doktorsavhandling, LTH, Lund: Grahns TryckeriAB, Lund.

LEFEBVRE, H. 1982: Staden som rättighetStockholm: Bokomotiv.

LEFEBVRE, H. 1991: The Production of SpaceGreat Britain: Blackwell Publishers.

LEFEBVRE, H. 1995: Introduction to Modernity.Twelve Preludes September 1959 - May 1961London: Verso.

LIVINGSTONE, D. 1992 The GeographicalTradition Oxford: Blackwell.

LOFLAND, L. H. 1998: The Public Realm –Exploring the City�s Quintessential SocialTerritory New York: Walter de Gruyter.

MACMURRAY, J. 1957: The Self as AgentLondon: Faber.

MADANIPOUR, A. 1996: ”Urban design anddilemmas of space” Environment and PlanningD: Society and Space Vol. 14, s. 331-355.

MAGNUSSON, L. (RED.) 2001: Den deladestaden Umeå: Boréa.

MARCUS, L. 1998: ”Stad – kärt namn medmånga barn” Nordic Journal of ArchitecturalResearch vol 11, no. 3.

MARCUS, L. 2000X: ”Vad kan arkitekter?”Arkitekten Nr 6.

MARCUS, L. 2000Y: Architectural Knowledge andUrban Form. The functional Performance ofArchitectural Urbanity Doktorsavhandling KTHStockholm: Pointline AB.

MARCUS , L. 2000Z: ”The need for descriptivemethods in architectural research” NordicJournal of Architectural Research vol 13, nr 1-2,s 37-44.

MARCUS, L. 2008: ”Spatial Capital and how tomeasure it. An outline of an analytical theory ofurban form” i Haas, T. (red.) New Urbanism andBeyond – Designing Cities for the Future NewYork: Rizzoli.

MEGILL, A. 1984: Prophets of Extremity.Nietzsche, Heidegger, Foucault, DerridaCalifornia: University of California Press.

MERLEAU-PONTY, M. 2003: Phenomenology ofPerception Great Britain: Routledge.

NIETZSCHE, F. 1968: The Will to PowerKaufmann, Walter (red.) New York: VintageBooks.

NORDSTRÖM, S. 2008: Illusionernas harmoni.Samhällsplanerandets tankestil och dess kraft-fullaste topos: diskrepansförnekandet Karlstadsuniversitet Karlstad University Studies 2008:55.

NYLUND, K. 2001: ”Cultural Analysis in UrbanTheory of the 1990s” Acta Sociologia Vol. 44, s.219-230.

OLSSON, G. 1980: Birds in Egg: Eggs in BirdLondon: Pion Limited.

OLSSON, G. 1980B: ”Om snedstreck och sned-språng” i Paasi, Ansi (red.) Maantiede, Eräitäperspektivejä N:o 26 University of Joensuu, Publications of Social and Regional Science, s.9-22.


OLSSON, G. 1983: ”Toward a sermon of moder-nity” i Billinge, M. & Gregory, D. (red.)Recollections of a Revolution. Geography asSpatial Science New York: S:t Martins Press.

OLSSON, G. 1990: Antipasti Göteborg:Bokförlaget Korpen.

OLSSON, G. 2002: ”Glimpses” i Peter Gould &Forrest Pitts (red.) Geographical VoicesSyracuse: Syracuse University Press.

OLSSON, G. 2007: Abysmal. A Critique ofCartographic Reason Chicago: ChicagoUniversity Press.

OLSSON, G. (KOMMANDE): “Mapping theForbidden”

PLØGER, J. 1997: Byliv og modernitet – mellomnærmiljø og urbanitet Oslo: NIBRs Plus-serie,nr 1.

PRIGOGINE, I. & STENGERS, I. Order out ofChaos. Man’s New Dialogue with Nature Förordav Toffler, A. London: Heineman.

RØE, G. 2007: ”Urbanism in suburbia – subur-ban ’minicities’ as fields for cultural changeand politics” Konferenspapper NordicGeographers Meeting, Bergen 15-17 juni.

SASSEN, S. 2001: The Global City: New York,London, Tokyo UK: University Presses OfCalifornia, Columbia And Princeton

SEIP, I. 1995: ”Vetenskapens estetiska dimen-sion” i Molander (red.) Mellan konst och vetandeGöteborg: Daidalos.

Sennett, R. 1992: The Fall of Public Man NewYork: W. W. Norton & Company Inc.

SHORT, J. R. 1984: An Introduction to UrbanGeography Great Britain: Routledge.

SIGURDSSON, O. 2006: Himmelska Kroppar.Inkarnation, blick, kroppslighet Munkedal:Glänta produktion Logos Pathos Nr 6.

SIMMEL, G. 1995: ”Storstäderna och det andli-ga livet” i Hur är samhället möjligt? – Och andraessäer Göteborg: Bokförlaget Korpen.

SIMONSEN, K. 1993: Byteori og hverdagspraksisKöpenhamn: Akademisk Forlag.

SKJERVHEIM, H. 1996: Selected Essays. InHonour of Hans Skjervheim’s 70th BirthdayBergen: The Department of Philosophy.

SOBEL, M. E. 1995: ”Causal Inference in theSocial and Behavioral Sciences” i Handbook ofStatistical Modeling for The Social and BehavioralSciences Arminger, Clifford, Sobel (red.) NewYork: Plenum Press.

SPEARS, K. M. 1970: Dionysus and the City NewYork: Oxford University Press.

SUNDLÖF, P. 2008: Segregation och karriärposi-tion: En studie av bostadsomgivningens betydelseför utbildning, sysselsättning och inkomst blandyngre i stockholmsregionen Geografiska region-studier nr 78 Doktorsavhandling Uppsala uni-versitet

TAYLOR, C. 1985: ”What is Human Agency?” iHuman Agency and Language. PhilosophicalPapers, Volume 1 Cambridge: Cambridge University Press s. 15-44.

TORSSON, B. 1995: ”Rummets språk ochspråkets rum” i Molander (red.) Mellan konstoch vetande Göteborg: Daidalos.

TÖNNIES, F. 1957: Community and Civil SocietyÖversättning av Gemeinschaft und Gesellschaft(1887) Harris, Jose (red.) Hollis, Margaret(övers.) Cambridge Texts in the History ofPolitical Thought, Cambridge: CambridgeUniversity Press.

VAUGHAN, L. 2007: ”The spatial syntax ofurban segregation” Progress in Planning 67 s.205-294.

WESTIN, B. 1999: ”Vandraren, drömmen ochdikten: Ensam” i Olsson, Ulf & Adolfsson, Eva(red.) Strindbergs förvandlingar Stockholm: Symposion.

WESTIN, S. 2005: ”Att skapa stadsmässighet –en paradox?” PLAN nr 5-6.

WESTIN, S. 2011: ”The Life and Form of theCity. An Interview with Bill Hillier” Space andCulture, 14 (2), s. 228-237.



WHYTE, W. H. 1990: City – Rediscovering theCenter USA: Anchor Books.

WILSON, E. 1992: The Sphinx in the City – UrbanLife and the Control of Disorder and WomenBerkeley: University of California Press.

WIRTH, L. 1971: ”Urbanismen som livsform” iLindberg, Göran (red.) Urbana processer. Studieri social ekologi Lund: CWK Gleerup Bokförlag.

ØSTERBERG, D. 1990: ”Det sosio-materiellehandlingsfelt” i Deichman-

ØSTERBERG, D. 2000: Stadens illusionerGöteborg: Bokförlaget Korpen.

Sara Westin: Det urbanas syntax 39

ELEKTRONISKA KÄLLORERIKSSON, T. ”Gråzon blir vår till helgen”Dagens Nyheter (2008-02-19) http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=744326

HILLIER, B. & SAHBAZ O. 2008: ”An evidencebased approach to crime and urban design. Or,can we have vitality, sustainability and securityall at once?” http://www.spacesyntax.com/Files/MediaFiles/Hillier%20Sahbaz_An%20evidence%20based%20approach_010408.pdf 2009-04-26

STONOR, T. & C. STUTZ 2004: ”Towards evi-dence-based urban design” http://66.102.1.104/scholar?hl=sv&lr=&q=cache:7RjELT8vbcgJ:www.spacesyntax.com/down-loads/SpaceSyntax_TowardsEvidenceBasedUrbanDesign.pdf (2007-08-11).




Det urbanas syntax [The Syntax of Urbanity]

Documents