Stockholm. Iduns Kungl. Hofboktr. N:r 26 (549) Fredagen den 1 juli 1898. ll:te årg. Prenumerationspris pr år: Idun ensam kr. 5 Iduns Modet., fjortondagsuppl. » 5 Iduns Modet., månadsuppl. J 3 Bamgarderoben > 3 - Byrå: Klara södra kyrkog. 16, 1 tr. Öppen kl. 10—5. Allm. telef. 6147. Rikstelef. 1646. Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Träffas säkrast kl. 2—3. Redaktionssekr.: J. Nordling. Utgifningstid: hvarje fredag. Lösnuramerpris 15 öre (lösnrr endast för kompletteringar.) Annonspris: 35 öre pr nonpareillerad. För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje påtörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad. Charlotte von Schéele. Kjellbergska skolan i Göteborg! Man blef glad, bara man kom in i de luftiga salarna med de blå- och hvitsippsfärgade tapeterna och de små vänliga draperierna öfver fönstren. Tref- naden tittade fram ur alla vinklar och vrår, och en varm och oegennyttig anda svepte in en som i en kärleksfull famn. Och kunde det väl vara på annat sätt? Bland alla sina medsystrar är ju Kjellbergska skolan ett söndagsbarn, födt i en välsignad stund, fostradt i kärlek för sitt nobla värf: att gifmildt så ut vetande utan anspråk på pen- ningevederlag — samt i de- cennier buret på händerna af kapitalstarka, varmhjärtade och offervilliga ättlingar och vänner till den ädle stiftaren. Däraf glädjen och tacksam- heten hos lärjungarna och deras föräldrar samt känslan af trygg själfständighet hos lärare och lärarinnor. Och nu hafva blida mak- ter åt Kjellbergska skolan redt ett nytt, ännu präktigare bo .. . Med skilsmässan från det gamla mängdes det ve- modsfulla afskedet från en af skolans mest värderade kraf- ter, musiklärarinnan fröken Charlotte von Schéele, som i dagarna firat sitt tjugufem- årsjubileum vid läroverket och samtidigt för alltid lämnat sin befattning vid detsamma. Vida har det sports, huru hedrad hon vid detta tillfälle blifvit, och vida må det spör- jas, genom hvilket dagsverke hon gjort sig värd denna heder. Värmländska, Filipstads- barn, yngsta dottern till den framstående, om Värmland så högt förtjänte bergmästaren och öfverintendenten Franz von Schéele och hans lika- ledes rikt begåfvade maka, Elisabeth Lundqvist, uppväxte Char- lotte von Schéele, född den 17 augusti 1840, jämte många syskon i den gamla bergmästaregården å Daglösens soliga strand. I hemmet, med äkta värmländskt kynne, prägladt af gudsfruktan och enkla, gammaldags seder, af prydlighet och flit, gästfrihet och välvilja, danades den unga flickan med sorgfällig ömhet till att gå ut i lifvet och skaffa sig en gagnande verksamhet. Sin skolbildning erhöll hon dels i hemorten, dels i Gefle och i Kamphska pensionen i Karl- stad. Vid 18 års ålder sändes Charlotte von Schéele till huf- vudstaden för att fullborda sina studier. Eedan tidigt hade hon visat utpräglad håg för musik. Nu fick hon obe- hindradt följa sin kallelse, sökte och vann inträde i Musikaliska akademien samt gjorde sig där bemärkt såväl genom sin ovanligt vackra röst som genom sitt grund- liga och energiska arbete. Bland hennes lärare må näm- nas professorerna W. Bauck och van Boom samt Ludvig Norman och Herman Behrens. För att få spela orgel i akademien, hvars stadgar med- gåfvo undervisning i detta ämne blott åt manliga elever, måste fröken von Schéele be- gära kunglig dispens, som åt henne utverkades genom då- varande hertigen af Östergöt- land, nu konung Oscar. Att va- ra ensam bland alla dessa yng- lingar, som nog tyckte, att hon ingrep i deras rätt genom att slå in på en hittills uteslutande för män reserverad bana, var, efter hvad hon själf berättat, långt ifrån roligt, synnerligast som de manliga kamraternas upp- fattning delades af läraren.
8
Embed
Charlotte von Schéele. - Göteborgs universitetsbibliotek · kyrkoorganisten i Göteborg, fröken Elfrida Andrée, var nämligen anställd vid finska kyrkan i Stockholm — vår
This document is posted to help you gain knowledge. Please leave a comment to let me know what you think about it! Share it to your friends and learn new things together.
Transcript
Stockholm. Iduns Kungl. Hofboktr.
N:r 26 (549) Fredagen den 1 juli 1898. ll:te årg. Prenumerationspris pr år:
F R I T H I O F H E L L B E R G . Träffas säkrast kl. 2—3.
Redaktionssekr.: J. Nordling.
Utgifningstid:
hvarje fredag.
Lösnuramerpris 15 öre (lösnrr endast för kompletteringar.)
A n n o n s p r i s : 35 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje påtörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.
Charlotte von Schéele.
Kjellbergska skolan i Göteborg! M a n blef g lad , bara m a n k o m
in i de luf t iga salarna m e d de blå- o c h hv i t s ipps fä rgade
tape te rna o c h de s m å vän l iga draper ierna öfver fönst ren. Tref-
n a d e n t i t tade f ram ur alla v ink la r o c h vrår, o c h en v a r m o c h
o e g e n n y t t i g a n d a svep te in en s o m i en kärleksfull f amn .
O c h k u n d e de t vä l va ra p å anna t sä t t?
B l a n d alla sina medsys t r a r är j u Kje l lbe rgska sko lan et t
söndagsba rn , f ö d t i en v ä l s i g n a d s tund, fost radt i kär lek för sitt
nob l a vä r f : att g i fmi ld t så u t
v e t a n d e u tan anspråk p å pen-
n i n g e v e d e r l a g — samt i de
cenn ie r bure t p å hände rna af
kapitals tarka, va rmhjä r t ade
o c h offervil l iga ät t l ingar o c h
v ä n n e r till den ädle stiftaren.
Dära f g l äd j en o c h t acksam
h e t e n hos lär jungarna o c h
deras föräldrar s a m t käns lan
af t r y g g s jä l f s tändighe t hos
lärare o c h lärar innor .
O c h n u hafva b l ida mak
ter åt K je l lbe rgska skolan
red t ett ny t t , ännu präkt igare
b o . . . M e d sk i l smässan från
de t g a m l a m ä n g d e s de t v e
mods fu l l a a f skede t från en af
skolans m e s t vä rde rade kraf
ter, mus ik lä rar innan f röken
Charlotte von Schéele, s o m i
dagarna firat sitt t j ugu fem-
års jub i l eum v i d l ä roverke t o c h
samt id ig t för all t id l ämna t
sin be fa t tn ing v i d d e t s a m m a .
V i d a har de t sports , huru
h e d r a d h o n v i d det ta ti l lfälle
bl i fvi t , o c h v i d a m å det spör
jas , g e n o m hvi lke t dagsve rke
h o n g jo r t s ig vä rd d e n n a
hede r .
V ä r m l ä n d s k a , Fi l ips tads
barn , y n g s t a do t te rn till den
f ramstående , o m V ä r m l a n d så
h ö g t för t jänte be rgmäs t a r en
o c h ö fve r in t enden ten F ranz
v o n Schée l e o c h hans lika
ledes rikt b e g å f v a d e maka , El isabeth Lundqv i s t , u p p v ä x t e Char
lotte v o n Schée le , f ö d d den 17 august i 1 8 4 0 , j ä m t e m å n g a s y s k o n
i den g a m l a be rgmäs t a r egå rden å D a g l ö s e n s sol iga s trand. I
h e m m e t , m e d äkta v ä r m l ä n d s k t k y n n e , p räg lad t af gudsf ruk tan
o c h enkla , g a m m a l d a g s seder , af p r y d l i g h e t o c h flit, gästf r ihet
o c h välvi l ja , d a n a d e s den u n g a f l ickan m e d sorgfäl l ig ö m h e t till
att g å u t i l i fvet o c h skaffa s ig en g a g n a n d e ve rksamhe t . S in
sko lb i ldn ing erhöll h o n dels i hemor t en , dels i Gefle o c h i
K a m p h s k a p e n s i o n e n i Karl-
s tad.
V i d 18 års ålder sändes
Char lot te v o n Schée l e till huf-
v u d s t a d e n för att fu l lborda
sina studier . E e d a n t id ig t
h a d e h o n v i sa t u tp räg lad h å g
för mus ik . Nu fick h o n o b e -
h ind rad t föl ja sin kallelse,
sök te o c h v a n n in t räde i
Musika l i ska a k a d e m i e n s a m t
g j o r d e s ig där b e m ä r k t såväl
g e n o m sin ovan l i g t v a c k r a
rös t s o m g e n o m sitt g rund
l iga o c h energ iska arbete .
B l a n d hennes lärare m å näm
nas professorerna W . B a u c k
o c h v a n B o o m s a m t L u d v i g
N o r m a n o c h H e r m a n Beh rens .
F ö r att få spela orge l i
a k a d e m i e n , hvars s tadgar m e d -
g å f v o u n d e r v i s n i n g i det ta
ä m n e b lo t t åt m a n l i g a e lever ,
mås t e f röken v o n Schée l e be
gära kung l ig d i spens , s o m åt
h e n n e u tve rkades g e n o m då
v a r a n d e her t igen af Östergöt
land, n u k o n u n g Oscar . A t t va
ra e n s a m b l a n d alla dessa y n g
l ingar, s o m n o g t yck t e , att h o n
ingrep i deras rätt g e n o m att slå
in p å en hittills u tes lu tande för
m ä n reserverad bana , var , efter
h v a d h o n själf berättat , l ång t
ifrån rol ig t , synner l igas t s o m
de m a n l i g a kamra te rnas upp
fa t tn ing de lades af läraren.
202 IDUN 1898
E t t o rd u tan g ä r n i n g är s o m en s k y u t an r e g n o c h s o m en o s t r ä n g a d båge .
A. OeMenscMäger.
M e n snart h a d e h o n g e n o m sitt stilla o c h
al lvar l iga sätt t i l lvunni t sig allas aktning,
o c h i o c h m e d d e t s a m m a u p p h ö r d e alla
o b e h a g .
Å r 1 8 6 2 anade Cbar lo t te v o n Schée le
v i d konserva to r ie t fu l ls tändig organis texa-
m e n m e d 27 b e t y g , hv i lka fö l j ande år öka
des m e d ännu 7 ( m i n i m u m var p å den
t iden 1 1 ) .
Ä n n u ej m y n d i g , hvar för h o n för att få
fria hände r å ter igen mås te väd ja till k . m:t ,
u t n ä m n d e s f röken v o n Schée le , enhäl l ig t
va ld , 1 8 6 4 till o rganis t i F i l ips tads o c h
F e r n e b o församl ing . Så lunda va rd t h o n
— h e n n e s fö regångerska , n u v a r a n d e d o m
kyrkoorgan i s t en i G ö t e b o r g , f röken Elfr ida
A n d r é e , va r n ä m l i g e n anstäl ld v i d finska
k y r k a n i S t o c k h o l m — vår första kvinnliga
organist i svensk församling.
S o m pla tsen ej skulle t i l l trädas förrän två
år senare , bosa t t e s ig Char lot te v o n Schée l e
under t i den i Gefle, hvares t h o n gaf mu
siklekt ioner — s t u n d o m 8 ä 9 t i m m a r o m
d a g e n — o c h anförde dä rva rande musik
förening . F ö r sin be tyde lsefu l la insats i
s tadens musik l i f rönte h o n det va rmas t e
e rkännande , s o m v i d hennes aff ly t tn ing ga f
sig u t t r yck i dyrbara hedersgåfvor .
I F i l ips tad bes t red den u n g a organis ten ,
p å församlrngens u t t ryck l iga begä ran , ä fven
kantorsbefa t tn ingen . S o m m e d l e m af sty
relsen för mus iksä l l skape t f rämjade h o n
kraft igt ä fven detta. Et t vä l ta l ig t b e v i s
p å h e n n e s m å n g s i d i g h e t , v a r m a hjärta o c h
prakt iska förs tånd u tgö r s tadens unde r d e n n a
pe r i o d p å h e n n e s ini t ia t iv b i l dade f o n d för
pauvres honteux, s o m m e d rätta bär hennes
n a m n .
M e n fädernes taden va rd t Char lot te v o n
Schée l e för t rång. Större v i d d e r ö p p n a d e sig
för henne . Efter p å u p p m a n i n g från v e d e r b ö
r ande af lagdt p ro f va ldes h o n , 1 8 7 1 , m e d stor
rös töfverv ik t till o rganis t v i d H e d v i g s k y r k a n
i Nor rköp ing . M e d lif o c h lust satte h o n s ig
in i de n y a förhå l landena . A t t h o n ä fven här
v i s ade sig s i tua t ionen fullt v u x e n , f ramgår
b l a n d anna t däraf, att Nor rköp ings skolråd,
då hon , 1 8 7 3 , kal lades till lärarinna i sång
o c h p i ano v i d Kje l lbe rgska f l ickskolan i Gö
teborg , hvars föres tåndar inna, f röken T h e -
rése K a m p h , var h e n n e s forna lärarinna,
e rb jöd henne ett års t jäns t ledighet , m e d
rä t t ighet at t å ter taga sin befa t tn ing , o m h o n
ej skulle tr ifvas p å den n y a or ten — ett
t i l lmötesgående , s o m h o n besvarade m e d
den d jupas te t acksamhe t , m e n hvara f h o n
a ldr ig k o m i tillfälle att till fullo be t jäna sig.
G ö t e b o r g , s o m t o g e m o t h e n n e m e d ö p p n a
armar, fö rs tod n ä m l i g e n ä fven kons ten att
hål la h e n n e kvar . D e t ena lä roverke t efter
de t andra s k y n d a d e att försäkra s ig o m
h e n n e s värdeful la unde rv i sn ing . O c h när
de vä l en g å n g fått h e n n e i n o m sina mu
rar, b u n d o de h e n n e m e d c h a r m e n af u n g a
röster o c h m e d hennes ege t l å g a n d e ni t för
den svenska skolsången, till hvars h ö j a n d e
h o n så kraf t igt b idrag i t . J ämte de t h o n i
t j u g o f e m år verka t i K je l lbe rgska skolan,
där ett af h e n n e upprä t tad t s t i p e n d i u m
yt ter l igare hugfäs t h e n n e s n a m n , har h o n
så lunda i sex ton år vari t sånglärar inna
i N y a e lementar lä roverke t för flickor, i
s ju t ton år i f röken Sigr id E u d e b ä c k s skola
o c h l ika l änge i Majornas e lementar läro
v e r k för fl ickor, där h o n for t farande tjänst
gör . O c h öfveral l t har h o n g e n o m sin
omut l ig t redbara karaktär, sitt a ldr ig svi
k a n d e intresse, sin sk ick l ighe t o c h sin för
m å g a att fängsla o c h elektrisera g jo r t s ig
ä lskad o c h ak tad såväl af föres tåndare o c h
föres tåndar innor s o m af kamra te r o c h lär
junga r .
Konser te r , u t ländska resor i syfte att stu
dera mus ikunde rv i sn ingen i f r ä m m a n d e land,
l e d a m o t s k a p af s tyre lsen för G ö t e b o r g s mu
siksällskap, f ö r t roendeuppdrag — s å s o m t.
ex . att v id a l lmänna flickskolemötet i S tock
h o l m 1 8 8 6 in leda frågan o m sångunderv i s
n i n g e n i r ikets f l ickskolor — hafva j ä m t e
bea rbe tn ing af p e d a g o g i s k musikl i t teratur ,
k o m p o n e r i n g o c h m å l n i n g upp tag i t f röken
v o n Schée les » l e d i g a s t u n d e r » . O c h ändå
ha fva hvarken h e m m e t eller vänkre t sen blif-
v i t l i d a n d e !
Ö f v e r v ä l d i g a n d e — s o m v i r edan an-
t y d t — v o r o de vänskaps- o c h hedersbev i s ,
m e d hv i lka Charlot te v o n Schée l e hy l l ades
v i d sin a f g å n g från Kje l lbe rgska skolan .
A f de fester, s o m anstäl ldes till hennes ära,
v i l ja v i n ä m n a endas t den v a r m t in t ima
o c h h ö g s t ä m d a , s o m p å Char lo t t adagen i n o m
lä roverke t firades af m e r än åttio af he
dersgäs tens förra e lever , af de gåfvor , m e d
hv i lka h o n ö f v e r h o p a d e s , b lo t t den lager
krans af si lfver, s o m bar den enkla , m e n
ta lande inskr i f ten: » F r å n forna e lever v i d
Kje l lbe rgska skolan 1 8 7 3 — 1 8 9 8 » , o c h af
de m i n n e s o r d , s o m fäl ldes, endas t n e d a n
anförda , s o m vä l be lysa ski lda s idor af hen
nes personl ighe t .
Så y t t rade till henne b i s k o p R o d h e v i d
t e rminsafs lu tn ingen i K je l lbe rgska sko l an :
» D e t är ett de t vackras te v i t tnesbörd ni
har g i fv i t p å kär leken för o c h pl ik t t roheten
i eder t kall, den ädla sångens o c h m u s i k e n s
kons t , s o m af eder så f ramgångsr ik t utöf-
vats , o c h n i har förstått att härför l i fva
o c h intressera äfven edra e lever , s o m gärna
o c h v i l l ig t å t lyd t ede r .»
O c h så skrifver o m h e n n e f röken A n n a
K o c k u m , den vän inna , s o m sedan u n g d o
m e n de la t hennes h e m o c h stått h e n n e s
hjärta nä rmas t :
»Char lo t te är en k v i n n a s o m få. V i fira
i hös t fy r t ionde året af vår t samlif, o c h
i n g e n vet bättre än j ag , hur gu ld ren hen
nes karaktär är, hur d jup — m e n m e d sa
tir o c h h u m o r vä l i n m ä n g d , hv i lke t g ö r
l i fvet v i d hennes s ida så v ä x l a n d e o c h r ik t .»
Tora Kjellberg,
K v i n n o r n a opartiska-, log i ska o c h s t rängt
rä t t färdiga! G u d beva re o s s ! V o r e de det ,
så skulle männ i sko rna dö u t o c h vär lden
bli en ö d e öken .
Thackeray.
Lördagskväll. mifti prästgåVn allt är fejadt,
(^gC fint och pyntadt på allt vis,
blommor uti alla vaser,
farstu'n strödd med hackadt ris.
Och i köket, stort och rymligt,
kopparn glänser som en sol,
kisse ligger på sin stol,
slickar makligt sina tassar,
köksan kornsgrynsgröien passar.
Drängen masar öfver gården,
Palle han i grimman för,
båda äro duktigt lata,
ingen riktigt i humör —
nu från ån skall köras vatten,
annars träter köks-Kristin,
se'n ska' gården krattas fin —
hvad en prästgårdsdräng får streta,
det kan ingen män'ska vela.
Prostens flickor uti trädgåVn
friska blommor klippa af,
både rosor och jasminer
ämnade för mammas graf;
snart man ser dem båda skymta
uti aftonsolens sken
bort mot kyrkogårdsallén —
att sin kära graf få smycka,
det är deras största lycka.
Under hvalf af gamla lönnar
ligger den så fridfullt skön,
rundt om kantad af belliser,
lagd med torf så frisk och grön.
Snart är vattnadt, krattadt, rensadt,
borta hvarje visset strå,
friska kransar läggas på —
i den dunkelgröna dager
grafven ligger där så fager.
Vemodsfulla hemåt vandra
nu de moderlösa två,
stanna här och där vid grafvar,
lägga några blommor på;
men i ystra barnasinnet
sorgen ej kan fäste få,
knappast prästgårdsgrind' de nå,
förr'n man hör de muntra skratten,
och de leka gladt »ta' fat?en».
Öfver gården se'n de springa,
trappan tas i ett par språng,
och de båda, röda, varma,
köksdörr'n nå på samma gång;
där på bordet står i bunken
tjärnfärskt smör, så friskt och skönt,
smör som riktigt luktar grönt —
tänk så härligt det skall smaka,
bredt på nybakt rågbrödskaka!
Oossarne, som nyss till hagen
pappas hästar ridit vall,
smörgåshungriga nu komma,
doftande så ljufligt »stall»;
snart på breda farstutrappan,
sittande i tripp trapp trull,
mumsa de med munnen full,
blicka öfver fält och gärden,
nöjda, lyckliga med världen.
1898 IDUN 203
Men vid fönstret, skymdt af poppeln,
prosten i sitt arbetsrum
än en gång med andakt laser
sända'ns evangelium,
bläddrar genom sin predikan,
ändrar här och där en rad.
Men nu är han nöjd och glad,
nöjd att re'n sitt arbet sluta
och af kvällens frid få njuta.
Snart på bron i vanda hörnet
sitter han, så mild och blid,
lyss på barnens muntra pladder,
glömmer världens sorg och strid.
Nu från stapeln bredvid kyrkan
höres helgsmålsklockans ljud,
som ett himmelskt fridens bud,
som från ofvan ljödo orden:
»Frid i himlen och på jorden.»
Tant Barbro.
*
I kvinnohänder. Ett inlägg i fattigvårdsfrågan
af
V i t i s Ida?a.
I I I .
V ä g e n till d e t bät tre .
M e i de t fö regående p å p e k a d e missför-
hå l landena g i fva v i d handen , att de t
s y s t e m , s o m för nä rva rande t äml igen all
m ä n t v id fa t t igvårds u t ö f v a n d e t i l lämpas , i
m e r än ett a f seende är fördärfl igt till s ina
verkn ingar . M a n har också bör ja t inse
det ta . V å r hu fvuds t ads fa t t ighus t. ex.
l ä m n a i sitt n u v a r a n d e sk ick föga öfr igt att
önska; bek lag l ig t är endast , att h jonens ar
betskrafter i cke a n v ä n d a s ; oa f sed t d e n
pekuniära för lus ten, v o re de t i mora l i sk t
hänseende fö rmånl igare , o m h j o n e n v o re nå
g o n a rbe t ssky ld ighe t underkas tade . M e d för
slag till g e n o m g r i p a n d e förändr ingar i den
s tadens fa t t igvård , s o m ntöfvas u t o m inrätt
n ingarna , har v ida re en för det ta ä n d a m å l
tillsatt k o m m i t t é n y l i g e n f r a m k o m m i t . M y c
ke t är så ledes här v i d lag, o m i cke redan
vunne t , så i n o m d e n närmas te f ramt iden
att vänta . H v a d öfr iga k o m m u n e r angår ,
äga v i et t i cke r inga antal, s o m o m d a n a t
sina fa t t ighus till s. k. fa t t iggårdar eller
arbets inrät tningar , hv i lka alla baserats p å
den g r u n d p r i n c i p e n : H var je h j o n erhåller
v id in rä t tn ingen full fö rsör jn ing , m e n arbe
tar i m å n af fö rmåga . H ä r t i l lförsäkras
å ldr ingarna en b e k y m m e r f r i le fnadsaf ton , I
under de t att g o d o r d n i n g o c h r e g e l b u n d e t
arbete ve rka uppfos t r ande på de samhäl
lets o lycksba rn , s o m här fått en tillflykt,
eller, o m det ta i cke är mö j l ig t , å tmins tone
h ä m m a n d e på de lastens e lement , s o m hit
intränga. V i äga s lut l igen k o m m u n e r , s o m
för ätt rät tvist k u n n a u tde la de tillfälliga
unde r s töden sök t o c h erhållit frivil l iga kraf
ter i s in t jänst . I dessa k o m m u n e r t i l läm
pas de t s. k . E lber fe l t sys temet , för hv i lke t
de t kanske vore i sin o rdn ing att här läm
na en kor t r edogöre l se . S taden eller landsför
saml ingen inde las i distr ikt m e d hva r sin
dis t r ik tsföres tåndare , ensk i lda såväl manl i
g a s o m kv inn l iga pe r soner an tagas till s. k .
fa t t igvårdare . D e n h j ä lp sökande äger att
infinna s ig å en fa t t igvårdens cen t ra lbyrå
s a m t därs tädes r e d o g ö r a för s ina lefnads-
oms tänd ighe t e r o c h de t särski lda fall af
n ö d , för hvi lke t h jä lp sökes . D e s s a - u p p
gifter an tecknas , o c h hand l i ngen öfversän-
des till föres tåndaren för de t distrikt , den
fat t ige t i l lhör. D e n n e utser n u b l a n d an
m ä l d e fa t t igvårdare en l ämp l ig pe r son , som
g e n o m b e s ö k i den nöds tä l ldes h e m s a m t
g e n o m att sätta sig i fö rb inde l se m e d hans
arbetsgifvare , husvä rd m . fl. skall u t forska,
o m d e l ä m n a d e uppgi f te rna äro m e d sanna
förhå l landet ö f v e r e n s s t ä m m a n d e . D e rön
fa t t igvårdaren g ö r an tecknas å hand l ingen ,
s o m därefter å tersändes till cen t ra lbyrån .
H v a d s o m för n ö d e n s a fh jä lpande bö r g ö
ras, bes lu tes af by råns föres tåndare i sam
råd m e d fatt ig vårdaren . D e t t i l l k o m m e r
den senare att t i l lse, de t l ä m n a d t under
s töd till a fsedt ändamå l b e g a g n a s , s å s o m
o c k att unde r u p p r e p a d e b e s ö k hos den
nöds tä l lde efter bäs ta f ö r m å g a m e d råd o c h
d å d bis tå h o n o m .
D e t l igger i ö p p e n d a g , att på de t ta sätt
o rgan i se rad fa t t igvård har stora uts ikter att
m e d d e n rätta h jä lpen nå d e n rät ta perso
nen . Et t g l äd j ande f a k t u m är äfven, at t
utgif tss ta ten i de städer, där sy s t eme t hit
tills bl i fvi t t i l lämpadt , i a l lmänhet visar en
fa l lande t endens .
M e n dessa k o m m u n e r , där på ett eller
annat sätt en ändamålsen l ig o m d a n i n g af
f a t t igvårdsväsende t k o m m i t till s tånd, äro
ännu l y s a n d e undan tag . I de t s tora hela
får allt förbl i fva v i d de t g a m l a . D e t finnes
ännu så m y c k e n s löhe t o c h l ikgi l t ighet att
ö fve rv inna , så m å n g a f ö r d o m a r att besegra ,
innan m a n k a n h o p p a s på en a l lmän för
änd r ing till de t bät t re . D e t är därför j a g
m e d d e n n a ski ldr ing i kv innornas egen tid
n ing ve la t v ä d j a till vår t l ands kv inna . D e t
är t id, att h o n kallas att fu l lgöra sin värne
pl ikt , att de l t aga i k a m p e n m o t sitt l ands
kanske m e s t f ruktansvärda fiender, last o c h
n ö d . K a n s k e skall hon i d o n n a k a m p veta
att lyf ta ett v a p e n , s o m hittills i cke k o m
mi t till sin fulla rätt, de t v a p e n , o m hvil
ke t de t heter , att de t ö fverv inner all t ing.
K a n s k e skall så he la s t r idens karaktär för
ändras , o c h de t näs tan h o p p l ö s a i försvare t
by tas i s e g r a n d e f r imod ighe t .
K v i n n a n s de l t agande i fa t t igvårdsarbe te t
är i et t v ik t ig t a f seende m ö j l i g g j o r d t , i de t
att svensk lag n u m e r a icke l ägge r h inder i
v ä g e n för hennes invä l j ande i fa t t igvårds-
s tyrelse . A t t emel ler t id hittills endas t några
få k v i n n o r kallats att bek l äda för t roende
ä m b e t e n af de t ta slag, är ett bek lag l ig t
f ak tum, s o m n o g i f rämsta r u m m e t beror
på m ä n n e n s o b e n ä g e n h e t att i socia la vär f
de la sin m a k t m e d de t svagare köne t . M e n
stor sku ld i de t ta förhå l lande har ä fven
k v i n n a n själf. D e t är n ä m l i g e n förs t när
h o n m e d l e fvande intresse omfa t t a t d e n n a
sak, när h o n person l ig t o c h g rund l ig t satt
sig in i h i thö rande förhål landen, s o m de t
första vi l lkoret för att m a k t skall l äggas i
hennes hände r är uppfy ld t . M e n i cke ens
det ta är n o g . H o n mås te äfven bev i sa sin
fö rmåga . E t t tillfälle härtil l har h o n i den
frivilliga fa t t igvården . D e t g i fves , de t är
en g l äd j e at t b e t y g a det , insiktsfull t ord
n a d o c h till s ina ve rkn inga r väls ignelsebr in-
g a n d e sådan. » F ö r e n i n g e n för vä lgörenhe tens
o r d n a n d e » i S t o c k h o l m är ett e x e m p e l ib l and
m å n g a . » Ö r e b r o fr ivil l iga f a t t i gvå rd» är ett
annat . D e n har i cke l änge vari t i verk
samhet ; den har i nga stora s u m m o r till sitt
fö r fogande . H v a d arbetets frukt v i d k o m
m e r kan här emel ler t id an tecknas , att bett-
l ande af s tadens fa t t iga n u m e r a hö r till
ovan l ighe te rna . O m vår t l ands k v i n n o r m e r a
a l lmänt ville i dy l ik t kär leksarbete g i fva
prof på v a r m t hjär telag, pa rad t m e d sund t
o m d ö m e , o c h så lunda k o m m a d e g a m l a för
d o m a r n a angående kv inn l ig f ö r m å g a på skam,
då vo re den t id i cke långt aflägsen, då den
k o m m u n a l a o c h den frivil l iga fa t t igvården
k u n d e räcka hva randra handen , fö renande
sig till g e m e n s a m t arbete . De t har fö run
nats Gefle s tad att i de t ta h ä n s e e n d e g å
f rämst i ledet . D e s s e x e m p e l m a n a r till
ef terföl jd.
M e n de t är i cke n o g hä rmed . O m näm
l igen våra fa t t igvårds inrä t tn ingar sko la blif-
v a h v a d d e b ö r a vara , så behöfvas i främ
sta r u m m e t offervill iga, dug l iga kv inno r ,
s o m ägna sitt lif åt att bl if va dessa inrätt
n ingars föres tåndar innor . F inske fa t t igvårds
inspek tören S. A . Hels ing ius b e t o n a d e nyl i
g e n i en artikel i t idskrif ten D a g n y det
stora b e h o f v e t af l ämpl iga kv inno r i o c h för
besä t t ande af dessa m a k t p å l i g g a n d e platser .
D e t är i ngen l y s a n d e bana , denna . D e t är
en bana , där oänd l ig m ö d a o c h l i ten t ack
v ä n t a hva r o c h en, s o m be t räder d e n s a m m a .
D e t är endast , i fall d e innebära en san
n ing , d e där o rden , att där i kv innans ar
be te för sin f r igörelse l igger en k a m p » f o r
ret til a t vserge, de t s o m trsenger at vaer-
ges ; ret til at vsere m e d , h v o r der er tung t
o g svsert,» s o m m a n kan h o p p a s , att d e u
banan hädanef ter skall be t rädas af andra
än d e m , s o m g ö r a de t för b röds skull .
D o c k , de t finnes o c h skall alltid finnas
kv innor , s o m mås t e förbl i fva f r ä m m a n d e för
de t ta o c h allt annat aktuell t ve rkande i fat
t igvå rdens t jänst . D e t är dessa m a k o r o c h
mödra r , hvi lkas h e m taga alla deras kraf
ter i anspråk. O c h l ikväl ställes de t kraf
ä fven p å dessa kv innor , e m e d a n m y c k e n
m a k t l igger j u s t i deras händer . E n af
våra mera kände o c h f rams tående r iksdags
m ä n y t t r ade en g å n g u n d e r en d iskuss ion i
sedl ighetsf rågan ungefär f ö l j a n d e : När nå
g o n af m i n a kamra te r i r ik sdagen v isar in
t resse för d e n n a sak, har j a g i n io fall af
t io funnit , att de t i s jä l fva verke t icke är
han, men hans hustru, s o m bär den på
sitt hjärta. D e s s a o rd innebära ett erkän
n a n d e af de t kv innl iga inf ly tandet s å s o m
en makt , o c h själfva de t ta e rkännande är
ä g n a d t att s tärka ansvarskäns lan hos våra
kv inno r . M a k t o c h ansvar höra n ä m l i g e n
t i l l samman. I c k e a n v ä n d eller i s j ä l v i s k
he tens t jänst fö rb rukad m a k t k a n i cke an
na t än m e d f ö r a ansvar .
Min läsarinna, j a g har väd ja t till d ig . Har
j a g m å n n e g jo r t de t f ö r g ä f v e s ?
*
Ett par ord till kvinnliga resenärer.
XL-rade damer! Sommarens dagar äro koni-na, och litet hvar bereder sig att snöra
kappsäcken för att under kortare eller längre tid vederkvicka sinnet med en liten resetar. Det är ined tanke därpå, som jag här vågar komma med några råd och erinringar; — de gälla icke, hvad ni skola ha med er på färden eller bekväm-ligen kan lämna hemma, endast er själfva, ert sätt och uppträdande under själfva järnvägsfärden, och jag försvarar min djärfhet att våga vidröra ett så delikat ämne därmed, att undfångna erfarenheter från icke så få resor allt mer och mer stadgat den öfvertygelsen hos mig, att ett litet maningsord till kvinnliga resenärer måhända ej är alldeles öfverflödigt.
Alltså, min fru, min fröken, då du köpt en biljett till ett tåg, märk, jag sade en, har du också rättighet till en sittplats i kupén, en och
204 I DU N 1898
ingen mer. Samma rätt ha också alla andra, äfven de, som komma senare än du, så långt det reglementerade utrymmet räcker, och några syn-, ja, till och med hörbara protester, som man verkligen kan se exempel på att den inträdande mötes med, är det således fullkomligt onödigt att demonstrera med för att visa denna, att han är ovälkommen, — sådana opinionsyttringar visa ännu tydligare något om dig själf, som dit gjorde bäst i att gömma.
Ar den trefliga hörnplatsen vid fönstret ledig vid ditt inträde i kupén, eller blir den det under resans lopp, är det din fulla rätt att intaga den, — här som oftast i världen gäller det, att den, som först kommer till kvarnen o. s. v. Vill du under något uppehåll under vägen för en stund lämna din plats, markerar du, att den är upptagen, genom att därpå lägga en filt, resväska eller annat föremål, och du är då i din fulla rätt att vid återkomsten taga den i besittning igen. Samma rätt gäller äfven andra, det var egentligen detta, jag ville framhålla, samt att uraktlåtenhet att respektera den bevisar, att man inom rese-lifvot ännu stafvar på dess A . B. C.
Att resa ett par bekanta i sällskap är ofta angenämt, då man därigenom har tillfälle att om gemensamma intressen prata bort en del af tiden. Tillåt mig endast påminna om, att när äfven främmande personer finnas i samma kupé, bör man gifva akt på tungan och i synnerhet akta sig för att nämna omtalade personer vid namn. Vi veta kanske icke, hvem den passagerare är, som midt emot oss eller vid vår sida icke ens kan undgå att höra hvart ord vi säga; han känner icke heller oss, men direkt eller indirekt kan han stå i förbindelse med de personer, hvarom vi sorglöst prata, våra ord kunna mer eller mindre förvrängda hinna fram till dem, och detta kan gifva anledning till en mängd obehag. I synnerhet unga flicker, men äfven en del äldre, hafva ofvan berörda vana och skatta med förkärlek till den, när namnet har klang eller åtföljes af titel. Den genomskinliga afsikten att imponera på omgifningen genom de fina bekantskaperna uppnås dock beklagligen sällan därmed; en person, som något lefvat med i världen och som det kunde vara tacksamt att imponera på, kan i allmänhet ganska lätt sluta sig till deras sfer att umgås och samhällsställning, med hvilka han kommer äfven i ganska flyktig beröring, och det händer, att enda resultatet af försöket att med andras granna fjädrar lysa upp den egna enkla skruden blir, att man väcker ett ganska välförtjänt löje.
Men framför allt, och härmed vill jag sluta mina korta erinringar, var försiktig och tag dig tillvara i de samtal, till hvilka du genom samvaron under järnvägs- eller ångbåtsresan lockas att inlåta dig med helt och hållet okända personer. Icke så, att jag anser, att man ej med sådana bör föra konversation, jo , och detta är just rätta ordet därför, man må gärna konversera, det kan skänka både nytta och nöje, då håller man sig på neutral mark och kan utbyta åsikter om tusen olika ting, men må man taga sig tillvara att föra in samtalet på personligt område, hvarken den enas, den andras eller, något som blott är allt för vanligt, rörande någon, som man har gemensamt bekant. Den vanliga gången af, hur ett sådant samtal uppstår, faller sig ofta helt naturlig, man reser t. ex. till den stad, till hvilken moitién i järnvägskupén återvänder, det faller af sig själft att omtala, hvem man skall besöka där och fråga, om familjen eller personen är bekant. Ar det till en mindre stad man far, och i Sverige är det väl knappt mer än Stockholm, som ej kan räknas som sådan, är den det vanligen, och som naturlig följd blir den föremål för det samtal, som följer, och mer eller mindre oförbehållsamt yttra vi oss om vår väns eller bekanta familjs förtjänster, fel eller förhållanden, utan att vi hafva en aning om, hur pass väl grundad anledning vår åhörare har att kalla sig vår väns vän eller bekanta, eller hvad bruk han kan göra af, eller i hvilket skick de kunna uppstå igen, våra onödiga förtroenden.
Härmed har jag, kanske något ensidigt, berört vådorna af att under det umgänge, hvari resenären kommer till främmande personer, ej taga nödig hänsyn därtill i sitt sätt och uppförande, men då jag vändt mig till kvinnliga resenärer, har jag särskildt haft i sikte att påminna om, hvad de, af ålder erkändt hafva lättare än männen att glömma, det är, att tungan är en klen lem, som kommer mycken förargelse åstad. — Den kan dock, rätt brukad, sprida mycken glädje. Spar den ej, när ett vänligt och höfligt svar och tilltal äro på sin plats, spar den ej, hvarken bland vänner eller främlingar, och du vinner åt dig ett
godt rykte, och i det speciella fall, hvarom vi nu talat, som en god och angenäm resenär.
H.
*
b o r t s k y m d a s t j ä r n o r . Skizz för Idun af F r u S i s s i .
l a g va r s ju t ton år. Li fvet h a d e ö p p n a t
för m i g första s idan i sin vackra , fre
s tande b i lde rbok . Lä ra r inneexamen va r de t
må l j a g nä rmas t a rbe tade att nå, o c h unde r
f r is tunderna fick j a g göra en liten titt-in
i bal- o c h konse r t sa longen . O m h u l d a d af
g o d a föräldrar , ä ldsta syster i ett lyck l ig t
h e m , ansåg j a g m i g hafva i n g e n att af-
undas .
D e t v a r i ok tober . Ga t lyk to rna vo ro
tända , t y m å n s k e n e t var så svagt , att m a n
ej v i d dess sken k u n d e afvärja va t tenpus
sarna, s o m m a r k e n ännu ej sugi t u p p efter
regnet . H e m s k a , t rasiga m o l n j a g a d e pil-
snab t hva rann förbi m å n e n på fästet, lik
s o m v o r e de r ädda att l änge utsättas för
l juset .
Matemat ik lek t ionen var s lutad o c h j a g
å te rvände från skolan , där j a g m e d en kam
rat t o g p r iva t t immar för den u n g e , an sedde
dok to r Kv i s t . M e d a n vi r eng jo rde svar ta taf-
lan, h a d e han så l å n g s a m t k n ä p p t sina hand
skar i t a m b u r e n , att vi h n n n o bl i fva k l ä d d a
också , o c h sedan fö l jdes v i åt. V i h a d e
g jo r t de t m å n g e n af ton förr, o c h att v i
flickor s k y n d a d e oss att bl i fva färdiga l ika
m y c k e t , s o m vår lärare f ö r d r ö j d e sig, är
hel t säkert.
I n g e n d e r a af oss flickor fäste oss s t rax
v i d d e n m u l n a h imlen , m e n d o k t o r K v i s t
var a s t ronom o c h b e k l a g a d e sig ö fver d e
b o r t s k y m d a st järnorna, hans vänner . H a n
b rukade annars under p r o m e n a d e r n a g ö r a
oss b ekan ta m e d n å g o n s t jä rngrupp, o c h
m e d intresse, kanske l ika m y c k e t för läraren
s o m för ämne t , fö l jde v i all t id hans för
klar ingar . I kväl l rö rde sig vår t samta l
kr ing närmare l i ggande t ing. V i passerade
vår u n g e dok to r s por t , m e n u tan att låtsa
o m den fortsat te han färden m e d oss o c h
vek af m e d m i g v i d de t ga thörn , där min
v ä g sk i lde s ig ifrån m i n kamra t s .
V ä l , att i n g e n elektrisk l a m p a s tod i
hörne t , t y j a g r o d n a d e af ö fver raskning o c h
m å h ä n d a af f rö jd . Hvar fö r fö l jde h a n m e d
m i g ? Hva r fö r g i c k h a n ej m e d den vack ra
Kar in , s o m var så b e u n d r a d a£ a l l a?
» F ö r att få en ersät tn ing för d e s k y m d a
st järnorna, vi l l j a g i af ton föl ja f röken h e m . »
P l u m s , där t r a m p a d e j a g m i d t i en vat ten
puss , hjärtat bu l t ade och h a n d e n g rep hårdt
o m a lgebran . S o m i en d r ö m k o m j a g h e m ,
o c h hela kvä l len var j a g g lad o c h u p p s l u p p e n
i syskonkre t sen .
A r b e t e t för m o r g o n d a g e n g i c k t rög t , t y
hans vackra o rd l j ö d o s tänd ig t i m i n a ö ron .
Hva r fö r h a d e h a n sagt s å ? Hvar fö r såg
han på m i g så g lad t , då v i ski ldes o c h hån
s a d e : » D e n 2 7 n o v e m b e r är de t stjärnfall,
f röken Hi lde , o c h då skola v i g å ut för att
t i l l sammans ö n s k a oss någo t . Hva r j e v i d
ett stjärnfall u t ta lad önskan går j u enl igt
g a m m a l sägen i uppfyl le lse , inte s a n t ? Å t
m i n s t o n e vill j a g så gä rna t ro, att m i n a
t indrande vänne r där b o r t o m m o l n e n skola
b r inga m i g l y c k a . D r ö m i natt , o m h v a d
ni vi l l ö n s k a ede r !»
En strålande b l i ck o c h ett kanske för
va rmt , för oö fve r l agd t hands l ag fick han s o m
af sked .
D å m a m m a på kvä l len s läckt l a m p a n i
vår j ung f rubu r o c h önska t oss g o d natt ,
låg j a g ännu l änge v a k e n o c h tänkte . D e t
blef t råkigt att l i gga m e d den o g e n o m s k i n
l iga ru l lgard inen n e d d r a g e n för fönstre t . Sak
ta s teg j a g ur s ängen o c h rul lade u p p gar
d inen . H i m l e n h a d e klarnat o c h p å d jup
blå g r u n d strålade oräknel iga g l i m m a n d e stjär
nor . Större, vackrare än d e andra, g läns te
e m o t m i g V e n u s , af tonst järnan, m i n u n g a
dok to r s älskl ingsst järna. D e s s b låhvi ta strå
lar s i lade in g e n o m mi t t fönster . D e b rag te
viss t en ö n s k a n o m g o d nat t från h o n o m ,
s o m nu hel t b e m ä k t i g a t s ig m i n a tankar .
» D r ö m i natt , o m h v a d ni skall önska
eder , f röken H i l d e ! »
Ja, de t vi l le j a g göra , o c h has t ig t undan
s tökande m i n a f tonbön , g l e d j a g m e d g l a d a
tankar in i d r ö m m a r n a s vär ld .
K l o c k a n o väck te s j a g af väckarure ts
o m i l d a , k l i r rande l jud . U p p t a g e n af andra
tankar , h a d e j a g ställt visaren p å orät t t im
m e . Has t ig t v r e d j a g o m skrufven i uret
o c h så k o m t a n k e n : h v a d h a d e j a g d r ö m t ?
M i n n e t däraf v a k n a d e förs t o red ig t , m e n
s m å n i n g o m tyd l iga re . J ag h a d e sett m i g
s o m en g a m m a l mamsel l , lärarinna b land
os tyr iga flickor, m e d kor tk l ippt hår o c h glas
ö g o n m e d bågar för näsan . E n käns la af
e n s a m h e t o c h mi s snö j e h a d e b e m ä k t i g a t s ig
mig , o c h j a g kände en obe tv ing l i g längtan
efter någo t bättre, någo t , s o m j a g ej kunde
nå. J ag h a d e h o p p a t s att få d r ö m m a o m
stjärnor, o m h o n o m , o m g lada , d jär fva önsk
n ingar , s o m blifvi t uppfy l lda . I stället h a d e
j a g d r ö m t o m , att j a g nåt t de t m å l j a g
m e d m i n e x a m e n åsyftat , o c h s o m hittills
t i l l talat m i g ofant l igt .
D u lä t t rörda lilla flickhjärta! D e t var
et t anna t mål , s o m n u häg rade s o m fram
t idsperspek t iv ! D e t va r j u allt endas t fan
tasier, s o m d e n u n g e dok to rns oförs ik t iga
ord v ä c k t till lif, — d u m m a , barns l iga tan
kar, s o m j a g mås t e so fva bor t , o c h u t an
att d r ö m m a sof j a g lung t till m o r g o n e n .
Härefter l o c k a d e m i g matemat ik lek t io
nerna m e s t af alla, o c h p r o m e n a d e r n a efter
d e m b lef vo allt längre . D o k t o r K v i s t g j o r d e
vis i t i mi t t h e m o c h blef snart en dag l ig
gäs t där . M a n b r y d d e m i g alltid för h o n o m ,
m e n t vä r t emot m i n f ö r m o d a n v a r n a d e för
äldrarna m i g ofta för at t fästa m i g v i d
h o n o m . »Läs du b lo t t flitigt, H i lde , o c h
va r g l a d öfver att d u fåt t en skickl ig lärare,
m e n låt h o n o m icke b l i fva för d i g n å g o t
mer , ä n n u å tmins tone , då d u är så u n g . »
A l l t oftare h ö r d e j a g m a m m a sucka , allt
senare såg j a g p a p p a sitta u p p e v id sitt
a rbe tsbord , o c h håret v i d hans t inn ingar
g rånade märkbar t .
J ag g r u b b l a d e m y c k e t ö fver allt det ta ,
o c h föräldrarnas s tora neds l agenhe t g r u m
lade litet den g läd je , m e d hv i lken j a g emot
såg 2 7 : d e n o v e m b e r s anna lkande . Allt oftare
inbi l lade j a g m i g , att h imlen d å skulle vara
m u l e n o c h d o k t o r K v i s t s v i s sa t ro på, att
d e n d a g e n skul le b r inga lycka , vi l le ej m e r
smi t ta m i g . Et t k ä n d e j a g m e d v isshe t ,
n ä m l i g e n att denna d a g skulle bära m e d
sig n å g o t ovan l ig t , så m y c k e t h a d e vå ra
tankar lekt v id den . M e n h v a d , d e t v iss te
vi e j ; de t v iss te väl e j ens s t järnorna, v i d
hv i lka vi v id skep l ig t fäst ett h o p p .
M i n inner l igas te önskan var att få b l i fva
hans , s o m lärt m i g älska dessa b l i nkande
st järnor, o c h j a g v iss te att h a n s önskan
m ö t t e min . K a n s k e skulle de t af g ö r a n d e
o rde t falla p å m ä r k e d a g e n , t y så m y c k e t
t y c k t e j a g var visst , att de t ej m e r k u n d e
1898 IDUN 205
utobl i fva . »E t t o rd för m y c k e t är i b l and
för lif vets l u g n ett o rd för l i te t .»
A l l t t y n g r e b le fvo föräldrarnas s inness täm
n ing , o c h allt h e m s k a r e b le fvo m i n a aningar
o m en anna lkande o lycka . E n tid h a d e j a g
trott, at t j a g var i t o rsaken till deras sorg ,
d å d e märk t att deras inf ly tande e j k u n d e
mota rbe ta m i n bö je l se , m e n s m å n i n g o m
leddes m i n a tankar till andra m ö j l i g a or
saker.
G e n o m u p p s n a p p a d e o r d o c h hän tydn inga r
v iss te j a g , att m i n far mi s s lycka t s i s ina
spekula t ioner i b y g g n a d s f ö r e t a g , att han
d rabba t s af s tora förluster , hv i lka g j o r d e
h o n o m b e k y m m e r .
E n v e c k a före s t järnfal lsdagen satt j a g
u tan föräldrarnas ve t skap i m i n fars y t t re
rum, o c h dör ren till a rbe t s rummet , där för
ä ldrarna samta lade , s t od ö p p e n . » D e n 26
n o v e m b e r , » hö rde j a g p a p p a säga, »ä r mån
d a g o c h då har rät ten ett s amman t r äde .
O m vi h inna få allt i o rdn ing , har j a g
d å tänkt i n l ämna m i n cess ionsansökan , t y
v i k u n n a ej m e r hålla oss u p p e efter dessa
förluster . T i s d a g e n d e n 2 7 : d e ingår no t i s
d ä r o m i t idningarna, o c h d å ve ta b å d e vän
ner o c h o v ä n n e r o m vår o l y c k a . »
H v a d m a m m a svarade , v e t j a g e j . M e d
et t skri, s o m ofrivi l l igt bröt f ram, rusade
j a g bo r t o c h in i gen i mi t t ege t rum. Jag
hö rde m a m m a s k y n d a efter m i g , h ö r d e henne
upprö rd vi l ja bl ifva ins läppt , m e n j a g ö p p
n a d e ej r igeln för dör ren . J ag va r s o m
ifrån m i n a s innen. B l o d e t s j öd i m i n a ådror
s o m aldr ig förr, de t b r ä n d e v i d t inn ingarna
o c h g j o r d e o n d t i hjärtat . De t t a skulle så
ledes h ä n d a ! D e t var detta , s o m st järnorna
skänkte m i g s o m uppfyl le lse af m i n a önsk
n inga r ! H a n skulle natur l igtvis ej vi l ja k o m
m a i be rö r ing m e d m i g efter det ta , han
skul le kanske ej m e r vi l ja minnas , al t h a n
kän t m i g !
A c k , hvar för skulle de t ta hända j u s t p å
d e n n a d a g ? Hva r fö r h a d e j a g ej l y d t för
äldrarnas råd o c h undv ik i t e l d e n ? N u för
s tod j a g deras farhågor . D e h a d e ve la t
spara m i g sorgen att bli ö fverg i fven efter
m i n faders ruin.
N o g ta lade hjärtat o c k s å till hans fö rmån .
V a r han verk l igen så ädel j a g förestäl l t
mig , k u n d e j u allt de t ta ej inverka p å vår t
förhål lande. Bl ickarna , d e för täckta o rden ,
d e hälf t u t ta lade önskn inga rna v i s ä v i s
2 7 : d e n o v e m b e r — d e h a d e d o c k e j kunna t
l j uga ! K a n s k e k o m m e h a n d o c k stjärn
fa l l sdagen, o m h imlen vo re klar. — M e n
så k o m m o tviflen igen , och mel lan tv i fvel
o c h h o p p lefde j a g de tunga , dys t ra dagarna ,
d e t y n g s t a i mi t t lif.
Så k o m d å d e n 2 7 : d e n o v e m b e r , så g r y d d e
d e n ef ter längtade dagen , d e n dagen , s o m
var i t o m s p u n n e n af h o p p e t s l jusas te t rådar.
M e n d e n g r y d d e mulen , h imlen grä t unde r
s tör t regn. Grät den kanske öfver m i n o l y c k a ?
H a d e väl s t järnorna af ba rmhär t ighe t dragi t
s ig u n d a n för att g ö r a miss räkn ingen lättare
för m i g ?
D o k t o r K v i s t k o m ej den d a g e n — k o m
sedan aldrig mer . O c h ändå v i d l å d d e ingen
vanära m i n fars n a m n . A l l t h a d e h a n är
l ig t afstått, o c h de t lilla af fordr ingarna ,
s o m ej b le f be täckt , be ta lade en släkt ing,
s o m s m å n i n g o m k u n d e få sitt igen . M i n
u n g e d o k t o r skref hel t kor t o c h vän l ig t , att
han o f ö r m o d a d t erhållit ett s t i pend ium för
en 6 m å n a d e r s utr ikesresa, o c h unde r denna
t id sökte o c h v a n n han t ranspor t till huf-
v u d s t a d e n .
I b o r t s k y m d a s t jä rnor ! V i d eder t t ind
r ande sken f ö d d e s kär leken i s ju t tonår ig t
h jär ta! K o r t b lef d e n fröjd I skänk ten!
M e d eder s k y m d e s o c k m i n a vackras te luft
s lot t !
*
Jag är g a m m a l nu, o c h håret har lånat
en s i l fverglans af s t järnorna dä ruppe på
fästet.
Efter afs lu tade s tudier , u tan att j a g h a n n
bl i fva en g a m m a l m a m s e l l m e d grå lockar o c h
o c h g l a s ö g o n m e d båga r p å näsan, blef j a g gif t
o c h är nu en lyck l ig m o d e r åt flere fu l lvuxna
barn . Sagan o m de s k y m d a s t järnorna har
j a g förtälj t d e m , o c h m i n ä ldste son s tuderar
s o m v e t e n s k a p s m a n deras b a n o r . Skämt
s a m t har han n y s s omta la t , hu ru h a n un
der de t senaste , r ikl iga stjärnfallet räknat
ä n d a till 6 0 0 stjärnfall på 5 minuter , då
han p å professor K v i s t s enski lda observa-
to r ium bi t rädt h o n o m v i d observa t ionerna .
O c h ingen e n d a ö n s k a n h a d e h a n ens tänkt
på att ut ta la!
» L y c k l i g a n u t i d s u n g d o m , » h a d e professor
K v i s t efteråt sagt h o n o m , » s o m ej hyse r nå
g o n v idskep l ig t ro p å öde t s ingr ipande i eder t
l if! T u n g a , r egnd ig ra skyar hafva en g å n g ,
den 2 7 n o v e m b e r , för alltid s k y m t m i n l yckas
s t jä rna!»
*
(3r s k u g g o r n a s v ä r l d . Några minnesblad för Idun
af Vilhelm Bäckman.
V I .
Atelier-studier.
/ J m v i förflytta oss till en målare-atel ier
i S t o c k h o l m v i d bör jan af 1850- ta le t , så
finna v i där en s ö n d a g s f ö r m i d d a g samlade
några u n g a m ä n m e d kons tnär l iga o c h litte
rära intressen, i nbeg r ipna i lifligt samtal .
Ate l i e rn är b e l ä g e n 1 tr. u p p i et t hus v i d
— j a g tror t raf ikleden i våra dagar heter
Kungs t r ädgå rdsga t an . D e n n a ga ta h a d e ett
v i ss t aristokratiskt anseende , t y v i d den
s a m m a h a d e åtskil l igt h ö g f ö r n ä m t fo lk sla
g i t s ig ner . B l a n d andra k u n d e m a n ofta
få se d e n b l i n d e m e c e n a t e n exce l l ensen
Gus ta f Tro l le B o n d e s res l iga gesta l t m e d
de t hv i t a hu fvude t , l e d s a g a d af en kam
mart jänare , ställa s ina s teg uppif rån ga tan
ner till väs t ra al léen i » t o r g e t » .
I atel ieren, s o m u tg jo rdes af ett tämli
g e n stort o c h h ö g t r um, b o d d e eller, h v a d
j a g m e d v i sshe t ve t , m å l a d e Marcus Larson
o c h Mils Andersson.
V ä g g a r n a i de t s tora r u m m e t v o r o näs tan
hel t o c h hål let u p p t a g n a af fu l lbordade o c h
o fu l lbordade oljefärgstaflor m e d o c h utan
ramar , eskisser, s tudier , mode l l e r o c h kuri
osa . Larsons v ä l d i g a dukar i n t o g o största
v ä g g y t o r n a o c h i m p o n e r a d e g e n o m sina
sökta effekter. A n d e r s s o n s fint utarbeta
de genre- o c h l andskapss tycken v o r o j ä m
förelsevis små . Larsons g r u n d t e c k n i n g a r
i ko l v o r o ofta u t s lungade m e d rå jät te
kraft ; m e d en k la tsch af sin pense l k u n d e
han sme ta p å d u k e n en t j o c k hv i t färg-
k luns , s o m p å afs tånd g j o r d e i l lusorisk
verkan , hans kolor i t va r f l a m m a n d e . A n
derssons rjensel h a d e farit sakta o c h väl
fram, hans färger v o r o d ä m p a d e , skuggo r
o c h dagrar b i l d a d e i cke så skarpa motsa t -
satser, att ö g a t l ed däraf. När Lar son k o m
åskådaren att rysa v i d sin Brinnande ångbåt
(i flere r ep roduk t ioner ) , sitt Skeppsbrott i Bo-
husländska skärgården, sitt Landskap med vat
tenfall i v i lda katarakter, eller att småt t
d r a g a p å m u n n e n v i d en m a r i n m å l n i n g m e d
s to rmig h i m m e l , u p p r ö r d t haf, sken från
ett fyr torn m i d t i b ränningar , m å n s k e n
mel lan skyar o c h e ld s t r immor från en p å
en molnf r i f läck h ö g t ö fver hor i son ten fram
i lande k o m e t , k u n d e b l i cken i st i l lhet hv i l a
v i d A n d e r s s o n s Kärrmosse i Östergötland med
vallhjon, Fågelfängaren på Norrbro, Oxdrift
från Småland m . fl. — La r son va r i n g e n
figurmålare, utan, när de t b e h ö f d e s m a n s k a p
i hans båtar eller fo lk i hans l andskap , an
l i tade han Ki l i an Zo l l s m e d v e r k a n — A n
dersson r e d d e s ig själf.
M ö b l e m a n g e t i a tel iern v a r enkel t . A f
stolar funnos j u s t så m å n g a , s o m v i fö r till
fället b e h ö f d e . T v å stafflin t o g o i c k e l i tet
u t r y m m e . V i d de t ena satt La r son i skjor t :
ä rmarna m e d en i b l i n d r a m s p ä n d större
spack l ad o l j e d u k f ramför sig, m e d pale t t
o c h pense l i hand . I n o m d e t v å t immar ,
v i t i l lbragte i ateliern, må lade han hviss lan-
de eller s m å g n o l a n d e he la luftpart iet till en
mar in . » Jus t hä r ,» utbras t h a n g läd t ig t ,
d å arbetet fortskridi t ett g o d t s t y c k e , i de t
han m e d penselskaf te t p e k a d e p å en p u n k t
af duken , » j u s t här skall s a m m a n s t ö t n i n g e n
ske. De t ena far tyget , en ör logsfregat t ,
r änner m i d s k e p p s in p å en kofferdibark,
s o m natur l ig tv is k o m m e r att g å till bo t t en .
M a n får se fö r tv inade räddn ings fö r sök , ma
ster o c h tack l ing , s o m g å ö fve rbord , drunk
n a n d e ; de t skall b l i et t k o l o r u m , hvart i l l
m a n aldr ig skåda t m a k e n , eller h v a d tror
n i ? » — V i t r o d d e n o g att de t skulle bli
hår resande . A n d e r s s o n små log .
La r son — f. d. sade lmakaregesä l l en —
h a d e bör ja t få m å n g a bes tä l ln ingar o c h
skö rdade g u l d p å sitt n y a arbetsfält . De t t a
fö ran ledde m i n n e s t e c k n a r e n att v id tillfället
skrifva o c h t i l lägna h o n o m en improv i sa t i on
af fö l jande i nnehå l l :
När jag i fantasiens slup
Gjort mången stormig segling öfver diktens djup Oeh sist med nödflagg funnit hamn i evigheten, Då har ditt konstnärsrykte nått sin höjd; Som millionär du sitter helt förnöjd Och drager växlar på odödligheten. —
» S å skall de t l å ta !» u t ropade Lar son .
» J a g måla r et t va t ten , s o m själ fve M e l b y e
a fundas m i g och s o m i n g e n kan g ö r a efter.
D e t skall i E n g l a n d betalas m e d h ö g a r af
g u l d . J ag reser dit, o c h ni skall få se att
j a g k o m m e r i gen s o m mi l l ionär .»
S tackars L . ! D e t b lef honom g i fve t att
gö ra d e n s to rmiga seg l ingen . Förs t för
liste han, då hans m e d så s tora kos tnader
i V i m m e r b y t r a k t e n u p p f ö r d a vil la , a f sedd
att b l i en underv i sn ingsans ta l t för u n g a
l andskapsmåla re , år 1 8 6 0 b le f l ågornas rof.
S a m m a år b e g a f h a n s ig till He l s ingfo r s
o c h Pe te r sburg för att söka t aga igen för
lusten, o c h l y c k a n l o g åter ett par år e m o t
h o n o m ; m e n när han m e d fö rb igående af
sitt f ädernes land år 1 8 6 2 beg i fv i t s ig till
vär ldsu ts tä l ln ingen i L o n d o n , k o m ofärden
i he la sin v i d d . H a n s ryk te s jönk , o c h
snart n e d g i c k för all t id hans sol . » S j u k l i g
till k r o p p o c h s jä l» — skrifver H e r m a n
H o f b e r g — » o c h i s aknad af t i l lgångar ,
s o m hans slöseri o c h lä t ts inne a ldr ig lärt
h o n o m att t aga vara på , afled han i Lon
d o n Ci ty den 25 januar i 1 8 6 4 . » —
Ti l l fä l l ighetspoeten var alltså i cke n å g o n
siare.
F ö l j a n d e året s lutade A n d e r s s o n sin lef-
nad , efter att ha fva avance ra t till ordinar ie
professor v i d Fr ia kons te rnas a k a d e m i .
206 IDUN 1898
M arc us Lar son framstår för m i n n e t s o m
h ö g v ä x t o c h n å g o t mager , m e n senfull o c h
kraft ig m e d näs tan svart hår, klara m ö r k
blå ö g o n , l indr igt k rökt näsa o c h l jus h y .
Öfver ans ik te t spred s ig v i d mins t a anled
n i n g et t vän l ig t l e ende . H a n s konversa t ion
var m e r a hand tverkarens än kons tnärens .
Nils A n d e r s s o n åter va r af m e d e l l ä n g d o c h
s v a g k r o p p s b y g g n a d m e d m ö r k t hår o c h
skägg , tankfull , t rohjär tad b l ick . H a n va r
tys t lå ten o c h anspråkslös i allt sitt v ä s e n d e ,
syntes i cke ha fva stark hälsa, b le f ej hel ler
g a m m a l .
D e n t redje b l a n d artisterna var Carl Eneas
Sjöstrand. Son till en fat t ig h is tor iemålare ,
hvars taflor m a n ofta k u n d e få se fram
stä l lande fami l j eg rupper i v a k t m ä s t a r e h e m
eller b l a n d g a m m a l t skräp i k läds tånden ,
h a d e han upparbe ta t s ig till en l o f v a n d e
kons tnär i n o m ett fack , s o m b å d e är svår t
o c h hård t o c h s o m l e f v e b r ö d y t te rs t mager t ,
tills m a n v u n n i t n a m n o c h hunn i t mäster
skap . M e n hur m å n g a h inna d i t ? . . . Carl
S jös t r and var b i l dhugga re . — He la hans
appar i t ion mås te v ä c k a u p p m ä r k s a m h e t , o m
den o c k s å i cke dä rpå va r an lagd . Gestal
ten var smär t o c h t äml igen l å n g : den hög -
bu rna hjässan täck tes m e d en m j u k , grå,
t i l lbucklad flithatt, n å g o t spo tsk t s i t tande p å
sned öfver de t u p p k a m m a d e l jusa håret .
Ö g o n e n v o r o b lå o c h ej u tan skärpa, an
siktet var skägg lös t o c h dess färg sådan
s o m hos d e m , hv i lka mås t e underkas ta sig
försakelser . En b run c i rke lkappa m e d slän
g a n d e tofsar bars ä la n å g o n v i d en lands
or ts t rupp anstäl ld skådespelare , där han
skall föreställa en d o n Juan p å v ä g till ett
r endez -vous . Ä f v e n i sitt tal var S. n å g o t
teatralisk, b e g a g n a n d e i cke sällan h ö g s t ä m d a
fraser. Sådan va r han i » V i l h e l m Meis ters
L e h r j a h r e » . S o m Ka leva la s förkroppsl igare
i m a r m o r to rde han hafva förändrat sig
m y c k e t . N u är ä fven han d ö d , m e n hans
m i n n e lefver s å som den där i F in land , hvi l-
ke t blef hans andra fädernes land , i n h u g g i t
sitt n a m n i od l i ngens häfder .
S jös t rand sköt sin stol till ett b o rd , fick
t ag i ett pappersark o c h en b lye r t spenna
s a m t b e g y n t e rita. T e c k n i n g e n var snart
färdig . M a n såg ett vu lkan i sk t berg , från
hvars käg la u p p s t e g rök. I k ra teröppnin
g e n syn tes et t par nakna , m o t h i m m e l e n
r ik tade b e n m e d sanda l sbek lädda föt ter .
Under lästes Empedokles störtande sig i Et-
nas krater.
» D u B . , » sade S jös t rand , »skal l n u i j a m -
bisk vers skildra d e n n a ka tas t rof .»
D e n t i l l talade viss te i n g e n t i n g anna t o m
E m p e d o k l e s , än att han var i t en grek isk
filosof, s o m först upps tä l lde h y p o t e s e n o m
de s. k . fyra e lemente rna o c h försökt s ig
p å en slags förklar ing af vär ldsskape lsen .
Hvar i f rån S. fått den t ragiska his tor ien o m
E m p e d o k l e s slut har fö rgäfves efterforskats .
B. nedskre f emel le r t id f ö l j a n d e :
Ur vattnet uppsteg jorden och blef ö, Eld kom från Zeus, gaf varelserna lif, Luft är det fjärde tingens element. Jag trött mig grubblat; labyrintiskt ter Sig världens byggnad. Nu jag mig beger Till jordens inre för att se, om där Förklaring finns till skapelsens mystér. —
I d e n n a krets af u n g a kons tnärer var
Carl Svante Hallbeck en s y m p a t i s k person
l ighet . H a n h a d e v i d 19 års å lder öfver-
g i fv i t de t sme t iga l i fve t i en h ö k a r b o d för
att v a n d r a m o t ett må l , dit a n d e n m a n a d e .
D e t be r eddes h o n o m m ö j l i g h e t att v i d K ö
p e n h a m n s k o n s t a k a d e m i unde r 5 år i dka
studier. H a n h a d e vä l a n v ä n d t d e n n a t id
o c h u tb i lda t s ig till säker t e c k n a r e ; han
är o c k s å den första svenska artist, s o m hel t
ägna t s ig åt att p r y d a bok- o c h t idn ings
pressen m e d i l lustrat ioner. Hit t i l ls h a d e
ritstiftet alltför m y c k e t unde ro rdna t s pen
seln. Ti l l målare vi l le art istfröen uppspi ra ,
i cke till ritare rr de t va r för s impel t .
Perspekt iv lä ran ansågs t råkig o c h fö rsum
m a d e s . — S ö k a n d e en för sin kons t m e r a in
b r i n g a n d e ve rksamhe t öfverf ly t tade H . sedan
till A m e r i k a o c h bosa t te s ig i N e w y o r k . H a n
va r af m e d e l l ä n g d m e d t indrande b runa
ö g o n o c h en A b s a l o n s hårväxt . Varmhjä r
t ad o c h liflig, en tus iasmerades han lätt af
de t s o m h ö j d e sig ö fver hvardags l i fve t s prosa .
V i d i f rågavarande tillfälle s tod h a n än o c h
l eende b e u n d r a d e , huru La r son g i c k p å i
skjor tärmarna, än r y c k t e han till s ig ur de t
lilla bokfö r råde t B e p p o — S o m m e l i u s ' »Va l l
m o k n o p p a r » och uppläs te n å g o n rafflande
strof. S jös t rands E m p e d o k l e s annek te rade
han genas t , d o c k m e d v e d e r b ö r a n d e s till-
låtelse.
(Forts.)
$
"fålens dikter." Kåser i för Idun
af Pen.
Hur väl m i n n s j a g ej m i n a förs ta o j ä m n a
— j a g h a d e så när sagt kantiga —
s tyng! O c h hur mås t e j a g n u småle , när
j a g tänker p å d e n o t ro l iga m ö d a de t ko
s tade m i g att fålla till e x e m p e l ett kvarters-
långt t y g s t y c k e . A h , de t var j u en hel våg
l ängd , s o m mås t e indelas i t u m för a t t kän
nas m i n d r e p å k o s t a n d e ! Bara d e t at t be
hål la fingerborgen på va r grufl igt svårt , o c h
j a g vill n u i cke tala o m , hur rentaf m ö d o
s a m t de t va r att dra u p p nålen, u tan att
p å s a m m a g å n g d raga ur t råden. D e t vi l le
m y c k e t t å l a m o d , t id o c h ihärd ighet , j a , of ta
n o g tårar till för att s edan k u n n a själf
» t rä i » nålen. Van l ig tv i s skul le också all
t id d e n n a ma lheu r hända , när m a n h a d e
s o m allra m e s t b r å d t o m för att få slut p å
sitt dag l iga p e n s u m , o c h de t sved i ö g o n e n
vid at t höra b röde rna r edan i full l ek u te
på gå rden . D e n sista t u m m e n s y d d e s då
ofta m e d s. k . » g a l o p p s t y n g » , hvi lke t åter
h a d e till fö l jd , at t en s t räng tant eller
m a m m a till straff å d ö m d e uppsprä t tn ing
o c h o m s y n i n g !
Jag kan se m e r än ett l i tet f l ickebarn,
m e d ans ik te t d j u p t n e d b ö j d t ö fver arbetet ,
hv i lke t g e m e n l i g e n hålles m e d ett k ramp
akt ig t g r e p p af d e n väns t ra h a n d e n , m e d a n
den h ö g r a m e d oänd l ig svår ighe t o c h lång
samhe t för d e n knar rande nålen g e n o m ty
ge t för att sedan m e d största förs ik t ighet
d raga u p p den , hels t m e d t råden inuti d en
hård t knu tna lilla h a n d e n — allt unde r
d jupas te allvar, med r y n k a d p a n n a o c h m u n
n e n » i t ru t» . D e t är m y c k e t l ång t eme l l an
de t ta förs ta s t ad ium o c h den t idpunkt , d å
s a m m a h a n d m e d säkra taktfasta rörelser
skall föra nå len i f l ygande t e m p o , m e d
d e n n a lätthet, s o m icke låter ana, att de t
n å g o n s i n funni ts några svår igheter att öf-
verv inna .
V i alla s o m k u n n a sy minnas n o g litet
hvar , hur svår d e n n a bör jan var o s s , o c h
l ikväl skulle vi n u för intet pris v i l ja und
vara vår fä rd ighe t däri. D e t är emel ler t id
först , när fä rd ighe ten bl i fvi t så h ö g t u p p -
dr i fven, att de t svåra ser u t s o m den lät
taste sak i vä r lden , s o m d e n bl ir kons t .
T y äfven att s y är en kons t , i c k e m i n d r e
än skr i fkonsten. M a n k a n tala o m en »drif-
v e n s t i l» , ä fven h v a d sättet att l ägga s tyng-
en beträffar, o c h o m m a n vi l le g ö r a de t
till fö remål för s tud ium, skulle m a n af sät
tet att s y — l i k s o m gra fo loge rna af hand
stilen — k u n n a gissa s ig till åtski l l iga ka
raktärsdrag !
D e t påstås emel ler t id , att kons t en att sy
n u håller p å att d ö ut, å tmins tone b l a n d
» d e öfre t i o tu sen» . D e t är na tur l ig tv is här
icke tal o m d e o ta l iga broder i - o c h fantasi
arbeten, där tapisser inålen ännu k a n k o m m a
till heders . N e j , de t är j u b lo t t en afart
af den äkta, o för fa l skade , n u snart ant ika
l inne- o c h k l ä d s ö m n a d e n , hvi lken förr be-
drefs m e d så m y c k e n i d o g h e t af v i l l iga
kv innohände r .
N u m e r a syss la väl de s sa m e s t m e d pen
sel, g lödst i f t , mode l l j ä rn m . m . , m e n sy
nå len — d e n fina synå len — sitter b lo t t
till » e n a p r y d n o » i n å l b o k e n o c h rostar
bo r t ! L ikvä l finns de t knappas t ett kvinn
l ig t handarbe te , hvi lke t så l ämnar t anken
frihet s o m s ö m n a d . Dess allt a l lmännare
v o r d n a b a n n l y s n i n g k o m m e r t ro l igen £>ck
att o m d a n a k v i n n a n s hela karaktär o c h att
d y m e d e l s sätta en helt n y p räge l på k o m
m a n d e genera t ioner . H v e m ve t , o m ej d e n
a l lmänt r ådande nervos i te ten b l a n d kv in
no r skulle , i åtskil l iga fall, till n å g o n del
k u n n a finna b o t g e n o m några t i m m a r s dag
l igt syss l ande m e d synål o c h t r å d ? A t t sy
har en så o t ro l ig t l u g n a n d e , r og i fvande ver
kan p å s innet ! —
A h , h v e m skulle i dessa t ider v i l ja be
fatta s ig m e d någo t så d ö d a n d e t råkigt o c h
prosa isk t s o m att s y ? — d e t är n o g en
g e m e n s a m tanke hos he la den y n g r e kv inno
genera t ionen .
T r å k i g t ? Nå j a , s m a k e n är od i spu tabe l .
P r o s a i s k t ? För lå t m i g — n e j !
H v e m kan u tan en v iss rörelse be t rak ta
g a m m a l t h a n d s y d t l inne från m o r m o r s eller
fa rmors m o r s t i d ? Se, dessa sk jo r tveck ,
s y d d a af flit iga fingrar för n å g o n älskad
m a k e eller son , s y d d a s t y n g för s tyng , så
väl s o m t rots n å g o n nu t idens bäst inrät
t ade s y m a s k i n . Hv i lken sk ick l ighe t o c h
hv i lke t maka lös t t å l a m o d hafva i cke dessa
fina, fina pär ls t ickningar e r fordra t !
M e n de t är i cke b lo t t de t vackra , tekni
ska arbetet m a n mås te b e u n d r a — de t lig
ger öfver de t ta g u l n a d e l inne en dof t , i cke
b lo t t af kamfe r o c h g a m m a l dragkis ta , u tan
af g a m l a t ider o c h g a m l a seder , af —
hur skall j a g säga — roman t ik , poe t i sk
prosa. Ja, kära u n g a flickor, af poe t i sk
p rosa !
D e n n a g a m l a h a n d s ö m n a d g ö r s innet
s tämningsful l t . M a n d r ö m m e r "sig långt
t i l lbaka till de f l ydda dagar , då t iden må
ste vari t längre än nu, e f te rsom den räck te
så förunder l ig t vä l till allt, m y c k e t bät t re
än nu, t rots alla våra t id sbespa rande upp
finningar. D e n » g a m l a g o d a t i d e n » , då
m a n le fde bi l l igare o c h h a d e rol igare , l ång t
rol igare , då u n g d o m e n s t rå lade af s k ö n h e t
c c h l i fsglädje , o c h d å d e n var m e r a oför-
där fvad än n u ? ! —
H u r gä rna m a n skulle v i l ja läsa me l l an
raderna — eller rät tare — mel lan » s ö m m a r
n a o c h s t y n g e n » hela d e n osyn l iga här af
tankar, s o m m e d nå len bl ifvi t i n s y d d a i
t y g e t ! D e t är j u pennan e n s a m t förbehål
let att g e t anken f o r m o c h u t t ryck , syn l iga
för en ef tervärld, m e n de t är ej p e n n a n
e n s a m tankarna fö l ja . Synå len drager d e m
1898 IDUN 207
m e d sig l i k som t råden i oafbruten fö l jd .
D e m ö r k a o c h de l jusa, de l e e n d e o c h de
t å rögda tankarna, alla äro de m e d , unde r
de t f ingrarna » g å s o m lä rkev ingar» o c h s t y n g
foga r s ig till s t yng . D e t är heml iga önsk
n inga r o c h g l a d a fö rhoppn ingar , de t är be
k y m m e r o c h sorg , j a , of ta n o g tår efter
tår s o m s y s in. B r o k i g skulle i sann ing
s ö m n a d e n te sig, o m de t v o r e en g i fve t
att läsa nålens heml ighe ts fu l la chifferskrift .
Fantas i o c h poes i , kär lek o c h h o p p , m i d t
ib land p rosans hva rdags tanka r o m m a t och
h u s h å l l s e k o n o m i !
D e n n a lilla ka s t söm t. ex . skulle m e d
sina häf t igt å td ragna s t y n g k a n s k e k u n n a
skval l ra o m i n s y d d bi t terhet o c h hatful la
tankar — denna fåll å ter igen o m stilla,
unde rg i fve t j ä m n m o d — d e n n a snörräta
s t i cksöm o m pl iktens s t ränga uppfyl le l se —
d e n n a fina r y n k n i n g o m s t r id iga käns lors
ö fve rgång till h a r m o n i s k t l u g n — det ta lilla
b r o d e r a d e n a m n s lut l igen o m en s innets
h ö g r e lyf tn ing, j a , h v e m v e t — hela det ta
f ä r d i g s y d d a p l a g g o m en h e m l i g t g e n o m -
le fvad l i f sep isod , hv i lken m å h ä n d a en g å n g
blef till d e n s y e n d e s he la l ifshistoria
L i k s o m p e n n a n i a l lmänhe t var i t man
nens , så har synå len hittills var i t k v i n n a n s
pål i t l igaste förs t röe l semedel , då s innet va
rit t y n g d t af l i fvets allvar. Ota l iga äro sä
ker t d e b e d r ö f v a d e , s o m sko la k u n n a in
t yga , hv i lken t rös t o c h l indr ing i deras
s m ä r t s a m m a tankar syarbe te t b r inga t d e m .
D e t är j u ej a l l om gi fve t att l ikt en
G o e t h e dikta sitt hjär ta fritt från sorg , m e n
k v i n n a n k a n till en v iss g r a d » s y s ig» ifrån
den . M å n g e n k a n d ik ta sin g läd je i m u n
tra sånger , m e n k v i n n a n k a n ä fven sy i
sitt hjärtas f rö jd , så att » t råden s j u n g e r » .
D e t sägs , att d e vackras te d ik terna äro
oskrifna. Måhända , m e n kanske äro mån
g a af d e m — sydda! H v e m täljer alla des
sa, d e t rika, ä l skande kv innohjä r ta t s fina
må ln ingar , skära d r ö m b i l d e r eller här l iga
d ik tverk , hv i lka unde r de t stilla s ö m m a n -
de t o s y n l i g a gåt t u t i v ä r l d e n ?
Därför , s tackars lilla synål , d ö m d att
k a n s k e s m å n i n g o m mis ta d in f o r n a be ty
delse , d u s o m var i t så m å n g e n e n s a m kvin
nas e n d a g l äd j e o c h säkra fö r t rogna , ros ta
ej så t rös t lös , t änk p å d ina g l ansdaga r o c h
d ö m e d ära!
Därför , I nu t idens u n g a flickor, ta len ej
m e d o l y m p i s k t förakt o m kons ten att s y !
Förs tån I nu , hvar för j a g kal la t d e n en
» p o e t i s k p r o s a » , bva r fö r j a g öfver dessa
rader satt inskrif ten »Nåleris d i k t e r » .
*
»Farfar Tolstoi*. En son - till den store ryske författaren är som bekant gift med en fröken Westerlund från Enköping, dotter till Enköpingsdoktorn. Det unga grefliga paret har i dessa dagar fått en arfvinge, enligt hit ingångna underrättelser.
Hundraåringen hos konungaparet. Den hundraåriga fru xlhlbom företog en dag i förra veckan den tillämnade färden i vagn kring Djurgården och uppvaktade därunder å Rosendal drottningen för att tacka för den vackra bukett, hvarmed h. m:t behagat ihågkomma den gamla på hennes 100-åriga födelsedag. Under omkring en kvarts timmes tid underhöllo sig konungen och drottningen med den gamla. Bland annat frågade konungen, om hon kände igen honom, om hon sett honom förut.
»Ja, som helt ung,» svarade den gamla. »Då var icke hjässan hvit som nu.»
Såväl konungen som drottningen samtalade vänligt med den åldriga frun och visade sig mycket intresserade af besöket.
En hädangången märkeskvinna. Sin hängifnaste förkämpe för kvinnans emancipation hav Frankrike nyligen förlorat i Eugénie Poto-nié-Pierre. Hon var vid de senaste allmänna valen den enda kvinnliga kandidaten. Hon har organiserat den franska kvinnorättsföi-eningen och bragte personligen kvinnokongressen i Paris 1892 och en liknande kongress i Berlin 1896 till stånd. Afven en kvinnlig fredsförening hav hon stiftat.
*
Inga kraf. Bevättelse för Idun af Agathe Lind.
(Forts.) Kap VI .
?oljande morgon var det endast kanslirådet och Karin, som åto frukost i vanlig tid, den öfriga familjen sof ordentligt ut efter natt-
vaket. »Det var roligt att se att du passar tiden,»
sade kanslirådet. »Med mina flickor är det ingen ordning — på baler om nätterna och i sängen om dagarne. Men nutidens ungdom är sådan. Nå, hur var det i går?»
Karin sökte beskrifva balen så godt hon kunde, men kanslirådet såg icke vidare intresserad ut. Sällskapslifvet roade honom icke mera.
»Nå, hvad skall du nu taga dig till, barn?» frågade han, då de veste sig från bordet. '
»Jag tänker gå i kyrkan.» »Hvilken?» »Kapellet här bredvid.» »Hör du till den sekten?» frågade han skarpt. »Nej, icke jag, men mamma,» svarade Karin,
blygt, »och det är en predikant, som hon särskildt önskade att jag skulle gå och höra.»
Den gamle herrn rynkade pannan. »Akta dig för villoläror, barn!» sade han. »Nåja — den saken kommer nog Fredrik att taga hand om. Adjö med dig så länge.» —
Det lilla kapellet var fullt af folk och Karin som kom sent, höll knappast på att få plats. Trött var hon och tung i hufvudet, så det gick icke bra att hålla tankarne samlade under predikan, utan hon satt frånvarande' långa stunder, hörde blott en röst tuta i ett aflägset fjärran, men uppfattade ej orden. Efter gudstjänstens slut tog hon en promenad framåt Strandvägen för att krya upp sig. Det var en vacker dag i slutet af mars, och en massa människor drefvo fram och tillbaka på den breda trottoaren. Solen gassade, isen i Nybroviken gick tydligen sin upplösning till mötes, några osynliga kråkor läto höra sina hesa röster, man såg damer med para-soller och damer med uppknäppta kappor, och först och sist småbarn, småbarn af alla åldrar, de som drogos, som buros och som leddes. Och öfver alla ansikten hvilade något ljust, förhoppningsfullt. Var det ej våren som k o m ?
Karin fick helt oväntadt se Ebba Verhoff och gick gladt emot henne.
»Åh så roligt att möta dig! Hvarifrån kommer du?»
»Jag har tagit en lång promenad på Djurgården, där är så härligt, fast betydligt smutsigt. Men nu vänder jag, och så gå vi fram till bron.»
»Hvad du är fin, Ebba,» sade Karin beundrande. »En splitterny promenaddräkt! Men är icke den där kragen bra tunn? Så skulle jag aldrig få gå för min mamma, det vet jag.»
»Ja, du, lilla fågelunge! Det är skillnad på oss två. Men hur kommer det sig att lillan är ensam ute och traskar idag?»
»Jo, när jag gick i kyrkan i morse, lågo alla där hemma, utom farbror, och sofvo, och då var det litet svårt för mig att få sällskap.»
»Jaså, du har varit i kyrkan.» »Ja. Har du?» »Nej, jag går så sällan dit. Det är som om
prästerna aldrig kunde ge mig någonting, — jag kan icke en gång hålla tankarne samlade. Men jag har nu alltid haft min egen religion, och den har blifvit mig dyrbarare, ju mer jag fått lida och offra för den,» tillade hon sakta.
Karin såg förvånad ut. »Ack,» sade hon, »du skulle höra den predikant jag brukar gå och höra!
Han talar som ingen annan! I dag var jag dock icke fullt så uppmärksam som vanligt, ledsamt nog, det var balminnen som stövde mig.»
»Ack balen, balen, den hav jag ju glömt! Nu får du lof att berätta!»
»Nej, jag kan icke beskrifva någonting! Jag vet bara att jag hade roligt, — åh så roligt! Men hvilka som voro där, hur de voro klädda och maten till supéen och allt sådant, det får Bojan och Eva tala o m för dig. Din mamma och du komma ju till oss till middagen?»
»Ja. Men det är sant, ni äta ju tidigare på söndagarne, så det är väl bäst att gånu direkte.» —
Undev middagen beskrefvo Boj och Eva balen i detalj, och faster Charlotte var en tacksam åhörarinna. Efter måltiden, när kaffet var du-kadt, drogo de äldre sig undan för att hvila, och ungdomen slogo sig ned i salongen. Samtalet var icke lifligt; flickorna Verhoff hade svårt att att dölja sina gäspningar, Karin satt bredvid Ebba i soffan och lutade sig mot hennes axel och doktorn satt tyst och såg grubblande ut.
»Hå hå,» sade Boj , »det är allt bra tvöttsamt att gå på bal ändå.»
»Ah fy, så du pratar!» utbrast Eva. »Jag satt just och tänkte på med förfäran, att jag icke är bovtbjuden någonstans hela den här veckan. Tänk, flickor, o m vi dansade i går för sista gången i vinter!»
Ebba smålog. »Mera och alltid mera,» sade hon.
»Ja, man kan väl aldrig få för mycket af det som är roligt!»
»Jo, det kunna vi visst få, och därför borde vi vara tacksamma öfver att lycka och glädje alltid utdelas åt oss i små portioner. Vi äro för begränsade, för små, om jag så får uttrycka mig, för att länge kunna njuta af något stort eller skönt, eller länge kunna glädja oss öfver något, hur roligt det än kan synas i början. Nej, nu filosoferar jag igen, förlåt kära kusinev! Snälla Bojan,» fovtfov hon, »du skulle väl icke vilja låna mig en schal?»
»Fryser du?» »Nej, inte precis, men jag är litet 'ruskig',
som man säger.» »Ja, jag är också så dåsig och sömnig,» kla
gade Eva, »kunna vi ej hitta på något roligt i kväll?»
»Du var ju borta i går,» sade Fredrik. »Det hindrar väl ej, att man kan ha trefligt
i dag. Nu vet jagl Vi ska gå på Dramatiska teatern. De ger den där nya pjesen, som ska vara så rolig. Ä ' ni me' på den?»
»Ja,» utbrast Boj förtjust, »det var en utmärkt idé! Löjtnant Hollén talade så mycket om pjesen i går. Den skall bestämdt roa dig, Fredrik. Ah, var nu snäll och kom med, annars få vi flickor inte-gå.»
Doktorn suckade och såg på sin klocka. »Nå, jag får väl uppoffra mig då. Det är bäst att telefonera efter biljetter med detsamma.»
Han reste sig upp för att gå, då Karin sade hastigt, nästan skyggt. »Var god, Fredrik, ocli — och köp ingen biljett åt mig.»
»Hvad nu då?» Han såg helt förvånad ut. »Nej, jag skulle helst vilja slippa att gå.» »Hvad står på?» frågade han strängt, »AT du
sjuk?» »Nej, nej, visst icke, men — Ack låt mig
slippa, Fredrik!» »Om du kan ge ett antagligt skäl,» sade han
och gick fram till henne. Hon sträckte händerna liksom af värjande mot honom och hviskade:
»Det är söndag i dag, och du vet att mamma icke skulle tycka om — — — »
»Söndag!» utbrast han högt. »Hvad är det för dumheter. Nu skall du gå, helt enkelt.»
Karin reste sig upp. »Nej, Fredrik,» sade hon lågt, men bestämdt, »du kan icke tvinga mig!»
»Kan jag icke?» Han blef blek af vrede och grep häftigt om hennes handleder. »Du skall gå, säger jag.»
»Fredrik,» flämtade Karin, »det är synd, jag gör det icke!»
»Synd,» hånskrattade han och slängde undan hennes händer. »Härliga fruntimmerslogik! Nu telefonerar jag, och vill inte »
»Fredrik,» sade Ebba med sin lugna röst, »låt Karin vara hemma och hålla mig sällskap.»
»Seså, går du icke med?» »Nej, jag känner mig inte riktigt kry.» »Nå, det var en anilan sak. Då stanna vi na
turligtvis hemma allesammans.» »Nej, hvarför det, genera er icke för mig. Ni
tre syskon kunna väl gå.» »Ah , tala bara inte om det, Ebba. Spela litet
för oss, Boj , är du hygglig,» sade han och slog sig ned i stolen igen.
fr
•Ö SK
Si H (D P
* fr O: * H
p o K
P Di
<J Po H
CD
l — i SO
9 9
••a SÖ
CO S
2 0 8
Karin hade krupit in i soffhörnet och satt orörlig, stirrande framför sig.
»Hur är det, liten ?» frågade Ebba tyst och strök mildt öfver det burriga håret. Karin tog hennes hand och kysste den, så reste hon sig och gick sakta ur rummet,' in i sitt eget, och kastade sig på sängen. Tankarne jagade hvar-andra. Hvad hade hon gjort? Hade hon varit elak och trotsig? Var det ej Fredrik, som var g rym? 0 — mamma, mamma! Och så kommo tårarne.
Kap. VI I .
Några dagar därefter sjuknade Ebba Verhoff häftigt i lunginflamation. Fru Charlotte kände icke tillräckligt förtroende för sin gamle husläkare, utan skickade äfven bud till Fredrik, som genast k o m och sedan skötte sin kusin med outtröttlig omsorg. Han vek knappast från hennes sida under den svåraste tiden, och när slutligen krisen var öfverstånden och en förbättring började, kallade också faster Charlotte honom för »sin dotters räddare» och fann ej ord nog för att uttrycka den tacksamhet hon kände.
Det var en blåsig, regnig aprildag, och doktor Verhoffs tålamod sattes på hårdt prof under hans vandring från sitt hem till Ebbas. Med en suck af lättnad öppnade han porten, skakade af sin paraply och sprang upp för de tre trapporna. Ebba var nu så mycket bättre, att hon fick ligga ofvanpå, men doktorn fortsatte med sina besök och kom vanligtvis på eftermiddagen, när faster Charlotte skulle taga sin lilla lur. Och hon blef alltid lika öfverväldigad, hvar gång han kom.
»2ih, käre Fredrik, tittar du till oss i dag med! Hvad skall jag göra för dig? Nå, hvad säger du om Ebba, ser hon ej kryare* ut? Hon åt riktigt snällt i middags. Ja — Fredrik, Fredrik, hur skall jag kunna tacka dig?»
Han skrattade. ' »Ja, säg det! Men hur är det med faster själf? Litet trött tror jag. Var nu så god och sköt om sig, och hvila en stund, så skall jag sitta hos Ebba under tiden.»
Det kunde naturligtvis faster Charlotte aldrig gå in på, men det dröjde ej många minuter, förr
DUN än hon lydigt gick och lade sig på soffan i sitt rum. De båda kusinerna voro ensamma.
»Tack för att du kom i eftermiddag,» sade Ebba och räckte honom sin hand. »Sätt dig nu som vanligt där i länstolen. Jag tänker det är sista gången du ser om mig.»
»Hur vet du det?.' frågade han kort. »Jo, Karin var uppe på förmiddagen och tala
de om, att ni skulle resa i öfvermorgon.» »Ja, jag kan ej stanna längre,, föreläsningarna
äro slut.» »Karin var så söt idag i sin nya hatt. Vet
du, jag är så glad att ha fått lära känna din fästmö, och jag håller så mycket af henne. Hon kommer att blifva en sådan god liten hustru.»
»Ja — jag tror det,» sade han lugnt. »Fredrik du!» Ebba vände sig, så hon kunde
se honom rakt i ansiktet. »Jag har legat och tänkt på så mycket under de här dagarne, och när man har varit så nära döden som jag, då faller ett underligt, skarpt ljus öfver vårt gångna lif, — man tvingas att se till och med det man hållit doldt för sig själf.»
Han böjde sig framåt och såg upprörd på henne.
»Ebba,» utbrast han, »hvad menar du, hvad är det du sett?»
Hon slöt ögonen och låg stilla, utan att svara. Då gick han fram, fattade båda hennes händer och frågade med låg röst:
»Har du kanske märkt detsamma som jag? Har du känt att — att det förflutna är icke dödt?»
»Det förflutna kan_ icke dö,» hviskade hon. »Ebba — Ebba! Å h — det är ej möjligt —
icke älskar du mig än?» »Fredrik,» sade hon allvarligt och såg på ho
nom, »hur kan du göra mig den frågan nu, nu när vi äro ändå mera skilda än för åtta år sedan.»
»Förlåt mig, Ebba, förlåt! Ser du, jag har burit ett sådant hat till dig under dessa år, — alltsedan du bröt ditt löfte. Jag har försökt att glömma dig, — och jag trodde att jag gjort det. Men nu under dessa dagar, då jag^kämpat för ditt lif, då' har jag känt — — — Å h Ebba — hvarför bröt du? Hvarför blef du ej min?»
Han fattade åter tag i hennes händer, men hon drog dem sakta undan.
189S
»Därför att du ej kunde göra mig lycklig,» sade hon.
»Och ändå visste du, att jag älskade dig — älskade dig så, som jag aldrig skall älska någon annan kvinna?»
Hon drog ett djupt andetag. »Ja,» sade hon, »jag visste det, men du älskade ditt arbete, din vetenskap, din framgång och — dig själf lika högt. Åt dem har du offrat mer och mer för hvarje år, hvad hade till slut blifvit öfver åt mig? Hvad hade du frågat efter mina lifsintres-sen, min andliga utveckling. Redan då, när du höll mig kär, skrattade du åt mina konstnärsdrömmar, och religion var ett ämne jag ej fick tala om. Nej, Fredrik, det var endast smulor från ditt bord du hade att ge mig, och dem var jag för stolt att samla upp, — hellre går jag ensam — »
' »Du är samma ohjälpliga fantast!» af bröt han. »Hvad begär du af en man? Skall han försumma sitt arbete för att sitta på en pall vid sin hustrus fötter?»
»Nej,» svarade Ebba lugnt, »men jag begär att han skall ha lika mycket intresse för hennes lifsgärning, som han önskar att hon skall ha för hans. Är det ett för stort kraf att mannen bör se i hustrun en själfständig personlighet? Skall ett äktenskap vara lyckligt, bör väl däri vara ett ömsesidigt tagande och gifvande, och ej, som i de flesta fall, att hustrun får offra sig helt och hållet, medan mannen — — »
(Forts.)
Innehållsförteckning:
Charlotte von Schéele; af Tora Kjellberg. — Lördagskväll; poem af Tant Barbro. — I kvinnohänder; ett inlägg i faltigvårdsfrågan af Vitis Idiea. III: Vägen till det bättre! — Ett par ord till kvinnliga resenärer; af JET. — Bortskymda stjärnor; skiss för Idun af Fm Sissi. — Dr skuggornas värld; några minnesblad för Idnn af Vilh. Bäckman. V I : Alelierstudier. - - -Nålens dikter.; kåseri för Idun af Pen. — Dr notisboken. — Inga kraf; skiss för Idun af Agatlie Lind. (Forts.)- — Tidsfördrif.
+ | X X + + X X + | + X 1 x + + X | 1 l x l + [ x + 1 1 + X X +
1 l + l x
X + l + l X X + l + l 1 X
X +J 1 X + 1 X
Bokstäfverna som infalla i de med + betecknade rutorna bilda ett ordspråk, och de med x betecknade äfven ett ordspråk.
sva, dau, ra, ny, ur, viv, ce , g, ra, la, t, nd, rm, nam, y, äg, ri, bö , ak, san, og, go, rö, gis, gm, a, ec, ås, b , fö, ml, mb, dr, ie, 11, lan, nä, t, o, år, t, er, s, ut, m, rna, ea, ar, eka, me, sp, a, n, g, po, sm, s, s, pa, ak, a, are, st, se, da, o, r.
1) sammankomst, 2) stad i Asien, 3) bagatell, 4) pseudonymen, 5) landtunga i Amerika, 6) åkdon, 7) skiljovägg, 8) kötträtt, 9) håligt, 10) dryckeskärl, 11) yttring af vrede, 12) mansnamn, 13) apoteksvaror, 14) gammalt mynt, 15) farkost, 16) något opålitligt, 17) emballage, 18) rum, 19) rum, 20) kyrkohögtid, 21) flicknamn.
Vivsan.
K o n s o n a n t f ö r ä n d ri n g s g å t o r.
Med p ett verktyg, » v flytande ämne.
Med k ett kärl, » n en
Med b en andlig, » k ett djur.
Med t ett arbete, » v en öppning.
Med 1 ett kärl, » t existens med klena utsikter.
Med d aritmetisk begrepp, » r sitter på stjälk.
Med g försåtligt, » h ett djur, » p hälsobringande — ibland.