Det okflnda Centralasien - € r utmaning fiir svensk forskning Redaktdrer: Staffan Rosdn Bo Utas Humanistisk-samhiil lsvetenskapliga forskni ngsrfldet
Welcome message from author
This document is posted to help you gain knowledge. Please leave a comment to let me know what you think about it! Share it to your friends and learn new things together.
Transcript
Det okflnda Centralasien- €r utmaning fiir svensk forskning
Redaktdrer:Staffan Rosdn
Bo Utas
Humanistisk-samhiil lsvetenskapliga forskni ngsrfldet
Historis k introdu ktionStaffan Rosin & Bo Utas
Det finns nlgot undflyende i begreppet Centralasien. Den geografiska definitionenviixlar hos olika skribenter, och det kulturella innehf,llet iir oklart och motsdgelsefirllt.FOr att ta det geografiska fdrst: hiir skall med Centralasien avses det viildiga, i stort settavloppslosa omrlde av sffipper, 6knar och berg som striicker sig frtn Kaspiska havetoch Ural i viister till kinesiska muren och Stora Hinggan-bergen i oster och frfin Iranskahbglandet, Hindukush, Pamir, Karakorum och Transhimalaya i siider till Altaj och desibiriska flodernas avrinningsomrlden i non. Det omfattar alltsl b6de det som pe ryskakallas Srednjaja Azia, "Mellanasien", d v s de tills nyligen sovjetiska repuLlikernaKazakstan, Uzbekistan, Turkmenistan, Tadjikistan och Kirgizistan samt nona Afghan-istan, och Tsentral'naja Azia, "Centralasien", d v s Mongoliet, Inre Mongoliet, Sinki-ang (0stturkestan) oCh tibet. Fdrvinande nog uttrycks samma distinktion ibiand p0engelska med "Central Asia" for "Mellanasien" och "Inner Asia" (eller t o m "Inner-most Asia" t ) fdr "Centralasien".
Genom historien hat detta omrtde ofta betraktats soffi nAgot av ett svart hll i deneuroasiatiska kontinenten, nfigot vars inre varit okiint men som varit utgtngspunktenfor ftirlopp med lingtglende konsekvenser ftir omgivande regioner. Dei har bl abeskrivits som ett slags pace-maker, driven av klimatcykler och skiftande vatten-tillgtng,2 eller en vulkankrater vars lava avlagrar sig som hogkulturer i dubbelkontinen-tens periferi.3 Den amerikanske historikern Andrdbunder Frank har nyligen skrivit enartikel om "The Centrality of Central Asia"4 i vilken han inlemmar Centralasien i en"World System History" och forsoker visa hur utvecklingen i den euroasiatiskakontinentens randkulturer i mflnga perioder varit oberoende av skeenden i det "morkahfllet" i dess mitt. I dagens vflrld ser kanske Centralasien annorlunda ut, ekonomiskt,kommunikationsmiissigt, tekniskt, politiskt o s v, men de geopolitiska gnrndforutsiit-tningarna for omrfldets utveckling och betydelse fdrblir iindA i stoi utstriickningdesamma. Det finns ingenting mer "land-locked" pfl vArt klot.
De iistra delarna, siirskilt Mongoliet och Tibet, pr?iglas dels av ett buddhistiskt arvoch dels av ett starkt kinesiskt inflytande. De vEstra delarna,inklusive Ostturkestan,fdrenas diiremot av en historiskt betingad islamisk och turkisk-persisk kultur. I stort hardock hela omrldet i regel betraktats utifrln, frln periferin, sl att kiillorna ofta tycksbeskriva ett specifikt ryskt Centralasien, ett specifikt kinesiskt och ett specifikt isiam-iskt, som inte liknar varandra siirskilt mycket, trots att de i stora delaf sammanfaller
I T ex Aurel Stein, In nerrz ost Asia,I-IV, Oxford 1928.2 Jfr Ellsworth Huntington , The Pulse of Asia, New york 1907.3 Denis Sinor, InnerA sia: history-civilization-langnages, Bloomington - The Hague 1969.a Bulletin of ConcernedAsian Scholars 24 (tggl):2, pp, 50-82,
geografiskt. Hlr utgor dock Tibet i viss utstriickning ett undantag med sina historisktndra kontakter med Indien.
^ lor aJt ff, ett begrepp om omridets kulturella och politiska karaktiir brir man se nf,gotpf, den historiska bakgrunden.s I oster ligger den linesiska stormakten, vars striivaniinda sedan Han-dynastin (206 f Kr - 22A e Kr) varit att behiirska Tarim-biickenet ochde bf,da grenar av Sidenviigen som loper non och soder om Taklamakan-6knen.Expansionsforsoken, som pl allvar startade 139 f Kr, skedde ofta i konkunens ellerkamp med andra politiska enheter pfl stiipperna norr och nordviist om det kinesiska{ket. Viktigast av dessa var hsiungnu (xiungnu) - ett folk senare forskare giirna villidentifiera med hunnerna. Sidenvilgarna - eller riittare de handelsstrfik, so* rf, smflnin-gom skulle utvecklas till "Sidenvdgarna" - runt Tarimbdckenet behflrskades vid dennatid av en rad smfr oasstater, vars befolkning i mfrnga fall var av indoeuropeiskhbrstamning. Sfr t ex dominerades omrfrdenarunt Khotan och Maralbashi av det iranskasaka-folket, medan Kucha tycks ha varit dominerat av de likaledes indoeuropeiskatocharerna. L[ngs i Oster vid sjon top Nors vfrstra strand llg den kosmopolitiska itadenI-oulan, huvudstad i Loulan- eller Kroraina-riket, som itreckte sig mot s6der ochsydviist liings s<idra sidenvigen dnda t o m staden Niya. Staden L-oulan ltg strategisktygeflit mitt pA den "sammanbindningsbana" som l6pte i nord-sydlig riktning *rllunde bf,da sidenvdgsgrenarna och hyste inom sina murar representanter ior sflviil kinesiskoch indisk som iransk och tocharisk kultur. Niir den for siaden livsviktiga sjon tnp NorpE 300-talet borjade "vandra" osterut6 gick staden snabbt under o"h blgtuvd-es sflsmlningom av ett tjockt tacke av sand. Den skulle f,terupptickas och viickas ur sin somnforst 1600 Ar senare av en ung och energisk svensk vid namn Sven HedinT. Flera staderi Tarim-biickenet drabbades av ett liknande ode. Aven floderna har en tendens att"vandra" och viktiga kulturella knutpunkter som t ex Tonguz basti och Dandan oilikdukade under for torkan och sanden. Formodligen ligger yiterligare std,der begravda i<ikensanden och vdntar pfl att bli flteruppthckta.
Den kinesiska expansionen blev verkligt framg&ngsrik frirst under forsta flrhundra-det e Kr dfr generalen Ban Chao med militiira och diplomatiska medel fick samtligastater i Tarim-biickenet att forklara sig som kinesiska vasaller. Ur kinesisk synpunkt virnaturligtvis ko"ntr_ollen 6ver handelsviigarna vlsterut den viktigaste drivfjiidern bakomexpansionen. Ar 97 eKr nldde en kinesisk arm€ via Pamir iinda fram till striinderna avKaspiska havet. Detta var den yttersta punkt det kinesiska riket ntgonsin skulle nl i sinstrtvan mot vdst. Ett frirsok att vid detta tillfiille siinda en ambassad till det fjiirran Romomintetgiordes av partherna, som girigt bevakade sin position rottt millanhand ivaruutbytet mellan de b$da imperierna. De kinesiska forsoken att behiirska dessa de"vistra territorierna", som den kinesiska termen lyder iinda sedan Han-dynastin, skulle
s For en allmiin historisk bversikt , se Gavin Hambly (utg.), zentralasien (= Fischer weltgeschichte,16),Frankfurt am Main 1966; Denis Sinor (utg.), The Cambridge Uistory of Early InnerAsia" Cambridge 1990;Thomas J. Barfield, The Perilous Frontier. Nomadic Empires and China, 221 BC to AD 1757, CamUriCge(Mass.) 1989. Fdr err kulturhistorisk <jversikt iiver omrldet, sc Hans-Joachim Klimk eit, Die Seidenstrasie,Handelsweg und Kulturbrilcke zwischen Morgen- und Abendlan4 K6ln 19sg (1990).6 SvenHedin, ScientificResultsof eJourneyinCentralAsialsgg-1g02, VoliI,top-Nor, pp.257-3?8,Stockholm 1905; Sven Hedin, Den vandrande sjtin, Stockholm 1937.7 Sven Hedin, Scientific Resufts, Vol II, pp. 619-646.
I
Turkmensk fruktfc;rsiiljare. Teckning av Sven Hedin. Ilr Frin Khorasan och Turkestan,1. Stockhalm 1892.
komma att ha v?ixlartde framg&ng under historiens lopp. Det iir dock viirt att understrykaatt det kinesiska greppet over dessa omrlden aldrig varit sdrskilt hArt vare sig militlirt,politiskt eller kulturellt. Fcir det mesta rdrde det sig om ett slags diplomatiJkt beher-skande av omrfidet - en taktik som vdl ibland kunde kombineras med armder ochmaktsprfik, men de viildiga avstAnden mellan det kinesiska kirnlandet och de v[straterritorierna gjorde militiira operationer vanskliga och hotelser eller kiften om skyddoch tribut visade sig i liingden vara effektivare och billigare - om ?in stundtals nfrgotbriickliga - medel fdr den kinesiska vestpolitiken.
Konkurrensen om herravhldet over de centralasiatiska stiipp- och dkenomrtdena varhflrd. Pt 500-talet formerade sig turkiska stammar i det omrede vi idag kallar YttreMo_n_goliet, besegrade sina forna (sannolikt mongoliska) henar Ruanruan-och grundadeca 551 under sin ledareBumin (kin. Tumen) det Turkiska khanatet. Mycket snart (581)splittrades detta i de tvl mot varandra fientligt stiimda 6stra och Viistia khanaten. Deivlstra khanatet strfickte sig viisterut anda till Aralsjon och Tocharistan och omfattadenilstan hela Tarimbiickenet med angriinsande delar av sidenviigarna. Redan 629 fdllkhanatet infrlr en massiv invasion frfrn Tang, som flyttade over en stor del av denturkiska befolkningen till Ordos-omrfldet i Inre Mongoliet och samtidigt frterstiillde detkinesiska politiska inflytandet over Tarimbiickenet. Det kinesiska viildet over Tarim-biickenet skulle dock inte bli lfingvarigt. En ny maktfaktor - Tibet - hade stigit fram plden centralasiatiska scenen under forsta hiilften av 600-talet. Det nya enade kun-
gadomet under den frejdade kung Srong-btsan sGam-po (617-650) utvecklade enbetydande militiir styrka och redan under grundldggarens eftertrddare utgjorde Tibet enfarlig medtdvlare till de kinesiska intressena i vlister. Buddhismen hade inforts frflnKina under Srong-btsan Sgam-po, men snart skulle Tibet viinda sig direkt till Indienoch landet blev religiost och intellektuellt mycket kraftigt p6verkat av den indiskakulturen.s
Redan 670 erdvrades Tarim-biickenet av tibetanerna, och Tang-Kina som genominre svaghet hade hamnat pfl defensiven, var nu tvunget att riikna iven medlennaperiodvis mycket aggressiva makt samtidigt som turkarna Aterigen lyckades ena sig(det s k Andra turkiska khanatet, 6S3-734) och intog en antikinesisk hlllning. Hotet frlndetta andra turkiska khanat skulle inte heller bli lAngvarigt. Genom lfrngtgflende inresonderfall l6ste khanatet praktiskt taget upp sig sjiilvt och efter nflgra flr av oreda ochstridigheter kunde en annan turkisk stam, uighurerna , fu 745 grunda sitt nya nomadim-perium, som skulle visa sig fdga mer livskraftigt dn sina fdregAngare och kom attexistera endast fram till 840. Under det uighuriska khanatet fick sogdiska liirde enframskjuten plats i nomadrikets forvaltning, och sogdisk skrift - en variant av densyriska estrangelo-skriften - anpassades sA smtningom till uighuriskan och spreds riverlandet. Aven sogdernas religion, manichaeismen, spreds bland de hogre skikten av detuighuriska samhiillet. Trots detta samhdlles nomadiska struktur hade man grundlagt enbetiist huvudstad, Karabalghasun "Den svarta staden". Det iir ett viilkiinl faktum attbefliista stdder iir ett farligt fenomen i en nomadisk statsstruktur. Mycket riktigt blevockll Karabalghasuns rikedomar den omedelbara orsaken till en forodande framgflngs-rik invasion frfrn kirgisernas sida tr 840. Staten frill samman och delar av den regerandeeliten flydde till Turkestans oaser diir de hdll sig kvar vid makten i kungadomenaGanzhou (840-1028) och Qocho (840-1209). Namnet uighur levde dock vidare och iir[n idagbeteckningen pl de turkiska oasfolken i Sinkiang - elva sekler efter uighunikersundergfing.
I slutet av 900-talet bildades en ny och militiirl stark stat i vAstra Kina, vilken skullekomma att dominera Gansu-konidoren och Ordos-omrAdet 6nda fram till mongolernasankomst pl 1200-talet. Den nya staten, Hsi-hsia (6ven Xixia) hade en befolkning ochett sprflk som var ndra befryndade med tibetanerna och tibetanskan. I vdst iir landet dvenkiint under namnet Tangut.e Transithandeln genom tanguternas land giorde det snabbtformiiget, milit[rt starkt och kulturellt hogtstfrende. Tanguterna kunde stAta med etteget komplicerat skriftsystem, som var uppbyggt enligt kinesiska principer men i Ovrigthelt skilde sig frf,n den kinesiska skriften. Tillgflngen till en egen skrift blev en viktigforutslttning for den uppenbarligen hoga intellektuella nivtn hos den buddhistiskieliten i "De tiotusen hemligheternas land", som de tangutiska poeternas beniimning pflsitt hemland lyder. Mongolernas er<ivring av landet l?27 innebar att en hel kultur medsitt spr6k och litteratur totalt fdrintades under loppet av nAgra mtnader. Det var forsti och med ttenrpptiickten i borjan pt 1900-talet av ett furstligt tangutiskt bibliotek -formodligen inmurat i en stupa infor mongolernas anstormning och sedan i seklerbortglomt under okensanden - som den tangutiska skriften pfl nytt kunde borja
8 F<ir en oversikt over Tibets kulturhistoria, se R,A. Stein, Tibera n Civilization, Stanford 1972; DavidSnellgrove & Hugh Richardson, A cultural History of ribet, Boulder (col,) 1968.e Den iinnu sl l6nge enda existerande monografin river Tangut-rikets historia dr skriven pA ryska: E.I.Kytanov, Oterk istorii tangutskogo gosudarsVa, Moskva 1968,
10
Sutratext ur den tangutiska civersdttningen av Tripitalu. Tangutiskt blocktryck (IIN-tal?) ur H edin- samlingarna.
l 1
deschiffreras och texterna lflsas. Nu stod det klart vilken imponerande litteriir ochreligi6s kultur Tangut-riket haft. Hela den kinesiska varianten av buddhisternas om-ftngsrika kanon Tripitaka tycks ha ftrnnits tiversatt till tangutiska tillsammans medstora delar av den kinesiska klassiska litteraturen.l0
Ftir de vilstra och centrala delarna kan en tillbakablick liimpligen borja med slagetvid Talas (nfigot nolr om nuvarande Tashkent) lr 751. Det var denlvgrirahde kraftmlt-ningen mellan araber och kineser, varvid araberna, i fdrbund med lokala turkiskahirskare, besegrade en Tang-kinesisk hiir och Centralasien dppnades fdr kalifatet ochislam. Diirav bestfims omrfldets kulturella karaktdr iin idag. Diir vtixte niimligen enturkisk-persisk islamisk kultur fram, som redan pt 900-talet horde till de ledande i denmuslimska viirlden. Samarkand och Buchara var dA de gliinsande huvudstiiderna i detpersiska Samaniderriket, som dagens Tadjikistan vill riikna som sitt ursprung. Turkar-na, som giort sig kiinda i omrAdet redan pfl 500+alet (ifr ovan Ostra och Viistra khanatenfr6n 551 och Uighur-riket i Sinkiang fr$n 745),tl islamiserades snabbt och blev ledandeforklimpar for sunnitisk islam.
Som slavar, legosoldater, handelsmln och sl smlningom hiirforare och sultanerinfiltrerade turkarna Sarnaniderriket, hela Iran och stora delar av kalifatet. De blev ostraislams hiirskarfolk under ndstan tusen tr, men deras administrativa, Iiteriira ochreligiosa kultur var till stora delar persisk. Man talade om "den turkiska divanen" och"den persiska divanen", d v s den militiira ledningen och den civila adrninistrationen.Denna turkisk-persiska symbios var utmdrkande fdr vdstra Centralasien fram till denryska.erovringen pfr 1880-talet, ja ?inda till fdrryskningspolitiken efter revolutionenlg77.r2
Den mongoliska erdvringen av Centralasien under Djingis khan och hans efterfdl-jare pfl 1200-talet kan siigas ha medfdrt forvinansviirt sm-l nlgativa foljder. Visserligeninnebar den mon_goliska krigfdringen punktvis ofta en likahansynslos som meningslosf<lrstdrelse av bide timliga och andliga vfirden - Tangut-rikets undergflng Ar ett avmfrnga goda exempel p[ detta - men det iir viktigt att komma ihfrg att det mongoliskavrildet ocksl hade kulturellt vtrdefulla sidor, Den "pax mongolica" som under LzCf.-och 1300-talen strdckte sig 6ver hela den asiatiska kontinenten mojliggiorde enekonomisk och kulturell interkommunikation mellan Osterland och Vasieiland viaCentralasien som varken f6n eller senare. Det iir knappast en hiindelse att det ir justunder 1200-talet som Viisterlandet genom en Marco Polo, en Vilhelm av Rusbruk ellernf,gon av deras mfrnga kollegor fdr..forsta gf,ngen ffrr detaljerade rapporter om fiirhfil-landena i det fjtinan Central- och Ostasien.13
En viktig period ftir ftirsttelsen av Crntralasiens utveckling och dess ddesdigraisolering under scnare f,rhundraden iir 1500-1700-talen, DA kom en ny dynasti till
r0 Bland de manuskript och blocktryck som hcmfordes frln Centralasien av den sista Hedin-expeditio-nen L927-1935 finns delar av den tangutiska blocktrycksutgAvan av Tripitaka. Bt a inglr det frtn andrasamlingar ok?inda tangutiska ftirordet till den buddhistiska kanon-samlingen. Stdrre delen av Hedin-samlingen i Stockholrn 6r dnnu opublicerad.
rr Se Wif liam Samolin, East Turkistan to the twelfih century, A brief political surtey (= Central AsiaticStudies,9), The Hague 1964
f2 Se bl a Peter B. Golden, An intrcductiotr to the history of the Turkic peoples (= Turcologica, 9),Wiesbaden 1992.
13 Fdr en oversikt iiver mongolcrnas iildre historia, se David Morgan, TheMongols, Oxford 1986; PeterBtent, The Mongol Empire,Genghis Khan: His Triumph and his Legacy, London 1926.
L2
makten i lran, den safavidiska. Den var, som de flesta tidigare, av turkisk b6rd menskiljde sig i ett viktigt avseende frfrn de andra. Safaviderna ansldt sig till den shi'itiskaformen av islam och borjade utnyttja shi'ismen som ett politiskt insirument frir att enaIran under sin ledning och pressa tillbaka aggressivf grannar. Grannarna var allasunniter: osmanerna i vdster, de militanta uzbekiska turkama i nordost och mogulernailndien i sydost. Blodiga grlnskrig avskar de fria kommunikationerna, bfrde i frlga omhandel och kulturutbyte, och en stagnation satte in som kanske inte var omedelbartmdrkbar, men in pfr 1600-talet blev det uppenbart att Centralasien inte liingre lfrg i endy1aryt1tc skiimingspunkt. Att transithandeln frin Ostasien till Europa samiidigtbuer-gick frfrn de asiatiska iandelsviigarnas karavaner till havens karalker bAde liingdesamman med brottet i kommunikationerna och f<irstiirkte dess foljder.ra
Under 1600- och 1700-talen gjordes de sista framgAngsrika forioken att i Central-asien manifestera mongolernas sjiilvstlndighet och fornyade imperiedrrimmar. pl ettomrtde bestfrende av vflstra delen av nuvarande Mongoiiet och ingrzinsande delar avSinkiang lyckades vlstmongoliska stammar under 1630-talet grundliigga det s kOiratiska (ibland ilven kallat Dzungariska) khanatet, som under Oe ca fZO flr detexisterade utgjorde en allvarlig fara fdr det kinesiska inflytandet i omrAdet. Inresplittring bland oiraterna hjblpte den kinesiska Manchu-dynastin att i tre stora slag,1755, 1756 och 1757 fulls_tiindigt krossa detta sista mongoliska viilde av nAgonbetydelse. Frfln och med 1757 var allt mongoliskt omrfrde under kinesisk overhrig:hetoch de manchuriska kejsarna stg i fortsiittningen till att genom en aktiv och genlroslamaistisk missionspolitik pacificera de krigiska mongolerna i sflv?il Inre som yttreMongoliet.
I sin isolering foll C-entralasien snabbt tillbaka i alla avseenden. Det uzbekiskaSheibanid-riket f6ll sdnder och ersattes av de tre khanaten (emiraten) Khiva, Bukharaoch Kokand, som i sin tur blev ett ldtt byte for det ryska imperiets expansion undersenare delen av 1800-talet. Pt 1860-talet skakades det kinesiska Sinkia.ng av ett upprorsom, med Kashghar som huvudort, under tio flr skulle forvandla hela Ojtturkestin tiltett "sjiilvstAndigf' rike i stark opposition till de forna kinesiska herrarna. Upproretsledate Jakub Beg erhtill 1866 av emiren av Bukhara titeln "trons f<irsvarare", min redan1877 var Jakub Beg dtid och foljande frr hade Kina flter omrfrdet i en fast hand. Den sistastora islamiskt motiverade uighuriska manifestationen mot de kinesiska herrarna hademisslyckats.
I viister hade det ryska inflytandet befdsts genom byggandet av den transkaspiskajqlyegen. Dlrvid kom Ryssland i konflikt med Storbritannien i Afghanistan och Kinai Sinkiang. Det var df; det beromda "the Great Game" utspelade sig. Dt satt t ex konsulersom Petrovskij och Macartney pA var sitt konsulat i Kashghar och intrigerade motvarandra. "Den ryska bjdrnen hotar ofta", sades det, "men slflr siillan", medin britternasvarade med "masterly inactivity". Till och med Sverige var med pA ett hrirn genomsvenska Kashghar-missionen (startad 1892 av N.F. Hriijer)rs och Sven Hedins allt
ra Se Niels Steensgaard, Carracs, caravans and companies; the struclural crisr's in the European-Asiantrade in the early seventeenth century (= Scandinavian Institute of Asian Studies Monograph-Series, I7),Kbpenhamn 1972.
15 John Hultvall, Mission och revolution i Centralasien; Svenska Missionsfdrbundets mission i 6sttur-lestan 1892-1938, Stockholm 1981.
13
Tehus i BuHwra, [Jzbekktan. Foto Ingvar Svanberg, mai 1990'
storre expeditioner. Nya fynd i ryska arkiv ger f o anledning misltinka att sven Hedinpolitiskt var djupare invoiveradi Det stora spelet iin.vad som hittills varit ktint. Dettai'spel" krontes med St. Petersburg-konventionen i augusti 1.907, som..faststiilldeStorbritanniens och det kejserliga dysslands intressesfiirer. Centralasiens ode tycktesbeseglat for generationer framover
Di revolutionhra hbndelserna i Kina lgLL-LgLZ och kejsard6mets stiirtande fickstora eterverkningar pl de potitiska fdrhflllandena i Yttre Mongoliet.P.n panmongol-iska rorels*n, som yiterst iyftade till en fdrening av alla mongoler i_ett_sjiilvstdndigtrike, hiimtade sin irrspiration frfln de stora mongoliska rikena under 12-1-300-talen ochtO-iZOO-talen och fdretrildare for denna i form av mongoliska feodalfurstar utropadeMongoliets sjlvstlndighet 1911 och politiskt stdd for sjiilvstiindigheten soktes hos denryskikej serliga regerin-gen i St. Peteriburg. Frln rysk sida var man dverraskad dver denpiOtrtigu uppvannlngen-och gav ett fiirsiktigt och tlimligen lamt stod till de mongoliskai5atust[naigietsstriivandena. Det var fdrst efter revolutionen 1917 som den ungasovjetstatei skulle ra tilt vara detta utmirkta tillfiille tilt uttikat inflytande i Centralas-ien. Under den i och f6r sig hederviirda foreviindningen att befria Mongoliet frtn de vitaryska ockupanterna och-"den galne baronen" von Ungern-S_ternbergs..-skriickviildeinvaderade sovjetryska styrkor-landet, och 1921 uppnflddes jor1e-tl sjiilvstiindighetunder den lamaistiita t<yrkans overhuvud Jebtsundamba khtuktu. Med sovjeltrupry^.:nas hj[tp etablerades rn i.o**unistisk regim och v-id Jebtsundamba khtuktus ddd 1924utropaOes Folkrepubliken Mongoliet, som enda fram till borjan Pi 1990-talet skullettirbii en trogen vasall till den irat tigr sovjetiske grannen. Efter Sovjetunionens fall
t4
lgti.uat det grundligt russifierade Mongoliet sdka efter sina egna rotrer och riktablickarna mot brdderna i Inre Mongoliet pfr andra sidan den kinesiska gransen. Denationalistiska strtimningarna iir pAtagliga och tar sig bl a uttryck i att *in nu s6kerfrterinfora den gamla mongoliska skriften som pt 1940-talet pt Stalins order ersatts aven variant av den kyrilliska skriften. Fr[n kinesisk sida sei man med oro pfr dessanyuppviickta panmongoliska tendenser och det finns all anledning att noga iOga a"npolitiska utvecklingen i detta yrvaket sjilvstiindiga buffertrike mellan wa uilOigaasiatiska stormakter. 16
Efter Oktoberevolutionen 1917 upprilttades Folkrepubliken Bukhara som en tfrnktkiirna fiir ett kommunistiskt Storturkestan. Det som di kallades "Turkestanska auto-loTa republiken" upplostes emellertid 1924, niir den s k nationalistiska politikenborjade genomftiras for att bryta upp denna hotfullt stora enhet. Den U2bekiskarepubliken bildades t924, och inom den frirblev Tadjikistan en autonom republik till1929, for att dfl omvandlas till en "full" republik. Den Kirgiziska autonoma rlpubliken(frfln 1920) delades 1926 upp i Kazakstan och Kirgizien, som i sin tur blev "fulla"republiker 1936. Sovjetiseringen genomfordes raskt och brutalt under stort folkligtmotstf,nd. {egl. hundratusen flydde till Afghanistan. Basmatji-upproret bet sig faitminst till 1926, och de sovjetiska centralasiatiska republikerna tick karaktiirJn avomr$den under ockupation som Overgick till att bli ett slags kolonier.
Pfl 3O-talet lade sovjetmakten hela regionen under ett stelt, centralstyrt, repressivtsystem, som tryckte tillbaka den inhemska kulturen pA ett siltt som det keJserliga$fsslanO aldrig hade giort. Nya grlinser inf<irdes efter principen sirndra och tra.tku.Skriftsprtken differentierades avsiktligt frAn det gemensamma, starkt persifierade"turki" (ocksfr kallat "chaghatai") till de i m6jligaste mtn olika rurkmeniska, uzbekiska,kazakiska och kirgiziska. I Tadjikistan gavs en speciell variant av persiska skrift-sprtksstatus under namnet tadjikiska, och fick pf, sf, siitt ett visst skydd mot den snabbtfo1ea91!9 turkifieringen. Den tidigare gemensamma arabiska skriften forbjods om-kring l92l ' Aren 1927-1940 anvdndes nationellt differentierade former av del latinskaalfabetet och frln 19a0 pAbjdds olika modiferingar av rysk (kyrillisk) skrift. Pfl sl slttavskars folken frtn sitt kulturarv, men i gengild genomfordes en effektiv alfabetiser-ing, sfi att l[s- och skrivkunnigheten (i den nya skriften) blev ganska allmiin. Det skallheller inte fornekas att sovjetmakten ocksl medforde en grundlhggande utveckling avde fem sovjetrepublikernas infrastruktur, framfrir allt i frflga om el- och telefon-net,v5g_ar, jiirnviigar, flyglinjer, medier, medicinsk service och utbildning p[ olika nivfier.,. Samtidigt undertrycktes religionen, islam. De allra flesta moskee.na sttngdes,liksom de viktiga helgongravar som var centra for sufiordnarna. Religids litteiatur(slrskilt Koranen) fdrbjods, och den rudimentiira religirisa urbildning som tilliits h6llslnd9l noggrann kontroll. Sovjets muslimer inordnades i fyra s k "andliga direktorat":Tashkent, Ufa, Makhachkala (alla sunnitiska) och Baku (shi'itiskt-sunnitiskt). Decentralasiatiska muslimerna lydde under Tashkent-direktoratet" DHr fanns tvA seminar-ier frir religiosa funktionArer ("mullot''), i Bukhara och Tashkent, som utbildade nlgot20-tal elever varje flr - till 4f50 milj. troende - och nlgot hundratal officiella mosk6er.De folkliga religiosa behoven fick soka sig dolda vdgar. Friretrddare for sufiordnarna
16 Fcir en tiversikt av Mongoliets historia, se Charles R. Bawdcn, The Modern History of Mongolia,L,ondon 1989.
15
sufiordnarna och andra traditionsbiirare fick oftast ta 6ver de funktiorrer som denofficiella religionens representanter annars handhar, framfor allt i frflga om de islam-iska bruk och ceremonier som reglerar familjelivel fodsel, omskflrelse, giftermfll,skilsmiissa, begravning, arv och antagligen i viss mnn ocksfr privatriittsliga tvister.
De kulturellt, sprfrkligt och religidst baserade nationella och etniska identiteternablev starkt undertryckta av en central ideologi som definitionsmiissigt betraktade deasiatiska folken som kulturellt efterblivna klienter som gradvis skulle hojas till en rysknivfr eller t o m avbild ("homo sovieticus"). Samtidigt visste de etniska muslimerna medsig att de tillhdrde en iildre och en gtng mer glfinsande kultur iin hiirskarnas. Dettamedfrirde uppenbarligen kulturella rnindervfirdeskomplex och ocksl illa integreradekulturella blandformer. Utbildade grupper blev trots allt lflngsamt och ofta omedvetetsovjetiserade, eller t o m russifierade. Niir centralmaktens kontroll borjade sl2ippa efter1990, visade det sig emellertid att de ursprungliga kulturella identiteterna inte pt nlgotsiitt utplfrnats.
Tillsammans med religionen utgjorde sprlken, varianterna av "turki" och persiska-tadjikiska, centrala uttryck for den egna nationella eller etniska identiteten. De forstasamlade uttrycken for opposition mot den ryska dominansen rorde viljan att infora deegna spriken som reella statssprtk pi alla nivler. Tadjikistan blev hiir forst med en nysprfrklag L989, som pfr allvar hotade ryskans stiillning. De andra staterna foljde snartefter. Niista steg giiller den symboliskt viktiga skriften.I Tadjikistan har man tagit ettpricipiellt beslut att p[ sikt gfr over till arabisk skrift, men nfrgra allvarliga steg i denriktningen br inte sannolika under nuvarande kommunistiska regim. De fyra av olikaturkfolk dominerade republikerna har proklamerat att de avser att gl over till en latinskskrift av Turkiets typ.
Situationen i det tills nyligen sovjetiska Centralasien iir uppenbarligen kompliceradoch labil. Arvet efter Sovjetviildet kan kanske sammanfattas i foljande punkter:
1. Konfliktskapande, ursprungligen konstlade grlnser.2. Snabbt uppvaknande etniska motsfrttningar i resursbristens spfir (inklusive mycket
snabb befolkningstillvlxt).3 Ekonomiskt och ekologiskt sdnderfall i en hnnu Rysslands-beroende ekonomi.4. MilitArt siikerhetssystem i upplcisning, med osdkra kommandoforhlllanden.5. Splittrade, lhttrorliga, dverkompenserade nationella/etniska identiteter med djupt
hat mot ryssar och Vflsterland.6. Korrumperad, ytligt russifierad nomenklatura vid makten som "nationalister".
I en del avseenden finns risker for att dessa republiker skall niirma sig forhtllanden sompiminner om den afghanska utvecklingen. Ocksfr situationen i det kinesiska Sinkiang(Xinjiang), som ju har kulturella, religiosa och etniska fdrbindelser med bflde Afghan-istan och de tidigare sovjetiska republikerna, kan komma att pfiverkas. Sedan flera flrdr en politiskt, etniskt och religiost motiverad spiinning mellan den kinesiska nomen-klaturan och den uighuriska lokalbefolkningen tydligt mirkbar. I detta k?insliga liige,d6 utvecklingen tycks stfr och viiga, kan forskning och forskningskontakter ha enomedelbar betydelse utciver det vanliga. Som redan ptpekats har tidigare studier varitsplittrade och osammanhingande. Perspektivet - ryskt, kinesiskt eller islamiskt - hari regel varit avgdrande fdr hur den kulturella utvecklingen betraktats. Pt motsvarande
t6
siitt har den inhemska forskningen i dessa lflnder, i den mln den alls kunnat bedrivas,varit uppdelad i olika, frfln varandra skilda sfdrer, vilket fOrhindrat en djupare,sjlilvstiindig analys av den egna kulturen och pfr ett mer allmlint sett forsvfriai denkulturella sjiilvforstf,else som mlste vara basen for varje nations umgdnge med orn-viirlden.
Ftir ndrvarande tas mflnga initiativ runt om i vlirlden fdr att fylla detta tomrum. Detkommer emellertid att driija, innan en fast internationell Centralasien-forskningstradi-tion etablerats, och vi i Sverige skulle sfrkert kunna bidra p[ flera viktiga siidi dettaarbete. Vi har icke obetydliga forskningstraditioner som kunnat bygga pfr mer inhem-ska perspektiv iin de lokalt dominerande makternas. En del av dessi beikrives i dennaskrift. I Sverige finns ett omfattande forskningsrnaterial i form av handskrifter ochfotografier frfrn Centralasien tillgiingligt. I detta sammanhang bdr siirskilt framhavas deomfattande och internationellt mycket betydande samlingarna av centralasiatiskarnanuskript som hemfordes av de olika Hedin-expeditionerna och som nu f6rvaras iFolkens museum/Etnografiska i Stockholm. Likaledes betydande samlingar med fo-tografisk dokumentation hdrstammande fr6n de svenska missionerna i dstturkestanoch Inre Mongoliet frirvaras pfr Riksarkivet respektive Uppsala universitetsbibliotek.Till Lunds universitetsbibliotek har ambassadrlren och turkologen Gunnar Janingdonerat sin stora samling av handskrifter frtn Ostturkestan. Betreffande Afghanistaiskall inte heller den kunskapsuppbyggnad som foljt med de senaste frrens poli-tiska ochhumanitiira engagemang fdrbises.
t7
Related Documents
