Björkgärdet - aspekter på vikingarna och deras förfäder

Björkgärdet – aspekter på vikingarna och deras förfäder

Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten, UV Mitt, utförde under år 2010 särskilda arkeologiska undersökningar av forn lämningarna Rasbo 661 (Björkgärdet) och Rasbo 658 (Älby) inom fastigheterna Örby 4:2 och Älby 2:1 i Rasbo socken, Uppland.

Vid Björkgärdet undersöktes ett område topografiskt präglat av två stora ändmoräner. Den komplexa fornlämningsmiljön med lämningar från cirka 1000 BC till 1000 AD anknyter starkt till topografin. De blockiga, höglänta ändmoränerna präglas av gravar, skärvstensanläggningar och spår efter matlagning med datering till bronsålder och äldre järnålder. I de flacka områdena omkring ändmoränerna präglas platsen av gårdar i en sekvens från förromersk järnålder fram till slutet av vikingatid. Från slutet av vikingatid fram till idag, har platsen bara brukats sporadiskt bl.a. av barn som lekt i skogen under 1950talet. Platsens brukningshistoria och att gården verkar överges relativt hastigt vid slutet av vikingatiden har gjort att lämningarna, inte minst de från yngre järnålder, är mycket välbevarade. Resultatet av undersökningen är att en detaljerad bild har skapats av hur platsen brukats. En första gård växte fram cirka 1000 BC men försvann redan omkring 800 BC. Härefter har Björkgärdet under perioden 800–400 BC varit en plats där man begravt sina döda. Under denna fas domineras aktiviteterna av kremeringsbegravningar och skärvstensanläggningar, spår av begravningar och ritualer i samband med dessa. Under förromersk järnålder etableras åter bebyggelse på platsen och gårdar avlöste sedan varandra under hela järnåldern. Gårdarna växte i storlek under järnåldern och denna utveckling kulminerar med storgårdar med hallbyggnader under vendel och vikingatid. När det gäller den vikingatida storgården är den sällsynt välbevarad både avseende konstruktioner och fynd. Det ger en unik möjlighet att skapa en bild av såväl vardag som rituella handlingar under perioden. En företeelse som kunnat belysas är ett medvetet återbruk av de äldre monumenten under yngre järnålder.

På Älby undersöktes i östra delen en skärvstenshög som brukats till och från under yngre bronsålder till förromersk järnålder. Lämningarna visar på matlagning och möjligen rituellt festande. Det finns också belägg för viss aktivitet under yngre järnålder i samma område. I västra delen av Älby undersöktes några husgrunder från historisk tid och lämningar efter smidesverksamhet från samma period. Under denna period bryts även sten i fast häll och deponeras metallföremål från smidesverksamheten även inom det östra delområdet.

UV RAPPORT 2014:125

ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING

Björkgärdet – aspekter på vikingarna och deras förfäderGårdar och rituella komplex från yngre bronsålder och järnålder

Utbyggnad av väg 288, sträckan Jälla–Hov

Uppsala län; Uppland; Uppsala kommun; Rasbo socken; Älby 2:1

och Örby 4:2; Rasbo 661 (Björkgärdet) och Rasbo 658 (Älby)

Niclas Björk (red.)

Björkgärdet – aspekter på vikingrna och deras förfäder Gårdar och rituella kom

plex från yngre bronsålder och järnålder U

V RAPPO

RT 2014:125

Bjorkgardet omslag NYTT.indd 1 2015-02-24 15:53

UV RAPPORT 2014:125






Dnr 423-236-2010


© 2014 Riksantikvarieämbetet

UV Rapport 2014:125

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriet Gävle 2013. Medgivande I 2012/0744.

Kartor är godkända från sekretessynpunkt för spridning.

Bildredigering UV redaktion

Layout Franciska Sieurin-Lönnqvist, Arkeobild

Omslag Framsida: överst till vänster: rekonstruktion av gård 9 under vikingatid (figur 6.7.). Illustration: Richard Holmgren, ARCDOC.

Överst till höger: översikt visande hus 1 från väster (figur 5.3.11.). Foto: Niclas Björck. Längst ner: blandade fynd från Björkgärdet.

Baksida: Arabiskt silvermynt, F244, från Björkgärdet. Myntet präglades i Wasit 737/38 AD (figur 5.5.66.) Foto: Thomas Eriksson.

Tryck/utskrift Elanders Sverige AB, 2014

Riksantikvarieämbetet,

Arkeologiska uppdragsverksamheten (UV)

UV Mitt

Kontoret i Hägersten:

Instrumentvägen 19

126 53 HÄGERSTEN

Fax: 010-480 80 94

Kontoret i Uppsala:

Hållnäsgatan 11

752 28 UPPSALA

Fax: 010-480 80 47

Tel.: 010-480 80 00

e-post: [email protected]

e-post: [email protected]

www.arkeologiuv.se

1. Sammanfattning 7

Resultatet av undersökningarna 7

Björkgärdet 8

Älby 9

2. Inledning 12

2.1 Antikvarisk bakgrund 12

2.2 Rapportens upplägg 15

2.3 Syfte, målsättningar och frågeställningar 17

Förväntad ny kunskap 17

Samhällsstruktur 18

Landskapsutnyttjande 19

Religion och kosmologi 19

2.4 Metodik 19

Förutsättningar 19

Metoder 19

Fördjupningar och prioriteringar 23

Omlandsstudie 23

Fältarbetets upplägg 23

3. Topografi och fornlämningsmiljö 25

Rasbobygdens topografi och landskapsutveckling 25

Stenålder 25

Bronsålder 26

Järnålder 30

Lokal fornlämningsbild kring Björkgärdet och Älby 32

Gravar och gravfält 34

Gårdar, boplatsområden och förhistoriska husgrunder 35

Skärvstenshögar och skärvstensflak 37

Hällristningar och runristningar 37

Fornborg 38

Hägnader och fossila åkrar 38

Husgrunder, lägenhetsbebyggelse, en bro och tegelugnar från

historisk tid 39

Fornlämningsmiljöns framväxt och kronologiska djup 39

Bygden under historisk tid – historiskt kartmaterial och skriftliga

källor 39

4. Omlandsstudie och inventering av Rasbobygden 43

Bronsåldern 47

Järnåldern 49

Innehåll

5. Resultat och fasindelning Björkgärdet och Älby 51

Fasindelning av Björkgärdet 52

5.1 Älby (Rasbo 658) 54

5.1.1 Fasindelning och dateringar 54

5.1.2 Områdesbeskrivningar 55

5.1.3 Anläggningar 56

5.1.4 Fynd 62

5.1.5 Analyser 66

5.2 Björkgärdet (Rasbo 661) 68

5.2.1 Fasindelning och 14C-dateringar 70

5.2.2 Fasindelningen vid Björkgärdet 74

5.2.3 Områdesbeskrivningar 74

5.2.4 Björkgärdet – en översikt 76

5.3 Boningshus, hallar och ekonomibyggnader vid

Björkgärdet 101

5.3.1 Yngre bronsålder (ca 1000–500 BC) 105

5.3.2 Förromersk järnålder (500 BC–0) 107

5.3.3 Äldre romersk järnålder (0–150 AD) 108

5.3.4 Tidig och mellersta vendeltid (550–700 AD) 110

5.3.5 Sen vendeltid (700–800 AD) 113

5.3.6 Vikingatid (800–1050 AD) 116

5.3.7 Bebyggelsens struktur och utveckling

1000 BC–1050 AD 122

5.4 Gravar och skärvstenskonstruktioner på Björkgärdet 127

5.4.1 Aktiviteter längs ändmoränerna – en översikt 130

5.4.2 Skärvstenskomplexens uppbyggnad – högar, flak, och

stenpackningar 131

5.4.3 Kronologisk översikt – aktiviteter och

handlingssekvenser 138

5.5 Fynden från Björkgärdet 168

5.5.1 Keramiken från Björkgärdet – hantverk, kontexter och

handlingar 169

5.5.2 Stenhantverk och redskap 205

5.5.3 Osteologiskt material – liv och död på Björkgärdet 214

5.5.4 Metallföremål i grav och gård 233

5.5.5 Övriga fynd från Björkgärdet– pärlor, vävtyngder,

lerklining, harts och bränd lera 263

5.5.6 Naturvetenskapliga analyser och tolkningar 272

4 Björkgärdet – aspekter på vikingarna och deras förfäder

6. Diskussion och tolkning 294

6.1 Björkgärdet och Älby i landskapet 295

6.1.1. Närmiljön 296

6.2 Lämningarna vid Björkgärdet och Älby

– övergripande fasindelning 297

6.2.1 Skärvsten, gravar och rituella lämningar

– fas 1 och 2, 1000–400 BC 298

6.2.2 Skärvstensepilog och gårdsetablering

– fas 3, 400–0 BC 301

6.2.3 Gårdar och skelettbegravningar

– fas 4 och 5, 0–550 AD 302

6.2.4 Vendel-/vikingatida gårdar på Björkgärdet

– fas 6, 7 och 8, 550–1050 AD 304

6.3 Samhället under yngre brons- och äldre järnålder 313

6.3.1 Bygden och lokalgruppen 315

6.3.2 Gravar och rituella lämningar 316

6.4 Samhället under yngre järnålder 321

6.4.1. Bygden och lokalgruppen 323

6.4.2 Vikingagården vid Björkgärdet 325

6.4.3 Livet på gården – vardag och ritual 327

6.4.4 Vem levde på Björkgärdet under yngre järnålder? 330

7. Utvärdering 333

7.1 Återkoppling till förfrågnings underlag och

undersökningsplan 333

Landskapsutnyttjande 334

Samhällsstruktur, religion och kosmologi 335

7.2 Vetenskaplig potential 341

Referenser 343

Administrativa uppgifter 353

Figur- och tabellförteckning 354

Bilagor (finns på cd samt på samla.raa.se)1. Fyndtabeller 365

2. Anläggningstabeller 495

3. Osteologisk analys 543

4. Mynt och metallföremål 555

5. Geoarkeologisk undersökning 565

6. Specialregistrering av bränd lera från

Björkgärdet 575

7. Stenhantverk och redskap på Björkgärdet

och Älby 583

8a. Keramik på Björkgärdet 589

8b. Keramik på Älby 611

9. Vedartsanalys 617

10. Makrofossilanalys 621

11. Analys av lipider i jord och keramik 629

12. 14C-resultat från Ångströmslaboratoriet 657

13. Fosfatanalys av Fosfatlaboratoriet 659

14. Specialinventering av skålgrops-

och ristningsförekomster på Björkgärdet 661

15. Mikroskopisk analys av keramikmagring 661

16. Den sista fjärden – en pollenanalytisk undersökning

från fornsjön Bokaren 669

17. Boningshus och ekonomibyggnader vid

Björkgärdet 681

18. Gravar och skärvstenskonstruktioner på

Björkgärdet 713

19. Konserveringsrapporter 867

20. Kartering av gravfält Rasbo 324 883

21. Gis-data från undersökning 885

5

Vägen genom dalgången ligger öde, men plötsligt flyger en liten flock korpar hastigt upp och försvinner iväg. Fåglarna är skrämda av en grupp hirdmän som kommer ridande längs vägen från Uppsala. Skogen framför dem öppnar sig och de ser ut över den vidsträckta Rasbodal-gången och hör ett entonigt knackande, järn mot sten, som ekar ut över landskapet. Åt öster ser männen rök stiga från ett stort hus och bakom huset blänker en sjö. Allteftersom att de närmar sig tilltar det entoniga ljudet i styrka och detaljer på huset växer fram. Hirdmännen noterar att huset är gammalt, har ett torn högt som fem män och en konstfärdigt smyckad entré. När de nästan är framme vid gården syns två gestalter böjda över ett stort stenblock vid vävstugan intill gårdens harg. Ryttarna konstaterar att det var därifrån ljudet kom, nickar till hälsning och fortsätter efter vägen mot Yrsta och Skeke. Husfolket stirrar oroligt och ilsket efter männen, omvälv-ningar och maktkamp, såväl socialt som religiöst, präglar deras samtid. Vigmund och hans skickliga medhjälpare återgår till att hugga runor och drakslingor i blocket av ljusgrå, finkornig granit. Arbetet närmar sig sin full-bordan och monumentet är mer magnifikt än Vigmund vågat hoppas. Han läser nöjt;

”Vigmund lät hugga stenen till minne av sig själv, den skickligaste av män. Gud hjälpe Vigmund Skepps-hövdingens själ. Vigmund och Åfrid högg minnesmärket medan han levde”.

Tanken var att monumentet för all framtid skulle stå som stävsten i den skeppsformiga stensättningen på gravområdet intill gården och bekräfta släktens uråld-riga anknytning till Björkgärdet och de människor som levt där. Han var övertygad om att detta skulle befästa familjens position i de oroliga tider som stundade.

Texten är en dramatisering kring lämningarna från den yngsta av de faser, fas 8 (800–1050 AD), som avspeglas i materialet från Björkgärdet. Texten är hämtad från en artikel som under 2012 publice-rades i Rasbo Hembygdsgilles skrift ”Rasboglim-tar” (Björck och Larsson 2012). I dramatiseringen har vissa friheter tagits i tolkningen. Det har inte påträffats föremål som säkert knyter den vikingatida storgården vid Björkgärdet till runstenens Vigmund. Indikationerna på att så ändå skulle kunna vara fallet är emellertid många. Runstenen står på ett gravfält några hundra meter från gården Björkgärdet och huset är det största från perioden i denna lokalgrupp. Bland fynden från huset finns exotiska föremål som tyder på östliga kontakter och en krigisk kapacitet hos de som levde på platsen. Det mesta av berät-telsen bygger således på arkeologiska iakttagelser och den vetenskapliga bearbetning som genomförts i föreliggande rapport. I rapporten beskrivs lämning-arna vid Björkgärdet och vi försöker även berätta om människorna som under 2000 år levde och verkade på platsen.


1. Sammanfattning 7

1. SammanfattningAv Niclas Björck

den existerande kunskapsbasen kring fenomen som bronsålderns inledande pionjärtid då bygden etable-ras och dess vidare utveckling i ett långtidsperspektiv fram över järnålder och in i medeltid.

Resultaten som berör aspekter på lokal nivå pre-senteras i föreliggande basrapport. Resultat som anknyter mer övergripande till bygden och övriga Mälardalsregionen redovisas huvudsakligen i en vetenskaplig fördjupning (Artursson, red. [i manus]). Denna behandlar flera olika teman under perioderna 1300 BC–0 BC/AD samt 0 BC/AD–1300 AD. Några av de teman som behandlas är; landskapet i ett långtidsperspektiv, landskap och samhälle, hantverk och ekonomi samt kult och kosmologi. Dessutom görs en utvärdering av metoder och genomförandet liksom en tolkning av Rasbobygdens utveckling i ett långtidsperspektiv.

Resultatet av undersökningarna

Rasbos naturmiljö domineras av en större sprick-dal som från norr till söder binder samman Lena- och Storvretabygden i norr med flera andra bygder i söder. I Rasbo består terrängen av en slättbygd huvudsakligen bestående av lermark omgiven av skogar belägna på höglänt moränmark med inslag av berg i dagen samt våtmarker. Det finns även mer höglänta bergs- och moränområden inom dalgången och både Björkgärdet och Älby är lokaliserade till sådan mark. Rasbo kan sägas vara en klassisk kärn-bygd vilken i mångt och mycket har präglats av sitt välavgränsade och inkapslade läge. Bygden är endast i mycket liten utsträckning undersökt tidigare, men har efter inventeringen på 1970-talet visat sig vara mycket fornlämningstät. Trots detta har bygden efter undersökningarna 2009 och 2010 samt efterföljande inventeringar 2011–2012 visat sig vara än rikare än vad man kunde ana innan. I socknen finns ett stort antal gravfält, ensamliggande gravar, boplatslägen, runstenar och andra lämningstyper från perioden äldre bronsålder till vikingatid. Många ortsnamn i

Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverk-samheten, UV Mitt, utförde under år 2010 särskilda arkeologiska undersökningar av fornlämningarna Rasbo 661 (Björkgärdet) och 658 (Älby). Dessa var belägna inom fastigheterna Örby 4:2 och Älby 2:1 i Rasbo socken, Uppland. Undersökningarna utfördes efter beslut 2010-03-16 av Länsstyrelsen i Uppsala län där lämningarna från fyra olika loka-ler var samlade inom vad som benämndes block 1 (Lst Dnr 431-37-10). Uppdragsgivare var Vägverket Väg, numera Trafikverket Region Öst. Under loppet av fältarbetet framkom omfattande lämningar från vendel–vikingatid vilket resulterade i ett tilläggbeslut 2010-08-30 för att denna potential skulle kunna tas tillvara. Undersökningarna vid Björkgärdet och Älby utfördes inom ramen för de beslutade tids- och kostnadsramarna.

Enligt länsstyrelsens förfrågningsunderlag var det övergripande vetenskapliga syftet med under-sökningarna att skapa ny och meningsfull kunskap om framför allt bronsålderns och äldre järnålderns samhällen i Rasbobygden och i regionen. Det vidare syftet som UV Mitt formulerade i undersökningspla-nen var att skapa en djup förståelse för de enskilda platserna så att de kunde tolkas i ett större samman-hang. Med utgångspunkt i detta skulle även de bak-omliggande orsakerna till bruk och förändring över tid göras begripliga i relation till bygden som helhet. Genom en metodisk stringens mellan de undersökta lokalerna var även tanken att belysa likheter och olikheter, både inom lokaler samt mellan lokaler och i bygden. Utifrån detta formulerades frågeställningar inom tre huvudteman; samhällsstruktur, landskaps-utnyttjande och religion/kosmologi.

Då endast ett fåtal arkeologiska undersökningar utförts i Rasbo var förhoppningen att undersök-ningarna skulle generera mycket ny kunskap. Både kunskap kring de centrala delarna av Rasbobygden samt om bygden i sin helhet, inte minst då även resultaten från övriga undersökningar längs väg 288 adderades. Målet var att komplettera och nyansera


området som t.ex. Lund, Yresta, Sämjesta, Frötuna, Karby och Hov visar att bebyggelsen har etablerats senast under järnålder och indikerar äldre kultbruk samt politiska enheter (se kapitel 3 och 4).

Björkgärdet

Björkgärdet är en plats som har legat mer eller min-dre övergiven i nästan 1000 år, från 1050 AD till idag. Det enda som har skett under denna period är att man har tagit mindre ytor i anspråk för odling vid odlingsmaximum under 1800-talet och att barn har lekt i skogen när villorna byggdes norr om undersök-ningsområdet under 1950-talet. Under perioden som föregår övergivandet är emellertid Björkgärdet en plats som har utnyttjats intensivt och på ett varierat sätt. En första bebyggelse etableras på platsen cirka 1000 BC men försvinner sedan snabbt, sannolikt omkring 800 BC. Från 800-talet fram till 300-talet BC präglas lämningarna på platsen enbart av gra-var och skärvstensanläggningar. Efter denna period återkommer gårdsbebyggelsen på området och finns sedan kvar i större eller mindre omfattning fram till 1000-talet AD.

Vid Björkgärdet var undersökningsområdet cirka 9000 kvadratmeter stort. Området dominerades av två större ändmoräner omgivna av mer låglänt ter-räng och uppodlade lermarker. Vid undersökningen påträffades och undersöktes 1330 arkeologiska objekt, det rör sig om stora mängder stolphål, härdar, kok-gropar och lager som ofta ingick i större konstruktio-ner såsom hägnader, stolphus, matlagningsstationer och olika typer av skärvstensanläggningar eller gravar. På Björkgärdet framkom minst 16 gravar, vissa fri-liggande konstruktioner och andra integrerade med skärvstensanläggningarna. Totalt undersöktes 20 skärvstensanläggningar och fördelat på dessa fanns 21 skärvstensflak, 2 skärvstenshögar och 1 skärv-stensgrop. Som framgår av denna uppräkning fanns större och mer komplexa konstruktioner där flera arkeologiska objekt, som t.ex. stolphål, skärvstensflak, skärvstenhögar, mittblocksgravar, och block med skålgropar ingick.

I anslutning till skärvstensanläggningarna fram-kom dessutom ett antal matlagningsstationer som bestod av ett större antal härdar och kokgropar. Elva matlagningsstationer undersöktes och alla utom en låg intill en större skärvstensanläggning. Vidare undersöktes 19 huskonstruktioner som ingick i 9 gårdar som legat på platsen. Till dessa kunde knytas

hägnader och ett ansenligt antal övriga konstruktio-ner som t.ex. ett harg. Det finns en tydlig tendens i lämningarnas fördelning över platsen. Gravar och skärvstensanläggningar ligger längs de två stor-blockiga ändmoränerna som löpte i närmast öst–västlig riktning över platsen, medan bebyggelsen huvudsakligen finns i omgivande mer låglänta, flacka mark. Det finns dock undantag från denna generella tendens. En av matlagningsstationerna framkom t.ex. i den flacka låglänta terrängen vid gård 1 och huvudbyggnaderna på gård 8 och 9 har båda lokali-serats till ett höglänt läge på den södra ändmoränen.

Det finns på samma sätt tydliga tendenser när det gäller kronologin på platsen. Skärvstenshögar, skålgropar, matlagningsstationer och 14 gravar samt 2 huskonstruktioner tillhörde tidsperioden 1000–400 BC. Till denna period hör bara gård 1 som är i bruk under den äldsta delen, 1000–800 BC, av denna period. Under perioden 800–400 BC domineras aktiviteterna istället av kremeringsbegravningar, konstruktion av mittblocksgravar och skärvstens-anläggningar. Under förromersk järnålder etableras åter bebyggelse på platsen och ett antal gårdar avlöser varandra under loppet av järnåldern. Under första århundradet AD fungerar östra delen av den södra ändmoränen som ett gårdsgravfält. Minst tre begrav-ningar sker under detta skede. Dessa gravar avviker från de äldre och utgörs av stensättningar i vilka obrända individer gravlagts. Det finns en tendens att gårdarna växer i storlek under loppet av järnåldern och denna utveckling kulminerar med storgårdarna under vendel- och vikingatid, gård 8 och 9.

Totalt påträffades 2446 fynd bestående av rikliga mängder keramik, brända och obrända ben, bränd lera, stenmaterial samt metallföremål. Keramiken tillhörde både yngre bronsåldern och järnåldern och innehöll flera rika servisuppsättningar med både kärl, miniatyrkärl, skålar, fat och lerskedar eller skopor som kunde knytas till både rituella och profana aktiviteter. Benmaterialet var rikt och avslöjade mycket kring den yngre bronsålderns och järnålderns val av offer-djur och maträtter serverade vid rituella gästabud i anslutning till skärvstens-/gravkomplexen, men gav även en uppfattning om djurbesättningarna, som bestått av nötboskap, får, getter, hästar samt grisar och som präglat det dagliga livet på gårdarna. Det förekommer även inslag av mer ovanliga vilda arter som antyder att jakt och fiske haft betydelse. Dessa arter, t.ex. plattfisk, gädda, älg och även igelkott finns främst i kremeringsgravarna.

1. Sammanfattning 9

Majoriteten av bergartsföremålen på platsen utgörs av enkla slipande och malande redskap; glättstenar, brynen, slipstenar, underliggare och löpare, där mate-rialet dominerades av de två sistnämnda kategorierna. Deponeringar av löpare och underliggare under yngre bronsålder och förromersk järnålder har gjorts vid olika faser av kremering, gravläggning samt uppfö-randet av gravkonstruktioner och skärvstensanlägg-ningar, samt vid efterföljande ritualer kring dessa. Man har medvetet förstört flera av dessa artefakter genom att slå sönder eller eldspränga dem.

Metallmaterialet var magert under yngre brons-ålder och äldsta järnålder, men mycket rikt under yngre järnålder. Järnålderns metallmaterial avspeglar en rik gårds samlade behov av bruksföremål samt personliga föremål för utsmyckning och föremål tillhörande klädesdräkten. I detta sammanhang kan lyftas fram föremål som visar på resor eller åtmins-tone kontakter i österled.

I lämningarna kan tre huvudsakliga perioder med spår av olika karaktär urskiljas; under yngre bronsål-der–förromersk järnålder, cirka 1000 BC–300 BC, präglas aktiviteterna av kremeringsbegravningar och skärvstensanläggningar. Under äldre järnålder, cirka 300 BC–200 AD, präglas platsen av gårdar och under det yngsta delen av denna period även av ett mindre gårdsgravfält. Den tredje perioden präglas av gårdsbebyggelse och framväxten av en storgård under sen vendeltid–vikingatid (700–1050 AD). I detta skede finns även ett harg på gårdens tun och nedläggningar av kremerade ben från människa görs vid hallbyggnaden. Sammantaget berättar lämning-arna vid Björkgärdet en två tusen år lång historia där ändmoränerna och dess omgivande lermarker varit fokus för både begravningar, festligheter och livfulla gårdar.

Under inledningen av yngre bronsålder präglas platsen initialt av en mindre bosättning, gård 1, som snart följs av att ändmoränerna blir fokus för begrav-ningar och ritualer. Rika gravar byggs upp tillsam-mans med större utomhuskök för rituella ceremonier kopplade till begravningar och säsongsvisa rituella festligheter, samt i förlängningen också flera skärv-stenshögar använda som scener för en kult kopplad till gudar, fruktbarhet, årstider och förfäder. Från inledningen av förromersk järnålder tas det rituella komplexet successivt ur bruk, medan den nordöstra delen av området används för gårdsbebyggelse, gård 2. Under äldre romersk järnålder etableras ytterligare en gård, gård 3, i samma område.

Efter ett uppehåll i gårdsbebyggelsen inom under-sökningsområdet under yngre romersk järnålder och folkvandringstid etableras från och med tidig vendel-tid flera gårdslägen både i nordöst och sydväst, gård 4, 5 och 6. Bebyggelsen utvecklas successivt och under vissa faser finns det sannolikt flera gårdar samtidigt inom undersökningsområdet. Under den senare delen av vendeltid och vikingatid, cirka 700–1050 AD, eta-bleras en storgård i undersökningsområdets sydvästra del. Gård 8 uppförs kring 700 AD och består totalt av fyra byggnader. Vid denna tid tas även den nordöstra delen av området i anspråk av en mindre bebyggelse-enhet, gård 7. Kring 800 AD ersätts huvudbyggnaden på gård 8 av ett större långhus med hallfunktion och i anslutning till denna finns det fortfarande flera mindre byggnader med olika funktion, gård 9. Inom det vendeltida–vikingatida gårdsläget byggs större hallar på terrasseringar placerade i ett höjdläge på den södra ändmoränen. Gård 8 och 9 har båda en hall-byggnad, flera boningshus, ekonomibyggnader och en kultplats, ett harg, på gårdstunet. Bosättningen har tolkats utgöra en storgård inom den lokala grup-pen. Den vikingatida bebyggelsen lämnas öde under 1000-talet och endast sporadiska spår från medeltid och efterreformatorisk tid har kunnat beläggas inom undersökningsområdet.

Älby

Undersökningsområdet vid Älby var före undersök-ningen ett storblockigt moränimpediment beväxt med träd och omgivet av vidsträckta, uppodlade ler-marker. I norr var impedimentet ramponerat av den befintliga väg 288, men höjdsträckningen fortsatte på andra sidan vägen. Vid omlandsstudien konstaterades flera skärvstenhögar och en husterrass i området norr om vägen, vilket visar att skärvstenshögen vid Älby sannolikt ingått i ett större bebyggelsekomplex med lång användningstid.

Undersökningsområdet vid Älby omfattande cirka 715 kvadratmeter på den delen av höjden som låg söder om vägen. Ytan kunde utifrån lämningarnas karaktär och datering delas in i delområden. Inom den mer höglänta östra delen av undersöknings-området, delområde 1, dominerade lämningar från yngre bronsålder och förromersk järnålder, medan den västra delen av undersökningsområdet, delom-råde 2, dominerades av efterreformatoriska läm-ningar. Undersökningarna vid Älby har visat att plat-sen utnyttjats under huvudsakligen tre tidsperioder:


yngre bronsålder, inledningen av äldre järnålder och 1800–1900 talet. Det fanns emellertid också enstaka fynd som hör till yngre järnålder.

Delområde 1 Skärvstenshög A262 och dess närområdeSkärvstenshögen A262 1åg på krönet av moränim-pedimentet i ett område som sluttade relativt brant nedåt mot väster, öster och söder. Det var en komplex skärvstenskonstruktion, cirka 14 × 11 meter stor med en största höjd på cirka 0,6 meter. Skärvstenshögen hade dubbla kantkedjor och en relativt tjock skärv-stenskappa. Den inre kantkedjan bestod delvis av stora naturliga block men i övrigt var kantkedjorna byggda konstruktioner. I sektionen kunde man se att skärvstenslagret blev tjockare mot söder vilket för-ändrade mikrotopografin och skapade en av skärvsten uppbyggd terrass i sluttningen. Skärvstenskappan bestod av tre distinkta lager; ett yttre gråaktigt jor-digt lager med finfördelad skärvsten, under detta ett gråaktigt jordigt lager med grövre skärvsten, och till sist ett mörkgrått/svart lager med mycket sot, träkol och grov skärvsten placerat centralt i A262.

Det största fyndmaterialet från Älby utgjordes av keramik. Totalt påträffades knappt 1,3 kg förhistorisk keramik i och i anslutning till skärvstenshögen A262. I skärvstenshögen hade 80 % av skärvorna en rabbad yta. Utöver den rabbade keramiken påträffades även glättad keramik. Sannolikt rör det sig om både bered-nings-, serverings-, bords- och förvaringskärl. I kok-gropen A1845 som är daterad till äldre förromersk järnålder påträffades två av strimmiga keramikkärl. Sammantaget visar materialet att man använt sig av keramikserviser i och runt skärvstenshögen. En mängd olika kärl påträffades i form av små glättade eller polerade dryckeskärl, lock till ett mindre kärl, medelstora rabbade förvarings- eller beredningskärl samt mycket stora, strimmiga kokkärl.

Endast tre artefakter av bergart och mineral fram kom vid undersökningarna. Dessa bestod av ett flintavslag, en löpare och en underliggare. Det övriga fyndmaterialet består harts, bl.a. en knytnävsstor hartsklump, med bitmärken och ett fragment av en hartstätningsring från ett kärl.

När det gäller metallfynd framkom en vendel-tida–vikingatida A2- pilspets, F20 i skärvstenshögen. Dessutom påträffades 113 benfragment med en vikt av 95,8 gram. I benmaterialet har fyra arter kunnat bestämmas; får, häst, nöt och svin. Alla ben framkom i skärvstenshögen A262.

De naturvetenskapliga analyserna vid Älby riktades mot skärvstenshögen A262 och aktiviteter knutna till denna. Sammantaget gjordes sex makrofossilanalyser och i dessa kunde vetekorn beläggas. Vedartsproverna påvisade ett blandat material där tall, ek och gran använts. Sex 14C-analyser gjordes och daterar den centrala, inre delen av skärvstenshögen till interval-let cirka 980–800 BC. Dateringar från kontexter i de yttre delarna av skärvstenskomplexet visar att aktiviteterna har fortsatt åtminstone fram till 400 BC, dvs. äldre förromersk järnålder. Lipidanalyser av jordprov från olika lager påvisar förekomst av ani-maliskt fett och substanser som bör komma från rök och sot. Detta sammantaget indikerar att matlagning förekommit på platsen.

Lagren och analyserna visar att skärvstenshögen har skapats av återkommande matlagningsaktiviteter över lång tid. Under yngre bronsålder, 1100–500 BC präglas platsen av matlagning samt rituellt festande följt av uppförandet av skärvstenshögen A262. Man återkommer till delområde 1 under förromersk järn-ålder, 500–0 BC och även vid denna tid är det mat-lagning och rituellt festande som dominerar. Kok-gropen A1845 anläggs och när denna tas ur bruk byggs den yttre kantkedjan kring skärvstenshögen A262. Lämningarna skulle kunna vara relaterade till boplatsen norr om vägen, men kan också vara spår efter rituellt festande liknande aktiviteterna på Björkgärdet. Det finns inga spår av begravningar vilket indikerar det förra men mer av omgivningarna hade behövts undersökas för att säkert kunna avgöra orsakerna bakom matlagningsaktiviteterna.

Under yngre perioder är aktiviteterna inom del-området mer tillfälliga till sin karaktär. Under yngre järnålder 550–1050 AD hamnar en pilspets av typ A2 på skärvstenshögen A262. Det kan vara en bort-skjuten spets men kan också vara ett offer av det slag som är belagt på Björkgärdet där man under denna period återkommer till skärvstensanläggningarna. Under historisk tid, 1800- och 1900-tal AD, sker sporadisk brytning av sten i fast häll samt deponering av metallföremål från smidesverksamheten inom delområde 2 över ytan.

Delområde 2 Efterreformatoriska lämningarDe efterreformatoriska lämningarna inom den västra delen av undersökningsområdet bestod av två hus-grunder och två slaggvarpar. Husgrunderna, hus 20 och 21, har båda konstaterats vara från sent 1800–

1. Sammanfattning 11

1900 tal. Torpet övergavs på 1950-talet i samband med att väg 288 drogs genom impedimentet vid Älby och har legat öde sedan dess (muntl. uppgift O. Johansson 2009). Hela området var stört och grun-den till torpet hade i samband med vägbygget delvis övertäckts med jord. De två mindre slaggvarp som framkom var cirka 2,5–3,5 meter i diameter och 0,2 meter höga. Fyllningen bestod av jord, träkol, sot, smides slagg och järnskrot. Ett stort antal metallfynd framkom vid metalldetekteringen och majoriteten kunde knytas till smidesverksamheten vid torpet. Sex föremål togs in som fynd och endast ett av dessa var förhistoriskt.


2. InledningAv Magnus Artursson och Niclas Björck

samrådsmöten hållits med länsstyrelsen och resul-taten från undersökningarna har också rapporterats muntligt och i form av PM (slutredovisning) till-ställda länsstyrelsen.

2.1 Antikvarisk bakgrund

Inför utbyggnaden av väg 288 Jälla–Hov utförde Upplandsmuseet under år 2003 en utredning etapp 1, i form av byrå- och fältinventering (Göthberg 2003). Utredningskorridoren för den planerade ombygg-nationen var då något bredare än den som senare fastställdes. Dessutom fanns det vid denna tidpunkt alternativa dragningar av vägen. Den av Upplands-museet utförda utredningen omfattade arkivstudier av bl.a. historiska kartor samt fältbesiktning av väg-korridoren. Björkgärdet (Rasbo 661) (lokal 26A–B Grän i utredningen) uppmärksammades vid utred-ningen som ett område i åkermark (lokal 26A) och ett område på impedimentsmark (lokal 26B) (Göth-berg 2003:24).

Lokal 26A bedömdes vara ett möjligt läge för en boplats. I den västra delen fanns en tydlig naturlig platå i den västexponerade åkermarken. Topografin och närheten till gravfältet RAÄ 324 gjorde att läget bedömdes kunna hysa överplöjda boplatslämningar (Göthberg 2003:31). Vid inventeringen var ytan i vall, varför det inte var möjligt att med säkerhet fastställa om det fanns fornlämning på platsen.

Lokal 26B utgjordes av moränryggen vid Björk-gärdet, där man iakttagit stenröjda ytor och sten-strängar. I det senare områdets östra del bedömdes i detta skede också finnas spår av en husgrund som skadats av stenröjning. Karaktären på lämningarna på moränryggen bedömdes indikera att dessa till stor del tillkommit i relativ sen tid, vilket det också fanns visst stöd för i historiska kartblad. Kartor över Grän från år 1641 och 1707 samt 1859 visar att det vid dessa tidpunkter funnits små åkerytor på moränryggen. Däremot sak nas åkerytor på storskifteskartan från år 1773. Det sistnämnda och den skadade husgrunden

Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeolo-giska undersökningar, UV Mitt Uppsala, genomförde under perioden maj–november 2010 fyra särskilda arkeologiska undersökningar inom flera fastigheter i Rasbo socken. Arbetena föranleddes av nybygg-nationen av väg 288 mellan Jälla och Hov till en mötesfri 2+1 väg (fig. 2:1). De särskilda arkeologiska undersökningarna av fyra platser, från väster till öster Älby (Rasbo 658), Björkgärdet (Rasbo 661), Ström-men (Rasbo 626 och 627) och Skeke (Rasbo 669) ingick i upphandling 1 och upphandlades under våren år 2010. Efter beslut av länsstyrelsen i Uppsala län utfördes undersökningarna under sommaren år 2010 i enlighet med tillstånd av Länsstyrelsen i Upp-sala län. Uppdragsgivare var Vägverket som också bekostat undersökningarna.

För undersökningarna av Älby, Björkgärdet, Strömmen och Skeke utformades en undersöknings-plan i vilken övergripande frågeställningar utfor-mades. De olika lokalerna har dock utgjort separata projekt, med separata budgetar inom ramen för upp-handling 1. De likheter som finns avseende platser-nas karaktär medförde dock att det bedömdes vara relevant att dessa presenterades i en sammanhållen rapportstrategi (se Rapportens upplägg).

Vid Björkgärdet uppdagades under fältarbetet att det, utöver de lämningar från brons- och äldre järn-ålder som framträdde vid förundersökningen, också fanns lämningar från yngre järnålder. Då den typ av välbevarad gård som det var frågan om är mycket ovanlig i Uppland bedömdes dessa lämningar ha ett stort vetenskapligt värde Eftersom denna fas inte framträdde vid förundersökningen och dess närvaro väsentligt ökade platsens komplexitet justerades den ursprungliga kostnadsberäkningen i enlighet med detta.

Projektledare för undersökningen var Niclas Björck och biträdande projektledare Thomas Eriks-son samt Karl-Fredrik Lindberg. Övergripande pro-jektledare för undersökningarna inom upphandling 1 var Magnus Artursson. Under arbetet i fält har

2. Inledning 13

RAÄ 658RAÄ 661

Figur 2.1. Läget för undersöknings-områdena vid Björkgärdet /Rasbo 661) och Älby (Rasbo 658) samt nysträckningen av väg 288 markerade på utdrag ur Terrängkartan 632 Gimo och 620 Uppsala. Skala 1:50 000.


! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !

V

V

V

V

PPPP

PPPP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PPPP

PP

PP

PPPP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP PP PP PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

Rasbo 665

Rasbo 656

Rasbo 652

Rasbo 650

Rasbo 649

Rasbo 651

Rasbo 564:2

Rasbo 548:1

Rasbo 547:1

Rasbo 275:1

Rasbo 274:1–2

Rasbo 294:1

Rasbo 293:1

Rasbo 270:1

Rasbo 260:2

Rasbo 267:1

Rasbo 318:1

Rasbo 317:1–2

Rasbo 323:1

Rasbo 307:1–2

Rasbo 388:1

Rasbo 320:1–3

Rasbo 261:1Rasbo 260:3

Rasbo 279:1–2

Rasbo 278:1

Rasbo 277:1

Rasbo 272:1–2

Rasbo 291:2Rasbo264:1

Rasbo 309:1–3

Rasbo 555:1

Rasbo 546:1

Rasbo 348:1

Rasbo 308:1–2

Rasbo 266:1

Rasbo 269:1

Rasbo 621:1

Rasbo 354:1

Rasbo 661

Rasbo 271:1

Rasbo624:1

Rasbo 346:1

Rasbo 321:1

Rasbo 564:1

Rasbo 624:2

Rasbo 324:1

Rasbo 276:1

Rasbo 620:1

Rasbo 664

Rasbo 353:1

Rasbo 325:1

Rasbo 262:1

Rasbo 273:1

Rasbo563:1

Rasbo 322:1

Rasbo 553:1

Rasbo 319:1

Rasbo 263:1

Rasbo658

Rasbo 292:1

Rasbo 549:1

Rasbo 316:1

Rasbo 663

Forsvreten

Örby

Älby

Grän

HöganäsElisberg

Skarp�ällen

ÖRBY

ÄLBY

GRÄN

GRÄN

YRESTA

UndersökningsområdeFornlämning i FMISÖvrig kulturhistorisk lämning i FMISBevakningsobjekt i FMIS

Figur 2.2. Undersökningsområdena vid Björkgärdet (Rasbo 661) och Älby (Rasbo 658), och intilliggande fornlämningar samt nysträckningen av väg 288 markerade på utdrag ur digitala Fastighetskartans blad 11I 9c Karby. Skala 1:10 000. (Se även fig. 3.6. och tabell 3.1).

bedömdes tala för att de röjda ytorna tillkommit under relativt sen tid. Då det inte fanns uppgifter om något torp eller backstuga på platsen, antogs att det istället kunde vara fråga om ett hus som t.ex. av brandskäl placerats långt från övrig bebyggelse. Det

framhölls dock att stensträngarna och vissa röjda ytor kunde härröra från äldre skeden redan i utredningen (Göthberg 2003:31).

Utredningsrapporten utgjorde underlag för arkeo-logiska utredningar etapp 2 och förundersökningar

2. Inledning 15

som utfördes av Riksantikvarieämbetet, UV Uppsala under juni och juli 2009 (Eriksson m.fl. 2009). Efter förundersökningen bedömdes lokal 26A och 26B, som fortsättningsvis i sin helhet benämns Björkgär-det, vara en fornlämning med lämningar från främst yngre bronsålder och äldre järnålder. Denna tolk-ning baserades på dels de fem 14C-dateringar som gjordes i samband med förundersökningen och dels på lämningarnas karaktär såsom de framstod efter förundersökningen, dvs. att platsen präglas av skärv-stenshögar, skärvstensflak, stensträngar, kokgropar, härdar och bebyggelse.

I samband med förundersökningen utfördes också en metalldetektering på de delar av lokalen där detta var genomförbart. Platsen var vid denna tid bevuxen med högt gräs och undersökningsområdet var delvis belamrat med kvistar och grenar från en nyligen gjord avverkning. Stockarna från avverkningen hade dessutom lagts upp i en trave på en del av ytan i nord-västra delen av undersökningsområdet. Detta gjorde att de ytor som kunde metalldetekteras inom ramen för förundersökningen var begränsade. Metalldetek-teringen utfördes på två ytor och den fyndfattigdom som indikerades stärkte bilden av att det på platsen rörde sig om boplatslämningar från brons- och äldre järnålder.

Metalldetekteringen utfördes dels inom område F där det också visat sig finnas främst boplatslämningar från äldre järnålder, och dels på en yta belägen mellan moränryggarna, öster om den yngre järnåldersgården. Efter slutundersökningen framstår båda dessa områ-den som påfallande fattiga på metaller. Resultatet av metalldetekteringen visar på ett mycket tydligt sätt risken med att generalisera utifrån begränsade ytor. Väster om de ytor som detekterades under förunder-sökningen ligger den gård från yngre järnåldern som vid slutundersökningen uppvisade en stor rikedom av artefakter i järn. I det område där gården från yngre järnålder låg karterades stenkonstruktionerna (hus-terrasserna) som var grund för hus 1 och 2. Av flera anledningar blev dessa lämningar ändå ej till fullo förstådda i detta skede. En viktig anledning till detta är att hela den tämligen manifesta kortsidan mot väster var täckt av jord, kulturlager och röjsten. Detta gjorde att konstruktionerna inte hängde samman utan framstod som fristående stensträngar. Att det dessutom rörde sig om två terasshus som skar över varandra försvårade tolkningen markant. En annan orsak är att stensträngar av den typ som karterades inte är främmande vare sig under bronsålder eller

äldre järnålder. Dessa kunde således göras begrip-liga i den kronologiska period som samtliga utförda dateringar indikerade. Dessutom fanns ett rimligt tvivel på att dessa stenkonstruktioner var förhisto-riska överhuvudtaget detta då de tydligt sammanföll med åkrar från historisk tid.

Nämnda omständigheter gjorde att lämningarna från yngre järnålder blev en överraskning vid slut-undersökningen. Vad som däremot stod klart redan efter förundersökningen var att de lämningar från brons- och äldre järnålder som fanns på Björkgärdet hade osedvanligt stor potential för att studera rums-lig organisation och funktionsuppdelningar under nämnda perioder. Lokalen bedömdes erbjuda ett mångfacetterat konglomerat av gravar, hus, skärv-stenshögar samt andra aktivitetsytor.

Mångfalden av lämningar bedömdes kunna ge utomordentliga förutsättningar för att få ett hel-hetsgrepp av en sammanhållen och komplex miljö. Närheten till gravfältet RAÄ 324 i söder, med skål-gropar, stensättningar och rösen, visade också att det rörde sig om en viktig plats i det dåtida lokala sam-hället. Lokalen bedömdes också ha ett tidsdjup från åtminstone yngre bronsålder till och med romersk järnålder och kunde därför belysa utvecklingen i ett långtidsperspektiv.

För framtiden ter det sig viktigt att de tillkor-takommanden i utredning och förundersökning som blivit tydliga efter den arkeologiska undersök-ningen vid Björkgärdet beaktas. En viktig lärdom som nämnda resulterat i är att vår förståelse för vilka lämningar som kan förväntas i denna typ av miljöer utvecklats. Vidare har det blivit tydligt att förun-dersökningar bör vara mer omfattande i denna typ av miljöer på impedimentsmark. Om vår förunder-sökningsinsats hade avtäckt de stenkonstruktioner som faktiskt var iakttagbara hade överraskningarna i undersökningen kunnat undvikas. Den vendel–/vikingatida gårdsmiljön hade kunnat upptäckas och detta gäller även andra aspekter på den mycket kom-plexa fornlämningsmiljö som fanns inom västra delen av Björkgärdet.

En mer fördjupad diskussion kring metoder och resultat från nämnda utredningssteg förs i vår syn-tespublikation (Artursson i manus).

2.2 Rapportens upplägg

I samråd med länsstyrelsen beslutades att de lokaler som ingick i upphandling 1 skulle presenteras i en


sammanhållen rapportstrategi. Denna består av två rapporter som omfattar vardera två platser, Björkgär-det/Älby respektive Skeke/Strömmen. Rapporterna inriktas helt på platserna och hur dessa har utnytt-jats över tiden. Den tredje delen av rapportserien utgörs av en syntes där mer övergripande frågor kring samhällsperspektiv och platsernas roll i bygde- och regionaltperspektiv under olika perioder behandlas (Artursson [i manus]). Föreliggande rapport behand-lar slutundersökningarna av Björkgärdet, RAÄ 661, och Älby, RAÄ 658, Rasbo socken (Eriksson m.fl. 2009:21ff ).

Då platserna låg väl synliga från varandra på ett avstånd av bara cirka 400 meter, Älby i väster och Björkgärdet i öster, och båda lokalerna dessutom har delvis likartade lämningar, är de inledande styckena kring ”Antikvarisk bakgrund”, ”Rapportens upp-lägg”, ”Topografi, fornlämningsmiljö och historiskt material”, ”Syfte, målsättningar och frågeställningar” ”Undersökningstekniska metoder och genomförande” samt ”Naturvetenskapliga analyser” gemensamma. Härefter följer de mer detaljerade beskrivningarna av Älby respektive Björkgärdet. Här presenteras var

plats för sig, både det som är besläktat och det som skiljer i karaktären mellan platserna.

Dessa platspresentationer följs av en diskussion kring lämningarna under rubriken ”Diskussion och tolkning”. I denna del av rapporten diskuteras resultaten från undersökningarna utifrån ett kro-nologiskt ramverk med olika faser och vilka aktivi-teter som kunnat spåras under de olika faserna. De frågor som behandlas här är platsernas roll under skilda faser utifrån de olika huvudteman som utgör den bärande strukturen i undersökningsplanen. Dessa huvudteman är ”Samhälle och socialt land-skap”, ”Landskap”, ”Centrum/periferi” och ”Reli-gion/kosmologi”, och de kan sägas utgöra olika tolkningsgrunder utifrån vilka resultaten kan ges en djupare mening.

Resultat och specialstudier kring analyser finns i sin helhet i bilagor och på dessa och kontexterna baseras tolkningarna i rapporten. Utöver bilaga 1 och 2, där samtliga fynd respektive anläggningar presen-teras, så finns också en rad bilagor där specialanalyser och de iakttagelser som gjorts i samband med dessa behandlas (se tabell 2.1).

Figur 2.3. Vy över undersökningsområdena vid Björkgärdet och Älby (markerade med orange). Söder om undersökningsom-rådet vid Björkgärdet syns höjden med gravfältet Rasbo 274. Bilden är tagen från öster och i horisonten syns domkyrkans torn och slottet i Uppsala. Foto: Max Marcus, Hawkeye © (U4471_2).

2. Inledning 17

2.3 Syfte, målsättningar och frågeställningar

Vårt primära syfte med undersökningen vid Björk-gärdet var att skapa en djup förståelse för platsen och vad människor har gjort där under olika delar av förhistorien. Med utgångspunkt i detta kan de bakomliggande orsakerna till bruket och hur detta förändrats över tid göras begripligt. Vi vill under-stryka vikten av en sådan fördjupad platsanalys för att denna ger dels en bild av tidsdjupet i utnyttjandet av en plats och dels en bild av hur man brukat platsen i olika perioder. En sådan förståelse kan spegla både förändring, kontinuitet eller diskontinuitet. Att skapa en sådan fördjupad kunskap kring den enskilda plat-sen är viktigt även i relation till bygden som helhet (fig. 3.2–5). En sådan fördjupad platsanalys utgör ett bidrag som tillsammans med andra platser som undersökts och analyserats på ett likartat sätt ger möjlighet till att generera ny kunskap om forntida samhällen. Som undersökningarna vid Nibble visat är övergången yngre bronsålder–äldre järnålder präglad

av stora förändringar. Genom metodisk stringens (Metod) kan likhet och olikhet, både inom lokaler, mellan lokaler och i bygden som helhet belysas. I samband med ombyggnationen av väg 288 har ett stort antal undersökningar, av både stora och små lokaler från en förhållandevis begränsad tidsperiod, utförts. Att platserna undersökts parallellt gör att det redan inom ramen för detta projekt är möjligt att utifrån flera platser inom en begränsad bygd dis-kutera lokalsamhället under skilda faser. En fördju-pad förståelse av faser, skeenden och händelser på Björkgärdet har därför förutom platsbiografin också en stor potential för samhällsfrågor i Rasbobygden som helhet som bör tas tillvara.

Förväntad ny kunskap

Kunskapspotentialen ryms inom tre huvudteman; samhällsstruktur, landskapsutnyttjande och religion/kosmologi. Med den förståelse för lokalerna som skapas utifrån vårt upplägg räknar vi med att belysa

Tabell 2.1. Sammanställning av de bilagor där analyser av olika material presenteras och beskrivning av kontexter presenteras (ligger i text).

Bilaga Innehåll/Analys Författare

1 Fyndlista

2 Anläggningstabell

3 Osteologiskt material Carina Olsson och Petra Molnar

4a4b

Metallfynd BjörkgärdetMyntverket bestämning

Niclas Björck och Maria LingströmGert Ripling

5a5b

Metallurgisk analysEldpåverkade stenblock

Mia EnglundLena Grandin

6 Deglar, gjutformar och bränd lera Torbjörn Jakobsson Holback

7 Stenhantverk Karl-Fredrik Lindberg

8 Keramik Niclas Björck och Thomas Eriksson

9 Vedart Ulf Strucke

10 Makrofossilanalys Håkan Ranheden

11 Lipidanalys, (Rapport nr 180 och 197) Natalie Dimc och Sven Isaksson

12 14C-analys Tandemlaboratoriet Uppsala

13 Fosfatanalys Ove Cederlund

14 Hällristningsinventering Sven Gunnar Broström

15 Mikroskopisk analys av ben och keramik Kurt Haas

16a16b

Kvartärgeologisk analysGeologisk analys

Jonas BergmanErik Ogenhall

17 Husbeskrivningar Magnus Artursson och Karl-Fredrik Lindberg

18 Anläggningsbeskrivningar gravar och skärvstenskonstruktioner Niclas Björck och Maria Björck

19a19b19c

Konserveringsrapport AuxiliaKonserveringsrapport SFMVKonserveringsrapport Acta

20 GIS-data


samhället under övergången yngre bronsålder–yngre järnålder på följande tre rumsliga nivåer: lokal, bygd och storbygd/region. Första nivån representeras av de enskilda lokalerna där en förståelse för platsernas kronologi, organisation och karaktär belyser varia-tion i funktion både inom och mellan lokaler. Den andra nivån utgörs av Rasbobygden som helhet, där variationen i undersökta och inventerade lokaler ger perspektiv på samhällsstruktur och landskaps-utnyttjande. Den tredje och sista nivån utgörs av östra Mellansverige som helhet, ett område som kan delas upp i en centralzon och en skärgårds-zon och behandlas främst i vår syntespublikation (Artursson red. manus). Dessa zoner är uppbyggda av storbygder som t.ex. Håga eller Lena. När en djupare förståelse skapats för hur Rasbobygden har fungerat, kan denna kunskap hjälpa oss att fördjupa tolkningen av storbygderna avseende samhällsstruk-tur, landskapsutnyttjande och religion/kosmologi (Kunskapsläge).

Samhällsstruktur

Indikationer på social stratifiering under perioden har tidigare visats kunna härledas ur bl.a. fynd, gravskick/ritual, husens och gårdarnas storlek samt karaktär och ekonomisk specialisering (Almgren 2005; Petersson 2006; Artursson 2009; Eriksson 2009). Förundersökningen visar att både likheter och skillnader finns mellan lokalerna. Därigenom är det rimligt att anta att respektive plats haft olika funktion i samhällsstrukturen. Förhållandet kan spegla både funktionella aspekter, social stra-tifiering och förekomst av t.ex. rituella specialister och platser i bygden. Följande frågeställningar prioriteras: 1. Vilka aktiviteter och funktioner finns på

platserna? Vilka tendenser med avseende på datering och rumslig organisation kan iakttas? På bygdenivå är organisationen en väg mot att förstå landskapsutnyttjande och platshierarkier.

2. Hur speglas platsernas tillkomsthistoria i läm-ningarna?

3. Vilka olika typer av huskonstruktioner finns det? Variationen i byggnadstradition kan förväntas spegla förändringar av de enskilda lokalernas funktion/plats i samhället från bronsålder och genom övergångsfasen in i järnåldern. På bygdenivå kan de ge en god bild av samhällsutvecklingen.

4. Hur är skärvstenshögarna uppbyggda? Kan de kategoriseras i olika funktionella och krono-logiska grupper? Kan funktionen kopplas till specialiserade aktiviteter? Speglar lämningarna en kort intensiv eller en lång brukningsfas? Ett samlat grepp tas på skärvstenshögar från alla lokaler för att en översiktlig bild av lokal och regional tradition skall kunna skapas.

5. Vilka olika sociala funktioner har funnits på platserna samt i bygden? Kan exempelvis hantverk eller tabun kring olika redskaps- och materialsammansättningar iakttas? Vårt fokus ligger på set såsom serviser och redskapsupp-sättningar knutna till konstruktioner och akti-vitetsytor (jfr Eriksson 2009, Lindberg 2008, Artursson 2011a–b).

6. Finns importerade föremål eller råmaterial på platserna? Både förekomst och avsaknad av dessa är relevanta för att diskutera utbytessys-tem och social stratifiering. På vilka organisa-toriska nivåer kan sådana strukturer urskiljas? Vilka regionala och interregionala nätverk kan man se? Förändras de över tid?

7. Hur ser inslaget av rituella och kultiska akti-viteter ut på lokalerna? Hur har olika typer av rituella strukturer såsom gravar, kulthus, offerplatser och anslutande matlagningshus/matlagningsstationer organiserats? Hur skiljer sig de rituella lämningarna åt mellan platser på olika hierarkiska nivåer?

8. Hur har tekniköverföring och innovations-förlopp fungerat inom olika organisatoriska nivåer? Hur är detta synligt utifrån konstruk-tioner, hantverk och material på platserna (jfr Hjärthner-Holdar 2006, Artursson 2009)?

9. Hur ser bebyggelsemönster och social strati-fiering ut i Rasbo under mellersta järnålder? Sker bebyggelseförändringar synkront och går det att se stora momentana förändringar eller handlar det snarare om en gradvis utveckling? Stengrundshuset vid RAÄ 669 bör ses som ett uttryck för en ökad differentiering av bebyg-gelsen i Rasbo under denna period. Byggnaden kan ha haft en speciell funktion inom ett stor-gårdskomplex. Vilka konstruktioner har ingått och hur har de placerats? Är det en gård som har haft en eller flera underlydande gårdar (se exempelvis Hamilton 2000; 2008; Frölund och Schütz 2007)? Förändras bebyggelsen i övrigt i samband med att stengrundshuset anläggs?

2. Inledning 19

Landskapsutnyttjande

Rasbobygden har legat norr om den öst–västliga vattenleden som lett från Hågakomplexet ut mot havet. Fjärdsystem och senare sjöar samt vattendrag har fungerat som kommunikationsleder (fig. 2–4). Bygden har haft en varierad naturmiljö med goda förutsättningar t.ex. för råmaterialtillgång och jord-bruksverksamhet. De olika markslagen, den stenfria lermarken, blockiga hagmarken och kraftigt sten-bundna moränmarken tycks ha utnyttjats på olika sätt. Prioriterade frågeställningar:10. Hur har strandförskjutningen påverkat kom-

munikationsleder och bygdens rumsliga och sociala organisation samt kontaktnät och lokala utbytessystem (Ullén 1995ab; 1996; Arturs-son 2009; Artursson m.fl. 2005a–d)? Bygdens successiva förändring har troligen präglat synen på landskapet och organisationen av rum-met. Denna landskapsförändring kan antas vara synlig i det arkeologiska materialet, men behöver även analyseras med hjälp av en bred studie i form av pollenanalys, makrofossilana-lys, vedartsbestämning och en kvartärgeologisk inventering där naturmiljöns utseende och förändringar studeras.

11. Hur är lokalerna relaterade till samtida, närlig-gande grav- och boplatsområden? Har bygden haft en urskiljbar uppdelning i centrum-peri-feri (Anglert m.fl. 2006)? RAÄ 661 och RAÄ 669 har strategiska lägen, dels vid sydvästra infarten, dels centralt i bygden, vilket ger möj-ligheter att diskutera frågan.

12. Hur har landskapets varierade markslag utnytt-jats? Jämförelser mellan lämningar inom olika markslag ger möjlighet att urskilja varierande landskapsbruk och att karakterisera lokalerna.

Religion och kosmologi

Det är troligt att det på flera av platserna finns mate-riella spår efter en religiös organisation som varit en integrerad del i en gemensam kosmologi, både lokalt, i bygden och i regionen. Förmodligen har man haft en delvis fristående religiös världsbild med influenser från omkringliggande regioner och en allmän pan-europeisk föreställningsvärld (Kaul 2004; Kristiansen och Larsson 2005; Kaliff 2007; Artursson m.fl. red 2011a–b, Larsson red. 2014:10ff). Med utgångspunkt i detta bör undersökningarna kunna ge svar på frå-

gor angående bronsålderns och järnålderns religion/kosmologi. Följande frågeställningar är prioriterade:13. Hur har gravskicket sett ut lokalt och i bygden?

Vilken information kan detta ge oss om synen på död, efterliv och social stratifiering? Hur har man valt att organisera det religiösa och rituella rummet.

2.4 Metodik

FörutsättningarUndersökningsområdet vid Björkgärdet bestod både av impediments- och åkermark. Frånvaro av nutida bebyggelse och ett extensivt utnyttjande av platsen under medeltid, efterreformatorisk och modern tid medförde ovanligt goda bevaringsförhållanden för konstruktioner på platsen, detta särskilt inom de ytor som präglades av impedimentsmark. Dessa omstän-digheter medförde också att fynden på Björkgärdet i höggrad kunde relateras till konstruktioner och andra typer av kontexter. Metoderna vid undersök-ningen anpassades för att på bästa sätt ta tillvara denna potential.

Metoder

De metoder som användes vid Björkgärdet var tänkta att vara generella och användbara på alla lokaler som undersöktes parallellt inom ramen för Väg 288 pro-jektet. Undersökningarna utfördes med enhetliga metoder så att jämförbarhet mellan likartade anlägg-ningar och konstruktioner skulle befrämjas. När det bedömdes nödvändigt modifierades emellertid meto-derna för att anpassas till förutsättningarna och läm-ningarna på respektive lokal.

Inledningsvis flygfotograferades både Björkgärdet och Älby, dels för att ge en överblick av topografin inom underökningsområdet men också för att ge ett referensmaterial inför framtida utredningar och förundersökningar i liknande terräng. Detta syftade också till att ge möjlighet till att i efterhand utvärdera om de lämningar som framkommit på något sätt varit synliga före avtäckning. En insats som i förläng-ningen förhoppningsvis kan ge bättre möjligheter vid utredningar.

För ökad förståelse av landskapet kring lokalerna utfördes en mindre omlandsstudie under undersök-ningarna där både kvartärgeologiska och geologiska samt arkeologiska aspekter togs hänsyn till. Syftet


var främst att ge lokal kunskap om landskapsan-vändning. Efter undersökningarna har utförts en mer omfattande omlandsstudie, där också komplet-terande fältinventeringar ingått, i vilken huvudsakli-gen arkeologiska aspekter togs hänsyn till (se kapitel 4). Syftet med denna insats var att ge kunskap om landskapsanvändning, kontakter både lokalt och i bygden, andra arkeologiska lämningar eller lägen, tillgång till råmaterial eller odlingsbar mark samt kommunikationsleder och strandnära etableringar.

Fältarbetet inleddes med en yttäckande avbaning/avtorvning med grävmaskin. I samband med avba-ningen utfördes även handrensning i syfte att tidigt få grepp om konstruktioner/anläggningar på plat-sen. I åkermarken övergick undersökningen direkt i anläggningsgrävning medan den på impedimenten fortsattes med en utökad handrensning av både större konstruktioner men även vissa lager. När det gäller impedimentsmarken och de typer av större kon-struktioner som fanns i denna, (t.ex. gravar/skärv-stenshögar/stensträngar) torvades dessa av för hand och dokumenterades med foto/ritningar/beskrivning. Alla gravar, skärvstenshögar samt huskonstruktioner på hag- och impedimentsmark, undersöktes med

hög ambitionsnivå i syfte att förstå uppbyggnad, datering och anknytning till intilliggande strukturer. Enhetliga metoder nyttjades på samtliga platser för att möjliggöra jämförelser i bygden. Gravarna under-söktes med single context/surface metod. Skärv-stenshögarna undersöktes med en modifierad single context/surface metod. I större anläggningar under-söktes två kvartiler ned till inre konstruktionsdetaljer. Därpå dokumenterades korsprofiler innan resterande kvartiler grävdes bort. Inre konstruktioner och kant-kedja dokumenterades härefter i sin helhet i plan. Mindre anläggningar undersöktes istället i två halvor. Metoden säkrar såväl stratigrafi som konstruktioner i dessa anläggningar. Stensträngar har rensats och karteras i plan för att ge en bild av dess relation till andra konstruktioner och uppbyggnad/raseringsfaser. Mindre anläggningar i hagmark/impedimentsmark undersöktes vid behov i lager och annars alltid i två halvor med sektion.

I odlingsmarken avbanades ploglagret och anlägg-ningarna mättes in och undersöktes genom att en sektion upptogs. Anläggningarna undersöktes i syfte att ge en bild av fyndinnehåll, belysa eventuell stra-tigrafi och bestämma funktion. Provtagning gjordes

Figur 2.4. Flygfoto över Björkgärdet före avtäckning, jämför med dels flygfoto (fig. 5.1) samt med resultatet från markscan-ning (fig. 2.5). Foto: Max Marcus, Hawkeye © (U4471_7).

2. Inledning 21

för att tillvarata daterbart material och fånga annat material som belyser konstruktionens funktion.

På Björkgärdet lades stor vikt vid hur rummet har organiserats. Förståelse kring detta kräver kontinu-erlig stratigrafisk analys av relationen anläggningar/kulturlager samt kulturlagrens variation. Kontexter såsom hus och hägnader urskiljdes och dessa relate-rades till utbredningen av t.ex. kulturlager för att om möjligt knyta dessa till faser eller relatera dessa stra-tigrafiskt till konstruktionerna. Kulturlager under-söktes med olika metod/ambitionsnivå beroende på fyndinnehåll, anläggningstäthet, makrofossilin-nehåll och t.ex. läge. För kulturlagren användes två strategier parallellt. I alla kulturlager grävdes rutor i syfte att ge en bild av dess fyndinnehåll, karaktär och stratigrafi samt påvisa förekomst/typ av anlägg-ningar och möjliggöra provtagning. Vissa kulturlager i impedimentsmark och/eller hagmark rensades ned etappvis och undersöktes med en single context/surface metod. Fyndinsamling gjordes genom en kombination av handplock samt torr/vattensållning med 2–4 mm-såll.

Som framgår i bilagorna har ett flertal större och mindre satsningar på olika typer av analyser gjorts på Björkgärdet. Dessa analyser (vedartsanalys, makrofossilanalys, lipidanalys, 14C-analys, fosfat-analys, mikroskopisk analys av ben och t.ex. pol-lenanalys) riktades mot områden och kontexter där dessa bedömdes kunna fördjupa kunskapen. När det gäller provtagningarna syftade dessa i allmänhet till att belysa funktion i konstruktioner/anläggningar, förekomst/funktion hos hantverk, organisation av hus/aktivitetsytor, spår av offer/kulthandlingar, beskrivning av närmiljö/näringsekonomi. En del-målsättning var också att material skulle analyseras kontinuerligt under loppet av undersökningen så att resultaten skulle kunna ge underlag för vidare prioriteringar. Provtagningarna riktades då generellt mot kontexter där mer information t.ex. datering, miljö, funktion eller näringsfång bedömdes behövas. Av denna anledning fanns osteologisk kompetens i fält under hela fältarbetet och arkeometallurgisk, geologisk, makroanalytisk kompetens fanns i fält under perioder. Fosfatanalys inriktades specifikt mot yngre järnåldersgården, lipidanalyserna inriktades mot skärvstens/gravkomplex samt mot keramik. Ved-artsanalys nyttjades för att vara behjälplig vid urval av material för 14C-analys och för att ge en inblick i miljön. Makrofossilanalyser användes för att lag-rens karaktär, bevaringsgrad, avsättningssätt och ev.

naturliga lager skall kunna urskiljas redan i fält. En pollenstapel togs för att ge ytterliggare resultat att relatera den interna provtagningen till när det gäller lokalernas närmiljö/födoekonomi.

Metallfynd är en mångfacetterad kategori som spänner över livets alla skeden, såväl det profana som det religiösa livet. Av denna anledning var det viktigt att fånga upp denna kategori av fynd genom en kontinuerlig metalldetektering. Vid förundersök-ningen av Björkgärdet utfördes en relativt omfattande metalldetektering på två cirka 600 kvadratmeter stora ytor, dvs. cirka 20 % av undersökningsytan. Erfaren-heterna från dessa ytor visade att undersökningsom-rådet vid Björkgärdet var kontaminerat och att det var relativt fattigt på förhistoriska metallfynd. Endast tre metallföremål och en bit slagg var resultatet av denna insats. Samtliga av dessa föremål framkom i schakt eller anläggningar. Av dessa föremål var ett dessutom en del av en sentida snusdosa. Av detta drogs slutsatsen att området var svårdetekterat på grund av metallkontamination och att det var lämp-ligt att metalldetektering utfördes efter avtäckning. När de första svepen av metalldetekteringen visade att mängden metallfynd var mycket låg inom de delar av Björkgärdet som visat sig fyndfattiga även under förundersökningen fokuserades insatsen till de mer givande delarna, dvs. yngre järnåldersgården. Detta var en del av Björkgärdet som inte alls berörts av den detektering som utfördes under förundersökningen och fyndbilden i detta område skiljde sig helt från den bild som framträdde under förundersökningen. Den metalldetektering som utfördes under förunder-sökningen berörde ändmoränerna och östra delen av området mellan dessa, bl.a. östra delen av hus 1 samt östra boplatsytan med äldre järnåldersgårdar. Resul-tatet av denna detektering i obanad mark inom hus 1 gav ett resultat som tydligt speglar resultatet från slutundersökningens metalldetektering. Östra delen av huset är betydligt fattigare på fynd än västra delen och gårdstunet. Detta är en rumslig struktur i fynden som endast kan tolkas som en funktionsuppdelning (se Björkgärdet och Älby under yngre järnålder).

Detekteringen skedde överlappande, i regel i en riktning (exempelvis öst–väst), och i två riktningar (exempelvis öst–väst och nord–syd) i de områden som utifrån läge eller lokaliserade metaller bedömdes kunna vara extra arkeologiskt intressanta. Metallindi-kationer plockades efter godkännande från projektle-dare upp vid metalldetekteringstillfället eller märktes ut så att den kunde tas fram när kontexten grävdes.


Detektorerna programmerades så att ingen metall-diskriminering förekom, eftersom samtliga metall-ler bedömdes kunna vara av arkeologiskt intresse. Metalldetekteringens syfte är att få ett grepp om svårfunna metallfynd/lågintensiva aktiviteter/metallhantverk redan tidigt så att resultatet kan ge vägledning inför avbaning/anläggningsgrävning/prioriteringar. Björkgärdet detekterades under och efter torvning/avbaning. Kulturlager, förmodade hus-lämningar och gravar prioriterades och här utfördes skiktvis detektering.

Detekteringen skedde i de områden som uti-från läge eller lokaliserade metaller bedömdes kunna vara extra arkeologiskt intressanta. Metalldetektering gjordes i samband med maskinavtorvning/avbaning för att ytligt liggande metaller skulle fångas upp. Djupare liggande metaller markerades i detta skede med en fyndsticka märkt med information om typ av metall och ungefärligt djup så att föremålet inte rubbas ur sin kontext. I samband med undersökning av det lager eller den anläggning som föremålet ligger i, tas föremålet fram av den undersökande arkeolo-

Figur 2.5. Terrängmodell över Björkgärdet. I resultatet från laserscanningen är topografin med de två ändmoränerna och flera av de stora konstruktionerna på platsen väl synliga. Notera gravarna A404 och A4655 på norra ändmoränen och husterrasserna för hus 1, 2 och 15 samt stenraden som avgränsar hus 14:s östra kortsida. Färgmarkeringarna indikerar höjdvariationer inom undersökningsområdet (jfr fig. 5.4.1 och 5.4.2). Skala 1:1000.

gen. På Björkgärdet utfördes metalldetektering efter avbaning genom mindre insatser av en detekterande arkeolog i samband med undersökning av kulturlager, anläggningar och vid kompletterande schaktning, detta för att få en helhetsbild av metallförekom-sten samt för att fånga upp ännu djupare liggande metallföremål. Den detekterande arkeologen varvade metalldetektering med traditionella arkeologiska sysslor, sett till hela undersökningstiden motsvarande cirka 50 % metalldetektering och 50 % traditionell undersökning.

En generell iakttagelse inom metalldetekterade undersökningsområden är att genomsnittsstorleken på de påträffade metallerna krymper, det vill säga att även små föremål, som troligen inte hade loka-liserats vid traditionell undersökning, blir en del av fyndmaterialet (Hjärthner-Holdar m.fl. 2008:55f ). Typexempel på sådana fynd är för Björkgärdets del exempelvis viktlod, amulettringar, det arabiska sil-vermyntet etc. Andelen lokaliserade fynd ökar också generellt sett på metalldetekterade lokaler, inte bara när det gäller små fynd.

2. Inledning 23

LaserscanningEfter rensfasen i juli 2010 laserscannades Björkgärdet av ett team från LBI (Ludwig Boltzman Institute, Wien), en av UV:s samarbetspartners, något som möjliggjorde en ytterst kostnadseffektiv scanning (fig. 2.5). Laserscanningen möjliggjorde skapan-det av en digital terrängmodell med olika punkt-täthet där höjddata kunde hämtas från modellen eller terrängbilder kunde återskapas, både före och efter fältsäsongen. Syftet med laserscanningen var att använda den för att bättre kunna förstå funktion och användning av Björkgärdets större lämningar såsom skärvstenshögar, gravar och husgrunder samt som ett hjälpmedel i tolkningen av hur man använt sig av platsens topografi under förhistorien. Laser-scanningen användes, förutom för det ovanstående, primärt som en källa till toppvärden för höjd för exempelvis kulturlager och skärvstenspackningar. Laserscanningen har också varit ett utmärkt hjälp-medel som möjliggjort att man när t.ex. en grav eller ett kokgropssystem framkommit kunnat gå tillbaka och analysera eventuella topografiska indikationer på dessa lämningar.

TeknikFör inmätning användes en RTK-GPS. Metall-detektorn som användes var en Whites DFX samt en Minelab Explorer XS. Som ett komplement till detektorerna användes små handdetektorer av märket Garrett, vilket möjliggjorde en snabbare lokalisering av metallerna. Använda kameror är digitala Nikon D80. I varje etablering fanns datorer ihopkopplade i ett fältnätverk. De digitala dokumentations- och GISsystemen är Intrasis Explorer, Intrasis Analysis och Esri ArcGis.

Dokumentation• Fyra omgångar flygfoto togs för att överblicka

varje aktuell fältsituation. Även närområdet fotograferades för att användas i den inven-tering/omlandsstudie som planerades. På objekt där extra upplösning behövdes användes fototorn.

• Samtliga anläggningar/konstruktioner/kultur-lager på alla lokaler mättes in med totalstation direkt vid avbaning/rensning/handgrävning, för att tidigt bedöma deras karaktär och relatera dem till platsens övergripande struktur.

• Anläggningsregistrering, basregistreringen av fynd samt viss specialregistrering, inklusive en

inledande osteologisk analys, utfördes fort-löpande i fält för att producera dagsaktuella planer och bidra med underlag till beslut och prioriteringar i fältfasen.

• All digital dokumentation samt bearbetning av fynd/dokumentationsmaterial samlades i fältdokumentationssystemet Intrasis. Systemet är avpassat för databashantering och GIS-bearbetningar och kan brukas av flera använ-dare samtidigt.

• Varje undersökt ruta, lager och anläggning dokumenterades på en för ändamålet speciellt framtagen dokumentationsblankett, fotografe-rades och dokumenterades på ritfilm.

Fördjupningar och prioriteringar

Undersökningen i åkermarken och delar av hagmar-ken inriktades efter avtäckningen mot husområden och andra aktivitetsytor. Syftet var att ge en bild av hur dessa områden nyttjats. På de intensivt utnyttjade moränområdena avlägsnades torven med grävmaskin och kulturlager/konstruktioner rensades fram med handkraft. Inom moränområdena prioriterades en fördjupad förståelse för hur rummet organiserats. Särskild uppmärksamhet ägnades skärvstenshögarna samt möjligheten att det kunde finnas rituella struk-turer, t.ex. stengrundskonstruktioner eller kulthus som gömts i/under den förtätade fornlämningsmiljön på impedimentet.

Omlandsstudie

För ökad förståelse av landskapet kring lokalerna utfördes en omlandsstudie under undersökningarna. Både kvartärgeologiska/geologiska/arkeologiska aspekter togs hänsyn till. Syftet var att ge kunskap om landskapsanvändning, kontakter både lokalt och i bygden, andra arkeologiska lämningar/lägen, tillgång till råmaterial/odlingsbar mark/kommunikationsle-der och vattendrag/sjöar/strandlägen.

Fältarbetets upplägg

Inför fältarbetet vid Björkgärdet och Älby skapades en referensgrupp som bestod av Professor Anders Kaliff, Professor Joakim Goldhahn, FD Julia Mat-tes, FD Susanne Thedéen och FD Maria Petterson. Referensgruppen gjorde ett samlat fältbesök under arbetets gång varvid lämningarna och tolkningarna


av dessa diskuterades på plats. Delar av referensgrup-pen gjorde även flera uppföljningsbesök vid Björkgär-det. Under arbetets gång gjordes även en rad publika insatser riktade mot allmänheten. Det publicerades regelbundet inlägg på UV:s blogg, artiklar i press och TV-inslag. Under fältarbetet guidades även tusen-tals besökare runt och fick uppleva lämningarna på plats. För en mer detaljerad beskrivning av de publika insatserna under fältarbetet se Skekerapporten (Lars-son (red.) 2014:26).

Till sist vill vi även tacka våra medarbetare för deras kompetenta arkeologiska arbete i vått och torrt vid Björkgärdet/Älby. Under arbetets gång förändrades gruppens sammansättning delvis, personer lämnade oss och andra tillkom, men den goda stämningen och entusiastiska inställningen bestod genom hela den långa fältsäsongen i Rasbo.

Figur 2.6. Fältgruppen vid Björkgärdet i september 2010. Från vänster stående: Karl-Fredrik Lindberg, Simon Karlsson, Cecilia Falkendal, Thomas Eriksson, Magnus Artursson, Carina Olsson, Magnus Lindberg. Sittande från vänster: Cicci Rettig, Maria Björck, Kerstin Forslund, Anders Bornfalk-Back, Anna-Sara Noge och Niclas Björck. Ytterliggare många fler deltog emellertid i arbetet under längre eller kortare perioder (se administrativa uppgifter).


3. Topografi och fornlämningsmiljöAv Niclas Björck

I det följande skall närmiljön kring Björkgärdet under brukningstiden presenteras. Platsens krono-logiska komplexitet och de påtagliga förändringar av landskapet som skett över denna tidsperiod gör detta till en tämligen grannlaga uppgift. Av denna anledning inleds avsnittet med en presentation av topografi och landskapsutveckling. För att denna skall vara överblickbar presenteras tre tidsutsnitt översiktligt. Meningen är att dessa skall utgöra en landskapsbakgrund till nedanstående presentation av fornlämningsmiljön. Det är viktigt att komma ihåg att landskapsutvecklingen är en process och att de här valda faserna bara representerar utsnitt av en kontinuerlig förändringsprocess.

Rasbobygdens topografi och landskapsutveckling

Av central betydelse för landskapsutvecklingen är naturligtvis den lokala geologin och den topografi som denna skapat. Rasbo socken är en dalgång på alla sidor avgränsad av mer höglänt terräng. Även inom dalgången finns dock flera höglänta moränom-råden med mer stenbunden terräng. Sådana områden finns söder om Gåvsta och t.ex. runt Frötuna. Dessa naturförhållanden ger dalgången sin karaktär med flera mindre slättbygder med mellanliggande partier av höglänta moränområden. Slätterna i dalgången hänger samman genom låglänta stråk som omgärdar de mer höglänta partierna. De höglänta moränom-rådena ligger på mellan cirka 30–45 meter över havet och har inslag av berg i dagen och våtmarker. Lerslät-terna har skapats genom omlagring i samband med att de höglänta områdena legat vid havsnivå. När så skedde har finare material svallats ur de höglänta partierna och sedimenterat på djupare vatten. Det är denna process som gjort de höglänta områdena generellt blockiga och slättområdena mer leriga. De lerslätter som växte fram ur dessa processer ligger i Rasbo oftast mellan 20 och 25 meter över havet, men det finns delar av dalgångarna, såsom sänkan

mellan Grän och Sämjesta, med nivåer ända ned mot 13–15 meter över havet. Det är dock nivåer kring 20 meter över havet som huvudsakligen utgör de runt åarna belägna större sammanhängande slätterna i bygden. Åarna rinner genom den lokalt lägsta delen av slätten, Tomtaån i väster och Lejstaån i öster, Björk-gärdet och Älby ligger i den västligaste delen av Ras-bobygden vid Tomtaådalgången (fig. 2.1, 2.2 och 3.6).

Stenålder

Utifrån landhöjningsmodeller kan stenålderns land-skap rekonstrueras. Under mellanneolitikum ligger nästan hela Rasbo under vatten men de äldsta läm-ningarna i Rasbobygden bör finnas i de områden där nivåer över cirka 35 meter över havet medger bosättningar under denna period. Sådana områden finns i de västra delarna av bygden där lite större öar vuxit fram när havet står på denna nivå. I denna typ av ytterskärgård finns ofta neolitiska kustboplatser under denna delen av stenåldern. Att människor redan vid denna tid rört sig i området visar fyndet av en trindyxa av grönsten (SHM 7586). Det finns inga mer detaljerade uppgifter om varifrån yxan härrör, men då den typologiskt kan dateras till cirka 2500 BC eller äldre bör den rimligen komma från nämnda områden i norra eller västra delen av Rasbo socken. Topografin i kombination med strandförskjutningen har gjort att dalgången i övrigt erbjudit få möjligheter till permanent bosättning före senneolitikum.

Under senneolitikum stiger alltmer land ur havet och delar av den nya sträckningen för väg 288 ligger på nivåer som möjliggör bosättning. Vid denna tid är huvuddelen av slätterna i Rasbodalgången fort-farande under vatten och området utgör en större bukt av havet med några centralt belägna öar med havsanknytning. Från senneolitikum och framåt finns ett antal lösfynd som påträffats i bygden. Det rör sig om enkla skafthålsyxor och flintdolkar som har hittats, bl.a. vid Västerberga. Fynden visar att det har funnits mänsklig närvaro i trakten under


just senneolitikum och äldre bronsålder (Göthberg 2003:14). Vid Älby har också föremål av senneo-litisk karaktär framkommit strax norr om den nya vägsträckningen (fig. 3.1). Björkgärdet och Älby ligger vid denna tid på en halvö i en skyddad inner-skärgårdsmiljö (fig. 3.2).

Bronsålder

Under äldre bronsåldern har öarna vuxit samman och området kring Björkgärdet ligger i den innersta delen av en fjärd i en skyddad innerskärgård (fig. 3.2). Genom fjärdlandskapets skärgård kunde man nå öppet hav mot söder. Längs alla de farleder som präglade bronsålders-landskapet finns fornlämningar i form av bebyggelse, gravar och fornborgar. Att dessa ligger längs farle-derna är intressant, men tyvärr kan man inte datera dessa oundersökta lämningar, vilket gör att frågan kring huruvida dessa initialt, i ett äldsta skede, har etablerats vid farlederna i nuläget får lämnas obesvarad. Det finns dock en fyndkategori, rösen, som högst sannolikt har anlagts just för att markera dessa farleder.

Under yngre bronsålder grundas detta skärgårds-landskap successivt upp än mer. Kluster av skärv-stenshögar vid Grän/Karby, Rasbo/Gåvsta, Västersta och Hov visar att en omfattande bebyggelse vuxit fram i Rasbobygden vid denna tid. Förekomsten och utbredningen av skärvstenshögar i socknen kan dess-utom antas vara betydligt större än vad nuvarande kunskapsläge indikerar (se kap.4). Att mörkertalet är stort framgår både utifrån resultatet av förun-dersökningarna inför väg 288-projektet och av de kompletterande inventeringar som utförts (se bl.a. Eriksson m.fl. 2009).

Intill miljön med skärvstenshögar vid Grän/Karby ligger även skålgropslokaler och i samma områden finns också registrerade rösen som bör kunna dateras till äldre eller mellersta bronsåldern. En spännande och avvikande plats som sannolikt hör till denna period finns strax norr om Hov, i sjön Bokaren. Plat-sen delundersöktes år 1941 och då påträffades trä-konstruktioner, rester av två människor och djurben, och på en annan plats kranium av människa och häst. Platserna har preliminärt daterats till mellersta

Figur 3.1. En del av en parallellhuggen dolk i flinta och en välslipad yxa i diabas som bedöms vara från senneolitikum–äldre bronsålder uppvisades av markägaren som brukar området norr om Älby. Dessa föremål utgör de äldsta beläggen för aktivite-ter i området. Foto: Karl-Fredrik Lindberg (U4472_1).


0 500 1 000M

Älby

Björkgärdet

Figur 3.2. Översiktsbild med undersöknings-lokalernas läge i förhållande till vattenstån-det cirka 1500 BC, dvs. cirka 23 meter över havet. Vid denna tid är Rasbodalgången en vik av litorinahavet och bebyggelse etableras sanno likt i bygden vid Björkgärdet och Älby för första gången. Blå färgton är den dåvarande kustlinjen. Skala 1:15 000.


0 500 1 000M

Älby

Björkgärdet

Figur 3.3. Översiktsbild med undersök-ningslokalernas läge i förhållande till vattenståndet cirka 1000 BC, dvs. cirka 18 möh. Viken vid Björkgärdet och Älby minskar i omfattning i takt med att landet höjs men är vid denna tid fort-farande en del av havet genom ett smalt sund vid Grän i söder. Under loppet av bronsåldern isoleras emellertid sjö- och vattensystemen i området (jfr fig. 3.4). Blå färgton är den dåvarande kustlinjen samt fornsjöar. Skala 1:15 000.


0 500 1 000M

Älby

Björkgärdet

Figur 3.4. Översiktskarta med undersökningslokalernas läge i för-hållande till en vattenståndet cirka 0 BC/AD, dvs. cirka 11 meter över havet. Vid denna tid har vattensystemen vid Björkgärdet avsnörts. Västra delen av Rasbodalgången har helt blivit inland och en vik av havet finns vid denna tid bara söder om Grän. Förbi Björkgärdet löper dock fortfarande de större vattendrag och sjöar som ligger i delar av den forna havsviken. Blå färgton är den dåvarande kustlinjen samt fornsjöar. Skala 1:15 000.


bronsåldern med hjälp av pollenanalys (Lundholm 1947:21ff). Det finns också lösfynd från bronsåldern i området. I en ängsmark söder om Västerberga har det år 1864 påträffats ett slankt grepptånge-svärd av en typ som kan dateras till period IV (SHM 3944). Fyndplatsen bör ligga i den före detta våtmarken mellan Rasbo 642 och Rasbo 622. Fynden visar att det i Rasbobygden förekommit våtmarksoffer under bronsåldern. Kunskapen kring vapenfyndskontexter från bronsålder är bristfällig i hela Skandinavien, men många av de mellansvenska bronsålderssvärden kom-mer dock just från våtmarker eller sjöar, vilket antyder att denna typ av offer varit en utbredd sedvänja. För-utom Vattholmafyndet och Håga har faktiskt nästan alla uppländska svärd påträffats i våta kontexter. Fyn-den har dock nästan alla framkommit under 1800-talet och ofta vi vet därför inte mycket om kontexten i detalj. På Västerstas ägor har en Mälardalsyxa (SHM 18379) som kan dateras till period V–VI eller tidig förromersk järnålder påträffats.

Järnålder

Vid övergången till förromersk järnålder är sock-nen i stort sett torrlagd, endast längst i söder finns anknytning till allt trängre havsvikar (fig. 3.4). De sjösystem som finns är sammanbundna av åar som rinner ut i havsvikarna. Åarna och sjöarna har varit farbara långt in i yngre järnålder och utgör en viktig del av den infrastruktur som knutit samman bebyg-gelsen fortfarande ända framemot yngre järnålder (se nedan). Från äldre järnålder är flera gravfält kända sen tidigare, åtminstone som de kan tolkas utifrån de yttre gravformerna (Hyenstrand 1974:40f; Göth-berg 2003:12, Eriksson m.fl. 2009:27, 43). Ortnam-nen i trakten, såsom Yresta, Sämjesta, Västersta och t.ex. Trevlinge vittnar också om att bebyggelsen går ned till åtminstone äldre järnålder. Även fornborgar kan dateras till äldre eller mellersta järnålder (Aas 1994:30ff; Hyenstrand aa), det är dock möjligt att vissa av dem har byggts redan under mellersta och yngre bronsåldern (Olausson 1995). Om man ser på fornborgarnas läge i landskapet har många legat strategiskt intill farleder som är aktuella för främst yngre bronsålder (jfr ovan).

Detta dynamiska och föränderliga landskap har antagligen satt sin prägel på bosättningarna under såväl bronsålder som under tidig järnålder. När en plats ligger i skärgård har man tillgång till rika marina resurser. En generell tendens torde vara att

områdena med direkt tillgång till marina resurser stadigt minskat. Samtidig som denna förändring sker har dock stora arealer betes- och odlingsmar-ker tillkommit. Dessa processer sammantaget har helt säkert medfört att resursutnyttjandet har änd-rat inriktning från marina till en ökad andel agrara resurser över tiden.

Det finns inga lösfynd av äldrejärnålderskaraktär i närområdet till Björkgärdet och endast en grav från denna period har undersökts. Det rör sig om en grav vid Frötuna (SHM 16929:1). Mindre undersökningar där man har konstaterat boplatslämningar från brons-ålder och äldre järnålder har utförts bland annat vid Gåvsta (Hjärthner-Holdar och Andersson 1985).

En mer detaljerad bild av landskapsutvecklingen vid Björkgärdet erhålls i resultaten från pollen- och makrofossilanalysen (kap. 5, bilaga 10 och 16). Under yngre järnålder fortsätter landhöjningsprocessen och Rasbodalgången kommer att ligga allt längre ifrån den samtida kusten och de viktiga vattenvägar som löper längs denna. Däremot har det även fortsätt-ningsvis funnits sjöar och åar som har utgjort viktiga kommunikationsleder i dalgången (se nedan). Att förstå detta landskap kan idag vara svårt för sjöarna har oftast dikats ut och försvunnit under historisk tid (fig. 3.6, 3.9, 3.10 och 3.11). Samtidigt har åarna rätats och deras lopp ibland helt förändrats. Byg-den i allmänhet och Björkgärdet i synnerhet verkar blomstra under yngre järnålder. Lokalt på Björk-gärdet är detta synligt i gårdens utveckling och på bygdenivå framgår detta av den bild av bebyggelse-strukturen som vuxit fram (se kap 4).

Under medeltiden verkar fokus förskjutas bort ifrån Björkgärdet. Byarna etableras vid Örby i norr och Grän i söder vilket gör att platsen ligger i utkan-ten av bymarken. Den centralt belägna sockenkyrkan från 1200-talet etableras samtidigt i andra ändan av bygden och understryker att Björkgärdet under denna period ligger perifert i relation till de centrala funktionerna i bygden. Detta är även synligt rent arkeologiskt då medeltiden verkar vara nästan helt frånvarande på Björkgärdet och det är även vid denna tid som platsen förefaller att slutligen överges och växa igen. De idag aktuella bebyggelseenheterna i området kring Björkgärdet har belägg från 1200- eller 1300-tal. Älby omnämns dock först år 1545. Utifrån ägostrukturen kan man anta att den är en avknoppning av Grän (DMS 1984). Björkgärdet finns med på de äldsta kartorna men har inte heller några äldre belägg (se kap. 4).


0 500 1 000M

Älby

Björkgärdet

Figur 3.5. Översiktskarta med undersökningslokalernas läge i förhållande till en vattenståndet cirka 700–1000 AD. Området omkring Björkgärdet har ungefär samma utseende under denna period men havet blir under perioden allt mer avlägset. Under senare delen av detta skeende når havsviken in till Frötuna, viken som syns i nedre högra hörnet av kartan. Fortfarande finns emeller tid samma större vattendrag och sjöar kvar och har sannolikt stor betydelse för kommunikationerna dels ut mot havet men också därifrån och vidare ut i världen. Blå färgton är den dåvarande kustlinjen, fornsjöar och vattendrag. Skala 1:15 000.


Det är en generell tendens att fornlämningarna i Rasbobygden framförallt står att finna på nivåer över 20 meter över havet (se fig. 3.5 och 3.6 samt även kap. 4 och kap. 6). Möjligen kan detta kopplas till att de mer låglänta delarna av dalgången utgör havsvikar då bygderna först etableras och att dessa många gånger bildar sjöar när vikarna uppgrundats. Företeelsen kan exemplifieras med det mer låglänta område som finns några hundra meter öster om Björkgärdet. I detta landskapsparti har det funnits en sjö fortfarande under yngre järnåldern. Trots att denna sjö numera är torra land ligger nuvarande bebyggelse koncentrerad till mer höglänta områden däromkring. Det ter sig rimligt att det även under förhistorisk tid funnits en tröghet i bygdeutveck-

lingen som gör att strandängarna tillfallit befintliga gårdar i närområdet och att nyetableringar i dessa områden inte genast har skett.

Lokal fornlämningsbild kring Björkgärdet och Älby

Då man studerar fornlämningsbilden inom ett område av ungefär en kilometer omkring de två undersökningsytorna är det tydligt att både Björk-gärdet och Älby ligger i en rik kulturmiljö. Sam-manlagt finns över 100 fornlämningar inom detta område. De fornlämningar som finns kan huvud-sakligen kopplas till bronsålder och järnålder. Det förekommer emellertid även några yngre lämningar

Figur 3.6. Björkgärdet och Älby ligger i Tomtaåns dalgång i den västra delen av Rasbobygden. Ekonomisk-topografisk översiktskarta med fornlämningar i närområdet till Björkgärdet. Skala 1:20 000. (Se även fig. 2.2.)

! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !

! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !

! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !

! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !

! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !

PP

PPP

P

! ! ! ! !

!

!

!

!

!

PPPP

PPPP

PP

PP

PP

PPPP

PP

PP

PP PP PP PP PP

PP

PP

PP

PP

PPPP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PPPP

PP PP PPPP

PP

PP

PP

PP

PP

PPPP

PP

PP

PP

PPPP PP PP

PP

PP

PP PP PP

PPPP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

PP

P PP P

PP

#

#

#

#

# #

##

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

## #

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

##

#

#

#

#

##

#

# #

#

#

#

#

#

#

#

###

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

##

##

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

##

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

Rasbo 656

Rasbo 699

Rasbo 651

Rasbo 698

Rasbo 665

Rasbo 650

Rasbo 649Rasbo 652

Rasbo 245:1

Rasbo 361:1

Rasbo 357:3

Rasbo 320:3

Rasbo 214:1

Rasbo 305:1

Rasbo 230:1

Rasbo 360:1

Rasbo 309:2

Rasbo 328:2

Rasbo 356:1

Rasbo 317:2

Rasbo 564:2

Rasbo 274:2

Rasbo 297:3

Rasbo 357:2

Rasbo 352:2

Rasbo 544:5

Rasbo 309:1

Rasbo 227:3

Rasbo 305:2

Rasbo 328:1 Rasbo 544:2Rasbo 544:1

Rasbo 279:1

Rasbo 227:2

Rasbo 296:4

Rasbo 215:1

Rasbo 361:2

Rasbo 357:1

Rasbo 294:1

Rasbo 291:1

Rasbo 227:1

Rasbo 538:3

Rasbo 293:1

Rasbo 260:2

Rasbo 254:1

Rasbo 287:1

Rasbo 326:1

Rasbo 622:1

Rasbo 387:1

Rasbo 270:1

Rasbo 547:1

Rasbo 295:1

Rasbo 297:1

Rasbo 230:2

Rasbo 278:1

Rasbo 267:1

Rasbo 256:1

Rasbo 320:1

Rasbo 318:1

Rasbo 307:1

Rasbo 280:1

Rasbo 307:2

Rasbo 258:2

Rasbo 261:1

Rasbo 297:2

Rasbo 359:1

Rasbo 544:3

Rasbo 291:2

Rasbo 253:1

Rasbo 548:1

Rasbo 283:1

Rasbo 275:1

Rasbo 352:1

Rasbo 309:3

Rasbo 555:1

Rasbo

546:1

Rasbo 348:1

Rasbo 308:1

Rasbo 269:1

Rasbo 621:1

Rasbo 661

Rasbo 284:1

Rasbo 285:1

Rasbo 624:1

Rasbo 228:1

Rasbo 346:1

Rasbo 232:1


Rasbo 311:1

Rasbo 276:1

Rasbo 224:1

Rasbo 212:1

Rasbo 579:1

Rasbo 325:1

Rasbo 281:1

Rasbo 563:1

Rasbo 322:1

Rasbo 559:1

Rasbo 553:1


Rasbo 561:1

Rasbo 658

Rasbo 562:1

Rasbo 549:1

Rasbo 316:1

Rasbo 658


RAÄ-nummer FMIS-registrering Lämningstyper DateringRasbo 222:1 Gravfält stensättningar Yngre bronsålder–yngre järnålder

Rasbo 224:1 Boplats Boplatslämningar, skärvsten i ytan xxxx

Rasbo 225:1 Gravfält stensättningar Yngre bronsålder–yngre järnålder

Rasbo 226:1 Övrig kulturhistorisk lämning Stensättningsliknande lämning Yngre bronsålder–järnålder?

Rasbo 227:1–4 Skärvstenshög 1 skärvstenshög Bronsålder




Rasbo 258:1 Stensättningar 2 runda stensättningar Yngre bronsålder–äldre järnålder


Rasbo 260:1 Grav- och boplatsområde 1 mittblocksgrav, 20 runda stensättningar, 1 hög, 1 skärvstensvall Yngre bronsålder–yngre järnålder

Rasbo 260:2 Hällristning 4 skålgropar på häll Bronsålder

Rasbo 260:3 Hällristning 9 skålgropar på häll Bronsålder

Rasbo 261:1 Skärvstenshög 1 skärvstenshög Bronsålder

Rasbo 262:1 Gravfält 1 mittblocksgrav Yngre bronsålder–yngre järnålder

11 runda stensättningar

1 hög

Rasbo 263:1 Gravfält 1 mittblocksgrav Yngre bronsålder–äldre järnålder


Rasbo 264:1 Stensättning 1 mittblocksgrav Yngre bronsålder

Rasbo 266:1 Gravfält 1 röse Bronsålder–äldre järnålder


20 kvadratiska stensättningar

Rasbo 267:1 Sentida rest sten Sentida, borttagen rest sten Modern tid

Rasbo 269:1 Gravfält 1 röseliknande stensättning Bronsålder–järnålder

2 mittblocksgravar


1 kvadratisk stensättning

1 rektangulär stensättning

Rasbo 270:1 Stensättning 1 rund stensättning Yngre bronsålder–äldre järnålder

Rasbo 271:1 Gravfält 1 röse Bronsålder–yngre järnålder


2 högar

Rasbo 272:1–2 Stensättningar 1 röseliknande stensättning Bronsålder–äldre järnålder

1 rund stensättning

Rasbo 273:1 Gravfält 2 mittblocksgravar Yngre bronsålder–äldre järnålder


Rasbo 274:1–2 Stensättningar 2 runda stensättningar Yngre bronsålder–äldre järnålder

Rasbo 275:1 Röse 1 röse Bronsålder



Rasbo 277:1 Skärvstenshög 1 skärvstenshög Bronsålder

Rasbo 278:1 Hög (bevakningsobjekt) grav? Yngre järnålder?

Rasbo 279:1–2 Stensättningar stensättningar Yngre bronsålder–järnålder

Rasbo 280:1–2 Hällristning skålgropar på häll Bronsålder




Rasbo 288:1



Rasbo 291:1–2

Rasbo 293:1 Gravhög Yngre järnålder?

Rasbo 294:1 Stensättningar stensättningar Yngre bronsålder–järnålder

Rasbo 307:1–2 Gravfält, runsten stensättningar Yngre järnålder

Rasbo 308:1–2 Gravfält, hägnad Yngre järnålder

Rasbo 316:1 Bro Efterreformatorisktid

Rasbo 317:1–2 Stensättningar 2 runda stensättningar, delvis borttagna Yngre bronsålder–järnålder

Rasbo 318:1 Stensättning 1 rund stensättning Yngre bronsålder–järnålder

Rasbo 319:1 Gravfält 7 runda stensättningar Yngre bronsålder–järnålder

1 triangulär stensättning

Tabell 3.1. Registrerade fornlämningar (FMIS) inom 1 kilometer från området kring Björkgärdet/Älby.


RAÄ-nummer FMIS-registrering Lämningstyper DateringRasbo 320:1–3 Övrig kulturhistorisk lämning Stensättningsliknande lämning Yngre bronsålder–järnålder?

Rasbo 321:1 Gravfält, Runsten (Vigmundstenen stod här)

24 runda stensättningar Yngre bronsålder–yngre järnålder

8 rektangulära stensättningar



2 rektangulära stensättningar

Rasbo 323:1 Stensättningar(?) 3 borttagna stensättningar(?) ?

Rasbo 324:1 Gravfält 19 runda stensättningar ( 1 röseliknade i krönläge) Bronsålder–äldre järnålder

1 kvadratisk stensättning




Rasbo 348:1 Gravfält stensättningar, skärvstenshög, hägnader Yngre bronsålder–yngre järnålder


Rasbo 352:1–2 Gravfält stensättningar, skärvstenshög Yngre bronsålder–yngre järnålder



Rasbo 388:1 Vägmärke Efterreformatorisktid

Rasbo 546:1 Hägnadssystem Yngre bronsålder–yngre järnålder

Rasbo 547:1 Stensättning Yngre bronsålder–äldre järnålder

Rasbo 548:1 Stensättning 1 mittblocksgrav Yngre bronsålder

Rasbo 549:1 Terrassering 1 terrass eller platå, husplatå Yngre järnålder


Rasbo 555:1–2 Terrassering 1 terrass eller platå, husplatå, hägnad Yngre järnålder

Rasbo 562:1 Lägenhetsbebyggelse Efterreformatorisktid

Rasbo 563:1 Lägenhetsbebyggelse Efterreformatorisktid

Rasbo 564:1–2 Gravfält 2 mittblocksgravar Yngre bronsålder–äldre järnålder


1 rest sten

1 hägnad

Rasbo 620:1 Boplats Boplatslämningar, skärvsten i ytan Yngre bronsålder–yngre järnålder

Rasbo 621:1 Boplats Boplatslämningar, skärvsten i ytan Yngre bronsålder–yngre järnålder

Rasbo 623:1 Fossil åkermark Röjda ytor, stensträngssystem, husgrund Modern tid(?)

Rasbo 624:1 Boplats Skärvsten i ytan Yngre bronsålder–yngre järnålder

Rasbo 624:2 Boplats Boplatslämningar, delundersökta Yngre bronsålder–yngre järnålder

Rasbo 649 Hällristning 2 skålgropar på häll Bronsålder

Rasbo 650 Hällristning 2 skålgropar i block Bronsålder

Rasbo 651 Hällristning 6+1 skålgropar på häll Bronsålder

Rasbo 652 Hällristning skålgrop i block Bronsålder

Rasbo 656 Hällristning skålgrop i block Bronsålder

Rasbo 658 Boplats Skärvstenshög Bronsålder

Rasbo 661 Boplats Grav- och boplatslämningar vid Björkgärdet, undersökta 2010 Yngre bronsålder–vikingatid

Rasbo 663 Tegelugn Efterreformatorisktid

Rasbo 664 Boplats Boplatslämningar, delundersökta Folkvandringstid

Rasbo 665 Tegelugn Efterreformatorisktid


Rasbo 699 Hällristning 1 skålgrop i block Bronsålder

Rasbo 700 Hällristning 1 skålgrop i block Bronsålder


i området (tab. 3:1, fig. 3.6). Ett flertal nya fornläm-ningar, 44 stycken, har identifierats vid den nyinven-tering av Rasbobygden som RAÄ UV Mitt genom-förde under 2011. Dessa redovisas i omlandsstudien (se kap. 4) men integreras i diskussionen här. I de fall specifika lämningar ur denna grupp diskuteras namnges dessa med sin beteckning i GIS-projektet i Intrasis eftersom de ännu inte har erhållit forn-lämningsnummer.

Gravar och gravfält

Allt som allt finns det 29 gravfält och ett 40-tal fri-stående gravar, oftast stensättningar eller stensätt-ningsliknande lämningar, inom cirka 1 kilometer från Björkgärdet. Totalt rör det sig om 446 enskilda stensättningar, 3 högar, 6 rösen, 14 mittblocksgravar och 1 rest sten i området. Om även stensättningarna och mittblocksgravarna på Björkgärdet räknas in (10 st) rör det sig sammanlagt om minst 480 enskilda


gravar inom området. Gravfälten och alla fristående stensättningar och mittblocksgravar ligger på impe-dimentsmark och i de allra flesta fallen i ett krönläge av något slag, mellan 18 och 30 meter över havet.

Närmast omkring Björkgärdet ligger gravfälten Rasbo 271:1, 273:1, 319:1, 321:1, 322:1, 323:1 och 324:1, alla inom ett avstånd av 300 meter och på nivåer mellan 23 till 30 meter över havet. Rasbo 321 utgörs av ett gravfält beläget 270 meter norr om Björkgärdet. Det består av minst 32 runda och rektangulära stensättningar. En stensättning nära krönet på gravfältet har bortschaktats varvid ett kera-mikkärl framkom. Vid den inventering som utfördes av Upplandsmuseet noterades också en stensträng i västra delen av gravfältet (Göthberg 2003:21; Wes-sén och Jansson 1953:20). På gravfältet fanns tidigare Vigmunds runsten (U1011) (se nedan). Rasbo 322 utgörs av ett gravfält beläget på en höjd 160 meter norr om Björkgärdet. Gravfältet består av minst 22 gravar, varav 2 är mittblocksgravar och 20 är högar, runda och rektangulära stensättningar. Rasbo 323 ligger cirka 50 meter norr om Björkgärdet vid de byggnader som idag utgör vägförvaltningens garage i Örby. I detta område fanns tre osäkra stensättningar varav en undersöktes år 1948. Lämningen visade sig vid undersökningen fyndtom och omtolkades från grav till ett röjningsröse (Göthberg 2003:14,21). Rasbo 324 utgörs av ett 70×30 meter stort grav-fält beläget på höjden direkt söder om Björkgärdet. Gravfältet omfattar cirka 20 gravar, 19 runda och 1 röseliknande kvadratisk stensättning i krönläge. Fornlämningen karterades i samband med under-sökningen vid Björkgärdet och vid denna kartering påvisades 34 gravar och 1 stensträng inom gravfältet, dvs. 14 fler än vad som uppges i FMIS.

Gravfälten ligger alla på mer eller mindre marke-rade höjdryggar och omger Björkgärdet i en diffus hästskoform. Ser man på det lite större området, någon kilometer omkring Björkgärdet, finns ytter-liggare ett antal större och mindre gravfält (Rasbo 308:1, 262:1, 263:1, 266:1 och t.ex. 269:1). De fri-liggande stensättningarna i området utgör i de flesta fall fortsättningar på kända gravfält och i övriga fall kan man misstänka att de i många fall ingår i grav-fält som ännu inte identifierats. Placeringen i ett forntida skärgårdslandskap samt angränsande läm-ningar och gravarnas utseende talar för att de flesta tillhör perioden mellersta bronsålder till förromersk/romersk järnålder. Det är dock troligt att det i flera gravfält, exempelvis Rasbo 273:1, 319:1, 321:1 och

322:1 finns ett inslag av yngre järnåldersgravar då boplatsmönstret i bygden har starka statiska drag och man kan anta att detta även gäller användningen av gravfälten. Detta antagande stärks av att runstenar finns eller har funnits vid flera gravfält (t.ex. Rasbo 308:1 och 321:1). Vid Yresta (Rasbo 308:1) har två stensättningar undersökts och borttagits (Göthberg 2003:22). I flera fall har också undersökningar påvi-sat förekomst av omärkta gravar från yngre järnål-der. Sådana har undersökts vid Örby, Henriksberg, Prästgården och Skeke (SHM 20114, 20148, 21473, 21690, 21816 och 22001). Merparten av fynden från dessa kan dateras till vikingatid. Ungefär 500 meter sydöst om Björkgärdet har minst fyra vikingatida skelettgravar som helt saknade bevarade överbygg-nader undersökts 1949 (ATA, Dnr 1340/50). Samma sak gäller det mindre gravfält som delundersökts vid Henriksbergs (f.d. Östervallby) gård 1936. Fyndin-nehållet var förhållandevis rikt med bland annat ett svärd men även här saknade gravarna bevarade överbyggnader (SHM 21473). Detta gäller även den kända Årbybåten från Rasbokil socken norr om Rasbo (Aas 1994:46f; Cederholm [red] 1993). Man kan därför förmoda att många gravar från yngre järn-ålder är svåra att upptäcka vid inventering.

Gårdar, boplatsområden och förhistoriska husgrunder

I området kring Björkgärdet finns numera 24 iden-tifierade lämningar som bedömts vara boplatser och nästan samtliga har upptäckts i samband med väg 288 projektet. Det rör sig om fem boplatsområden och inte mindre än 19 områden med konstruerade husterrasser av det slag som undersöktes på Björk-gärdet (se kap.4). I antalet är de i samband med väg 288 utbyggnaden undersökta lämningarna vid Björk-gärdet, Örby och anslutningsvägen (Rasbo 624:1, 661 och 664) inkluderade. Förutom Björkgärdet rör det sig i samtliga fall om nyupptäckta helt oundersökta lokaler eller om mindre partier av boplatser som delundersökts. Boplatslämningarna i området ligger nästan alla cirka 20–26 meter över havet. Det finns emellertid en plats, Rasbo 624:1, med nivåer ned mot 17 meter över havet. Denna plats belägen invid den forna sjön cirka 250 meter nordöst om Björkgärdet undersöktes år 2009. Vid undersökningen fram-kom två mindre hus som legat direkt intill strand-kanten under bronsålder. Dateringar från stolphål visar att husen varit i bruk under Björkgärdets fas


1, dvs. cirka 1000 BC. I området framkom också spår efter vendeltida aktiviteter (Eriksson 2012). De daterade husen bedöms ha legat direkt vid stranden under bronsålder och möjligen skall dessa förstås som sjöbodar som kanske hör samman med gård 1 på Björkgärdet.

I samma område öst till nordöst om Björk-gärdet finns ytterliggare några boplatslämningar (Rasbo 620:1 och 664). Sistnämnda plats (Rasbo 664) undersöktes 2010 varvid ett treskeppigt hus daterat till en tidpunkt inom perioden 690–890 AD dokumenterades (Aspeborg och Seiler 2012). Norr om Björkgärdet vid de byggnader som idag utgör vägförvaltningens garage i Örby dokumen-terades 1954 ett träkolfyllt lager. Det var upp till 0,8 meter tjockt och kan sannolikt tolkas som ett kulturlager på en boplats (Göthberg 2003:14,21). Övriga boplatslämningar i området är antingen delundersökta, men saknar entydiga dateringar eller är de bara upptäckta i samband med inventeringar eller utredningar (Göthberg 2003; Larsson 2014). En iakttagelse av generell karaktär när det gäller boplatserna i området kring Björkgärdet är att dessa nästan aldrig ligger ute i större åkerområden utan närhet till impedimentsmark utan normalt på eller invid impedimenten. Det finns också vissa lösfynd, en pilspets av järn påträffad vid Örby (UMF 4014) och en holkyxa som möjligen indikerar boplatser (SHM 3944 och 18379).

Som framgick ovan har bilden av boplatsläm-ningar starkt förändrats i området under de sista åren. Den mest markanta förändringen rör förhistoriska husgrunder. Från att dessa tidigare inte alls varit kända som sådana (se kap. 4) till att numera minst 15 lämningar av detta slag identifierats i området kring Björkgärdet. Två lämningar av detta slag, Rasbo 549:1 och 555:1, noterades vid 1970-talets inven-tering. Dessa anges i inventeringsmaterialet dock vara odlingsterrasser respektive del av en stensträng och inte husgrunder (se kap. 4). Vid de av UV-Mitt utförda inventeringarna och undersökningen vid Björkgärdet har dock ytterliggare 12 husterrasser konstaterats i området. Förutom Rasbo 549:1 och 555:1 och Björkgärdet är det följande husterrasser från vår inventering: A200, 207, 232, 258, 260, 266, 269, 273, 276, 278, 280 och 294. Som framgår av detta har därigenom en helt ny bild av bebyggelse-mönstret och gårdsstruktur under kanske framförallt yngre järnåldern vuxit fram. Gårdar med husterrasser av detta slag verkar ligga med 400–600 meters inbör-

des avstånd i området omkring Björkgärdet. I detta avseende finns stora likheter med den bild som vuxit fram i Skekeområdet (Larsson 2014). Sammantaget indikerar resultatet i de inventerade områdena att den bild av husterrassbebyggelsen som framkommit utgjort ett återkommande fenomen i lokalgrupperna i Rasbodalgången (se kap 6.4). Ser man till storleken på husterrasserna i lokalgruppen vid Björkgärdet finns en variation i storlek, några få, cirka 7 %, är mindre än 10 meter och lika få är över 35 meter långa. Resterande husterrasser återfinner man i inter-vallet mellan dessa ytterligheter. Den största gruppen, omkring 52 % av materialet, är husterrasser i inter-vallet 15–20 meter och den andra gruppen, omkring 34 % av materialet, är husterrasser i intervallet 25–30 meter. Det 35 meter långa huset från Björkgärdet står ut i materialet, inte enbart i avseende på byggnadens längd utan även genom konstruktionen av terrassen med stora stenblock och en ovanlig entrékonstruk-tion i den västra gaveln.

Figur 3.7. Översikt över husterrass 1 före avtäckning. Även om yngre järnålderns husterrasser framstår som relativt manifesta när dessa har avtäckts är det inte självklart att denna typ av lämningar uppmärksammas. I bilden syns norra terrasskanten på hus 1 före avtäckning (jfr fig. 2.5, 5.2.4 och 5.3.11). Foto: Niclas Björck.


Skärvstenshögar och skärvstensflak

Både vid Björkgärdet och Älby framkom lämningar efter skärvstenshögar och skärvstensflak. Förutom dessa finns ytterliggare minst 5 områden med inslag av skärvstenshögar i fornlämningsregistret, alla belägna vid Grän (Rasbo 348:1, 352:1, 261:1 och 277:1). Lämningar av denna typ finns också vid t.ex. Sämjesta cirka 1 kilometer öster om Björkgärdet. Vid inventeringen 2011 påträffades två nya skärvstenhö-gar belägna nordöst respektive söder om undersök-ningsområdet vid Älby (A254 och 281). I det södra området framkom också två skärvstensflak (A247 och 248). Skärvstenshögarna var från 4 upp till 10 meter i diameter och från 0,5 upp till 1 meter höga.

Traditionellt ses ofta skärvstenshögar som en indikation på närvaro av bronsåldersbosättningar och med utgångspunkt i detta bör det ha funnits minst sex bosättningar inom det aktuella området; Björk-gärdet, Älby samt på och invid Rasbo 348:1, 352:1, 261:1 och 277:1 vid Grän söder om Björkgärdet.

Hällristningar och runristningar

Karaktären av rik bronsåldersbygd stärks av att sam-mantaget 11 hällristningslokaler (Rasbo 260:1 och 2, 280:1, 649, 650, 651, 652, 656, 661, 698, 699) fram-kommit i närområdet till Björkgärdet. Den närmsta finns på östra sidan av gravfältet Rasbo 324 cirka 90 meter söder om Björkgärdet (bilaga 14), men vid undersökningen framkom skålgropar även inom undersökningsområdet (tab. 2). Hällristningarna består enbart av skålgropar på block och ligger främst kring Björkgärdet, men även några hundra meter öster respektive söder om platsen. Anledningen till utbredningen är sannolikt till stor del den riktade hällristningsinventering som genomfördes av Botark i samband med förundersökningarna 2009 (Eriksson m. fl. 2009).

Det finns också 2 runristningar inom det här aktuella området. Runristningarna finns båda vid gravfält i området, den ena (Rasbo 307:1) vid ett gravfält intill Yresta (Rasbo 308:1) och den andra stod vid gravfältet Rasbo 321:1 men flyttades redan på 1600-talet till Uppsala. Runstenen från gravfäl-tet Rasbo 321:1 är Vigmunds runsten (U1011)(fig. 3.8). Denna runsten är en vittnesbörd om att bygden kring Björkgärdet varit av betydelse under yngre järnålder. Runstenen har ursprungligen varit rest bara några hundra meter norr om undersöknings-

området vid Björkgärdet och ger en unik möjlighet till att anlägga ett aktörsperspektiv på de undersökta vikingatida lämningarna på Björkgärdet. Runstenen är utomordentligt skickligt utförd och betraktas som ett av de verkliga konstverken bland de uppländska runstenarna. Det intressanta med monument av detta slag är att de ger oss arkeologer en unik möjlighet att till namn och självbild lära känna personer från sista delen av vikingatiden, personer som levt och verkat i de miljöer som vi undersöker. Det är definitivt en möjlighet att det faktiskt var på Björkgärdet som Vigmund och Björns dotter Åfrid bodde och att hen-nes syskon Sprake, Torbjörn, Otvagen och Ginnlög kanske var där på besök ibland. Helt säkert är emel-lertid att dessa personer var välbekanta med gården på Björkgärdet och de som bodde där.

Det kan därför vara intressant att lära känna de personer som figurerar på den runsten som restes väl inom synhåll från gården vid Björkgärdet lite när-mare. (För en mer ingående diskussion kring uppgif-terna i ristningen och dess samhälleliga implikationer se kapitel 6.) Vigmund anger att han var befälhavare eller styrman (Styrimadr). Det kan möjligen vara ett ledungsskepp i Rasbo hundare som avses och om så har Vigmund haft en viktig förtroendepost i dåtidens bygd och man får förmoda att Vigmund antingen av egen kraft eller som ett resultat av tillhörighet till en viktig släkt skapat sig en position i lokalsamhället. Namnet Vigmund är ovanligt och förekommer t.ex. inte i Danmark, de belägg som finns är alla ifrån Uppland. Vi kan således konstatera att han sannolikt hör till en släkt med sin maktbas i Uppland. Att han lät resa en så konstfärdig runsten, kanske huggen av den välkände runristaren Fot, säger oss att han hade medel att anlita den yppersta eliten när det gäller runstensristning. På Vigmundstenen nämns även Åfrid, hans maka. Kvinnonamnet Åfrid är känt från sammanlagt åtta runinskrifter, och intressant nog finns ytterliggare en av dessa i närheten av Rasbo. Denna sten står vid Rasbokils kyrka (U1012) och högst sannolikt är den Åfrid som åsyftas just Vig-munds maka. På denna sten möter oss Åfrid, hennes systrar Otvagen och Ginnlög, samt hennes bröder Torbjörn och Sprake. De lät resa stenen till minne av deras far Björn. Den som hugger syskonens sten är Åsmund Kåreson, ännu en av Upplands mer välkända runristare. Den slutsats man kan dra är att både Åfrid och Vigmund hör till den maktelit i Rasboområdet som under vikingatid anlitat kringresande runristare för att resa minnesstenar efter sig och sina anhöriga.


Dessa minnesskrifter gör att vi kommer ovanligt nära några av vikingatidens människor i Rasbobygden. Vi känner deras namn, i viss mån släktförhållanden och förehavanden, t.ex. som ledungsstyrman. Stenarna ger oss också en bild av hur giftermål har ingåtts mellan dessa mäktiga familjer.

Fornborg

I det direkta närområdet till Björkgärdet finns inga kända fornborgar, men längre söderut finns sådana (Funbo 65:1, 191:1 och t.ex. 227:1) som flankerar den forna sjöleden upp mot Rasbobygden. Även om dessa lämningar inte ligger i själva bygden bör denna

Figur 3.8. Texten på U1011 lyder ”Vigmund lät hugga stenen till minne av sig själv, den skickligaste av män. Gud hjälpe Vigmund Skeppshövdingens själ. Vigmund och Åfrid högg minnesmärket medan han levde”. Örbystenen (U1011) restes ursprungligen i en stensättning på ett gravfält. Detta vet vi därför att Johannes Bureus lät göra en avbildning då han år 1594 såg stenen på plats (bilden till höger, infälld bild). Stenen stod ursprungligen som stäv i en närmast skeppsformig stensättning, men redan på 1670-talet lät Olof Verelius flytta stenen till sin trädgård i Uppsala. Olof Verelius var professor i fäderneslandets antikviteter i Uppsala och brukar sägas vara den första som utfört en arkeologisk undersökning i Sverige. Han är annars mest känd för sin utgivning av isländska sagor och sin bok om runstenar ”Runographiam Scandicam Antiqvam”. I denna diskuteras bland andra runstenar även Vigmundstenen. En skillnad mellan ovan angivna läsning av stenen och Verelius är ordet skicklig där han istället använder slug (Verelius 1675:52). Huruvida Vigmund var den slugaste eller den skickligaste av män ligger kanske bortom vad som idag är vetbart. Fotot till vänster visar Vigmundssten på sin nuvarande uppställningsplats vid Gustavianum i Uppsala. Foto: Peter Lindbom.

lämningstyp beaktas när samhällsbyggnad diskuteras och vi för denna diskussion vidare i syntesvolymen (Artursson red. manus).

Hägnader och fossila åkrar

På sju platser identifierades hägnader i form av sten-strängssystem inom någon kilometer omkring Björk-gärdet. Enstaka av dessa utgörs av friliggande sten-strängar (t.ex. Rasbo 555:1, 546:1), men flertalet hör samman med gravfält (Rasbo 308:1, 545:1 och 2 och 564:19). Lämningstypen förekommer spritt i hela det här aktuella området. De mest närbelägna ligger 600 till 650 meter sydväst till väst om Björkgärdet. Utöver


dessa fanns även ett område med fossil åker cirka 900 meter öster om Björkgärdet (Rasbo 288:1) som bedöms vara från historisk tid. Vid inventeringen 2011 identifierades ytterliggare fem lokaler med stensträngar (A211, 282, 283, 287 och 292) belägna 300 till 700 meter från Björkgärdet, i ett fall söder om och i övriga norr om nämnda plats. Stensträng-arna som påträffades inom området får betraktas som jämförelsevis fåtaliga och direkt i anslutning till Björkgärdet fanns inga. Detta är förvånande för ett i övrigt fornlämningsrikt område. En tolkning av detta är att man i Rasbo inte vanligtvis hägnat den block-iga impedimentsmarken för att denna i mycket stor utsträckning utnyttjats för bebyggelsen. De hägnads-system som funnits har kanske istället varit byggda av trä och rests ute i lermarkerna dit odling och bete sannolikt har lokaliserats (se kapitel 6).

Husgrunder, lägenhetsbebyggelse, en bro och tegelugnar från historisk tid

Sedan tidigare finns känt lägenhetsbebyggelse med hus och källargrunder i närområdet till Björkgärdet. Denna typ av lämningar finns sydväst om undersök-ningsområdet och består av tre lämningar (Rasbo 559:1, 578:1 och 579:1). Samtliga består av hus- och källargrunder som hör till torpmiljöer. Den nordöstra består av tre lämningar. Nordöst om Björkgärdet finns en stenvalvsbro (Rasbo 316:1) som var i bruk fram till 1930-talet. Vidare finns öster om Björkgär-det två tegelugnar, (Rasbo 663 och 665) som påträf-fades vid boplatsundersökningarna i detta område (Eriksson 2012; Aspeborg och Seiler 2012). Alla dessa lämningar bedöms vara från historisk tid och mest troligt från efter 1600–1700-tal AD.

En husgrund påträffades också väster om Björk-gärdet vid inventeringen 2011. Lämningen är mycket svårbedömd, men möjligen kan den betecknas som en torpmiljö.

Fornlämningsmiljöns framväxt och kronologiska djup

I närområdet till Björkgärdet och Älby finns inga lämningar som med säkerhet kan knytas till mel-lan- och senneolitikum, lösfynd, bl.a. från Älby visar emellertid att området tas i bruk vid denna tid. Till bronsåldern då området var skärgård kan kuströsen knytas. De rösen av denna typ som finns i områ-det har sannolikt fungerat som farledsmarkeringar i

ett relativt öppet kustlandskap. Dateringen är svår-bedömd, men vissa kan sett till höjden över havet, cirka 25 meter, mycket väl vara från omkring 1600 BC. Under yngre bronsålder växer de övriga gravfäl-ten och till dem anknutna boplatser med i vissa fall skärvstenshögar fram i området. Detta har inneburit att Björkgärdet, åtminstone under en period av yngre bronsålder, bör ha haft 3–4 boplatser/gårdar inom ett avstånd av 500–1000 meter.

I och med övergången mot järnålder verkar man välja att etablera sig på fler platser i området. På Björkgärdet etableras med start under förromersk järnålder en gård i öster. Under yngre järnålder när den stora gården med hallbyggnad etableras på syd-västra delen av Björkgärdet verkar bygden expandera starkt. Vid denna tid växer ett antal gårdar med hus-grundsterrasser fram i närområdet. Detta innebär att Björkgärdet under yngre järnålder har ett tiotal gårdar kring sig inom ett avstånd om 300 till 1000 meter. Mycket talar alltså för att befolkningsmäng-den i det studerade området har varit förhållandevis statisk, eller sakta tillväxande mellan 1000 BC till 600 AD. Något som även indikerar att bygden redan under yngre bronsålder har koloniserats till fullo. Under yngre järnålder verkar bebyggelsen däremot förtätas sannolikt på grund av en växande befolkning.

Bygden under historisk tid – historiskt kartmaterial och skriftliga källor

När det gäller det efterreformatoriska landskapet är det historiska kartmaterialet den viktigaste källan till kunskap om hur bebyggelse och landskapsan-vändning växlat över tid och i omfattning. Eftersom landskapet inte längre lika drastiskt förändras kan bygderna på de historiska kartorna (1600–1900-tal) i viss mån också projiceras tillbaka mot medeltid, även om det också finns vissa belägg för att det inte alltid är så (Beronius 2010). De historiska kartor som finns över området kring Björkgärdet och Älby är som äldst från 1640-talet. När de undersökta ytorna och deras omgivningar studeras mot bakgrund av kartorna kan en bild av markanvändningen under den äldsta delen av historisk tid skapas (fig. 3.9). Genom de successivt yngre kartorna kan den sedan följas under 1700- och 1800-tal (fig. 3.10).

Vi vet inte vad de människor som levde på plat-sen kallade Björkgärdet och Älby. Båda namnen är relativt sentida ortsnamn som sannolikt ges till plat-sen tidigast under senmedeltid. Detta är emellertid


att förvänta då platsen uppenbarligen överges under senare delen av vikingatid för att aldrig mer bebyggas (kapitel 6). I området finns dock andra namn som kan ge en ingång till att placera området i bygden. Grän är ett åtminstone medeltida namn som sannolikt syf-tar på granskog. Platsen uppges under medeltid vara sätesgård för bland andra väpnaren Erik Anundsson (belagt 1462 och 1472). Det finns också ett antal namn (Karby, Lund, Yresta och Sämjesta) som tydligt har förhistoriska rötter. Namnen visar på en rik järnål-dersbygd i området och lund skulle kunna vara ett teofort namn. Ortnamnet Tomta kan möjligen indi-kera omfattande förändringar i bebyggelsestrukturen under järnåldern (jfr Strid 1993). Örby finns omnämnt

för första gången år 1302 som Ørby. Förleden i nam-net är ett fornnordiskt ord som betyder grovt, stenigt grus. Sannolikt är det platsen för själva bytomten som åsyftas. Den ligger drygt 300 meter norr om under-sökningsytan och har samma läge i dag som den hade enligt 1640 års geometriska karta. Det är också en av de större enheterna i socknen med sina mellan fem och sju hemman och flera utjordar.

Vid Örby har sedan gammalt funnits ett vägskäl där den större vägen mellan Uppsala och Alunda mötte avtagsvägen ned mot Frötuna säteri i sydöst. Frötuna är ett gods som är känt i det skriftliga materialet sedan 1328 då det var sätesgård för Lydeka Stralendorp d.ä. Frötuna är också ett namn som sannolikt är teofort.

Figur 3.9. Mosaik av historiska kartblad från 1640 över Björkgärdet. Kartblad över byarna Grän (B50–10: a5:170–73 ), Örby (B50–59:a5:174–5 ) och Älby(B50–57:a5:177)ingår. Det är tydligt att uppodlingen av impedimentsmarken ännu inte påbörjats i någon större utsträckning. Undersökningsytorna har markerats med rött.

l

0 100 200 300Meter


Björkgärdet ligger på Gräns ägor åtminstone sedan 1600-talet. Grän omnämns första gången i skriftliga källor 1291 och var en av de större enheterna i sock-nen (DMS 1982). Vid Grän fanns under 1400-talet en sätesgård och den var därmed centrum i ett min-dre godskomplex med hemman spridda i flera byar. Grän omfattade enligt jordeböckerna från 1500-talet uppemot sju hemman. Hovgården och Älby har san-nolikt ursprungligen tillhört Grän utifrån ägofigurer och historiska källor. Under 1600-talet donerades många skatte-, krono- och kyrkohemman till frälset och under senare delen av århundradet bildades flera säterier, däribland Grän. Kartorna från 1700-talet visar att det funnits talrika torp inom Gräns ägor. Björkgärdet är att döma av 1600-talskartan inte upp-

odlat vid denna tid. Inte förrän under 1700-talet och i synnerhet vid odlingsmaximum under 1800-talet väljer man att anlägga tegar uppe på impedimentet, men inte ens då rör det sig om några större ytor (fig. 3.11). Odlingsmarken verkar istället, då som idag, ligga främst i de omgivande lermarkerna.

Våra undersökningsresultat visar att Björkgärdet alltifrån den senare delen av vikingatid och bakåt präglas av bosättning (se kapitel 5.3 och 6). Efter det att platsen överges under senare delen av vikinga-tid brukas den emellertid aldrig mer som boplats igen. Det de historiska kartorna, tillsammans med undersökningsresultaten, visar är att impediments-marken vid Björkgärdet, efter att den överges under vikingatid, verkar växa igen. Sannolikt har området

l

0 100 200 300Meter

Figur 3.10. Undersökningsytorna inlagda på storskifteskartor över byarna Grän år 1773 (B50–10: a5:170–73), Örby år 1772 (B50–59:a5:174–5 ) och Älby år 1777(B50–57:a5:177).


tämligen snart börjat fungera som betesmark, kan-ske redan under tidig medeltid. Enligt kartan över Grän från 1641 har det aktuella området utgjorts av odlingsmark, äng och impedimentsmark under mycket lång tid.

Lermarken bör därmed under förhistorisk tid både ha hyst en omfattande odling tillsammans med en rik boskapsdrift där betet förmodligen till stor del ägt rum i de omfattande våtmarksmiljöer som fortfarande fanns kvar på delar av lermarken in i vikingatid/tidig medeltid (se kapitel 3.1). Växlingen som verkar ske under vikingatid/tidig medeltid då impedimenten blir betesplatser är därmed viktig. Är det så att det upptorkande och möjligen också alltmer

utdikade landskapet blivit sämre för mer omfattande betesdrift och tagits över alltmer av sädesodlingen och impedimenten därmed måste användas för att bibehålla större djurhjordar? Om så är fallet finns det naturligtvis ett utmärkt incitament, bland många, att flytta bebyggelsen bort från de storblockiga impedi-menten till de mer koncentrerade och markeffektiva bytomterna och låta boskapsdriften ta över de gamla gårdslägena.

En karta från storskiftet 1773 visar en helt ny bild av området där flera långsmala åkertegar nu har tagits upp i impedimentsområdet på Björkgärdet. Resten av impedimentet verkar dock fortsätta fungera som hag- och betesmark (fig. 3.10).

Figur 3.11. Historiska kartblad i mosaik från lagakiftet över Grän år 1859 (03-rao-183) och Örby år 1880 (03-rao-212), Björkgärdets undersökningsområde inlagt. Notera hur tegar har tagits upp på impedimentet. Det är tydligt att försök med uppodling av impedimentet vid på Björkgärdet nu gjorts.

l

0 50 100Meter


4. Omlandsstudie och inventering av RasbobygdenAv Niclas Björck

Den komplexitet och kronologiska spännvidd som fanns representerad på Björkgärdet och Skeke väckte vår nyfikenhet på den miljö i vilken platser av detta slag har vuxit fram. Är det fråga om helt unika läm-ningar som råkat träffas av den nya vägen eller är det platser som finns lite varstans i en bygd av detta slag? Genom att Rasbodalgången på alla sidor är avgränsad av mer höglänta områden med stenbunden terräng väcktes tanken på att vi i detta fall har möjlighet att försöka förstå platserna i sitt sammanhang. Vi upptäckte snart att uppgifterna i fornminnesregistret inte var tillräckliga, vare sig när det gäller mängden av kända lämningar eller vad gäller den antikvariska bedömningen av de kända lämningarna. För att skapa en fördjupad förståelse för platserna i relation till den omgivande bygden bedömde vi att det behövdes en kompletterande inventering. Denna syftade till att ge en bild av hur stort mörkertalet för olika kategorier av lämningar är samt till att ge en finare kronologisk indelning av de sedan tidigare kända fornlämning-arna, framförallt gravfälten. Under 2011 och 2012 gjordes därför en genomgång av kända lämningar och en kompletterande fältinventering i Rasbodalgången.

Målsättningen med vår riktade inventeringsinsats i Rasbobygden (fig. 4.1 och tab. 4:1) var att ge ny och uppdaterad kunskap om fornlämningsbilden i bygden för att därigenom kunna diskutera lämningarnas kronologiska djup, landskapsanvändning, kommu-nikationsleder och kontaktnät. För att på bästa sätt använda de tillgängliga resurserna delades invente-ringen upp i olika delar, de första bestående av två lokala inventeringssvep i närområdet av Björkgärdet–Älby respektive Skeke–Strömmen. Den tredje delen bestod av riktade inventeringar i bygdens utkanter vid Hov, delar av Frötunaviken och Lejstaåns dalgång. Slutligen riktades även ett inventeringssvep mot spe-cifika lämningstyper såsom fornborgar, terrasserade husgrunder och gravfält med större tidsdjup.

Vår inventering kunde ta sin utgångspunkt i resultatet från senare års kunskapsuppbyggnad kring lämningar från både brons- och järnålder. I detta

sammanhang kan de bronsålderslämningar som framkommit på platser såsom Snåret och Nibble i Uppland och naturligtvis på Björkgärdet och Skeke lyftas fram (Björck och Larsson 2007; Artursson m. fl. 2011ab). Trots omfattningen av lämningarna på Björkgärdet var dessa helt okända fram till förunder-sökningen år 2009 (Eriksson m.fl. 2009:27). Detta är en erfarenhet som vi burit med oss när omlandet till platsen ominventerades. När det gäller järnåldern visade sig Björkgärdet ha en omfattande bebyggelse. Det rör sig bl. a. om tämligen manifesta gårdar med hus och hallar anlagda på mäktiga husterrasser. Hus av detta slag har blivit vanligare under senare år och förutom lämningarna vid Björkgärdet och Skeke har lämningar av denna typ undersökts vid Brunnby i Vendel, vid Berget och Bredåker i G:a Uppsala (Häringe-Frisberg och Göthberg 1998; Frölund och Schütz 2006; Seiler och Östling 2008). Även dessa erfarenheter har varit av betydelse när omlandet kring platserna i Rasbo kompletteringsinventerades.

Sammantaget identifierades 113 sedan tidigare helt eller delvis okända fornlämningar vid vår inven-tering. Huvuddelen (108 stycken) är sedan tidigare helt okända fornlämningar. Övriga fem är t.ex. nya gravar eller skärvstenshögar som kan kopplas till redan kända fornlämningar med likartade konstruk-tioner. Speciellt tre områden framstår som rikare på lämningar efter vår inventering, nämligen närområ-det till Skeke, Björkgärdet och Hov. I dessa miljöer påträffades 74 stycken eller 65 % av alla de nyfunna fornlämningarna. Anledningen till detta bedömer vi vara att dessa områden utgjort tre viktiga centralom-råden i bygden där det funnits en stor aktivitet under förhistorisk tid. Vi kan säga detta därför att våra inventeringar har omfattat betydligt större områden runtomkring dessa, men den iakttagna fornlämnings-tätheten är påtagligt avgränsad till nämnda områden. I vissa fall har dock fornlämningar även påträffats i områden som tidigare var tomma på fornlämningar, vilket leder till slutsatsen att 1970-talets inventering sannolikt varit långt ifrån heltäckande. Något som


även styrks av att fornlämningarna i bygden tenderar att koncentreras i områden med goda kommunika-tioner (vägar eller stigar).

De flesta fornlämningstyper som påträffades vid inventeringen fanns redan representerade i 1970-talets inventering. Ett större undantag fanns dock och det var den relativt sett rika förekomsten av husterrasser. Innan 2010 års fältsäsong fanns endast

en terrasserad huslämning känd i bygden och det var Rasbo 549:1 som i FMIS hade tolkats som en terrassering och beskrevs så här:

”Terrassanläggning, 30 × 12 meter stor (ÖNÖ–VSV), platåartad, intill 0,5 meter hög. markröjd, stenfri yta. I terrasskanterna synlig stenskoning, 0,1–0,3 meter hög av 0,4–0,9 meter långa stenar. Sannolikt gammal odlingsterrass.” (FMIS).

! ! !! ! !! ! !! ! !! ! !

! ! ! !! ! ! !

! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !

! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !

! !! !! !

! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !

! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !

! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !

! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !

! ! ! !! ! ! !! ! ! !

! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !

! ! ! !! ! ! !! ! ! !

! !! !! !

! ! !! ! !! ! !

! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !

! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !

! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !

! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !

! ! !! ! !! ! !! ! !

! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !

! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !

! ! !! ! !! ! !

! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !

! ! ! !! ! ! !! ! ! !

! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !

! ! !! ! !

! ! !! ! !! ! !! ! !

! ! !! ! !! ! !! ! !

! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !

! ! ! !! ! ! !! ! ! !

! !! !

! ! ! !! ! ! !

! ! !! ! !! ! !

! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !

! !

! ! ! !! ! ! !! ! ! !

! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !

! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !

! ! ! ! !

! ! ! ! !

! ! ! ! !

! ! ! ! !

! ! ! ! !

! ! ! ! !

! ! ! ! !

! ! !! ! !! ! !! ! !! ! !! ! !! ! !! ! !

! ! !! ! !! ! !! ! !

! ! ! ! !

! ! ! ! !

! ! ! ! !

! ! ! ! !

! ! ! ! !

! ! ! ! !

! ! ! ! !

! ! ! ! !

! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !

! ! ! !

! ! ! !

! ! ! !

! ! ! !

! ! ! !

! ! ! !

! ! ! !

! ! ! !

! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !

! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !

! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !

! !

! !

! !

! ! !! ! !! ! !! ! !

! !! !! !

! !! !! !! !

! ! !! ! !! ! !! ! !! ! !! ! !

! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !

! ! ! !! ! ! !! ! ! !

! !! !! !! !

! ! !! ! !! ! !! ! !! ! !

! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !

! ! !! ! !! ! !

! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !

! ! !! ! !! ! !! ! !! ! !

! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !

! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !

! !! !! !! !! !

! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !

! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !

! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !

! ! !! ! !! ! !! ! !! ! !

! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !

! ! !! ! !! ! !

! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !

! ! !! ! !! ! !! ! !! ! !

! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !

! !! !! !! !

! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !

! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !

! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !

! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !

! !! !! !! !

! !! !! !! !

! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !

! ! !! ! !! ! !! ! !

! ! !! ! !! ! !! ! !

! ! !! ! !! ! !

! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !

! ! !! ! !! ! !! ! !! ! !

! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !

! ! !! ! !

! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !! ! ! !

! ! !! ! !! ! !! ! !

! ! !! ! !! ! !

Gåvsta

Hov

Grän

Inventeringsområden

Nyinventerade lämningar

0 2000 m

Björkgärdet

Skeke

Älby

Ó 6652800

1610

200

Ó6642000

1618

300

Figur 4.1. Karta över Rasbobygden med de inventerade områdena markerade.


Vid undersökningarna 2010 både på Björkgärdet och Skeke konstaterades att det på platserna fanns stenskodda terrasser som liknar RAÄ 549:1 och som vid undersökning visade sig vara magnifika husterras-ser från yngre järnålder. Det ter sig därför uppenbart att tolkningen av nämnda lämning som en äldre åker vid inventeringen sannolikt är fel och vid projektets nyinventeringar 2011–2012 lades därför fokus på att kritiskt granska kända terrasser av detta slag och för-söka identifiera fler exempel på denna lämningskate-gori i det omgivande landskapet. Det första objektet som återbesöktes var Rasbo 549:1 och omedelbart kunde konstateras att det även i detta fall rör sig om en större gård från yngre järnålder med minst tre terrasshus och inte långt från gården fanns ett gravfält, Rasbo 319:1 (fig. 4:2). Att lämningen ligger endast cirka 400 meter från Björkgärdet gav en tydlig indikation på att terrass och platåhus verkar vara en utbredd företeelse i detta landskap. Vid de efterföl-jande inventeringarna bekräftades detta genom att ytterligare 17 terrasshus eller terrasseringar påträf-fades. Huvuddelen av terrasshusen framkom kring Björkgärdet, Skeke och Hov. Kring Björkgärdet och Skeke fanns tydliga koncentrationer av terrasshus och

potentiella lägen för sådana, medan det kring Hov endast framkom två husterrasser, men båda i anknyt-ning till miljöer som bedömdes ha en klar koppling till yngre järnålder (se nedan).

De lägen som vid vår inventering karterades som terrasshus och potentiella lägen för sådana bestod oftast av förhöjningar med omgivande stensatta ter-rasskanter på en till fyra sidor (figur 4.2 och 4.3). De terrasserade områdena varierade mycket i storlek från mindre, enkla cirka 15 × 7 meter stora ytor där som mest ett ensamt hus kunnat stå, upp till mas-siva terrasseringar upp till 40 × 35 meter stora som kan ha rymt en hel mindre gård. Det är emellertid inte möjligt att utan undersökningar med säkerhet bedöma hur många av dessa lägen som verkligen rymmer huslämningar. Vi bedömer dock att mer än hälften av de utpekade platserna utgör gårdslägen från yngre järnålder och sannolikt är det betydligt fler av de utpekade platserna som gör så. Mängden gör hursomhelst att tidigare åsikter om terrass- och platåhus bör omvärderas. De har ofta setts som rela-tivt ovanliga och förknippats med en hög social status eller rang hos de som bebott dem (se Ekman 2000; Anderson och Skyllberg 2008:25f ).

Tabell 4.1. Tabell över de lämningar som påträffades vid inventeringarna 2011–2012.

Typ Antal Intrasis id. Undertyper (antal)

Status Terräng

Gravar 49 203, 205, 241, 253, 255, 256, 263, 264, 265, 267, 271, 272, 277, 284, 285, 300, 315, 316, 318, 319, 320, 323, 324, 329, 330, 331, 332, 333, 337, 344, 346, 348, 545, 546, 547, 549, 552, 553, 555, 556, 558, 559, 560, 561, 564, 568, 569, 573, 574

Stensättning (37), blockgrav (6), röse (4), hög (2)

Välbevarade (45), störd (1), skadad (1)

Impedimentsmark (35), storblockig morän (11), hällmark (2), hag-mark (1)

Husterrasser 21 200, 207, 232, 258, 260, 266, 268, 273, 275, 278, 280, 294, 295, 322, 327, 328, 336, 341, 343, 551, 563

Välbevarade (17), skada-de (4)

Impedimentsmark (16), storblockig morän (5)

Skärvstenshögar 10 204, 206, 254, 281, 298, 299, 307, 542, 543, 570, Kantkedja (7) Välbevarade (7), skadade (3)

Hagmark (7), Impedimentsmark (3)

Stensträngar 8 211, 282, 283, 287, 292, 317, 325, 400 Välbevarade (7), skadad (1)

Impedimentsmark (8)

Skärvstensflak 4 247, 248, 297, 550 Mellan block (4) Välbevarade (4) Storblockig morän (4)

Gränsrösen 3 286, 557, 572 Rest sten (2) Välbevarade (2), skadat (1)

Storblockig morän (2), impedimentsmark (1)

Hägnader 3 303, 338, 339 Stenmurar, stenrader

Välbevarade (3) Impedimentsmark (2), hällmark (1)

Terrasseringar 3 334, 554, 562, Uppbyggd (2), terrasskant (1)

Välbevarad (1), plöjd (1)

Impedimentsmark (2), häll (1)

Husgrunder 2 293, 335 Nedsänkt (1), stenram (1)

Välbevarad (1), skadad (1)

Storblockig morän (1), ursvallad morän (1)

Hålvägar 2 261, 571 Välbevarad (1), skadad (1)

Impedimentsmark, stor-blockig morän

Skålgropslokaler 2 257, 565 Skålgropar på block (2)

Välbevarade Storblockig morän

Skärvstensförekomster 2 575, 544 I äldre åker (1), i slänt (1)

Välbevarade (2) Hagmark (2)

Bålplats 1 566 Välbevarad Hagmark

Fornborg 1 314 Skadad Hagmark

Tältring 1 302 Stenram (1) Välbevarad Impedimentsmark (1)


De rikliga mängderna gravar som påträffades under inventeringarna förekom både som ensamliggande gravar och som nya gravar i anslutning till redan kända gravfält. Det rör sig oftast om enkla stensätt-ningar eller blockgravar, typer vilka mest sannolikt hör till perioden yngre bronsålder och äldre järnål-der. Vidare påträffades fyra rösen, tre i omgivning-arna av Björkgärdet och ett i närområdet till Skeke. Alla dessa ligger i kanten till vad som under äldre bronsålder och tidig yngre bronsålder är farleder i ett skärgårdslandskap. Mycket talar för att det rör sig om rösen som kan ha fungerat som farledsmarkeringar under bronsåldern.

De två högar som påträffades ligger i västra och östra änden av bygden nära Örby respektive Hov. Högen nära Örby är cirka 6 meter i diameter och 0,8 meter hög och anlagd intill den ovan nämnda huster-rassen Rasbo 549:1. Sannolikt kan högen knytas till järnåldersgården. Vid Hov påträffades ytterliggare en hög cirka 100 meter sydöst om de redan kända storhögarna (Rasbo 111). Intill högen påträffades även en större terrass som möjligen kan ha utgjort grunden till ett terrasshus från järnålder. De gravar

som påträffades vid inventeringen styrker bilden av flera intensivt utnyttjade kärnbygder med lämningar som har ett stort kronologiskt djup omgivna av områ-den med mera sporadiskt förekommande lämningar.

Som ett underlag för den övergripande syntespu-blikationen över hela Rasbobygden (Artursson red. manus), genomfördes även en omlandsstudie med utgångspunkt i kända och nytillkomna fornläm-ningar i Rasbo utifrån ett kronologiskt och rumsligt perspektiv. En begränsad presentation av denna med fokus på området kring Björkgärdet/Älby görs nedan.

Grundvalen i studien var en genomgång av alla fornlämningar i bygden samt en indelning av dessa i områden som antas avspegla förhistoriska gruppe-ringar och indelningar av landskapet. Sammantaget har bygden delats in i 27 olika fornlämningsgrup-per där varje grupp har ett eller flera gravfält och boplatsområden samt rikliga inslag av exempelvis ensamliggande gravar, skärvstenshögar och huster-rasser (fig. 4.4). Grupperna ligger alla utan undantag i en blandad terräng med både impedimentsmark samt större och mindre partier av lermark som ofta har varit delar av olika farleder genom Rasbobygden

Figur 4.2. Rasbo 549:1 från sydväst. Förhöjningen i bakgrunden är en av husterrasserna, cirka 30 × 9 meter stor och upp till 1 meter hög i högsta partiet och som beskrevs som en odlingsterrass vid 1970-talets inventering. Platsen där fotografen står är förmodligen mitt i ytterligare ett terrasshus som ligger i vinkel från det första. Partiet framför terrasshusen är gårdstunet. Foto: Niclas Björck.


under bronsålder. De flesta av dessa grupperingar har tydliga gränser som ofta utgörs av mer fornläm-ningsfria områden eller tydliga naturtopografiska företeelser såsom vattendrag, våtmarker, höjdlägen eller annan svårframkomlig mark.

Omlandstudien bekräftar till stor del de observa-tioner som gjordes i samband med undersökningarna av Örby, anslutningsvägen, Björkgärdet och Älby (Aspeborg och Seiler 2012:80ff, kap. 6). Björkgärdet ingår i den grupp som kallas Örby/Grän i syntespu-blikationen. Inom detta område, cirka 1,7 kvadrat-kilometer omkring Björkgärdet, finns 44 fornläm-ningar. Fornlämningarna inom området består, som vi delvis redan kunnat konstatera i kapitel 3, av ett trettiotal konstaterade gravfält. Utöver detta finns även minst ett tjugotal platser med ensamliggande gravar. Tidpunkten för den initiala etableringen i området bör vara senneolitikum/äldsta bronsålder. Detta bygger dels på lösfynd men också på förekom-mande rösen samt dateringar från Älby och Örby och strandlinjedatering (se kap. 3 och 6). Björkgärdet kan konstateras ha börjat utnyttjas som en del av en andra kolonisationsvåg i området kring 1000 BC. För-

Figur 4.3. Ett annat exempel är Rasbo 31 vilken i FMIS beskrivs som en husgrund från medeltid eller historisk tid. I analogi med undersökningsresultaten ter det sig nu mer sannolikt att den 18 × 7 meter stora stengrunden sett till likheten med flera undersökta förhistoriska husgrunder i Rasbo är från yngre järnålder. I fotot syns husterassen Rasbo 31 från väster. Foto: Niclas Björck.

modligen har detta skett genom att människor från Älbyområdet flyttat in till området efterhand som nya områden i öster lyfts ur havet. Utöver nämnda lämningar förekommer också skärvstenshögar vilka indikerar närvaron av ytterligare boplatser från brons-ålder och äldsta järnålder i området. Lämningarna representerar helt säkert ett förhistoriskt tidsspann på minst 2500 år från 1500 BC fram till 1000 AD (se kap. 3 och 6). Av särskilt intresse i bygden kring Björkgärdet är det stora antalet terrasshus som kun-nat konstateras. Med lämningarna från Björkgärdet inräknade finns minst 16 konstaterade husterrasser i området runt Björkgärdet. Det övergripande mönst-ret verkar vara att gårdar med denna typ av husterras-ser ligger med några hundra meters inbördes avstånd i bygden runt Björkgärdet.

Bronsåldern

Under äldre bronsålder har trakten utgjorts av en skyddad skärgård med större öar i väster och norr (fig. 3.2). Genom fjärdlandskapets skärgård kunde man då nå öppet hav mot både nordöst, öster, sydöst


Figur 4.4. Rasbobygden med de 27 fornlämningsgrupper som den delas in i. Björkgärdetgruppen har markerats.

och söder. Bebyggelse och farleder från detta skede har vid den nu utförda genomgången visat sig vara markerade av rösen.

När detta skärgårdslandskap successivt grun-das upp under yngre bronsålder har de etablerade bygderna legat kvar och dessa platser kännetecknas av bl.a. skärvstenshögar och skärvstensflak (fig. 3.3

och 4.5). Förekomsten och utbredningen av skärv-stenshögar har genom inventeringarna och förun-dersökningarna inför väg 288-projektet och genom de kompletterande inventeringarna visat sig vara betydligt större än vad som tidigare varit känt. Med nämnda underlag är det dock möjligt att skissera en bebyggelseutveckling på bygdenivå.


Järnåldern

Under järnålder är socknen redan i stort sett torrlagd förutom åar och kvarliggande fornsjöar (fig. 3.4). Endast längst i söder finns anknytning till allt trängre havsvikar (fig. 4.6). Detta dynamiska och föränder-liga landskap har präglat bebyggelsmönstret under järnålder. De marina resurserna har stadigt minskat, medan betes- och odlingsmarker har tillkommit. Från äldre järnålder är flera gravfält kända sen tidi-gare, åtminstone som de kan tolkas utifrån de yttre

gravformerna (Hyenstrand 1974:40f ). Fornborgar dateras vanligtvis till äldre eller mellersta järnålder (Aas 1994:30ff; Hyenstrand aa). Det är dock sanno-likt att vissa av dem har byggts redan under mellersta och yngre bronsåldern (Olausson 1995). Om man ser på fornborgarnas läge i landskapet har många, precis som rösena, legat strategiskt intill farleder som varit i användning under bronsåldern.

Under yngre järnålder fortsätter landhöjningspro-cessen och Rasbodalgången ligger allt längre ifrån

Figur 4.5. Översiktskarta över Rasbobygden under äldre bronsålder (cirka 23 m ö.h.) med utgångspunkt i resultatet från omlandsstudien. I kartan är lämningar av äldre bronsålderskaraktär markerade. Blå färgton är den dåvarande kustlinjen samt fornsjöar. Skala 1:75 000.

!!!! !

!!

!

!!!

!!

!

!

!

!

!

!!!

!

!

!!! !

!

!!

!

!

!

!

!

!!

!!!

!!

!

!

!

!!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!!

!

!

!!

!

!!!

!

!

!!

!

!!

!

!

!

!

!

!

! !

!

!

!!!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

l

! Röse

! Skärvstenshög 0 1 000 2 000 3 000Meter


den samtida kusten och de viktiga vattenvägarna längs kusten. Det har emellertid funnits både sjöar och vattendrag som fungerat som farleder in till Ras-bobygden även under denna period (fig. 3.5). Dessa sjöar har dikats ut och försvunnit under historisk tid (fig. 4.6).

Det finns många lämningar från yngre järnålder i bygden, det rör sig om gravfält och t.ex. runstenar (Rasbo 307, och Vigmundstenen vid Rasbo 321).

Figur 4.6. Översiktskarta över Rasbobygden under yngre järnålder med utgångspunkt i resultatet från omlandsstudien. I kartan är lämningar av yngre järnålderskaraktär markerade. Blå färgton är den dåvarande kustlinjen samt fornsjöar. Skala 1:75 000.

Man kan förmoda att många gravar från yngre järn-ålder är svåra att upptäcka vid inventering då det rör sig om skelettgravar utan markering (se kap. 3). Få boplatser har emellertid varit kända från perioden, men de genom omlandsstudien konstaterade går-darna med husterrasser av det slag som framkom på Björkgärdet och Skeke har kompletterat bilden på ett oväntat sätt (se kap. 6.4.1).


5. Resultat och fasindelning Björkgärdet och ÄlbyAv Magnus Artursson, Niclas Björck och Karl-Fredrik Lindberg

För att skapa förståelse för det varierade och kronolo-giskt utsträckta bruket av Björkgärdet har flera olika källmaterial utnyttjats. Hus- och föremålstypologi har utnyttjats för att datera både enskilda föremål och kontexter. Där så har varit möjligt har typolo-gin även brukats för att hjälpa oss urskilja skeenden, såväl sådana som bedöms ha skapats av upprepade handlingar utsträckta i tid men också sådana som är resultatet av aktörernas enstaka handlingar. Dessa aspekter har också utnyttjats för att styrka resone-mang kring brukningstiden för hus och andra större konstruktioner. Inom sådana kontexter har stratigrafi i kombination med ovannämnda dateringsmetoder brukats för att styrka resonemang kring fastillhörighet

Figur 5:1. Flygbild över undersökningsområdet vid Björkgärdet efter avtäckning. I bilden framträder södra och norra ändmoränerna som steniga områden. Södra löper längs undersökningsområdets södra kant och norra från undersökningsom-rådets sydöstra hörn åt nordväst. Även från denna höjd framträder gravarna A404 och A4655 på norra ändmoränen och i väster syns hus 1 och 2 vid södra ändmoränen. För en bättre uppfattning om områdets topografi och läge i landskapet jämför gärna med resultatet av laserscanning (fig. 2.5) och översiktsbilderna (fig. 2.3 och 2.4). Foto: Max Marcus, Hawkeye © (Unr 4471:97).

och användningstid (se kap. 5.2, 5.3, 5.4 och bilagorna 17, 18). När bilden av hur och under vilken period de enskilda konstruktionerna brukats har klarnat har detta möjliggjort att en övergripande bild av platsens utveckling kunnat tecknas. Typologi och stratigrafi har därigenom sammantaget givit ett kronologiskt ramverk för fasindelningen av lämningarna på Björk-gärdet. Härigenom har också en bild av de verksam-heter som givit upphov till lämningarna och hur dessa har utvecklats och förändrats över tiden skapats.

Ett större antal 14C-dateringar, totalt 46 stycken, har gjorts på material från för- och slutundersök-ningen på Björkgärdet. Dateringarna har utnyttjats för att bekräfta och komplettera den bild som ska-


pats inom ramen för det kronologiska ramverket. 14C-dateringarna har också givit en större detaljnivå inom ramen för det kronologiska ramverket. Majori-teten av 14C-dateringarna har utförts analyserats av Ångströmslaboratoriet i Uppsala, men enstaka har även utförts av Center for Applied Isotope Studies University of Georgia (CAIS) (tab. 5.2.1, fig. 5.2.5 och bilaga 12). Trots att relativt många prover har daterats från Björkgärdet har det inte varit möjligt att datera alla enskilda kontexter. I de anläggningar och konstruktioner där dateringar inte har utförts har det dock i de flesta fall varit möjligt att genom typologi och stratigrafi knyta även dessa lämningar till det kronologiska ramverket och därigenom till fasindelningen. Det finns också begränsningar när det gäller den kronologiska upplösning man kan nå med 14C-dateringar. I de flesta fall får man även med 1 sigmas noggrannhet (68,2 % sannolikhet att dateringen ligger inom angivet tidsintervall) date-ringsintervall som omfattar 100–150 år.

En stor del av lämningarna vid Björkgärdet hör till slutet av yngre bronsålder, koncentrerat till tids-intervallet 900–700 BC vilket tyvärr innebär ytter-ligare svårigheter i att använda sig av 14C-analyser i tolkningsarbetet. Detta då det i detta intervall finns en platå i kalibreringskurvan som gör att samtliga 14C-dateringar från tidsintervallet 2500–2400 BP får en mycket utdragen sekvens. I vissa fall innebär detta att de enskilda dateringarna kan sträcka sig över hela perioden mellan 800–400 BC med två sigmas san-nolikhet. Följden blir att 14C-analyserna i många fall endast kan ge oss ett kronologiskt skelett som med hjälp av andra metoder måste granskas och förbättras. Här kommer stratigrafiska och rumsliga förhållanden in i bilden som viktiga instrument. Dessutom måste man också göra en bedömning av den sannolika användningstiden för enskilda konstruktioner och anläggningar för att komplettera fasindelningen. På så sätt kan man nå fram till en tolkning som är den mest sannolika, dock inte exakt på något sätt. Oftast handlar det om att man kan uttala sig om sannolikheten för att två eller flera anläggningar eller konstruktioner har använts under samma generation, dvs. en samtidighet i ett perspektiv på cirka 25–30 år. Med hjälp av olika statistiska metoder kan man emellertid förfina analysresultaten något (se t.ex. Gedda 2007:257ff ). Som exempel kan nämnas att man genom en s.k. kombinerad metod kan få kortare dateringsintervall för en konstruktion eller anlägg-ning om man slår ihop ett antal 14C-dateringar. Det

finns också möjligheter att analysera sannolik date-ring för start och slut för en specifik kontext eller process, som t.ex. användningen av ett gravfält.

Under senare tid har man börjat att mer ingå-ende problematisera användningen av naturveten-skapliga dateringsmetoder och deras utnyttjande inom arkeologin (se bl.a. Whittle m.fl. 2008). Sam-manfattningsvis innebär denna problematisering att man låter rent arkeologiska bedömningar påverka tolkningen av 14C-analysen. Detta är i och för sig inget revolutionerande nytt, men det innebär ändå att man utifrån arkeologiska metoder och resultat tillåter sig att modifiera tolkningen av 14C-analy-serna. Detta är en metod som vi använt oss av vid analysen av 14C-dateringarna från Skeke och när vi konstruerat fasindelningen av lämningarna. I varje enskilt fall kommer vi att diskutera varför vi valt att placera en anläggning eller konstruktion i en viss fas och hur vi kommit fram till den slutliga tolkningen. Tolkningen får dock inte ses som en definitiv san-ning, utan som den mest sannolika lösningen på problemet.

Samtliga 14C-dateringar i rapporten anges med 1 sigmas noggrannhet om inget annat sägs i texten. Kalibreringarna har gjorts med hjälp av programmet OxCal 3.10 och anges med intervall mellan högsta och lägsta värde utan specificering av de delintervall som programmet presenterar (se tab. 5.1) i bilaga 12 finns en mer utförlig tabell där delintervallen redovisas.

Fasindelning av Björkgärdet

I tabell 5.1 nedan finns en översiktlig genomgång av händelser inom respektive delområde inom under-sökningsområdet. Genomgången är uppdelad efter de övergripande faser och konstruktions/gravfaser som identifierats utifrån 14C-dateringar, föremåls- och hustypologi, stratigrafiska förhållanden och san-nolikhetsresonemang baserat på anläggningars samt konstruktioners hypotetiska användningstid (se tab. 5.1 samt kap. 5.3 och 5.4).

Sammantaget kan man indela aktiviteterna vid Björkgärdet i 8 olika faser som sträcker sig från cirka 1000 BC fram till efterreformatorisk/modern tid. Det finns dock perioder som är tydliga mellanfaser utan större aktiviteter vid Skeke såsom tiden kring vår tideräknings begynnelse, sen vendeltid och stora delar av vikingatid och medeltid. Förmodligen avspeglar detta att platsen under dessa tider inte


Fas Datering (cal) Anläggningar och konstruktioner Område Tolkning

Fas 1 1000–600 BC Älby skärvstenshög A262Mittblocksgrav A4655Matlagningsområde A33802Skärvstenshög A11298Matlagningsområde A11298Skärvstensflak A11816Matlagningsområde A11816Skärvsten/gravkomplex A1003496Skärvstensflak A36569Skärvstensflak A33362 (arbetsyta)Skärvsten/gravkomplex A1004026Mittblocksgrav A5911 Mittblocksgrav A6545Mittblocksgrav A6634Matlagningsområde A1004026Skärvstenskomplex A1004159Skärvstensflak A44527Skärvstensflak A38823Matlagning A1004159Skärvsten/gravkomplex A1004025 Skärvstenshög A18918Kokgropsystem A3127Matlagningsområde A1004025Hus 10 och 19 (gård 1)

B,C, D, E Gård 1 med gravar och skärvstensförekomster samt intilliggande kokgropssystem. Aktiviteter på gården med anknytning till rituella strukturer och gravar.

Fas 2 600–400 BC Älby skärvstenshög A262 (fortsatt anv.)Skärvstenshög A11298 (begravning?)Matlagningsområde A11298A5911 (fortsatt anv.)Mittblockskgrav A404Skärvstenshög A18918 (fortsatt anv.)Skärvstensgrop A2445Kokgropsystem A3127, A31110Skärvstensflak A11816Skärvsten/gravkomplex A1003496Skärvstensflak/grav A36569Skärvstensflak A33362

C, D, E

Fas 3 400 BC–0 AD Stenpackning A18497Skärvstenshög A18918 (fortsatt anv.)Härd A44438 (fortsatt anv.)Gravkomplex A1003496 (fortsatt anv.)Hus 18 (gård 2)

C, D, E, F

Fas 4 0–300 AD Härd A12304Härd A29819Kokgrop A10705Gravkomplex A1003496 (fortsatt anv.)Eldaltare A10515Skelettgrav A12766Stenpackning A41118Härd A24432Härd A21434Hus 9 (gård 3)

C, D, F

Fas 5 400–550 AD Kulturlager A32298Keramik i A32298Hus 6 (gård 5) slutet av period?

C, D?

Fas 6 550–700 AD Hus 14 (gård 4)Hus 17 (gård 4)Hus 6 (gård 5)Hus 15 (gård 5)Hus 16 (gård 6)Kulturlager i harg, A26274Hus 2 (gård 8)? slutet av period? Deposition av människoben, hus 2

A, C, D

Tabell 5.1. Översiktlig genomgång av aktiviteterna inom respektive delområde inom undersökningsområdet efter de övergripande faser och konstruktions/gravfaser som identifierats utifrån 14C-dateringar, föremåls- och hustypologi, stratigrafiska förhållanden och sannolikhetsresonemang utifrån anläggningars samt konstruktioners hypotetiska användningstid.


Fas Datering (cal) Anläggningar och konstruktioner Område Tolkning

Fas 7 700–800 AD Hus 12 (gård 7)Hus 2 (gård 8)Hus 3 (gård 8)Hus 5 (gård 8)Hus 7 (gård 8)Kokgrop A37505K-lager i harg A26274 (fortsatt anv.)Deposition av människoben, hus 2Hus 1 (gård 9)? slutet av period?

Fas 8 800–1050 AD Hus 1 (gård 9)Hus 4 (gård 9)(Hus 5) (gård 9)(Hus 7) (gård 9)Hus 11 (gård 9)Deposition av människoben, hus 1.Offer i gravar och skärvstensanläggningar

A, C Nedläggning av pärlor i gravar och skärvstensanläggningar

använts för vare sig bosättning, gravkomplex eller större mängder utmarksaktiviteter. Det finns dock inget som talar för att man någon gång mellan mit-ten av bronsålder och fram till idag helt lämnat eller övergivit platsen. Den har sannolikt på ett eller annat sätt varit inlemmad i människors bruk av landskapet under alla sina 3500 år.

5.1 Älby (Rasbo 658)Av Karl-Fredrik Lindberg

Vid förundersökningarna påträffades 20 anlägg-ningar som bestod bl.a. av 2 skärvstenshögar, 2 skärvstensflak, 6 stensträngar, 1 husgrund och en källargrund (se fig. 5.1.1 och 5.1.2, samt tab. 5.1.1).

14C-analysen från förundersökningen av träkol från skärvstenshögen A200017 (under slutundersökningen A262) gav en datering till tidsintervallet 900–795 BC (1σ), dvs. första hälften av bronsålderns period V (Eriksson m.fl. 2009:21ff ). Källargrunden ansågs möjligen kunna kopplas ihop med en backstuga från 1800-talet (Göthberg 2003:20f ). Husgrunden som påträffades var uppbyggd av natursten, vilket gjorde att en äldre, medeltida datering inte gick att utesluta.

Resultaten från förundersökningarna delade upp fornlämningen i två kronologiskt åtskiljda ytor; den västra delen med torp, smidesverksamhet och möj-ligen medeltida lämningar och den östra delen med yngre bronsålderslämningar i form av olika typer av skärvstensanläggningar (se tab. 5.1.1)

5.1.1 Fasindelning och dateringar

Undersökningarna vid Älby visade att platsen utnyttjats under huvudsakligen tre tidsperioder: yngre bronsålder, inledningen av äldre järnålder och 1800–1900 talet (se tab. 5.1.1). Faserna är defi-nierade utifrån 14C-dateringar och kronologiskt be stämda fynd.

Inom delområde 1 påträffades konstruktionen med de äldsta 14C-dateringarna på Älby, skärvstens-högen A262. Den var från yngre bronsåldern. Sam-mantaget gjordes en 14C-datering vid FU och tre 14C-dateringar från den inre delen av A262 vid SU. Dateringarna grupperade sig ytterst tätt i tidsin-tervallet 900–800 BC. Norr om skärvstenshögen påträffades även ett kulturlager, A200, med sot och skörbränd sten. Kulturlagret var stört och skärs av

Tabell 5.1.1. Tabell över de olika faserna som förekommer inom delområde 1 och 2.

Övergripande faser Kronologi baserad på 14C, stratigrafi och fynd

Konstruktioner och handlingar inom varje delområde

Yngre bronsålder1000–500 BC

1000–800 BC Delområde 1: Matlagning samt rituellt festande följt av uppförandet av skärvstenshögen A262.

Förromersk järnålder500–0 BC

500–400 BC Delområde 1: Matlagning och rituellt festande, Kokgropen A1845 anläggs och när denna tas ur bruk placerar man en kantkedja som ingår i utbyggnaden av skärvstenshögen A262.

Vendel- och vikingatid550–1050 AD

700–900 AD Delområde 1: Deponering av pilspets av typ A2 på skärvstenshögen A262.

1800- och 1900-tal AD 1800–1950 AD Delområde 1: Brytning av sten i fast häll samt deponering av metallföremål från smidesverksamheten inom delområde 2.Delområde 2: Uppförande av hus 20 och 21 samt smidesverksamhet.


den gamla väg 288. 14C-dateringar av en kokgrop, A1845, som låg stratigrafiskt under den yttre kant-kedjan i skärvstenshögen placerade den i tidsinter-vallet 500–400 BC, dvs. äldre förromersk järnålder. Således kan två separata faser i skärvstenshögens konstruktion och utnyttjande spåras.

I den översta stenkappan i skärvstenshögen A262 påträffades en A2-pilspets som utifrån typ kan date-ras till sen vendel–/vikingatid (se kap. 5.5.4). Detta var det enda spåret från sen järnålder och kan tolkas som en borttappad spets eller en deposition från den närliggande vikingatida gården vid Björkgärdet. Utöver detta påträffades ytligt liggande järnskrot som sannolikt kom från den sentida smedjan som låg inom delområde 2.

I delområde 2 påträffades enbart lämningar från 1800-talet och framåt i form av ett torp, smidesläm-ningar och en ekonomibyggnad. Torpet övergavs under 1950-talet och har legat öde sedan dess (muntl. uppgift O. Johansson 2009).

5.1.2 Områdesbeskrivningar

Undersökningsområdet delades naturligt i två del-områden utifrån de faser som kunde identifieras. I den östra delen av undersökningsområdet, delområde 1, fanns fornlämningar från yngre bronsålder och förromersk järnålder, medan det i den västra delen av undersökningsområdet, delområde 2, fanns efter-reformatoriska lämningar (se fig. 5.1.2).

Delområde 1: skärvstenshög A262 och dess närområdeDelområde 1 ligger på krönet av den södra änden av en nord–sydlig moränrygg. Höjden inom delområdet varierar mellan 28–24 m.ö.h. Området sluttar relativt brant nedåt mot väster, öster och söder och är omgi-vet av lermark. I norr har moränryggen skurits av väg 288, vilket skedde under 1950-talet.

Inom delområdet framkom en stor skärvstenhög, A262, vilken till del har förändrat mikrotopografin då man byggt upp skärvstenshögen i söder för att

Figur 5.1.1. Flygfoto över Älby efter avbaningen, norr är uppåt i bilden. Centralt i bilden kan kantkedjan till skärvstenshö-gen A262 ses. Strax norr om skärvstenshögen fanns ett kulturlager som skars av vägen. Inventeringarna visar att bronsål-derslämningarna fortsätter norr om vägen. Det mörka området på den nordvästra delen av den banade ytan är lämningarna efter smidesverksamheten. Strax öster om denna yta, dolt av träden låg torpet till del ingrävt i moränryggen och söder om smidesverksamheten markerat av stenar låg ett enklare skjul. Foto: Hawkeye © (Unr 4472:2).


få en planare yta på konstruktionen (se fig. 5.1.3). Skärvstenhögen exponerar främst mot söder, där det under dess brukningstid fanns en våtmark och ett vattendrag.

Norr om väg 288 fortsätter moränryggen och vid inventeringarna som föregick undersökning-arna påträffades fler skärvstenhögar i området. vilka visar att skärvstenshögen vid Älby ingått i ett större komplex. Vid ett husbygge strax norr om undersök-ningsområdet påträffades två stenartefakter i form av en grönstensmejsel och en flintspets (se fig. 3.1). Dessa visar att området tagits i bruk redan under senneolitikum eller äldre bronsålder.

Delområde 2: Efterreformatoriska lämningarDe efterreformatoriska lämningarna låg i den västra delen av undersökningsområdet och bestod av två husgrunder och två slaggvarpar. Relativt snart kunde det slås fast att det var spåren från ett torp och en smedja som övergivits i samband med byggandet av vägen på 1950-talet, varför dessa lämningar endast dokumenterades översiktligt och kommer endast kortfattat att behandlas här (se fig. 5.1.4). Området

ligger nedanför, strax väster om moränryggen på flat-mark som består av en blandning av lera och morän. Området har omformats och planats ut, troligen när 1800-talsbebyggelsen uppfördes.

5.1.3 Anläggningar

Sammantaget påträffades nio anläggningar vid undersökningen. Dessa utgjordes av 2 husgrunder, 2 slaggvarpar, 2 kulturlager, 1 skärvstenshög, 1 grop och 1 kokgrop. Här kommer de fem anläggningar som inte ingick i skärvstenshögen A262 (se nedan) att behandlas först.

Kulturlager A200 påträffades i den norra delen av undersökningsområdet nära anknutet till skärv-stenshögen A262. Kulturlagret var cirka 5,5 × 5 meter stort och hade en tjocklek av 0,15 meter. Kulturlagret bestod av jord, sot och skörbränd sten och var omrört då man odlat på ytan under 1900-talet. Dess hela omfattning kunde inte konstateras då delar tagits bort i norr vid byggandet av väg 288. Utifrån lagrets sammansättning kan man anta att det härrör från sen bronsålder–äldre förromersk järnålder.

Figur 5.1.2. Översiktlig plan över delytorna och de dominerande läm-ningarna som påträffades inom dessa. Skala 1:400.

Hus 20

Hus 21

262

200

17801771

Delområde 2

Delområde 1

l

HusSkärvstenshögSlaggvarpKulturlagerKantkedjaSten/blockStörningDelområde

0 5 10 15Meter

1:400

66479171612045

+

66478871612002

+


Två husgrunder, hus 20 och 21, påträffades i den västra delen av undersökningsområdet. Bägge är från sent 1800–1900 tal. Torpet övergavs på 1950-talet i samband med omdragningen av väg 288. Hela områ-det var stört och grunden till torpet hade fyllts med jord (se fig. 5.1.5).

Hus 20 utgör torpet som till del hade grävts in i moränryggen. Grunden var cirka 9 × 6 meter stor och de nedre delarna av väggarna var till stora delar beva-rade. Huset var uppbyggt av stenblock som sprängts loss ifrån närområdet, bl. a. från större block som ingick i skärvstenshögen A262. Utgången låg i den

västra väggen riktad ut mot en öppen yta som omgär-dades av ett enklare skjul, hus 21, och ett par varpar efter smidesverksamheten som låg på gården. Utöver detta noterades även en kanal för avrinning av vatten som låg i den södra väggen.

Hus 21 har varit ett enklare skjul, endast tre syll-stenar återstod och i den östra delen fanns en mindre del av golvbeläggningen kvar i form av kullersten. Skjulet har varit cirka 6,5 × 4 meter stort och bortsett från golvbeläggningen fanns inga byggnadsdetaljer bevarade. Ett fynd påträffades i huset i form av tre fragment av yngre rödgods. Fragmenten har insidig

Figur 5.1.3. Karta över de påträffade anläggningarna på delområde 1. Majoriteten av anläggningarna är knutna till skärvstenshögen A262 som dominerade området. Skala 1:200.

1313

1753200

1745

262

1845

l

SkärvstenshögKärnröseInre kantkedjaYttre kantkedjaKärnröseKokgropKulturlagerGropSten/blockStörningDelområde 1

0 2 4 6Meter

1:200

66479161612043

+

66478981612021

+

m

m


grön glasyr och kan dateras till efterreformatorisk tid (se bilaga 8).

I anknytning till hus 20 och 21 påträffades även två mindre slaggvarpar, A1771 och A1780. De var cirka 2,5–3,5 meter i diameter med en höjd av upp till 0,2 meter. Fyllningen bestod av jord, träkol, sot, smides slagg och järnskrot.

Skärvstenshögen A262Fokus vid undersökningarna vid Älby låg på skärv-stenshögen A262 som var en omfattande och kom-plex konstruktion med två användningsfaser (se bilaga 18).

A262 utgjordes av en skärvstenshög med dubbla kantkedjor som låg i krönläge i södra delen av änd-moränen inom delområde 1. Anläggningen var helt övertorvad, men delar av skärvstenshögen och kant-kedjorna var diffust synliga även innan avtorvningen. A262 var cirka 14 × 11 meter stor med en största tjocklek på cirka 0,6 meter. I plan var den oval och i profil blev den tjockare från norr mot söder, vil-ket gav skärvstenshögen ett relativt horisontalt plan då ökningen i tjocklek motsvarade undergrundens naturliga lutning (se fig. 5.1.6). A262 dominerades av en tjock skärvstenskappa som omgavs av två kant-kedjor där den inre till del bestod av stora naturliga

Figur 5.1.4. Karta över de anläggningar som påträffades inom delområde 2. Alla påträffade lämningar kan knytas till torpet och smedjan från 1800–1900 talet som låg på ytan. Skala 1:200.

1729

1780

1771

Hus 20

Hus 21

1231

l

HusAvrinning/dikeStenpackningSlaggvarpStenStörningDelområde 2

0 2 4 6Meter

1:200

66479061612032

+

66478841612005

+


Figur 5.1.5. Husen och slaggvarparna från sydväst. I förgrunden kan syllstenar som ingått i hus 21 ses. De sotsvarta fläck-arna är varparna som är spår från smidesverksamheten och strax bakom ligger torpgrunden, hus 20, under de grå jordmas-sorna. Foto: Karl-Fredrik Lindberg (Unr 4472:3).

Figur 5.1.6. Skärvstenhögen A262 efter att området torvats av. Fotografiet är taget från norr. Foto: Karl-Fredrik Lindberg (Unr 4472:4).


block. I övrigt var kantkedjorna uppbyggda av cirka 0,5–1 meter stora block.

När A262 undersöktes visade sig monumentet vara komplext till sin uppbyggnad. Den yttre kant-kedjan var enkel och hade störts i väster av byg-gandet av hus 20 samt i söder av ett dike. Kantked-jan överlagrade en kokgrop, A1845, som innehöll relativt stora mängder keramik vilken 14C-daterats till 510–390 BC, Detta är cirka 400 år efter det att de centrala delarna av A262 uppfördes. Den inre kantkedjan var uppbyggd av delar av naturliga större block samt av ditförda block. Vid byggandet av hus 20 så sprängde man bort delar av de större naturliga blocken för att få sten till husgrunden. Det är vid dessa arbeten som skador på den västra delen av A262 uppstått. Skadorna är relativt små, de utgörs av begränsade störningar av delar av kantkedjorna samt det övre lagret av skärvstenskappan som dragits ut mot väster. Skärvstenskappan bestod av tre distinkta lager; ett yttre cirka 0.1–0,2 meter tjockt grått jordigt lager med finfördelad skärvsten, under detta ett cirka 0,2–0,3 meter tjockt grått, jordigt lager med grov

skärvsten, och till sist kom ett cirka 0,1–0,2 meter tjockt mörkgrått/svart lager med mycket sot, träkol och grov skärvsten placerat centralt i A262.

I den övre skärvstenskappan var en grop, A1313, nedgrävd i vilken keramik hade deponerats. Efter det att skärvstenskappan tagits bort vid undersökningen framkom en inre konstruktion centralt i A262. Här i botten på A262 hade en mindre rektangulär yta, cirka 2 × 1,5 meter stor, stenröjts. Stenen som tagits bort har kastats upp direkt norr om den stenröjda ytan och skapade därmed vad som senare kan ses som ett mindre kärnröse, A1753. Kulturlagret A1745 på den röjda ytan bestod av ett några centimeter tjockt lerlager med inslag av sot och träkol direkt ovanpå den naturliga moränen, vilket visar att ytan stått öppen under en viss tid då detta ackumulerats (se fig. 5.1.7 och 5.1.9).

Sex 14C-dateringar har gjorts på träkol och organiskt material från keramik för att ha möjlig-het att spåra olika faser i skärvstenshögens upp-byggnad och bruk. Dessutom fanns en datering från lager 3 som tagits vid FU. De ger en enhetlig

Figur 5.1.7. Profilritning över skärvstenshögen A262. L1: cirka 0.1–0,2 meter tjockt grått jordigt lager med finfördelad skärvsten. L2: cirka 0,2–0,3 meter tjockt grått jordigt lager med grov skärvsten. L3: cirka 0,1–0,2 meter tjockt mörkgrått/svart lager med mycket sot, kol och grov skärvsten. L4: Morän. L5: (kulturlagret A1745) bestod av ett några centimeter tjockt lerlager med inslag av sot och kol direkt ovanpå den naturliga moränen vilket visar att ytan stått öppen under en viss tid då detta ackumulerats. Skala 1:50.

N

X 6647907,17Y 1612029,48Z 27,57

Ö

V

Z 26,80

Z 26,80

Z 26,10

1 2 3 40 5 6 7 7,75 m

8 9 10 117,75 12 13 14 14,35 m

1

1

1

1

2

2

3

3

4

4

5

5


bild som stämmer väl överens med de kronologiska tendenser som kan noteras i keramikmaterialet (se kap. 5.1.4.1). Om man går inifrån och ut så kan man se en sekvens i dateringarna: Lager 5 (kulturlager A1745) 14C-daterades till 915–840 BC. De två dateringar som gjorts på material från lager 3 placerar det i tidsintervallet 900–795 BC och 980–850 BC. Keramik som påträffades i gro-pen A1313 14C-daterades till 760–420 BC, och till sist kokgropen A1845 och keramik som påträffa-des i den har daterats till 510–390 BC respektive 710–390 BC (se kapitel 5.1.5 för en mer detaljerad genomgång av 14C-analyserna).

Majoriteten av fynden som påträffades bestod av keramik. Den påträffades genomgående i alla lager, men de största mängderna framkom i kulturlagret A1745, gropen A1313 och kokgropen A1845. Utö-ver keramiken påträffades en löpare i lager 2 och en underliggare i kulturlager A1745. Relativt lite ben framkom i skärvstenspackningen, men däremot påträffades obrända ben från får, häst, nöt och svin i det underliggande kulturlagret A1745. Utöver dessa fynd hittades även vete som påträffades i makrofos-silanalysen i prover från A1745.

Utifrån dessa grunder så kan vi identifiera tre faser i skärvstenshögens uppförande och utnyttjande. Under yngre bronsålder, kring 1000 BC, rensades en yta upp från sten och användes för matlagning och fest. Ler-lagret visar att ytan har stått öppen under en period. Ben från flera olika djur, vete, malstenar för säd och keramik för matlagning och dryckeskärl pekar alla i den riktningen. Allt detta har skett på en relativt liten inramad yta exponerad mot söder (se fig. 5.1.8 och 5.1.9A). Troligen har ytan använts som kombinerat matlagnings- och festområde.

Under tidsperioden 900–800 BC anlade man skärvstenshögen A262 som därmed stängde eller dolde den tidigare matlagnings- och festplatsen. Uti-från 14C-dateringarna så byggdes den inre delen av konstruktionen under en relativt kort tidsrymd. Vad som är osäkert utifrån dateringar och stratigrafi är emellertid huruvida den yttre, vällagda skärvstens-kappan anlades redan nu eller påfördes senare under äldre järnåldern.

Dateringar och fynd kan inte visa på att områ-det använts under de följande 400 åren utan först under äldre förromersk järnålder tar aktiviteterna fart igen. Återigen så används platsen för matlagning

Figur 5.1.8. Fotografiet visar den öppna ytan som är spåren från de tidigaste aktivisterna på platsen i form av matlagning och fest. Foto från norr: Karl-Fredrik Lindberg (Unr 4472:5).


Figur 5.1.9. A: Fas 1, 1000–800 BC. En yta röjs från sten i sydsluttningen och en matlagningsstation anläggs.

1745(Lager 5)

l

KulturlagerStenramKärnröseSten/blockUndersökningsområde

0 2 4 6Meter

1:100

66479081612042

+

66478981612028

+

och festande, vilket kan ses i de anläggningar och keramikmaterial som kan knytas till tidsperioden. Då kokgropen A1845 ligger stratigrafiskt under den yttre kantkedjan till skärvstenshögen A262 kan vi också se hur man även valt att bygga ut skärvstenshögen. Kontexten, dateringarna och fyndmaterialet pekar mot att detta skett under en begränsad period kring 500–400 cal BC (se fig. 5.1.9A–C).

5.1.4 Fynd

Majoriteten av de fynd som påträffades vid under-sökningen framkom i skärvstenshögen A262 eller i anläggningar i anknytning till denna. Vad som kan noteras på ett övergripande plan är att stenmaterialet var relativt fattigt medan skärvstenshögen var ovan-

ligt rik på keramik. Fynden samlades generellt in per kontext. Gällande skärvstenshögen A262 delades anläggningen in i fyra kvartiler vilka fynden rela-terades till med en beskrivning av vilket lager och i vilken del av kvartilen de påträffades. Fynden har sedan getts ett geoobjekt utifrån denna registrering men detta får ses som ungefärligt på cirka 0,5 meter när (se fig. 5.1.10a och b).

Sammanfattning av keramikmaterialetDet största fyndmaterialet från Älby utgjordes av keramik. Här kommer en översiktlig genomgång göras. För en mer omfattande och detaljerad analys se bilaga 8.

Totalt påträffades knappt 1,3 kg förhistorisk kera-mik i och i anslutning till skärvstenshögen A262.

A


Detta är ett förhållandevis stort keramikmaterial i Uppland för att vara från en skärvstenshög från yngre bronsålder. Utöver det förhistoriska keramikmateria-let påträffades även tre fragment av yngre rödgods med grön glasyr på insidan, vilket placerar dem i efterreformatorisk tid.

Variabler som vi ville spåra var handlingsmöns-ter, kärlfunktioner och sammansättning av servisen. Dessa variabler syftade till att ge ett aktörsperspektiv på lokalen där kärlfunktioner och spridningsmönster vittnar om händelser och aktiviteter.

I skärvstenshögen hade 80 % av skärvorna en rab-bad yta och det var kärlen med de tjockaste bukväg-garna som blivit rabbade, vilket tyder på att det rör sig om berednings- och förvaringskärl. Utöver den rabbade keramiken påträffades även glättad kera-mik i skärvstenshögen. Glättade kärl har haft ett brett användningsområde och går att förknippa med

berednings-, serverings-, bords- och förvaringskärl. Två kärl med denna ytbehandling påträffades i A262: ett lite grövre där endast hals och skuldra är bevarat (F74/kärl 3) och ett mer elegant mynnings- och halsparti från ett tunnväggigt kärl (F44/kärl 11). En tolkning är att det skulle kunna röra sig om ett mindre dryckeskärl.

Ett utmärkande drag för servisen under mellersta och yngre bronsåldern är de polerade, vida kopparna och skålarna. Oftast går det att tolka som dryckes- eller förtäringskärl. I skärvstenshögen fanns ett min-dre fragment av ett troligen polerat kärl (F77/kärl 8). Det har haft en mynningsdiameter på cirka 10 cen-timeter och tillhör de mycket små kärlen. Ett annat spännande fynd var ett lock av en typ där locket är större än kärlet det skall täcka. Typen kallas mantel-lock och är vanlig från åtminstone period IV fram till bronsålderns slut (Baudou 1960:108).

262

1313

l

SkärvstenshögKantkedjaGropSten/block

0 2 4 6Meter

1:100

66479071612041

+

6647898

1612028

+

B

Figur 5.1.9. B: Fas 2, (se nästa sida) 1000–800 BC. Skärvstenshögen anläggs och låser den tidigare matlagningsstationen. En grop, A1313, grävs i toppen av skärvstenshögen och keramik deponeras.


262

1845

l

SkärvstenshögKokgropYttre kantkedjaInre kantkedjaSten/block

0 2 4 6Meter

1:100

66479081612042

+

6647897

1612028

+

Figur 5.1.9. C: Fas 3, (se nästa sida) 500–400 BC. Skärvstenshögen byggs ut med en yttre kantkedja och en kokgrop A1845. Skala 1:100.

I kokgropen A1845 som är daterad till äldre för-romersk järnålder påträffades skärvor av strimmig keramik. De är fragmenten från två kärl: ett tunn-formigt kärl (kärl 8) och ett kärl med strimmig insida och rabbig utsida (kärl 9). Det förstnämnda kärlet har varit mycket stort med en mynnings-diameter kring 33–38 cm. Om kärlet var lika högt som dess diameter har det rymt 20–30 liter. På både utsidan och insidan fanns organiska beläggningar som tyder på att kärlet har använts som kok- eller beredningskärl för mat eller dryck. Kärlet med strimmig insida och rabbig utsida kan ses som ett exempel på en hybridkultur mellan det östliga och det skandinaviska som uppstår i östra Mälardalen under tidsperioden.

Sammantaget visar materialet att man använt sig av en komplicerad och multifunktionell servis i och runt skärvstenshögen. En mängd olika kärl påträf-fades i form av små glättade eller polerade dryck-eskärl, lock till ett mindre kärl, medelstora rabbade förvarings- eller beredningskärl samt mycket stora, strimmiga kokkärl.

Sammanfattning av stenmaterialetEndast tre artefakter av bergart och mineral framkom vid undersökningarna. Dessa bestod av ett flintavslag, en löpare och en underliggare (se fig. 5.1.12). Detta får ses som väldigt sparsamt i förhållande till de skärvstenshögar som undersöktes på Björkgärdet och Skeke.


Figur 5.1.10b. Spridningsbild över keramik, bränd lera och harts som påträffades vid Älby. Skala 1:400.

#*

#*

#*#*")")")")

!(

!(

!(!(

!(

!(!(!(

!(!(

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(!(!(!(

!(

!(

!(

!(

!(!(!(

!(!(

!(

!(

262Hus 20

Hus 21

Delområde 2

Delområde 1l

!( Keramik") Harts#* Bränd lera

SkärvstenshögSektionKokgropGropKulturlagerHusSlaggvarpStenpackningDelområdeSten/blockStörning

0 5 10 15Meter

1:400

66479141612049

+

66478801612022

+

Kvartil 1

Kvartil 2

Kvartil 3

Kvartil 4

")

#*#*!(

!(

!(!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(!(

!(!(

!(

!(!(

Delområde 2

Delområde 1

Hus 20

Hus 21

262

l

!( Ben!( Järn#* Bergart") Flinta

SkärvstenshögSektionKokgropGropKulturlagerHusSlaggvarpStenpackningDelområdeSten/blockStörning

0 5 10 15Meter

1:400

Kvartil 2

Kvartil 3Kvartil 1

Kvartil 4

6647914

1612047

+

6647880

1612021

+

Figur 5.1.10a. Spridningsbild över ben, järn, bergart och flinta som påträffades vid Älby. Skala 1:400.


Ett litet avslag av flinta, F43, påträffades i skärv-stenspackningen lager 3. Avslaget hade ingen tydlig kontext utan låg i skärvstensfyllningen. I den norra delen av skärvstenspackningen, lager 2, påträffades en löpare, F2. Löparen var tärningsformad och kraftigt vittrad, vilket gör det svårt att bedöma om det fanns några krosskador på den.

Det mest intressanta bergartsfyndet var en under-liggare, F83, som påträffades på den rensade ytan A1745 vilken tolkats som en matlagningsyta som föregick uppbyggnaden av skärvstenshögen A262. Underliggaren låg i den nordöstra delen av ytan och i anslutning till den påträffades vete(triticum vulgare) i ett makroprov (P200104).

Sammanfattning av det osteologiska materialetSammantaget påträffades 113 benfragment med en vikt av 95,8 gram. I benmaterialet har fyra arter kunnat bestämmas; får, häst, nöt och svin. Alla ben framkom i skärvstenshögen A262 och det underlig-gande kulturlagret A1745 (se fig. 5.1.10). I mate-rialet kan man se ett generellt mönster där brända ben framkom i skärvstenspackningen till A262 och obrända ben påträffades i det underliggande kultur-lagret A1745, framförallt i den norra delen av lagret.

Sammanfattning av metallfyndEtt stort antal metallfynd framkom vid metallde-tekteringen av området. Dock kunde majoriteten av föremålen knytas till den sentida smidesverksam-heten i närområdet. Endast sex föremål togs in och endast ett av dessa var förhistoriskt i form av en sent vendeltida/vikingatida A2-pilspets, F20. Troligen skall spetsen sättas i samband med den närliggande vendel–vikingatida bosättningen vid Björkgärdet. Här kan man tänka sig två scenarion; endera har pilspetsen tappats eller skjutits bort och hamnat i skärvstenshögen av en slump eller så har pilspetsen

medvetet deponerats. Då depositioner från samma tidsperiod påträffats i skärvstenshögar på Björkgär-det, dock i form av glaspärlor, ses den senare förkla-ringen som den mest troliga (se kap. 5.4 och 5.5.5).

Sammanfattning av övrigt fyndmaterialTotalt påträffades tio bitar harts med en sammanlagd vikt av 106 gram i skärvstenshögen A262. Av dessa var en knytnävsstor hartsklump, F1, med bitmärken och ett fragment av en hartstätningsring, F47, av störst intresse. Hartsklumpen påträffades högt upp i lager 1 och bitmärkena är troligen spår efter försök att mjuka upp hartsen (fig. 5.1.13). Vilken funktion den haft är svårt att avgöra.

5.1.5 Analyser

Analyserna vid Älby riktades mot skärvstenshögen A262 och aktiviteter knutna till denna. Fokus låg på att få fram ett tydligt händelseförlopp och att se vilka typer av aktiviteter som ägt rum vid skärvstenshögen.

MakrofossilanalyserSammantaget gjordes sex makrofossilanalyser av kontexter vid Älby. Tidiga analyser visade att makro-fossilanalyser gav ett mycket magert resultat, antagli-gen pga att skärvstenshögen A262 låg i en sluttning och därmed sköljts igenom av vatten vilket gett dåliga bevaringsförhållanden. Endast i det understa lerlagret A1745 gav makrofossilanalyserna något resultat. I P1381 som togs i den norra delen av A1745 påträf-fades 5 vetekorn (triticum vulgare). Vad som är värt att notera är att direkt öster om dessa i A1745 åter-fanns en malsten.

VedartsanalyserSammantaget analyserades sju vedartsprover, alla från skärvstenshögen eller anknutna kontexter. Syftet var

Tabell 5.1.2. Tabellen visar resultaten från 14C-analyserna. Notera att CAIS-4766 är från FU. I LuS-10071 har en förorening av något slag kommit in i provet vilket gett ett bevisligen felaktigt resultat till övergången tidigneolitikum–mellanneolitikum, då området låg under vatten.

Labnr C14 BP Stdav Anl. nr Anl. typ Cal (σ2)max Cal (σ2)min Cal (σ1)max Cal (σ1)min Material

LuS-10069 2465 50 A1313 Grop 770 BC 410 BC 760 BC 420 BC Keramik

LuS-10070 2395 50 A1845 Kokgrop 760 BC 380 BC 710 BC 390 BC Keramik

LuS-10071 4505 50 A262 Skärvstenshög 3370 BC 3020 BC 3340 BC 3100 BC Keramik

Ua-29610 2774 30 A262 L3 Skärvstenshög 1000 BC 840 BC 980 BC 850 BC Träkol

Ua-29611 2747 30 A262 L5 Skärvstenshög 980 BC 810 BC 915 BC 840 BC Träkol

Ua-29612 2369 30 A1845 Kokgrop 540 BC 380 BC 510 BC 390 BC Träkol

CAIS-4766 2673 26 A262 L3 Skärvstenshög 832 BC 802 BC 900 BC 795 BC Träkol


att skaffa underlag för 14C-analyser och se eventuella trender i vilka trädslag som använts.

Vedartsanalysen visade ett blandat material där tall, ek och gran använts.

14C-analyserVid undersökningarna lades en stor tyngd vid att få en tydlig bild av hur och i vilken ordning skärvstens-högen och de omgivande aktiviteterna byggts upp. Sex 14C-analyser utfördes på material från anlägg-ningar och fynd för att kunna sortera de olika hän-delserna. Utöver dessa fanns även en 14C-datering från FU som tas med här (se tab. 5.1.2).

14C-analyserna faller alla in under två begränsade faser bortsett från LuS-10071. Detta prov är taget från keramik har troligen daterat en äldre lera som använts i kärlet. Utifrån de lokala strandlinjedate-ringarna låg området under vatten vid tidpunkten. Utifrån detta så bortser vi från denna datering i det vidare resonemanget.

De övriga dateringarna daterar två kontexter i skärvstenshögen A262. Den centrala, inre delen av skärvstenshögen; Ua-29610, Ua-29611 och CAI-4766 där alla dateringar ligger i intervallet cirka 980–800 BC. Dateringarna är tagna i lager 5 som date-rar den matlagningsplats som var lokaliserad under A262 och i lager 3 som är skärvstensfyllningen i A262. Utifrån dessa dateringar kan man se att relativt snart efter det att matlagningsplatsen slutar användas uppförs den centrala delen av skärvstenshögen över denna.

Tre dateringar gjordes på kontexter i de yttre delarna av skärvstenskomplexet. En datering gjor-des på träkol från kokgropen A1845 och dessutom utfördes dateringar på keramik från A1845 och gropen A1313. Alla dessa dateringar centrerade sig kring intervallet 500–400 BC, alltså äldre förromersk järnålder. Gropen A1313 var nedgrävd i den yttre stenkappan, L1, i A262 och A1845 låg stratigrafiskt under den yttre kedjan till A262 (se fig. 5.1.11). Uti-från dessa dateringar kan vi alltså se hur man under äldre förromersk järnålder kommit tillbaka och lagat mat, festat och byggt vidare på skärvstenshögen.

LipidanalyserVid undersökningen av skärvstenshögen A262 utför-des lipidanalyser av jordprov från olika lager för att kunna spåra olika typer av aktiviteter (se bilaga 11). Detta får ses som en relativt ny typ av analys och där-

Figur 5.1.11. Två av de fragmenterade kärl som påträf-fades vid undersökningen av skärvstenshögen A262. Foto: Christina Holm.

Figur 5.1.12. Avslag i flinta (F43) från skärvstenshögen A262 vid Älby. Foto: Christina Holm.

Figur 5.1.13. Hartsklump (F47) från skärvstenshögen A262 vid Älby (jfr Fig. 5.5.86 och 5.5.87). Foto: Christina Holm.


med går det inte att jämföra resultaten mot liknade studier i någon större omfattning.

Då lager 3 och lager 5 (A1745) var de bäst beva-rade koncentrerades proverna till dessa. Dessutom analyserades ett referensprov från moränen. Vad som kunde noteras var att prov 1383 (L3) och 1528 (L3) har 3–8 gånger högre signal för animaliskt fett än referensproven. Dessutom uppvisar prov 1383 sub-stanser som kan komma från rök och sot. Detta kan sammantaget anses som en positiv indikation för att matlagning förekommit på platsen. Den högre ande-len av kolesterol i förhållande till de tre vanligaste fytosterolerna möjliggör en positiv identifiering av förekomsten av animalieprodukter i skärvstenshögen, vilket sannolikt innebär att kött tillagats i kokgropen i området.

5.2 Björkgärdet (Rasbo 661)Av Niclas Björck och Karl-Fredrik LindbergUndersökningsområdet vid Björkgärdet bestod till största delen av skogsmark, men allra längst i öster

och i väster hade delar av området brukats för odling även under senare år. Norr om undersökningsområ-det fanns det villabebyggelse som tillkommit främst under 1950-talet. Topografiskt utgjordes den centrala delen av undersökningsområdet av relativt höglänt impedimentsmark som dominerades av två ändmo-räner vilka löpte över området i närmast öst–västlig riktning. Ändmoränerna var långsmala och upp till cirka två meter höga. Den ena löpte längs den södra gränsen för undersökningsområdet i öst–västlig rikt-ning (delområde D), och den andra i nordvästlig-sydöstlig riktning genom den östra delen av under-sökningsytan (delområde E). I övrigt var topografin inom undersökningsområdet tämligen odramatisk, med plana och relativt stenfria ytor mellan och utan-för nyssnämnda höjdstråk. Spridda block och mindre ansamlingar av block av varierande storlek fanns över hela den delen av undersökningsområdet som utgjordes av impedimentsmark.

Inom impedimentsmarken låg nivåerna cirka 23–26 meter över havet med de högsta nivåerna på stenblock som låg längs krönen på ändmoränerna. I

Figur 5.2.1. Översiktligt flygfoto av undersökningsområdet från sydväst. Björkgärdet som är markerat med en orange stängsling centralt i bilden ligger i en rik fornlämningsmiljö. I förgrunden syns höjden med gravfältet Rasbo 324 och bortom detta i den flacka åkermarken det område där bronsålderns bosättning sannolikt legat. Bortom denna åkermark, på den lilla höjden med dungen finns gravfältet Rasbo 273:1 och i åkermarken norr om denna boplatsen Rasbo 624 (jfr fig.5.2.2). Foto: Hawkeye © (Unr 4471:3).


Rasbo 269:1

Rasbo 661

Rasbo 621:1

Rasbo 623:1

Rasbo 348:1

Rasbo 321:1

Rasbo 271:1

Rasbo 624:1

Rasbo 346:1

Rasbo 266:1

Rasbo 624:2

Rasbo 324:1

Rasbo 276:1

Rasbo 620:1

Rasbo 664

Rasbo 325:1

Rasbo 273:1

Rasbo 322:1

Rasbo 353:1

Rasbo 319:1

Rasbo 263:1

Rasbo 658

Rasbo 549:1

Rasbo 661

Rasbo 664

Rasbo 316:1

Rasbo 663

Rasbo 658

Rasbo 658

l

GravRöjningsröseStenStensträngOdlingsytaTerrasshusÄndmoränUndersökt ytaFornlämningar

0 100 200 300Meter

1:5 000

Figur 5.2.2. Plan över Björkgärdet och dess närmaste omgivning. Åt söder och sydöst finns boplatsområdet i åker-marken, skålgropsblocket och på höjden gravfältet Rasbo 324 som vi karterade i samband med undersökningen (bilaga 20). Mellan undersökningsområdet på Björk-gärdet och gravfältet finns ett område med fossil åker och stensträngssystem. Norr om Björkgärdet mellan undersök-ningsområdet och gravfälten 321, 322 och 323 karterades en husterrass vid vår inventering (se kap. 3 och 4).


den anslutande åkermarken fanns, både i öster och väster, nivåer ned mot 21 meter över havet. De natur-liga platåerna mellan ändmoränerna vid Björkgärdet var belägna cirka 23,5–24 meter över havet (se fig. 2.5). Husterrasserna kring hus 1 och 2 låg cirka 24,5 meter över havet. Som framgår av detta föll nivå-erna från dessa terrasser uppemot 3,5 meter ned mot omgivande åkermark.

Undersökningsområdet vid Björkgärdet berörde främst impedimentsmarken, men i öster ingick delar som tidigare har fungerat som hag- och åkermark. Områden av denna karaktär fanns bland annat nord-öst om norra ändmoränen inom delområde F och G. Även de mer låglänta delarna av undersöknings-området mot väster och norr, delar av delområde A och B, har tidigare utgjort hag- och åkermark (se fig. 3.9–11). Söder om den södra ändmoränen finns också hagmark som även fortsätter utanför under-sökningsområdet, och söder om denna hagmark reser sig terrängen relativt brant. På det markanta höjdpar-tiet i detta område finns nivåer uppåt 30 meter över havet med ställvis berg i dagen. På denna höjd ligger

gravfältet Rasbo 324 i krönläge (fig. 5.2.1, 5.2.2 och bilaga 20).

5.2.1 Fasindelning och 14C-dateringar

För att få en god uppfattning om vilket tidsspann lämningarna vid Björkgärdet omfattar har ett stort antal 14C-dateringar gjorts. Totalt har 46 14C-date-ringar på material från för- och slutundersökning vid Björkgärdet utförts. Majoriteten har analyserats vid Ångströmslaboratoriet i Uppsala, men enstaka har även utförts vid Center for Applied Isotope Studies University of Georgia (CAIS) (tab. 5.2.1, fig. 5.2.5 och bilaga 12).

Under senare tid har man börjat att mer ingående problematisera användningen av naturvetenskapliga dateringsmetoder och deras utnyttjande inom arkeo-login (se bl.a. Whittle m.fl. 2008). Ett sätt att göra detta är att man låter rent arkeologiska bedömningar påverka tolkningen av 14C-analysen. Vid analysen av resultaten från Björkgärdet bygger den slutgiltiga tolkningen och fasindelningen många gånger på att

Figur 5.2.3. Översiktsfoto av undersökningsområdet från sydväst. Fotot är taget från mittblocket i mittblocksgraven A6545 i skärvstens/gravkomplexet A1004026. I förgrund syns södra delen av terasskonstruktionen till hus 2. Längs södra delen av undersökningsområdet sträcker sig södra ändmoränen och bortom det flacka partiet syns norra ändmoränen. Foto: Niclas Björck, (Unr 4471:15).


flera olika källmaterial på detta sätt vägts samman. Trots att relativt många prover 14C-daterats har det inte varit möjligt att datera alla enskilda kontexter. I de anläggningar och konstruktioner där naturveten-skapliga dateringar inte har utförts har det i de flesta fall varit möjligt att genom typologi och stratigrafi knyta även dessa lämningar till fasindelningen och därigenom till det kronologiska ramverk som skapats utifrån utförda dateringar.

Det finns emellertid begränsningar för den krono-logiska upplösning man kan nå med 14C-dateringar. I de flesta fall får man även med 1 sigmas noggrann-het (68,2 % sannolikhet att dateringen ligger inom angivet tidsintervall) dateringsintervall som omfat-

tar 100–150 år. Eftersom en stor del av lämning-arna dessutom kronologiskt hör till slutet av yngre bronsålder, tidsintervallet cirka 800–600 BC, medför en platå i kalibreringskurvan i detta intervall stora svårigheter. Platån gör att samtliga 14C-dateringar från tidsintervallet 2500–2400 BP erhåller en mycket utdragen sekvens som i vissa fall kan sträcka sig över hela perioden mellan 800–400 BC med två sigmas sannolikhet. Med hjälp av olika statistiska metoder kan man dock ibland förfina analysresultaten något (se t.ex. Gedda 2007:257ff ). Som exempel kan näm-nas att man genom en s.k. kombinerad metod kan få kortare dateringsintervall för en konstruktion eller anläggning om man slår ihop ett antal 14C-dateringar.

Figur 5.2.4. Konstruktionsteckning och översiktsfotografi över den manifesta husterrassen till hus 1 på Björkgärdet. Lämningen syns i båda fallen från väster och i förgrunden syns den vällagda entrékonstruktion som framkom vid västra kortsidan. Denna typ av entré är ovanlig och oss veterligen finns ingen känd parallell. Notera också att terrass kanten liknar en skalmurskonstruktion med större block i kanten och en fyllning med mindre sten. Husterrassen var inte lika tydlig före avtäckning (jfr fig 2.5, 5.3.11 och 5.4.1). Stensträngen i figur 3.7 visade sig vid avtäckning vara den manifesta norra terasskanten till hus 1. Foto: Niclas Björck, Unr 4471_232. Teckning: Richard Holmgren, ARCDOC


Figur 5.2.5. Kalibreringskurvor för samtliga 14C-dateringar från Björkgärdet.

Atmospheric data from Reimer et al (2004);O xCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron]

2000CalBC 1000CalBC CalBC/CalAD 1000CalAD 2000CalAD

Calibrated date

Ua-29571 2674±36BPUa-30255 2660±33BP

Ua-30258 2623±43BP

Ua-30259 2605±55BP

Ua-29569 2525±36BPUa-29572 2498±30BP

Ua-29575 2495±30BP

Ua-30257 2489±30BP

Ua-29574 2484±30BP

Ua-30260 2458±30BPUa-29679 2455±30BP

Ua-29682 2442±30BP

Ua-29689 2404±30BP

Ua-29578 2352±30BP

Ua-30256 2162±34BPCAIS4773 2144±26BP

Ua-29694 2096±30BP

Ua-30253 2079±30BP

CAIS4759 1992±30BP

Ua-29683 1990±30BPCAIS4774 1980±24BP

Ua-30250 1931±30BP

Ua-30247 1923±35BP

CAIS4761 1906±30BP

Ua-29688 1876±30BPUa-30248 1579±69BP

Ua-29685 1462±30BP

Ua-29690 1395±30BP

Ua-29570 1372±30BPUa-30251 1356±35BP

Ua-30252 1345±30BP

Ua-29681 1298±30BP

Ua-30592 1278±30BP

Ua-29691 1276±30BPUa-30249 1255±30BP

Ua-29693 1252±30BP

Ua-29686 1250±30BP

Ua-29577 1243±30BPUa-29573 1230±30BP

Ua-29692 1229±30BP

Ua-29687 1226±30BP

Ua-30254 1220±30BP

Ua-29576 1198±30BPUa-29579 1150±30BP

Ua-29580 1115±30BP

Ua-29684 514±30BP


Tabell 5.2.1. Samtliga 14C-dateringar som gjorts under för- och slutundersökningarna vid Björkgärdet.Labnr 14C BP Stdav Anl. nr Anl. typ 13c Cal (σ2)

maxCal (σ2)min

Cal (σ1)max

Cal (σ1)min

Material Steg

Ua-29571 2674 36 A4655 Blockgrav -22,1 910 BC 790 BC 890 BC 800 BC Ben, homo SU

Ua-30255 2660 33 A44527, A38823

-24,9 900 BC 790 BC 840 BC 795 BC keramik SU

Ua-30258 2623 43 A11298 Skärvstens hög A11298 -32,1 910 BC 590 BC 830 BC 775 BC Keramik brå per. II–VI SU

Ua-30259 2605 55 A1003025, A3127

Stora gropen -28,6 900 BC 540 BC 840 BC 590 BC Keramik brå per. II–VI SU

Ua-29569 2525 36 A1003025, A18918

Skärvstens hög -26,3 800 BC 520 BC 790 BC 550 BC Ben, homo SU

Ua-29572 2498 30 A1003025, A18918

Skärvstens hög -26,5 790 BC 510 BC 770 BC 540 BC Ben, homo SU

Ua-29575 2495 30 A1003025, A2445

Skärvstens hög -27 790 BC 510 BC 770 BC 540 BC Ben, homo SU

Ua-30257 2489 30 A1004026, A5911

Skärvstens gropen -25,2 780 BC 410 BC 760 BC 540 BC Keramik brå per. II–VI SU

Ua-29574 2484 30 A404 Blockgrav -26,2 780 BC 410 BC 760 BC 540 BC Ben, homo SU

Ua-30260 2458 30 A1003025, A3127

Stora gropen -28 760 BC 410 BC 750 BC 410 BC Keramik brå per. II–VI (116)

SU

Ua-29679 2455 30 A1003025, A2445

Skärvstensgrop -27,5 760 BC 410 BC 750 BC 410 BC Träkol, Asp SU

Ua-29682 2442 30 A11816 Skärvstensflak -25,4 760 BC 400 BC 740 BC 410 BC Träkol, Tall (ung kvist) SU

Ua-29689 2404 30 A1003025, A31110

Grop, i A3127 -27,3 740 BC 390 BC 520 BC 400 BC Träkol, Lönn SU

Ua-29578 2352 30 A1003496, A12766

F1174, människoben -20,5 520 BC 380 BC 485 BC 385 BC Ben, homo SU

Ua-30256 2162 34 A18497 Norra ändmorän vid A404 -27 360 BC 90 BC 360 BC 160 BC Keramik äjäå (101) SU

CAIS4773 2144 26 A1003025, A18918

Skärvstens hög 360 BC 90 BC 350 BC 110 BC Träkol, Tall FU

Ua-29694 2096 30 A44438 Härd -25,3 200 BC 40 BC 170 BC 50 BC Träkol, Salix SU

Ua-30253 2079 30 A1003496, A20600

Skärvstensflak, omr. D -26,2 200 BC 0 BC/AD 160 BC 40 BC Keramik, jäå SU

CAIS4759 1992 30 A29819 Härd 50 BC 80 AD 40 BC 55 AD Träkol, Ek FU

Ua-29683 1990 30 A12304 Härd -24,7 50 BC 80 AD 40 BC 55 AD Träkol, Salix SU

CAIS4774 1980 24 A10705 Kokgrop 40 BC 70 AD 20 BC 60 AD Träkol, Tall FU

Ua-30250 1931 30 A1003496, A36569

Vid Eldaltare -27,1 0 BC/AD 140 AD 25 AD 125 AD keramik SU

Ua-30247 1923 35 A41118 Stenkonstruktion, omr.D -28,2 0 BC/AD 210 AD 30 AD 125 AD Keramik, äjäå SU

CAIS4761 1906 30 A24432 Härd 20 AD 220 AD 65 AD 130 AD Träkol, Ek FU

Ua-29688 1876 30 A21434 Härd -25,6 60 AD 230 AD 70 AD 210 AD Träkol, Björk SU

Ua-30248 1579 69 A32298 Hus 2 -27,2 330 AD 630 AD 410 AD 560 AD keramik SU

Ua-29685 1462 30 A18422 Härd, hus 14 -29 550 AD 650 AD 575 AD 635 AD Träkol, Hassel SU

Ua-29690 1395 30 A35216 Stolphål, hus 6 -29,1 600 AD 675 AD 620 AD 665 AD Träkol, Asp SU

Ua-29570 1372 30 A16412 F690, väst hus 2 -19,7 605 AD 690 AD 640 AD 675 AD Ben, homo SU

Ua-30251 1356 35 A26274 kulturlager 8, Harg -28,5 610 AD 770 AD 640 AD 685 AD keramik SU

Ua-30252 1345 30 A32298 södra absiden, hus 2 -28,3 640 AD 770 AD 645 AD 685 AD Keramik, jäå SU

Ua-29681 1298 30 A11298 Skärvstens hög -27 660 AD 780 AD 665 AD 770 AD Träkol, Björk SU

Ua-30592 1278 30 A38610 Stolphål hus 16 -24,7 660 AD 810 AD 680 AD 770 AD Kubbvete SU

Ua-29691 1276 30 A37505 Kokgrop i A11298 -28,2 670 AD 810 AD 680 AD 770 AD Träkol, Björk SU

Ua-30249 1255 30 A19747 Hus 5, Stolphål -27,4 670 AD 870 AD 685 AD 780 AD Keramik, jäå (31) SU

Ua-29693 1252 30 A41594 Stolphål, hus 2 -27 670 AD 870 AD 685 AD 780 AD Träkol, Salix SU

Ua-29686 1250 30 A19040 Stolphål, hus 7 (Vävstuga) -25,5 670 AD 870 AD 680 AD 800 AD Träkol, Björk SU

Ua-29577 1243 30 F1262 människoben, hus 2 -26,6 680 AD 880 AD 680 AD 810 AD Ben, homo SU


Ua-29692 1229 30 A39036 Härd i A37686 -26,1 680 AD 890 AD 710 AD 870 AD Träkol, Asp SU

Ua-29687 1226 30 A19755 Stolphål, hus 5 -28 680 AD 890 AD 710 AD 870 AD Träkol, Björk SU

Ua-30254 1220 30 A26274 kulturlager 8, Harg -28,2 690 AD 890 AD 720 AD 870 AD Keramik, jäå SU


Ua-29579 1150 30 A12271 Stolphål, hordeum sp, hus 1 -25,4 770 AD 980 AD 780 AD 970 AD Sädeskorn SU

Ua-29580 1115 30 A12895 Stolphål, ceraliae sp, hus 1 -25,8 860 AD 1020 AD 890 AD 975 AD Sädeskorn SU

Ua-29684 514 30 A12571 En -27,6 1390 AD 1450 AD 1405 AD 1435 AD En SU


Följden av dessa problem blir emellertid i de flesta fall att 14C-analyserna endast kan ge ett kronologiskt skelett som i ljuset av typologi samt stratigrafiska och rumsliga förhållanden måste granskas och förbättras. Bara genom att sådana metoder brukats parallellt har det varit möjligt att skapa förståelse för det varierande och kronologiskt utsträckta användandet av lämning-arna på Björkgärdet.

Hus- och föremålstypologi har således utnyttjats för att datera både enskilda föremål och hela kon-texter. Där så har varit möjligt har typologin även brukats för att hjälpa oss urskilja skeenden, såväl i sådana konstruktioner som bedöms ha skapats av upprepade handlingar utsträckta över tid, men också i lämningar som är resultatet av enstaka handlingar. I detta ligger att en bedömning av den sannolika användningstiden för enskilda konstruktioner och anläggningar blir viktig för att nå fram till den mest sannolika tolkningen av de enskilda komplexens kro-nologi. Det skall dock påpekas att de tolkningar som på detta sätt görs inte heller ger en exakt datering utan oftast handlar det om att man kan uttala sig om sannolikheten för att två eller flera anläggningar eller konstruktioner har använts under samma generation, dvs. en samtidighet i ett perspektiv på cirka 25–30 år. Genom att vi arbetat med fasindelning på detta sätt ökar möjligheterna att datera begynnelsen respektive avslutningen av bruket av specifika kontexter. (se kap. 5.2, 5.3, 5.4 och bilagorna 17, 18). Det är detta grundarbete som gjort det möjligt att teckna en över-gripande bild av fastillhörighet för konstruktionerna, vilka verksamheter som givit upphov till lämningarna och hur dessa har förändrats över tid (se bilaga 18).

Samtliga 14C-dateringar i rapporten anges med 1 sigmas noggrannhet om inget annat sägs i texten. Kalibreringarna har gjorts med hjälp av programmet OxCal 3.10 och anges med intervall mellan högsta och lägsta värde utan specificering av de delintervall som programmet presenterar (se tab. 5.2.1 och fig. 5.2.5).

5.2.2 Fasindelningen vid Björkgärdet

I tabell 5.1 ovan finns en översiktlig genomgång av större händelser inom respektive delområde på Björkgärdet och Älby. I tabellen anges fas, fasernas kronologiska utsträckning och till höger de viktigare aktiviteter som skett under respektive fas uppdelade efter delområde. Det som presenteras är matlagnings–/skärvstensanläggningar samt övergripande konstruk-tionsfaser av gravar och gårdar som har identifierats

utifrån 14C-dateringar, fynddateringar, stratigrafiska förhållanden och sannolikhetsresonemang baserat på anläggningars samt konstruktioners hypotetiska användningstid (se tabell 5.1 samt kapitel 5.3 och 5.4).Sammantaget kan man indela aktiviteterna på Björk-gärdet och Älby i åtta faser som sträcker sig över 2000 år, från 1000 BC fram till slutet av järnåldern, 1050 AD. Det finns dock inget som talar för att man någon gång helt lämnat eller övergivit platsen. Björk-gärdet har sannolikt på ett eller annat sätt använts av människor under de 3500 år som har förflutit sedan området reste sig ur havet under mellersta bronsål-der. Det finns emellertid perioder som utgör tydliga mellan- eller nedgångsfaser då spår efter mer påtag-liga aktiviteter sak nas inom undersökningsområdet. Under förhistorisk tid finns en sådan period omkring 300–550 AD och när yngre järnåldersgården över-ges vid slutet av järnåldern inträder också en sådan period under medeltid–efterreformatorisk tid, med få konkreta spår efter aktiviteter. Förmodligen avspeglar detta att undersökningsområdet inte har använts för bosättning, begravningar eller andra aktiviteter under dessa perioder. Detta betyder emellertid inte nödvän-digtvis att platsen varit helt övergiven utan sannolikt har den fungerat som hag- eller odlingsmark för närbelägen bebyggelse även under dessa perioder.

Ser man till området i stort har sannolikt bebyg-gelse funnits hela tiden, men under vissa perioder har denna legat inom undersökningsområdet och under andra perioder har gårdarna och begravning-arna skett på andra platser i närområdet. Lämning-arna på Björkgärdet måste därför förstås i ett större sammanhang. Att så är fallet kan anas genom att gravar från vikingatid sak nas inom undersöknings-området, men omfattande bebyggelse från denna tid finns inom Björkgärdet. Gravar från denna period finns sannolikt på flera platser i närområdet, bl.a. har sådana framkommit vid Tomtaån cirka 500 meter sydöst om Björkgärdet (se kap. 3). Andra indikationer i samma riktning är bebyggelseområdet i sänkan sydväst om Björkgärdet, där bebyggelse från yngre bronsålder sannolikt kan finnas, eller husterrassen norr om Björkgärdet som kanske hör till nedgångsperioden under yngre romersk järnål-der–folkvandringstid (se kap. 4).

5.2.3 Områdesbeskrivningar

Då undersökningen vid Björkgärdet omfattade en relativt stor yta delades området in i delområden,


Tabell 5.2.2. Översiktlig genomgång av aktiviteterna inom Björkgärdet indelat efter aktiviteternas karaktär, delområd och övergripande fas. Översikten bygger på konstruktions–/gravfaser som identifierats utifrån 14C-dateringar, fynddateringar, stratigrafiska förhållanden och sannolikhetsresonemang utifrån anläggningars samt konstruktioners hypotetiska användningstid (jfr tab 5.2.3).


Konstruktioner och handlingar inom Björkgärdet/delområde A–F och Älby.

Tolkning

Fas 1 1000–600 BC Älby: Skärvstenshög anläggsB: Hus 10 och 19 (gård 1) reses Matlagningsstationen A1004242 anläggs Matlagningsstationen A1004245 anläggsD: Blockgravar A5911, A6634, A6545 anläggs Skärvstens/gravkomplex A11298 anläggs Skärvstens/gravkomplex A11816 anläggs Skärvstens/gravkomplex A1003496 anläggs Skärvstens/gravkomplex A1004026 anläggs Skärvstensflak A33362 anläggs Matlagningsstationen A1004238 anläggs Matlagningsstationen A1004239 anläggs Matlagningsstationen A1004243 anläggs Matlagningsstationen A1004244 anläggsE: Grav A4655 anläggs (890–800 BC) Skärvstens/gravkomplex A1004025 anläggs Skärvstens/gravkomplex A1004159 anläggs Matlagningsstationen A1004240 anläggs Matlagningsstationen A1004246 anläggs Matlagningsstationen A1004247 anläggs

Gård 1 med gravar och skärvstensförekom-ster samt intilliggande kokgropssystem. Aktiviteter på gården med viss anknytning till rituella strukturer och gravar i ett inlednings-skede cirka 1000–900 BC. Därefter följer mer renodlade begravningsaktiviteter med rituell matlagning, festande och offernedläggelser i anslutning inom undersökningsområdet.

Fas 2 600–400 BC Älby: Skärvstenshög fortsatt användningB: Matlagningsstationen A1004245 fortsatt användning D: Skärvstens/gravkomplex A11298 fortsatt användning Skärvstens/gravkomplex A11816 fortsatt användning Skärvstens/gravkomplex A1003496 fortsatt användning Skärvstens/gravkomplex A1003711 anläggs Blockgrav A1004230 Skärvstens/gravkomplex A1004026 fortsatt användning Blockgrav A36569 (485–385 BC) Skärvstensflak A33362 fortsatt användning Matlagningsstationen A1004237 anläggs Matlagningsstationen A1004238 fortsatt användning Matlagningsstationen A1004239 fortsatt användning Matlagningsstationen A1004243 fortsatt användning Matlagningsstationen A1004244 fortsatt användningE: Grav a404 anläggs (760–540 BC) Skärvstens/gravkomplex A1004025 fortsatt användning Begravningar (3st) sker i A18918 (770–540), kantkedja anläggs Begravning sker i A2445 (760–540), kantkedja anläggs Skärvstens/gravkomplex A1004159 fortsatt användning Matlagningsstationen A1004240 fortsatt användning Matlagningsstationen A1004246 fortsatt användning Matlagningsstationen A1004247 fortsatt användningE: Matlagningsstationen A1004241 anläggs

Under tidsperioden sker ytterligare be-gravningar med anslutande rituell matlag-ning och festande samt offernedläggelser inom undersökningsområdet. Sannolikt finns det gårdar i närområdet som använder Björkgärdet som rituellt centra.

Fas 3 400–0 BC/AD A: Hus 18 (gård 2) anläggsB: Matlagningsstationen A1004245 fortsatt användning D: Skärvstens/gravkomplex A11298 fortsatt användning Skärvstens/gravkomplex A11816 fortsatt användning Skärvstens/gravkomplex A1003496 fortsatt användning Skärvstens/gravkomplex A1004026 fortsatt användning Matlagningsstationen A1004237 fortsatt användning Matlagningsstationen A1004238 fortsatt användning Matlagningsstationen A1004239 fortsatt användning Matlagningsstationen A1004243 fortsatt användning Matlagningsstationen A1004244 fortsatt användningE: Skärvstens/gravkomplex A1004025 fortsatt användning Skärvstens/gravkomplex A1004159 fortsatt användning Matlagningsstationen A1004240 fortsatt användning Matlagningsstationen A1004247 fortsatt användning Matlagningsstationen A1004241 fortsatt användning

Under tidsperioden upphör man att anlägga begravningar inom undersökningsområdet samtidigt som man successivt minskar de rituella aktiviteterna i anslutning till gravarna. Gård 2 anläggs inom det nordöstra gårds-läget.



Konstruktioner och handlingar inom Björkgärdet/delområde A–F och Älby.

Tolkning

Fas 4 0–300 AD A: Hus 9 (gård 3) anläggsB: Matlagningsstationen A1004245 bruk upphör D: Skärvstens/gravkomplex A11298 bruk upphör Skärvstens/gravkomplex A11816 bruk upphör Skärvstens/gravkomplex A1003496 bruk upphör Skelettbegravning A12766 anläggs Eldaltare A10515 anläggs Skärvstens/gravkomplex A1004026 bruk upphör Matlagningsstationen A1004237 bruk upphör Matlagningsstationen A1004238 bruk upphör Matlagningsstationen A1004239 bruk upphör Matlagningsstationen A1004243 bruk upphör Matlagningsstationen A1004244 bruk upphör E: Skärvstens/gravkomplex A1004025 bruk upphör Skärvstens/gravkomplex A1004159 bruk upphör Matlagningsstationen A1004240 bruk upphör Matlagningsstationen A1004247 bruk upphör Matlagningsstationen A1004241 bruk upphör

Gård 3 uppförs inom det nordöstra gårdslä-get och brukas under äldre romersk järnålder. Samtidigt anläggs ett mindre gårdsgravfält med skelettgravar och i anslutning till dessa konstruerar men ett antal rituella anlägg-ningar, bl.a. ett offeraltare. I anlutning till går-den och gravarna sker matlagning, festande och ett antal offernedläggelser görs.

Fas 5 400–550 AD D: Skärvstens/gravkomplex A1004026 Sporadisk aktivitet lager A32298

Begränsad aktivitet inom undersöknings-området.

Fas 6 550–700 AD A: Hus 14 och 17 (gård 4) anläggs Hus 16 (gård 6) anläggsB: Hus 6 och 15 (gård 5) anläggsC: Hus 2 (gård 8) anläggs mot slutet av period Deposition av människoben vid hus 2 Harg A26274 anläggs

Gård 4 anläggs under inledningen av perio-den, och den avlöses av gård 5 och 6.

Fas 7 700–800 AD A: Hus 12 (gård 7) anläggsC: Hus 2 (fortsatt användning) hus 3, 5, 7 (gård 8) anläggs Minst 3 depositioner av människoben vid hus 2 Harg A26274 fortsatt användningD: Under yngre järnålder återkommer man till flera av skärvstens/grav anläggningarna och gör nedläggningar upptar kokgropar eller härdar.A1003496, A1004026, A11298, A11816. E: Under yngre järnålder återkommer man till flera av skärvstens/grav anläggningarna och gör nedläggningar upptar kokgropar eller härdar.A1004026, A1004159, A33362.

Gård 8 med flera byggnader anläggs på den södra ändmoränen, medan den mindre gård 7 byggs i nordöst.

Fas 8 800–1050 AD A: Hus 1, 4, 5, 7 och 11 (gård 8) Deposition av människoben vid hus 1 Harg A26274 fortsatt användningD: Under yngre järnålder återkommer man till flera av skärvstens/grav anläggningarna och gör nedläggningar upptar kokgropar eller härdar.A1003496, A1004026, A11298, A11816. E: Under yngre järnålder återkommer man till flera av skärvstens/grav anläggningarna och gör nedläggningar upptar kokgropar eller härdar. A1004026, A1004159, A33362.

Aktiviteter på storgården, gård 9, med inrikt-ning mot social status. Nedläggning av pärlor i gravar och skärvstensanläggningar.

A–G (fig. 5.2.6). Syftet var dels att få hanterliga, överblickbara ytor att utgå ifrån under fältarbetet, men också att skapa ett sätt att enkelt göra jämförel-ser mellan olika delområden under efterarbetet. Del-områdena skapades således redan i fält, främst utifrån lokala topografiska förhållanden, men också delvis utifrån karaktären på de arkeologiska kontexter som påträffades. Redan tidigt noterades skillnaden mellan skärvstens–/gravkomplex längs ändmoränerna och bebyggelse på de flacka ytorna omkring ändmorä-nerna. I detta kapitel presenteras övergripande sum-meringar av konstruktioner, anläggningar, fynd och analyser inom respektive delområde. Beskrivningen inleds med en översikt där de mer generella tendenser

som präglade Björkgärdet lyfts fram. De tolkningar som presenteras bygger på en stor mängd anlägg-ningar, fynd och analyser, men för att texten skall vara genomtränglig anges i detta sammanhang bara fyndnummer eller anläggningsnummer för de mest väsentliga fynden och konstruktionerna. För detaljer kring övriga kontexter, fynd eller analyser hänvisas till respektive fördjupningskapitel och bilagorna 3–13, 17, 18 och 20.

5.2.4 Björkgärdet – en översikt

Undersökningsområdet vid Björkgärdet omfattade knappt 8200 kvadratmeter. Baserat på topogra-


Figu

r 5.2

.6. O

mrå

desin

del-

ning

en oc

h de

över

grip

ande

str

uktu

rern

a i fo

rm a

v hu

s, gr

avar

, har

g och

stör

re sk

ärv-

stens

anlä

ggni

ngar

.

Om

råde

E

Om

råde

F

Om

råde

C

Om

råde

D

Om

råde

B

Om

råde

G

Om

råde

A

404

6545

1072

0

4655

5911

3565

4

1411

6

6634

3367

6

1276

610

0423

0

7675

Hus

1

Hus

2

Hus

9

Hus

14

Hus

18

Hus

6H

us 1

5 Hus

10

Hus

7

Hus

5 Hus

16

Hus

12

Hus

11

Hus

3

Hus

17

Hus

19

Hus

4

1129

8

1891

8

2445

l

Del

områ

deS

ten/

bloc

kM

atla

gnin

gsst

atio

nH

arg

Skä

rvst

ensf

lak

Gra

vS

kärv

sten

sgro

pS

kärv

sten

shög

Hus

Änd

mor

änK

ultu

rlage

r A35

084

010

20M

eter

1:60

0

6648

047

1612444+

6648

106

1612593+

m

m

mm

m

m

m


fiska element och i viss mån även fornlämningens karaktär inom olika delar har området indelats i sju delytor (A–G)(fig. 5.2.6). Som nämnts ovan fanns det på Björkgärdet två distinkta ändmoräner som helt dominerade topografin på platsen. Båda hade i grova drag en öst–västlig utbredning såsom kan förväntas av sådana bildningar. Den södra änd-moränen löpte i SV–NO riktning längs den södra kanten av undersökningsområdet (område D). Den norra löpte i NV–SO riktning över den centrala delen av Björkgärdet (område E). Den något varie-rande riktning som ändmoränerna har gör att de nästan möts i undersökningsområdets sydöstra hörn, där avståndet mellan dem var endast cirka 5 meter, medan avståndet mellan moränbildning-arna i den andra änden av undersökningsområdet var cirka 50 meter. De lämningar av gravar och skärvstenskonstruktioner som framkom på plat-sen låg nästan uteslutande på och invid ändmorä-nerna. Dateringarna av dessa lämningar visar att de huvudsakligen hör till yngre bronsålder och äldre järnålder (kap 5.4, bilaga 18).

Ytorna mellan moränområdena är mestadels stenfria och flacka. I fler fall, såsom ytorna A, B, F, G och delar av yta C, har dessa flacka områden odlats under 1700- eller 1800-talet (fig. 3.10 och 3.11). I dessa områden finns boplatslämningar. Vissa tendenser kan skönjas i det att det i nordöst (delområde F) främst finns boplatslämningar från äldre järnålder och att det i sydväst (delområde A–C) främst rör sig om boplatslämningar från yngre järnålder.

Över hela det centrala området av Björkgärdet fanns ett diffust kulturlager, A35084 (fig. 5.2.2). De enda delområden där detta lager inte fanns var längst i väster inom den västligaste delen av yta A och i öster inom ytorna F och G. Kulturlagret var också avgrän-sat mot norr där det upphörde cirka 3–5 meter söder om schaktkanten. Mot söder ned mot gravfältet Raä 324 fortsatte kulturlagret ända ut mot undersök-ningsområdets gräns och vidare i denna riktning. Detta lager, A35084, fanns således på ändmoränerna och över mellanliggande, flacka områden och var det första som påträffades efter avtäckning. Till detta lager har 139 fyndposter knutits och av dessa fynd hör de flesta till vendeltid eller vikingatid, men ett inslag av fynd från medeltid till historisk tid finns också. De artefakter som påträffades i lager A35084 är av olika slag, men en vanlig kategori är keramik (F28, 133, 138, 153, 157, 180, 184, 190, 192, 193, 194, 195, 202, 204, 206, 209, 275, 333, 892, 1633, 1149, 1087). De daterbara skärvorna hörde alla till järnålder.

Den stora majoriteten av fynd i lagret var annars föremål av järn. Bland dessa finns också en rad arte-fakter som visar att detta lager avsatts framförallt under järnåldern och kanske i synnerhet under yngre järnåldern. En torne (F525), en pincett (F539), en pärla i metall (F1918), en nål till ett spänne (F463), broddar (F3, 17, 19, 36, 38, 45, 46, 56, 352, 545, 564), en kamnit (F376), nitar (F66, 75, 90, 1897, 1952), knivar (F80, 293, 485, 1895, 1942) och ett arabiskt silvermynt (F244) är föremål i detta lager som date-rats till perioden folkvandringstid till vikingatid.

Tabell 5.2.3. Tabellen visar vilka faser som förekommer inom de olika delområdena. Faserna exemplifieras med de mest väsentliga eller omfattande inslagen från den fasen. Generellt löper tabellen från väster mot öster, men t.ex. område D följer hela den södra sidan av undersökningsområdet.

Fas Område A Område B Område C Område D Område E Område F Område G


Härd Hus 19 + mat-lagningsområde

Hus 10 Skärvstenshög Skärvstens-anläggningar och gravar

X X

Förromersk järnålder 500–0 BC

X X Härd Skärvstensflak och människoben

Skärvstensanläggningar och gravar

Hus 18 X

Äldre romersk järnålder0–150 AD

X X X Kokgropar, eldaltare och grav

Härd Hus 9 X

Yngre romersk järnålder150–400 AD

X X X X X X X

Folkvandringstid400–550AD

X X Keramik X X X X

Tidig och mellersta vendeltid550–700 AD

X Hus 6 och 15 Hus 16 X Hus 14 och 17 X

Sen vendeltid700–800 AD

Hus 3 och 7 Hus 5 Hus 2Harg

Pärlor och kokgrop Pärlor Hus 12 X

Vikingatid800–1050 AD

Hus 4 och 7 Hus 5 Hus 1Harg

Broddar Hus 11 X Brodd


–över havet. Området utgjordes av det längst i väster belägna låglänta parti med främst lerig undergrund som bildade undersökningsområdets gräns mot åker-marken i väster. Västra delen av område A utgjordes av äldre odlingsmark och området gränsade mot del-områdena B, C och D i öster. Gränsen mot delområ-dena C och D gick där mer höglänt moränmark vid-tog. Delområde A har periodvis varit brukat som åker under efterreformatorisk tid. Odlingsaktiviteterna har gjort att delområdet inom vissa ytor var stört på ett sätt som annars sällan var fallet på Björkgärdet (se fig. 3.9–11).Detta kan möjligen också ha påverkat utbredningen av lager A35084 inom området.

Det finns också en lång rad föremål som inte kan dateras närmare än att de bör vara från järnåldern eller medeltid. Till denna kategori hör t.ex. en fis-kekrok (F64), en ströning (F5), en krampa (F516), beslag (F13, 501, 563), ett halvfabrikat (F84), ämnes-järn (F378, 404), en rits (F350), punsar och mejslar (F259, 393, 540), en skära (F459) och närmare 50 andra obestämbara järnfragment. Det finns även föremål som kan föras till medeltid, t.ex. pilspets (F34), och historisk tid i lagret, t.ex. en hyska (F55), hästskor (F565, 566) och hästskosömmar (F856, 862, 1962). Man kan utifrån stratigrafi och fyndinnehåll konstatera att lager A35084 främst bör kopplas till verksamhet som skett kring det vendel- och vikinga-tida gårdsläget (gård 8 och 9).

Område AOmråde A på Björkgärdet var cirka 895 kvadrat-meter stort och låg på nivåer cirka 23,5–24,2 meter

Tabell 5.2.4. 14C-dateringar från område A.

Labnr 14C BP Stdav Anl/fynd. nr

Cal (σ1)max

Cal (σ1)min

Material Steg

Ua-29686 1250 30 A19040 670 AD 870 AD Träkol, Björk

SU

Tabell 5.2.5. En summering av typer och antal av anläggningar som påträffades inom område A.

Anläggningstyp Antal

Dike 2

Grop 3

Härd 1

Kokgrop 1

Kulturlager 1

Röjningsröse 1

Stolphål 55

Störhål 1

Figur 5.2.7. Flygfoto över område A–D.


Figur 5.2.8. Område A med alla anläggningar och strukturer som påträffades. För anläggningar ingående i större strukturer hänvisas till bilaga 17 och 18, kapitel 5.3 och 5.4.

66480011612484

+

66480471612453

+

15462823

2297

9944

26274

200

19539

343

317

26240

289

22094

26209

9404

335

4190941774

9921

9733

9575

381

18990

27020

26991

3969565

18999

28423

250

9749

19478

256

41756

41903

27012

Hus 7

Hus 3

Hus 4

lDikeStolphålGropHärdKokgropKulturlagerOdlingsytaRöjningsröseStörningDelområde ASten/blockHusKulturlager A35084

0 5 10Meter

1:200

mm


Beskrivning och fasindelningInom området påträffades 65 anläggningar fördelade på åtta olika anläggningstyper (tabell 5.2.5, fig. 5.2.8 och bilaga 2). Den dominerande anläggningstypen som påträffades var stolphål, varav en stor del av dessa tillhörde tre huskonstruktioner, hus 3, 4 och 7 (fig. 5.2.8 och kap. 5.3).

Endast en 14C-datering gjordes på material från området, i övrigt vilar fasindelningen på fynd, anlägg-ningstyp och historiskt kartmaterial. Från yngre bronsålder–äldre järnålder (fas I–IX) härrör troligen endast en anläggning, härd A317 som utifrån sin karaktär placeras där. En härd från yngre bronsålder påträffades nordväst om område A vid förundersök-ningen. Under denna period är område A yttersta utkanten av det utnyttjade området.

Under andra halvan av vendeltid och vikingatid (fas 7 och 8) börjar området utnyttjas mer intensivt. Hus 7 byggs och är 14C-daterat till 670–870 AD (2σ).

Majoriteten av anläggningarna inom område A kan knytas till tre byggnader, hus 3, 4 och 7 (se nedan). I övrigt kan enstaka större anläggningar, röse och dike ses som kopplas till den eftereformatoriska jordbruket.

Hus 3 och 4 är inte samtida då deras utbredning skär varandra. Utifrån hustypologi och kontext i form av gårdsstrukturer placeras hus 3 och 4 under sen vendeltid/vikingatid. Byggnaderna har fungerat som ekonomibyggnader där hus 3 kopplas till gård 8 där hus 2 varit huvudbyggnad och hus 4 kopplas till gård 9 där hus 1 varit huvudbyggnad (se kap. 5.3).

Hus 7 är en större ekonomibyggnad med spår från textiltillverkning i form av lin och vävtyngder. Även en del säd påträffades i huset. Hus 7 är 14C-daterat (tabell 5.2.4) till sen vendeltid/tidig vikingatid och kopplas till gård 8 och gård 9. Direkt öster om bygg-naden framkom ett harg, vilket bestod av en ansam-ling sten och block samt ett kulturlager, A26274 (se område C).

Utöver dessa konstruktioner påträffades även delar av en hägnad som löpt strax väster om hus 7 och antagligen markerat gård 8 och 9 västra gräns.

FyndmaterialFynd av intresse från område A är bl.a. fragment av vävtyngder som påträffades i hus 7. Dessa kopplade med makrofossilanalyser som visar att lin förekom-mit i hus 7 gör att vi kan se att textiltillverkning skett inom området. Andra fynd som kan kopplas till hant-verksaktiviteter kring hus 7 är tre knivar och en hyska. Spår från matlagning kan ses i form av ett fragment av en järngryta och fragment från infodringar i ugnar. Inom området påträffades även sex broddar och en hästskosöm, vilka vi kopplar till att en av vägarna ut från gård 8 och 9 går strax söder om hus 7. Endast ett fynd som kan kopplas till lyx och utsmyckning påträffades i form av en pärla av järn.

I kulturlagret (A26274) omkring den stenkon-struktionen som benämns harget framkom relativt rikligt med fynd. Det rör sig om ett stort antal oiden-tifierbara fragment av järn samt slagg. Av de föremål i denna kontext som har kunnat kategoriseras är flera amuletter (F242 och F243) som har förts till grup-peringen kult/religion. Det förekommer emellertid även annat, t.ex. en dräktnål, en ten och två knivar (F59 och F221) i denna kontext.

Område BOmråde B på Björkgärdet var cirka 1068 kvadrat-meter stort och låg cirka 24,5–26 meter över havet. Område B utgjordes av det i nordväst belägna låg-länta parti med främst lerig undergrund som utgjorde undersökningsområdets gräns mot en lite högre platå i norr. Området sluttar från öster mot väster. Hela område B utgjordes av äldre odlingsmark och sträckte sig i norr och öster upp mot moränmark. Området har varit brukat som åker periodvis under efterreformatorisk tid varvid området blivit stört.

Beskrivning och fasindelningInom området påträffades 192 anläggningar för-delade på nio olika typer (tabell 5.2.8 och fig. 5.2.9 och bilaga 2). Stolphål dominerande och en stor del av dessa tillhörde fyra huskonstruktioner och en

Fyndmaterial Antal

Ben 38

Bränd lera 118

Järn 34

Keramik 2

Slagg 3

Tabell 5.2.6. En summering av de olika fyndmaterialen och i vilken omfattning de förekom på område A.

Tabell 5.2.7. 14C-dateringar från område B.

Labnr 14C BP Stdav Anl/fynd. nr

Cal (σ1)max

Cal (σ1)min

Material Steg

Ua-29690 1395 30 A35216 600 AD 675 AD Träkol, Asp

SU

Ua-30249 1255 30 A19747 670 AD 870 AD Keramik, jäå (31)

SU

Ua-29687 1226 30 A19755 680 AD 890 AD Träkol, Björk

SU


Figu

r 5.2

.9. O

mrå

de B

med

alla

an

lägg

ning

ar oc

h str

uktu

rer s

om

påträ

ffade

s. Fö

r anl

äggn

inga

r ing

åend

e i s

törr

e str

uktu

rer h

änvi

sas t

ill bi

laga

17

och

18, k

apite

l 5.3

och

5.4.

Hus

6

Hus

15

Hus

5

Hus

19

2856

1659

7

4059

2

1920

814

466

1368

0

1578

6

1580

7

1004

158

2754

4

1616

4

1911

2

1596

3

1589

8

2764

5

4354

2

4139

1

1942

0

1570

5

4308

4

1477

0

1566

8

1395

814

042

567

1401

8

1945

6

1399

513

981

4346

7

1350

0

3596

7

1588

515

737

2851

1

4024

1

1393

1

1302

2

2055

6

4412

5

1407

0

2755

8

1294

2

4221

5

2756

8

4482

5

1908

9

2763

6 4338

9

4363

8

1958

943

454

4220

7

4356

7

4417

7

4421

1

4717

7

1389

0

1572

7

1609

3

1606

3

4247

8

4025

0

4424

8

1608

2

4391

2

2757

9

1582

7

2036

3

4361

5

4394

9

4718

4

2041

9

1565

7

4388

8

3645

5

4349

7

4415

8

1586

11821

0

4342

9

4393

7

4339

6

4387

64413

3 4386

3

4410

1

4340

8

1574

7

4022

1

4346

1

4304

4

1971

5

1381

1

1583

7

4363

1

2771

914

752

2034

6

4415

344

856

2053

0

4343

5

1967

3

1958

0

4306

4

4386

9

4309

3

4409

5

1569

6

4414

7

2033

8

1607

3

2039

8

4337

540

227

4385

8

4352

5

1974

7

1818

5

4418

4

4360

0

2057

9

1947

1

2037

7

4340

3

4392

7

4414

0

4390

7

1600

1

4361

0

1944

2

1600

8

1585

4

2053

8

4416

5

3952

7

1587

6

4360

5

lD

ike

Kul

turla

ger

Ste

nsträ

ngS

tolp

hål

Gro

pH

ärd

Kok

grop

Rän

naR

öjni

ngsr

öse

Hus

Ste

n/bl

ock

Del

områ

de B

Kul

turla

ger A

3508

4

05

10M

eter

1:20

0

m

6648

075

1612476+

6648

044

1612521+


hägnad; hus 5, 6, 15, 19 och hägnad 2 (fig. 5.2.9). Sammantaget påträffades spår från tre, möjligen fyra faser inom område B.

Från yngre bronsålder härrör en D-formad bygg-nad, hus 19, och ett kokgropsområde strax söder om byggnaden. Huset är daterat utifrån typologi och kokgropsområdet ingår i dess kontext. Byggnaden tolkas som en del av en matlagningsstation och liknande konstruktioner och kontexter har under-sökts vid t.ex. Skeke och Nibble (Artursson 2011a; Larsson 2014). Området tycks sedan inte ha varit bebyggt eller använt i någon större omfattning för-rän under tidig och mellersta vendeltid, då utifrån stratigrafi och hustypologi troligen hus 15 uppförs. Hus 15 är inte 14C-daterat men dess utbredning skär hus 5. Då hus 5 är 14C-daterat till den sista bebyggelsefasen på Björkgärdet måste hus 15 vara uppfört före tidig vikingatid (tabell 5.2.7). Under denna period uppförs även hus 6 som 14C-daterats till 600–675 AD (2σ) och ses som ingående i gård 5 tillsammans med hus 15. Troligen hör även häg-nad 2 till gård 5 utifrån riktning och läge. Under sen vendeltid uppförs hus 5 som 14C-daterats till 670–870 AD (2σ) och 680–890 AD (2σ) och ses som tillhörande gård 8 och möjligen fortlever och även ingår i gård 9 under vikingatid.

Utöver dessa konstruktioner finns ett stort antal stolphål och härdar som inte kan knytas till någon över-gripande konstruktion, till stor del pga. den intensiva odlingen i området under efterreformatorisk tid. Från denna odling från 1600-tal och framåt finns några diken och röjningsrösen som visar åkersystemets utbredning.

FyndmaterialMajoriteten av fynden påträffades i den södra delen av området mot område C och vid hus 6. Av speciellt intresse är två husoffer i stolphål. En puns av järn (F259) påträffades i ett stolphål tillhörande hus 15

och i ett stolphål till hus 5 påträffades ett offer av ett helt får/get som förmodligen lagts i en säck och tryckts ner i stolphålet. En pilspets (F31) av järn och en armborstskäkta (F54) påträffades i den östra delen av området. Pilspetsen kan typologiskt placeras i vikingatid och armborstskäktan är ett av få fynd som visar på en närvaro under medeltid. I området hit-tades även spår från mer personlig utrustning i form av en nit från en kam (F376), en nål från ett spänne (463) och en pincett (F539). Dessa fynd påträffades i den södra delen av området närmast hus 1 och 2. På området påträffades även broddar, hästskosöm och knivar. I övrigt bestod fynden av avfall; brända ben, fragment från keramikkärl och järnfragment.

Område COmråde C på Björkgärdet var cirka 1237 kvadrat-meter stort och låg cirka 24–26 meter över havet. Område C låg i den centrala delen av undersök-ningsområdet. Jordarterna växlar från morän i de södra delarna till lermark i norr och öster. I stora delar av området har mikrotopografin förändrats under de olika faserna, då man byggt stora terrasser, schaktat av och sänkt moränryggen och skapat tjocka avfallslager under utnyttjandet av marken. Området är oregelbundet, men sluttar generellt nedåt från moränryggen i söder mot lermarken i norr och öster. Delar av område C har utnyttjats som odlingsmark; stora delar av platån som hus 1 är placerat på, den norra kanten mot område B och den nordöstra delen mot område E. I övrigt har området inte brukats för annat än bete under historisk tid.

Beskrivning och fasindelningInom området påträffades 372 anläggningar förde-lade på tolv olika typer (tabell 5.2.11, fig. 5.2.12 och bilaga 2). Stolphål dominerade och en stor del av dessa tillhörde tre huskonstruktioner; hus 1, 2 och 10 (fig. 5.2.11 och 5.2.12).

Tabell 5.2.8. En summering av typer och antal av anläggningar som påträffades inom område B.


Dike 2

Grop 8

Härd 8

Kokgrop 3

Kulturlager 3

Ränna 1

Röjningsröse 2

Stensträng 1

Stolphål 164

Tabell 5.2.9. En summering av de olika fyndmaterialen och i vilken omfattning de förekom på område B.

Fyndmaterial Antal

Ben 792

Bergart 1

Bränd lera 9

Cu-leg 1

Järn 80

Keramik 13

Slagg 10


Sammantaget påträffades spår från fem av de över-gripande faserna, där ett glapp i utnyttjandet kan ses under äldre och yngre romersk järnålder. Från yngre bronsålder finns hus 10 som är typologiskt daterat och överlagras av hus 1 och 2. Byggnaden har fung-erat som boningshus med ekonomidel. Sannolikt har detta hus ingått i gård 1 tillsammans med den D-formade byggnaden, hus 19, och kokgroparna som är lokaliserade mellan dessa två byggnader. Under denna period har också, som nämnts ovan, ett skärv-stensflak/skärvstenhög varit beläget längs åsen söder om hus 10.

Från förromersk järnålder finns en härd 14C-date-rad till 200–40 BC (2σ) lokaliserad vid ändmoränen och visar troligen på att skärvstensanläggningarna fortfarande är i bruk under denna period. Från äldre och yngre romersk järnålder finns inga spår och från folkvandringstid finns endast en keramikskärva 14C-daterad till 330–630 AD (2σ) som visar på en närvaro i området. Först under sen vendeltid kan man se hur området börjar utnyttjas intensivt igen. Detta sker genom att två större gårdar etableras efter var-andra. Under sen vendeltid etableras gård 8 i form av hus 2 som är 14C-daterat till 670–870 AD (2σ). Hus 2 är ett 24 × 9 meter stort långhus med en stenrams-konstruktion och har varit huvudbyggnad på gården där även hus 3, 5 och 7 ingått. I skiftet mot vikingatid rivs hus 2 och ett nytt större långhus, hus 1 uppförs. Sädeskorn från två stolphål i hus 1 14C-daterades till 770–980 AD (2σ) respektive 860–1020 AD (2σ). Hus 1 är den centrala byggnaden på gård 9 som i övrigt består av hus 4, 7, 11 och möjligen även hus 5. Kopplat till gård 8 och 9 är även en gårdsplan direkt

väster om byggnaderna och nordväst om gårdsplanen ligger ett harg som börjar användas under gård 8 existens och lever kvar på gård 9. Matskorpan från en keramikskärva från kulturlagret i harget datera-des till 690–890 AD (2σ). Även ett antal vägar och leder kopplade till dessa gårdar kunde noteras utifrån fyndspridningar, hägn och gårdarnas övergripande placering (fig. 5.2.10).

Område C har den bäst bevarade och mest kom-plexa stratigrafin inom undersökningsområdet, där husterrassen för hus 1 skyddat de äldre faserna. Stra-tigrafin beskrivs enklast genom att dela upp den i den norra och den södra delen av terrassen. I den norra delen överlagrar terrassen för hus 1 terras-sen för hus 2 som i sin tur överlagrar hus 10. I den södra delen överlagrar terrassen till hus 1 terrassen för hus 2. Terrassen till hus 2 överlagrar i sin tur en härd daterad till äldre järnålder och skär skärvstens-lagret A47138 som löper längs den södra sidan av moränåsen. Under yngre bronsålder–äldre järnålder

Tabell 5.2.10. 14C-dateringar från område C.

Labnr 14C BP Stdav Anl/fynd. nr Cal (σ1)max Cal (σ1)min Material Steg

Ua-30257 2489 30 A5911 780 BC 410 BC Keramik brå per. II–VI SU

Ua-29694 2096 30 A44438 200 BC 40 BC Träkol, Salix SU

CAIS4759 1992 30 A29819 50 BC 80 AD Träkol FU

Ua-30248 1579 69 A32298 330 AD 630 AD keramik SU

Ua-29570 1372 30 A16412 605 AD 690 AD Ben, homo SU

Ua-30251 1356 35 A26274 610 AD 770 AD keramik SU

Ua-30252 1345 30 A32298 640 AD 770 AD Keramik, jäå SU

Ua-29693 1252 30 A41594 670 AD 870 AD Träkol, Salix SU

Ua-29577 1243 30 F1262 680 AD 880 AD Ben, homo SU


Ua-30254 1220 30 A26274 690 AD 890 AD Keramik, jäå SU


Ua-29579 1150 30 A12271 770 AD 980 AD Sädeskorn SU

Ua-29580 1115 30 A12895 860 AD 1020 AD Sädeskorn SU

Tabell 5.2.11. En summering av typer och antal av anläggningar som påträffades inom område C.


Grav 1

Grop 10

Härd 34

Kokgrop 7

Kulturlager 27

Röjningsröse 2

Stenpackning 6

Stensträng 1

Stolpfärgning 16

Stolphål 265

Störhål 2

Terrass 1


Figur 5.2.10. Schematisk karta över layouten för gård 8 och 9 med hus och hägnader. Notera de olika vägarna dels mot utmarkerna och dels mot huvudlederna genom Rasbo. I bilden finns också det karterade gravfältet Rasbo 324.

Utmark

Utmark

Utmark

Gårdsyta Hus 1Hus 7

Hus 11

Hus 5

Hus 3

Hus 4

Hus 2

l

0 10 20Meter

1:750

Gravfält

Hus

Harg

Hägnad

Väg/stig

Grav

Sten/block

m


1920

2122

18,4

2324

2526

2728

28,4

m

2930

3132

28,4

3334

34,4

m

+26,

00

+25,

50

+26,

00

+25,

50

A31

006

A38

925

A38

937

A32

263

A32

263

A38

034

sylls

ten

hus

2

Lång

pro�

l hus

2 C

3304

9

X 66

4804

7,0

Y 16

1250

5,8

A37

963

terr

assk

ant h

us 1

Hus

1A

2931

8

N

**

**

**

*

**

**

**

4

6

78

99

91

5

10

1920

2122

18,4

2324

2526

2728

28,4

m

2930

3132

28,4

3334

34,4

m

+26,

00

+25,

50

+26,

00

+25,

50

A31

006

A38

925

A38

937

A32

263

A32

263

A38

034

sylls

ten

hus

2

Lång

pro�

l hus

2 C

3304

9

X 66

4804

7,0

Y 16

1250

5,8

A37

963

terr

assk

ant h

us 1

Hus

1A

2931

8

N

**

**

**

*

**

**

**

4

6

78

99

91

5

10

12

34

05

67

88,

7 m

1011

1213

8,7

914

1516

1718

18,4

m

+26,

00

+25,

50

+26,

00

+25,

50

A38

593

A38

984

A38

056

sylls

ten

hus

2A

4035

4

A83

80

X 66

4801

2,7

Y 16

1250

0,8

S

**

**

**

**

*2

2

3

3

3

27

3

1

111

55


Figu

r 5.2

.11.

Tolk

ning

av

lång

profi

lerna

som

var

plac

erad

e cen

tralt

geno

m d

e två

hal

larn

a frå

n yn

gre j

ärnå

lder

(se ä

ven

föreg

åend

e sid

a). Ö

verst

sekt

ionen

geno

m h

us 2

och

dess

fortsä

tt-ni

ng ge

nom

hus

16

söder

om h

us 2

. Där

unde

r sek

tione

n ge

nom

hus

1. L

egen

d: 1

Bru

nsva

rt so

tlage

r med

skär

vsten

, 2 S

vartb

run

silt m

ed sk

örbr

ända

/skär

viga

sten

ar oc

h ko

l, 3

Gul

brun

m

orän

, 4 B

rung

ul gr

usig

mor

än,5

Gul

lersi

lt, 6

Gul

brun

lersi

lt, 7

Sva

rtbru

n sil

t med

insla

g av

brän

d ler

a, 8

Brän

d ler

a (or

ange

), 9

Brun

svar

t silt

med

insla

g av

brän

d ler

a och

kol,

10

Brun

silt

(kul

turla

ger A

3508

4), 1

1 M

örkb

run

silt m

ed ri

kligt

av

skör

brän

d/sk

ärvi

g sten

. Ska

la 1

:40.

Den

infä

llda p

lane

n vi

sar p

rofil

erna

s läg

e gen

om h

usen

.

+26,

00+2

6,00

+25,

60

+25,

00

+26,

00

+26,

00

+26,

00

+25,

00

Lång

pro�

l hus

1, C

4066

3

12

34

05

67

89

1011

,0 m

1213

1415

1116

1718

1920

2122

,0 m

2324

2526

2227

2829

3031

3233

,0 m

3435

3637

3338

3940

4142

4343

,4 m

A11

378

A36

539

A34

688

Nor

r om

lång

pro�

lA

3262

5A

3696

3

A34

617

sepa

rat r

itnin

g

A32

495

A35

566

A33

821

A11

781

A29

845

A12

906

A10

0371

8sö

der o

m p

ro�l

A12

853

A36

737

A39

200

A29

334

A36

646

A42

467

A12

824

A84

00

X 66

4804

2,4

Y 16

1253

1,4

OLå

ngpr

o�l

A32

639

Södr

a si

dan

av lå

ngpr

o�l

Här

d hu

s 1

V

X 66

4803

1,2

Y 16

1248

9,0

11

22

34

4

11

22

49

9

99

11

1

22

3

912

1313

1314

14

14

2

2

46

7

88

55

5

5


3935

2

1431

6

2940

9

2627

4

6004

9642

3229

8

2922

1

5911

3841

5

4398

5

1279

4

8400

4430

5

2635

129

845

1761

6

5958

4132

4

3638

3

1416

9

4663

4

1043

930

46143

281

4165

0

3113

8

4682

8

3251

9

2981

9

1261

8

1896

8

1260

7

580

1135

7

1137

842

554

3610

0

1641

2

4254

5

4697

846

452

1913

1

3100

618

25839

772

4161

3

3828

8

1299

7

1133

2

3082

1

3249

5

4438

7

2880

2

1821

7

4443

8

2977

5

4235

4

4173

1

4372

1

4028

8

3268

7

4641

1

3983

8

3593

4

3961

9

3266

9

1164

7

4464

1

4694

3

2902

2

4163

3

4206

813

290

3981

230

853

1305

3

3261

7

Hus

1

Hus

2

Hus

10

l

Kul

turla

ger

Här

dK

okgr

opG

rop

Gra

vR

öjni

ngsr

öse

Ste

npac

knin

gO

mrå

de C

Mat

lagn

ings

tatio

nS

ten/

bloc

kH

usK

ultu

rlage

r A35

084

05

10M

eter

1:25

0

6648

021

1612472+

6648

053

1612534+

Figu

r 5.2

.12.

a. O

mrå

de C

med

alla

an

lägg

ning

ar oc

h str

uktu

rer s

om

påträ

ffade

s. Fö

r anl

äggn

inga

r ing

åend

e i s

törr

e str

uktu

rer h

änvi

sas t

ill bi

laga

17

och

18, k

apite

l 5.3

och

5.4.


6648

055

1612535+

6648

021

1612473+

4282

6

1140

6

4238

3

1176

111

369

4633

5

1418

7

2884

8

1143

5

1134

1

4029

6

1300

914

361

4030

6 3343

6

3259

8

4699

0

4665

0

1139

7

3985

841

073

4499

8

1298

5

3095

0

1177

2

4040

1

4471

647

206

3892

546

156

4183

4

3696

3

3666

8

3898

4

2927

536

718

3997

4

2883

644

455

3990

6

4184

4

2925

5

4692

7

1040

7

4240

4

4261

9

2881

5

2903

0

3891

6

3587

8

2866

2

3063

6

4685

9

2886

64246

7

1040

0

4182

4

4685

0

3677

6

1414

8

3998

4

4239

4

1437

9

4703

1

4643

0

2882

5

3262

5

3258

7

4353

043

536

4462

1

3051

6

4446

8

4687

6

1046

3

4378

8

3060

540

490

4292

0

4635

8

3995

9 3995

2

2899

2

3255

1

3034

3

4186

1

1042

2

4147

711

781

4029

2

2650

0

4072

7

3092

6

4166

5

3996

7

3973

3

4684

2

1217

9

2868

0

3265

1

2896

6

4298

7

3040

5

4176

3

4241

6

1041

6

3099

2

1687

5

4178

6

2913

2

3982

3

4186

9

4642

4

3244

2

1219

2

4185

4

3062

2

4616

8

3441

3

3455

5

2921

5

3059

5

2916

6

4156

639

875

4674

3

4280

8

3951

5

3271

529

037

4242

542

798

2885

7

3382

1

3035

832

543

3247

2

3989

4

3038

7

3990

0

4686

8

2864

246

601

3039

711

808

3263

9 2869

4

3087

5

3040

112

245

l

Sto

lphå

lS

törh

ålM

atla

gnin

gsta

tion

Om

råde

CS

ten/

bloc

kH

usK

ultu

rlage

r A35

084

05

10M

eter

1:25

0Fi

gur 5

.2.1

2.b.

Om

råde

C m

ed al

la

anlä

ggni

ngar

och

struk

ture

r som

på

träffa

des.

För a

nläg

gnin

gar i

ngåe

nde

i stö

rre s

truk

ture

r hän

visa

s till

bila

ga

17 oc

h 18

, kap

itel 5

.3 oc

h 5.

4.


har detta skärvstenslager löpt längs hela åsen, men under konstruktionen av hus 2 togs skärvstenen bort och spreds ut söder om hus 2 och täckte det område där tidigare hus 16 varit beläget. Under detta arbete schaktade man av och sänkte ändmoränen i detta område, sannolikt för att få en plan yta för hus 2, något som tydligt kan ses på laserskanningen över området (se fig. 2.5 och 5.2.11).

Värt att notera är hur man från sen vendeltid och framåt får ett annat förhållande till topografin och de tidigare lämningarna. Under sen vendel–vikingatid omvandlar man topografin för att den ska passa visio-nen av hur gården skulle se ut och vara lokaliserad i området, medan man vid byggandet av de tidigare gårdarna utnyttjat de ytor som var naturligt anpas-sade. Man börjar även under denna period på ett mer direkt sätt ta bort eller modifiera gravar och skärv-stensanläggningar för att passa in dem i visionen. Detta kan ses i hur man uppfört hus 2 som nämndes ovan då man även anlägger en större matlagningssta-tion i en närliggande, större skärvstenshög, A11298 (se område D). Utöver detta justerar man även den norra kanten på skärvstensflaken längs moränåsen när man bygger hus 1 för att skapa mer utrymme. En liknande utveckling kan även ses vid Skeke, men där börjar man omvandla området redan under yngre romersk järnålder men framförallt under folkvand-ringstid (Larsson 2014).

FyndmaterialSammantaget påträffades 2311 fynd inom område C fördelade på femton olika material där ben, bränd lera, järn och keramik var de största posterna (tab. 5.2.12). Fynden ligger främst fokuserade vid hus 2

och den västra halvan av hus 1. Fynden kommer här att beskrivas utifrån de olika distinkta kontexter som noteras inom område C, då materialet annars blir för omfattande för att bli genomlysligt.

Kring hus 1 och 2 framkom en mängd föremål som kan kopplas till olika former av hantverk. Skif-ferbrynen, knivar, punsar, mejslar, borr, järnten och ämnesjärn kan kopplas till trä- och metallhantverk. I hus 1 finns även spår från olika moment av tex-tiltillverkning. Här kan nämnas lin och linmålla som visar på att lin förädlats och flera växter som troligen använts för att färga tyger (se kap. 5.5.6). Från området kring den yngre järnåldersgården finns också redskap som visar att man arbetat i textil, t.ex. vävtyngder, nålar, sax och en ullkams. Vid byggan-det av hus 1 kring 800 AD lades en vendeltida pil-spets ner i ett stolphål och under terrasskanten vid den nordvästra sidoutgången grävdes en del av en järnkittel ned. Kring hus 1 och 2 påträffades även fyra mindre depositioner av brända benfragment från människa. Dessa har 14C-daterats till 605–690 AD (2σ), 680–880 AD (2σ), 680–890 AD (2σ) och 710–940 AD (2σ). Alla dessa fynd kan troligen tolkas som spåren efter olika skyddsceremonier som utförts vid byggandet av långhusen och under deras brukstid, som skulle ge förfädernas beskydd och hindra olika väsen från att komma in i byggnaderna (se kap. 5.3).

Område DOmråde D på Björkgärdet var cirka 1146 kvadratmeter stort och låg cirka 24,5–26,5 meter över havet. Områ-det utgjorde den södra delen av undersökningsområ-det bestående av ändmoränen som löper i väst–östlig riktning längs större delen av undersökningsområdet samt lermarken söder om denna (fig 5.2.6). Området är avlångt, cirka 30 meter långt 3–7 meter brett, och sluttar från norr mot söder. Det har inte störts av sen-tida odling utan endast använts som betesmark.

Beskrivning och fasindelningInom området påträffades 154 anläggningar för-delade på elva olika typer (tabell 5.2.14 och figur 5.2.13). Stolphål dominerade och 25 stycken ingår i hus 16, följt av anläggningar som kan knytas till skärvstensområdet uppe på ändmoränen i form av gropar, härdar, kokgropar och skärvstensflak.

Sammantaget påträffades spår från yngre brons-ålder fram till och med äldre järnålder. Under folk-vandringstid finns ett glapp i 14C-dateringar för att sedan återkomma under sen vendeltid (tabell 5.2.13).

Tabell 5.2.12. En summering av de olika fyndmaterialen och i vilken omfattning de förekom på område C.

Fyndmaterial Antal

Ben 1243

Bergart 21

Bly 2

Bränd lera 440

Cu-leg 10

Flinta 2

Glas 8

Harts 14

Järn 350

Keramik 175

Kvarts 6

Metall 1

Silver 1

Skiffer 4

Slagg 34


4111

811

816

3066

1

4713

8

3074

2

3369

8

2062

4

4115

4

1272

4

4115

4

4114

0

3438

0

2875

0

4653

7

4502

110

665

4656

431

158

4505

2

4501

146

135

4100

5

3896

646

554

3722

4

4270

5

3124

1

4064

6

7549

4499

0

4180

7

3707

4

3115

0

1427

3

4504

2

4099

7

4507

9

4654

7

1004

026

1003

711

1003

496

1129

8

3750

5

1056

3

3717

0

1065

1

1275

1

3965

8

1500

8

1070

510

0413

3

1058

528

234

3831

440

378

4748

9

1061

7

4495

9

1053

7

1055

010

605

755934

293

1426

3

4156

1

4706

0

3859

3

3215

7

4621

012

068

1064

2

3744

644

692

3317

3

1499

8

3742

4

6545

6634

1004

230

Hus

1

Hus

2

Hus

16

l

Ste

npac

knin

gS

kärv

sten

sfla

kK

ultu

rlage

rS

tolp

hål

Kok

grop

Här

dG

rop

Gra

vS

kärv

sten

shög

Mat

lagn

ings

stat

ion

Skä

rvst

ens-

/gra

vkom

plex

Om

råde

DS

ten/

bloc

kO

mrå

deD

_Hus

1H

usK

ultu

rlage

r A35

084

05

10M

eter

1:35

0

m

m

mm

m

m

mm

m

m

m

m

mm

m

6648

062

1612577+

6648

024

1612486+

m

Figu

r 5.2

.13.

Om

råde

D m

ed al

la

anlä

ggni

ngar

och

struk

ture

r som

på

träffa

des.

För a

nläg

gnin

gar i

ngåe

nde

i stö

rre s

truk

ture

r hän

visa

s till

bila

ga

17 oc

h 18

, kap

itel 5

.3 oc

h 5.

4.


Efter cirka 700 AD finns inga 14C-dateringar som visar på att området använts, men utifrån det förhål-lande att området gränsar till hus 1 och 2 får det antas ha brukats genom Björkgärdets hela förhistoria.

De äldsta dateringarna härrör från de två stora skärvstensflaken lokaliserade på den södra moränås-ryggen, A11298 och A11816. Dessa är 14C-daterade till bronsåldern period V–VI (tab. 5.2.13). Date-ringar på människoben i grav A12766 och keramik från A20600 visar att skärvstensflaken och gravarna fortsätter att vara utnyttjade kontinuerligt från yngre bronsålder till och med äldre järnålder. Därefter tycks området inte utnyttjas förrän under vendeltid när gård 7 i form av hus 16 och därefter gård 8 i form av att hus 2 uppförs.

FyndmaterialFynden i område D domineras av keramik och ben. Se tabell 5.2.15. för en summering av de olika fynd-materialen och i vilken omfattning de förekom på område D.

Område EOmråde E på Björkgärdet var 1538 kvadratmeter stort och låg cirka 24–26,5 meter över havet. Det

utgjordes av den i nordöst belägna ändmorän som sträcker sig från västnordväst mot östsydöst(fig. 5.2.6). Hela område E är relativt orört och har endast använts som betesmark under senare tid.

Beskrivning och fasindelningInom område E påträffades 127 anläggningar förde-lade på tolv olika typer (tab. 5.2.17). Stolphål domi-nerade följt av lager, härdar och gropar. Majoriteten av anläggningarna tillhör de olika skärvstens- och gravkomplex som framkom inom området (fig. 5.2.14). Sammantaget påträffades spår från fem av de övergripande faserna, där ett glapp i utnyttjandet kan ses under yngre romersk järnålder fram till och med mellersta vendeltid (tabell 5.2.16). Från yngre bronsåldern finns ett antal skärvstensanläggningar och gravar som 14C-daterats och typologiskt knutits till perioden. Till dessa hör skärvstens-/gravkom-plexet A1004025 till vilket bl.a. skärvstenshögen A18918, skärvstensgropen A2445 och kokgropen A3127 hör. Även gravarna A4655 och A404 har daterats till denna period. Dateringar och keramik från dessa skärvstensanläggningar visar även att de brukats in i äldre järnålder. Från sen vendeltid och vikingatid finns endast enstaka spår, dels i form av

Labnr 14C BP Stdav Anl/fynd. Nr Cal (σ1)max Cal (σ1)min Material Steg


Ua-29682 2442 30 A11816 760 BC 400 BC Träkol, Tall (ung kvist) SU

Ua-29578 2352 30 A12766 520 BC 380 BC Ben, homo SU

Ua-30253 2079 30 A20600 200 BC 0 BC/AD Keramik SU

CAIS4774 1980 24 A10705 40 BC 70 AD Träkol FU

Ua-30250 1931 30 A36569 0 BC/AD 140 AD keramik SU

Ua-30247 1923 35 A41118 0 BC/AD 210 AD Keramik SU

Ua-29681 1298 30 A11298 660 AD 780 AD Träkol, Björk SU


Tabell 5.2.13. 14C-dateringar från område D

Tabell 5.2.14. En summering av typer och antal av anläggningar som påträffades inom område D.


Grav 6

Grop 15

Härd 15

Kokgrop 11

Kulturlager 9

Lager 7

Röjningsröse 1

Skärvstensflak 11

Skärvstenshög 2

Stenpackning 2

Stolphål 53

Tabell 5.2.15. En summering av de olika fyndmaterialen och i vilken omfattning de förekom på område D.

Fyndmaterial Antal

Ben 1209

Bergart 21

Bränd lera 156

Cu-leg 3

Flinta 1

Glas 2

Harts 4

Järn 58

Keramik 416

Kvarts 3

Slagg 11


6648

080

1612566+

6648

051

1612513+

1231

5

404

3768

6

3240

3860

1700

0 2445

3127

4135

3

4655

2766

6

3565

4

1411

6

3380

2

3011

342

177

3575

1849

7

3111

012

304

1240

0

3632

0

3726

2

3721

0

533

1420

7

4124

9

4689

2

1266

742

242

3105

9

462

1002

702

4727

1

481

471

8739

2067

7

1270

7

4742

1

3725

2

1267

9

3754

2

1265

5

3669

0

3775

6

1002

704

1269

7

4122

2

3958

7

524

558

4716

8

3647

9 1002

705

4123

3

4734

6

4741

2

2065

8

1671

3

4124

1

1257

8

1002

703

Hus

11

1891

8

l Mat

lagn

ings

stat

ion

Kul

turla

ger

Sto

lphå

lH

ärd

Kok

grop

Gro

pR

öjni

ngsr

öse

Skä

rvst

ensf

lak

Skä

rvst

ensg

rop

Gra

vS

tenp

ackn

ing

Skä

rvst

ensh

ögS

ten/

bloc

kLa

ger A

3488

Om

råde

EH

usK

ultu

rlage

r0

510

Met

er

1:30

0

m

Figu

r 5.2

.14.

Om

råde

E m

ed al

la

anlä

ggni

ngar

och

struk

ture

r som

på

träffa

des.

För a

nläg

gnin

gar i

ngåe

nde

i stö

rre s

truk

ture

r hän

visa

s till

bila

ga

17 oc

h 18

, kap

itel 5

.3 oc

h 5.

4.


två glaspärlor deponerade i skärvstenshögen A18918, vilka typologiskt kan placeras i vendeltid, dels hus 11 som typologiskt och utifrån den övergripande boplatsstrukturen placeras inom gård 9 som daterats till vikingatid.

Från yngre bronsålder finns sammantaget tio 14C-dateringar, vilka ligger i intervallet 910–740 cal. BC (2σ), och är den dominerande perioden inom området. Fem av dessa är dateringar på människoben från A4655, A18918, A2445 och A404 vilket visar att begravningar i mittblocks-gravarna och skärvstenskomplexen är startskottet för aktiviteterna i området. Skärvstenskomplexen i område E används fram till och med äldre romersk järnålder, något som kan ses i 14C-dateringar från A18497, A18918 och A12304. Endast en 14C-datering härrör från den vendel-/vikingatida fasen, härden A39036, daterad till 680–890 cal. AD (2σ) (se tab. 5.2.16).

FyndmaterialSammantaget påträffades 8545 fynd inom område E fördelat på tretton olika material där ben och keramik var de helt dominerande posterna (tabell 5.2.18). Massmaterialen i form av ben och keramik påträf-fades främst i skärvstenskomplexet A1004025 som innefattar skärvstenshögen A18918, skärvstensgro-pen A2445 och kokgropsområdet A3127. Fynd som harts, människoben och bergartsartefakter har en jämnare spridning mellan mittblocksgravarna och de olika skärvstensanläggningarna.

Som nämndes ovan framkom ett rikt mate-rial inom skärvstenskomplexet A1004025. Inom kokgropsområdet A3127 påträffades ett stort och varierat keramikmaterial; i anläggningarna har hela serviser nedlagts som typologiskt kan placeras i och 14C-dateras till yngre bronsålder. Kokgropssystemet och den matlagning som ägt rum där har troligen producerat stora delar av den skärvsten som byggt

Labnr C14 BP Stdav Anl/fynd. nr Cal (σ1)max Cal (σ1)min Material Steg


Ua-30255 2660 33 A38823 900 BC 790 BC keramik SU






Ua-30260 2458 30 A3127 760 BC 410 BC Keramik brå per. II–VI (116) SU

Ua-29679 2455 30 A2445 760 BC 410 BC Träkol, Asp SU

Ua-29689 2404 30 A31110 740 BC 390 BC Träkol, Lönn SU

Ua-30256 2162 34 A18497 360 BC 90 BC Keramik äjäå (101) SU

CAIS4773 2144 26 A18918 360 BC 90 BC Träkol FU

Ua-29683 1990 30 A12304 50 BC 80 AD Träkol, Salix SU

Ua-29692 1229 30 A39036 680 AD 890 AD Träkol, Asp SU

Tabell 5.2.16. 14C-dateringar från område E.


Grav 5

Grop 16

Härd 16

Kokgrop 9

Kulturlager 4

Lager 17

Röjningsröse 5

Skärvstensflak 8

Skärvstensgrop 1

Skärvstenshög 1

Stenpackning 3

Stolphål 42

Tabell 5.2.17. En summering av typer och antal av anläggningar som påträffades inom område E.

Tabell 5.2.18. En summering av de olika fyndmaterialen och i vilken omfattning de förekom på område E.

Fyndmaterial Antal

Ben 4807

Bergart 44

Bly 1

Bränd lera 340

Cu-leg 2

Flinta 2

Glas 2

Harts 50

Horn 4

Järn 22

Keramik 3258

Kvarts 8

Slagg 5


3150

3

1888

1

2120

1

2470

6

2141

9

1878

0

3147

1

2226

2

2469

931

875

2393

9

2403

420

849

2381

725

906

2348

4

1710

5

2300

8

2433

9

2424

5

2419

4

3181

8

2433

0

2213

0

2104

2

2082

7

2563

9

2076

8

2248

3

1873

1

2595

6

2351

0

2287

5

2373

9

2518

9

2080

7

2400

821

732

2495

4

2543

2

2461

1

2444

3

2420

5

2359

2

2070

5

1711

7

1837

7

2447

2

2572

4

2317

5

2295

423

600

2257

3

1905

9

1833

9

2313

2

2357

031

793

2145

2

4310

1

2445

7

2397

5

2311

5

2440

0

2267

9

2241

0

2346

8

2111

6

2220

5

2212

0

2269

8

2387

2

2113

7

2239

3

1881

2

2398

3

2343

8

1883

3

1932

4

2129

9

2436

2

2336

4

2430

5

2441

5

2140

9

3225

6

2299

2

2488

0

2232

4

2101

4

1882

4

1936

4

2088

7

2279

3

2121

4

2545

1

2115

4

2085

9

2277

6

2479

6

3154

0

2531

3

2573

418

851

1715

4

2102

4

2365

1

2135

6

4253

7

2439

3 2416

5

1709

5

2555

0

2119

2

2100

5

2360

7

2105

3 1712

8

2272

4

1980

0

2383

4

2604

7

2291

8

2445

0

2423

1

2314

1

3158

7

1980

8

2109

9

2376

2

2234

5

2327

6

2389

0

2322

3

2318

6

2182

0

2929

4

4321

8

2440

8

1981

7

2118

3

2347

7

2526

1

2328

9

3135

1

2437

8

2350

4

1979

3

2179

4

2338

1

2130

9

2301

8

2171

2

2305

0

2323

7

2367

6

2242

0

2095

121

078

1673

9

2385

9

2379

7

2316

1

4325

7

2355

7

2542

3

3144

9

2116

4

2094

1

1934

0

2133

4

2262

4

4326

5

1884

2

4253

1

2435

6

2267

2

2246

9

3139

7

2321

7

3159

5

2310

0

2086

8

2113

0

4673

1

2330

6

4320

0

2319

3

2332

3 2293

5

2382

9

3139

2

2402

5

2125

9

2349

7

2591

4

2341

1

2236

7

2617

5

2423

7

2363

9

2337

3

2488

7

2518

2

2110

9

2437

1

2352

0

2240

3

2446

5

2456

0

2231

6

2114

6

2563

1

3178

2

1931

6

2227

0

2599

7

2549

2

3136

5

2375

5

2316

824

997

1716

523

066

1886

3

2381

0

2526

8

3175

7

3132

7

3180

7

2282

6

2282

0

2492

5

2302

4

lS

tolp

hål

Om

råde

FS

ten/

bloc

kH

usK

ultu

rlage

r 350

84

05

10M

eter

1:25

0

6648

072

1612516+

6648

096

1612575+

Figu

r 5.2

.15.

a. O

mrå

de F

med

alla

an

lägg

ning

ar oc

h str

uktu

rer s

om

påträ

ffade

s. Ö

verst

en pl

an m

ed sa

mt-

liga s

tolp

hål (

A) oc

h ne

derst

en pl

an

med

andr

a typ

er a

v an

lägg

ning

ar in

om

sam

ma o

mrå

de (B

). Fö

r anl

äggn

inga

r in

gåen

de i

störr

e str

uktu

rer h

änvi

sas

till b

ilaga

17

och 1

8, ka

pitel

5.3

och

5.4.


6648

075

1612518+

6648

088

1612571+

2148

8

2502

0

3577

9

2428

8

2097

4

1869

3

2259

4

2216

0

2143

4 1713

8

2342

6

3575

5

2227

8

2284

021

171

2217

6

2175

722

505

2089

8

2426

8

2308

5

2255

1

2091

3

2096

2

2221

52264

2

3157

9

2177

0

2362

1

2331

2

1844

2

2225

3

2266

0

4251

5

1669

1

2108

5

2078

6

2546

0

2391

1

3176

221

400

2443

2

2368

3

1842

2

2168

2

2329

6

2106

1

4311

2

2079

8

2214

0

2396

8

2374

9

4252

5

2519

8

1004

262

Hus

9

Hus

14

Hus

18

Hus

17

Hus

12

lK

ultu

rlage

rS

törh

ålH

ärd

Kok

grop

Gro

pR

änna

Röj

ning

srös

eS

tenp

ackn

ing

Ste

n/bl

ock

Om

råde

FH

usK

ultu

rlage

r A35

084

05

10M

eter

1:25

0

m

Figu

r 5.2

.15.

b. O

mrå

de F

med

alla

an

lägg

ning

ar oc

h str

uktu

rer s

om

påträ

ffade

s. Ö

verst

en pl

an m

ed sa

mt-

liga s

tolp

hål (

A) oc

h ne

derst

en pl

an

med

andr

a typ

er a

v an

lägg

ning

ar in

om

sam

ma o

mrå

de (B

). Fö

r anl

äggn

inga

r in

gåen

de i

störr

e str

uktu

rer h

änvi

sas

till b

ilaga

17

och 1

8, ka

pitel

5.3

och

5.4.


upp komplexet. I benmaterialet är nöt, häst, svin och får/get väl representerade i alla de större ingående anläggningarna, vilket kopplas till matlagningen som skett på plat-sen. I skärvstenshögen A18918 och skärv-stensgropen A2445 påträffades även brända människoben. Vad som är värt att notera är att dessa anläggningar även innehöll mer sällsynta djurarter i form av fågel, fisk och igelkott. Av de övriga fynden inom skärv-stenskomplexet kan nämnas två deponerade glaspärlor, F806 och 807 i skärvstenshögen A18918 och en skafthålsyxa, F1846 i kok-gropsområdet A3127.

I mittblocksgravarna A404 och A4655 påträffades brända människoben, i A404 deponerade i en bengrop och i A4655 i två koncen-trationer inom vad som tolkats som en bengrop med bålplats. Utöver människobenen påträffades även keramikskärvor, bergartsartefakter och ben från nöt. I A404 påträffades även ett hartstuggumi, F1205, och hartstätning från ett svepkärl, F1359.

Sammantaget kan majoriteten av fyndmaterialet inom område E knytas till matlagning och begrav-ningsritualer som ägt rum inom området i form av skärvor från olika delar av keramikserviser, löpare, underliggare och ben från nöt, häst, svin och får/get.

Område FOmråde F på Björkgärdet var 1317 kvadrat meter stort och låg cirka 24,0–25,7 meter över havet. Området utgjordes av det i nordöst belägna, låglänta parti med främst lerig undergrund som utgjorde undersökningsområdets gräns mot en lite högre platå i norr (fig. 5.2.6). Området sluttar från norr mot söder. Hela område F utgjordes av äldre odlingsmark och sträckte sig i norr och öster upp mot moränmark. Området har periodvis varit brukat som åker under efterreformatorisk tid, varvid det blivit stört.

Område F var det anläggningstätaste området, sammantaget påträffades 443 anläggningar fördelade på elva kategorier. Majoriteten av dem bestod av stolphål, och andra större kategorier var gropar samt

härdar. En stor del av stolphålen kan knytas till huskonstruktionerna 9, 12, 14, 17 och 18 (tab. 5.2.19 och fig. 5.2.15a–b). Troligen döljer sig fler huskonstruktioner bland de kvarvarande stolphålen, men störningar från den sentida odlingen och de övriga huskon-struktionerna gör att spåren är för fragmen-tariska för att tolkas.

Sammantaget påträffades spår från fyra av de övergripande faserna, där den äldsta och yngsta fasen sak nas och det finns dess-utom ett glapp under yngre romersk järnål-der och folkvandringstid. Hus 18 som ingår i gård 2 placeras i förromersk järnålder utifrån en typologisk datering. Denna gård följs av gård 3 där hus 9 ingår. Hus 9 är placerat

i äldre romersk järnålder utifrån hustypologi och dateringar av två närliggande härdar, A24432 och A21434. Under tidig- och mellersta vendeltid upp-förs sedan gård 4 där hus 14 och 17 ingår. Hus 14 har 14C-daterats till 550–650 AD via träkol från den centrala härden som påträffades i huset och hus 17 har typologiskt placerats i tidig-/mellersta vendeltid. Etableringen av gård 7 där hus 12 ingår sker under sannolikt under sen vendeltid utifrån en typologisk bedömning av byggnaden (fig. 5.2.15a–b och tab. 5.2.20).

FyndmaterialOmråde F var relativt fyndtomt i förhållande till hur intensivt det utnyttjats. Sammantaget påträffades 80 fynd fördelade på sex olika kategorier. Majoriteten av fynden bestod av järnföremål och ben. Tre fynd kan närmare tidsbestämmas; en dekorerad keramikskärva, F805 som kan placeras i romersk järnålder–folkvand-ringstid, en sporre av järn, F406, som påträffades invid hus 14 och typologiskt placeras i äldre romersk järnålder, samt ett spänne av järn som typologiskt kan placeras under andra halvan av järnåldern (tab. 5.2.21). Spännet hittades vid hus12.

Tabell 5.2.19. En summering av typer och antal av anläggningar som påträffades inom område F.


Grop 16

Härd 22

Kokgrop 8

Kulturlager 4

Lager 3

Ränna 3

Röjningsröse 1

Stenpackning 1

Stolphål 380

Störhål 4

Syllsten 1

Tabell 5.2.20. 14C-dateringar från område F.

Labnr 14C BP Stdav Anl/fynd. nr Cal (σ1) max Cal (σ1) min Material Steg

CAIS4761 1906 30 A24432 20 AD 220 AD Träkol FU


Ua-29685 1462 30 A18422 550 AD 650 AD Träkol, Hassel SU

Tabell 5.2.21. En summering av de olika fyndmaterialen och i vilken omfattning de förekom på område F.

Fyndmaterial Antal

Ben 34

Bergart 1

Bränd lera 5

Järn 31

Keramik 4

Slagg 5


Figur 5.2.16. Område G med alla anläggningar och strukturer som påträffades. För anläggningar ingående i större struktu-rer hänvisas till bilaga 17 och 18, kapitel 5.3 och 5.4.

66481091612586

+

66480701612566

+

7198

41258

7233

l

StolphålSten/blockOmråde G

0 5 10Meter

1:300

Område GOmråde G på Björkgärdet var 955 kvadratmeter stort och låg cirka 23 meter över havet och utgjordes av den östra låglänta delen av undersökningsområdet med lerig undergrund (fig. 5.2.6). Området ligger nedanför en kraftig slänt i väster (område E och F) och har använts som åker och betesmark i efterre-formatorisk tid.

Som kan ses på översiktsplanen (fig. 5.2.16) så tar bebyggelsen tvärt slut vid sluttningen ned mot område G. Område G ligger en dryg meter nedan-för den östra delen av gårdslägena i området och har troligen fungerat som exempelvis betesmark. Endast tre stolphål påträffades som kan vara spår från t.ex. pålar för att tjudra djur eller möjligen grövre grindstolpar.


FyndmaterialEndast en brodd påträffades inom område G. Inga kulturlager kunde ses inom detta område och detta sammantaget med bristen på fynd visar att det tro-

ligen fungerat som utmark eller betesmark för de olika gårdarna.


Stolphål 3

Tabell 5.2.22. En summering av typer och antal av anläggningar som påträffades inom område G.

Tabell 5.2.23. En summering av de olika fyndmaterialen och i vilken omfattning de förekom på område G.

Fyndmaterial Antal

Järn 1

Figur 5.2.17. Sektion (3C46672) genom den södra ändmoränen öster om A11816. Notera att stora mängder kulturpåverkad jord och även större block har påförts på den södra delen av ändmoränen. 1. Mörkgrå silt (Kulturlager A47138), 2. Grå mylla och morän, 3. Ljusbrun morän, 4. Gråsvart fet silt och skörbränd/skärvig sten. Skala 1:40.

1 2 3 40 5 6 7,1 mHålrum

Tvärsektionsödra ändmorän

3C46672

NS

X 6648035,3Y 1612523,6

X 6648020,0Y 1612523,7

1

1

22

3

4

Figur 5.2.18. Sektionen (3C46672) genom den södra ändmoränen öster om A11816. Foto: Niclas Björck.


SammanfattningSom framgått ovan finns det en tendens till att den yngre bronsålderns- och den äldsta järnålderns läm-ningar på Björkgärdet framförallt finns på och längs med ändmoränerna (område D och E). Ändmorä-nerna var ett mycket påtagligt topografiskt inslag på Björkgärdet och det är tydligt att dessa är en viktig orsak till vart man valt att lokalisera sina aktiviteter under de äldsta faserna (se fig 2.4 och 5.1). För att säkerställa att det på Björkgärdet var ändmoräner och se hur dessa var uppbyggda upptogs sektioner. I figur 5.2.17 och 5.2.19 redovisas två exempel på sektioner från den södra ändmoränen. När det gäller sektionen öster om A11816 kan denna även ses i ett fotografi (fig. 5.2.18). Dessa har valts därför att de var infor-mativa inte enbart när det gäller den naturligt bildade ändmoränen utan också visar att material påförts i söder (kulturlagret A47138). På detta kulturlager har sedan skärvstensanläggningarna A11298 och 11816 anlagts. Likartade fenomen fanns även på den norra ändmoränen där material påförts för att öka bredden vid t.ex. mittblocksgraven A404 (jfr sektionen A404 i bilaga 18).

Lämningarna från yngre bronsåldern- och äldsta järnåldern som finns längs ändmoränerna domine-ras av skärvstensanläggningar och gravar. Det har dock också skett omfattande matlagning under dessa perioder. Matlagningsstationerna består av härdar och kokgropar belägna i området kring skärvstens-anläggningarna (kap. 5.4 och bilaga 18). Fynden i skärvstensanläggningarna visar att man har till-rett måltider med främst kött från domesticerade djur (får, nöt och svin) men ett inslag av jaktvilt och fisk finns också. Fynden domineras av keramik-

kärl och dessa förekommer ibland rikligt och det finns olika typer av kärl som använts för tillredning, servering och förvaring. När det gäller gravarna är lokaliseringen till ändmoränerna logisk då man har eftersträvat ett lokalt krönläge för dem. När det gäl-ler skärvstensanläggningarna kan anledningen till deras starka knytning till ändmoränerna vara att man även här ibland försökt skapa väl synliga monument (skärvstenshögar). Detta gäller emellertid inte för alla skärvstensflak då dessa ibland ligger på flacka områden intill ändmoränen. Den enklaste förkla-ringen till att både gravar, skärvstensanläggningar och matlagningsstationerna ligger längs ändmoränerna är att dessa lämningar funktionellt hör samman, dvs. att alla dessa anläggningskategorier är synliga spår av de komplexa handlingar som utförts i samband med offer och begravningar. Om lämningarna betraktas på detta sätt, som en del av ett rituellt komplex, blir det logiskt att de ligger samlade kring ändmoränerna. Att brända ben från människa i flera fall framkom även i skärvstensanläggningarna stärker antagandet om ett samband mellan dessa och gravarna på Björkgärdet.

När det gäller gårdarna finns ett hus (hus 10) från bronsålder inom yta C. Annars är bruket av platsen för bebyggelse främst kopplat till järnålder. Först växer ett större gårdsområde fram i NÖ (område F) under äldre järnålder och under den äldsta bebyg-gelsefasen verkar aktiviteterna kring ändmoränen fortgå. Under yngre järnåldern flyttar bebyggelsen till det sydvästra gårdsläget där den yngre järnålders-gården växer fram. Under denna fas är aktiviteterna mer sporadisk längs ändmoränerna och består av offernedläggelser och enstaka kokgropar och härdar (kap. 3.4 och bilaga 18).

Figur 5.2.19. Sektion (3C46670) genom den södra ändmoränen väster om A11816. Notera att kulturpåverkad jord och även större block har påförts på den södra delen av ändmoränen. 1. Mörkgrå silt (Kulturlager A47138), 2. Grå mylla och morän, 3. Ljusgrå lerig morän, 4. Brun sandig morän. Skala 1:40.

Tvärsektionsödra ändmorän

3C46670

1 2 3 40 5 6 7 7,4 m

A46537A46547

A46554

A46564

NNV SSO

X 6648033,0Y 1612512,5

X 6648025,9Y 1612514,2

11

2

3

4

4


Figur 5.3.1. Översiktsplan över samtliga hus inom undersökningsområdet. Skala 1:800.

Hus 1

Hus 2

Hus 9

Hus 14

Hus 18

Hus 10

Hus 16

Hus 11

Hus 6Hus 15

Hus 7

Hus 17

Hus 5

Hus 12

Hus 3

Hus 19

Hus 4

l

Undersökt ytaHusSten/blockÄndmorän

0 10 20 30Meter

1:800

66481111612591+

66480181612454

+

5.3 Boningshus, hallar och ekonomibyggnader vid Björkgärdet

Av Magnus Artursson och Karl-Fredrik Lindberg

Totalt framkom lämningar efter 17 byggnader av olika typ och datering inom undersökningsområdet (se fig. 5.3.1, 5.3.2, tab. 5.3.1–5.3.3 och bilaga 17). Den äldsta byggnaden kan på typologiska, strati-grafiska och korologiska grunder dateras till yngre bronsålder och därefter finns det sannolikt en mer eller mindre permanent bebyggelse i närområdet ända fram till och med vikingatid. Det finns dock

inte en direkt kontinuitet i användningen av ytan inom undersökningsområdet under hela denna tids-period, men utanför den nu undersökta ytan finns tillräckligt med bra boplatslägen för att härbergera ett antal samtida gårdar under hela tidsavsnittet. Speciellt norr om undersökningsområdet finns det gott om utrymme för ytterligare bebyggelse, och här finns faktiskt spår efter ytterligare ett gårdsläge i form av en stengrund (se kap. 3 och 4).

Inom undersökningsområdet identifierades två tydligt topografiskt urskiljbara gårdslägen, ett i nord-öst och ett i sydväst (se fig. 5.3.1, tab. 5.3.1 och 5.3.2).


Figur 5.3.2. Översikt av samtliga byggnader från Björkgärdet i kronologisk ordning. Skala 1:400.

l

StolphålVägglinje

Hus 10a l

StolphålVägglinje

Hus 19b

l

StolphålVägglinje

Hus 18c

l

StolphålVägglinjeGolvlagerSyllsten

Hus 9d

l

StolphålVägglinje

Hus 16e

l

StolphålSyllstenHärdVägglinje

Hus 14f


Figur 5.3.2. Forts.

l

StolphålVägglinje

Hus 17g

l

StolphålVägglinje

Hus 12h

l

StolphålVägglinje

Hus 6i l

StolphålSyllstenVägglinje

Hus 15j

StolphålSten i terrasskantStenpackning/rännaHärdVägglinje

l Hus 2k l

StolphålVägglinje

Hus 5l


Figur 5.3.2. Forts.

l

StolphålVägglinje

Hus 7m l

StolphålVägglinje

Hus 3n

l

StolphålVägglinje

Hus 4o

l Hus 11

StolphålVägglinje

p

StolphålHärdVägglinjeSten i terrasskantTerrass

l Hus 1q


Gårdsläget i nordöst har utnyttjats som åkermark under sen historisk tid och för skogsbruk i modern tid, varför det till stor del är stört. Gårdsläget i sydväst har legat på impedimentsmark som endast till delar varit uppodlad under sen historisk tid och därför störts i relativt begränsad omfattning. Inom de två gårdslägena har det totalt funnits nio gårdar under tidsperioden yngre bronsålder–vikingatid, cirka 1000

Hus Funktion Storlek (längd/bredd) Inneryta m2 Antal takbärande bockar Datering

1 Flerfunktionellt långhus med hall 37,5 × 7,5 m 280 8 800–1050 AD

2 Flerfunktionellt långhus med hall 24 × 9 m 215 4 700–800 AD

3 Ekonomibyggnad 5,5 × 3,5 m 20 4 700–800 AD

4 Ekonomibyggnad 4,5 × 3 m 14 2 800–1050 AD

5 Ekonomibyggnad 12 × 5 m 60 3 700–850 AD

6 Flerfunktionellt långhus 19 × 6 m 115 4 600–700 AD

7 Ekonomibyggnad/vävstuga 12 × 6 m 70 4 700–850 AD


10 Flerfunktionellt långhus 12 × 7,5–6,5 m 85 5 1000–500 BC

11 Ekonomibyggnad 10 × 5,5 m 55 3 850–1050 AD






18 Flerfunktionellt långhus 21 × 6,7–8 m 170 5 500–0 BC

19 D-formad byggnad 5 × 5,5 m 45 - 1000–500 BC

Tabell 5.3.1. Samtliga byggnader vid Björkgärdet.

Tabell 5.3.2. Datering av samtliga långhus och byggnader som undersöktes vid Björkgärdet.

BC–1050 AD. Vissa av dem har sannolikt existerat samtidigt (se tab. 5.3.3).

5.3.1 Yngre bronsålder (ca 1000–500 BC)

Under yngre bronsålder etableras en gård i en svag västsluttning inom undersökningsområdets sydvästra del. Gården har förmodligen endast bestått av ett min-

Hus Provnummer

14C-datering BP

14C-datering 1σ

14C-datering 2σ

Daterat material/kommentar

10 - Typologisk-korologisk datering till yngre bronsålder

19 - Typologisk-korologisk datering till yngre bronsålder

18 - Typologisk datering till förromersk järnålder

9 - Typologisk datering till äldre romersk järnålder samt 14C-datering av två intilliggande härdar

16 Ua-30592 1278±30 680–770 AD 660–810 AD Sädeskorn från stolphål

14 Ua-29685 1462±30 575–635 AD 550–650 AD Träkol från härd

17 - Typologisk datering till vendeltid

12 - Typologisk datering till vendeltid

6 Ua-29690 1395±30 620–665 AD 600–675 AD Träkol från stolphål

15 - Typologisk/korologisk datering till vendeltid

2 Ua-29570

Ua-30252Ua-29693Ua-29577

Ua-29573

Ua-29576

1372±30

1345±301252±301243±30

1230±30

1198±30

640–675 AD

645–685 AD685–780 AD680–810 AD

710–870 AD

775–875 AD

605–690 AD

640–770 AD670–870 AD680–880 AD

680–890 AD

710–940 AD

Bränt människoben från terrasskantMatskorpa på keramikTräkol från stolphålBränt människoben från terrasskantBränt människoben från terrasskantBränt människoben från terrasskant

5 Ua-30249Ua-29687

1255±301226±30

685–780 AD710–870 AD

670–870 AD680–890 AD

Matskorpa keramikTräkol från stolphål

7 Ua-29686 1250±30 680–800 AD 670–870 AD Träkol från stolphål

3 - Typologisk/korologisk datering till vendeltid

4 - Typologisk/korologisk datering till vikingatid

11 - Typologisk/korologisk datering till vikingatid

1 Ua-29579Ua-29580

1150±301115±30

780–970 AD890–975 AD

770–980 AD860–1020 AD

Sädeskorn från stolphålSädeskorn från stolphål


Delar av väggarna fanns bevarade i form av ett antal stolphål och dessutom fanns ingångsstolparna beva-rade i den norra långsidan. Det fanns inget organiskt material i stolphålen som kunde 14C-dateras, men utifrån närheten till gravar och skärvstensförekomster i området är det troligt att det kan dateras till yngre bronsålder. Den takbärande konstruktionens bredd och byggnadens utseende i övrigt placerar hus 10 klart och tydligt inom den skandinaviska bronsålderns byggnadstradition (Göthberg 2000; Artursson 2005a).

Utifrån den inbördes placeringen av de takbä-rande bockarna kan man rekonstruera rumsindel-ningen i byggnaden. Enligt känt mönster är avståndet mellan bockarna störst i den västra delen av långhuset och här har sannolikt bostadsdelen funnits. I mitt-delen av byggnaden har det funnits en ingångsdel som markeras av två tätare placerade bockar samt ingångsstolpar i den norra långsidan. Förmodligen har det här funnits motställda ingångar som lett in till ett ingångsrum. I den östra delen av långhuset har de takbärande bockarna stått tätare och här har det förmodligen funnits ett ekonomiutrymme, eventuellt med ett loft.

Tabell 5.3.3. Översikt över användningen av de två gårdslägena med respektive gårdar under tidsperioden yngre bronsålder–vikingatid, 1000 BC–1050 AD. Hus 5 och 7 har förmodligen uppförts ungefär samtidigt som hus 2 och ingått i gård 8, men stått kvar på platsen även efter det att hus 1 efterträtt hus 2 som huvudbyggnad i samband med att gård 9 tagits i bruk.

Datering Gårdsläge NÖ(Område A, B, C och E)

Gårdsläge SV(Område F)


Gård 1; hus 10hus 19

Förromersk järnålder500–0 BC

Gård 2; hus 18

Äldre romersk järnålder0–150 AD

Gård 3; hus 9

Yngre romersk järnålder150–400 AD

Folkvandringstid400–550 AD

Tidig och mellersta vendeltid550–700 AD

Gård 4; hus 14hus 17

Gård 5; hus 6hus 15Gård 6; hus 16

Sen vendeltid700–800 AD

Gård 7; hus 12 Gård 8; hus 2hus 3hus 5hus 7

Vikingatid800–1050 AD

Gård 9; hus 1hus 4(hus 5)(hus 7)hus 11

dre, trapetsoidformat långhus, hus 10, som pga brist på organiskt material i stolphålen bara kunde dateras typologiskt. Det är emellertid möjligt att en D-formad byggnad, hus 19, som låg cirka 10 meter nordnordöst om hus 10, har varit i användning samtidigt, men inte heller här fanns det något organiskt material i stolp-hålen som kunde 14C-dateras (fig. 5.3.3).

Utifrån sitt utseende kan hus 19 tolkas som en specialiserad byggnad för rituell matlagning och bakning. Det är möjligt att hus 19 har varit en del av en matlagningsstation, där det också ingått två kokgropar som låg cirka 5 meter sydväst om den D-formade byggnadens öppning. Kanske har matlagningsstationen på något sätt varit knuten till aktiviteter i anslutning till ett antal kokgropar med intilliggande skärvstenhögar strax nordöst om byggnaden.

Liknande huskonstruktioner från yngre bronsål-der med sådana funktioner har undersökts vid exem-pelvis Nibble utanför Enköping. På denna plats har de D-formade byggnaderna hus H och I varit knutna till specialiserade ytor för matlagning och bakning i mycket nära anslutning till gravar (Artursson 2011a; Larsson 2011). Intressant nog har dessutom en i stort sett identisk byggnad, hus 8, med en datering till yngre bronsålder undersökts vid Skeke i Rasbo sn. Också den låg i anslutning till ett matlagningsom-råde som förutom härdar och kokgropar dessutom innehöll en skärvstenshög samt ett större, markfast stenblock med skålgropar och rännor (Larsson 2014).

Gårdsplanen runt hus 10 i övrigt är svår att rekon-struera eftersom det har byggts flera långhus senare i samma område, men det fanns ett antal härdar och kokgropar i området som möjligen kan knytas till aktiviteter på gården. Inga av dessa har emel-lertid 14C-daterats, varför resonemanget endast blir hypotetiskt.

Hus 10Långhuset har varit placerat i öst–västlig riktning och haft en lätt trapetsoid form (fig. 5.3.2). Det har varit cirka 12 meter långt och 7,5–6,5 meter brett med den bredaste änden i väster (se bilaga 17). Byggnaden har haft en något oregelbunden takbärande konstruktion bestående av fem bockar med en bredd varierande mellan cirka 3,5–4,1 m. Avståndet mellan bockarna har varit cirka 1,7–3,1 m. Åtminstone en av bockarna i den östra delen av byggnaden har satts om ett flertal gånger, vilket tyder på att långhuset varit i bruk en längre tid.


Hus 19Den D-formade byggnaden bestod av sju stolp-hål som placerats i en hästskoliknande form med öppningen riktad mot sydsydväst, mot hus 10:s norra långsida (fig. 5.3.2). Hus 19 har varit cirka 5 × 5,5 meter stort och har många likheter med andra D-formade byggnader från yngre bronsålder som tidigare undersökts i Uppland. Som disku-terades tidigare, så kan hus H och I vid Nibble utanför Enköping nämnas i det här sammanhanget (Artursson 2011a) samt hus 8 vid Skeke, Rasbo sn (Larsson 2014).

5.3.2 Förromersk järnålder (500 BC–0)

Under förromersk järnålder etablerar man en mindre gård i den nordöstra delen av undersökningsområdet. Gården har endast bestått av ett mellanstort långhus, hus 18 (fig. 5.3.4). Området har utnyttjats intensivt som boplats under flera hundra år efter det att hus 18 rivits, varför störningarna är många. Dessutom har hela boplatsläget använts som åkermark i modern tid, för att sedan under 1900-talet omvandlas till skogsmark. Ett flertal grova granar har stått på platsen, och de stubbar som fanns kvar efter avverkningen som föregick den arkeologiska undersökningen försvårade avbaningen

Figur 5.3.3. Gården med hus 10 och 19 från yngre bronsålder i plan. Skala 1:800.

Hus 10

Hus 19

l

Gård 1KokgropGravSkärvstensanläggningUndersökt ytaSten/blockÄndmorän

0 10 20 30Meter

1:800

66480201612454

+

66481141612590

+


och rensningen betydligt. Det finns därför flera käll-kritiska problem med boplatsläget, framförallt vad det gäller bevaringsförhållandena för anläggningarna.

Hus 18 Långhuset har legat i nordöstlig–sydvästlig riktning och varit cirka 21 meter långt och 6,7–8 meter brett (fig. 5.3.2). Byggnaden har haft en något trapetsoid form, där den södra gaveln har varit bredare än den norra. Samtidigt antyder läget för de bevarade stolp-hålen som ingått i väggkonstruktionen att huset haft en konvex form med något svängda långsidor, varför huskroppens exakta utseende är svår att rekonstruera.

Den takbärande konstruktionens form är också intressant i sammanhanget, då den mittersta takbä-

rande bocken är smalast. Detta ger en konkav form åt den takbärande konstruktionen. Bredden i de tak-bärande bockarna har varit cirka 2,1–3,2 meter och avståndet mellan dem cirka 3,3–4,3 meter. Bygg-nadens övergripande utseende borde placera det i förromersk järnålder (Göthberg 2000:24ff), men det fanns inget organiskt material i stolphålen som kunde 14C-dateras. Därför måste dateringen av byggnaden enbart baseras på typologiska överväganden.

5.3.3 Äldre romersk järnålder (0–150 AD)

I samma läge som den förromerska gården eta-bleras under äldre romersk järnålder en gård som också består av endast ett långhus, hus 9 (fig. 5.3.5).

Figur 5.3.4. Den förromerska gården vid Björkgärdet. Skala 1:800.

Hus 18

l

Gård 2GravSkärvstensanläggningarUndersökt ytaSten/blockÄndmorän

0 10 20 30Meter

1:800

66481091612590+

66480191612454

+


Långhuset har uppförts i öst–västlig riktning på en naturlig, stenröjd terrass. Tyvärr ligger den nord-västra delen av långhuset utanför undersöknings-området, varför denna del inte kunde undersökas. Dessutom är det möjligt att det funnits ytterligare byggnader som tillhört gården norr om långhuset (se kap. 5.2).

Hus 9Långhuset har legat i öst–västlig riktning och varit cirka 30 meter långt och sex meter brett. Huskroppen har förmodligen haft en mer eller mindre rektangulär form, men eftersom i stort sett inga stolphål från väg-garna har bevarats går det inte att säga säkert. Stora delar av den östra gaveln var bevarad och i den ingick

tre stolphål, delar av en stensyll eller terrasskant samt en ränna som förmodligen bildats av takdropp.

Den takbärande konstruktionen har bestått av sex fullständiga bockar och två ofullständiga. Bredden har varit mellan cirka 2,3–3,3 meter och avståndet mellan dem 1,8–6,5 m. Fyra av bockarna har satts om, vilket visar att byggnaden har reparerats och kan ha stått en längre tid på platsen.

Det fanns tyvärr inget organiskt material i stolp-hålen som kunde 14C-dateras, men utifrån typolo-giska bedömningar och två 14C-dateringar från två härdar i anslutning till långhuset kan det placeras i den senare delen av förromersk järnålder eller äldre romersk järnålder. Båda 14C-dateringarna placerar härdarna i tidsintervallet 40 BC–55 AD. I området

Figur 5.3.5. Den äldre romerska gården vid Björkgärdet. Skala 1:800.

Hus 9

l

Gård 3GravSkärvstensanläggningUndersökt ytaSten/blockÄndmorän

0 10 20 30Meter

1:800

66481091612590

+

66480201612454

+


gjordes dessutom fynd av en sporre (F406) som typo-logiskt kan dateras till äldre romersk järnålder (se kap. 5.5.4). Den kan mycket väl komma från en förstörd grav i närområdet, och intressant nog framkom det faktiskt en skelettgrav från äldre romersk järnålder, A12766, cirka 50 meter söder om hus 9 (se kap. 5.4). Det är därför fullt möjligt att det finns ett gravfält från tidsperioden någonstans i närheten.

5.3.4 Tidig och mellersta vendeltid (550–700 AD)

Under tidig samt mellersta vendeltid, cirka 550–700 AD, har det troligen funnits totalt fem långhus inom undersökningsområdet. Hus 14 och 17 har legat i den

nordöstra delen, där det tidigare har anlagts byggna-der under förromersk och äldre romersk järnålder (se ovan). Hus 14 och 17 kan ha bildat en gårdsenhet tillsammans (gård 4) med en total inneryta på cirka 280 kvadratmeter (se tabell 5.3.5). Hus 6 och 15 har legat strax sydväst om denna yta och även de kan ha bildat en gårdsenhet tillsammans (gård 5) som haft en total inneryta på cirka 230 kvadratmeter. Slutligen har hus 16 legat längst i söder, i den sydvästra delen av undersökningsområdet. Långhuset har förmodli-gen utgjort huvudbyggnad på en gård (gård 6).

Det är således sannolikt att de fem långhusen bildat tre gårdsenheter, varav två kan ha varit sam-tida med varandra (se tabell 5.3.3 och fig. 5.3.6). I

Figur 5.3.6. De tre gårdarna från tidig och mellersta vendeltid, cirka 550–700 AD. Skala 1:800.

66481111612590+

66480211612455

+Hus 16

Hus 6Hus 15

Hus 14

Hus 17

l

Gård 6Gård 5Gård 4GravSkärvstensanläggningUndersökt ytaSten/blockÄndmorän

0 10 20 30Meter

1:800


vilket förhållande de förmodat samtida gårdarna i så fall har stått till varandra är osäkert, men eftersom storleksskillnaden är betydande kan det vara så att de enheter som bestått av hus 14 och 17 respektive 6 och 15 utgjort någon form av stormannagårdar som avlöst varandra. Sannolikt har den tvålängade gården (gård 4) i nordöst varit i bruk först, och sedan har gårdsläget flyttats cirka 25 meter åt sydväst där hus 6 och 15 (gård 5) uppförts. Hus 16 har förmodligen utgjort huvudbyggnaden på en mindre gård (gård 6), vilken utifrån en 14C-datering och stratigrafi kan antas ha varit samtida med gård 5 (se nedan).

Hus 14 och 17Det större långhuset på gård 4, hus 14, låg i väst-nordvästlig–ostsydostlig riktning precis i den norra kanten av den nordliga ändmoränen, nere på den röjda odlingsytan. Byggnaden har varit cirka 33 meter lång och 6 meter bred. Huskroppen har för-modligen haft en mer eller mindre rektangulär form, men eftersom endast spåren efter två väggstolpar återstår går det inte att uttala sig säkert om detta. Den östra gaveln var däremot välbevarad och här fanns två tydliga hörnstolphål samt en syllstensrad eller terrasskant. Troligen har man byggt upp den östra delen av byggnaden för att skapa en jämn golvyta inne i huset.

Den takbärande konstruktionen har bestått av totalt åtta bockar. Sex av dem var fullständiga medan två har störts av ett sentida dike. Två bockpar har satts om. Bredden i bockarna har varit cirka 1,9–2,8 meter och spannlängden 1,8–7,1 meter. Det har funnits en tydlig uppdelning av den takbärande konstruktionen, med en tätare sättning i mittdelen av huskroppen och glesare i gaveldelarna, vilket sannolikt återspeglar en rumsindelning.

Träkol från en härd i mittdelen av byggnaden har 14C-daterats till tidsintervallet 575–635 AD (1σ), 550–650 AD (2σ), vilket innebär att det förmodligen kan placeras i tidig vendeltid.

Det mindre långhuset på gård 4, hus 17, låg i nord–sydlig riktning i den östra kanten av den röjda ytan, precis innan lerslätten tar vid. Byggnaden har varit cirka 16 meter lång och 5 meter bred och hus-kroppen har troligen haft en mer eller mindre rek-tangulär form, men antalet bevarade väggstolphål är få, varför rekonstruktionen av utseendet är osäker.

Den takbärande konstruktionen har bestått av totalt fyra bockar med en bredd mellan cirka 1,6–2,2 meter och en spannlängd mellan 2–5 meter. Liksom

i hus 14 har det funnits en tydlig uppdelning av den takbärande konstruktionen, med en tätare sättning av bockarna i mittdelen av huskroppen och glesare i gaveldelarna. Troligen avspeglar denna stolpsättning en tredelning av långhuset, så att det varit indelat i ett ingångsrum med motställda dörrar i mitten och ett större rum i vardera gaveldel.

Tyvärr fanns det inget material i anläggningarna som kunde 14C-dateras, men utifrån bredden i de takbärande bockarna och den inbördes placeringen av dem inom huskroppen kan hus 17 sannolikt placeras i vendeltid (Göthberg 2000).

Hus 6 och 15Hus 6 låg placerat i nordnordvästlig–sydsydostlig riktning precis söder om den norra ändmoränen (fig. 5.3.6). Byggnaden har varit cirka 19 meter lång och 6 meter bred. Huskroppen har troligen haft en mer eller mindre rektangulär form. Tre av hörnstolphålen och vissa delar av väggarna var välbevarade. Den tak-bärande konstruktionen har bestått av fyra bockpar, där bredden har varierat mellan 1,2–1,7 meter och avståndet varit mellan 3–7 meter.Träkol från ett stolphål har 14C-daterats till tidsin-tervallet 620–665 AD (1σ), 600–675 AD (2σ), dvs. den mellersta delen av vendeltid. Denna datering stämmer väl överens med vad man kunde förvänta utifrån byggnadens utseende.

Hus 15, som utifrån sin placering i förhållande till hus 6 kan antas vara samtida med detta, har ett utseende som avviker något från vad som kan förvän-tas av ett vendeltida långhus. Detta kan dock delvis bero på att området där långhuset låg var mycket stört av sentida jordbruk. Framförallt har de takbä-rande bockarna haft en mycket varierande bredd, mellan 2,7–4,0 m. Avståndet mellan bockarna har varit 2,8–5,5 m. Fynden bestod av en keramikskärva (F651) och en puns (F851).

Byggnaden kan inte ha varit samtida med det intilliggande hus 5, vilket har 14C-daterats till sen vendeltid–tidig vikingatid, eftersom deras utbredning delvis skär varandra. Utifrån sitt läge parallellt med hus 6 och terrasskanten i den sydvästra delen som är uppbyggd av sten, kan hus 15 med en viss sannolikhet antas höra ihop med hus 6, vilket 14C-daterats till den mellersta delen av vendeltid. Det är fullt möjligt att de två byggnaderna har bildat en gårdsenhet, gård 5, tillsammans. Utrymmet mellan byggnaderna skulle i så fall ha utgjort ett gårdstun på cirka 400 kvadratmeter.


Hus 16Långhuset låg i öst–västlig riktning nära den västra änden av den södra ändmoränen (fig. 5.3.6). Bygg-naden har varit cirka 14 meter lång och 5 meter bred. Huskroppen har sannolikt haft en mer eller mindre rektangulär form, men endast mindre delar av väg-garna är bevarade. Möjligen fanns det spår efter en ingång i den södra långsidan.

Den takbärande konstruktionen har bestått av fem bockpar varav ett har satts om helt och hållet. Bredden i bockarna har varit cirka 1,6–2,0 meter och spannlängden 1,4–3,9 meter. Också i denna byggnad finns det en tydlig uppdelning av den takbärande

konstruktionen, med en tätare sättning i mittdelen av huskroppen och glesare i gaveldelarna, vilket san-nolikt återspeglar en rumsindelning (se Göthberg 2000).

Hus 16 har daterats utifrån en 14C-datering, sitt utseende och lokal stratigrafi. Området i den syd-västra delen av undersökningsområdet där hus 16 har varit placerat, har utnyttjats kontinuerligt från sen bronsålder fram till vikingatid. Under den första fasen i området har man byggt tre mittblocksgra-var med skärvstensinblandning, A5911, A6545 och A6634 vid den västra änden av den södra ändmo-ränen. Mittblocksgraven A5911 har 14C-daterats

Figur 5.3.7. Översikt över undersökningsområdet med gård 7 bestående av hus 12 och gård 8 bestående av hus 2, 3, 5 och 7. Gårdarna anläggs kring 700 AD. Skala 1:800.

Hus 2Hus 7

Hus 5

Hus 3

Hus 12

l

Gård8Gård7GravSkärvstensanläggningUndersökt ytaSten/blockÄndmorän

0 10 20 30Meter

1:800

66481121612590+

66480201612456

+


till 760–540 BC (1σ), 780–410 BC (2σ), vilket gör det troligt att alla tre konstruktionerna har uppförts under bronsålderns period V–VI och inledningen av förromersk järnålder. Under denna period börjar man även uppföra skärvstenshögen A11298 och skärv-stensflaket A11816 på den mellersta delen av ändmo-ränen. Dessa skärvstenskonstruktioner knyts ihop av ett sammanhängande skärvstenslager, A47138, som sträcker sig över hela den södra sidan av ändmoränen och slutar vid den östra långsidan på hus 2. Troligen har detta lager och möjligen ytterligare en skärvstens-hög funnits där hus 2 placerats under sen vendeltid. En 14C-datering av en härd, A44438, i botten av detta lager placerar den i tidsintervallet 170–50 BC (1σ), dvs. den senare hälften av förromersk järnålder.

Under den andra fasen i området har hus 16 upp-förts. Långhuset har klämts in mellan de tre mitt-blocksgravarna och delvis förstört A6545 och A6634. Större stenblock i de sistnämnda konstruktionerna har förmodligen ingått i husets väggkonstruktion. Bygg-naden kan utifrån en 14C-datering av ett sädeskorn från ett stolphål och en bedömning av lokal strati-grafi sannolikt placeras i tidsintervallet 600–700 AD, dvs. mellersta vendeltid. Visserligen är det kalibre-rade dateringsintervallet för 14C-dateringen från huset betydligt vidare än så, det ligger mellan 680–770 AD (1σ), 660–810 AD (2σ), men eftersom vi vet att de utjämningsarbeten som har utförts i området innan uppförandet av det senare hus 2 kring 700 AD över-lagrar hus 16, måste det ha legat på platsen någonstans i intervallet cirka 660–700 AD (se kap. 5.2).

5.3.5 Sen vendeltid (700–800 AD)

Inom i stort sett samma yta inom det sydvästra gårds-läget anläggs en gård i två faser, som är i bruk från sen vendeltid till vikingatid, cirka 700–1050 AD. Gården som anläggs kring 700 AD (gård 8) har bestått av en huvudbyggnad i form av ett långhus, hus 2, två eko-nomibyggnader, hus 5 och 7, samt en mindre, stolp-byggd konstruktion, hus 3, som förmodligen haft en lagringsfunktion, (se fig. 5.3.2, 5.3.7 och 5.3.8). Den totala innerytan i gårdens byggnader kan beräknas till cirka 365 kvadratmeter. Gårdstunets storlek kan utifrån byggnadernas inbördes placering uppskattas till cirka 900 kvadratmeter.

Inom det nordöstra gårdsläget har det under samma tidsintervall förmodligen funnits en min-dre gård (gård 7) som endast bestått av ett relativt litet långhus, hus 12. Dateringen av byggnaden är dock osäker eftersom det inte finns några 14C-date-ringar eller fynd från anläggningarna, men utifrån en bedömning av långhusets utseende kan det sannolikt placeras någonstans i vendeltid.

Förmodligen har man rivit den sent vendeltida huvudbyggnaden hus 2 kring 800 AD och ersatt den med hus 1. Hus 5 och 7 har förmodligen varit i bruk under ytterligare en tid och stått på platsen ända fram till cirka 850 AD. Den mindre ekonomibyggnaden, hus 3, har ersatts med ett fyrstolpshus, hus 4, men det är ovisst när detta har gjorts (se nedan). Detta innebär att ombyggnationen av gården skett succes-sivt, så att byggnaderna har bytts ut när det av olika skäl har varit nödvändigt.

Figur 5.3.8. Rekonstruktion av gård 8 från sen vendeltid, cirka 700–800 AD. I bilden syns huvudbyggnaden (hus 2) och ekonomibyggnaden med lagringsfunktion (hus 3) från väster. Illustration Richard Holmgren, ARCDOC.


Hus 2Kring 700 AD uppförs hus 2 inom det sydvästra gårdsläget. Vid konstruktionen av långhuset rase-ras skärvstenskonstruktionerna som legat placerade på den södra sidan av den södra ändmoränen och skärvstenen sprids ut över området där hus 16 tidi-gare legat, förmodligen för att skapa en jämn yta. Samtidigt har man byggt upp en terrass omgiven av en stenram, inom vilken långhuset uppförts.

Eftersom ingen skärvsten påträffades i stolphålen till hus 16 måste det ha varit rivet sedan tidigare eller rivits strax innan uppförandet av hus 2. Man har samtidigt planat av och sänkt ändmoränen där hus 2 skulle byggas för att få samma höjd som på den uppbyggda stenramen eller terrassfundamentet, något som tydligt kan ses på terrängmodellen från laserscanningen (se fig. 2.5). Detta talar för att hus 2

haft ett plankgolv som delvis vilat på det utplanade krönet av ändmoränen.

Hus 2 har legat i nordnordöstlig–sydsydvästlig riktning. Byggnaden har varit cirka 24 meter lång och 9 meter bred. Stenramskonstruktionen har haft en rektangulär form med mer eller mindre tydligt rundade ändar och långhuset har förmodligen haft en liknande form. De väggstolphål som fanns bevarade stödjer denna hypotes. Det fanns spår efter en möjlig ingång i form av två indragna stolphål på den västra långsidan, och sannolikt har det funnits en motställd ingång i den östra långsidan.

Den takbärande konstruktionen har bestått av fyra bockar som haft en bredd på mellan cirka 2,5–2,9 meter och ett inbördes avstånd på cirka 3,7–8,7 meter. Åtminstone ett av bockparen har satts om. Det stora avståndet mellan de takbärande bockarna

Figur 5.3.9. Placeringen av depositionerna av brända människoben från tidsintervallet mellersta vendeltid–tidig vikinga-tid, cirka 640–875 AD i förhållande till hus 1 och 2. Skala 1:400.

GF

GF

GF

GF

GFGF

151

1263

1262

1034

Hus 1

Hus 2

l

GF MänniskobenHusGravSkärvstensanläggningUndersökt ytaSten/blockÄndmorän

0 5 10 15Meter

1:400

66480541612535

+

66480151612483

+


i långhusets mittdel visar att det förmodligen funnits en halldel här. Placeringen av en långhärd i bygg-nadens norra gaveldel kan betyda att det funnits en ekonomidel med köksfunktion i denna del av lång-huset (jfr beskrivning av hus 1 nedan).

I och i nära anslutning till stenramskonstruk-tionen som omger hus 2 har det framkommit fyra mindre depositioner av brända människoben som har en 14C-datering till tidsintervallet mellersta vendeltid–tidig vikingatid, cirka 640–875 AD (se fig. 5.3.9 och tabell 5.3.4). I samtliga fall rör det sig om mycket små mängder ben, varför det troligen handlar om begränsade depositioner som strötts ut. Förmodligen rör det sig om s.k. husoffer som gjorts vid uppförandet av hus 2 och troligen också hus 1 (se Carlie 2004).

Eftersom 14C-dateringarna har relativt stor sprid-ning över tid kan det röra sig om en tradition som sträckt sig över flera generationer och två faser av gårdens brukande. Kanske består den tidigaste depo-sitionen i anslutning till hus 2 av brända ben från en känd förfader som levt på platsen innan denna byggnad uppfördes. Benen har förmodligen placerats här när hus 2 byggdes och de följande två nedlägg-ningarna kommer troligen från två personer som levt i huset under perioden 700–800 AD. Den sista bendepositionen kan utifrån sin 14C-datering antas ha lagts ned när hus 1 uppfördes kring 800 AD (se nedan).

Slutsatsen av detta resonemang måste bli att man under en period av åtminstone 100 år, från 700 AD till 800 AD, har placerat fyra små depositioner av brända ben från förfäder och döda anförvanter i eller i nära anslutning till byggnadernas stenkonstruk-tioner. Det är därför troligt att traditionen omfattat fyra generationer Förmodligen har man plockat ut de brända benen från gravbålen och lagt en mindre mängd åt sidan för att använda som någon form av husoffer. Resten av de brända benen har troligen placerats i gravgömmor som legat på en plats som varit åtskild från gårdsläget, eftersom det inte finns några spår av gravar med en sådan datering inom undersökningsområdet.

Hus 2 har 14C-daterats till tidsintervallet 685–780 AD (1σ), 670–870 AD (2σ) utifrån en analys av trä-kol från ett stolphål. Dessutom har det, som tidigare nämnts, gjorts 14C-analyser av de brända människo-benen i och i anslutning till stenramskonstruktio-nen som understödjer en datering till tidsintervallet 700–800 AD (se tab. 5.3.2).

Hus 3Hus 3 har varit en mindre, treskeppig byggnad som förmodligen använts för lagring av säd eller andra matvaror. Byggnaden har varit cirka 5,5 meter lång och 3,5 meter bred. Den har haft fyra takbärande bockar som haft en bredd mellan cirka 1,7–1,8 meter och en spannlängd mellan 0,8–1,2 meter.

Hus 5Hus 5 har varit ett mindre bostadshus eller en ekono-mibyggnad. Huset har varit cirka 12 meter långt och 5 meter brett, och har haft tre takbärande bockpar med en bredd mellan cirka 1,6–1,8 meter och en spannlängd mellan 3,8–5,3 meter. Ett husoffer i form av en hel get/får har placerats i en påse och lagts ned i ett stolphål. Två 14C-analyser av dels matskorpa på keramik, dels träkol från ett stolphål placerar bygg-naden i tidsintervallen 685–780 AD (1σ), 670–870 (2σ) respektive 710–870 AD (1σ), 670–870 AD (2σ), vilket innebär att det sannolikt uppförts kring 700 AD och använts fram till cirka 850 AD.

Hus 7Hus 7 har förmodligen varit ett mångfunktionellt långhus som möjligen använts som vävstuga, efter-som fynd av vävtyngder gjorts i anslutning till kon-struktionen (se kap. 5.5.5). Hus 7 har legat precis intill harget på gården, och det är inte omöjligt att byggnaden använts vid olika ritualer i anslutning till det stenbyggda monumentet (se kap. 6).

Byggnaden har varit cirka 12 meter lång och 6 meter bred. Den har haft fyra takbärande bockar med en bredd mellan cirka 1,9–2,2 meter och en spann-längd mellan 1,9–2,8 meter. En 14C-analys av träkol från ett stolphål placerar byggnaden i tidsintervallet

Tabell 5.3.4. 14C-dateringar av depositioner av brända människobenen som hittats i anslutning till hus 1 och 2.

Fyndnummer Provnummer 14C BP 14C-datering 1σ 14C-datering 2σ Material

F151 Ua-29570 1372±30 640–675 AD 605–690 AD Bränt människoben från terrasskant





680–800 AD (1σ), 670–870 AD (2σ), vilket skulle kunna innebära att det liksom hus 5 uppförts kring 700 AD och använts fram till cirka 850 AD.

Hus 12Hus 12 har förmodligen varit ett mångfunktionellt långhus som utgjort huvudbyggnaden på gård 7 under tidsintervallet cirka 700–800 AD. Långhuset har haft sju bockpar med en bredd mellan cirka 1,4–1,6 meter och en spannlängd mellan 1,3–1,7 meter.

Som nämndes tidigare så finns det ingen 14C-date-ring eller daterande fynd från byggnaden, men utifrån bredden i de takbärande bockarna och den inbördes placeringen av dem kan den sannolikt dateras till vendeltid (se bl.a. Göthberg 2000). Utifrån ett san-nolikhetsresonemang har det placerats som samtida med gård 8 (se tabell 5.3.1).

5.3.6 Vikingatid (800–1050 AD)

Vid övergången mellan vendeltid och vikingatid kring 800 AD rivs hus 2 och hus 1 uppförs på samma

plats, men i ungefärlig öst–västlig riktning istället för nord–sydlig. Vid byggandet av hus 1 sker en ännu större omformning av mikrotopografin i området. En terrass byggs i nordväst för att skapa utrymme för det nya långhuset (se fig. 2.5) och de norra delarna av skärvstenshögarna A11298 och A11816 förstörs. Vid uppförandet av hus 1 har man också använt delar av hus 2:s grundkonstruktion och stenmate-rial. Mittdelen av stenramskonstruktionen i hus 2 är fullkomligt förstörd och man har dessutom planat av ändmoränen i detta område för att få en så plan yta för hus 1 som möjligt. Antagligen har man använt sten från hus 2:s stenramskonstruktion vid byggan-det av ramkonstruktionen kring terrassen för hus 1. Troligen har den norra delen av hus 2:s gavelkon-struktion använts som ett annex eller sidorum i hus 1. Detta kan ses i placeringen av vissa av de ingångar som kan knytas till hus 1.

Den terrass som har anlagts för hus 1 har haft en relativt komplex uppbyggnad. För att förstärka terras-sens nordvästra del har man anlagt en ramkonstruk-tion bestående av sten och block, A37963 (fig. 5.3.10

Figur 5.3.10. Flygfoto av terrassen med ramkonstruktionen av sten och block. Den uppbyggda delen av terrassen har markerats med rött. Skala 1:400.


och 5.3.11). Den har till delar bestått av dubbla sten- och blockrader med en stenfyllning mellan. Dessa delar kan därför anses ha en form av kallmurad kon-struktion. Innanför stenramen har man fyllt på med jord, grus och sten samt block, A1004028. De stolpar som ingått i långhusets takbärande konstruktion har intressant nog byggts in i terrassen när denna anlades. Flera av stolparna har stöttats av stora stenar samt block (se fig. 5.3.12). Detta är intressant nog ett

konstruktionsdrag som använts redan kring 400 AD vid Skeke i Rasbo sn, när den första hallen, hus 2, uppförts här. I den husplatå som har anlagts på krönet av ett impediment har man byggt in kraftiga takbä-rande stolpar redan från början, vilka burit tyngden från en hög hall (se Larsson 2014). Förmodligen är detta en teknik som också använts på andra platser i östra Mellansverige, i varje fall från folkvandringstid och framåt (se bl.a. Hamilton 2000; 2008; Andersson och Skyllberg 2008).

Det cirka 37,5 meter långa och 7,5 meter breda hus 1 har utgjort huvudbyggnaden på den vikingatida gården och långhuset har med största sannolikhet hyst både ett ingångsrum och en hall i väster samt ett boningsrum i öster. Eventuellt har det också funnits en ekonomi- eller stalldel i den östra gaveln, men beläggen för detta är inte helt säkra (se nedan för diskussion och fig. 5.3.16).

Som komplement till huvudbyggnaden har det också funnits flera specialiserade byggnader på går-den. Som nämnts tidigare har förmodligen hus 5 och 7 legat kvar på platsen och använts ytterligare en tid tillsammans med hus 1. Troligen rivs dessa byggnader först kring 850 AD och som ersättning uppförs hus

Figur 5.3.11. Hus 1 från väster. Terrassen med ramkonstruktionen av sten och block med den stenbyggda grunden för trap-pan i förgrunden syns tydligt. Stolphålen för den takbärande konstruktionen samt gaveln har markerats med röda trästolpar. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:232).

Figur 5.3.12. Foto av stolphålet A12271 från öster med de stora stenar och block som stöttat en av de takbärande stolparna i hus 1. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:201).


Figur 5.3.13a: Fyndspridningen i och kring hus1. Notera koncentrationen av fynd vid den västra och nordvästra ingången. Skala 1:400.

lFynd

0 - 45 - 1617 - 4041 - 7879 - 150GravSkärvstensanläggningarIngångStolphålHärdTerrassSten/block Hus 1VägglinjeUndersökt ytaSten/blockÄndmorän

0 5 10 15Meter

1:400

66480461612484

+

66480151612525

+

")

")

")

")

")

")")")

")

")")

")

")")

")

")

")

")

")

")")

")")

")

")

")

")

")

")

")

")

")") ")")

")

")

")

")

")

")

")

")")

")

")

")

")")

!(!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

")

")

") ")

")

")

!(

!(

!(

!(

!(#*

#*

D

lD Minityrkärl#* Glasbägare!( Amulett") Vapen#* Smycken!( Brodd") Hantverk

Sten/block Hus 1Sten/blockIngångStolphålHärdVägglinjeTerrassGravSkärvstensanläggningarUndersökt ytaÄndmorän

0 5 10 15Meter

1:400 66480191612525

+

66480561612483

+

Figur 5.3.13b: Fyndspridning där obe stämda föremål, djurben, allmän keramik och bränd lera sållats bort. Skala 1:400.


11 direkt öster om hus 1. Också denna byggnad har sannolikt haft någon form av ekonomi funktion. Vad det gäller den allra minsta typen av ekonomi-byggnader som varit i användning inom gårdsläget, så är tolkningen något mer osäker. Som vi har sett tidigare så har förmodligen den lilla ekonomibygg-naden, hus 3, varit i användning samtidigt som den sent vendeltida huvudbyggnaden, hus 2, men det är

osäkert när den ersätts med fyrstolpskonstruktionen hus 4, placerad inom samma område. Eftersom det inte finns några 14C-dateringar eller daterande fynd från varken hus 3 eller 4 måste vi tyvärr nöja oss med denna hypotetiska fasindelning.

Den totala innerytan i byggnaderna som ingått i den vikingatida gården kan uppskattas till cirka 425 kvadratmeter när hus 5 och 7 fortfarande är i bruk.

Figur 5.3.14. Översikt över undersökningsområdet med gård 9 bestående av hus 1, 4, 5, 7 och 11. Gården anläggs kring 800 AD. Hägnader och vägar är rekonstruerade utifrån stenrader, stolprader och naturliga leder och avgränsningar i mikrotopo-grafin och är endast korologiskt knutna till gård 9. Skala 1:800.

Hus 1

Hus 11

Hus 7

Hus 5

Hus 4

l

Gård 9GravSkärvstensanläggningHägnaderVägUndersökt ytaSten/blockÄndmorän

0 10 20 30Meter

1:800

66481121612590+

66480111612454

+


När de ersätts med hus 11 kring 850 AD har innery-tan minskat till cirka 350 kvadratmeter. Gårdstunets storlek kan utifrån byggnadernas inbördes placering uppskattas till cirka 1500 kvadratmeter.

Hus 1Som beskrivits ovan har hus 1 utgjort huvudbygg-naden på den vikingatida gården vid Björkgärdet. Långhuset har med största sannolikhet varit mång-funktionellt och hyst både en halldel i väster och en boningsdel i öster. Det kan också ha funnits en ekonomi- eller stalldel i den östra gaveldelen, men beläggen för detta är inte helt säkra. Vad som tyder på det är att det påträffades betydligt mindre med fynd i denna del och att de nästan uteslutande bestod av obe stämda järnföremål och bränd lera. I den västra delen påträffades betydligt fler föremål och med en rikare variation (se fig. 5.3.13a och b).

Hus 1 har uppförts på en terrass som begränsats av en välbyggd stenramkonstruktion (se ovan). Bygg-naden har varit cirka 37,5 meter lång och 7,5 meter bred. Den takbärande konstruktionen har bestått av åtta bockpar, varav åtminstone två har satts om. De stolpar som har stått i den uppbyggda terrassdelen har byggts in i terrassen redan från början och i flera fall försetts med omfattande stenskoningar.

Bredden i bockparen har varit mellan cirka 2,4–3,0 meter och spannlängden 2,5–6,9 meter. Det längsta spannet har funnits mellan det tredje och fjärde takbä-rande bockparet från väster. De här två bockparen har dessutom haft exceptionellt stora stolphål med omfat-tande stenskoningar, vilket innebär att det med största sannolikhet stått mycket grova och höga stolpar här som kan ha burit en förhöjd takkonstruktion av något slag (se kap. 6). Stolparnas diameter kan uppskattas till cirka 0,5–0,6 meter utifrån stolpfärgningar och stenskoningens placering i stolphålen (se bilaga 17).

Centrerat i utrymmet mellan de två bockparen har det dessutom legat en rektangulär långhärd, A1003718, vilket innebär att den centrala delen av hallen sannolikt funnits här. Något som ytterligare styrker denna hypotes är att det i anslutning till och mellan stolphålen som burit det fjärde bockparet A12906/A12895 har upptagits en grop, A29845, som fyllts med sten, och en kraftig packning av sten och block, A1004261, har uppförts delvis ovanpå gropen mellan stolparna. Den rektangulära stenpackningen mellan de takbärande stolparna är väl uppbyggd och verkar ha fungerat som fundament för något. En möjlighet är att den kan ha utgjort fundament för någon form av träplattform för ett högsäte (för dis-kussion se nedan och kap. 6).

Gavelkonstruktionen i väster har varit kraftig och bestått av fyra stolpar. Hörnstolpen i nordväst har satts om åtminstone fyra gånger, vilket visar att man förmodligen haft problem med konstruktionen i denna del. Eftersom stolpen har stått i det nordvästra hörnet av den uppbyggda terrassen, precis innanför stenramskonstruktionen, har den stora belastningen och trycket utåt troligen lett till sättningar och för-skjutningar som man tvingats åtgärda.

Figur 5.3.15b. Sektion av trappan som visar hur ett kulturlager som bildats under vendel/vikingatid utifrån fyndmaterialet låser syll och trapp till hus 1. Legend: 1 Svartgrå sotig, fet lera med kol och rikligt med fynd. 2 Ljusbrun morän. 3 Grågrusig lera med inslag av skärvsten (kulturlager A29221). Skala 1:40.

Figur 5.3.15a. Detalj av den västra delen av hus 1 med den stenbyggda trappan täckt med träplankor och flankerad av stolpar eller s.k. stavar. Ingången här var sannolikt den officiella entrén där besökare togs emot och där olika typer av ceremonier ägde rum innan man begav sig in i hallen. Illustration Richard Holmgren, ARCDOC.

Hus 1, kulturlagerA29221

1 20 2,8 m

BlockgavelHus 1

B

B

BB

23


Den stenbyggda trappan i den västra gaveln med stolphål efter förmodade flankerande trästolpar eller stavar (fig. 5.3.15a och b) och fynd av olika typer av metallföremål, bl.a. en nyckel, en amulettring med ett eldstål som hänge, en hästsko och knivar, visar att den här delen av byggnaden haft en speciell funktion, förmodligen med symbolisk och rituell innebörd (se fig. 5.5.62 och 5.5.67). Ingången här kan med stor sannolikhet tolkas som den officiella entrén där besökare togs emot och där olika typer av ceremonier ägde rum innan man begav sig in i hallen. Fynden av vissa typer av metallföremål i området kan ses som offernedläggningar av olika slag, troligen med invignings- och skyddsfunktioner (se Carlie 2004).

Det fanns även ett husoffer i form av en liten deposition av brända människoben, F1263, placerad i anslutning till hus 1. De brända benen har lagts ned precis i mötet mellan stenterrassen för hus 1 och 2, vid en ingång i den västra kanten av den förmodat kvarliggande gaveldelen i hus 2. Förmodligen har man placerat benen här när man byggt terrassen för hus 1 kring 800 AD och de kan därför ses som en del av en invigningsrit. Intressant nog hittades på samma plats dessutom en del av en järnkittel, F1880, med en förmodad datering till vendeltid (se kap. 5.5.4). Järnkitteln kan tolkas som ett skyddsoffer i samband med uppförandet av hus 1. Kombinationen av brända människoben och en del av en äldre järnkittel kan därför med stor sannolikhet ses som ett kombinerat invigs- och skyddsoffer.

Dessutom påträffades en järnkniv (F1889) i stolphålet A10370, en vendeltida pilspets (F1992) i stolphålet A42566 och ett nithuvud till en ven-deltida eller vikingatida spjutholk (F62) i stolphå-let A29318. Precis utanför ingången vid trappan till huset hittades en amulett med ett eldstål som hänge (F638) och vid sidoingången vid absiden en nyckel (F439) som kan antas ha hört till den stora ingångsdörren. Vid huvudingången hittades också en hästsko (F83) som kan ha hängt ovanför dör-ren. Alla dessa järnföremål kan tolkas som någon form av offer eller skyddsamuletter för att bevara byggnadens invånare och hålla onda makter borta (se Carlie 2004 för diskussion).

Fynd av speciellt intresse vid och i hus 1 utgörs av två slaviska knivskidebeslag (F21 och F1873), ett rembeslag av s.k. orientalisk typ (F492) samt frag-ment av en pärlspridare/amulettring (F561) och en glaspärla (F1798).

Det finns en intressant koncentration av hästbrod-dar till gårdsplanen omedelbart väster om den väs-tra gaveln med entrédel, vilket sannolikt visar att den officiella ingången legat här. Besökande och de som bott på gården har förmodligen ridit fram till denna del av gårdsplanen och bundit sina hästar i området. De broddar som inte har varit använda och de som har skador efter att ha nupits av från hästarnas hovar ligger dessutom koncentrerade till ett mindre område. Här har man sannolikt platsen för en aktivitetsyta där hästar försetts med nya broddar.

Fyra pilspetsar påträffades vid den västra delen av hus 1. Två påträffades i vägglinjen till huset och två strax utanför huvudingången. Två av pilspetsarna (F808 och 1874) var av A1-typ och kan placeras i vikingatid och två (F12 och 232) var av D2-typ som använts från romersk järnålder fram till medeltid.

Fördelningen av övriga fynd visar på en koncen-tration till den västra delen, dvs. ingångsrummet och hallen samt absiden. Framförallt kan nämnas att det finns en koncentration av hantverksrelaterade föremål i absiden norr om huvudbyggnaden och i ingångsrummet. Så t.ex. har fynd av vävtyngder, knivar och keramik gjorts här. Detta skulle kunna visa att denna del av huset främst använts för hantverk och hushållsaktiviteter., Detta stärks ytterligare av det faktum att man här har hittat linmåra, ett ogräs som förknippas med linbearbetning, och jordrök som används för att färga tyg (se kap. 5.5.6).

Utöver fynddateringarna ovan som centrerar sig kring vikingatid med inslag av vendeltid och möjli-gen tidig medeltid så finns även två stycken 14C-date-ringar från takbärande stolphål. 14C-dateringarna är gjorda på sädeskorn och placerar hus 1 mellan 770–980 AD och 860–1020 AD (se kap. 5.2).

Hus 4Hus 4 har legat i den sydvästra delen av undersök-ningsområdet, precis intill hus 3, och har förmod-ligen varit ett s.k. fyrstolpshus. De två takbärande bockparen har haft en bredd på cirka 1,0–1,2 meter och en spannlängd på 2,0 meter. Byggnaden har troligen varit cirka 4,5 meter lång och 3 meter bred om man förutsätter att stolparna varit takbärande och inte burit en upphöjd konstruktion. En intres-sant detalj är ett möjligt trappstolphål som påträf-fades i den norra delen av byggnaden, som kan vara spåren efter en trapphuggen stock som lett upp till en loftdel.


Med största sannolikhet har huset använts som eko-nomibyggnad, främst för förvaring av säd eller andra matvaror. Det fanns inget organiskt material i stolp-hålen som kunde dateras, varför dateringen till den vikingatida fasen får ses som osäker.

Hus 11Hus 11 har legat i ungefärlig öst–västlig riktning, precis öster om hus 1. Byggnaden har varit cirka 10 meter lång och 5,5 meter bred. Den har haft tre takbärande bockpar med en bredd mellan cirka 1,9–2,6 meter och en spannlängd mellan 2,5–3,6 meter. Förmodligen har den använts som ekonomibyggnad och ersatt hus 5 och 7 när dessa togs ur bruk kring 850 AD. Tyvärr fanns det inget organiskt material i stolphålen som kunde 14C-dateras men utifrån ett sannolikhetsresonemang kan den troligen föras till den vikingatida fasen.

5.3.7 Bebyggelsens struktur och utveckling 1000 BC–1050 AD

Som vi har sett utifrån den tidigare diskussion så har det funnits två övergripande gårdslägen i användning inom det område som nu undersökts, det nordöstra och det sydvästra. Under vissa begränsade tidsperio-der, framförallt under vendeltid, har gårdslägena varit i användning samtidigt, vilket sannolikt visar att det funnits en relativt tät bebyggelsestruktur i området under denna tid (se tabell 5.3.3).

Långhus, gårdar och bönder – bebyggelse från yngre bronsålder till äldre romersk järnålder, 1000 BC–150 ADDen första gården som anläggs inom undersöknings-områdets begränsningar har bestått av en huvud-byggnad i form av ett mindre långhus, hus 10, och en D-formad byggnad, hus 19 (fig. 5.3.3). Tyvärr finns det inget daterande material eller 14C-dateringar från konstruktionerna, men om man antar att de är sam-tida med de bronsåldersaktiviteter i form av rituell matlagning och gravläggningar som påbörjas under inledningen av yngre bronsålder i närområdet, skulle man hypotetiskt kunna placera bebyggelselämning-arna kring 1000 BC. Vid det laget har landet höjt sig så mycket att det bildats torra och väldränerade lägen på och i omedelbar närhet till impedimentet (se kap. 3 och 4).

Den yngre bronsåldersgården vid Björkgärdet har således legat precis i kanten av ett område som använts för rituella aktiviteter och begravningar. När-

heten mellan de två lämningstyperna är inte över-raskande i sig, det finns flera exempel på att profana och sakrala aktiviteter delat utrymme under yngre bronsålder i östra Mellansverige, exempelvis vid Nibble utanför Enköping (Artursson m.fl. 2011b) och Skeke i Rasbo sn (Larsson 2014).

Under perioden från förromersk järnålder fram till inledningen av yngre romersk järnålder, cirka 500 BC–150 AD, fortsätter man att anlägga mindre och mellanstora gårdar inom undersökningsområdet. De har i samtliga fall endast bestått av en huvudbyggnad i form av ett långhus (fig. 5.3.4. och fig. 5.3.5). Det finns emellertid ingen direkt kontinuitet mellan de nu undersökta gårdslämningarna, men det är san-nolikt att det finns ett kontinuerligt utnyttjande av hela bebyggelseläget kring Björkgärdet från cirka 1000 BC och framåt. Det finns gott om utrymme för att antal gårdslägen i närområdet och typologiska dateringar av gravar samt andra lämningstyper kring Björkgärdet visar att närvaron med största sannolik-het varit kontinuerlig.

Den totala innerytan i de byggnader som ingått i gårdarna från yngre bronsålder till inledningen av yngre romersk järnålder har successivt ökat från cirka 130 till 180 kvadratmeter. Detta får anses som en relativt måttlig ökning om man jämför med vad som sker under senare tidsperioder (se tab. 5.3.5). Under äldre romersk järnålder, när gård 3 finns i området, har man anlagt en skelettgrav, A12766, cirka 50 meter söder om hus 9 (se kap. 5.4 och bilaga

Tabell 5.3.5. Översikt över antal byggnader och total inneryta på respektive gård.

Gård Datering Antal bygg-nader på gården

Bygg nader Total inneryta i bygg nader på gården

Gårds-läge

Gård 1 1000–500 BC 2 Hus 10Hus 19

130 SV

Gård 2 500–0 BC 1 Hus 18 170 NÖ

Gård 3 0–150 AD 1 Hus 9 180 NÖ

Gård 4 550–600 AD 2 Hus 14Hus 17

280 NÖ

Gård 5 600–700 AD 2 Hus 6Hus 15

230 SV

Gård 6 550–700 AD 1 Hus 16 70 SV

Gård 7 700–800 AD 1 Hus 12 65 NÖ

Gård 8 700–800 AD 4 Hus 2Hus 3Hus 5Hus 7

365 SV

Gård 9 800–1050 AD (5)3

Hus 1Hus 4(Hus 5)(Hus 7)Hus 11

(425)350

SV


18). Det finns även indikationer på att ytterligare två skelettgravar anlagts i området (se kap. 5.4). Fyndet av en sporre (F406) med en datering till samma tids-period i anslutning till gården indikerar att det kan ha funnits fler gravar i närområdet och att det kanske finns ett gravfält precis utanför undersökningsområ-det. Sporren kan möjligen indikera att gården haft en högre status än vad långhusets konstruktion och storlek antyder.

Gårdar av olika storlek – bebyggelse från tidig och mellersta vendeltid, 550–700 ADVid inledningen av vendeltid kring 550 AD tar man återigen marken inom undersökningsområdet i anspråk för bebyggelse. Bebyggelselämningarna från denna tid tycks ha haft en något mer komplex struk-tur, där tre gårdar, gård 4, 5 och 6, av olika storlek existerat mer eller mindre samtidigt, vilket förmod-ligen visar på en mer utvecklad hierarkisk struktur. (Se figur 5.3.6.)

Den mindre gården inom undersökningsområdet, gård 6, har fortfarande bestått av endast ett långhus, medan de två större, gård 4 och 5, har haft två lång-hus. Troligen har de större av dessa långhus utgjort huvudbyggnader på gårdarna och de mindre har haft någon form av specialfunktion. Möjligen kan de ha fungerat som en separat hall eller ekonomibyggnad. Den totala innerytan i byggnaderna som ingått i de tre gårdarna har legat mellan 70 till 280 kvadratme-ter (se tab. 5.3.5), vilket får anses som en avsevärd skillnad med betydelse för tolkningen av samhällets struktur och organisation (se kap. 6).

Förutom dessa förändringar så har man dessutom i vissa fall börjat använda sig av sten och block för att bygga upp mindre terrasseringar eller mindre delar av ramkonstruktioner kring en del av långhusen, speciellt i anslutning till gavlarna.

Långhus och förfäder – en sent vendeltida gård för levande och döda, 700–800 ADNär man uppför hus 2 som huvudbyggnad inom gårdsläget i sydväst kring 700 AD bryter man mot tidigare traditioner på flera sätt. Man väljer att pla-cera det nya långhuset på den södra ändmoränen och att dessutom förstöra flera av de skärvstenshö-gar som har legat i detta område (fig. 5.3.7). Tidi-gare har man respekterat monumenten i området och placerat byggnaderna inom fria ytor på impe-dimentet (se kap. 5.4). Skärvstenen har använts för att fylla ut och jämna till ytan kring ändmoränen

(se bilaga 18). En uppbyggd platå eller terrass har placerats i ungefärlig nord–sydlig riktning tvärs den öst–västliga ändmoränen och en stenramskon-struktion har anlagts som begränsning för själva husområdet. Stenramskonstruktionen har haft en rektangulär form med mer eller mindre tydligt run-dade ändar och långhuset har förmodligen haft en liknande form. Vilka funktioner som funnits i den cirka 24 meter långa huvudbyggnaden är tyvärr svårt att rekonstruera, eftersom mittdelen till stora delar har förstörts när terrassen till hus 1 anlades kring 800 AD. Det är emellertid fullt möjligt att det stora avståndet mellan de takbärande bockarna i mittdelen av långhuset representerar placeringen av en hall.

En intressant företeelse som diskuterats tidigare är förekomsten av små depositioner av brända män-niskoben i anslutning till stenramkonstruktionen i hus 2. Tre sådana depositioner har kunnat identifieras och de visar en viss spridning i rummet och över tid (se fig. 5.3.9 och tabell 5.3.4). Den första nedlägg-ningen har sannolikt gjorts när långhuset uppfördes kring 700 AD och kan ses som ett initieringsoffer eller skyddsoffer med anknytning till förfaderskult. Förmodligen har man tagit en mindre mängd brända ben från ett gravbål eller från en gravgömma, där en känd förfader begravts. Därefter har man gjort ytterligare två nedläggningar av brända människo-ben under långhusets brukningstid från 700 till 800 AD, förmodligen från gravbål där personer som bott i byggnaden har bränts, vilket visar att det funnits en kontinuerlig kult med anknytning till långhuset och vissa förfäder. Detta understryks av att man gör ytterligare en liknande deposition när det vikingatida hus 1 uppförs kring 800 AD (se nedan).

Traditionen att deponera brända människoben i anslutning till eller i långhus tycks ha varit all-mänt spridd i Rasbobygden under yngre järnålder. Så har man vid Skeke i Rasbo sn gjort depositioner av brända människoben i de norra mittstolphålen i den takbärande konstruktionen i hus 2 respektive hus 21. De två byggnaderna har utgjort hallar på en större gård; hus 2 har uppförts kring 400 AD och varit i funktion fram till cirka 550 AD, då hus 21 avlöst denna byggnad. De två hallarna har legat på exakt samma plats, på en uppbyggd platå på krö-net av ett centralt impediment. De brända benen har i båda fallen 14C-daterats till yngre bronsålder och härrör med största sannolikhet från en eller två brandgravar som från början varit placerade i en för-


modad mittblocksgrav som har legat på platsen innan hus 2 uppfördes. Mittblocksgraven och några andra monument på krönet av impedimentet har bränts sönder och skärvstenen som bildats har använts som utfyllnadsmaterial när husplatån för hallarna byggdes (se Larson 2014).

Utifrån vissa omständigheter har man kunnat se att de brända benen från mittblocksgraven först har placerats i det norra mittstolphålet i hus 2 (för diskussion se Larson 2014). När sedan hus 2 har rivits eller byggts om och hus 21 uppförts har delar av bendepositionen flyttats till ett av de norra mitt-stolphålen i hus 21. Detta visar på en medvetenhet om bendepositionen i den första hallen, hus 2, och att den haft en så stor betydelse att man flyttat den till den nya hallen, hus 21. Dessutom har man placerat stora delar av två underliggare och ett bryne i detta stolphål, vilket ytterligare understryker den rituella betydelsen hos byggnaderna.

En annan likhet mellan gårdarna från yngre järn-ålder vid Björkgärdet och Skeke, som ytterligare understryker betydelsen av någon form av förfa-derskult, är att man har eftersträvat en direkt närhet till äldre gravmonument. När man anlagt gårdarna har man placerat byggnaderna precis intill synliga gravar och skärvstenshögar och i vissa fall dessutom förstört och rivit monument samt använt materialet från dessa för att lägga som fundament för terrasser och husplatåer (se bilaga 18: A1004026). Vissa av de monument som fått ligga kvar har använts som s.k. harg där man gjort olika typer av offerdepositio-ner, medan andra förmodligen har fått spela rollen som s.k. ättehögar, dvs. gravmonument som legat på gårdsplanen och till vilka man knutit berättelser om mytiska förfäder som grundat gården. På så sätt har man rättfärdigat innehavet av gården och den omgivande marken.

Att sitta i högsätet – stormannen i mjödhallen, 800–1050 ADUppförandet av det stora långhuset, hus 1, och eta-bleringen av den vikingatida stormannagården, gård 9, kring 800 AD vid Björkgärdet har skett med direkt kontinuitet från den vendeltida gården, gård 8 (fig. 5.3.14). Vissa av ekonomibyggnaderna från den ven-deltida gården har sannolikt fått stå kvar ytterligare en tid som komplement till det stora vikingatida långhuset, och trots att man helt ändrat riktning på huvudbyggnaden från nord–syd till öst–väst, har man i stort behållit gårdens övergripande struktur och

funktionsindelning. Troligen är det samma familj som bott på gården från 700 AD och framåt och som strävat efter att få en speciell position i lokalsamhäl-let genom att uppföra en stor gård med hall. Kanske skall uppförandet av hus 1 ses som en markering och slutlig bekräftelse av att deras sociala position föränd-rats och att de blivit en del av ett högre samhällsskikt i Rasbobygden, i varje fall i deras egna ögon.

I det här sammanhanget är det intressant att se de runstenar som finns bevarade i närheten av Björk-gärdet och som också kan ses som monument för att främja en persons eller familjs sociala position och rykte. På en av dem, den s.k. Örbystenen, finns det en text som på ett tydligt sätt försöker framhäva betydel-sen hos en enskild person, en skicklig skeppshövding vid namn Vigmund (se kap. 3). Kanske har Vigmund en gång suttit i högsätet i hallen vid Björkgärdet med mjödhornet i hand? Anledningen till att han väljer att endast framhäva sig själv och sin skicklighet på runstenen, och inte hänvisar till tidigare släktled som annars var vanligt, kan vara att han var en ingift nykomling i bygden eller eventuellt en uppkomling utan känd släktbakgrund.

En intressant detalj när man diskuterar släktbak-grund och förfäder är att man fortsatt traditionen med deponering av brända människoben även vid uppförandet av det vikingatida långhuset. Precis intill sten- och blockramskonstruktionen som begränsat terrassen till hus 1 har man deponerat en liten mängd brända människoben (se fig. 5.3.9 och tabell 5.3.4). Denna bendeposition kan ses som ett initieringsoffer eller möjligen ett skyddsoffer för byggnaden, troligen knutet till någon form av förfaderskult.

Den inre indelningen av hus 1 kan hypotetiskt rekonstrueras utifrån byggnadens utseende, fynd-spridningen samt parallella exempel från andra plat-ser i Skandinavien (se fig. 5.3.16 och diskussion hos bl.a. Herschend 1997 samt Söderberg 2005). I den västra gaveln har det funnits en tydligt markerad, monumental ingång med en stenuppbyggd trappa flankerad av två stolpar eller s.k. stavar (fig. 5.3.15a). Möjligen har det också funnits ett utbyggt, min-dre sadeltak som täckt ingången och ytterdörren. Ytterdörrens bredd kan utifrån placeringen av de två mittstolparna i gaveln uppskattas till cirka två meter, vilket innebär att den sannolikt varit tvådelad. Gaveln har troligen varit utsmyckad och kanske målad för att ge ett imponerande intryck för resande och besökare som färdats på ån i väster eller kommit in landvägen i Rasbobygden från sydväst (se kap. 6).


Ytterdörren har förmodligen lett in till ett in gångs-rum som varit cirka 70 kvadratmeter stort, där besö-kare tagits emot och bjudits vidare in till hallen. Det har troligen funnits en mellanvägg mellan ingångs-rummet och hallen, placerad vid det andra bockparet från väster. Mellan ingångsrummet och hallen har det troligen funnits ytterligare en monumental dörr som förmodligen också varit cirka två meter bred och tvådelad. När denna dörr öppnats har man sett in i en cirka 70 kvadratmeter stor hall som troligen domi-nerats av de fyra massiva, takbärande stolparna ingå-ende i bockparen. Kanske har dessa varit utsmyckade eller målade, så att de omedelbart fångat besökarens blick. Mitt i centrum av hallen har det legat en rek-tangulär långhärd som givit ljus åt händelserna här.

Till inredningen av en hall har det under stora delar av järnåldern också hört ett högsäte, där stor-mannen eller hövdingen residerat vid möten och rituella måltider. Placeringen av högsätet i hallen har diskuterats under lång tid, men något definitivt svar på frågan har inte gått att få. Frands Herschend (1997:49ff ) anser att det från järnålderns början till medeltid har skett en förflyttning av högsätet från sidoskeppet mitt för elden till mitt på kortväggen i hallens eller salens inre del. Han anser dock att den definitiva förflyttningen till hallens inre kortsida inte sker förrän under medeltid och att detta har med

införandet av den individuella, konungsliga makten att göra.

Hur det förhåller sig med den saken är naturligtvis svårt att säkert avgöra, källäget är minst sagt dåligt, men placeringen av högsätet vid den inre kortsidan i hallen vid Björkgärdet, mellan två av de största tak-bärande stolparna, kan definitivt anses som den mest sannolika. Något som stödjer denna hypotes är att det här framkom en massiv sten- och blockpackning, A1004261, som kan ha utgjort ett fundament för en upphöjd träplattform för högsätet. Med en sådan placering av högsätet skulle man få ett imponerande intryck av hallen i sig och stormannen i synnerhet, sittandes på sitt upphöjda högsäte mellan två stora takbärande stolpar, upplyst underifrån av långhärden. Om denna hypotes stämmer skulle man kunna tänka sig att det funnits bänkar längs med långsidorna i hallen, där gårdens folk och besökare suttit vid olika typer av mottagningar och måltider. Av dessa bänkar fanns det emellertid inga spår vid undersökningen.

Vår hypotes om placeringen av högsätet i hal-len vid Björkgärdet stöds också av en tolkning som Bengt Söderberg (2002; 2003:385ff; 2005:203ff ) har gjort av en av hallarna på stormannagården vid Järrestad i sydöstra Skåne. I hus 8, som varit en cirka 37 meter lång hall som uppfördes kring 800 AD, har han utifrån läget av ett antal stolphål och

Figur

5.3.16. En tolkning av hur den inre uppdelningen av hus 1 kan ha sett ut och ett åskådliggörande av placeringen av högsätet. Skala 1:400.

StolphålHärdVägglinjeSten i terrasskant

0 2 4 6Meter

1:400

l

Ingångsrum

Hall

Ekonomiutrymme

och hantverk

BoningsrumEkonomiutrymme

mm m

m m

m

m

m

Högsäte


en långhärd placerat högsätet på ett liknade sätt, mellan två takbärande stolpar vid den inre kortsidan i hallrummet.

Alternativa placeringar av högsätet vid antingen den norra eller södra långsidan i hallen vid Björkgär-det är naturligtvis också möjliga utifrån Frans Her-schends ovanstående diskussion. Oftast brukar man tala om att högsätet skulle ha placerats vid den norra långsidan av hallen, mitt framför långhärden, och att de främsta gästerna ska suttit mittemot högsätet vid den södra långsidan (se bl.a. Söderberg 2005:201ff ). En sådan placering skulle dock inte, enligt vårt sätt att se det, utnyttja hallrummet vid Björkgärdet på ett optimalt sätt.

Innanför hallrummet i hus 1 vid Björkgärdet har det förmodligen funnits ett mer privat bonings-rum, primärt använt av stormannen och hans när-maste (för diskussion se bl.a. se bl.a. Söderberg 2005:205ff ). Det är troligt att det funnits en dörr i mellanväggen mellan dessa rum för att underlätta användningen av långhuset som helhet. Om man antar att dörren varit placerad strax bakom högsätet, eventuellt något förskjutet i förhållande till långhu-sets mittlinje, har stormannen och hans följe haft fri rörlighet i byggnaden om så behövts. Förutom boningsrummet har det dessutom troligen funnits ytterligare ett rum i den östra delen av långhuset, som kan ha använts för ekonomifunktioner eller möjligen som stall. Hur uppdelningen mellan dessa rum exakt har sett ut finns det dock tyvärr inga antydningar om från undersökningen, varför den indelning som presenteras i figur 5.3.16 endast får ses som en möjlig tolkning.

En intressant hypotes har lagts fram vad det gäller den kvarliggande stenramskonstruktionen som tillhört det vendeltida hus 2 (se fig. 5.3.2 och 5.3.3 samt kap. 6). Den norra gaveldelen i detta hus kan möjligen ha byggts om och använts som någon form av absidliknande, extra rum i anslutning till hallen i hus 1. Det finns faktiskt vissa spår i form av stolphål efter en trolig ingång mellan hallrummet och gaveldelen. En möjlig tolkning är därför att detta rum använts som kök direkt kopplat till hallen, något som skulle kunna ha varit praktiskt. Som vi sett tidigare kan ju köket i hus 2, utifrån placeringen av en långhärd i denna del av långhuset, ha legat just här vilket skulle kunna stödja denna hypotes. Fynd-materialet i gaveldelen är dock svårtolkat varför det är svårt att se att det skulle kunna stödja en sådan

tolkning, varför den får stå som en intressant men något osäker hypotes.

SammanfattningDe lämningar efter 17 byggnader av olika typ som undersöktes vid Björkgärdet kan antas ha ingått i 9 gårdar av varierande storlek och komplexitet med en datering till tidsavsnittet yngre bronsålder–viking-atid, 1000 BC-1050 AD (se tabell 5.2.2 och kap. 5.3). Gårdarna har legat inom två tydligt avgränsade gårdslägen inom undersökningsområdet; ett i nordöst och ett i sydväst. Det har endast funnits kontinuitet i utnyttjandet av ytan inom undersökningsområdet under vissa tidsperioder, men eftersom det finns gott om lämpliga bebyggelselägen i närområdet, är det sannolikt att det funnits en närvaro och kontinuitet i utnyttjandet av impedimentet och den omgivande lermarken som boplats under hela tidsperioden yngre bronsålder–vikingatid. Detta bekräftas till viss del av förekomsten av andra lämningstyper, som t.ex. gravar av skilda slag, skärvstenshögar och skärvstenslager samt skålgropar och runstenar i närområdet (för diskussion se kap. kap. 5.4 och 6 samt bilaga 18).

Det tycks ske en tydlig förändring av gårdarna över tid vad det gäller deras storlek och komplexitet (se tabell 5.3.5). Under tidsperioden yngre bronsål-der till och med äldre romersk järnålder, cirka 1000 BC–150 AD, har gårdarna ofta bestått av endast ett långhus som utgjort huvudbyggnad. Den totala innerytan har ökat från cirka 130 till 180 kvadrat-meter under tidsperioden.

Efter ett upphåll på cirka 400 år börjar man från inledningen av vendeltid kring 550 AD återigen använda det område som nu undersökts vid Björkgär-det som boplats. De två gårdar som anläggs vid denna tidpunkt har haft olika storlek och komplexitet; den större gård 4 har bestått av två byggnader med en total inneryta på cirka 280 kvadratmeter medan den mindre gård 6 bestått av endast ett långhus med en inneryta på cirka 70 kvadratmeter. Skillnaden i stor-lek mellan gårdarna är således avsevärd och skulle kunna återspegla en social skillnad mellan dem (för diskussion se bl.a. Carlie och Artursson 2005).Kring 600 AD anlägger man en ny gård inom det sydvästra gårdsläget, gård 5, som troligen har bestått av två byggnader med en total inneryta på cirka 230 kvadratmeter. Det är osäkert om gård 4 och 6 funnits kvar på platsen samtidigt med gård 5, men om så varit fallet har man haft en mycket tät bebyggelsestruk-


tur i området, förmodligen återspeglande en relativt komplex social struktur.

Så kring 700 AD sker det en radikal förändring av bebyggelsen på impedimentet. Man anlägger ett cirka 24 meter långt långhus på en uppbyggd terrass med omgivande stenramskonstruktion. Terrassen och byggnaden har byggts i ungefärlig nord–sydlig rikt-ning, tvärs över den ändmorän som löper här. I denna process har man rivit ett antal skärvstenskonstruk-tioner och använt skärvstenen för att jämna ut ytan i området. Kring hus 2 har man uppfört tre ekonomi-byggnader av olika storlek och konstruktion, hus 3, 5 och 7, samt ett stenbyggt harg på gårdsplanen. Den totala innerytan i byggnaderna kan uppskattas till cirka 365 kvadratmeter, en avsevärd ökning jämfört med situationen tidigare.

Efter cirka 100 år, kring 800 AD, har man rivit huvudbyggnaden på gården, hus 2, och ersatt den med en ny och större, hus 1. Den nya huvudbygg-naden har placerats på en uppbyggd terrass som till vissa delar kantats av en uppbyggd och vällagd stenramskonstruktion. Intressant nog har man änd-rat riktning på den nya huvudbyggnaden till öst–väst och placerat den ännu närmare ändmoränen. I denna process har man även schaktat av och planat ut delar av ändmoränen för att få en så jämn yta som möjligt. Förmodligen har två av ekonomibyggna-derna från föregående fas, hus 5 och 7, fått stå kvar ännu en tid, medan den minsta ekonomibyggnaden, hus 3, troligen har ersatts av ett fyrstolpshus, hus 4. Harget har fortsatt att användas, vilket visas av fyndbilden. Den totala innerytan i byggnaderna på gården kan i denna fas uppskattas till cirka 425 kvadratmeter. Kring 850 AD sker det emellertid ytterligare en förändring av gården, så att hus 5 och 7 rivs och ersätts med hus 11. Den totala innery-tan i byggnaderna på gården har därmed minskat till cirka 350 kvadratmeter. Efter denna föränd-ring har gården förmodligen stått kvar i oförändrat skick fram till vikingatidens slut kring 1050 AD, då området slutligen överges.

Sammanfattande diskussion av generella drag hos bebyggelsen vid BjörkgärdetGenerellt sett kan man säga att det sker en utveckling vid Björkgärdet från gårdar som bestått av endast en huvudbyggnad i form av ett långhus under tids-perioden yngre bronsålder till inledningen av yngre romersk järnålder, 1100 BC–150 AD, till mer kom-plexa gårdar som bestått av ett eller flera långhus

och kompletterande ekonomibyggnader från ven-deltid och framåt, cirka 550–1050 AD. Samtidigt ökar den totala innerytan i byggnaderna som ingår i gårdarna betydligt, från cirka 130–180 kvadratmeter under yngre bronsålder–äldre romersk järnålder till 350–425 kvadratmeter under vendeltid–vikingatid (se tabell 5.3.5).

Från inledningen av vendeltid kring 550 AD och framåt börjar man använda stenkonstruktioner i anslutning till byggnaderna på gårdarna. Man anläg-ger ramkonstruktioner, terrasser och platåer där sten och block ingår som viktiga byggnadsdelar. Byggna-derna med tillhörande stenkonstruktioner uppförs ofta i nära anslutning till synliga gravmonument och skärvstenshögar och i vissa fall river man en del monument som ligger i vägen. Materialet från dessa används i flera fall som utfyllnad och grundläggning i de områden som byggnaderna uppförs.

I anslutning till stenramskonstruktioner och terrasser med byggnader har man under tidsperio-den sen vendeltid–tidig vikingatid, cirka 700–900 AD, gjort offerdepositioner av brända människoben samt järnföremål av olika typ. Nedläggelserna av de brända människobenen kan ses som initierings- och skyddsoffer med anknytning till någon form av för-faderskult. De stenanhopningar, gravmonument och skärvstenshögar som får ligga kvar på gårdarna har i flera fall integrerats som s.k. harg och ättehögar. De tycks ha ingått som rituella delar på gårdstunen och ibland har man gjort offerdepositioner av olika slag i dem. En liknande bild kan ses på det närliggande Skeke i Rasbo sn (se Larsson 2014).

5.4 Gravar och skärvstenskonstruktioner på Björkgärdet

Av Niclas Björck och Karl-Fredrik Lindberg

De äldsta fynden i närområdet till Björkgärdet och Älby visar att det i den västra delen av Rasbobygden etablerades en bebyggelse redan under yngre stenål-der. Lösfunna föremål från denna tid har påträffats några hundra meter nordväst om Älby (se kap. 3, fig. 3.1 och kap. 4). Vissa av de högt belägna rösen som finns kring Björkgärdet visar att det sannolikt funnits boplatser i området under äldre bronsålder. Människornas verksamhet i det direkta närområdet till Björkgärdet begynner emellertid inte förrän fram-emot 1100 BC. Från en undersökt plats vid Örby (Rasbo 624:2), belägen cirka 200 meter nordöst om Björkgärdet, har två hus från bronsålder undersökts


Figur 5.4.1. Flygfoto över undersökningsområdet vid Björkgärdet med de steniga partier som utgjorde norra och södra ändmoränerna väl synliga. Skärvstenskomplex, gravar och matlagningstationer ligger nästintill undantagslöst på och intill de blockiga ändmoränerna Foto: Hawkeye ©. (Unr 4471:96).


Figur 5.4.2. Översiktsplan med skärvstenskomplex, gravar och matlag-ningstationer på Björkgärdet. Notera att dessa lämningar nästan undan-tagslöst har lokaliserats till de blockiga ändmoränerna. Skala 1:600.

!(

!(

!( !(!( !(

!(

!(

!(!(

!(!(

3524

7

Om

råde

E

Om

råde

F

Om

råde

C

Om

råde

D

Om

råde

B

Om

råde

G

Om

råde

A

1004

025

1004

026

1003

711

1003

496

1004

239

1004

238

1004

238

1004

237

1004

239

1004

245

1004

242

1004

247

1004

243

1004

237

1004

240

1004

247

1004

246 10

0424

4

1004

243

1004

241

1004

244

404

6545

1072

0

4655

5911

3565

4

1411

6

6634

3367

6

1276

6

3683

6

7675

1129

8

1891

8

2445

1181

6

1004

159

3768

6

3240

4455

8

4452

7

2060

0

3380

2

1240

0

l

!(S

kålg

rop

Skä

rvst

ens-

/gra

vkom

plex

Mat

lagn

ings

stat

ion

Gra

vS

kärv

sten

shög

Skä

rvst

ensg

rop

Skä

rvst

ensf

lak

Ste

n/bl

ock

Änd

mor

änD

elom

råde

010

20M

eter

1:60

0

6648

023

1612559+

6648

067

1612463+

m

m


i samband med väg 288 projektet. Det ena huset har 14C-daterats till en tidpunkt i intervallet 1260–1040 BC och det andra till en tidpunkt i intervallet 1020–915 BC. Båda dessa byggnader har att döma av nivån, cirka 18 meter över havet, legat direkt intill den sjö som vid denna tid fanns några hundra meter öster om Björkgärdet. Husen har bedömts kunna ha fungerat som sjöbodar till en bebyggelse i närområdet (Eriks-son 2012:13ff och tab. 3). Även från skärvstenshögen vid Älby, cirka 400 meter sydväst om Björkgärdet, finns dateringar som visar att aktiviteterna på denna plats börjar vid en tidpunkt i intervallet 1000–900 BC (se kap. 5.1).

Sammantaget visar detta att människor finns i området redan under senneolitikum, men att en mer omfattande etablering sker först under bronsålder. När det gäller undersökningsområdet vid Björkgär-det utgörs de äldsta spåren av gård 1 (se kap. 5.3) och begravningar samt lämningar efter främst ritu-ella aktiviteter längs ändmoränerna som löper över Björkgärdet (se fig. 5.4.1 och 5.4.2). De kan dateras till tiden kring 1000 BC och framåt.

Genom att utnyttja 14C-dateringar, fynd, anlägg-ningar, konstruktioner, stratigrafiska observationer och kontextuella samband har det varit möjligt att skapa en fasindelning och därigenom få en bild av hur ändmoränerna på Björkgärdet brukats (se kap. 5.2). Fynden har stratigrafiskt och typologiskt knu-tits till faser. Då detta inte varit möjligt har de oftast kunnat knytas till de vidare kronologiska grup-peringarna yngre bronsålder och äldre respektive yngre järnålder. Härigenom bidrar fynden till att skapa en fördjupad bild av verksamheterna i gravar, skärvstenskonstruktioner och matlagningsstationer under respektive fas.

För detaljer kring enskilda lämningar och fynd hänvisas till kapitel 5.2 och 5.5 samt till bilagorna 1, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 18. I bilaga 18 finns en detalje-rad redogörelse för stratigrafi, fynd och tolkningar av konstruktionernas funktion. Det är dessa iakt-tagelser som ligger till grund för konstruktionernas användningshistorik och den fasindelning som presenteras nedan. Även yngre järnålderns åter-bruk i form av depositioner och konstruktioner av monumenten från yngre bronsålder och äldre järn-ålder kommer beskrivas nedan. Syftet är att ge en generell bild av aktiviteterna längs ändmoränerna på Björkgärdet och placera dessa i ett kronologiskt ramverk.

5.4.1 Aktiviteter längs ändmoränerna – en översikt

Topografin på impedimentet vid Björkgärdet prägla-des av två mindre ändmoräner åtskilda av flack, mer stenfri mark. Den norra ändmoränen hade NV–SO utsträckning (delområde E) och den södra ändmo-ränen hade ÖNÖ–VSV utsträckning (delområde D). Moränryggarna utgjordes av långsträckta, cirka 70–80 meter långa och 10–20 meter breda förhöj-ningar, med större block i ytan (se kap. 5.2). Mellan moränryggarna var marken planare och inte lika stenbunden. Miljön kan för oss i dag framstå som stenig och ogästvänlig, men för människorna under brons- och järnåldern har denna uppenbarligen varit attraktiv. Människorna har medvetet sökt sig till miljöer som denna för att anlägga sina gravar, skärv-stenshögar, hus och för att utöva sina ritualer.

Det finns en tydlig uppdelning i hur området brukats. På de höglänta och blockiga moränryggarna finns skärvstenshögar och skärvstensflak samt gravar (se fig. 5.4.3 och 5.4.4). I de mellanliggande flackare partierna finns istället bebyggelse, matlagningssta-tioner och andra lämningar av denna karaktär. På Björkgärdet finns också en tendens till en krono-logisk uppdelning där de lämningar som hör till yngre bronsålder och äldre järnålder i högre grad finns på moränryggarna och de yngre lämningarna tenderar att ligga på mellanliggande, flacka ytor. Det finns dock avvikelser såsom bebyggelsen från yngre bronsålder på de flacka ytorna (gård 1 med hus 19 och hus 10) och på motsvarande sätt kokgropar och skärvstensflak som utnyttjats under yngre järnålder som placerats på ändmoränerna.

Längs både södra och norra ändmoränerna på Björkgärdet finns spår efter omfattande aktiviteter under yngre bronsålder och äldre järnålder. Lämning-arna har en karaktär som skiljer sig från boplatsläm-ningar under nämnda period. De stolpbyggda husen från perioden är få och fyndmängden är större än den man normalt finner på boplatser. Lämningarna på Björkgärdet präglas istället av gravmonument, skärvstenshögar och skärvstensflak samt spår som indikerar aktiviteter som t.ex. slakt, rituell matlagning och festande, offer, inknackande av skålgropar, slakt samt resande av stolpar. Ungefär samma typer av aktiviteter präglar synbarli-gen verksamheten längs ändmoränerna på Björkgär-det under både yngre bronsålder och äldre järnålder (se fig. 5.4.2 och bilaga 18). Lämningarna på Björk-


gärdet kan därför sägas ha karaktären av ett rituellt komplex av den typ som förekommer relativt ofta under nämnda period (jfr Björck och Appelgren 2006; Björck och Larsson 2007; Eriksson och Hjärt-ner Holdar.2008; Artursson m.fl. 2011a–b; Larsson 2014). Ett annat intressant fenomen kring skärv-stensanläggningarna som behandlas nedan är att det på Björkgärdet kunnat beläggas att man under yngre järnålder har återkommit och på olika sätt brukat de mest synliga delarna av de äldre monumenten (se nedan, kap. 6 och bilaga 18).

De äldsta daterade handlingarna på Björkgär-det är nästan alla knutna till de kremeringsbegrav-ningar och skärvstenskomplex som anläggs längs ändmoränerna under fas 1 (1000–600 BC). Den långa kontinuitet som bruket av lämningarna oftast uppvisar har gjort att det är svårt att i detalj belägga hur platsen använts och hur detta bruk varierat över tid, huvudsakligen under fas 1–3, 1000–0 BC (tab. 5.4.1). De aktiviteter som presenteras i det följande är sådana som kunnat dateras med hjälp av stratigrafi, typologi eller 14C-analys. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att de daterade aktiviteterna och handlingarna högst sannolikt bara är en mindre del av de handlingar som skapat skärvstensanläggning-

arna. Skärvstensanläggningarna har en ofta komplex uppbyggnad som visar att dessa avspeglar långt fler skeenden än de vi har kunnat belägga med dateringar.

Vi bedömer ändå att en god bild av aktörernas verksamhet på platsen kunnat skapas. Ibland har det till och med varit möjligt att identifiera de enskilda handlingar eller handlingssekvenser som bidragit till att skapa lämningarna. Genom att generalisera utifrån dessa handlingar och handlingssekvenser kan man i flera fall göra en fördjupad tolkning av hur monumenten brukats. I det följande ges en över-siktlig presentation av lämningarna och av hur dessa delar av platsen brukades under främst yngre brons-ålder och äldre järnålder.

5.4.2 Skärvstenskomplexens uppbyggnad – högar, flak, och stenpackningar

Lämningarna längs ändmoränerna på Björkgärdet omfattar 6 större skärvstenskomplex (A1003496, A1003711, A1004025, A1004026, A1004159 och A1004167) som vart och ett består av mellan 6 till 33 anläggningar och lager (bilaga 18). Huvuddelen av skärvstensanläggningarna är knutna till dessa större kontexter. På Björkgärdet undersöktes totalt 5 sten-

Figur 5.4.3. Vy över norra ändmoränen på Björkgärdet (delområde E) med skärvstenskomplex, gravar och matlagningsstationer. Fotot är taget från nordväst. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:63).


Figur 5.4.4. Vy över södra ändmoränen på Björkgärdet (delområde D) med skärvstenskomplex, gravar och matlagningsstationer. Fotot är taget från väster. Foto: Maria Björck (Unr 4471:228).

Tabell 5.4.1. Sammanställning av samtliga skärvstenskontexter längs ändmoränerna på Björkgärdet. I tabellen finns även några konstruktioner som bedömts vara gravar. Detta därför att gränsen mellan gravar och skärvstensanläggningar ofta är flytande (jfr fig. 5.4.1, 5.4.5 och tab. 5.4.2.).

Anr Namn Skärvstens-mängd

Del-område

Fyll-ning

Fyll-ning

Sot/ kol

Längd Djup Höjd Planform Profilform Anmärkning

404 Mittblocksgrav 70 E Mellan Silt 8,2 0,15 Rundad Flack Kantkedja

4655 Mittblocksgrav 374 E Mellan Silt X 4,35 0,40 Rundad Flack Kantkedja

7675 Stensättning? 85 D Mellan Silt 2,04 0,80 Oval Flack Kantkedja

11298 Skärvstenshög 1844 D Kraftig Silt X 13,94 0,30 Oval Oregelbunden Kantkedja

11816 Skärvstensflak 1802 D Kraftig Silt 10,08 0,40 0,80 Oval Oregelbunden

12400 Skärvstensflak 1802 D Kraftig Silt 2 0,25 Rundad Flack

14116 Stensättning? 85 E Mellan Silt 4,5 0,30 Rundad Flack Kantkedja

18497 Stenpackning 0 E Mellan Silt 2,7 0,50 Oval Flack

33362 Skärvstensflak 150 D Mellan Silt 6,75 0,10 Rundad Oregelbunden

35247 Stenpackning 0 C Mellan Silt 2,04 0,40 Oregelbunden Flack Kantkedja

35654 Mittblocksgrav? 450 E Mellan Silt 4,56 0,28 Rundad Oregelbunden Kantkedja?

41118 Stenpackning? 0 E Mellan Silt 4 0,10 0,10 Oval Flack

44558 Skärvstensflak 340 E Mellan Silt X 6 0,10 0,20 Oregelbunden Flack

1003496 Skärvsten/gravkomplex 1600 D Mellan Silt X 11 0,20 0,70 Oregelbunden Välvd Kantkedja

1003711 Skärvsten/gravkomplex 800 D Mellan Silt 11 0,20 0,50 Oregelbunden Välvd Kantkedja

1004025 Skärvsten/gravkomplex 17000 E Kraftig lera X 25 0,75 0,90 Oregelbunden Välvd Kantkedja

1004026 Skärvsten/gravkomplex 9000 D Kraftig Silt X 16 0,30 0,50 Oregelbunden Oregelbunden Kantkedja

1004159 Skärvstenskomplex 1915 E Mellan Silt X 14,6 0,20 0,40 Oval Flack Kantkedja

1004167 Skärvstenskomplex 3270 E Mellan Silt X 11 0,30 0,20 Oregelbunden Flack

packningar, 14 skärvstensflak, 1 skärvstensgrop och 2 skärvstenshögar längs ändmoränerna. Av skärvstens-flaken var fem stycken fristående och övriga ingick som delar i ovannämnda skärvstenskomplex (se tab.

5.4.1 och bilaga 18). När det gäller stenpackningarna var två av dessa fristående och övriga ingick i de större skärvstenskomplexen. Skärvstensgropen och skärvstenshögen 18918 ingår i de större skärvstens-


kontexterna, men en av skärvstenshögarna, A11298, var fristående. I samtliga fall fanns områden med härdar och kokgropar i området kring skärvstens-anläggningarna. De bedöms därför generellt vara uppbyggda av material från dessa (se Matlagningssta-tioner nedan). Stenpackningarna bedöms ha utgjort utkast- och röjningslager knutna till avställningsytor och i flera fall har dessa också en direkt eller indirekt koppling till matlagning (se tab. 5.4.1 och bilaga 18).

GravarPå Björkgärdet framkom 24 kontexter som har bedömts vara gravar (tab. 5.4.2). Det finns både fri-stående gravar och gravar som är integrerade med de större skärvstenskomplexen (fig. 5.4.2, 5.4.5 och tab. 5.4.2). Det finns tydliga gravkonstruktioner med människoben, nedlagda människoben utan tydliga gravkonstruktioner och tydliga gravkonstruktioner med eller utan bestämbara ben. A404, A4655, A7675, A14116, A36564 och A11298 är fristående gravar. I de större skärvstenskomplexen A11298, A11816, A1003496, A1003711, A1004025 och A1004026 påträffades spår av att individer begravts i dessa kon-texter. I den senare typen av kontexter förekommer

ofta flera begravningar (tab. 5.4.2). Av begravningarna hör 19 till yngre bronsålder och äldre järnålder och 5 till yngre järnålder. När det gäller nedsättningarna av brända ben under yngre järnålder kan dessa troligen snarare diskuteras i termer av offer i anslutning till de vendel- och vikingatida hus 1 och 2. Begravningarna verkar ha skett under tre distinkta faser präglade av helt olika gravskick (tab. 5.4.2, fig. 5.4.5).

Längs både norra och södra ändmoränerna på Björkgärdet inleds aktiviteter under fas 1 (1000–600 BC). Under fas 1 och fas 2 (1000–400 BC) finns en tydlig kontinuitet i hur lämningarna har brukats och dateringarna, både de typologiska och 14C-analyser, ger ibland så vida dateringsintervall att dessa bäst presenteras under en rubrik. Samtliga kremeringsbe-gravningar av mittblockstyp har daterats till perioden 900–400 BC, dvs. fas 1 och 2. De vida daterings-intervallen under främst den yngre delen av denna period gör att 11 av 14 gravar skär över båda faserna. De gravar som mer säkert bedömts höra till fas 1 är A4655, A6634 och A6545. Det är emellertid san-nolikt att även A5911, A1004230, A11816, A18918, A404 och A2445 kan höra till fas 1. I dessa fall kan emellertid inte helt uteslutas att begravningen skett

Tabell 5.4.2. Sammanställning av kontexter med gravar på Björkgärdet. I tabellen finns konstruktioner som bedömts vara gravar. Det rör sig dels om gravkonstruktioner med identifierbara människoben, om konstruktioner med till art oidentifierbara ben och konstruktioner som saknar ben. I tabellen finns också människoben där tydlig gravkonstruktion sak nas (begravningsperiod 3)(se fig.5.4.5).

A nr Kontext delyta ben antal vikt Art och anatomi Datering

404 Mittblocksgrav, F1170 m.fl. E X 182 90,3 Människa, kranium, extremiteter Brå

2445 Skärvstensgrop, del av A1004025, F1191 E X 3 1,2 Människa, kranium Brå

4655 Mittblocksgrav, F938 m.fl. E X 37 20,8 Människa, Hand/fot, kranium, postkran Brå

5911 Mittblocksgrav, F2347 m.fl., del av A1004026 D (X) 34 4,6 däggdjur indet Brå

6634 Mittblocksgrav, F1399, del av A1004026 D (X) 1 0,6 däggdjur indet Brå

6545 Mittblocksgrav, F1709, del av A1004026 D (X) 4 0,2 däggdjur indet Brå

7675 Stensättning? E Rjäå

10720 Skärvstensflak i A1003711 D Brå

11298 Skärvstenshög, P37236 D (X) däggdjur indet Brå

11816 Skärvstensflak, P44670 D (X) däggdjur indet Brå

12766 Stensättning, F1172 och 2471, del av A1003496 D X 60 5,7 Människa, kranium, dentes Rjäå

14116 Stensättning? E (X) däggdjur indet Brå

16412 Hus 2, F151, F2469, 2503 C X 12 2,9 Människa, kranium, dentes Yjäå

18918 Skärvstenshög, del av A1004025, F687 E X 38 9,9 Människa? Brå

18918 Skärvstenshög, del av A1004025, F987 E X 111 21,5 Människa, Indet Brå

18918 Skärvstenshög, del av A1004025, F790 E X 1 0,1 Människa, postkran Brå

32263 Hus 2, F1262 C X 4 0,4 Människa Yjäå

33676 Stensättning?, del av A1003496 D Rjäå

35247 Stenpackning anlagd på A11816 D (X) däggdjur indet Yjäå

35654 Mittblocksgrav? E Brå

36569 Skärvstensflak, F1174 m.fl., del av A1003496 D X 212 89 Människa, kranium, postkran, bröstkorg, extremiteter Brå

38034 Hus 1, F1263 C X 3 1,3 Människa, postkran, indet Yjäå

38056 Hus 2, F1034 C X 8 3 Människa, kranium Yjäå

1004230 A11283, F141 m.fl del av A1003711 D (X) 8 7,7 däggdjur indet Brå

Summa 718 259,2


under den äldre delen av fas 2. När det gäller A36569, A35654, A10720 och A14116 är en datering till fas 2 mest sannolik (bilaga 18).

Kremeringsbegravningarna har vissa generella likheter med varandra, men uppvisar ändå en relativt stor variation. Det förekommer naturimiterande mittblockskonstruktioner, men också mycket väl-lagda, stora, stensättningar. Det finns mittblocks-konstruktioner både med och utan skärvsten, men också begravningar som sker i rena skärvstens-kontexter som högar och flak. Ser man till hela sekvensen av daterade kremeringsbegravningar på Björkgärdet är det mest sannolikt att begravningar periodvis har skett på platsen under hela sekvensen från 900–400 BC (tab. 5.4.2, fig. 5.4.5). Härefter upphör man synbarligen med begravningarna på platsen under några hundra år.

När aktiviteter av detta slag återupptas cirka 100 AD är det ett helt förändrat gravskick vi ser. Vid denna tid görs istället skelettbegravningar i en ny typ av stensättningar. Detta gravskick är dominerande under en relativt kort period (fas 4). Under denna fas präglas verksamheten på Björkgärdet också av offer vid de äldre skärvstens-/gravkonstruktionerna och att man konstruerar ”altare” i anslutning till dessa (t.ex. A1003496 och A11298). Den tredje begravnings- eller offerfasen utgörs av de mindre nedläggningar av brända människoben som görs vid gårdarnas huvudbyggnader under yngre järnålder (700–900 AD). När det gäller dessa ned-

Tabell 5.4.3. Dateringar knutna till skärvstensanläggningar och gravar längs ändmoränerna vid Björkgärdet.

Skärvstens kontext Provnummer 14C BP Anl. nr 14C-datering 2σ 14C-datering 1σ Typologisk datering Delområde

Mittblocks grav A4655 Ua-29571 2674±36 A4655 910–790 BC 890–800 BC Fas 1 E

Skärvstens komplex A1004159 Ua-30255 2660±33 A44527, A38823

900–790 BC 840–795 BC Fas 1, 2, 3 och 7 E

Skärvstens hög A11298 Ua-30258 2623±43 A11298 910–590 BC 830–775 BC Fas 1, 2 och 7 D

Skärvstens- /gravkomplex A1004025 Ua-30259 2605±55 A3127 900–540 BC 840–590 BC Fas 1, 2, 3 och 7 E




Skärvstens- /gravkomplex A1004026 Ua-30257 2489±30 A5911 780–410 BC 760–540 BC Fas 1, 2, 3, 4 och 7 C

Mittblocksgrav A404 Ua-29574 2484±30 A404 780–410 BC 760–540 BC Fas 1, 2, 3 och 4 E

Skärvstens-/gravkomplex A1004025 Ua-30260 2458±30 A3127 760–410 BC 750–410 BC Fas 1, 2, 3 och 7 E


Skärvstensflak A11816 Ua-29682 2442±30 A11816 760–400BC 740–410 BC Fas 1, 2, 3, 4 och 7 D


Skärvstens-/gravkomplex A1003496 Ua-29578 2352±30 A12766 520–380 BC 485–385 BC Fas 1, 2, 4 och 6 D

Stenpackning A18497 Ua-30256 2162±34 A18497 360–90 BC 360–160 BC Fas 3 E

Skärvstens-/gravkomplex A1004025 CAIS4773 2144±26 A18918 360–90 BC 350–110 BC Fas 1, 2, 3 och 7 E

Skärvstens-/gravkomplex A1003496 Ua-30253 2079±30 A20600 200 BC–0 BC/AD 160–40 BC Fas 1, 2, 4 och 6 D

Skärvstens-/gravkomplex A1003496 Ua-30250 1931±30 A36569 0 BC/AD–140 AD 25–125 AD Fas 1, 2, 4 och 6 D

Stenpackning A41118 Ua-30247 1923±35 A41118 0 BC/AD–210 AD 30–125 AD Fas 4 D

Skärvstenshög A11298 Ua-29681 1298±30 A11298 660–780 AD 665–770 AD Fas 1, 2 och 7 D

Skärvstenshög A11298 Ua-29691 1276±30 A37505 670–810 AD 680–770 AD Fas 1, 2 och 7 D

Tabell 5.4.4. Översikt över användningen av skärvstenskomplex och gravar längs ändmoränerna under tidsperioden yngre bronsålder–vikingatid, 1100 BC–1050 AD. Tabellen ger en uppfattning om vilka delar av platsen som utnyttjats under olika perioder.

Datering Norra ändmoränen (omr. D) Södra ändmoränen (omr. E)

Yngre bronsålder Skärvstenshög A11298 Mittblocksgrav A404

Skärvstensflak A11816 Mittblocksgrav A4655

1100–500 BC Skärvstens-/gravkomplex A1003496

Skärvstens-/gravkom-plex A1004025

Skärvstens-/gravkomplex A1004026


Förromersk järn-ålder

Skärvstenshög A11298 Mittblocksgrav A404

Skärvstensflak A11816 Skärvstenskomplex A1004025

500–0 BC/AD Skärvstens-/gravkomplex A1003496



Romersk järn-ålder

Skärvstensflak A11816 Mittblocksgrav A404

0 BC/AD–400 AD Skärvstens-/gravkomplex A1003496


Stenpackning A41118

Folkvandringstid

400–550 AD

Vendeltid/Vikingatid

Skärvstensflak A11816 Skärvstenskomplex A1004025

550–1050 AD Skärvstenshög A11298 Skärvstens-/gravkom-plex A1004159




läggningar av mindre mängder brända människoben är tolkningen som grav inte självklar och de kan även betraktas som exempelvis husoffer (se kap. 5.3). Även under denna period finns en tendens till ett systematiskt återvändande till de äldre monumenten på platsen. Detta sker inte i form av begravningar utan syns endast som nya konstruktioner och offer.

Tanken att nedläggningarna av brända ben kring hus 1 och 2 kanske skall betraktas som husoffer styrks av att kremeringsbegravningarna under yngre järnålder sannolikt ligger på de närbelägna höggravfälten i området (se kap. 3 och 4). Under 1000-talet AD verkar man åter börja med skelettbegravningar i Ras-bobygden och ett gravfält av denna karaktär finns cirka 500 meter sydöst om Björkgärdet (se kap. 3). Man kan notera att nedläggningarna av kremerade ben i anslutning till husen inte sker efter 900 AD och möjligen upphör denna tradition när skelettgravs-kicket återintroduceras.

MatlagningsstationerPå Björkgärdet, där det i princip handlar om en kon-tinuerlig verksamhet från yngre bronsålder fram till sen vikingatid, var fyndomständigheter och stratigrafi en ständig utmaning, inte minst omkring skärvstens-komplexen längs ändmoränerna. Vid undersökningen av skärvstens-/gravkomplexen längs ändmoränerna noterades relativt snart att det omkring dessa ofta fanns ansamlingar av kokgropar och härdar, som här benämns matlagningsstationer. Antalet anläggningar inom varje varierar mellan 3 till 13 stycken (bilaga 18). Detta är ett minimivärde eftersom vissa matlag-ningsområden fortsatte utanför undersökningsom-rådet och genom att det i flera fall rör sig om större kokgropssystem där enskilda anläggningar i vissa fall inte kunde urskiljas.

Matlagningsstationerna tolkas generellt som till-hörande brukningsfasen för respektive skärvstens-komplex. Detta är en bedömning som har stöd även i ett funktionellt samband då det i dessa härdar och kokgropar produceras skärvsten. Av de 11 matlag-ningsstationerna på Björkgärdet ligger 10 längs änd-moränerna (bilaga 18). Lämningar av denna typ finns vid A4655, A11298, A11816, A44558, A1003496, A1003711, A1004025, A1004026, A1004159 och A1004167. Bara i ett fall låg en lämning av denna karaktär placerad fritt på flatmark. Det rör sig om den friliggande matlagningsstationen A1004242, som avviker även i det att den bedöms ha ett direkt samband med gården från yngre bronsålder (gård 1) och att det dessutom finns ett D-formigt hus som funktionellt hör samman med dessa anläggningar (se kap. 5.3).

Det kan konstateras vara ett generellt drag att det föreligger ett mycket starkt samband mellan feno-menet matlagningsstationer och skärvstens-/grav-komplex längs ändmoränerna på Björk gärdet. Att

Figur 5.4.5. Sammanställning av begravningarna på Björkgärdet. I sammanställningen kan man tydligt se att begravningar har skett under två perioder. Begravningspe-riod 1 är kremeringsbegravningarna som sker i mittblocks-gravar och skärvstenskomplex under perioden 900–400 BC. Begravningsperiod 2 är inhumationer i stensättningar som sker under 1:a århundradet AD. Det finns också en tredje begravnings- eller offerperiod som omfattar nedsättningarna av mindre mängder brända människoben som görs kring gården under yngre järnålder 600–900 AD, men den är inte med i figuren (se tab. 5.4.1 och 5.4.2).

1000 f.Kr. 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 100 e.Kr.

A4655

A6634

A6545

A5911

A1004230

A11816

A18918

A404

A2445

A11298

A36569

A35654

A10720

A14116

A33676

A7675

A12766

1000 f.Kr. 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 100 e.Kr.

kvinna man barn inga benobestämt kön


matlagningsstationerna hör samman med skärvstens-komplexen ges i de flesta fall stöd då fynd kunnat dateras typologiskt eller anläggningar har 14C-date-rats till en period då skärvstenskomplexen varit i bruk. De 14C-dateringar som har utförts och även i viss mån de typologiska dateringarna av keramik har emellertid också kunnat visa på en kronologisk komplexitet även när det gäller den typ av anlägg-ningar som hör till matlagningstationerna. I flera fall har kokgropar och härdar anlagts invid eller till och med i skärvstensanläggningarna under yngre järnålder. Aktiviteter kring skärvstensanläggningarna har således skett i både stort och smått även under yngre järnålder, från nedläggningar av pärlor (t.ex. A1003496, A1004025 och A11816) till upptagande av stora kokgropar (A37505) eller till och med kon-struktion av stensättningar (A35247). Möjligen skall återvändandet till matlagningstationerna uppfat-tas som bara ytterligare en avspegling av hur man har brukat de äldre skärvstensmonumenten under järnålder.

SkålgroparnaInom undersökningsområdet på Björkgärdet fram-kom 11 skålgropar och av dessa låg majoriteten, 10 stycken, längs ändmoränerna (fig. 5.2.2; tabell 5.4.5; bilaga 14). Majoriteten framkom i skärv-stens-/gravkomplex och bara en (37957) låg på den södra ändmoränen utan att vara knuten till en skärvstensanläggning. Det finns en skålgrop (44258) som inte påträffades i nämnda typ av kon-text, men denna var halverad och låg på ett sön-dersprängt block väster om hus 1. Uppenbarligen har blocket flyttats från sin ursprungliga kontext i

samband med att husen på den yngre järnålders-gården anlades. Det ter sig därför rimligt att skål-gropsblocket härrör från den skärvstensanläggning som grävdes bort när hus 2 anlades (se kap. 5.3 och bilaga 18). Det kan konstateras att det förelig-ger ett mycket starkt samband mellan fenomenet skålgropar och skärvstens-/gravkomplexen längs ändmoränerna på Björkgärdet. Ser man närmare på var skålgroparna finns visar det sig att dessa i de flesta fall kan knytas till mittblock eller kantkedjor i skärvstens-/gravkomplexen (se nedan).

Offer, förslutningar och altareDet finns också ett flertal andra fenomen som före-kommer allmänt på Björkgärdet och som är starkt anknutna till skärvstens-/gravkomplexen. Ett feno-men som verkar vara en återkommande aktivitet i dessa kontexter är att man har gjort offer av olika typer. Eftersom det förekom rikligt med fynd i skärv-stensanläggningarna är det emellertid ibland svårt att avgöra om dessa utgör offer eller bara är material som hamnat i kontexten. När nedläggningar tolkas som offer bygger detta på att det rör sig om en samling fynd som påträffas i en grävd grop. De nedläggningar som har denna karaktär har visat sig oftast, dock inte alltid, påträffas vid mittblock eller i kantkedjan till skärvstens-/gravkomplex. Detta är ett förhållande som styrker hypotesen att det rör sig om medvetna depositioner. Analyserna har visat att det rör sig om brända människoben (se Gravar ovan), djurben eller sädeskorn som deponerats i organiska behållare av typ svepkärl eller keramikkärl.

När det gäller ben och organiskt material är detta bara bevarat när det är bränt, ett förhållande som gör att depositionerna i en arkeologisk kon-text kan variera i utseende beroende på vad som bevarats av det nedlagda. Keramik bevaras, men behållare av organiskt material är oftast borta. I vissa fall finns det dock spår även efter dessa behål-lare, t.ex. när de varit fyllda med brända ben som bevarat kärlets form eller när svepkärl varit tätade med harts som har bevarats. Intill mittblocksgra-ven A404 anläggs under äldre järnålder också en plattform, A37210, intill kantkedjan (fig. 5.4.22). De fynd från fasen som framkom i närområdet är brända ben, keramik och en hartstätning till ett svepkärl. Sammantaget kan konstruktionen och nämnda fyndbild tolkas som att det rör sig om en plattform vars primära funktion också hör samman med fenomenet offer.

Tabell 5.4.5. Sammanställning över de skålgroparna som framkom på Björkgärdet (se fig. 5.2.2).

Skålgrop nr

Kontext Typ Del-område

Diameter Djup Form

37952 A1004025 Skålgrop E 0,02 0,005 Rundad





37958 A6545 Skålgrop D 0,03 0,005 Rundad




37957 Södra änd-morän

Skålgrop D 0,03 0,01 Rundad

44258 Hus 1 och 2 Skålgrop C 0,03 0,01 Rundad


Ett annat återkommande fenomen på Björkgärdet är att man försluter eller förseglar anläggningar. Detta fenomen kan ta sig olika uttryck, men genomgående handlar det om att man gör en konstruktion (stenspi-ral, härd, kokgrop etc.) och sedan täcker denna så att den inte kan brukas eller ens ses. Förslutningarna kan bestå av stenblock som placerats över en anlägg-ning, men kan också ske genom att man täcker en konstruktion med skärvsten eller jord (se fig. 5.4.26). Av det sagda följer att fenomenet med förslutning kan vara mer eller mindre tydligt. Då det emellertid förekommer frekvent och ofta på ett mycket tydligt sätt längs ändmoränerna och nästan enbart där bör handlingen ha en betydelse som hör samman med övrig verksamhet i skärvstens-/gravkomplexen (för diskussion se Artursson m.fl. 2011a–b; Larsson 2014).

Förseglingar och förslutningar har således skett med skärvstenskappor, större och mindre block och i enstaka fall jord. Det är ett fenomen som är känt sen tidigare, bl.a. vid Nibble och Skeke (se diskus-sion hos Artursson m.fl. 2011ab:212ff, 410f; Larsson 2014). Om man analyserar hur förseglingarna utförts och vid vilka konstruktioner står det klart att en övervägande majoritet av dem har utförts med fri-stående stenblock och skärvstenskappor. Det som har förseglats är konstruktioner såsom spiraler i gravar eller härdar och kokgropar i anslutande matlagnings-områden. En gemensam nämnare verkar generellt vara anknytningen till ritualer; det är spåren efter grav- och matlagningsceremonier som matoffer som har förseglats.

Traditionen att försegla lämningarna kan tolkas på flera sätt; det kan vara ett försök att begränsa tillgången till de kvarvarande lämningarna eller det kan det ha sin orsak i föreställningen att lämningarna ansetts ha haft en kvardröjande laddning. Det ter sig sannolikt att ritualerna har utformats och styrts av en begränsad grupp ur befolkningen. Ett förslag är att det rör sig om personer ur ett ledande skikt med ansvar för olika kultaktiviteter. De kan ha haft tillgång till exempelvis de speciella keramikserviser som använts vid gästabudsliknande möten och de kan också ha lett den matlagning som utförts på det rituella komplexet inför dessa (jämför Eriksson 2009:275f ). Förseglingen kan således ha fungerat som en rituell begravning av de handlingar och akti-viteter som ägt rum i konstruktionerna längs ändmo-ränerna på Björkgärdet. Dessa har på sätt och vis fått en formell begravning som ibland har direkta likheter

med det verkliga gravspråket under yngre bronsålder (Artursson m.fl. 2011a–b:82f; 136f; 324).

I vissa fall finns det också spår efter tydliga mar-körer av en del anläggningar och konstruktioner. De markörer som funnits vid gravar och matlagningssta-tioner har i de allra flesta fall bestått av resta stolpar. De flesta har troligen varit av mindre storlekar med diametrar på 0,10 till 0,15 meter och har förmodligen inte varit högre än 2–3 meter (se bilaga 18). Stolparna har varit ställda i kanten av matlagningsstationer och gravar och sannolikt har de fungerat som markörer för dessa. Företeelsen har en vid spridning i tid och rum, vilket indikerar att det är en tradition som för-valtats under lång tid. Ett förslag är att stolpen burit tydliga markeringar eller föremål som varit knutna till den döde samt att de i vissa fall kan ha haft en mer funktionell användning, exempelvis som stöd åt bål-konstruktioner. Ofta påträffas tänder från häst eller ko i anslutning till dessa stolphål och en tolkning är att stolparna ibland kan ha varit krönta med en skalle.

Ett annat fenomen som noterats på Björkgärdet är att man har brukat vissa stenar på ett speciellt sätt. Det gäller kanske främst de block som under det första århundradet AD har rests inom skärvstens-/gravkomplexet A1003496, vid eldaltaret A10515 (se fig. 5.4.34), eller blocket som restes vid samma tid i skärvstenshögen A11298 (se fig. 5.4.37). Möjligen har dessa haft olika funktion eftersom det först-nämnda är kraftigt eldskadat medan det sistnämnda utmärks av att inte vara eldpåverkat trots att det rests intill två eldskadade block och står på skärvstens-lagret. I båda dessa fall är det block som har placerats på ett sätt som ger associationer till en altarfunktion. I båda fallen har dessa block rests under äldre romersk järnålder (fas 4) och har nära anknytning till den yngre typen av stensättningar i vilka skelettbegrav-ningar har skett.

Det finns även andra block där spår på själva blocken indikerar att dessa har haft olika funktio-ner. Nämnas kan mittblocket i A404 där ytan är eldskadad – kanske har det använts som underlag vid en kremering. I A2445 har mittblocket däremot en slitpatina som visar på någon typ av aktivitet knuten till detta block. I gravarna A4655 och A404 fram-kom också sten som verkar ha valts ut och placerats i kontexterna. I A4655 hade mittblocket rikligt med granater synliga i ytan och i A404 framkom en sten med en kristallgrotta som hade brutits upp och pla-cerats i stensättningen söder om bengömman.


Det kan konstateras att offer, förslut-ningar och altarstenar förekommer bara vid skärvstens-/gravkomplexen längs ändmoränerna på Björkgärdet. Det ter sig därför rimligt att aktivi-teter av detta slag hör nära samman med de rituella verksamheter som slutligen har resulterat i de monu-ment vi ser idag.

5.4.3 Kronologisk översikt – aktiviteter och handlingssekvenser

I det följande lyfts de handlings-sekvenser som skapat gravarna och skärvstensanläggningarna fram och placeras in i fasindelningen. Detta syftar till att ge en översiktlig bild av bruket av lämningarna längs ändmo-ränerna på Björkgärdet.

Yngre bronsålder 1000–600 BC (fas 1)De lämningar som knutits till fas 1 och 2 är främst begravningar, mat-lagningsområden, skärvstenshögar och skärvstensflak (bilaga 18). När det gäller gravar och skärvstenskon-struktioner är dessa, som nämndes ovan, inte alltid möjliga att tyd-ligt skilja åt. Ibland förekommer skärvsten i gravar (t.ex. A4655, A5911, A6545 och A6634) och andra gånger påträffas begravningar i skärvstensanläggningar (t.ex. A2445, A11298, A18918 och A36569). Inte heller när det gäller utformningen finns en tydlig distinktion, både mitt-blocksgravarna och skärvstensanläggningarna har oftast tydliga mittblock och kantkedjor förekommer också i båda grupperna. I och omkring monumenten finns också spår som indikerar andra aktiviteter, t.ex. verkar slakt, matlagning, konsumtion, offer, inknackande av skålgropar och resande av stolpar vara centrala handlingar som ofta utförts i dessa sammanhang. Förekomsten av denna typ av spår är så frekvent förekommande att dessa aktiviteter bör ha varit en integrerad del av skapandet av monu-menten. Ett starkt samband finns också mellan matlagningsstationer och skärvstensanläggningar, i nästan samtliga fall ligger dessa grupperade tillsam-mans (fig. 5.4.2 och bilaga 18).

Äldsta delen av fas 1 (ca 1000–800 BC)Aktiviteter inleds inom både område D och E under den äldsta delen av fas 1. Inom område D inleds aktiviteterna i flera matlagningsstationer och skärv-stens-/gravkomplex och flera mittblocksgravar börjar konstrueras. Begravningarna på Björkgärdet inleds sannolikt med att grundargraven A4655 anläggs inom delområde E under 800-talet BC. Intill gra-ven anläggs en matlagningsstation, A1004246 (fig. 5.4.6 och 5.4.7). Aktiviteter inleds också tidigt inom skärvstenskomplexet A1004159 i den norra delen av delområde E.

Delområde EBegravningarna på Björkgärdet inleds med att mitt-blocksgraven A4655 anläggs inom delområde E under 800-talet BC, på krönet av den norra ändmo-ränen (fig. 5.4.6 och 5.4.7). Intill graven anläggs en matlagningsstation, A1004246. Aktiviteter inleds också tidigt inom skärvstensanläggningen A1004159

Figur 5.4.6. Lodfoto över mittblocksgraven A4655. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:237).

0 1 m


i norra delen av delområde E. Dessa aktiviteter kan ha med verksamheten på gård 1 att göra (se kap. 5.3).

Mittblocksgraven A4655I mittblocksgraven A4655 ligger bålplatsen på krönet av den norra ändmoränen och har varit väl synlig ned mot sjön i öster. Den som kremerats är en vuxen individ, samt mat (får/get, fågel) och redskap (ben-nål och keramik) som den döde fått med sig. Att det rör sig om mat antyds av att slaktspår förekommer på djurbenen. När kremeringen utförts har benen samlats ihop och placerats i en behållare av organiskt material. Härefter har ett noggrant utvalt mittblock med inneslutningar av granater baxats upp och pla-cerats intill bålplatsen på krönet av ändmoränen. Att mittblocket inte är eldpåverkat visar att detta har flyttats till platsen efter kremeringen. Intill mitt-blocket, i söder, har sedan en grop grävts och benen har deponerats i denna. Härefter har en spiralformig, inre kantkedja anlagts omkring mittblocket. Kant-

kedjan börjar vid bengropen och löper motsols drygt ett varv. Sedan har en cirkulär yttre kantkedja med större stenar anlagts och härefter täcktes hela den inre konstruktionen med sten och jord. Möjligen har detta lager fungerat som en förslutning av de inre konstruktionerna.

I samband med förslutningen har en matlagnings-station, A1004246, som ligger direkt väster om gra-ven använts. I detta område finns skärvstensflaket A33802 som ligger kring ett eldpåverkat mittblock med kokgropen A36320 intill (se fig. 5.4.7). San-nolikt har samtliga delar haft en funktion i samband med konstruktionen av gravmonumentet. Fyndmate-rialets karaktär och typologiska dateringar antyder att gravens anläggande och bruket av matlagningsom-rådet är samtida. Hela händelsekedjan, från gravbål fram till det att graven förslutits, har således skett under en relativt kort tidsrymd, och detta indike-rar att alla de beskrivna elementen fungerat som en funktionell och rituell enhet tillsammans.

Figur 5.4.7. Plan över mittblocksgraven A4655 och matlagningsstationenA1004246 (skärvstensflaket A33802 och kringlig-gande anläggningar). I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten.

!

!

!

!

!

!!

!(!(

!(

#*

!

!!

!

!!!

!(

!

!!

!!!(!(!

!(!

!(!(!

!!(

!

!(

!(

!(

!

!!

!

!

!

!

!!!!!

!

!

!!

!!

!

GFGFGFGF

GFGFGFGF

GF1002702

1002703

33802

363201004130

1003984

1004129

1002704

l

GF Människoben! Ben#* Bergart!( Bränd lera!( Keramik

Utbredning A4655Kantkedjor & mittblockSkärvstensflakSkärvstenslagerBålplatsBengropKokgropGropStolphål

0 1 2 3Meter

1:100

66480581612544

+

66480651612550

+

m

m


30255). Både stratigrafiskt och att döma av 14C-date-ringar representerar detta ett äldsta skede i bruket av skärvstenskomplexet A1004159 (bilaga 18). I samband med denna verksamhet börjar skärvsten föras på kring blocken och efterhand ackumuleras relativt stora mängder i skärvstensflaken A37686 och A44527 (fig. 5.4.8 och 5.4.9).

I skärvstensflaket med mittblock A37686 och även i skärvstensflaket A44527 påvisades att anläggning-arna vuxit i storlek över tid och flera faser i denna tillväxt kunde iakttas. Ett första skede indikeras av en inre kantkedja som löper från mittblocket i A37686

Skärvstenskomplexet A1004159I nordväst begynner aktiviteterna samtidigt i skärv-stenskomplexet A1004159 och matlagningsstationen A1004247, belägen direkt norr om detta. Det för-sta som sker är att härdar och kokgropar (A10694, A12281, A12293, A12304 och A47421) anläggs och matlagningsverksamhet inleds i området. De äldsta lagren i skärvstensflaket med mittblock A37686 visar att verksamheten här sannolikt börjar under yngre bronsålder. I gropen A38823, som överlagrades av skärvstensflaket A44527, påträffades keramik som har 14C-daterats till tidsintervallet 840–795 BC (Ua-

Figur 5.4.8. Plan över skärvstenskomplex A1004159. I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten.

!(

!(

#*

!(

!

!(

!(

!(

!

!(

!

!(

#*!

!

!!

!

!(

!(!(

!(!(! #*

!(

!(!

#*

!(

!(!

!(

!(

!(!(

!(

!( !(

!(

!

!

#*

#*

!(")

!(!

!

!!(

!

!")")#*!(

!

!

!(

!(

#*

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(!(

!!

!!

66480631612528

+

38465

47435

45122

39036

12304

39021

3882338816

l

! Ben#* Bergart!( Bränd lera") Flinta!( Järn!( Keramik") Kvarts#* Slagg

Utbredning A1004159Kantkedja & mittblockSten/blockSkärvstensflak A37686Skärvstensflak A44527Kulturlager A38133Lager A38882Stenpackning A1004160HärdGrop

0 1 2 3Meter

1:100

66480731612536

+


motsols. Härefter har skärvstenslagren fortsatt växa till och sedermera täckt över den inre kantkedjan. Efter en tid har då ytterligare en kantkedja med generellt större stenar anlagts som avgränsade lager A38882 (fig. 5.4.8). Skärvstenslagren i A37686 hade dock en större utbredning, framförallt mot norr och öster, än vad till och med den yttre kantkedjan markerade. Detta visar att anläggningen har fortsatt växa även efter det att den yttre kantkedjan anlagts. Alternativt kan detta tolkas som en förslutning av konstruktionerna.

I den kringliggande matlagningsstationen, A1004247 har flera av härdarna och kokgroparna förslutits med stenblock (se bilaga 18). Den sam-mantagna bilden av området är att det är resultatet av en omfattande matlagningsverksamhet som sannolikt inletts under fas 1 och fortsatt fram till och med fas 3 (se nedan). Lipidanalys indikerar att verksamheten omfattat tillredning av terrestriska animalier och ben-materialet visar på förekomst av nötboskap och obe-stämt hovdjur. I kulturlager A38133 påvisades att även att säd har brukats i samband med dessa aktiviteter.

Delområde DPå den södra ändmoränen inom delområde D fanns flera mittblocksgravar (A5911, A6634, A6545 och A1004230) som sannolikt hör till detta äldsta skede (900–800 BC). Tre av dessa ligger i den västra delen av delområde D inom skärvstens-/gravkomplexet A1004026 (fig. 5.4.10) och den fjärde (A1004230) ligger inom skärvstens-/gravkomplexet A1003711 i öster. Ytterligare en har sannolikt legat på krönet vid skärvstens-/gravkomplexet A1003496 (fig. 5.4.2). Aktiviteterna vid den södra ändmoränen koncen-

treras till skärvstens-/gravkomplexen A1003496, A1003711 och A1004026, men påbörjas även i skärvstenshögen A11298 och i skärvstensflaket A11816. I de flesta fall är det i det inledande skedet matlagningsstationer i anslutning till skärvstenskom-plexen börjar användas, men tidigt låter man också bygga ovan nämnda mittblocksgravar (bilaga 18). Det ter sig därför rimligt att det finns ett direkt samband mellan matlagningsaktiviteterna och gravarna.

Skärvstens-/gravkomplexet A1003711I skärvstens-/gravkomplexet A1003711 är det första som sker att en mittblocksgrav, A1004230, byggs i krönläge på ändmoränen. Vid mittblocket (T7477) påträffades bränt ben från obestämt däggdjur, vilket möjligen kan härröra från människa. Att de enda brända benen i kontexten påträffades vid mittblocket kan sägas vara en omständighet som indikerar att kontexten verkligen har utgjort en grav. När skärv-stenslagren mot söder avlägsnats framkom resterna av den kantkedja som löpt runt mittblocket i A1004230. Keramik från kontexten har kunnat dateras typolo-giskt till bronsåldern.

Skärvstens-/gravkomplexet A1004026Aktiviteterna inom A1004026 inleds under yngre bronsålder (cirka 900–540 BC) med aktiviteter i matlagningsstationen A1004239 intill en skärvstens-konstruktion, dvs. en hög eller ett flak, som låg i krönläge på den västra delen av ändmoränen vid denna tid. Området är svårtolkat eftersom denna del av den södra ändmoränen har schaktats bort när hus 2 anlades under vendeltid. Att döma av våra

Figur 5.4.9. Sektion genom skärvstensflaket med mittblock A37686, med mittblocket och yttre kantkedjan sedda från sydöst: 1. Mörkgrå silt med skörbränd/skärvig sten och spridd bränd lera, 2. Svartgrå silt, 3. Ljusgrå sandig silt, 4. Mörkbrun myllig silt, 5. Ljusgrå sandig silt, enstaka skörbrända/skärviga stenar, 6. Ljusbrun morän. Skala 1:40.

A37686 Från SÖ

1 2 3 40 5 6 7 7,8 m

+26,00

+25,50

PL39603PF39604

PM39602

Kantkedja

KantkedjaBlock ca 0,2 m

öst om pro�len

PM39599PL39600PF39601

PM39613Pl39614PF39615

PM39610PL39611PF39612

SV NO

X 6648064,7Y 1612527,5

X 6648071,2Y 1612532,4

1

23

4

6

65


Figur 5.4.10. Plan över skärvstens-/gravkomplex A1004026 med mittblocksgravarna A5911, A6545 och A6634. I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten (jfr fig 5.4.39).

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

")

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!

!

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!!!(

!!!!

#*

!(!(

!

!(

!

!(

#*

!(!(!

!(!!

!

!(!(

!(

!(

#*

!(

#*

#*

!(

!(!(!

!(

!

!

!

!

!

!

!

!(

!!(

#*!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(

#*

!(

!(

!(!(!(

!!

!

!

!!

4100540997

38916

6634

6545

5911

47489

4037838314

44959

47060

46210

38593

42853

40354

41140

41154

41154

8380

l

! Ben#* Bergart!( Bränd lera!( Järn!( Keramik") Skiffer#* Slagg

Utbredning A1004026Kantkedja & mittblockSten/blockSyllsten Hus 2MittblocksgravSkärvstensflakSkärvstenslagerKulturlagerBengropHärdGropStolphål

0 1 2 3Meter

1:100

m

m

m m

66480091612503

+

66480241612494

+


undersökningsresultat har dock denna del av änd-moränen varit en markerad höjd krönt av en större konstruktion under yngre bronsålder. De över 8000 liter skärvsten som påträffades i skärvstensflaken A8380/A40354 härrör med säkerhet från en brons-ålderskonstruktion som, i analogi med övriga, bör ha legat på ändmoränen vid A1004026. Det ter sig därför rimligt att denna till det yttre har liknat andra skärvstens-/gravkomplex som framkom på Björk-gärdet. Det är också sannolikt att den skålgropssten (44258) som påträffades i ett sekundärt läge härrör från denna kontext och kan ha utgjort mittblock eller del av kantkedjan i denna kontext (se ovan).

Söder om ändmoränen bygger man samtidigt mittblocksgravarna A5911, A6545 och A6634 (fig. 5.4.11 och 5.4.12). Benmaterialet i dessa mittblocksgravar var dock för fragmenterat för att kunna artbestämmas (tab. 5.4.2). Kontexterna, mittblockskonstruktioner, med kantkedjor, ned-lagda löpare i kombination med brända ben och inhuggna skålgropar, gör det ändå mest sannolikt att det rör sig om gravar. Den äldsta 14C date-ringen från dessa konstruktioner är från A5911 och visar att denna varit i bruk under tidsintervallet 760–540 BC (Ua-30257), dvs. under bronsålderns

period V–VI. Mittblocksgravarna exponerar mot yta A i väster och mot söder. Yta A undersöktes, men där fanns inga spår av aktiviteter under yngre bronsålder. Detta gör det sannolikt att gravarna placerats i relation till den låglänta terrängen söder om undersökningsområdet och att lämningarna utgör monument relaterade till bebyggelse i detta område. Sannolikt byggs de södra mittblocks-gravarna först och den nordligaste, A5911, något senare. I området kring A6545 framkom ett antal härdar (A38314, A40378, A44959 och A47489) varav några ligger stratigrafiskt under kantkedjan till graven (fig. 5.4.10 och fig. 5.4.39). Detta visar att matlagningsområdet etableras redan under fas 1. Skålgroparna i mittblocket till A6545 knackas också sannolikt in i blocket under fas 1.

Fynden från fasen består av keramik, ben och stenartefakter. Den typologiskt daterbara keramiken har förts till yngre bronsålder-äldre järnålder. Ben-materialet visar att man huvudsakligen har tillrett terrestra arter såsom ko, får/get, nöt, svin och älg i området under yngre brons- och äldre järnålders-faserna. Älg framkom i grav A5911 och detta är möjligen ett exempel på att avvikande arter har haft en betydelse i samband med begravningsritualerna

Figur 5.4.11. Mittblocksgraven A6545 från väster. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:211).


Figur 5.4.12. Mittblocksgraven A5911 från väster. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:237).

A6545

A38092

1 2 3 40 5 6 6,8 m

NNV SSVStubbe

Fragmentariskkantkedja(T41997)

X 6648014,1Y 1612494,3

X 6648008,0Y 1612495,9

Skålgrop

11 1

2

33

4

Figur 5.4.13. Sektion genom mittblocksgraven A6545 med mittblocket och kantkedjan från väster: 1 Svartbrun silt, 2 Brunsvart silt, 3 Ljusgul morän, 4 Ljus sandig lera. Skala 1:40.

(jfr A18918, A2445 och A4655). Stenmaterialet från A1004026 utgörs främst av löpare som sannolikt har haft en funktion i samband med begravningsritua-lerna. Löpare påträffades också i grav A5911 (F1645) och A6545 (F1326, 1571).

Skärvstenshögen A11298I skärvstenshögen A11298 börjar verksamheten med att kokgropar och gropar grävs uppe på den

södra ändmoränen. Samtidigt reser man åtminstone en stolpe i anslutning till kokgropen A37170 (fig. 5.4.2 och fig. 5.4.37). I skärvstensflaket A11816 inleds aktiviteterna med att det stora stenblocket T8083, som var kraftigt eldpåverkat i norra delen, fungerade som vindskydd vid eldning. Eldningen sker i det äldsta skedet huvudsakligen norr om blocket mellan detta och den södra ändmoränen (fig. 5.4.17).


Mellersta delen av fas 1 (ca 800–700 BC)Aktiviteterna fortsätter inom både område D och E under den mellersta delen av fas 1 (800–700 BC). Vid denna tid sker den första begravningen i skärv-stenshögen A18918 inom skärvstens-/gravkomplexet A1004025 i västra delen av delområde E (fig. 5.4.15 och 5.4.16). Aktiviteterna i matlagningsområdena kring skärvstenshögen A11298 respektive skärv-stensflaket A11816 inom delområde D tilltar vid samma tid i omfattning.

Delområde EBegravningar sker på flera platser inom delområde E och aktiviteter inleds också vid flera av skärvstens-anläggningarna.

Skärvstens-/gravkomplexet A1004025I skärvstenshögen A18918 begynner verksamhe-ten med aktiviteter kring kokgropssystemen A3127 och A3575. Dateringar visar att aktiviteterna inleds senast cirka 900–600 BC, dvs. under bronsålderns period V–VI. Det finns dock stratigrafiskt äldre lager vilket antyder att aktiviteterna inleds ännu tidigare. Om man ser till kokgropssystemet A3127 låg kok-groparna A47463, 47480 och 47474 stratigrafiskt under skärvstenslagret A1004155 (fig. 5.4.14). Detta

lager avsätts under senare delen av verksamheten inom ytan. Kokgropen A31110 har grävts ned ige-nom detta lager och är därför logiskt sett stratigra-fiskt yngre. I denna kokgrop fanns emellertid flera lager som visar att anläggningen har grävts om under brukningstiden. Det äldsta skedet i denna grop kan därför vara äldre än både skärvstenslagret A1004155 och de under detta lager liggande kokgroparna. Kok-gropen A31110 kan således ha använts för första gången under ett tidigt skede i bruket av kokgrops-området. I ett senare skede återkommer man till samma plats och gräver en ny kokgrop vars botten och kanter kläs i lera.

Omgrävningarna visar tydligt att kokgropsområ-dena är ytor som varit intensivt utnyttjade och kok-gropar har grävts om och om igen. Helt säkert finns betydligt fler kokgropar och omgrävningar av sådana än vad som kunnat konstateras vid undersökningen. Gropsystemet innehöll stora mängder keramik som är användbar för att skapa förståelse för handlings-sekvensen och också aktiviteternas karaktär. Den typologiskt daterbara keramiken har till stor del förts till bronsålderns period II–VI, dvs. 1500–500 BC, men tidsintervallet är förmodligen koncentrerat till yngre bronsålder. Keramik med denna datering finns från hela komplexet och visar tydligt att man under

Figur 5.4.14. Plan över kokgrops-systemet A3127. I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten.

!

!(

!(

!(

!(

!

!(

!(

!(

!!#*

!!(

!(!(

#*!!!(

!(

!

!(!(

!(

!(!(

!!(

!!!

!(

!

!!#*!(

!(

!

#*

!(

!(

#*

!!(

!(!(!(

!(

!(!(

!(!(!(

!(!(!(

!(!(!(!(

!(

!(

!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(

!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(!(

!!4747446778

47463

46770

31110

31059

47480

1004155

l

! Ben#* Bergart!( Bränd lera!( Keramik

Utbredning A3127Sten/blockSkärvstenslagerKokgropHärd

0 1 2 3Meter

1:100

66480681612505

+

66480741612514

+


yngre bronsålder (fas 1 och 2) har grävt kokgropar om och om igen i området och i samband med detta brukat kompletta keramikserviser (kap. 5.5.1). Som framgår nedan har dock verksamheten fortsatt in i äldre järnålder.

Upptagandet av kokgroparna är en återkommande men diskontinuerlig aktivitetet som har utförts under flera hundra år. Kokgropssystemet A3575 är i likhet med A3127 ytor där kokgropar grävts om och om igen inom samma områden (fig. 5.4.14 och 5.4.15). Matlagning har uppenbarligen varit en aktivitet av central betydelse i området kring skärvstens-/gravkomplexet A1004025 och matlagningsstatio-

nen A1004245. Det är det mest intensivt utnyttjade området på Björkgärdet. Kokgropssystemen ligger i den äldsta fasen på vardera sidan om en skärv-stenshög, A18918, som byggs upp kring mittblocken T1002134/T1002135. Fynden i kokgropssystemet A3127 består inte bara av keramik, utan även ben, stenartefakter, ett bronsfragment och harts fram-kom. Benmaterialet och lipidanalyserna visar att man huvudsakligen har tillrett terrestra arter såsom ko, får/get, svin och häst, men också vegetabilier och fisk. Fisk och vegetabilier framträder främst i lipidanalysen av keramiken som spår efter akvatiska och vegetabiliska fetter (se kap. 5.5.6).

Figur 5.4.15. Plan över skärvstenshögen A18918. I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten.

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(!!!

!(

!(

!(!

!(!!

!(!(

!!

!!

#*!(!

!(")!(!

!

!

!(!!!

#*!(!!!

!!!!(!(

!!(

!(

!(

#*#*

!

#*

!!

!(

!

!(!

!(!!!(!!

!!(

!(!

!(!(!(

!(

!(!!!

!(!(!

!

!(!!

!(!(!!!!!(!(!!

!

!(

!(!(

!(!!!(

!

!!!(

!(!(#*!!!!!!")!

!(!(!(!(!(!(!(!(

!(!(!(!(!(!!!!!

!!!(

!!!(!(

!!!!!(!(

!!!!!(

!(!

!(

!(!(!

!(

!

!

!

!!!(!( !(!(!(!(

#*

!

!(!(!

!(

#* !

!

!

!(

#*

!(!(!(

!(

!(!(!(!(!( !(!(!(

!(

!(!(

!(!(!(!(!(

!(!(!(!(!(!(!(

!(

!(

!(!(!(!(!(

!(!(!(

!(

!(!(

!(!(

!

!!

!

!!

!!!

!

!")

!!!

!!!

!

!

!!!

!

!

!!!!

!

!

!!

!!!

!

!

!

!!!

!!!!!!!!!!!

!

!

!

#*

#*

#*

!

!(

GFGF

GF

27695

2770634281

33037

3162634198

3575

27681

33116

30068

160

42177

32418

30187

32186

32250

32179

30121

30089

30786

30113

l

GF Människoben! Ben#* Bergart!( Bränd lera!( CU-leg#* Glas!( Harts") Horn!( Järn!( Keramik") Kvarts

Utbredning A18918Sten/BlockSkärvstensflakSkärvstenslagerStenpackningKulturlagerLagerGrav/gropKokgropFyndkoncentrationer

0 1 2 3Meter

1:100

m

mm

m

m

66480641612512

+

66480751612522

+

m


Det finns påtagliga likheter mellan olika delar av A1004025. Det framträder dock även skillnader mellan de tre delarna A2445, A3127 och A18918 av anläggningskomplexet. I skärvstensgropen A2445 och skärvstenshögen A18918 påträffades brända ben från varierande arter såsom plattfisk, fågel, igelkott, ko, får/get, svin och häst. I de artrika kontexterna påträffades utöver spår av matlagning även brända ben från människa, vilka sannolikt utgör spår efter begravningar. I kokgropssystemet A3127 finns däremot inga begravningar och ben-materialet är mer enahanda (får/get och obestämt hovdjur). Möjligen kan detta tolkas som att de avvikande arterna såsom plattfisk, igelkott och fågel har haft en betydelse i samband med begrav-ningsritualerna.

Redan under fas 1 växer skärvstensmängden i skärvstenshögen A18918 till ett sammanhängande lager som integrerar block T1002141 i konstruktio-nen. När skärvstenshögen vuxit till sig sker ytterli-gare två begravningar, båda synliga som samlingar av brända människoben. Den ena deponeringen (F687) görs centralt vid mittblocket och den andra (F987) sker i utkanten av skärvstenshögen vid ett block, T1002152, intill kokgropssystemet A3575.

Möjligen har detta block ingått i en kantkedja till skärvstenshögen i detta skede. De brända benen har 14C-daterats och visar att nedläggningarna har gjorts vid en tidpunkt inom tidsintervallet 790–550 BC, dvs. bronsålderns period V–VI. Vid denna tidpunkt har delar av kokgropsområdet A3575 tagits ur bruk och överlagrats av skärvsten.

Inom skärvstenshögen A18918 framkom också ett antal andra gropar (A34281, A31626, A27706, A27695, A30786) med deponeringar av ben och keramik. Flertalet av groparna ligger intill mitt-blocken i A18918 och den typologiskt daterbara keramiken i kontexterna hör till bronsåldern. Ned-läggningarna kan utgöra matoffer eller begravningar då det förutom keramik ofta finns ben i dessa kon-texter. De påträffade benen är brända och härrör från obestämt däggdjur. Nedläggningarna ligger på ett likartat sätt som de konstaterade begravningarna och är dessutom i några fall, A27706 och A27695, belägna vid samma block som en av de gravar där människa kunnat beläggas.

Delområde DMatlagningsverksamheten fortsätter inom flera skärvstensanläggningar längs den södra ändmoränen.

Figur 5.4.16. Skärvstenshögen A18918 från sydväst. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:138).


Skärvstenflaket A11816Matlagningsverksamheten inom skärvstensflaket A11816 tilltar också i omfattning vid denna tid och flyttar ut till matlagningsstationen A1004237 norr och söder om A11816 (fig. 5.4.17). I samband med detta börjar kulturlagret A47138 växa på längs änd-moränens södra sida. När kulturlagret A47138 har vuxit till en tjocklek om 0,3–0,4 meter i området bakom blocket T8083 inleds aktiviteterna inom A11816 med att man gräver gropen A41561 och samtidigt grävs också gropen A44692 i nordväst. Funktionen för dessa gropar är förvarings- eller avfallsgropar. En 14C-datering från en keramikskärva från gropen A41561 visar att den varit i bruk under tidsintervallet 740–410 BC (Ua-29682). Då denna grop grävs ned i kulturlagret A47138 kan stratigra-fiskt konstateras att detta, åtminstone delvis, föregår konstruktionen av anläggningen. Detta lager bör därför huvudsakligen dateras till den äldre delen av fas 1 (ca 1000–800 BC).

Aktiviteterna i området kring skärvstensflaket A11816 präglas under yngre bronsålder och äldsta järnålder av matlagning. Omfattningen på mat-lagningsstationen A1004237 kan inte bedömas då området fortsätter utanför undersökningsområdet i

söder. Lipidanalyserna visar att både land- och vat-tenlevande djur samt växtmaterial har tillretts i områ-det (se kap. 5.5.6). Skärvstensflaket A11816 börjar växa fram mot slutet av fas 1 och fortsätter byggas på under fas 2. Aktiviteterna är omfattande och tämli-gen snart fylls utrymmet mellan blocket T8083 och den södra ändmoränen helt av material från dessa aktiviteter. Intill den södra sidan av ändmoränen är kulturlagret uppemot 0,5 meter tjockt (fig. 5.4.18). I skärvstenslagret inom A11816 görs flera depositioner av keramik och ben. Det är möjligt att det bland dessa deponeringar även finns begravningar bland benen av obestämbara däggdjur. Det omfattande skärv-stenslagret hör samman med matlagningen inom A1004237 och ett förmodat omfattande boplats-område i hagen söder om Björkgärdet. Fynden i skärvstenslagret hör både till yngre brons- och järn-ålder, vilket visar att boplatsaktiviteterna har fortsatt i relativt stor omfattning in i järnåldern.

Skärvstenshögen A11298Vid skärvstenshögen A11298 ökar matlagningsakti-viteterna (matlagningsstation A1004238) i omfatt-ning vid denna tid. I söder är boplatsaktiviteterna troligen omfattande och kulturlagret A47138 avsätts

Figur 5.4.17. Översiktsfoto över skärvstensflaket A11816 från nordöst. I norra delen syns också A35247. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:173).


mot ändmoränen även vid A11298. Detta är samma lager som är synligt i skärvstensflaket A11816 och detta fanns längs stora delar av den södra ändmorä-nen. Den äldsta 14C-dateringen i A11298 har gjorts på keramik som är typologiskt daterad till bronsål-dern period II–VI och gav en tidpunkt i interval-let 830–775 BC (Ua-30258). Detta visar att skärv-stenslagret i A11298 börjat påföras under fas 1. När mängden skärvsten blivit relativt stor har en första kantkedja anlagts. Tämligen snart därefter har ytter-ligare en kantkedja, den mellersta byggts i A11298 (fig. 5.4.37). Den daterade skärvan framkom under den mellersta kantkedjan, vilket visar att det initiala bruket och kanske även konstruktionen av den inre kantkedjan föregår den indikerade tidpunkten (se nedan)

Yngsta delen av fas 1 (700–600 BC)Under den sista delen av fas 1 (700–600 BC) har följande aktiviteter skett: vid den norra ändmorä-nen inom skärvstens-/gravkomplexet A1004025 sker begravningar i skärvstenshögen A18918 och samtidigt begravs en individ i skärvstensgropen A2445. Den stora mittblocksgraven A404 anläggs

och begravningar sker sannolikt också i skärvstens-högen A11298 vid denna tid. Aktiviteterna fortsätter i matlagningsstationerna längs både den norra och södra ändmoränen.

Delområde EBegravningar sker på flera platser inom delområde E och aktiviteter fortgår vid flertalet av skärvstens-anläggningarna.

Skärvstens-/gravkomplexet A1004025Aktiviteterna i skärvstensgropen A2445 inleds under den senare delen av fas 1 (700–600 BC). I ett första skede upptas kokgropen A37542 och en större ränna, A40093, grävs. Härefter har man baxat in mittblocket T1002106 i centrum av anläggningen. Ovansidan på mittblocket var helt flat och ytan var nött på ett sätt som avvek från andra block på Björkgärdet. Blocket har sannolikt fungerat som underlag för någon typ av aktivitet som har påverkat dess yta. Härefter har man deponerat sten, skärvsten och jord i rännan A40093 och den har återfyllts redan i ett tidigt skede. En grav, synlig i form av en samling av människoben (F2496), har anlagts mellan några stenar i den södra delen av

Figur 5.4.18. Sektioner genom skärvstensflak A11816. Överst A11816 från söder och därunder från väst. Legend: 1 Mörk-brun silt med trä, kol, sot och skörbränd/skärvig sten, 2 Gul morän, 3 Mörkbrun silt, 4 Svart sotig silt, 5 Mörkbrun/svart silt med mycket skörbränd/skärvig sten, 5 Ljus lera. Skala 1:40.

1 2 3 40 5 6 7 7,8 m

1 2 3 40 5 6 7 7,6 m

A44642

A42604

A41561

A35247Sektion N-S

A11816

V Ö

N S

A11X 6648030,6Y 1612515,7

X 6648032,4Y 1612523,4

X 6648034,6Y 1612517,5

X 6648027,3Y 1612520,0

1

1 1

1

2

2

2

2

2

34

1 2 3 40 5 6 7 7,8 m

1 2 3 40 5 6 7 7,6 m

A44642

A42604

A41561

A35247Sektion N-S

A11816

V Ö

N S

A11X 6648030,6Y 1612515,7

X 6648032,4Y 1612523,4

X 6648034,6Y 1612517,5

X 6648027,3Y 1612520,0

1

1 1

1

2

2

2

2

2

34


Figur 5.4.19. Plan över skärvstensgrop A2445. I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten.

!(!(

#*

!

!

")

!(

!(

!(!(!!!(!(

!

!!!!(!!!

!

!!

!

!(!(

!(!(!!!!(!(

!(!(!!!(!( !(!(!!!(!(!(!(") !!!

!

#*

#*

!(!(!(

!(!(

!(!(!(!(!(!(

!(!(!(!(!(!( !(!(!(!(!(!(

!(!(!(!(!(

!(!(!(!(

!

!!

!

!!!!!!!!

!

!!!!

!!!

!!!!

!

GF

3488

40093

37542

l

GF Människoben! Ben#* Bergart!( Bränd lera!( Keramik") Kvarts

Utbredning A2445MittblockSten/blockSkärvstenslagerSkärvstenslagerKokgrop

0 1 2 3Meter

1:100

66480601612520

+

66480661612530

+

Figur 5.4.20. Skärvstensgropen A2445 från öster. Foto: Thomas Eriksson (Unr 4471:137).


rännan (fig. 5.4.19). Stenarna låg så att de omgärdade de deponerade benen. En 14C-datering av de brända benen (Ua-29575) visar att begravningen har skett inom intervallet 770–540 BC, dvs. ungefär samtidigt med nedläggningarna i skärvstenshögen A18918 under bronsålderns period V–VI. Möjligen är det i samband med begravningen som en kantkedja byggs omkring skärvstensgropen A2445. De löpare som påträffades i A2445 låg deponerade vid kantkedjan och en underlig-gare påträffades centralt intill kokgropen A37542 (fig. 5.4.19, 5.4.20 och 5.4.21). Möjligen har dessa använts i samband med begravningsritualen.

Mittblocksgraven A404Lite drygt en generation efter begravningen i mitt-blocksgraven A4655 sker kremeringen av den vuxna individ som gravläggs i mittblocksgraven A404. Mittblocket i denna grav var cirka 2 × 1,5 meter stort och 1,2 meter högt (fig. 5.4.22–24). Då detta stora mittblock hade en flat ovansida och var starkt eldpåverkat även på ovansidan har troligen kreme-ringsbålet byggts uppe på blocket. Detta innebär att bålet legat på den högsta punkten av den norra änd-moränen. Bålet bör därför ha varit synligt från långt håll, inte minst ned mot sjön i öster. 14C-dateringen av den gravlagda indikerar att kremeringen skett vid en tidpunkt under perioden 760–540 BC.

Efter kremeringen har benen tvättats och lagts i en organisk behållare i en grop söder om mittblocket. Härefter har man rest två avlånga stenar vid bengropen och en oval spiral av sten har byggts runt mittblocket. Spiralen omgärdar bara delvis blocket, en cirka 2 meter bred öppning in mot blocket har lämnats i sydväst i ungefär samma läge som öppningen i mittblocksgra-ven A4655. Härefter har en stolpe, A36690, rests söder om bengropen och möjligen har denna krönts av en skalle från ett hovdjur, troligen nötkreatur. Obrända tänder från denna art påträffades intill stolphålet. Efter en tid har ytan som omgärdades av den inre spiralen täckts av en kappa av sten och jord.

En tid härefter har man anlagt en yttre spiral och i samband med detta har ändmoränen terrasserats i norr och söder för att konstruktionen skulle få plats. Efter det att den yttre spiralen anlagts har man åter täckt över hela konstruktionen med en kappa av sten och jord. I samband med detta har en grop grävts, A37262, och en stolpe, A37252, rests söder om graven direkt intill den yttre kantkedjan. Läget för gropen och stolphålet gör det sannolikt att den yttre kantkedjan fanns när dessa anlagts. Då keramikmaterialet i denna kontext är av samma slag som i de inre konstruktionerna bör inte någon längre tid ha förflutit mellan handlingarna.

Det finns en strukturell likhet mellan den inre konstruktionen och handlingarna intill den yttre

Figur 5.4.21. Skärvstensgropen A2445 under utgrävning av kvartiler sett från väster. Foto: Peter Lindbom (Unr 4471:250).


Figur 5.4.22. Plan över mittblocksgrav A404. I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten.

!!!!

!!(!

!!

!

!(!

")!(

!(! !(")

!(

!(

!(

!(

!(!(!(

!(

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!GFGFGFGFGFGFGFGFGFGFGFGFGFGFGFGFGF37210

37252

36690

36684

37262

l

GF Människoben! Ben!( Bränd lera!( Harts!( Keramik") Kvarts

Utbredning A404KantkedjaInre stenkonstruktionStolphålStenpackningGropBengrop

0 1 2 3Meter 1:100

m

66480621612559

+

66480541612549

+

Figur 5.4.23. Snedfoto över mittblocksgraven A404 från sydöst. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:237).


kantkedjan i det att man har rest en stolpe och grävt en grop intill både den yttre och den inre kantkedjan. Båda stolphålen, A36690 och A37252, har placerats i söder intill respektive kantkedja. Möjligen avspeglar dessa någon aspekt av en ritual som skett vid upp-förandet av spiralerna i samband med anläggandet av monumentet. Det handlar sannolikt om någon typ av aktivitet som innefattar keramik och djurben, möjligen är det någon typ av matoffer vid en rest påle.

Delområde DBegravningar sker på flera platser inom delområde E och aktiviteterna fortgår även vid flertalet av skärv-stensanläggningarna under den yngsta delen av fas 1. Möjligen sker även begravningar inom skärvstens-högen A11298 vid denna tid (se nedan).

Yngre bronsålder/äldsta järnålder 600 BC–400 BC (fas 2)Aktiviteterna längs ändmoränerna på Björkgärdet under fas 2 (600–400 BC) är nästan alla knutna till de skärvstenskomplex och kremeringsbegravningar där aktiviteten begynner under fas 1 (se ovan och bilaga 18). Det rör sig också huvudsakligen om handlings-sekvenser som verkar vara en direkt fortsättning på den typ av aktiviteter som präglade fas 1.

Delområde EInom område E återkommer man under fas 2 till mittblocksgraven A404. Aktiviteterna i skärvstens-komplexen A1004159 och A1004167 samt skärv-stens-/gravkomplexet A1004025 fortsätter på ett likartat sätt. Ett flertal deponeringar av keramik och brända ben görs i skärvstenshögen A18918. I gropen/fyndkoncentrationen A34281 har t.ex. ett kärl med brända benfragment deponerats. Inom delområde D fortsätter också aktiviteterna inom främst de områden där sådana påbörjats redan under fas 1. Vid skärv-stensflaket A11816 och skärvstenshögen A11298 fortsätter matlagningsaktiviteterna och senast under denna fas får A11298 en mer påtaglig konstruk-tion. I skärvstens-/gravkomplexet A1003496 präglas aktiviteterna av matlagning och offer samt av att en mittblocksgrav anläggs i krönläge vid skärvstensflaket A36569.

Mittblocksgraven A404Vid mittblocksgraven A404 på norra ändmoränen har en öppning tagits upp i kantkedjan under fas 2. Vid öppningen har keramik deponerats som typolo-Fi

gur 5

.4.2

4. S

ektio

n ge

nom

mitt

block

sgra

v A4

04 m

ed m

ittbl

ocket

och ka

ntke

djan

från

söde

r: 1

Mör

kbru

n sa

ndig

silt,

2 G

rå le

rig si

lt,3

Ljus

brun

lerig

silt,

4 L

jusb

run

mor

än, 5

Sva

rt-gr

å, fet

silt

med

skör

brän

d/sk

ärvi

g sten

(0,0

2–0,

15 m

eter i

dia

mete

r), 6

Mör

kbru

n sil

tig m

orän

, 7 B

run

siltig

mor

än. S

kala

1:4

0.

+26,

00

A40

4fr

ån V

NV

12

34

05

67

89

9,4

m

Skål

grop

0-1

m O

om

pro

�len

Kant

kedj

a

Kant

kedj

a

NO

SV

X 66

4805

5,7

Y 16

1256

6,4

X 66

4805

4,4

Y 16

1255

0,8

1

1

1

1 23

44

56


giskt kan dateras till yngre bronsålder–äldre järnålder och i samma område påträffades även hartstuggu-min. Det förefaller troligt att skålgropen A37956 har knackats in i mittblocket antingen under den sista delen av fas 1 eller under fas 2.

Skärvstens-/gravkomplexet A1004025Längre västerut på den norra ändmoränen har mat-lagningsaktiviteterna i skärvstens-/gravkomplexet A1004025 fortsatt. Det fortsatta bruket av skärv-stenshögen A18918 för att deponera skärvsten från kokgropsområdena har gjort att utbredningen av skärvstenslagret växt mot norr och öster. Som en naturlig följd av detta har centrum i A18918 för-skjutits och det stora blocket T1002141 har börjat fungera som mittblock. Ett flertal deponeringar av keramik och brända ben har gjorts i gropar i området. I gropen/fyndkoncentrationen A34281 har t.ex. ett kärl med brända benfragment deponerats. Benen har inte kunnat artbestämmas, men det kan röra sig om en gravnedläggning eller offernedläggelse. Den yngsta kokgropen inom kokgropssystemet A3575 innehåller keramikskärvor som typologiskt daterats till bronsålderns period V–VI och de indikerar att bruket av kokgroparna har upphört senast under 500-talet BC. I skärvstenshögen A18918 och kok-gropssystemen A3127 samt A2445 har emellertid aktiviteterna fortsatt (fig. 5.4.2, 5.4.14, 5.4.15 och 5.4.19). Det finns en uppenbar tyngdpunkt i dater-bara fynd i samtliga dessa kontexter till bronsålderns period II–VI, men i alla utom A3575 finns också fynd som går fram i äldre järnålder (se nedan).

Mot slutet av bronsåldern har man inom skärv-stens-/gravkomplexet A1004025 byggt en spiral vid skärvstensflaket A42177. Blocken har placerats i den svartgrå sotiga silt som fanns i området. På det sydligaste av dessa block har fyra skålgropar (A37952, A37953, A37954, A37955) huggits in. Direkt norr om skålgropsblocket inom A42177 fanns en mindre konstruktion av sex stenar (T32108, 32114, 30200, 32121, 32128, 1002175) lagda i en halvcirkel upp mot det eldpåverkade blocket T1004147. T32128 är ett block som använts som underliggare. Om man utgår från skålgrops-blocket T1002176 har stenarna lagts i en spiralfor-mation som slutar i underliggaren T32128. Detta gör att spiralen verkar omsluta det eldpåverkade blocket. Invid blocket påträffades keramik från yngre bronsålder och en löpare som kan ha fungerat tillsamman med underliggaren som avslutade spi-

ralen. Möjligen utgör anläggandet av spiralen och aktiviteterna i samband med detta avslutningen av bronsåldersaktiviteterna i området.

Skärvstens-/gravkomplexet A1004159Under den senare delen av yngre bronsålder har verksamheten fortsatt på ett likartat sätt som tidi-gare inom A1004159. Skärvstenslagret A38882 har i samband med detta växt till ett heltäckande lager som över tiden har kommit att täcka den inre kantkedjan och även växt någon meter utanför denna. Häref-ter har en yttre kantkedja anlagts kring A37686. I detta skede fortsätter man att deponera skärvsten i A1004159 och åter växer skärvstenen över kant-kedjan och någon meter utanför denna. Typologiskt daterbar keramik från både skärvstensflaken A37686 och A44527 visar att matlagningsverksamhet har fortgått in i äldre järnålder i båda dessa kontexter (se nedan).

Skärvstenskomplexet A1004167Under fas 2 har området med spår från matlagning utökats till att omfatta hela den nordligaste delen av norra ändmoränen. Inom skärvstenskomplexet A1004167 och skärvstenflaket A44558 finns det spår efter sådana aktiviteter. Det ter sig sannolikt att matlagningsverksamheten i dessa anläggningar hör samman med de omfattande aktiviteterna av detta slag inom skärvstenskomplexet A1004159 och skärvstens-/gravkomplexet A1004025. De för-sta aktiviteter som sker inom A1004167 indikerar att det redan initialt rör sig om matlagning, t.ex. härden A47271 (fig. 5.4.25). Då härden är strati-grafiskt äldre än lager A1004166 bedöms de initiala aktiviteterna falla inom tidsintervallet 600–400 BC. Det finns också fynd som sannolikt hör till dessa aktiviteter, t.ex. löparna F1405 och F1520. Den sammantagna bilden av detta område under fas 2 är att det präglas av matlagningsverksam-het och möjligen kan aktiviteterna betraktas som utkantsverksamhet knuten till skärvstenshögen A18918 (se fig 5.4.2).

Skärvstenshögen A11298Inom delområde D har aktiviteterna också fortsatt inom främst de områden där sådana påbörjats redan under fas 1. Boplatsaktiviteterna i hagen söder om ändmoränen har fortsatt, sannolikt i relativt stor omfattning även under fas 2 (ca 600–400 BC). Senast under denna fas har skärvstenhögen A11298 fått en


Figur 5.4.25. Västra delen av A1004167 från norr med det eldpåverkade blocket (T1002147) och kokgropen A40009. Området kring kokgropen är omgärdat av en stenram. Möjligen ingår kokgropen i matlagningsområdet A1004241. Foto Peter Lindbom (Unr 4471:74).

mer påtaglig konstruktion genom att den inre och den mellersta kantkedjan anlagts (jfr ovan). Som antytts ovan finns två inre kantkedjor i monumentet som sannolikt hör till denna fas. Centralt i relation till dessa kantkedjor finns även två större stenblock (T7980/38771) som i detta skede utgjort mittblock i A11298 (fig. 5.4.37). Mot mittblocken har man eldat så att båda dessa påtagligt påverkats. Monumenta-liseringen kan vara en naturlig följd av att mängden skärvsten blivit större och behövt stabiliseras, men sannolikt finns det även en önskan att omforma denna delen av ändmoränen till ett monument. Att detta är fallet indikeras också av att man låtit hugga skålgropar på block i den södra delen av både den inre och den mellersta kantkedjan.

Bedömt utifrån tillgängliga dateringar och stra-tigrafi sker utbyggnaden av konstruktionen under sen bronsålder. I detta skede bör A11298 ha fram-stått som en skärvstenshög med kantkedja belägen på krönet av den södra ändmoränen. Väster om mittblocket T7980/38771 har vid denna tid gjorts deponeringar av tänder från bland annat häst och ko (F1300, 1581, 2417, 2418) och keramik (F1407, 1420, 1437, 1580, 2092). Inget av dessa keramik-fynd har dock varit möjligt att datera typologiskt.

Kring den inre och den mellersta kantkedjan har också gjorts nedläggningar av keramik (F1216, 1365, 1380, 1430, 1435, 1436, 1449, 1573, 1652, 1796, 2076, 2088, 2089, 2090, 2098, 2103, 2124, 2125, 2134), främst i den södra delen i området mellan blocken med skålgroparna. Bland dessa finns typologiskt daterbar keramik från bronsål-derns period II–VI (F2103) och järnålder (F1365, 1380, 2098).

Möjligen utgör en eller flera av dessa nedlägg-ningar gravar, men inga ben som säkert kunde bestämmas till människa framkom. Det är emellertid också möjligt att det handlar om andra aktiviteter såsom t.ex. offernedläggelser. I den nordöstra delen av A11298 har en kokgrop, A39658, börjat användas. Från denna kontext finns en typologiskt daterbar skärva (F1593) som daterar kokgropsaktiviteten till yngre bronsålder–förromersk järnålder. Det fortsatta bruket av A11298 för att deponera skärvsten från kokgropsområdena har gjort att utbredningen av skärvstenslagret växt. Skålgroparna i A11298 har exponerat mot söder, vilket sannolikt betyder att det i detta område fortfarande har funnits boplatsakti-viteter med vilka handlingarna, skålgropshuggande och nedläggningar, har ett samband.


Skärvstensflaket A11816Även vid A11816 syns spår av att boplatsaktiviteterna i hagen söder om ändmoränen har fortsatt. Matlag-ningsaktiviteterna har fortgått och skärvstensflaket har byggts på så att det senast under fas 2 täckt den norra delen av det stora blocket T8083. I hela anlägg-ningen påträffades spridda brända ben och keramik. Detta är sannolikt resultatet av att avfall från mat-lagningsaktiviteterna har deponerats tillsammans med jord och skärvsten. Att man inte har eftersträvat monumentalitet i denna konstruktion antyds av att man inte har byggt någon kantkedja eller knackat in skålgropar i kontexten.

Skärvstens-/gravkomplexet A1003496A1003496 var ett mycket komplext uppbyggt skärv-stens-/gravkomplex. Under fas 2 har aktiviteterna präglats av matlagning och offer samt av att en mitt-blocksgrav anlagts i krönläge vid skärvstensflaket A36569. Skärvstensmaterialet i A36569 har påförts i två distinkta skikt. Först påfördes ett lager mer sandigt material med bara ett litet inslag av skärvsten och sedan ett övre där mängden skärvsten är riklig och även sot och träkol utgör ett mer påtagligt inslag. En möjlighet är att de påförda massorna har olika karaktär för att de härrör från olika typer av aktivi-teter. Man kan dock inte bortse från möjligheten att det understa lagret påförts medvetet i syfte att bättra på ändmoränen och därigenom få skärvstensflaket att se större ut än det är. Med tanke på hur man vid mittblocksgraven A404 (se ovan) låtit bygga ut den norra ändmoränen för att få plats med ett större, mer magnifikt monument så verkar det rimligt att man kanske även här har eftersträvat monumentalitet. Mittblocksgraven vid A1003496 ligger bara cirka 10 meter från nämnda grav och anläggningarna under fas 2 exponerar dessutom tydligt i riktning mot gra-varna på norra ändmoränen.

Handlingssekvensen ger intryck av att det fun-nits en intention att med en tämligen begränsad mängd skärvsten ändå ge ett monumentalt intryck av ”skärvstenshög”. I det övre skärvstenslagret har en rad olika brända makrofossil (havre, skalkorn, linmåra och vete) kunnat beläggas. Det går inte avgöra huru-vida dessa makrofossil råkat föras till platsen med skärvstenen eller om det rör sig om t.ex. brännoffer på platsen. Båda möjligheterna ter sig rimliga i lju-set av de aktiviteter som belagts. Intill A36569 har förmodligen i detta skede också en stolpe rests, vars stolphål (A42705) påträffades under blocket i eldal-

taret A10515. I detta skede finns på platsen, således, en ”skärvstenshög” med en rest stolpe intill. Ett stort antal obrända tänder från ko (F1292) påträffades intill stolphålet A42705. En möjlig tolkning är att det rör sig om en påle, men det kan också vara så att stolphålet har fungerat tillsammans med stolp-hålet A14273 och bildat till exempel en portal över genombrottet genom ändmoränen i detta område (bilaga 18).

Det stora block, T10740, som låg över stolphålet A42705 fanns uppenbarligen inte på den plats där det påträffades när stolphålet grävdes under yngre bronsålder. Detta är intressant då begravningar på Björkgärdet präglas av mittblocksgravar och att det nära krönet på ändmoränen begravdes en kremerad vuxen individ under äldsta järnålder. Begravningen har 14C-daterats till en tidpunkt inom intervallet 485–385 BC (Ua-29578). Det är därför rimligt att tänka sig att blocket utgjort mittblock i en mitt-blocksgrav på krönet där den kremerade individen begravdes under äldsta järnålder. Kremeringen har inte skett på plats och inte heller har någon bålplats konstaterats i närområdet. En möjlighet är att kreme-ringen har skett på mittblocket i A404 cirka 15 meter mot norr även denna gång. Hur begravningen har varit utformad är svårt att säga då en senare begrav-ning, A12766, helt har omdanat detta område under fas 4 (se nedan).

Skärvstens-/gravkomplexet A1003711Det fanns ingen tydligt gräns mellan anläggningarna inom A1003711. Det var också mycket besvärligt att iaktta stratigrafiska relationer i de ofta tunna och diffusa skärvstenslagren. Vissa iakttagelser kunde emellertid ändå göras. Stratigrafiskt äldst är ovan-nämnda mittblocksgrav (A1004230) som under den äldsta fasen rests inom A11283. När det gäller övriga anläggningar kan skärvstensflaken A10720, A10869 och A11283 betraktas som delar av ett större komplex som fungerat tillsammans eller att de är ett resultat av aktiviteter som flyttats över tiden. Härdarna A34293 och A7559 låg intill A10869 respektive A11283 och sannolikt finns en koppling mellan dessa och skärv-stensflaken (bilaga 18), men spår med anknytning till matlagning är få i denna kontext.

Komplexet tolkas som resultatet av skärvstens-deponering, troligen främst från området söder om komplexet, dvs. utanför exploateringsområdet. Möj-ligen har A10720 fungerat som en grav. Kantkedjan på A10720 var mest tydlig åt norr och öster vilket


gör att lämningen kanske främst är tänkt att betraktas från dessa riktningar. De lämningar som finns i dessa riktningar är gravarna A404 och A4655 i norr och skärvstens-/gravkomplexet A1003496 i öster. Pri-märt är det således kanske dessa kontexter som utgör det större sammanhanget för A1003711. Med hän-syn till kantkedjans exponering och anläggningens relation till övriga gravar i närområdet (A404, A4655, A12766 och den i skärvstensflak A36569 anlagda graven) ter det sig som rimligt att även A10720 kan ha haft funktion som grav.

Några 14C-dateringar har inte utförts på material från anläggningarna inom A1003711, men det finns fynd som kan dateras. Den äldsta typologiskt daterade keramiken påträffades i området kring mittblocksgra-ven (se ovan). Övriga daterbara keramikfynd (F1046, 2052) påträffades i A10720 och hör till fas 2, dvs. yngre bronsålder eller äldre järnålder (bilaga 18). Detta indikerar att skärvstens-/gravkomplexet vuxit i denna riktning under yngre bronsålder och äldre järnålder. Under fas 2 har man också rest stolparna A14273 och A7549 vid skärvstensflakens utkanter. Möjligen har detta skett parallellt som en liknande stolpe, A42705 har rests vid skärvstenflaket A36569 inom skärstens-/

gravkomplexet A1003496. De aktiviteter som skett inom A1003711 är förutom en omfattande eldning speglad i skärvstenen, också matlagning med land-däggdjur och växter som ingredienser, vilket lipidana-lysen visar (se kap. 5.5.6 och bilaga 11). Utöver skärv-stenslagren utgörs de spår som aktiviteterna lämnat av keramik, löpare och tänder från kor. Kanske har dessa aktiviteter avslutats när härden A7559 förslutits med ett stenblock (T7571) (fig. 5.4.26).

Gårdsetablering och skärvstensepilog 400 BC–300 AD (fas 3 och 4)Förromersk järnålder på Björkgärdet karakteriseras inledningsvis fortfarande av aktiviteter som avsatt spår som liknar dem som präglat platsen alltsedan början av yngre bronsålder. Det fortsatta bruket av skärvstensanläggningarna och nedläggningarna i gravarna tolkas här som ett tecken på en kontinuitet av verksamheten och kanske även de bakomliggande idéerna. Det är därför troligt att inte endast läm-ningarnas utseende utan även aktiviteterna bakom dessa har haft likheter under hela perioden 1000–400 BC. Det finns dock vissa skillnader som antyder att förändringar i dessa handlingsmönster har skett över

Figur 5.4.26. Härden A7559 som förslutits med blocket T7571. Fenomenet med förslutning av anläggningar på detta sätt iakttogs på många olika platser på Björkgärdet. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:53).


tiden. En sådan förändring är att man slutar med kremeringsbegravningarna på Björkgärdet under förromersk järnålder, sannolikt senast framemot 300 BC. När begravningar åter sker på Björkgärdet, cirka 100 AD, är det helt andra gravtyper med skelettbe-gravningar som anläggs (se nedan).

När kremeringsbegravningarna upphör förefaller keramikserviserna som påträffades i skärvstenskon-texterna minska i omfattning. Kontexterna till flera av de kärl som påträffades från perioden efter cirka 300 BC indikerar att det ofta rör sig om offernedlägg-ningar. Det förefaller vara en central del av bruket av flertalet skärvstensanläggningar och även mittblocks-gravar under denna period. Indikationer på sådana aktiviteter finns längs hela den södra ändmoränen och även på den västra delen av den norra ändmorä-nen. Skärvstensanläggningarna i söder exponerar mot den boplats som sannolikt har legat i hagen söder om Björkgärdet och som troligen har varit i bruk under yngre bronsålder och äldre järnålder.

Skärvstensanläggningarna på den norra ändmorä-nen är istället exponerade mot det nordöstra gårdslä-get (delområde F). I några av skärvstenskontexterna här upphör aktiviteterna redan under den sista delen av fas 2, t.ex. A1004159. I andra skärvstenskomplex som A11816, 1004025 och A1004026 upphör bruket under fas 3. I A11298, A1003711 och A1003496 upphör bruket först under fas 4 och i A1004167 upphör användningen kanske så sent som under fas 5. De yngsta dateringarna som hör till skärvstens-kontexterna går således in i romersk järnålder. De sista skedena i bruket av skärvstenskomplexen och de äldsta faserna av järnåldersbebyggelsen på Björk-gärdet får därför antas ha varit samtida.

Den förändring i bruket av Björkgärdet som avspeglas under äldre järnålder innebar generellt att deponeringarna av skärvsten upphörde och att Björkgärdet istället togs i anspråk för mer omfat-tande bebyggelse. Gårdar etablerades i detta skede främst inom yta F (nordöstra gårdsläget) och inled-des under fas 3 (400 BC–0 BC/AD) med hus 18 (gård 2). Denna etablering ersattes under fas 4 (0 BC/AD–300 AD) med hus 9 (gård 3). Dateringar från anläggningar i området, som härdarna A21434 (Ua-29688) och A24432 (Cais-4761), visar att det nordöstra gårdsläget brukades under förromersk och äldre romersk järnålder (ca 400 BC–150 AD) (se kap 5.3 och bilaga 17). I det följande skall handlingar och mer detaljerade iakttagelser kring skärvstens-/gravkomplexen under äldre järnålder redovisas.

Förromersk järnålder 400 BC–0 AD (fas 3)Som framgått ovan är aktiviteterna under de äldsta faserna på Björkgärdet fokuserade till ändmoränerna. Analysen av lagren i skärvstens-/gravkomplexen A1003496, A1003711, A1004025 och A1004026 visar att denna typ av konstruktioner fortsatt att användas under förromersk järnålder. Detta gäl-ler även andra kontexter som t.ex. skärvstenshögen A11298, skärvstensflaket A11816 samt skärvstens-komplexen A1004159 och A1004167. Detta måste ses som en generell trend på platsen. Att skärvstens-komplexen ofta har utnyttjats kontinuerligt under fas 1 till fas 4 innebär dock inte att detta alltid är fallet. När det gäller A1003711 har verksamhet exempelvis inte kunnat beläggas under fas 2. Inom andra kom-plex är det kontinuitet i den meningen att platsen utnyttjas, men däremot förändras handlingsmönst-ren över tiden. I t.ex. A1003496 kan det sägas före-ligga kontinuitet i verksamheten från den inledande mittblocksbegravningen från sen bronsålder–äldsta järnålder åtminstone fram till äldre romersk järnålder.

När mittblocksgraven byggts börjar man under förromersk järnålder att deponera skärvsten i ett flak, A20600, intill denna. Skärvstensflaket A20600 föregår anläggandet av stensättningarna A12766 och A33676, men avsättandet av det sista lagret som ingår i A20600 sker däremot efter att nämnda skelettgra-var anlagts. Eftersom både A12766 och A33676 anlades under det första århundradet AD deponeras skärvsten i området fortfarande efter denna tidpunkt. Det är dock inte möjligt att med säkerhet avgöra om gravarna anlades redan under slutet av fas 3 eller om det sker först under fas 4. En indikation som emel-lertid pekar på fas 4 är att den typ av huvudsten som finns i skelettgraven A12766 är vanliga i den här typen av gravar under äldre romersk järnålder (se nedan). Stensättningen A14116 verkar utgöra den sista fasen av kremeringsbegravningarna på Björkgär-det (fig. 5.4.27 och 5.4.28). I skärvstens-/gravkom-plexet A1003711 monumentaliseras gravområdet vid denna tid genom att det kring A10720 anläggs en kantkedja (fig. 5.4.2 och 5.4.30).

Längre söderut på den södra ändmoränen fort-satte matlagningsaktiviteterna i skärvstenflaket A11816 under förromersk järnålder, men upphörde framemot 0 BC/AD. I några av skärvstenskom-plexen A11816, 1004025, A1004159 och A1004167 upphörde deponeringarna av skärvsten under fas 3 och i andra fortsätter deponeringarna av skärvsten fram i fas 4 (A11298, A1003711, A1003496 och


Figur 5.4.27. Lodfoto över stensättningen A14116. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:338).

Figur 5.4.28. Plan över stensättningen A14116. I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten.

#*

!(#*

! !(

1004131

46892

558

46812

46821

l

! Ben#* Bergart!( Järn!( Keramik

Utbredning A14116Sten/blockStolphålGropLager

0 1 2 3Meter

1:100

m66480481612528

+

66480531612534

+


Figur 5.4.29. Lodfoto över graven A10720 i skärvstens-/gravkomplexet A1003711. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:179).

A1004026). Analysen av lagren i skärvstens-/grav-komplexen påvisar en generell trend att denna typ av konstruktioner har brukats under mycket lång tid och oftast mer eller mindre kontinuerligt på Björk-gärdet. Det första skedet av det bruk som skapat skärvstensanläggningarna upphörde under fas 2 eller möjligen en bit in i fas 3 i samband med att man slutade anlägga kremeringsgravar. Senare delen av fas 3 är undflyende med få fynd och anläggningar som säkert kunnat dateras till denna period. Lagerbilden och matlagningsområdena visar emellertid att mat-lagningen och deponeringen av skärvsten har fortsatt under hela fas 3.

Romersk järnålder 0–400 AD (fas 4)Under perioden upphörde efterhand de aktiviteter som skapat skärvstensanläggningarna. När dessa aktiviteter upphörde täcktes efterhand flera av skärv-stensanläggningarna av kulturlager, röjningssten och sannolikt tämligen snart även av vegetation. Över-täckningen skedde i samband med etableringen av gårdar inom område F och kulturlagren skall sanno-likt uppfattas som en indikation på att människorna på gårdarna har deponerat avfall inom det blockiga området längs den norra ändmoränen. Att lager av detta slag ligger längs ändmoränen och inte bara på skärvstenskomplex visar att sambandet ofta är indirekt. Det handlar således inte om att man med-vetet har försökt att täcka skärvstensanläggningarna utan snarare om att material deponerades inom de mer höglänta, blockiga partierna intill gårdarna. De kulturlager som avsattes var ställvis uppemot 0,4 meter tjocka och har karaktär av avfallslager. Trots att endast mindre delar av kulturlagren kunde undersö-kas framkom jämförelsevis rikligt med fynd (keramik, bränd lera, ben), detta i synnerhet om man jämför med fyndbilden i områdena kring de äldre järnålders-gårdarna. Delvis kan emellertid fattigdomen på fynd i området kring själva husen bero på att dessa ytor har odlats under historisk tid (se Björkgärdet – periferi och utmark (Efterfas 1050–) nedan).

Som berördes ovan upphör verksamheten i vissa skärvstenskomplex redan under fas 3 och i övriga skärvstenskomplex under början av fas 4. Detta skedde i samband med att skelettbegravningar i stensättningar, A12766, A7675 och A33676 började anläggas. Den generella bilden är att äldre romersk järnålder utgör ett tydligt brott på Björkgärdet; bebyggelsen ökar i omfattning, gravskicket förändras

och den äldre tradition som givit upphov till skärv-stenskomplexen upphör efterhand.

Under den äldsta delen av fas 4 används emeller-tid fortfarande vissa matlagningsområden och skärv-sten deponeras i en del flak och högar. En 14C-analys som utfördes på material från härden A29819 inom matlagningsstation A1004237 visar att aktiviteterna vid skärvstenshögen A11298 kan ha pågått åtmins-tone fram till en tidpunkt i intervallet 40 BC–55 AD. I skärvstens-/gravkomplexet A1003496 låg vid denna tidpunkt troligen fortfarande en mittblocksgrav centralt placerad och skärvstensflaket A20600 fort-satte att byggas på (fig. 5.4.31). När skelettgravarna A12766 och A33676 anlades under äldre romersk järnålder har man gått hårt fram i denna kontext (fig. 5.4.31, 5.4.32 och 5.4.33). Mittblocksgraven i krön-läget revs och mittblocket T10740 flyttades sannolikt ned och återanvändes när eldaltaret A10515 anla-des (fig. 5.4.34 och 5.4.35). Mittblocket kan säkert sägas ha flyttats till platsen där vi fann det eftersom ett stolphål, A42705, framkom under blocket. Mot blocket anlades härefter en stenram i söder och väster. Stenramen fylldes sedan med skärvsten så att hela anläggningen fick ett utseende som erinrar om ett altare. Skärvstenen härrör sannolikt från den intil-


liggande kokgropen A10705 som har 14C-daterats till 20–60 AD (Cais-4774).

När mittblocksgraven revs planades krönet vid skärvstensflaket A36569 ut och skärvsten och ben från graven grävdes om och spreds mot norr. En 14C-datering av en keramikskärva som påträffades tillsammans med människoben från kremeringsgra-ven daterar denna omgrävning till en tidpunkt inom intervallet 25–125 AD (Ua-30250).

Anledningen till att skärvstenskomplexet A1003496 byggdes om vid denna tidpunkt är såle-des att stensättningarna för skelettgravarna anlades i området och som antytts ovan verkar konstruktionen av eldaltaret A10515 ha haft en funktion i samband med begravningsritualerna. Anläggandet av gravarna skedde innan det sista skärvstenslagret i A20600 deponerades. Eftersom båda gravarna A12766 och A33676 utifrån sin konstruktion och kontext sanno-likt anlades under det första århundradet AD depo-

nerades således skärvsten i området fortfarande en tid efter denna tidpunkt. Graven A12766 är en sten-sättning med en vällagd kantkedja och en stenkista, A36836, i vilken en ej kremerad 12–15 årig individ begravts (fig. 5.4.32). Endast tänderna återstod av den döde och de låg på en s.k. huvudsten (se nedan) i den nordvästra delen av graven (fig. 5.4.33). Stensätt-ningen A33676 var till formen lik A12766; den var oval, nästan rektangulär och bestod av en delvis tydlig och jämn kantkedja som var uppbyggd av stenar och block. Inga ben eller uppenbara gravgåvor framkom i konstruktionen (se bilaga 18).

Att stensättningarna A12766 och A33676 anlades under fas 4 indikeras av deras stratigrafiska förhållande till andra anläggningar i området samt deras övergri-pande konstruktion och förekomsten av s.k. huvud- och fotstenar som fanns i A12766. Detta är en typ av konstruktion som är relativt vanlig i skelettgravar under äldre romersk järnålder (fig. 5.4.32). Aktivite-

Figur 5.4.30. Plan över skärvstens-/gravkomplexet A1003711 med mittblocksgraven A1004230 och skärvstensflaken A10720, 10869 och 11283. I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten.

!

!(

!(!!!(!(

!(

!(

#*!(!(!(

!(

!

!

!!(

#* !!(!( !(

!(

66480441612542

+

14273

7549

34293

7559

33173

1004134l ! Ben

#* Bergart!( Bränd lera!( Keramik!( Harts

Utbredning A1003711KantkedjaSten/blockSkärvstensflak A11283Skärvstensflak A10869Skärvstensflak A10720Skärvstenslager A1004135Skärvstenslager A34380Skärvstenslager A34344LagerHärdGropStolphål

0 1 2 3Meter

1:100

m

66480331612550

+


terna i A1003496 avslutas under första århundradet AD med att en intakt löpare placerades på eldaltaret A10515 (F870) (fig. 5.4.34 och fig. 5.5.35).

I skärvstenshögen A11298 försköts centrum mot öster och de stora blocken T7784/7799 börjar fungera som mittblock. Förändringen verkar vara en naturlig följd av att mängden skärvsten blivit större och tar mer plats. Det eldas intensivt mot mittblocken och nedläggningar av keramik och ben görs hela tiden. Efter en längre tids bruk anlades en yttre kantkedja runt skärvstenshögen. Vid denna tid baxades ett rektangulärt altarblock upp och placera-des söder om mittblocken i skärvstenshögen A11298 (fig. 5.4.37). Då detta block inte är eldpåverkat och dessutom placerades på skärvstenslagret A35544 skedde denna handling under fas 4, sannolikt under århundradet efter vår tideräknings början. Att både denna altarsten och eldaltaret A10515 anlades under första århundradet AD indikerar att dessa konstruk-tioner har ett samband med övriga förändringar som sker vid denna tidpunkt, dvs. att deponeringar av skärvsten upphör och att skelettbegravningar i sten-sättningar börjar anläggas.

En intressant parallell till det som sker inom skärvstens-/gravkomplexet A1003496 är altarstenen T7816 som man har rest i skärvstenshögen A11298 vid samma tid (fig. 5.4.37). Intill detta skärvstens-komplex anlades samtidigt den förmodade, kistlika stensättningen A7675 (fig. 5.4.36). Den eventuella graven kan konstateras vara äldre än lagren A35084 och A30742. Likheten med A12766 och A33676 med vällagda kantkedjor indikerar att det även i detta fall kan röra sig om en skelettgrav från äldre romersk järnålder. Att skelettgravar och altarstenar verkar vara samtida och förekommer tillsammans indikerar ett starkt samband mellan dessa företeelser.

Inom den förmodade boplatsen söder om under-sökningsområdet producerades avfallsmaterial som hamnade i och slutligen på skärvstenslagren i skärv-stenshögen A11298. Vissa fynd från olika nivåer visar att det i detta boplatsområde kan ha pågått bland annat bronsgjutning, som möjligen kan ha varit en återkommande aktivitet under fas 1–4. Då inga anläggningar som hörde till dessa aktiviteter framkom inom undersökningsområdet kan gjutningen ha skett inom det förmodade boplatsområdet i hagen i söder.

Inom skärvstens-/gravkomplexet A1004025 verkar aktiviteterna med deponering av skärvsten upphöra under fas 3, men inom det närliggande skärvstenskomplexet A1004167 fortsätter aktivite-

terna. Området utskiljdes då dess karaktär bedömdes vara annorlunda med ett delvis överlagrande kultur-lager, men skärvstensflaket A3240 och kokgropen A40009 har en karaktär som starkt anknyter till det närliggande skärvstens-/gravkomplexet A1004025 (fig. 5.4.25). Skärvstenskomplexet A1004167 skulle således istället kunna utgöra den norra delen av A1004025 och att de snarare skall tolkas som olika delar av ett större skärvstenskomplex.

Matlagningsaktiviteter avspeglade i kokgropar och härdar visar ett kontinuerligt bruk av matlag-ningsstationen kring skärvstens-/gravkomplexet A1004026. Man fortsätter sannolikt att bygga på den skärvstenshög som vid denna tid fortfarande låg i krönläge på ändmoränen under äldre järnålder. Att verksamheten fortsätter under äldre järnålder framgår av typologiskt daterbar keramik. En 14C-datering från härden A44438 visar att aktiviteter förekommer i skärvstensanläggningarna i detta område åtmins-tone fram till en tidpunkt i intervallet 170–50 BC (Ua-29694), dvs. andra hälften av förromersk järn-ålder. Härefter verkar aktiviteten kring A1004026 upphöra och området växer igen.

Offer deponeras också i vissa av dessa kontexter under fas 4. Offernedläggelserna är under denna fas ibland nedlagda i förmodade träkärl eller svepkärl och dessa samt konstruktioner med altarstenar tolkas här som delar av ritualer i samband med gravlägg-ningarna.

Folkvandringstid 400–550 AD (fas 5)Under folkvandringstid förekommer det relativt liten aktivitet i skärvstens-/gravkomplexen på Björkgär-det. Inom skärvstens-/gravkomplexet A1004026 finns det dock sporadisk aktivitet belagd genom en 14C-datering till 410–560 AD (Ua-30248) från kulturlagret A32298. Detta kulturlager ligger i det område där hus 16 och hus 2 senare byggs under fas 6 och inledningen av fas 7, 550–700 AD. Boplatsak-tiviteterna söder om skärvstenshögen A11298 verkar upphöra under fas 5, 400–550 AD, men norr om undersökningsområdet karterades en husterrass som möjligen hör till denna period (se kap. 3, 4, 5.3 och 6).

Storgård och återbruk – yngre järnålder 550–1050 AD (fas 6–8)Yngre järnåldern på Björkgärdet präglas framförallt av relativt omfattande gårdsbebyggelse, gård 7, 8 och 9. Byggnaderna som ingår i gård 8 och 9 är nästan uteslutande lokaliserade till de flacka, mer stenfria


Figur 5.4.31. Plan över skärvstens/gravkomplexet A1003496 med stensättningarna A12766 och A33676 samt skärv-stensflaken A36569 och 20600. I väster syns eldaltaret A10515 (jfr fig. 5.4.32 och 5.4.33). I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten.

!")

!(

!!

!

!

!

!(!(!(

!(!(

#*

!!(

!

!

!

!

!

!

!!(!(

!(

!(!(

!(

!(!(

!

!!

!

!!

!!

!

!(

!(

!(

!!( !(

!

!!!

!

!

!

!

!!

!

!!

!

!!

!

GFGF

GF

GF

GF

GF

GF

GF

GF

GFGF

GF

GFGF

GF

GFGF

GF

GFGF

GF1004133

l! Ben#* Bergart!( Bränd lera!( CU-leg!( Harts!( Järn!( Keramik") KvartsGF Människoben

Utbredning A1003496Sten/blockKantkedjaHuvudstenKulturlager A20624Stensättning A33676Skärvstensflak A36569Skärvstensflak A20600Stensättning A12766Stenkista A36836Eldaltare A10515KokgropGropStolphål

0 1 2 3Meter

1:100

66480391612562

+

66480461612553

+

Figur 5.4.32. Snedfoto över stensättningen A12766 med stenkistan A36836 under utgrävning. Notera den vällagda kantked-jan i norr och huvudstenen i ändan på mörkfärgningen efter kroppen strax hitom tumstocken. Det var ovanpå denna sten som tandfragmenten från den begravda individen framkom (jfr fig 5.4.33). Foto från nordöst: Maria Björck (Unr 4471:223).


Figur 5.4.33. Tand-fragmenten från stensättningen A12766 in situ under utgräv-ning och infällt efter att de tagits upp. (jfr fig 5.4.34). Foto från nordöst: Peter Lindbom (Unr 4471:229) och infällda bilden Maria Björck (Unr 4471:276).

Figur 5.4.34. Snedfoto över eldaltaret A10515 från nordväst. Centralt syns en löpare (F870) som lagts ned på skärvstens-bädden. Notera också det eldskadade blocket (T10740) i bakgrunden. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:41).


ytorna mellan ändmoränerna, och här finns dessutom majoriteten av fynd från vendel- och vikingatid, som t.ex. metallföremål eller typologiskt daterad keramik (se kap. 5.3, 5.5.1, 5.5.4, 6 och bilaga 16).

Längs ändmoränerna var verksamheten under faserna 6–8 mer undflyende. De aktiviteter som kun-nat beläggas är i samtliga fall knutna till de äldre monumenten i form av gravar och skärvstensanlägg-ningar. Det rör sig dels om handlingar där man har vördat monumenten genom att göra nedläggningar av olika slag, t.ex. glaspärlor eller metallföremål. I några fall har man också upptagit nya kokgropar, anlagt härdar eller byggt stenkonstruktioner (bilaga 18). I ett fall, i skärvstens-/gravkomplexet A1004026, rör det sig om ett större ingrepp där ett av skärv-stens-/gravkomplexen helt omdanats i samband med att man bygger hus 2.

Yngre järnåldern innebär således i de flesta fall mycket begränsade ingrepp i lämningarna längs änd-moränerna. De aktiviteter som kunnat beläggas kan sägas vara av tre olika typer: 1. Offer när glaspärlor eller metallföremål nedlagts. 2. Återanvändande, när nya kokgropar och härdar

upptagits.

3. Påbättrande, när nya konstruktioner anlagts för att ge en mer monumental lämning.

Inom delområde D har både offer och andra akti-viteter utförts. I skärvstensflaket A11816 har glas-pärlor och en torshammare deponerats. Vidare har en stensättning, A35247, anlagts (se fig. 5.4.38), och i skärvstenshögen A11298 har en kokgrop uppta-gits centralt i anläggningen, placerad på krönet av ändmoränen. Inom delområde D har dessutom en härd anlagts i skärvstenskomplexet A1004159 och sedan förslutits, och i skärvstens-/gravkomplexet A1004025 har glaspärlor deponerats i den mest syn-liga delen av skärvstenshögen A18918.

I skärvstens-/gravkomplexet A1004026 visade det sig intressant nog att aktiviteter under yngre järnål-der har haft stor betydelse för att forma lämningen. Anläggningen framstod när den först avtäcktes som ett skärvstensflak inpassat mellan tre mittblocksgra-var. Redan initialt noterades att området påverkats av yngre järnåldersaktiviteter; så till exempel överlagrade stenramen till hus 2 den norra delen av skärvstens-flaket A8380. Undersökningen visade emellertid att området var påverkat i långt högre grad än så. När skärvstensflaket A8083 undersökts och tagits bort

Figur 5.4.35. Detalj över eldaltaret A10515 och löparen (F870) har här lyfts upp från skärvstensbädden. I bakgrunden syns det eldskadade blocket (T10740). Foto: Thomas Eriksson (Unr 4471:45).


framkom fynd från både yngre bronsålder och järn-ålder. När det cirka 0,2 meter tjocka skärvstenslagret helt tagits bort framkom en huskonstruktion, hus 16, under detta lager. Det fanns inte skärvsten i något av stolphålen, vilket stratigrafiskt visar att huset både byggts och rivits innan skärvstenslagret hamnat på platsen. Dateringen av hus 16 som låg under lagret, hus 2 som låg över lagret och de daterbara fynden i själva skärvstenslagret har möjliggjort en förståelse för de komplexa skeenden som format och under yngre järnålder omformat kontexten.

Genom att det inte bara är aktiviteterna under yngre bronsålder och äldsta järnålder som har skapat skärvstens-/gravkomplexet A1004026 blev de stra-tigrafiska relationerna komplicerade, men också en nyckel till att förstå hur lämningen uppstod. Läm-ningen är obegriplig utan omfattande schaktnings-arbeten som måste ha utförts under sen vendeltid i samband med att hus 2 anlagts. Det är yngre järnål-derns skeenden som förklarar A1004026:s avvikande karaktär både avseende läge och utseende.

Som framgick ovan är skärvstens-/gravkomplexet A1004026 resultatet av en omfattande matlagnings-verksamhet som sannolikt inletts redan under fas 1 (1000–600 BC) och fortsatt kontinuerligt fram till och med fas 3 (400–0 BC). Under detta äldre skede

har lämningen omfattat flera delanläggningar; mitt-blocksgravarna A5911, A6545 och A6634 och en skärvstensanläggning. Vid denna tid, innan hus 2 byggts, har moränryggen varit betydligt kraftigare profilerad i området direkt norr om skärvstensflaket A8380. Fynden från skärvstenslagret A8380/A40354 visar att fyllningen i detta härrör från aktiviteter under yngre bronsålder–äldre järnålder.

Då skärvstenen påträffades låg den i ett flak beläget mellan mittblocksgravarna A5911, A6545 och A6634 (fig. 5.4.40). Hus 16 som framkom under skärvstens-flaket visar emellertid att skärvstensflaket inte kan ha legat i detta område under 600-talet AD då denna byggnad var i bruk. En fråga som inställer sig är då var skärvstenen fanns när hus 16 låg där A8380/A40354 anträffades? I analogi med övriga skärvstens-/gravkom-plex på Björkgärdet ter det sig sannolikt att skärvstenen vid denna tidpunkt legat i en skärvstenshög eller ett skärvstensflak på krönet av den södra ändmoränen, högst sannolikt där hus 2 senare kom att bryta genom denna. Att schakta undan dessa 8000 liter skärvsten och därtill hörande massor samt en väsentlig del av själva ändmoränen är ett omfattande arbete. Det finns bara ett rimligt skeende då detta kan tänkas ha utförts och det är i samband med att hus 2 byggs kring 700 AD (se kap. 5.3 och bilaga 18).

Figur 5.4.36. Foto från sydöst över stensättningen A7675 under utgrävning. Foto: Anna Sara Noge (Unr 4471:289).


I det äldre skedet låg således delanläggningarna inom A1004026 rumsligt åtskilda och i området omkring dem fanns en matlagningsstation, A1004239, med kokgropar och härdar. Under mellersta vendeltid byggs sedan hus 16 på ytan mellan mittblocksgra-varna. Tämligen snart väljer man emellertid att ersätta hus 16 med det större hus 2. I samband med att huset byggdes schaktades den västra delen av den södra ändmoränen bort och den skärvstensanläggning som vid denna tid låg på ändmoränen flyttades och mate-rialet utnyttjades som fyllnadsmassor. Därigenom

skapades en flack yta, dvs. skärvstensflaket A8380, söder om ändmoränen där hus 2 kunde anläggas.

Björkgärdet – periferi och utmark (efterfas 1050 AD–)Under vikingatidens sista del verkar aktiviteterna på Björkgärdet ha upphört helt och få fynd har kun-nat knytas till perioden medeltid–efterreformato-risk tid. Det är tydligt att ingen bebyggelse ersätter den vikingatida gård 9 på platsen, i varje fall inte inom undersökningsområdet, men det förekommer ändå enstaka fynd som kan dateras till tidsperioden;

Figur 5.4.37. Plan över skärvstenshögen A11298 med kantkedjor. Det blåfärgade blocket på planen är altarblocket som restes under äldre järnålder. De två blocken norr om detta utgör mittblock under det yngre skedet. I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten.

!

!(

!(

#*

!(!(

!(

")

!(

!(

!

!!(!(

!(

!(

!

!

!

!!

!

!

!!

!!!(

!!(

!

!

!

!!(

!

!

!

#*

#*

!(

!( !(!(")

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!!

!

!

!

!

!!

!

!(

!!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!

#*

#*

#*

!(

!(!

!(!!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(!(

!(!(!(!( !(

!(

!(!(

!(

!!

!!

!!

#*

l

! Ben#* Bergart!( Bränd lera

CU-leg!( Järn!( Keramik") Kvarts") Sandsten#* Slagg

Utbredning A11298KulturlagerKantkedjorSten/blockAltarblockSkärvstenslager A39269Skärvstenslager A39251Skärvstenslager A35544UtrensningslagerKokgropGropStolphål

0 1 2 3Meter

1:100

66480381612525

+

66480261612532

+


medeltida hästskor, hästskosöm, hyskor och t.ex. en skäkta. Flertalet av dessa hör samman med djurdrift och indikerar att man kanske har utnyttjat platsen för sporadisk betesdrift under denna period.

Att ytor på och omkring Björkgärdet har röjts för odling under efterreformatorisk tid framgår av historiska kartblad, men också arkeologiskt genom förekomsten av röjningsrösen. Utifrån kartorna och utbredningen av röjningsrösen framgår det att odling har utförts i området söder om undersökningsytan och inom delområdena A, B och F inom undersök-ningsområdet. Röjningsrösen finns längs den norra kanten av den norra ändmoränen, inom delområde B och i sydväst inom delområde A (t.ex. röjningsrösena A1003719 och A17000).

Odling har enligt historiska kartblad skett söder om den södra ändmoränen, norr om terrassen till hus 14 (delområde B) och i öster (delområde F). På ett kartblad från 1889, vid odlingsmaximum, kan man se att det till och med görs ett försök att ta upp en teg och inleda odling inom husterrassen till hus 1 (delområde C) (se fig. 3.11). Möjligen kan vissa stenar som förts på skärvstensanläggningarna längs den södra ändmoränen vara ett resultat av stenröj-ning i samband med detta odlingsförsök. Genomgå-ende gäller att man inte mer än absolut nödvändigt

har bemödat sig med att röja bort de mest bastanta stenfundamenten som hör samman med den förhis-toriska bebyggelsen. Istället har tegarna anpassats efter dessa begränsningar. Vid hus 1, 2, 14 och 15 går de odlingsytor man försökt ta upp fram till och följer de bastanta terrassfundamenten. Största delen av ytan vid Björkgärdet har därför aldrig odlats utan framstod vid undersökningen såsom den förmodligen gjorde när platsen övergavs under slutet av yngre järnålder.

På 1950-talet har man byggt villor norr om under-sökningsområdet. I de arkeologiska spåren syns detta som ett ytligt lager av blandat skräp och inte minst leksaker som exempelvis glaskulor, tennsoldater, bollar, en dockvagn etc. Dessa leksaker hör till sent 1950-tal och 1960-tal. Härefter verkar Björkgärdet åter ligga i stort sett öde.

5.5 Fynden från Björkgärdet

Av Niclas Björck och Karl-Fredrik Lundberg

Fyndmaterialet från Björkgärdet är både rikligt och varierat. I det följande kommer fyndmaterialet över-siktligt presenteras och diskuteras i kategorier. Pre-sentationen inleds med keramik följt av sten, ben,

Figur 5.4.38. Foto från söder över stensättningen A35247 under utgrävning. Foto: Thomas Eriksson (Unr 4471:249).


metall och övrigt material. I övrigt material ingår t.ex. glas och harts. För mer detaljerade presenta-tioner av hela fyndmaterialet från platsen hänvisas till bilagorna 1, 3, 4, 5, 6, 7 och 8. Bilaga 1 är en fyndlista över samtliga fynd från Björkgärdet. Bilaga 3 är specialregistrering och analys av det osteolo-giska materialet. Bilaga 4 behandlar metallfynden. Bilaga 5 behandlar slagg, ett urval av hantverksred-skap och eldsprängda block från Björkgärdet. Bilaga 6 är en specialstudie över brända leror och vilken typ av material som finns i denna kategori. Bilaga 8 behandlar stenmaterialet från Björkgärdet. I denna inlaga presenteras materialet mer översiktligt och de tendenser som kan iakttas diskuteras.

5.5.1 Keramiken från Björkgärdet – hantverk, kontexter och handlingar

Ett av de största fyndmaterialen från Björkgärdet är keramik. För mellansvenska förhållanden under brons- och järnålder är det ett stort och delvis även välbevarat material (tab. 5.5.1). Keramik förekom över nästan hela den undersökta ytan, men i avse-ende på kvantitet fanns tydliga koncentrationer till

delområdena C, D och E (fig. 5.5.1). Medelvikten per skärva är relativt låg och indikerar en hög fragmen-tering av keramikmaterialet från Björkgärdet. För att balansera denna bild skall emellertid påpekas att det i vissa kontexter förekommer relativt hela keramikkärl och det finns flera lokaler i Mälardalen som har lika hög eller ännu högre fragmenteringsgrad ( Jaanusson 1981; Eriksson 2009; Eriksson och Brorsson 2011; Björck och Larsson 2007).

I bilaga 8 finns en fullständig genomgång av keramiken från Björkgärdet. Här inriktas analysen främst på de rekonstruerbara kärl som identifierats i materialet. Med utgångspunkt i keramikskärvorna har Thomas Eriksson rekonstruerat utseendet på de kärl där detta var möjligt. Detta arbete har resulterat i att över hundra kärl (kärl 1–127) har identifierats och rekonstruerats. Det rör sig om kärl av olika storlekar men också om koppar, skålar, fat, miniatyrkärl och lerskedar. Fokus i detta sammanhang ligger på dessa kärl som delar av serviser. Detta är en aspekt som kan belysa vilken typ av aktiviteter som har försiggått i de större kontexter där kärlen påträffades. Detta är orsaken till att diskussionen främst utgår från de identifierbara kärlen och att resten av materialet

Figur 5.4.39. Översiktsfoto över skärvstens-/gravkomplex A1004026 med mittblocksgravarna A5911, A6545 och A6634. I bilden kan man också se hur stenramskonstruktionen till hus 2 överlagrar skärvstenslagret A8380 (jfr fig 5.4.10). Foto från nordöst: Niclas Björck (Unr 4471:171).


presenteras mer summariskt. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att de rekonstruerbara kärl som iden-

tifierats i kontexterna bara utgör en mindre del av den keramik som framkom i dessa. För detaljinformation kring övrig keramik eller andra fyndkategorier i de aktuella kontexterna hänvisas generellt till bilagorna 3–8, 17 och 18.

I detta kapitel görs först en summering av kera-mikmaterialet i sin helhet, keramikens datering och dess rumsliga fördelning över Björkgärdet (tab. 5.5.1, 5.5.2, 5.5.3, 5.5.4 samt fig. 5.5.1, 5.5.2 och 5.5.3). Därefter utvärderas materialet med utgångspunkt i ett urval av kontexter från brons- och järnålder. Kera-miken analyseras utifrån antagandet att all keramik på ett eller annat sätt har ingått i serviser (Eriks-son 2009:176). Det är därför relevant att analysera variationer i keramikmaterialet såväl i relation till kontext som rumsligt. Med ett sådant förfarande kan variationer mellan olika handlingar och akti-vitetsytor, såsom t.ex. gårdsbebyggelsen respektive skärvstensmiljöerna och gravar, diskuteras i relation till keramikmaterialet. Denna utvärdering syftar till att ge en fördjupad förståelse för de handlingar som

avspeglas i keramiken och i keramikens deponerings-kontexter på Björkgärdet.

Dateringar av keramikAv de 18,9 kg keramik som påträffades på Björkgär-det kunde cirka 11,7 kg, dvs. ungefär 62 % ges någon form av typologisk datering, specificerad till en längre eller kortare tidsperiod (tab. 5.5.2). I det daterbara materialet fanns en övervikt för bronsålderskeramik,

Tabell 5.5.1. Översiktlig tabell över keramikmaterialet från Björkgärdet.

Summa

Antal fyndposter 505 st.

Vikt 18909 gram

Antal fragment 3856 st.

Medelvikt/fragment gram 4,9 gram/st.

Antal identifierbara kärl 127 st.

Identifierbara kärl i % av vikt 39,4 %

Tabell 5.5.2. Fördelningen av typologiskt daterbara skärvor på Björkgärdet till arkeologiska perioder.

Datering Vikt (gram) Antal fragment

Bronsålder per. II–VI 9835 978

Yngre bronsålder per.V–VI 107 8

Bronsålder–Äldre Jäå. 42 5

Yngre Bronsålder–Äldre Jäå. 319 42

Yngre Brå–Förromersk jäå. 140 10

Järnålder 1010 180

Äldre järnålder 267 61

Rjäå–Fvt 20 1

11740 1285

Tabell 5.5.3. 14C-daterade kärl från Björkgärdet. De absoluta dateringarna av organiska beläggningar på keramik har bekräftat de typologiska dateringar som gjorts vid keramikanalysen.

Ytbehandling Fnr. Övergripande kontext Labnr sigma 1 sigma 2 Kärl nr

Polerat kärl 2190 Skärvstens/gravkomplex Ua-30259 840–590 BC 900–540 BC 101

Rabbat kärl 2079 Mittblocksgrav Ua-30257 760–540 BC 780–410 BC

Rabbat kärl 2222 Skärvstens/gravkomplex Ua-30260 750–410 BC 760–410 BC 116

Gräsavstruket kärl 1755 Stenpackning A18497 Ua-30256 360–160 BC 360–90 BC

Grov 1534 Skärvstens/gravkomplex Ua-30253 160–40 BC 200–0 BC/AD

Odefinierbar 1425 Skärvstens/gravkomplex Ua-30250 25–125 AD 0 BC/AD–140 AD

Strimmigt kärl 253 Stenpackning A41118 Ua-30247 30–125 AD 0 BC/AD–210 AD 127

Glättat kärl 490 Kulturlager hus 2 Ua-30248 410–560 AD 330–630 AD

Glättat kärl 1445 Kulturlager Harg Ua-30251 640–685 AD 610–770 AD

Glättat kärl 1486 Kulturlager hus 2 Ua-30252 645–685 AD 640–770 AD

Grov 916 Hus 5 Ua-30249 685–780 AD 670–870 AD

Glättat kärl 1536 Kulturlager Harg Ua-30254 720–870 AD 690–890 AD

Delområde Antal Vikt (g)

A 2 9

B 13 77

C 169 556

D 413 1239

E 3255 16993

F 4 35

G 0 0

Summa 3856 18909

Tabell 5.5.4. Fördelning av keramiken från Björkgärdet per delområde (antal/vikt).


omkring 80 % av den daterbara keramiken, några procent mindre räknat på antal och några procent mer räknat på vikt. Det finns också keramik där till-hörighet till brons- eller järnålder är oklar (bilaga 8).

Som framgår i tabell 5.5.2 dominerar keramik från bronsålder i det typologiskt daterbara materialet. Det finns dock även relativt stora mängder keramik som typologiskt kunnat dateras till äldre respektive yngre järnålder. Att det varit möjligt att datera en stor andel av keramiken typologiskt har varit ett viktigt redskap för att skapa en bild av hur olika konstruktioner på Björkgärdet har vuxit fram. Detta material har också betydelse för att ge en djupare

förståelse för hur skärvstensanläggningar och andra konstruktioner brukats.

För att belysa platsens kronologi och besvara specifika frågor har även totalt 12 stycken 14C-date-ringar gjorts på organiska beläggningar på skärvor (tab. 5.5.3). Urvalet av vilka kärl som daterats har gjorts utifrån två målsättningar och många gånger uppfylls båda dessa utifrån de valda kärlen. Syftet har dels varit att datera keramik knuten till vissa lager för att ge kronologiska hållpunkter i strati-grafiskt komplexa kontexter. I detta avseende har de daterade skärvorna varit till hjälp vid tolkningen av lämningarna vid Björkgärdet. Det andra syftet

Figur 5.5.1. Spridningen av all förhistorisk keramik vid Björkgärdet. Fördelningen bygger på vikt. Skala 1:800.

!(!(

!(!(!(!(

!(

!(

!(!(!(!(

!(!(

!(

!(!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(!(

!(!(

!(

!(

!(

!(!(!( !(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(!(!(

!(

!(

!(

!(

!( !(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(

!(!(

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!( !(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

Område E

Område F

Område C

Område D

Område B Område G

Område A

l

Vikt gram!( 1 - 3!( 4 - 7!( 8 - 15!( 16 - 39!( 40 - 4767

HusGravSkärvstensanläggningarDelområdenSten/blockÄndmorän

0 10 20 30Meter

1:800

m

m

m

66480021612484+

66481121612590+


har varit att urvalet skulle avspegla den typologiska variationen i keramikmaterialet från Björkgärdet vilket också gjort att vi i många fall kunnat testa den typologiska dateringen mot absoluta dateringar. Om man ser till ytbehandlingen på de daterade kärlen är det två rabbade och ett polerat kärl som hör till bronsålder. Detta indikerar att dessa ytbehandlingar exklusivt hör till bronsåldern. Samtliga daterade skärvor med strimmig, glättad, avstruken och grov ytbehandling hör däremot till järnåldern. Då det är relativt få kärl som har daterats är det dock inte möjligt att generalisera dessa resultat. När det gäller polerade, avstrukna, grova och glättade ytbehand-

lingar finns dessa, att döma av kontexter i varierande proportioner, under både brons- och järnålder. Alla daterade kärl med glättad (slät) ytbehandling hörde till mellersta eller yngre järnålder (ca 400–900 AD.). De enda daterade kärlen med gräsavstruken respek-tive strimmig yta hörde till förromersk respektive romersk järnålder. Ser man emellertid till kontexter och den typologiska dateringen är det uppenbart att dessa ytbehandlingar förekommer under både brons- och järnåldern (tab. 5.5.3).

Som framgår i tabellerna 5.5.2 och 5.5.3 sträcker sig de mänskliga aktiviteterna på Björkgärdet över lång tid. Att döma av fyndmaterial och konstruk-

Figur 5.5.2. Spridningen av keramik typologiskt daterad till bronsålder. I figuren visas skärvstenshögar, gravar, matlagnings-stationer och hus som kan knytas till yngre bronsålder och förromersk järnålder. Spridningen är baserad på vikt. Skala 1:800.

!(!(

!(

!(!(

!(!(

!(

!(!(!(!(!(

!(

!(!(!(

!(!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(!( !(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

Område E

Område F

Område C

Område D

Område B

Område G

Område A

l

Vikt gram!( 1 - 6!( 7 - 14!( 15 - 26!( 27 - 84!( 85 - 2787

HusGravSkärvstensanläggningarDelområdeSten/blockÄndmorän

0 10 20 30Meter

1:800

66481071612594+

66479991612492+


tioner har dessa aktiviteter också varierat över tiden, såväl i omfattning som till sitt innehåll. Kontexter och konstruktioner är centrala för att ge en bild av dessa aktiviteter och hur de förändras över tiden. Keramikmaterialet har stor betydelse för att ge kro-nologiska hållpunkter men också för att ge en bild av aktiviteternas karaktär. I det följande skall rumsliga tendenser i materialet lyftas fram.

Keramikens rumsliga fördelningKeramik förekom över hela Björkgärdet förutom del-område G. Inom delområde A och F var dock mäng-den keramik liten och de tydliga koncentrationerna

av keramik fanns längs ändmoränerna (delområdena D och E) där över 95 % av all keramik framkom (fig. 5.5.1 och tab. 5.5.4). I huvudsak påträffades koncentrationer av keramik i fem större kontexter inom delområdena D och E. I delområde D är det vid skärvstensflaket A11816 och skärvstenshögen A11298 och i delområde E är det kokgropssystemet A3127, skärvstenshögen A18918 och skärvstensgro-pen A2445 som innehåller mest keramik. Relativt stora mängder framkom också vid A404, A4655, A36569 och A10720 som är gravar och skärvstens-anläggningar inom delområde D och E (se kap. 5.4 och bilaga 18). Delområde E är utan tvekan det mest

Figur 5.5.3. All keramik med en säkerställd datering till järnålder. Spridningen bygger på vikt. I figuren visas utbredningen för alla hus som kan knytas till yngre järnålder och harget. Skala 1:800.

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!( !(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

66481091612591

+

66479991612492

+

Område E

Område F

Område C

Område D

Område B

Område G

Område A

l

Vikt gram!( 1 - 5!( 6 - 9!( 10 - 19!( 20 - 28!( 29 - 149

HusGravSkärvstensanläggningDelområdeSten/blockÄndmorän

0 10 20 30Meter

1:800


keramikrika delområdet och då särskilt kokgrops-systemet A3127.

Om spridningen för den typologiskt daterade bronsålderskeramiken analyseras för sig själv fram-träder ett tydligt mönster (fig. 5.5.2). Denna typ förekommer nästan enbart längs ändmoränerna. Vid den norra ändmoränen (delområde E) finns de största mängderna, men relativt stora mängder finns också längs södra ändmoränen (delområde D). De fåtaliga förekomster av bronsålderskeramik som finns utanför ändmoränerna ligger alla intill den yngre järnåldersgården (hus 1, 2 och 11), dvs. i områ-den där material har omflyttats under järnålder. Det ter sig därför sannolikt att dessa avvikelser till största delen har att göra med aktiviteter under yngre järn-ålder och att koncentrationerna med bronsålders-keramik annars i samtliga fall har att göra med de aktiviteter som har skett i anslutning till gravar och skärvstenskomplex (fig. 5.5.2).

När det gäller keramik med datering till järnål-der är det tydligt att förekomsten av denna rumsligt skiljer sig från bronsålderns (fig. 5.5.3). Föränd-ringen består i att delområde C under denna fas framträder som lika rik som delområde D och E. Av järnålderskeramiken finns ungefär en tredjedel inom vardera av dessa områden. Järnålderskerami-ken avviker också i det att denna förekommer inom delområdena A och B. Det finns också en tydlig skillnad mellan den äldre och yngre järnålderskera-miken. Den äldre järnålderskeramiken förekommer sparsamt vid bebyggelsen som hör till perioden inom det NÖ gårdsområdet. Istället förekommer den äldre järnålderskeramiken, precis som brons-ålderskeramiken, främst längs ändmoränerna (del-område D och E). I enstaka fall påträffades emel-lertid keramik även inom det NÖ gårdsområdet och kunde i dessa fall hjälpa till att datera husen i området (fig. 5.5.4). Den yngre järnålderskeramiken är däremot relativt riklig inom område A, B och C, dvs. inom de delytor där gården låg vid denna tid. I viss mån har järnålderskeramik också deponerats längs ändmoränerna (delområde D och E). Detta är särskilt tydligt längs södra kanten av södra änd-moränen och indikerar kanske aktiviteter i området söder om undersökningsområdet vid denna tid.

Keramikmaterialet från Björkgärdet består i huvudsak av öppna och slutna kärl av olika typer. Det finns dock även ett mindre inslag av skålar, fat, koppar, miniatyrkärl och lerskedar som utgör delar av serviser under olika faser (fig. 5.5.9, 5.5.12ab, 5.5.19,

5.5.29 och 5.5.31). Dessa föremålstyper påträffades huvudsakligen i delområdena D och E men förekom också inom delområde C. Att dessa typer förekom mest frekvent inom delområde E beror på att de har deponerats främst i skärvstensanläggningar. Dessa kärltyper har således en rumslig spridning som är mycket lik den som gäller bronsålderskeramiken i stort (fig. 5.5.2). Sambandet innebär att områden där det finns stora mängder bronsålderskeramik också är de områden där dessa mer ovanliga typer av kärl förekommer, ett förhållande som bör ha sin orsak i att huvuddelen av dessa föremål härrör från nämnda tidsperiod. I övrigt förekommer mindre kärl bara inom delområde C. I detta område är det i samtliga fall järnålderskeramik påträffad i anslutning till den vendel–vikingatida gården (fig. 5.5.5 och 5.5.28).

Handlingar och handlingsmönster med utgångspunkt i keramikmaterialetBjörkgärdet har under perioden bronsålder till yngre järnålder rymt varierade aktiviteter. Under bronsålder och delar av äldre järnålder har platsen inrymt gravar, skärvstenshögar, matlagningsstationer, offerplatser och under vissa delar av perioden även boplatsläm-ningar (kap. 5.4, bilaga 18). Under yngre järnålder dominerar boplatslämningarna knutna till gård 8 och gård 9 men det finns också matlagningsläm-ningar och offer från denna period (kap. 5.3, bilaga 17). Det finns också ett återkommande fenomen där man på olika sätt återknutit till de äldre monumenten under yngre järnålder. För att närmare undersöka hur dessa aktiviteter kan ha sett ut och hur keramiken har använts kommer fem representativa kontexter med en datering till bronsålder och äldre järnålder presenteras närmare i detta sammanhang. I två av dessa kan man i keramikmaterialet se att man har återkommit till kontexten under yngre järnålder. Detta är ett fenomen som på Björkgärdet iakttagits även när det gäller konstruktioner och andra typer av deponeringar som gjorts i de äldre monumenten under yngre järnålder.

Om man även beaktar konstruktioner och andra typer av fynd är fenomenet att man återknyter till de äldre monumenten under yngre järnåldern belagd i ungefär 80 % av kontexterna. För detaljer kring dessa kontexter och det fyndmaterial som framkom hänvisas till kap. 5.3, 5.4 och bilagorna 17 och 18. I detta sammanhang fokuseras på hur dessa kontexter vuxit fram och hur keramiken har brukats under olika skeden. När det gäller yngre järnålderns keramik görs


en studie av de keramikkärl som framkom i anslut-ning till hus 1. Analysen inriktas på vilka typer av kärl som förekommer i denna kontext och vad dessa kan berätta om bruket av keramik på en gård under vikingatid.

Vid utvärderingen av hur kärl brukats under olika perioder är det viktigt att hålla i minnet att keramik-kärlen är en kategori av föremål som har fungerat i ett sammanhang med andra typer av kärl. Som framgår nedan varierar både mängderna och typerna av kärl över tiden. När denna variation värderas måste detta dock göras i ljuset av vilka andra typer av kärl som kunnat beläggas under respektive period. Detta bety-der att på Björkgärdet omfattar bruket av kärl under äldre järnåldern även svepkärl i trä. Flera hartstät-ningar från sådana kärl påträffades på Björkgärdet i kontexter som främst bedöms höra till äldre järnålder (se kap. 5.4 och 5.5.5, bilaga 18). Dessa kärl bör ha brukats för t.ex. förvaring men kanske även konsum-tion under nämnda period. På samma sätt måste yngre järnålderns kärluppsättning ha kompletterats med kokkärl i järn. Vid den vendel–vikingatida går-den (hus 1 och 2) påträffades faktiskt flera fynd som visar att sådana kärl har brukats på platsen under denna period (se kap. 5.3 och 5.5.4, bilaga 4 och 17).

I presentationen fokuseras främst på de rekon-struerbara kärl som finns i respektive kontext när kärltyper diskuteras. Då dessa emellertid endast utgör en liten del av keramikmaterialet från dessa kontexter används även övriga keramikfynd för att bättre spegla den variation i keramik, kärlmängd och kärltyper som finns i respektive konstruktion.

Skärvstens/gravkomplex A1004025 – Begravning, offer, återkommande matlagning och dryckesgillen Skärvstens-/gravkomplexet A1004025 är mycket komplext uppbyggt och skapat av olika handlingar över lång tid. Skärvstensmängden, cirka 15000 liter, visar verksamhetens omfattning. Det mycket stora skärvstenskomplex som framkom vid avtäckningen är resultatet av främst de avslutande aktiviteterna under äldre järnåldern då skärvstenslagret A3488 och senare även yngre järnålderslagret A35084 förs på. De i komplexet ingående delanläggning-arna, främst skärvstensgropen A2445 och skärv-stenshögen A18918, var täckta av skärvstenslagret A3488 och framträdde först när detta yttäckande skärvstenslager rensats bort (fig. 5.5.6). I skärv-stenslagret A3488 påträffades få fynd. Det fram-kom enstaka järnfragment och en keramikskärva

(F1094) typologiskt daterad till järnålder. Nedgrävt i lagret fanns också en deposition med två pärlor typologiskt daterade till yngre järnålder (se kap. 5.4, 5.5.5 och bilaga 18). När dessa lager rensats bort framträdde A3127, A2445, A3575, A18918 och A42177 som separata fristående anläggningar som låg längs den norra ändmoränens västligaste del (se kap. 5.4).

Att döma av stratigrafin, de äldsta 14C-datering-arna och typologin inleds aktiviteterna i samtliga delar av A1004025 under fas 1, cirka 900–800 BC (se kap. 5.4 och 6). Den skärvsten som påträffades i skärvstenshögen A18918 och kanske även i skärv-stensgropen A2445 kommer sannolikt, åtminstone delvis, ifrån de stora kokgropsområden (A3127, A3575, A37542 och A32179) som i olika skeden brukats och över tiden sammantaget resulterat i den stora mängden skärvsten.

I A1004025 framkom 3052 keramikskärvor med en vikt av 16183 gram och bland dessa är belagt 93 kärl bevarade till en omfattning som gör att dessa

Figur 5.5.4. Keramik förekom sparsamt inom den äldre järnålderns gårdsområde i NÖ på Björkgärdet. I enstaka fall påträffades dock keramik som var typologiskt bestämbar även här. I stolphålet A26163 i hus 17 framkom F805 som hör till ett kärl (kärlnr 30) som varit dekorerat med ett diagonalt band. Kärlet har typologiskt daterats till romersk järnålder–folkvandringstid. Hus 17 har förts till fas 6, dvs. äldre vendeltid. Foto: Christina Holm.


till stor del kunnat rekonstrueras (tab. 5.5.5, 5.5.6 och 5.5.7). De mycket stora mängderna med fynd som framkom i A1004025 tolkas som att nedlägg-ning av keramik har skett som deponering av avfall men också som offer i samband med begravningar, mat- eller dryckesgillen eller annan återkommande aktivitet. Att det inte enbart är fråga om deponering av avfall är synligt genom att keramik ibland före-kommer som samlingar i gropar, dvs. kärl har ställts ned i grävda gropar.

I samtliga delanläggningar framkom rikligt med keramik men också andra fynd. I kokgropssyste-met A3127 framkom utöver keramik bl.a en sten-yxa (F1846) i bergart, brända och obrända ben. De obrända utgörs huvudsakligen av tänder från ko, får/get och hovdjur. I anläggningen påträffades 73 fynd-poster med keramik. När det gäller rekonstruerbara keramikkärl som erhållit kärlnummer rör det sig i A3127 om ett minimum av 31 olika kärl (se tab. 5.5.5, bilaga 8 och 18).

Figur 5.5.5. Fördelningen av alla skålar, fat, miniatyrkärl, koppar och lerskedar från bronsålder och järnålder på Björkgär-det. Generellt hör kärl längs ändmoränerna (delområde D och E) till brons och äldre järnålder. Kärl inom övriga delområden, t.ex. fatet vid hus 1, hör till järnålder. Skala 1:800.

"

"

"

"""""

"

"

"""""

"

"

)

)

)

)))))

)

)

)))))

)

)

"""

"

"

"

)))

)

)

)##

##*

*

**

!

!

!

!

!

!!

!

!!

!!!

!!

!

!!

(

(

(

(

(

((

(

((

(((

((

(

((

!(

Område E

Område F

Område C

Område D

Område B

Område G

Område A

l

Sakord!( Fat!( Kopp#* Lersked") Miniatyrkärl") Skål

HusGravSkärvstensanläggningarDelområdeSten/blockÄndmorän

0 10 20 30Meter

1:800

6648107

1612594

+

6647999

1612492

+


I A3127 påträffades 22 rekonstruerbara kärl och de som daterats typologiskt hör huvudsakligen till brons-ålderns period II–VI. I materialet finns varierande typer av kärl som omfattar flera hela serviser med kokkärl och olika typer av serveringskärl. Kärlen 6, 89, 93, 94, 97, 98, 100, 101, 102, 103, 105, 110, 114, 115, 116, 117, 120 och 121 är rabbiga eller glättade kokkärl. Typen kan exemplifieras med ett tunnformigt stort rabbat kärl (kärl nr 114) med en bottendiameter på cirka 22 centimeter som påträffades i kokgropen A46778 och ett stort rabbat kärl (kärl nr 93) med en höjd av 33 centimeter och en bottendiameter på cirka 25 centimeter som framkom i kokgropen A47480 (fig. 5.5.9). Serveringskärl kan exemplifieras med glättade små kärl och koppar (kärl nr 90, 99, 106 och 118) (fig. 5.5.12). Två keramikskärvor från A3127 har också 14C-daterats. Det rör sig om kärl nr 101 och F2222, kärl nr 116, båda med en bred typologisk date-ring till bronsålderns period II–VI. 14C-dateringarna Ua-30259 och Ua-30260 gav båda yngre bronsålder (kap. 5.2, 5.5.6 och bilaga 12).

Det finns också keramik som typologiskt kan dateras till yngre bronsålder period V–VI och över-gången yngre bronsålder–äldre järnålder samt järn-ålder i kontexten. Det finns minst 11 rekonstru-erbara kärl i A3127 som typologiskt daterats till

bronsålderns period V–VI. Keramiken från yngre bronsålder härrör uppenbart från kompletta servi-ser I materialet förekommer främst serveringskärl med glättad och grov ytbehandling (kärl 88, 95, 111 och 118), men också koppar och minikärl med glättad och grov ytbehandling (kärl 20, 88, 95, 96, 104, 111, 112, 113 och 118). I kokgropen A31110 framkom ett kärl med grov ytbehandling (kärl nr 88) som har haft en mynningsdiameter på cirka 13 centimeter och en rundad fot. Det finns också kärl som är ornerade med knoppar, hänklar och öron (kärl 20, 96, 104, 112, 113). Flera av dessa är miniatyrkärl (kärl nr 96 och 104), lerskedar (t.ex. kärl 20) eller skopor (t.ex. kärl 113). Lipidanalyserna visade att lerskedar och lerskopor saknade spår av lipider. I A3127 påträffades ett tummat minikärl (kärl 104) som typologiskt daterats till tidsavsnittet yngre bronsålder–äldre järnålder. Generellt domine-rar tunnformiga rabbiga kärl, men det finns också serveringskärl, större och mindre koppar och t.ex. dekorerade kärl i kontexten. Det är därför tydligt att det är hela serviser som brukats (tab. 5.5.5).

Det förekommer också keramik som typologiskt har daterats till äldre järnålder. De typologiskt dater-bara fragmenten från tidsperioden påträffades i lager A1004155. Keramiken är under perioden mer fåtalig

Figur 5.5.6. Översikt över skärvstens/gravkomplexet A1004025 från norr. I förgrunden syns skärvstenskomplexet A1004167 och söder om detta syns det yngre mittblocket i A18918 och skärvstensgropen A2445. Söder om undersökningsom-rådet reser sig i bakgrunden höjdpartiet där gravfältet Rasbo 324:1 är beläget. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:125).


och fragmenterad. Kärl kan inte identifieras och kera-miken bedöms i högre grad ha deponerats som avfall.

Sju kärl i A3127 som typologiskt daterats till yngre bronsålder eller övergången mellan yngre brons–äldre järnålder (kärl nr 20, 93, 96, 97, 100, 104 och 112) och ett kärl i A31110 (kärl nr 88) har analyserats i avseende på lipider. De gav ett varie-rande resultat; kärl 20, en lerskopa och kärl 96, en lersked var helt tomma på lipider. De andra kärlen (kärl nr 93, 97, 100, 104, 112) är större behållare och i samtliga fanns terrestriska animaliska fetter blan-

dat med växtfetter. Den systematiska fördelningen av lipider mellan de skilda kärltyperna indikerar att resultaten speglar hur olika kärl har brukats i kontexten. Kärlet från A31110 visade emellertid inga spår av lipider. Här antyds således en skillnad mellan den övre delen av A31110 och övriga delar av A3127. Kärl av motsvarande typ som analysera-des i andra delar av A3127 hade alla spår av både terrestriska fetter och växtfetter. Möjligen kan detta tolkas som en förändring i hur keramiken brukats under yngre bronsålder.

Kärlnr Datering Kärltyp

6, 93, 97, 98, 100, 101, 102, 105, 110, 114, 115, 116, 117, 120, 121

Brå II–VI Stora tunnformiga kärl med rabbad ytbehandling och inåtsvängda mynningar.

89, 94, 103 Brå II–VI Stora kärl med glättad ytbehandling och raka mynningar.

90, 99 Brå II–VI Små kärl med glättade ytbehandlingar.

106, 118 Brå II–VI Liten kopp med glättad ytbehandling, rak mynning och fyrkantigt tvärsnitt.

111 Y Brå V–VI Liten tummad kopp med grov ytbehandling, utåtsvängd mynning.

20, 96, 113 Y Brå V–VI Minikärl (skopor) tummade med hänkel.

88, 95, 118 Y Brå V–VI Mellanstora kärl med grov ytbehandling och fyrkantigt tvärsnitt.

112 Y Brå V–VI Mellanstort kärl (13 cm diameter), glättat, utsvängd skuldra rak mynning, ornerat med knopp och linje.

104 Y Brå ÄJÄÅ Minikärl tummat med utåtsvängd kärlform.

Tabell 5.5.5. Rekonstruerbara kärl påträffade i kokgropsystemet A3127 inom skärvstens-/gravkomplexet A1004025.

Figur 5.5.7. Översikt över skärvstensgropen A2445 efter att de översta lagren (A3488 och A35084) som täckte området mel-lan A2445 och A18919 avlägsnats och anläggningen rensats. Foto: Thomas Eriksson (Unr 4471:137).


A2445 utgjordes av en stor grop med mittblock fylld med skärvsten (fig. 5.5.7). I A2445 framkom löpare, en malsten och avslag i kvarts samt bränd lera (bilaga 18). Vidare framkom rikligt med ben. Brända kraniefragment från människa (F1191) påträffades sydöst om mittblocket och tolkas som en begrav-ning. Benen framkom i rännan A40093 i stick 2 och hade deponerats mellan några större block. Vidare påträffades också brända ben från häst, nöt, svin och plattfisk i A2445, vissa med slaktspår. När det gäller plattfisk (F2423) och svin (F1185) rör det sig om enstaka fragment hittade i rännan söder och öster om mittblocket. Den mängdmässigt största kategorin ben var dock obrända tänder från nötboskap, häst och samlingskategorin ungulat, dvs. hovdjur där art inte närmare kunnat avgöras. De 16 hästtänderna, 81 kotänderna och 163 tänderna från ungulat hade en likartad spridning och förekom spridda i rännan runt mittblocket. Tänderna var alla obrända medan övriga ben mestadels var brända.

I A2445 påträffades dessutom 49 fyndposter med keramik. När det gäller rekonstruerbara keramikkärl som erhållit kärlnummer rör det sig om ett minimum av 18 olika kärl. Tunnformiga rabbiga och mellanstora glättade kärl dominerar. Det förekommer kärl av flera olika typer, men skopor och ornerade kärl sak nas i kontexten. Detta indikerar att en mer begränsad mängd av kärltyper har brukats i A2445 (tab. 5.5.6).

Den daterbara keramiken hör typologiskt huvud-sakligen till bronsålderns period II–VI. Det finns minst 11 rekonstruerbara kärl i A2445 som typo-logiskt daterats till denna period. I materialet från A2445 förekommer rabbade, glättade och strimmiga kokkärl (kärl 10, 36, 37, 38, 39, 49, 108) men också

serveringskärl med polerad och glättad ytbehandling (kärl 60, 67, 70, 71).

I A2445 påträffades också keramik som typo-logiskt daterats till övergången mellan bronsålder och äldre järnålder. Keramiken från yngre brons-ålder–äldre järnålder härrör från både kokkärl och olika typer av serveringskärl. I materialet från A2445 förekommer kokkärl med glättad, strimmig och grov ytbehandling (kärl 41, 61, 62, 69 och 109). Det före-kommer också koppar och serveringskärl med pole-rad och glättad ytbehandling (kärl 58, 72) från denna period. Många av kärlen påträffades spridda runt om mittblocket och ger en antydan om att aktiviteterna har varit fokuserade till detta. Två lipidanalyser utför-des på keramikskärvor från A2445. Båda gjordes på glättade kärl (kärl nr 36 respektive 60) typologiskt daterade till bronsålderna period II–IV. I det ena, kärl (36), påvisades akvatiska fetter och i det andra (60) påvisades växtfetter (se bilaga 11). Båda kärlen påträffades i rännan runt mittblocket i A2445, kärl 60 i södra och kärl 36 i norra delen av anläggningen.

I skärvstenshögen A18918 och de anläggningar som ingick i denna (bl.a. A3575 och A27544) påträf-fades stora mängder fynd. De fynd av bergart som påträffades var löpare och avslag i kvarts, bergart och flinta. Utöver nämnda fynd framkom också brons-fragment, harts och bränd lera. Ben förekom rikligt, människa (F687, F790 och F987) påträffades i tre kontexter som bedöms vara begravningar. Det rör sig om 38 fragment med en vikt av 9,9 gram (F687), 111 fragment med en vikt av 21,5 gram (F987), samt 1 fragment med en vikt av 0,1 gram (F790). Männis-kobenen påträffades i samtliga fall intill större sten-block sydväst om mittblocket i A18918 (fig. 5.5.8).


10, 38, 39 Brå II–VI Stora tunnformiga kärl med rabbad ytbehandling och inåtsvängda mynningar.

37 Brå II–VI Stort kärl med strimmig ytbehandling, rak mynning.

36, 49, 108 Brå II–VI Mellanstora kärl med glättad ytbehandling och inåtsvängda mynningar.

70 Brå II–VI Kärl med fint gods, glättad ytbehandling och rak mynning med fyrkantig profil.

71 Brå II–VI Kärl med gräsavstruken ytbehandling.

60, 67 Brå II–VI Mellanstora kärl med polerad ytbehandling

69 YBrå–Ä JÄÅ Mellanstort kärl (14 cm) med strimmig ytbehandling, avsatt fot med inåtsvängd mynning.

72 YBrå–Ä JÄÅ Mindre kopp med glättad ytbehanling, utåtsvängd mynning.

41 YBrå–Ä JÄÅ Mellanstort kärl (14 cm) med grov ytbehandling, rak mynning med fyrkantigt tvärsnitt.

61 YBrå–Ä JÄÅ Mellanstort kärl med glättad ytbehandling, inåtsvängd mynning.

58 YBrå–Ä JÄÅ Litet kärl med glättad ytbehandling och rak kärlform.

62, 109 YBrå–Ä JÄÅ Stora kärl med grov ytbehandling och rak kärlform

Tabell 5.5.6. Rekonstruerbara kärl påträffade i skärvstensgropent A2445 inom skärvstens/gravkomplexet A1004025.


Det förekom också djurben från får/get, nöt, svin, igelkott, fågel samt ben från obestämt hovdjur och cervid. En stor del av denna kategori utgjordes även här av tänder.

I A18918 påträffades 77 fyndposter med kera-mik. När det gäller rekonstruerbara keramikkärl som erhållit kärlnummer rör det sig om ett minimum av 44 olika kärl (tab. 5.5.7). Huvuddelen av keramik-fynden kan typologiskt föras till bronsålderns period II–VI, dvs. cirka 1500–500 f.Kr. Det påträffades 25 rekonstruerbara kärl i A18918 som typologiskt date-rats till yngre bronsålder (tab. 5.5.7). I materialet finns varierande typer av kärl som omfattar flera hela serviser med kokkärl och olika typer av serverings-kärl. I materialet förekommer kärl av varierande stor-lekar och funktioner. Det finns bland annat rabbade och strimmiga kokkärl (kärl 13, 21, 25, 27, 35, 45, 46, 48, 122, 124). Ett exempel på denna typ är ett kärl (kärl nr 45) som var rabbat, tunnformigt och hade en diameter på cirka 25 centimeter. Serveringskärl med polerad och glättad ytbehandling (kärl 11, 22, 47, 71, 123, 125) samt skålar och koppar (kärl 14, 16, 17, 18, 24, 28, 47 och 65). Kärl 14 (F2137) härrör

från ett litet, glättat kärl, sannolikt en skål, med en mynningsdiameter på cirka 6 centimeter. Det finns också kärl som är ornerade med knoppar, hänklar och öron (kärl 19, 34, 47). Två av de med knoppar och hänklar försedda kärlen är miniatyrkärl och skopor (kärl 19, 34) (tab. 5.5.7).

Inom A18918 framkom ett kokgropssystem, A3575. I detta påträffades fyra rekonstruerbara kärl som alla typologiskt daterats till bronsålder period II–VI. Det var stora tunnformiga rabbade kärl (kärl 63, 127), ett mellanstort kärl med grov ytbehandling (kärl 44) och ett mellanstort glättat kärl (kärl 33) med inåtsvängd mynning, samtliga med typologisk datering till yngre bronsålder period II–VI. Det fanns flera andra kärl, men dessa var svåra att säkert datera typologiskt. Bedömt utifrån stratigrafi och kontext är det dock sannolikt att flertalet av dessa också hör till bronsåldern.

Det finns även keramik med en lite snävare date-ring till bronsålderns period V–VI. Det finns minst 12 rekonstruerbara kärl i A18918 som typologiskt daterats till dessa perioder (tab. 5.5.7). Keramiken från yngre bronsålder härrör uppenbart från kom-

Figur 5.5.8. Översikt över skärvstenshögen A18918 från sydväst. I förgrunden syns västra delen av skärvstensgropen A2445 och del av mittblocket i A2445. A18918 var den mest monumentala delen av skärvstens/gravkomplex A1004025. Foto: Thomas Eriksson (Unr 4471:35).


pletta serviser. I materialet förekommer både kok-kärl och olika typer av serveringskärl. Kokkärlen var mellanstora med grov, glättad eller strimmig ytbe-handling (kärl nr 31, 61, 62, 83, 92). Det förekom också enstaka exempel på den s.k. Otterbötetypen av ytbehandling. Ett av dessa var ett glättat kärl med chefrondekor på halsen (kärl nr 31). Större serveringskärl hade glättad ytbehandling och öppna kärlformer (kärl nr 58, 72 och 107). Det förekom-mer också koppar och minikärl med glättad ytbe-handling (kärl 15, 26, 72, 84, 107 och 118). Två av dessa var ornerade med knoppar och hänklar (kärl 15, 26). Tunnformiga, rabbiga kärl dominerar, men det finns också serveringskärl, större och mindre koppar och dekorerade kärl i kontexten. Det är därför tydligt att det är hela serviser som brukats (tab. 5.5.7).

Det finns också keramik som typologiskt kan dateras till övergången yngre bronsålder–äldre järn-ålder och järnålder. Keramiken från yngre brons-ålder–äldre järnålder härrör från både kokkärl

och olika typer av serveringskärl. I materialet från A18918 förekommer kokkärl med glättad, strim-mig och grov ytbehandling (kärl 58, 62, 83 och 92). Kärl 83 (F1672) härrörde från ett strimmigt, gräsavstruket kärl med en mynningsdiameter på cirka 14 centimeter. Det förekommer också koppar med glättad ytbehandling (kärl 72, 84 och 107). Många av kärlen påträffades spridda runtom mitt-blocket och ger en antydan om att aktiviteterna har varit fokuserade till detta. Sammantaget kan detta, kokkärl och tillhörande koppar, tolkas som spår av dryckesgillen. Utförda 14C dateringar indikerar verksamhet främst inom intervallet 840–400 BC, dvs. bronsålderns period V–VI och inledningen av förromersk järnålder (fas 1 och 2).

Enstaka yngre fynd och dateringar från kontexten visar dock att aktiviteter har skett i området fram till yngre järnålder. Två kärl (kärl nr 29 och 119) erhöll en typologisk datering till järnålder; förstnämnda är ett glättat kärl och det andra ett litet kärl med fint, tunt gods och grov ytbehandling.


13, 21, 25, 27, 35, 45, 46, 63, 124, 127 Brå II–VI Stora tunnformiga kärl med rabbad ytbehandling och inåtsvängda mynningar.

48, 122 Brå II–VI Stora kärl med strimmig ytbehandling, inåtsvängda mynningar.

19 Brå II–VI Minikärl (skopa) tummad med hänkel.

34 Brå II–VI Minityrkärl, rak mynning, utsvängd fot, dekorhål.

22, 123, 125 Brå II–VI Mellanstora kärl med glättad ytbehandling och utåtsvängd mynning.

16 Brå II–VI Skål med glättad ytbehandling och rak mynning med fyrkantigt tvärsnitt.

11 Brå II–VI Litet kärl med glättad ytbehadling och utåtsvängd fot.

71 Brå II–VI Större kärl med gräsavstruken ytbehandling.

28, 65 Brå II–VI Kopp med polerad ytbehandling, rak mynning, fyrkantigt tvärsnitt

14, 17, 18 Brå II–VI Skål med polerad ytbehandling, utåtsvängd fot och streckornering

47 Brå II–VI Skål med polerad ytbehandling, kantig skuldra och fyrkantigt tvärsnitt, ev hänkel.

24 Brå II–VI Större kärl med polerad ytbehandling.

33 Brå II–VI Mellanstort kärl med glättad ytbehandling och inåtsvängd mynning.

44 Brå II–VI Kärl med grov ytbehandling, rundat tvärsnitt.

7 Brå II–VI Liten skål med polerad ytbehandling och rak botten

31 Y Brå V–VI Kärl med glättad ytbehandling, inåtsvängd hals och chefrondekor.

15, 26 Y Brå V–VI Kopp med glättad ytbehandling ornerat med knopp/öra/hänkel.

123 Y Brå V–VI Litet kärl med glättad ytbehandling och fyrkantigt tvärsnitt.

61 YBrå–Ä JÄÅ Mellanstort kärl (14 cm) med grov ytbehandling, rak mynning, fyrkantigt tvärsnitt.

62 YBrå–Ä JÄÅ Större kärl med grov ytbehandling, rak mynning med rundat tvärsnitt.

58 YBrå–Ä JÄÅ Kärl med glättad ytbehandling, rak mynning och poröst gods.

83 YBrå–Ä JÄÅ Mellanstort kärl med strimmig ytbehandling, avsatt fot och inåtsvängd mynning.

92 YBrå–Ä JÄÅ Mellanstort kärl med strimmig ytbehandling, gropornering på hals.

72, 107 YBrå–Ä JÄÅ Mindre kopp med glättad ytbehandling, utåtsvängd profilerad mynning.

84 YBrå–Ä JÄÅ Mindre kopp med glättad ytbehandling, inåtsvängd mynning.

29 Järnålder Kärl med glättad ytbehandling och rak mynning.

119 Järnålder Litet kärl med grov ytbehandling, rak mynning med fyrkantigt tvärsnitt.

Tabell 5.5.7. Rekonstruerbara kärl påträffade i skärvstenshögen A18918 inom skärvstens-/gravkomplexet A1004025.


I A18918 utfördes lipidanalyser på 11 keramikskär-vor varav 8 hörde till rekonstruerbara kärl som typo-logiskt daterats till yngre bronsålder eller övergången mellan yngre bronsålder–äldre järnålder (kärl nr 14, 19, 21, 24, 26, 47, 92, 122). När det gäller de övriga två skärvorna från A18918 som analyserades var den ena grov och har typologiskt förts till järnål-der (F977) och den andra var polerad (F2033) och har typologiskt förts till bronsålderns period II–VI. Den skärva som hörde till järnåldersfasen avvek från övriga i det att den var tom eller åtminstone hade mycket vaga spår av fetter. Keramiken i A18918 gav i övrigt ett tämligen enhetligt analysresultat. Nästan samtliga kärl och skärvor som hörde till perioden yngre bronsålder–äldre järnålder innehöll terrestriska animaliska fetter blandat med växtfetter.

Handlingar och tillkomstprocessMed utgångspunkt i fynd och lagerbild har tillkomst-processen för skärvstens-/gravkomplexet A1004025 kunnat rekonstrueras enligt följande;

Fas 1 (1000–600 BC)Aktiviteterna i skärvstens-/gravkomplexet A1004025 inleds under yngre bronsålder med matlagning, vilket avsätter spår i form av kokgropar, avfall och skärv-sten. I området kring skärvstenshögen A18918 har verksamheten inletts med aktiviteter vid kokgrops-systemen A3127 i väster och A3575 i söder. Om man ser till stratigrafiska förhållanden inom och mellan de tidiga konstruktionerna i komplexet, så finns det flera relationer som är informativa i avseende på tillkomstprocessen. Det stratigrafiskt äldre lagret A33116 i skärvstenshögen A18918 var först synligt som ett sotigt stråk, A30089, kring det eldsprängda blocket T1002134/T1002135. Sotstråket sträckte sig i stick 1 från kokgropssystemet A3127 i norr till kokgropen A3575 i söder. Eftersom sotstråket delvis överlagrade A3575 har aktiviteterna sannolikt inletts i detta kokgropsområde. Att nämnda lager även sträcker sig upp mot kokgropsområdet A3127 visar att verksamheten i detta område också börjar i ett tidigt skede. En 14C-datering av keramik från A3127 gav en datering till intervallet 840–590 BC. (Ua-30259). Troligen inleds aktiviteterna under den tidigare delen av tidsintervallet, dvs. kring 840–800 BC, samtidigt som gård 1 etableras strax sydväst om komplexet. Den äldsta 14C-dateringen är från keramik som är typologiskt daterad till bronsålderns period II–VI. Både keramiktypologi och dateringar

indikerar att aktiviteten i området har pågått, åtmins-tone periodvis, alltifrån fas 1 fram till fas 3. En annan datering av keramik från kontexten gav en datering till en tidpunkt i intervallet 750–410 BC (Ua-30260). Under bronsålder dominerar stora tunnformiga rab-bade kärl fyndbilden i hela A1004025 (fig. 5.5.9, tab. 5.5.5–7). I A3127 är denna dominans påtaglig, men typen är vanlig även i A18918 och i A2445. Redan från äldsta skedet är det emellertid kompletta serviser som brukas i området.

A3575 och A3127 utgör områden där kokgropar grävts om och om igen under lång tid. I sektionerna framträder detta tydligt som upprepade nedgräv-ningar vilka delvis skär över varandra. Detta kan exemplifieras med kokgropsområdet A3127. I denna kontext låg kokgroparna A47463, 47480 och 47474 alla stratigrafiskt under skärvstenslagret A1004155. Detta lager har avsatts under den senare delen av verksamheten inom ytan. Kokgropen A31110 har grävts ned igenom detta lager och är stratigrafiskt yngre (fig. 5.5.10). I denna kokgrop fanns dock flera lager som visar att anläggningen har grävts

Figur 5.5.9. I kokgropen A47480 påträffades rikligt med kera-mik. Ett av dessa var kärl 93 (F1851), ett tunnformigt rabbat kärl med en bottendiameter på cirka 25 centimeter och en höjd av cirka 33 centimetersom typologiskt kan dateras till brons-ålderns period II–VI. Kärlet är ett exempel på de rabbade kärl som dominerar i lagren från bronsålder. Kärlet framkom i en kokgrop tillsammans med mindre, fint glättade, kärl och skopor. Lipidanalys visar att kärlet innehåller terristriska animaliska fetter blandat med vegetabilier. Foto: Christina Holm.


om periodvis. Till och med enskilda kokgropar representerar därför flera händelser och att döma av typologin kan hundratals år ha förflutit mellan olika delfaser även i enskilda anläggningar. Det äldsta skedet i denna kokgrop kan därför vara äldre än både lagret A1004155 och de under detta lager liggande kokgroparna.

Kokgropen A31110 upptogs således under ett tidigt skede av bruket av kokgropsområdet. I ett senare skede återkommer man till samma plats och gräver en ny kokgrop vars botten och kanter kläs i lera. Omgrävningen kring kokgropen A31110 visar på ett tydligt sätt att området representerar en yta där mycket har skett och kokgropar har grävts om och om igen (fig. 5.5.10). Helt säkert finns betydligt fler kokgropar och omgrävningar av sådana än vad vi kunnat konstatera. Detta tolkas som att områdena representerar matlagning vid upprepade tillfällen. Att kokgroparna grävts genom äldre kokgropar indikerar, precis som dateringarna i kontexten, att detta skett över relativt lång tid och sannolikt bara periodvis. Kokgropsområdena ligger under fas 1 på vardera sidan om skärvstenshögen A18918 som byggts upp kring mittblocken T1002134/T1002135. Skärv-stenshögen kring mittblocken och kokgropsom-rådena A3575 och A3127 har sannolikt fungerat tillsammans som en enhet under fasen. Tidigt i skärvstenshögens uppbyggnad deponeras avfall som vid undersökningen framträdde som lager med sotig silt innehållande keramik och ben mellan A3575 och mittblocken. Över detta har sedan deponeringar av skärvsten fortsatt och över tiden vuxit till lager

A33116 som utgör ett sammanhängande skärvstens-lager kring mittblocken. När skärvstenshögen kring blocken T1002134/1002135 vuxit till sig görs två begravningar i konstruktionen. Båda begravning-arna är synliga som ansamlingar av människoben (F687 och F987). Den ena begravningen (F687) görs centralt vid mittblocket och den andra (F987) sker i utkanten av skärvstenshögen vid ett stenblock, T1002152, intill kokgropen A3575. Detta stenblock har sannolikt ingått i en kantkedja till skärvstens-högen i detta äldre skede. Benen från bengömman har 14C-daterats och visar att nedläggningarna har gjorts under yngre bronsålder vid en tidpunkt inom intervallen 790–550 BC respektive 770–540 BC, dvs. bronsålderns period V–VI. Vid denna tidpunkt har åtminstone delar av kokgropsområdet A3575 överlagrats av skärvstenslager.

Benmaterialet och lipidanalyserna visar att man huvudsakligen har tillrett terrestra arter såsom ko, får/get, svin och häst, men också vegetabilier och fisk. Fisk och vegetabilier framträder främst i lipidanaly-sen såsom spår efter akvatiska och vegetabiliska fetter. Även om likheterna är påtagliga mellan olika delar av A1004025 framträder även under fas 1 vissa skillna-der mellan de tre delarna av anläggningskomplexet; skärvstensgropen A2445, kokgropssystemet A3127 och skärvstenshögen A18918/kokgropen A3575. I A2445 och A18918/A3575 påträffades brända ben från varierande arter såsom plattfisk, fågel, igelkott, ko, får/get, svin och häst. I de artrika kontexterna påträffades utöver spår av matlagning även begrav-ningar. I kokgropssystemet A3127 finns däremot

Figur 5.5.10. Sektion genom A3127 och A31110. I sektionen kan iakttas att kokgropssystemet består av ett stort antal enskilda nedgrävningar som gjorts om vartannat. Sektionens placering visar fem stycken kokgropar, varav en, A31110, grävts ned mitt i en äldre. Att sektionen lyckats identifiera detta stora antal kokgropsnedgrävningar visar tydligt intensiteten i aktiviteterna inom det cirka 6,6 × 5,1 meter stora kokgropssystemet. Legend: 1 Svartgrå silt med träkol, sot och skörbränd/skärvig sten, 2 Ljusgrå silt med inslag av skörbrända/skärviga stenar, 3 Ljusbrun morän, 4 Gråsvart silt och skörbränd/skärvig sten, 5 Svart silt och skörbränd/skärvig sten, 6 Grå lera med enstaka fnyk av bränt ben. Skala 1:40.

A3127 A31110

1 2 3 40 5 6 6,4 m

A47463A47480A47424

A47424

PF47359PL47360 PM47386

PM47379PL47378PF47377 PK47376

PM47382PL47381PF47380

PK47375

Fyndkoncentrationkeramik

1

2233

4

6

5


inga begravningar och benmaterialet är enhetligt med får/get och obestämt hovdjur. Detta indikerar att de avvikande arterna såsom plattfisk, igelkott och fågel har haft sin betydelse i samband med begravnings-ritualerna (se kap. 5.4).

Inom skärvstenshögen A18918 framkom också ett antal andra grunda gropar eller fyndkoncentra-tioner, A34281, A31626, A27706, A27695, A30786, med deponeringar av ben och keramik. Flertalet av groparna ligger intill mittblocken i A18918 och den typologiskt daterbara keramiken i kontexterna placeras i bronsålderns period II–VI. Nedläggning-arna skall därför troligen tolkas som matoffer, men det kan inte uteslutas att det även kan röra sig om ytterligare begravningar. De påträffade benen är brända och härrör från obe stämda däggdjur. Ned-läggningarna ligger på ett likartat sätt som de två ovan nämnda begravningarna och är dessutom i några fall, A27706 och A27695, belägna vid samma block som en av de gravar där människa kunnat beläggas. Redan under fas 1 växer skärvstensmäng-den i A18918 i form av lager A33116 så att även blocket T1002141 integreras i konstruktionen. Under fas 2 (600–400 BC) blir det detta block som utgör centrum i konstruktionen (kap.5.4).

14C-dateringar och fynd visar att aktiviteterna i skärvstensgropen A2445 också har inletts paral-lellt med ovannämnda verksamhet. Aktiviteterna i denna kontext har börjat med att kokgropen A37542 upptagits. Därefter har en större u-formad ränna, A40093, grävts och mittblocket T1002106 baxats in i anläggningen. Men tanke på hur blocket låg i anläggningen har det sannolikt tagits in från sydöst (fig. 5.5.11). Ovansidan på mittblocket var helt flat

Figur 5.5.11. Sektion genom A2445 som visar att anläggningen utgörs av en stor grop (ca 6 meter i diameter)fylld med skärvsten. I sektionen framgår att mittblocket vilar på skärvstenslagret och har förts till platsen som ett led i de aktiviteter som utförts. Legend: 1 Sotig mörkgrå silt med rikligt inslag av träkol, sot och skörbränd/skärvig sten, 2 Sotig svart silt med kol, sot och skörbränd/skärvig sten, 3 Gul morän, 4 Brungrå sand med enstaka skärvsten, 5 Grå morän, 6 Sotig mörkgrå silt, 7 Beige sand. Skala 1:40.

A2445

1 2 3 40 5 6 7,0 m

+26,50

+26,00

SÖ NV

X 6648059,7Y 1612528,9

X 6648064,2Y 1612523,5

Fragmentariskkantkedja

T377371 1

22

33

6

5

Figur 5.5.12. En viktig del av den servis som brukades under bronsåldern är mindre kärl såsom skopor och koppar. I bilden visas exempel på denna typ av kärl som framkom i kokgropssystemet A3127. Det rör sig om en skopa, kärlnr 20, (a) och en kopp, kärl nr 99,(b). Båda har daterats typologiskt, skopan till yngre bronsålder och koppen till yngre bronsålder–äldre järnålder. Foto: Christina Holm.

a

b


och ytan var nött på ett sätt som avvek från alla andra block på Björkgärdet. Uppenbarligen har en aktivitet som nött blockets yta utförts på platsen. Detta tolkas som att stenen fungerat som underlag vid någon typ av aktivitet, exempelvis slakt. Jord och skärvsten har deponerats i rännan A40093 och i ett tidigt skede av brukningstiden anläggs en grav, synlig i form av en samling av människoben (F2496), mellan några stenar i den södra delen av rännan. Stenarna låg så att de omgärdade de deponerade benen. En 14C-datering av brända ben (Ua-29575) visar att begravningen har skett inom tidsintervallet 770–540 BC, dvs. unge-fär samtidigt med begravningarna i A18918 under bronsålderns period V–VI. Ytterligare en 14C-date-ring, i det här fallet av träkol från den västra delen av rännan placerar konstruktionen i ungefär samma intervall, 750–410 BC (Ua-29679). I samband med aktiviteterna fylls rännan helt med jord, skärvsten och större block och en kantkedja byggs samtidigt kring A2445. Denna kantkedja var dock mycket skadad. Båda löparna som påträffades i A2445 låg depone-rade vid kantkedjan och en underliggare påträffades centralt intill kokgropen A37542.

Fas 2 (600–400 BC)När mängden skärvsten blivit allt större förskjuts centrum i skärvstenshögen A18918 mot öster och det stora blocket T1002141 börjar fungera som mitt-block i konstruktionen (fig. 5.5.8, kap 5.4 och bilaga 18). I samband med att blocket T1002141 börjar fungera som mittblock har man börjat göra depo-neringar av keramik (t.ex. A27681 och A34281) och brända ben i gropar. Typologiskt har keramiken daterats till bronsålderns period II–VI. Möjligen utgör även dessa nedläggningar gravar. I A34281 har t.ex. ett kärl (kärl nr 45) med 33 brända benfragment från obestämt däggdjur deponerats. Det är emellertid också möjligt att det handlar om offernedläggelser. Dessa handlingar bör markera begynnelsen av att centrum i skärvstenshögen A18918 flyttats. Denna förändring sker parallellt med att aktiviteterna inom kokgropsområdet A3575 upphör under den sista delen av bronsåldern. Den yngsta kokgropen i detta område, A34198, innehåller keramikfynd typologiskt daterade till bronsålderns period V–VI.

Inom A1004025 med skärvstenshögen A18918 och kokgropsområdena A3127 och A2445 fortsät-ter emellertid aktiviteterna. Det finns en uppen-bar tyngdpunkt i daterbara fynd i samtliga dessa kontexter till bronsålderns period V–VI, men i alla

utom A3575 finns också fynd som går fram i äldre järnålder. Det är sannolikt i samband med att blocket T1002141 börjar fungera som mittblock som det äldre mittblocket T1002135 har eldsprängts. Huvud-delen av dessa förändringar har således skett under slutet av yngre bronsålder och inledningen av för-romersk järnålder, cirka 750–400 BC. Att så är fallet framgår av att majoriteten av både fynden och date-ringarna från kontexterna hör till dessa perioder. För-ändringen av skärvstenshögen A18918 sker genom att skärvstenslagret A160 avsätts och täcker det äldre mittblocket och områdena kring detta.

Mot slutet av bronsåldern bygger man en stenspi-ral vid skärvstensflaket A42177. Blocken placeras i den svartgrå, sotiga silt som fanns i området. Det syd-ligaste av dessa var det block på vilket fyra skålgropar, A37952, A37953, A37954 och A37955 hade huggits in. Direkt norr om skålgropsblocket, inom skärv-stensflaket A42177, fanns en mindre konstruktion bestående av sex stenar (T32108, T32114, T30200, T32121, T32128 och T1002175) lagda i en halvcirkel upp mot det eldpåverkade blocket T1004147. T32128 är ett block som tidigare använts som underliggare. Om man utgår från skålgropsblocket T1002176 har stenarna lagts i en spiralformation som slutar i underliggaren T32128. Detta gör att spiralen verkar omsluta det eldpåverkade blocket T1002147. Invid detta block påträffades keramik från yngre bronsålder och en löpare som kan ha fungerat tillsamman med underliggaren som avslutade spiralen. Möjligen utgör anläggandet av spiralen och aktiviteterna i samband med detta avslutningen av bronsåldersaktiviteterna i området. Under hela perioden är det av allt att döma en likartad återkommande verksamhet som avspeglas och det är hela tiden kompletta keramikserviser som brukas i området.

Fas 3 (400–0 BC)Påbyggnaden av skärvstenshögen A18918 fortsät-ter under förromersk järnålder och ytterligare lager med skärvsten, A30068, förs på. Konstruktionen växer på höjden och det är i detta skede tydligt att T1002141 fungerar som mittblock. Under hela tiden sker nedläggningar av keramik och ben. Vissa är medvetna medan andra sannolikt skall ses som att regelrätt avfall deponeras i området. I ett äldre skede fortsätter aktiviteterna i kokgropsområdena A3127 och A2445. Under en yngre del av fasen upphör aktiviteterna kring A2445 och mot slutet produ-ceras skärvsten bara i A3127. I A46770, som är en


av nedgrävningarna inom A3127, påträffades bara keramik av äldre järnålderskaraktär, vilket visar att verksamheten med upptagande av kokgropar i detta område fortsatt under förromersk järnålder. Skärv-sten från dessa aktiviteter deponeras över A18918, A2445 och i området däremellan. Hela skärvstens-/gravkomplexet A1004025, förutom A3127, täcks efterhand med ett sotigt skärvstenslager, A3488, vilket tydligt framgår av fyndmaterial och dateringar från detta lager. Fynden som påträffades i A3488 är keramik (F1094), järnfragment (F355) och glas-pärlorna (F806 och F807).

En 14C-datering av träkol från detta område visar att skärvsten har deponerats i A18918 någon gång i intervallet 360–100 BC (CAIS-4773). Ovanpå kok-gropsystemet A3127 påträffades flera stora block. En möjlighet är att detta är en försegling av kokgrops-området som sker när området slutar brukas under äldre järnålder. Det kan emellertid också vara ett resultat av röjning under yngre järnålder (se nedan). Under förromersk järnålder fortsätter aktiviteterna i A1004025 på ett likartat sätt som tidigare och kom-pletta serviser brukas i området. Det är emellertid under denna period som denna verksamhet avtar i intensitet för att sedan helt upphöra. Kanske är det i samband med att det stora kokgropsområdet A3127 förseglas med block som denna verksamhet upphör.

Fas 4/5 (0–550 AD)Under romersk järnålder och folkvandringstid sker inte mycket kring skärvstens-/gravkomplex A1004025. När det gäller aktiviteter av den karak-tär som präglade bronsålder och äldsta järnålder upphör dessa under fas 3. En gård växer vid denna tid fram inom yta F norr om moränryggen och akti-viteter som resulterar i skärvstensflak utförs även fortsättningsvis i anslutning till gården. De skärv-stensflak som åtminstone delvis hör till denna fas ligger på västra delen av den norra moränryggen, A3240, A12400, A44527, A44558 och A37686, och är exponerade åt norr mot gårdsområdet (gård 3 och 4). Inom skärvstens-/gravkomplexet A1004025 har man vid denna tid inte utfört några handlingar som lämnat beständiga spår.

Fas 6 (550–700 AD)När man återkommer till området kring A1004025 under äldre vendeltid är det helt andra aktiviteter vi ser spår efter. En byggnad, hus 6, uppförs direkt sydväst om skärvstens-/gravkomplex A1004025. I

samband med detta har ett lager av jordigt material avsatts som täcker den södra delen av A1004025 (se kap. 3 och bilaga 17). Det är detta lager som gjorde att den södra delen av skärvstenshögen A18918 och kokgropen A3575 initialt inte var synliga och att formen mättes in som A160. Lagret tolkas som upp-kommet vid anläggningsarbeten vid byggnationen av hus 6 och möjligen även delvis raseringslager när bruket av detta hus har upphört mot slutet av 600-talet AD (Ua-29690). En möjlighet är att det i denna fas block röjs och hamnar ovanpå kokgropsystemet A3127 (jfr ovan fas 3).

Fas 7/8 (700–1050 AD)Hus 6 representerar begynnelsen av framväxten av den stora vendel–vikingatida gård som lokaliseras mellan moränryggarna på Björkgärdet. Under går-dens brukningstid avsätts ett ytmässigt omfattande men relativt tunt kulturlager, A35084. Detta lager omfattade ett stort område mellan och på de ändmo-räner som starkt präglade platsens topografi. I skärv-stens-/gravkomplex A1004025 påträffades keramik som typologiskt daterats till yngre järnålder (F193 och F1094) i detta lager.

När det gäller nedläggningarna som sker under yngre järnålder i A1004025 har dessa i samtliga fall gjorts i de äldre monument som varit mest synliga (A18918). Att så är fallet indikerar starkt att det handlar om medvetna nedläggningar och inte enstaka artefakter som råkat tappas bort. Det är också tydligt att det vid denna tid inte är keramik man depone-rar utan istället pärlor eller järnföremål. De yngre järnålderspärlorna (F806 och F807) i A1004025 låg tillsammans och har grävts ned i äldre lager söder om mittblocket T1002141. Pärlorna har grävts ned i den del av lager A3488 som ligger på skärvstenshögen A18918. Nedläggningen av pärlorna tolkas som en offerhandling och visar en medvetenhet om lämning-arna inom A1004025 även under yngre järnåldern. Sannolikt är det så att skärvstenshögen A18918, som utgjorde den mer monumentala delen av A1004025, har utgjort fokus för nedläggningar i detta komplex under järnåldern.

Skärvstenshög A11298 – Monumentalisering, matlagning och dryckesgillenA11298 är en skärvstenshög med mittblock som dock har förändrats både avseende bruk och utform-ning över tiden. I anläggningen framkom 246 kera-mikskärvor med en vikt av 612 gram och bland


dessa är belagt fyra kärl bevarade till en omfatt-ning som gör att dessa kunnat rekonstrueras. Det är belagt mellan stora kärl med grova och glättade ytbehandlingar men också mindre koppar. Detta indikerar att en begränsad typ av kärl deponerats i denna kontext (tab. 5.5.8).

Keramikfynden från kontexten kan typologiskt föras till bronsålderns period II–VI samt äldre och yngre järnålder. Utförda 14C-dateringar samt typo-logiska och stratigrafiska dateringar förstärker denna bild och påvisar verksamhet i kontexten inom tids-intervallet 840 BC–800 AD, dvs. fas 1–7. Under A11298 framkom ett kulturlager, A47138, som kas-tats upp mot den södra delen av ändmoränen och därför kan konstateras, åtminstone delvis, föregå konstruktionen av skärvstenshögen. De initiala akti-viteterna som resulterar i att detta kulturlager avsätts kan dateras till den äldre delen av fas 1, cirka 1000–800 BC. Lagret har dock byggts på över lång tid och fynd visar att material fortsätter påföras i området även under äldre järnålder (se kap. 5.4, bilaga 18). Under yngre järnålder återkommer man till A11298

och upptar en stor kokgrop, A37505. Detta återbruk antyder en medvetenhet om dessa monument under yngre järnålder och att dessa har haft betydelse även för de människor som lever på Björkgärdet under denna period. Återanvändandet av monumenten längs ändmoränen är synligt på flera sätt på Björk-gärdet. Det gäller dels konstruktioner men också depositioner av pärlor, amuletter och keramik som man har gjort.

Fas 1 (1000–600 BC)Aktiviteterna vid skärvstenshögen A11298 inleds under yngre bronsålder med matlagningsaktivite-ter. Kokgropar och härdar anläggs främst söder om ändmoränen, men också norr om och uppe på denna. Uppe på den södra ändmoränen, inom A11298, inleds aktiviteterna med att gropar grävs och att man reser en stolpe i anslutning till en kokgrop, A37170. Att man låter resa en stolpe är ett fenomen som noterats på flera platser inom Björkgärdet (kap. 5.4, bilaga 18) och även vid Skeke (Larsson red. 2014). Förmodligen är det en markering av platsen och aktiviteterna som pågår där. I kanten mot ändmoränen och A11298 avsätts vid denna tid kulturlagret A47138. Den enk-laste förklaringen till detta kulturlager är att ett rela-tivt omfattande boplatsområde funnits i hagen söder om undersökningsområdet. Redan från denna äldsta fas är den keramik som deponeras i området kring kokgroparna och den resta stolpen främst öppna serveringskärl. Keramiken från det äldsta skedet är dock kraftigt fragmenterat och finns endast i små mängder. Materialet indikerar ändå att det rör sig om kärl som brukats för servering och matlagning. Detta

Tabell 5.5.8. Rekonstruerbara kärl påträffade i grav A11298.


2 Brå II–VI Mellanstort kärl (ca 10 cm i diameter) med glät-tad ytbehandling, utåtsvängd mynning.

55 Brå II–VI Mellanstort kärl med grov ytbehandling, kärl-form rak.

77 Y Brå–Ä Jäå Mindre tummad kopp med flat botten (botten-diameter 4 cm), Grov ytbehandling.

74 Järnålder Kärl med grov ytbehandling, kärlform rak.

Figur 5.5.13. Översikt över skärvstenshög A11298 från nordväst. De större block som ligger i krönläge var alla eldpåver-kade och hade i olika faser fungerat som mittblock. De stora blocken till höger, T7980/T38771, under de äldre faserna och de stora blocken till vänster, T7784, T7799 och T35451, under de yngre faserna. Altarstenen (T7816) står söder om det vänstra mittblocket (jfr fig. 5.5.14). Foto: Maria Björck (Unr 4471:174).


överensstämmer väl med att aktiviteterna i områ-det kring A11298 inleds med matlagningsstationen A1004238. Det boplatsmaterial som deponeras längs ändmoränen växer efterhand till att bli ett relativt omfattande kulturlager, A47138.

När mängden skärvsten ökar börjar två större block (T7980/T38771) efter en tid fungera som mittblock. Ganska snart får också A11298 en mer påtaglig konstruktion genom att en kantkedja anläggs (kap. 5.4, bilaga 18). I relation till den inre kantkedjan ligger ovan nämnda mittblock centralt placerade (fig. 5.5.15). Mot mittblocken har man också eldat så att båda dessa påtagligt påverkats av detta (bilaga 5b). Att man låter bygga kantkedjan runt dessa block har sannolikt sin orsak i en öns-kan att omforma aktivitetsytan på ändmoränen till ett monument. Monumentaliseringen kan vara en naturlig följd av att mängden skärvsten blivit större och behöver stabiliseras med större sten. En sådan rent funktionell tolkning förklarar dock inte att man låter hugga skålgropar och gör upprepade deposi-tioner av keramik. Det är därför mer sannolikt att anläggandet av kantkedjorna uttrycker en önskan att omforma konstruktionen på ändmoränen till ett monument och att detta är den bakomliggande orsaken till denna förändring.

Bedömt utifrån tillgängliga dateringar och stra-tigrafi är det under yngre bronsålder flertalet av de handlingar här som tolkas som en monumentalise-ring sker. Det är under detta skede som man bygger kantkedjorna. En kronologisk hållpunkt för kon-struktionen av kantkedjorna har erhållits genom en 14C-datering till en tidpunkt inom tidsintervallet 830–775 BC (Ua-30258) (se bilaga 12). Dateringen är gjord på en keramikskärva från ett öppet kärl med polerad ytbehandling typologiskt daterad till bronsål-derns period II–VI. Skärvan påträffades i ett lager som stratigrafiskt ligger under den mellersta kantkedjan. Dateringen visar att den mellersta kantkedjan anlagts efter nämnda tidpunkt och indikerar också att den inre kantkedjan har uppförts före denna tidpunkt. Anläggandet av kantkedjorna kan ha skett relativt tätt i tid, men kan lika gärna ha skett med hundratals års mellanrum. A11298 kan dock med säkerhet sägas ha monumentaliserats senast under den andra hälften av fas 1, cirka 900–700 BC. Härefter har A11298 således framstått som en skärvstenshög med kantkedja belä-gen på krönet av den södra ändmoränen.

Lämningen är byggd så att den tydligt expone-rar åt söder, dvs. mot den boplats som vid denna

tid har funnits i hagmarken söder om Björkgärdet. När A11298 förändras genom dessa konstruktioner verkar man i ökande grad göra deponeringar av ben och keramik i området. De kärl och ben som börjar läggas ned är dock fortfarande av ungefär samma typer som tidigare. Detta är emellertid rimligt då den stolpe som under fas 1 rests på krönet av ändmoränen också kan ses som en slags monumentalisering. Det är därför logiskt att keramiken hela tiden verkar ha en enhetlig funktion för matlagning och servering.

Från fas 1 finns två rekonstruerbara kärl (kärlnr 2 och 55) i A11298, ett mellanstort glättat kärl (2) och ett enklare kärl med grovt gods (55). Den daterade skärvan från kontexten visar emellertid att även pole-rade, öppna serveringskärl har brukats. Bland övrig keramik finns ett varierat material som visar att både stora rabbade kärl och små glättade eller polerade kärl förekommer i kontexten. Kärlformerna som förekommer är både raka och utåtsvängda. Typerna antyder att matlagning och servering fortsatt att vara den primära aktiviteten i området under hela fas 1. Den utförda lipidanalysen visar att både vat-tenlevande djur och växtmaterial tillretts (bilaga 11). Makrofossilanalysen påvisar tillredning av bl.a. kubb-vete och skalkorn (bilaga 10).

Fas 2 (600–400 BC)Under fas 2 fortsätter man att bygga på A11298. Detta innebär en fortsatt monumentalisering genom ökad höjd och kantkedjor, men är också synligt i handlingar såsom att man låtit knacka in skålgropar. Båda skålgroparna har huggits på block i den södra delen av kantkedjorna, den ena på ett block i den inre kantkedjan och den andra på ett block i den mellersta kantkedjan. Bedömt utifrån tillgängliga dateringar och stratigrafi kan den mel-lersta kantkedjan ha anlagts under sista delen av fas 1 eller under äldsta delen av fas 2. Mellersta kant-kedjan utformas så att den tillsammans med den inre kantkedjan bildar en spiralform (fig. 5.5.15). Centralt i relation till dessa kantkedjor utgör fort-farande T7980/T38771 mittblock i A11298. Väster om mittblocken görs vid denna tid deponeringar av keramik (F1407, F1420, F1437, F1580 och F2092) och bland annat tänder från häst och ko (F1300, F1581, F2417 och F2418). Få keramikfynd har varit möjligt att datera typologiskt till perioden, men stratigrafiskt bör huvuddelen av dessa nedlägg-ningar ha gjorts under fas 2. Kring den mellersta och inre kantkedjan har man också gjort omfattande


nedläggningar av keramik (F1216, F1365, F1380, F1430, F1435, F1436, F1449, F1573, F1652, F1796, F2076, F2088, F2089, F2090, F2098, F2103, F2124, F2125 och F2134) främst i den södra delen i områ-det, mellan blocken med skålgroparna.

Bland skärvorna finns typologiskt daterbar kera-mik från bronsålderns period II–VI (F2103) fram till järnålder (F1365, F1380 och F2098). Bland kera-miken från fas 2 har även identifierats andra typer av kärl, t.ex. en mindre, tummad kopp med siltigt gods och en bottendiameter på 4 centimeter (kärlnr 77). Detta antyder att man vid denna tid brukar än mer sammansatta serviser i området. Möjligen utgör en eller flera av dessa nedläggningar lämningar efter gravar, men inga ben i kontexten kunde med säkerhet bestämmas till människa. I analogi med andra skärvstenskomplex på Björkgärdet ter det sig emellertid rimligt att begravningar kan ha skett i kontexten. Det finns obestämbara däggdjursben som möjligen kan härröra från människa. Det är emel-lertid också möjligt att deponeringarna i A11298 utgörs av offernedläggelser.

Under fasen börjar man använda en kokgrop, A39658, belägen i nordöstra delen av A11298. Från

denna kontext finns en typologiskt daterbar skärva (F1593) som placerar matlagningsaktiviteten till yngre bronsålder–förromersk järnålder. Man fort-sätter att deponera skärvsten vilket gör att utbred-ningen av skärvstenslagret växer och täcker efter-hand de båda inre kantkedjorna redan under fas 2. Skärvstenslagret täcker också alltmer av kulturlagret intill moränryggen söder om A11298. I kulturlagret framkom fynd som hör både till bronsålder och äldre järnålder, vilket visar att även boplatsaktivi-teterna har fortsatt i relativt stor omfattning in i järnåldern. När mängden skärvsten i A11298 fort-sätter att öka täcks efterhand alltmer av mittblock och inre kantkedjor från den äldre konstruktionen. Det är sannolikt detta som leder till att centrum i skärvstenshögen förskjuts mot öster och en konstel-lation av tre stora block (T7784/T7799/T35451) vid denna tid börjar fungera som mittblock i skärv-stenshögen. Man fortsätter att göra nedläggningar av keramik och ben fram i äldre delen av förromersk järnålder. De kärltyper som förekommer är av lik-artade typer som tidigare och antyder att matlag-ning och servering kontinuerligt varit den primära aktiviteten inom A11298.

Figur 5.5.14. Fotografi från söder över de yngre mittblocken (T7784/T7799/T35451) i A11298 med altarstenen T7816 med sin flata och något skålformade topp i förgrunden. Foto: Maria Björck (Unr 4471:271).


Fas 3/4 (400 BC–300 AD)Efter en längre tids bruk har ett stort skärvstensla-ger, A35544, avsatts över hela ändmoränen och en ny kantkedja, den yttre, anläggs längs ytterkanten av A11298 (fig. 5.5.15). I skärvstenslagret A35544 som hör samman med den yttre kantkedjan påvisades havre och träkol från en. Det är i relation till den yttre kantkedjan som blocken (T7784, T7799 och T35451) kan ses som mittblock. Att en förändring av mittblock skett över tiden antyds av att alla dessa block, och faktiskt bara dessa inom A11298, är eld-påverkade (bilaga 5b och 18). I och omkring skärv-stenshögen fanns ytterligare ett tiotal andra större

Figur 5.5.15. Plan över skärvstenshög A11298 med kantkedjor, kulturlager, altarblocket, skärvstenslager och andra anlägg-ningar samt spridningen av fynd i denna kontext (jfr bilaga 18:fig. 24 och 31). Skala 1:100.

!

!(

!(

#*

!(!(

!(

")

!(

!(

!

!!(!(

!(

!(

!

!

!

!!

!

!

!!

!!!(

!!(

!

!

!

!!(

!

!

!

#*

#*

!(

!( !(!(")

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!!

!

!

!

!

!!

!

!(

!!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!

#*

#*

#*

!(

!(!

!(!!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(!(

!(!(!(!( !(

!(

!(!(

!(

!!

!!

!!

#*

l

! Ben#* Bergart!( Bränd lera

CU-leg!( Järn!( Keramik") Kvarts") Sandsten#* Slagg

Utbredning A11298KulturlagerKantkedjorSten/blockAltarblockSkärvstenslager A39269Skärvstenslager A39251Skärvstenslager A35544UtrensningslagerKokgropGropStolphål

0 1 2 3Meter

1:100

66480381612525

+

66480261612532

+

block, men inte på något av dessa fanns spår som antyder eldpåverkan. Det är intressant att man har eldat mot mittblocken så att dessa påtagligt påver-kats; detta antyder att eldning kring mittblocken varit en del av hur denna anläggning brukats. Bland övrig keramik finns från fasen glättade och gräsavstrukna kärl med raka eller utsvängda kärlformer som visar att matlagning och servering fortsatt att vara den primära aktiviteten i området, men att omfattningen i aktiviteten minskat under perioden.

Centralt i anläggningen, söder om de mittblock som relaterar till den yttre kantkedjan fanns ett


Fas 6/7 (550–800 AD)Under vendeltid växer ett gårdsläge fram norr och väster om A11298. Först byggs ett långhus, hus 16, i väster som utgör huvudbyggnad på gård 6. En tid efter detta, kring 700 AD, byggs den större hallen, hus 2, med tillhörande byggnader (gård 8). Under detta skede återkommer man till skärvstenshögen A11298. En stor kokgrop, A37505 grävs ned mitt i skärvstenshögen A11298 och i samband med detta kastas uppgrävt material ut åt öster, (skärvstens-lager A39269). Både kokgropen och material från skärvstenslagret har 14C-daterats. Träkolsprovet från bottnen av kokgropen gav en datering till intervallet 680–770 AD (Ua-29691), och träkolsprovet från skärvstenslager A39269 gav en datering till interval-let 665–770 AD (Ua-29681). Det är troligt att båda daterar återkomsten till skärvstenskomplexet under den vendeltida fasen.

I kokgropen och skärvstenslagret påträffades flera fynd, bl.a. keramik och en vävtyngd, som var typolo-giskt daterbara till den aktuella delen av järnåldern. Ett identifierbart kärl (kärlnr 74) har ett relativt grovt hus-hållsgods. Att det under yngre järnålder åter upptas en

rest block, T7816. Blocket hade en iögonfallande kubisk form och hade placerats så att ovansidan var helt flat. Därigenom fick det karaktären av ett bord eller ett altare (fig. 5.5.14). När detta block lyftes bort visade det sig stå på skärvstenslagret A35544, vilket visar att det cirka 0,7 × 0,5 meter stora och 0,6 meter höga blocket har förts till platsen. Detta kan tolkas som att man mot slutet av perioden har baxat upp ett större rektangulärt block och placerat detta söder om mittblocken i A11298. Till skillnad från mittblocken, vid vilka detta ”altarblock” restes, har detta inga spår av eld. Eldning vid mittblocken måste därför ha skett innan detta block place-rats på sin plats. Då detta block har placerats på skärvstenslagret, A35544, bör detta ha skett under den senare delen av denna fas, sannolikt under århundradena efter vår tideräknings början. Detta betyder att placeringen av altarblocket i A11298 är en av de sista handlingar som utförs i anläggningen och att detta sker vid ungefär vid samma tid som eldaltaret inom A1003496 konstrueras (se nedan). Härefter upphör verksamheten i A11298 under ungefär 500 år.

Figur 5.5.16. Översikt över skärvstensflaket A11816 från nordöst. Av de större block som ligger i krönläge intill det stora blocket (T8083) var flertalet flyttade till platsen. Detta framgick av att de visade sig vila på kulturlagret A47138 eller i skärvstenslagret i A11816 (jfr fig 5.4.17). I förgrunden syns också stensättningen A35247 som byggdes under vendeltid. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:173).


Figur 5.5.17. Sektion genom skärvstensflaket A11816. I sektionen framgår de stora mängder skärvsten och kulturlager som fyllt igen utrymmet mellan det stora blocket (T8083) och ändmoränen. Man kan också notera de relativt stora stenar som har deponerats i samma område bakom blocket. Renritning: Karlis Graufelds.

1 2 3 40 5 6 7 7,8 m

1 2 3 40 5 6 7 7,6 m

A44642

A42604

A41561

A35247Sektion N-S

A11816

V Ö

N S

A11X 6648030,6Y 1612515,7

X 6648032,4Y 1612523,4

X 6648034,6Y 1612517,5

X 6648027,3Y 1612520,0

1

1 1

1

2

2

2

2

2

34

kokgrop i A11298 är intressant och möjligen är detta ett återvändande som har varit en medveten hand-ling, ett anknytande till äldre aktiviteter. Inom flera av skärvstenskomplexen vid Björkgärdet har man gjort nedläggningar av t.ex. glaspärlor under denna fas. I anslutning till den stora vendeltida kokgropen A37505 och i det till denna aktivitet hörande utrensningslagret påvisade makrofossilanalysen vete och obestämbara sädeskorn. Vedartsanalysen visar att björk och al har utgjort bränsle vid eldning i kokgropen.

Under den vikingatida fasen skadas den yttre kantkedjan i samband med anläggandet av hus 1 kring 800 AD.

Skärvstensflak A11816 – Matlagning och boplatsaktiviteterA11816 framträdde efter avtäckning som ett skärv-stensflak uppkastat mot ett stort block (T8083) som ingick i den södra ändmoränen. Undersökningen visade att det rör sig om ett område där olika akti-viteter över lång tid givit upphov till lämningen (fig. 5.5.16). I anläggningen framkom 83 keramikskärvor med en vikt av 328 gram och bland dessa är belagt sex kärl bevarade till en omfattning som gör att dessa till stor del kunnat rekonstrueras. Keramikfynden från A11816 hör typologiskt till en period som sträcker sig från bronsålderns period II–VI fram till äldre järnål-der. De 14C-dateringar som utfördes bekräftar denna bild och indikerar verksamhet inom tidsintervallet 740 BC–55 AD, dvs. fas 1–4. I skärvstensflaket har identifierats skålar samt både större och mindre kärl. De senare har både öppen och sluten form. Kärlens ytbehandling varierar och polerade, glättade och grova kärl förekommer. Det finns också ett kärl ornerat med knoppar. I kontexten sak nas rabbade och strimmiga tunnformiga kärl (se tab. 5.5.9). Avsaknaden av rab-

biga och strimmiga kärl visar att en mer begränsad ser-vis brukats vilket indikerar mindre varierade aktiviteter.

Under skärvstensflaket A11816 framkom ett kul-turlager, A47138, som kastats upp mot den södra delen av ändmoränen och därför kan konstateras, åtminstone delvis, föregå aktiviteterna som skapat skärvstensflaket. I sektionen kan man se hur denna typ av material över tid har fyllt hela området mellan det stora blocket i söder och södra ändmoränen (fig. 5.5.17). Kulturlagret bedöms vara resultatet av boplatsaktiviteter i hagen söder om undersökningsområdet som inletts under äldre delen av fas 1, cirka 1000–800 BC och fortsatt fram till äldre järnålder för att sedan upphöra. Under bronsålder och äldre järnålder präglades aktiviteterna inom A11816 främst av matlagning, men under vissa faser också kombinerat med servering. Under yngre järnålder återkommer man till skärvstensflaket A11816 och en stenpackning A35247 byggs över norra delen av denna. I stenpackningen deponeras bl. a. en pärla (se kap. 5.5.5). Detta återbruk antyder åter en medvetenhet om dessa monument och att dessa fortfarande har haft betydelse för de människor som levde på Björkgärdet under yngre järnålder.


51 Brå II–VI Utsvängd skål med flat botten, grov ytbehandling.

76 Brå II–VI Mellanstort kärl (ca 15 cm i diameter) med glättad ytbehandling, inåtsvängd mynning.

54 Brå II–VI Litet kärl med utsvängd mynning, rak mynning.

85 Y Brå V–VI Grovt kärl ornerat med knopp.

40 YBrå–Ä JÄÅ Stort kärl (ca 19 cm i diameter) med polerad ytbe-handling, inåtsvängd mynning.

52 YBrå–Ä JÄÅ Stort kärl (ca 20 cm i diameter) med glättad ytbe-handling, rak mynning.

Tabell 5.5.9. Rekonstruerbara kärl påträffade i skärvstens-flak A11816.


1 2 3 40 5 6 7 7,8 m

1 2 3 40 5 6 7 7,6 m

A44642

A42604

A41561

A35247Sektion N-S

A11816

V Ö

N S

A11X 6648030,6Y 1612515,7

X 6648032,4Y 1612523,4

X 6648034,6Y 1612517,5

X 6648027,3Y 1612520,0

1

1 1

1

2

2

2

2

2

34

Fas 1 (1000–600 BC)Vid undersökningen visade det sig att det stora blocket (T8083) ursprungligen inte varit en del av den södra ändmoränen utan har legat fritt söder om denna. Över tid har emellertid aktiviteterna i A11816 helt fyllt igen ytan mellan ändmoränen och blocket med skärvsten och annat material (fig. 5.5.17). I ett äldsta skede har man eldat kraftigt invid stenblocket (T8083) vilket lämnat spår även på själva blocket (fig. 5.5.18). Eldningen har gjorts huvudsakligen norr om blocket, mellan ändmoränen och blocket. Möjligen har blocket i detta skede fungerat som vindskydd eller för att skärma av denna aktivitet från boplatsytan i söder. Efter en tid har man upphört med att elda och aktiviteten i området verkar främst utgöras av bruket av matlagningsområdet A1004237 beläget norr och söder om A11816. Uppe på den södra ändmoränen inom A11816 fanns inga spår som tyder på aktivi-teter under detta skede, men i nordväst fanns hus 10 och 19 som hör till fasen (gård 1).

I hagmarken i söder är sannolikt boplatsaktivite-ten också omfattande vid denna tid. Inom A11816 framträder detta i att avfall deponeras och bildar kulturlagret A47138 längs den södra kanten av änd-moränen. När kulturlagret A47138 har vuxit till en

tjocklek om ungefär 0,3–0,4 meter i området bakom blocket inleds aktiviteterna i A11816 med att man gräver en grop, A41561, som verkar ha fungerat som förvarings- eller avfallsgrop. Då denna grop grävs genom kulturlagret A47138 kan stratigrafiskt kon-stateras att lagret föregår konstruktionen av anlägg-ningen. Samtidigt med bruket av nämnda grop grävs också gropen A44692 nordväst om A41561. En 14C-datering från en keramikskärva i A41561 visar att den varit i bruk under tidsintervallet 740–410 BC (Ua-29682). Kulturlagret som gropen är nedgrävd i bör därför ha börjat tillväxa under den äldre delen av fas 1, dvs. cirka 1000–800 BC.

Fynden i kulturlagret A47138 hör både till brons-ålder och järnålder vilket visar att det, precis som vid skärvstenshögen A11298, är fråga om material som ackumulerats över lång tid. Ser man på keramiken finns från fas 1 raka, utåt- och inåtsvängda kärl med olika typer av ytbehandling (grov, glättad och pole-rad). Formerna indikerar att aktiviteter som omfat-tar matlagning och servering har skett. Det är dock intressant att de annars så vanligt förekommande rabbade kärlen sak nas, vilket antyder att A11816 har haft en annan funktion än t.ex. skärvstenshögarna A18918 och A11298. Möjligen har dessa typer bru-

Figur 5.5.18. Fotografi från norr över stenblocket T8083 med spår som visar att man eldat mot detta. Av bilden framgår också att den av eld sprängda delen av blocket till stor del varit täckt av skärvstenslagret i A11816, ett förhållande som stratigrafiskt belägger att eldningen har skett under bronsålder. Foto: Niclas Björck (Unr4471:382).


kats tillsammans med skopor vid dryckesgillen. Detta antyder i så fall att lämningarna kring A11816 har en mer vardaglig karaktär än vad som avspeglas i A11298 och A1004025 (jfr kap.5.4).

Huvuddelen av aktiviteterna i anslutning till A11816 är knutna till matlagningsområdet A1004237 (se bilaga 18). Matlagningsområdet består av många härdar, A10537, A10550, A10563, A10585, A10605, A10617, A28234, A29819, A29775 och kokgropar, A10653 samt A32495 som finns i området kring A11816. Matlagningsområdet fortsätter söder om den undersökta ytan ned mot boplatsområdet i hag-marken. Detta gör att de dokumenterade härdarna och kokgroparna är ett minimum och sannolikt finns fler utanför undersökningsområdet. Dessa anlägg-ningar har i olika skeden brukats och över tiden har verksamheten resulterat i de stora mängder skärvsten som framkom i skärvstenslagret A11816. Den kera-mik som förekommer i A11816 är också redan från äldsta tid kopplad till matlagning. Lipidanalyser av keramik visar att både land- och vattenlevande djur samt växtmaterial har tillretts under fas 1 (bilaga 11).

Fas 2 (600–400 BC)Boplatsaktiviteterna i hagen söder om ändmoränen fortsätter, sannolikt i relativt stor omfattning, även under fas 2. Inom matlagningsområdet A1004237 fortsätter också aktiviteten på samma sätt som tidi-gare och skärvstenslagret byggs på. Senast under denna fas får A11816 en mer monumental form genom att svackan norr om det stora blocket T8083 fyllts igen och ett täckande skärvstenslager växer fram i krönläget på ändmoränen. Att lagren med skärvsten verkar växa mycket under fas 2 indikerar hög aktivitet (fig. 5.5.20). Bland keramiken finns främst raka och slutna kärlformer som indikerar att matlagning är en dominerande aktivitet. När det gäller ytbehandling förekommer grova, glät-tade och polerade kärl under äldre delen av fasen. Under yngsta bronsålder blir keramiken som brukas kring A11816 mer varierad med koppar, skålar och knoppdekorerade kärl (kärlnr 40, 51, 54) (fig. 5.5.19, 5.5.29 och 5.5.31).

Den varierade keramik som kännetecknar fasens senare del avviker från fas 1. Att man under perioden börjar bruka hela serviser vid A11816 kan tolkas som att aktiviteten vid anläggningen i tilltagande grad kännetecknas även av servering. Möjligen är det en indikation på att mer rituellt inriktade aktiviteter har förekommit i kontexten i detta skede. I hela A11816

påträffades spridda brända ben och keramik. I viss mån är detta sannolikt avfall från boplatsytan som deponerats tillsammans med jord och skärvsten. Det kan emellertid inte uteslutas att deponeringar av andra typer, t.ex. offer eller begravningar, kan ha förekommit i området.

Fas 3 (400–0 BC)Under äldre järnålder är det åter främst aktivite-ter inriktade på tillagning av mat som sker inom A11816. Mot slutet av detta skede har en härd, A29819, belägen norr om A11816 brukats. En 14C datering från denna kontext visar att aktivite-terna har pågått åtminstone fram till en tidpunkt i intervallet 40 BC–55 AD. Det fortsatta bruket av A11816 för att deponera skärvsten från kokgrops-områdena gör att utbredningen av skärvstenslagret växer. Sannolikt upphör aktiviteterna kring A11816 under loppet av fas 3 (400–0 BC) eller senast under den äldsta delen av fas 4 (0–100 AD). Mängden

Figur 5.5.19. Keramik förekom relativt rikligt i skärvstens-flaket A11816. I gropen A41561 påträffades bland annat detta kärl (kärlnr 40). Det är ett större kärl med profilerad, indragen mynning. Typologiskt har kärlet daterats till yngre bronsålder–äldre järnålder. I gropen daterades också ett träkolprov som gav en tidpunkt i intervallet 740–410 BC (Ua-29682). Foto: Christina Holm.


keramik minskar drastiskt vilket antyder en minskad aktivitet i området. Den keramik som typologiskt och stratigrafiskt kan föras till fasen är glättade och polerade skålar och slutna kärl. Detta antyder att aktiviteterna i A11816 omfattar både matlagning och servering även under denna fas. I detta skede har A11816 förmodligen haft ett utseende som starkt erinrar om det vi mötte vid undersökningen, ett skärvstenslager uppkastat mot det stora blocket T8083. Härefter är aktiviteten låg inom A11816 fram till yngre järnålder.

Fas 6/7 (550–800 AD): Under vendeltid växer en gård fram inom området norr och väster om A11816 (se kap. 5.3 och 6). Under detta skede återkommer man och anlägger stensätt-ningen/stenpackningen A35247 ovanpå skärvstens-lagret i norra delen av A11816. I konstruktionen påträffades en glaspärla (F943) från denna tid och brända ben från obestämbart däggdjur (F1195). Anläggningens utseende i kombination med fyndbil-den, pärla och brända ben, gör att A35247 möjligen kan tolkas som en grav. Ytterliggare en pärla från yngre järnålder påträffades i en härd (A10550) söder

om blocket A8083 (se kap 5.5.5). Inom västra delen av A11816 nedläggs vid samma tid en amulettring (F483), troligen även detta som en aktiv handling. I detta fall är detta emellertid mer osäkert då fyndet inte kunnat knytas till en konstruktion på samma sätt som pärlan. Nästan ingen keramik från kontexten kan med säkerhet knytas till yngre järnålder, det enda som finns är en glättad skärva som möjligen hör till fasen. Denna framkom ytligt vid rensningen av A11816. Yngre järnålderskeramik förekom dock spritt över stora delar av den vendel–vikingatida gården och det är därför tveksamt om skärvan hör samman med aktiviteter kopplade till konstruktionerna i A11816. Avsaknaden av keramik från perioden indikerar att aktiviteterna i A11816 har haft en annan inriktning under denna fas.

Mittblocksgrav A404 – Begravning och offernedläggelserA404 är en komplext uppbyggd mittblocksgrav. I grunden är A404 en konstruktion med ett stort mittblock omgivet av ett antal andra relativt stora block. Denna konstruktion liknar övriga mitt-blocksgravar på Björkgärdet, t.ex. A4655, A5911,

Figur 5.5.20. Plan över skärvstensflaket A11816 och spridning av fynd i detta område. Skala 1:100.

!(

!(

!(

!(!(

!

!(

!(

#*

#*

!GF!!!(!

!!!(

!!(!

!

!

!!!!

")

!

!(!

!(!

!(

!

!

!!

!

!(

!(

!(!(

#*

#*

!

!

!!!(

!

!

!(

#*

!(#*

!(!(!!(!

!(

!(!(

!

!!

!

!!

!(!(!(!(

!(

!

!(!(!(

!

#*!(

!(!

!!(

35247

41561

44692

10550

47138

l! Ben#* Bergart!( Bränd lera") Flinta#* Glas!( Järn!( KeramikGF Organiskt material#* Slagg

Utbredning A11816KulturlagerSten/blockStenpackningHärdAvfalls-/förvaringsgropGrop

0 1 2 3Meter

1:100

66480261612522

+

66480341612513

+


A6545 och A6634 (kap. 5.4 och bilaga 18). I detta fall har man dock fortsatt att bygga ut monumentet i omgångar. Stor möda har lagts på att göra den ursprungliga blockgraven mer monumental med kantkedjor och stenkappor. Norra ändmoränen har till och med omformats med terrasseringar för att hela monumentet skulle rymmas i krönläget på denna. I dess slutgiltiga form är monumentet närmast en stensättning, men kan också beskrivas som en blockgrav omgiven av en dubbelspiral (fig. 5.5.21).

I anläggningen framkom 45 keramikskärvor med en vikt av 86 gram och bland dessa är belagt två kärl bevarade till en omfattning som medger att dessa till stor del kunnat rekonstrueras. Det är belagt tunnfor-miga rabbiga och strimmiga kärl av olika storlekar i denna kontext. Detta indikerar att en begränsad typ av kärl deponerats här (tab. 5.5.10).

Genom att utvärdera konstruktionen, de i omgångar utbyggda kantkedjorna och de successivt påförda stenkapporna, i kombination med fyndbilden har monumentets tillblivelse rekonstruerats enligt följande;

Fas 1 (1000–600 f.Kr)Aktiviteterna inleds när man placerar alternativt väljer mittblocket T70002 som centrum i konstruk-tionen. I A404 var mittblocket eldpåverkat på ett sätt som visar att man har eldat intensivt ovanpå detta. En tolkning är att detta stora och flata block kan ha fungerat som bålplats vid kremeringen av den individ som begravts i graven. Eldning var också synligt i det att träkol förekom rikligt i området kring mittblocket (bilaga 18). Efter kremeringen har benen rengjorts och lagts ned i en organisk behållare som begravts i en grop, A36684, söder om mittblocket. I graven framkom 186 fragment av brända människoben som sammanlagt vägde 84,2 gram (F1168–F1171, F2474, F2481–F2492). Benen härrör från en vuxen individ och alla krop-

Figur 5.5.21. Översikt över A404 efter att stensättningen rensats och mittblockskonstruktionen och kantkedjorna börjar framträda. Av de större block som ligger i krönläge intill mittblocket (T70002) var flertalet flyttade till platsen. I bilden framträder även delar av kantkedjorna som successivt byggdes under konstruktionsfasen. Foto från öster: Niclas Björck (Unr 4471:237).

Tabell 5.5.10. Rekonstruerbara kärl påträffade i grav A404.


73 YBrå–Ä JÄÅ Stort tunnformigt med rabbad ytbehandling, inåtsvängd mynning.

75 Brå II–VI Stort kärl med strimmig ytbehandling, rak mynning.


pens delar finns representerade (kap 5.4, bilaga 3 och 18). När benen begravts har två avlånga stenar rests intill mittblocket strax väster om gravgömman och sydöst om densamma låter man resa en stolpe i ett stolphål, A36690. Det enda fyndet från detta stolphål var tandfragment från ett hovdjur (ko?). Tandfragment från ko och häst var ett återkom-mande fenomen i skärvstenskonstruktionerna på Björkgärdet (kap 5.4, bilaga 18). Inte sällan före-kommer också enstaka stolphål i dessa kontexter. När det gäller obrända ben är det oftast bara de av emaljen skyddade tänderna som bevarats. Detta gör att förekomsten av dessa tandfragment sannolikt skall förstås som att hela skallen en gång fanns i kontexten. Skallar är mycket överrepresenterade i benmaterialet från skärvstensanläggningarna och gravarna på Björkgärdet. Då detta är en kropps-del till vilken stor symbolisk betydelse ofta knutits kan förekomsten i dessa sammanhang mycket väl spegla en aspekt av ritualerna kring skärvstensan-läggningarna. Möjligen kan förekomsten av tänder vid stolpar i skärvstenskonstruktionerna indikera att skallar har satts upp på pålar i samband med ritualer eller t.ex. som offer (se kap. 6).

Samtidigt som man reser stolpen placeras större block kring mittblocket i A404. I detta skede, cirka 700–500 BC (Ua-29574), bör anläggningen ha sett ut som en mittblocksgrav med en rest trästolpe intill. Tämligen snart härefter byggs konstruktionen ut med en oval kantkedja som spiralformigt omgärdar mitt-blocket och ovan beskrivna konstruktioner. Spiralen omgärdar i detta skede bara delvis mittblocket, en cirka 2 meter bred öppning in mot detta har läm-nats i nordväst (se fig. 5.5.24, kap. 5.4 och bilaga 18). Ytan innanför kantkedjan, där stolpen stod och bengropen fanns, täcks av en kappa av sten och jord. Stratigrafiskt innebär detta att inre kantkedjan hör till ett skede som föregår att stenkappan påförts. Efter en tid byggs graven ut med ytterligare en inre kantkedja som tydligt kunde ses i söder och i nord-öst. Det är möjligt att denna konstruktion har legat synlig tills den yttre kantkedjan börjar konstrueras. Relativt snart härefter har en yttre spiral anlagts och i samband med uppförandet av denna har ändmoränen terrasserats i norr och söder. Syftet med terrasse-ringen är att ett monument av denna storlek annars inte skulle rymmas på ändmoränen. Detta har skett genom att jord och sten förts på där så behövdes (fig. 5.5.22). Efter det att den yttre spiralen, som omgärdar hela monumentet, har anlagts har man

åter täckt över hela konstruktionen med en kappa av sten och jord. En del av de stenar som förs på har en klart avvikande karaktär och verkar ha valts specifikt för att ingå i konstruktionen. Ett exempel på detta var en sten med en stor hålighet med kristallbild-ning. Stenblocket hade brutits sönder så att kristallen exponerades men övriga delar av stenen fanns inte i området. Det ter sig rimligt att betydelse har fästs vid stenens ovanliga utseende (fig.5.5.23). När den yttre stenkappan och kantkedjan är lagd grävs en grop och ett stolphål söder om graven direkt intill den yttre kantkedjan. Läget för gropen och stolphålet gör åtminstone sannolikt att den yttre kantkedjan fanns när dessa anlades.

Det finns en strukturell likhet i det att ett stolp-hål finns intill både den yttre och den inre kant-kedjan. Till sin karaktär har dessa anläggningar en bestickande likhet. Båda stolphålen, A36690 och 37252, har placerats i söder, vid kantkedjan, förstnämnda vid den inre och sistnämnda vid den yttre. Möjligen avspeglar stolparna någon aspekt av en ritual som sker vid begravningen eller i sam-band med uppförandet av spiralerna. Det handlar sannolikt om någon typ av aktivitet som innefattar keramik och djurben, möjligen är det någon typ av matoffer vid en rest påle. Keramiken som bedömts höra till fas 1 i och intill mittblocksgraven A404 är typologiskt daterbar till bronsålderns period II–VI (F174, F2118 och F2119). Det rör sig om slutna matlagningskärl med rabbad, grov eller glättad ytbe-handling, t.ex. kärl nr 73 som är tunnformigt och rabbat (se fig. 5.5.9). Både den strukturella likheten och fynden indikerar att hela den beskrivna sekven-sen har skett under fas 1. Någon gång under denna sekvens har förmodligen också skålgropen A37956 knackats in i mittblocket.

Fas 2 (600–400 BC)Under fas 2 tas en öppning upp i den västra delen av den yttre kantkedjan. Två av stenarna i spiralen viks ut och jordkappan som lagts på grävs bort vid den därvid skapade öppningen. Vid öppningen påträf-fades två hartstuggummin och keramik som typo-logiskt daterar dessa handlingar till yngre bronsål-der–äldre järnålder. Keramiken som hör samman med dessa handlingar härrör från raka kärlformer med glättad eller strimmig ytbehandling (F1544 och F1582). Bara ett av dessa kärl (kärlnr 75) var rekonstruerbart och det är ett stort tunnformigt rabbat kärl (F1544).


Fas 3/4 (400 BC–300 AD)Under fas 3 förändras inte A404 genom omgrävning. Däremot görs ett tillägg genom att en stenpackning, A37210, byggs intill den yttre kantkedjan till A404 (fig. 5.5.24, kap. 5.4 och bilaga 18). Stenpackningens utformning gör att denna kan konstateras vara stra-tigrafiskt yngre än kantkedjan. Plattformens läge gör att den är riktad mot och väl synlig ifrån A1003496 i söder, där omfattande aktiviteter sker vid denna tid. Möjligen har konstruktionen av stenpackningen samband med offernedläggelser, eftersom det är spår efter sådana handlingar som dominerar från denna fas. Vid den yttre kantkedjan i nordöstra delen av A404 har en svepask nedsatts i detta syfte. I ungefär samma område påträffades också en fiskekrok i järn och keramik som typologiskt kan dateras till järn-ålder (F1633). Det är ett större glättat kärl (kärl nr 79) med normalt gods som framkom vid rensning utanför själva stensättningen A404, cirka två meter öster om denna.Fi

gur 5

.5.2

2. S

ektio

n ge

nom

mitt

block

sgra

ven

A404

. I se

ktion

en fr

amgå

r änd

mor

änen

s väl

vnin

g och

hur

mitt

block

et pl

acer

ats i

krön

läge

t. I ä

ndar

na sy

ns oc

kså h

ur m

ater

ial p

åför

ts m

ot

ytter

kant

erna

för a

tt he

la m

onum

entet

skul

le lig

ga li

te hö

gre ä

n om

givn

inga

rna.

Ren

ritni

ng: K

arlis

Gra

ufeld

s.

+26,

00

A40

4fr

ån V

NV

12

34

05

67

89

9,4

m

Skål

grop

0-1

m O

om

pro

�len

Kant

kedj

a

Kant

kedj

a

NO

SV

X 66

4805

5,7

Y 16

1256

6,4

X 66

4805

4,4

Y 16

1255

0,8

1

1

1

1 23

44

56

Figur 5.5.23. Detalj av en uppenbart noga vald rödaktig sten med kristallinneslutningar som placerats i en av de inre kantkedjorna i västra delen av A404. Ett förhållande som stratigrafiskt belägger att blocket bör ha placerats här under yngre bronsålder. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:195).


Skärvstenskomplex A1004159 – Matlagning, förslutning och boplatsaktiviteterSkärvstenskomplexet A1004159 framstod när det först avtäcktes som ett skärvstensflak med eldpåver-kat mittblock, T1002181 (fig. 5.5.25). Vid undersök-ningen visade sig A1004159 bestå av två stora skärv-stensflak, A37686 och A44527. Det fanns emellertid också anläggningar i närområdet som bedömdes stå i ett funktionellt förhållande till skärvstensfla-ken. Det rör sig främst om härdar som sannolikt har haft en funktion i den matlagning som skett kring skärvstenskomplexet (se matlagningsstation A1004247). Flera av härdarna i området har förslutits genom att block placerats ovanpå dem. Närheten och att skärvstenen i A1004159 bör härröra från härdar

eller kokgropar gör det rimligt att anta att det finns ett samband. Det finns också stolphål i kontexten, A18907 och A47336, vars funktion är mer svårbe-dömd. I anläggningen framkom 112 keramikskärvor med en vikt av 548 gram och bland dessa är belagt fyra kärl bevarade till en omfattning som medger att dessa till stor del kunnat rekonstrueras. Det är belagt tunnformiga rabbiga kärl och glättade kärl av olika storlekar i denna kontext. Detta indikerar att en varierad servis brukats i kontexten (tab. 5.5.11).

Skärvstensflaken A37686 och A44527 bedöms vara uppbyggda av aktiviteter som skett över en lång tid och det fanns också indikationer, i form av kant-kedjor, på flera faser i skärvstenskomplexets fram-växt. Ett första skede indikeras av en inre kantkedja

Figur 5.5.24. Plan över A404 med kantkedjor och spridningen av fynd i detta område. Skala 1:100.

!!!!

!!(!

!!

!

!(!

")!(

!(! !(")

!(

!(

!(

!(

!(!(!(

!(

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!GFGFGFGFGFGFGFGFGFGFGFGFGFGFGFGFGF37210

37252

36690

36684

37262

l

GF Människoben! Ben!( Bränd lera!( Harts!( Keramik") Kvarts

Utbredning A404KantkedjaInre stenkonstruktionStolphålStenpackningGropBengrop

0 1 2 3Meter

1:100

m

66480621612559

+

66480541612549

+


i A37686. Härefter har skärvstenslagren fortsatt växa till och sedermera täckt över den inre kant-kedjan. Efter en tid har då en ny kantkedja anlagts. Skärvstenslagren i A37686 hade dock större utbred-ning, framförallt mot norr och öster, än vad till och med den yttre kantkedjan markerade vilket visar att anläggningen har fortsatt växa även efter det att kantkedjan anlagts. Den sammantagna bilden av området är att det är resultatet av en omfattande matlagningsverksamhet som sannolikt inletts under fas 1 och fortsatt kontinuerligt fram till och med fas

3. Förutom keramik präglas fyndbilden av tänder från nötboskap (F1197, F1272, F1273 och F1679) och redskap i bergart, löpare och malstenar (F759, F1569, F1866 och F1867).

Om de handlingar som givit upphov till A1004159 delas in i faser kan följande sekvens av handlingar urskiljas. Det skall dock tillstås att dessa sannolikt utgör ett minimum av handlingssekvenser.

Fas 1 (1000–600 BC)Det första som sker inom skärvstenskomplexet A1004159 är att härdar och kokgropar anläggs och matlagningsverksamhet inleds (matlagningsstation A1004247). Skärvsten deponeras kring blocken och efterhand ackumuleras relativt stora mängder och den inre kantkedjan anläggs kring A37686. Keramik typologiskt daterad till yngre bronsålder påträffades i de äldsta lagren i A37686 och visar att verksamhe-ten inletts under denna period. Det rör sig om raka eller inåtsvängda matlagningskärl. Det framkom två rekonstruerbara kärl och båda är stora tunnfor-miga, rabbade. Typen förekommer både i A37686 och i A44527 (kärlnr 86 respektive 91). I A1004159


86 Brå II–VI Stort tunnformigt (ca 24 cm i diameter) med rab-bad ytbehandling, inåtsvängd mynning.

91 Brå II–VI Stort tunnformigt (ca 20 cm i diameter) med rab-bad ytbehandling, rak mynning.

80 YBrå–Ä JÄÅ Mellanstort kärl (ca 15 cm i diameter) med glättad ytbehandling, utåtsvängd mynning.

81 YBrå–Ä JÄÅ Glättat kärl med rak mynning.

Tabell 5.5.11. Rekonstruerbara kärl påträffade i skärvstenskomplexet A1004159.

Figur 5.5.25. Översikt över A1004159 efter att skärvstensflaket rensats. I bilden syns skärvstenslagret i A37686 och delar av kantkedjorna kring detta. Det eldpåverkade mittblocket T1002181 som ligger i krönläge utgör centrum i skärvstensflaket A37686. I bilden framträder även delar av kantkedjorna som successivt byggdes under konstruktionsfasen. Foto från öster: Niclas Björck (Unr 4471:290).


påträffades dock relativt rikligt med keramik som inte kunnat dateras typologiskt (F203, F1551, F1554, F1591, F1611, F1641, F1660, F1666, F1678, F2132 och F2135). Bland den typologiskt svårdaterbara keramiken fanns också rekonstruerbara kärl (kärl 82). Det rör sig om ett mindre, glättat kärl som stratigrafiskt hör till fasen. I en grop, A38823, som överlagrades av skärvstenslagret A44527 påträffades keramik som har 14C-daterats till intervallet 840–795 BC (Ua-30255) och sannolikt representerar denna tidpunkt ett äldsta skede i A1004159. Lipidanalyser indikerar att verksamheten har omfattat tillredning av terrestriska animalier och benmaterialet visar på förekomst av nötboskap och obestämt hovdjur. I A38133 påvisades att även säd har använts i samband med aktiviteterna under det äldsta skedet.

Fas 2/3 (600–0 BC)Under den senare delen av yngre bronsålder och även under förromersk järnålder fortsätter verksam-heten och skärvsten fortsätter att ackumuleras på

ett likartat sätt inom skärvstensflaken A37686 och A44527. Detta visar att matlagningsverksamheten som ligger bakom dessa deponeringar fortsätter på ett likartat sätt under fas 2 och 3. Skärvstens-lagret A38882 växer i samband med dessa depo-neringar till ett heltäckande lager som täcker den inre kantkedjan och även fortsätter någon meter utanför denna. Härefter anläggs en yttre kant-kedja kring skärvstenen i A37686. I detta skede fortsätter man att deponera skärvsten i A1004159 och åter växer skärvstenen över kantkedjan och någon meter utanför denna. Typologiskt daterbar keramik från både A37686 och A44527 visar att matlagningsverksamhet fortgår in i äldre järnålder i båda dessa kontexter. Från yngre bronsålder–äldre järnålder finns raka och utsvängda kärl med glät-tad ytbehandling. Av två kärl är så mycket bevarat att dessa kunnat rekonstrueras. I båda fallen är det glättade kärl; det ena har utsvängd form (kärlnr 80) och det andra en rak form (kärlnr 81). I A38816 framkom en fyndkoncentration med 20 keramik-

Figur 5.5.26. Lodbild över A12304 en av härdarna i matlagningsstation A1004247 som låg främst öster om A1004159 efter att anläggningen rensats. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:301).


skärvor (F1575) från ett stort, grovt gräsavstruket kärl som typologiskt kan dateras till järnålder. I härden A12304 framkom fynd av det slag som är vanliga i skärvstenskomplexen (fig. 5.5.26). Kera-mik (F1389), 8 tänder från häst (F1392, F1393 och F1394) och 128 tänder från ungulat (F1391, F1395, F1397, F2419 och F2420). Vidare påträf-fades en löpare (F1562), en amulett i järn (F1956), bränd lera (F1387, 1396 och F1565), bearbetad flinta (F1502) och kvarts (F1388 och F1503). Utö-ver detta påträffades brända ben från däggdjur av obestämbar art (F1398). Från denna härd har trä-kol (salix) daterats till intervallet 40 BC– 55 AD (Ua-29683). Denna datering visar att matlagnings-verksamheten sannolikt fortgår åtminstone fram till denna tidpunkt och fyndbilden gör sannolikt ett funktionellt samband mellan denna och andra härdar i matlagningsområdet och de närliggande skärvtensanläggningarna. Det är emellertid san-nolikt att dateringen hör till det avslutande skedet, för vid denna tid börjar kulturlagret A12315 över-lagra delar av anläggningen och deponeringarna av skärvsten kring blocken i A1004159 upphör.

En intressant aspekt på verksamheten i skärv-stenskomplexet A1004159 är att man ofta har låtit försegla härdarna och groparna i området. Detta har gjorts genom att en eller vid behov flera stenar har deponerats ovanpå dessa. Detta gäller följande härdar; A12281 (T10131), A12304 (T10223 och T10245) samt A38465 (T38439). De gropar som förseglats på ett likartat sätt är A38823 (T46111 och T46103) samt A39021 (T38860). Att härdar och gropar har förseglats efter användning är ett inte ett helt ovanligt fenomen i denna typ av miljöer (se kap. 5.4). Kanske indikerar förseglingarna att det är fråga om en återkommande periodisk verksamhet och inte en kontinuerlig sådan. När respektive användnings-period har avslutats har man, utifrån denna tolkning, förseglat de aktuella anläggningarna, kanske pga att dessa härdar och gropar ansetts förbrukade. Av denna tolkning följer att man vid nästa användningsperiod har anlagt nya istället.

Det fanns också två stolphål som verkar höra till skärvstenskomplexet A1004159. Båda stolphålen låg i kanten av området, A18907 i den östra delen av A37686 och A47336 i södra delen av A44527. Förmodligen låter man i samband med periodiskt återkommande aktiviteter resa trästolpar, kanske för att göra aktivitetsytan mer synlig eller markera en speciell typ av verksamhet. Under fas 3 inleds dess-

utom verksamheten inom det nordöstra gårdsläget, dvs. området nordöst om A1004159. Detta område utgör ett gårdsläge under äldre järnålder på Björk-gärdet. Verksamheten inleds med att det förromerska hus 18 (gård 2) uppförs.

Fas 4 (0–300 AD)Efter de inledande skedena med återkommande matlagningssaktivitet under framförallt yngre bronsålder förändras verksamheten inom områ-det sannolikt redan under fas 3, då gård 2 växer fram i området nordöst om skärvstenskomplexet A1004159. Under fas 4 ersätts hus 18 (gård 2) av hus 9 (gård 3) inom det nordöstra gårdsläget. De yngsta dateringarna som hör till matlagnings-verksamheten går förmodligen in en bit i romersk järnålder och det är sannolikt att de sista skedena av skärvstenskomplex A1004159 och den äldsta bebyggelsen varit samtida.

I samband med etableringen av gårdar i nord-öst börjar A1004159 också övertäckas av ett större kulturlager, A12315. Detta lager täcker inom sinom tid delar av skärvstenskomplexet A1004159 och röj-ningsröset A3860 som ligger cirka 7 meter sydöst om A44527. Lagret skall sannolikt uppfattas som lämningar efter att människorna på gårdarna har deponerat avfall inom det storblockiga området längs den norra ändmoränen. Att lagret ligger längs änd-moränen och inte bara på skärvstenskomplexet visar att sambandet troligen är indirekt. Det handlar inte om att aktivt täcka över A1004159 utan snarare om att deponera material inom de mer höglänta, blockiga partierna söder om bebyggelsen.

Fas 7/8 (700–1050 AD)Den allmänna bilden kring skärvstenskomplexet A1004159 under fas 7/8 är att området ligger avsi-des och är mer eller mindre övergivet. Under den vendel-/vikingatida gårdens brukningstid avsätts ett ytmässigt omfattande, men relativt tunt kulturlager, A35084, på Björkgärdet. Detta lager omfattade ett stort område mellan och på de ändmoräner som starkt präglade platsens topografi (se kap. 5.2). I det yngre järnålderslagret fanns få fynd i närområdet till A1004159, men den keramik som hör till fasen är raka eller utsvängda kärl med grov ytbehandling. Av intresse är emellertid att man återkommer till A1004159 under perioden. Det som sker är att man har grävt sig ned i skärvstensflaket A37686 och anlagt en härd, A39036, 14C-daterad till intervallet


710–870 AD (Ua-29692). När detta gjorts läggs härden igen med en stenpackning, A1004160, syn-barligen för att återställa anläggningen. Förfarandet har en parallell inom skärvstenshögen A11298, där kokgropen A37505 verkar representera en likartad handling. Att man återkommer till skärvstensan-läggningarna under yngre järnålder verkar vara en allmän tendens på Björkgärdet. Dessa handlingar representerar sannolikt någon form av återknytande till dessa monument under den yngre järnåldersfa-sen och troligen är det samma fenomen som avspeg-las i de nedläggningar av glaspärlor med datering till yngre järnålder som har skett i vissa skärvstens-kontexter, som t.ex. A1003496, A1004025 och A1004026. Fenomenet visar att man även under yngre järnåldern varit medvetna om att denna typ av lämningar har funnits i området och visar att människorna på Björkgärdet under yngre järnålder har velat återknyta till dessa monument, eftersom nedläggningarna tolkats som offerhandlingar.

Yngre järnålder – vardag och ritualKeramikmaterialet från Björkgärdet domineras av fynd från yngre bronsålder och äldre järnålder. När det gäller konstruktioner är bilden annorlunda och spåren från yngre järnålder är påtagliga och viktiga delar av lämningarna på Björkgärdet. Som framgått ovan präglas lämningarna från yngre bronsålder och förromersk järnålder av gravar och skärvstens-komplex längs ändmoränerna. Lämningarna från romersk järnålder fram till slutet av vikingatid (0–1050 AD) präglas istället framförallt av hus och gårdar. Flera av dessa gårdar har huvudbyggnader

uppförda på terrasseringar (se kap. 5.3). Keramik-materialet kring husen och gårdarna är kvantitativt jämförelsevis litet, men är ändå en viktig källa till tolkningen av dessa kontexter. Syftet med denna mer ingående genomgång av fyndbilden när det gäller keramik kring en av dessa kontexter syftar till att belysa potentialen i keramikmaterialet kring järnåldersgårdarna. Av denna anledning kommer ett av dessa hus, huvudbyggnaden på den vikinga-tida gård 9 (hus 1), beskrivas närmare.

Keramik förekom spridd inom område C på Björkgärdet. De största mängderna framkom dock i anslutning till entrén till hus 1. Det kan därför vara av relevans att i detta sammanhang ge en bild av denna fyndkontext. Den terrass som har anlagts för hus 1 har haft en relativt komplex uppbyggnad (se kap. 5.3). För att förstärka terrassens nordvästra del har man anlagt en ramkonstruktion bestående av sten och block. I de delar där belastningarna på terrassen var störst består terrasskanten av dubbla blockrader med en fyllning av mindre sten emellan. Dessa delar kan därför anses ha en form av kallmu-rad konstruktion (kap. 5.3). Innanför stenramen har man sedan fyllt på med jord, grus och sten samt block och de stolpar som ingått i långhusets tak-bärande konstruktion har intressant nog byggts in i terrassen när denna anlades. Detta verkar vara en teknik som har använts på andra platser Rasbo och kanske också i övriga delar av östra Mellansverige, i varje fall från folkvandringstid och framåt (jfr Larsson red. 2014).

Figur 5.5.27. Sektion genom den fyndrika avfallsgropen A16412 belägen söder om entrén utanför västra gaveln på husterrasen som anlagts för hus 1. Jämför även med sektionen i figur 5.3.15b som visar en sektion genom det lager i vilket avfallsgropen A16412 är nedgrävd. Denna sektion är även viktig genom att den låser stenterrassen för hus 1 stratigrafiskt. Legend: 1 Svartgrå sotig, fet lera med träkol och rikligt med fynd, 2 Ljusbrun morän, 3 Grågrusig lera med inslag av skärvsten (kulturlager A29221).

Hus 1, gropA16412från V

1 20 2,4 m

1

2

3 3

Figur 5.5.28. Skärva från fat från yngre järnåldern med glättad ytbehandling och utsvängd mynning med fyrkan-tigt tvärsnitt. Fatet påträffades i en fyndrik avfallsgrop (A16412) nedgrävd i kulturlagret A29221 utanför västra gaveln till hus 1 (se fig 5.5.18). Foto: Christina Holm.


När de välanlagda konstruktionerna på Björkgärdet framkom fanns en tvekan om huruvida dessa verkligen kunde höra till yngre järnålder. Efterhand som dessa undersöktes skingrades emellertid alla tvivel. Direkt utanför västra sidan på hus 1 fanns ett större kultur-lager, A29221, som innehöll rikligt med fynd från yngre järnålder. Lagret har uppenbarligen deponerats under den period då husen (hus 1 och 2) inom yngre järnåldersgårdarna brukades. Kulturlagret låg i slutt-ningen nedanför den uppbyggda terrassen och hade efterhand vuxit upp över delar av stenkonstruktionen i terrasskanten. Detta innebär att de yngsta delarna av detta lager har ackumulerats under den yngsta fasen av brukningstiden och täckte de stenblock som ingick i husterrassen. Detta är av betydelse då det ger en stra-tigrafisk låsning av dessa bastanta stenkonstruktioner (se fig.5.3.15b). I lagret påträffades stora fyndmängder kopplade till verksamheten i huset (se kap. 5.5.2–5). När de översta delarna av detta kulturlager rensa-des bort framkom en stor avfallsgrop, A16412, som var nedgrävd genom de äldre delarna av kulturlagret A29221 (fig. 5.5.27). Avfallsgropen var rik på fynd och flera kärl (kärlnr 8 och 9) som hör till den yngre järn-åldersfasen påträffades i denna kontext (tab. 5.5.12).

Avslutande diskussionBronsålderns keramik på Björkgärdet är kvantita-tivt omfattande. Vid studien av keramikmaterialet från perioden står det klart att det har funnits en rik uppsättning av kärl (se fig. 5.5.9, 5.5.12ab, 5.5.19, 5.5.29, 5.5.30 och 5.5.31). Man kan också notera att man har ornerat keramiken med öron, knoppar och hänklar likväl som man har haft kärl med olika

Tabell 5.5.12. Rekonstruerbara kärl påträffade i anslutning till hallbyggnaden (hus 1) vid gård 9.


8 järnålder Fat med glättad ytbehandling och utsvängd myn-ning med fyrkantigt tvärsnitt.

9 järnålder Kopp (ca 7 cm i diameter) med glättad ytbehandling och rak mynning.

12 järnålder Mellanstort kärl (ca 14 cm i diameter), tunnformigt med streckdekor och avsatt fot.

42 järnålder Större kärl med gräsavstruken ytbehandling.

50 järnålder Större kärl med odefinerbar ytbehandling.

56 järnålder Kärl med grov ytbehandling, utåtsvängd mynning.

66 järnålder Mellanstort kärl (ca 17 cm i diameter) med grov ytbe-handling, inåtsvängd mynning.

78 järnålder Kärl med glättad ytbehandling, rak mynning.

Figur 5.5.29. I bilden visas en av de typiska skopor som verkar utgöra en viktig del av den servis man under yngre brons-åldern brukat på Björkgärdet. När lipidanlyser utförts på denna typ av kärl finner man inga spår efter fettrester. Detta kan tolkas som att skoporna brukats till dryck och inte den mat som lämnat spår i kärlen. Foto: Thomas Eriksson.


typer av dekor (fig. 5.5.30–31). Detta indikerar att utseendet på kärlen har varit av stor betydelse under perioden. I materialet finns också kärl som visar på kontakter mot Åland och Finland (fig. 5.5.30). Den typ av östligt influerad keramik som börjar uppträda under bronsålderns period V och sedan förekommer in i förromersk järnålder, tenderar ofta vara hänkellösa förvarings- och beredningskärl och inte av typen min-dre serveringskärl eller skopor (Eriksson 2009:176). Kärlen visar på kontakter mot öster, men har san-nolikt fungerat tillsammans med andra kärl utan lika tydligt östlig karaktär i serviserna. Kärlen som ingår i serviserna har använts för förvaring, tillagning samt servering av mat och dryck. Kärlens konstfärdiga utformning, åtminstone i vissa kontexter, gör det san-nolikt att dessa kan ha varit knutna till återkommande ceremonier eller rituella fester i samband med begrav-ningar eller t.ex. en viss tidpunkt på året (se kapitel 5.4 och 5.5.6 och bilaga 18 för diskussion).

I de fall lipidanlyser utförts på kärlen har det visat sig att det på dessa i de flesta fall finns spår av ter-restra djur och vegetabilier vilket ger en bild av vad

som ingår i dessa ceremoniella måltider. Dessa spår påträffas emellertid huvudsakligen på de större kärlen, när det gäller skopor och koppar sak nas spår av detta slag. Detta är en iakttagelse som visar att de olika kärl-typerna har brukats till olika delar av en sammansatt måltid som består av både mat och dryck.

I det mindre omfattande keramikmaterialet från yngre järnålder finns också olika typer av kärl som kan ge inblick i hur de brukats under perioden. Den omsorg som har lagts på keramiken under yngre järnåldern är dock tydligt mindre. Under perioden har också de största och de allra minsta kärlen för-svunnit. Det finns ändå en mångfald i formerna som motiverar att vi talar om en servis även under denna period. Keramiken från järnålderskontexterna har emellertid en betydligt mer vardaglig karaktär än den ornerade och varierade keramik som präglar bronsåldern. Detta kan tolkas som att keramiken under tidsperioden haft till syfte att servera en större samlad grupp av människor medan keramiken under järnåldern har sin funktion vid mer vardaglig serve-ring till t.ex. en utökad familj.

5.5.2 Stenhantverk och redskap

Av Karl-Fredrik Lindberg

I detta kapitel kommer artefakter av bergart, kvarts och flinta att beskrivas, analyseras och tolkas. Fokus kommer att ligga på att sätta in de olika redskapen i en kontext och vad de kan säga om vad man gjort på platsen och hur boplatsen var organiserad. För att uppnå detta kommer de olika föremålstyperna att behandlas i två funktionella grupper, dels hantverk och dels hushåll samt mat. Här kommer även fokus ligga på hur de olika föremålskategorierna deponerats och om de har primära och sekundära funktioner.

Då denna plats ingår i Väg 288 projektet kommer resultaten här även att speglas mot resultaten från de omgivande platserna för att se likheter och skillnader i Rasbo socken under brons- och järnåldern. I korthet kommer även utvikningar göras mot tidigare under-sökningar i främst Mälardalen, men de geografiskt och tidsmässigt övergripande analyserna kommer främst presenteras i den övergripande syntesboken för Väg 288 (Artursson red. manus).

De tekniska och metriska data som specialregist-reringen gett kommer endast behandlas översiktligt, men kan ses i bilagorna 1, 7 och intrasisprojektet UV2010:005.

Figur 5.5.30. I bronsålderskeramiken från Björkgärdet påträffades också keramik av typer som ger associationer till ett östligt sammanhang. Ett exempel på detta är det gropornerade kärl 92 som erinrar om den västfinska och åländska Morby-keramiken. Det fanns också sk. Otterböte keramik på platsen, en typ av keramik som ger associationer i samma riktning. Foto: Christina Holm.


OmrådesanalysVid undersökningarna vid Björkgärdet delades under-sökningsområdet in i sju områden, A–G. Här skall nämnas att område G, som är lerdominerat, under-söktes med en annan metodik än de övriga områdena vilket bl.a. innebar att mindre kulturlager undersöktes (se kap. 2.4). Detta påverkar naturligtvis fördelningen av fynd mellan områdena, men dessa områden kom-mer trots det att tas med i tabellerna för att redovisa vad som trots allt framkom. Av områdena är C–F de mest intensiva med spår från en mängd rituella aktivi-teter från yngre bronsålder följt av gårdar som sträcker sig från romersk järnålder fram till vikingatid. En mer detaljerad områdesbeskrivning kan ses i kapitel 5.2.

Tendenser i fördelningen av de olika råmaterialen kan ses. Bergartsföremålen är främst koncentrerade inom höjdområdena D och E, medan flintan och kvartsen förekommer inom områdena C–E.

BergartsföremålSammantaget påträffades 91 bergartsartefakter med en vikt av 62 kg (undantaget fem större stationära underliggare som registrerades i fält) vid undersök-ningarna i Björkgärdet. Vid registreringen noterades 11 olika föremålstyper vilka kommer att behandlas nedan (tab. 5.5.13).

Figur 5.5.31. I bronsålderskeramiken från Björkgärdet är det tydligt att man har ornerat keramiken med öron, knoppar och hänklar likväl som man har haft kärl med olika typer av dekor. I bilden syns några exempel på knoppar från olika kär. Från vänster; kärlnr 15, 19 och 47 alla ifrån skärvstenshögen A18918. Den omsorg som lagts på kärlen antyder att. dessa kan vara knutna till återkommande ceremonier eller rituella fester i samband med begravningar eller t.ex. en viss tidpunkt på året. Foto: Christina Holm.

Sakord Område A Område B Område C Område D Område E Område F Område G

Avslag/avfall 0 0 8 3 14 0 0

Bearbetad 0 0 0 1 2 0 0

Bryne 0 1 7 1 0 0 0

Fossil 0 0 0 2 0 0 0

Handkvarn 0 0 2 0 0 0 0

Kärna 0 0 0 0 1 0 0

Löpare 0 0 4 13 30 0 0

Underliggare 0 0 0 2 5 1 0

Slipsten 0 0 1 3 1 0 0

Uppståndelseägg 0 0 1 0 0 0 0

Yxa 0 0 0 0 1 0 0

Tabell 5.5.13. Förekomsten av de olika artefakttyperna på delområdena.


Bergartsmaterialet kommer här att presenteras i grupper som representerar olika aktiviteter på Björk-gärdet. Bergartsmaterialet som har påträffats är typ-iskt för yngre bronsålder och järnåldern, men endast ett fåtal av de påträffade föremålen kan knytas till en mer exakt tidsperiod.

HantverkEtt antal bergartsartefakter som kan kopplas till olika typer av hantverk påträffades vid undersök-ningarna i Björkgärdet. De olika typer av hantverk vi funnit spår av via stenartefakter utifrån de tra-ditionella tolkningarna av användningsområden är keramiktillverkning, tillverkning och underhåll av redskap samt tillverkning av konstruktioner. Glättstenar kan även ha använts för att behandla skinn/ull.

Vi kommer här nu att resonera kring vilka av dessa aktiviteter som vi kan spåra via andra källor på de ytor där stenartefakterna förekommer. Frågan är om artefakterna från dessa aktiviteter är depone-rade där de användes eller om de tagits från aktivi-

tetsytan och deponerats på en annan plats? Vissa av dessa aktiviteter är svåra att direkt spåra i det övriga materialet. Argumentationen får därför utgå från den omgivande kontexten och om dessa kan ses som lämpliga för den typ av aktivitet som stenföremålet normalt används för.

Tillformning, slipning och underhåll av redskap av ben, horn, sten och metall.Slipstenar och brynen kan användas för allt från den sista tillformningen av redskap vid tillverkningen till att skärpa och underhålla redskap. Vi kommer här att resonera kring några av de kontexter där de påträffats för att bestämma hur och varför de har deponerats i dessa. Här har de kontexter som har en god potential att ge information valts ut.

Figur 5.5.32. Den vridkvarn (F1698) som den påträffades i södra gaveln till hus 2 och infogat vridkvarnen (F1865) som påträffades i hus 1 på Björkgärdet (jfr fig. 5.5.34).


Brynen och slipstenarDenna föremålskategori har använts under hela vår historia och de har förändrats ytterst lite i utformning (fig. 5.5.33). Brynen och slipstenar har dels använts för att forma, slipa och vässa föremål, dels för att få fram funktionella föremål och för att skapa vackra föremål och redskap.

Vad man kan notera gällande brynena är att de nästan uteslutande förekommer i yngre järnålders-kontexter medan slipstenarna förekommer i kontex-ter som daterats från yngre bronsålder ner till yngre järnålder.

Två brynen påträffades i hus 2, ett i den norra änden och ett i den södra. Bägge är placerade vid väggen och har troligen kastats där när de gått sönder. Två brynen påträffades i hus 1, ett påträffades i den norra absiden och ett påträffades vid väggen mellan huvudbyggnaden och absiden till hus 1. Utöver dessa påträffades även tre brynen på gårdsplanen väster om hus 1 och 2. Förekomsten av brynen i detta område matchar aktiviteter som kan ses i de metallredskap som påträffades. På gårdsplanen påträffades broddar som var dels oanvända och dels klippta vilket tolkats

som att man skott hästar här. Brynena kan här ha varit ett av verktygen som ingått i dessa aktiviteter.

BergartsyxorPå Björkgärdet påträffades en bergartsyxa i form av en skafthålsyxa, fnr 1846 (fig. 5.5.35). Skafthålsyxor är oftast bruksyxor och kan kopplas till boplatsakti-viteter. När det gäller arbetsyxor av denna typ är de flesta relativt små och asymmetriska i formen. De kan indelas i olika typer, som dock tycks vara varken betingade av kronologiska eller rumsliga/geografiska faktorer. Ett märkligt särdrag är att de riktigt stora exemplaren inte har ett skafthål som motsvarar yxans vikt, utan tvärtom tenderar hålen i sådana exemplar till och med vara mindre än genomsnittet. Ett förhål-lande som kan tolkas som att vissa yxor kan ha haft en ceremoniell funktion snarare än att de är enbart redskap. Yxan från Björkgärdet är ett fint arbetat symmetriskt exemplar som är av normalstorlek både avseende själva yxan och skafthålet. Detta talar för att det i detta fall handlar om ett arbetsredskap. På yxan från Björkgärdet kan också tydligt ses hur den har skaftats om ett flertal gånger vilket är tämligen

Figur 5.5.33. Ett urval av brynen från Björkgärdet. Brynena är tillverkade i skiffer av olika nyanser. Rad 1 (överst) från vänster: F24, 1753, rad 2 från vänster: F1539, 291, rad 3 från vänster: F1741, 1131, 712, rad 4 från vänster: F1406, 1444. (jfr fig. 5.5.34, bryne).


Figu

r 5.5

.34.

Spr

idni

ngsb

ild öv

er

berg

artsf

örem

ål so

m på

träffa

des v

id

unde

rsökn

inge

n. N

oter

a kon

centra

tio-

nen

av br

ynen

vid

hus

1 oc

h 2.

" )

" )

" )

" )

" )" )

" )

" )

" )

" ) " )

" )

" ) " )

" )" )

" )

" )

" )

" )

" )

" )" )

" )

" )

" )

" )

")

" )

" )

")

" )

" )" )

" )

" )

" )

" ) " )

" )" )

" )

" )" )

" )" )

" )

! (!( !(!(

# *

# *

# *

# *

# *# *

# *# *

# *

# *

G

G

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

# *

# *

# *# *

# *

G

")

6648

006

1612447+

6648

112

1612595+

Om

råde

E

Om

råde

F

Om

råde

C

Om

råde

D

Om

råde

B

Om

råde

G

Om

råde

A

l

")Y

xaG

Glä

ttste

n/up

pstå

ndel

seäg

g# *

Slip

sten

!(M

alst

en/u

nder

ligga

reG

Han

dkva

rn# *

Bry

neAv

fall/

bear

beta

dA

ntal

!(1

! (5

Löpa

reA

ntal

" )1

")2

")4 H

usG

rav

Skä

rvst

ensa

nläg

gnin

gD

elom

råde

Ste

n/bl

ock

Änd

mor

än0

1020

30M

eter

1:80

0


vanligt förekommande (jfr. Lekberg 2002). När yxan från Björkgärdet gick sönder vid skafthålet den sista gången har man dock arbetet om den igen vilket är mer ovanligt. Detta har skett genom att rännor slipats så att yxan åter kunnat fästas vid ett skaft (fig. 5.5.35).

Dateringsmässigt kan enkla skafthålsyxor härröra från sen mellanneolitikum till åtminstone mitten av bronsåldern, men dateras oftast till senneolitikum och äldre bronsålder. Ett problem med dateringen av enkla skafthålsyxor är att alla sorters yxor försvinner ur gravinventarierna från och med tidig bronsål-der för att återkomma först under äldre järnålder i Skandinavien. Detta innebär att möjligheterna till datering blir små, men vad som kan ses är att enkla skafthålsyxor dyker upp i många boplatsmiljöer under bronsåldern och användningen av typen kan ha varit långvarig. Skafthålsyxan från Björkgärdet påträffades i en stor kokgrop, A3127 som utöver yxan bl.a. innehöll en stor keramikservis. Kokgropen har 14C-daterats till 760–410 BC vilket gör att yxan hör till den absoluta slutfasen av när de brukas. Att yxor av denna typ påträffas i slutna väldaterade kontexter är ovanligt. Detta gör att exemplaret från Björkgärdet är av stort intresse även ur ett rent typologiskt per-spektiv (se t.ex. Segerberg 1974; 1978:159ff; Lekberg 2002:189ff ).

Knackstenar och bearbetade bergartsartefakterTvå knackstenar påträffades vid undersökningarna. Dessa är inte hårt utnyttjade och inga tydliga bear-betningsplatser för litiska föremål har kunnat beläg-gas på Björkgärdet. Med bearbetade bergarter menas

här bergartsartefakter som har slipytor eller spår efter bearbetning men där ingen funktion kunnat bestäm-mas. I många fall kan det vara ofärdiga föremål där man under tillverkningsprocessen blivit missnöjd med resultatet och kastat en ofärdig produkt. De bearbetade bergarterna påträffades främst uppe på de intensivt utnyttjade höjdpartierna inom undersök-ningsområdet. Det förekom dock även stenföremål av osäker funktion i exempelvis gårdarna från yngre järnåldern. I terrasskanten till hus 1 påträffades en välformad äggformad sten med spår efter slipning. Huruvida artefakten är en glättsten eller t.ex. ett sk. uppståndelseägg med symbolisk funktion är osäkert (fig. 5.5.36).

Hushåll och matLöpare och malstenar (underliggare) är en enhet som används för att mala och krossa olika material. Främst kopplas de till malandet av säd till mjöl, men även malandet och krossandet av nötter och andra ätliga växter. Löpare, malstenar och mortlar har påträffats på boplatser daterade till paleolitikum och använts fram till våra dagar så de har en lång historia. Deras form, storlek, mekanik och symbolik har skiftat över tid beroende på vad och i vilken omfattning man har behövt mala olika födoämnen (Lidström och Holmberg 2004:209ff ).

På Björkgärdet påträffades 47 löpare och 8 under-liggare. De vanligaste materialen för löparna och malstenarna är granit och gnejs. Löparna består av

Figur 5.5.35. Bergartsyxan påträffades i en kokgrop som daterats till yngre bronsålder. Skafthålsyxan är hårt utnyttjad och man har borrat nya skafthål i flera omgångar därav dess ringa storlek.

Figur 5.5.36. Glättsten eller uppståndelseägg? På fotot syns fynd 1698 som framkom i terrasskanten till hus 1. Stenen är äggformad och har spår efter slipning. Det kan vara en glättsten eller t.ex. ett sk. uppståndelseägg med symbolisk funktion.


tärningsformade löpare/facetterade löpare med ett flertal utnyttjade ytor. Knackspår kan ses på 10 av löparna vilket visar att de använts för att krossa/knacka/hamra utöver malning.

Vid Ryssgärdetundersökningarna gjordes en mindre sammanställning av resultaten från några av de större tidigare undersökningar av bronsål-dersboplatser främst lokaliserade i mälardalen. Jäm-för man materialet här mot det som påträffades på Ryssgärdet, Apalle och Vrå kan man se att stora likheter finns (Holm 1997; Lindholm 2003; Lind-berg 2008). På alla platser kan man se hur löparna varit ett multifunktionellt redskap via de krosskador som många av löparna har. Storleksmässigt kan man se hur majoriteten ligger mellan 600–700 gram, på Björkgärdet är snittvikten 680 gram. Vad som kan ses vid Björkgärdet är hur löparna i stor omfatt-ning deponerats i skärvstenshögar och gravar. Vad som också är värt att notera är att de deponerats i

olika skick, en del är i brukbart skick (21), andra är sönderslagna (26), och vissa har skörbränts (8), så de spräckts. Näst intill alla löpare påträffades i skärvstenshögar eller skärvstensflak, i de få fall de påträffades utanför vid hus 1 och 2 kan man föra en stark argumentation för att de är sekundärdepo-nerade från förstörda närliggande skärvstenshögar. Alla brända löpare påträffades i skärvstenshögar eller skärvstensflak. För att närmare undersöka hur löpare deponerats och i vilket skick kommer en genomgång av skärvstenshögen A18918 och eldaltaret A 10515 att göras.

Skärvstenshögen A18919 är den mest manifesta skärvstenshögen som påträffades vid Björkgärdet och omges av bl.a. ett kokgropsområde, skärvstens-flak och en skärvstensgrop. Människoben påvisade minst två gravar i skärvstenshögen. Fyra löpare påträffades i skärvstenshögen, fnr 109, 671, 683 och 1159. Alla hade deponerats i olika skick; fnr 109 var

Figur 5.5.37. Löpare av varierande form och storlek framkom i stor mängd på Björkgärdet. I bilden syns ett urval av dessa. Från vänster som solen F1836, 1699, 1560, 1569, 1754, 1571, 1645 i mitten F1700. I figur 5.5.34 redovisas spridning av löpare.


söderslagen och endast fragment påträffades, fnr 671 var intakt men hårt bränd, fnr 683 var intakt utan spår från att ha bränts och fnr 1159 bestod av ett hårt bränt fragment. Stratigrafiskt kan inga tydliga mönster ses, en löpare påträffades vid rens-ningen av skärvstenshögen medan övriga tre kom i den övre delen av skärvstenskappan. Vad som däre-mot är intressant är att de två skörbrända löparna påträffades bredvid varandra på samma djup och får därmed betraktas som en händelse. Vad denna deponering syftade till är däremot svårt att avgöra då det inte är i anknytning till någon av gravarna eller någon annan urskiljbar konstruktionsdetalj. En ledtråd gällande ritualen kring deponerandet av löpare framkom vid undersökningen av eldaltaret A10515. Eldaltaret var en djup härd omgiven av fyra större flata stenar som bildade en halvmåneformad kedja mot ett större block. Blocket var ett tidigare mittblock till en bronsåldersgrav som demonterats för att anlägga en skelettgrav cirka 25–125 AD då man också anlade eldaltaret direkt väster om graven. På eldaltaret hade en fint formad löpare (F870)

placerats, och utifrån facetteringen på löparen har den troligen använts i ringa grad. Löparen var sotig och hade bränts vid åtminstone ett tillfälle (se fig. 5.5.38). Detta är ett av få direkta spår av hur ritualer kring deponeringen/offer av löpare kan ha gått till. Eldaltaret är en del av skärvstens-/gravkomplexet A1003496 och utgör slutprodukten av en kompli-cerad sekvens av handlingar (se kap. 5.4, bil. 18). De flata stenarna som ingår i kantkedjan kring eldal-taret kan ha fungerat som en underliggare där t.ex. säd eller ben malts för att offras vid graven. Löparen förstörs slutligen symboliskt genom att den bränns i härden och sedan deponeras intill graven.

Sammantaget påträffades 8 malstenar/underlig-gare vid undersökningarna. Detta får ses som ovanligt många, på tidigare grävningar av boplatser påträffas ofta endast ett fåtal (Lindberg 2008:236). Vad som är värt att notera här är att både på Skeke och Björk-gärdet påträffades relativt många av malstenarna i skärvstenshögar och gravar där de använts i kon-struktionen (Lindberg 2014). Vid undersökningarna i Ryssgärdet resonerar jag kring bristen på malstenar

Figur 5.5.38. En anläggning (A10515) med ett eldskadat block med en intilliggande stenram fylld av skärvsten, jämför även med fig. 5.4.34. Skärvstenslagret är krönt med en löpare (F870) markerad av den gula pinnen. Konstruktionen gavs arbets-namnet eldaltaret och bland benen från kontexten fanns också enstaka ben från människa. Eldaltaret har dock inte tolkats som grav utan benen antogs i detta fall ha samband med begravningen i A36569 belägen direkt öster om A10515. I bakgrunden ligger skelettgraven A12766 som eldaltaret uppfördes parallellt med. Bilden tagen från nordväst. Foto Niclas Björck.


och diskuterar om detta har med att de deponeras utanför boplatsen eller om de är tillverkade av ett förgängligt material, t.ex. trä. Då Ryssgärdet främst bestod av ett boplatsområde och få skärvstenshögar och gravar tillhörande bronsåldern medan Skeke och Björkgärdets bronsåldersfas främst består av skärv-stenshögar och gravar representerar dom två olika delar av bronsålderskomplexet.

Kvarts Sammanlagt framkom 17 fynd av kvarts med en vikt av 186 gram. Fynden utgörs av 1 kärnor, 2 bearbetade och 14 avslag/splitter. Med bearbetad kvarts här menas att kvartsen sönderdelats men ingen tydlig metod kan urskiljas och/eller ingen av de normala föremålstyperna kan identifieras. Både plattformsmetod och bibolär metod har använts för att bearbeta kvartsen.

Kvartsen har troligen använts opportunt när man snabbt behövt en skärande egg. Inga organiserade slagplatser kan ses och de förekommer som singu-lariteter på ytan. Kvartsen förekommer främst inom områdena C–E.

FlintaTotalt påträffades 5 flintor med en sammanlagd vikt av 17 gram. Flintorna bestod av avslag och avfall. Detta får ses som en relativt sparsam mängd med tanke på typen av plats och hur omfattande den är.

Flinta förekommer inte naturligt i Mellansve-rige utan är införd främst från Sydskandinavien. Vid

E4-projektet kunde man se att flinta är relativt van-lig under främst senneolitikum och första delen av bronsåldern får att sedan sakta minska i betydelse. Detta kan kopplas till att flintdolkar och olika typer av bifaciala redskap samt avslag statusvärde minskar och ersätts av nya material och föremål.

Inga bearbetningsplatser för flinta kan noteras i materialet från Björkgärdet. Flintan påträffades inom områdena C–E.

SammanfattningVad som främst kan lyftas fram gällande stenma-terialet som påträffades vid Björkgärdet är de kon-texter som redskapen kunnat kopplas till. Genom den kontextuelle undersökningsmetod som använts kan redskapen i många fall knytas till specifika hän-delseförlopp som fördjupar vår förståelse kring inte bara deras funktion utan även vilken symbolisk roll de spelat vid olika händelser som begravningar, offer och uppförande av byggnader. Deponeringar av löpare och underliggare har gjorts vid olika faser av gravläggning, uppförandet och ritualer kring graven. Man har även medvetet förstört dessa artefakter genom att slå sönder eller eldspränga dem. Man kan även se hur det kollektiva och det personliga samsas inom gravkontexterna i form av mängden av löpare och de otympliga underliggarna i kontrast mot t.ex. ett litet personligt hängbryne. Majoriteten av bergartsföremålen består av enkla slipande och malande redskap; glättstenar, brynen, slipstenar, underliggare och löpare.

Figur 5.5.39. Några exempel på bearbetad bergart från Björkgärdet. Översta raden från vänster: F927, 1532, 1415, 771 och 693, Nedersta raden från vänster: F1344, 407, 1156 och 786.


5.5.3 Osteologiskt material – liv och död på Björkgärdet

Av Niclas Björck

Det osteologiska materialet från Björkgärdet har spe-cialregistrerats och analyserats av animalosteolog FD Carina Olsson och humanosteolog FD Petra Molnar (bilaga 3). I det följande är syftet att förmedla en över-siktlig bild av de iakttagelser kring djurdrift, slakt och jakt som gjorts med utgångspunkt i benmaterialet. Nedan redovisas och diskuteras även benmaterialet från gravarna och aktiviteter i samband med begrav-

ningarna utifrån benmaterialet. Dessa aspekter på benmaterialet diskuteras även i kapitlen 5.4 och 6 där iakttagna tendenser i det osteologiska materialet nytt-jas i syfte att teckna en bredare översikt och även ge ett aktörsperspektiv på offer, gravseder och de företeelser som skapat gravarna och skärvstensanläggningarna.

Bevaringsförhållandena för ben var varierande på Björkgärdet, det förekommer välbevarade obrända ben men ofta var benen, både brända och obrända, dåligt bevarade. Benmaterialet från lokalen var också relativt sparsamt och fördelar man antalet ben per kvadratmeter blir resultatet bara 0,9 fragment/kva-

Figur 5.5.40. Spridningsbilden visar förekomsten av flinta och kvarts på undersökningsområdet. Skala 1:800.

")

")

")

")

")

")")

")

")

")

")

")

")

")

")

")

!(!(

!(

!(

!(

Område E

Område F

Område C

Område D

Område B

Område G

Område A

l

!( FlintaKvartsAntal") 1") 2


0 10 20 30Meter

1:800

66481101612593+

66479981612491

+


dratmeter. Ett förhållande som indikerar att beva-ringsförhållandena för denna typ av material var relativt dåliga på Björkgärdet. Över 62 % av benen var brända och fragmenteringsgraden var stor. Snitt-vikten för de brända benen var 0,2 gram och för de obrända benen 1,6 gram. De jämförelsevis dåliga bevaringsförhållandena och den höga fragmente-ringen har också inneburit en jämförelsevis låg iden-tifieringsgrad. Baserat på antal fragment har 35 % kunnat identifieras till art, grupp av arter eller ben-slag. Om man ser till vikt har 47 % av benmaterialet från Björkgärdet kunnat bestämmas (bilaga 3).

ArterDe 5,97 kilo ben i form av 8098 fragment som påträffades på Björkgärdet var fördelade på minst 14 urskiljbara arter. Materialet domineras starkt av domesticerade arter såsom nöt, häst och samlings-kategorin gräsätare i vilken nämnda arter ingår. Det finns också relativt stora mängder av får/get och svin från platsen (tab. 5.5.14). Utöver dessa arter förekom-

mer höns och hund vilka precis som ovannämnda är domesticerade arter sammanhörande med den agrara gårdsmiljön. De senare dock bara som enstaka iden-tifierade fragment. Utöver dessa förekommer också ett inslag av jaktvilt och fisk. Det rör sig även i dessa fall om relativt begränsade mängder av älg, hjortdjur, gädda och plattfisk. Ett lite avvikande inslag är före-komsten av igelkott (tab. 5.5.14).

Benmaterialets spridning inom lokalenBenmaterialet från Björkgärdet hade en tydlig rums-lig fördelning till i huvudsak delområdena C, D och E. Ben förekom dock i viss mån även inom delom-rådena A, B och F (fig. 5.5.42). De största mäng-derna av ben fanns i delområde E med 58 %, sedan följer område C med 16 % och område D med 15 %. De benfattigaste delområdena var A och B med 0,4 respektive 10 procent av det totala benmaterialet (bilaga 3: tab. 5). De största mängderna ben i enskilda nedläggningar på Björkgärdet är dels husoffret i hus 5 från vendeltid där ett helt får nedlagts i ett stolphål (fig. 5.5.41). Den näst benrikaste enskilda nedlägg-ningen var gravgömman i A404 (se nedan och bilaga 18). Annars förekommer benen spridda i kulturlager och anläggningar på platsen (bilaga 1, 3 och 18). Av de identifierade arterna dominerar nöt och häst i del-områdena D och E, får/get har haft större betydelse inom delområde B och svin har en mer framträdande roll inom delområdena A och C (fig. 5.5.43)(bilaga 3: tab. 7a). Det ska tilläggas att dominansen av får/get i område B till största delen beror på ovan nämnda nedläggning i ett av stolphålen i hus 5 (fig. 5.5.41). Älg, hund och gädda fanns i område C, hjortdjur fanns både i område C och E. Hönsfågel i delområde E (bilaga 3: tab. 7b). De övriga 6 fågelfragmenten av

Tabell 5.5.14. Arter och grupper av djur identifierade på Björkgärdet samt deras vikt och antal.

Art Antal Vikt i gram

Människa (Homo sapiens s) 397 125,6

Människa? 274 120,5

Nötkreatur (Bos taurus) 417 963,3

Häst (Equus caballus) 165 517

Häst? 4 8,8

Nöt/häst (Bos taurus/Equus caballus) 1 4,3

Får (Ovis aries) 7 4,9

Får/get (Ovis aries/Capra hircus) 266 267,7

Får/get? 41 6,3

Svin (Sus scrofa) 84 116,5

Svin? 4 6,2

Stor gräsätare (Herbivorae) 258 296,7

Liten gräsätare (Herbivorae) 8 2,0

Liten gräsätare? 1 0,8

Gräsätare (Herbivorae) 665 100,9

Hund? (Canis familiaris?) 1 4,1

Älg (Alces alces) 1 10,7

Hjortdjur (Cervidae) 2 4,7

Hönsfågel (Galliformes) 1 0,4

Igelkott (Erinaceus europeaus) 1 0,9

Fågel (Aves spec.) 5 2,8

Fågel? 1 0,4

Gädda (Esox lucius) 1 0,5

Plattfisk 1 1,1

Oidentifierade (Indeterminata) 5492 3386,5

Total 8098 5967,2

Figur 5.5.41. Foto av resterna av ett helt får nedlagt som husoffer i stolphålet A19715, hus 5 (gård 8 och 9). Foto Carina Olsson.


obe stämd art påträffades också i område E samtliga i gravar och skärvstenskomplex (A3240, A18919, A4655 och A404).

Benens kontext och kronologiGenom att använda stratigrafiska observationer, kontextuella samband och dateringar, har det varit möjligt att grovt dela upp det osteologiska materialet i de kronologiska grupperna yngre bronsålder, äldre

järnålder och yngre järnålder (tab. 5.5.15). Dessa resultat diskuteras även i kapitlet 5.4, där utgångs-punkten är främst grav-/skärvstenskonstruktioner. I detta sammanhang skall istället det osteologiska materialet från lokalen diskuteras samlat.

När de förekommande arterna fördelas kronolo-giskt framträder ett mönster där de domesticerade arterna såsom nötboskap, häst, får/get, svin och sam-lingskategorin gräsätare (som förmodligen utgörs

Figur 5.5.42. Spridning över alla ben som påträffades på Björkgärdet. I bilden framgår att majoriteten av benmaterialet framkom i delområdena C, D och E men att ben även påträffades inom delområdena A, B och F. Ändmoränerna och huster-rasserna från yngre järnålder framträder tydligt som benrika i översikten.

")

")

")

")")

")

")

")

")

")

")

")

")

")

")

")

")

")")

")

")

")

")

")

")

")

")")

")

")

")

")

")")

")

")

")

")

")

")

")

")

")

")

")

")

")

")

")

")

")

")")")

")

")")

")")

")")

")")

")")

")

")

")

")")")

")")")")

")

")")

")

")

")

")

")

")

")

")

")

")")

")

")")")

")

")

")

")")

")

")")")

")

")

")

")")

")

")")

")

")

")") ")")

")")")

")

")")")

")")")")

")

")")")")")

")

")")

")

")")

")

")")")

")

")

")

")

")

")

")

")")

")")

")")

")

")

")")

")

")

")")")")")")")")

")")")")

")")")")

")")")

")

")

")")

")

")")

")")")")")")

")

")")")")

")")

")

")")

")

")

")

")

")")")

")

")

")

")")

")

")")

")

")

")")

")

")

")")

")")

")

")

")")")")

")

")")

")

")

")")")

")

")

")

")")

")

")")")")

")

")")

")

")

")")")

")

")

")

")

")

")

")

")

")

")")

")")

")

")

")")

")")

")

")

")

")

")

")")

")

")

")

")

")

")")

")

")")

")

")

")

")

")

")

")")")")

")

")")

")")")")

") ")

")")")")")")

")

")

")")

")")

")

")")

")

")")

")

")

")")

")

")")

")

")

")")

")

")

")")

")

")")")")")")

")")

")

")

")

")")")")")

")

")

")

")

")

")

")

")")

")")

")

")

")

")")

")") ")")

")

")")

")

")

")

")

")

")") ")

") ")

")

")

")

")

")")

")

")

")")

")

")

")

")

")")

")

")

")

")

")

")

")

")

")")

")

")

")

")")

")

")

")")

")

")

")

")

")

")

")

")")")")

")

")

")")

")

")

")")

")")

")")

")")")

")

")

")

")")")")")")")")")")")")")")")")")")")")")")")

") ")

")

")")

")

")")

")

")")")

")

")")

")")

")")")

")")

")")")")

")

")

")")

")")")")

")

")")

")")

")")")

")

")")")

")

")

")

")")

")

")

")")")")

")

")")")") ")")

")")")")")

")")")")")")")")")")")

")

")")")")

")")

")")

")")")")

")")

")

")

")")

")")")

")")")")")")")")")")")

")")

")")")

")")") ")

")

") ")

")

")

")")

")

")

")

")") ")

")

")") ")")

")")

")

")

")

")

")

")

")

")")

")

")

")")

")

")")")

")")")")")")")")")")

")")")

")")")")")")")")")")")

")

")

")

")

")")

")")

")

")")

")")")

")")")")")")")

")")")")

")")")")")

")")

")

")

")

Område E

Område F

Område C

Område D

Område B

Område G

Område A

l

Vikt gram") 0,0 - 8,5") 8,6 - 34,2") 34,3 - 100,2") 100,3 - 208,5") 208,6 - 2383,0


0 10 20 30Meter

1:800

66481111612590+

66479981612487

+


av främst nöt och får/get) finns från yngre brons-ålder hela vägen fram till yngre järnålder. Hönsfågel tillkommer sannolikt tidigast under äldre järnålder och finns bara belagt under järnålder. Nötkreaturen förekommer inom i princip alla typer av kontexter under alla tidsåldrar och djurgruppen har tveklöst varit av stor betydelse (tab. 5.5.15). Får/get och häst har också varit betydelsefulla arter och förekommer relativt rikligt. Mängden ben från svin är mindre än nämnda artgrupper men är fortfarande relativt van-ligt förekommande, detta inte minst kring gårdarna från yngre järnåldern inom delområde A och C (fig. 5.5.43). När det gäller får/get och svin förekommer dessa under yngre bronsålder men är relativt till andra arter mer rikligt förekommande under yngre järnålder. Båda dessa arter och flera andra, såsom t.ex. jaktvilt som hjort och älg, är synbarligen frånvarande under äldre järnålder (tab. 5.5.15). Det är dock sannolikt att detta kan vara en fråga om tafonomi snarare än att det handlar om förändringar i hur djur brukats. Metkrokar visar att fiske förekommit, men mängden fiskben var liten, belagt är plattfisk under yngre brons-ålder och gädda under yngre järnålder. Det förekom-mer också udda arter, under bronsålder förekommer igelkott och fågel i gravkontexter och under yngre järnålder finns hund belagt vid gården. Hund är belagt

direkt som ben men sannolikt även indirekt genom de gnagmärken som förekommer på ben (se nedan).

Vilda djurarter förekommer endast sporadiskt i benmaterialet. Det finns ingen möjlighet att kvantifi-era betydelsen av dessa resurser vare sig under brons- eller järnålder. Däremot hör många av dessa fynd samman med bronsålderns begravningar och genom förekomsten av dessa arter i denna typ av kontexter antyds att det funnits idéer kring, åtminstone vissa av dessa djurarter som går bortom näringsvärde. Under äldre järnålder försvinner de vilda djuren men vissa typer av jaktvilt verkar i viss mån återkomma som företeelse kring de stora gårdarna (gård 8 och 9) under yngre järnålder. Men vid denna tid kanske framförallt som en möjlighet att ge uttryck för status eller bara variera mathållningen.

Den äldre järnåldern är tämligen fattig på ben och fynd överhuvudtaget. Däremot kan en special-studie över benen från den yngre järnålderskontexten kring de stora gårdarna ge inblickar i förändringar i artfördelning och hur dessa resurser utnyttjats jäm-fört med under yngre bronsåldern. Knutet till yngre järnålderskontexterna är 2117 ben som väger 980,6 gram. Av denna mängd är 1655 fragment som väger 268,2 gram obestämbara. I tabell 5.5.16. redovisas artfördelningen på de bestämbara ben som bedömts

Figur 5.5.43. Artfördelning per delområde på Björkgärdet. Arter såsom höna, igelkott, hjort, älg och fisk (gädda, plattfisk) som bara förekom som enstaka fragment är borttagna i diagrammet.

0 %

10 %

20 %

30 %

40 %

50 %

60 %

70 %

80 %

90 %

100 %

A B C D E F

U ngu lat

Svin

N öt

M änn isk a

H äs t

Får/get

Sum m a av A nta l

D elom råd e

Art


höra samman med yngre järnåldersgårdarna. Om fördelningen jämförs med hela benmaterialet från Björkgärdet framträder skillnader som visar att resurs-utnyttjandet ändrats över tiden. En sådan förändring är svin som utgör ungefär 1 % av hela materialet från Björkgärdet. Ser man på artfördelningen under yngre järnålder utgör svin under denna period istället 13,3 % av materialet. En annan påtaglig förändring är får/get som utgör cirka 3,8 % av hela materialet men 36,8 % av yngre järnåldersmaterialet. Då skall betänkas att i värdena för hela materialet ingår även yngre järnålders benen. Detta betyder att skillnaden egentli-gen är än mer påtaglig än dessa värden anger. Av detta kan konstateras att yngre bronsåldern är mycket starkt dominerad av nöt och häst och att sammansättningen av djurbesättningen förändras under yngre järnålder då framförallt får/get och svin får större betydelse. Det rör sig emellertid om relativa förändringar och samtliga arter förekommer under hela perioden från yngre bronsålder till yngre järnålder.

MänniskanPå Björkgärdet undersöktes ett antal kontexter som innehöll ben från människa och flertalet av dessa har visat sig vara gravar av olika typer. Det före-kommer mittblocksgravar, stensättningar och olika typer av skärvstensanläggningar (kap. 5.4 och bilaga 18). Det är sammanlagt åtta fristående gravkon-struktioner och inom de sammansatta skärvstens-/gravkomplexen (A1003496, A1003711, A1004026, A1004026) finns ytterliggare ett tiotal gravkon-struktioner. Den vanligaste kategorin är mittblocks-gravar och till denna kategori räknas A404, A4655, A35654, A5911, A6634, A6545 och två lämningar där konstruktionen delvis förstörts av efterföljande aktiviteter (A36659 och A1004230). Utöver dessa åtta kan även flera av skärvstenskonstruktionerna sägas ha likheter med dessa. Båda skärvstenshögarna A11298, A18918 och skärvstensgropen A2445 har centrala block och kan därför kategoriseras som mittblockskonstruktioner. När det gäller andra skärvstenslämningar finns emellertid inte något lika tydligt mittblock, t.ex. A10720 eller A11816. Utöver mittblock och skärvstensgravar förekommer också typerna stensättningar (t.ex. A7675, 14116, A12766, A33676, A35247) och bendepositioner kring hus (F151, F2469, F2503, F1263, F1262 och F1034) på Björkgärdet. Bendepositioner omkring hus förekommer endast vid huvudbyggnaderna (hus 1 och 2) på yngre järnåldersgårdarna (gård 8 och 9) (tab. 5.5.17). En klar tendens är att de flesta gravkonstruktionerna på Björkgärdet hör till yngre bronsålder och äldre järnålder. Nedläggningar av brända människoben hör alla till yngre järnålder.

Anatomi och spridningsmönsterDe 246,1 gram ben av människa och människa?, som påträffades vid undersökningen kan ordnas i

Art Yngre brons-ålder

Äldre järn-ålder

Yngre järn-ålder

Människa (Homo sapiens s) x x x

Människa? x x x

Nötkreatur (Bos taurus) x x x

Häst (Equus caballus) x x x

Häst? x

Nöt/häst (Bos taurus/Equus caballus) x

Får (Ovis aries) x

Får/get (Ovis aries/Capra hircus) x x

Får/get? x

Svin (Sus scrofa) x x

Svin? x x

Stor gräsätare (Herbivorae) x x x

Liten gräsätare (Herbivorae) x x

Liten gräsätare? x

Gräsätare (Herbivorae) x x x

Igelkott (Erinaceus europeaus) x

Hund? (Canis familiaris?) x

Älg (Alces alces) x x

Hjortdjur (Cervidae) x x

Hönsfågel (Galliformes) x x

Fågel (Aves spec.) x x

Fågel? x x

Plattfisk (Pleuronectiformes) x

Gädda (Esox lucius) x

Tabell 5.5.15. Förekomst av arter och grupper av djur från yngre bronsålder, äldre järnålder och yngre järnålder.

Tabell 5.5.16. Förekomst av arter och grupper av djur kring gårdarna under yngre järnålder.

Art vikt antal %

Cervid 1,2 1 0,2

Får/get 225,3 170 36,8

Gädda (Esox lucius) 0,5 1 0,2

Hund? 4,1 1 0,2

Häst (Equus caballus) 152,9 34 7,3

Människa (Homo sapiens) 7,6 27 2,3

Nöt (Bos taurus) 171,5 60 13,1

Ungulat 46,9 122 26,4

Svin 78 61 13,3

Älg (Alces alces) 10,7 1 0,2

Totalt 698,7 418 100


olika anatomiska grupper som avspeglar vilka delar av människan som deponerats i gravar (tab. 5.5.17 och 5.5.18). Mängden människoben varierar och kan vara liten i identifierade gravgömmor, ibland endast några få ben (tab. 5.5.17). Att hålla i minnet då man studerar gravgömmorna är att en vuxen individ har ett skelett som efter kremeringen väger mellan 2–2,5 kilo (Ohlsson 2011:502). Sett till att det från en arkeologisk bedömning av gravar och gravgömmor har bedömts ha gravlagts åtminstone 20 individer på Björkgärdet betyder detta att minst 39,8 kilo ben eller 99,4 procent av materialet sak nas. Även om det finns många källkritiska aspekter på ben-mängderna såsom att ben antagligen har försvunnit genom nedbrytning, har varit för fragmentariska för att kunna osteologiskt identifieras som människa eller helt enkelt missats vid vår undersökning är det svårt att se att detta skulle kunna förklara hela skillnaden mellan faktisk och förväntad benmängd. Slutsatsen blir att den bild som framträder till stor del måste vara orsakad av hur kvarlevorna behand-lats i samband med begravningsritualerna i fornti-den och att de ovan nämnda orsakerna sannolikt bara ytterliggare minskat redan ursprungligen små benmängder i gravarna från yngre bronsålder och äldre järnålder. En inte allt för djärv gissning är att

de små benmängderna har sin orsak i kremeringen och kanske i en därpå följande fortsatt destruering med hjälp av de löpare som återkommande påträffas i dessa kontexter. Om dessa löpare har brukats för att fullfölja den förstörelse av kroppen som inleddes vid kremeringen ger detta en förklaring till både de små benmängderna och att löparna påträffas i dessa kontexter (fig. 5.5.34).

Som konstaterats i kapitlet 5.4 och i bilaga 3 är benmaterialet från Björkgärdet extremt fragmentari-serat. Detta gör att det osteologiskt ofta har varit svårt att för det första göra bestämningar till art men i de fall då detta ändå var möjligt har bedömning av kön och ålder oftast varit omöjlig. I grav-/skärvstenskom-plexet A1003496 har dock både den kremerade indi-viden i A36569 och individen i skelettbegravningen A12766 kunnat bestämmas lite närmare. Den kreme-rade individen i grav-/skärvstenskomplex A1003496 påträffades spridd i skärvstensflaket A36569 och har bedömts höra samman med en raserad blockgrav (bilaga 18). Individen i denna kontext har, utifrån en ögonbrynsbåge, bedömts vara en vuxen kvinna. Att det är en vuxen individ kunde även konstateras i ytterliggare 8 fyndposter. Den kremerade individen har daterats till yngre bronsålder–förromersk järnålder (ca 700–400 BC) (Ua 29578). Individen i skelettbe-

A nr Kontext delyta ben antal vikt Art och anatomi

404 Mittblocksgrav, F1170 m.fl. E X 182 90,1 Människa, kranium, extremiteter

2445 Skärvstensgrop, del av A1004025, F1191 E X 3 1,2 Människa, kranium

4655 Mittblocksgrav, F938 m.fl. E X 37 21,2 Människa, Hand/fot, kranium, postkran

7675 Stensättning? E

11298 Skärvstenshög, P37236 D (X) däggdjur indet

11816 Skärvstensflak, P44670 D (X) däggdjur indet

12766 Stensättning, F1172, A1004230 2471 D X 60 5,7 Människa, kranium, dentes

14116 Stensättning? E (X) däggdjur indet

16412 Hus 2, F151, F2469, 2503 C X 12 2,9 Människa, kranium, dentes

18918 Skärvstenshög, del av A1004025, F687 E X 38 9,9 Människa?

18918 Skärvstenshög, del av A1004025, F987 E X 111 21,3 Människa, Indet

18918 Skärvstenshög, del av A1004025, F790 E X 1 0,1 Människa, postkran

32263 Hus 2, F1262 C X 4 0,4 Människa

35247 Stenpackning D (X) däggdjur indet

35654 Mittblocksgrav? E

36569 Skärvstensflak, F1174 m.fl. D X 212 89 Människa, kranium, postkran, bröstkorg, extremiteter

38034 Hus 1, F1263 C X 3 1,3 Människa, postkran, indet

38056 Hus 2, F1034 C X 8 3 Människa, kranium

Summa 671 246,1

Tabell 5.5.17. Samtliga gravar och begravda på Björkgärdet med en redovisning av benmaterialet från respektive kontext. I tabellen anges antal och vikt för det material som är osteologiskt bestämt till människa och vilka delar som belagts i respektive kontext. I de fall då fragmenten inte kunnat bestämmas närmare än till obestämt däggdjur anges bara förekomst av ben.


gravningen A12766 har utifrån de 50 tandfragmenten kunnat bestämmas till att vara en 11–15 år gammal individ. Detta är den enda kontext där kvarlevor efter en ej kremerad individ kunnat beläggas på Björkgär-det. Det finns dock andra gravkonstruktioner (A7675 och A33676) där sådana begravningar sannolikt har funnits (kap. 5.4, bilaga 18). I A12766 var det endast tandemaljen från den där begravda individen som påträffades. Det krävs goda bevaringsförhållanden för att denna typ av material skall finnas kvar och i den här aktuella regionen är detta långt ifrån självklart. Individen i skelettbegravningen kunde inte dateras, men kontexten och gravens utformning indikerar att denna grav hör till romersk järnålder (ca 100 AD). En datering som också får stöd i analysen av de arkeologiska kontexterna i skärvstens-/gravkomplex A1003496 (bilaga 18). Vidare har ben som härrör från blockgravarna A404 (17 fyndposter) och från A4655 (9 fyndposter) bestämts som härrörande från vuxna individer (18–89 år). Utöver dessa har inga andra bestämningar till kön eller ålder kunnat göras i det hårt fragmenterade materialet från gravkon-struktionerna. Att det bara är vuxna som har begravts indikerar att det inte är en representativ andel av människorna från lokalsamhället som har begravts på Björkgärdet. Gravfältets utdragna användning från cirka 800 BC fram till vår tideräknings början i kombination med att endast 16 gravlagda kunnat beläggas ger mindre än två begravda per århundrade. Det är också, med några få undantag, främst med-elålders vuxna som begravts. Dessa omständighe-ter indikerar också att de begravda utgör ett särskilt urval av populationen. Om inte så varit fallet skulle förväntas att det hade funnits både kvinnor och män, barn och gamla och folk med skador och sjukdomar. Detta gör att materialet inte medger att några större slutsatser kring demografin i den befolkningsgrupp som bott i området kan dras. Vad som dock är tyd-

ligt är att gravfältet/nekropolen varit ett rum för de utvalda, de som bedömts ha förtjänat att gravläggas i dessa monument. Vilken typ av gravläggning som har förärats de andra människorna i detta samhälle är okänt (se kap.5.4).

Ser man till anatomin domineras benmaterialet från människa av kraniefragment. Räknat på vikt utgör kraniefragment 36,4 procent, postkraniella ben 34,8 procent och extremiteter 13,6 procent av det bestäm-bara materialet (tab. 5.5.18). I extremiteter innefattas ben från armar, ben, fötter och händer. Då huvud-delen av de postkraniella benen och oidentifierbara kategorierna var rörben som även de kan ha tillhört extremiteter kan denna andel antas vara i underkant. Det anmärkningsvärda är att mängden ben från bålen förmodligen utgör mindre än 2 procent av materialet. En förklaring skulle kunna vara att dessa ben, exem-pelvis från revben och ryggrad, ofta är skörare och lätt-are fragmenteras och därför blir svårare att identifiera (bilaga 3). Men även om detta beaktas är det tydligt att de är kraftigt underrepresenterade i materialet. Ett förhållande som antyder att en urvalsprocess har skett innan benen deponerades i gravarna.

De kremerade människobenen i gravgömmorna har en medelvikt på cirka 0,5 gram. De brända djurbenen har däremot en medelvikt på 0,2 gram. Detta antyder att man i de flesta fall valt ut större ben för nedläggning i gravarna. De mindre benen har sannolikt blivit kvar på bålplatsen och finns, om de överhuvudtaget bevarats, troligen oftast ibland de oidentifierbara fragment som utgör en stor del av materialet från platsen. I ett fall, A4655, påträf-fades människoben på en bålplats. Dessa ben var mer fragmenterade än benen i själva gravgömman vilket styrker intrycket att det är främst de större benen som insamlats och nedlagts i gravgömmorna och att urvalsprocessen har skett. I kapitel 5.4. diskuteras gravkontexterna på Björkgärdet i större detalj för att

Kontext Bröstkorg Bäcken Extremiteter Hand Hand/Fot Kranium Postkran Ryggrad Totalt

A12766 3 3

A18918 0,1 0,1

A2445 1,2 1,2

A36569 1,1 8,6 32,5 18,4 60,6

A404 18,9 0,8 31,4 32 1,1 84,2

A4655 0,1 6,7 15,1 21,9

Hus 1 och 2 2,7 0,81 2,1 5,61

Totalt 1,1 2,7 27,5 0,8 0,1 75,61 67,7 1,1 176,61

Tabell 5.5.18. Anatomisk fördelning av de bestämbara människobenen från Björkgärdet utifrån vikt och fördelat på kontexter där ben påträffades.


skapa en djupare förståelse för de handlingar som sker vid begravningsritualerna i olika faser.

I tabell 5.5.18 framgår att det oftast förekommer ben från olika delar av kropparna (kranium, postkran och extremiteter) i gravarna. Det finns emellertid kontexter där endast delar av kroppen påträffats. Ett sådant exempel är den obrända individen från A12766 där endast tandemaljen var bevarad. I detta fall är för-klaringen att övriga delar av kroppen brutits ned och endast framträdde som en diffus färgning i stenkistan.

Kost under yngre bronsålder–äldre järnålderPå sex kremerade individer som daterats till perio-den cirka 800–400 BC be stämdes även 13C-värden. Dessa värden har konstaterats kunna användas för

att bestämma kostintag hos människor och djur (Fornander 2011). Det finns vissa problem när det gäller att använda sig av dessa värden för brända ben i motsats till obrända ben. Det är att man vid kreme-ringen kan få ett inslag av atmosfäriskt 13C i benen. Detta 13C kan störa tolkningen av värdena och göra det svårt att bedöma kostintaget. Skillnaden mellan obrända och brända ben är att man daterar olika delar av benets kollagen. Om det rör sig om enbart brända ben, som på Björkgärdet, finns dock möjlighet att göra en relativstudie mellan just dessa ben och bedöma om det finns individer med tydligt avvikande värden som kan antas peka mot en avvikande diet.

Av de provtagna individerna från yngre bronsål-der har fyra haft 13C-värden mellan -25,4 och -27

Figur 5.5.44. Spridning över förekomst av människoben på Björkgärdet. Skala 1:800.

GF

GF

GF

GFGFGF

GF

GFGFGFGFGF

GFGFGF

GF

GF

GF

GF

GF

GF GFGFGFGFGF

GF

GF

GF

GF

GFGFGF

GFGFGFGFGFGFGFGFGFGF

GF

GFGF

GFGFGFGFGFGFGFGFGFGF

GF

Område E

Område F

Område C

Område D

Område B

Område G

Område A

l

GF MänniskobenHusGravSkärvstensanläggningDelområdeSten/blockÄndmorän

0 10 20 30Meter

1:800

66481091612591

+

66480011612491+


promille. Två individer har avvikande värden, den ena ligger på -22,1 och den andra ligger på -20,5. Åtminstone den senare har ett så helt avvikande värde att detta bör indikera att den döde i block-graven A36569 inom grav-/skärvstenskomplexet A1003496 haft en diet med ett betydligt större inslag av marin kost än övriga. Med den nästan totala dominansen för terrestriska djur på Björk-gärdet kan man anta att resterande individer främst har konsumerat landlevande djur och att den döde i A36569 och möjligen även individen i A4655 avvikit från dessa sett till kost. Kronologiskt ligger individen i A36569 sent i Björkgärdets fas 2 och kanske är det en indikation på en förändrad kost-hållning under detta skede. Det är emellertid inte möjligt att dra några generella slutsatser utifrån en individ och olikheten kan lika gärna vara ett resul-tat av personliga preferenser. Att även individen i A4655 som hör till äldsta delen av fas 1 avviker talar kanske för att det kan vara individuella avvikelser som avspeglas i dessa fall.

Människoben under yngre järnålderSom framgår i tabell 5.5.17 och 5.5.18 ovan finns också ben från människa som framkom i området kring de stora bostadshusen på yngre järnåldersgår-den. Det rör sig om 11 säkert be stämda fragment som väger 2,91 gram. Det finns dock fler ben i samma kontexter och även om dessa var obestämbara räk-nas de i tabell 5.5.17 ändå till nedläggningarna. De bestämbara fragmenten hör till kranium, men även postkraniella ben från människa förekommer i dessa nedläggningar.

Nedläggningarna av människoben ligger längs terrasserna på hus 2 (gård 8) och hus 1 (gård 9). Fyra av dessa ben har daterats och de ligger alla i intervallet från 600 till 900-tal AD. Intressant är att sannolikhetsintervallen för den äldsta och den yngsta dateringen inte alls överlappar vilket starkt indikerar att det handlar om upprepade nedläggningar under brukningsfasen av dessa hus. Det ter sig rimligt att det handlar om någon typ av husoffer eller förfa-derskult (se kap.5.3).

Kost under yngre järnålderPå de fyra kremerade individer som daterats till perioden 640–940 AD be stämdes även 13C-vär-den. Som nämndes ovan kan dessa värden ge en inblick i om det föreligger variationer i gruppens kost.

Av de provtagna individerna har tre 13C-värden mel-lan -25,5 och -28,5 promille. Den sista har dock ett betydligt högre värde på -19,7. Att en av individerna har ett så avvikande värde indikerar att denne haft en diet med ett betydligt större inslag av marin kost än övriga. Med den nästan totala dominansen för ter-restriska djur på Björkgärdet kan man anta att övriga främst har konsumerat landlevande djur och att den senare har en högre andel marin kost. Kronologiskt är det den äldsta daterade yngre järnåldersindividen som avviker. Det är emellertid inte möjligt att dra några generella slutsatser utifrån en individ och olik-heten kan vara ett resultat av personliga preferenser.

Djurbensmaterialet Benmaterialet från Björkgärdet är, som framgick ovan, starkt dominerat av domesticerade arter såsom nöt, häst, får/get och svin. Men på platsen finns ändå en mångfald av andra arter som dock förekommer i jämförelsevis ringa mängder. De domesticerade arterna förekommer från yngre bronsålder fram till att platsen överges under yngre järnålder. Sannolikt gäller detta även arter såsom får/get och svin även om dessa inte kunnat knytas till äldre järnåldersfasen. Hönsfågel verkar tillkomma under äldre järnålder och finns därefter som ett mindre inslag i gårdarnas djuruppsättning. Jaktvilt och fisk verkar också utgöra ett litet inslag i mathållningen under hela bruknings-perioden för Björkgärdet. Jaktvilt såsom fågel, hjort-djur och älg samt fisk har med säkerhet belagts under yngre bronsålder och yngre järnålder men resurser av denna typ har högst sannolikt nyttjats även under äldre järnålder. Det är emellertid värt att notera att resurser av detta slag hela tiden utgör en försvinnande liten del av materialet (tab. 5.5.14). Spåren antyder en mycket stark tradition av att domesticerade djur står för huvuddelen av köttproduktionen. Annan fisk och jaktvilt som har belagts under yngre bronsåldern är plattfisk och igelkott. Andra arter som belagts under yngre järnåldern är hund och gädda.

Anatomi och spridningsmönsterDe cirka 5,7 kg djurben som påträffades på Björk-gärdet kan ordnas i olika anatomiska grupper som avspeglar vilka delar av djurkropparna som depo-nerats på platsen och vilka delar som sak nas. Om de anatomiskt obestämbara benen undantas ser för-delningen av benen på anatomi ut som i figurerna 5.5.45 och 5.5.46. I figur 5.5.45 redovisas samtliga bestämbara ben från Björkgärdet och i figur 5.5.46 är


diagrammet baserat på köttproducerande djur. Sett ur ett övergripande perspektiv finns en mycket kraftig överrepresentation för kranium. En förklaring skulle kunna vara att dessa bendelar bevaras bättre och är lättare att identifiera i det brända benmaterialet. En annan förklaring är att fördelningen skulle kunna vara ett resultat av att stora mängder djurben depone-rats obrända och att endast tänderna då har bevarats. Mot denna tolkning talar att obränt ben finns bevarat på platsen. Även när det gäller det obrända benma-terialet bör vägas in att ben från skalle och tänder är lättare att identifiera osteologiskt. Det är emellertid vår bedömning att även då dessa aspekter beaktas kan inte den iakttagna dominansen för kraniedelar och

inte minst tänder helt förklaras. Kranium, huvudsak-ligen representerade av tänder utgör på Björkgärdet en allt för stor del av materialet och det ter sig san-nolikt att denna bild har sin orsak i handlingar under en eller flera av faserna på Björkgärdet snarare än i enbart tafonomi eller en osteologisk problematik.

Andelen kranium utgör för nötboskap 73 %, för häst 72,5 %, för ungulat 80 %, för svin 72 % och för älg 100 % (fig. 5.5.45). Sistnämnda rör sig dock om en enstaka förekomst men för övriga och i synnerhet för nötboskap är det fråga om tämligen stora mäng-der av djur. Av 1799,3 gram kranium som påträf-fades är inte mindre än 1397,1 gram, dvs. nästan 80 %, tänder. Räknat på antal är det 1205 tänder som

Figur 5.5.45. Anatomisk fördelning av samtliga bestämbara ben från Björkgär-det baserat på antal fragment.

Anatomisk fördelning vid Björkgärdet baserat på antal fragment

59%

0%

0%

1%

38%

0%

1%

1%

kraniumryggradbröstkorgfrämre extremitethandbakre extremitetextremitetpostkran

Tabell 5.5.19. Anatomisk fördelning av djurbensmaterialet från Björkgärdet utifrån vikt och fördelat på djurart. Mest påtaglig avvikelse är den stora dominans för kranium som finns i stora däggdjur såsom svin, nöt, häst, ungulat och t.ex. älg. När det gäller domesticerade arter gäller det dessutom större mängder djur.

Art Ben Bröstkorg Hand/Fot Kranium Postkran Ryggrad Rörben Totalt

Nöt (Bos taurus) 173,8 137,2 874,8 6,8 1192,6

Häst (Equus caballus) 115,6 68,7 486,9 671,2

Får/get (Ovis/Capra) 45,3 0,5 72,7 181,6 6,5 306,6

Hund? 4,1 4,1

Hönsfågel 0,4 0,1 0,5

Liten Ungulat 0,8 0,6 0,5 1 2,9

Stor Ungulat 25,9 62,1 290,9 16,4 395,3

Ungulat 2,3 83,7 14,2 3,5 103,7

Svin 8,7 19,2 94,3 7,6 129,8

Älg (Alces alces) 10,7 10,7

Cervid 4,7 4,7

Plattfiskar 1,1 1,1

Gädda (Esox lucius) 0,5 0,5

Erinaceus europaeus 0,9 0,9

Totalt 374,6 2,8 298,5 1799,8 312,8 35 1,1 2824,6


detta avseende vilket försvårar att säga något säkert om fördelningen mellan dessa kategorier på platsen. Fördelningen kan vara betydligt jämnare än vad det identifierbara materialet antyder. Då det iakttagna mönstret faktiskt verkar vara generellt på platser av detta slag är det emellertid sannolikt att den iakt-tagna fördelningen speglar ett reellt förhållande (se kap. 5.4 och 6). Om man enbart ser på det bestäm-bara benmaterialet utgör slaktavfall, främst kraniede-lar och yttre extremiteter, sett till vikt över 74 procent och matavfallet, fram/bakben, ryggrad och bröstkorg, cirka 14,6 procent. Resterande del av materialet är postkraniella ben. Möjligen finns en övervikt för matavfall bland de ben som inte kunnat bestämmas närmare än till gruppen postkraniella, men även om så är fallet kan detta inte förklara fördelningen, bara korrigera ovan angivna procenttal något. Det kan konstateras att köttfattiga delar, slaktavfall, totalt sett utgör nära nog tre fjärdedelar av materialet från Björkgärdet även om allt obestämbart är matavfall.

bedömts vara nöt och ungulat, 188 tänder från får/get, 160 tänder från häst och 1 tand vardera från hjortdjur och älg. Materialet på Björkgärdet har således en påtagligt hög andel bevarade tänder och käkdelar vilket bör problematiseras. Att tänderna bevarats betyder sannolikt att det rör sig om djurhu-vuden som inte har bränts. Vid förbränning spricker tandemaljen sönder och förstörs och samtidigt skulle detta leda till att stora mängder brända kraniefragment skulle ska-pas. De många tänderna visar således på en hantering av obrända djurskallar i samband med aktiviteterna på platsen (se kap. 5.4).

I ett försök att identifiera den anatomiska fördelningen av djurbensmaterialet från yngre järn-ålder slogs benmaterialet från kontexter knutna till yngre järnåldersgårdarna samman. Det rör sig i dessa kontexter om 2117 fragment som väger 980,6 gram. I detta material är dock drygt 78 procent obestäm-bart, men ser man på det bestämbara materialet är den anatomiska fördelningen lite annorlunda jäm-fört med materialet i sin helhet (tab 5.5.19 och tab. 5.5.20). Mest påtagligt är att andelen skallben är lägre och utgör ungefär hälften av materialet. De köttrika delarna ökar och kan utgöra omkring 25 procent. Detta antyder möjligen att under yngre järnåldern sker konsumtion i högre grad på Björkgärdet. En annan möjlighet är att detta avspeglar förändring i aktiviteter mellan yngre bronsåldern och yngre järn-åldern (kap. 6).

Mat och slaktBenmaterialet kan även delas in i kategorierna; mat-rester och slaktavfall. Den förra kategorin represen-terar skelettdelar från köttrika delar och de senare köttfattiga delar av djurkroppen. Här definieras ryggrad, revben, skulderparti, bäcken, framben och bakben som köttrika och kranium inklusive käkar och tänder samt yttre extremiteter och svanskotor som köttfattiga delar. Fördelningen mellan de delar av djurkroppen som har ett större köttinnehåll och de som har mindre, dvs. mat- respektive slaktavfall är intressant på Björkgärdet. Fördelningen är base-rat på vikt, 6 % köttrika ben (matavfall) respektive 31 % köttfattiga ben (slaktavfall). Detta antyder att de delar av djuren som har deponerats på platsen är köttfattiga delar och framförallt skallar och att dessa till stor del har deponerats obrända. Ungefär 63 % av benmaterialet är emellertid obestämbart i

Figur 5.5.46. Anatomisk fördelning av kroppsregioner (antal och vikt) för köttproducerande djur på Björkgärdet.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

Tänder, käkar, kranium Ryggrad, Bröstkorg Fram-/bakben, yttreextremit.

Antal Vikt

%

Tabell 5.5.20. Fördelning av benslag i benen från yngre järnålder.

Anatomi Får/get Häst Nöt Svin Ungulat Totalt

Bakben 27,6 46,7 74,3

Bröstkorg 0,5 2,3 2,8

Fot 32,3 1,2 5,9 39,4

Framben/Arm 17,7 8,8 8 1,7 0,8 37

Hand 8,1 1,1 9,2

Hand/Fot 28,9 52,3 3,1 6,1 0,6 91

Kranium 103,7 45,1 159,7 62,5 15,3 386,3

Postkran 42,8 42,8

Ryggrad 6,5 0,7 3,5 10,7

Totalt 225,3 152,9 172 78 65,3 693,5


Om ben som är kronologiskt svårbedömbara eller tydligt härrör från yngre järnålderskontexter undan-tas är tendensen i yngre bronsålderskontexterna dess-utom än mer påtaglig. Värt att påpekas är att skallben utgör nästan 64 procent av gruppen slaktavfall och övriga benkategorier, som här benämns slaktavfall, utgör bara cirka 10 procent (fig. 5.5.45). Om den anatomiska fördelningen istället baseras på antal är dominansen för tänder, käk- och kraniefragment än större och denna grupp utgör då 85 % av benmate-rialet (bilaga 3). När det gäller nötboskap, häst och även svin är den starka dominansen för skalle, ej minst obrända skallar (tänder) i materialet uppenbar. Hur man än ser på detta är det ett förhållande som behöver tolkas (se kap. 6). När det gäller t.ex. älg och hjort är mängden ben liten och tendenser riskerar att vara slumpartade. Med detta sagt är dock den anatomiska fördelningen av identifierade benslag från större däggdjur, ett tandfragment vardera för älg (premolar) och hjortdjur (molar) likartad den som belagts för de domesticerade djuren. När det gäller mindre däggdjur är det andra delar som framkom-mit, ett strålbensfragment (radius) från hund och ett fragment av skuldergördel från hönsfågel. Från gädda framkom ett kraniefragment (quadratum).

Djurens slaktålderFör att åldersbedöma djurindividerna i benmaterialet har jämförelser med tänder från individer av känd ålder, tanderuption, slitage och även kronhöjden på tänderna utnyttjats. Utöver tänder har åldersbedöm-ning gjorts utifrån epifysstatus på långa och korta

rörben (bilaga 3). Det skall påpekas att det inte rör sig om några stora mängder ben där det varit möjligt att avgöra slaktålder, men i tillgängligt data finns ändå tendenser som sannolikt avslöjar slaktmönster (tab. 5.5.21 och fig. 5.5.47). Andelen skelettelement som varit möjliga att använda för ålderbedömning är 14 % för nöt, 16 % för häst och 12 % vardera för får/get och svin. Resultatet av denna bedömning är att slaktåldern för nötkreatur kunnat bestämmas till cirka sex år eller äldre. Många hästar verkar ha blivit äldre än tio år, men den vanligaste dödsåldern ligger mel-lan 5–11 år. För får/get och svin har inga riktigt höga åldrar kunnat bekräftas, utan de flesta skelettelement av får/get indikerar en slaktålder över 2 år, medan den vanligaste slaktåldern för svin är omkring 1 år, men det förekommer även yngre grisar (bilaga 3: Fig. 1).

Ser man på benmaterialet från bronsålderskon-texterna kan konstateras att nötboskapen slaktas i 6-årsåldern, viket sannolikt beror på att dessa hållits för mjölkproduktion (fig. 5.5.47). Samtliga ålders-bedömda hästar är äldre 5–8 år och en del betydligt äldre. Den bakomliggande orsaken är sannolikt att hästarna har hållits som drag- och riddjur. De enda säkra könsbedömningarna i benmaterialet är av svin, en galt och en sugga, som påträffades i bronsålder-slagren i skärvstenshögen A18918 i skärvstens-/gravkomplexet A1004025. Möjligen indikerar detta att svinen under bronsålder tillåtits bli äldre än den slaktålder som konstaterats under yngre järnålder (jfr tab. 5.5.21). Om man ser enbart på det yngre järn åldersmaterialet, är urvalet detsamma som använ-des ovan vid analysen av artfördelning, kan följande

Figur 5.5.47. Procentuell ålders-fördelning av tamdjuren från Björkgärdet.

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90

<1år

>1år

<2år

>2år

<3år

>3år

5-7år

c:a 6år

>6år

<7-8år

8-11år

<10år

>10år

nöt får/get häst svin

%


tendenser kring hur djuren har behandlats urskiljas. Under yngre järnålder finns i avseende på slaktåldern skillnader mellan arterna. Svin avviker genom att slaktas unga och har troligtvis hållits för köttpro-duktion. Uppenbarligen har konsumtion av spädgris varit relativt vanlig i denna miljö under yngre järn-ålder. Konsumtion av svin är något som i norröna källor ibland varit en markör för status (Isaksson 2000:19ff ). När det gäller får/get verkar dessa hållas längre, upp till över 3 års ålder. Detta är tveklöst för produktion av ull och kanske mjölk. Ullproduktion ter sig även sannolikt med hänsyn till det textilhant-verk som belagts på de yngre järnåldersgårdarna (se kap. 5.5 och 6). När det gäller nötboskap och häst lik-nar mönstret bronsåldersmaterialet, nötboskap slak-tas i 6 års åldern och samtliga åldersbedömda hästar är äldre än 8 år. Precis som under yngre bronsålder beror detta sannolikt på att kor hållits för mjölk-produktion och hästarna har hållits som drag- och riddjur (tab. 5.5.21).

Djurens storlek och patologiska förändringarDen höga fragmenteringen av benmaterialet från Björkgärdet gjorde att det generellt var svårt att bestämma djurens storlek och iaktta indikationer på patologiska förändringar. I den mån det varit möjligt att bedöma storleken på de domesticerade djuren från Björkgärdet är dessa av ungefär jäm-förbar storlek med djuren från medeltid och även i fallet nötboskap med djur från historisk tid. I jäm-förelse med den komparativa samlingen vid OFL är storleken på tänderna av nötkreatur från Björkgär-det mestadels densamma som tänderna hos dagens boskap. Ett intakt hälben av får/get visade att djuret haft en mankhöjd om 63,5 centimeter vilket är helt jämförbart med fåren i det tidigmedeltida Lund som har bedömts ha ett mankhöjdsmedelvärde på 64,3 centimeter (Ekman 1973).

I några fall var det även möjligt att iaktta pato-logiska förändringar. På två fragment av nöt fanns onormalt slitage som uppstår där lårbenshuvudet ledar mot bäckenet (eburnation). Ytan i leden är blanksliten eftersom ben ledat mot ben utan mel-lanliggande brosk och ligament. Orsaken är san-nolikt hög och långvarig belastning. Båda fallen där detta iakttogs påträffades i skärvstensflaket A18116 och kan därför dateras till yngre bronsålder–äldre järnålder. Att nötboskap på detta sätt har använts som dragdjur är intressant och bör beaktas i den samlade kontexten med de många koskallarna,

begravningarna och andra aktiviteter knutna till skärvstens-/gravkomplexen när dessa lämningar tolkas (se kap. 6).

Slakt- och gnagspårDen totala mängden ben med åverkan är 58 stycken eller 0,7 procent av hela materialet. Den vanligaste typen av åverkan som det finns spår av på benen från Björkgärdet är märgspaltning (42 st). Märgspaltning har främst gjorts på långa rörben. Det näst vanligaste är snittspår (10 st) som uppkommit när djuren har styckats. Den sista typen av spår är tuggmärken (6 st) som har noterats på köttrika ben (se bilaga 3). I ett fall finns tuggmärken på ett ben bestämt till hund. Märgspaltning är belagt på ben från får/get, nötboskap och ungulat, snittspår är belagt på ben från svin och nötboskap. Båda typerna förekommer dessutom på ben som inte kunnat artbestämmas. Att inte fler ben trots allt bär spår av mänsklig hantering eller djurs gnagande kan förklaras av att benen är starkt fragmenterade, vilket försvårar upptäckten av olika typer av åverkan. Det stora antalet lösa tänder i materialet bär heller inga spår av slakt, utan verkar ”naturligt” fallit ur sina käkar postmortalt (se nedan).

Djurben med snittspår och huggmärken tolkas här som att djuret flåtts och styckats. Det är huvud-sakligen nötboskap som har dessa skador och då oftast på välbevarade och större delar av extremiteter. Märgspaltning visar att man har tagit tillvara även märgen från den slaktade boskapen. Fördelningen av dessa ben på Björkgärdet är förhållandevis jämn, spå-ren förekommer under yngre bronsålder samt äldre- och yngre järnålder. Det finns enstaka ben i gravar (A404, A4655) och skärvstenskomplex (A1004025, A11816, A11298 och A1004167). Under yngre järn-ålder finns enstaka ben vid hallen hus 1, hus 5, hus 7 och hus 16. Den enda antydan till koncentration med ett större antal ben med snittspår och spår av märgspaltning finns i skärvstenskappan till A18918. Detta indikerar möjligen en närbelägen slaktplats under yngre bronsålder och äldre järnålder.

Tabell 5.5.21. Fördelning av slaktålder i benen från yngre järnålder.

Ålder <15 mån <2 år <3 år <3,5 år 6 år 8–11 år

Svin 45 % 21 % 33 %

Får/get 100 %

Häst 100 %

Nötboskap 7 % 93 %


Även ett flertal djurben från extremiteter med spår av märgspaltning har identifierats, vilket förmod-ligen kan kopplas direkt till matlagning. Om man räknar in ben från stora gräsätare kom nära nog alla ben från nötboskap och endast ett litet fåtal från får/get och svin. I den rumsliga fördelningen av de märgspaltade benen är det tydligt att cirka 50 pro-cent återfinns i sydvästra delen av skärvstenshögen A18918. En intressant kontext är nedläggningen av ett nästan helt får i hus 5 där också flera ben hade märgspaltats. Nedläggningen kan kontextuellt date-ras till 700-talet AD. Nedläggningen har här karak-tären av ett husoffer, men märgspaltningen indikerar att man har använt sig av märgen vid matlagning.

Huvuddelen av de märgspaltade benen ligger dock i lager och kontexter från yngre bronsålder.

Bearbetade benDen höga andelen brända ben och den höga frag-menteringen av benmaterialet från Björkgärdet gjorde att mängden bearbetade ben från platsen är liten. De fynd av detta slag som framkom på platsen kom dock alla från skärvstens-/gravkomplex. Det rör sig generellt om brända fragment vilket gör att en närmare bestämning av föremålstyp oftast är svår att göra. Det som kan sägas är att denna typ av föremål verkar förekomma tämligen ofta och nästan enbart i bronsålderskontexterna. Fynd av denna typ framkom

Figur 5.5.48. Spridning av ben med snittspår/huggmärken, märgspaltning och tuggmärken. Skala 1:800.

")

")

")

")

")

")

!(

!(

!(

!(

!(!(

!(

#*

#*

#*

#*#*#*

#*

#*

#*

Område E

Område F

Område C

Område D

Område B

Område G

Område A

l

#* Märgspaltat!( Snittspår/huggmärken") Tuggmärken


0 10 20 30Meter

1:800

66481101612591+

66480011612490

+


i skärvstensgropen A2445, skärvstenshögen A18918, skärvstensflaket A11816 och i mittblocksgraven A4655. Detta visar att denna typ av föremål sanno-likt ingår i det normala redskapsinventariet knutet till verksamheten i dessa kontexter under yngre bronsål-der. I skärvstensflaket A11816 påträffades F1336, ett slipat rörbensfragment, möjligen en del av en nål, pryl eller spets. I samma kontext men mer ytligt i järnål-derslagren framkom F1339 som har bedömts utgöra avfall från kamtillverkning. I järnålderslagret ytligt i skärvstenshögen A18918 framkom också avfall från tillverkning av kam (F1068). I bronålderslagren i denna kontext påträffades bearbetat horn (F2369) som troligen är någon typ av redsskap. Det skulle i detta fall kunna vara ett fragment från t.ex. en spatel eller en benkniv (Amaya 2008a:268ff ). I mittblocks-graven A4655 påträffades benfragment som också hade spår av slipning (F1255 och F2252). Sannolikt är även detta rester efter någon typ av benredskap som fått följa med på kremeringsbålet. I skärvstens-gropen A2445 påträffades också ett benfragment med spår av slipning (F1346). Sannolikt är även detta rester efter någon typ av benredskap. Föremål som förekommer under perioden och i denna typ av kontexter är bensågar, benspetsar, spatlar, benknivar och t.ex. nålar, men också bearbetningsavfall från tillverkning av denna typ av föremål.

Det slipade rörbenet från A11816 kan möjligen vara en slipad del av en bennål. Liknande föremål har påträffats vid exempelvis Ryssgärdet (Amaya 2008a:268f ). När det gäller kamtillverkningsavfal-let (F1068, 1339) indikerar detta material att kam-tillverkning av en viss omfattning har skett på den vedel–vikingatida gården. Fynden finns både från området omkring hus 6 och från området omkring hus 1 och 2.

Astralagus och djurskallarEn fördjupad studie av förekomsten av språngben (talus) på Björkgärdet har gjorts. Dessa fotben som kallas astralagus i den grekiska traditionen och talus i den romerska, har använts både som spelbrickor men också haft en funktion i spådomsritualer (Ohlsson 2011:508). Ett intressant exempel på att dessa kan ha haft en speciell funktion även i norden under bronsåldern är att det på ett språngben från Apalle fanns en inristad fisk (Ullén 2003:207). Ett annat exempel är en nedläggning av språngben av nöt och får/get i ett stolphål intill en rest träpåle på

Nibble i Tillinge socken Uppland (Artursson m.fl. 2011ab:326, 506ff ). Språngbenen på Björkgärdet var 6 till antalet och 3 av dessa härrörde från nöt. De resterande kom från svin (2 st) och får/get (1 st). Fyra av dessa var brända, det rör sig om två ben som härrörde från svin samt två från nötboskap. De brända talusbe-nen påträffades alla i yngre järnålderskontext. När det gäller de obrända språngbenen påträffades ett i skärvstensanläggningarna från yngre bronsålder–äldre järnålder. Det andra obrända benet är från får/get och framkom i ett stolphål i det vendeltida hus 5. I denna kontext kom benen från alla delar av djuret och således hade ett helt får nedlagts vilket gjort att denna ansamling bedömts vara husoffer och språngbenet således inte utvalt utan en del av det offrade fåret. Möjligen indikerar detta att ast-ralagusben har haft en särskild betydelse även i den nordiska traditionen under bronsåldern. Det är tänkbart att de kan ha använts för spådom eller i övergångsritualer i samband med begravningar och/eller i de handlingar som skapat skärvstensan-läggningarna.

Nöt- och hästtänder i gravkontextEtt stort antal tänder av nöt och häst hittades i gravarna och skärvstensanläggningarna på Björk-gärdet. Nöttänder återfanns i 23 och hästtänder i 14 av dessa anläggningar. Endast i fem av dessa anläggningar fanns både nöt- och hästtänder. Van-ligast var att hitta antingen nöt- eller hästtänder i en kontext. Ser man till förekomsten av djurtänder från olika arter fördelat per delområde framgår det att dessa till största del framkom längs ändmoränerna. Majoriteten påträffades i skärvstens-/gravkom-plexen inom område D och E. När det gäller häst, nötboskap och ungulat är det 85–90 % av materialet. Man kan också notera att när det gäller får/get och svin, de arter som framförallt förekommer i järnål-derslagren, så finns dessa i högre grad inom ytorna A, B och C (fig. 5.5.49).

SammanfattningSammantaget ger benmaterialen från yngre järn-ålder intryck av ett välutvecklat agrart levnadssätt där försörjningen hela tiden baseras på odling (kap 5.5.4) och domesticerade djur. Det finns tendenser i materialet som antyder att fördelningen i fråga om tyngdpunkt på olika arter har varierat över tid.


Svin och får verkar få större betydelse under yngre järnålder.

Det är troligt att platsens funktion i lokalsam-hället har varierat över tiden. Under perioden yngre bronsålder–äldsta järnålder är de spår som finns starkt anknutna till skärvstenskonstruktioner och gravar, spåren finns framförallt längs ändmoränerna som topografiskt dominerar platsen. Från denna period domineras benmaterialet mycket starkt av tänder från främst ko och häst. Omkring skärvstensanläggning-arna finns spår av matlagning och keramikserviser som verkar ha brukats vid servering. Utöver tänderna förekommer också speciella arter i dessa kontexter, t.ex. igelkott och fåglar. Möjligen har dessa haft spe-ciell betydelse vid begravningarna.

Under äldre järnålder växer en miljö av mer var-daglig karaktär fram omkring gårdarna inom område F. Det är dock tydligt att flertalet av skärvstensan-läggningarna fortsätter brukas under äldre järnålder och man fortsätter även begrava människor på Björk-gärdet. Under loppet av järnåldern förändras gårdar-nas karaktär och det blir en manifesterad högstatus-miljö. Under yngre järnålder har en välbärgad gård som omfattar 5 eller 6 hus vuxit fram på Björkgärdet. I detta skede har konsumtion av spädgris och även textilhantverk blivit centrala aspekter i gårdslivet. Vid denna tid har man slutat begrava människor lokalt på

Björkgärdet, sannolikt sker begravningar istället på något gemensamt gravfält i närområdet. Däremot har man offrat människoben kring husterrassen. Intres-sant är emellertid att de äldre skärvstensanläggning-arna även fortsättningsvis har varit föremål för någon typ av kultiska handlingar. I dessa har nedlagts pärlor och kanske andra artefakter såsom t.ex. amuletter.

Det är också, med några få undantag, främst medelålders vuxna som begravts. Denna omstän-dighet indikerar att de begravda är ett särskilt urval av populationen. Om inte så varit fallet skulle för-väntas att det hade funnits både kvinnor och män, barn och gamla och folk med skador och sjukdomar. Detta gör att materialet inte medger att några större slutsatser kring demografin i den befolkningsgrupp som bott i området kan dras. Vad som dock är tyd-ligt är att gravfältet/nekropolen varit ett rum för de utvalda, de som bedömts ha förtjänat att gravläggas i dessa monument. Vilken typ av gravläggning som har förärats de andra människorna i detta samhälle är okänt (se kap.5.4).

Djurbenen på Björkgärdet förekommer både i gravkontexter, hus och kulturlager. Flera av benen verkar vara rituellt nedlagda, t.ex. tänder av nöt i gravar och en koncentrerad samling fårben i ett stolphål i ett vendeltita hus. Genom att en fördjupad studie kring djurarter, arternas anatomiska fördel-

Figur 5.5.49. Förekomst av tänder på Björkgärdet procentuellfördelning av art per delområde. Av diagrammet framgår att tänder till största del framkom längs ändmoränerna, majoriteten påträffades i skärvstens/gravkomplexen inom område D och E. När det gäller häst, nötboskap och ungulat är det 85–90 % av materialet. Man kan också notera att när det gäller får/get och svin, de arter som framförallt förekommer i järnålderslagren, så finns dessa i högre grad inom ytorna A, B och C.

0 %

10 %

20 %

30 %

40 %

50 %

60 %

70 %

80 %

90 %

100 %

Få r/get H äs t (Eq uus c aballu s) N ö t (Bos taurus) Svin U n gulat

A

B

C

D

E

F

Sum m a av A nta l

A rt

D elo m råde


ning och materialets spridning på platsen har gjorts har en djupare förståelse för förändringar i djurbe-sättningarna över tid, hur djuren hanterats under olika perioder och depositionsmönster skapats. Det är tydligt att bland bronsåldersbenen dominerar nöt, får/get och häst. När man kommer fram till yngre järnålder har det skett en förskjutning där får/get och framförallt svin fått större betydelse.

Det undersökta djurbensmaterialet från Björkgär-det domineras av nötkreatur följt av får/get, häst och svin. Svin förekommer under bronsålder, försvinner sedan under äldre järnålder för att dyka upp igen i relativt rikliga mängder under yngre järnålder. Svin verkar vara kopplat till matlagning kring boningshu-sen under främst yngre järnålder. Åldersfördelningen visar att nöt och häst slaktats vid högre åldrar än får/get och svin, vilket kan tyda på att får/get och svin till större delen använts för köttproduktion och inte i lika hög grad till ullproduktion eller avel. De högre slaktåldrarna för nöt och häst indikerar fler användningsområden, t.ex. att de använts för mjölk-produktion, som drag/riddjur och till avel. Det finns inga slaktspår på hästbenen i form av snitt, hugg eller märgspaltning som antyder att de använts för köttproduktion. De flesta snittade och märgspaltade benen kommer från nöt och i enstaka fall från får/get. För övrigt visar benlämningarna att slaktavfall dominerar inom lokalen, men då ska man beakta att många av de köttrika kroppsdelarna är av skör struktur t.ex. kotor och revben. Andelen konsumtion av kött på platsen har sannolikt varit betydligt större än vad materialet antyder.

Om man jämför Björkgärdet med den närlig-gande och till största delen samtida platsen Skeke finns stora likheter såsom dominansen av nötkrea-tur följt av får/get, häst och svin. En annan likhet mellan platserna är att den anatomiska fördel-ningen visar på en klar dominans av tänder och käkfragment. Fragmenteringen var dock större på Björkgärdet och medelvikten sålunda lägre. De brända benen dominerar på Björkgärdet medan Skeke visar lika stora delar bränt som obränt ben-material. Detta förhållande antyder skillnader i bevaringsförhållanden där obränt benmaterial har bevarats bättre på Skeke. Detta har naturligtvis fått konsekvenser; den större delen brända ben från Björkgärdet har medfört en lägre identifieringsgrad i detta material.

Som Carina Olson kunnat visa i bilaga 3 finns tendenser avseende slaktåldern på de olika djurar-

terna. Merparten av nötkreaturen har slaktats vid en ålder av 5–7 år och hästarna vid en ålder av 8–11 år. Får/get har hållits till 3 årsåldern och svinen är än yngre (15–24 månader) (tab. 5.5.21). Då man studerar åldern på djuren i rummet finns en mycket tydlig koncentration av de yngre djuren, får/get och svin till området kring yngre järnåldersgården. När det gäller hästar och nötboskap förekommer dessa på hela området. Majoriteten av nötboskapen har slaktats vid en ålder av omkring 6 år och hästarna är än äldre och har slaktats vid en ålder av 8–11 år. Både nötboskap och häst förekommer i lager och anlägg-ningar som kronologiskt hör till både bronsålder och yngre järnålder. Majoriteten av både nötboskap och häst finns dock i skärvstensanläggningarna längs ändmoränerna. I ett fall har en lägre slaktålder (3 år) belagts för nötboskap och denna finns i yngre järnålderskontexten vilket är en indikation på att slaktstrategierna i viss mån har skilt sig åt under yngre bronsålder och yngre järnålder.

Djurbensmaterialet i Björkgärdets gravar och gravgömmor har varit av varierad natur. Som redan redovisats i kapitel 5.4., finns en tendens att benma-terialet i dessa kontexter präglas av människoben, tänder från nötboskap och häst samt en del udda arter som plattfisk, fåglar och även igelkott.

Vad gäller gravarna under bronsålder och äldre järnålder så har inte hela individer begravts utan hela tiden rör det sig om ett urval av ben från de döda som har lagts ned i gravarna. Det är under denna period främst medelålders vuxna som begravts. Detta indikerar att det är ett särskilt urval av populationen som begravts. Det är tydligt att gravfältet/nekro-polen varit ett rum för specifikt utvalda individer. Ett förhållande som väcker frågan om vilken typ av gravläggning och var de andra människorna i detta samhälle har begravts.

Djurdrift och synen på djur under bronsålder och järnålderDet djurbensmaterial som påträffades vid Björk-gärdet är problematiskt att använda sig av för att med säkerhet uttala sig om djurdriften under yngre bronsålder och delar av den äldre järnåldern. Detta på grund av att benen i de flesta fall förefaller ha varit del i en rituell sfär där djurens sammansättning sett till både anatomi och art förmodligen har varit en följd av ett urval. Olika djur kan antas ha haft varierande symbolvärde och kanske också haft en anknytning till olika grupperingar i samhället. Samtidigt måste dock


benmaterialet inom det rituella komplexet på något sätt ha avspeglat djurhållningen under perioden. Offer till gudar och anfäder och begravningsritualer har sannolikt en koppling till både de levandes värld och den andra sidan. Med denna utgångspunkt är det möjligt, om man tar hänsyn till eventuella för-historiska urvalskriterier, att diskutera benmaterialet på höjdryggen som en avspegling av bosättningens levnadsmönster.

Den stora dominansen för nötboskap på Björk-gärdet har en parallell på den förhållandevis närbe-lägna lokalen Skeke i centrala delen av Rasbobyg-den. Även på denna plats har nötboskap haft en framträdande roll (Larsson red. 2014). Ser man till miljön finns strandnära sankängar med rik betesmark kring båda dessa platser under yngre bronsålder (se kapitel 3 och 4). Detta är en miljö som har varit perfekt för en storskalig betesdrift och det är därför högst sannolikt att djurdriften på Björkgärdet, precis såsom indikeras i materialet, optimerats för denna miljö. Detta kan förklara den starka dominansen för nötboskap både under yngre bronsålder och äldre järnålder. Att slaktåldern är olika för olika arter beror sannolikt på hur djuren har brukats. Carina Olson (bilaga 3) har tolkat detta som att svinen främst har varit till för köttpro-duktion medan nötkreaturen i större utsträckning använts för mjölkproduktion och som dragdjur.

Denna bild kan dock ställas mot resultaten av lipidanalyserna där endast fem kärl av 28 analy-serade innehöll mjölk (bilaga 11). Av kärlen med indikationer på mjölk fanns tre i skärvstenskom-plex A1004025, ett i eldaltaret A10515 i skärv-stenskomplex A1003496 och en i avfallsgrop A41561 i skärvstensflaket A11816. Dessa spår finns huvudsakligen i slutna kärl. Enda undanta-get är ett öppet kärl i eldaltaret A10515. Sett till samma kontexter finns i dessa och andra skärv-stenskontexter 26 kärl med animaliska fetter. Det ter sig sannolikt att det är de djur som framträder i det osteologiska materialet, kanske främst nötbo-skap, som har tillretts. Ett normalstort nötkreatur ger också cirka 3 gånger mer kött än exempel-vis ett får, något som också får vägas in då man bedömer hur mycket resurser som ett visst djur kunnat bidra med (Wigh 2008). Detta kan sam-mantaget tolkas som att nötkreaturen under yngre bronsålder och järnålder använts både för kött och hudar, utöver att de även fungerat som mjölkdjur och dragdjur.

Hästar bedöms främst ha varit använda som drag- och riddjur, huvudsakligen under yngre bronsålder och yngre järnålder (bilaga 3). Detta är en bedöm-ning som bygger på att det inte påträffats ben från häst med slaktspår och att alla hästar verkar ha hållits till en relativt hög ålder. Avsaknaden av slaktspår hos häst beror naturligtvis delvis på den stora domi-nansen av tänder och extremiteter i materialet som helhet. Tänder dominerar emellertid bara i bronsål-derns skärvstenskontexter, detta är således inte fallet kring den yngre järnåldersgården. Förekomsten av tänder från häst i samma områden som tänder från nötboskap antyder att hästar i viss mån behandlats på ett likartat sätt som nötboskapen under bronsål-dern vilket möjligen antyder att dessa också kan ha slaktats för konsumtion under perioden. Både häst och nötboskap skall sannolikt betraktas som utvalda djur under perioden vilket antyds av att det är en specifik del, skallen, som har deponerats i skärvstens-anläggningarna längs ändmoränerna. Dess närvaro i dessa kontexter under bronsålder kan därför knap-past brukas för att kvantifiera hur vanlig arten varit under perioden. Istället visar de många tänderna sannolikt att dessa djur har haft en speciell funktion med anknytning till begravning eller andra ritualer som utförts längs ändmoränerna. Att detta är fallet antyds av att det nästan enbart är tänder som före-kommer i dessa kontexter. Häst förekommer även på den yngre järnålderns gård, men då är det fråga om andra ben och inte tänder och i betydligt mindre antal. Detta kanske indikerar att hästen vid denna tid inte behandlats som ett köttdjur överhuvudtaget.

Svin har mest använts som köttdjur under främst yngre järnålder. Får/get har troligtvis använts för kött- och ullproduktion (bilaga 3). Dessa djurs när-varo är mest riklig i yngre järnålderskontexterna, men överlag uppvisar dessa ungefär samma över-gripande spridning i rummet som nötkreatur och hästar. Det är dock troligt att terrängförhållandena kring Björkgärdet med öppna gräsmarker, sankängar och strandängar inte har varit helt optimal sett till storskalig drift av får/get och svin. Under yngre järn-ålder verkar både svin och får/get ha ätits på gården, men det är tydligt att får/get inte varit det främsta valet för hallens gästabud. Det är istället svin som har föredragits och fåren har sannolikt hållits för främst ullproduktion.

Ett enstaka ben av hönsfågel har påträffats och kan möjligen knytas till den äldre järnåldersgården inom delyta F. Detta djur har i den yngre järnåldern


betraktats som en varelse med speciella symboliska och rituella egenskaper (Nordberg 2004:271).

Sett till sällskapsdjur är hunden det enda säkert belagda djuret. Under yngre järnålder förekommer enstaka hundar kring gården. Trots att hund bara belagts under yngre järnålder är det sannolikt att den funnits även under andra perioder. Indirekta bevis för hundens närvaro är existensen av tuggspår på ben. Den rikliga mängden av boskap gör det sannolikt att hunden använts för vallning och skydda mot rovdjur (Petersson 2006:117). Något som sannolikt varit viktigt då boskapen verkar ha varit den främsta reella tillgången under alla tidsperioder på Björkgärdet.

Sammantaget har djurdriften under yngre brons-ålder dominerats av nötboskap och häst med får/get och svin som ett mindre inslag. Sett till andra lokaler från bronsålder i Mälardalen faller Björkgär-det in i ett övergripande mönster där det är nämnda arter som dominerar (Amaya 2008b:406). De stora centrala boplatserna Apalle och Ryssgärdet samt Skämsta kännetecknas dock av en mer jämn fördel-ning mellan nötboskapen och får/getter än den vi kan observera på Björkgärdet. Den närmaste paral-lellen sett till nötboskap som liknar Björkgärdet är Skeke på Kumla i Danmarks socken Uppland och på Snårarpsboplatsen, Vä socken i Skåne, där nöt-boskapen ligger nära 60–65 procent (Edring 2004, Persson mfl. 2002). Andelen får/getter samt svin och häst skiljer sig dock i Kumla medan Snårarps-boplatsen har en stark likhet med Rasbobygden i och med att hästen och får/get har en liknande position, följda av svin. Att djurartsfördelningen på Snårarpsboplatsen har likheter med de övriga Sydskandinaviska/danska benmaterialen (Amaya 2008b, Kristiansen 1988), antyder att Rasbobygden under bronsålder kan ha haft en för Mälardalen relativt sett låg nivå av får/getter och istället en stor inriktning mot boskapsdrift.

Under järnålder fortsätter dominansen för nöt-boskap och det finns inget som tyder på att djur-driften förändrats speciellt mycket över tid, med undantag för att svin börjar bli vanligare. Ökningen av svin under yngre järnålder kan troligen kopplas till aktiviteter i hallen under vendel- och vikingatid (se nedan).

Jakt och fiskeJakt och fångst utgör under hela den tid människor uppehåller sig på Björkgärdet från yngre bronsålder till yngre järnålder ett litet inslag i ekonomin. Jakten

och fisket på Björkgärdet har varit relativt diversifie-rad med både landlevande och havslevande däggdjur, fåglar och fiskar. Detta indikerar att man har jagat i högst varierade biotoper (skog, fält och hav). Man har däremot inte bedrivit någon mer specialiserad jakt. Som vi sett ovan stämmer detta väl med 13C-värden från de döda, vilket indikerar en nästan uteslutande terrestrisk kost.

Bronsålderns jakt på större landlevande djur såsom älg och hjortdjur har även den varit av begränsad omfattning sett till benmaterialet på Björkgärdet. De få ben som finns från djuren är obrända kraniedelar eller horn vilket möjligen anty-der att benen exempelvis ingått i någon redskaps-uppsättning. Exempel på att enstaka ben från vilt använts som redskap finner vi på Apalle (Åkermark-Kraft 2003:212).

Enstaka ben av oidentifierad fågel påträffades på Björkgärdet. De få benen antyder en sporadisk jakt under yngre bronsålder och yngre järnålder.

Den fisk som belagts på Björkgärdet är gädda och plattfisk. Plattfisk påträffades i skärvstens-/gravkomplexet A1004025 och kan därför dateras till bronsålder. Fiskens förekomst i denna kontext anty-der att det kan vara fråga om gravgåvor. Plattfisk är en havs- och bräckvattenlevande fisk och att den har fångats i havet är sannolikt då havet under denna tid har funnits relativt nära bosättningen. Gädda som påträffades vid gården från yngre järnålder är sannolikt sötvattenlevande och bör ha fångats i när-liggande sjöar. Både under bronsålder och järnålder varierar 13C-värdena för de döda vilket möjligen indikerar varierande andelar marin kost hos män-niskorna. Både nätfiske och krokfiske är sannolika metoder för fisket. Att man fiskat med krok under järnålder är belagt genom att krokar påträffades på platsen.

Slakt och mat – Offer och ritualerNär det gäller de skärvstensanläggningar som ligger längs ändmoränerna antyder dateringar, stratigrafi och benmaterial att den övergripande funktionen hos komplexen omfattat begravningar, matlagning och hantering av stora mängder nötboskap. Man har här regelbundet slaktat nötboskap äldre än 6 år och detta har sannolikt skett i samband med begrav-ningar eller t.ex. årstidsbundna högtider kopplade till boskapsdrift och jordbruk. Den senare möjligheten kan förmodligen direkt eller indirekt kopplas ihop med jordbrukscykeln skörd och sådd. Den långvariga


aktiviteten avspeglad i skärvstensanläggningarna på Björkgärdet antyder att det är fråga om återkom-mande handlingar som skett relativt sällan. Asso-ciationen med gravar antyder att det skulle kunna vara fråga om ritualiserade aktiviteter (måltider eller festande) anknutna till begravningarna eller någon regelbundet återkommande högtid. I bronsålderns och den äldre järnålderns gravar, skärvstenshögar och matlagningsstationer finns ett tydligt inslag av tänder från främst nötboskap men även häst. Närvaron av dessa på hela det rituella komplexet under yngre bronsålder och äldre järnålder kan tolkas som att det rör sig om mindre offernedläggelser eller kanske ett symboliskt bruk av skallarna. En god jämförelse är de brännoffer som täckte stora delar av Nibbles cen-trala mittimpediment (Heimdahl 2011:417ff). Dessa brännoffer av sädeskorn och örter har utförts över i stort sett hela det rituella komplexet under ungefär samma tidsperiod som skärvstensanläggningar och gravar anläggs vid Björkgärdets rituella komplex. Dessa yttäckande och övergripande offerhandlingar har på Skeke och på Björkgärdet (se Larsson red. 2014) istället utgjorts av offer av tänder från nöt följt av häst och får/get, de djurarter som sannolikt domi-nerat bosättningens födoekonomi. Att det är ben från köttfattiga delar av djuren, företrädesvis skallar, som slutligen hamnat i dessa kontexter kan tolkas som att dessa fungerat som offergåvor. Då det främst är tänderna som påträffas betyder detta att det till stor del handlar om obrända skallar från främst nötbo-skap och häst. Att dessa påträffas kring gravarna och skärvstenskomplexen är högst sannolikt inte en slump utan indikerar ett bruk av den symboliska laddning som finns i skallar och att sådana nedlagts eller på något annat sätt exponerats i närområdet till dessa kontexter. Ett annat exempel som antyder bruk av vissa ben i dessa kontexter är språngben från nöt. Sådana påträffades hela och obrända i A18918. Sett till språngbenens användning som spelpjäser, eller i samband med spådomsritualer och offer (astralagus) är det möjligt att även dessa har haft en roll i dessa aktiviteter.

Förekomsten av svin i matlagningen vid de ven-del- och vikingatida hallarna är intressant då detta djur i många källor har haft speciella egenskaper knutna till gudavärlden, gästabudet och de döda. Som Andreas Nordberg påpekar i sin avhandling har grisen fungerat som en symbol och ingrediens i både de levandes och de dödas gästabud (Nordberg 2004:184ff ). Hästtänder som påträffades i samma

kontexter är också intressanta då denna art blir vanligare i gravskicket från 600-tal AD och framåt och av allt att döma uppfattas som en ”…själafö-rare för de döda…” (Nordberg 2004:252ff ). Den rituella slakten har utförts i mindre rektangulära byggnader intill hallen, byggnader som beteck-nas som harg (Nordberg 2004:184). Huvud och blod offrades till gudarna medan köttrika delar åts. Med andra ord, slaktavfallet offrades på harget, medan köttrika delar åts av människan i hallen eller bostadshuset. De köttrika delarna av djuret ham-nar därmed främst på en annan plats och bör ge upphov till en övervikt för köttfattigt benmaterial och tänder på harget.

I fyra fall har tydliga husoffer av människa och i ett fall av djur gjorts på Björkgärdet under yngre järnålder. När det gäller nedläggningarna av ben från människa har dessa gjorts på fyra platser i ter-rasserna till hallarna. Husoffren av människoben är symboliska och består av några få brända fragment i samtliga fall. Det finns också andra typer av nedlägg-ningar omkring den vendel–vikingatida gården. I ett stolphål har en vendeltida holkspets nedlagts och i ett stolphål vid entrén till hus 1 har en kniv och ett bryne nedlagts. Alla dessa husoffer faller väl in i mönstret från andra platser där takbärare och ingångsdelar är välrepresenterade (Carlie 2004:108ff ).

5.5.4 Metallföremål i grav och gård

Av Niclas Björck

I samband med de arkeologiska undersökningarna av fornlämningskomplexet vid Björkgärdet påträf-fades 562 metallföremål med datering till yngre bronsålder/järnålder och framåt. Detta kapitel byg-ger på en specialregistrering av metallföremålen från Björkgärdet som gjorts av Niclas Björck, Magnus Lindberg och Maria Lingström (bilaga 4). I bilagan analyseras föremålens funktionsområden och date-ringar noggrant och en översiktlig bild av platsens brukningsfaser under främst järnålder och medeltid tecknas. Föreliggande kapitel sammanfattar dessa resultat och relaterar dem mer specifikt till aktivite-ter som bedrivits på Björkgärdet under yngre brons-ålder och järnålder. Presentationen här har särskild tyngdpunkt i yngre järnålder eftersom huvuddelen av metallföremålen kan knytas till denna period. Föremål av metall förekom spritt över hela under-sökningsområdet men en tydlig tyngdpunkt för


förekomsten av denna typ av föremål är ändå den yngre järnåldersgården inom yta C (fig. 5.5.51). I denna fördjupningsstudie analyseras föremålens funktionsområden och dateringar, vilket syftar till att teckna en bild av platsens brukningsfaser ur ett långtidsperspektiv.

Metallföremålen från Björkgärdet representerar en rad funktionsområden, som speglar såväl platsens vardagliga liv vad gäller bland annat djurhållning, hushåll, hantverk och den enskilda individen, som kategorin kult och religion. Kategorierna kombinerat med dateringar ger en intressant bild av nyttjandet av Björkgärdet ur ett långtidsperspektiv. Förutom en summering av Björkgärdets metallfynd jämförs platsen också med Skeke, som är den fornlämning längs nya väg 288, sträckan Jälla-Hov, som är mest lik Björkgärdet vad gäller topografi, lämningar och dateringar (Larsson red. 2014).

Den absoluta merparten av metallföremålen från Björkgärdet bestod av järn, medan ett fåtal var till-verkade av Cu-legering, silver, bly och oidentifierad metall (se tab. 5.5.22). Drygt 94 % av det totala anta-let registrerade metallfynd lokaliserades med hjälp av metall detektor.

Föremålen har daterats på typologisk väg. Kon-textuella dateringar har i många fall varit möjliga, men inte använts i databasen, eftersom föremålen ska dateras utifrån sig själva och inte indirekt via kontext. I löptexten har dock enskilda föremål eller sakord ibland utifrån kontext föreslagits ha en snä-vare datering än den rent typologiska.

FörutsättningarBjörkgärdets närhet till modern bebyggelse inne-bar att undersökningsområdet hade kontaminerats. Recent metallskräp i form av spikar, tomhylsor, mär-lor, taggtråd, burkar, kapsyler, glödlampor, leksaker förekom främst i den norra delen av undersöknings-

området, samt i den östra delen av impedimentet som gränsade mot åkermarken. Inom det plana området mellan moränryggarna samt på ändmoränerna var graden av kontamination lägre än i de norra delarna närmast bebyggelsen. Det mesta av det moderna metallskrotet låg ytligt.

Bortsett från metallkontaminationen var bedöm-ningen från förundersökningen att det fanns goda förutsättningar att finna arkeologiskt intressant metall på platsen. På fornlämningar i impediments-mark har den arkeologiska metallen visat sig ligga ytligt. För att nå ett bra resultat utifrån platsens för-utsättningar skedde metalldetekteringen från den inledande avtäckningen och sedan periodvis under hela undersökningsperioden. Inriktningen anpas-sades och fokuserades utifrån hur kunskapen om fornlämningen ökade (se kap. 2.4).

Att platsen överges mot slutet av järnåldern är en anledning till Björkgärdets potential. Detta gör dels att platsen till stor del bevarats såsom den lämnades och gör dessutom att lokalen inte konta-minerats av järn från medeltid och efterreformato-risk tid i någon större omfattning. När man under 1950-talet bygger villor och ett broförråd direkt norr om Björkgärdet inleds dock, som nämnts ovan, en ny fas. Björkgärdet blir dumpplats och lekplats för boende från den intilliggande bebyggelsen (fig. 5.5.50). Föremål från denna period utgjorde dock inte något stort problem då dessa dels låg huvud-sakligen på den mindre intensivt utnyttjande norra delen av lokalen och dels är relativt lätta att iden-tifiera. Dessutom låg dessa föremål ytligt, huvud-sakligen uppe i humuslagret. De moderna fynden innebar dock en omständighet som försvårande metalldetekteringen före avtäckning.

Metallföremålens typer och funktionsområdenDe 562 metallföremålen från Björkgärdet består i huvudsak av föremål i järn (544 stycken) men även föremål i Cu-legering (13 stycken), bly (3), silver (1) och ett föremål av oidentifierad metall finns repre-senterade (bilaga 1, 4 och 5).

För att få en bild av användandet av metaller på Björkgärdet har en specialregistrering av dessa gjorts, som förutom basregistrering även har omfattat bland annat bestämning av funktionsområde (se tab. 5.5.23) och datering (se tab. 5.2.1 och fig. 5.2.1). Metallfyn-den har sorterats in i 10 övergripande kategorier base-rade på funktion, samt en kategori för obestämbara föremål (tab. 5.5.23). Dessa grupper har i flera fall

Tabell 5.5.22. Antal lokaliserade metallfynd per undersökningsmetod.

Metalltyp Antal traditionellt lokaliserade fynd

Antal metalldetektorfynd

Summa

Järn 29 515 544

Culegering

3 10 13

Metall 1 0 1

Silver 0 1 1

Bly 1 2 3

Summa 34 528 562


överlappningar, vilket medfört att vissa föremålstyper förlagts till en kategori, men egentligen kan tillhöra flera (för vidare resonemang kring detta se bilaga 4a). Ett typexempel på detta är kategorin knivar, som kan höra till såväl hushåll och hantverk, som vapen och personlig utrustning (se diskussion under rubriken Hushåll nedan). Definitionen av och gränsdragningen mellan olika funktionsområden inleder varje rubrik nedan. De övergripande funktionerna som används syftar till att ge en översiktlig bild av verksamheter och handlingsmönster på Björkgärdet under olika tidsperioder. Metallföremålen kan också användas för att diskutera platsens funktion eller t.ex. studera hur platsens kontaktnät sett ut under olika faser.

Som framgår i tabell 5.5.23 framkom på Björk-gärdet många metallföremål vars funktionsområde

Figur 5.5.50. Ytligt på Björkgärdet framkom en rörande vittnessbörd om tiden då barnfamiljer flyttade till de nybyggda villorna norr om Björkgärdet. Över lokalen fanns spridda leksaker spelkulor, tennsoldater, bollar, en docknapp-flaska och t.ex. delar till hopprep och dockor från perioden efter 1950. Foto: Niclas Björck.

Figur 5.5.51. Spridning av alla metallföremål på Björkgärdet. Som framgår av planen framkom ett rikt och varierat fyndmaterial på Björkgärdet. När det gäller metallföremålen är dessa tydligt koncentrerade till området omkring den yngre järnåldersgården. För sprid-ning av ett urval av metallföremål från platsen utifrån sakord se tab. 6.8. Skala 1:800.

")

")

")

!(

")

")")

")

")

")

")")

")

")

")

")

")

")

")

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*#*#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#* #*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#* #*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*#*

#*#*

#* #*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*#*

#*#*

#*#*

#*

#*

#*

#* #*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#* #*#*#*

#*

#*

#*

#*#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*#* #*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*#*#*#*#*#*

#*

#*#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#* #*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*#*

#*#*

#*

#*

#*

#* #*

#*

#*

#* #*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#* #*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*#*#*#*

#*

#* #*

#*

#*

Område E

Område F

Område C

Område D

Område B

Område G

Område A

l

#* Järn") Brons") Silver!( Metall") Bly


0 10 20 30Meter

1:800

66481091612591

+

66480011612491

+


inte kunnat bestämmas på grund av att fragmentet är för litet eller saknar paralleller. Dessa svårtolkade fynd har kategoriserats som Obestämbara. Över 280 metallföremål från Björkgärdet har förts till denna kategori. Det rör sig om föremål i både järn och Cu-legering. Majoriteten utgörs av järnfragment men bland dessa finns även föremål. Det rör sig om beslag/tenar, men också en eventuell dräktnål (F269), en eventuell amulett (F1956) och många tiotals andra föremål med osäker funktion. I Cu-legering har ett bleck och ett annat föremål förts till denna kategori. De obestämbara metallföremålen hade en tydlig koncentration till de yngre järnåldersgårdarna, främst hus 1, 2 och 7, men förekom också spritt över stora delar av undersökningsområdet. I denna grupp av fynd finns sannolikt en blandning av de funktions-områden som är representerade på Björkgärdet och spridningen antyder att föremålen främst hör sam-man med järnåldersgårdarna och aktiviteter kring dessa (fig. 6.8a–b). De obestämbara föremålen från Björkgärdet kan därför sannolikt bäst förstås i ljuset av de bestämbara föremålen från platsen. Analysen kommer därför att fokusera på de 279 föremål som kunnat knytas till specifika funktionsområden.

HushållDen vanligaste kategorin av föremål från Björkgärdet är sådana som kan knytas till hushåll och hade en tydlig koncentration till delområde C. Kategorin hushåll är en av de bredaste kategorierna och utgör en diversifierad grupp som omfattar möblemang, matlagning, livsmedels− och ägodelsförvaring. Till kategorin hör 66 metallföremål, varav 63 av järn och tre av Cu-legering. Järnföremålen består av 28 knivar (tab. 5.5.24, fig. 5.5.52), 19 nitbrickor (fig. 5.5.55), sju nitar, två fiskekrokar, två mindre spikar, ett gryt-fragment, två kittelfragment, ett beslag och en synål. Föremålen av Cu-legering består av tre fragment av slaviska knivskidesbeslag (F21 och F1873) och en prydnadsnit (F1984). Knivskidesbeslag skulle även kunna knytas till kategorin personlig utrustning, men eftersom knivar har knutits till kategorin hushåll får även knivskidesbeslag knytas till denna kategori.

Föremålen i kategorin hushåll var nästan samtliga från yngre järnålder och påträffades i kulturlagret A35084. De avspeglar verksamheten på de yngre järnåldersgårdarna. I något enstaka fall går dateringar emellertid in i tidigmedeltid och ett föremål i katego-rin, grytfragmentet, kunde dateras till efterreforma-torisk tid. De eventuellt tidigmedeltida dateringarna

Tabell 5.5.23. Översikt över metallfyndens fördelning i olika funktionsområden utan hänsyn till datering.

Funktionsområde Antal % av totalt antal

Byggnation 52 9,2

Djur/djurdrift 61 10,9

Handel 5 0,4

Hantverk 35 6,2

Hushåll 66 11,8

Kult/religion 11 2

Personlig utrustning 19 3,4

Personlig utsmyckning 10 1,6

Vapen 16 2,8

Åkerbruk 4 0,7

Obestämbart 283 51

Summa 562 100

Tabell 5.5.24. Järnknivar med datering till järnålder och/eller medeltid.

Fyndnr Datering Kommentar

4 Yngre järnålder–medeltid Intakt

7 Yngre järnålder–medeltid Fragment

18 Yngre järnålder Defekt

59 Yngre järnålder–medeltid Defekt, med nednött egg samt ett nithål i skaftet

60 Yngre järnålder–medeltid Defekt

80 Yngre järnålder Fragment

92 Yngre järnålder–medeltid Fragment, endast spetsen bevarad

93 Yngre järnålder–medeltid Fragment





293 Yngre järnålder Fragment, osäker bestämning


336 Yngre järnålder–medeltid Fragment, osäker bestämning



476 Vendeltid Defekt, möjlig tånge, ingen egg bevarad


485 Yngre järnålder Fragment, platt och konisk i formen

498 Yngre järnålder–medeltid Defekt, kan även vara ett redskap


1877 Yngre järnålder Defekt, kan även vara pilspets typ A2





1965 Yngre järnålder Fragment, osäker bestämning, knivspets?


gäller fragment av slaviska knivskidesbeslag av en typ som förekommer så sent som under 1200-talet. När det gäller fynden från Björkgärdet kan framhållas att de påträffades i den vikingatida hallen, hus 1, och då denna typ även förekommer under 1000-talet hör fynden i detta fall sannolikt till sen vikingatid. Kontextuellt är kopplingen till hus 1 uppenbar, de påträffades i ett stolphål och i kulturlagret, cirka 8,5 meter öster om detta. Knivskidebeslagen från

Björkgärdet är gjorda av Cu-legering och punsor-nerade (fig. 5.5.54). Knivskidebeslag av denna typ förekommer ofta på handelsplatser i Danmark, men har där sannolikt både importerats och producerats lokalt (Andersen 2000:30f ).

Det tredje Cu-legeringsföremålet i kategorin hus-håll var en prydnadsnit som påträffades i ett stolphål i hus 15 (fig 5.5.56). Niten har därmed utifrån sin kon-text en förmodad datering till vendeltid, förmodligen 600-tal. Två fiskekrokar (F64 och F532) påträffades på Björkgärdet, den ena i östra delen av kulturlager A35084 och den andra i ett stolphål i hus 1. Fiske-krokar är typologiskt svårdaterade med ett spann från järnålder–modern tid (fig. 5.5.53). Fiskekroken

Figur 5.5.52. Några exempel på knivar från Björkgärdet. Översta raden från vänster F60, F7, F585 och F336, nedersta raden från vänster F4, F498, F1, F480, F1839, F18, F1895 och F1877. Foto: Christina Holm.

Figur 5.5.53. Fiskekrokarna från Björkgärdet. Till vänster F64 och F532. Foto: Christina Holm.

Figur 5.5.54. Fragment av slaviska knivskidebeslag från Björkgärdet. Foto: Christina Holm.


från hus 1 kan kontextuellt dateras till yngre järnålder.

Djur/djurdriftDen näst vanligaste kate-gorin av metallföremål på Björkgärdet var knutna till funktionsområdet djur/djurdrift. Till funktions-området hör de typer av föremål som kan relateras till djurhållning. Hit hör exempelvis hästskor, häst-

skosömmar, broddar, betsel samt skötselredskap, t.ex. kammar.Sammanlagt har 61 metallföremål med koppling till djur/djurdrift påträffats på Björkgärdet. Av dessa var 48 broddar, varav 47 till häst och en eventuellt till människa. Vidare framkom åtta säkra hästsko-sömmar, tre hästskor och delar av två djurkammar. Utöver nämnda föremål finns ytterligare 8 even-tuella hästskosömmar som bedömts mer osäkra än ovan nämnda och därför förts till kategorin obe-stämbart. Hästbroddarna var endubbiga isbroddar. En brodd, F849, var smalare, nättare och möjligen för människobruk, men för att få ett helhetsgrepp på fyndkategorin broddar har även denna sorterats

in under kategorin djur/djurdrift. Samtliga föremål inom kategorin var typologiskt daterbara och hör huvudsakligen till yngre järnålder. Det förekommer dock föremål med datering både till medeltid och efterreformatorisk/modern tid (bilaga 4).

Således påträffades inte mindre än 48 broddar och de har alla kunnat dateras till vendeltid–vikingatid (fig. 5.5.57). Det förekom även broddar av den typ som har burits av människor (fig. 5.5.58). Broddarna är tydligt koncentrerade till de yngre järnåldersgårdarnas tun, gård 8 och 9 daterade till fas 7 och 8 (se nedan).

Kamnitarna som härrör från en hästkam kan typologiskt dateras till yngre järnålder. En av många indikationer på textilhantverk från Björkgärdet är en del av en ullkam, F531, som kan dateras till järnålder. Vidare framkom hästskor och hästskosömmar av medeltida typ. Sex hästskosömmar från Björkgär-det dateras till medeltid eller efterreformatorisk tid samt två hästskor till efterreformatorisk tid. Metall-lerna med koppling till djur/djurdrift hade jämfört med de hushållsanknutna metallerna en mer allmän spridning över undersökningsområdet, men en kon-centration kan ändå ses till delområde C (hus 1 och 2) även i denna kategori (fig. 6.8).

De sexton säkra och osäkra hästskosömmar (F300, F347, F429, F465, F471, F473, F481, F560, F812, F826, F840, F855, F856, F862, F1890 och F1993)

Figur 5.5.55. Några exempel på nitar och nitbrickor från Björkgärdet. Översta raden från vänster F282, F484, F376, F573 och F568 (jfr fig. 5.5.61). Nedersta raden från vänster F574, F20,F 74, F75. F85, F637, F1878 och F396. Foto: Christina Holm.

Figur 5.5.56. Pryd-nadsnit i Cu-legering, F1984, från hus 15. Foto: Christina Holm.


som hittades varierar i storlek. De framkom huvud-sakligen genom metalldetektering efter att platsen hade avtäckts. De är som typ svårdaterade och troli-gen finns lokala varianter som beror på smedens pre-ferenser och arbetssätt. Generellt kan man emellertid säga att äldre hästskosömmar ofta är mindre och har ett rundare och plattare huvud. Hästskosömmarna från Björkgärdet är i tre fall (F855, F856 och F862) av en typ som kan härröra från medeltid till nutid. Dessa hästskosömmar av yngre karaktär påträffades i ett stråk tvärsöver Björkgärdet och indikerar möjligen existensen av en fägata eller väg under historisk tid. De övriga har en mer ålderdomlig karaktär, är relativt små, med mindre runda huvuden. Dessa påträffades i området kring den vendel-/vikingatida gården. Det är inte möjligt att med säkerhet säga om dessa hör samman med gården eller om de hör samman med andra mer sentida aktiviteter. Två av dessa (F465 och F1993) avviker i det att de har ett relativt stort huvud

och det kan i dessa fall röra sig om spikar. Båda dessa är påträffade i och direkt invid hus 1.

Broddar tillsammans med hästskor och hästsko-sömmar visar att hästen var relativt vanlig på platsen och att den inte enbart var ett dragdjur – man var även beriden. Bruket av broddar har funnits kvar vid sidan av hästskons införande under tidigmedeltid. Anders Wallander har konstaterat att medeltida fynd av hästbroddar är få och att dessa verkar gå ur bruk helt under 1200-talet. Hästskor blir vanliga i Skan-dinavien under 1000-talet, men har på kontinenten funnits sedan 600-talet (Björkhager m. fl. 1997). De äldsta typerna av hästskor är flikskor och halvskor. I Skandinavien brukar dessa typer föras till perioden 1000- till 1100-tal. Halvskor var avsedda att täcka endast yttre delen av hoven (Engwall 1936:89; Wal-lander 1998:224).

Allmänt sett brukar flikskon anses vara den äldsta hästskotypen i Norden. Denna typ dominerar i t.ex.

Figur 5.5.57. Några exempel på broddar från Björkgärdet. Notera att vissa broddar har omvikta armar och andra raka. Denna variation kunde tolkas som ett resultat av handlingsmönster, typerna visar olika aktiviteter och var dessa har utförts. Rad 1 (överst) från vänster: F3, F9, F119, F1899, F37, F849, F356, Rad 2 från vänster: F1900, F1872, F48, F38, F58, F50 och F 43, Rad 3 från vänster: F44, F33, F1884, F8, F70, F276 och F 545. Rad 4 från vänster: F47, F17, F1375, F41, F32, F49 och F564. Rad 5 från vänster: F1919, F19, F56, F45, F57, F216 och F39. Rad 6 (nederst) från vänster: F35, F1894, F352, F71, F824, F36 och F 40. Foto: Christina Holm.


Lund- och Eketorpsmaterialet. Beteckningen fliksko härrör från att skon får en flikig karaktär då söm hålen stansas ut. Denna typ ersätts av toffelskon under 1200-talet. Toffelskon karaktäriseras av att den har en slät ytterkant. På Björkgärdet framkom tre häst-skor (F83, F565 och F566). Två av dessa (F565 och F566) är fragmentariska och består av ändarna från två skor som framkom i område B och D. Båda dessa bedöms vara fragment av sk. toffelskor. Den tredje, F83, är intakt och framkom vid entrén till hus 1. Detta exemplar har bedömts vara en fliksko av äldre typ. Samtliga hästskor är således påträffade i området kring den vendeltida/vikingatida gården.

Att datera hästskor är besvärligt eftersom formen är funktionell och artefakten därför inte har ändrat sig särskilt mycket över tiden. Det finns dock vissa särdrag som indikerar att hästskor har hög ålder. På de fragmentariska hästskorna har inga sådana drag kunnat iakttas, och de kan därför inte dateras närmare. På den intakta hästskon har däremot ålder-domliga drag kunnat iakttas. Denna hästsko, som framkom vid entrén väster om hus 1, är liten, osym-metrisk och metallen buktar ut där sömmarna slagits in. Att hästskon påträffades just väster om hus 1 är intressant då det är i detta område som broddarna indikerar att man skott hästar (se Broddar nedan). Fyndplatsen är också intressant i ett annat avseende; fortfarande hänger man ibland hästskor vid dörren för att säkra sin lycka. Att trygga hemmet på magisk

väg var fortfarande vanligt på 1800-talet. Ett lieblad under tröskeln skulle skydda huset mot onda makter och en forntida stenyxa, inmurad i spisen troddes hålla eldsvådan borta. En gryta eller sked under gol-vet ansågs lyckobringande så att mat aldrig skulle sak nas. När det gäller hästskon från Björkgärdet är det emellertid också möjligt att den hamnat på platsen av en slump under medeltiden.

ByggnationTill funktionsområdet byggnation räknas bygg-nadsrelaterade föremål, såsom spikar, nitar, beslag, krampor, lås och nycklar. På Björkgärdet framkom 52 metallföremål som kan kopplas till denna kate-gori. Merparten utgjordes av spikar, men därutöver påträffades krampor, nitar, nycklar och även en nubb (fig.5.5.59–5.5.61). Fyndgruppen nitar var mycket varierad och relativt få fynd i kategorin har kunnat dateras typologiskt (se även fig. 5:27). De daterbara hörde dock huvudsakligen till yngre järnålder. Efter-som Björkgärdet överges vid slutet av denna period är det högst sannolikt att majoriteten av föremålen hör till den yngre järnåldersfasen, detta styrks också genom att alla är av typer som förekommer under denna period (jfr Ottaway 1992: 608, 616 och 620). Precis som när det gäller övriga kategorier kan det

Figur 5.5.58. Det förekom också broddar för människor på Björkgärdet. Ett exempel är en bandformig brodd, F42. Denna typ av brodd har brukats av människor för att få bättre fäste på t.ex. is. Brodden har varit fäst vid t.ex. en läderrem som gjorts fast på skorna. Översta raden från vänster F64 och F39, mellersta raden F40 och nedersta raden från vänster F67, F276 och F42. Infälld F42, en typ av brodd som har suttit på t.ex. ett läderband. Foto: Christina Holm.


dock finnas ett inslag av medeltida eller efterrefor-matoriska artefakter (se bilaga 4).

Typologiskt daterbara föremål var nitar, nycklar, krampor och nubb. Nitarna hör till yngre järnålder, draglåsnycklarna hör till vikingatid och kramporna och en nubb har daterats till järnålder–medeltid. De två nycklar som har daterats till vikingatid påträffades båda vid den yngre järnåldersgården inom delområde C (fig. 5.5.62). Den ena hittades precis söder om den stora entrén till hus 1 och den andra i köksingången i utbyggnaden mot norr på hus 1.

Föremålen från funktionsområdet byggnation hade generellt en tydlig koncentration till delområde C, framförallt hus 1 och 2, och det ter sig därför också sannolikt att flertalet av föremålen hör samman med de yngre järnåldersgårdarna. Följaktligen är det också troligt att merparten av dessa föremål skall dateras till yngre järnålder.

HantverkTill kategorin hantverk har 35 metallfynd från Björk-gärdet förts, Av dessa var 33 av järn och 2 av Cu-legering). Till denna kategori hör verktyg, råämnen och även restprodukter av hantverksprocesser såsom enstaka gjutforms- och degelfragment, olika former av bränd lera och slagg. Ett urval av hantverksrelate-rade föremål diskuteras i bilagorna 4 och 5. I hant-verkskategorin ingår bland annat följande metall-verktyg; sax, punsar, ämnesjärn, mejslar, halvfabrikat samt borrar, ritsar, skåljärn, verktyg samt en smälta/gjuttapp och en ten. De två senare är av Cu-legering (fig. 5.5.63 och 5.5.64).

Cu-legeringarna bestod av en gjuttapp (F26) som kan höra till både brons- och järnålder då den påträf-fades i en skärvstenshög, A11298 och en ten (F245) med datering yngre järnålder. Tenen påträffades i har-get A26274. Övriga fynd i kategorin koncentrerades

Figur 5.5.59. Några exempel på krampor från Björkgärdet. Från vänster F16, F516, F509, F500 och F524. Foto: Chris-tina Holm.

Figur 5.5.60. Några exempel på spikar från Björkgärdet. Från vänster F1898, F448, F438, F451, F440, F583, F1987 och F465. Foto: Christina Holm.

Figur 5.5.61. Några exempel på nitar från Björkgärdet. Från vänster F1881, F87, F546, F66, F63 och F1876. Foto: Christina Holm.


huvudsakligen till delområde C och 34 av dessa var typologiskt daterbara; punsarna (F259, F505, F533, F540, F543, F853, F1879, F1883, F1893 och F1901) (jfr Ottaway 1992: 516), mejslarna (F337, F393, F426, F1904, F1907 och F1966) och ämnesjärnen (F286, F290, F317, F344, F378, F403, F404, F441, F562 och F826) till järnålder–medeltid. Samma datering hade en borr (F821), två halvfabrikat (F84 och F603), en rits (F350), ett skåljärn (F294) samt ett verktyg (F512) (fig. 5.5.63). Med tanke på att platsen verkar ha varit övergiven under medeltid och att många av hantverksföremålen är koncentrerade till gårdarna från yngre järnålder inom delområde C är det troligt att samtliga hör till denna period.

HandelEtt mindre antal fynd som kunde kopplas direkt till kategorin handel påträffades också. Till kategorin hör föremål som mynt, vågar, viktlod och varup-lomber. På Björkgärdet påträffades ett mynt, F244, och tre viktlod (F252, F608 och F636). Det finns

även ett litet runt järnföremål, F1918, som skulle kunna vara ett viktlod (fig. 5.5.65). Viktlodet F252 påträffades två meter söder om hus 14. Det bestod av järn med ett hölje av Cu-legering. Till formen var lodet sfäriskt med tillplattade poler, varav åtminstone den ena polen varit dekorerad. I nuläget syns endast dekoren som en enkel rand. Viktlodet dateras till vikingatid (jfr Thunmark-Nylén 1998: tafel 274f ). Övriga två viktlod är av typer som är vanligt före-

kommande under yngre järnålder (Kyhlberg 1980). Eftersom det rör sig om relativt små vikter har man sannolikt vägt ädelmetall för att underlätta handel. Det möjliga viktlodet F1918 är runt, cirka 13 millimeter i diameter och gjort i järn legerad med annan metall. Föremålet tolkas här som ett vikt-lod, men det kan även vara fråga om en ovanlig typ av pärla.

Myntet från Björkgärdet, F244, är ett arabiskt silvermynt, Umayyad [Wasit], präglat år 737/38 AD (se

Figur 5.5.62. En av draglåsnycklarna, F10, från Björkgär-det. Foto: Christina Holm.

Figur 5.5.63. Några exempel på hantverksredskap från Björkgärdet, punsar, mejslar, nålar och ritsar av olika storlekar. Punsar (F1879, F259, F533, F540, F1883, F1901, F1893, F377, F473, F853, F426 och F543), mejslar (F393, F1904 och F1907), nålar (F581, F326 och F1906), ritsar (F350, F547, F324 och F584). Foto: Christina Holm.

Figur 5.5.64. Gjuttapp av Cu-legering från Björkgärdet, F26. Foto: Christina Holm.


bilaga 4). Det är cirka 20 × 9 millimeter stort och 1 mm tjockt och väger cirka 0,15 gram. Att myntet från Björkgärdet är klippt är en annan indikation på handel på platsen (fig. 5.5.66). Klippningar (klippta silvermynt) visar att det har varit metallvärdet som utgjort grund i det ekonomiska systemet och att man helt enkelt har delat mynt för att få lägre valörer. Föremålen med anknytning till handel som gick att tidsbestämma hade således samtliga en tydlig kopp-ling till yngre järnålder (se bilaga 4).

Kult och religionTill kategorin kult/religion räknas föremål som bedöms ha haft en huvudsaklig användning inom religiösa ceremonier eller annan kultutövning. Bedömningarna i detta sammanhang utgår ifrån själva föremålen, men en annan viktig variabel för

bedömning är naturligtvis kontexten. I flera av husen och även när det gäller skärvstensanläggningarna uppträder knivar, pilspetsar, brynen, ben eller t.ex. pärlor i sammanhang som visar att det rör sig om någon form av offer. Även dessa är sannolikt artefak-ter som har haft en funktion i kult och religion, detta åtminstone vid slutdepositionen. Föremålstypen har dock inte denna funktion primärt vilket innebär att tolkningen ibland kan vara svår att göra (se nedan).

Till kategorin kult/religion fördes 11 järnföremål, men flera andra föremål som förts in under vapen, hushåll eller t.ex. personlig utrustning/utsmyckning är tänkbara för denna kategori. Av kult-/religions-föremålen från Björkgärdet var fem amulettringar (F243, F483, F561, F638 och F1994) och sex amu-letter (F242, F499, F528, F553, F1908 och F1936) (tab. 5.5.25). Utöver dessa fanns emellertid också två ringar (F551 och F846) som kan tolkas vara av den typ som ofta är uppträdda på amulettringar (fig.5.5.67). Av amulettringarna var tre intakta (F243, F483 och F638), en defekt, F1994, och en fragmentarisk, F561. F243 är en cirkelrund, delvis vriden fyrsidig ten med tre små vidhängande cirkelrunda amulett-ringar (jfr Thunmark-Nylén 1998: tafel 294f ). Tenen har omvikta ändar som hakar i varandra. F483 är en oval fyrsidig ten, även denna med omvikta ändar som hakar i varandra (för parallell se exempelvis SHM inv.nr 25917, unr 28:2f, Roslags-Näsby, Täby 138:1, Up). F638 är en oval eldstålsformad amulettring med överlappande avsmalnande ändar samt en vidhäng-ande miniatyrskära. De defekta F1994 är också en eldstålsformad amulettring och den fragmentariska F561 består av ett litet fragment av en mycket tunn

Figur 5.5.65. Viktlod (från vänster F252, F1918, F636 och F608) är en av de föremålstyper från Björkgärdet som kan kopplas till handel. Infällt är detaljer av F636 och F608. När det gäller F1918 är tolkningen lite osäker och det kan även vara t.ex. en ovanlig typ av pärla. Foto: Christina Holm.

Tabell 5.5.25. Beskrivning av ett urval av amuletter från Björkgärdet.

Fyndnr Beskrivning Fragm.grad

Parallell

242 Torshammare, välformad, beva-rad ögla

Intakt Jfr exv Beronius Jörpeland et al., 2011:96

499 Miniatyreldstål Defekt Jfr Arbman 1940:taf. 106, gr. 382

528 Yxformad Intakt Jfr exv. Nicola S. H. Rogers 1993:1375, fig. 5486

553 Torshammare, platt, rundad

Defekt Jfr Arwidsson 1984:128

1908 Miniatyrskära Defekt Jfr exv. SHM inv.nr 6263, föremål-sid 181806, Torvalla, Södergärde, Skederid sn, Up

1936 Miniatyrnyckel, intakt ögla

Defekt Jfr med ordinära bultlåsnycklar


tvinnad tråd. Detta fynd är mer svårtolkat och det kan också vara t.ex. ett fragment från en pärlspridare. Av amuletterna var två intakta (F242 och F528) och fyra defekta (F499, F553, F1908 och F1936). För närmare beskrivning av amuletterna se tabell 5.5.25.

Samtliga dessa fynd har en mycket tydlig koncen-tration till delområde C och hus 1 och 2. Samtliga fynd som hör till kult-/religionskategorin ligger inom ett cirka 35 × 20 meter stort område med öst–västlig utsträckning som sträcker sig från harget i väster till halldelen i hus 1 i öster. Eftersom hus 1 överlagrar hus 2 var det ofta svårt att säga säkert huruvida arte-fakterna hörde till den ena eller andra huskontex-ten. Analysen av fyndkontexter och den stratigrafiskt utförda undersökningen antyder emellertid följande fördelning av kult-/religionartefakterna; sex hör till hus 1 (F499, F561, F638, F1908, F1936 och F1994)

och en hör till hus 2 (F553). Vid harget påträffades en välbevarad amulettring och en torshammare (F242 och F243). I skärvstensflaket A11816 söder om hus 1 påträffades en amulettring (F483). En yxformad amu-lett (F528) framkom i kulturlager A6004 strax söder om harget och västsydväst om hus 1. Två järnringar (F551 och F846) framkom i respektive strax väster om hus 1. Samtliga föremål i kategorin kult/religion dateras således till sen vendeltid–vikingatid.

Figur 5.5.68. Hyskor från Björkgärdet (F55 och 273) daterade till medeltid eller efterreformatorisk tid. Foto: Christina Holm.

Figur 5.5.67. Amuletter och amulettringar från Björkgärdet (från vänster övre raden F243, F483, F1994, F541, F1822 och F499, mellersta raden F242, F513, F1956, F561, F551 och F846, nedersta raden F529, F1908 och F482). I detaljbilden syns några av föremålen som påträffades vid eller nära harget A26274 (från vänster F243, F242 och F638). Foto: Christina Holm.

Figur 5.5.66. Arabiskt silvermynt, F244, från Björkgärdet. Myntet präglades i Wasit 737/38 AD. Foto: Thomas Eriksson.


Kategorin personlig utrustning från Björkgärdet bestod av 19 föremål, varav 15 av järn och fyra av Cu-legering. Järnföremålen bestod av fem spännen (F73, F431, F463, F479 och F526), två beslag (F452 och F535), två pincetter (F456 och F539), två hyskor (F55 och F273) (fig 5.5.68), tre kamfragment i form av nitar (F376, F464 och F586) och två föremål som kategoriserats som torne, dvs. en del till söljor (F525 och F1941). Cu-legeringsföremålen bestod av en ring (F1922), ett beslag (F492) och två knappar (F488 och F681).

Fynd med koppling till personlig utrustning har en tydlig koncentration till delområde C. Samtliga föremål är daterbara, varav 13 stycken till yngre järn-ålder (spännena, beslagen, pincetterna, kamnitarna och söljan). Ringen i Cu-legering, F1922, har en något oklar bestämning. Den har troligen varit en del av någon form av hänge, med en vid datering från yngre bronsålder–järnålder. Typen förekommer på t.ex. vissa väskor eller pungar eller på remdelare (jfr Ottaway 1992: 608, 616; Thunmark-Nylén 1998: tafel 134, 136, 142). Ett annat Cu-beslag, F492, som också påträffades i den stora hallbyggnaden (hus 1) dateras till vikingatid. Det är ett sköldformigt beslag med böjd nabb på baksidan (jfr SHM inv.nr 8985, unr 2, Svarta jorden, Björkö, Adelsö sn, Up) (se fig 5.5.70). Hyskorna dateras till medeltid–efterrefor-matorisk tid och Cu-knappen till efterreformato-

Figur 5.5.69. Dräktnålar och spännen från Björkgärdet (från vänster övre rad F61, F431 och F417, nedre rad F245, F73, F463, F1941, F246, F635, F1903 och F479. Foto: Christina Holm.

Figur 5.5.70. Ett rembeslag av Cu-legering, F492, daterat till vikingatid påträffat i hus 1. I bilden syns beslaget dels framifrån och dels snett ifrån sidan. Det är ett sköldformigt beslag av orientalisk typ med böjd nabb på baksidan (jfr SHM inv.nr 8985, unr 2, Svarta jorden, Björkö, Adelsö sn, Up). Foto: Christina Holm.

Personlig utrustningUnder kategorin personlig utrustning finns person-liga ägodelar som har haft en praktisk funktion, till skillnad från personlig utsmyckning som i första hand har en dekorativ funktion. Exempel på föremål som hör till dessa kategorier från Björkgärdet är söljor, pincetter, spännen, hyskor, kamnitar, eldstål, dräktnålar, en fibula och beslag. Föremålen härrör från järnålder och då främst yngre järnåldern. De resterande föremålen är i huvudsak efterreformato-riska (se bilaga 4).


risk–modern tid. En knapp av okänd metall, F681, hittades i hus 1.

Personlig utsmyckningDe föremål som knutits till gruppen personlig utsmyckning har primärt haft en dekorativ funktion. På Björkgärdet framkom ett tiotal föremål som kan föras till denna kategori. Det rör sig om fem dräkt-nålar, två pärlor, ett ringspänne, en ströning och en fibula. Föremålen härrör i huvudsak från yngre järn-ålder, bara i något enstaka fall kan de dateras till efterreformatorisk tid (se bilaga 1 och 4a).

Totalt rör det sig om sex föremål av järn och fyra av Cu-legering. Järnföremålen är fyra dräktnålar (F348, F537, F860 och F1903), en fibula (F61), ett ringspänne (F635) och en pärla (F1918). Cu-legeringsföremålen bestod av en dräktnål (F246), en pärla (F72) och ett påsyningsbeslag (F5). Fibulan dateras till folkvandringstid–vendeltid. Dräktnå-larna i järn (F537, F860 och F1903) samt järnpärlan dateras till yngre järnålder, pärlan i Cu-legering till vendeltid–vikingatid samt ringspännet och dräktnå-len i Cu-legering (F246) till vikingatid (fig 5.5.72). Beslaget av Cu-legering är troligen en så kallad strö-ning, med datering till medeltid. Den är defekt med

två nithål/hål samt en mittnit. F561 är en tvinnad bronsten som bedömts vara ett fragment av en amu-lettring men det skulle även kunna vara ett fragment av en pärlspridare och då höra till denna kategori. F561 beskrivs dock i kategorin kult/religion ovan. Föremålen inom kategorin personlig utsmyckning har en tydlig koncentration till delområde C.

Figur 5.5.71. Några redskap av olika slag från Björkgärdet. Från vänster en pincett, F539, ett skåljärn, F294 och en sax, F602. Pincetten är klassificerad som personlig utrustning men de andra hör till hantverksgruppen. Till höger i bilden finns också en del av en ullkam, F531. Samtliga fynd kan typolo-giskt dateras till yngre järnålder. Foto: Christina Holm.

Figur 5.5.72. Två exempel på enkla dräktnålar i järn från yngre järnåldergården på Björkgärdet. Den större dräktnå-len F860 påträffades på tunet väster om den yngre järn-åldersgården och den mindre avbrutna nålen med ett fint nålhuvud (F348) påträffades vid den förmodade platsen för högsätet i hus 1. Foto: Christina Holm.


VapenFöremålen i kategorin vapen är förutom hugg-, stöt- och stickvapen, såsom svärd och spjut även projektiler som pilspetsar och muskötkulor. I registreringen har även en sporre förts till kategorin, detta för att tydligt visa att denna har hört till en krigares utrustning. De flesta vapnen från Björkgärdet kan dateras till yngre järnålder, men det förekommer även enstaka som kan vara medeltida eller efterreformatoriska.

Till vapenkategorin hör 16 föremål som påträffa-des på Björkgärdet. Det kan dock finnas fler, men då föremål varit svårbedömda har dessa förts till andra kategorier, som t.ex. F1877 som bedömts vara en kniv men möjligen är en pilspets typ A2 (se Hushåll). För tolkningen som pilspets talar i detta fall även kontex-ten då många av pilspetsarna framkom i vägglinjen till hus 1. De föremål som förts till kategorin vapen är 14 föremål av järn och två av bly. Järnföremålen utgörs av tolv pilspetsar, en sporre och ett spjutfrag-ment. Blyföremålen är två muskötkulor.

Vad det gäller pilspetsarna så rör det sig om elva stycken som är ämnade för pilbåge (F12, F31, F34, F53, F65, F232, F530, F808, F835, F1874 och F1992) och en som sannolikt använts till armborst (F54) (se tabell 5.5.26). F54 är en så kallad skäkta, har holk och rombiskt tvärsnitt vid spetsen (se fig. 5.5.74). Skäktan är intakt, väger 31 gram och är 50 mm lång. Majoriteten av pilspetsarna från Björkgär-det är annars från vikingatid eller tidigmedeltid och utgörs av varianter av de tidstypiska spetsarna A1 och A2 från vikingatid och tångeförsedda D2-spet-sar från sen vikingatid eller tidigmedeltid. Pilspet-sarna har indelats i olika typer enligt typologin som utvecklats av Wegraeus och vidarebearbetats

i andra sammanhang (Wegraeus 1971; Lindbom 1993; 2006:104ff, jfr Thunmark-Nylén 1998: tafel 261f ). Det finns dock ytterligare ett spetsfynd, en vendeltida holkspets, som återfanns långt ner i ett stolphål tillhörande det vikingatida terrasshuset, hus 1. Spetsen är 90 mm lång och 17 mm på bredaste delen av spetsen (fig. 5.5.73). Holken har en diame-ter av 9 mm. De tidstypiska vikingatida typerna A1 och A2 är generellt ansedda att vara jakt- eller all-roundspetsar, där den äldre typen A1 är en utpräg-lad jaktspets med skärande eggar medan A2 är en smäckrare stridsspets som tillhör sen vikingatid. De senvikingatida eller tidigmedeltida spetsarna av typen D2 lämpar sig inte för jakt utan är särpräglade stridsspetsar med pansarbrytande kvaliteter utan skärande eggar. Samtliga påträffade pilspetsar kan dock ha varit avsedda för strid.

Av de förhistoriska pilspetsarna som framkom på Björkgärdet påträffades samtliga i närområdet till

Tabell 5.5.26. Pilspetsar med datering till järnålder och medeltid.

Fyndnr Datering Kommentar

12 Romersk järnålder–medeltid Intakt, Wegraeus typ D2

31 Vikingatid Defekt

34 Medeltid Intakt

53 Vikingatid Intakt

54 Medeltid Intakt

65 Romersk järnålder–medeltid Defekt, Wegraeus typ D2

232 Romersk järnålder–medeltid Intakt, Wegraeus typ D2

530 Medeltid Defekt


835 Romersk järnålder–medeltid Wegraeus typ D2


1992 Vendeltid Intakt

Figur 5.5.73. Vendeltida holkspets (F1992) som påträffades liggande djupt ned i stolphålet A42566 i hus 1. Kontexten indikerar att det rör sig om ett husoffer. Denna nedläggning antyder att hus 1 byggs relativt snart efter att hus 2 restes, det kan emellertid också vara så att pilspetsen har haft relativt hög ålder redan vid nedläggningen. Foto: Niclas Björck.


hus 1, intill och cirka 15 meter omkring byggnaden. Åtta stycken påträffades antingen i husets vägglinjer eller i de jordvallar och terrasser som omgav huset (F12, F34, F53, F65, F232, F808, F835 och F1874). När det gäller två av dessa (F34 och F65) framkom dessa cirka 15 meter sydväst om hus 1. Den ena (F65) hittades invid hus 16. Två pilspetsar, en ordinär pil-spets (F31) och en skäkta (F54), påträffades i hus 6, men det är endast cirka tio meter norr om hus 1. Med tanke på att hus 6 och 16 dateras till 600-talet har pilspetsarna sannolikt ingen relation till dessa hus utan skall sannolikt tolkas som ett utslag av samma process/händelse som övriga. En pilspets, F530, påträffades i ett röjningsröse, A3860, inom område E som troligen har förhistorisk datering. Röset var beläget cirka 14 meter nordost om hus 1. En spets (F1992) har en annorlunda kontext och bedöms utgöra ett husoffer, eftersom den påträffades horisontellt liggande djupt ned i ett stolphål, A42566, i hus 1. Av kontexterna att döma utgör pilspetsarna från Björkgärdet kanske en kombination av strids-tecken, husoffer och/eller husägarnas/hantverkarnas vardagsnärvaro.

På Björkgärdet tillvaratogs också en defekt piksporre med x-formigt fäste (F406) (fig. 5.5.75). Denna typ av sporrar dateras till romersk järnålder (jfr Wikborg 1996:151). Sporrar börjar först uppträda

under äldre järnålder och är då en mycket exklusiv föremålskategori förbehållen en krigar- och makte-lit. Av de sedan tidigare kända exemplen från östra delen av Mälardalen härrör nästan samtliga från vapengravar. Att vapengravarna innehåller sporrar är dock ovanligt och endast cirka 10 % av dem har denna föremålskategori, som således får betecknas som exklusiv. Den nämnda andelen kan jämföras med förekomsten i kontinentalgermanska vapengravar där cirka 7 % har sporrar (Weski 1982). I nämnda område hittas sporrar i gravar som hör till män i 20–40 årsåldern som begravts med vapen. Det finns emellertid också ett inslag av lite äldre män som har begravts utan vapen men med sporrar. Det ter sig rimligt att sporrarna har fungerat som ett attribut för tidens krigarelit, men att också en maktelit bestående av äldre män, som inte varit aktiva krigare, har använt attributet.

Från Uppland är två sporrar av äldre järnålderstyp, från Fullerö respektive Lundbacken, kända sedan tidigare. Båda dessa påträffades i gravar (Arwids-son 1984; Wikborg 1996). Från Södermanland är 2 sporrar av denna typ kända och dessa framkom vid undersökningen av gravfältet Årsta gärde, dock bara den ena i en säker gravkontext. Den andra påträffades som ett lösfynd på gravfältet (Ferenius m.fl. 2011). Från Västmanland är tre sporrar kända och alla härrör

Figur 5.5.74. Pilspetsar från Björkgärdet (från vänster övre rad F34, F530, F232, F20 (Älby Raä 658), F12, F65, F83, F808, F1874, F31, F53 och F54. Foto: Christina Holm.


från det äldre romartida gravfältet vid Bastubacken (Wikborg 1996:214). Sporrar är således knutna till gravar och inte förrän under medeltid blir de en tämligen vanlig företeelse i fyndkontexter inom vissa gårdsmiljöer, åtminstone i Mälardalen.

Av det sagda framgår att sporrar av denna typ är ett ovanligt fynd. Att sådana framkommer i andra kontexter än vapengravar är än mer unikt. Sporren från Björkgärdet framkom vid hus 14 som är ett av de största husen inom delområde F. Datering-arna från detta delområde hör, precis som sporren, främst till äldre delen av romersk järnålder. San-nolikt har detta hus, i likhet med t.ex. hus 1 och

2, varit anlagt på en terrass. Detta markerar hus 14 bland övrig bebyggelse inom delområdet och att sporren påträffades vid detta hus förstärker bilden av att byggnaden och gården representerar en högstatusmiljö under äldre romersk järnålder (se kap. 5.3 och 6).

Ett annat föremål som hör till gruppen vapen är ett konvext nithuvud till en spjutholk (F62) som har en datering till vendeltid–vikingatid och som påträffades i hus 1 (fig. 5.5.76). Utöver dessa utgör muskötkulorna med en datering till efterreformato-risk tid de fynd som förts till gruppen vapen.

Figur 5.5.75. Sporren (F406) som påträffades vid hus 14 inom den östra boplatsytan på Björkgärdet är av en typ med x-formigt fäste som kan dateras till romersk järnålder. Foto: Christina Holm.

Figur 5.5.76. Spjutnit (F62) från Björkgärdet som påträf-fades i hallen i hus 1. Föremålet kan kontextuellt dateras till yngre järnålder. Foto: Christina Holm.

Figur 5.5.77. Skäror från Björkgärdet som påträffades söder om hus 1. Skärorna är sannolikt alla från yngre järnålder. Från vänster F454, F460, F489 och F76. Foto: Christina Holm.


Åker och ängsbrukTill kategorin åker- och ängsbruk förs redskap såsom årder, plogar, liar och skäror. På Björkgärdet framkom fyra föremål (F76, F459, F460 och F489) som hör till denna kategori. Samtliga var skäror och de var alla av järn (fig. 5.5.77). Skäror är svårdaterade och kan endast dateras till ett mycket vitt intervall från romersk järnålder till efterreformatorisk tid. Skärorna vid Björkgärdet framkom i olika kulturlager och utifrån kontexten kan F489 dateras till vendeltid och F76 till yngre järnålder. Sannolikt kan även de

andra två skärorna, med tanke på deras när-het till hus 1 och 2, kontextuellt dateras till yngre järnålder. Detta då samtliga skäror från Björkgärdet påträffades söder om den yngre järnåldersgården. Närheten till gården och den generella fyndbilden i området gör det således sannolikt att samtliga skall dateras till yngre järnålder (bilaga 1 och 4).

DateringarAv tabell 5.5.27. framgår att Björkgärdet inte har några metallföremål med renod-lade bronsåldersdateringar, däremot två Cu-legeringsföremål med en datering till yngre bronsålder–järnålder. Ett metallföremål som säkert kunde dateras till äldre järnålder var sporren (F406). Den stora tyngdpunkten i metallfynden från Björkgärdet ligger annars i yngre järnålder. Inte mindre än 146 före-mål har daterats till denna period. Eta-bleringen på platsen är omfattande under denna tid vilket avspeglas i att i stort sett alla kategorier av metallföremål finns repre-senterade. Av fynden har 48 föremål utifrån typologi kunnat dateras till järnålder–med-eltid. Utifrån kontext är det dock troligt att merparten av dem hör till yngre järnålder, vilket ytterligare förstärker periodens domi-nans på Björkgärdet. Av metallmaterialet att döma finns under medeltid ingen eta-blering på platsen. Mänsklig närvaro märks sparsamt och i huvudsak genom djur/djur-drift samt användandet av vapen, vilket är identiskt med hur medeltiden framträder i fyndbilden på Skeke (se Larsson red. 2014). Även den efterreformatoriska fasen är spar-samt representerad på Björkgärdet. Metall-kontaminationen från modern tid var stor i norr, dvs. i området närmast villabebyggel-sen och broförrådet. Denna har av naturliga

skäl inte redovisats i tabellen nedan.Om dateringarna renodlas, så att endast de före-

mål som rent typologiskt har daterats till förhisto-risk tid tas i beaktande, ser siffrorna ut som följer i vänstra kolumnen i tabell 5.5.28. Här får vi ta med i beräkning dels det faktum att över 400 metallföremål inte är daterbara, dels att antalet metallföremål som typologiskt och kontextuellt kan dateras till förhis-torisk tid är större (se de två högra kolumnerna i tabell 5.5.28). Sett endast till typologi kan vi se att

Tabell 5.5.27. Dateringar av metallföremål från Björkgärdetfördelat på funktionsområde.

Funktions-område

Summa Yngre brons-ålder

Äldre Järn ålder

Yngre Järnålder

Medeltid och/eller efterref. tid

Modern tid

Byggnation 16 16

Djur/djur-drift

61 1 52 8

Handel 2 2

Hantverk 33 1 31 1

Hushåll 66 1 57 8

Kult/religion 10 10

Personlig utrustning

19 1 15 1 2

Personlig ut-smyckning

9 9

Vapen 14 2 12

Åkerbruk 4 1 3

Obestämbart 3 1 2

Summa 237 2 6 209 18 2

Tabell 5.5.28. Metallföremål som typologiskt kontra typologiskt och kontextuellt dateras till förhistorisk tid.

Funktions-område

Typologiskt antal

Procent av summa, typo-logiskt antal

Typologiskt och kontextuellt antal

Procent av summa, typologiskt och kon-textuellt antal

Byggnation 10 6,5 16 8

Djur/djurdrift 50 32,5 50 24

Handel 2 1 2 1

Hantverk 2 1 34 16

Hushåll 47 31 55 26,5

Kult/religion 10 6,5 10 5


15 10 15 7

Personlig ut-smyckning

8 5 8 4

Vapen 7 4,5 11 5

Åkerbruk 0 0 4 2

Obestämbart 3 2 3 1,5

Summa 154 100 208 100


djur och djurdrift tillsammans med hushåll är de klart dominerande kategorierna. En brasklapp här är emellertid det faktum att många små järnfragment som sorterats under kategorin obestämbart i själva verket kan vara exempelvis hantverksspill. Om man ser till de typologiskt och kontextuellt daterade för-historiska metallföremålen är fortfarande hushåll och djur/djurdrift dominerande, men hantverkets närvaro blir mer framträdande.

Jämförelse Björkgärdet kontra SkekeSkeke är den fornlämning längs väg 288, sträckan Jälla-Hov, som är mest lik Björkgärdet vad gäller topografi, lämningar och dateringar (Larsson red. 2014). Det bör dock tas i beaktande att Skeke kon-tinuerligt metalldetekterades under avbaning medan Björkgärdet framför allt metalldetekterades efter för-sta avbaningen. I jämförelsen lokalerna emellan bör även nämnas att Skekes dateringsmässiga huvudfas ligger i folkvandringstid, medan tyngdpunkten på Björkgärdet ligger i vendeltid–vikingatid. Metall-mängden ökar generellt på boplatser som har en tidsutsträckning in i vikingatid.

En tydlig skillnad mellan platserna är mängden obestämbara metaller, som på Björkgärdet är 51 % och på Skeke 30,6 %. Detta beror troligen på skillnader i fyndstrategi där fler fragment plocka-des in från Björkgärdet, medan liknande fragment kasserades på Skeke, om inte kontexten var sådan att fynden behövde sparas. Antalet metallfynd är på Björkgärdet 561 stycken och på Skeke 402 stycken.

Björkgärdet har en större betoning på djur/djurdrift. Om man renodlar siffrorna så de gäller de förhis-toriska förhållandena ser vi att 48 broddar hittades på Björkgärdet kontra Skekes 10, eller annorlunda uttryckt 31 kontra 5 % av det totala fyndmaterialet, vilket är en betydande skillnad. Till den förhisto-riska djursfären på Björkgärdet hör också fragment av hästkammar. Att hästen har en viss betydelse på Skeke syns i de två betsel med förhistorisk datering som lokaliserats där. Inga betsel påträffades på Björk-gärdet. Den sammantagna bilden visar en betydande skillnad lokalerna emellan vad gäller hästhållningen.

En annan skillnad mellan platserna är att Björk-gärdet har fler kultiska/religiösa föremål, i form av amulettringar och amuletter. Har ledarskapet på Björkgärdet varit mer knutet till den kultiska/reli-giösa sfären medan det på Skeke varit kopplat till (ädelmetall) hantverket?

Vid en jämförelse mellan Björkgärdet och Skeke vad gäller metallfynd som på typologisk väg har daterats till förhistorisk tid ser vi en dominans på Björkgärdet vad gäller hushåll och djur/djurdrift medan Skeke domineras av hushåll och hantverk. För Skeke gäller att hushållskategorin domineras av knivar (16 av 23 fynd) och för Björkgärdets del är 21 av 48 hushållsfynd knivar, en kategori som även skulle kunna sorteras in under exempelvis hantverk. Beror den större närvaron av handel på Skeke på att kategorierna hantverk och handel är intimt för-knippade med varandra och att beställningsarbeten av metallverktyg/föremål har krävt vägning för att avgöra betalningen?

Tabell 5.5.29. Generella dateringar (typologiskt) av förhistoriska metallföremål fördelade på övergripande funktionsområden. Björkgärdet jämfört med Skeke.

Funktionsområde Typologiskt antal Björkgärdet

Procent av summa, typologiskt antal, Björkgärdet

Typologiskt antal Skeke

Procent av summa, typologiskt antal, Skeke

Byggnation 10 6,5 6 6

Djur/djurdrift 50 32 13 12

Handel 2 1 5 5

Hantverk 2 1 23 22

Hushåll 48 31 26 25

Kult/religion 10 6,5 1 1


15 10 9 8

Personlig utsmyckning 8 5 12 11

Vapen 7 5 2 2

Åkerbruk 0 0 0 0

Obestämbart 3 2 8 8

Summa 155 100 105 100


Sett till metallmaterialet kan Björkgärdet tolkas som en stormannagård där hästhållning varit en viktig del liksom till viss grad kultutövandet, båda kopplade till en storman. Skeke är också en stormannagård, men här ligger tonvikten mer på exklusivt hantverk.

Avslutande diskussionInitialt skall några felkällor när det gäller antal metall-fynd och förhållandet mellan olika funktionsområden diskuteras. Att på detta sätt diskutera funktionsom-råden är ett sätt att försöka belysa människors verk-samhet och vardag utifrån fynden. Det skall dock åter poängteras att indelningen många gånger är långt ifrån självklar. En kniv kan ha utnyttjats i hushållet men också för hantverk eller rent av för kultiska hand-lingar. Dessa aspekter kan många gånger belysas och problematiseras när kontexter beaktas. En plats som Björkgärdet ger stora möjligheter till sådana fördju-pade analyser. I detta sammanhang bedömer vi dock att den indelning vi gjort, trots dessa förbehåll, ändå speglar verksamheterna inom olika delytor eller bygg-nader på Björkgärdet tämligen väl. En annan osäker-hetsfaktor är den kategori som benämns Obestämbart och som på Björkgärdet motsvarar 51 % av metallfö-remålen. Inom denna kategori finns fragment, oiden-tifierbara föremål, beslag och tenar. Flertalet av dessa har ursprungligen tillhört de kategorier som vi arbetar med men typerna är ofta för anonyma för att kunna klassificeras. Detta medför svårigheter att kvantifiera materialet då mängden föremål i vissa kategorier ris-kerar att bli skenbart mindre än de egentligen borde vara. Det är sannolikt att många av dessa föremål kan ha hört till kategorierna byggnation, hushåll eller hantverk, då det ofta är mer anspråkslösa föremål som hamnar i dessa grupper. Således får generellt antas att mängden metallartefakter i dessa kategorier är något underskattade relativt till övriga.

Med dessa förbehåll kan man ändå utifrån metall-fynden anta att Björkgärdet är en plats som under i varje fall vendel- och vikingatid har haft en bety-dande djurhållning i form av hästar. De andra stora funktionsområdena som präglar materialet är hus-håll och byggnation. Hushållsgruppen omfattar fynd som knivar, nitbrickor och nitar. Funktionsområdet hushåll representerar på Björkgärdet därmed inte enbart en boende- och matlagningssfär. Vad gäller dessa fynd skulle knivarna även kunna sorteras in under hantverk eller personlig utrustning samt nitar och nitbrickor under byggnation. När det gäller en gårdsmiljö som Björkgärdet under yngre järnålder

hör funktionsgruppen byggnation nära samman med hushåll och speglar till stor del att man har byggt hus och andra anordningar för att få gården att fungera.

Typologiskt har inga föremål från Björkgärdet kunnat dateras till yngre bronsålder. Frånvaron bety-der dock inte nödvändigtvis att sådana fynd aldrig har existerat i miljön. En möjlig förklaring är att vi inte kunde finna metallföremål från bronsålder på grund av metoderna vi använt. Denna möjlighet kan dock helt förkastas därför att man med likar-tade metoder har funnit metall från perioden på andra platser. En annan möjlighet är att frånvaron beror på att denna typ av föremål helt har ärgat bort. Erfarenheter från undersökningen vid Nibble visar att en del bronsåldersbronser där var så urlakade (ärgade) att de inte längre gav utslag med metall-detektor (Artursson m.fl. 2011a:17). Då relativt stora mängder metallföremål från andra perioder påträf-fats indikerar detta ändå att bevaringsförhållandena inte har varit anmärkningsvärt dåliga för denna typ av material på Björkgärdet.

I detta sammanhang bör dock även möjligheten att det på platsen rör sig om sådana typer av metall-föremål som inte kan dateras typologiskt lyftas fram. För att ett föremål skall kunna dateras typologiskt krävs att det är en artefakt med distinkt daterande form vilket gör att föremål som hör till bronsåldersfa-sen trots allt kan finnas i det obestämbara materialet från platsen (se nedan). Väger man samman detta får man kanske ändå anta att frånvaron av brons-åldersmetall speglar ett verkligt förhållande. Det är möjligt att metallföremål inte var en kategori som ingick i någon högre grad i de aktiviteter som präg-lade Björkgärdet under bronsålder. De aktiviteter man gjorde utfördes kanske med andra material och därför finner vi dessa och inte metall på platsen. Sammantaget kan konkluderas att postdepositionell nedbrytning, att metallföremål inte har brukats på platsen eller att de eventuella bronsåldersföremå-len är av typer som inte kan dateras alla är möjliga förklaringar till frånvaron av typologiskt daterade bronsåldersfynd på Björkgärdet.

Det typologiskt daterade antalet fynd från äldre järnålder är också tämligen begränsat. Det är egent-ligen bara sporren från den nordöstra boplatsytan som med säkerhet kunnat dateras typologiskt till perioden. Även när det gäller denna period finns dock helt säkert föremål som hör till perioden bland de mer anonyma massmaterialen.


Av det anförda framgår att den stora tyngdpunkten i metalldateringarna ligger i yngre järnålder på Björk-gärdet. Antalet representerade funktionsområden (10 av 11) och i den mängd de är representerade visar på en massiv och bred etablering under perioden. Under medeltid bor man, av metallfynden att döma, inte på platsen utan utnyttjar den extensivt, vilket avspeg-las i fynd av exempelvis enstaka pilspetsar, hästskor och hästskosömmar. Även under efterreformatorisk tid utnyttjas platsen mycket sparsamt. Inom några delar för viss odling och annars sannolikt mest som bete. Under modern tid utgör området i norr delvis dumpplats och lekplats för boende från den intillig-gande bebyggelsen vilket medförde svårigheter vid detekteringen i dessa delar.

Metallföremål under yngre bronsåldern på BjörkgärdetOm man utgår från typologiskt daterbara metallfö-remål så fanns som nämnts inga renodlade brons-åldersföremål från Björkgärdet. Detta betyder dock inte nödvändigtvis att sådana fynd aldrig har existerat i miljön. I ljuset av den rikliga förekomsten av kera-mik och konstruktioner från perioden är frånvaron av denna typ av föremål lite förvånande. Artefakter av Cu-legering framkom faktiskt i två skärvstens-högar, A11298 och A18918, men de var av typer som inte kunde dateras typologiskt, exempelvis en gjuttapp (F26) och ett bronsbleck (F811). Det var i dessa fall inte heller möjligt att stratigrafiskt utesluta att föremålen är yngre då de påträffades högt upp i konstruktionerna. Sammantaget gjorde detta att fynd av denna typ inte har lyfts fram som varandes från yngre bronsåldern.

Metallföremål på gårdarna och i gravar under romersk järnålderDet finns många fynd av metall som kan vara från äldre järnåldern, men få som helt säkert är så. Sett till typologin har över 50 fynd relativt stora date-ringsintervall som sträcker sig från förromersk eller romersk järnålder till vikingatid eller medeltid. Det är sannolikt att det bland dessa och bland de mer anonyma odaterbara metallföremålen finns fler arte-fakter som hör till perioden. Det enda föremålet från Björkgärdet som typologiskt kan dateras till äldre järnålder med säkerhet är den sporre som påträffades inom yta F i anslutning till de äldre järnåldergår-darna. Det rör sig om en piksporre med x-formigt fäste (F406) som kan dateras till romersk järnålder (jfr Wikborg 1996:151). Av de sedan tidigare kända

exemplen från östra delen av Mälardalen härrör näs-tan samtliga sporrar av denna typ från vapengravar. Att detta ovanliga statusföremål påträffas vid den äldre järnåldersbebyggelsen på Björkgärdet indikerar att gårdarna på platsen redan under äldre järnålder varit välmående. Ett förhållande som också gör den utveckling som sedan sker under yngre järnåldern mer logisk. Sporren skall högst sannolikt kopplas till gård 3 (hus 9).

Från delområde F, där gårdarna som daterats till äldre järnålder låg, finns emellertid ytterliggare 28 järnföremål som kan höra till perioden. Det rör sig om nitar, krampor, beslag och en eventuell amulett. Bland dessa finns även några av de föremål som typo-logiskt bedömts kunna vara från just äldre järnåldern, men där den typologiska dateringen är vid och ofta omfattar hela järnåldern. Det rör sig bland annat om ämnesjärn (F592 och F594), en puns (F533) och en tand till en ullkam (F531).

När det gäller gårdarna från äldre järnåldern utgörs dessa mestadels av enstaka hus. Gård 2 under förromersk järnålder består av hus 18. Gård 3 under äldre romersk järnålder består också av en byggnad, hus 9. Det är först under äldre vendeltid som en gård med två byggnader verkar växa fram. Det är gård 4 som består av två hus byggda i vinkel mot varandra (hus 14 och hus 17). Metallfynden är inte informativa i denna miljö. I hus 14 rör det sig om ett antal obe-stämbara järnfragment och en krampa (F524) och i hus 17 ser det likartat ut. Där påträffades ett beslag (F417) och utöver detta fyra obestämbara järnfrag-ment. I området strax väster om hus 17 framkom ett spänne med typologiskt datering till folkvandrings-tid–vikingatid som sannolikt hör till gård 4. Miljön utmärker sig emellertid inte eftersom äldre järnåldern generellt är fattig på metall. Fyndbilden indikerar att äldre järnålderns gårdar består av multifunktionella långhus och att det inte är fråga om byggnader med specialiserade funktioner ännu.

På Björkgärdet fanns också flera skelettgravar, A7675, A12766 och A33676 som hör till äldre järn-ålder, men inte i någon av dessa påträffades metallfö-remål som hör till kontexten. I de flesta fall var även de få metallfynd som framkom i närområdet till dessa gravar, en brodd, en vendeltida brons spiralpärla, en hästsko och en kniv, uppenbart yngre än gravarna. Det framkom således inga uppenbara grav gåvor, men i anslutning till A12766 framkom en puns med defekt spets (F543) som kan ha samband med graven. En sak som talar för ett sådant samband är att en puns med


defekt spets (F540) även framkom i anslutning den eventuella graven A7675. Båda dessa anläggningar var likartade till konstruktionen och bedömdes också vara från samma tid, cirka 100 AD (se bilaga 18).

Metallföremål kring en gård under vendeltid och vikingatid – hus, tun och harg Den stora mängden föremål som framkom kring den yngre järnåldersgården vid Björkgärdet har stor potential för att studera hur man levt på en välmå-ende gård vid denna tid. Fyndmaterialet från denna fas representerar många olika funktionsområden och den stora mängden föremål visar omfattande aktiviteter. Den kronologiska analysen av gårdarna inom det sydvästra gårdsområdet på Björkgärdet har visat att gårdarna från yngre järnåldern kan indelas i åtminstone fem faser (gård 5–9). Det är också tydligt att det sker en expansion på platsen. Under de äldre faserna (gård 5–7) finns en eller två samtida bygg-nader och under de yngre faserna finns fyra (gård 8) respektive fem (gård 9) samtida byggnader på gårdarna. Under samma period ökar ytan på huvud-byggnaden markant och är under fas 5–7 i medeltal omkring 100 kvadratmeter. Under fas 8 och 9 har ytan i huvudbyggnaden ökat till i medeltal omkring 250 kvadratmeter (se bilaga 17 och kap.5.3).

Det stora flertalet av de typologiskt daterade metallföremålen från Björkgärdet är från yngre järn-ålder. I det följande skall dessa föremål analyseras i relation till husen och de andra delytor som kunnat identifieras på de yngre järnåldersgårdarna. Denna omfattande bebyggelse verkar också upphöra mot slutet av yngre järnålder, för under medeltid och efter-reformatorisk tid utnyttjas platsen av metallfynden att döma sparsamt. Det är tydligt att man inte längre bor på platsen vid denna tid och de enstaka fynden av pilspetsar, hästskor och hästskosömmar tycks avspegla ett extensivt nyttjande av platsen. Undantagen utgörs av en skäkta, två slaviska knivskidesbeslag och en ströning som typologiskt har daterats till medeltiden. Skäktan kan emellertid också möjligen vara en pan-sarbrytande spets från yngsta järnålder. När det gäller knivskidebeslagen är dessa av en typ som uppträder redan på 1000-talet vilket gör att även dessa passar bra in i den senare delen av Björkgärdets fas 8 typolo-giskt. De slaviska knivskidesbeslagen från Björkgärdet påträffades i den stora hallen, hus 1, och bör därför rimligen dateras till 1000-talet AD och följaktligen till slutet av den yngre järnåldersfasen på platsen. I hus 1 framkom också ett rembeslag av slavisk typ (F492)

och dessa typer förekommer tillsammans i vissa gravar på Birka ( Jansson 1986:98ff). Även ströningen (F5) påträffades på tunet till den vendel–vikingatida går-den och frågan är om inte även denna typ av föremål möjligen kan gå ned i 1000-talet?

Metallföremål och gård under fas 6 (550–700 AD) Under perioden etableras gård 5 inom den sydvästra boplatsytan. Gården består av två byggnader, hus 6 och 15, som båda ligger i norr inom delområde B. Hus 6 har daterats till en tidpunkt i intervallet 600–675 AD (Ua-29690). Båda husen är identiskt orienterade i nordväst–sydostlig riktning och mellan husen finns en cirka 15 meter bred yta som kan antas ha utgjort ett gårdstun om ungefär 400 kvadratmeter under detta skede.

I och nära hus 6 påträffades bland annat en kniv (F80), en nit (F563), en puns (F259) och ett ämnes-järn (F378). Det är föremål som hör samman med byggnation, hantverk, hushåll och personlig utrust-ning. Fyndbilden indikerar att detta hus fungerat som bostad men också att en del hantverk bedrivits.

I och nära hus 15 påträffades bland annat en kniv (F299), en nit (F75), en puns (F853) och två ämnes-järn (F344 och F403). Vidare påträffades broddar (F44, F45, F352 och F564), en prydnadsnit (F66), två beslag (F452 och F501) samt en pincett (F539). I materialet är funktionsområdena byggnation, djurdrift, hantverk, hushåll och personlig utrustning representerade. Fyndbilden indikerar att detta hus har haft en likartad funktion på gården förutom att det i detta hus indikeras en större inriktning mot djurdrift. Möjligen är det så att man i detta hus har haft en fädel.

På tunet mellan husen framkom också fynd som möjligen hör till denna fas. Det är knivar (F485 och F1965) och ett ämnesjärn (F290). Det är således en likartad uppsättning av redskap och ungefär samma funktionsområden som finns representerade på tunet som i husen. Gården under fas 6 verkar bestå av två multifunktionella hus där man levt (hushåll, personlig utrustning) och bedrivit hantverk. I hus 15 har utöver detta även förekommit djurhållning under perioden.

Under fas 6 etableras även gård 6 inom den syd-västra boplatsytan. Gården har bestått av en byggnad, hus 16, som har 14C-daterats till intervallet 660–810 AD (Ua-30592). Det ter sig utifrån stratigrafin san-nolikt att gården redan under förra delen av detta intervall flyttar till detta läge (se kap 5.3 och 5.4). När hus 16 anläggs inpassas detta mellan skärvstenskon-


struktionerna och blockgravarna i sydvästra delen av undersökningsområdet på gränsen mellan delytorna A och D. När hus 2 anläggs kring 700 AD täcks hus 16 av ett tjockt lager med skärvsten från de äldre anläggningar som grävs bort tillsammans med den västra delen av den södra ändmoränen (se bilaga 18).

I och intill hus 16 påträffades bland annat två broddar (F9 och F1884), en kniv (F1942), en puns (F1879) och en rits (F580). Vidare framkom en dräktnål (F1903), två beslag (F501 och F452), en pincett (F539), en pilspets (F65) och en skära (F459). Det är artefakter indikativa om funktionsområdena byggnation, djurdrift, hantverk, hushåll och person-lig utsmyckning, vapen och åker/ängsbruk som har framkommit. Fyndbilden indikerar således att detta hus, precis som de tidigare, har varit multifunktionellt och fungerat som bostad, för hantverk men också haft inriktning mot djur- och åker/ängsdrift.

Generellt för fas 6 är att husen är multifunktionella bostäder varifrån hela gårdens verksamhet utgått. Det finns inga tecken på att man under perioden har haft byggnader med mer specialiserad funktion.

Metallföremål och gård under fas 7 (700–800 AD) Under äldre och mellersta vendeltid karaktäriseras bebyggelsen på Björkgärdet av relativt små gårdar med multifunktionella hus. Under fas 7 sker emellertid stora förändringar som inleds med att man bygger hus 2. När detta sker verkar människorna ha anammat en ny attityd till landskap och lämningar på Björkgärdet. Fram till denna tidpunkt har man anpassat sig till platsen och hus har placerats där lämpliga topogra-fiska lägen funnits. När man bygger hus 2 har man istället bestämt sig för att byggnaden skall ligga högt och exponerat mot väster. Detta genomförs genom att västra delen av södra ändmoränen schaktas ned så att en terrass bildas. På denna terrass anläggs sedan huset med entrén exponerad mot väster.

Från hus 2 finns flera 14C-dateringar och samman-taget visar dessa att huset sannolikt byggs omkring 700 AD (Ua-29570, Ua-30252 och Ua-29693). Flera av dateringarna gjordes på människoben som har deponerats kring gården, sannolikt som en ritual i samband med att gård 8 etableras inom den sydväs-tra boplatsytan. Det är inte bara att inomhusytan i hus 2 som är betydligt större än i husen under fas 6. Gård 8 utgör även en betydligt större etablering med åtminstone fyra samtida byggnader, hus 2, 3, 5 och 7. Av dessa har förutom hus 2 även hus 5 och 7 daterats med 14C-metoden. I hus 5 daterades dels en

äldre och dels en yngre fas som visar att huset brukats under både fas 7 och åtminstone delar av fas 8 (Ua-30249 och Ua-29687). Den äldre fasen av hus 5 gav dateringen 670–870 AD. Även hus 7 har 14C-daterats till en tidpunkt i intervallet 670–870 AD. I detta sammanhang kan också nämnas harget A26274 som ligger på tunet direkt öster om hus 7. I denna kon-text har två nedläggningar av keramik 14C-daterats till tidpunkter i intervallen 610–770 AD respektive 690–890 AD (Ua-30251 och Ua-30254). Under fas 7 utgör hus 2 en huvudbyggnad om cirka 215 kvadrat-meter och övriga hus är mindre byggnader (se bilaga 17 och kap. 5.3). Husen ligger organiserade så att de omgärdar ett gårdstun om ungefär 900 kvadratmeter beläget främst väster om hus 2.

I och nära hus 2 påträffades bland annat ett bygel-beslag (F1913), ett kittelfragment (F1880), åtta kni-var (F18, F92, F93, F227, F261, F336, F498 och F1877), två prydnadsnitar (F864 och F1891), fem andra nitar (F85, F568, F1951, F1952 och F1891) som förts till funktionsområdet hushåll. I huset fram-kom vidare föremål som hör samman med hantverk. Det rör sig om tre punsar (F1879, F1893 och F1901), en rits (F547), en mejsel (F426), en järnkil, (F1940), två ämnesjärn (F317 och F404) och två halvfabrikat (F84 och F603). Det påträffades även ett miniatyr-eldstål (F499) som hör till funktionsområdet kult och religion och delar av två spännen (F479 och F526), en del av en sölja (F525), en kamnit (F464) som hör till funktionsområdet personlig utrustning.

Utöver nämnda föremål framkom också en skära (F489) som hör till funktionsområdet åker och ängs-bruk och en pilspets (F835) som hör till funktions-området vapen. Vidare påträffades stora mängder nitar, nubb och spikar som indikerade byggnation och sannolikt hör samman med själva byggnaden som uppenbarligen har varit en träbyggnad av relativt stora dimensioner. Det är således föremål som hör samman med byggnation, hantverk, hushåll, kult och religion, vapen, personlig utrustning, personlig utsmyckning och åker- och ängsbruk. Fyndbilden visar att detta hus fungerat huvudsakligen som bostad och att det är personer som ägnat sig åt vardagliga sysslor, exempelvis matlagning samt åker- och ängs-bruk, som bott här. Det finns emellertid också indi-kationer på kultiska aktiviteter och jakt eller annan verksamhet som hör samman med vapen. Metallfyn-den visar också att hantverk bedrivits.

I och nära hus 3 påträffades bland annat en kniv (F585), en nit (F396) och några spikar (F477 och


F854). I materialet är egentligen bara funktionsom-rådet byggnation representerat. Fyndbilden indikerar att detta hus har haft en specialiserad funktion, kan-ske som en byggnad där man har förvarat säd eller till exempel djurfoder.

I och nära hus 5 påträffades enstaka järnfrag-ment och en nit (F66). I materialet är främst funk-tionsområdet byggnation representerat och sannolikt hör dessa artefakter samman med själva byggnaden. Fyndbilden är inte informativ och utmärker sig som särdeles fattig på metall. Detta talar för att det är fråga om en byggnad med specialiserad funktion till exempel förvaring, kanske av ved eller någon-ting annat. Bilden av husets funktion kompliceras emellertid av att det i ett av stolphålen påträffades en offrad get, hela djuret hade lagts ned i en påse (se bilaga 3). Niten som påträffades har dessutom bedömts vara en prydnadsnit och hör därför närmast till funktionsområdet hushåll. En möjlig tolkning av denna fattiga och religiösa hushållskontext på en stor gård är att det handlar om en bostad för ofria arbetare, dvs. slavar eller livegna personer som har haft ett separat boende i skuggan av den stora gården. Förekomst av denna kategori av personer på den rika vendeltida gård som vuxit fram på Björkgärdet vid denna tid ter sig inte osannolik.

I och nära hus 7 påträffades spik (F437 och F438) och ett större antal järnfragment som san-nolikt skall kopplas till själva huset och följaktli-gen funktionsområdet byggnation. Det finns också fynd som hör till funktionsområdet hushåll, en kniv (F59) och en nit (F637). Vidare påträffades en pärla (F1918) tillverkad i järn och någon annan typ av metall, som hör till funktionsområdet personlig utsmyckning. Metallfynden är inte särskilt informa-tiva men utifrån förekomsten av andra fynd såsom till exempel 43 fragment från vävtyngder (F668 och F670) som framkom i huset har det tolkats som att det har haft en specialiserad funktion som vävstuga på gården. I ljuset av denna tolkning kan den sax (F602) och den pincett (F539) som påträf-fades några meter öster om hus 7 sannolikt föras till denna kontext.

Mellan husen framkom också fynd som kan antas höra till fas 7 eller fas 8, det vill säga perioden då detta område utgjorde gårdarnas tun. Det är dels spikar och nitar som sannolikt hör samman med kringliggande byggnader. Vidare fanns kring gården och främst på tunet ett relativt stort antal broddar (F8, F9, F11,F17, F32, F35, F40, F41, F42, 43, F45,

F48, F49, F50, F58, F70, F276, F352, F564, F849, F1872, F1875, F1894 och F1900) som hör till funk-tionskategorin djurdrift och visar att man sannolikt arbetat med att sko sina hästar på tunet (se nedan). Det finns också föremål som visar på annat hantverk, det rör sig om enstaka mejslar (F1904 och 1966), ett mer svårbestämbart verktyg (F512) och till exempel tre ämnesjärn (F286, F441 och F590). Vidare påträf-fades knivar (F4, F7, F221, F480, F1889 och F1895) och en skära (F459) på tunet. Det är slående att andra kategorier av fynd dominerar på tunet jämfört med husen. Djurdrift är den kategori som tydligt skiljer ut sig, men även föremål knutna till kult/religion och personlig utrustning/utsmyckning är tydligt knutna till husen och närområdet till dessa. Det finns dock ett undantag, på tunet söder om hus 7 finns gårdens harg, A26274, i och omkring detta finns en koncen-tration av föremål som hör till funktionskategorin kult/religion (se nedan). Att gårdens harg har place-rats intill vävstugan kan tolkas som en anspelning på den folktro som var knuten till nornornas spinnande av människornas livstråd. Föreställningar om denna typ av ödesgudinnor är urgamla och förekommer i hela nordeuropa. De har dessutom stora likheter med de romerska ödesgudinnorna moirerna och parcerna (Bæksted 1990:215ff ).

Metallföremål och gård under fas 8 (800–1050 AD) Under övergången mot vikingatid etableras gård 9 inom den sydvästra boplatsytan. Gårdsetableringen vid Björkgärdet tillväxer och består under fasen av fem byggnader, hus 1, 4, 5, 7 och 11. Förändringen består främst i att hus 2 ersätts av hus 1 och att hus 3 ersätts av hus 4. Under perioden tillkommer även hus 11. Hus 5 och hus 7 fortsätter av allt att döma att brukas även under den tidiga delen av fas 8. När man bygger hus 1 är det ett tydligt utslag av samma hållning som låg bakom uppförandet av hus 2. Man bestämmer sig för att entrén skall ligga på kortsidan och river hus 2. Det är fortfarande av betydelse att huset skall ligga högt och exponerat mot väster. Åter byggs en terrass, men denna gång genom att block och stora mängder massor förs till platsen. Redan då detta material börjar föras på har den grundläggande konstruktionen av huset lagts fast. De västliga stolphålen grävs inte utan stolparna har rests och skotts med sten och sedan förs terass-massorna på omkring stenskoningen. Delar av hus 2 får dock förmodligen vara kvar i norr och i söder finns stengrunden till detta hus kvar. Anledningen


till detta är troligen att denna grund utnyttjats för det nya huset.

Från hus 1 finns flera 14C-dateringar och sam-mantaget visar dessa att byggnaden sannolikt byggts omkring 800 AD (Ua-29573, Ua-29577, Ua-29576, Ua-29579 och Ua-29580). Ett antal av dateringarna har gjorts på människoben och precis som kring hus 2 verkar man ha deponerat sådana kring gården i en ritual, sannolikt i samband med att hus 1 uppförs. Det finns också ett husoffer i form av en vendeltida holkpilspets (F1992) nedlagd i ett stolphål. Detta kan betyda att huset byggts under den senare delen av vendeltid eller kan det vara så att det är en släkt-klenod som offrats. Den yngsta 14C-dateringen ger en tidpunkt i intervallet 860–1020 AD och är gjord på sädeskorn påträffade i ett av stolphålen. Denna datering visar sannolikt att huset var i bruk under detta tidsintervall.

Förändringen av gården i fas 8 innebär inte bara att inomhusytan i hus 1 blivit betydligt större än ytan var i hus 2, 280 kvadratmeter jämfört med 215, utan också att gården omfattat ännu fler samtida hus (se bilaga 17 och kap. 5.3). Av dessa har förutom hus 1 även hus 5 och 7 daterats med 14C-metoden. Hus 5 daterades till tidsintervallet 690–890 AD (Ua-29687) och hus 7 har daterats till intervallet 670–870 AD. I detta sammanhang kan också näm-nas harget A26274 som ligger på tunet direkt öster om hus 7. I denna kontext har två nedläggningar av keramik 14C-daterats till intervallen 610–770 AD respektive 690–890 AD (Ua-30251 och Ua-30254). Byggnaderna på gården har legat placerade så att de omgärdat ett gårdstun om ungefär 1500 kvadratme-ter beläget främst omkring hus 1.

I och nära hus 1 påträffades bland annat två nycklar (F10 och F439), en fiskekrok (F532), ett kittel fragment (F224), knivar (F4, F249 och F1889), slaviska knivskidebeslag (F21 och F1873), pryd-nadsnitar (F63 och F1887), en kistspik (F1898), fyra andra nitar (F15, F20, F514 och F1952) och två synålar (F581 och F1906) som förts till funktionsom-rådet hushåll. I huset framkom vidare föremål som hör samman med hantverk. Det rör sig om punsar (F505 och F1883), ett skåljärn (F294), en mejsel (F337), ett verktyg (F512), två ämnesjärn (F826 och F859) och en borr (F821). Det påträffades även en miniatyrnyckel (F1936), tre amulettringar (F483, F561 och F1994), två järnringar (F551 och F846) och en miniatyrskära (F1908) som hör till funktions-området kult och religion. Vidare framkom ett rem-

beslag av orientalisk typ (F492) delar av ett spänne (F1941), en dräktnål (F348), en fibula (F61) och ett ringspänne (F635) som hör till funktionsområdet personlig utrustning.

Utöver nämnda föremål framkom också ett vikt-lod i brons (F608) som hör till funktionsområdet handel. När det gäller funktionsområdet vapen påträffades några pilspetsar (F1992, F808 och F1874) samt en nit till en spjutholk (F62). Vidare påträffades stora mängder krampor, nitar, nubb och spikar som indikerade byggnation och sannolikt hör samman med själva byggnaden som uppenbarligen har varit en träbyggnad av stor dimension. Det är således föremål som hör samman med byggnation, hantverk, hushåll, kult och religion, vapen, personlig utrustning och personlig utsmyckning. Fyndbilden visar att detta hus fungerat huvudsakligen som bostad och att det är personer som ägnar sig åt vardagliga sysslor som bor här. Det finns emellertid också föremål som indikerar handel, kultiska aktiviteter och jakt eller annan verk-samhet som hör samman med vapen. Metallfynden visar också att hantverk bedrivits.

I och nära hus 4 påträffades bara föremål anknutna till funktionsområdet byggnation. Fyndbilden indi-kerar således att detta hus precis som dess föregång-are, hus 3, har haft en specialiserad funktion, kanske som en byggnad där man har förvarat säd eller till exempel djurfoder.

När det gäller hus 5 och hus 7 är bilden som angi-vits ovan. Det finns inte några artefakter anknutna till dessa hus som kan dateras typologiskt till ena eller andra fasen vilket gör att både fyndbilden och tolk-ningen av denna är som anförts ovan (se fas 7). När det gäller hus 5 är det möjligt att detta hus haft en funktion som bostad åt slavar eller livegna personer och hus 7 bedöms som ovan ha haft en specialiserad funktion som vävstuga på gården.

I och nära hus 11 påträffades bara föremål anknutna till funktionsområdet byggnation och djur-drift. Fyndbilden indikerar att detta hus har haft en specialiserad funktion, kanske för förvaring eller en funktion i samband med djurdrift, möjligen stallning eller foderförvaring.

På tunet mellan husen framkom också en stor mängd fynd som alla kan antas höra till fas 7 eller fas 8, det vill säga perioden då detta område utgjorde gårdarnas tun under yngre järnålder. Det är dels spikar och nitar som sannolikt hör samman med kringliggande byggnader. Vidare finns kring gården och främst på tunet stora mängder broddar


(F3, F8, F9, F11, F17, F19, F32, F33, F35, F36, F38, F40, F41, F42, 43, F44, F45, F47, F48, F49, F50, F51, F52, F57, F58, F67, F70, F71, F216, F276, F352, F545, F564, F824, F1872, F1875, F1884, F1894 F1899, F1900 och F1919) som hör till funktionskategorin djurdrift. Det finns dock fynd av en typ som använts av människor (F849). Nästan 90 % av broddarna från Björkgärdet ligger i området omkring yngre järnåldersgården och indikerar att man arbetat med att sko sina hästar på tunet väster om hus 1 (se nedan). Det finns också föremål som visar på hantverk, det rör sig om enstaka mejslar (F1904 och 1966), ett mer svårbestämbart verktyg (F512) och till exempel tre ämnesjärn (F286, F441 och F590). Vidare påträffa-des knivar (F4, F7, F221, F480, F1889 och F1895) och en skära (F459) på tunet.

Det är slående att andra kategorier av fynd domi-nerar på tunet jämfört med husen. Djurdrift är den kategori som tydligt skiljer ut sig, men även föremål knutna till kult/religion och personlig utrustning/utsmyckning är tydligt knutna till husen och närom-rådet till dessa. Det finns dock ett undantag, på tunet öster om hus 7 fanns gårdens harg, A26274, och i och omkring detta fanns en koncentration av föremål som hör till funktionskategorin kult/religion (se nedan). Gårdens harg ligger kvar på samma plats under både fas 7 och fas 8. Från tunet finns också några artefakter som antyder att man i viss mån bedrivit handel här. Det rör sig om två viktlod (F252 och F636) och ett arabiskt silvermynt (F244) från 737/38 AD. Myntet är präglat i Wasit som var en stor stad nära Basra i Irak. Staden var en gång Umayyadernas viktigaste myntningsort. Det är relativt ovanligt med mynt från 700-talet i Sverige, men de förekommer som ett inslag i nästan alla myntskatter med arabiska silvermynt från vikingatid.

Den rika yngre järnåldersgården – boningshus, hall, tun och hargFöremålen från hallen, hus 1, frammanar en bild av en rik miljö. I hallen framkom, förutom de metallfö-remål som nämnts ovan, även många andra föremål såsom ben, keramik, eldslagningsflinta, en vendeltida ögonpärla och två fragment från deglar. Deglarna indikerar att man har anlitat specialister för att utföra gjutning av brons eller ädelmetall och att dessa har redovisat metallåtgången genom att både deglar och föremål vägts in vid leverans (se bilaga 1 och 6 samt kap. 5.5.5).

Föremålen i och invid hall och harg tecknar också en bild av ett varierat bruk av platsen under vendeltid och vikingatid. I harget har föremål lagts ned som offer vid olika tidpunkter. Föremålen i och i anslut-ning till hallen antyder en rik miljö med utsmyckade, vapenbärande människor, t.ex. ett orientaliskt rembe-slag, slaviska knivskidebeslag, spännen och dräktnålar. I hallen har det funnits husgeråd, kittlar, kistor och skrin. Dessutom visar fynden av redskap såsom synå-lar, borr, skåljärn, mejslar och punsar att människorna bedrivit ett varierat hantverk (se bilaga 5). Knivar och miniatyrlien antyder att man också kan ha skurit till och förberett mat i hallen.

Pilspetsar och fiskekrokar visar att man har bedri-vit jakt samt fiske. Pilspetsarna, spjuten, de slaviska knivskidebeslagen och det orientaliska rembeslaget samt det arabiska silvermyntet antyder personer med kontakter i österled och sannolikt också en krigisk kapacitet hos gårdens överhuvud. Möjligen rör det sig om en person med en funktion som exempelvis hirdman eller ledungsman. Byggnaden, som uppen-barligen har varit en träbyggnad av ansenliga dimen-sioner, utmärker sig inte enbart genom att vara stor och anlagd på en upphöjd terrass. Den har också haft en entrékonstruktion utöver det vanliga i den västra gaveln, ut mot Tomtaådalgången. Det är dessutom troligt att man inkorporerat rikligt med metall i själva byggnaden, inredningsdetaljer och möblemang i form av prydnadsnitar, krampor och beslag.

I gårdens harg som låg på tunet väster om den yngre järnåldersgården både under vendel- och vikingatid påträffades nedläggningar i form av ben, keramik och metall. Själva harget utgjordes av ett markfast stenblock påbyggt med ett stenröse. Fynden framkom i ett kulturlager, A26274, kring denna sten-konstruktion. I och i närområdet till harget framkom en torshammare (F242), en yxformig amulett (F528), två amulettringar (F243 och F561) och en järnring (F551) som alla knutits till funktionsområdet kult och religion. Övriga föremål från denna funktions-kategori påträffades alla i och intill hallen under fas 7 respektive fas 8. I hus 2 (fas 7) påträffades en amulett-ring (F483), ett miniatyreldstål (F499), en torsham-mare (F553) och en järnring (F846). I hus 1 (fas 8) påträffades två amulettringar (F638 och F1994), en miniatyrskära (1908) och en miniatyrnyckel (F1936). Miniatyrskäran kan ha haft en praktisk funktion, eftersom den har en skärande egg. Ett förslag är att den är använd i samband med skördande av örter och dylikt. Det är tydligt att denna typ av rituella aktivite-


ter har bedrivits i hallen och vid harget men inte vid de andra byggnaderna på dessa två stora gårdar. Detta indikerar att de som har haft en aktiv roll i denna kult är gårdens ledande personer. Vid harget påträf-fades utöver nämnda metallföremål även två knivar (F59 och F221) och 14 andra järnfragment som inte kunnat bestämmas närmare (F97, F98, F366, F410, F443, F455, F467, F554, F571, F576, F596, F605, F823, F1967 och F1968).

En företeelse som anknyter till sfären kult/reli-gion är att man under yngre järnålder verkar ha gjort nedläggningar av pärlor i äldre gravar och skärvstens-monument på Björkgärdet. Föremålen, främst glas-pärlor, indikerar offerdepositioner som gjorts i dessa kontexter. En annan indikation som möjligen skall tolkas i detta sammanhang är att man har återvänt till monumenten och anlagt kokgropar och härdar under perioden (se bilaga 18 och kap. 5.4). Det intressanta med denna företeelse är för det första att den visar en medvetenhet om närvaron av dessa monument och för det andra en önskan att anknyta till dem. Detta kan tolkas som ett återknytande till förfäderna, kan-ske som ett led i att motivera ägandeanspråk.

Viktloden från Björkgärdet väger cirka 4 gram (F608), 7 gram (F636) respektive 42 gram (F252). De två minsta viktloden tillhör den cylindriska vikt-

lodstypen och det större är ett vikingatida kulformigt viktlod (se Kyhlberg 1980:220). Vikterna från Björk-gärdet bör kunna kopplas till något av de viktsystem som användes under perioden. Ur Helmingbyfyndet har ett system som väl överensstämmer med viktlo-den från Björkgärdet analyserats fram. Viktloden skulle kunna tolkas som utgörandes viktenheterna 1, 2 och 10 i det där iakttagna systemet. Det finns öst-liga viktsystem som har ungefär denna uppbyggnad, t.ex. den persisk-sassanidiska drachman som väger ungefär 4,25 gram.

Det är tydligt att man haft som ambition att kunna köpa in och väga olika produkter på gården med egen utrustning, något som antyder ett rikt kontaktnät både lokalt och regionalt. Sammantaget ger föremålen en antydan om en gård i det högre samhällsskiktet där det har funnits resurser att beställa gjuteriarbeten, behov av att väga ädelmetaller och en tradition av ett gott trä- och metallhantverk (se nedan).

HantverkI och alldeles utanför gården på Björkgärdet fanns enstaka föremål som kan knytas till smides- och gju-teriverksamhet. Det rör sig om slagg, ugns- eller ässje-fordring, gjutformar, en gjuttapp och degelfragment (se bilaga 5a och 6). Utöver nämnda föremål finns

Figur 5.5.78. Några ämnesjärn och klipp från Björkgärdet. Översta raden från vänster: F603, F290, F592 och F430. Nedersta raden från vänster: F590, F1982, F594 och F859. Foto: Christina Holm.


från platsen även ämnesjärn (F317, F404, F826 och F859) och halvfabrikat (F84 och F603) som avspeg-lar smidesverksamheten på Björkgärdet. Föremålen kommer sannolikt både från hantverk som bedrivits på gården och för människorna på gården men på annan plats. Sammantaget visar alla dessa föremål att metallhantverk i viss mån har förekommit på platsen.

Det finns även en rad föremål som har använts när man har slöjdat i andra material såsom t.ex. tyg, skinn, ben eller trä. I och omkring husterrasserna, där gårdarna låg under yngre järnålder, påträffades ett stort antal sådana föremål i järn såsom mejslar (t.ex. F337), tio punsar (t.ex. F505, 1879, 1883 och F1893), en borr (F821), ett skåljärn (F294), en kil (F1940) (jfr Ottaway 1992: 530), en pryl, en pincett (F456) och nålar (t.ex. F581). Utöver dessa framkom även 28 knivar som här har behandlats under kategorin hushåll men som säkerligen också har använts flitigt i samband med det hantverk som avspeglas genom ovan nämnda föremålskategorier.

Smedjan kan, åtminstone under det vikingatida skedet, ha legat alldeles söder om hus 1, möjligen i den kvarlämnade södra stengrunden till hus 2. Föremålen i området härrörde från både byggnation, hantverk, hushåll och den personliga utrustningen. Detta kan tolkas som att man här haft en tillverkning av flera olika metallföremålskategorier.

Vid husterrasserna inom delområde C påträf-fades också många vardagliga föremål som hört till hushållet. Föremålen faller in i ett stort antal olika kategorier såsom byggnation, hantverk, hushåll, kult, personlig utsmyckning och vapen. Det kan finnas anledning att i detta sammanhang lyfta fram några

av dessa, nämligen två nycklar i järn (F10 och F439). Den ena var helt i metall (fig 5.5.62)(jfr Thunmark-Nylén 1998: tafel 202f; Ottaway 1992: 674). Av den andra nyckelns utformning att döma har denna haft ett skaft i organiskt material. Båda nycklarna hör till lås av sk. draglåstyp (Ottaway 1992: 661). I samma område vid huset framkom också mängder med nitar och en amulettring formad som ett eldstål.

Utmark och utkantI gårdens ytterområden, delområde A, F och G var mängden metallfynd markant lägre. I dessa områ-den påträffades 36 föremål i järn som bedöms till-höra gårdens utmarksaktiviteter under vendeltid och vikingatid.

I delområdena A, samt norra delen av område B och sydligaste delen av område D påträffades en skära (F460), tre broddar (F39, F51 och F57) och tre obestämbara fragment (F79, F326 och F577). Huvuddelen av de järnföremål som skulle kunna höra till yngre järnålderns utmarksaktivitet påträf-fades dock inom delområdena F och G. Många av de odaterbara järnföremålen i dessa områden kan emellertid även höra till de äldre järnåldersgårdarna, gård 2, 3 och 4. De enda fynd som med säkerhet kan knytas till yngre järnåldern i dessa områden är tre broddar (F46, F69 och F356). Övriga fynd i områ-dena F och G är några beslag (F280, F417 och F536), en nit (F287), en krampa (F524), en ten (F541) samt 16 obestämbara järnfragment. Både beslagen, niten,

Figur 5.5.79 Eldstålsformad amulettring i järn (F638), föremålet påträffades i anslutning till västra kortsidan av den vikingatida hallen. Figur 5.5.80. Denna typ av dubbelnit (F1913) förekom

också på Björkgärdet. Den dubbla nituppsättningen bör vara någon typ av beslag som kan ha kan hört till t.ex. en väska eller någon del av en ryttarutrustning (jfr fig. 5.5.55 och 5.5.61). Foto: Christina Holm.


tenen och kramporna kan emellertid höra samman med de äldre järnåldersgårdarna i området. De enda föremål som säkert hör till yngre järnålder inom områdena F och G hör till funktionsområdet djur-drift. De fåtaliga föremålen från byggnation och hushåll i dessa områden skall sannolikt kopplas till de äldre järnåldersgårdarna i området.

När det gäller de undersökta områdena belägna utanför gårdstunen under yngre järnålder visar fyn-den på djurdrift samt åker- och ängsbruk (broddar, skäror). Områdena bedöms ha fungerat som odlings-, betes- eller ängsmark under perioden sannolikt inom ett större system för djurdrift som hörde till gården. I närområdet till Björkgärdet finns en del hägnads-system som har markerats i ägo/gränsstrukturerna redan på de äldsta kartorna. Möjligen kan dessa vara delar av ett sådant större system för djurdrift med rötter i järnålder.

Metallföremål från medeltidens och den eftereformatoriska tidens utmarkerDet medeltida Björkgärdet saknar helt spår av bebyg-gelse. Det finns emellertid några metallföremål som indikerar att platsen fortfarande varit integrerad i lokalsamhället på olika sätt under denna period. Det rör sig om ett fragment från en gryta (F857), någon enstaka pilspets i järn (F54), hästskor (F83, F565 och F566) och hästskosömmar (F300, F347, F429, F560, F812, F855, F856 och F862) samt två hyskor (F55 och F273).

De medeltida och efterreformatoriska metall-föremålen från Björkgärdet faller in i endast några få kategorier såsom djurdrift, vapen, och personlig utrustning. I föremålen avspeglas djurdrift och att människor tappat föremål när de passerat platsen. Hästskorna och hästskosömmarna påträffas främst i de områden som på historiska kartblad angivits som uppodlade under perioden 1600-tal till 1800-tal och längs ett stråk som tolkats som en fägata. De uppodlade ytorna är små och sannolikt har platsen under medeltid och efterreformatorisk tid nyttjats huvudsakligen som ängs- och betesmark. Fägatan framträder också som en återkommande struktur i markslags/ägogränserna på de historiska kartbladen. Fägatan har löpt över platsen i närmast nord–sydlig riktning och var arkeologiskt synlig även där den brutit genom södra ändmoränen öster om skärvstens-högen A11298. Då fägatan löper i ett ungefärligt nord–sydligt stråk direkt öster om den vikingatida hallen, mellan hus 1 och hus 11, antyder detta att

fägatan kan ha varit i bruk redan vid denna tid. Det finns också ett antal broddar som ligger längs samma sträcka som hästskorna och hästskosömmarna (F38, F52, F56, F216 och F545). När det gäller öppningen genom ändmoränen bör denna ha funnits redan under yngre järnålder. Med hänsyn till den frag-mentariskt bevarade yttre kantkedjan till A11298 (se bilaga 18) som verkar löpa längs genombrottet skulle detta kunna vara en naturlig formation i ändmoränen som har förbättrats kontinuerligt.

BroddarDen stora mängden föremål som framkom kring den yngre järnåldersgården vid Björkgärdet har stor poten-tial för att studera hur man levt på en välmående gård vid denna tid. Fyndmaterialet från denna fas repre-senterar många olika funktionsområden och den stora mängden föremål visar på omfattande aktiviteter. Att man, såsom är fallet vid den yngre järnåldersgården på Björkgärdet, finner stora mängder föremål i den kontext där dessa brukats är ovanligt. Broddarna från Björkgärdet är faktiskt ett av de största samlade fyn-den av broddar för hästar vi känner från en enskild järnåldersgård. I detta ligger en viktig potential där vi kan nå förståelse för det vardagliga bruket av dessa i kontexten av en järnåldersgård.

Sammanlagt påträffades 48 broddar vid under-sökningen vid Björkgärdet. I detta sammanhang kommer några av dessa lyftas fram med fyndnum-mer, men samtliga redovisas i fyndlistan (se bilaga 1). Huvuddelen är hästbroddar med rektangulära eller halvovala fotplattor med en skänkel i vardera änden. Skänklarna är vanligtvis 30–35 mm långa och flertalet är omböjda. Det finns dock exemplar som är oanvända med ej omböjda skänklar och exemplar där den ena eller båda skänklarna brutits av.

Broddar är relativt vanligt förekommande i gravar från yngre järnåldern och som spridda enstaka fynd från boplatskontexter (t.ex. Atterman 1935; Sund-kvist 2001: 72; Bäck m.fl. 2008; Seiler och Östling 2008:50f ). Majoriteten av broddarna vid Björkgär-det, 32 stycken framkom i området väster om hus 1, dvs. på tunet för den vendel-/vikingatida gården. Huvuddelen av dessa är, som beskrevs ovan, av tra-ditionell form för hästbroddar från yngre järnålder. Under denna tid skoddes inte hästar såsom vi gör idag. Broddarna slogs fast direkt i hovarna, en i varje tå (längst fram på hoven). Broddens två spetsiga skänklar spikades in i hoven längst fram. Längst ut är hornet (materialet hoven består av) dött och saknar


känsel vilket gör det möjligt att spika in broddarna såväl som hästskor utan att tillfoga hästen smärta.

Broddarna visar att hästar flitigt har brukats på platsen och det har inte varit hästar enbart för avel, eftersom sådana inte behöver ha broddar. Piggarna i hästbroddar från järnåldern är ganska små. Därför har de förmodligen inte fungerat så bra på vått gräs eller lera. Den viktigaste funktionen för broddarna är antagligen på steniga marker och inte minst på snöiga och isiga ridstigar under vinterhalvåret. Broddarna från Björkgärdet visar att hästar använts såväl till ridning som till körning och annat arbete.

Som nämnts finns en klar tendens att broddarna påträffas framförallt på gårdstunet väster om entrén till hus 1 och i området söder om detta (område D).

Majoriteten av broddarna är uppenbart använda för på dessa har armarna böjts ihop för att låsa brod-den i dess läge i hoven. Antagligen har hästen tappat brodden eller så har den brutits loss tillsammans med en bit av hoven. Det senare är inte alls ovanligt då påfrestningen blir stor på den del av hoven där brodden spikats in. Många av dessa använda brod-dar är intakta dvs. har båda armarna bevarade. Detta kan tolkas som att det är hoven snarare än brodden som tenderar att gå sönder under bruket. Ett par av broddarna från Björkgärdet är dock tydligt oanvända (F39, och F276). I dessa fall är broddens armar helt raka och denna har således inte spikats in i hoven (fig. 5.5.57). Brodden har kanske bedömts misslyckad vid produktionen eller tappats innan den hann användas. I vilket fall som helst har nämnda broddar aldrig brukats på avsett sätt.

Man kan anta att fyndplatserna för dessa ger en vink om var dessa har tillverkats eller var man har arbetat med att sko sina hästar. De oanvända brod-darna påträffades dels i den norra absiden vid hus 1 och dels i anslutning till entrén till byggnaden. Möj-ligen kan detta tolkas som att ett visst smide skett i närområdet till hus 1 där också slagg förekom. Den oanvända brodd (F276) som framkom vid entrén till hus 1 indikerar kanske att man skott sina hästar på gårdstunet väster om hus 1. Ytterligare tolv brod-dar (F8, F32, F41, F45, F50, F51, F58, F71, F824, F849, F1875 och F1884) från tunet väster om hus 1 saknar en eller båda armarna. Att broddar av detta slag finns framförallt i detta område är säkerligen ingen slump utan visar att hästar skotts och skotts av i detta område och att ena armen på en del broddar i samband med detta har gått av. När detta skett verkar dessa ha kastats vid stenimpedimenten i området.

Från Björkgärdet finns också enstaka bandformiga broddar av den typ som användes av människor (Atter-man 1935:152ff). Dessa är klenare än hästbroddarna och består av ett plattjärn med en pigg. Plattjärnet har fästs runt t.ex. en läderrem eller en träribba som sedan surrats runt skon (fig. 5.5.58). Från Birka finns exemplar med bevarade trärester som indikerar att träribbor åtminstone ibland använts. I Tuna i Alsike var alla broddar belägna i hålfoten eller vid hälen hos den döde. Det har därför föreslagits att skobroddarna har fästs på en läderrem som har spänts fast över vris-ten. Ett exemplar av denna typ (F42) påträffades i det steniga moränområde som låg direkt söder om hus 1. Det finns också ett exempel där en hästbrodd verkar ha utnyttjats sekundärt i nämnda funktion (F1899). Detta exemplar påträffades vid den norra absiden i hus 1. Enligt en äldre undersökning uppträder denna typ av broddar först mot vendeltidens slut och vikingatidens början (Atterman 1935:152ff).

PilspetsarPå Björkgärdet påträffades elva spetsar till pilar avsedda att skjutas med pilbåge (F12, F31, F34, F53, F65, F232, F530, F808, F835, F1874 och F1992) och en som möjligen hör till en armborstpil (F54) (se tab. 5.5.26). Möjligen kan dock den sistnämnda alternativt vara en pansarbrytande spets till en pilbåge. I nulä-get finns egentligen ingen övergripande kronologisk bearbetning av det svenska beståndet av denna typ av pilspetsar. Majoriteten av pilspetsarna från Björkgärdet är dock vikingatida eller tidigmedeltida och utgörs av varianter av de för vikingatid typiska spetsarna A1 och A2 och tångeförsedda D2-spetsar från sen vikinga-tid eller tidigmedeltid. Det finns dock ytterligare ett spetsfynd, som tillhör en äldre tidshorisont än de hit-tills nämnda fynden. Detta är en vendeltida holkspets (F1992) som påträffades långt ned i ett stolphål till-hörande hus 1. Pilspetsarna kan således tolkas som en avspegling av två skeenden. Det är dessutom möjligt att argumentera för att det är hus 1:s anläggande och dess övergivande som avspeglas i dessa två skeenden.

Anläggandet har i denna tolkning markerats genom en offerritual som kanske syftade till att ge lycka och välgång. Det som här avses är den ven-deltida holkspetsen som sannolikt är ett husoffer som görs när hus 1 anläggs (fig. 5.5.73). Möjligen sker detta under senare delen av 700-talet men det kan dock vara senare om holkspetsen t.ex. var en släktklenod som kan ha haft en avsevärd ålder när den nedlades.


Det andra skeendet är det stora antalet spetsar som hör till sen vikingatid eller tidigmedeltid. Av pilspet-sarna som framkom på Björkgärdet påträffades samt-liga i närområdet (ca 15 meter) omkring hus 1. Åtta av dessa påträffades antingen i husets vägglinjer eller i de jordvallar och terrasser som omgav huset (F12, F34, F53, F65, F232, F808, F835 och F1874). Dessa spetsar är av typen A1, A2 och D2. De tidstypiska vikingatida typerna A1 och A2 är generellt ansedda att vara jakt- eller allroundspetsar, där den äldre typen A1 är en mer utpräglad jaktspets med skärande eggar och A2 är en smäckrare stridsspets som tillhör sen vikingatid. A2 och D2 lämpar sig inte för jakt utan har pansarbrytande kvaliteter. En möjlighet är att en eller flera av dem som bodde på platsen har varit en krigare av något slag, kanske hirdman eller ledungs-man. I en sådan tolkning har spetsarna deponerats eller över tid ackumulerats invid huset. Detta skall då ha skett i samband med vardagsaktiviteter såsom jakt och av någon anledning har spetsarna kommit att samlas kring husets väggar.

Med hänsyn till hur spetsarna till stor del låg längs väggarna på huset är emellertid en annan möjlighet uppenbar. Gården vid Björkgärdet har övergivits under den senare delen av vikingatiden och möjligen skall dessa pilspetsar istället uppfattas som en avspegling av en strid i samband med detta. De flesta pilspetsarna påträffades intill vägglinjen mot söder och väster, varför en enkel förklaring till detta kan vara att terrasshuset av någon anled-ning varit i fokus i samband med en strid eller ett överfall. Ett dramatiskt skeende som också av allt att döma har lett till att den under nästan ett årtusende långa period med varaktig bebyggelse på platsen upphört.

5.5.5 Övriga fynd från Björkgärdet– pärlor, vävtyngder, lerklining, harts och bränd lera

I några kontexter framkom även fynd som katego-riskt ligger utanför de ovan behandlade fyndgrup-perna och dessa beskrivs därför i det följande.

PärlorPå Björkgärdet framkom en varierad samling av pärlor. Samtliga kan dateras till järnålder och huvuddelen hör till yngre järnålder (fig. 5.5.81–83). Det rör sig om 11 pärlor (F72, 155, 699, 733, 806, 807, 908, 943, 1390, 1448 och 1798), varav tio var av glas eller glasfluss (F155, 699, 733, 806, 807,

908, 943, 1390, 1448 och 1798) och en av Cu-legering (F72).

Pärlor från yngre järnålderPå Björkgärdet framkom flera glaspärlor av en typ som kan knytas till yngre järnålder. Pärlorna F1390, F1448 och F1798 var små (ca 6 × 4 mm), ring-formade och klarblå (jfr Petré 2011:32, 254) (fig. 5.5.81). De påträffades i lagren i och omkring hus 1. Om pärla F1448 kan sägas att denna liknade de två andra men i detta fall var det en del av en klar-blå segmenterad pärla. Dessa är enligt Callmer att betrakta som importerade och distribuerades både i Skandinavien och Östeuropa, men är särskilt vanliga i de östra delarna av Skandinavien. Ursprungsområdet för produktionen bör ha varit det Bysantiska impe-riet, eller snarare ex-bysantinska provinser i Kalifatet (Callmer 1977:98, pl.III). Klarblå rundade och ring-formade pärlor förekommer från folkvandringstid och under hela yngre järnåldern. De är emellertid särskilt vanliga från 700-talet vilket gör sannolikt att dessa pärlor hör samman med aktiviteterna i hus 1. I Birka förekommer även flersegmenterade pärlor av denna typ som är typiska för 900-talet. Möjligen är F1448 en del av en sådan pärla. Pärlan F908 påträf-fades också i anslutning till hus 1. Denna pärla var också monokrom mörkblå till färgen. Denna pärla var tunnformig och 7 × 5 mm stor. Denna typ av pärlor är svåra att proveniensbestämma eftersom de inte har lika utmärkande drag som polykroma pärlor. Pärlan kan dock ges en allmän datering till yngre järnålder.

Vendeltida pärlorVid den centrala härden i hus 1 på Björkgärdet fram-kom en facetterad pärla med rombisk dekor. Det är en tämligen stor pärla, cirka 14 × 12 millimeter till-verkad i millifioriteknik (Callmer 1990:21). Denna typ av pärlor är ofta gjutna eller slipade. Pärlan från hallen i hus 1 är mörkt turkos med rombiskt mönster (vitgrått). Varje romb innehåller fyra cirklar (ögon). Ett av dem är gult till färgen. Pärltypen hör till Petrés horisont P5 och dateras till 700-tal (Petré 1984).Pärlan F155 framkom vid ytlig rensning av syll-stenskonstruktionen i södra delen av hus 2 i gränsen mellan delområde C och D. Den är tunnformad och av glasfluss, glaset påminner om bränd lera både till färg och till ytstruktur. Pärltypen hör till Pet-rés pärlhorisont P4 som dateras till 600-talet AD (Petré 1984:62f ). Troligen hör den till hus 2 eller möjligen hus 16 som båda har daterats till perio-


den (Ua-30248, Ua-29570, Ua-30592, Ua-29693). I södra delen av skärvstensflaket A11816 framkom en härd, A10550, i vilken bland annat påträffades en ögonpärla. Glaspärlan (F733) är roströd, ej genom-skinlig och har tre tvåfärgade ögon. Två av dessa har svartbrun pupill med en vitgrå ring runtom. Det tredje ögat skiljer sig åt genom att ringen runt den svartbruna pupillen är grön. Pärlan är 8 × 6 mm stor, tunnformad med tillplattade baser och kan dateras till yngre järnålder. Hos Johan Callmer framgår att denna grupp av pärlor kan härledas till antingen Skandinavien, Baltikum eller Västeuropa, möjligtvis kan dessa ha producerats längre bort men inget säkert kan fastställas (Callmer 1977:96).

I norra delen av A11816 framkom en vällagd sten-sättning, A35247, som anlagts ovanpå skärvstens-lagret och i denna påträffades en pärla, F943. Pärlan var en vit opak, tunnformad ögonpärla med tillplat-tade baser. Den hade två stycken ovala, blåfärgade ögon och en vit ring kan anas i ett av ögonen. Pärlan kan dateras till yngre järnålder (Callmer 1977:96).

Pärlor från yngre järnålder förekom inte bara omkring de vendel/vikingatida gårdarna utan även som nedläggningar i skärvstenskontexter. I norra delen av skärvstens-/gravkomplexet A1003496 fram-kom en bronsspiralpärla, F72. Pärltypen är relativt

vanlig under 600-talet AD (jämför Petrés pärlho-risont P4), men förekommer även senare under vikingatid (Arbman 1940a:taf.114; Petré 1984:62ff; Björck 2000). Pärlan av Cu-legering hade lagts ned i skärvstensflaket A20600 beläget intill ett större block i nordöstra delen av skärvstenskomplexet.

Pärlorna F806 och 807 hade lagts ned tillsam-mans i en grop inom skärvstenshögen A18918 i skärvstens/gravkomplexet A1004025. Pärlan (F807) var en tunnformad polykrom ögonpärla med tillplat-

Figur 5.5.82. Vid den centralt belägna härden i hus 1 påträffades denna stora ögonpärla F699. Pärlan syns i detalj på bilden och kan typologiskt dateras till vendeltid. Sanno-likt har pärlan förlorats under husets brukningstid.

Figur 5.5.81. Elva pärlor från Björkgärdet. Övre raden från vänster; pärlorna F72, F807, F733, F699, mellersta raden från vänster; pärlorna F806, F943, F155, nedre raden från vänster; pärlorna F1488, F908, F1798 och F1390.


tade baser. Den var 10 × 8 mm stor, av genomskinligt, svagt gröntonat glas och hade tre rödbruna ögon. Genomskinliga, närmast ofärgade pärlor förekom-mer under stora delar av yngre järnålder och i stora delar av norra Europa (Callmer 1977:96). Pärlan F806 var monokrom svart, tunnformig, och 11 × 9 mm stor. Denna typ av monokroma pärlor är svåra att proveniensbestämma eftersom de inte har lika utmärkande drag som de polykroma. Pärlan kan ges en allmän datering till yngre järnålder.

Generellt sett är det två olika sammanhang till vilket samtliga pärlor från Björkgärdet kan föras.

Huvudsakligen framkom pärlorna i området kring de yngre järnåldersgårdarna (t.ex. F155, F699, F908, F1390 och F1448). Pärlornas rumsliga fördelning i denna kontext är starkt knuten till husen från yngre järnålder och påträffas endast i eller alldeles invid dessa. Mer förvånande var emellertid att pärlor från yngre järnålder (t.ex. F806, F807, F943 och F733) relativt ofta påträffades i de skärvstensanläggningar som finns längs moränryggarna på Björkgärdet. Dessa anläggningar hör, som framgått tidigare, främst till perioden yngre brons–förromersk järnålder. I dessa kontexter uppträder dock både pärlor och andra före-

Figur 5.5.83. Spridning av pärlor, vävtyngdsfragment, lerklining och harts. Fynden visas mot en bakgrund av bronsålderns rituella komplex med gravar och komplexa skärvstensanläggningar samt husen som spänner från yngre bronsålder till yngre järnålder. Skala 1:800.

")

")

")")

")")

")

")

")

")")

")

") ")

!(

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(

!(!(!(!(

!(!(

!(

!(

!(

l

!( Vävtyngd#* Pärla!( Lerklining") Harts


0 10 20 30Meter

1:800

66480001612494

+

66481091612594+


mål från yngre järnålder. När det gäller pärlorna i och invid husen är det troligt att dessa främst representerar tappade pärlor. Att även pärlorna i skärvstensanlägg-ningarna också är tappade är en möjlighet. Mot detta talar dock några iakttagelser. Pärlorna påträffades i de mest monumentala delarna av skärvstensanläggning-arna och i några fall kunde också beläggas att man låtit gräva en grop i vilka man sedan lagt ned pärlorna. Detta gör att det är mer sannolikt att pärlorna i skärv-stensanläggningarna representerar mindre offerned-läggelser snarare än förlorade föremål. Detta ter sig också rimligt eftersom det uppenbarligen har fun-nits en medvetenhet om skärvstensanläggningarna fortfarande under yngre järnåldern. Ett förhållande som på Björkgärdet blir synligt genom att det inom många skärvstensanläggningar kunnat påvisas att man återvänder till dessa och utför handlingar under yngre järnåldern. Detta handlingsmönster liknar vad vi kan se på Skeke i den centrala delen av Rasbobygden under samma tid (Larsson red. 2014).

GlasfragmentI hallen i hus 1 på den vikingatida gården framkom två glasfragment. Båda var små bitar av grönaktigt glas (F943 och F985). Det ena var lite mörkare och det andra något ljusare vilket visar att de härrör från två olika föremål. Bitarna var för små för att med säkerhet kunna bestämmas närmare. F985 var 18 × 1–4 mm och F1155 var 6 × 4 mm. Man kan emellertid konstatera att det inte syntes spår av pålagt glas såsom är vanligt på järnåldersbägare. På F985 kan iakttas en kurvartur som visar att det kommer från ett rundat glaskärl, men F1155 ter sig närmast plant och bedöms därför kunna ha hört till en mindre flaskbotten eller blåst planglas som råkat hamna i hallen under perioden medeltid till historisk tid. Det kan inte uteslutas att även F985 skulle kunna ha en liknande bakgrund.

Det kan emellertid inte helt uteslutas att glas-fragmenten hör till den vikingatida gården. För detta talar det faktum att hallen överges under sen vikinga-tid och att få fynd från yngre perioder påträffades inom denna efter avtäckningen. De två glasfrag-menten påträffades båda i hallen och glas av denna karaktär påträffades inte någon annanstans inom undersökningsområdet. Att döma av utseende och färg skulle fragmenten mycket väl kunna höra till vendel- eller vikingatid. Färgen på glaset kan när-mast jämföras med de karolingiska trattbägarna från Lunda (Andersson och Skyllberg 2008: 44f ). Om

glaset hör till yngre järnålder härrör det sannolikt från trattbägare av detta slag som kan dateras till 800-talet. Detta är typer som är vanligt förekommande i Birkas gravmaterial och som cirkulerade på främst västeuropeiska handelsplatser under denna period (jfr Arbman 1940ab: Taf. 189:1–2; 190:1–4; 191:1–3; 192:1). Formen utvecklades ur 6–700-talens tumlare och trattummlare. Ett av de yngsta säkert daterade exemplaren av denna typ är bägaren i Hedebys båt-kammargrav daterad till cirka 900 AD (Näsman 1990:100). Att det på Björkgärdet är fråga om denna typ av bägare är dock mindre sannolikt eftersom de på Helgö/Birka så vanliga trattbägarna, bortsett från fynden på Lunda, är ovanliga på Mälarregionens boplatser.

HartsPå Björkgärdet framkom 16 fyndposter som katego-riserats som harts. Fördelat på dessa finns 69 frag-ment med en sammanlagd vikt av 107 gram. Fynd av denna typ förekommer både i skärvstensanläggning-arna och vid hus. I flertalet fall är bestämningen till harts helt säker och det är även fråga om identifier-bara artefakter. Dessa kan exemplifieras med harts-tätningar från trä eller barkkärl (F1359 och F1379), en hartskaka (F1694) och ett sk. tuggummi av harts (F1205). Det sistnämnda är en hartsklump som man har tuggat på, sannolikt för att mjuka upp den. De identifierbara hartsartefakterna härrör främst från skärvstensanläggningarna men i denna typ av kontext påträffades också obestämbara fragment (F741, F745, F798, F802 och F900). Denna typ av anonyma, ofta små, hartsstycken var också vanliga kring husen från yngre järnålder. Det är i dessa fall troligen fråga om obestämbara fragment från t.ex. kärl eller överblivet material från när man har arbetat med material av detta slag. Vid hus 1 och 2, dvs. de stora husen som hör till den vendel-/vikingatida gården, har 7 bitar harts påträffats. Det rör sig i dessa fall enbart om små oidentifierbara fragment (F1045, F1132, F1470, F1676, F1677 och F1959). Vid hus 6 framkom också harts (F1624). Det är sannolikt att dessa ger en anty-dan om var ovan nämnda typer av hantverk har skett inom den vendeltida/vikingatida gården (områdena B och C). Det kan dock inte uteslutas att vissa av dessa fynd också kan höra till äldre perioder. När det gäller F1677 finns avtryck som möjligen indikerar att fragmentet kan vara en del av en hartstätning till ett kärl. Hartstätade kärl bör dock ha förekommit även under yngre järnålder.


Kemiskt består harts av sk. terpener. Dessa finns natur-ligt i både färsk och fossilerad kåda. Analyser av harts som använts under t.ex. stenåldern har dock ofta visat att denna varit tillverkad av björktjära. Att tillverka tjära kräver relativt höga temperaturer i en syrefri miljö (Runesson 2007:269f )). Under järnåldern har detta uppnåtts genom att man bränt tjärrikt material i gro-par (Björck och Appelgren 2006:16f, bilaga 5; Hennius mfl. 2005). Gropar av detta slag daterade till vendeltid har undersökts några hundra meter öster om Björk-gärdet (Ericsson 2012). Möjligen kommer råvaran till den harts som uppträder i de vendeltida kontexterna från detta område. Tillverkning av harts kan också ske genom att man eldar kring ett nedgrävt kärl som fyllts med t.ex. näver. Vid upphettningen samlas tjära i kärlet efterhand som materialet förbränns. Att keramikkärl i Uppland använts för att förvara harts eller tätats med harts under bronsåldern har påvisats vid t.ex. Snåret i Vendel (Björck och Larsson 2007:140). En annan möjlighet är att kärlen med tjära indikerar att tillverk-

ning skett i kärl under brons- och förromersk järnålder. Dock hör de äldsta daterade tjärgroparna, t.ex. A3089 i Fullerö, också till brons- eller äldsta järnålder (Björck och Appelgren 2006:26)

Harts har ofta brukats som lim eller för tätning av kärl. Barkkärl tätade med harts är ett relativt vanligt förekommande fynd som benbehållare i t.ex. brand-gravar från äldre järnålder (Arbman m.fl 1940ab; Artursson m.fl. 1994; Artursson 1996). Att hartstä-tade svepkärl som företeelse har betydligt äldre rötter är dock uppenbart. Ett sådant fynd som visar att tra-ditionen har ett mycket stort tidsdjup i Skandinavien är en hartstätning från ett svepkärl som framkom på en mesolitisk boplats vid Gårdsjön i Hälsingland. Vid datering visade sig denna hartstätning vara från cirka 7000 BC och kunde därmed knytas till övriga artefakter på boplatsen (Björck et al 2001:55f ). Själva svepkärlstekniken har dock en än vidare spridning och John Granlund (1939:283) påpekar att det är en tradi-tion bunden till en specifik kulturmiljö som omfattar åtminstone östra Norge, Sverige och Finland. Att även delar av Danmark kan ingå i traditionsområdet framgår i Egtvedgraven från äldre bronsålder där ett svepkärl ingår i gravinventariet (Thomsen 1929).

Vid Björkgärdet påträffades hartstätningar från två svepkärl som tätats med harts. Båda kärlen framkom i tydliga kontexter, i eldaltaret A10515 respektive i mittblocksgraven A404, belägna på de moränryg-gar som löpte över undersökningsområdet, dvs. inom delområde D respektive E. Detta innebär att båda fragmenten är nära knutna till gravkontexter. Det ena

Figur 5.5.84. Bevarade fragment från det hartstätade svepkärlet (F1359) som påträffades i mittblocksgrav A404. Hartstät-ningen visar att kärlet har varit av bark och det är även möjligt att iaktta syteknik på både sidan och vid bottens infästning. Kärlet har varit tämligen litet, kanske cirka 7,5 × 10 centimeter.

Figur 5.5.85. En principskiss för hur bottnen varit fastsatt på svepkärlet F1359 (Granlund 1939:fig 29)


fragmentet, F1379, påträffades vid eldaltaret A10515 (delområde D), som var en mycket speciell skärvstens-anläggning anlagd mot ett hårt eldskadat block. På anläggningen hade deponerats en löpare (kap. 5.4:fig. 5.4.35 och 5.4.36, kap. 5.5.2, bilaga 7). Strax öster om denna anläggning fanns ett större område med gravar och skärvstensflak. Sannolikt har ett hartstätat svep-kärl deponerats i området som en del av gravaktivite-terna knutna till A1003496. Det bevarade fragmentet är för litet för att någon närmare bestämning av kärlets konstruktion skall kunna ges. Det som kan sägas är att kärlet, bedömt utifrån avtrycken, sannolikt varit tillverkat i lindbark.

Den andra hartstätningen (F1359) påträffades inom delområde E och låg i mittblocksgraven A404 som låg i sydöstra delen av moränryggen. Graven hade en mycket vällagd kantkedja och på det stora eldpåverkade mittblocket fanns en stor skålgrop. Hart-

stätningen är i detta fall betydligt bättre bevarad och det går att se barkens tjocklek (3 mm), hur svepet överlappar (minst 18 mm) och syteknik på både sidan och vid bottens infästning (fig. 5.5.84). Kärlet har varit tämligen litet och sannolikt ovalt med en bottendia-meter på kortsidorna om 7,5 cm. Detta indikerar att det kan vara en mycket liten ask som kan jämföras med ett exemplar som framkommit i t.ex. Barkarby (Granlund 1939:273). Böjningen på exemplaret från Björkgärdet är dock ojämn vilket gör troligt att det kan ha varit en oval ask och att längden då kanske har varit t.ex. dubbel, dvs. cirka 15 × 7 centimeter. Själva svepet verkar vara sytt med en bred söm som närmast liknar stjälkstygn. Bottnen i svepasken verkar ha varit fäst med små fyrkantiga stygnavtryck i yttertätningens svepplan. Detta skulle ge de karaktäristiska gropar som är synliga i innertätningen från svepasken.

Från samma kontext, dvs. A404, finns också ett sk. hartstuggummi (F1205). Att döma av tandavtrycken är det ett barn eller åtminstone en relativt ung individ som har tuggat på hartsen (fig. 5.5.86). Att på detta sätt tugga harts är ett sätt att mjuka upp materialet innan det används och kanske skall det tolkas som spår av aktiviteter som syftade till att t.ex. limma redskap eller täta kärl. Harts kan emellertid också ha haft en medicinsk funktion då materialet är anti-

Figur 5.5.86. I mittblocksgraven A404 framkom ett harts-tuggummi (F1205) och man kunde iaktta tandavtryck från en relativt ung individ som har tuggat på hartsen. Graven har daterats till 600-tal BC (Ua-29574).

Figur 5.5.87. I skärvstensflaket A3240 framkom en hartskaka (F1694) i flera delar. Hartskakan var spröd och hade gått i flera delar och i ytan kunde iakttas avtryck. Lilla bilden visar en detalj från ett av de större fragmenten.


bakteriellt. Att harts uppträder i gravkontexter kan möjligen indikera att det till materialet harts knutits magiska funktioner (Sandelin 1998:2f ).

Det finns ytterliggare några andra svårbestämbara fragment av harts inom område E. Dessa har påträf-fats i en av de stora skärvstenshögarna, A18918. Även i denna kontext finns dock människoben. Detta kan således inte med säkerhet sägas vara en från ovan nämnda helt avvikande kontext.

Inom delområde E, i nordvästra delen av morän-ryggen framkom också en hartskaka (F1694) som påträffades i ett skärvstensflak, A3240. Hartskakan påträffades i flera delar. Ursprungligen bedöms den

ha varit cirka 9 centimeter i diameter. Vid fyndtillfäl-let var den emellertid halverad till en halvmåneform som var cirka 9 × 4,5 centimeter stor (fig. 5.5.87). Hartskakan var spröd och hade fallit sönder i 2 delar och 20 mindre fragment. Liknande hartskakor har påträffats i ett hus daterat till perioden yngre romersk järnålder–vendeltid i Brunnby i Vendel och i ett hus från Albertsro i Södermanland (Seiler och Östling 2008:64f; Bergström 2004). Lipidanalysen av harts-kakan från Brunnby i Vendel visade att kakan inte bara bestod av harts utan faktiskt till största delen av fett, något vegetabiliskt material, kanske honung, och senlim från älg och lax. Denna kaka tolkades som

Figur 5.5.88. Spridning av bränd lera på Björkgärdet. I bilden visas också de kategorier av föremål som identifierades i materialet (för vävtyngder och lerklining se fig. 5.5.83). Skala 1:800.

")")

")

")

")")

!(

!(

!(!(

!(

!(

!(

!(!(

!(!(

!(

!(

!(!(

!(!(

!(!(

!(!(

!(

!(

#*

#*#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*#* #*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*#*

#*

#*#*#* #*

#*

#*

#*#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#* #*#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#* #* #*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*#*#*

#*

Område E

Område F

Område C

Område D

Område B

Område G

Område A

l

#* Bränd lera!( Infodring") Gjutform") Degel


0 10 20 30Meter

1:800

66481101612593+

66479991612490

+


att det ursprungligen varit en trögflytande smet som förvarats i ett kärl som numera inte längre fanns kvar. Kanske representerar kakan i detta fall återstoden av någon form av mat. Till sin karaktär har hartskakan från Brunnby stora likheter med den som framkom på Björkgärdet och det kan inte uteslutas att det även här kan vara någon form av mat.

Bränd lera Totalt tillvaratogs 1065 fragment av bränd lera med en vikt av 1929 gram. Huvuddelen av detta material är bränd lera av odefinierbart ursprung (788 fragment med en vikt av 1016 gram). I de fall bevaringsgraden tillät en närmare bestämning härrörde den brända leran främst från infordring (131 fragment med en vikt av 316 gram) och lerklining (23 fragment med en vikt av 103 gram). Det fanns emellertid också identifierbara föremål i detta material. Det rör sig om vävtyngder (117 fragment med en vikt av 471 gram), gjutformar (4 fragment med en vikt av 17 gram) och även i några enstaka fall degelfragment (se bilaga 6).

Rumslig fördelningMindre mängder bränd lera förekom i alla delom-råden på Björkgärdet. Den brända leran påträffades dock främst längs ändmoränerna (delområde D och E) samt kring den vendel–vikingatida gården (hus 1, 2 och 7). När det gäller de kategorier av fynd som kunde identifieras i materialet fanns några tenden-ser. Lerklining framkom kring hus 1, 2, 15 samt i skärvstenshög A18918. Infordring påträffades kring hus 1, 2, 7, 17 och 18 samt mer sporadiskt i skärv-stensanläggningarna A11816, A11298, A2445 och i gravarna A404 och A10720. När det gäller vävtyng-der framkom dessa kring den vendel–vikingatida gården, främst i hus 1, 2 och 7. Degelfragment och

gjutformsfragment framkom bara i anslutning till den vendel–vikingatida gården; degelfragmenten endast bara i hus 1 och gjutformarna främst söder om hus 1 och 2 samt ett fragment inom delyta E.

VävtyngderInom undersökningsområdet har 117 fragment med en sammanlagd vikt på cirka 471 gram registrerats som vävtyngdsfragment. Det rör sig om oornerade munkformade exemplar med en diameter på omkring 70–100 millimeter (fig. 5.5.89).

Vävtyngderna påträffades i större koncentration vid den norra gaveln av den vendel–vikingatida hallen (hus 1/2) och i hus 7. Enstaka fragment fanns också på tunet utanför den yngre järnåldersgården samt i skärvstensanläggningar och gravar (se ovan). Dessa fragment representerar troligen förstörda vävtyngder som behandlats som avfall. Detta gäller sannolikt även de fragment som kastats upp på stenkonstruk-tionerna även om dessa också skulle kunna vara ned-läggningar av det slag som man uppenbarligen har gjort i dessa kontexter under yngre järnålder. När det gäller de enstaka vävtyngdsfragmenten påträffas emellertid dessa i lager och nedgrävningar, alternativt andra tecken som antyder att det rör sig om med-vetna nedläggningar sak nas.

Variationen i deras storlek indikerar att det rör sig om ett antal olika uppsättningar av vävtyngder på platsen. De mindre exemplaren indikerar att man även har vävt med relativt hög trådtäthet (jfr Anders-son 2000:163, 179). Vävtyngdernas stora spridning omkring den yngre järnåldersgården i kombination med förekomsten av indikationer på både ullproduk-tion, linproduktion, färgningsväxter samt förekomst av t.ex. saxar och nålar på Björkgärdet visar att man sannolikt har haft ett varierat och relativt omfattande textilhantverk på platsen (se kap 5.5.4, 5.5.6 och bilagorna 4 samt 10).

LerkliningTotalt tillvaratogs 23 fragment lerklining med en total vikt på 103 gram. Det gick i några enstaka fall identifiera avtryck på fragmenten. Det rör sig om avtryck av trä och flata ytor, möjligen från plank. Huvuddelen av fragmenten hade dock endast avtryck som inte gick att identifiera vidare.

Den rumsliga fördelningen av lerkliningen är sådan att den nästan enbart finns inom delområdena B, C, D, och E. Huvuddelen av materialet kan knytas till hallarna (hus 1 och 2) samt hus 15. Det förekom dock

Figur 5.5.89. I och omkring den vendel/vikingatida gården framkom ett hundratal fragment av mer eller mindre väl bevarade vävtyngder. I bilden visas ett exempel (F670) på hur vävtyngderna i denna kontext såg ut.


även lerklining i skärvstens-/gravkomplexet A18918 samt sporadiskt i området kring den yngre järnål-dersgården.

Mest troligt kommer huvuddelen av all identi-fierad lerklining vid Björkgärdet från konstruktioner som man velat skydda från eld i de två plankbyggda husen (hus 1 och 2). Det kan röra sig om träkon-struktioner nära härdarna eller varmluftsugnar. Inget talar för att husen på yngre järnålders gården har haft lerklinade väggar (se kap 5.3 och bilaga 17).

TolkningarDen brända leran kring den vendel–vikingatida gården härrör huvudsakligen från hus 1, 2 och 15. Den ringa mängden gör det osannolikt att det är rester av ler-klinade väggar. Husen på gården har av allt att döma varit plankbyggda. Den påträffade brända leran och lerkliningen härrör sannolikt istället ifrån områden som klinats för att skydda brännbart material i anslut-ning till härdar. Leran tolkas således ha utgjort rester av mindre lertäckta delar av inredningen i husen såsom exempelvis innerväggar eller andra konstruktioner farligt nära eld. Inne i hus 1 har bränd lera påträffats vid den centrala härden (A1003718). Detta kan tolkas som att hus 1 har haft en uppbyggd härd som varit fodrad med lera. I anslutning till härden framkom också fragment från en eldbock i bränd lera (F929) och den brända leran kan naturligtvis även härröra från denna typ av artefakter.

Smält och bränd lera i gravarna A404 och A10720 härrör från både gravarnas användningstid samt från senare aktiviteter då material deponerats i området. Den brända leran i gravarna finns oftast nära eller i gravgömmor och bålplatser och tolkas som att det är delar av lerinpackningar och/eller föremål i lera som följt med upp på bålet. Bränd lera ovanpå gravarna är sannolikt rester av matavfall (lerinpackningar) och utrensningar av fodrade härdar.

När det gäller den brända lera som framkom i skärvstensanläggningarna är en trolig förklaring att det rör sig om lerinpackningar för matlagning i glöd-bädd, härd eller i kokgrop (jämför Wood 2000 och för ett förhistoriskt tolkningsförslag Larsson och Lind-berg 2008:286). Mindre mängder kan även härröra från härdar fodrade med lera eller andra aktiviteter där lera använts.

En särskild genomgång av den brända leran från Björkgärdet gjordes i syfte att belysa vilken typ av material som förekom i den övergripande kategorin bränd lera. Särskilt inriktades denna genomgång på

att försöka finna spår efter gjuterihantverk. Totalt granskades cirka 1300 fragment med en vikt av cirka 2,6 kilo fördelat på 256 fyndposter (bilaga 6). Genom denna insats identifierades två degelfragment (F923 och F1801). Det rör sig om fragment från en finger-borgsformad degel vars utsida är smält och uppvisar en rödflammig vitrifierad yta med glasblåsor synliga i godset. Flera smältskikt var synliga i brottytorna. Degeln påträffades vid hus 1 och kan dateras till yngre järnålder, sannolikt vikingatid.

När det gäller gjutformsfragment identifierades fyra (F 210, F 258, F 1476 och F 2051) vid genom-gången. Samtliga gjutformsfragment är tillverkade av en siltig, sandig lera med inslag av chamotte. F 210 tolkas som en del av en gjutform för en oval spänn-buckla. F2051 bedöms också vara från en gjutform och två avtryck kan iakttas men det är inte möjligt att närmare bestämma vad som har gjutits i denna form.

Tolkning av hantverksaktiviteten på platsenDe enstaka fragment från gjuterihantverk som fram-kom visar att denna typ av hantverk har bedrivits på gården. De fåtaliga fynden visar att detta inte har skett inom det aktuella undersökningsområdet. Vad fynden tydligt belägger är emellertid att ett gjuterihantverk knutet till den vendel–vikingatida gården vid Björk-gärdet har funnits. Man kan fråga sig varför några fragment av gjutformar och två degelfragment (fig. 5.5.90) funna i själva hallen verkar vara det enda säkra beviset för denna gjuteriverksamhet på Björkgärdet under vikingatiden? Vi tolkar denna fyndbild som en indikation på en beställarverksamhet.

Anders Söderberg har i en artikel diskuterat var-för metallurgiska hantverksplatser är så anonyma. I artikeln argumenteras för att det under förhistorisk tid har bedrivits ett aktivt tillvaratagande av metall-

Figur 5.5.90. I den vikingatida hallen (hus 1) framkom frag-ment från deglar (F 923 och F 1801) som, tillsammans med avsaknaden av mer omfattande spår efter gjuterihantverk, antyder en beställarrelation i förhållande till hantverkarna.


spill i samband med gjutning och efterbearbetning. Söderberg nämner även att i nordtyska städer under högmedeltiden blev guld- och silversmeder hållna för tjuvar om de inte tog tillvara på metaller som stelnat på deglarnas insidor (Söderberg 2002:257; Drescher 1983:182). Även om detta specifikt gällde ädelme-taller är det inte osannolikt att samma omsorg och sparsamhet med metallen tidvis även bör ha omfattat kopparlegeringarna. Att de två degelfragmenten från Björkgärdet påträffas i hus 1, den stora hallbyggnaden, tolkas som ett utslag för beställarens kontroll över hantverkarens bruk av metallen. Möjligen är det så att husets herre beställt gjutna föremål och avkrävt räkenskap från gjutaren efter avslutat arbete.

5.5.6 Naturvetenskapliga analyser och tolkningar

Av Niclas Björck

Under denna rubrik presenteras och tolkas de natur-vetenskapliga analyser som utfördes på material från Björkgärdet i avsikt att belysa fornlämningarna på Björkgärdet utifrån dessa. Samtliga analysresultat presenteras i bilagorna 5–13 och diskuteras i relation till respektive kontext i bilagorna 17 och 18.

Aspekter på naturmiljö och odling – vedart, makrofossilNärmiljöns karaktär och dess förändring under perio-den bronsålder till medeltid skall här belysas genom en översiktlig tolkning av resultaten från makrofos-sil- och vedartsanalyser som gjorts på materialet från Björkgärdet. Resultaten av dessa sammanställs i avsikt att belysa kronologiska tendenser i odling, växt- och virkesanvändning. Samtliga analysresultat för vedarts-analys respektive makrofossil presenteras i bilaga 9 och 10. En mer detaljerad redovisning av makrofossil och vedart i specifika kontexter erhålls i bilaga 17 och 18.

Urval av prover och provresultatEn grundmålsättning var att provurvalet skulle komma från hela undersökningsområdet så att varia-tioner inom ytan skulle avspeglas (fig. 5.5.91). Prov för vedartsanalys valdes primärt ut för att utgöra underlag för val av lämpligt material att 14C-datera i olika kontexter av relevans för arkeologiska frågor. De analyserade makrofossilproverna valdes oftast ut i fält genom ett nära samarbete mellan arkeobotani-ker och arkeologer. De primära urvalskriterierna för makrofossilprov var kontexter och kronologiska över-

väganden från arkeologisk personal. Detta perspek-tiv kompletterades med de arkeobotaniska urvals-kriterierna som tog sin utgångspunkt främst ifrån förekommande arter, mängd och bevaringsgrad av makrofossil för att optimera provurvalet. Vissa prover har dock valts utifrån en enbart arkeologisk utgångs-punkt både i fält och under efterarbetet. Det senare urvalet utgick helt ifrån identifikation av intressanta kontexter med potential att besvara specifika frågor av arkeologisk relevans.

Det utvalda materialet har analyserats och tolkats av arkeobotaniker Håkan Ranheden respektive ved-artsspecialist Ulf Strucke, båda på Riksantikvarieäm-betet UV Mitt. Resultaten och tolkningarna av dessa analyser har sedan relaterats till sina kronologiska och rumsliga sammanhang. Totalt insamlades 298 miljöprov och 322 träkols-/vedartsprover. Från dessa har 122 jordprover och 32 träkolsprover analyserats (fig. 5.5.91, tab. 5.5.30 och 5.5.31). I 84 av jordpro-verna påträffades makrofossil medan de övriga 38 endast innehöll varierande mängder av träkol. I 57 av de jordprover som innehöll makrofossil påträf-fades brända makrofossil medan 26 av dessa enbart innehöll obrända makrofossil. De 32 analyserade vedartsproverna innehöll även de en relativt rik varia-tion av trädslag. I vedarts- och makrofossilanalyserna anges förekommande arter och mängden av dessa som finns representerade i respektive prov (tab. 5.5.30 och 5.5.31).

Art kärnved ung kvist stam Totalt

Tall 127 8 86 221

Ek 26 36 62

Asp 31 31

Björk 9 26 35

Vide 21 21

En 15 15

Lönn 13 13

Al 12 12

Lövträd 4 4

Gran 5 5

Hassel 2 2

Lind 2 2

Äpple 2 2

Totalt 153 17 255 425

Tabell 5.5.30. Resultatet av vedartsbestämingarna från Björkgärdet. I tabellen redovisas arter och antal fragment. Vidare redovisas fördelningen mellan kärnved, unga kvistar och stamved. Notera att kärnved förekommer i tall och ek, dvs. de två träslag som framförallt har använts för byggnation.


I tabell 5.5.30 presenteras vedartsbestämningarna från Björkgärdet, variationen är relativt stor och tret-ton skilda träslag förekommer i materialet (bilaga 9). De mest frekvent förekommande träslagen är tall och ek. När det gäller björk, asp, vide, en, lönn och al förekommer även dessa i relativt stor omfattning. Bland de träslag som förekommer som mindre inslag kan noteras hassel och äpple vilka är trädtyper som sannolikt utnyttjats främst för frukt och nötter och i mindre grad till att elda med. Vilket sannolikt också är en delförklaring till de fåtaliga förekomsterna i kolproven (tab. 5.5.30).

I tabell 5.5.31 presenteras resultatet av makro-fossilbestämningarna. I makrofossilmaterialet före-

kommer både odlade växter, allmänna kulturväxter, ruderater samt träd och buskar. Träd och buskar dominerar och utgör två tredjedelar av hela mate-rialet. Den sista tredjedelen är relativt jämnt fördelad på odlade växter, allmänna kulturväxter och ruderater. Det finns både förkolnade och obrända makrofossil och materialet är relativt jämnt fördelat på dessa grupper (bilaga 10). De dominerande arterna i det obrända materialet är björk, hallon, nypon och svin-målla. I det brända materialet dominerar gran, en och hasselskal följt av olika typer av sädeskorn som t.ex. skalkorn, kubbvete och havre (tab. 5.5.31).

Utöver de direkta bestämningarna har också gjorts en sammantagen bedömning av betydelsen

Figur 5.5.91. Den rumsliga fördelningen av de analyserade makrofossil- och vedartsproverna på Björkgärdet. Skala 1:800.

")

")

")

")

")

")

")

")

")

")")

")

")")

")

")

")

")

")")

")

")

")

")

")

")")

")

")

")

")#*#*#*#*#*

#*#*#*#*#*#*#*#*

#*#*

#*#*#*#*

#*#*#*#*#*#*#*#*#*#*#*#*#* #*#*#*#*

#*#*

#*#*#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*#*

#*#*

#*

#*

#*#*#*

#*

#*

#*

#*#*#*

#*#*#*#*

#*#*

#*#*#*#*#*

#*#*

#*#*#*#*

#*#*#*

#*#* #*

#*#*#*#*

#*

#*

#*#*#*#*

#*#*#*#*#*#*

#*

#*#*

#*#*

#*#*

#*#*

#*#*#*#*

#*#*#*

#*

#*

#*#*

#*

#*#*#*

#*#*#*#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*#*#*#*#*

#*#*

#*

#*#*#*#*#*

#*

#*#*#*#* #*#*

#*

#*#*

#*

#*#*#*

#*

#*

#*#*

#*#*#*#*

#*

#*

#*

#*#*#*

#*#*#*

#*#*

#*

#*#* #*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*#*

#*#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#* #*

#*

#*

#*

#*

#*

#* #*

#*

#*

#*

#* #*#*

#*#*#*

#*#*

#*

#*

#*#*

#*#* #*

#*#* #*

#*Område E

Område F

Område C

Område D

Område B

Område G

Område A

l

#* Makrofossil") Vedart


0 10 20 30Meter

1:800

66481101612592+

66480011612489

+


av analysresultaten genom att alla förekommande typer av fröer i respektive prov vägts samman. Utifrån förekomst och fördelning av arter kunde de olika proverna kopplas till marktyper. Av proverna från Björkgärdet kunde 51 bestämmas till olika specifika marktyper eller miljöer. Fördelningen av dessa prover uppvisar en dominans för odlingsmark (25 st.), följt av ruderatmark (14 st.) och betesmark (9 st.). Termen ruderatmark syftar på att marken visar tecken på att ofta ha störts av mänsklig verksamhet. Störningarna

gör att marken ligger öppen utan täckande växtlighet, ett förhållande som påverkar växtlighetens karaktär. Ruderatindikationer förekommer även i kombina-tion med odling, bete och äng. Övriga prover gav indikationer på ängsmark (1 st.) och skogsmark (2 st.).

Det finns några allmänna tendenser i fördel-ningen av prover med indikationer på dessa mark-typer. Prover med indikationer på ruderatmark, odling och bete förekommer på de centrala delarna av Björkgärdet kring gården från yngre järnålder (delytorna B, C och i viss mån D). Indikationer på ängsmark framkom enbart i väster (delyta A) och indikationer på skogsmark framkom enbart nordöst om den norra ändmoränen (delyta F). Huvvuddelen (39 st.) av de tolkade proverna hör till yngre järnålder och det är därför denna period som starkt präglar helhetsintrycket. Övriga prover fördelas till yngre bronsålder och äldre järnålder (12 st.). Om de prover som kontextuellt kan dateras fördelas till respektive period framträder följande bild av landskapsutveck-lingen vid Björkgärdet.

Det första som är tydligt i tabell 5.5.32. är att det finns två skeden, yngre bronsålder och yngre järnålder, till vilka en majoritet av proverna hör. Det är möjligt att denna bild även avspeglar akti-vitetsnivån på platsen rent kvantitativt. Både yngre bronsålder och yngre järnålder framträder som rika perioder även i antalet anläggningar och monument på Björkgärdet. Att det finns både gravar och gårdar även från äldre järnålder på platsen gör det dock san-nolikt att bilden istället kan ha sin orsak i urval av prover och prioriteringar. Redan i fält prioriterades gårdsområdet från äldre järnålder inom yta F ned i

Tabell 5.5.31. Resultatet av makrofossilanalyserna från Björkgärdet. I tabellen redovisas arter och antal fragment. Vidare redovisas fördelningen mellan bränt (förkolnat) och obränt material för att visa skillnader mellan olika arter och i kvantiteter när det gäller dessa kategorier.

Art Förkolnat Obränt Summa

Björk (Betula pendula) 135 135

Bröd/kubbvete 21 21

Bröd/kubbvete (Triticum aestivo/com-pactum)

1 1

Cf. Vanligt vete (Triticum vulgare) 5 5

En (Juniperus communis) 58 14 72

Granbarr (Picea abies) 314 6 320

Hallon (Rubus idaeus) 215 215

Harklöver (Trifolium arvense) 3 3

Hasselnötskal (Corylus avellana) 27 27

Havre (Avena cf. sativa) 9 9

Jordrök (Fumaria officinalis) 1 6 7

Kubbvete 1 1

Kubbvete (Triticum cf. compactum) 2 2

Lin (Linum usitatissimum) 1 1

Linmåra (Galium spurium) 10 10

Nyponros (Rosa cf. canina) 197 197

Ospec. säd (Cerealie sp.) 25 25

Ospec. vete 8 8

Ospec.korn (Hordeum sp.) 3 1 4

Revsmörblomma (Ranunculus repens) 7 7

Råg (Secale cereale) 1 1

Skogs/rödklöver (Trifolium pratense/medium)

25 25

Svinmålla (Chenopodium album-typ) 126 126

Tallkottefjäll (Pinus silvestris) 10 2 12

Trampört (Polygonum aviculare) 20 20

Vanligt skalkorn (Hordeum vulgare) 39 39

Vanligt vete (Triticum vulgare) 16 16

Viol (Viola sp.) 1 1

Vitklöver (Trifolium repens) 2 2

Våtarv 5 5

Åkerpilört (Persicaria maculosa) 1 1

Ängsruta (Thalictrum flavum) 1 1

Totalt 555 764 1319

Tabell 5.5.32. Resultatet av den sammanlagda bedömningen av artfördelningen i makrofossilproverna såsom avspeglande olika marktyper. I tabellen redovisas antalet prover per marktyp och en kronologisk indelning av dessa utifrån kontext.

Marktyp Y. Brå Äldre jäå Yngre jäå Totalt

Odling 4 18 22

Ruderat/betesmark 2 7 9

Ruderat/odlings-mark

3 3

Ruderat/ängsmark 1 1

Ruderatmark 1 4 5

Skogsmark 1 1 2

Osäkra 3 6 9

Totalt 11 1 39 51


relation till lämningarna från yngre bronsålder och yngre järnålder, vilket är en källkritisk aspekt att väga in i tolkningen. Betraktas tolkningen av proverna till marktyper i relation till kronologi indikerar förekom-sten under yngre bronsålder att Björkgärdet utgör ruderatmark och att miljön redan i detta skede är präglad av odling och betesdrift. Proverna visar emel-lertid också att det vid denna tid funnits skogsmark i det direkta närområdet.

Detta är en bild som till stor del kan antas gälla även för äldre järnålder, för även under denna period indikeras runderat mark men framförallt skogsmark i det direkta närområdet. Gårdarna och gravarna inom ytorna D och F gör dock sannolikt att även odling och ängsmark bör ha funnits även under denna period (tab. 5.5.32). Däremot är det sanno-likt att äldre järnålder är en period då det är mindre aktivitet på Björkgärdet än under yngre bronsålder och yngre järnålder. Under yngre järnålder, när den rika gården växer fram på Björkgärdet, dominerar odling alltmer och indikationer på skogsmark för-svinner. Istället för skogsindikationerna ökar anta-let indikationer på odling-, ängs- och betesmark. Detta visar att odlingsytorna vid Björkgärdet under yngre järnålder i tilltagande grad omges av ängar

och betesmark. Detta är ett förhållande som enklast förklaras av att en allt större del av den närbelägna skogen har avverkats, blivit ängsmark och sannolikt tagits i anspråk för bete. Indikationer på ruderatmark förekommer på Björkgärdet under hela perioden från yngre bronsålder till yngre järnålder, men frekvensen tenderar att öka över tiden. Under yngre bronsålder har cirka 38 % av de bestämbara proverna indika-tioner på att marken varit störd och under yngre järnålder är det istället cirka 47 % av proverna som har ruderatindikationer (tab. 5.5.32).

Vedart, makrofossil och miljöResultaten av vedarts- och makrofossilanalyserna kan också komplettera vår bild av miljön och ge en inblick i odlingsstrategier och virkesanvändning. För att uppnå detta skall först en djupare analys göras av det vedartsbe stämda träkolet och de brända makrofossil som framkom på Björkgärdet. De identifierade arterna utnyttjas för att möjliggöra en övergripande kronolo-gisk analys av miljöns utveckling kring Björkgärdet. I det följande kommer resultaten av både vedarts- och makrofossilanalyserna användas för att fördjupa kun-skapen kring människornas aktiviteter på Björkgärdet och miljön under skilda epoker. I de flesta fall har detta

Tabell 5.5.33. Tabellen visar mängden (antal fragment) och den rumsliga fördelningen (delområde) av olika arter i det analyserade vedartsmaterialet från Björkgärdet. Även direkta 14C-dateringar på materialet samt dateringar utifrån kontext där materialet påträffats har lagts in för att ge en bild av vilka perioder respektive art finns belagd.

Art Delomr. Antal fragment

Dateringar 14C (sigma 2) Dateringar ostörda kontexter

Belagd förekomst (period)

Notering

Al D 12 670–810 AD (Ua 29691) 600–1000 AD Yngre järnålder Datering utförd på björk i denna kontext

Asp B, E 31 760–410 BC (Ua 29679), 600–675 AD (Ua 29690), 680–890 AD (Ua 29692)

1000–400 BC, 500–1050 AD

Y. Brå, Yngre järnålder

Björk A, D, E, F 35 60–230 AD (Ua 29688), 660–780 AD (Ua 29681), 670–810 AD (Ua 29691), 670–870 AD (Ua 29686), 680–890 AD (Ua 29687)

700 BC–300 AD, 500–1000 AD

Y. Brå, äldre och yngre järnålder

I hus 5 påträffades ung kvist av björk

Ek B, C, D, E, F 64 50 BC–80 AD (CAIS 4759), 65–130 AD (CAIS 4761)

1000 BC–300 AD Y. Brå, äldre järnålder I hus 10 fanns kärnved från ek.

En D 15 1390–1450 (Ua 29684) 20–1000 AD Äldre och yngre järn-ålder, Medeltid

Gran A, F 3 0–300 AD, 600–1000 AD

Äldre och yngre järn-ålder

Hassel F 2 550–650 AD (Ua 29685) 500–1000 AD Yngre järnålder

Lind D, E 2 1000 BC–300 AD Y. Brå., Fjäå, Rjäå Förekommer främst i mat-lagningsstationer

Lönn E 13 740–390 BC (Ua 29689) 1000–100 BC Y. Brå. Fjäå

Äpple F 2 0 BC/AD–400 AD Äldre järnålder

Viden C, E 21 200–40 BC (Ua 29694), 50 BC–80 AD (Ua 29683), 670–870 AD (Ua 29693)

400 BC–200 AD 600–1050 AD

Äldre och yngre järn-ålder

Tall B, C, D, E, F 221 760–400 BC (Ua 29682), 360–90 BC (CAIS 4773), 40 BC–70 AD (CAIS 4774)

1000 BC–300 AD, 550–1050 AD

Y. Brå., Äldre och yngre järnålder

I hus 1, flera matlagnings-stationer fanns inslag av kärnved från tall.

Lövträd A 4 400–1000 AD Yngre järnålder

Summa 425


material hämtats ur anläggningar som har kunnat dateras antingen genom 14C-analys direkt på detta material eller på annat material i samma kontext. Bil-den som erhålls utifrån 14C-dateringarna kompletteras således med kontextdateringar i avsikt att skapa ett kronologiskt ramverk för den översiktliga tolkningen av vedarts- och makrofossilbestämningarna. I tabell 5.5.33. redovisas vedartsmaterialet och dateringar (14C och kontext) av materialet från Björkgärdet. Sam-mantaget ger detta en översiktlig bild av under vilka perioder respektive art finns belagd.

När man som i tabell 5.5.33 utgår från enbart från vedartsanalysen skall framhållas att endast generella tendenser kan förväntas. Detta eftersom vedartsanaly-ser endast gjorts i en begränsad omfattning på Björk-gärdet. Med detta sagt kan ändå några antaganden om skogsmiljön i området under yngre brons- och järn-ålder göras. Arter såsom tall och björk finns belagda under hela sekvensen från yngre bronsålder till yngre järnålder. Sannolikt finns även asp kontinuerligt även om detta inte är belagt under äldre järnålder. Under yngre bronsålder och äldre järnålder finns inslag av ädellövskog (ek, lind, lönn) som sak nas under yngre

järnålder. En art som sticker ut under äldre järnålder är äpple som är belagt inom delområde F (äldre järn-åldersgården). Under äldre järnålder tillkommer också gran, en och vide som belagda arter. Under yngre järn-ålder försvinner ädellövträden i de belagda arterna och istället tillkommer al, hassel och gran under perioden. De arter som tillkom under äldre järnålder (en, gran och vide) är belagda även under yngre järnålder. I skogsmiljön omkring Björkgärdet finns hela tiden tall, björk och asp. De viktigaste generella tendenserna över tid är att ek, lind och lönn sannolikt varit mer frekvent förekommande i skogarna under yngre brons- och äldre järnålder och ersätts sannolikt successivt genom att arter såsom gran, en och vide blir vanligare från och med äldre järnålder i området kring Björkgärdet. Överlag har vedartsmaterialet från Björkgärdet lik-heter med trämaterial från andra lokaler i Mälardalen under järnålder.

Om informationen från vedartsanalysen komplet-teras med resultaten från makrofossilanalysen blir bilden av miljön mer fullödig med odlade arter, busk-vegetation och örter som kunnat beläggas. Genom att lägga samman resultaten från makrofossilanaly-

Tabell 5.5.34. Tabellen visar mängden (antal fragment) och den rumsliga fördelningen (delyta) av olika arter i det analyserade makrofossil- och vedartsmaterialet från Björkgärdet. Även direkta 14C-dateringar på materialet samt dateringar utifrån kontext där materialet påträffats har lagts in för att en presentation av de tidsperioder då man med rimlig säkerhet kan anta att respektive art har förekommit skulle kunna göras.

Delområden Art Antal Bränt Dateringar 14C(sigma 2) på makrofossil Dateringar ostörda kontexter Förekomst Tidsperioder

D Al 12 Ja 670–810 AD 600–1000 AD Yngre järnålder

B, D Asp 31 Ja 760–410 BC, 600–675 AD, 680–890 AD 900–100 BC, 600–1050 AD Y. Brå.–Ä. jäå., Fvt–vikingatid.

A, B, D, E, F Björk 35 Ja 60–230 AD, 660–780 AD, 670–810 AD, 670–870 AD, 680–890 AD

200 BC–1050 AD Ä. jäå., Vendel–vikingatid.

B, C, E, F Ek 64 Ja 50 BC–80 AD, 65–130 AD 1000 BC–300 AD, 550–1050 AD Y.Brå–Ä. Jäå., Vendel–vikingatid.

C, D, E, F En 87 Ja 1390–1450 AD 1000–400 BC, 550–700 AD, 1300–1500 AD

Y. Brå, Ä. jäå–Vikingatid, Medeltid.

A, C, D, E, F Gran 317 Ja 200 BC–1050 AD Ä. jäå., Vendel–vikingatid.

C, D, F Hassel 29 Ja 550–650 AD 550–1000 AD Vendel–vikingatid.

D Havre 9 Ja 500 BC–1050 AD Ä. jäå., Vendel–vikingatid.

B Jordrök 1 Ja 550–900 AD Vendel–vikingatid.

C Lin 1 Ja 550–800 AD Vendel–vikingatid.

E Lind 2 Ja 500 BC–300 AD Y. Brå–Ä. Jäå.

B, C, D Linmåra 10 Ja 550–1050 AD vendel–vikingatid.

E Lönn 7 Ja 740–390 BC 1000–500 BC Y. Brå.

A Lövträd 4 Ja 550–1050 AD Y. Jäå

B, D, E Ospec. Korn 3 Ja 770–980 AD (Ua 29579) 900–200 BC, 400–1000 AD Y. Brå–Frjäå., Y. Rjäå.– Vikingatid.

A, C, D, E Ospec. Säd 25 Ja 860–1020 AD (Ua 29580) 1000–200 BC, 400–1050 AD Y. Brå–Frjäå., Y. Rjäå.–Vikingatid.

D Råg 1 Ja 550–1050 AD vendel–vikingatid.

A, B, C, D Skalkorn 39 Ja 1000 BC–200 AD, 550–1050 AD Y. Brå.–Ä. jäå., Fvt–vikingatid.

B, C, D, E, F Tall 231 Ja 760–400 BC, 360–90 BC, 40 BC–70 AD 1000 BC–200 AD, 550–1050 AD Y. Brå.–Ä. jäå., Fvt–vikingatid.

A, B, C, D Vete 54 Ja 660–810 AD (Ua 30592) 900–200 BC, 550–1050 AD Y. Brå–Frjäå., Vendel–vikingatid.

C, D, E Vide 21 Ja 200–40 BC, 50 BC–80 AD, 670–870 AD 200 BC–1050 AD Ä. jäå., Vendel–vikingatid.

C Viol 1 Ja 550–1050 AD vendel–vikingatid.

C Åkerpilört 1 Ja 800–1000 AD Vikingatid.

H Ängsruta 1 Ja 400–800 AD Fvt–vendeltid

F Äpple 2 Ja 60–210 AD 100 BC–300 AD Ä. Jäå


serna och vedartsanalyserna erhålls en bättre bild av arternas förekomst både kronologiskt och rumsligt på Björkgärdet. Mängden av belagda arter ökar över tiden; från yngre bronsålder finns 8, från äldre järnål-der finns 12 och från yngre järnålder finns 19 arter. I flera fall, som exempelvis för vete, har dessutom flera olika underarter framkommit, men dessa har här lagts samman (tab. 5.5.34). Mest frekvent förekommande i det sammanslagna materialet är gran, tall och en. Härefter följer odlade växter och vete samt skalkorn som är mest frekvent förekommande bland dessa (tab. 5.5.34). När det gäller trädslag förekommer även björk, ek, asp, hassel och vide i relativt stora mängder. Spora-diskt förekommer arter som lönn, äpple och lind. Som framgick ovan i tabell 5.5.32 verkar den närbelägna skogsmarken minska över tid och inga skogsindika-tioner finns från yngre järnåldern. Från denna period får man föreställa sig mer spridda träd och dungar i ett landskap starkt präglat av odling och bete. I det följande skall landskapet och människornas aktiviteter under yngre bronsålder samt äldre och yngre järnålder vid Björkgärdet skisseras.

Miljö och odling under yngre bronsålder och tidig förromersk järnålder (1000–400 BC)Perioden präglas främst av aktiviteter avspeglade i gravar, skärvstens-/gravkomplex, skärvstensflak, skärvstenshögar och matlagningsstationer kring de två ändmoränerna som sträckte sig över Björkgärdet. De fynd som hör till yngre bronsålder påträffades i linje med detta huvudsakligen längs ändmoränerna. Det finns emellertid också en gård inom yta C (gård 1). Huvuddelen av bebyggelsen som hör till yngre bronsåldern kan dock antas ligga utanför undersök-ningsområdet (se kap. 5.3, 6 och bilaga 17). Detta gör att fynden från området sannolikt främst speglar handlingar som inte är rent vardagliga utan istället huvudsakligen hör samman med begravningar och andra aktiviteter som lokaliserats till ändmoränerna.

Med ovan framhållna förbehåll angående akti-viteternas speciella karaktär under perioden kan odlingen under yngre bronsålder konstateras ha inbegripit både bröd-, kubb- och vanligt vete samt skalkorn. De relativt små mängderna av identifierade sädeskorn gör det svårt att på ett meningsfullt sätt kvantifiera materialet från Björkgärdet. Det finns en risk att en sådan kvantifiering inte speglar de enskilda sädeslagens betydelse för ekonomin utan snarare vad som råkat bevaras, vad som råkat provtas eller rent av enskilda handlingar. Om ett försök att

kvantifiera materialet ändå görs är skalkorn och vete vanligast förekommande i materialet. Det rör sig huvudsakligen om bröd-/kubbvete (Triticum aes-tivo/compactum) under denna fas. Det förekommer emellertid också Triticum cf. compactum och vanligt vete. Utöver nämnda finns även ospecificerade före-komster av säd (korn, vete) i materialet. Fördelningen med förekomst av skalkorn och vete stämmer väl med tidigare studier där dessa typer dominerar vid övergången mellersta till yngre bronsålder och under yngre bronsålder (Ranheden 2007:89ff ). Under sista delen av bronsåldern (Björkgärdet fas 2) tillkommer havre (Avena cf. sativa) i materialet och även skal-korn verkar öka i betydelse. Detta är en tendens som tidigare har iakttagits och den slutsats som dragits av denna förändring är att man under yngre brons-ålder har gödslat marken i högre utsträckning och att skalkornet var det sädeslag som gav den högsta avkastningen i ett sådant mer utpräglat gödselbruk (Ranheden 2007:90 och där anförda källor).

Den ved som insamlats och använts under yngre bronsålder på Björkgärdet utgjordes till ungefär hälf-ten av tall och resten av lövträd. Lövträden är varie-rade och belagda är ek, lind, asp och lönn. Sannolikt speglar dessa tämligen väl landskapet kring Björkgär-det under tidsperioden. Det har vid denna tid varit en miljö med en väl etablerad skog något indragen från den samtida skärgården. Det går inte att se tydliga tendenser för användningen av träslagen som ved. Samtliga träslag (en, ek, tall, lind, asp och lönn) före-kommer som bränsle vid matlagning. Huvuddelen av veden från Björkgärdet är av hög kvalitet med flera inslag av friskt och massivt kärnvirke och det sak nas nästan helt inslag av rötat eller maskstunget virke. Detta kan tolkas som att boplatsens innevånare haft en fri och obehindrad tillgång till den närliggande rika skogsmiljön. Marktypen skog är även synlig i den generella tolkningen av proverna från fasen. När det gäller byggnation är det enda träslag som förekom-mer ek (hus 10). Detta överensstämmer med resul-taten från två hus som daterats till mellersta–yngre bronsålder vid sjön öster om Björkgärdet. I dessa fall är det ek och björk som nyttjats vid byggnationen (Eriksson 2012).

På Björkgärdet finns bara en kontext, gård 1 med hus 10 och 19, som inte ligger längs ändmoränerna och som representerar bebyggelse inom undersök-ningsområdet under yngre bronsålder. Det kan därför vara av intresse att specifikt lyfta fram och diskutera de arter som belagts i hus 10. Ett markant inslag i


makrofossilmaterialet var enbär och även förkolnat trä från en. Det är sannolikt att koncentrationen av brända enbär avspeglar att detta är en resurs man har brukat på gården. Under historisk tid har enbär använts för kryddning och även som medicin. Enbä-ren visar att insamling av naturväxter fortfarande har haft stor betydelse under bronsåldern. Förmodligen har denna insamling omfattat även andra resurser och fungerat som ett komplement till de odlade växterna. Det stora inslaget av en och enbär i materialet gör det sannolikt att Björkgärdet och närområdet där-omkring vid denna tid till stora delar har utgjorts av odlingsmark, betesmarker och annan öppen mark, dvs. miljöer varifrån enbär och enris kunnat insamlas. En förekommer även som förkolnat trä på platsen. Enens ved är fin, tät, doftar gott och kan även ha använts för finslöjd. Enträ och enris har traditionellt även utnyttjats för rökning av kött och fisk och även enens bark kan ha utnyttjats till att tillverka t.ex. mattor. Även odlingen under fasen kunde påvisas i förekomst av skalkorn och ospecificerad säd i hus 10. Utöver dessa arter var det bara träkol från stamdelar av ek som påträffades och dessa hör sannolikt till huskonstruktionen. Ek är fortfarande uppskattad för sin hårdhet och motståndskraft och detta är sannolikt anledningen till att man föredrog att bygga i detta material när tillgången var god.

Miljö och odling under förromersk och romersk järnålder (400 BC–300 AD)Under äldre järnålder etableras gårdar på den nord-östra delen av Björkgårdet, inom delområde F. Under romersk järnålder finns det indikationer, t.ex. fyndet av en sporre, på att det är en tämligen välmående för att inte säga rik gård. Det skall dock framhållas att skärvstenskonstruktionerna och gravarna längs änd-moränen fortsatt är i bruk även under detta skede. Detta bruk avspeglas genom att offer nedläggs i de äldre lämningarna, men också genom att nya gravar anläggs, äldre monument byggs om och genom en fortsatt tillväxt av skärvstenslagren. De yngsta begrav-ningarna, nu i form av skelettgravar, verkar ske under äldre romersk järnålder, under första århundradet efter vår tideräknings början (se kap 5.4, bilaga 18).

Mängden av identifierade arter i makrofossilana-lysen är lägre under äldre järnålder än den var under yngre bronsålder. Då få växter har kunnat påvisas från äldre järnålderskontexter är det vanskligt att tolka materialet i detalj. Belagt är emellertid att odlingen har inbegripit bröd-/kubbvete, skalkorn och även havre.

Skalkorn och vete fortsätter att dominera, vilket anty-der att man har fortsatt att utveckla de äldre odlings-strategierna och åtminstone inte gjort några större förändringar. Sannolikt har odlingen vid Björkgärdet inte förändrats i relation till yngre bronsåldern utan fortsätter på ett likartat sätt under äldre järnålder. Tro-ligen har man inte heller flyttat odlingen i landskapet utan fortsatt bruka ungefär samma områden. Detta innebär också att gödsling av marken fortsätter och troligen ökar under perioden (jfr ovan).

Den ved som identifierats på platsen under äldre järnålder är mer varierad än under yngre bronsålder. I vedartsanalysen har påvisats tall, en, ek, asp, björk, gran, lind och i begränsad omfattning även t.ex. äpple och viden (sälg eller pil). Fortfarande är kvaliteten på virket hög, vilket indikerar att man har haft tillgång till en livskraftig skog för virkesinsamling i närom-rådet. Marktypen skog dominerar faktiskt än mer i den generella tolkningen av proverna från fasen än under yngre bronsålder. Detta betyder sannolikt att skogen ökar i omfattning under perioden. Att en verkar minska kan vara en indikation på att de öppna ängs- och betesmarkerna minskat i omfatt-ning. Diversifieringen av trädslag ökar dock under äldre järnålder jämfört med yngre bronsålder och inte minst förekomst av äpple, en av våra viktigaste fruktsorter, visar att vissa trädslag sannolikt har kul-tiverats i området kring gårdarna.

Förekomsten av vide är inte nödvändigtvis enbart som bränsle utan denna kan ha brukats som natur-medicin. Traditionellt har man tuggat sälgbark för att bota huvudvärk. Då sälg innehåller salicylsyra precis som moderna huvudvärkstabletter kan kuren på goda grunder dessutom antas ha fungerat. Det går inte att säga mer om den lokala skogsmiljön än att tall, som dominerat redan från den första tiden i bosättningens existens, fortfarande dominerar. En förändring jäm-fört med bronsåldern är dock att gran blivit ett mer markant inslag i den äldre järnålderns skogar kring Björkgärdet. Den förromerska järnålderns skogsmil-jöer verkar fortleva relativt oförändrade även fram i romersk järnålder.

I och med att man under förromersk järnålder bygger hus 18 (gård 2) på den nordöstra boplatsy-tan inleds en period (ca 400 BC–300 AD) då detta område utnyttjas för gårdsbebyggelse. Hus 18 ersätts efter en tid av hus 9 (gård 3). Området ger därför inblickar i en vardagligt brukad gårdsmiljö från äldre järnålder. Från gård 2 finns inga analyser men från gård 3 framkom stamdelar från tall i stolphålen, vilket visar


att trädslaget använts som virke för husens väggar och takbärande stolpar. Detta indikerar ett förändrat urval av byggnadsmaterial jämfört med yngre bronsåldern, där tall ersätter björk och ek i tilltagande grad.

Miljö och odling under senare delen av romersk järnålder och folkvandringstid (300–550 AD)Senare delen av romersk järnålder och folkvandrings-tid är en period av låg aktivitetet på Björkgärdet. Att platsen har utnyttjats framgår av sporadiska fynd och 14C-dateringar men inga större konstruktioner har kunnat knytas till perioden. Detta har också gjort att kontexterna med makrofossil eller vedartsana-lyser som kunnat föras till denna period är få. De fynd som förekommer visar emellertid att människor uppehåller sig i området och det ter sig sannolikt att bebyggelsen under denna period till största del är belägen utanför undersökningsområdet. Cirka 20 meter norr om hus 9, i villabebyggelsen utan-för undersökningsområdet, finns en delvis förstörd husterrass som möjligen hör till denna fas. De till perioden daterade artefakterna och kontexterna indi-kerar också att aktiviteterna som avsatt dessa spår på Björkgärdet är sådana som utförs i omgivningarna till en gård och inte på tunet eller direkt vid huset. Under den senare delen av perioden byggs dock åter inom undersökningsområdet. Denna utveckling beskrivs emellertid nedan under ”Miljö och odling under yngre järnålder (550–1050 AD)” då hus 6 (gård 5) huvudsakligen hör till denna fas.

Det finns ändå några arter som bör kunna knytas till perioden. Det gäller makrofossil från skalkorn, vete och sannolikt havre som sammantaget indikerar en likartad, men möjligen något mindre omfattande odling, inom undersökningsområdet under denna fas. När det gäller vedart finns träkol från tall, vide, björk och gran som sannolikt hör till fasen.

Miljö och odling under yngre järnålder (550–1050 AD)Under yngre järnålder ökar antalet och variationen i makrofossil- och vedartsmaterialet avsevärt. Det är frestande att se denna tendens som ett resultat av en mer varierad användning av resurser och att omfatt-ningen av verksamheten kring gårdarna på Björk-gärdet ökat. En viss försiktighet måste dock iakttas då denna tendens källkritiskt även kan förklaras av bevaringsförhållanden eller t.ex. urval av prover. Om provtagningen är gles och andelen analyserade prover är fler från en fas än övriga kan både mängden och

variationen i materialet förväntas öka i motsvarande grad under denna fas. Om det är en av dessa faktorer eller en kombination av flera som orsakat den ökade mängden material under yngre järnåldersfasen vid Björkgärdet är emellertid osäkert. Det är dock osan-nolikt att de källkritiska aspekterna kan förklara hela skillnaden och det är därför troligtvis så att den större mängden och variationen faktiskt ändå är, åtmins-tone delvis, ett resultat av en förändrad verksamhet på Björkgärdet. I vilket fall som helst ger den större variationen under yngre järnåldern förutsättningar för en djupare förståelse för miljön kring de yngre järnål-dersgårdarna och resursanvändningen under denna fas.

Ser man på de arkeologiska lämningarna från yngre järnålder indikerar även dessa att aktivite-terna på Björkgärdet ökat vilket ger en oberoende bekräftelse på att analysresultaten avspeglar en fak-tisk förändring. De arkeologiska lämningarna visar att bebyggelsen under yngre järnålder återkommer inom undersökningsområdet när hus 14 och 17 (gård 4) byggs. Arkeologiskt kan man också se en tendens att gårdarna blir allt större under perioden för att till omfattning och komplexitet kulminera under sen ven-deltid (gård 8) och vikingatid (gård 9). Under yngre järnålder finns fyra gårdsfaser som bedömts utgöra en sekvens från äldsta vendeltid fram till sen vikingatid. Under perioden är aktiviteterna vid Björkgärdet foku-serade till gårdarna, men det finns också en tendens till ett återvändande till monumenten längs ändmo-ränerna. Detta tar sig uttryck som offernedläggelser men också i att nya härdar och kokgropar anläggs vid grav-/skärvstenskomplexen.

Yngre järnåldern innebär således en ny höjdpunkt i antal identifierade arter, ett antal som överträf-far yngre bronsålderns rika odling på platsen och markant kontrasterar mot situationen under den senare delen av romersk järnålder och folkvandrings-tid. Odlingen under yngre järnålder har inbegripit arter såsom bröd- eller kubbvete, havre, skalkorn, råg och lin. Sett till mängden dominerar vete och skalkorn. Korn har en dokumenterad odlingshisto-ria som sträcker sig tillbaka till stenåldern och kan på Björkgärdet ha brukats i mathållningen eller till exempel som foder. Vete har säkerligen huvudsakli-gen malts till mjöl och brukats för mathållning. Idag dominerar odling av vete (Triticum aestivum), men under äldre tid odlades andra arter av veten och till exempel under 1500-talet utgjorde vete bara ungefär en procent av spannmålsodlingen i Sverige. Vete utgjorde en relativt liten andel av odlingen ända fram


till 1800-talet och vetebröd var länge förbehållet de mer välbeställda.

På Björkgärdet verkar havre också få ökad bety-delse under yngre järnålder. Havre har under historisk tid brukats som fodersäd och framställning av till exempel havregryn. Havreodlingen i Sverige blev inte allmänt utbredd förrän under 1700-talet och nådde sin höjdpunkt i slutet av 1800-talet då havre utgjorde omkring 50 procent av spannmålsproduk-tionen i landet. Förekomsten av samtliga sädeslag på Björkgärdet under yngre järnålder, med råg och lin som helt nya inslag, visar en mycket varierad odling jämfört med tidigare. Nytillskotten under yngre järn-ålder är intressanta och visar på en miljö där odlingen inte bara inriktats på mathållning.

Lin är en ettårig ört med stora blå blommor som har en lång och rak, upp emot meterhög stjälk. Lin är en kulturväxt som ibland förvildas, men den är inte känd som vildväxande någonstans i världen och dess ursprung är dunkelt. Man har antagit att den härstammar från vilda arter från Medelhavsområdet eller Sydvästasien. Linet var förr en av våra viktigaste kulturväxter. Redan i Olaus Magnus Historia om de nordiska folken från år 1555 omtalas att ”i varmare trakter av Norden, där lin finnes, spinnas därav trådar, som färgas och vävas så skickligt, att man skulle tro att arbetet vara gjort mitt i själva Latium”. Lin är belagt redan under bronsålder och i Trogsta i Hälsingland har påträffats lin som härrör från 200-talet AD (Liedgren 1992:245; Myrdal m.fl. 1998:75). Antalet belägg för lin växer över tiden och från järnåldern finns även linne belagt. Från 1100-talet finns två kända bildvävar som är vävda med linnebotten, Skogstapeten från Hälsing-land och Överhogdalstapeten från Härjedalen. Med linodlingen följde ett antal ogräs som är bundna till lin. En sådan är den numera försvunna underarten linmåra (Galium spurium ssp. spurium), som också påträffades i de yngre järnålderskontexterna på Björkgärdet, som med sina släta frukter var anpassad till att följa med linfrön i utsädet på linåkrar. Denna var tidigare vanlig och ett besvärligt ogräs när man odlade lin, men den försvann i samband med att linodlingen upphörde och anses numera vara så gott som försvunnen från Sverige.

När det gäller råg odlas detta främst som brödsäd för framställning av rågmjöl. Rågodling är belagd från järnåldern (Myrdal m.fl. 1998: 74), men fram till medeltiden har arten ingen framträdande roll i jordbruket. Råg är tillskillnad från övriga sädeslag korsbefruktande med väl fungerande ståndarknap-par och pollenkorn. Rågens blommor släpper ut sitt

pollen under soliga dagar i juni vilket givit upphov till uttrycket ”Rågen ryker”. Regn under denna period ger minskad skörd och odling av råg kan därför vara riskabel. Detta har säkerligen gjort att denna odling kombinerats med andra sädeslag som en strategi för riskspridning. Det är därför föga förvånande att det överlag finns en likartad odlingsstrategi som under tidigare perioder med ett rikt inslag av skalkorn. Att man fortsatt odla skalkorn i relativt stor skala kan förmodligen förklaras med att detta sädesslag passat naturtypen vid Björkgärdet väl. Man har inte haft behov av att ändra inriktning på odlingen, förmod-ligen vare sig till var man odlat eller hur man använt säden (mat, dryck eller foder).

Den större variationen i odlingens inriktning under yngre järnålder är sannolikt ett resultat av att gården ökat radikalt i storlek och sannolikt också status. Det är rimligt att anta att såväl de dispone-rade arealerna som tillgången på arbetskraft bör ha ökat för att man skulle ha möjlighet att sköta en varierad odling på gårdens sannolikt väl tilltagna odlingsarealer. Att den mer omfattande odlingen, inte minst nytillskotten råg och lin, krävt tillgång till arbetskraft kan illustreras med att man i äldre tid ofta gick rågvakt i åkrarna för att förhindra att nattfrost förstörde denna gröda. När det gäller lin är detta också ett nytillskott som har krävt tillgång till arbetskraft. Linhantering är mycket arbetskrävande. Linet ska odlas, skördas, torkas, repas (fröställning-arna repas av), rötas (stjälkarna blöts upp för att fri-göra fibrerna), bråkas (krossas), skäktas och häcklas (linfibern rensas från ved och korta fibrer, ”blånor”). Sedan skall linet spinnas och slutligen vävas för att få fram slutprodukten linne. För att få fram 300 kg lingarn krävs 6 ton orepad linhalm (se även kap 6).

Det ter sig sannolikt att de förändringar som gårdsmiljön på Björkgärdet genomgår under yngre järnålder är ett resultat av behov som uppstår med den mer varierade odlingen under perioden. Till skillnad från tidigare finns flera byggnader på Björk-gärdet under yngre järnåldersfaserna av gården (gård 8 och 9). Till gård 8 har knutits fyra byggnader och till gård 9 fem byggnader, där vissa sannolikt kan delas upp på fler och kortare faser (se kap. 5.3). De byggnader som finns är dessutom inte längre mul-tifunktionella långhus utan ofta hus med en spe-cialiserad funktion (se Kap. 5.5.4 och 6, bilaga 17). Behovet av arbetskraft är en variabel att väga in då funktionen för husen tolkas. När det gäller den spe-cialiserade vävstugan (hus 7) eller den eventuella


trälbostaden (hus 5) är detta funktioner som kanske bäst kan tolkas i ljuset av denna utveckling (se kap 5.3 och 5.5.4). Tolkningen av dessa kontexter får också konsekvenser för hur gården skall betraktas i sin samtida samhällskontext. Behovet av ett avancerat textilhantverk växer sannolikt om gårdens ägare har haft ambitioner och strävat efter position i en sådan social kontext (se kap 5.3 och 6).

De övriga arterna som kunnat knytas till kon-texter och lager från yngre järnålder är ängsruta, jordrök, viol och hasselskal. Ängsruta är en storväxt flerårig ört som finns i södra Sverige. Arten växer på fuktig mark, i diken, skogskärr och fuktängar och har uppenbarligen förts till gården på den dräne-rade moränhöjden. Jordrök är en ettårig blågrön ört som är vanlig i nästan hela landet, men förekommer mer sparsamt i de nordligaste delarna. Att ängsruta och jordrök förekommer i dessa lager är intressant då båda dessa traditionellt har använts till färgning av textil. Enligt Retzius (1806) odlades jordröken av färgerier för att få guldgul färg och även ängs-ruta ger en gul färg. Det ter sig sannolikt att dessa finns på platsen som en del av det textilhantverk som bedrivits här. När det gäller jordrök har denna även använts som medicinalväxt och ansågs vara stärkande och blodrenande. Carl von Linné uppger i dalaresan att jordrök (Fumaria offinalis) brukades för att rena blodet, driva skörbjugg och hjälpa mot svag mage. Artnamnet off icinalis kommer av latinets off icina (verkstad, apotek) och syftar på artens användning som läkeväxt. Viol har också använts som läkeväxt bland annat mot hosta.

Det finns också arter som endast förekom obrända i proverna från yngre järnålderskontexter och lager. Detta gäller skogs-/rödklöver, harklöver, hallon, nypon, revsmörblomma, svinmålla, trampört, vitklö-ver, åkerpilört och våtarv. I dessa fall är det dock mer osäkert om de hör till fasen, men både vit- och röd-klöver har traditionellt använts för färgning. Hallon och nypon har brukats som mat och den senare även som krydda. Våtarv, svinmålla och trampört förekom-mer i kulturpåverkade miljöer. Svinmålla är dessutom näringsrik och tillagad som spenat (Spinacia oleracea) går den alldeles utmärkt att äta. Sammantaget indi-kerar dessa växter många olika aktiviteter och miljöer såsom odling/odlingsmark, bete/betesmark och störd mark/ruderatmark likväl som fuktängar.

Ser man till växtmaterialet från Björkgärdet är det uppenbart att det handlar om en miljö där man ägnat sig åt en varierad odling (råg, korn, havre,

vete, lin). Man har fått med sig ogräs från odlingen in till gården, men inga stamdelar eller agndelar. Detta indikerar att man under denna tid, men också tidigare, sannolikt har tröskat säden på en annan plats helt utanför gårdsytan. Samtidigt är tecknen på omfattande betesdrift många. Närvaron av växter som ängsruta, som indikerar fuktig mark antyder att sankängar lämpliga som betesmarker sannolikt har funnits inom gårdens marker. Det ter sig sannolikt att sådana har funnits vid sjön som då låg några hundra meter öster om Björkgärdet. Sammantaget visar det brända makrofossilmaterialet att de förekommande växterna i många fall är sådana som har insamlats för att användas i hantverk, matlagning och som medicin.

Från yngre järnålderskontexter fanns träkol från ett flertal trädarter såsom asp, björk, en, ek, gran, hassel, lind, vide och tall. Mest vanligt förekom-mande var björk, gran, tall, en och ek medan asp, hassel och vide var mer ovanliga och lind fanns endast sporadiskt. När det gäller insamlingen av virke i den lokala skogsmiljön finns både likheter och tendenser till skillnader över tid. De relativt stora mängderna av hasselskal antyder dock att man ägnat sig åt säsongsvis insamling i närområdet. Det indikerar också att hassel fortfarande finns i skogsmiljön kring platsen. Virkesvalet verkar under vendeltid ha varit av mer begränsad art än tidigare och består av tall med inslag av björk och ek. Detta kan möjligen tolkas som att man i större utsträck-ning fått svårt att hitta eller få tillgång till virke. Den tidigare trenden att det är ett högkvalitativt virke som används står sig dock fortfarande.

Det skall framhållas att en bruksaspekt bör läggas även på trädslagen. Många av dessa har traditionellt använts på olika sätt. Granbark har använts till tak-täckning och unga rötter från gran till korgarbeten. Lind, en och sälg kan ha brukats som läkeväxter (se ovan). Att den relativt rikliga förekomsten av brända hasselskal beror på att nötterna använts i mathåll-ningen är uppenbart. Det kan i detta sammanhang också framhållas att flera av de trädslag som finns i materialet traditionellt har använts för färgning och kan ha brukats på detta sätt i samband med textil-hantverket på Björkgärdet. Detta gäller björk och asp men även grankottar och t.ex. ekbark. Förstnämnda ger gula färger och ekbark ger en svart färg.

Under yngre järnålder finns en sekvens av gårdar som avlöser varandra över tid vid Björkgärdet. Under den äldsta delen av vendeltid finns gård 4 och sanno-likt ersätts denna av gård 5 under mellersta vendeltid.


I hus 14 (gård 4) har belagts ek, hassel och en. Detta antyder att takbärande stolpar har varit av ek, men också att bland annat en och hassel har utnyttjats. Hasselskal antyder att närvaron av denna art har att göra med mathållning. Gård 5 består av två hus (6 och 15). Från hus 15 har inga prover analyserats men i hus 6 finns makrofossil som visar på odling av skalkorn och vete vid denna tid. Att även linmåra i kombination med jordrök och ängsruta belagts anty-der att linodlingen begynner redan under mellersta vendeltid. Inga vedarter analyserades från gård 5.

Gård 5 ersätts av gård 6 (hus 16) och i makrofos-silmaterialet framgår att odlingen fortsätter oföränd-rad med skalkorn, vete och lin belagt. Vid övergången mot 700-talet ersätts gård 6 av gård 7 och gård 8. Från hus 12 (gård 7) finns varken vedart eller mak-roprover analyserat.

Gård 8 (hus 2, 3, 5 och 7) utgör begynnelsen för den större typ av gård som präglar Björkgärdet under yngre vendel- och vikingatid. Från gård 8 finns belagt odling av skalkorn, vete, havre och lin. Detta indikerar att odlingstrategin är oförändrad, men att den har kompletterats med havre. Det finns även indikationer på att det har skett insamling av användbara vilda arter såsom enbär, nypon, hallon, vide och till exempel gran. Vedartsanalyser visar att man har byggt av bland annat björk vid denna tid. Gård 8 ersätts under tidig vikingatid av gård 9 (hus 1, 4, 5, 7 och 11). Övergången mot gård 9 sker genom att hus 1 ersätter den tidigare huvudbyggna-den hus 2 och hus 4 ersätter hus 3. Samtidigt byggs hus 11. Flera av de andra husen (5 och 7) fortsätter att brukas med mindre ombyggnationer. Från gård 9 finns belagt odling av skalkorn, vete, havre, råg

Tabell 5.5.35. Tabellen visar några av de förekommande arterna från Björkgärdet uppdelat på (antal/procent) samt vilken typ av användning dessa kan ha brukats för.

Växttyper Antal % bruk

Träd och buskar

Betula – björk 170 9,8 färgning gult

Pinus – tall 233 13,5 x

Tremula – asp 31 1,8 färgning

Pomoidae – äpple 2 0,1

Tilia – lind 2 0,1

Alnus – al 12 0,7

Acer – lönn 13 0,6

Quercus – ek 64 3,6 färgning svart

Corylus – hassel 29 1,6 mat

Picea – gran 325 18,8 färgning

Salix – vide 21 1,6 medicinalväxt

Rubeus idaeus – hallon 215 12,2 mat

Juniperus – en 87 5 spånadsväxt

Allmänna kulturväxter

Fumaria officinalis – jordrök 7 0,3 färgning

Trifolium repens. – vitklöver 2 0,05 färgning gult

Trifolium pratense – rödklöver 25 1,4 färgning

Trifolium arvense – harklöver 3 0,02

Rosa canina. – nyponros 197 11,4 mat

Linum usitatissimum – lin 1 0,007 spånadsväxt

Galium spurium – linmåra 10 0,6

Thalictrum flavum – ängsruta 1 0,007 färgning gult

Odlade växter

Cerealia ospec. – obest. Sädesslag 25 1,4 odling

Triticum-typ – vete 56 3,3 odling

Hordeum-typ – korn 43 2,5 odling

Secale cereale – råg 1 0,007 odling

Avena sativa – havre 9 0,5 odling

Ruderater

Ranunculus repens – revsmörblomma 7 0,4

Polygonum aviculare – trampört 20 1,2

Viola sp. – viol 1 0,007 medicinalväxt

Chenopodiaceae – mållor (svinmålla m.fl.) 126 7,25

Persicaria maculosa – åkerpilört 1 0,007

Caryphyllaceae stellaria – våtarv (nate) 5 0,24 hönsfoder?

SUMMA 1744 99,995


och lin. Detta indikerar att odlingstrategin är oför-ändrad men att den har kompletterats med råg. Det finns även indikationer på att det har skett insam-ling av användbara vilda arter såsom enbär, nypon, hallon, jordrök, viol och till exempel skogsrödklöver (tab. 5.5.35). Vedartsanalyser visar att man har byggt av tall och björk vid denna tid. Med utgångspunkt i virkesval är det troligt att man fortfarande haft en mycket god tillgång på bra virke under yngre järnålder. Detta är anmärkningsvärt, med tanke på bygdens relativt höga bebyggelsetryck under denna tid. Det antyder att gården haft ett stort upptag-ningsområde som kunnat hävdas och möjligen kan det också tolkas som att ägan varit relativt stor eller att man haft ett tillräckligt inflytande alternativt kapital för att kunna köpa in bra virke.

Odlingen under yngre järnålder har drag som tydligt visar på kontinuitet med en bas i stort sett samma typer av sädesslag som tidigare. De äldre odlingsstrategierna har dock kompletterats med nya arter som råg och lin under perioden. Odling av lin introduceras under äldre vendeltid och är härefter en verksamhet som man fortsätter med ända fram till gårdens övergivande under yngsta vikingatid. Råg introduceras under vikingatid.

Den yngre järnålderns skogslandskap består av en rik flora av träd, men sannolikt har skogen fortfa-rande dominerats av tall följt av björk och gran, såsom den sett ut från början av järnåldern och framåt. En förändring som sker under yngre järnålder är emellertid att skogsindikationerna försvinner, vilket sannolikt betyder att det absoluta närområdet till gården vid denna tid inte är skogsmark utan består av ängs- och betesmarker.

Textilhantverket under yngre järnålderI arbetet på en gård var framställning av textil en omfattande och tidsödande uppgift. Att tillverka garn, tyger och kläder var en omfattande process från råmaterial till färdig produkt. Ullen skulle klip-pas av fåren, rensas från smuts och sedan sorteras, kardas och spinnas. Även linprocessen är utdragen med skörd, repning, rötning och torkning. Härefter skulle linet slås, borstas för att sedan spinnas. Det har beräknats att textilarbetet på 1700-talet sträckte sig över 8 månader av ett år (Myrdal m.fl. 1998:405). Själva vävandet utgjorde faktiskt den mindre delen av arbetet och tre fjärdedelar av arbetet låg i produk-tionen av garn innan vävning kunde utföras (Myrdal m.fl. 1998:405). Av detta är det lätt att förstå vilken

enorm tidsinsats som ligger bakom textilhantverket på en järnåldersgård (jfr Kap. 6).

Kost, matlagning och kärlanvändning – lipiderVid Björkgärdet gjordes en särskild satsning för att genom analys av lipidinnehållet i keramikkärl och jord ge ytterligare en variabel att väga in i tolkningen av hur kontexter och anläggningar brukats under yngre brons- och äldre järnålder. Syftet var att därigenom bättre kunna bedöma skärvstenskontexterna och genom förekomsten av keramikkärl i dessa öka för-ståelsen för bakomliggande aktiviteter och aktörernas handlingar. Urvalet av jord- och keramikprov utgick från frågeställningar kring kokgropssystem, skärv-stens-/gravkomplex och eventuella funktionella sam-band mellan dessa. Att förstå både kontexternas och keramikkärlens funktion samt användning var centralt. Lämningarna från yngre bronsålder prioriterades för att dessa bedömdes vara avvikande i den meningen att de inte kan kategoriseras som boplatslämningar. Från den senare delen av äldre och hela yngre järn-åldern präglas platsen av hus och gårdar, men yngre bronsåldern avviker genom att det inte primärt är hus och gårdar utan istället sammansatta skärvstens-/grav-komplex, skärvstenshögar, skärvstensgropar, kokgrops-system och mittblocksgravar som präglar platsen. Trots det begränsade antalet gårdar från yngre bronsålder inom undersökningsområdet fanns det rikligt med fynd från perioden och det bedömdes därför vara av särskilt intresse att öka förståelsen för vad lämningarna från detta skede representerade.

För att belysa detta valdes ett antal av de skärv-stenshögar, skärvstensflak, en skärvstensgrop, kok-gropssystem och eldaltaret från Björkgärdet ut för lipidprovtagning. Provtagningen inriktades på att för det första belysa vilka spår i form av lipider aktivite-terna i dessa skärvstenskomplex lämnat. Skärvstens-/gravkomplexet A1004025 valdes ut som en kontext där många prover från olika delar av komplexet skulle analyseras. Meningen var att olika typer av keramik-kärl och jordprover från olika delar av skärvstens-/gravkomplexet skulle analyseras för att ge en bild av eventuell variation, dels över tid, men också mellan olika delar av komplexet. Sammanlagt sex jordpro-ver och 22 keramikprover från olika delar av denna kontext analyserades. Inom A1004025 inriktades en särskild satsning, i avseende på antal prover, på skärv-stenshögen A18918 och kokgropssystemet A3127 beläget väster om denna skärvstenshög (tab. 5.5.33 och 5.5.34).


Utöver A1004025 analyserades lipidprover från flera andra skärvstensanläggningar (A10515, A11298, A11816, A37686 och A1004159) i syfte att skapa underlag för att relatera dessa aktiviteter till resulta-ten från A1004025. Centralt var att belysa huruvida dessa lämningar är spår efter primärt en typ av akti-viteter eller om det kanske finns en mångfald av olika handlingar bakom dessa synbarligen likartade spår. Då Björkgärdet var en plats med stor kronologisk komplexitet bedömdes det emellertid också vara intressant att analysera enstaka prov från andra faser för att belysa likheter och skillnader utifrån dessa resultat. För mer information kring keramik och faser se kap. 5.2, 5.3, 5.4, 5.5.1 och bilagorna 8 och 11).

Lipider i jordproverJordprovtagningen i avseende på lipider inriktades vid Björkgärdet mot skärvstensanläggningarna. Sammanlagt analyserades 10 jordprover från tre övergripande kontexter (tab. 5.5.36). I A1004025 analyserades 6 olika prover från olika delar av detta skärvstens-/gravkomplex. Tre prover är från olika delar av skärvstenshögen A18918 och ett referens-prov hämtades från den norra ändmoränen strax norr om skärvstenslagren i A18918. Ett prov härrör från en grop/grav, A27681, från samma skärvstens-hög. Det sista jordprovet är från kokgropssystemet A3575 i södra delen av A18918. Från mittblocksgra-ven A4655 analyserades 3 prover; ett från kantkedjan, ett från bålplatsen och ett från kokgropen A36320.

Det sista jordprovet som valdes ut för lipidanalys kommer från skärvstens-/gravkomplexet A1003496.

I A1004025 företeer de analyserade jordproverna en mycket enhetlig bild och det som präglar denna miljö är spår efter eldning i kombination med lipider från landlevande djur och växter. Faktum är att när-varon av lipider är helt identisk från hela skärvstens-/gravkomplexet A1004025. Det som skiljer proverna från själva skärvstenskomplexet från referensprovet som togs i synbarligen opåverkad morän utanför skärv-stenslagren är halten av lipider, men samma spår finns även i referensprovet. Samtliga prover från A1004025 har således lipider efter landdäggdjur, växter och spår av eldning och den enda skillnaden är att halten av lipider generellt sett är högre i skärvstenslagren än i området däromkring. Detta kan sägas med säkerhet, men ett problem är att denna typ av lipidfördelning kan förväntas både från en kremering (bålplats) och från matlagning (vid t.ex. en kokgrop). Detta gör att när det gäller att tolka handlingarna bakom förekom-sten ger lipidanalyserna i detta fall begränsad ledning. Därför måste den arkeologiska tolkningen av kontext, fyndbild och resultaten från den osteologiska ana-lysen vägas in för att en mer nyanserad tolkning av vad resultaten representerar skall uppnås (bilaga 1, 3 och 18). Fördelningen har här oftast tolkats som spår efter matlagning, men i de fall då kontexten indikerar begravning bör även denna möjlighet beaktas. När det gäller A1004025 kan konstateras att man i området har ägnat sig åt mycket omfattande eldning och att

Tabell 5.5.36. Tabellen visar de analyserade jordproverna fördelade på övergripande kontexter. I tabellen finns också providentitet, lipidhalt, innehåll, provkontext, datering och tolkning. Tabellen har sorterats efter övergripande kontext samt förekomster av lipider från olika grupper.

Kontext Placering Provnr Halt (µg/g)

Landlevande djur

Marina djur

Växter Idisslare/Mjölk

Tjära Eld-ning

Tomt Provkontext Tolkning funk-tion

Strat/kont datering

A1004025

Skärvstenshög A18918

28188 100 x x x skärvstens lager Matlagning 900–100 BC




30568 179 x x x Grop/grav A27681

Matlagning 900–100 BC



Norra änd-morän

28572 84 x x x Referensprov intill skärvstenshög

Matlagning 800–400 BC

Kokgrop A3575

33406 145 x x x Kokgrop A3575 Matlagning 600–200 BC

Mittblocksgrav A4655

34716 58 x (x) x x Bålplats i A4655 Kremering/matlagning

800–700 BC

A4655Mittblocksgrav A4655

34717 180 x (x) x x Kantkedja i A4655 Matlagning 800–500 BC

Kokgrop A36320

36716 75 x x x Kokgrop A36320 Matlagning 800–400 BC

A1003496 Eldaltaret A10515

36704 100 x x x Skärvstens lager Matlagning 400 BC–200 AD


denna till största del sannolikt syftat till tillagning av mat baserad på landdäggdjur och växter.

När det gäller övriga analyserade jordprover från Björkgärdet indikeras även i dessa kontexter samma typer av lipider och likartade halter (tab. 5.5.36). Det finns dock skillnader, framförallt i keramikanalyserna, som är värda att lyfta fram och som antyder att det bakom skärvstensanläggningarna finns en mång-fald där denna undersökning givit en bra bild av en aktivitet (se nedan). Når det gäller jordproverna i skärvstens-/gravkomplexet A1003496 är resultatet identiskt med det från A1004025.

Den enda avvikelsen är att det i två av proverna från mittblocksgraven A4655 även fanns lipider som indikerade marina djur. Marina djur förekommer dock både i det osteologiska materialet från A1004025 såväl som i enstaka keramikskärvor från denna kontext samt även i A11816 och A11298. Detta gör att ett marint inslag, om än litet, verkar förekomma i dessa kontexter. I A4655 framkom dessa spår i provet från bålplatsen och även i provet från kantkedjan, men däremot inte från kokgropen (tab. 5.5.36). Förekomsten av marina lipider i graven kan tolkas på flera sätt; det kan bero på att den kremerade individen antingen har konsumerat mycket marina födoämnen, fått med sig marina födo-ämnen på bålet eller att sådana tillagats i anslutning till graven.

Sett till lipidinnehåll i jordproverna fanns ett övergripande signifikativt mönster, nämligen att förekomsten av lipider verkar vara likartad med små variationer i materialet från samtliga skärvstens-anläggningar. Antalet analyserade prover är litet i jämförelse med det totala antalet på lokalen, men i respektive kontext rör det sig om en stor andel vilket innebär att mönstret åtminstone är signifi-kativt inom dessa kontexter och mellan desamma. Förekomsten visar på omfattande matlagning av primärt landdäggdjur och växter i dessa kontexter. Här bör emellertid möjligheten att lipidfördelningen också kan vara resultatet av kremering hållas öppen i kontexter där andra arkeologiska indikationer på begravningar finns.

Lipider och keramikkärlSammanlagt analyserades 29 keramikskärvor från lika många kärl från Björkgärdet (tab. 5.5.37). I skärvstens-/gravkomplexet A1004025 analysera-des 22 olika keramikkärl (se kap. 5.5.1, bilaga 11). Kärlen kommer från tre skilda anläggningar inom den övergripande kontexten; tio kärl härrör från

kokgropssystemet A3127, tio från skärvstenshö-gen A18918 och två från skärvstensgropen A2445. Urvalet gjordes så att det skulle spegla variationen av kärltyper i respektive kontext inom A1004025. Enstaka kärl från andra kontexter med en datering till yngre bronsålder analyserades också. Detta gäl-ler för skärvstens-/gravkomplexen A1003496 och A1003711, skärvstensflaken A11816 och A37686 samt skärvstenshögen A11298. Syftet med analysen av dessa sex kärl var att möjliggöra en jämförelse med den mer ingående analyserade kontexten inom A1004025. Ett kärl från hus 1 med en datering till yngre järnålder analyserades också (tab. 5.5.37).

När det gäller yngre brons- äldre järnålder rör det sig om hela spannet av kärl från miniatyrkärl, över till små, mellanstora och stora kärl (bilaga 8). Mynnings-diametrarna i det analyserade materialet var mellan 3 till 32 centimeter, men på elva av de analyserade kärlen kunde mynningsdiametern inte exakt bestäm-mas. När det gäller dessa har det dock varit möjligt att bedöma om det rör sig om mindre eller större kärl. Urvalet består också av kärl med olika typer av ytbehandling. I det analyserade materialet förekom-mer kärl med både grov, rabbad, glättad, polerad och strimmig ytbehandling. I materialet ingår också kärl med och utan ornering samt speciella typer såsom en polerad skål, flera lerskedar/-skopor, två glättade kärl med knoppar och hänklar samt ett miniatyrkärl. En annan aspekt som vägts in vid urvalet är de över-gripande kärlformerna så att både slutna respektive öppna kärl finns representerade (tab. 5.5.37).

De kärl som analyserades från skärvstens-/grav-komplexet A1004025 fördelades som följer; från skärvstenshögen A18918 analyserades tio keramik-kärl, en lersked (kärl 19), två rabbade kärl (kärl 21 och 45), två strimmiga kärl (kärl 19 och 122) och fem polerade kärl samt en polerad skål (se bilaga 8 och 18). Det finns i nämnda urval både öppna och slutna kärl i varierande i storlekar (tab. 5.6.9). Mynnings-diametrarna varierade i denna kontext från 3 till 25 centimeter. Det förekommer också olika ytbehand-lingar såsom polerade, glättade, rabbade och strim-miga kärl i det analyserade materialet. Lerskeden var liten med en mynningsdiameter om 3 centimeter, en bottendiameter om 1,6 centimeter och en höjd av 1,2 centimeter.

Från kokgropssystemet A3127 analyserades tio keramikkärl, två lerskedar (kärl 20 och 96), tre rab-bade kärl (kärl 93, 97 och 100), ett strimmigt kärl och tre glättade kärl (kärl 26, 88 och 112) samt ett


Tabe

ll 5.

5.37

. Tab

ellen

visa

r var

je an

alys

erat

pro

v m

ed in

deln

inga

r i öv

ergr

ipan

de ko

ntex

ter, i

nneh

åll,

type

r av

förem

ål, d

ater

inga

r och

tolkn

inga

r. Ta

belle

n ha

r sor

terat

s efte

r öv

ergr

ipan

de ko

ntex

t sam

t för

ekom

ster a

v lip

ider

från

olik

a gru

pper.

Kont

ext

Plac

erin

gFn

rH

alt

(µg/

g)La

nd le

vand

e dj

urM

arin

a dj

urVä

xter

Idis

slar

e/M

jölk

Tjär

aEl

d-ni

ngTo

mt

Org

anis

k be

lägg

ning

Kärl

typ

– yt

beha

ndlin

gSt

orle

kTo

lkni

ng fu

nktio

nSt

rat/

kont

da

teri

ng

A10

0402

5Sk

ärvs

tens

hög

A18

918

752

437

xx

xx

xx

Kärl

21. T

unnf

orm

igt,

rabb

atM

ynni

ngdi

am: 2

5 cm

Mat

lagn

ing

900–

600

BC

Skär

vste

nshö

g A

1891

820

0331

7x

xx

Kärl

14. S

kål,

pole

rad

med

ut-

svän

gd fo

t, st

reck

orne

ring

Stör

re k

ärl

Serv

erin

g90

0–60

0 BC

Skär

vste

nshö

g A

1891

811

007

xx

Kärl

47. Ö

ppet

kär

l, po

lera

t m

ed k

antig

sku

ldra

, hän

kel

Bott

endi

am: 1

0 cm

Serv

erin

g90

0–55

0 BC

Skär

vste

nshö

g A

1891

873

810

xKä

rl 19

. Glä

ttad

lers

ked

Myn

ning

diam

: 3 c

m, B

otte

ndia

m: 1

,6 c

m,

Höj

d: 1

,2 c

mSe

rver

ing/

dryc

k80

0–55

0 BC

Skär

vste

nshö

g A

1891

810

770

xKä

rl 45

. Tun

nfor

mig

t, ra

bbat

Myn

ning

diam

: 25

cm, B

otte

ndia

m: 2

2 cm

Förv

arin

g90

0–60

0 BC

Skär

vste

nshö

g A

1891

820

3338

8x

xx

xSl

utet

kär

l, po

lera

tSt

örre

kär

lM

atla

gnin

g90

0–60

0 BC

Skär

vste

nshö

g A

1891

897

73

xx

Öpp

et k

ärl,

grov

Stör

re k

ärl

Serv

erin

g80

0–20

0 BC

Skär

vste

nshö

g A

1891

818

6311

2x

xKä

rl 92

. Slu

tet k

ärl,

strim

mig

t m

ed g

ropo

rner

ing

Myn

ning

diam

: 16

cmSe

rver

ing/

förv

arin

g80

0–30

0 BC

Skär

vste

nshö

g A

1891

820

1718

4x

xx

Kärl

122.

Slu

tet k

ärl,

strim

mig

tSt

örre

kär

lSe

rver

ing/

förv

arin

g80

0–55

0 BC

Skär

vste

nshö

g A

1891

820

198

xx

Kärl

24. Ö

ppet

kär

l pol

erat

Stör

re k

ärl

Serv

erin

g90

0–55

0 BC

Kokg

rops

yste

m A

3127

2213

7x

xKä

rl 10

4. Ö

ppet

, min

ikär

l. gr

ovM

ynni

ngdi

am: 8

cm

Serv

erin

g/dr

yck

600–

400

BC

Kokg

rops

yste

m A

3127

2178

2x

xx

Kärl

97. T

unnf

orm

igt,

rabb

atM

ynni

ngdi

am: 1

3 cm

, Bot

tend

iam

: 10

cmM

atla

gnin

g90

0–60

0 BC

Kokg

rops

yste

m A

3127

2201

82x

xx

Kärl

112.

Slu

tet k

ärl,

glät

tat

Myn

ning

diam

: 17

cmSe

rver

ing

900–

550

BC

Kokg

rops

yste

m A

3127

1851

3x

xKä

rl 93

. Tun

nfor

mig

t, ra

bbat

Myn

ning

diam

: 32

cm, B

otte

ndia

m: 2

3 cm

, H

öjd:

33

cm

Förv

arin

g90

0–55

0 BC

Kokg

rops

yste

m A

3127

2176

0x

Kärl

96. G

lätt

ad le

rske

dM

ynni

ngdi

am: 6

cm

, Max

diam

: 6 c

m,

Bott

endi

am: 1

cm

, Höj

d: 2

,2 c

mSe

rver

ing/

dryc

k60

0–40

0 BC

Kokg

rops

yste

m A

3127

1819

0x

Kärl

20. G

rov

lers

ked

Myn

ning

diam

: 6,5

cm

, Max

diam

: 6,5

cm

, Bo

tten

diam

: 2,8

cm

, Höj

d: 2

,8 c

mSe

rver

ing/

dryc

k70

0–55

0 BC

Kokg

rops

yste

m A

3127

2162

0x

xKä

rl 88

. Öpp

et k

ärl m

ed k

on-

kav

hals

, glä

ttat

, kno

ppM

ynni

ngdi

am: 1

3 cm

, Max

diam

: 15

cm,

Bott

endi

am: 1

2 cm

Serv

erin

g80

0–40

0 BC

Kokg

rops

yste

m A

3127

2188

4x

xx

Kärl

100.

Tun

nfor

mig

t, ra

bbat

Myn

ning

diam

: 17

cm

Mat

lagn

ing

900–

550

BC

Kokg

rops

yste

m A

3127

2194

9x

x S

lute

t kär

l, st

rimm

igt

Min

dre

kärl

Serv

erin

g/fö

rvar

ing

900–

550

BC

Kokg

rops

yste

m A

3127

772

10x

xKä

rl 26

. Öpp

et k

ärl m

ed k

on-

kav

hals

, glä

ttat

, öra

Myn

ning

diam

: 8 c

mSe

rver

ing

900–

550

BC

Skär

vste

nsgr

op A

2445

2081

11x

xKä

rl 60

. Öpp

et k

ärl m

ed k

on-

kav

hals

, pol

erat

Myn

ning

diam

: 12

cm, M

axdi

am: 1

5 cm

Serv

erin

g80

0–40

0 BC

Skär

vste

nsgr

op A

2445

994

3x

Kärl

36. S

lute

t kär

l, gl

ätta

tM

ynni

ngdi

am: 1

3 cm

, Max

diam

: 17

cm,

Bott

endi

am: 1

1 cm

Gra

vker

amik

/för

-va

ring

700–

500

BC

A11

816

Avfa

llsgr

op A

4156

116

8037

0x

xx

xKä

rl 40

. Slu

tet k

ärl,

glät

tat

Myn

ning

diam

: 19

cm, M

axdi

am: 2

1 cm

Mat

lagn

ing

800–

200

BC

Skär

vste

nsfla

k A

1181

613

358

xx

Kärl

54. Ö

ppet

kär

l, gl

ätta

tM

indr

e kä

rlSe

rver

ing

900–

550

BC

A10

0415

9Sk

ärvs

tens

flak

A37

686

1696

526

xx

xx

Kärl

86. T

unnf

orm

igt,

rabb

atM

ynni

ngdi

am: 2

4 cm

, Max

diam

: 26

cmM

atla

gnin

g90

0–60

0 BC

Skär

vste

nsfla

k A

1086

989

913

xx

Glä

ttat

kär

lSt

örre

kär

lSe

rver

ing/

förv

arin

g90

0–10

0 BC

A10

0349

6El

dalta

re A

1051

520

7345

8x

xx

xKä

rl 57

. Öpp

et k

ärl,

glät

tat

Stör

re k

ärl

Röke

lsek

ar90

0–10

0 BC

A11

298

Skär

vste

nshö

g A

1129

813

643

xx

Rabb

at k

ärl

Stör

re k

ärl

Serv

erin

g/fö

rvar

ing

900–

550

BC

Hus

1A

1284

hus

113

567

xx

Glä

ttat

kär

lSt

örre

kär

lSe

rver

ing/

förv

arin

g70

0–10

00

AD


miniatyrkärl (kärl 104)(se bilaga 8 och 18). Det finns i urvalet både öppna och slutna kärl i varierande i storlekar. Mynningsdiametrarna varierade i denna kontext från 6 till 32 centimeter. Det förekommer också kärl med olika ytbehandlingar såsom glät-tade, rabbade, strimmiga och grova i det analyserade materialet. Lerskedarna hade en mynningsdiameter om 6 respektive 6,5 centimeter, en bottendiameter om 1 respektive 1,6 centimeter och en höjd av 2,2 respektive 2,8 centimeter.

Från skärvstensgropen A2445 analyserades två keramikkärl, ett glättat slutet kärl med en mynnings-diameter av 13 centimeter (kärl 36) och ett öppet polerat kärl (kärl 60) med konkav hals och en myn-ningsdiameter om 15 centimeter. I de övriga skärv-stenskontexterna är det ett större glättat kärl som har analyserats i A10869, ett större rabbat kärl från A11298, ett större öppet glättat kärl från A10515, och ett större slutet och glättat kärl samt ett mindre glättat, öppet kärl från A11816.

Stratigrafiskt inom A1004025 är det tydligt att det i de lager som avsatts under yngre bronsålder finns kärl av samma typer i hela kontexten. Både i A18918 och i A3127 rör det sig om tunnformiga, öppna och slutna kärl av varierande storlekar kom-binerat med lerskedar, koppar och skålar. Detta visar att det sannolikt hela tiden rör sig om en tämligen likartad aktivitet till vilken en enhetlig uppsätt-ning av kärl, en servis, behövts. Det finns några generella tendenser som kan lyftas fram. Organisk beläggning förekommer på fyra av de analyserade kärlen i A1004025. Företeelsen finns bara på större kärl och framförallt på rabbade kärl. I ett fall är det dock ett öppet glättat kärl med knopp som bedömts ha denna typ av beläggning. När det gäller detta knoppförsedda kärl (kärl 88) skall dock påpekas att just detta kärl avviker från alla andra som har organisk beläggning genom att det saknar spår av lipider. Detta är ett förhållande som gör att belägg-ningen i detta fall möjligen har ett annat ursprung än övriga (se nedan). Organisk beläggning förekom-mer även på kärlen från A11816 och A37686, det vill säga i flertalet av skärvstenskontexterna och även i dessa fall finns beläggningen på större, rabbade kärl (bilaga 8 och 18).

Ser man på halten av lipider är samtliga kärl med höga halter (kärl 14, 21, 40, 57, 86, 92, 112 och 122) relativt stora och har en mynningsdiameter från 16 till 26 centimeter. Motsatsen gäller för kärl som helt saknar spår av lipider. Det finns fyra sådana kärl

från A1004025 och nästan alla är relativt små med mynningsdiametrar mellan 6 till 15 centimeter. Det är två lerskedar (kärl 20 och 96) samt ovan nämnda öppna, glättade kärl (kärl 88). Lite avvikande är att det även finns ett större rabbat kärl (kärl 45) som saknar spår av lipider. Det finns ingen tydlig tendens när det gäller ytbehandling och kontext (kokgropsystem, skärvstenshög, skärvstensgrop) utan relativt höga halter av lipider förekommer i såväl rabbade, strimmiga, glättade som enstaka pole-rade kärl och i alla skärvstenskontexter där material analyserats (tab. 5.5.37).

När det gäller ytbehandling fanns inget tydligt samband mellan denna och förekomst av lipider. Möjligen antyder detta att ytbehandling är relevant på ett annat plan, kanske som kronologisk markör som avspeglar hur estetiska värderingar har förändrats över tiden snarare än att den haft betydelse för hur kärlen har brukats. Det finns däremot en tendens till att slutna kärl har högre lipidhalter än öppna. Detta kan tolkas som att de slutna kärlen i högre grad har fungerat som kokkärl för matlagning och att de öppna i högre grad har brukats för servering och konsum-tion. När det gäller lerskedar, koppar och skålar har sannolikt även dessa sin funktion vid servering och konsumtion. Denna typ av kärl saknar oftast lipidspår helt och i något fall finns enbart växtindikationer (kärl 19). Detta kan tolkas som att dessa kärl brukats för servering och kanske främst för dryck.

I ett övergripande perspektiv visar lipidanalyserna att användningen har varit tämligen likartad i samt-liga kontexter. Sett till lipidinnehåll i keramikkärlen är ett sådant övergripande mönster att kärl tomma på lipider oftast var lerskedar samt kärl med polerade och glättade ytbehandlingar (tab. 5.5.37; bilaga 11). Tidigare har konstaterats att glättade kärl verkar ha mindre tecken på att de använts för uppvärm-ning av innehållet (Eriksson 2009:162ff ), något som möjligen skall tolkas som att denna typ av kärl mer sällan fungerat som kärl att tillaga mat i. I en majo-ritet av kärlen från yngre bronsålder (17 st) har det belagts spår av tillredning av landlevande djur och växter. I fem fall har dessa landlevande djur kunnat bestämmas till idisslare och/eller mjölk. I ett enstaka kärl (tunnformigt rabbat) påvisades spår efter enbart landlevande djur, i ett annat kärl (en lersked) påvisa-des spår efter enbart växter och i ett annat kärl (ett slutet glättat kärl) påvisades spår efter enbart marina djur. I två kärl (ett öppet glättat och ett tunnformigt rabbat) har påvisats spår efter marina djur och växter.


I ett kärl detekterades en kombination av landlevande djur, marina djur och växter.

Antalet analyserade kärl är litet i jämförelse med det totala antalet på lokalen, men i skärvstens/grav-komplexet A1004025 rör det sig om en så stor andel att bilden bör vara signifikativt för kärlanvändningen i denna kontext. De analyserade kärlen från andra skärvstenskontexter faller väl in i de mönster som framkom, vilket antyder att A1004025 dessutom är representativ för den typ av aktivitet som givit upp-hov till skärvstenskontexterna.

Bland de kärl som var tomma på lipider fanns det både stora och riktigt små kärl. Kärl med lipider från växter, landlevande djur, idisslare och/eller mjölk samt med spår av eldning, organiska beläggning eller en kombination av alla dessa låg mellan 8 till 32 centimeter i diameter. Sammantaget verkar mynningsdiametern inte ha haft någon stark koppling till vad man gjort med kärlet, förutom att vissa stora och de allra minsta kärlen ofta använts så att inga spår av lipider avsatts i dem.

I skärvstensanläggningarna fanns en tydlig ten-dens att de kärl som innehöll lipider oftast också hade spår av landlevande djur. De kärl som inte innehöll lipider från landlevande djur innehöll spår av akva-tiska animalier, växter eller tjära. I ett fall fanns även spår av en rökelse baserad på olja och kåda. Det kärl i skärvstenshögen A18918 som hade spår av marina djur innehöll också spår av landlevande djur. Kärl med innehåll av lipider från idisslare och/eller mjölk hade även de en stark koppling till lipider från land-levande djur. En rimlig konklusion torde vara att kött från landlevande djur har varit stapelfödan i matlag-ningen, medan övriga ingredienser som marina djur, växter och mjölk varit mer ovanliga och selektivt använda. Relationen idisslare-mjölk-landlevande djur tyder också på att det varit idisslare, mest troligt nöt eller får/get, som använts.

FunktionerKärlen och lerskedarna har tolkats sett till funktion med utgångspunkt i lipidinnehåll, kärlform, kärltyp och spår av eldning eller uppvärmning. Matlagning har bedömts vara fallet då det finns lipider av djur i kärlet och kärlet har varit slutet eller rakt till formen, det senare viktigt för att exempelvis bevara värme (Eriksson 2009:160). Att just närvaron av lipider av djur har bedömts som viktig är att dessa lipider svårligen kan ha trängt in i kärlväggarna utan att köttet kokats eller varit uppvärmt. Den slutna formen gör det dessutom troligt att det inte rört sig om ett

serveringskärl där man önskat se kärlets innehåll. Att flera kärl också har spår av eldning eller upp-värmning styrker ytterligare tanken att de använts för matlagning. Det finns sex kärl i det analyserade materialet som utifrån dessa variabler tydligt hör samman med matlagning (F752, 1680, 1696, 2033, 2178 och 2188). Matlagning är därigenom belagt i A1004025, A1004159 och i A11816.

Funktionen servering gäller dels de kärl där mat har lagts upp och dels kärl från vilka dryck eller mat har konsumerats. En viktig variabel i båda dessa kategorier är att de saknar eller har låga halter av lipider. Funktionen uppläggning har knutits till större, öppna kärl med denna karaktär och funktio-nen servering/dryck har främst bedömts utifrån kär-lets form där små kärl med en öppen form förmod-ligen eftersträvats. Från det analyserade materialet har 19 kärl bedömts höra till funktionen servering. Nio av dessa är större kärl som kan ha haft sin funk-tion i samband med uppläggning (F899, 977, 1100, 1356, 1364, 1851, 1863, 2017, 2162, 2201). Det förekom kärl i denna grupp som var helt tomma på lipider, men huvuddelen hade låga halter av lipider från landdjur och växter. I ett fall (F1364) innehöll kärlet spår av akvatiska animalier och växter. I denna grupp finns finare kärl med ornering av gropar, öron, knoppar, hänklar och en större skål med utsvängd fot och streckornering. Kärl av denna typ förekom-mer i flera av skärvstenskontexterna, A1004025, A1003711 och A11298. Ett kärl som faller in i denna kategori är också det som hör till den yngre järnålderskontexten (F1356).

Inom denna övergripande kategori finns också de kärl ur vilka konsumtion av mat och dryck kan ha skett. Det finns sex kärl i materialet som förts till denna kategori. Det är kärl med en mynningsdiame-ter mellan 6 till 12 centimeter och oftast glättad eller polerad ytbehandling. De kärl som bedömts ha denna funktion är F738, 772, 1335, 1819, 2081, 2176 och 2213. I tre fall var kärlen tomma på lipider (F1077, 1819 och 2176) och i ett fall innehöll det enbart lipider från växter (F738). I ett annat fanns det spår av akvatiska lipider och växter (F1335). De först-nämnda tolkades sett till sin begränsade storlek och sitt lipidinnehåll, tomt respektive växtlipider, vara till för drycker av olika slag, möjligen växtbaserade där öl eller andra berusningsdrycker är troliga tolkningar. I denna grupp finns alla lerskedar/-skopor som har analyserats från Björkgärdet. Det sistnämnda kärlet tolkas som att ha använts som ett serveringskärl och


kan ha innehållit en fiskbuljong eller fisksoppa. De ornerade kärlen, skålen och lerskedarna har alla for-mer som tydligt anknyter till servering, förtäring och dryck. Hos lerskedarna sak nas lipider, vilket antyder att de använts för dryck av något slag och skålens rika innehåll av kött från landlevande och marina djur stämmer väl in på servering av kötträtter (tab. 5.5.37).

En grupp om nio kärl (F994, 1077, 1364, 2017, 1863, 899, 2194, 1851) bedöms ha kunnat funktio-nellt knytas till förvaring eller servering/förvaring (jfr ovan). Ett av dessa kärl är tomt på lipider och två har låga halter av akvatiska lipider, i ena fallet i kombination med växtlipider. Resterande är kärl med en kombination av landdjur och växter. I två fall är det belagt att det är idisslare/mjölk. Gruppen består av slutna strimmiga eller glättade kärl samt tunnformiga, rabbade kärl. Just denna typ av kärl bör ha kunnat fungera väl för att skydda innehållet och kärlens storlek antyder att de kan ha rymt från några få liter upp till kanske 10 liter. Avsaknaden av lipider kan tolkas som att detta kärl (F1077) använts för att förvara vatten. Övriga kärl kan ha brukats för att förvara andra matvaror eller möjligen för fermen-tering av sådana (tab. 5.5.37).

I tre kärl har det belagts tjära i kombination med lipider från landlevande djur (F1696), landlevande djur och växter (F2073) och landlevande djur, akva-tiska djur och växter (F752). Två av dessa (F752 och 1696) är tunnformiga, rabbade kärl. Det andra kärlet är ett öppet glättat kärl (F2073). Detta kärl har haft en speciell funktion, sannolikt som rökelsekar i sam-band med begravningarna i skärvstens/gravkomplexet A1003496 (se nedan). Funktionen för de andra är mer osäker, men möjligen kan det vara kärl som mot slutet av användningstiden nyttjats för tjärframställning.

Organiska beläggningar förekom på sex kärl och kan möjligen vara lämningar efter fermenterad, blodblandad gröt, men också rester av mjölksyrning av rotfrukter, ölbryggning eller andra aktiviteter (Eriksson 2009:161f, Lindahl 2002:39). De orga-niska beläggningarna bedöms idag ha litet att göra med mer ”traditionell” matlagning där mat kokat över och bränts fast. I sitt avhandlingsarbete har Thomas Eriksson gått igenom ett mycket stort antal keramik-kärl och har kunnat visa att det främst är på rabbade kärl som organiska beläggningar finns i regionen (Eriksson 2009:162). På Björkgärdet är det främst på denna typ av kärl som organiska beläggningar konstaterats, men det förekom också på två glättade kärl (se kapitel 5.5.1).

Mat- och dryckesceremonierI skärvstens-/gravkomplexet A1004025 har ett rela-tivt stort antal kärl analyserats i avseende på lipider vilket gör att en tolkning av vilka handlingar som givit upphov till lämningarna här har en säkrare grund. Keramiken som kom i denna kontext var både rikligt förekommande och oftast tämligen väl-bevarad. Detta har gjort att flera av kärlen kunnat rekonstrueras och en god bild av kärlens storlek och utseende har därför kunnat skapas. Ur denna kontext har 22 kärl valts ut för lipidanalys (för kriterier se ovan). Det är 19 kärl och 3 lerskedar och dessa kan med hög sannolikhet sägas ha fungerat som delar i servisuppsättningar under tidsintervallet 1000–400 BC (se Eriksson 2009:179ff ).

En uppsättning av serverings- och dryckesuten-silier har att döma av analysresultatet utgjorts av tunnformiga och slutna kärl av olika storlekar för för-varing, matlagning och servering. Dessa kärl har ofta varit ornerade med rabbning eller varit strimmiga, men även glättade kärl har brukats till denna funk-tion. I något fall finns kärl med dekoration i form av gropar. Denna kategori av kärl har varit relativt stora, cirka 13 till 32 centimeter i diameter.

Vidare har man använt sig av mer dekorativa kärl vid serveringen. Det rör sig om öppna kärl, emellanåt med kantig skuldra, utsvängd fotdel eller dekorerade med öron, hanklar, knoppar eller t.ex. streckornering. I gruppen ingår även skålformiga kärl. Denna kate-gori av större, öppna serveringskärl är oftast glättade eller polerade.

Till sist omfattar servisen en grupp av mindre keramikkärl i form av kärl, miniatyrkärl, koppar, sko-por och lerskedar med en mynningsdiameter mellan 3 till 13 centimeter. Ytbehandlingen på dessa är oftast polerad eller glättad men i några fall även grov. Det ter sig sannolikt att deltagarna i dessa måltider har brukat dessa kärl vid måltiden.

Kontexten inom skärvstens-/gravkomplexet A1004025 omfattar enligt vår bedömning ett stort antal serviser av detta slag. I kokgropen A31110, en anläggning som ingår i kokgropsystemet A3127, låg ett stort antal kärl i en samlad kontext, vilket tolkas som att detta representerar ett gästabud under senare delen av skärvstens-/gravkomplexets brukningstid (ca 600–400 BC) (jämför Eriksson 2009:183). Matlagningen är av lipidinnehållet i kärlen att döma både varierad och komplex. Av våra analyser att döma har man troligen konsumerat grytor med ingredienser främst bestående av kött


från idisslare och växtmaterial. Emellanåt har man även tillsatt mjölk. Man har tillagat maten i ett kärl över eld och serverat denna i ett öppet kärl. Gäs-terna har kunnat förse sig ur serveringskärlet och samtidigt kanske druckit en alkoholhaltig dryck ur mindre kärl där man vid behov skopat upp ny dryck med lerskedar.

I A1004025 är det sannolikt fråga om en åter-kommande tilldragelse, möjligen under hela perio-den 900–400 BC. Med säkerhet kan konstateras att människorna på Björkgärdet under sen brons-ålder och äldre järnålder återkommande har tillagat och konsumerat måltider av ovannämnda karaktär. Detta verkar ske periodvis under yngre bronsålder och äldsta järnålder, vilket gör det sannolikt att mat-lagningen kan kopplas till en återkommande högtid eller offerceremoni. Med hänsyn till begravningarna längs den norra ändmoränen skulle det kunna tolkas som en tilldragelse som sker i samband med begrav-ningarna och därtill hörande ritualer. Gravarna är få och verkar vara förbehållna ledande individer i lokalsamhället, vilket indikerar att det möjligen är en del av en övergångsritual när maktförhållanden omförhandlas i samband med att en lokal ledare avlider. Ser man på de gravlagda individerna förefal-ler det kunna vara fråga om en eller maximalt några individer per generation (se kap. 5.4).

Under tidsperioden 900 till 400 BC pågår en ritualiserad matlagning kring skärvstens-/gravkom-plexen på Björkgärdet. Det verkar sannolikt att man periodvis återvänder för att slakta nötkreatur, får/get-ter, hästar och i någon mån även grisar. Man tillagar stora mängder mat i kokgropar och av keramikens innehåll och funktion att döma både lagar, serverar och förtär man maten på plats, högst sannolikt i samband med de begravningar och ritualer som sker i området. Måltiderna består ofta av kötträtter från landlevande djur som tillsammans med växter till-lagas i keramikkärl. Av lipidanalyserna antyds dock att basen i måltiderna möjligen varierat då akvatiska inslag sannolikt varit mer vanliga inom andra skärv-stens-/gravkomplex på platsen. I större keramikkärl serveras förmodligen någon form av alkoholhaltig och/eller fermenterad dryck och i andra keramikkärl förvarar man vatten som används vid matlagningen.

Sammantaget avslöjar lipiderna i keramiken från Björkgärdet en värld med en rik matlagningstradi-tion där stapelfödan varit kött från nötkreatur och får/getter. Till denna kost huvudsakligen bestående av rött kött har man serverat fisk och förmodligen

också rötter, säd och kryddväxter samt i enstaka fall även mjölk. Inslag av fermenterad föda som exempelvis surpalt kan också antas ha funnits på menyn med ledning av de organiska beläggningarna på vissa kärl.

Stratigrafiskt är det tydligt att i de lager inom skärvstens-/gravkomplexet A1004025 som avsatts under yngre bronsålder finns kärl av samma typer i hela kontexten. Både i skärvstenshögen A18918 och i kokgropssystemet A3127 rör det sig om tunnformiga, öppna och slutna kärl av varierande storlekar kombinerat med lerskedar, koppar och skålar. Detta visar att det sannolikt hela tiden rör sig om en tämligen likartad aktivitet till vilken en enhetlig uppsättning av kärl, en servis, behövts. Kärluppsättningen antyder således att det handlar om en likartad aktivitet under hela perioden och lipidanalyserna, såväl de från jordproverna som de från keramiken, ger samma bild. Genom hela perio-den brukas en servis med kärl för förvaring, bered-ning, matlagning och servering. Kärlen som har brukats för matlagning och förvaring är oftast de större, slutna och de rabbade kärlen. För servering och konsumtion har öppna kärl med knoppar och hankar samt koppar, skålar och lerskedar brukats. I lipiderna antyds denna uppdelning i förekomsten av kärl med respektive utan lipider eller i halten av lipider. Bilden som framträder i lipiderna är att mathållningen har baserats på kött från land-djur och växter med ett mindre inslag av marina djur. Det är oftast en kombination av landdjur och växter, men alla tänkbara kombinationer förekom-mer. När det gäller kärltyper förekommer också kombinationen landdjur/växter i vitt skilda kärl-typer. Kombinationen landdjur/växter påvisades i tre tunnformiga rabbade kärl, fyra öppna polerade kärl varav ett med hänkel, två öppna glättade kärl varav ett med öron, i ett större och ett miniatyrkärl med grov ytbehandling, i tre slutna strimmiga och ett slutet polerat kärl samt i en större polerad skål med streckornering. Mynningsdiametrarna på dessa kärl varierar mellan 8 till 32 centimeter. Tolkningen av kärlens funktioner är att det rör sig om kärl för förvaring, beredning, matlagning, servering och dryck. De kärl som brukats för dryck finner man dock huvudsakligen bland dem som saknar eller har enbart spår av växter i lipiderna. Fördelningen visar således tämligen tydligt hur denna keramik har brukats vid de återkommande måltiderna (se kap 6.1 och kap.6.2).


Diskussion och sammanfattning Analyserna av jordproverna från platsen uppvisar en relativt homogen distribution av ämnen i jordarna. Hela skärvstenslagren i dessa kontexter är präglade av en kombination av lipider från landlevande djur och växter. Detta antyder att dessa konstruktioner sannolikt har uppkommit i samband med den mat-lagning och de måltider som framträder i analysen av lipider på keramiken.

Tjärämnen förekommer i totalt sex prover och tre av dessa prover härrör från skärvstenshögen A18918. Av intresse är att keramikprov innehållande tjäräm-nen också kommer från denna kontext. Den helt klart dominerande kärlanvändningen från Björkgärdet har annars huvudsakligen givit spår efter terrest-riska animalier med inslag av vegetabilier. Flera av dessa prover innehåller också spår efter idisslare och i minst tre har det belagts en indikator för mjölk-fett. I kokgropssystemet A3127 och skärvstenshögen A18918 verkar kärlanvändningen avvika något från den som tidigare i huvudsak observerats för brons-åldern i regionen. När kärlanvändningen jämförs med dels Nibble (Artursson 2011ab) och med ett danskt bronsåldermaterial från Thy är aktiviteten på Björkgärdet mer lik den i Thy än den i Nibble. Detta illustrerar framförallt att den observerade kärlan-vändningen i materialet avviker något från tidigare observationer i östra Mellansverige. Dominansen av blandningen mellan terrestriska animalier och vegetabilier, den förmodade grytan, är ett drag som till exempel också karakteriserar kärlanvändningen under yngre järnålder (jfr Isaksson 2000).

Resultaten från Björkgärdet visar dock att bilden är mer komplicerad än att skärvstensanläggningarna generellt representerar tillredning av grytor på land-djur och växter. I några av proverna finns indika-tioner på akvatiska animalier. Akvatiska animalier är annars ovanliga i keramik från bronsåldern. På Björkgärdet är denna förekomst i överensstäm-melse med resultatet från den osteologiska ana-lysen. I denna har ett litet inslag av fisk belagts i bronsålderskontexterna. Detta inslag utgör dock en mycket liten del av materialet. Av intresse i detta sammanhang är att de tre prover som har spår efter enbart akvatiska animalier härrör från skärvstens-högen A11298, skärvstensflaket A11816 och skärv-stensgropen A2445 och inte från de kontexter som analyserades i större omfattning. Denna fördelning indikerar att det finns en variation i skärvstens-anläggningarna där den nu genomförda analysen

endast givit en djupare förståelse för aktiviteterna i kokgropssystemet A3127 och skärvstenshögen A18918. En annan indikation som också pekar i denna riktning är analysen från skärvstens-/grav-komplexet A1003496. I ett öppet glättat kärl från eldaltaret A10515 (Fnr 2073), fanns kåda från släk-tet Pinaceae blandat med någon typ av fett eller olja. Detta är en blandning som det finns både etnogra-fiska och arkeologiska belägg för att den har använts som rökelseharts (Sandelin 1998). Det finns dock andra möjligheter och blandningen kan också ha syftat till att t.ex. producera en kådsalva med anti-septiska egenskaper. Den typologiska dateringen av kärlet är vid och ligger i yngre bronsålder–äldre järnålder vilket gör att det inte är möjligt att veta säkert om kärlet hör till den äldre mittblocksgra-ven A35654 eller skelettgraven A12766 i denna kontext. Alldeles oavsett detta är dock förekomsten av rökelse i ett öppet glättat kärl i denna kontext en iakttagelse som fördjupar förståelsen av delar av begravningsritualen. Eldaltaret A10515 är en annan anläggning av speciell karaktär i denna kontext som med säkerhet bedömts ha samband med skelettgra-ven A12766 (se kap.5.4).

Från skärvstens-/gravkomplexet A1004025 finns vissa intressanta samband i avseende på kärltyp och förekomst av lipider. Med utgångspunkt i detta kan de olika kärltypernas funktion diskuteras. Tjäräm-nen fanns i två av de tunnformiga, rabbade kärlen (F752 och F1696) vilket sannolikt har relevans för hur denna typ av kärl har brukats. När det gäller lerskedar är dessa istället helt tomma på lipider, i ett fall innehåller dock en lersked spår av lipider från växter. Dessa exempel speglar tveklöst använd-ningen av dessa olika kärlformer. I tabell 5.5.37 har en översiktlig tolkning av kärlbruk gjorts och den erhållna bilden ger stöd åt att det handlar om en servis med kärl som har skilda funktioner. Detta förhållande är av särskilt intresse för tolkningen av hur serviser brukats i anslutning till de skärvstens-anläggningarna i stort.

FosfatanalysFör att komplettera den bild av aktiviteterna på Björkgärdet som framträder i fyndmaterial och kon-struktioner gjordes även ett försök med fosfatanlys. Från platsen insamlades sammanlagt 475 prover (bilaga 13). Syftet var dels ett försök att skönja depo-sitionsmönster och aktiviteter kring det vikingatida hus 1 genom variationer i jordens fosfatinnehåll.


Vidare fanns en tanke att använda metoden för att studera eventuella variationer i fosfatinnehållet i olika lager inom skärvstenshögen A18918. I A18918 insamlades sammanlagt 47 fosfatprover. I hus 1 och området däromkring insamlades ett fosfatprov varan-nan meter över ett cirka 66 × 28 meter stort område. Provintensiteten och ytan gör att sammanlagt 428 prover insamlades i detta område. En ekonomisk omprioritering mot lipidanalyser gjorde dock att bara en mindre del av fosfatproverna kom att analyseras.

När det gäller fosfatanalyserna bedömdes att dessa var mindre viktiga för förståelsen av skärvstenshögen A18918 och istället kom området kring hus 1 att prioriteras. Även i detta område gjordes en mindre intensiv insats än tänkt. Efter dessa prioriteringar kom 100 fosfatprover att analyseras. Detta innebär att prover spridda med cirka 3,5 meters inbördes avstånd över yta C analyserades i avseende på fosfatinnehåll. Denna täthet bedömdes kunna ge en översiktlig bild av variationen i och kring hus 1. I bilaga 13 redovisas resultatet av fosfatanlysen.

I de analyserade proverna varierade fosfatinnehållet mellan 3 och 161 fosfatgrader. Av de analyserade proverna hade 15 prover värden som översteg 100 fosfatgrader (fig. 5.5.92). De höga värdena fanns framförallt inom hus 1 och det underliggande hus 2. Det enda område med värden på denna nivå som låg utanför huskonstruktionerna var vid fägatan som gick ut från hus 1. Det ter sig som en rimlig tolkning att de förhöjda värdena generellt speglar områden med hög aktivitet under brukningspe-rioden. Proverna kring fägatan tolkas som att de avspeglar djurhållningen under främst vikingatid. De analyserade proverna från området runt husen hade generellt lägre nivåer men även vissa av dessa hade dock förhöjda värden (nivåer över 60 fosfat-grader). Ytor utanför husen med förhöjda värden är dels området på tunet direkt väster om entrén till hus 1 och området kring fägatan norr om hus 1. Utöver dessa ytor var det bara vid harget som ett prov påvisade förhöjda värden.

Figur 5.5.92. Plan över det fosfatkarterade området kring de yngre järnåldershallarna. De högsta värdena finns i husen och vid fägatan. Förhöjda värden finns också på tunet direkt väster om entrén till hus 1, i området kring fägatan norr om hus 1 och vid harget.

l

Fosfatvärde3 - 5859 - 99100 - 161HusGravSkärvstensanläggningDelområdeSten/blockÄndmorän

0 5 10 15Meter

1:400

66480221612470

+

66480571612538

+


14C-datering14C-dateringarna som utfördes på platsen är cen-trala för fasindelningen och har därför presenterats i det sammanhanget ovan. Totalt har 46 14C-analy-ser på material från för- och slutundersökning vid Björkgärdet utförts. Majoriteten har analyserats vid Ångströmslaboratoriet i Uppsala, men enstaka har analyserats vid Center for Applied Isotope Studies University of Georgia (CAIS) (se tab. 5.2.1, fig. 5.2.5 och bilaga 12).

Provtagningen vid Björkgärdet inriktades på att vara ett stöd för att skapa ett kronologiskt ramverk för platsen. Det finns emellertid begränsningar för den kronologiska upplösning man kan nå med 14C-date-ringar. Det finns perioder då högre noggrannhet kan uppnås, men i många fall får man även med 1 sigmas noggrannhet (68,2 % sannolikhet att dateringen lig-ger inom angivet tidsintervall) dateringsintervall som omfattar 100–150 år. Eftersom man har varit på platsen under hela perioden från cirka 1000 BC till cirka 1000 AD finns det bland dateringarna både mycket vida och snävare intervall. Särskilt proble-matiska är de dateringar som hör till slutet av yngre bronsålder (tidsintervallet cirka 800–600 BC). Under denna period medför en platå i kalibreringskurvan att 14C-dateringar från tidsintervallet 2500–2400 BP erhåller en mycket utdragen sekvens som i vissa fall kan sträcka sig över hela perioden mellan 800–400 BC med två sigmas sannolikhet. Med hjälp av olika statistiska metoder kan man dock ibland förfina ana-lysresultaten (se t.ex. Gedda 2007:257ff ).

Som exempel kan nämnas att man genom en s.k. kombinerad metod kan få kortare dateringsintervall för en konstruktion eller anläggning om man slår

ihop ett antal 14C-dateringar. I den mån detta har varit möjligt har vi försökt att med dessa metoder snäva in dateringarna. Ett problem är dock att i de kontexter där vi har utfört flera dateringar ofta finns ett stort spann i dateringarna som visar att det är fråga om en lång brukningsperiod, i skärvstenskom-plexen oftast från 900 BC–100 AD. Att försöka slå samman dessa dateringar skulle leda fel. I nämnda kontexter har vi i flera fall kommit till slutsatsen att det som avspeglas är periodiskt återkommande aktiviteter som sker under en kort period varefter skärvstenen deponerades och den utnyttjade kok-gropen förslöts. Om man i kontexter av denna typ kombinerar dateringar riskerar man att skapa sken-bilden av en kort brukningsperiod i mitten av den egentliga brukningsperioden. Vi har därför valt att vara restriktiva i att nyttja metoden att kombinera dateringar. De långa dateringsintervallen gör att 14C-analyserna under perioder bara ger ett kronolo-giskt skelett som i ljuset av typologi, stratigrafiska och rumsliga förhållanden måste granskas och förbättras så att handlingssekvenserna kan tolkas. Bara genom att sådana metoder brukats parallellt har det varit möjligt att skapa en förståelse för det varierande och kronologiskt utsträckta bruket av lämningarna på Björkgärdet.

Samtliga 14C-dateringar i rapporten anges med 1 sigmas noggrannhet om inget annat sägs i texten. Kalibreringarna har gjorts med hjälp av program-met OxCal 3.10 och anges med intervall mellan högsta och lägsta värde utan specificering av de delintervall som programmet presenterar (se tab. 5.2.1 och fig. 5.2.5).


6. Diskussion och tolkningAv Niclas Björck

ligt, ibland ända fram i historisk tid. Detta bedöms ha sina orsaker i landskapsutvecklingen kopplat till samhällets behov av resurser och kommunikationsle-der (se nedan). Etableringen av bygder sker på platser som ligger bra placerade längs kommunikationsle-derna, främst vattenvägarna, när arealer lämpade för bronsålderssamhällets behov av odling och bete lyfts ur havet. Den långa brukningsperioden av platserna bedöms också vara kopplad till landskapsutveck-lingen genom att bebyggelsen i Rasbo etableras i en välavgränsad dalgång med begränsade möjligheter till alternativa placeringar och bygdeexpansion.

Undersökningarna har stor potential att belysa aspekter på olika funktioner som funnits i bygden. De har givit insikter i vilka aktiviteter och funktioner som sådana platser kan rymma och ger därigenom perspektiv på variationer i detta bruk, hur det har utvecklats och förändrats över tid. Resultaten från omlandsstudien indikerar att platserna inte är unika utan sannolikt väl representerar platser av denna karaktär i lokalgrupperna. I detta sammanhang skall dock framhållas att de funktioner som finns inom undersökningsområdena, gårdar respektive rituella lämningar från yngre bronsålder till yngre järnålder, har givit en detaljerad bild av människornas aktivi-teter på platserna under de skilda faserna, men då dessa aktiviteter bara är ett utsnitt som hör till ett större bygdesammanhang måste de tolkas i denna vidare kontext. Resultaten belyser således bara vissa fenomen inom bygderna under respektive fas. Detta måste beaktas när frågor kring samhälle, landskap, rit-religion-kosmologi och materiell kultur i byg-den under hela perioden från yngre bronsålder till vikingatid diskuteras. När det gäller mer övergri-pande frågeställningar som rör t.ex. betydelsen av platser som Björkgärdet i ett Mälardalsperspektiv behandlas dessa inom ramen för vår syntespublika-

Resultaten från undersökningarna vid Björkgärdet och Älby visar att det sker en etablering i båda områ-dena under yngre bronsålder. Björkgärdet är sedan varaktigt utnyttjat fram till slutet av järnåldern och även på Älby finns indikationer på aktiviteter under både äldre och yngre järnålder. På östra delen av Älby fanns också spår efter byggnader från historisk tid. Under den långa brukningsperioden är det varie-rande aktiviteter, bl.a. bebyggelse, matlagning och begravningar, som har lämnat spår på platserna (se nedan). Då endast två platser, belägna i ett litet tvär-snitt genom lokalgruppen vid Grän, har undersökts betyder detta att variationer i aktiviteternas omfatt-ning eller förändringar av aktiviteternas karaktär inte avspeglar helheten i hur lokalgruppen eller ens de närmaste omgivningarna har utnyttjats över tiden. Människornas utnyttjande av landskapet vid Grän under yngre bronsålder och järnålder omfattar således betydligt större ytor än de som har undersökts inom ramen för detta projekt. Detta innebär att lämningar från de aktuella perioderna finns även utanför under-sökningsområdet både norr och söder om Björkgär-det och t.ex. norr om Älby, varför det inte är möjligt att se helheten av hur bygden har brukats. Spåren kan istället sägas utgöra exempel på vilka funktioner som det har funnits behov av i bygden under skilda faser och de mer generella aspekterna kan ge insikter i bygdeutvecklingen.

Några mer generella iakttagelser som kunnat göras är för det första att lokalgrupperna i Rasbodal-gången ofta först etableras när de större lerslätterna börjar stiga ur havet under bronsålder, dvs. på nivåer mellan 20 och 30 meter över havet. En intressant iakttagelse är den långa kontinuitet som präglar bru-ket av platser såsom Björkgärdet och Skeke (Larsson red. 2014). Det förefaller som att när etableringen väl skett har de valda platserna ofta brukats kontinuer-


tion (Artursson red. manus) och dessa nivåer berörs därför bara i begränsad omfattning här. I detta sam-manhang kan dock nämnas att en förståelse för plat-serna i ett sådant större sammanhang kräver att man även lyfter blicken och ser på dessa även i ett Öster-sjöperspektiv. Under de äldre faserna ligger platserna i skärgårdsmiljö och även under yngre järnåldern är de en del av Roslagen. Denna poäng kan illustreras av att östliga ytbehandlingar såsom rabbning (ej minst Otterböte) under yngre bronsålder, strimmig och gropornerad Morby keramik under äldre järnålder förekommer på Björkgärdet. Detta gäller även under yngre järnålder och kan illustreras med det islamiska silvermyntet, slaviska knivskidebeslag och ett orien-taliskt rembeslag. Dessa visar tydligt att kontakterna över Östersjön varit en viktig aspekt under hela den 3000 åriga historia som avtäcktes vid Björkgärdet

6.1 Björkgärdet och Älby i landskapet

Norra Mälardalen utgör under bronsåldern ett uppbrutet skärgårdslandskap (Artursson m. fl. 2011ab:511ff ). Av central betydelse för landskaps-utvecklingen i norra Mälardalen är strandförskjut-ningen som lokalt uppgår till cirka 0,5 meter per århundrade. Denna har skapat ett föränderligt land-skap och har satt sin prägel på miljön under såväl bronsålder som under tidig järnålder. Under perioden cirka 1500–1000 BC påverkas området av en höj-ning av havsnivån som sannolikt har resulterat i att strandförskjutningen avstannat omkring nivån 20–23 meter över havet (se fig. 3.2). Detaljerna kring dessa processer är inte kända, men klart är att Björkgärdet under nämnda tidsintervall fortfarande ligger vid en havsvik. Det är också vid denna tid som större arealer av lerslätt börjar stiga ur havet runtom i Ras-bodalgången och också i området kring Björkgärdet. Det är under detta skede och i denna skärgårdsmiljö som de långlivade lokalgrupperna, som är så tydliga i fornlämningsbilden, först etableras intill de samtida vattenvägarna (se nedan). Lokalgrupperna framträder bland annat i placeringen av rösen och de ligger ofta i koncentrationer längs vattenvägar och kan betraktas som markörer av dessa viktiga kommunikationsleder under perioden. Området vid Björkgärdet är i detta avseende inget undantag utan platsen ligger vid ett låglänt område som under bronsåldern utgjorde en del av den vattenled som här skar djupt in i landet.

När havet härefter drar sig undan växer Rasbo-dalgången fram i de låglänta områden som tidigare

utgjorde fjärdar. Efterhand blir sunden vid Björk-gärdet allt smalare under fas 1 och fas 2, 1000–400 BC (se fig. 3.3 och 3.4). Under senare delen av fas 2 avsnörs sjön i sänkan öster om Björkgärdet. I det äldre skedet är det således havsviken och därefter närheten till den avsnörda sjön och vattenvägarna längs Tomtaån som starkt präglar platsen. I båda fallen ligger Björkgärdet bra till ur kommunika-tionshänseende. Lerområdena, som vid tiden för etableringen på Björkgärdet, började lyftas ur havet gav förutsättningar för bete och god jordbruksmark i området. Att landskapets egenskaper tidigt att-raherat människor framgår också genom att det i närområdet till Björkgärdet och Älby förekommer rösen. Rösen och fornborgar är lämningstyper som visat sig ofta starkt korrespondera med bronsålderns vattenvägar. Rösen förekommer direkt intill Björk-gärdet och båda typerna finns längs inseglingsleden mot Björkgärdet och Tomtaåns dalgång (Artursson red. manus). Rösena kan dateras till äldre eller mel-lersta bronsåldern och indikerar att bebyggelse har funnits redan vid den tid då området hade en mer havspräglad karaktär (se kap. 3 och 4).

Bygdens vidare utveckling under yngre bronsål-der avspeglas i den successiva framväxten av gravfält med röseliknande stensättningar, mittblocksgravar samt kluster av skärvstenshögar och skålgropslokaler. Skärvstensflak och skärvstenshögar är en främst öst-svensk företeelse och har en vid datering även om de oftast verkar påbörjas under bronsåldern. Sammanta-get påvisar lämningarna en intensifiering i utnyttjan-det och etablering av en tätare bebyggelse i dalgången 1100–1000 BC (se fig. 3.3). Från Älby finns date-ringar som visar att aktiviteterna i skärvstenshögen begynner vid denna tid. En undersökning vid Örby, strax öster om Björkgärdet, visar att någon form av sjöbodar har funnits vid den dåtida havsstranden i öster under fas 1 (Eriksson 2012). Detta indikerar att en gård har etablerats i närområdet till Björk-gärdet senast under tidsintervallet cirka 1200–1000 BC, dvs. övergången mellersta–yngre bronsålder (se kap. 3). Strax härefter etableras också gård 1 inom undersökningsområdet vid Björkgärdet. Ungefär vid denna tid avsnörs den sänka, med nivåer ända ned mot 13–15 meter över havet, som finns öster om Björkgärdet. Detta leder till att den sjö, som sedan finns kvar långt fram i historisk tid, successivt avsnörs och bildas under perioden 800–500 BC. Sjösystemet vid Björkgärdet är härefter sammanbundet av åar och rinner ut i havsviken vid Frötuna. Åarna och


sjöarna har varit farbara långt in i yngre järnålder och utgör således en viktig del av den infrastruktur som knutit samman bebyggelsen fortfarande framemot vikingatid. Detta är ett förhållande som naturligtvis varit av stor betydelse för den bebyggelsekontinuitet som präglar platsen.

Mycket få av de förhistoriska fornlämningarna i Rasbobygden ligger i lermarker under nivån 20 meter över havet. Detta visar att de centrala bygde-enheterna i Rasboområdet sannolikt etablerats redan under bronsåldern och att den fortsatta expansionen huvudsakligen skett inom ramen för dessa etable-ringar (se Artursson red. manus). Vid övergången till förromersk järnålder är socknen i stort sett helt inlandspräglad, endast längst i söder finns direkt anknytning till allt trängre havsvikar (se kap. 3, fig. 3.4). Även den bebyggelse som idag verkar ligga i låglänt lermark har vid undersökning visat sig fin-nas främst intill mer höglänta moränpartier, men att dessa ibland har röjts bort under historisk tid (Seiler och Aspeborg 2012). I enstaka fall har dock bebyggelse kunnat visas förekomma även på den lägre belägna lermarken, men eftersom boplatser i lermark endast kan beläggas säkert genom arkeolo-giska undersökningar, är det svårt att exakt veta under vilken period bebyggelsen flyttade ut i dessa områden och hur omfattande denna expansion varit i bygden. Den tendens som kan skönjas är att nya etableringar i viss mån tillkommer under äldre järnålder (Lars-son 2010). Vi vet att bebyggelseexpansionen ut på lermarkerna varit mycket omfattande under äldre järnålder i närliggande områden, som exempelvis ute på Uppsalaslätten (se bl.a. Göthberg 2000; Seiler 2001; Frölund 2002; Scheutz m.fl. 2004; Eklund 2005; Björck och Appelgren 2005; Häringe-Frisberg m.fl. 2007; Seiler och Östling 2008; Sundqvist och Vikstrand 2013). Utvecklingen i Rasbo är dock mer osäker och mycket tyder på att det i den småskaliga Rasbobygden, med relativt små odlingsbara arealer på alla sidor avgränsade av höglänt morän, inte fun-nits samma tendens utan att expansionen i denna miljö främst sker inom de äldre bebyggelselägena. Ortnamn såsom Yresta, Sämjesta, Västersta och Trev-linge, vittnar också om att en stor del av bebyggelsen i denna delen av Rasbodalgången har anor som går ned till åtminstone äldre järnålder.

Ser man till resultatet från den pollenanalytiska undersökningen i Bokaren framträder en period av expansion i bygden under perioden 500 BC till cirka 700 AD, bl.a. synlig i högre halter sotpartiklar. I

detta intervall är det två perioder med relativt högsta andel av sotpartiklar; 400-tal BC respektive 600-tal AD (se bilaga 16). Möjligen är detta perioder med större röjning och expansion i bygden. Det är dock osäkert om denna analys som utfördes på en stapel från Bokaren speglar utvecklingen kring Björkgär-det. På Björkgärdet sammanfaller emellertid den förstnämnda perioden med det intensiva bruket av skärvstensanläggningarna under fas 2 och 3 och eta-bleringen av gård 2, medan den sistnämnda perioden sammanfaller med etableringen av den yngre järn-åldersgården på platsen.

6.1.1. Närmiljön

Utifrån resultaten från pollen- och makrofossilana-lysen har en mer detaljerad bild av miljön omkring Björkgärdet skisserats (kap. 5.5.6, bilaga 10 och 16). Resultaten visar att landskapet i närområdet kring Björkgärdet under yngre bronsålder präglades av artrika skogar med bl.a. björk, en, ek, asp, lind, lönn och tall. Inslaget av en kan möjligen indikera ett ökande betestryck eftersom betande djur gynnar detta träslag. Virket är mestadels helt friskt och av god kvalitet vilket kan tolkas som att man har haft en fri och obehindrad tillgång till den närliggande rika skogsmiljön. Från den äldsta bronsåldersfasen på Björkgärdet finns spår som visar att man odlat korn och skalkorn och efterhand tillkommer odling av vete och havre. Förmodligen har man drygat ut odlingen med insamling av vilda växter vilka fungerat som ett komplement till de odlade växterna. I början av äldre järnålder försämras klimatet och om man utgår ifrån daterade trädslag verkar några arter, såsom gran och vide, tillkomma i skogarna kring platsen under tids-perioden. Under äldre järnålder fortgår jordbruket av allt att döma med likartad intensitet och ungefär samma arter som tidigare. Möjligen blir området i högre grad uppodlat över tiden och betesmarkerna har då sannolikt flyttat längre ifrån platsen i takt med att gårdarna växer. Vid denna tid finns också äppelträd belagt. Förekomsten av äppelträd indikerar kanske att trädgårdsväxter etablerats närmast går-darna. Fortfarande är dock kvaliteten på virket hög och man har haft god tillgång till en livskraftig skog för virkesinsamlingen.

Under yngre järnålder, när Björkgärdet ligger allt längre ifrån den samtida kusten, var det sjöarna och åarna som utgjorde kommunikationsleder (se kap. 3, fig. 3.5). Framemot yngre järnålder har vegeta-


tionen i viss mån förändrats och t.ex. lind verkar ha minskat i omfattning. Björk, ek, asp och tall finns fortfarande men al, gran, hassel och vide har tillkom-mit i skogarna. Odlingen har att döma av makro-fossilanalyserna utvecklats och blivit mer varierad. Man har vid denna tid fortsatt odla havre, korn, skalkorn, råg och vete, men odling av lin verkar ha tillkommit. Andra växter som kan ha använts under perioden är flera örter som kan ha brukats till t.ex. färgning av textilier (kap. 5.5.6). Bygden i allmänhet och Björkgärdet i synnerhet verkar blomstra under yngre järnålder. Lokalt på Björkgärdet är detta synligt i gårdens utveckling och på bygdenivå framgår detta av den bild av bebyggelsestrukturen som vuxit fram (se kap. 4). Att förstå detta landskap kan idag vara svårt eftersom sjöarna under historisk tid oftast har dikats ut och försvunnit (se kap. 3, fig. 3.6, 3.9–3.11). Samtidigt har åarna rätats och deras lopp ibland helt förändrats och lagts i rör.

Som nämnts ovan är det en generell tendens att fornlämningarna i Rasbobygden framför allt står att finna på nivåer över 20 meter över havet (se kap. 3, fig. 3.5 och 3.6 samt även kap. 4 och kap. 6). Möjligen kan detta kopplas till att de mer låglänta delarna av dalgången utgör havsvikar då bygderna först etableras och att dessa många gånger bildar sjöar när vikarna uppgrundats. Företeelsen kan exemplifieras med det mer låglänta område som finns några hundra meter öster om Björkgärdet. I detta landskapsparti har det funnits en sjö fortfarande under yngre järnåldern. Trots att denna sjö numera är torra land ligger jordbruks-bebyggelsen fortfarande idag koncentrerad till de mer höglänta områdena däromkring. Det ter sig därför rimligt att det även under förhistorisk tid funnits en tröghet i bygdeutvecklingen som gör att strandängarna tillfallit befintliga gårdar i närområdet och att nyetab-

leringar i dessa områden därför i normalfallet inte har skett. Det är sannolikt även detta förhållande som utgör bakgrunden till att många bebyggelseområden i Rasbobygden utnyttjats under lång tid.

6.2 Lämningarna vid Björkgärdet och Älby – övergripande fasindelning

Före avbaningen var nästan inga lämningar synliga vid Björkgärdet och Älby, detta trots att både gra-varna, skärvstenshögarna och husgrundsterrasserna var relativt monumentala lämningar (se fig. 2.4., jfr med fig. 2.5 och fig. 5.1). Detta förhållande under-stryker betydelsen av totalavbaning när denna typ av lämningar undersöks. Genom att platserna avtäcktes i sin helhet har det varit möjligt att skapa en bild av de komplexa lämningarna. Undersökningarnas meto-diska inriktning har också möjliggjort en ingående analys av kontexter och anläggningar. Aktiviteter, handlingar och handlingssekvenser har därigenom kunnat tolkas och dateras (tab. 6.1). Detta har givit en ökad förståelse för den yngre bronsålderns och den äldre järnålderns gravskick och rituella aktiviteter i anslutning till skärvstenskontexterna.

Undersökningen vid Björkgärdet har också givit en djupare förståelse för bebyggelsens framväxt och förändring i ett långtidsperspektiv från yngre brons-ålder till vikingatid. Nordöst om den norra ändmo-ränen finns ett gårdsläge med lämningar från äldre järnålder och sydväst om den norra ändmoränen finns ett gårdsläge med lämningar från främst yngre järnålder men också yngre bronsålder. När det gäl-ler bebyggelsen finns perioder av expansion men också perioder av nedgång. Ett första bebyggelse-skede (gård 1) växer fram under äldre delen av fas 1, 1000–800 BC. Under senare delen av fas 1 och hela fas 2, 800–400 BC sak nas emellertid belägg för bebyggelse inom undersökningsområdet och aktivi-teterna verkar under en period vara helt inriktade på konstruktionen av skärvstenskomplex, matlagning och begravningar. Sedan förändras bruket av platsen och gårdsbebyggelse präglar Björkgärdet under i stort sett hela järnåldern. Man kan säga att, generellt sett, sker det en utveckling från gårdar som bestått av endast en huvudbyggnad i form av ett flerfunktionellt långhus under äldre järnålder till mer komplexa går-dar med ett eller flera långhus, kompletterade med ekonomibyggnader under yngre järnålder. Det domi-nerande långhuset på järnålderns gårdar har i flera fall rests på en mer eller mindre manifesterad terrass.

Tabell 6.1. Övergripande faser på Björkgärdet och deras respektive längd baserat på 14C dateringar och fynd. Fasernas längd utgår ifrån dateringar av olika arkeologiska lämningar såsom gårdar, gravar och skärvstensanläggningar på Björkgärdet. Av denna anledning skiljer sig faserna ibland från den traditionella periodindelningen.

Fas Datering Period Fasens Längd

Fas 1 1000–600 BC Bronsålder period IV–V 400 år

Fas 2 600–400 BC Bronsålder period VI och ÄFJÅ 200 år

Fas 3 400–0 BC Förromersk järnålder 400 år

Fas 4 0–400 AD Romersk järnålder 400 år

Fas 5 400–550 AD Folkvandringstid 150 år

Fas 6 550–700 AD Äldre vendeltid 150 år

Fas 7 700–800 AD Yngre vendeltid 100 år

Fas 8 800–1050 AD Vikingatid 250 år


Inom undersökningsområdet har ett antal övergri-pande faser med varierande längd identifierats (se tab. 6.1). En mer detaljerad redovisning av de aktiviteter som präglat undersökningsområdet har redan givits i kapitel 5 och bilagorna 17 och 18. I det följande lyfts de aktiviteter som huvudsakligen präglat platsen under skilda faser fram för att ge en översiktlig bild av hur platsen utnyttjats och hur detta bruk förändrats över tiden.

6.2.1 Skärvsten, gravar och rituella lämningar – fas 1 och 2, 1000–400 BC

Vid Älby etablerades en matlagningsstation under tidsintervallet 1000–900 BC och med tiden ansam-lades en stor mängd skärvsten som lades upp i en skärvstenshög, A262. Området verkar sedan överges men man återkommer under tidsintervallet 600–400 BC, då man på nytt brukar området för matlagning och ytterligare skärvsten påfördes högen. Troligen fanns det en gård i närområdet till Älby. En san-nolik miljö där en sådan kan ha legat är nordöst om undersökningsområdet, där fler skärvstenshögar är kända (se kap. 3 och 4).

I direkt närhet till Björkgärdet och Älby finns det ett antal gravfält som utifrån sin sammansättning av gravtyper kan antas ha etablerats kring 1100–1000 BC och sedan använts mer eller mindre kontinu-erligt fram till och med äldre järnålder (se kap. 3). Utifrån dessa och anhopningar av andra typer av fornlämningar inom bebyggelseenheten Örby-Grän och Fribacken är det möjligt att rekonstruera en bebyggelse som kan ha bestått av ända upp till 12–15 samtida gårdslägen under yngre bronsålder (fas 1 och äldre delen av fas 2). Gårdarna har legat längs med den havsfjärd som västra delen av Rasbodalgången utgjorde vid denna tid. De har förmodligen ingått i en eller flera utspridda, byliknande bebyggelsestruk-turer (se Artursson red. manus).

Undersökningsområdet vid Björkgärdet har san-nolikt utnyttjats av människorna på en eller flera av dessa gårdar under fas 1 och 2. Direkt söder om undersökningsområdet finns ett gravfält, Rasbo 324:1, som utifrån sin sammansättning av olika gravtyper och förekomsten av ett block med en skålgrop och ränna, Rasbo 652, kan förmodas ha börjat brukas under yngre bronsålder (se tab. 6.2). Mycket talar för att det kan vara detta gravfält som sträcker sig längre norrut än vad som är registrerat och att gravlämningarna vid Björkgärdet faktiskt

utgör en nordlig del av detta gravfält. Om så är fallet innebär detta att det finns ett stort gravfält i direkt anslutning till de gårdslägen som förmodas ha fun-nits i området. Det rituella komplexet och gravfältet på Björkgärdet har förmodligen fungerat som en samlingsplats för en eller flera av de lokala bebyg-gelseenheterna. Man har här begravt vissa utvalda individer samt sysslat med rituell matlagning och festande. På så sätt har gravfältet över tiden fått en stor betydelse som ett socialt och rituellt nav för människorna i området.

Björkgärdet präglas således främst av begrav-ningar, matlagning, och skärvstenskonstruktioner under yngre bronsålder och äldre järnålder (se fig. 6.1 och 6.2). Konstruktioner och fyndmaterial som typo-logiskt daterats till dessa faser finns nästan enbart längs ändmoränerna (se fig. 2.5 och fig. 5.1). En min-dre gård (gård 1) fanns dock på Björkgärdet under den äldsta delen av fas 1. Etableringen av gården har förmodligen skett i tidsintervallet 1000–800 BC och den har bestått av ett mindre, trapetsoidformat hus och en D-formad byggnad (se kap. 5.3). Härefter lyser emellertid bebyggelse med sin frånvaro inom undersökningsområdet ända fram till fas 3. Om det hade funnits mer omfattande boplatsaktiviteter under de äldre faserna skulle man förvänta att fynd med datering till dessa faser i högre grad skulle ha fram-kommit i de flacka områdena omkring ändmoränerna på Björkgärdet. Dessa områden är väl lämpade för hus och bebyggelse, men man kan konstatera att aktiviteterna vid Björkgärdet inte präglas av bebyg-gelse under faserna 1 och 2 utan istället är inriktade på begravningar och matlagning. Det kan emellertid ha funnits ett gårdsläge i den flacka betesmarken direkt söder om undersökningsområdet (se kap. 5.3 och bilaga 17).

Tabell 6.2. Karterade gravtyper inom gravfältet Rasbo 324:1. I uppställningen presenteras gravarnas antal gravform och gravarnas storlek. I figur 5.2.10. syns höjden söder om Björkgärdet där gravfältet ligger. En fullständig redovisning av gravkarteringen finns i bilaga 20 och gravfältets utbredning framgår också i figur 5.2.2.

Planform Profilform Antal Storlek Höjd

Rektangulär Flack 1 4,8 0,25

Rundad Flack 1 5,6 0,15

Triangulär Flack 1 4,52 0,15

Oregelbunden Flack 6 3,1–8,55 0–0,15

Oval Flack 5 3,01–6,41 0–0,2

Rund Välvd 8 3,37–8,8 0,3–0,7

Oval Välvd 7 3,43–7,37 0,2–0,4

Oregelbunden Välvd 6 3,74–6,47 0,3–0,5


Figu

r 6.1

. Öve

rsikt

över

vik

tiga

anlä

ggni

ngar

och

kons

truk

tione

r som

ka

n da

teras

till

fas 1

och

2 (1

000–

400

BC) p

å Björ

kgär

det.

Skal

a 1:6

00.


När det gäller lämningarna längs ändmoränerna på Björkgärdet rör det sig om gravar och skärvstens-kontexter (se tab. 6.3). Flera forskare har tidigare sett en koppling mellan kremeringsgravskick och skärvstensbruk och resultatet av undersökningen vid Björkgärdet indikerar att detta är fallet (Kaliff 1997; Victor 2007:236). Den äldsta daterade mittblocks-graven, A4655, har 14C-daterats till tidsintervallet 890–800 BC. Intressant nog fanns det en matlag-ningsstation, A1004246, precis väster om graven där bl.a. kokgropen A36320 med tillhörande skärv-stensflak A33802 ingår. Detta nära samband mel-lan skärvstensanläggningar och begravningar är ett återkommande fenomen på Björkgärdet under fas 1 och 2. När det gäller begravningarna kan noteras att det bara är vuxna som har begravts. Detta indikerar att det inte är ett representativt urval av människorna från lokalsamhället som gravlagts på platsen. Kreme-ringsgravar har anlagts under åtminstone perioden 800–400 BC. Då endast maximalt 16 gravlagda kun-

nat beläggas ger detta uppskattningsvis fyra begravda per århundrade, dvs. en per generation. Det är också, med några få undantag, främst medelålders vuxna som begravts. Dessa omständigheter indikerar att de gravlagda utgör ett särskilt urval av populationen. Om inte så varit fallet skulle förväntas att det hade funnits både kvinnor och män, barn och gamla och folk med skador och sjukdomar. Detta gör att mate-rialet inte medger slutsatser kring demografin i den befolkningsgrupp som bott i området, utan istället säger något om de sociala konventioner som funnits kring begravningarna inom denna grupp. Det är tydligt att gravfältet/nekropolen varit ett rum för de utvalda, de som bedömts ha förtjänat att gravläggas i detta monument. Vilken typ av gravläggning som har förärats andra människor i detta samhälle är okänt (se kap. 5.4, fig. 5.4.5).

Begravningarna är generellt nära knutna till de aktiviteter i form av matlagning, servering av mat och dryck samt offernedläggningar som kunnat beläggas.

Figur 6.2. Rekonstruktion av aktiviteterna kring skärvstens-/gravkomplex A1004025 under yngre bronsålder. Till vänster syns kokgropssystemet A3127, i centrum skärvstenshögen A18918 under uppbyggnad och till höger skärvstensgropen A2445. Vi har inte integrerat en påle krönt av en skalle i rekonstruktionen, men det finns indikationer på att resta pålar och skallar av nötboskap har haft betydelse och varit ett återkommande fenomen vid skärvstensanläggningarna. Illustration Richard Holmgren, ARCDOC.


Servering är exempelvis synlig i form av de stora keramikserviser som under perioden nedlagts vid och i skärvstensanläggningarna. Det finns således återkommande handlingssekvenser som verkar ha bedrivits i anslutning till gravar och skärvstensan-läggningar under fas 1 och 2. Det är också dessa aktiviteter som över tiden skapar skärvstensanlägg-ningarna. I samband med att dessa växer har man monumentaliserat lämningarna genom att bygga kantkedjor, elda mot mittblocken och knacka in skål-gropar i stenblock. När dessa aktiviteter värderas sammantaget framträder en bild av att Björkgärdet främst fungerat som ett rituellt komplex och begrav-ningsområde under fas 1 och 2.

Det finns få spår efter metallhantverk från fas 1 och 2. Den enda indikationen är en gjuttapp som påträffades i en av skärvstenshögarna, A11298, och som bedöms höra till yngre bronsålder (kap. 5.4, bilaga 5a). Att materialet är så sporadiskt förekom-mande indikerar att det kanske inte kommer från gjutning som utförts inom undersökningsområdet utan istället rör sig om spår från till exempel en när-belägen gård. Det kan ha förts till platsen med avfall eller kanske har nedlagts i skärvstensanläggningen som en offergåva.

6.2.2 Skärvstensepilog och gårdsetablering – fas 3, 400–0 BC

Förromersk järnålder fortsätter att präglas av aktivi-teter kring skärvstensanläggningarna av likartat slag som under fas 1 och 2, men omfattningen av dessa aktiviteter minskar. De aktiviteter som sker gör dock att skärvstensanläggningarna fortsätter att växa och

man fortsätter även att lägga ned offer av olika slag vid dessa och vid gravarna. Komplexen byggs också ibland på med nya kantkedjor. Däremot nedläggs inte längre stora keramikserviser i dessa kontexter efter 400 BC. Istället verkar man under den senare delen av brukningsperioden sätta ned enstaka kera-mikkärl och hartstätade svepkärl i gropar inom dessa komplexa anläggningar. Detta kan tolkas som att man under denna period främst har deponerat kärl av olika typ som offer i anslutning till vissa grav-monument, förmodligen med något innehåll som t.ex. mat eller dryck. Hartstätade svepkärl är vanliga under både förromersk och äldre romersk järnålder, framförallt i gravar (se bl.a. Artursson m.fl. 1994; 1996; Wikborg red. 1996).

Fas 3 utgör också en period då aktiviteterna på Björkgärdet förändras; kremeringsbegravningarna som tidigare präglat platsen upphör, men männis-korna i bygden fortsätter ändå besöka och bruka monumenten på platsen (kap. 5.4, fig. 5.4.5, bilaga 18). En annan förändring under fas 3 är att en mel-lanstor gård (gård 2) etableras. Gården består av ett mellanstort långhus, hus 18, i den nordöstra delen av undersökningsområdet. Från och med att gård 2 etableras finns en mer eller mindre kontinuerlig bebyggelse inom undersökningsområdet. Först i den nordöstra delen av undersökningsområdet där går-darna finns under äldre järnålder och härefter på den sydvästra delen av Björkgärdet där den rika vendel- och vikingatida gården etableras (kap. 5.3 och bilaga 17). Det finns också indikationer på bebyggelse i områden både norr och söder om Björkgärdet som stärker intrycket av att det rör sig om en kontinuerlig och omfattande bebyggelse från fas 3 fram till slutet

Tabell 6.3. Övergripande kontexter, konstruktioner och anläggningar vid Björkgärdet och Älby från fas 1 och 2 (1000–400 BC) i kronologisk ordning. Osäkra gravar utan bestämbara människoben markeras med (?).

Anr Typ Primär funktion Antal gravlagda Tillhör fas Område

1001367 Hus 10 Gård 1 0 1 B och C

1003980 Hus 19 Gård 1 matlagning 0 1 B och C

262 Skärvstenshög Älby Del av begravningsritualer A4655 0 1, 2 D

4655 Mittblocksgrav Mittblocksgrav med kantkedja 1 1 E

404 Mittblocksgrav Mittblocksgrav med kantkedja 1 1,2 E

35654 Mittblocksgrav? Mittblocksgrav med kantkedja 1? 1,2 E

14116 Stensättning? Stensättning? 1? 1,2 E

1003496 Skärvsten/gravkomplex Skärvstensflak/mittblocksgrav/stensättning 1? (fas 2, 3) 1,2 D

1003711 Skärvsten/gravkomplex Skärvstensflak/mittblocksgrav/stensättning 1? 1,2 D

1004159 Skärvstenskomplex Skärvstensflak 0 1,2 E

11298 Skärvstenshög Skärvstenshög 1? 1,2 D

1004025 Skärvsten/gravkomplex Skärvstenshög/grav 4 (fas 1, 2) 1,2 E

1004026 Skärvsten/gravkomplex Mittblocksgravar/skärvstenshög? 3? 1,2 D

11816 Skärvstensflak Skärvstensflak 1? 1,2 D


av järnåldern i närområdet till Björkgärdet (se kap. 3, 4 och 5.3 samt bilaga 18).

6.2.3 Gårdar och skelettbegravningar – fas 4 och 5, 0–550 AD

Under den äldsta delen av romersk järnålder fort-sätter man anlägga härdar och kokgropar i anslut-ning till skärvstensanläggningarna längs ändmorä-nerna. Man fortsätter också att bygga på de äldre monumenten och göra offernedläggningar i dessa (kap 5.4 och bilaga 18). Denna verksamhet upphör emellertid successivt under äldre romersk järnål-der, sannolikt i samband med att gård 3 ersätter gård 2 under inledningen av fas 4, 0–400 AD. Under fas 4 verkar människorna som bor på gården vid Björkgärdet ta ändmoränerna i anspråk på ett helt nytt sätt. Man börjar åter med begravningar längs ändmoränerna och en tendens till ökande individualism avspeglas i att de begravs i separata stensättningar. Begravningarna under fas 4 avviker till sin karaktär tydligt från de äldre kremeringsbe-gravningarna. Vid denna tid rör det sig istället om stensättningar med obrända individer. Det finns också tecken som tyder på en ökande stratifiering i samhället vid denna tid. Det avspeglas i vissa typer av föremål som kan tolkas som att vissa individer fått en starkare maktposition i lokalsamhället och utgör en krigarelit.

Att begravningarna vid denna tid anläggs paral-lellt med att bebyggelse finns på platsen är också annorlunda jämfört med tidigare och gör att dessa begravningar mer har karaktären av att utgöra ett gårdsgravfält knutet till gård 3. Dessa gravar anläggs i anslutning till de äldre monumenten, men man låter också ibland helt bygga om dessa äldre lämningar när begravningarna sker. I åtminstone ett fall, A12766, utförs en omfattande ombyggnation av det äldre monumentet, skärvstens-/gravkomplex A1003496, när en av de yngre gravarna anläggs. En annan typ av lämningar som hör till fasen är de eldaltare som har anlagts invid gravarna vid denna tid (kap. 5.4, bilaga 18). Genom att eldaltare (A10515, T7816) anlagts nära alla de anläggningar som bedömts vara stensätt-ningar med obrända individer, A12766, A33676 och A7675, är det sannolikt att dessa har haft en funktion i samband med begravningarna under fas 4.

Under folkvandringstid, fas 5 400–550 BC, är aktiviteten låg inom undersökningsområdet vid Björkgärdet. Området verkar vara perifert och varken bebyggelse eller begravningar förekommer inom undersökningsområdet. Det finns emeller-tid 14C-dateringar som hör även till denna fas och sannolikt har bebyggelse funnits i närområdet. Den husterrass som ligger norr om område F skulle t.ex. kunna utgöra lämningar efter en möjlig huvudbygg-

Tabell 6.4. Övergripande kontexter, konstruktioner och anläggningar vid Björkgärdet från fas 3 (400–0 BC) i kronologisk ordning.

Anr Typ Primär funktion Antal grav-lagda

Tillhör fas

Område

1003982 Hus 18 Gård 2 0 3 F

35654 Mittblocks-grav?

Mittblocksgrav med kantkedja

0 3 E

14116 Stensättning? Stensättning? 0 3 E

1003496 Skärvsten/grav komplex

Skärvstensflak/mittblocksgrav/stensättning

0 3 D


Skärvstensflak/mittblocksgrav/stensättning

0 3 D

1004159 Skärvstens-komplex

Skärvstensflak 0 3 E

11298 Skärvstens-hög

Skärvstenshög 0 3 D


Skärvstenshög/grav

0 3 E


Mittblocksgravar/skärvstenshög?

0 3 D

11816 Skärvstens flak Skärvstensflak 0 3 D

Tabell 6.5. Övergripande kontexter, konstruktioner och anläggningar vid Björkgärdet från fas 4 och 5 (0–550 AD) i kronologisk ordning. Osäkra gravar utan bestämbara människoben markeras med (?).

Anr Typ Primär funktion Antal gravlagda

Tillhör fas

Område

1001353 Hus 9 Gård 3 0 4 F

7675 Stensättning stensättning intill skärvstens-hög A11298

1? 4 D

1003496 Skärvsten/ gravkomplex

Skärvstensflak/mittblocks grav/stensättning

1+1? 4 D


Skärvstensflak/mittblocks grav/stensättning

0 4 D

1004159 Skärvstens-komplex

Skärvstensflak 0 4 E

11298 Skärvstens hög Skärvstenshög 0 4 D


Skärvstenshög/grav

0 4 E

1004026 Skärvsten/gravkomplex

Mittblocksgravar/skärvstenshög?

0 4 D

11816 Skärvstensflak Skärvstensflak 0 4 D

41118 Stenpackning? Del av begrav-ningsritualer A1003496

0 4 E

44558 Skärvstensflak Skärvstensflak 0 4,5 E


nad under fasen (se kap 3 och 4). Om husterrassen hör till en gård från folkvandringstid skulle detta betyda att det är under denna fas som den äldsta hallen byggd på en manifest terrass anläggs i områ-det. Att hus av denna typ anläggs under perioden är välbelagt (Seiler och Östling 2008: 48ff, 146; Larsson red. 2014). Då denna husterrass låg utanför under-sökningsområdet och inte undersökts är dess date-ring emellertid osäker. Utmärkande för perioden och även senare delen av romersk järnålder (fas 4) är att skärvstensanläggningarna inte längre verkar brukas.

Det finns en generell bild av att det mot slutet av äldre järnålder sker en förändring av samhällsstruk-turen avspeglad i flera material men inte minst i en ny rikedom av guldföremål (Andersson 2011; 2013; Rahmqvist 1983). Ett sätt som detta manifesteras är i rika kammargravar, ofta med vapen, som antas spegla en hierarkisering i lokalsamhället där vissa individer fått en starkare maktposition och därigenom bildar vad som närmast kan beskrivas som en kriga-relit (Liedgren 1992:221; Lindbom 2006:19ff ). Ett

närbeläget exempel på denna typ av kammargrav är en guldrik grav från 300-talet AD vid Fullerö norr om Gamla Uppsala. I Fullerögraven påträffades impor-terade romerska guldringar, guldmynt, ett hänge och en sporre, dvs. ett gravinventarium av mycket speciell karaktär (Arwidsson 1948:40ff ). Utformningen av gravarna på Björkgärdet under äldre delen av romersk järnålder ter sig jämförelsevis enkla, men avspeglar samtidigt en tendens mot ökande individualism som kan utgöra begynnelsen av den utveckling som leder fram till den typ av monument på vilka Fullerögraven är ett exempel. Den sporre som framkom som lösfynd på Björkgärdet är ett högstatusföremål som nästan uteslutande finns i rika gravar från perioden. Detta antyder en närvaro av den nya tidens krigarelit även på Björkgärdet. Gården vid Björkgärdet är under äldre romersk järnålder redan en gård av mellanstor eller större typ som består av ett cirka 30 meter långt långhus, hus 9 (se kap. 5.3, och bilaga 17). Det är på gårdstunet söder om detta hus som sporren påträf-fades (se kap. 5.5.4, fig. 5.5.75).

Figur 6.3. Rekonstruktion av gård 3 och aktiviteter i skärvstens-/gravkomplexet A1003496 under äldre romersk järnålder. I förgrunden sker begravningen A12766 och bortom den norra ändmoränen med gravarna A404 och A4655 syns hus 9. Vid mittblocksgraven A404 har en plattform anlagts och vid denna görs en offernedläggelse. Illustration Richard Holmgren, ARCDOC.


6.2.4 Vendel-/vikingatida gårdar på Björkgärdet – fas 6, 7 och 8, 550–1050 AD

Den största vetenskapliga potentialen hos den yngre järnåldersgården på Björkgärdet ligger i att den avspeglar en kontinuerlig utveckling från flera mindre gårdar till en stormannagård under loppet av yngre järnålder. Då den största delen av platsen aldrig har odlats innebär detta att miljön omfattar välbevarade konstruktioner i kombination med fynd som speglar såväl vardagen som mer rituella handlingar i en sam-manhållen välbevarad kontext.

Fas 6, 550–700 AD (gård 4, 5 och 6)Bebyggelse i form av en- och tvålängade gårdar etableras inom både det sydvästra och nordöstra gårdsläget. Äldre och mellersta vendeltid avviker från äldre och yngre faser på Björkgärdet genom att det vid denna tid har funnits flera gårdar som verkar ha existerat mer eller mindre samtidigt. Gårdarna är lokaliserade så att de avgränsas från varandra av ändmoränerna. Gård 6, hus 16, är belägen söder om den södra ändmoränen inom delområde D. Gård 5 bestående av hus 6 och 15, är belägen mellan ändmo-ränerna inom delområde B och gård 4 bestående av hus 14 och 17 finns norr om den norra ändmoränen inom delområde F (kap. 5.3, bilaga 17). Den min-dre gården, gård 6, består av ett långhus, medan de större har haft två långhus vardera. Troligen har det större av dessa långhus utgjort huvudbyggnad och det samtida mindre huset har haft någon form av special-funktion på respektive gård; de kan ha haft funktio-ner som bostad, hall eller ekonomibyggnader av olika slag. Att det finns flera samtida gårdar inom området indikerar möjligen att en tydligare hierarkisk struktur utvecklats i området vid denna tid. Detta förhållande antyds också av att gårdarnas relativa storlek varierar. Den totala innerytan i byggnaderna som ingått i de tre gårdarna varierar mellan 70 och 280 kvadratmeter under denna fas. Åtminstone en av byggnaderna, hus 15, är dessutom byggt med en ramkonstruktion av sten, något som alltifrån denna fas verkar bli norm för det största långhuset på respektive gård. Stenramen till hus 15 var dock bara delvis bevarad då den norra delen av delområde B har varit odlad under senare tid och stenmaterialet till största delen röjts bort. Det förekom dock flera stenlyft längs den västra långsi-dan på huset som anknöt till de bevarade delarna av stenramen. Av bevarade delar kan konstateras att hus 15 har haft en rätvinklad stenram. Detta kan räk-

nas som den enklaste formen av stengrund. Husets stolpsättning är något oklar, vilket gör det svårt att få grepp om dess struktur och funktion. Under fas 6 anläggs gårdarna inom de flacka områdena mellan ändmoränerna och respekterar synbarligen de äldre monumenten. Detta är särskilt tydligt när det gäller hus 16 som placeras mellan en skärvstensanläggning på den södra ändmoränen och blockgravarna söder om denna utan att skada dessa lämningar i någon större omfattning. Denna pietetsfulla placering av byggnaderna förändras under fas 7 (se nedan).

Under fas 6, 550–700 AD, präglas platsen helt av bebyggelse och det har inte kunnat beläggas aktivi-teter vid skärvstensanläggningarna längs ändmorä-nerna. I detta avseende liknar fas 6 situationen under yngre romersk järnålder och folkvandringstid.

Fas 7, 700–800 AD (gård 8)Storgårdsbebyggelse etableras inom det sydvästra gårdsläget och spår efter rituella aktiviteter och offer-handlingar både vid husen och vid de äldre monu-menten längs ändmoränerna blir påtagliga under yngre vendeltid och vikingatid. Under yngre vendel-tid förändras bebyggelsestrukturen på Björkgärdet genom att mark som tidigare hörde till flera mindre gårdar vid denna tid uppgår i en större gård. Alltifrån senare delen av vendeltid och under resterande delen av järnåldern, fas 7 och 8, präglas Björkgärdet av att

Tabell 6.6. Övergripande kontexter, konstruktioner och anläggningar vid Björkgärdet från yngre järnålder, fas 6, 7 och 8 (550–1050 AD) i kronologisk ordning. Osäkra gravar utan bestämbara människoben markeras med (?).

Anr Typ Primär funk-tion

Antal grav-lagda

Tillhör fas

Område

14 Hus 14 Gård 4 0 6 F

1003657 Hus 17 Gård 4 0 6 F

1000751 Hus 6 Gård 5 0 6 B

15 Hus 15 Gård 5 0 6 B

16 Hus 16 Gård 6 0 6 D

12 Hus 12 Gård 7 0 7 F

2 Hus 2 Gård 8 3 7 B

1000747 Hus 3 Gård 8 0 7 A

1000752 Hus 5 Gård 8 0 7 B

1000352 Hus 7 Gård 8 0 7 A

29318 Hus 1 Gård 9 1 8 B

1000748 Hus 4 Gård 9 0 8 A

1000750 Hus 5 Gård 9 0 8 B

1000352 Hus 7 Gård 9 0 8 A

1000368 Hus 11 Gård 9 0 8 E

35247 Sten-packning

Stenpackning, grav?

1? 6,7 C

44558 Skärv-stens flak

Skärvstens flak 0 2,3,4,5,6 E


bara en större gård, gård 8, finns på platsen. Denna första stormannagård etableras under 700-talet och omfattar fyra byggnader, hus 2, 3, 5 och 7 (fig. 6.4). Hus 2 ligger högt och utgör huvudbyggnad under fasen. För att åstadkomma detta har man låtit schakta ned den västligaste delen av den södra ändmoränen till en nivå som gjorde att den fungerade som den centrala delen av en uppbyggd terrass. Hus 2 pla-cerades i ungefärlig nord–sydlig riktning tvärs över den södra ändmoränen. Då byggnaden var längre än ytan som schaktningen av ändmoränen åstadkommit har man kompletterat terrassen i norr och söder med uppbyggda stenramskonstruktioner. Den södra sten-

ramen anlades på en matta av skärvsten som rimligen härrör från schaktningen av den södra ändmoränen (se bilaga 18). Skärvstensmaterialet har använts för att fylla ut och jämna till ytan söder om den södra ändmoränen. När detta gjordes övertäcktes området där hus 16, gård 6, tidigare låg med ett uppemot 0,3 meter tjockt skärvstenslager som även innehåller material med äldre datering än hus 16 (se bilaga 18).

Vilka funktioner som funnits i den cirka 24 meter långa huvudbyggnaden på gård 8 är svårt att rekon-struera, eftersom mittdelen till stora delar har förstörs när terrassen till hus 1 anlades kring 800 AD. En ovanlig detalj är emellertid det mycket långa span-

Figur 6.4. Plan över gård 8 under yngre vendeltid, 700–800 AD. I planen syns hus 2, hus 3, hus 7, harget och hus 5 samt de hägnader som knutits till fasen. Huvudbyggnaden under fas 7 är hus 2.


net på 8,5 meter mellan de takbärande bockarna i mittdelen av hus 2. Ett så långt spann antyder en spe-cialfunktion i denna del av huset. Det stora avstån-det mellan de takbärande bockarna kan möjligen indikera placeringen av en halldel här. Att man gjort sig mödan att resa huset på en upphöjd terrass indi-kerar att man åsyftat ge huset en mer monumental placering, vilket ter sig rimligt för en byggnad med denna funktion. Husgrunder i höglägen är relativt vanligt för längre folkvandringstida långhus (jfr t.ex. Arninge, Täby 335, eller Karleby i Östertälje socken) men mer unikt i ett vendeltida sammanhang.

Gård 8 har stor potential i det att den är en jämfö-relsevis komplett gårdsmiljö från vendeltid avgränsad av hägnader och med hus av varierande funktioner. Miljön är relativt välbevarad och den påverkan som har skett hör huvudsakligen samman med verksam-heten under fas 8, 800–1050 AD. Förutom hallen, hus 2, omfattar gården vid denna tid flera andra byggnader, hus 3, 5 och 7. Byggnaderna har helt olika karaktär både när det gäller deras konstruk-tion och fyndbilden kring dessa. Hus 3 är en mindre byggnad sannolikt brukad för förvaring av t.ex. foder eller jordbruksprodukter. Hus 5 och 7 är jämfört med hus 3 lite större treskeppiga byggnader av långhus-karaktär. När det gäller hus 7 finns spår som indike-rar att denna byggnad kan ha haft en specialiserad funktion inriktad på vävning. Hus 5 verkar däremot ha fungerat som bostad, men ter sig i fyndbilden jämförelsevis fyndfattig och indikerar möjligen sta-tusskillnader mellan gårdsfolket. Möjligen är det en byggnad där icke markägande jordbruksarbetare eller kanske trälar bodde.

Byggnadernas placering gör att de omsluter ett område som sannolikt utgör gårdens tun under denna fas. På tunet, i anslutning till hus 7, fanns en sten-samling kring vilken ett kulturlager bildats och där flera metallföremål nedlagts (se kap. 5.5.4). Denna anläggning har varit i bruk under både fas 7 och 8 och tolkas som gårdens harg (fig. 6.4 och 6.5).

Ett exempel på handlingar knutna till den rituella sfären är de små depositioner av brända människoben som nedlagts i anslutning till stenramkonstruktionen till hus 2 (kap 5.5.3., bilaga 3). Den första nedlägg-ningen görs sannolikt när långhuset uppfördes kring 700 AD och kan ses som ett initieringsoffer eller skyddsoffer med anknytning till förfaderskult. För-modligen har man tagit en mindre mängd brända ben från ett gravbål eller från en gravgömma där en förfader begravts. Därefter har man gjort ytterligare

två nedläggningar av brända människoben under långhusets brukningstid från 700 till 800 AD. Före-teelsen visar att det funnits en kontinuerlig kult med anknytning till långhuset där vissa förfäder har lyfts fram. Detta förhållningssätt präglar hela den yngre järnåldern och ytterligare en deposition av brända ben görs när hus 1 uppförs kring 800 AD (se nedan).

När bebyggelsestrukturen på Björkgärdet för-ändras från flera mindre gårdar till en större är detta en markant förändring som indikerar förändrade maktförhållanden. Sammanlagt har byggnaderna under fas 7 en total inneryta på cirka 365 kvadrat-meter. Detta innebär en markant storleksökning av denna gård jämfört med dess föregångare. Det är inte bara bebyggelsestrukturen och gårdens storlek som förändras under fas 7. När man uppför huvud-byggnaden på gård 8, hus 2, väljer man att placera det nya långhuset på den södra ändmoränen och förstör därigenom de skärvstensanläggningar som fanns här. Tidigare har man respekterat de äldre monumenten i området när nya byggnader uppförts. När man under yngre vendeltid börjar placera vissa byggnader i högt belägna lägen, delvis uppe på ändmoränen och rakt på vissa av de äldre monumenten, indikerar detta en ny hållning. Det handlar emellertid inte om en avsak-nad av kunskap om de äldre monumenten eller en total likgiltighet inför dessa eftersom man vid denna tid åter börjar nedlägga offer, uppta nya anläggningar och bättra på andra skärvstens- och gravanläggningar längs ändmoränerna.

Att man väljer att gå hårt fram och schakta bort vissa skärvstensanläggningar verkar således istället handla om en konsekvens av ett nytt behov av att resa vissa byggnader i höglägen, synbarligen för att lyfta fram dessa byggnader i gårdsmiljön. De bygg-nader, hus 2 och senare hus 1, som placeras i sådana höjdlägen anläggs också på terrasser och har stenra-mar. Att man bygger husen på denna typ av grund understryker att dessa byggnader åsyftats ge ett mer monumentalt uttryck. Samtidigt som man under fas 7 brutalt går fram i området där hus 2 anläggs är det således en period då man tydligt återknyter till de äldre monumenten. Den komplexa bild som framträder är att när en stormannagård växer fram på Björkgärdet under fas 7 är detta skeende kopplat till ett behov av att frigöra mark för byggnader belägna högt med ett mer monumentalt uttryck, men också i ett behov av att återknyta till de äldre monumen-ten på platsen. Vikten av att anknyta till förfäderna avspeglas också i att man vid denna tid börjar göra


nedläggningar av brända människoben i anslutning till huvudbyggnaden. Både byggnadens utformning och anknytandet till anfäderna kan antas ha haft sin främsta funktion som statussymbolik.

Fas 8, 800–1050 AD (gård 9)Den vikingatida stormannagården omfattar fem byggnader, hus 1, 4, 5, 7 och 11 (fig. 6.6). Uppföran-det av det stora långhuset, hus 1, och etableringen av den vikingatida stormannagården kring år 800 AD har skett med direkt kontinuitet från den vendeltida gården, gård 8. Fas 8 innebär inte någon större för-ändring av gården på Björkgärdet; den förändring som sker är att man bygger nya hus som passas in i gårdsmiljön. Vanligtvis ersätter de nya husen funktio-nen i äldre byggnader, hus 1 ersätter hus 2 och hus 4 ersätter hus 3. Bara i ett fall, hus 11, rör det sig om en byggnad utan föregångare. Som framgår av detta är många ekonomibyggnader, tunet, harget och platsen där huvudbyggnaden står desamma. I stort har man således behållit gårdens övergripande struktur och funktionsindelning. Troligen är det samma familj

som bott på gården från 700 AD och framåt. Det som förändras är att huvudbyggnaden och gården växer i storlek och detta innebär sannolikt en strävan efter att markera gruppens position i lokalsamhäl-let. Kanske skall uppförandet av hus 1 ses som en markering och slutlig bekräftelse av att deras sociala position förändrats och att de blivit en del av ett högre samhällsskikt i Rasbobygden, i varje fall i deras egna ögon.

Den mest påtagliga förändringen under fas 8 är uppförandet av husterassen och hus 1. Bakgrunden till denna förändring är uppenbarligen i grunden ett behov av en större huvudbyggnad. Att orienteringen på byggnaden helt förändras från nord–syd till öst–väst kan ha flera orsaker, men en viktig anledning kan vara en medveten vilja att exponera husets gavel istäl-let för långsidan mot väster. Det kan emellertid också vara frågan om en rent funktionell anpassning till topografin. Den tidigare byggnaden, hus 2, hade rests på en nordsydligt orienterad terrass som var 25 meter lång. Att förlänga denna husterrass så att den skulle kunna rymma ett hus av nästan dubbla längden var

Figur 6.5. Rekonstruktion av gård 8 under yngre vendeltid. Bilden illustrerar gården ur ett fågelperspektiv från väster. I förgrunden syns hus 7 med vävaktiviteter och bakom detta aktiviteter på tunet och vid harget. I bilden syns också hus 3 och hus 5 samt huvudbyggnaden hus 2. Illustration Richard Holmgren, ARCDOC.


på grund av den lokala topografin svårt då det skulle innebära mycket omfattande markarbeten att för-länga terrassen ut över de låglänta partierna i norr och söder. Genom att hus 1 byggs längs med den södra ändmoränen undviker man de stora höjdskillnaderna inom området och huset kan därför förlängas med betydligt mer begränsade markarbeten. Med denna orientering blir dessutom västgaveln accentuerad och möjligen är detta orsaken till att den officiella ingången flyttas till gaveln istället för att som tidi-

gare ha legat centralt på hallbyggnadens långsida. Placeringen av den utsmyckade officiella ingången på gaveln är en ovanlig planlösning som tycks sakna paralleller och det är möjligt att detta kan vara en praktisk lösning som svarar mot de anpassningar till topografi och landskap som gjorts när hus 1 anläggs.

Förutom hallen, hus 1, omfattar gården vid denna tid flera andra byggnader, hus 4, 5, 7 och 11. Byggna-derna har helt olika karaktär både när det gäller deras konstruktion och fyndbilden kring dessa. Hus 4 är

Figur 6.6. Plan över gård 9 under vikingatid. I planen syns hus 1, hus 4, hus 5, hus, 7 och hus 11 lokaliserade runt gårdens tun samt de hägnader som knutits till fasen.


en mindre byggnad sannolikt brukad för förvaring av t.ex. foder eller jordbruksprodukter. Hus 5 och 7 ver-kar ha brukats på samma sätt som under fas 8 och hus 11 bedöms ha varit någon typ av ekonomibyggnad (fig. 6.6). På tunet, i anslutning till hus 7, finns fort-farande en stensamling kring vilken ett kulturlager bildats och där flera metallföremål nedlagts (se kap. 5.5.4). Denna anläggning som har varit i bruk under både fas 7 och 8 tolkas som gårdens harg (fig. 6.5 och 6.7). Byggnadernas placering gör att de precis som tidigare omsluter gårdens tun och harget.

Platåhus och husgrundsterrasseringar har byggts under vikingatid även om de tycks vara betydligt mer ovanliga än under folkvandringstid. Från vendeltid finns ett exempel på kungsgårdsterrassen i Gamla Uppsala. Från Mälarområdet brukar annars exemplen Fornsigtuna och Adelsö nämnas som kungsgårdar med platåhus intill respektive centralort (Wigren och

Lamm 1984). Även platåhuset i Granby-Hyppinge i Orkesta socken har vikingatida dateringar, liksom det nyligen undersökta Karsvik i Bromma (Arnberg och Runer 2012). Det handlar i dessa fall om delunder-sökta konstruktioner inom komplexa fornlämnings-miljöer. På Birka låg ”Krigarnas hus”, ett undersökt långhus i ett höjdläge med dateringar till vikingatid (Holmquist och Kitzler Åhfeldt 2002). Ett exem-pel på återanvändning av en äldre husgrundsterrass under vikingatid finns från Hässelby i Eskilstuna (Hamilton 2007). En viktig iakttagelse som kan göras utifrån dessa exempel är att det i samtliga nämnda fall är byggnader som avsett att projicera status.

Ett annat intressant jämförelseobjekt till gården vid Björkgärdet är Sanda i Fresta socken (Åqvist 2006). Vid Sanda framkom ett helt gårdsområde från vikingatid med en hallbyggnad. Hallbyggnaden vid Sanda var, precis som på Björkgärdet, belägen på

Figur 6.7. Rekonstruktion av gård 9 under vikingatid. Bilden illustrerar gården ur ett fågelperspektiv från väster. I bilden syns tunet och harget samt hus 1, hus 4 och hus 11. Hus 5 och hus 7 är sannolikt också i bruk men dessa ligger norr respektive väster om utsnittet (jfr fig. gård 8). Huvudbyggnaden under fas 8 är hus 1 och här har vi öppnat taket så att man ser in i hallen. Vi har också försökt rekonstruera den monumentala trappkonstruktion som framkom vid hus 1 på Björkgärdet. Illustration Richard Holmgren, ARCDOC.


gårdsområdets mest manifesta läge och var ombyggd i omgångar. I båda dessa fall är konstruktionen av hallbyggnaden avvikande i jämförelse med övriga hus på gården. Det som avses med avvikande på Björkgärdet är inte bara läget och storleken utan även själva terrasserna, de kraftiga takbärande stolparna och entrékonstruktionen i västra gaveln (se kap. 5.3). Byggnaden har haft en säregen konstruktion med en intrikat entrékonstruktion och mycket kraftiga takbärande stolpar i själva hallen. Stolparna indikerar att denna del av byggnaden varit byggd med en högre takhöjd, kanske ett loft eller en övre våning (fig. 6.7).

Det finns således strukturella likheter mellan de båda gårdarna; båda består av stora hallbyggnader, av flera andra mindre byggnader och har ett harg eller möjligt kulthus. Det finns dock skillnader, i Sanda karakteriseras den övriga bebyggelsen av grophus och på Björkgärdet handlar det istället om byggna-der i marknivå. Detta kan möjligen tolkas som en indikation på att olika typer av verksamhet präglat platserna.

Det är uppenbart att gården vid Björkgärdet varit primärt inriktad på odling och boskapshållning som varit varierad och främst varit inriktad på nöt, svin och får. Hästen har också en framträdande roll i djur-besättningen och även hund förekommer. Odlingen har varit varierad (råg, korn, havre, vete, lin) och makrofossil visar att man har fått med sig ogräs från odlingen in till gården. Däremot påträffas inga stam- eller agndelar vilket visar att man har tröskat säden på en annan plats helt utanför gårdsytan. Det finns också omfattande tecken på betesdrift och närva-ron av växter såsom ängsruta antyder att sankängar utnyttjats. Det ter sig därför sannolikt att områdena intill sjön några hundra meter öster om Björkgär-det har utnyttjats. Förutom de nämnda förekommer växter som har insamlats för att användas i hantverk, matlagning och som medicin samt jaktvilt (hjortdjur, älg och fisk). Grophusen på gården vid Sanda kan kanske tolkas som att olika hantverk har haft stor betydelse på denna plats.

Den vikingatida gården vid Björkgärdet är unik genom att platsen verkar överges helt kring 1050 AD. Möjligen har övergivandet skett hastigt då före-mål i flera fall låg i brukningskontext, t.ex. eldslag-ningsflinta vid långhärden i hallen och en nyckel i anslutning till entrén. I t.ex. Sanda finns däremot ett tydligt senvikingatida och tidigmedeltida fyndmate-rial. Gård 9 är således ett exempel på en ovanligt väl-bevarad, komplett vikingatida gårdsmiljö avgränsad

av hägnader och med hus och konstruktioner med varierande funktioner. Det som gör platsen unik är att det knutet till dessa finns en stor mängd föremål, utan några mer omfattande yngre inslag, som berättar om livet på gården (fig. 6.8 a–b). Tolkningen av fynden och hur dessa förekommer i och omkring gården inrymmer berättelser om vardagen, rituella hand-lingar och kanske också om övergivandet av platsen (se kap. 5.5). Analysen har kunnat påvisa många olika aktiviteter under fasen, det rör sig om aspekter på beställarverksamhet, hantverk, handel men också t.ex. kult och religion. Vardagen avspeglas i att oan-vända broddar finns inom ett begränsat område på tunet medan broddar som tappats av djuren finns spridda kring gården. I detta material kan således utläsas att hästar skotts inom ett avgränsat område på tunet utanför hallen. När det gäller gårdens agrara inriktning, odling, boskapshållning, jakt och fiske, är detta synligt i förekommande redskap såsom knivar, skäror, pilspetsar och t.ex. en fiskekrok (fig. 6.8 a–b).

Fyndmaterialet pekar dock även på ett varierat hantverk på Björkgärdet. I materialet finns fynd som hör samman med järnsmide, gjutning, dekorarbete på metall, trä- samt textilarbete. De degelfragment som framkom påträffades i själva hallen är intressanta som fenomen. Att de påträffades i hallen utan andra spår efter gjutning indikerar att man har anlitat specialis-ter och att dessa sedan har redovisat metallåtgången genom att både deglar och föremål vägts in vid leve-rans (se bilaga 1 och 6 samt kap. 5.5.5). De indikerar också en beställarverksamhet där metall redovisats för beställaren (bilaga 6). Föremålssmide i järn har utförts på platsen och även arbete med kopparle-geringar har förekommit. Mejslar har brukats vid bearbetning av arbetsstycken i metall och möjligen har man även arbetat med inläggningar i föremålen. Förutom att arbete med koppalegeringar har belagts finns fynd som hör samman med dekorarbete på metall i form av punsar. Det finns också redskap som hör samman med trähantverk, t.ex. borrar och skåljärn (fig. 6.8 a–b).

När det gäller textilarbete finns också fynd av olika slag på Björkgärdet. Det rör sig om vävtyngder, nålar och en ullkam. Detta hantverk är också synligt i växtmaterialet från Björkgärdet. Lin och en rad växter som traditionellt brukats för färgning har belagts i makrofossilmaterialet. I detta sammanhang kan inte några mer fördjupade resonemang föras kring den yngre järnåldersgårdens textilhantverk utöver att detta kan konstateras ha förekommit. För


mer ingående diskussioner hänvisas till materialet från Birka och Löddeköpinge (Andersson 1996; 2000; 2003). Man kan emellertid konstatera att i arbetet på en gård var framställning av textil en omfattande och tidsödande uppgift. Att tillverka garn, tyger och kläder var en omfattande process från råmaterial till färdig produkt. Det har beräknats att textilarbetet på 1700-talet sträckte sig över 8 månader av ett år. Man räknar med att tre fjärde-delar av arbetet låg i produktionen av garn innan vävning kunde utföras (Myrdal m.fl. 1998:405). Av detta är det lätt att förstå vilken enorm arbetsinsats

som ligger bakom textilhantverket på en järnålders-gård (jfr kap. 5.5.6).

Fynden av flera viktlod visar handelns betydelse. Ett silvermynt, en s.k. klipping, och andra föremål med östlig proveniens understryker detta (kap. 5.5, fig. 6.8 a–b). Sammanfattningvis kan sägas att fyndma-terialet från Björkgärdet tydligt visar på variationen i aktiviteterna på järnåldersgården och även väl speglar den mångfald av hantverk som bedrivits på platsen.

Det finns flera aspekter värda att lyfta fram när det gäller spår efter ritualer knutna till den vikinga-tida fasen på Björkgärdet. En central del i detta är

Figur 6.8a. I bilderna ovan samt på nästa sida redovisas spridningen av ett urval av olika typer av metallföremål på Björk-gärdet. I figurerna redovisas föremål i bly, brons, silver och järn från de funktionsområden som diskuterades i kap. 5.5. I denna bild visas föremål som hör samman med bl.a. åkerbruk, hushåll, personlig utrustning, vapen, åkerbruk, kult och religion.

#*#*

!(

!(

!(

#*

#*

#*

#*

!(

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#* #*

#*

!(

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

!(

#*

#*

!(

#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*")

")

#*

#*

#*

!(

#*

#*

#*

#*

#*

!(

#*

#*

")#*!(

!(

")

#*

#* !(

!(

!(

#*#*

")

#*

!(!(

!(

!(

#*

!(

#*

")

#*

!(

#*

!(

!(

#*

")

")

")

#*

#*

#*

#*

#*

#*

!(#*

#*

#*

")

#*

#*

")

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#* ")

#*

#*

#*

#*

#*

")

Område E

Område F

Område C

Område D

Område B

Område G

Område A

l

Primärt användningsområde#* Hushåll") Kult/religion!( Personlig utrustning#* Vapen!( Åker- och ängsbruk


0 10 20 30Meter

1:800

66481091612591+

66480011612491

+


de nedläggningar som gjorts kring harget vid hus 7. Det rör sig om metallföremål såsom nålar eller en amulettring med torshammare, men också om min-dre påtagliga offer såsom mat etc. En annan aspekt som hör till kultsfären är husoffer. Precis som när det gäller harget varierar det som offrats. I hallen rör det sig om en pilspets och i andra kontexter om andra typer av föremål såsom knivar, brynen eller djur. Det finns också under perioden en tendens till att man återvänder till äldre monument och nedlägger offer, upptar nya anläggningar eller förbättrar konstruktio-nen. Detta återvändande kan tolkas som ett försök att anknyta till förfäder, kanske som ett led i att motivera

släktens ambitioner i samtiden. En intressant detalj när man diskuterar släktbakgrund och förfäder är att man fortsatt traditionen med deponering av brända människoben även vid uppförandet av det vikingatida långhuset. Precis intill sten- och blockramskonstruk-tionen som begränsat terrassen till hus 1 har man deponerat en liten mängd brända människoben (se fig. 5.5.44 och tabell 5.5.17). Denna bendeposition kan ses som ett initieringsoffer eller möjligen ett skyddsoffer för byggnaden, troligen knutet till någon form av förfaderskult (se kap. 5.3).

Traditionen att deponera brända människoben i anslutning till eller i långhus tycks ha varit all-

!(

#*

!(

#*

#* !(

")

!( !(

#*

#*

!(

!(

#*

!(

#*

!(

#*

!(

!(

#*

#*

!(!(

!(

!(

!(

!(

!(

#*

#*

!(

#*

!(

#*

#*

!(

#*

!( !(

#*#*#*

#*

!(

#*

#*

#*

#*

#*

#*#*

#*

#*

#*

#*

#*

#*

!(

!(

!(

#*#*

!(

#*!(

!(

!(

#*

#*

!( #*

!(

#*

!(

!(

#*!(!(

#*

#*

#*

#*

!(

#*

#*

!(

#*

#*

#*!(

#*

#*

!(!(

!(

!(

!(#*

#*

#*

!(

#*

#*

!(

!(

")

")

Område E

Område F

Område C

Område D

Område B

Område G

Område A

l

Primärt användningsområde#* Byggnation!( Hantverk") Handel


0 10 20 30Meter

1:800

66481091612591+

66480011612491

+

Figur 6.8b. I bilden ovan samt på föregående sida redovisas spridningen av ett urval av olika typer av metallföremål på Björkgärdet. I figurerna redovisas föremål i bly, brons, silver och järn från de funktionsområden som diskuterades i kap. 5.5. I denna bild visas föremål som hör samman med bl.a. byggnation, hantverk och handel.


mänt spridd i Rasbobygden under yngre järnålder. Så har man vid Skeke gjort depositioner av brända människoben i de norra mittstolphålen i den tak-bärande konstruktionen i hus 2 respektive hus 21. De två byggnaderna har utgjort hallar på en större gård; hus 2 har uppförts kring 400 AD och varit i funktion fram till cirka 550 AD, då hus 21 avlöst denna byggnad. De två hallarna har legat på exakt samma plats, på en uppbyggd platå på krönet av ett centralt impediment. De brända benen har i båda fallen 14C-daterats till yngre bronsålder och härrör med största sannolikhet från en eller två brandgra-var som från början varit placerade i en förmodad mittblocksgrav som har legat på platsen innan hus 2 uppfördes. Mittblocksgraven och några andra monu-ment på krönet av impedimentet har bränts sönder och skärvstenen som bildats har använts som utfyll-nadsmaterial när husplatån för hallarna byggdes (se Larsson red. 2014).

En annan likhet mellan gårdarna från yngre järn-ålder vid Björkgärdet och Skeke, som ytterligare understryker betydelsen av någon form av förfa-derskult, är att man har eftersträvat en direkt närhet till äldre gravmonument. När man anlagt gårdarna har man placerat byggnaderna precis intill synliga gravar och skärvstenshögar och i vissa fall dessutom förstört och rivit monument samt använt materialet från dessa för att lägga som fundament för terrasser och husplatåer. Vissa av de monument som fått ligga kvar har använts som s.k. harg där man gjort olika typer av offerdepositioner, medan andra förmodligen har fått spela rollen som s.k. ättehögar, dvs. gravmo-nument som legat på gårdsplanen och till vilka man knutit berättelser om mytiska förfäder som grundat gården. På så sätt har man rättfärdigat innehavet av gården och den omgivande marken.

6.3 Samhället under yngre brons- och äldre järnålder

Björkgärdet under yngre brons- och äldre järnål-der präglas av gravar och skärvstensanläggningar belägna längs de blockiga ändmoränerna. Skärv-stensanläggningar har ofta tolkats som knutna främst till boplatsaktiviteter. Enligt FMIS (Riksantikvarie-ämbetets digitala fornlämningsregister) definieras skärvstenshög som en ”Anhopning av skärvig och skörbränd sten, sotig jord och avfall av olika slag (keramikfragment, ben, kol etc)”. Denna definition speglar dåligt de ofta mycket komplexa lämningar

som skärvstenshögar faktiskt visat sig vara. Skärv-stenshögar kan visserligen ibland vara avfallshögar intill en gård, men som våra resultat visar är dessa ofta betydligt mer komplexa och har skapats genom en mångfald handlingar under lång tid. Resultaten från Björkgärdet visar således att den generella tolk-ningen av dessa som avfallshögar är en förenkling (se Larsson red. 2014). Bebyggelsen på Björkgärdet under brons- och äldre järnålder är begränsad och sammanfaller inte heller tidsmässigt med framväxten av skärvstenskonstruktionerna. Ser man till rela-tionen mellan begravningar och bebyggelse i stort inom undersökningsområdet, finns en tendens till att dessa aktiviteter inte förekommer tillsammans. När gård 1 finns på platsen omkring 1000 BC sker ännu inga begravningar och under den period då begravningarna sker, cirka 800–400 BC, finns istället ingen bebyggelse. Björkgärdet verkar således ha en specialiserad funktion i lokalgruppen under perioden 800–400 BC som uteslutande har att göra med akti-viteter knutna till gravar och skärvstensanläggningar. Avsaknaden av spår efter bebyggelse innebär emel-lertid inte att sådan inte har funnits i området utan betyder sannolikt att bebyggelsen finns på annan plats i lokalgruppen under denna period. När det gäller området närmast Björkgärdet kanske bebyg-gelsen finns i den flacka dalgången sydöst om platsen. Att så skulle kunna vara fallet indikeras av bl.a. en kokgrop som framkommit vid schaktning för en kabeldragning i detta område. Det finns dock andra områden både söder, norr och väster om Björkgärdet dit bebyggelsen i bygden kan ha varit lokaliserad under perioden (se kap. 3 och 4).

Att bebyggelsen under stora delar av yngre brons-ålder inte fanns inom undersökningsområdet ger ett något begränsat perspektiv, men vissa iakttagelser kring samhället kan ändå göras med utgångspunkt i de lämningar som fanns på Björkgärdet. De doku-menterade spåren härrör huvudsakligen från kre-meringar, begravningar, rituell matlagning, festande och offernedlägelser av t.ex. keramik eller djurben och djurtänder. Det förekommer brända ben från människa även i skärvstenshögar och gropar, dvs. kontexter som inte omedelbart uppfattas som gravar. Skärvstenshögarna avgränsas ofta av en kantkedja och har ibland även en inre stenkonstruktion i form av koncentriska cirklar eller spiraler. Byggandet av kantkedjor och spiraler samt inknackandet av skål-gropar på stenblock och eldning mot block utgör sannolikt led i de komplexa begravningsritualer som


har skett på platsen. I anslutning till dessa aktiviteter har rituell matlagning och rituellt festande varit vik-tiga inslag. Sammantaget indikerar dessa handlingar att skärvstenanläggningarna har haft en stor religiös och rituell betydelse, och slutsatsen måste därför bli att de inte utgjort avfallshögar på en gård.

Man kan konstatera att undersökningsområdets funktion under yngre brons- och äldsta järnålder huvudsakligen har karaktär av ett rituellt komplex, en typ av lämning som under senare år uppmärk-sammats vid exempelvis Nibble och Skeke (Arturs-son m.fl. 2011ab; Larsson red. 2014). Den uppdel-ning med ett rituellt komplex beläget i mer höglänt terräng i närområdet till en boplats som indikeras av resultaten från undersökningen vid Björkgärdet har belagts på flera andra bronsålderslokaler i norra Mälardalsregionen under senare år. Exempel på detta finns vid Nibble, på Snåret, på Sommaränge skog, på Ryssgärdet, vid Dragonbacken och Skeke i Uppland (Björck och Larsson 2007, Eriksson 2008, Forsman och Victor 2007, Ullén m. fl. 1996; Artursson m.fl. 2011; Larsson red. 2014). Relationen höjdparti med rituellt komplex samt anslutande låglänt terräng med boplats får därmed anses vara ett återkommande tema under denna period i regionen.

Det första som sker i skärvsten-/gravkontexterna är således oftast knutet till en begravning. Ser man på gravarna (t.ex. A404 och A4655) eller på skärv-stenskomplex (t.ex. A1003496 och A1004025) är det uppenbart att kremeringsbålet kan betraktas som navet, ett första skeende, i en komplex serie av hand-lingar vars slutresultat är skärvstens-/gravkomplexen. Både när det gäller mittblocksgravarna A4655 och A404 ligger kremeringsbålen i krönläge och detta antyder att de har varit avsedda att kunna ses från långt håll. Läget på krönet antyder att aktiviteterna tänkts vara synliga och indikerar att de varit en ange-lägenhet för hela lokalgruppen. Kremeringen är dock bara inledningen av den handlingssekvens som de komplexa begravningsritualerna omfattar. Många av aktiviteterna förekommer redan i samband med den initiala begravningen, men det är tydligt i de flesta av skärvstens-/gravkomplexen att aktiviteter av likartat slag har fortsatt under århundraden. Dessa senare aktiviteter verkar dock inte vara knutna till nya begravningar utan är snarare en avspegling av ett vördande av monumenten, kanske någon typ av förfaderskult. Skärvstensanläggningarna växer under hela brukningstiden varför de rimligen ofta avspeglar spår efter rituell matlagning och festande i samband

med begravningarna och sedan i samband med åter-komster under den ofta långa brukningstiden. Det ter sig rimligt att några av de kokgropar och härdar som finns upptas vid den initiala begravningen och att sedan nya upptas vid återkomsterna. Att det rör sig om ett rituellt komplex är ett intryck som förstärks av att flera härdar och kokgropar har förseglats på olika sätt, exempelvis med stenblock. Detta är något som också uppmärksammats vid Nibble och Skeke (Artursson m.fl 2011a; Larsson red. 2014).

En påtaglig tendens är att benen i gravarna härrör från utvalda individer och inte speglar hela gruppen. De relativt små mängder av brända ben som återfinns i gravgömmorna indikerar också att man i samband med begravningarna har utfört ritualer och att ben har förts bort och brukats i andra sammanhang. Detta indikerar att ett särskilt symbolvärde har knutits till kvarlevorna efter den döde och kan tolkas som att det inte enbart handlar om en begravning, utan att detta hanterande har haft en vidare betydelse som även påverkat gruppen i stort. Begravningarna på Björkgär-det inleds med att grundargraven A4655 anläggs och övriga säkert belagda begravningar, A404, A18918, A2445 och A36569 sker också under fas 1 och 2. Ser man bara till de gravar där människoben kunnat bestämmas osteologiskt och där de har 14C-daterats direkt på benen, kommer den äldsta dateringen från mittblocksgraven A4655. Denna individ har begravts vid en tidpunkt under perioden 910–790 BC. Från tidpunkter under perioden 810–510 BC finns två be stämda och 14C-daterade individer, båda gravlagda i skärvstens-/gravkomplexet A1004025 där skärvstens-högen A18918 ingår, samt en individ i mittblocksgra-ven A404 som 14C-daterats till perioden 760–540 BC. Från en tidpunkt under tidsperioden cirka 520–380 BC finns dessutom en be stämd och 14C-daterad indi-vid gravlagd i mittblockgraven A36569.

Dessa sex 14C-daterade individer har gravlagts under en period av lite drygt 500 år vilket ger säkra belägg för begravning av uppskattningsvis en individ per århundrade. Om man även beaktar de gravkon-struktioner där de brända benen inte 14C-daterats eller där inga människoben framkom, har maximalt 16 individer gravlagts på Björkgärdet under perioden 900–400 BC. Detta ger utslaget över tid en trolig begravning vart 31,25:e år, dvs. ungefär en individ per generation (se fig. 5.4.5), vilket stämmer väl med iakttagelser på andra platser i Uppland, som exem-pelvis Nibble och Skeke (Artursson m. fl. 2011a; Larsson red. 2014). Antalet begravda individer visar


således att flertalet av människorna i detta samhälle har begravts på annat sätt och på en annan plats.De bestämbara benen från Björkgärdet har alla visats härröra från vuxna individer vilket understryker att det inte är en representativ andel av människorna från lokalsamhället som har begravts. Gravfältet eller nekropolen vid Björkgärdet har under fas 1 och 2 således varit ett rum för de utvalda, de som bedömts ha förtjänat att gravläggas i denna miljö och i dessa monument. Vilken typ av gravläggning som har förärats de andra människorna i detta samhälle är däremot okänt. Det ter sig därför rimligt att de individer som begravts på Björkgärdet kan ha haft en viktig position i samhället och att de komplexa ritualerna är ett utslag av detta. Lämningarna visar att det inom detta samhälle funnits specialiserade platser dit man kommit för denna typ av begravningar och återkommande rituellt festande. De visar också att denna företeelse varit institutionaliserad och fungerat i det närmaste oförändrad över lång tid. Skärvstens-anläggningarna kan därför tolkas som spår efter en övergångsritual med lång kontinuitet, kanske den rituella kontext där maktförhållanden omförhand-lades i samband med att en lokal ledare avlidit.

6.3.1 Bygden och lokalgruppen

Omlandsstudien (se kap. 4) som utfördes har iden-tifierat 27 agglomerationer av fornlämningar, vilka tolkats som bebyggelseenheter med i genomsnitt cirka 3–4 samtida gårdar i varje. Dessa grupper av fornlämningar ligger i 15 välavgränsade områden som bedöms utgöra lokalgrupper i bygden (se fig 4.4). I lokalgrupperna bedömer vi att det i genomsnitt funnits cirka 5–10 samtida gårdar. Vissa lokalgrupper har varit större och andra lite mindre (för diskussion se Artursson red. manus). I genomsnitt ger detta uppskattningsvis sammanlagt cirka 75–150 samtida gårdar av varierande storlek i Rasbobygden som hel-het. Detta betyder att befolkningstalet i Rasbobygden kan antas ha legat mellan cirka 375–1500 personer om man utgår från att det på varje gård har levt i genomsnitt 5–10 personer. Beräkningarna är natur-ligtvis hypotetiska, men de ger en möjlighet till att teoretisera kring hur samhället i en bygd som Rasbo kan ha varit uppbyggt.

Flertalet av lokalgrupperna i Rasbobygden ver-kar ha etablerats under loppet av bronsåldern och de flesta har sedan fortlevt in i järnålder. Inom ramen för undersökningarna inför byggandet av väg 288 har två

gårdslägen inom två av dessa lokalgrupper, Skeke och Örby/Grän, delundersökts. I samband med detta har också en specialinventering av fornlämningsbeståndet omkring dessa platser utförts. Resultaten visar att det har funnits ett flertal bebyggelseenheter inom varje grupp, vissa med och andra sannolikt utan anslutande, mer omfattande rituella komplex (se kap. 3 och 4). Bebyggelsen i lokalgruppen vid Örby/Grän verkar, om man utgår från rösena i området, etableras cirka 1500–1300 BC. Utifrån placeringen av rösena är det sannolikt att bebyggelsen vid denna tid har bestått av fem eller sex samtida gårdar utspridda i lokalgrup-pens område (se fig. 4.5). Sannolikt har dessa bildat en enhet med någon form av socialt och ekonomiskt samarbete. Det är inte känt hur ledarorganisationen i bygder av detta slag sett ut under bronsåldern, men att det har funnits någon form av centralt styre är sannolikt. Det kan ha varit fråga om en mer kollekti-vistisk, heterarkisk organisation eller alternativt en mer utpräglat hierarkisk organisation (jämför diskussionen hos Kristiansen 1998:22, 2006; Thedeén 2004; Arturs-son 2009:208ff, Lindström 2011:534ff ). Det krävs att fler platser undersöks och att variationen i dessa bebyggelseenheter kartläggs för att man mer säkert skall kunna formulera hypoteser kring bygdeorgani-sationen. I nuläget måste resonemangen baseras på en bedömning av fornlämningsbilden i lokalgrupperna.

Utifrån fornlämningsbilden har lokalgrupperna varierat i storlek vilket sannolikt avspeglar en bebyg-gelsehierarki. Mycket talar för att det i bygderna funnits både mer omfattande bebyggelseenheter med rituella komplex som kan ha varit gemensamma för flera gårdar, respektive ensamliggande gårdar som i vissa fall kan ha varit mer eller mindre fristående och ibland har fungerat som följegårdar till en större bebyggelseenhet. Sammantaget indikerar detta att människorna ingått i ett komplext nätverk av eko-nomiska, sociala och politiska relationer. Det kan handla om släktskap eller andra typer av person-liga relationer samt mer formaliserade nätverk (för diskussion se exempelvis Artursson 2009:208ff ). I en kollektivistisk eller heterarkisk samhällsstruktur innebär detta att en av de större gårdarna i den lokala gruppen har hyst en lokal ledare som dessutom kan ha haft ett större eller mindre inflytande på hela bygdens aktiviteter. Den lokale ledaren kan ha ingått som en del av ett större ledarfölje där möjligen alla fria gårdsledare i Rasbobygden varit en del i ett för-hållandevis kollektivt styre med heterarkisk karak-tär. I en hierarkisk samhällsstruktur kan den lokale


ledaren istället ha varit en del i ett striktare och mer formaliserat hierarkiskt samhällsbygge, i vilket han haft en mycket mer specifik plats i bygdens aktivite-ter och en be stämd roll i dess styre, en position som mycket väl kan ha inneburit att man sorterat under en central bygdeledare eller hövding på en angräns-ande storgård.

De 15 identifierade lokalgrupperna är förhållan-devis välavgränsade och är av allt att döma stabila över tid (se kap. 4 samt Artursson red. manus). Det ter sig därför rimligt att dessa har en direkt anknyt-ning till bygdens organisation och samhällsstruk-tur. Antalet lokalgrupper antyder att det har funnits en stor grupp av aktörer som på olika sätt innehaft ledarpositioner. Gravarna på Björkgärdet kan tolkas som monument resta över personer som har haft en ledande funktion på gårdarna i närområdet och sannolikt i hela lokalgruppen. Detta är personer som också kan ha haft andra viktiga funktioner i bygden. Från Björkgärdet har man haft kontroll över en för den västra delen av Rasbobygden viktig kommunika-tionsled och det ter sig sannolikt att man samarbetat med andra gårdar kring fjärden öster om Björkgärdet.

Den minsta gemensamma nämnaren för varje bebyggelseenhet är gården. På en lite högre nivå är det dock sannolikt att lokalgruppen och kanske insti-tutioner som skeppslag har varit viktiga enheter för bygdens organisation. Skeppslaget verkar ha haft en viktig funktion för samhällsorganisationen i likartade miljöer under yngre järnålder (Varenius 1998:59ff ). När det gäller bygdernas skeppslag kan tänkas att varje gård kan ha bidragit till besättningen i en strids-kanot och att en styrman förmodligen har utsetts från ledargården i lokalgruppen. Stridskanoterna har förmodligen haft en besättning på i genomsnitt 7–8 personer (för diskussion se Ling 2008, Lindström 2011:535) och detta innebär att varje gård bidragit med minst en person till besättningen. Gårdarna i en lokalgrupp kan i detta perspektiv betraktas som en så kallad utspridd by med ett nära ekonomiskt och socialt samarbete som grund för gemenskapen (se bl.a. Artursson 2009 för diskussion).

Örby/Grän-gruppen bör ha haft en stridskanot som sannolikt har varit en av många i bygden. Denna har troligen ingått i en styrka som har varit viktig för försvaret av bygden. Den nord–sydliga farled som under bronsåldern ledde in i västra delen av Rasbobygden löpte förbi Björkgärdet. Detta innebär att de tidigare nämnda sjöbodarna vid Björkgärdet har legat strategiskt vid ett relativt smalt sund innan

fjärden vidgar sig. Det är intressant att här beakta platsens lokalisering som ett lås vid den nord–sydliga kommunikationsleden som binder samman den väs-tra delen av Rasbobygden. Denna kommunikations-led är också skyddad av strategiskt placerade forn-borgar längre söderut längs sjöleden vid nuvarande Funbosjön (se Artursson red. manus). Förmodligen har även dessa haft till syfte att fungera som lås in mot de mer centrala delarna av bygden.

Det är sannolikt att det finns flera olika organi-satoriska nivåer av fornborgar i området. Centralt i bygden finns den stora fornborgen Rasbo 490:1 och möjligen kan denna komplexa struktur ha hyst bygdens centralplats under åtminstone mellersta och yngre bronsålder, något som styrks av den mängd rösen, skärvstenshögar, gravfält och boplatsläm-ningar som finns i närområdet kring detta komplex (se Artursson red. manus för diskussion).

6.3.2 Gravar och rituella lämningar

Lämningarnas funktion vid Björkgärdet är mångty-dig och det kan därför vara motiverat att diskutera dem lite mer ingående. Det fanns en rumslig uppdel-ning mellan olika typer av aktiviteter på Björkgärdet. Denna uppdelning är tydligt kopplad till topografin på platsen. Längs de blockrika ändmoränerna fanns gravar och skärvstensanläggningar med dateringar till främst yngre brons- och äldre järnålder och på mer flacka områden omkring dessa fanns bebyggelse från andra perioder. Att spåren från de äldsta faserna nästan uteslutande framkom längs ändmoränerna och har en speciell karaktär ger en bild av en plats med en specifik funktion. På Björkgärdet framträ-der detta förhållande tydligt eftersom bebyggelse och skärvstensanläggningar inte förekommer under samma faser, men även genom att det på Björkgärdet fanns en glidande skala mellan gravar och skärvstens-kontexter. Det fanns begravningar med skärvstens-fyllning, skärvstensanläggningar med begravningar och skärvstensanläggningar utan begravningar. Att nedläggningar av människoben förekommer även i skärvstensanläggningarna gör att ett samband mel-lan dessa och gravarna kan konstateras och dessa benämns därför samlat skärvstens-/gravkomplex.

På gravfält och i andra rituellt använda miljöer från yngre bronsålder och äldre järnålder är det vanligt att brända människoben framkommer i många olika typer av kontexter, vilka i många fall inte kan karaktäriseras som traditionella gravar. Att brända människoben


framkommer på detta sätt är således inte ovanligt och det finns även exempel på att obrända människoben har deponerats i kontexter som inte kan tolkas som regelrätta gravar (Eriksson 2008:423f; Rostoványi och Hydén 2002:54ff; 155; Ullén 2003:239ff). De brända benen härrör däremot sannolikt från kremeringar och kan därför antas ha att göra med komplexa begrav-ningsritualer liknande dem som utförts på Björk-gärdet. I linje med detta kan antas att förekomsten avspeglar platser där olika steg i dessa ritualer har utförts. Vad de obrända benen representerar är mer osäkert. På Björkgärdet visar skärvstens-/gravkom-plexen och handlingarna omkring dessa kontinuitet genom yngre bronsålder och fram i äldre järnålder. Dateringarna från dessa kontexter visar att de verk-samheter som avsatt skärvstenen inleds senast cirka 900–800 BC. Mest intensiv har verksamheten varit under yngre bronsålder–äldre järnålder (ca 800–400 BC), men aktiviteterna i anslutning till skärvstens-anläggningarna pågår i viss omfattning från fas 1 till början av fas 4 (ca 1000 BC–100 AD). Detta antyder att den återkommande aktivitet som avsatt spåren har pågått kontinuerligt. Kremeringsbegravningarna upphör under äldre romersk järnålder vid Björkgärdet, vilket visar på en intressant förändring av gravlägg-ningsseden som kan ses hela Mälardalen under tids-perioden. Gravfälten vid exempelvis Lundbacken och Bastubacken uppvisar en blandning av brandgravar och skelettgravar som tycks vara typisk för bl.a. äldre romersk järnålder i området (se bl.a. Artursson m. fl. 1994; 1996; Wikborg red. 1996).

Lämningarna längs ändmoränerna har en täm-ligen likartad karaktär under hela perioden och det är därför troligt att inte bara spåren utan även akti-viteterna kan ha haft likheter under hela perioden. Bruket av skärvstens-/gravkomplexen tolkas här som ett tecken på kontinuitet av verksamhet och kanske även idéer. Det finns dock skillnader som antyder att förändringar i dessa handlingsmönster sker över tiden. En sådan förändring är att man slutar med kre-meringsbegravningarna under förromersk järnålder, sannolikt senast framemot 300 BC. Detta innebär att när den första järnåldersgården (gård 2) växer fram inom Björkgärdet förändras aktiviteterna i viss mån, men matlagningsstationerna fortsätter att brukas och skärvsten deponeras. Komplexen byggs också ibland på med nya kantkedjor. När begravningar åter sker, cirka 100 AD, är det som vi sett en helt annan grav-typ, skelettbegravningar, som anläggs (fig. 5.4.5). När kremeringsbegravningarna upphör förefaller också

keramikserviserna som påträffas i skärvstenskontex-terna minska i omfattning. Kontexterna till flera av de kärl som påträffas från perioden efter cirka 300 BC indikerar att det ofta rör sig om enskilda keramikkärl och även s.k. svepkärl med hartstätning. Detta kan tolkas som offer riktade till gudomar eller de förfäder som begravts på platsen. Offer av denna typ förefaller vara en central del av bruket av flertalet skärvstens-anläggningar och även mittblocksgravar under den senare delen av brukningsperioden.

Ändmoränerna har en karaktär som känneteck-nas av flera faktorer som verkar ha varit viktiga för människorna. En sådan faktor är den stora mängden sten i varierande storlek som fanns att tillgå. Sten har varit av central betydelse både vid tillagning av mat och uppvärmning. En annan faktor av detta slag är stora stenblock som har ingått i flera av konstruktio-nerna. Flera av de stora blocken såg markfasta ut men visade sig vara flyttade och aktivt placerade i anlägg-ningarna. På flera av de större block som utgjorde mittblock eller på annat sätt ingick i gravkonstruk-tionerna, fanns också inknackade skålgropar. Blocken som ingår i skärvstensanläggningarna, inte minst mittblocken, är dessutom ofta kraftigt eldpåverkade (se bilaga 5b). Block kan ha en praktisk betydelse och t.ex. ha fungerat som värmemagasin eller skydd mot vinden vid eldning. Att generellt förklara eldningen mot block, som skett i både gravar och skärvstensan-läggningar, på detta sätt ter sig emellertid osannolikt med tanke på hur dessa block ofta ligger centralt placerade i gravar och i exponerade krönlägen. Detta avspeglar sannolikt att eldandet mot block på dessa platser har haft någon form av symbolisk innebörd.

Detta gäller kanske även för skärvstenen. Det finns många olika tolkningar kring funktionen av skärvstensanläggningarna från brons- och äldre järn-ålder (Kaliff 1997; 2007; Fagerlund 1998; Scharp 2004; Darmark och Vogel 2008; Lindfors m.fl. 2008: 134ff; Artursson m.fl. 2011ab; Karlenby 2011). Som berördes ovan betraktas skärvsten ofta som avfall efter kokgropar och uppvärmning, men skärvstenen verkar även ha haft en djupare innebörd, då det är vanligt som gravfyllning under yngre brons- och äldre järnålder. Kanske har skärvsten i sig haft en symbo-lisk betydelse på samma sätt som slagg antagits ha haft en speciell innebörd då den ingått i fyllningen i gravar från yngre järnåldern i Gästrikland (Burström 1992; Scharp 2004). Möjligen är alla dessa skärv-stensrika lämningar egentligen spår efter olika sidor av de ritualer som har utförts på platsen i samband


med begravningarna under yngre brons- och äldsta järnålder (jfr ovan).

Björkgärdet är under yngre brons- och äldsta järnålder starkt präglat av begravningar som sker i en kremeringstradition och det mesta indikerar att skärvstensanläggningarna generellt är nära anknutna till denna aktivitet. Kremeringen är det första ste-get i en komplex begravningsritual och sannolikt är det också bara vissa steg i denna process som kan deduceras utifrån lämningarna. De lämningar som bedöms avspegla steg i denna process är exempelvis matlagningsstationer, nedläggningar av keramik-serviser, upprepade depositioner av skärvsten och konstruktioner av kantkedjor eller spiraler. I flera fall har bengropen placerats söder eller sydväst om ett större mittblock. Över gropen har man sedan uppfört en stensättning av något slag. I vissa fall har man också markerat själva gravgömman med sten på olika sätt. Monumenten placeras ofta där gravbålet legat. Lämningarna efter gravbålen består ofta endast av ett sotigt lager med träkol och ibland en mindre mängd kraftigt fragmenterade brända ben. I vissa fall har gravbålet uppförts på ett större stenblock med flat ovansida. Spåren efter bålet består i dessa fall endast av brandskador på blocket, och det har sedan fått fungera som mittblock i de stensättningar som uppförts. Direkta samtida paralleller till detta finns vid Skeke i Rasbo socken (Larsson red. 2014).

I och intill skärvstens-/gravkomplexen har man dessutom ibland rest träpålar. Vidare deponerades föremål, främst keramik, löpare och skallar från nöt-boskap, i dessa kontexter. Dessa fynd påträffades precis som gravgömmorna ofta söder eller väster om mittblocken och får därför antas vara medvetet pla-cerade. Ett tydligt exempel är löparen i ytan av eldal-taret A10515 (se fig. 5.4.31, 34 och 35). Inknackning av skålgropar i stenblock verkar även det vara ett åter-kommande inslag i aktiviteterna (jfr Artursson m.fl. 2011ab; Larsson red. 2014). Alla dessa steg förekom-mer redan i samband med den initiala begravningen, men det är en tendens av generell relevans för både gravarna och skärvstenskonstruktionerna på Björk-gärdet att dessa i samtliga fall har brukats under lång tid, i många fall från 900 BC–100 AD. Det är således tydligt i de flesta av skärvstens-/gravkomplexen att det är aktiviteter av likartat slag som har fortsatt periodvis under hela brukningsintervallet.

Anläggningar av denna typ ställer till problem vid tolkningen, särskilt när bestämbara ben sak nas; är det gravar eller inte? Beteckningen grav är således

inte alltid självklar ens för de konstruktioner som har många drag annars typiska för gravar. Det finns andra möjliga tolkningar av konstruktionerna, det skulle kunna vara offerkonstruktioner eller komplext konstruerade matlagningsplatser. Total avsaknad av ben i sådana konstruktioner kan emellertid ha flera orsaker. Det är för det första ett faktum att gravar från yngre brons- och äldre järnålder ofta innehål-ler lite ben i förhållande till mängden ben som blir kvar efter en kremering. För en vuxen individ kan benmängden beräknas uppgå till cirka 2 liter. Ben-mängden i gravarna motsvarar aldrig denna mängd utan består av några enstaka fragment upp till några hundra gram. En annan viktig aspekt är fragmente-ringsgraden som generellt är hög, vilket var påtagligt inte minst på Björkgärdet. Benmaterialet på denna plats var extremt fragmenterat till och med i jämfö-relse med andra fragmenterade material från liknande samtida platser såsom Nibble och Skeke (Artursson m.fl. 2011ab; Larsson red. 2014). Den höga frag-menteringsgraden försvårar artbestämningen av de brända benen från Björkgärdet vilket får till följd att fragment oftare hamnar i kategorin obestämbart. Det är därför sannolikt att fler anläggningar och konstruktioner har haft människoben än vad som kunnat beläggas.

De små mängder av ben som återfinns i gravgöm-morna gör det sannolikt att det har funnits traditio-ner kring behandlingen av de dödas ben som är den bakomliggande orsaken till denna bild. Kremeringen är naturligtvis en sådan process. Utöver denna finns indikationer på en efterföljande urvalsprocess där man har valt ut vilka ben som skulle läggas i graven och vilka som skulle få en annan behandling (jämför diskussion hos Sigvallius 1994 och Kaliff 1997; 2007). När det gäller ben som förts bort kan vi bara göra antaganden om hur dessa har behandlats. En förkla-ring kan vara att, såsom iakttagits på andra platser, ben har krossats eller malts för att nedbrytas ytter-ligare eller t.ex. ingå i maträtter som tillretts (jämför diskussion hos Larsson 2011:411ff ). Kremeringen liksom krossningen syftade kanske till att påskynda nedbrytningen av kvarlevorna för att därigenom t.ex. frigöra livskraft. Att sådana aktiviteter sannolikt har ingått i ritualerna antyds av de återkommande fynden av löpare i dessa kontexter. Löpare och underlig-gare används vanligen för att mala säd men i denna kontext har de sannolikt haft en funktion för att att krossa benen från kremeringarna. Anders Kaliff anser att en sådan rituell krossning av ben har skett och att


löparna genom denna handling transformerat och fått en ny symbolisk innebörd. Det är därför dessa har deponerats hela i gravarna eller rituellt förstörts. Löparnas symboliska innebörd och placering i gra-varna skulle därigenom kunna vara en föregångare till företeelsen gravklot (Kaliff 1997:89). Gravklot, som är en senare företeelse, har ibland tolkats som symboliska bröd och löpare har i dess form och även funktion kopplingar till bröd. Möjligen har löparna tillskrivits denna typ av betydelser även under fas 1 och 2. Analogin har stöd i att det har påträffats verk-liga nedläggningar av bröd och sk. uppståndelseägg i järnåldersgravar (Kaliff 1997:88). I tre gravar på Lovö från yngre järnåldern har det påträffats äggliknande stenar. Stenarna var mindre än traditionella gravklot och Petré anser att dessa kan tolkas som uppstån-delseägg (Petré 1982:64ff ). Uppståndelseägg, som symboliserar återfödelse, är en spridd företeelse och påträffas i flera delar av världen som t.ex. Indien, Västafrika och Baltikum.

Om en del människoben krossats och bara valda delar lagts ned i gravgömmorna förklarar detta att huvuddelen av de avlidnas ben sak nas. Denna urvals-process har sannolikt att göra med att man önskat gravlägga ben som fortfarande varit identifierbara, men också att man från kremeringsbålet till stor del har tagit främst väl synliga ben. Att delar av kranium ofta påträffas bland de utvalda benen i gravgöm-morna kan bero på att dessa varit lätta att identifiera när benen från bålet insamlades. Det kan emellertid också vara för att ett särskilt symbolvärde knutits till vissa delar av människokroppen och att dessa kan ha fungerat som en symbolisk representation av den döde. Att det senare kan ha varit fallet antyds av att kraniedelar från andra arter uppenbarligen har haft betydelse i aktiviteterna kring dessa kontexter (se kap. 5.5.3 och bilaga 3).

Anders Kaliff har påtalat att vår bild av en grav är färgad av våra egna referensramar (Kaliff 2007:75f ). Det vi anser är konstigt eller onormalt utifrån våra referensramar kan ha varit självklart för de förhis-toriska människorna, t.ex. att inte alla benen lades ned i graven. En viktig punkt som kan framhållas i detta sammanhang är att idag, i vår kultur, fyller graven en central funktion som förvaringsplats för den avlidnes kvarlevor. Det är emellertid möjligt att denna funktion som förvaringsplats inte har varit det primära under yngre bronsålder och äldre järnålder (Kaliff 1997:93). Kanske är det istället hanteringen av den döde och kremeringen i sig som är centralt. I

ett sådant perspektiv är det kroppens omvandling och att den går över i ett annat tillstånd som är viktigt. Förstörelsen har kanske varit av så stor betydelse att denna har fortsatt efter kremeringen genom att benen har krossats. Detta förhållande skulle kunna förklara den höga fragmentering som benen uppvi-sar, men också den återkommande förekomsten av löpare och malstenar i dessa kontexter (kap. 5.5.2, bilaga 3). Uppdelningen av ben i mindre delar och spridningen av dessa på olika platser skulle kunna vara ett ytterligare steg i en sådan förstörelseprocess. Förstörelse kan tolkas som syftande till att t.ex. för-hindra att den dödes själ skulle återta sin gamla kropp eller återkomma till de levandes värld. Gravarnas kantkedja skulle i detta perspektiv kunna betraktas som en gräns som också kan ha haft en funktion i detta sammanhang, kanske har den fungerat som en symbolisk avgränsare och begränsat den dödes rörlighet (Kaliff 1997:93). Till former som spiraler och koncentriska cirklar kan också liknade idéer ha knutits. Flera hypoteser kring vad som kan ha hänt med benen efter uppdelningen har framlagts. De ben som inte deponerats i graven kan t.ex. ha strötts på gårdens åkrar, där den dödes livskraft kanske ansågs återgå till naturen. Benen kan även ha offrats i våt-marker och brunnar, alternativt deponerats i vatten-drag, sjöar eller i havet (Kaliff 1997:93ff; Artursson red. manus).

Som vi har sett är skärvstens-/gravkomplexen på platser som Björkgärdet mångtydiga. Med säkerhet kan sägas att lämningar efter tillagning och kon-sumtion av mat har präglat aktiviteterna. Vissa drag i dessa lämningar, som inte är direkt funktionellt kopplade vare sig till tillagning eller till konsum-tion av mat, indikerar att skärvstensanläggningarnas funktion och betydelse går utöver att vara spår efter måltider (se ovan). I vissa fall är det tydligt att det rör sig om gravar, men i andra fall rör det sig om lämningar som saknar bestämbara ben eller komplexa skärvstensanläggningar där nedlagda människoben endast utgör en liten del i ett större sammanhang (se kap. 5.4). Att det finns ett nära samband mellan begravningar och skärvstensanläggningar på Björk-gärdet indikeras av att dessa lämningstyper båda finns längs ändmoränerna och är till stor del samtida samt att det i båda ofta finns människoben. Sammantaget ter det sig utifrån detta rimligt att undersöknings-områdets funktion under brons- och äldsta järnål-der huvudsakligen varit som ett rituellt komplex av något slag, en typ av lämning som under senare år


uppmärksammats alltmera (Artursson m.fl. 2011a; Larsson red. 2014). Att det rör sig om ett komplex av nämnda slag indikeras också av att kokgropar och härdar som förslutits med stenblock förekommer på Björkgärdet. Detta är en återkommande företeelse på de rituella komplexen i regionen (jfr Artursson m.fl. 2011ab; Larsson red. 2014). Att fördjupa tolkningen bortom detta konstaterande är svårt, men har stor betydelse för att kunna placera platser av denna typ i ett samhälleligt socialt sammanhang. Att finna sådana tolkningsramar som ger en integrerad förklaring till helheten i dessa skärvstens-/gravkomplex är därför viktigt. Frågor av detta slag, kring t.ex. symboliska betydelser, har till viss del berörts ovan. En sådan tolkning kan uppnås genom att inte bara gravar och måltidsrester utan även andra förekommande spår, t.ex. spiraler, kantkedjor, brända människoben, de obrända skallarna från djur, nedsatta kärl, eldskadade block, stolphål, altare och skålgropar kan placeras i ett sammanhang där många av dessa aspekter kan förklaras inom en enhetlig tolkningsram.

En aspekt som kan lyftas fram är förekomsten av obrända skallar, synliga som tänder från främst nötboskap, som utgör en anmärkningsvärt stor del av benfragmenten i skärvstens- och gravkontexterna. Att skärvstens-/gravkomplex ofta har oproportio-nerligt stora mängder skallar, inte minst tänder från ko, är ett fenomen som tidigare uppmärksammats på lokaler av denna typ. Skeke, Sneden och Kättsta/Buddbo är platser som i mycket liknar Björkgärdet och på dessa finns samma tendens i benmateria-let (Fagerlund 1998; Hårding och Åkermark Kraft 1998:63ff; Gustavsson m.fl. 2005:211f; Scharp 2004:19, 35; Larsson red. 2014). På såväl Björkgär-det, Skeke, Sneden och i Kättsta/Buddbo är det fråga om komplexa miljöer präglade av blockgravar och skärvstensanläggningar. På lokalen Sneden (RAÄ 328 i Litslena sn, Uppland) undersöktes bl.a. åtta skärvstenshögar. Sju av skärvstenshögarna innehöll hundratals obrända tänder främst från ko, men det förekom även tänder från och häst. Det fanns här även bevarade obrända kraniumfragment från samma djur. I t.ex. A2 fanns det 1133 fragment av kotänder och 43 fragment från häst. Dessa nedläggningar har tolkats som votivoffer (Hårding och Åkerman Kraft 1998: 63ff ). Buddbo (Ärentuna 336) är en plats med enbart skärvstensanläggningar belägen i skogsmark några hundra meter från mittblocksgra-varna i Kättsta. Då båda platserna har en kronologisk tyngdpunkt till intervallet yngre bronsålder–äldre

järnålder och kanske bör platserna betraktas som en enhet (Gustavsson m.fl. 2005:207ff; Scharp 2004:11). På alla dessa platser dominerar obrända tänder från nötboskap i benmaterialet. Besläktade kontexter med stora skärvstensanläggningar, oftast med fynd av tänder från nöt, finns även vid Vaxmyra, Igel-sta, Brunnsta och t.ex. Åby koloniområde (Ullén m. fl. 1996; Frykberg och Lindgren 1998; Werthwein 2001; Eklund 2005). Flertalet av sistnämnda platser är små och har skärvstensflak som är mindre både till storleken och avseende komplexitet. På dessa lokaler sak nas matlagningsområden, gravarna och människobenen.

Detta till trots finns det emellertid drag som starkt förenar alla dessa platser, det gäller eldning och skärvsten, dateringar till brons- och äldre järnålder och en stor dominans för tänder från främst nötbo-skap bland fynden. Detta gör att det sammantaget ter sig sannolikt att denna bild har sin orsak i likartade handlingar, men att det finns platser av olika dignitet eller t.ex. brukningsintensitet inom kategorin. Detta är ett förhållande som iakttagits på samtliga ovan-nämnda platser. Förekomsten av obrända tänder från ko som indikerar att djurskallar brukats vid skärv-stens-/gravkomplexen i stor omfattning är intres-sant. Att det handlar om ett återkommande fenomen som iakttagits på många platser gör rimligt att dessa kan ha signifikans för tolkningen av bakomliggande betydelser. Huvuden kan ha lagts i anläggningarna och efter förruttnelse och nedbrytning har bara tän-derna blivit kvar. På Björkgärdet påträffades i flera fall tänder i anslutning till stolphål invid skärvstens- och gravkontexterna. En möjlig tolkning av detta är att en del av ritualen varit att man har rest stolpar krönta med djurkranier, kanske som offer i samband med slakt, matlagning och festande.

En möjlighet inom ovan nämnda tolkningsram är att det skulle kunna vara spår som hör samman med aspekter på Nerthuskult. Nerthus är det latinska namnet på en germansk moder- och fruktbarhetsgu-dinna som motsvaras av de nordiska namnformerna Njärd eller När. Platsnamn som När-, Njärd- har antagits höra till platser som har haft någon form av bindning till modergudinnan. Ett Närlinge finns cirka 20 kilometer nordväst och ett Närtuna finns cirka 30 kilometer sydöst om Björkgärdet. Före-komsten av dessa ortnamn, båda med rötter i äldre järnålder, i området kan sägas indikera att det har förekommit Nerthuskult i dessa trakter under äldre järnålder.


Väldigt lite är känt om kulten kring Nerthus men den romerske historieskrivaren och ämbetsmannen Corne-lius Tacitus (cirka 55–120 AD) publicerade år 98 AD en närmast etnologisk studie över de fria germanska folken kallad Germania. I boken skildras olika german-folks levnadssätt och seder. Han har inte själv be vittnat det han skriver utan bygger sin återgivning på litterära verk och utsagor av bland annat soldater och slavar. I 40:e kapitlet av Germania nämner Tacitus att på en ”ö i ocea nen” lever sju stammar (Reudigner, Avioner, Anglier, Variner, Eudoser, Vardoner och Nuithoner) som alla har gemensamt att de dyrkade en germansk moder- och fruktbarhetsgudinna kallad Nerthus. Det är omtvistat vilken ö som avses men det rör sig sanno-likt om en ö i Östersjön och forskare har föreslagit de danska öarna Fyn och Als, men också Jylland. I ljuset av tidens geografiska kunskapsläge kan det emellertid ha avsett Sydskandinavien i sin helhet, då den skan-dinaviska halvön under antiken upp fattades just som en ö i oceanen. I Tacitus beskrivning av Nerthuskulten hade gudomen en processionsvagn som förvarades i en helig lund. Periodvis kördes vagnen av en präst runt till befolkningen och vid varje ort som vagnen besökte firades glädjefester. När allt var över fördes vagnen tillbaka till lunden, där gudinnan och vagnen tvät-tades i en avsides belägen sjö. Ingen levande förutom prästen hade lov att vidröra vagnen och de slavar som hade tjänstgjort under processionerna och vid tvätt-ningen offrades därför i en sjö. I Tacitus Germania står i kapitel 41 ”Härav en hemlig skräck och en from ovetenhet om vad detta är, som blott de som skola dö få se” (Tacitus 2005).

Om man försöker tolka vad Tacitus säger i ämnet framträder en kategori av rituella specialister, ett prästerskap, som hade till uppgift att överse en helig lund där Nerthus processionsvagn förvarades. De hade också till uppgift att notera när gudinnan var närvarande i sin helgedom och då ledsaga henne i djup vördnad ut bland folket i bygden så att hon kunde deltaga i människornas angelägenheter. Kult-utövningen kretsade således kring att gudinnan, beledsagad av prästerskapet, under en återkommande högtid fördes runt i en vagn dragen av kor. Under tiden då färden skedde rådde fred och glädje och på varje ort som vagnen besökte firades glädjefester. När modergudinnan fått nog av samlivet med de dödliga återfördes processionsvagnen till den heliga lunden. Om förvaringsplatsen säger Tacitus att det är en av mänskligt bruk opåverkad lund. Innan vagnen återfördes tvättades den och kanske även kultbelä-

tet av de slavar som hade tjänstgjort under proces-sionerna i en avsides belägen sjö. Eftersom ingen levande, förutom prästerskapet, fick vidröra vagnen offrades de som tjänstgjort i sjön varefter prästerna återförde gudinnan till helgedomen. När Nerthus gjort sin runda förvarades vagnen, täckt av kläde, i denna miljö. I ceremonierna, som överses av ett prästerskap, ingår alltså en rundfärd, återkommande fester, en tvagning och troligen också människooffer. Att alla beledsagare utom gudinnans präster offrades har naturligtvis skapat en högtidlig mystik, ”blott de som skola dö får se”, som antyds i citatet ovan.

Det finns några saker att ta fasta på i Tacitus beskrivning. Man bör på en plats som har haft sin funktion i samband med Nerthusritualerna kunna finna spår av periodvis återkommande större fester. Vidare bör människooffer och även kons betydelse på något sätt avspeglas då dessa har spelat en viktig roll i kultutövningen. Kor vilka har använts som dragdjur kan också förväntas förekomma. Björkgärdet under yngre bronsålder och delar av äldre järnålder, präglas av spår efter återkommande måltider. Spåren av mål-tider kombinerat med den långa kontinuiteten i bru-ket av skärvstenslämningarna antyder en verksamhet där man periodvis har samlats och konsumerat mat. Det ter sig därför åtminstone som en möjlig tolkning att spåren efter måltiderna längs ändmoränerna är det som blev kvar på en av de platser i lokalgrupperna där Nerthusföljet mottogs och en av de fester som enligt Tacitus återkommande hölls i bygderna gick av stapeln. Förekomsten av människoben i gravar och skärvstensanläggningar kan tolkas som en avspeg-ling av de omtalade människooffren. Det är också av intresse i detta sammanhang att det på Björkgärdet framkom ben som visar att det förekommer nötbo-skap som dragit tunga lass. Den osedvanligt frekventa förekomsten av skallar från främst nötboskap i kom-bination med förekomsten av ben som visar att dessa ibland har fungerat som dragdjur gör det möjligt att skärvstensanläggningarna skulle kunna ha haft sin funktion även i samband med Nerthuskulten.

6.4 Samhället under yngre järnålder

Hur riksbildningsprocessen i det område som benämns Sveariket gick till och när detta skedde har länge debatterats bland historiker med utgångspunkt i källor såsom landskapslagarna, Beowulfskvädet, Rimberts Vita Anskarii och Adam av Bremen. Dis-kussionen har inte resulterat i några säkra slutsatser


men källorna ger en viss inblick i de politiska förhål-landena under vikingatiden. I dessa uppträder kungar och hövdingar vars maktbas hela tiden verkar ha varit ifrågasatt och utmanad. Politisk stabilitet verkar vara avhängig ledarens personliga egenskaper, hans fram-gång som ledare i krig och handel, samt hans förmåga att knyta anhängare till sig. Även i landskapslagar framhålls att ”Svearna äga att taga konung och likväl vräka” (Varenius 1998:18).

Idag råder en viss enighet om att framväxten av de skandinaviska staterna inte är resultatet av en samförståndspolitik, utan av ett komplext utdraget maktspel. Inom denna ram får vi föreställa oss att social och ekonomisk förändring ibland har genom-drivits med våld eller hot om våld, mellan olika om makten konkurrerande sociala grupperingar och stor-män. Den sena järnålderns samhälle har annars ofta beskrivits som ett ättesamhälle. Ett samhälle bestå-ende av självägande och en oberoende bondeklass i form av en väpnad allmoge, vilka stiftade lagar och dömde i tinget. Denna bild ifrågasattes under 1980-talet av såväl historiker som arkeologer. Kritiken har betonat att vikingatidens samhälle var stratifierat. Bondemenigheten var enligt detta synsätt beroende av stormän och kungar. Dåtidens hierarki har uppfat-tats som baserad på individers förmåga att knyta föl-jeslagare till sig i form av hirdmän och klienter (Bro-berg 1990:18). I detta spel var sannolikt gåvor och gengåvor en mycket viktig del som skapade sociala band och lojalitet (Broberg 1995:10). Att samhället i den centrala delen av Mälardalen under vendel- och vikingatid varit ojämlikt och socialt stratifierat antyds av t.ex. förekomsten av storhögar och runstenar och kan därför sägas vara ställt bortom allt tvivel (se t.ex. Varenius 1998; Ljungkvist 2006; Bratt 2008). I byg-derna norr och öster om centralområdet är denna typ av indikationer på ett hierarkiskt samhälle emellertid färre, vilket har tolkats som att detta nordliga område i högre grad präglats av självägande bönder. Det ter sig sannolikt att maktens inflytande och utformning har varierat. Storman är ett hävdvunnet begrepp som ofta används oreflekterat och en relevant fråga är vad termen egentligen betyder. Är det en krigare, en köp-man, en jordägare, en domare på tinget eller kanske en kunglig administratör? Personer som figurerar på runstenar betraktas ofta som stormän. Titlar som förekommer i dessa källor är kung, jarl, stallare eller t.ex. en skeppare såsom Vigmund som omnämns på den s.k. Örbystenen i närheten av Björkgärdet. Vem som än har fyllt rollen av storman i samhället i stort

eller i lokalgrupperna, så ligger det i termen ett vär-deomdöme i det att någon är stor i relation till andra mindre inflytelserika individer (Headeager 1992:250; Varenius 1998:5f ).

Källorna kring yngre järnålderns politiska geo-grafi och organisation är bristfälliga, tvetydiga och även omdiskuterade. Detta gäller även utbredning, organisation och storlek för större politiska enhe-ter under yngre järnålder. Det som anförs nedan är bara ett tänkbart perspektiv på denna utveck-ling som bygger på de anförda källorna. Detaljerna kring Svearikets gränser under yngre järnålder har här inte någon relevans utöver att belysa det fak-tum att järnåldersgården på Björkgärdet och byg-den i Rasbo har ingått i ett samhälleligt och socialt sammanhang som varit större än bygden. Syftet är således inte att ta ett helhetsgrepp på en pågående diskussion, där forskare uttrycker olika åsikter och även bedömer värdet av skilda källor olika. Den som vill fördjupa sig i denna diskussion får söka sig till andra källor. I detta sammanhang är tillräckligt att konstatera att när Mälardalen med omnejd träder fram ur förhistoriens skriftlösa dunkel, i lagsagorna under tidig medeltid, hör tämligen stora områden såsom Gästrikland och Uppland samman i det att de hör till samma lagområde. Det ter sig sannolikt att en sådan enhet, oavsett organisation och graden av lokalt självbestämmande bör ha rötter under yngre järnålder. Det kan också antas att den bör ha omfattat stora delar av Mälardalen, kanske hela det område som administrativt är indelat i hundare. Det har även föreslagits att Västergötland kan ha ingått i Sveariket före mitten av 1000-talet. Det skall dock framhållas att även dessa slutsatser, som har dragits framförallt utifrån gränsläggningsnotitian, är omdiskuterade. Enligt notitian deltog emellertid sex svenskar i en gränsläggning mellan Sverige och Danmark, som kan tidfästas till senast 1050-tal. De kom från Tiun-daland, Fjärdrundaland, Västmanland, Västergötland, Östergötland och Småland (Gahrn 1988:29; Rosén m.fl. 1993:190). Det finns också indikationer på att en sådan federation kan ha skapats betydligt tidigare. Ansgarslegenden, skriven kort efter 865 AD, talar om ett Svearnas rike som består mest av öar. Från unge-fär samma tid finns en rapport från Wulfstan som rest i Norden. Hans rapport har fortlevt genom att den kom att ingå i Orosius världshistoria. Wulfstan berättar att sedan man passerat Bornholm hade man de länder som kallades Blekinge, Möre, Öland och Gotland på babordsidan. Han tillägger sedan att


dessa länder hör till svearna (Rosén m.fl. 1993:189f ). Det arkeologiska källmaterialet är dock av en art som egentligen inte ger några säkra upplysningar om hur, var och när riksbildning skett. Forskare med sin förankring i de arkeologiska källmaterialen nöjer sig därför vanligtvis med att konstatera att landsdelarna i Svealand och Götaland ”vid ett visst tillfälle” ingår i en federation, eller berör inte frågan överhuvudtaget (t.ex. Almgren 1963; Hyenstrand 1974). Vi kan nöja oss med att konstatera att Björkgärdet och bygden i Rasbo sannolikt är en del av en hierarkisk och eller heterarkisk struktur som högst sannolikt har varit större än Rasbobygden.

Hur yngre järnålderns samhälle varit uppbyggt och hur detta manifesterat sig i en bygd som Rasbo eller på en gård som den vid Björkgärdet är därför osäkert, men det finns källmaterial som kan antas belysa betydelsen av platser i bygder, t.ex. föremål som indikerar handel och kult, manifest bebyggelse, stora gravfält, runstenar och ortnamn (Andersson och Skyllberg 2008:20). I den fortsatta diskussionen skall bland annat denna typ av lämningar nyttjas.

6.4.1. Bygden och lokalgruppen

I Rasbobygden förekommer storhögar och runste-nar som indikerar att området har varit väl integre-rat i den maktstruktur baserad på lokala stormän, som kännetecknar centrala Mälardalen. Att skapa en bild av bygden och lokalgrupperna vid denna tid är dock svårt. Detta beror på att det under det årtusende som förflutit sedan yngre järnåldern har lämningar av gårdar försvunnit och förstörts. För att skapa ett användbart underlag har en omlands-analys utförts och härigenom har en bättre bild av bebyggelse och gravar kunnat skapas. Gravar och gravfält har framhållits som ett bra material vid en bebyggelsearkeologisk analys, eftersom de kan anses representera det ungefärliga läget för gårdar och byar (Kritz 1985:13). Ser man till lokalgrup-pen runt Björkgärdet finns en stor rumslig över-ensstämmelse mellan gravfält och förekomsten av husgrundsterrasser. Gravfälten har dock en större spridning i lokalgruppen och det finns fler gravfält än identifierade gårdar. Detta indikerar sannolikt förekomst av bebyggelse utan synliga husgrunds-terrasser. Resultaten från undersökningarna och vår omlandsanalys bedöms ändå ha givit en stabil grund utifrån vilken bebyggelseutvecklingen, samt Björkgärdets funktion i bygden kan diskuteras.

Omlandsstudien (se kap. 4) har påvisat en mycket konservativ bygdestruktur i Rasbobygden. Denna indikerar ett övergripande mönster med fornläm-ningsagglomerationer och lokalgrupper som är relevanta för både bronsåldern och järnåldern, då lämningar från dessa perioder oftast finns i samma områden. Den koncentration och långa kontinuitet som präglar bebyggelsen i Rasbo erinrar om hur vissa klassiska exempel på s.k. ”Siedlungskammers” kan se ut (Ramqvist 1983:15ff; Artursson red. manus). I detta avviker bygden något från bebyggelseutveck-lingen i andra delar av Uppland, där det i nuvarande kunskapsläge verkar som att det från folkvandringstid och framåt ofta skett en tydlig omläggning av bebyg-gelsen. De äldre lägena på lerslätterna överges och bebyggelsen läggs istället i mer höglänta områden, en bebyggelsestruktur som sedan oftast består fram till skiftena under historisk tid (Karlenby 1993:58; 2007: 153; Göthberg och Åberg 2007:12; Ölund 2010). I försök att förstå varför omläggningen sker har föreslagits ödeläggelse på grund av krig, pest eller naturkatastrofer (se bl.a. Gräslund och Price 2012), men också att förändringen har drivits av sociala orsaker eller av en jordbruksteknisk föränd-ring. Omflyttningen antas då ha skett för att frigöra mer odlingsbar mark när en utveckling mot större odlade arealer tog sin början.

Dessa modeller kan således inte appliceras på Björk gärdet och det är tveksamt om en sådan omläggning har skett i dalgången överhuvudtaget. De undersökningar som gjorts i området visar att platser ofta varit bebyggda i stort sett kontinuerligt. En förklaring till detta kan vara att i en begränsad dalgång som denna har bebyggelsen redan vid första etableringen placerats i mer höglänta områden, som varit väldränerade och samtidigt mindre lämpade för odling. Skalan på dalgången har sedan gjort att expansionsmöjligheterna har varit begränsade och därigenom har bebyggelsen i stor utsträckning blivit kvar på samma platser. Även om husen har flyttat runt inom respektive område så verkar det oftast finnas platskontinuitet. De undersökta gårdslägena vid Örby/Grän respektive Skeke har båda visat att det på platserna funnits stora gårdar med husgrundsterrasser under yngre järnålder och att platserna bör-jat brukas under bronsålder. Ser man till resultatet från Björkgärdet finns det gårdar i stort sett konti-nuerligt i närområdet och det som sker under yngre järnålder är att en storgård med terrasserade hus växer fram på platsen. Vid specialinventeringen har


inte mindre än 9 gårdslägen med husgrundsterrasser konstaterats inom lokalgruppen vid Örby/Grän. Detta har givit en helt ny bild av bebyggelsemönstret under yngre järnåldern. Resultaten visar att gårdar med husgrundsterrasser av detta slag verkar finnas med bara 400–600 hundra meters inbördes avstånd inom lokalgruppen. Resultaten från Skeke indikerar att bilden är likartad även där. Detta visar att bebyg-gelsen har förtätats betydligt under loppet av yngre järnålder jämfört med tidigare. Det är emellertid svårt att resonera kring samhällets organisation då det fortfarande finns ett mörkertal. Dels gäller detta svårigheter med att bedöma samtidighet då de inven-terade husgrundsterrasserna inte är daterade. Typen förekommer uppenbarligen från folkvandringstid fram till slutet av järnåldern, varför samtidighet inte kan förutsättas för dessa lämningar. Ett annat problem rör frågan om förekomsten av gårdar utan husgrundsterrasser. Då dessa oftast ligger i åkermark är det svårt att bedöma hur vanliga sådana boplatser är. Med detta sagt kan det ändå vara intressant att utifrån nuvarande källäge resonera kring den yngre järnålderns samhälle.

Att gårdar både med och utan husgrundsterras-ser förekommer parallellt tyder på existensen av en bebyggelsehierarki, där gårdar med olika storlek och karaktär har funnits inom lokalgrupperna. I studier av gårdar på Öland från cirka 200–600 AD har iaktta-gits att det verkar finnas några återkommande storle-kar på gårdarna. De största gårdarna består av fyra till fem hus (Fallgren 2006:143ff ). Ofta kan åtminstone ett eller två av husen på de större gårdarna vara över 30 meter långa. Sammantaget är detta en beskrivning som stämmer väl in på den yngre järnåldersgården vid Björkgärdet. Ser man till husgrundsterrasserna inom lokalgruppen Örby/Grän är elva stycken 10–25 meter långa, tre 30 meter långa och bara en bygg-nad, huset vid Björkgärdet, är 37,5 meter långt. Den vendel-/vikingatida gården på Björkgärdet med sina fyra respektive fem hus och stora huvudbyggnader bör därför betraktas som en storgård i lokalgruppen. Hallbyggnaden under den vikingatida fasen framstår dessutom som exceptionell i relation till övrig bebyg-gelse i lokalgruppen. Då bebyggelsen ägt kontinuitet genom hela yngre järnåldern, kan man förutsätta att de övriga gårdarna med terrasser har varit samtida med gården på Björkgärdet under åtminstone någon fas. För att säga något säkert om dateringen av de inventerade husgrundsterrasserna krävs emellertid att fler boplatser av denna karaktär undersöks.

De 15 identifierade lokalgrupperna i Rasbobygden är välavgränsade och är av allt att döma stabila över tid (se Artursson red. manus). Det ter sig därför rim-ligt att dessa har haft en direkt anknytning till byg-dens organisation och samhällsstruktur under yngre järnålder. Antalet lokalgrupper tyder på att det har funnits en stor grupp av aktörer, som på olika sätt innehaft skilda ledarpositioner i Rasbobygden. Om man utgår från undersökningsresultatet och speci-alinventeringen kan en modell för lokalgruppernas uppbyggnad skapas. Om man antar att det har fun-nits kanske fem större samtida gårdar med husgrund-sterrasser och kanske omkring tio mindre gårdar med eller utan husgrundsterrasser i lokalgrupp en Örby/Grän, ger detta en utgångspunkt för ett resonemang kring samhällets organisation.

Av betydelse för ett sådant resonemang är också vattenvägen längs Tomtaån som varit viktig för västra delen av Rasbobygden. Denna kommunikations-led har under yngre järnålder kunnat kontrolleras från Björkgärdet. Vattnet knyter samman gårdarna längs leden och det är rimligt att man har samar-betat med andra gårdar längs denna. En logisk ram för ett sådant samarbete är ledungsorganisationen. Ledungen betraktas ofta lite anakronistiskt som ett rent ”militärt” fenomen. Ledungen är att döma av lagtexter från tidigmedeltid oupplösligt förenad med både skeppslaget och hundaret, men i detta samman-hang kanske främst som administrativa enheter. Det är ändå av intresse för bygden att beröra bakgrunden till denna indelning. Det råder enighet att termen hundare har ett samband med talet hundra. Vad detta tal står för är däremot mer omdiskuterat. Det har föreslagits att hundaret är kopplat till tinget och står för områdets areal eller för antalet roddare man hade skyldighet att utrusta till ledungen (Varenius 1998:58f ). Åke Hyenstrand har föreslagit att hunda-ret är ett område med cirka 100 primärenheter, dvs. gårdar och att dessa sedan är indelade i de mindre enheterna tolfter med cirka 10 primärenheter i varje (Hyenstrand 1974:124). Denna bild har en fördel i det att den kan knytas till arkeologiskt iakttagbara lämningar, nämligen gårdar.

Den ledung som de tidigmedeltida lagtexterna redovisar är likartat uppbyggd över hela Skandina-vien, med skeppet och dess besättning, skeppslaget, som grundenhet (jfr Varenius 1998:59ff, 87f; Lars-son 2006). Problemet är att lagtexterna behandlar förhållanden som troligen gällde under 1200- och 1300-tal, varför en direkt överföring på vikinga-


tida förhållanden är problematisk. Om vi ändå som ett tankeexperiment applicerar detta perspektiv på lokalgruppen omkring Björkgärdet och Rasbobyg-den som helhet under vikingatid, måste man arbeta med ett s.k. idealt skeppslag (jfr Varenius 1998:60). Detta är en heuristisk hypotes, som syftar till att ge en ingång till det större samhälleliga sammanhanget för gården. Tidigare forskning har visat att något enhetligt, helt regelbundet system inte kan påvisas vare sig på historisk eller arkeologisk väg. Verk-ligheten med gårdarnas lokalisering och befolk-ningsunderlag har satt stopp för detta, även om det sannolikt i den kungliga förvaltningen under tidig-medeltid funnits en strävan att etablera en enkel och tydlig organisatorisk princip. Den ideala model-len innebär ett antagande om ett skeppslag som består av 16 man under en styrman, men skeppens storlek får antas ha varierat och ofta har en besätt-ning på i genomsnitt 30 personer belagts (Varenius 1998:85f ). Om man följer det ideala exemplet blir emellertid den organisatoriska principen att skepps-laget består av två hamnor om åtta roddare. Systemet bygger på att några gårdar, kanske tre eller möjligen fyra enligt vissa källor (Varenius 1998:60f ), har förpliktigats att uppställa en roddare tillsammans.

I lokalgruppen vid Örby/Grän kan vi, utifrån resultatet från omlandsanalysen, hypotetiskt räkna med att det fanns cirka 15 samtida gårdar vid denna tid. Om man antar att bilden är likartad i andra lokalgrupper ger detta resultatet att åtminstone fyra lokalgrupper krävts för att uppställa besättningen till ett skepp med 16 besättningsmän. Om skep-pet däremot har haft 30 roddare har det krävts att gårdarna i åtminstone åtta lokalgrupper har samar-betat. Detta innebär att det från Rasbobygden som helhet teoretiskt funnits underlag till omkring fyra skeppslag om 16 man enligt den föreslagna model-len. En styrman har utsetts från en ledargård och modellen visar att denne sannolikt haft en position i lokalsamhället, som griper över flera lokalgrupper. Hur många beror bl.a. på hur stort skepp man har uppställt, men ett större skepp med 30 roddare skulle sannolikt ha omfattat flertalet av lokalgrupperna längs Tomtaåns dalgång. Det har helt säkert funnits flera sådana ledarroller baserade på funktioner inom handel, vid tinget, inom religionen eller t.ex. som kunglig administratör. Bara några kilometer sydöst om Björkgärdet ligger t.ex. ett Frötuna som indikerar att en kultplats och kanske även en kultledare funnits där under yngre järnålder.

Lokalgruppen vid Örby/Grän kan således antas ha bidragit med en fjärdedels eller åttondels besätt-ning till ett skepp beroende på dess storlek. Skeppet har varit ett av kanske fyra från bygden som helhet. Denna styrka har varit viktig för det lokala försva-ret, men skeppslagen kan också ha deltagit i resor i österled. I detta har lokala ledare varit av avgörande betydelse och i detta perspektiv får förutsättas att lokalbygden ingått i centraliserade, hierarkiska eller heterarkiska system där hela Rasbobygden och andra delar av Roslagen kan ha ingått i olika konstellatio-ner. Den lokale ledaren får här antas ha varit en del i ett striktare och mer hierarkiskt samhällsbygge, i vilket han haft en mycket mer specifik plats och funktion i bygdens aktiviteter och en be stämd roll i dess styre. En position som mycket väl kan ha inne-burit att man sorterat under en central bygdeledare eller ännu större enheter.

6.4.2 Vikingagården vid Björkgärdet

Relativt få hus från yngre järnålder har undersökts i Uppland, betydligt fler har undersökts från äldre järn-ålder. Detta är ett förhållande som tillskrivs bebyg-gelseutvecklingen i stort där den äldre järnålderns gårdar ofta ligger ute i lermarkerna, medan vikinga-tidens vanligtvis påträffas intill befintliga byar och på impediment. Detta är ett förhållande som medfört att dessa miljöer mer sällan exploateras och att de som undersökts ofta har påverkats av den senare bebyggelsen. Den vendel- och vikingatida fasen vid Björkgärdet är ovanlig på flera sätt, eftersom den inte låg på eller intill någon medeltida bytomt vilket ofta är fallet för större vikingatida gårdar. Platsen överges redan under sen vikingatid och härefter finns ingen bebyggelse på platsen och den har inte heller odlats i någon större omfattning.

Björkgärdet ligger inom Gräns ägor enligt äldre kartmaterial, men nära gränsen mot Örby. Ett betyd-ligt vanligare förlopp är att gårdsbebyggelser i typiska gränslägen eller lägen som inte består in i historisk tid, överges senast under folkvandringstid och tidig vendeltid. Övergivandet av bebyggelsen vid Björk-gärdet har istället skett vid vikingatidens slut eller strax före denna tidpunkt. Möjligen skulle övergi-vandet kunna kopplas till de omstruktureringar av bebyggelsen i Mälarområdet, som sker i slutet av 900-talet och sammanfaller med centralortsskiftet Birka–Sigtuna (jfr Hållans Stensholm 2013). Denna omstruktureringsperiod kan dock vara för tidig då vi


bedömer att bebyggelsen vid Björkgärdet har fortlevt in i 1000-talet. Detta gör det sannolikt att det finns unika omständigheter som påverkat tidpunkten för övergivandet av Björkgärdet, även om en koppling till större politiska skeenden med centralortsskiftet och introduktionen av kristendom inte kan uteslutas. I detta perspektiv är Gamla Uppsala en annan viktig centralort att relatera till under den aktuella perioden.

Gårdsmiljön från yngre järnålder vid Björkgärdet är en av de hittills bäst bevarade som har undersökts i Uppland. Kombinationen av välbevarade konstruk-tioner och ett digert fyndmaterial ger en unik möj-lighet att skapa en fördjupad förståelse för livet på en välbeställd gård från denna tid. Björkgärdet under de vendel- vikingatida faserna får ses som en ovanlig bebyggelse, både genom hustyperna, särskilt förekom-sten av hallbyggnaderna, hus 1 och hus 2, och genom läget i bygden på en plats med äldre synliga monument.

Under yngre järnålder växer det fram en alltmer komplex gårdsstruktur på Björkgärdet. En tydlig tendens är att gårdarna över tid omfattar allt fler hus och blir allt större. Platsen präglas under fas 6, 600–700 AD av flera samtida gårdar på platsen, men under fas (700–800 AD) ersätts dessa av bara en större gård. Denna gårdsstruktur består sedan under resterande delen av yngre järnåldern (fas 7 och 8, 700–1050 AD). Flera av byggnaderna som ingår i dessa gårdar är i bruk under båda gårdsfaserna. Möjligen kan en begynnelse av storgården anas redan under fas 6 (550–700 AD). Om man antar att någon form av statusambitioner är synliga i förekomsten av husgrundsterrasser, så är det tänkbart att hus 15 under fas 6 utgör en första stengrundsbyggnad och att den är en idémässig föregångare till hus 1 och 2 på den vendel- och vikingatida storgården. En annan tendens är att byggnaderna inom storgården i högre grad får specialiserade funktioner, t.ex. vävstuga, bostad eller ekonomibyggnad. Gårdens byggnader är också utplacerade så att de omsluter ett större tun, inom vilket aktiviteter av olika slag skett på be stämda platser (se nedan).

Undersökningsresultatet visar att den första etable-ringen i det nya gårdsläget under fas 7 är ett terrasshus (hus 2) med närmast nord–sydlig utsträckning. Till gården hör vid denna tid även flera andra boningshus och ekonomibyggnader. Tämligen snart efter att det äldsta huset byggdes omorganiseras gården helt och den äldre huvudbyggnaden rivs. Den nya hallbygg-naden (hus 1) anläggs på en välbyggd terrass och lig-ger i motsats till föregångaren utsträckt i öst–västlig

riktning längs den södra moränryggen. Att döma av husens dateringar bör åtminstone fem byggnader höra till gården under fas 8. Antalet samtida hus visar att gården sannolikt varit hemvist för en mäktig släkt. Björkgärdet bör med sina fem hus, där det största av dessa varit 37,5 meter långt vara en storgård. Hallen (hus 1) var gårdens huvudbyggnad och hade sannolikt ett stort symbolvärde. I det följande skall intresset riktas mot denna byggnads funktion inom gården och även dess betydelse som symbol (Andersson och Skyllberg 2008:11) inom gården och bygden.

Hallen (hus 1)Den 37,5 meter långa hallbyggnaden anläggs kring 800 AD och 14C-dateringar av sädeskorn samt typo-logiska dateringar av föremål visar att hallen har varit i bruk ännu vid slutet av vikingatid, 1050 AD. Den tre-skeppiga hallen har varit en byggnad utöver det vanliga och den har rests på en uppbyggd terrass. I den västra gaveln och norra långsidan har kanten av terrassen varit uppbyggd av stora stenblock. När huset uppfördes har man byggt in de takbärande stolparna i terrassen och i flera fall placerat massiva stenpackningar bestå-ende av stora stenblock runt dem. Stolphålen med avtryck efter stolparna visar att diametern legat kring 0,4 till 0,5 meter i den västra delen av huset. Detta är ett förhållande som visar att stolparna har varit kraftiga och höga samt att arbetet med terrassen varit välplanerat. Den kraftiga takbärande konstruktionen i framförallt den västra delen av byggnaden visar att den sannolikt haft en betydande takhöjd här, kanske med en upphöjd del (se fig. 6.7).

Den inre indelningen av huset kan rekonstrueras utifrån byggnadens utseende, stolpsättning, fynd-spridningen, samt parallella exempel från andra plat-ser i Skandinavien (se kap. 5.3, fig. 5.3.16 och fig. 6.7 och diskussion hos bl.a. Herschend 1997; Söderberg 2005). I den västra gaveln har det funnits en tydligt markerad, monumental ingång med en stenuppbyggd trappa flankerad av två stolpar eller s.k. stavar. Möjli-gen har det också funnits ett utbyggt, mindre sadeltak som täckt ingången och ytterdörren. Dörrens bredd kan utifrån placeringen av de två mittstolparna i gaveln uppskattas till cirka två meter, vilket innebär att den sannolikt varit tvådelad. Ytterdörren har lett in till ett ingångsrum och sedan har det troligen funnits en mellanvägg vid det andra bockparet och i denna har det sannolikt funnits ytterligare en monu-mental dörr genom vilken man kom in i själva hallen. Hallen har varit cirka 70 kvadratmeter stor med fyra


massiva takbärande stolpar och en central placerad, rektangulär långhärd. De massiva stolparna antyder, som tidigare nämnts, ett förhöjt tak i denna del av huset och sannolikt har det funnits bänkar längs med långsidorna där gårdens folk och besökare suttit vid olika typer av mottagningar och måltider.

Husets rumsliga uppbyggnad har likheter med andra hallbyggnader där det ofta finns en härd i det spann som ligger närmast husets mitt, i västra delen av byggnaden (Bennet 1985; Hamilton och Sieurin Lönnqvist 1998; Dunér 2005; Andersson och Skyllberg 2008). Ett liknande arrangemang har föreslagits för den folkvandringstida hallbyggnaden i fas II i Lunda i Strängnäs (Andersson och Skyllberg 2008:15). Järnålderns hallar har ofta haft ett hög-säte, där stormannen residerat vid möten och rituella måltider. Mellan de två största takbärande stolparna i hallen framkom en massiv sten- och blockpack-ning som möjligen utgjort fundament till högsätet. En sådan placering och konstruktion skulle ge ett imponerande intryck med ett upphöjt högsäte mel-lan två stora takbärande stolpar. Det finns paralleller till en sådan placering av högsätet, exempelvis i en av hallarna på stormannagården vid Järrestad i sydöstra Skåne (Söderberg 2003:385ff; 2005:203ff ).

Högsätets placering i hallar är en omdiskuterad fråga (se kap. 5.3). Det har föreslagits att det från järnålderns början till medeltid har skett en förflytt-ning av högsätet från sidoskeppet mitt för elden, till mitt på kortväggen i hallens eller salens inre del (Herschend 1997:49ff). Det har hävdats att den defi-nitiva förflyttningen till hallens inre kortsida inte sker förrän under medeltid. Omflyttningen har anta-gits ha att göra med införandet av den individuella, konungsliga makten. Hur det förhåller sig med den saken är naturligtvis svårt att avgöra, källäget är minst sagt dåligt, men placeringen av högsätet vid den inre kortsidan i hallen vid Björkgärdet visar att detta är en företeelse som förekommer redan under vikingatid.

Innanför hallrummet har det funnits ett mer privat boningsrum, primärt använt av stormannen och hans närmaste (för diskussion se bl.a. se bl.a. Söderberg 2005:205ff ). Det är troligt att det fun-nits en dörr i mellanväggen mellan dessa rum för att underlätta användningen av långhuset som helhet. Förutom boningsrummet har det funnits ytterligare ett rum i den östra delen av långhuset, som kan ha använts för ekonomifunktioner eller möjligen som stall (se kap. 5.3, bilaga 17). Hur uppdelningen mel-lan dessa rum exakt har sett ut går inte att avgöra

säkert, varför den indelning som presenteras i figur 5.3.16 endast får ses som en möjlig tolkning.

6.4.3 Livet på gården – vardag och ritual

Konstruktioner och fynd från Björkgärdet har gett en unik inblick i en uppländsk gårds utveckling och vardagen i denna miljö. På boplatsen framkom många föremålsfynd av både vardaglig och lite mer exklusiv karaktär. Det rör sig om vridkvarnar, brynen, knivar, glasflusspärlor, vävtyngder, broddar, vapen och husge-råd, men även andra lite mera ovanliga och exklusiva fynd som fragment av deglar, järnkittlar, dräktnålar, slaviska knivskidebeslag, torshammare, amulettringar, viktlod, ett arabiskt silvermynt, en spjutnit och ett s.k. orientaliskt rembeslag. Föremålen är intressanta, inte minst genom sin kontext. Vissa kategorier av fynd och hantverk är knutna till be stämda platser eller byggnader inom gården (bilaga 4, 5 och 6).

Nedan kommer några fyndkategorier lyftas fram, som kan berätta om vardagen på gården. Fynden visar att det har funnits en specialisering av funk-tioner knutna till vissa platser eller olika byggnader och konstruktioner. En tydlig tendens är att mer exklusiva föremål och vapen bara förekommer vid själva hallen, exempelvis slaviska knivskidebeslag, ett orientaliskt rembeslag, pilspetsar och en spjutnit. När det gäller pilspetsarna finns dessa längs väggarna, vilket traditionellt ansetts vara en plats för bänkar för förvaring av tillhörigheter liksom sov- och sittplats för de boende. Detta gör att fynd längs väggar kan tolkas som ett utslag av aktiviter och rörelsemöns-ter i huset (Andersson och Skyllberg 2008:35). Det finns emellertid även andra möjliga förklaringar till pilspetsarnas läge i detta fall (se nedan). Detta gäller även fynd som visar på handel, gjutning och finsmide, t.ex. det islamiska silvermyntet och viktloden. Det är typiskt för vikingatid att silvret i sig och inte mynten har använts som betalningsmedel. Silvermyntet från Björkgärdet har klippts för att silvret genom vägning har brukats som betalningsmedel. De enda spår som indikerar gjutning är några små degelfragment från hallen. Eftersom det inte finns några andra spår som visar på gjutning på gården är detta en indikation som visar att det sannolikt är en inhyrd specialist som har redovisat metallåtgången efter avslutat arbete (se bilaga 6). Detta är ett förfarande som visar att män-niskorna som bodde i det stora långhuset på Björk-gärdet varit välbeställda och har anlitat specialister på metallhantverk.


Spår som hör samman med lin och växtfärgning finns huvudsakligen i och omkring hallen. Detsamma gäller fragmenten från järnkittlar. Vridkvarnar finns också i samma område. Dessa fynd visar på vardaglig malning och matlagning och kanske hantverk i form av färgning av textil. När det gäller hur vridkvarnar och järngrytor deponerats kan dessa emellertid även tolkas rituellt (se nedan). Spår som tyder på vävning förekommer inom två områden. Vävtyngder fanns i ett separat gårdshus, hus 7, och i norra delen av hus 2, dvs. den del som sekundärt antas ha fungerat som en utbyggnad till hallen under fas 8 (se kap. 5.3). De föremål som hörde samman med ängsbruk fanns alla i området norr om gården. Här fanns också stenhäg-nader som visar att detta område har stenröjts och kanske fungerat som just odlings- eller ängsmark. Amuletter och torshammare framkom vid harget vid hus 7 och vid hallen.

Det påträffades också många hästbroddar och dessa förekommer över hela boplatsområdet. Några av dessa var oanvända, vilket framträder genom att broddarnas armar är helt raka. När broddarna användes böjdes armarna vinkelrätt mot plattan och spikades fast i främre delen av hästarnas hovar. Ana-lysen visade att broddar som klippts bort, brustit vid fastsättning eller aldrig satts på hovar framkom bara inom ett mindre område strax utanför gavelentrén till det stora huset. Uppenbarligen är detta platsen där gårdsfolket har satt broddar på hästarna.

Trots att det på den vikingatida gården finns flera hus som kan ha har fungerat som boningshus påträf-fas flera kategorier av fynd bara omkring hallbygg-naden. Det är i denna miljö som personer som burit vapen och exotiska attribut har levt. I det samtida hus 5 har fyndbilden en helt annan karaktär med vardagliga föremål av keramik och matrester (ben). Sannolikt är detta en indikation på ojämlikhet inom gården. Det finns också indikationer på hantverk i form av ämnesjärn, järntenar och slagg vid hus 5. Slagg förekom spritt på platsen, men det har inte varit möjligt att peka ut den exakta smidesplatsen. Fynden från hus 5 kan emellertid indikera att en person som utfört smidesarbetet kanske har bott i detta hus.

Spår av strid?I de ovan beskrivna tendenserna tolkas fyndmateria-let som ackumulerat genom det vardagliga bruket av platsen och avspeglar därigenom aktiviteter på platsen. Fynd kan emellertid också tolkas som ett resultat av en

enskild händelse, en tanke som kan exemplifieras med pilspetsarna. Att pilspetsar påträffas längs väggarna i hallen kan tolkas som ett resultat av att sådana förva-rats där och att några blivit kvar. Det kan emellertid också tolkas som resultatet av en enskild händelse. Att nästan alla pilspetsar låg på tunet väster om hallbygg-naden och att flertalet fanns längs väggarna till huset kan tolkas som att pilarna har skjutits mot huset (fig. 6.8a). Den dramatiska bild som frammanas skulle också kunna vara en del av det skeende som leder till att Björkgärdet överges under sen vikingatid efter ett årtusende av i stort sett kontinuerlig bebyggelse i närområdet. Den sena vikingatiden är en period präglad av förändringar med nya maktkonstellationer och en ny religion i antågande. Kanske är det politiska förvecklingar och maktkamp som leder fram till över-givandet av gården. I detta perspektiv kan de många pilspetsarna som påträffades längs väggarna till det stora huset vara en indikation på ett våldsamt slut för den maktposition människorna på gården hade haft. Detta skulle också förklara den stora mängd av föremål som finns kvar på platsen och även att fynd påträffa-des där de brukats, t.ex. nyckeln som påträffades intill entrén och eldslagningsstenen vid härden i hallen. Detta är föremål som antyder ett hastigt övergivande och att saker blev kvar där de lämnades.

Harg, husoffer och återbruk av äldre monumentUndersökningen har givit en god bild av vardagen på gårdarna under yngre järnålder. Det finns även tydliga tecken på rituella aktiviteter i dessa mil-jöer. Ibland har det framförts att den förhistoriska människans religiösa mentalitet och kosmologiska värdsbild gjort att hon ständigt levde med sin upp-märksamhet riktad mot det heliga i tillvaron. Detta är ett perspektiv grundat i tanken på människan som en Homo Religiosis i ett s.k. ”genuint religiöst” samhälle (Eliade 1968:20ff; Kaliff 1999:95; Arte-lius 2000:158ff; Carlie 2004:21ff ). Vad som avses är föreställningen att världen och omgivningarna var ett verk av gudarna och därigenom helig för de förhistoriska människorna. Många av de spår efter handlingar som framkommit på Björkgärdet belägger relevansen i detta perspektiv. Detta gäller inte minst spåren efter offernedläggningar. Offerbegreppet är mångtydigt men kan härledas ur det latinets ”offere” som betyder att ge. Det primära i en offerhandling är att skapa en kontakt mellan människorna och högre makter. Offer indelas ibland i tre huvudkate-gorier; gåvooffer, soningsoffer och kommunionsoffer


(Carlie 2004:25; Näsström 2002:27). Det förkristna samhället i norden var ett arkaiskt bondesamhälle, där offerhandlingarna ofta var kopplade till föreställ-ningar om årstider och fruktbarhet. Andra viktiga föreställningsramverk dit sådana handlingar skulle kunna vara kopplade är förfäderna samt mytologi och kosmologi. När det gäller yngre järnåldern utgör den nordiska förkristna religionen och dess myter således också en tänkbar väg att förstå dessa hand-lingar. Det kan därför vara intressant att belysa de olika handlingar som belagts på Björkgärdet i ljuset av förekommande offertyper och nämnda ramverk av föreställningar.

En aspekt som kan belysas ur detta perspektiv är harget på tunet väster om de stora långhusen under faserna 7 och 8 (700–1050 AD). Harg är ett fornsvenskt ord med betydelsen kultplats eller offeraltare. På Björkgärdet utgörs själva harget av ett stort markfast stenblock påbyggt med ett sten-röse. Omkring denna stenkonstruktion fanns ett fyndförande kulturlager som innehöll fynd i form av ben, keramik och metall. Bland annat framkom en mycket välbevarad amulettring av vriden järnten med små järnringar uppträdda. Nära amulettringen låg en liten torshammare, dvs. en miniatyr av guden Tors hammare Mjölnir (fig. 5.5.67 och 6.8a). Det rör sig sannolikt om nedläggningar i form av gåvo- eller soningsoffer riktade till någon av de gudar man har tillbett. Symboliken kan vara tydlig såsom t.ex. när det gäller torshammare; ett offer som sannolikt har riktat sig till just Tor. När det gäller de matof-fer och amulettringar med ringformiga amuletter som också offrats här under vendel- och vikingatid är tolkningen mindre säker, men högst sannolikt är även detta gåvo- eller soningsoffer riktade till en eller annan gudom. En intressant kategori av fynd är vävtyngder som påträffades vid vävstugan hus 7 och i kulturlagren vid harget. Placeringen av harget och vävstugan tillsammans är kanske inte en slump utan en meningsbärande samlokalisering. Vävning hade under yngre järnåldern en metaforik som relaterar till ödesgudinnorna, nornorna, som vävde livets väv (för diskussion se bl.a. Harrison och Svensson 2009).

Övriga föremål som hörde till funktionsområdet kult och religion har alla hittats i och i anslutning till hallbyggnaderna under fas 7 respektive fas 8. Sanno-likt är detta en indikation på en annan rituell aspekt i människornas vardag, nämligen byggnadskult (Carlie 2004). Nedläggningar av järnföremål i hus är en tradition som har levt kvar långt in i historisk tid.

Knivar och andra eggföremål lades ned för att mota bort trolltyg. Kanske är det liknande idéer som ligger bakom nedläggningarna av husoffer vid hallbygg-naderna. I hus 2 (fas 7) påträffades en amulettring (F483), ett miniatyreldstål (F499), en torshammare (F553) och en järnring (F846) och i hus 1 (fas 8) påträffades två amulettringar (F638 och F1994), en miniatyrskära (1908) och en miniatyrnyckel (F1936). Miniatyrskäran kan ha haft en praktisk funktion, eftersom den har en skärande egg. Ett förslag är att den användes i samband med skördande av örter och dylikt (fig. 6.8a).

Det finns även en annan möjlighet, för när hus 1 ersatte hus 2 kring 800 AD har man inte återan-vänt sten från vara sig den södra eller norra delen av stenramen. När det gäller den norra delen kan detta förklaras genom att denna fortsatt att fungera som en utbyggd del av huset mot norr (se fig 5.3.16). När det gäller den södra är detta emellertid inte fallet och varför även denna lämnats kvar har vi inte kunnat förklara. En möjlig förklaring kan emellertid vara att ytan som omgärdas av stenramen i söder också har kommit att fungera som harg under fas 8 och utgjort ett harg liknande de som diskuterats när det gäller Järrestad (Söderberg 2006:158ff ). Alla amuletter formade som skäror påträffades i eller i anslutning till detta område och även en vridkvarn har depone-rats i stenramen. Det finns också rikligt med andra fynd som kan tolkas som offrade i detta område, t.ex. en torshammare, en pilspets, 5 knivar, ett bryne, ett viktlod, ett spänne och bl.a. ett beslag. I stenramen finns också en av nedläggningarna av människoben. Om även detta område har fungerat som offerplats skulle det kunna indikera att man har haft flera harg kanske riktade till olika gudomar. Vi har valt att inte lyfta fram en sådan tolkning i rapporten för att fyndmiljön kring stenramen är mer mångtydig än i harget ute på gårdstunet. Det känns dock viktigt att möjligheten nämns i detta sammanhang. Med detta sagt är det ändå tydligt att de rituella aktiviteterna har koncentrerats till hallen och harget på gårdsplanen, vilket sannolikt visar att gårdens ledande personer har haft en aktiv roll i kulten.

Även i grunden till hus 1 framkom en vridkvarn (se fig 5.3.32). På järnåldersboplatser i Mälardalen är vridkvarnar sällsynta, men har påträffats på Lunda i Sörmland, Helgö, Sanda och Sylta i Uppland och Torp i Västmanland. Denna kategori av föremål har också betraktats som laddade med symboliska bety-delser. Deponerade i bärande element till byggna-


der har dessa ibland tolkats som konstruktionsoffer, utförda i samband med att husen byggdes (Andersson och Skyllberg 2008:51). Sådana nedläggningar kan ha syftat till att skaffa sig beskydd från högre makter för såväl hus som invånare (jfr Carlie 2004:28). Det finns även andra möjliga tolkningar som kan knytas till denna typ av nedläggningar (se Andersson och Skyllberg 2008:69).

Det förekommer också ritualer som ger en anty-dan om att man har försökt anknyta till förfäder. Sådana handlingar kanske inte enbart haft detta syfte utan kan också ha varit ett viktigt medel för politisk argumentation, nämligen som ett försök att skapa legitimetet genom anspelningar på historiska förhål-landen. Vid Björkgärdet har flera typer av handlingar som främst verkar syfta till att anknyta till historien belagts. Det gäller för det första depositionerna av brända människoben i anslutning till entrésidan till hallbyggnaderna, som sker minst fyra gånger under perioden 700–800 AD. En annan företeelse av denna karaktär är att man under yngre järnålder återvänt till skärvstens- och gravmonumenten längs änd-moränerna och gör nedläggningar eller anlägger kokgropar samt härdar (se bilaga 18 och kap. 5.4). Detta indikerar att minnet av de äldre aktiviteterna kring moränryggarna levt kvar hos människorna även under yngre järnålder.

Det intressanta med dessa företeelser är att de visar en medvetenhet om närvaron av dessa monument och en önskan att anknyta till dem. Vi tolkar detta åter-knytande till de äldre monumenten som en avspegling av en historisk medvetenhet och ett utslag av en vilja att integrera dem i sin historia. Detta kan tolkas som ett återknytande till förfäderna, kanske som ett led i att motivera legitimitet och ägandeanspråk. Det finns också en intressant formulering i Upplandslagen som anknyter till denna typ av aktiviteter; ”Ingen skall blota åt avgudar, och ingen skall tro på lund eller stenar” (Upplandslagen, 1:a flocken, 1296 AD). Denna rad tecknas ned flera hundra år efter skeendena på Björk-gärdet, men det är odiskutabelt att den syftar på de sedvänjor som den nya religionen, kristendomen, sett på med oblida ögon. Det är intressant att den lyfter fram ”stenar” som föremål för trosföreställningar. Både aktiviteter vid harg och offernedläggelser vid de äldre monumenten skulle, av en utomstående betraktare, kunna beskrivas som just en tro på sten. Om man utgår från detta finns även en möjlig orsak till går-dens kanske dramatiska övergivande. Om det är så att husfolket vägrat överge sina gamla trosföreställningar,

även när stora delar av samhället kristnats, skulle detta ha kunnat utgöra en orsak till bestraffning och kanske överfall för att hindra att sådana vidskepelser vidmakt-hölls i den nya tiden (jfr ovan ATA dnr 1340/50 och resonemang i Bäck 2012).

6.4.4 Vem levde på Björkgärdet under yngre järnålder?

Föremålen som hittats kring hallarna från sen vendel-tid och vikingatid antyder en rik gårdsmiljö. Man har brukat ett stort antal föremål, t.ex. husgeråd, järnkittlar, kistor och skrin samt vapen (fig. 6.8a). Människorna har haft ett rikt kontaktnät, både lokalt och regionalt, och har kunnat köpa in olika produkter till gården. Fynden indikerar en gård i ett högre samhällsskikt, då det har funnits resurser att beställa gjuteriarbeten, ett behov av att väga ädelmetaller och en tradition av ett gott textil-, trä- och metallhantverk. Pilspetsar förekommer i ovanligt stor mängd, men ser man till det osteologiska materialet utgör ben från jaktvilt bara några promille. Det förekommer också pansarbrytande spetsar i materialet, varför det är rimligt att anta att det rör sig om vapen, snarare än om jaktredskap.

Både benmaterialet och den stora mängden brod-dar visar att hästen varit ett viktigt djur. Gårdens storlek, utformningen av hus 1 och fyndbilden anty-der att de som levde här har haft en viktig, kanske försvars- och kriginriktad funktion i lokalsamhället. Förekomsten av föremål som visar på kontakter och kanske även resor i österled gör det rimligt att anta att överhuvudet på gården kan ha haft någon form av ledarroll i bygden, exempelvis inom en hird eller på ett ledungsskepp. En sådan ledarroll, som har gripit över flera lokalgrupper i Rasbobygden, vet vi innehades av en person i Örby/Grän-området under vikingatid. Det är skeppslagets styrman ”skipsmadr” såsom Vigmund titulerar sig på en runsten (U1011) rest vid ett gravfält några hundra meter från Björkgärdet. Runstenen stod ursprungligen som en integrerad del i en skeppsformig stensättning. Utifrån Rhezilius skiss verkar den stå som stävsten och att stenen rests i en sådan stensättning är ovanligt (fig. 3.8). Denna runsten är utomordentligt skickligt utförd och betraktas som ett av de verkliga konstverken bland de uppländska runstenarna (Wes-sén och Jansson 1953:200ff).

Varje gård eller by har vid denna tid haft ett eller flera gravfält som domineras av två gravformer; högar och stenssättningar. Vid övergången mot medeltid, i brytningen mellan hedendom och kristendom, för-


ändras begravningstraditionen och brandgravskicket överges till förmån för jordande av de döda. Denna typ av skelettgravar har framkommit några hundra meter sydöst om Björkgärdet. Vid vägen norr om vägbron över Tomtaån har fyra senvikingatida skelettgravar utan överbyggnad påträffats och undersökts (Rasbo 278). Det finns även gravar som indikerar att män-niskorna i Örby/Grän sannolikt har haft rika externa kontakter vid denna tid. På den södra sidan om bron finns några rektangulära stensättningar (Rasbo 279). Samtliga gravar är orienterade i närmast öst–västlig riktning. Mycket talar för att dessa gravar ska ses som en gravgård, dvs. en särskild gravplats för kristna gra-var, ofta anlagda vid broar och liknande knutpunkter. Mathias Bäck (2012) har nyligen föreslagit att grav-platser av denna typ speglar en tidig kristnandeprocess under inflytande från centralplatser, innan kyrkor och kyrkogårdar hunnit färdigställas.

Huvuddelen av runstenarna restes under slutet av vikingatid och tidig medeltid (ca 950–1100 AD). Av de cirka 2500 runstenar som finns i Sverige har över hälften rests i Uppland. Dessa runinskrifter utgör en unik kunskapsbank. Uppgifterna från runste-narna ger en inblick i samhället under yngre järnålder och inskriften på Örbystenen visar att skeppslag och ledung sannolikt har haft en viktig funktion för

samhällsorganisationen i Rasbobygden under yngre järnålder (jfr Varenius 1998). Detta understryker relevansen för den modell som föreslogs ovan för att fördjupa förståelsen för Björkgärdets roll i lokalgrup-pen och i samhällsorganisationen (jfr kap. 6.4.1).

En annan intressant aspekt på monument som runstenar är att de ger oss arkeologer en unik möjlighet att till namnet lära känna personer som levt och verkat i de miljöer vi undersöker. De ger även möjlighet att skapa en bild av släktskap och fördjupar vår inblick i människornas liv och samhälle under den period då de restes. Runstenarna restes ofta på särskilt utvalda platser som tingsplatser, vadställen, vägkorsningar och broar. Senare har en del runstenar murats in i kyrkorna, sannolikt för att flera av de platser där dessa stenar placerades ofta utvecklades till kyrkplatser. Runstenar har traditionellt betraktats enbart som minnesmärken efter avlidna släktingar. De har sannolikt en djupare innebörd och skall möjligen ses som en manifestation av en begynnande stormannaklass, en begynnande feodalklass i ett samhälle allt mer styrt av kyrka och stat. Genom stenarnas placering i landskapet berättar de också om var namngivna människor har bott samt var de vägar, broar och vattenleder som utnyttjades gick fram. Som nämndes restes runstenar ofta av efter-levande till minne av en död släkting.

Figur 6.9. Lodfotomosaik över hus 1 och 2. Bilden ger en god uppfattning om lämningarnas bevarandegrad på Björkgärdet. Metallföremål av olika slag kunde därför analyseras inte enbart utifrån dess funktionsområden (åkerbruk, hushåll, personlig utrustning, vapen, åkerbruk, kult och religion) utan även utifrån var i gårdskontexten föremål framkom.


Den ovannämnda Örbystenen är ovanlig då en man, Vigmund, har låtit resa detta monument över sig själv. Av Upplands 1300 runstenar är det bara sju som har denna karaktär. Det rör sig uppenbarligen om monument som syftar till att främja en persons eller familjs sociala position och rykte. I texten på Örbystenen framhäver skeppshövdingen vid namn Vigmund sin egen betydelse och skicklighet (se kap. 3). Anledningen till att han väljer att endast framhäva sig själv på runstenen utan att hänvisa till tidigare släktled som annars är vanligt, kan vara att han var en ingift nykomling i bygden eller eventuellt en uppkomling utan känd släktbakgrund. En sådan omständighet gör även de många rituella handlingar som verkar syfta till att anknyta till historien och förfäderna mer begripliga, som ett medel att på olika sätt legitimera sin nya ledande roll i lokalsamhället kring Björkgärdet.

Den rumsliga närheten mellan runstenen (U1011) och boplatsen vid Björkgärdet gör att det faktiskt finns namngivna personer som kan vara de som har levt på den senvikingatida gården. Genom att Vigmund nämner sin fru Åfrid kan sannolikt även en annan runsten i närheten knytas till dessa personer. På en runsten (U1012) i Rasbokil strax norr om Rasbo omnämns en kvinna vid namn Åfrid som en av systrarna i en större syskonskara. Efter-som namnet är relativt ovanligt är det möjligt att det är Vigmunds hustru Åfrid som omtalas även på denna runsten. Eftersom fyndmaterialet också indikerar att en person med vana att bruka vapen och som haft tillgång till exotiska föremål med öst-ligt ursprung levt på Björkgärdet, ter det sig rimligt att gården under den senare delen av vikingatiden mycket väl kan ha utgjort hem åt Vigmund och Åfrid, som reste en runsten vid en väg några hundra meter från sitt hem. Om hus 1 var huvudbyggnad på den gård som beboddes av den på Örbystenen omnämnde Vigmund och han exempelvis erhål-lit gården och en position i lokalsamhället genom att gifta sig med Åfrid, som troligen hörde till en mäktig släkt, är omöjligt att säkert veta men det ter sig rimligt. Det kan därför vara intressant att se lite närmare på dessa namngivna personer från den sena vikingatiden.

Vigmund anger således att han var befälha-vare eller styrman (styrimadr), sannolikt på ett av ledungsskeppen i Rasbobygden, vilket var en viktig

förtroendepost (se kap 6.4.1). Tendensen att gården på Björkgärdet växer och utvecklas under vendel- och vikingatid antyder att det levt en framgångs-rik släkt på platsen. Namnet Vigmund kan också tolkas i denna riktning, de belägg som finns är alla från Uppland och namnet förekommer inte i t.ex. Danmark. Vi kan således konstatera att Vigmund sannolikt hörde till en släkt med sin maktbas i Upp-land, om än inte nödvändigtvis i Rasbo. Att han lät resa en så konstfärdig runsten, kanske huggen av den välkände runristaren Fot, säger oss att han hade medel att anlita den yppersta eliten när det gäller runstensristning. På Örbystenen nämns, som vi sett tidigare, även Åfrid, hans maka. Kvinnonamnet Åfrid är känt från sammanlagt åtta runinskrifter och intressant nog finns ytterligare en av dessa i närheten av Rasbo. Denna sten står vid Rasbokils kyrka och möjligen är den Åfrid som åsyftas just Vigmunds maka.

På denna runsten möter oss Åfrid, hennes systrar Otvagen och Ginnlög, samt hennes bröder Torbjörn och Sprake. De lät resa stenen till minne av sin far Björn. Den som hugger syskonens sten är Åsmund Kåreson, ännu en av Upplands mer välkända run-ristare. Den slutsats man kan dra är att både Åfrid och Vigmund förmodligen hörde till en vikingatida maktelit som anlitade kringresande runristare för att resa minnesstenar över sig och sina anhöriga. Möjligen har makarna bosatt sig i Rasbobygden för att detta var i närheten av Åfrids hembygd i Rasbokil. De två runstenarna ger oss en antydan om hur giftermål och allianser kan ha ingåtts mellan mäktiga familjer och kan tolkas som bilder huggna i sten av hur allianser knöts i syfte att säkra famil-jernas privilegierade ställning inför framtiden. Att det gravfält där Örbystenen restes ersätts av ske-lettbegravningar intill fornsjön sydöst om Björkgär-det antyder att religionsskiftet sker relativt tidigt i området och möjligen har gården fortfarande varit i bruk när detta sker, men den överges tämligen snart härefter. Om introduktionen av kristendomen är en process som har påverkat eller rent av orsakat platsens övergivande kan vi inte veta, men det är en möjlig hypotes. På Björkgärdet finns det många tecken på att den gamla nordiska religionen utövats ända fram till slutet, men på Örbystenen finns det ett kors inhugget, en tydlig signal om att en ny tid var i antågande.

7. Utvärdering 333

7. UtvärderingAv Niclas Björck

skärvstenskomplex under yngre brons- och äldsta järnålder, för det andra framväxten av en gård med gårdsgravfält under romersk järnålder och för det tredje framväxten och utvecklingen mot en stor-gård under yngre järnålder. När det gäller yngre järnåldersgården är Björkgärdet en av de mest välbevarade miljöer från perioden som har hittills har undersökts. Att platsen överges samtidigt som järnåldersgården och att platsen sedan inte har odlats i någon större omfattning gör att inte bara konstruktioner utan även fynd i hög grad påträf-fades där de en gång lämnades. Ett förhållande som ger en inblick inte bara i konstruktionerna utan även i vardagsliv och t.ex. rituellt beteende.

De flesta frågeställningarna på gårds- och lokalnivå har kunnat besvaras. När det gäller frå-geställningar på bygdenivå eller regionalnivå tas dessa istället upp i syntesvolymen för Rasbobygden (Artursson red, 2014). Björkgärdet har av naturliga skäl varit det bästa studieobjektet då den tillhan-dahöll nästan 99 % av fyndmaterialet och anlägg-ningarna. Älby har dock påvisat de äldsta skedena i bruket av lokalgruppen och är även viktig som jämförelseobjekt för aktiviteterna på Björkgärdet under yngre brons- och äldre järnålder.

7.1 Återkoppling till förfrågnings underlag och undersökningsplan

Våra frågeställningar grupperades i tre teman; sam-hällsstruktur, landskapsutnyttjande samt religion och kosmologi (kap. 2.3). För att göra det lätt för läsaren att urskilja dessa presenteras därför varje frågeställning under respektive kategori nedan.

Undersökningarna vid Björkgärdet och Älby respek-tive Skeke och Strömmen längs nya väg 288 är första gången platser präglade av gravar och skärvstensan-läggningar undersökts genom mer storskaliga avba-ningar i östra Uppland (se Larsson red. 2014). Vid Björkgärdet har undersökningarna visat att denna typ av miljöer kan vara mycket komplexa och de har givit en djupare förståelse för hur lämningarna vuxit fram. Att skapa förståelse för de skeenden som skapat lämningarna hade varit omöjligt om inte undersökningarna utförts på ett sätt som skapat en heltäckande och nyanserad bild. Om skärvstens-komplexen undersökts utifrån antagandet att det rör sig om en händelse eller typ av aktivitet hade bilden blivit helt annorlunda, stratigrafisk informa-tion hade missats, bara enstaka lager hade daterats och fyndbilden hade varit mer fragmenterad. En undersökning utifrån sådana premisser skulle ha givit en felaktig bild. Med den kontextuella metod inriktad mot analys av konstruktion, utnyttjande och övergivande som vi använt har istället den komplice-rade tillblivelsen och den långa brukningstiden blivit synlig i både skärvstens-, grav- och bebyggelsekon-texter. Betydelsen av metoden för att initierat kunna tolka lämningarna och få grepp på brukningstiden kan inte nog understrykas.

Rapportens huvudsyfte har varit att beskriva och tolka människans bruk av Björkgärdet och Älby. Det varierande bruket och den långa bruk-ningstiden av platserna har gjort att aspekter på bebyggelse, vardag och ritual samt t.ex. närings-ekonomi under skilda faser kunnat belysas i stor detalj. Detta gäller, som framgått ovan, många olika aspekter men i detta sammanhang kan tre lyftas fram. För det första bruket av platsen som ett rituellt komplex med kremeringsgravar och


Landskapsutnyttjande

1. Hur har landskapets successiva förändring med en pågående strandförskjutning påverkat de lokala kommunikationslederna? Har detta inverkat på lokalernas rumsliga och sociala organisation? När havsytan successivt sjönk i och med landhöj-ningen förändrades landskapet kring Björkgärdet och Älby från arkipelag till en allt trängre fjärd under bronsåldern. I samband med att flacka ler-marker lyftes ur havet och frigjorde allt större land-områden lämpliga för odling och bete i dalgången har bebyggelse kunnat etableras på platsen. Bebyg-gelsen vid Björkgärdet är hela tiden lokaliserad till ett mer skyddat område några hundra meter från stranden. Detta förhållande gäller hela den period platsen brukades. Samtidigt har man från Björkgär-det kunnat överblicka vattenvägen och därigenom kunnat ha en viss kontroll över denna. Platsen får därför sägas hela tiden ligga i ett ur kommunikativt hänseende gynnsamt läge. Detta gäller även efter det att havsviken avsnörts eftersom sjöar och vat-tenvägar hela tiden finns kvar i samma läge. Det finns inga tydliga tendenser genom vilka bebyg-gelsen anknyter till landskapsförändringarna. Detta är emellertid inte förvånande eftersom landskapet till sin övergripande struktur inte förändras efter-som vattenvägarna hela tiden finns kvar i ungefär samma läge.

2. Hur är Björkgärdet och Älby relaterade till samtida, närliggande grav- och boplatsområden? Har lokalerna haft en urskiljbar uppdelning i centrum-periferi mellan sig eller i relation till bygden?Under bronsålder finns i Björkgärdets och Älbys närområde flera gravfält, friliggande gravar samt boplatser. Björkgärdet brukas mer eller mindre kon-tinuerligt under perioden yngre bronsålder till slutet av yngre järnålder, vilket innebär att de närliggande gravfälten sammanfaller med olika faser av aktivi-teter på platsen. Då det finns många gravfält och boplatser i lokalbygden blir det dock svårt att tala om något centrum-periferi i förhållandet mellan dessa grupper (se kap. 3 och 4). Ser man till lokalgruppen kring Björkgärdet, dvs. Örby/Grän, ligger denna plats centralt med ett flertal gravfält både i norr och söder (fig. 3.6). Detta innebär dock inte nödvändigtvis att platsen skall betraktas som ett centrum. Det krävs att fler gravfält undersöks i bygden för att det skall vara möjligt att närma sig ett svar på denna fråga.

Under yngre järnålder är bygden sannolikt organi-serad utifrån ett mönster man skapat baserat på en följe- eller ledungsorganisation. Minst fyra större ledargårdar verkar under yngre järnålder ha varit dominerande i bygden. Vid Grän, Lejsta, Hov och Frötuna finns indikationer på denna typ av gårdar och dessa har i sin tur haft underlydande gårdar som varit knutna till respektive ledargård. Dessa följe-gårdar verkar även ha haft kontroll över en mindre lokal grupp av gårdar. Denna sociala strukturering av befolkningen i Rasbo indikerar att det funnits en övergripande hierarkisk organisation, samtidigt som varje godsstruktur sannolikt haft ett eget centrum-periferiförhållande inom sig. Hur detta varit struk-turerat är dock svårgripbart och för en fördjupad diskussion krävs att fler gårdar undersöks så att dessa kan jämföras och placeras i en modell. Om man ändå försöker skapa en heuristisk modell utifrån tillgängliga data är det möjligt att storgården vid Björkgärdet, med ledning av de rika lämningarna, hör till de högre skikten inom Grän och att man har haft några anknutna, underlydande gårdar. Maktens materiella förtecken såsom stora gravfält, högar, run-stenar och resta stenar (jämför Beronius Jörpeland m.fl. 2011:38) finns i närområdet till Björkgärdet. Platsens mer exakta roll i yngre järnålderns politiska hierarki är dock fortfarande osäker (se Artursson red. manus för vidare diskussion).

3. Hur har landskapets varierade markslag utnyttjats?Markanvändningen i Björkgärdets och Älbys närom-råde har varit varierad och styrts av både naturliga och kulturella faktorer. Genom strandförskjutningen förändrades landskapet radikalt och redan under för-romersk järnålder har havet helt dragit sig undan från närområdet. Detta förändrar dock inte landskapets struktur eftersom sjöar och vattendrag finns kvar där viken tidigare gick in. Björkgärdet ligger således hela tiden i anslutning till viktiga vattenvägar längs Tomtaåns vattensystem och denna miljö har haft stor betydelse både för kommunikation och resursutnytt-jande, t.ex. fiske.

Då havet drog sig undan under sen bronsålder och förromersk järnålder torrläggs stora lermarksarealer av olika karaktär där både mer väldränerad mark och våtmarksområden med sankängar finns. När ny mark lämplig för bete och odling kontinuerligt frigjordes har denna tagits i anspråk för åkerbruk och boskaps-drift. Redan under den äldsta bronsåldersfasen på platsen, cirka 1000–900 BC, har impedimentsmarken

7. Utvärdering 335

sannolikt varit använd för både åkerbruk, boskapsdrift och boende. Efter en relativt kort tid överges dock den yngre bronsåldersgården (gård 1) och de blockiga ändmoränerna på platsen börjar istället fungera som ett mer specialiserat, rituellt komplex. Även under denna period finns det emellertid sannolikt boplatser i närområdet och både den mer väldränerade lermar-ken och våtmarksområdena bör därför ha nyttjats för odling och bete. Under vendel- och vikingatid verkar intensiteten i jordbruket öka. Fortfarande är boskapsdriften en viktig del av näringsekonomin, dominansen för domesticerade arter såsom nöt, häst, får/get och svin består. Det förekommer dock även t.ex. hönsfågel under perioden. Detta indikerar en varierad djurhållning och sannolikt att även de stora sankängarna på lermarken utnyttjats för betesdrift och foderinsamling. Denna bild stärks av att bebyg-gelsen vid denna tid i tilltagande grad har lokaliserats till impedimentsmarken.

Under senare delen av vikingatid eller äldsta med-eltid överges platsen hastigt. Hur detta skeende skall förklaras kan diskuteras. Det kan handla om att ätten dör ut och att marken härefter kanske doneras till kyrkan. Det finns dock indikationer på att denna för-ändring kan ha varit betydligt mer dramatisk, kanske som en del av ett politiskt skeende med inslag av våld. Det som talar för ett sådant scenario är fyndbilden; mindre föremål verkar ligga kvar i brukningskontexter, men kanske viktigare att ett tiotal pilspetsar påträf-fades längs den vikingatida huvudbyggnadens väggar. Detta är en fyndbild som i slagfältsarkeologiska termer skulle kunna tolkas som att långhuset har varit under anfall och beskjutning. Hur det än förhåller sig med övergivandet kan man konstatera att gården överges och att bebyggelsen sedan inte återkommer till plat-sen. Under denna senare period har platsen sannolikt brukats för exempelvis bete och viss odling.

Samhällsstruktur, religion och kosmologi

4. Vilka aktiviteter och funktioner finns vid Björkgärdet och Älby? Vilka tendenser med avseende på datering och rumslig organisation kan iakttas?De aktiviteter och funktioner som kunnat beläggas vid Björkgärdet och Älby inleds kring 1000 BC. Perioden präglas av begravningar, rituellt festande, bebyggelse och åkerbruk, de senare dock i en begränsad omfatt-ning (gård 1). Detta övergår kring 900–800 BC i en mer renodlad rituell aktivitet med kremeringsgra-var, matlagningsstationer och även skärvstenshögar.

Bebyggelsen och åkerbruket flyttar vid denna tid bort från Björkgärdet, sannolikt till den av lermark präglade dalgången sydöst om platsen. Under förro-mersk järnålder växer gårdsbebyggelse åter fram inom undersökningsområdet och i samband med detta upp-hör kremeringsbegravningarna senast kring 300 BC. Härefter följer en i princip kontinuerlig period med expanderande gårdsmiljöer på Björkgärdet. Under äldre romersk järnålder börjar man åter begrava på platsen, men vid denna tid är det skelettbegravningar i stensättningar, som sannolikt anläggs i form av ett gårdsgravfält. Under vendeltid byggs gården på höjd-ryggen ut till ett storformat med olika typer av byggna-der som haft hall-, bonings- och ekonomifunktioner. Vid denna tid begravs inte längre människorna på platsen utan sannolikt på ett bygdegravfält i närhe-ten. Man gör emellertid nedläggningar av ben från kremerade förfäder i anslutning till gårdens långhus. Vid denna tid växer även en konstruktion med rent religiös funktion fram, en kultplats i form av ett harg. Alltifrån sen vikingatid eller tidigmedeltid är de spår som finns indikationer på utmarksaktiviteter såsom t.ex. betesmark eller begränsad odling.

Vid Älby har aktiviteterna mer haft karaktären av nedslag under kortare perioder. Under yngre bronsål-der och äldsta järnålder har impedimentet sannolikt fungerat som en plats för matlagning, kanske som ett litet rituellt komplex eller som en del av närbelägna boplatsaktiviteter. Under yngre järnålder finns bara enstaka spår, såsom en pilspets på platsen.

5. Hur speglas Björkgärdet och Älbys tillkomsthistoria i lämningarna? Båda platsernas tillkomsthistoria är tydligt urskiljbar i lämningarna. Genom att undersöka platserna både utifrån stratigrafi samt en heltäckande undersök-ning har det varit möjligt att fånga både hela kon-struktioner, fyndfördelningar, överlagringar och ett användbart provmaterial, inte minst en stor mängd 14C-dateringar som gjort det möjligt att väva samman lämningarna på platserna till en förståelig historia. Resultaten har sedan kunnat sättas in i sitt historiska sammanhang.

6. Finns det variationer i byggnadstradition och förändringar av lokalernas funktion i samhället från yngre bronsålder till yngre järnåldern?Flera olika typer av huskonstruktioner har iden-tifierats vid Björkgärdet och Älby (se kap. 5.3). Vid Björkgärdet förekommer ett långhus och en


D-formad hydda från yngre bronsålder (gård 1), men bebyggelsen försvinner snart härefter. Inte förrän under den senare delen av förromersk järnålder växer en ny gård fram (gård 2). Från äldre järnålder präglas bebyggelsen helt av stolpbyggda långhus lokaliserade till tydliga gårdslägen. Den yngre järnålderns storgård har haft två hus, hus 1 och 2, som anlagts på massiva stengrunder eller terasser. Det finns dock flera tidi-gare byggnader som har anlagts på mer begränsade terrasseringar och har drag av terrasshus, exempelvis hus 9, 14 och 15. Dessa indikerar att denna typ av grundläggning kan ha äldre traditioner på platsen. Den största skillnaden mellan den yngre bronsålderns och den förromerska järnålderns byggnadstradition i jämförelse med den yngre järnålderns byggnads-tradition är att det finns terrasshus under den senare perioden. Dessa avspeglar tydligt förändringen av bebyggelsen på Björkgärdet, från mindre och mellan-stora gårdar till en storgård med en större mångfald av byggnader under vendel- och vikingatid.

Vid Älby förekommer ingen bebyggelse förutom efterreformatoriska lämningar i form av en husgrund och en ekonomibyggnad anlagd på syllsten samt ett slaggvarp. Spåren hör till ett torp från 1800-talet som överges på 1950-talet.

7. Hur är skärvstenshögarna uppbyggda? Kan de kategoriseras i olika funktionella och kronologiska grupper? Kan funktionen kopplas till specialiserade aktiviteter? Speglar lämningarna en kort intensiv eller en lång brukningsfas?Skärvstenshögarna och skärvstensflaken vid Björk-gärdet är alla lokaliserade till de höglänta, storblock-iga ändmoränerna och de är i de flesta fall uppbyggda av sotiga, leriga skärvstenslager. De flesta är upp-byggda kring ett centralt mittblock och mot detta har man i många fall eldat intensivt. Omkring skärv-stensanläggningarna finns det härdar, kokgropar och kokgropssystem som ingår i matlagningsområden knutna till skärvstensanläggningarna. Dessa härdar och kokgropar bör också vara källan till huvuddelen av skärvstenen i dessa kontexter. Ett återkommande fenomen är att skärvstensanläggningarna över tiden har vuxit ut över de äldre kokgroparna och att nya matlagningsområden istället har anlagts. Äldre kok-gropar och härdar har ofta förslutits genom att de har täckts med större stenblock. Det finns också ibland mer komplexa element i uppbyggnaden av skärvstensanläggningarna med t.ex. stenspiraler och kantkedjor. I lagren finns fynd och anläggningar som

avspeglar bl.a. matlagningsaktiviteter och offerhand-lingar. I flera av skärvstensanläggningarna, men inte alla, verkar aktiviteterna inledas med en kremerings-begravning (se kap. 5.4).

Skärvstensanläggningarna är ytligt sett olika till sin karaktär; vissa är stora och innehåller spår efter begravningar, stenspiraler och/eller kantkedjor och andra är bara mindre skärvstensflak. Aktiviteternas karaktär och lämningarnas datering har emeller-tid stora likheter och samtliga verkar vara resultatet av återkommande perioder med intensiv matlag-ningsaktivitet. I vissa inleds dessa aktiviteter med en begravning, men i andra är det synbarligen hela tiden enbart matlagningsaktiviteter. Betraktar man skärvstensanläggningarna översiktligt finns generella tendenser under brukningsperioden yngre bronsål-der–äldre romersk järnålder. Under det äldsta skedet, 800–300 BC, sker begravningar av kremerade indi-vider och matlagning. Under perioden härefter, 300 BC–100 AD, fortsätter skärvstensanläggningarna att användas, men vid denna tid sker bara matlag-ning och inga begravningar. Under denna period har man emellertid fortsatt att bygga ut flera av de äldre monumenten med nya lager av skärvsten och nya kantkedjor. Av detta framgår att det finns vissa aktiviteter, matlagning och offerhandlingar, som hela tiden präglar aktiviteterna i skärvstensanläggning-arna. De ytliga skillnaderna till trots är det sannolikt att skärvstensanläggningarnas funktion på Björk-gärdet är relativt enhetlig. Aktiviteterna inleds ofta med en begravning och möjligen har även de mindre fristående skärvstensflaken haft en funktion i sam-band med dessa begravningar. Det handlar således om återkommande matlagning, dels i samband med begravningsritualer och dels, under yngre skeden, 300 BC–100 AD, i samband med offerhandlingar möj-ligen även dessa riktade till de begravda förfäderna.

Lämningarna verkar således avspegla många korta men intensiva brukningsfaser som har skett periodiskt från yngre bronsålder ända fram till äldre romersk järnålder. Resultatet visar att dessa kon-struktioner har använts intensivt under bruknings-faserna och att kokgropar och härdar förslutits när man lämnat platsen. Dessa aktiviteter har skett åter-kommande under lång tid, från 800 BC till 100 AD. Aktiviteterna inleds i vissa fall med kremeringsbe-gravningar, och i samband med dessa samt härefter har man återkommande utfört aktiviteter präglade av matlagning och offer i skärvstensanläggningarna. Lite överraskande kan lämningarna således sägas

7. Utvärdering 337

avspegla korta, intensiva brukningsfaser men dessa har skett återkommande under en mycket lång bruk-ningsperiod.

Under yngre järnålder återkommer man till de äldre monumenten och gör nedläggningar, upptar nya kokgropar och bygger ibland även nya konstruk-tioner i dessa.

8. Vilka olika sociala funktioner har funnits vid Björk-gärdet och Älby under yngre brons- och järnålder? Under yngre bronsålder och den tidiga förromerska järnåldern kan aktörer med viktiga sociala funktioner urskiljas vid Björkgärdet. Det rör sig om de personer som begravts i kremeringsbegravningar av olika slag. Detta är sannolikt personer med anknytning till både en religiös och möjligen även någon form av politisk funktion, kanske knutet till en ledargård i bygden. Vid denna tid kan en sådan politisk makt vara för-bunden med en krigartillhörighet inom skeppslaget eller någon typ av funktion i religiösa ritualer. De döda i gravarna A404, A4655 och A36569 är med stor sannolikhet representanter för denna typ av grupperingar, men även de begravda i övriga skärv-stenskomplex hör sannolikt till sådana grupper. Kre-meringsbegravningarna upphör senast kring 300 BC, varefter bruket av skärvstensanläggningarna och gra-varna präglas av matlagning och offernedläggningar.

Under äldre romersk järnålder har delar av den södra ändmoränen utnyttjats som ett gårdsgravfält knutet till den gård (gård 2), som vid denna tid har vuxit fram på platsen. Gravarna från denna period avviker dock helt från de äldre kremeringsbegrav-ningarna. De personer som begravts vid denna tid nedläggs obrända i stensättningar. Personerna har sannolikt haft en social position främst inom ramen för gården. Det finns dock vissa indikationer på att vissa av dessa personer åtminstone i några fall har haft en större betydelse i lokalsamhället. Social sta-tus manifesteras inte bara i ett cirka 30 meter långt långhus, utan även i förekomsten av vissa typer av fynd, t.ex. en sporre.

Att personer av betydelse i lokalsamhället levt på Björkgärdet blir mer tydligt under sen vendeltid och vikingatid. En viktig indikation på detta är att en storgård växer fram på platsen och den stora, mani-festa vikingatida hallbyggnaden, hus 1, understryker detta. Vid denna tid begravs inte längre människor på Björkgärdet. Däremot sker nedläggningar av små mängder brända människoben kring de terrasse-rade hallbyggnaderna, hus 1 och 2. Att begravningar

inte sker på platsen indikerar att dessa har varit en angelägenhet inte bara för gården utan för ett större område omkring platsen. Det ter sig sannolikt att de som lever på Björkgärdet vid denna tid kan ha haft funktioner för hela lokalgruppen eller än mer övergripande i bygden. Maktutövandet kan vid denna tid ha skett inom ramen för exempelvis en ledungsorganisation (se kap. 6.4). Det återvändande till monumenten längs ändmoränerna som präglar perioden har sannolikt haft sin främsta funktion för att understryka ett historiskt anspråk till platsen och bygga social samt politisk status. Även detta ger en antydan om att gårdsfolket kanske har haft anspråk på högre sociala positioner i lokalsamhället och att man genom att anknyta till historien underbygger sådana anspråk. Det finns även indikationer bland fynden på detta; det gäller dels förekomsten av vapen i form av pilspetsar och nitar till spjutspetsar, men också exotiska fynd såsom slaviska knivskidebeslag, ett orientaliskt rembeslag och ett arabiskt silvermynt.

9. Finns det importerade föremål eller råmaterial vid Björkgärdet och Älby? Både förekomst och avsaknad av dessa är relevanta för att diskutera utbytessystem och social stratifiering. På vilka organisatoriska nivåer kan sådana strukturer urskiljas?På Björkgärdet förekommer keramik från yngre bronsålder och förromersk järnålder med tydligt östliga drag, t.ex. Otterböte- och Morbykeramik (se kap. 5.5.1). Förutom nämnda keramik finns inga specifika föremål som tydligt kan sägas vara impor-terade till platsen. Både råmaterialet flinta samt det brons som använts för att gjuta föremål har emel-lertid importerats. Flintan är sydskandinavisk och den koppar och tenn som använts har sitt ursprung i Sydeuropa. Detta innebär att de förmodligen förts in genom handelsexpeditioner från sydskandinavien till Mälardalsregionen och att de först anlänt till beställare i det högsta samhällsskiktet (Lindström 2011:522ff). Sannolikt kan båda materialen, åtmins-tone i viss mån, ha varit en del av gåvoutbyten i högre samhällsskikt som därigenom kan ha knutit till sig följeslagare både regionalt och på bygdenivå. Båda materialen förekommer dock mycket sparsamt på Björkgärdet, vilket antyder att gården under fas 1 (1000–600 BC) inte hört till de mäktigare skikten i den tidens samhälle. Indirekt indikerar dock denna relativa fattigdom social stratifiering under perioden och att gården vid Björkgärdet då kanske utgör ett exempel på en normalgård. En viss försiktighet är


dock motiverad eftersom nämnda fyndbild även kan ha att göra med att platsen verkar ha haft en specifik funktion under stora delar av yngre bronsålder och äldsta järnålder.

Under yngre järnålder finns betydligt fler föremål som har importerats till platsen. Det rör sig exempel-vis om ett arabiskt silvermynt, slaviska knivskidebe-slag och ett orientaliskt rembeslag som alla visar att kontakterna österut över Östersjön varit av stor bety-delse även under yngre järnålder (kap. 5.5.4). Detta är också föremål som antyder att Björkgärdet vid denna tid är en miljö som har resurser att bruka mer exklu-siva föremålstyper. Det järn och brons som användes i metallhantverket är också importerat (bilaga 5a och 6). Järnet kommer sannolikt från en plats utanför bygden och det är troligt att det gått att köpa både ämnesjärn eller mer obearbetat järn, så kallade luppar vid diverse marknadsplatser i norra Mälardalsregio-nen. Bronsets koppar och tenn har sannolikt inköpts i Mälardalsregionen, men har haft sitt ursprung i Europa varifrån det troligen importerats genom flera mellanhänder. När det gäller bronsgjutning indike-rar fyndbilden dessutom en beställarverksamhet där specialister utifrån har anlitats. De glaspärlor som påträffades på Björkgärdet har sannolikt också köpts in då det inte finns några spår av lokal tillverkning.

10. Hur ser inslaget av rituella och kultiska aktiviteter ut vid Björkgärdet och Älby? Hur har man valt att organisera rituella strukturer såsom gravar, offerplatser och anslutande matlagningsstationer? Hur skiljer sig lämningarna åt mellan platserna?Vid Älby med start kring 1000 BC anläggs ett min-dre rituellt komplex med spår efter matlagning, för-modligen med anknytning till en närbelägen bebyg-gelse. Under yngre bronsålder och äldre järnålder återkommer man härefter till platsen upprepade gånger. Möjligen är Älby en gårdsanknuten rituell plats som kanske har anlagts som ett sätt att hävda marken och som en plats att utöva gårdens egen kult.

Vid Björkgärdet sker under perioden 800–300 BC många begravningar. Gravarna ligger främst längs krönet av ändmoränerna. Det ter sig sanno-likt att platsen har fungerat som en nekropol, med gravar placerade i anslutning till skärvstenskomplex där rituell matlagning och rituellt festande ägt rum. Detta bruk av landskapet kan tolkas som att platsen har använts med utgångspunkt i en idealbild med sitt ursprung i bronsålderns kosmologi, där kullar, berg och himlen är hemvist för gudar och vissa döda,

dvs. de som begravts längs krönet. Det är tillbed-jan av dessa som avspeglas i de rituella festerna och offren som görs i anslutning till gravarna. Gravar, skärvstenshögar, skålgropar, matlagningsstationer och offerplatser utgör således delar av komplexa ritualer som sannolikt kan kopplas till förfadersdyrkan. Det finns under denna period inte någon bebyggelse på platsen, vilket indikerar att den har fungerat som ett specialiserat, rituellt komplex. Begravningarna samt de ritualer och den matlagning som sker i samband med dessa, är sannolikt delar av en kultutövning ledd av rituella specialister och lämningarna är för-modligen en avspegling av noga regisserade religiösa aktiviteter.

Under äldre järnålder fortsätter aktiviteterna på Björkgärdet på ett likartat sätt längs ändmoränerna fram till cirka 100 AD. En intressant iakttagelse kring denna verksamhet är att begravningarna inte, åtminstone inte under hela perioden 300 BC–100 AD, är en central del av dessa aktiviteter. Under de sista 400 åren sker inga kremeringsbegravningar, men de återkommande ritualer som generar skärvsten ver-kar trots detta fortsätta (se kap. 5.4, bilaga 18). Detta antyder att ritualerna som leder till produktionen av skärvsten och konstruktionen av nya kantkedjor etc. kan ha haft en mytologisk bakgrund där samtliga uttryck har integrerats, men att vissa förändringar sker över tid. En sådan tolkningsram, möjligen med en anknytning till en Nerthusliknande kult, framstår som mest sannolik, men andra tolkningar är natur-ligtvis möjliga.

Under äldre romersk järnålder, cirka 0–150 AD, brukas skärvstens- och gravanläggningarna åter för begravningar. När detta sker har gårdsbebyggelse eta-blerats på Björkgärdet, gård 3. Gravarna vid denna tid skiljer sig markant från de äldre kremeringsbegrav-ningarna. Detta inte bara genom att de sker under en period då det finns gårdar på platsen utan även genom gravarnas utformning. Det rör sig vid denna tid om stensättningar med skelettbegravningar. När gravarna anläggs är bruket av skärvstensanläggning-arna i avtagande och under denna period finns få indikationer på andra rituella aktiviteter på platsen. Skelettgravarna kan tolkas som lämningar efter ett gårdsgravfält.

Under yngre järnålder växer successivt en stor-gård fram på platsen och vid denna finns många spår som kan tolkas som lämningar efter kult och rituella aktiviteter. Ett av de viktigaste är ett harg anlagt på gårdstunet redan under storgårdens äldsta

7. Utvärdering 339

fas, sen vendeltid (700–800 AD). Omkring detta har nedläggningar av olika material gjorts under sen vendeltid och vikingatid. Det rör sig främst om ben och keramik, men även metallföremål som t.ex. amulettringar. Det finns emellertid andra fynd som indikerar rituella inslag i människornas vardag under denna period. En sådan är förekomsten av husoffer av olika typ. I anslutning till hus 1 och 2 görs under både vendel- och vikingatid nedläggningar av små mäng-der brända människoben. Dessa kan betraktas som någon typ av hus- eller förfadersoffer. Nämnas kan också ett djur nedlagt i ett stolphål i hus 5 eller den vendeltida pilspets som nedlagts i ett stolphål som hör till hus 1. De rituella aktiviteterna framträder också genom ett återbruk av de äldre monumenten längs ändmoränerna. Detta framträder genom att man anlägger nya konstruktioner vid dessa monu-ment men även genom nedläggningar av bland annat pärlor i dessa kontexter.

Översiktligt kan man säga att det finns tre skilda perioder under vilka spår efter rituella aktiviteter kan iakttas på platsen. Den första kretsar kring kreme-ringsbegravningarna och skärvstensanläggningarna under yngre bronsålder och inledningen av förro-mersk järnålder. Den andra kring gårdsgravfältet under äldre romersk järnålder och den tredje kring yngre järnålderns återanvändande av skärvstensmo-numenten, husoffer samt nedläggningar av amulet-ter och brända människoben vid hallen och harget. Under yngre bronsålder och äldsta järnålder finns likheter men också skillnader mellan aktiviteterna på Björkgärdet och Älby. Likheterna gäller skärvstens-anläggningarnas uppbyggnad, bruk och placering i krönläge. Platserna skiljer sig dock från varandra när det gäller skalan på aktiviteterna och att inga spår av begravningar fanns på Älby. När det gäller de yngre perioderna förekommer inga belagda rituella aktiviteter på Älby.

11. Vilka olika traditioner avseende behandlingen av döda människor kan urskiljas på Björkgärdet? Vilken information kan detta ge oss om synen på död, efterliv och social stratifiering? Gravskicket vid Björkgärdet under yngre brons- och äldsta järnålder präglas av kremeringsbegravningar. Sådana förekommer både i mittblocksgravar och i skärvstens-/gravkomplex under perioden cirka 800–300 BC, vilket tolkas som att dessa typer av anläggningar utgör olika delar av komplexa ritualer som kan antas omfatta kremering, begravning, rituell

matlagning och festande samt återkommande offer-handlingar. Dessa olika arkeologiska spår, exempelvis bålplatser, gravar, skärvstensanläggningar, kokgropar, härdar, keramikserviser och offer, kan således betrak-tas som olika sidor av kultaktiviteter. Senast omkring 300 BC upphör emellertid kremeringsbegravning-arna helt, men däremot fortsätter man att bygga på monumenten och lägga ned offer i dessa kontexter. Gemensamt för alla de gravlagda är att är att det rör sig om medelålders och äldre, vuxna individer. De sammanlagt 16 individer som gravlagts i gra-var inom ramen för denna tradition ger en begravd per 31,25 år eller knappt en per generation över en period av 500 år. Åldersfördelningen och den anförda beräkningen visar att endast ett litet antal speciellt utvalda individer inom lokalgruppen har förärats denna typ av gravläggning. Det är därför sannolikt att det rör sig om en speciell grupp i samhället och att urvalsprincipen har varit att endast personer med en maktposition och/eller en speciell roll i samhället skulle begravas i ett gravmonument.

Fynden kring mittblocksgravarna präglas av ovan-nämnda keramikserviser och enstaka föremål, t.ex. en stenyxa, bronsfragment eller flinta. Mest rikligt före-kommer emellertid löpare, underliggare och obrända tänder från främst nöt och häst. Tänderna indikerar möjligen att skallar från nämnda arter kan ha haft en betydelse i de komplexa ritualerna. Det finns även en tendens att avvikande djurarter såsom plattfisk, igel-kott och vilda fåglar uteslutande hör till de kontexter där begravningar har belagts under denna period. Det ter sig därför rimligt att det har förekommit idéer knutna även till sådana arter som har gjort att dessa brukats i detta sammanhang. Den yngre bronsålderns rika keramikserviser ersätts med färre och enklare keramikkärl samt svepkärl under förromersk järn-ålder i samband med att kremeringsbegravningarna upphör. Detta kan tolkas som att bruket av de större serviserna är knutet till begravningarna och enklare kärl och serviser brukats vid senare offerceremonier.

Under äldre romersk järnålder börjar man åter begrava människor på Björkgärdet. Detta sker emel-lertid inom en helt annan tradition. Begravning-arna under denna fas utgörs av skelettbegravningar i stensättningar. Till denna begravningskategori har tre stensättningar knutits och vår bedömning är att samtliga gravar av denna typ hör till en kort fas under det första århundradet AD, och sannolikt är det ett gårdsgravfält som etablerats i anslutning till den äldre romerska järnåldersgården (gård 3). Begravningarna


på detta gårdsgravfält upphör sannolikt redan under övergången äldre–yngre romersk järnålder. Gravarna är generellt fattiga på fynd och de som finns indikerar att enklare vardagsföremål har följt med de döda på platsen under perioden.

När det gäller de nedlagda brända människobe-nen i anslutning till hus 1 och 2 under sen vendeltid och vikingatid utgör dessa inte regelrätta begrav-ningar, utan kan snarare tolkas som någon form av hus- eller förfadersoffer. Med början under 700-talet AD görs minst fyra deponeringar av kremerade ben från människa på olika platser omkring respektive huvudbyggnad på gård 8 och 9. Det rör sig om små fragment från kremerade individer och sannolikt är det delar av personer som har begravts i högar eller stensättningar på något närbeläget gravfält. Från kre-meringen har uppenbarligen utvalda ben förts bort och deponerats omkring långhusen. Dateringarna visar att det är ett handlande som utförts uppre-pade gånger under en period av minst 100 år. Denna hantering verkar vara nära knuten till framväxten av storgården vid Björkgärdet och görs uteslutande vid respektive huvudbyggnad. Nedsättningarna av människoben kan vara ett utslag av en tradition med hus- eller förfadersoffer. Husoffer avspeglas även i andra kategorier av fynd såsom, djurben, redskap och metallföremål som t.ex. amulettringar.

Som framgår avspeglas i materialet på platsen tre helt olika traditioner när det gäller hur de döda män-niskorna har behandlats på Björkgärdet. Det finns tydliga skillnader när det gäller begravningsritualer, gravtyper och gravgåvor under dessa tre skeden. Trots att det i samtliga fall rör begravning av de döda förefal-ler det som att företeelsens roll i samhället och även bakomliggande kosmologiska föreställningar är helt olika under dessa perioder. Under yngre bronsålder–äldsta järnålder kretsar aktiviteterna på platsen helt kring de begravningar som sker i det rituella kom-plexet. Det är omfattande ritualer och festande men de som kremeras och begravs på platsen är en utvald elit i samhället. Under äldre romersk järnålder växer gårdsbebyggelse fram och invid denna ett gårdgravfält. De som begravs kremeras inte utan jordas i välbyggda stensättningar. De som begravs är sannolikt alla som lever på gården. Under yngre järnålder jordas eller offras däremot bara utvalda ben från kremeringen på platsen. Själva kremeringen och begravningen sker istället vid något närbeläget gravfält och nedläggning-arna vid hallen på Björkgärdet verkar vara ett försök att anknyta till anfäderna som gravlagts på gravfälten.

11. Hur har tekniköverföring och innovationsförlopp fungerat inom olika organisatoriska nivåer? Hur är detta synligt utifrån konstruktioner, hantverk och material vid Björkgärdet och Älby?Under yngre bronsålder och äldsta järnålder finns få tecken på avancerat hantverk. Det förekommer enstaka fynd som visar att gjuteriverksamhet har förekommit i närområdet genom fynd av en gjuttapp och enstaka gjutformsfragment på Björkgärdet.

Under yngre järnålder finns fler indikationer på att hantverk har utförts på gården vid Björkgärdet. Det rör sig om ett varierat hantverk med arbete i trä, textil (vävning, färgning etc.) samt järn. Lämningar av järnhantverket är spår efter smide som visat att en smed med god yrkesskicklighet varit verksam i områ-det. Smidet har karaktär av enklare gårdshantverk, i huvudsak rör det sig om personliga utrustningsdetal-jer, personlig utsmyckning och föremål använda på gården. Det rör sig också om många andra föremål såsom broddar, vapen etc. Även trähantverket, synligt i mejslar och andra järnföremål, samt textilhantverket på platsen bedöms vara verksamheter för husbehov. Det finns också spår som visar att andra typer av hantverk inte har utförts av personer boende på går-den utan istället har beställts utifrån. Detta gäller t.ex. bronsgjutning som verkar ha beställts från specialis-ter. Frågan om var sådana beställningar gjorts blir då extra intressant. Det finns flera möjligheter, men mest sannolikt har man beställt sådana tjänster från spe-cialister verksamma i bygden. Det är dock också fullt möjligt att det kan vara hantverkare verksamma på större centralplatser, där man har haft god tillgång på både material och professionella gjutare, som utfört arbeten av detta slag. Sådana platser finns kanske i Gamla Uppsala samt på Helgö och på Birka under olika delar av järnåldern (Wigren och Lamm 1984; Lamm 2011; Ljungkvist 2006). Sådana platser har sannolikt också fungerat som distributionscentra för både innovationer och olika föremålstyper.

12. Hur ser bebyggelseutvecklingen ut vid Björk-gärdet? Hur förändras bebyggelsen över tid? Sker förändringar momentant eller är det fråga om en gradvis utveckling? Hur förändras bebyggelsen när storgården etableras? Vilken roll har bebyggelsen haft i samhället under olika skeden? Är det möjligt att utläsa indikationer på social stratifiering i bebyggelsemönstren? Gården vid Björkgärdet som etableras under inled-ningen av yngre bronsålder består av ett mindre tre-

7. Utvärdering 341

skeppigt hus och en D-formig byggnad (gård 1). Detta visar att det rör sig om en för tiden mindre gårdsetablering. Bebyggelsen inom undersöknings-området upphör dock tämligen snart och platsen får därefter en funktion som ett mer renodlat rituellt komplex.

Under förromersk järnålder etableras åter en gård på platsen (gård 2). När detta sker verkar traditio-nen med kremeringsbegravningar upphöra. Denna gårdsetablering utgör början på en gradvis utveckling av bebyggelsen på platsen som präglar Björkgärdet under äldre järnålder. Under äldre romersk järnål-der etableras en mellanstor gård med ett 30 meter lång långhus (gård 3) och på den södra ändmoränen anläggs ett mindre gårdsgravfält som maximalt är i funktion fram till 150 AD.

Härefter följer ett uppehåll i aktiviteterna vid Björkgärdet under yngre romersk järnålder och folk-vandringstid, men det är sannolikt att det finns gårdar i närområdet under denna tidsperiod. Inte förrän vid vendeltidens inledning etableras på nytt gårdar inom undersökningsområdet, då gård 4, 5 och 6 uppförs under tidsperioden 550–700 AD. Sannolikt har gård 5 och 6 funnits i området samtidigt.

När storgården växer fram på Björkgärdet kring 700 AD expanderar bebyggelsen snabbt upp till som mest fem samtida byggnader som utgörs av långhus med bonings- och halldel samt olika typer av eko-nomibyggnader. I detta skede förändras bebyggelsen tydligt genom att man uppför de stora långhusen uppe på anlagda terrasser på den södra ändmoränen. Gårdens varierade bebyggelse under tidsperioden 700–1050 AD visar att de som lever på platsen vid denna tid har haft viktiga roller i bygden. Det kan handla om funktionen som lokal ledare eller kanske som medlem i en hird eller inom ramen för ledungen. Gården växer således kontinuerligt under yngre järn-ålder, men överges hastigt vid periodens slut.

Det är möjligt att diskutera gårdarnas roll i sam-hället utifrån resultaten. Under de äldre faserna har gårdarna en blygsam karaktär och kan tolkas som mindre eller mellanstora gårdar. Under yngre järn-ålder sker en tydlig expansion av bebyggelsen och sannolikt har människorna som lever på gårdarna under tidsperioden haft en mer betydelsefull roll i lokalgruppen. Inte någon av de övriga husterras-serna i lokalgruppen är stora nog att rymma hus 1 på Björkgärdet. Detta visar att det åtminstone under yngre järnålder kan beläggas en social stratifiering i bebyggelsestrukturen.

7.2 Vetenskaplig potential

Det varierande bruket av Björkgärdet och Älby under lång tid gör dem till en rik källa för jämförelser och båda platserna har därmed en stor vetenskaplig potential. De har brukats under lång tid, när det gäller Björkgärdet i princip från 1000 BC till 1050 AD. Platserna har därför potential att belysa aspek-ter på samhället under flera kronologiska faser och en mångfald av frågor kring dessa på skilda nivåer. Detta gör att platserna har relevans för aspekter som framkommit på övriga delundersökningar inom väg 288-projektet och i liknande miljöer som undersökts tidigare i regionen. Detta är ett förhållande som gäl-ler en mångfald av frågor kopplade till de olika tids-perioder som är representerade på platserna.

När det gäller både Björkgärdet och Älby kan den yngre bronsålderns och äldre järnålderns rituella komplex framhållas. Dessa lämningar har undersökts mer eller mindre i sin helhet och med mycket hög detaljeringsgrad, vilket gjort att vi har kunnat belysa under vilka perioder och hur dessa lämningar har vuxit fram. Vid Björkgärdet undersöktes ett stort område omkring mittblocksgravarna och skärvstens-komplexen, vilket visar att det inte förekommit någon mer omfattande samtida bebyggelse inom under-sökningsområdet förutom gård 1. Vid Björkgärdet verkar det ur ett övergripande perspektiv finnas en tendens till att när bebyggelse förekommer på platsen sker inte begravningar och under perioden inriktad på begravningar finns istället ingen bebyggelse. Detta är ett förhållande som visar att dessa företeelser i detta fall är ömsesidigt uteslutande. Samtidigt har den höga detaljupplösningen vid undersökningarna ökat förståelsen för lämningarna inom skärvstens-/gravkomplexen, vilket tydligt påvisat sambandet mel-lan mittblocksgravarna och skärvstensanläggning-arna vid Björkgärdet. De dokumenterade skärvstens-konstruktionerna och handlingssekvenserna i dessa har därigenom kunnat visas inte vara ett resultat av avfallsdeponi under en kort period i anslutning till en gård, vilket ofta antas när det gäller anläggningar med skärvsten. Snarare är de ett resultat av handlingar knutna till en miljö där begravningar och komplexa ritualer återkommande har skett över lång tid. Detta resultat möjliggör att helt nya och mer komplexa frå-gor kan ställas till material av denna typ och påvisar faran med enkla antaganden kring funktionen hos skärvstensanläggningar (se också Larsson red. 2014; Artursson red. manus).


Som berörts ovan har det vid Björkgärdet funnits bebyggelse med en första gård under den äldsta bronsålderfasen på platsen kring 1000 BC och sedan efter ett uppehåll på omkring 500 år en mer eller mindre kontinuerlig bebyggelse från förromersk järn-ålder till sen vikingatid. Inom undersökningsområdet finns det visserligen ett brott i kontinuiteten under yngre romersk järnålder och folkvandringstid, men en synlig husgrundsterrass precis norr om Björkgärdet kan möjligen vara lämningar efter en gård som varit i bruk under denna tidsperiod. Detta förhållande har givit en unik möjlighet att följa bebyggelseutveck-lingen i en gårdsmiljö under en lång period. Under den senare perioden under vendel- och vikingatid finns en sekvens av olika typer av gårdar som avlöser varandra och speglar bebyggelseutvecklingen över tid. Gårdarna under de skilda faserna utgör också en vik-tig vetenskaplig potential för jämförelser med andra platser under skilda faser. Den långa och intensiva brukningstiden gör att lokalen är ett viktigt jämfö-relseobjekt och kan fungera som en nyckel för att låsa upp övergripande frågor kring bebyggelse- och landskapsmönster. Björkgärdet kan även bidra till förståelsen av olika sociala och ekonomiska perspek-tiv under både yngre bronsålder och järnålder.

Två speciella företeelser vid Björkgärdet har en i det närmaste unik status som med stor sannolik-het kommer att få ett stort genomslag i hela den nationella forskningen. Det ena är skärvstens-/ gravkomplexen med tecken på komplicerade grav-

läggningsritualer och med anslutande omfattande rituella matlagningsaktiviteter och festligheter under hundratals år. Detta komplex har ett mycket högt informationsvärde och kan tillsammans med bl.a. Nibble och Skeke (Artursson, Karlenby och Larsson 2011ab; Larsson red. 2014) med fördel användas som jämförelseobjekt inom hela den yngre bronsålderns forskningsfält.

Den andra speciella företeelsen vid Björkgärdet är den välbevarade gårdsmiljön från vendel- och vikingatid med både boningshus med halldel, väv-stuga och andra ekonomibyggnader samt ett harg. Denna gårdsmiljö har få motstycken i Mälardalsre-gionen och övriga landet, främst på grund av att en så stor del av gården undersökts och att gårdsmiljön tillkommit vid en enstaka, snabb expansion som gått att rekonstruera i hög detaljeringsgrad. Att platsen inte plöjts i någon större utsträckning och att den undersökts yttäckande med hög ambitionsnivå har även bidragit till att lämningen har en betydande upplösningsnivå och därmed lämpar sig väl för att besvara komplexa frågeställningar. Denna välbeva-rade gårdsmiljö kan både användas för att undersöka den övergripande bebyggelseutveckling i Mälardalen samt hur gårdsenheter etablerats och utvecklats över tid. Till detta kommer även möjligheten att nå fram till enskilda aktörer inom gården. Den storskaliga, yttäckande undersökningen och omfattande metall-detekteringen har givit ett rikt fyndmaterial vilket möjliggör fördjupade analyser av fynden och deras relation till konstruktionerna.

Referenser 343

Referenser

– 2003. Excavations in the Black Earth 1990–1995. Tools for Textile Production from Birka and Hedeby. Birka Studies. No 8. Stockholm.

Andersson, K. 2011. Guldålder: svenska arkeolo-giska skatter. Baldersons Förlag. Uppsala.

Andersson, K. 2013. I skuggan av Rom: romersk kulturpåverkan i Norden. Atlantis Förlag. Stockholm.

Andersson, G. & Skyllberg, E. 2008. Gestalter och gestaltningar – om tid, rum och händelser på Lunda. Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska undersökningar, Skrifter nr 72. Stockholm.

Anglert, M., Artursson, M. & Svanberg, F. (red.) 2006. Kulthus & dödshus: det ritualiserade rummets teori och praktik. Riksantikvarieämbe-tet. Stockholm.

Arbman, H. 1940a. Birka I, II. Die Gräber. Kungl. Vitterhets-, historie och antikvitets akademien. Stockholm.

– 1940b. Birka: Untersuchungen und Studien. 1, Die Gräber: Tafeln. Kungl. Vitterhets-, historie och antikvitets akademien. Stockholm.

Arnberg, A., Runer, J. & Windelhed, B. 2012. Karsvik: en platåhusmiljö i Norra Ängby: Stockholm 226 och Bromma 66:1–3, 109:1, Bromma socken, Uppland. Department of Archaeology. Stockholms Universitet. Stockholm.

Artelius, T. 2000. Bortglömda föreställningar: begravningsritual och begravningsplats i hal-ländsk yngre järnålder. Diss. Göteborgs Uni-versitet, 2001. Göteborg.

Artursson, M. 2005a. Byggnadstradition. I: Lagerås, P. & Strömberg, B. (red.). Bronsålders-bygd 2300–500 f.Kr. Skånska spår – arkeologi längs Västkustbanan. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

Aas, E. 1994. Bosättningsmönster i perspektiv av miljö, nav og fornlevningar. C-Uppsats. Institu-tionen för arkeologi, Uppsala Universitet.

Almgren, B. 1963. Vikingatågens höjdpunkt och slut. TOR vol. IX.

Almgren, E. 2005. Sanka ängar och ljusa hagmar-ker: landskapet runt Uppsalaslätten under äldre järnålder. Uppland 2005.

Amaya, B. 2008a. De glömda materialen. Ben och hornföremål från Ryssgärdet. I: Hjärthner-Hol-dar, E., Eriksson, T. & Östling, A. (red.). Mellan himmel och jord. Ryssgärdet, en guldskimrande bronsåldersmiljö i centrala Uppland. Riksantik-varieämbetet. Volym 5. Arkeologi E4 Uppland – Studier. Uppsala.

– 2008b. Djurhållning, jakt och fiske. I: Hjärth-ner-Holdar, E., Eriksson, T. & Östling, A. (red.). Mellan himmel och jord. Ryssgärdet, en guldskimrande bronsåldersmiljö i centrala Upp-land. Riksantikvarieämbetet. Volym 5. Arkeo-logi E4 Uppland – Studier. Uppsala.

Andersen, M. 2000. Slaverne i Roskilde. I: Selch Jensen, C., Villads Jensen, K. & Lind, J. (red.). Venderne og Danmark – et tværfagligt seminar. Mindre Skrifter udgivet af Center for Mid-delalderstudier Syddansk Universitet, Odense Universitet. Nr. 20, 2000. Odense.

Andersson, E. 1996. Textilproduktion i arkeologisk kontext. En metodstudie av yngre järnåldersbo-platser i Skåne. University of Lund. Institute of Archaeology. Report Series No. 58. Lund.

– 2000. Textilproduktion i Löddeköpinge – endast för husbehov? I: Svenberg, F. & Söder-berg, B. (red.). Porten till Skåne. Riksantikvarie-ämbetet, Arkeologiska undersökningar, Skrifter No 32. Stockholm.


– 2005b. Gårds- och bebyggelsestruktur. I: Lagerås, P. & Strömberg, B. (red.). Bronsålders-bygd 2300–500 f.Kr. Skånska spår – arkeologi längs Västkustbanan. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

– 2005c. Böndernas hus. I: Carlie, A. (red.). Järnålder vid Öresund. Volym I. Specialstudier och syntes. Skånska spår – arkeologi längs Västkust-banan. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

– 2005d. Byggnadstradition och bebyggelsestruktur under senneolitikum och bronsålder. Västra Skåne i ett skandinaviskt perspektiv. Supplement till Skånska spår – arkeologi längs Västkustbanan. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

– 2009. Bebyggelse och samhällsstruktur. Södra och mellersta Skandinavien under senneolitikum och bronsålder 2300–500 f.Kr. Riksantikvarieäm-betet. Arkeologiska undersökningar, Skrifter No 73. Göteborg University. GOTARC Serie B. Gothenburg Archaeological Thesis No 52. Stockholm och Göteborg.

– 2011a. Kulthus och dödshus – rituellt och kultiskt använda byggnader. I: Artursson, M., Karlenby, L. & Larsson, F. (red.). Nibble – en bronsåldersmiljö i Uppland. E18 sträckan Sagån–Enköping. Riksantikvarieämbetet. UV Rapport 2011:111. Stockholm.

– 2011b. Boningshus och ekonomibyggnader. I: Artursson, M., Karlenby, L. & Larsson, F. (red.). Nibble – en bronsåldersmiljö i Uppland. E18 sträckan Sagån–Enköping. Riksantikvarieämbe-tet. UV Rapport 2011:111. Stockholm.

Artursson, M., Karlenby, L. & Larsson, F. 2011a. Gra-var, skärvstenshögar samt andra skärvstensföre-komster. I: Artursson, M., Karlenby, L. & Larsson, F. (red.). Nibble – en bronsåldersmiljö i Uppland. E18 sträckan Sagån–Enköping. Riksantikvarieäm-betet. UV Rapport 2011:111. Stockholm.

– 2011b. Områdesbeskrivningar och fasindelning. I: Artursson, M., Karlenby, L. & Larsson, F. (red.). Nibble – en bronsåldersmiljö i Uppland. E18 sträckan Sagån–Enköping. Riksantikvarie-ämbetet. UV Rapport 2011:111. Stockholm.

Artursson, M., Blidmo, R., Gamrell, Å., Price, N., Reisborg, S., Stark, K. Sundekin, G. & Wik-borg, J. 1994. Lundbacken. Ett gravfält från romersk järnålder. Del 1: gravar norr om järn-vägen. Mälby 1:15, Tillinge sn, Uppland, RAÄ 297:3. Slutundersökningsrapport. Tryckta rap-porter från Arkeologikonsult AB, nr 11.

Artursson, M., Bäckström, Y., Nicklasson, P. & Price, N. 1996. Lundbacken: ett gravfält från romersk järnålder. Del 2: gravar söder om järnvägen. Mälby 1:15, Tillinge sn, Uppland, RAÄ 297:3. Slutundersökningsrapport. Tryckta rapporter från Arkeologikonsult A, nr 17.

Artursson, M. (red). Manus. Rasbo i ett långtids-perspektiv. En bygds utveckling och förändring 1300 BC till 1300 AD. Riksantikvarieämbetet & SHMM.

Atterman, I. 1935. Nya fynd från Hovgårdsberg i Vendel. Fornvännen 30.

Arwidsson, G. 1948. Valsgärde–Fullerö. TOR 1948. – 1984. Birka II:1: Systematische Analysen der

Gräberfunde. Kungl. Vitterhets-, historie och antikvitets akademien. Stockholm.

Aspeborg, H. & Seiler, A. 2012. Järnålder i Rasbo – aktörer, livsmiljöer och hantverk. Arkeologisk undersökning. Utbyggnad av väg 288, sträckan Jälla–Hov. Riksantikvarieämbetet. UV Rapport 2012:160. Stockholm.

Bæksted, A. 1990. Nordiska gudar och hjältar. Forum Förlag. Oslo.

Baudou, E. 1960. Die regionale und chronologische Einteilung der jüngeren Bronzezeit im Nordischen Kreis. Studies in North-European Archaeology 1. Stockholm.

Bennett, A. 1985. Karleby och Gärtuna: bebyg-gelse och gravar från bronsålder och järnålder i Östertälje socken, Södermanland: fornlämning 1–6, 174, Östertälje socken, Södermanland: arkeologisk undersökning 1972–1973. Riksan-tikvarieämbetet.

Bergström, L. 2004. The Roman Iron Age tar loaf from Albertsro, Sweden and the Scandinavian tar loaves of the Bronze Age. Acta Archaeologica 75:2.

Beronius Jörpeland, L. 2010. Medeltida lands-bygdsbebyggelse i Stockholms län. FOU-pro-jekt. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt Rapport 2010:8. Stockholm.

Beronius Jörpeland, L., Göthberg, H., Ljungkvist, J., Seiler, A. och Wikborg, J. 2011. Återigen i Gamla Uppsala. Arkeologiska förundersök-ningar. Utbyggnad av Ostkustbanan genom Gamla Uppsala. Riksantikvarieämbetet. UV Rapport 2011:95. Stockholm.

Björck, N. 2000. En vendeltida brandgrav och en skelettgrav i Bergby. Arkeologisk undersökning

Referenser 345

RAÄ 9, Hamrånge socken, Gästrikland 1994. Länsmuseet Gävleborg. Rapport 2000:12.

Björck, M., Björck, N., Vogel, P. & Olson, C. 2001. Gårdsjön – En av de äldsta bosättningarna i Norrland. RAÄ 170, Skog socken, Hälsingland. Länsmuseet Gävleborg. Rapport 2001:03.

Björck, N. & Appelgren, K. 2006. Boplats och gra-var från äldre järnålder i Fyrisåns dalgång – Väg E4 sträckan Uppsala–Mehedby. Riksantikvarie-ämbetet. UV GAL Rapport 2005:5. Stockholm.

Björck, N. & Larsson, F. 2007. Snåret. Aspekter på sten-, brons- och järnålder i Vendel. Väg E4, sträckan Uppsala–Mehedeby. Riksantikvarieäm-betet. UV GAL Rapport 2005:14. Stockholm.

– 2012. Evighet och förgänglighet i det forna Rasbo. Rasboglimtar 2012. Rasbo Hembygds-gille. Uppsala.

Björkhager, V. m.fl. 1997. Fynden. I: Lindeblad, K., & Nielsen, A-L. Kungens gods i Borg. Om utgrävningarna vid Borgs säteri. Riksantikva-rieämbetet. UV Linköping Rapport 1997:12. Stockholm.

Bratt, P. 2008. Makt uttryckt i jord och sten: stora högar och maktstrukturer i Mälardalen under järnåldern. Institutionen för arkeologi och anti-kens kultur. Stockholms universitet. Stockholm.

Broberg, A. 1990. Bönder och samhälle i statsbild-ningstid – En bebyggelsearkeologisk studie av agrarsamhället i Norra Roden 700–1350. Upp-lands fornminnesförenings tidskrift nr 52.

Broberg, A. 1995. Gästrikland och Svearikets vagga. Läddikan 1/1995. Aktuellt från Länsmu-seet. Gävleborg och Gästrike–Hälsinge Hem-bygdsförbund.

Burström, M. 1992. Järnframställning och gravri-tual. En strukturalistisk tolkning av järnslagg i vikingatida gravar i Gästrikland. Från Gästrik-land 1991–1992.

Bäck, M., Hållans-Stensholm, A-M. & Ljung, J-Å. 2008. Lilla Ullevi – Historien om det fridlysta rummet. Vendeltida helgedom, medeltida by och 1600-tals gård. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt Rapport 2008:39. Stockholm.

Bäck, M. 2012. På andra sidan Birka. Södra Björkös arkeologiska potential. I: Hedenstierna-Jonsson, Ch. (red.). Birka nu. Pågående forsk-ning om världsarvet Birka och Hovgården. The National Historical Museum, Studies 22. Stockholm.

Callahan, E. Forsberg, L. Knutsson, K. & Lind-gren, C. 1992. Frakturbilder. Kulturhistoriskt kommentar till kvarts säregna sönderfall vid bearbetning. TOR nr 24.

Callmer, J. 1977. Trade beads and bead trade in Scan-dinavia ca 800–1000 AD. Acta Archaeologica Lundensia. Series In 4o, No. 11. Lund.

– 1990. Vendeltida glasmästare på handelsplatsen Åhus. Populär Arkeologi, Nr. 3. 1990.

Carlie, A. 2004. Forntida byggnadskult. Tradition och regionalitet i södra Skandinavien. Riksantikvarie-ämbetet, Arkeologiska undersökningar, Skrifter No 57. Stockholm.

Carlie, A. & Artursson, M. 2005. Böndernas går-dar. I: Carlie, A. (red.). Järnålder vid Öresund. Band 1. Specialstudier och syntes. Riksantikvarie-ämbetet. Skånska spår – arkeologi längs Väst-kustbanan. Stockholm.

Cederholm, C.O. (red.) 1993. The Årby boat. Monographs – Museum of National Antiqui-ties, nr 2. Stockholm.

Darmark, K. & Vogel, P. 2008. Kol- och skärv-stensgropar i Enköpingstrakten – Ekonomiska förändringar under övergången till yngre bronsålder. Arkeologiska undersökningar längs nya väg E18 mellan Enköping och Sagån. SAU Rapport 2008:1.

Drescher, H. 1983. Metallhandwerk des 8.–11- Jahrhundert in Haithabu auf Grund der Werkstattabfälle. I: Das Handwerk in vor- und frühgeschichtlicher Zeit. Teil 2. Achäologische und philologische Beiträge. Göttingen.

Dunér, J. 2005. Boplats med lämningar från senneolitikum till folkvandringstid vid Åslunda, Arlandabanan. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt Rapport 2005:5. Stockholm.

Edring, A. 2004. Snårarp, en boplats från yngre bronsålder–förromersk järnålder. Arkeolo-gisk undersökning. Vä socken. Regionmuseet i Kristianstad, Landsantikvarien i Skåne. Rapport 2004:1.

Ekman, J. 1973. Early Mediaeval Lund – the fauna and the landscape. Archaeologica Lundensia V. Lund.

Ekman, T. 2000. Item Husaby in Nierica. En orientering om Husaby i Glanshammar, med anledning av de arkeologiska undersökningarna åren 1997–1998. I: Olausson, M. (red.) En bok om husbyar. Riksantikvarieämbetet, Arkeolo-


giska undersökningar, Skrifter nr 33. Stock-holm.

Eklund, S. 2005. Vaxmyra. Två boplatser vid en bäck. Arkeologi E4 Uppland. Societas Archaeologica Upsaliensis. SAU Rapporter 8.

Eliade, M. 1968. Heligt och profant. Verbum För-lag. Stockholm.

Engwall, G. 1936. Hästskor. Några hästskotyper från medeltid och renässans i kulturhistoriska museets samlingar av Lundafynd. Kulturens årsbok 1936.

Eriksson, T. & Hjärthner-Holder, E. 2008. Allt mellan himmel och jord. En introduktion till Ryssgärdet. I: Hjärthner-Holdar, E., Eriksson, T. & Östling, A. (red.). Mellan himmel och jord. Ryss-gärdet, en guldskimrande bronsåldersmiljö i centrala Uppland. Riksantikvarieämbetet. Arkeologi E4 Uppland – Studier. Volym 5. Stockholm.

Eriksson, T. 2008. Gravar och människoben. I: Hjärthner-Holdar, E., Eriksson, T. & Östling, A. (red.). Mellan himmel och jord. Ryssgärdet, en guldskimrande bronsåldersmiljö i centrala Upp-land. Riksantikvarieämbetet. Arkeologi E4 Uppland – Studier. Volym 5. Stockholm.

Eriksson, T., Seiler, A., Björck, N., Jakobsson Hol-back, T., Larsson, L., Forenius, S., Lingström, M. & Strucke, U. 2009. Förhistoria och histo-ria längs nya väg 288 – Sträckan Grän–Hov. Riksantikvarieämbetet. UV Uppsala Rapport 2009:19.

Eriksson, T. 2009. Kärl och social gestik. Keramik i Mälardalen 1500 BC–400 AD. Riksantikvarie-ämbetet. Arkeologiska undersökningar. Skrifter No 76 & AUN 41. Institutionen för Arkeologi och Antik Historia. Uppsala Universitet. Stock-holm & Uppsala.

– 2012. En boplats med tjärproduktion vid Örby. Riksantikvarieämbetet. UV Rapport 2012:86. Stockholm.

Eriksson, T. & Brorsson, T. 2011. Keramik – Kru-kor och serviser. I: Artursson, M., Karlenby, L. & Larsson, F. (red.). Nibble – en bronsåldersmiljö i Uppland. E18 sträckan Sagån–Enköping. Riksantikvarieämbetet. UV Rapport 2011:111. Stockholm.

Fagerlund, D. 1998. Skärvstenshögar i Sneden. En långvarig historia – på sidan om. Arkeologisk undersökning för järnvägen Mälarbanan. Delen Grillby–Enköping. Riksantikvarieämbetet. UV Uppsala, rapport 1997:48. Stockholm.

Fallgren, J.-H. 2006. Kontinuitet och förändring: bebyggelse och samhälle på Öland 200–1300 e.Kr. Continuity and change: settlement and society on Öland 200–1300 AD. AUN 35. Uppsala.

Ferenius, J., Häger, B. & Janson, M. 2011. Vårberg: gravfält och boplatslämningar i Vårberg: Stock-holms stad, Huddinge socken: RAÄ 35: arkeologisk undersökning 1966–1967. Stockholms stadsmu-seum. Dokumentationsenheten.

Fornander, E. 2011. Consuming and communicat-ing identities. Dietary diversity and interaction in Middle Neolithic Sweden. Doctoral thesis in Archaeological Science at Stockholm university. These and Papers in Scientific Archaeology 12. Stockholm.

Forsman, C. & Victor, H. 2007. Sommaränge Skog. Begravningar, ritualer och bebyggelse från senneo-litikum, bronsålder och folkvandringstid. Arkeo-logi E4. Societas Archaeologica Upsaliensis. SAU Skrifter 18. Stockholm.

Frykberg, Y. & Lindgren, C. 1998. Jägare eller bonde? Boplatsen Åby koloniområde. Nynäsba-nan. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 1998:45. Stockholm.

Frölund, P. 2002. Skämsta – bosättning och gravar i norra Uppland. Arkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet. UV Uppsala, rapport 1997:67. Stockholm.

Frölund, P. & Schütz, B. (red.) 2006. Bebyggelse och bronsgjutare i Bredåker och Gamla Uppsala: arkeologisk undersökning, fornlämning 134, 596 & 599, Uppsala socken, Uppland. Upplandsmuseet Rapport 2007:03.

Schütz, B. & Frölund, P., 2007. Korta hus under äldre järnålder. I: Göthberg, H. (red.). Hus och bebyggelse i Uppland. Delar av förhistoriska sam-manhang. Arkeologi E4 Uppland. Studier. 3. Uppsala.

Gahrn, L. 1988. Sveariket i källor och historie-skrivning. Meddelanden från historiska institutio-nen vid Göteborgs universitet, nr 36.

Gedda, B. 2007. Gravar, träkol och en brunn: en paleoekologisk studie av ett bronsåldersland-skap. I: Artursson, M. (red.). Vägar till Vætland – en bronsåldersbygd i nordöstra Skåne 2300–500 f.Kr. Riksantikvarieämbetet & Regionmu-seet Kristianstad. Landsantikvarien i Skåne. Stockholm.

Referenser 347

Hedeager, L. 1992. Iron-age societies: from tribe to state in northern Europe, 500 BC to AD 700. Blackwell. Oxford.

Heimdahl, J. 2011. De dödas skörd. Arkeobota-niska funderingar kring profant och sakralt. I: Artursson, M., Karlenby, L. & Larsson, F. (red.). 2011. Nibble. En bronsåldersmiljö i Uppland. Riksantikvarieämbetet. UV Rapport 2011:111.

Hennius, A., Svensson, J., Ölund, A. & Göthberg, G. 2005. Kol och tjära i norra Upplands skogs-marker. Undersökningar för E4. Vendel, Tierp och Tolfta socknar, Uppland. Upplandsmuseet.

Herschend, F. 1997. Livet i hallen. Tre fallstudier i den yngre järnålderns aristokrati. OPIA 14. Uppsala.

Hjärthner-Holdar, E. & Andersson, K. 1985. Arkeologisk provundersökning, Gåvsta, Rasbo socken, Uppland. Riksantikvarieämbetet. UV Uppsala. Rapport i ATA, dnr 3527/85. Stock-holm.

Hjärthner-Holdar, E. 2006. Teknik är förändring. I: Ersgård, L (red.). Det förflutna är att räkna med. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

Hjärthner-Holdar, E., Eriksson, T. & Östling, A. (red.). Mellan himmel och jord. Ryssgärdet, en guldskimrande bronsåldersmiljö i centrala Upp-land. Riksantikvarieämbetet. UV Uppsala. Arkeologi E4 Uppland – Studier. Uppsala. Volym 5.

Holm, J. 1997. Sten och andra fyndkategorier. I: Göthberg, H. Forenius, S. & Karlenby, L. (red.). I en liten Vrå av världen. Arkeologisk undersök-ning1991 för Alsike stad. RAÄ 16, 178 och 261, Vrå, Knivsta socken, Uppland. Del. 2. Riksan-tikvarieämbetet. UV Uppsala, rapport 1997:66. Stockholm.

Holmquist, L. & Kitzler Åhfeldt, L. 2002. Kri-garnas hus: arkeologisk undersökning av ett hallhus i Birkas garnison. RAÄ 35, Björkö, Adelsö sn, Uppland 1998–2000. Arkeologiska forskningslaboratoriet. Stockholms universitet.

Hyenstrand, Å. 1974. Centralbygd–randbygd: strukturella, ekonomiska och administrativa huvudlinjer i mellansvensk yngre järnålder = Central settlement – outlying districts = prin-cipal structural, economic and administrative features in the Late Iron Age in Middle Sweden. Studies in North-European archaeology 5. Stockholm University. Stockholm.

Glob, P.V. 1938. Stenredskaber fra bronzealderen. I: Norling-Christensen, H. & P.V. Glob, P.V. (red.). Winther-Festskrift til Købmand Jens Winther paa 75-aarsdagen. 1863–16 decem-ber–1938. Köpenhamn.

Granlund, J. 1939. Hartstätningar till svepta kärl under äldre järnålder. Fornvännen 1939.

Gustafsson, M., Dutra Leivas, I,. Mattson, Ö. & Ols-son, R. 2005. Kättsta – boplatser och gravar under 2000 år. Undersökningar för E4. Ärentuna socken, Uppland. Upplandsmuseet Rapport 2006:7.

Gräslund, B. & Price N.S. 2012. Twilight of the gods? The ’dust veil event’ of AD 536 in critical perspective. Antiquity, 86.

Göthberg, H. 2000. Bebyggelse i förändring. Uppland från slutet av yngre bronsålder till tidig medeltid. OPIA 25. Uppsala.

– 2003. Arkeologisk utredning Väg 288 Jälla–Hov. Vaksala och Rasbo socknar, Uppsala kommun, Uppland. Upplandsmuseet Rapport 2003:22.

Göthberg, H., Åberg, K. 2007. Vaksala och Dan-mark. Bygder i skuggan av Gamla Uppsala. I: Hjärthner-Holdar, E., Ranheden, H., Seiler, A. (red). Land och samhälle i förändring. Upp-ländska bygder i ett långtidsperspektiv. Arkeo-logi E4 Uppland Studier Volym 4. Riksantikva-rieämbetet, Stockholm.

Hamilton, J. 2000. Gårdar och gårdssamverkan i Attundalands stensträngsbygder under yngre romartid–folkvandringstid. I: Ersgård (red). Människors platser – tretton arkeologiska studier från UV. SAU och Upplandsmuseet. Riksan-tikvarieämbetet, Arkeologiska undersökningar, Skrifter no 31. Stockholm.

– 2007. Terrasshus och bebyggelseutveckling. I: Anund, J. (red.).Gården tingen graven. Arkeo-logiska perspektiv från Mälardalen. Riksantik-varieämbetet, Arkeologiska undersökningar, Skrifter nr 71. Stockholm.

– 2008. Storgården vid Sylta och den uppländ-ska stensträngsbygdens boplatser. I: Olausson, M (red). Hem till Jarlabanke: jord, makt och evigt liv i östra Mälardalen under järnålder och medel tid. Lund.

Hamilton, J. & Sieurin-Lönnqvist, F. 1998. Boplats och gravfält vid Åslunda. Arlandabanan. Riks-antikvarieämbetet. UV Mitt Rapport 1998:14. Stockholm.

Harrison, D. & Svensson, K. 2009. Vikingaliv. Natur och Kultur. Stockholm.


Hållans Stenholm, A-M. 2012. Fornminnen: det förflutnas roll i det förkristna och kristna Mälardalen. Vägar till Midgård nr. 15. Lund.

Hårding, B. & Åkerman Kraft, A. 1997. Sneden – osteologisk undersökning av en skärvstenslokal i Sneden, Litslena sn, Uppland. I: Skärvstenshö-gar i Sneden. En långvarig historia – på sidan om. Arkeologisk undersökning för järnvägen Mälarbanan. Delen Grillby–Enköping. Riks-antikvarieämbetet. UV Uppsala Rapport 1997:48. Stockholm.

Göthberg, H. & Häringe Frisberg, K. 1998. Två boplatser från järnålder vid Bredåker i Gamla Uppsala. Arkeologisk undersökning. Riksanti-kvarieämbetet. UV Uppsala Rapport 1997:34. Stockholm.

Häringe-Frisberg, K, Larsson, F. & Seiler, A. 2007. Lövstaholm. Boplatslämningar från yngre bronsålder–folkvandringstid utmed Samnan. Väg E4, sträckan Uppsala–Mehedeby. Riks-antikvarieämbetet. UV GAL, rapport 2007:1. Stockholm.

Isaksson, S. 2000. Food and rank in Early Medi-eval time. Arkeologiska forskningslaboratoriet. Stockholms Universitet. Theses and papers in scientific archaeology 3. Stockholm.

Jaanusson, H. 1981. Hallunda. A Study of Pottery from a Late Bronze Age Settlement in Central Sweden. The Museum of National Antiquities. Studies 1. Stockholm.

Jansson, I. 1986. Gürtel und Gürtelzubehör vom orientalischen typ. I: Arvidsson, G. (red.). Birka: Untersuchungen und Studien. 2, Systematische Analysen der Gräberfunde. Vitterhets-, histo-rie- och antikvitetsakademien. Stockholm.

Kaliff, A. 1997. Grav och kultplats: eskatologiska föreställningar under yngre bronsålder och äldre järnålder i Östergötland. Uppsala Universitet. Institutionen för arkeologi. AUN 24. Uppsala.

– 1999. Objekt och tanke: speglingar av bronsål-derns föreställningsvärld. I: M. Olausson (red.). Spiralens öga. Riksantikvarieämbetet, Skrifter nr 25. Stockholm.

– 2007. Fire, Water, Heaven and Earth. Ritual Practice and Cosmology in Ancient Scandinavia: An Indoeuropean Perspective. Riksantikvarieäm-betet. Stockholm.

Karlenby, L. 1993. Ett tvärsnitt genom Gamla Uppsala socken. Arkeologiska undersökningar inför gång- och cykelvägen mellan Gamla

Uppsala och Storvreta. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer. Rapport 1993:3. Stockholm.

– 2007. Kolonisation, kontinuitet och kultur-landskapsutveckling på Håbolandet. I: Anund, J. (red.) Gården, tingen, graven. Arkeologiska perspektiv på Mälardalen. Riksantikvarieämbe-tet. Arkeologiska undersökningar, Skrifter nr 71. Stockholm.

– 2011. Stenbärarna. Kult och rituell praktik i skan-dinavisk bronsålder. Institutionen för Arkeologi och Antik Historia. Uppsala Universitet. OPIA 55. Uppsala.

Kaul, F. 2004. Bronzealderens religion: studier af den nordiske bronzealders ikonografi. Det Kongelige Nordiske Oldskriftselskab. Köpen-hamn.

Kristiansen, K. 1988. Oldtid 4000 f.Kr.–1000 e.Kr. I: Bjørn, C. (red). Det Danske landbrugs historie. Oldtid og middelalder. Del 1. Odense.

– 1998. Europe before history. Cambridge Uni-versity. Press. Cambridge.

Kristiansen, K. & Larsson, T-B. 2005. The rise of bronze age society: travels, transmissions and trans-formations. Cambridge.

Kritz, A. 1985. Bosättning och samhälle. Del 1, specialstudie – exemplet Ockelbo. CD-uppsats. Stockholms universitet.

Kyhlberg, O. 1980. Vikt och värde. Arkeologiska studier i värdemätning, betalningsmedel och metrologi. I. Helgö. II. Birka. (Diss.) Stock-holms Univesritet. Stockholm.

– 2012. Den långa järnåldern: sociala strategier, normer, traditioner. Department of Archaeo-logy and Ancient History, Uppsala University. Uppsala.

Lamm, K. 2011. Helgö – stormansgård, kultplats och metallverkstad. I: Olausson, M. (red). Runnhusa: bosättningen på berget med de många husen. Stockholm.

Larsson, G. 2006. Ship and Society. Maritime Ideology in Late Iron Age Sweden. AUN 37. Uppsala.

Larsson, F. 2010. Bebyggelse från förromersk järn-ålder vid Rasbo Prästgård. Riksantikvarieämbe-tet. UV Mitt Rapport 2010:29. Stockholm.

– 2011. Kött och bröd – Död och avfall. Akti-vitetsytor och avfallshantering som delar av en idévärld. I: Artursson, M., Karlenby, L. & Larsson, F. (red.). Nibble. En bronsåldersmiljö i

Referenser 349

Uppland. Riksantikvarieämbetet. UV Rapport 2011:111. Stockholm.

– (red). 2014. Skeke – Gudar, människor och gju-tare. Rituella komplex från bronsålder och äldre järnålder samt en höjdbosättning från yngre järnålder med gjuteriverkstad. Riksantikvarie-ämbetet. UV Rapport 2014:53. Stockholm.

Larsson, F. & Lindberg K-F. 2008. Anläggningar och strukturer på Högmossen. I: Björck, N. & Hjärthner-Holdar, E. (red). Mellan hav och skog. Högmossen, en stenåldersmiljö vid en skimrande strand i norra Uppland. . Volym b. Arkeologi E4 Uppland – Studier. Riksantikvarieämbetet, Uppsala.

Lidström Holmberg, C. 2004. Saddle querns and gendered dynamics of the early Neolithic in mid central Sweden. I: Knutsson, H. (red.). Coast to coast – arrival: results and reflections: pro-ceedings of the final Coast to Coast Conference, 1–5 October 2002 in Falköping, Sweden. University of Gothenburg,

Lekberg, P. 2002. Yxors liv, människors landskap: en studie av kulturlandskap och samhälle i Mel-lansveriges senneolitikum. Coast to coast-books 5. Uppsala.

Liedgren, L. 1992. Hus och gård i Hälsingland: en studie av agrar bebyggelse och bebyggel-seutveckling i norra Hälsingland Kr.f.–600 e.Kr. House and farm in Hälsingland: a study of agrarian settlement and settlement develop-ment in northern Hälsingland AD 1–600. Studia archaeologica Universitatis 2. Umeå.

Lindahl, A. 2002. Form och funktion. I: Lindahl, A., Olausson, D. & Carlie, A. (red.). Keramik i Sydskandinavien. En handbok för arkeologer. KFL, Lunds universitet arkeologiska institu-tionen, Riksantikvarieämbetet. UV Syd Rap-port 2002:6. Stockholm.

Lindberg. K-F. 2008a. Slaget och slipat i sten. I: Hjärthner-Holdar, E., Eriksson, T. & Östling, A. (red.). Mellan himmel och jord. Ryssgärdet, en guldskimrande bronsåldersmiljö i centrala Upp-land. Arkeologi E4 Uppland – Studier. Volym 5. Riksantikvarieämbetet. Uppsala.

– 2008b. Spår från hantverk på en tidigneolitisk boplats i östra Mellansverige. I: Björck, N. & Hjärthner-Holdar, E. (red). Mellan hav och skog. Högmossen, en stenåldersmiljö vid en skimrande strand i norra Uppland. Arkeologi E4 Uppland

– Studier. Volym 6. Riksantikvarieämbetet. Uppsala.

– 2014. Stenhantverk och redskap vid Skeke. I: Larsson, F. (red.). Skeke – gudar, människor och gjutare. Rituella komplex från bronsålder och äldre järnålder samt en höjdbosättning från yngre järnålder med gjuteriverkstad. Riksantikvarieämbetet. UV Rapport 2014:53. Stockholm.

Lindbom, P. 1993. Pilspetsar från de uppländska båtgravfälten. CD-uppsats, arkeologiska institu-tionen, Uppsala Universitet.

– 2006. Vapnen under Wreccornas tid, 150–500 e.Kr. AUN 36. Uppsala.

Lindfors, H., Amaya, B. & Eriksson, T. 2008. Eldens lämningar. I: Hjärthner-Holdar, E., Eriksson, T. & Östling, A. (red.). Mellan himmel och jord. Ryssgärdet, en guldskimrande bronsålders-miljö i centrala Uppland. Arkeologi E4 Uppland – Studier. Volym 5. Riksantikvarieämbetet. Uppsala.

Lindholm, P. 2003. Stenmaterialet i Apalle. I: Ullén, I. Bronsåldersboplatsen vid Apalle i Upp-land. Arkeologi på väg – undersökningar för E18. Riksantikvarieämbetet. UV Uppsala rapport 1997:64. Stockholm.

Lindström, J. 2011. Norra Mälardalen under bronsåldern – En landskapsanalys. I: Artursson, M., Karlenby, L. & Larsson, F. (red). Nibble. En bronsåldersmiljö i Uppland. Riksantikvarieäm-betet. UV Rapport 2011:111. Stockholm.

Ling, J. 2008. Elevated rock art: towards a mari-time understanding of Bronze Age rock art in northern Bohuslän, Sweden. GOTARC Serie B 49. Göteborgs universitet. Göteborg.

Ljungkvist, J. 2006. En hiar atti rikR: om elit, struktur och ekonomi kring Uppsala och Mäla-ren under yngre järnålder. AUN 34. Uppsala.

Lundholm, B. 1947. Abstemmung und Domesti-kation des Hauspferdes. Zoologiska bidrag 27. Uppsala.

Myrdal, J., Welinder, S., Pedersen, E. A. & Wid-gren, M. (red.) 1998. Det svenska jordbrukets historia. Jordbrukets första femtusen år: Band 1, 4000 f.Kr.–1000 e.Kr. Natur och kultur. Stockholm.

Nordberg, A. 2004. Krigarna i Odins sal. Dödsfö-reställningar och krigarkult i fornnordisk religion. Religionshistoriska institutionen. Stockholms Universitet. Stockholm.


Näsman, U. 1990. Om fjärrhandel i Sydskan-dinaviens yngre järnålder. Om handel med glas under germansk järnålder och vikingatid. Hikuin 16.

Näsström, B-M. 2002. Blot; tro och offer i det för-kristna Norden. Nordstedts Förlag. Stockholm.

Ohlsson, A. 2011. Osteologi. I: Artursson, M., Karlenby, L. & Larsson, F. (red.). Nibble. En bronsåldersmiljö i Uppland. Riksantikvarieäm-betet. UV Rapport 2011:111. Stockholm.

Olausson, M. 1995. Det inneslutna rummet: om kultiska hägnader, fornborgar och befästa går-dar i Uppland från 1300 f.Kr. till Kristi födelse. Del 1. Riksantikvarieämbetet, Skrifter Nr. 9. Stockholm.

Ottaway, P. 1992. Anglo-Scandinavian Ironwork from Coppergate. The Dorset Press. Dorset.

Persson, M., Andersson, F., Guinard, M. & Lind-kvist, A. 2002. Bronsålderslämningar i Kumla. Gravar och gropar. Arkeologisk slutundersök-ning. Societas Archaeologica Upsaliensis. SAU Skrifter 3.

Petersson, M. 2006. Djurhållning och betesdrift. Djur, människor och landskap i västra Östergöt-land under yngre bronsålder och äldre järnålder. Riksantikvarieämbetet. Uppsala Universitet. Institutionen för arkeologi och antik historia. Uppsala.

Petré, B. 1984 Arkeologiska undersökningar på Lovö. Del 4. Bebyggelsearkeologisk analys. Acta Uni-versitatis Stockholmiensis. Studies in North-European Archaeology 10. Stockholm.

– 2011. Arkeologiska undersökningar på fornlämning RAÄ 28, Söderby, Lovö socken, Uppland. Gravfält från vendeltid och vikingatid samt några gravar och boplatslämningar från bronsålder. Department of Archaeology and Classical studies. Stock-holm University. Lovö Archaeological Reports and Studies. Nr 10. Stockholm.

Ramqvist, P.H. 1983. Gene. On the origin, function and development of sedentary Iron Age settlement in Northern Sweden. Archaeology and Environ-ment 1. Umeå.

Ranheden, H. 2007. Vegetationsförändringar. Markpåverkan och odlingsutveckling i norra Uppland. I: Hjärthner-Holdar, E., Ranheden, H. & Seiler, A. (red.). Land och samhälle. Upp-ländska bygder i ett långtidsperspektiv. Arkeologi E4 Uppland – Studier. Volym 4. Riksantikvarie-ämbetet, SAU och Upplandsmuseet, Uppsala.

Retzius, A. J. 1806. Försök til en flora oeconomica Sveciæ eller Swenska wäxters nytta och skada i hushållningen af Anders Jahan Retzius. Lund. Tryckt hos professorn, dokt. Joh. Lundblad, på författarens bekostnad. (1–2. 1806.). (Del 1), Första delen. Lund.

Rosén, J., Cornell, J., Carlsson, S. & Grenholm, G. (red.) 1993. Den svenska historien. Del 1.Från stenålder till vikingatid. Bonnier lexikon. Stock-holm.

Runeson, H. 2007. Harts på olika sätt. I: Gustafs-son, P. & Spång, G. (red.). Stenålderns stationer. Arkeologi i Botniabanans spår. Riksantikvarieäm-betet och Murberget – Länsmuseet Västernorr-land. Stockholm.

v. Rostoványi, A. & Hydén, S. 2002. Öresundsför-bindelsen. Svågertorp 8B–C. Malmö Kultur-miljö. Rapport Nr. 14.

Sandelin, S. 1998. Hartser, deras kemiska sam-mansättning och funktion i det förhistoriska grav och boplatsmaterialet. CD-uppsats i laborativ arkeologi. Arkeologiska forskningslaboratoriet. Stockholms Universitet.

Segerberg, A. 1974. Den enkla skafthålsyxan av sten: fyndomständigheter och dateringsproblem. Uppsala universitet. Uppsala.

– 1978. Den enkla skafthålsyxan av sten. Fynd-förhållanden och dateringar. TOR 1975–1977, volym XVII.

Scharp, A. 2004. Skärvig, bränd sten vid Buddbo – funktion och/eller rit? Väg E4, sträckan Upp-sala–Mehedeby. Arkeologisk förundersökning och undersökning. Riksantikvarieämbetet. UV GAL, Dokumentation av fältarbetsfasen 2004:1. Stockholm.

Scheutz, M., Schutz, B. & Göthberg, H. 2004. Stenhagen. En inhägnad gård från romersk järnålder. RAÄ 110, Läby socken, Uppsala kommun, Uppland. Upplandsmuseet. Rapport 2004:1.

Seiler, A. 2001. I skuggan av båtgravarna. Landskap och samhälle i Vendels socken under yngre järnålder. Theses and Papers in Archaeology B:7. Del 1. Text och figurer. Arkeologiska Forskningslabo-ratoriet. Stockholms Universitet. Stockholm.

Seiler, A. & Östling, A. 2008a. Brunnby. I: Björck, N., Lindberg, K-F., Seiler, A. & Östling, A. Väg 709 – Ett snitt genom Vendels förhistoria. Riksantikvarieämbetet. UV Uppsala, rapport 2008:15.

Referenser 351

Seiler, A. 2008b. Bönder, stormän och bronsgju-tare – Senneolitikum, bronsålder, järnålder och historisk tid vid Skuttunge kyrka. Riksantikva-rieämbetet. UV Uppsala, rapport 2008:25.

Sigvallius, B. 1994. Funeral Pyres. Iron Age Cre-mation in North Spånga. Thesis and papers in osteology 1. Stockholm.

Strid, J. P. 1993. Kulturlandskapets språkliga dimension: ortnamnen. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

Sundkvist, A. 2001. Hästarnas land – aristokratisk hästhållning och ridkonst i Svealands yngre järnål-der. OPIA 28. Uppsala.

Sundqvist, O. & Vikstrand, P. (red.) 2013. Gamla Uppsala i ny belysning. Högskolan i Gävle. Swedish Science Press. Uppsala.

Söderberg, B. 2002. Elite rulership in southeast Scandinavia c. 350–1100 A.D: a case study. I: Centre, region, periphery: Medieval Europe, Basel 2002; 3rd International Conference of Medieval and Later Archaeology, 3. Internationaler Kongress der Archäologie des Mittelalters und der Neu-zeit, 3ème Congrès international de l ’Archéologie médiévale et post-médiévale, Basel (Switzerland) 10.–15. September 2002; preprinted papers. Vol. 3. Hertingen.

– 2003. Järrestad. Huvudgård i centralbygd. Riks-antikvarieämbetet. Arkeologiska skrifter No 51. Stockholm.

– 2005. Aristokratiskt rum och gränsöverskridande. Järrestad och sydöstra Skåne mellan region och rike. Riksantikvarieämbetet. Skrifter No 62. Stock-holm.

– 2006. Några perspektiv på kulten i en härskar-miljö – Järrestad under yngre järnålder. I: Ang-lert, M., Artursson, M. & Svanberg, F. (red.). Kulthus och dödshus. Det ritualiserade rummets teori och praktik. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

Tacitus, C. 2005. De origine et situ Germanorum. Wahlström & Widstrand. Stockholm.

Thedeén, S. 2004. Gränser i livet – Gränser i land-skapet. Generationsrelationer och rituella praktiker i södermanländska bronsålderslandskap. Stock-holm studies in Archaeology 33. Stockholms Universitet. Stockholm.

Thomsen, T. 1929. Egekistefundet fra Egtved, fra den äldre bronzealder. Köpenhamn.

Thunmark-Nylén, L. 1998. Die Wikingerzeit Got-lands. Teil II. Typentafeln. Kungliga Vitterhets och Antikvitets Akademin. Stockholm.

Ullén, I. 1995a. Det goda exemplets makt: närstu-die av en bronsåldersbosättning i Uppland. I: Larsson, M., & Toll, A. (red.). Samhällsstruktur och förändring under bronsåldern: rapport från ett seminarium, 29–30 september 1994, på Norrköpings Stadsmuseum.

– (red). 1996. Bronsålder på Håbolandet. Arkeo-logi på väg – undersökningar för E18. Riksan-tikvarieämbetet. UV Uppsala, rapport 1996:12. Stockholm.

– (red.). 2003. Bronsålderboplatsen vid Apalle i Uppland. Arkeologi på väg – undersökningar för E18. Riksantikvarieämbetet. UV Uppsala, rapport 1997:64. Stockholm.

Ullén, I., Ranheden, H., Eriksson, T. & Engelmark, R. 1995. Om brunnar: arkeologiska och bota-niska studier på Håbolandet. Riksantikvarieäm-betet, Arkeologiska undersökningar, Skrifter nr 12. Stockholm.

Wallander, A. 1998. Hästmundering. I: Borg, K. (red.). Eketorp-III. Den medeltida befästningen på Öland. Artefakterna. KVHAA. Stockholm.

Varenius, B. 1998. Han ägde bo och skeppslid. Om rumslighet och relationer i vikingatid och medeltid. Studia Arcaeologica Universitatis Umensis 10. Umeå.

Wegraeus, E. 1971. Vikingatida pilspetsar i Sve-rige – en förbisedd föremålsgrupp: del I. Lic-avhandling. Uppsala universitet. Uppsala.

Vereli, O. 1675. Manuductio Compendiosa ad Runographiam Scandicam Antiqvam, Recte Intelligendam. Uppsala.

Werthwein, G. 2001. Boplatslämningar, hålvä-gar och en skärvstensvall i Igelsta. Arkeologisk särskild undersökning av fornlämning RAÄ 279 och RAÄ 280, Östertälje socken, Söder-tälje kommun, Södermanland. Stockholms läns museum. Rapport 2001:7.

Weski, T. 1982. Waffen in germanischen Gräbern der alteren römischen Kaiserzeit südlich der Ostsee. I: Wessén, E. & Jansson, S. B. F. (red.). Sveriges runinskrifter. Bd 9, Upplands runin-skrifter, D. 4. Stockholm: Almqvist & Wiksell international. Uppsala.

Whittle, A., Bayliss, A. & Healy, F. 2008. The tim-ing and tempo of change: examples from the fourth millennium ca. BC in southern England. Cambridge Archaeological Journal 2008 18:1.

Victor, H. 2007. Skärvstensbruk och skärvstenskult – ett uttryck för regionalitet och kosmologi. I:


Notelid, M. (red.). Att nå den andra sidan. Om begravning och ritual i Uppland. Arkeologi E4 Uppland – Studier. Volym 2. Riksantikvarieäm-betet, SAU och Upplands museet, Uppsala.

Wigh, B. 2008. Benens vittnesbörd. Osteologisk analys av benmaterialet från Ryssgärdet. I: Hjärthner-Holdar, E., Eriksson, T. & Östling, A. (red.). Mellan himmel och jord. Ryssgärdet, en guldskimrande bronsåldersmiljö i centrala Upp-land. Arkeologi E4 Uppland – Studier. Volym 5. Riksantikvarieämbetet, Uppsala.

Wigren, S. & Lamm, K. 1984. Excavations at Helgö IX. Finds, Features and Functions. KVHAA. Stockholm.

Wikborg, J. (red.). 1996. Bastubacken. Ett gravfält från äldre romersk järnålder. RAÄ 73, Tortuna sn, Västmanland. Slutundersökningsrapport. Tryckta rapporter från Arkeologikonsult AB, nr 15.

Wood, J. 2000. Food and drink in European prehis-tory. European Journal of Archaeology. Volume 3.

Åqvist, C. & Andersson, C. 2006. Sanda – en gård i södra Uppland: bebyggelse från vendeltid till 1600-tal. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rap-port 2004:15. Stockholm.

Åkermark-Kraft, A. 2003. Ben-, horn- och tand-föremålen i Apalle. I: Ullén, I. (red.) Bronsål-derboplatsen vid Apalle i Uppland. Arkeologi på väg – undersökningar för E18. Riksantikva-rieämbetet. UV Uppsala, rapport 1997:64. Stock-holm.

Ölund, A. 2010. I elitens landskap – folkvandrings-tida och vendeltida boplatslämningar i Brillinge. Upplandsmuseet. Rapport 2010:14.

Muntliga uppgifterUlf Strucke. vedartsspecialist, Riksantikvarieämbe-

tet, UV Mitt, Stockholm.O. Johansson. Markarrendator, Älby, år 2009.

Digitala referenserMägi, M. 2004. From stone graves to churchyards.

Burial traditions in the late prehistoric and early medieval island of Saaremaa. Folklore. Electronic Journal of Folklore No 27.

Statens historiska museums (SHM:s) fynddatabas, www.historiska.se/data

ÖvrigtDMS = Det medeltida SverigeSOFI = Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala.ATA= Antikvarisk-topografiska arkivet

Administrativa uppgifter 353

Riksantikvarieämbetets dnr: 423-236-2010.Länsstyrelsens dnr: 431-37-10.Projektnummer, UV: 11571 och 11572.Undersökningstid: 3 maj–29 oktober 2010.Projektgrupp: Projektsamordnare (Skeke, Ström-

men, Björkgärdet Älby) Magnus Artursson. Projektledare Björkgärdet: Niclas Björck, Tho-mas Ericsson, Karl-Fredrik Lindberg. Arkeolo-ger: Håkan Aspeborg, Anders Bornfalk-Back, Cecilia Falkendal, Kerstin Forslund, Christina Holm, Nils Johansson, Magnus Lindberg, Peter Lindbom, Simon Karlsson, Anna-Sara Noge, Carina Olson, Mats Petterson, Anton Seiler, Elin Säll, Gustav Gonelius Stenvall, Erik Zansén Biträden: Reine Källgren, Cicci Rettig. Maskinförare: Pedor Jansson, Andreas Lalin, Andreas Lindblom.

Underkonsulter: Avis, Mälardalens Gräv och Frakt AB, Nyckelby Kulturbygg, Ramirent, Statoil, Trimtec och Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet, Stockholms universitet Auxilia, SFMV Kiruna, Fosfatlaboratoriet Gotland.

Exploateringsyta: 9000 m2

Administrativa uppgifter

Undersökt yta: 9000 m2

Läge: Fastighetskarta.Koordinatsystem: RT90, 2,5 gon VKoordinater för undersökningsytans sydvästra

hörn: x 6648000 y 1612470Höjdsystem: RH 70Dokumentationshandlingar som förvaras i Anti-

kvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 432 plan och sektionsritningar i skala 1:20 (Ritningsnr 1–432), Intrasisprojekt 2010:005, 406 digitala foton med Unr 4471:1–406.

Fynd: Det finns 2458 fynd från Björkgärdet (Fnr 1–726, 728–766, 768–784, 786–809, 811–860, 862–923, 925–939, 941–943, 945–946, 948–973, 975–1021, 1023–1029, 1032–1056, 1058–1107, 1109–1128, 1130–1136, 1138–1150, 1152–1156, 1162, 1164–1348, 1350–1360, 1362–1366, 1370–1373, 1375–1410, 1412–1460, 1462–1496, 1498–1539, 1541–1542, 1544–1557, 1559–1560, 1562, 1565–1574, 1575–1582, 1584–1586, 1588–1628, 1630–1633, 1635–1642, 1644–1686, 1688–1731, 1733–1772, 1774–1828, 1832–1839, 1841–1869, 1872–1944, 1946–2512).


Figur- och tabellförteckning

Figurer

möh. Viken vid Björkgärdet och Älby minskar i omfattning i takt med att landet höjs men är vid denna tid fortfarande en del av havet genom ett smalt sund vid Grän i söder. Under loppet av bronsåldern isoleras emellertid sjö- och vattensystemen i området (jfr fig. 3.4). Blå färgton är den dåvarande kustlinjen samt fornsjöar. Skala 1:15 000. ...................28

3.4. Översiktskarta med undersökningslokalernas läge i förhållande till en vattenståndet cirka 0 BC/AD, dvs. cirka 11 meter över havet. Vid denna tid har vattensystemen vid Björkgärdet avsnörts. Västra delen av Rasbodalgången har helt blivit inland och en vik av havet finns vid denna tid bara söder om Grän. Förbi Björkgärdet löper dock fortfarande de större vattendrag och sjöar som ligger i delar av den forna havsviken. Blå färgton är den dåvarande kustlinjen samt fornsjöar. Skala 1:15 000. .....................................................................................29

3.5. Översiktskarta med undersökningslokalernas läge i förhållande till en vattenståndet cirka 700–1000 AD. Området omkring Björkgärdet har ungefär samma utseende under denna period men havet blir under perioden allt mer avlägset. Under senare delen av detta skeende når havsviken in till Frötuna, viken som syns i nedre högra hörnet av kartan. Fortfarande finns emeller tid samma större vattendrag och sjöar kvar och har sannolikt stor betydelse för kommunikationerna dels ut mot havet men också därifrån och vidare ut i världen. Blå färgton är den dåvarande kustlinjen, fornsjöar och vattendrag. Skala 1:15 000. ..........................................................................................................................................31

3.6. Björkgärdet och Älby ligger i Tomtaåns dalgång i den västra delen av Rasbobygden. Ekonomisk-topografisk översiktskarta med fornlämningar i närområdet till Björkgärdet. Skala 1:20 000. (Se även fig. 2.2.) ...................................................................................................32

3.7. Översikt över husterrass 1 före avtäckning. Även om yngre järnålderns husterrasser framstår som relativt manifesta när dessa har avtäckts är det inte självklart att denna typ av lämningar uppmärksammas. I bilden syns norra terrasskanten på hus 1 före avtäckning (jfr fig. 2.5, 5.2.4 och 5.3.11). Foto: Niclas Björck. .....................................................................................36

3.8. Texten på U1011 lyder ”Vigmund lät hugga stenen till minne av sig själv, den skickligaste av män. Gud hjälpe Vigmund Skeppshövdingens själ. Vigmund och Åfrid högg minnesmärket medan han levde”. Örbystenen (U1011) restes ursprungligen i en stensättning på ett gravfält. Detta vet vi därför att Johannes Bureus lät göra en avbildning då han år 1594 såg stenen på plats (bilden till höger, infälld bild). Stenen stod ursprungligen som stäv i en närmast skeppsformig stensättning, men redan på 1670-talet lät Olof Verelius flytta stenen till sin trädgård i Uppsala. Olof

2.1. Läget för undersökningsområdena vid Björkgärdet /Rasbo 661) och Älby (Rasbo 658) samt nysträckningen av väg 288 markerade på utdrag ur Terrängkartan 632 Gimo och 620 Uppsala. Skala 1:50 000. ...........................................................................................13

2.2. Undersökningsområdena vid Björkgärdet (Rasbo 661) och Älby (Rasbo 658), och intilliggande fornlämningar samt nysträckningen av väg 288 markerade på utdrag ur digitala Fastighetskartans blad 11I 9c Karby. Skala 1:10 000. (Se även fig. 3.6. och tabell 3.1). .................................................................................................14

2.3. Vy över undersökningsområdena vid Björkgärdet och Älby (markerade med orange). Söder om undersökningsområdet vid Björkgärdet syns höjden med gravfältet Rasbo 274. Bilden är tagen från öster och i horisonten syns domkyrkans torn och slottet i Uppsala. Foto: Max Marcus, Hawkeye © (U4471_2). ...............................................................................................................................16

2.4. Flygfoto över Björkgärdet före avtäckning, jämför med dels flygfoto (fig. 5.1) samt med resultatet från markscanning (fig. 2.5). Foto: Max Marcus, Hawkeye © (U4471_7). ..................................20

2.5. Terrängmodell över Björkgärdet. I resultatet från laserscanningen är topografin med de två ändmoränerna och flera av de stora konstruktionerna på platsen väl synliga. Notera gravarna A404 och A4655 på norra ändmoränen och husterrasserna för hus 1, 2 och 15 samt stenraden som avgränsar hus 14:s östra kortsida. Färgmarkeringarna indikerar höjdvariationer inom undersökningsområdet (jfr fig. 5.4.1 och 5.4.2). Skala 1:1000. ......................................................................22

2.6. Fältgruppen vid Björkgärdet i september 2010. Från vänster stående: Karl-Fredrik Lindberg, Simon Karlsson, Cecilia Falkendal, Thomas Eriksson, Magnus Artursson, Carina Olsson, Magnus Lindberg. Sittande från vänster: Cicci Rettig, Maria Björck, Kerstin Forslund, Anders Bornfalk-Back, Anna-Sara Noge och Niclas Björck. Ytterliggare många fler deltog emellertid i arbetet under längre eller kortare perioder (se administrativa uppgifter). ........................................................................................24

3.1. En del av en parallellhuggen dolk i flinta och en välslipad yxa i diabas som bedöms vara från senneolitikum–äldre bronsålder uppvisades av markägaren som brukar området norr om Älby. Dessa föremål utgör de äldsta beläggen för aktiviteter i området. Foto: Karl-Fredrik Lindberg (U4472_1). ..................................26

3.2. Översiktsbild med undersökningslokalernas läge i förhållande till vattenståndet cirka 1500 BC, dvs. cirka 23 meter över havet. Vid denna tid är Rasbodalgången en vik av litorinahavet och bebyggelse etableras sanno likt i bygden vid Björkgärdet och Älby för första gången. Blå färgton är den dåvarande kustlinjen. Skala 1:15 000. ..........................................................27

3.3. Översiktsbild med undersökningslokalernas läge i förhållande till vattenståndet cirka 1000 BC, dvs. cirka 18


Verelius var professor i fäderneslandets antikviteter i Uppsala och brukar sägas vara den första som utfört en arkeologisk undersökning i Sverige. Han är annars mest känd för sin utgivning av isländska sagor och sin bok om runstenar ”Runographiam Scandicam Antiqvam”. I denna diskuteras bland andra runstenar även Vigmundstenen. En skillnad mellan ovan angivna läsning av stenen och Verelius är ordet skicklig där han istället använder slug (Verelius 1675:52). Huruvida Vigmund var den slugaste eller den skickligaste av män ligger kanske bortom vad som idag är vetbart. Fotot till vänster visar Vigmundssten på sin nuvarande uppställningsplats vid Gustavianum i Uppsala. Foto: Peter Lindbom. .................................................................................................................................38

3.9. Mosaik av historiska kartblad från 1640 över Björkgärdet. Kartblad över byarna Grän (B50–10: a5:170–73 ), Örby (B50–59:a5:174–5 ) och Älby(B50–57:a5:177)ingår. Det är tydligt att uppodlingen av impedimentsmarken ännu inte påbörjats i någon större utsträckning. Undersökningsytorna har markerats med rött. .............................................................................................40

3.10. Undersökningsytorna inlagda på storskifteskartor över byarna Grän år 1773 (B50–10: a5:170–73), Örby år 1772 (B50–59:a5:174–5 ) och Älby år 1777(B50–57:a5:177). ...............41

3.11. Historiska kartblad i mosaik från lagakiftet över Grän år 1859 (03-rao-183) och Örby år 1880 (03-rao-212), Björkgärdets undersökningsområde inlagt. Notera hur tegar har tagits upp på impedimentet. Det är tydligt att försök med uppodling av impedimentet vid på Björkgärdet nu gjorts. ........................................42

4.1. Karta över Rasbobygden med de inventerade områdena markerade. .............................................................................................................................44

4.2. Rasbo 549:1 från sydväst. Förhöjningen i bakgrunden är en av husterrasserna, cirka 30 × 9 meter stor och upp till 1 meter hög i högsta partiet och som beskrevs som en odlingsterrass vid 1970-talets inventering. Platsen där fotografen står är förmodligen mitt i ytterligare ett terrasshus som ligger i vinkel från det första. Partiet framför terrasshusen är gårdstunet. Foto: Niclas Björck. .........................................................................46

4.3. Ett annat exempel är Rasbo 31 vilken i FMIS beskrivs som en husgrund från medeltid eller historisk tid. I analogi med undersökningsresultaten ter det sig nu mer sannolikt att den 18 × 7 meter stora stengrunden sett till likheten med flera undersökta förhistoriska husgrunder i Rasbo är från yngre järnålder. I fotot syns husterassen Rasbo 31 från väster. Foto: Niclas Björck. .........................................................................................................47

4.4. Rasbobygden med de 27 fornlämningsgrupper som den delas in i. Björkgärdetgruppen har markerats. ....................................48

4.5. Översiktskarta över Rasbobygden under äldre bronsålder (cirka 23 m ö.h.) med utgångspunkt i resultatet från omlandsstudien. I kartan är lämningar av äldre bronsålderskaraktär markerade. Blå färgton är den dåvarande kustlinjen samt fornsjöar. Skala 1:75 000. .................................................49

4.6. Översiktskarta över Rasbobygden under yngre järnålder med utgångspunkt i resultatet från omlandsstudien. I kartan är lämningar av yngre järnålderskaraktär markerade. Blå färgton är den dåvarande kustlinjen samt fornsjöar. Skala 1:75 000. 50

5:1. Flygbild över undersökningsområdet vid Björkgärdet efter avtäckning. I bilden framträder södra och norra ändmoränerna som steniga områden. Södra löper längs undersökningsområdets södra kant och norra från undersökningsområdets sydöstra hörn åt nordväst. Även

från denna höjd framträder gravarna A404 och A4655 på norra ändmoränen och i väster syns hus 1 och 2 vid södra ändmoränen. För en bättre uppfattning om områdets topografi och läge i landskapet jämför gärna med resultatet av laserscanning (fig. 2.5) och översiktsbilderna (fig. 2.3 och 2.4). Foto: Max Marcus, Hawkeye © (Unr 4471:97). ......................................51

5.1.1. Flygfoto över Älby efter avbaningen, norr är uppåt i bilden. Centralt i bilden kan kantkedjan till skärvstenshögen A262 ses. Strax norr om skärvstenshögen fanns ett kulturlager som skars av vägen. Inventeringarna visar att bronsålderslämningarna fortsätter norr om vägen. Det mörka området på den nordvästra delen av den banade ytan är lämningarna efter smidesverksamheten. Strax öster om denna yta, dolt av träden låg torpet till del ingrävt i moränryggen och söder om smidesverksamheten markerat av stenar låg ett enklare skjul. Foto: Hawkeye © (Unr 4472:2). ...55

5.1.2. Översiktlig plan över delytorna och de dominerande lämningarna som påträffades inom dessa. Skala 1:400. ............56

5.1.3. Karta över de påträffade anläggningarna på delområde 1. Majoriteten av anläggningarna är knutna till skärvstenshögen A262 som dominerade området. Skala 1:200. ............................................................................................................................................57

5.1.4. Karta över de anläggningar som påträffades inom delområde 2. Alla påträffade lämningar kan knytas till torpet och smedjan från 1800–1900 talet som låg på ytan. Skala 1:200. ............................58

5.1.5. Husen och slaggvarparna från sydväst. I förgrunden kan syllstenar som ingått i hus 21 ses. De sotsvarta fläckarna är varparna som är spår från smidesverksamheten och strax bakom ligger torpgrunden, hus 20, under de grå jordmassorna. Foto: Karl-Fredrik Lindberg (Unr 4472:3). ..........59

5.1.6. Skärvstenhögen A262 efter att området torvats av. Fotografiet är taget från norr. Foto: Karl-Fredrik Lindberg (Unr 4472:4). ......59

5.1.7. Profilritning över skärvstenshögen A262. L1: cirka 0.1–0,2 meter tjockt grått jordigt lager med finfördelad skärvsten. L2: cirka 0,2–0,3 meter tjockt grått jordigt lager med grov skärvsten. L3: cirka 0,1–0,2 meter tjockt mörkgrått/svart lager med mycket sot, kol och grov skärvsten. L4: Morän. L5: (kulturlagret A1745) bestod av ett några centimeter tjockt lerlager med inslag av sot och kol direkt ovanpå den naturliga moränen vilket visar att ytan stått öppen under en viss tid då detta ackumulerats. Skala 1:50. ................................................................................60

5.1.8. Fotografiet visar den öppna ytan som är spåren från de tidigaste aktivisterna på platsen i form av matlagning och fest. Foto från norr: Karl-Fredrik Lindberg (Unr 4472:5). ............61

5.1.9. A: Fas 1, 1000–800 BC. En yta röjs från sten i sydsluttningen och en matlagningsstation anläggs. ............................................................62

5.1.9. B: Fas 2, 1000–800 BC. Skärvstenshögen anläggs och låser den tidigare matlagningsstationen. En grop, A1313, grävs i toppen av skärvstenshögen och keramik deponeras. ...............63

5.1.9. C: Fas 3, 500–400 BC. Skärvstenshögen byggs ut med en yttre kantkedja och en kokgrop A1845. Skala 1:100. ..................................64

5.1.10a. Spridningsbild över ben, järn, bergart och flinta som påträffades vid Älby. Skala 1:400. .....................................................................65

5.1.10b. Spridningsbild över keramik, bränd lera och harts som påträffades vid Älby. Skala 1:400. .....................................................................65

5.1.11. Två av de fragmenterade kärl som påträffades vid undersökningen av skärvstenshögen A262. Foto: Christina Holm. ............................................................................................................................................67

5.1.12. Avslag i flinta (F43) från skärvstenshögen A262 vid Älby. Foto: Christina Holm. ...................................................................................................................67


5.1.13. Hartsklump (F47) från skärvstenshögen A262 vid Älby (jfr Fig. 5.5.86 och 5.5.87). Foto: Christina Holm. ...................................................67

5.2.1. Översiktligt flygfoto av undersökningsområdet från sydväst. Björkgärdet som är markerat med en orange stängsling centralt i bilden ligger i en rik fornlämningsmiljö. I förgrunden syns höjden med gravfältet Rasbo 324 och bortom detta i den flacka åkermarken det område där bronsålderns bosättning sannolikt legat. Bortom denna åkermark, på den lilla höjden med dungen finns gravfältet Rasbo 273:1 och i åkermarken norr om denna boplatsen Rasbo 624 (jfr fig.5.2.2). Foto: Hawkeye © (Unr 4471:3). ............68

5.2.2. Plan över Björkgärdet och dess närmaste omgivning. Åt söder och sydöst finns boplatsområdet i åkermarken, skålgropsblocket och på höjden gravfältet Rasbo 324 som vi karterade i samband med undersökningen (bilaga 20). Mellan undersökningsområdet på Björkgärdet och gravfältet finns ett område med fossil åker och stensträngssystem. Norr om Björkgärdet mellan undersökningsområdet och gravfälten 321, 322 och 323 karterades en husterrass vid vår inventering (se kap. 3 och 4). ...............................................................................69

5.2.3. Översiktsfoto av undersökningsområdet från sydväst. Fotot är taget från mittblocket i mittblocksgraven A6545 i skärvstens/gravkomplexet A1004026. I förgrund syns södra delen av terasskonstruktionen till hus 2. Längs södra delen av undersökningsområdet sträcker sig södra ändmoränen och bortom det flacka partiet syns norra ändmoränen. Foto: Niclas Björck, (Unr 4471:15). ..................................................................................70

5.2.4. Konstruktionsteckning och översiktsfotografi över den manifesta husterrassen till hus 1 på Björkgärdet. Lämningen syns i båda fallen från väster och i förgrunden syns den vällagda entrékonstruktion som framkom vid västra kortsidan. Denna typ av entré är ovanlig och oss veterligen finns ingen känd parallell. Notera också att terrass kanten liknar en skalmurskonstruktion med större block i kanten och en fyllning med mindre sten. Husterrassen var inte lika tydlig före avtäckning (jfr fig 2.5, 5.3.11 och 5.4.1). Stensträngen i figur 3.7 visade sig vid avtäckning vara den manifesta norra terasskanten till hus 1. Foto: Niclas Björck, Unr 4471_232. Teckning: Richard Holmgren, ARCDOC .......................................................................................................71

5.2.5. Kalibreringskurvor för samtliga 14C-dateringar från Björkgärdet.............................................................................................................................72

5.2.6. Områdesindelningen och de övergripande strukturerna i form av hus, gravar, harg och större skärvstensanläggningar. ..............77

5.2.7. Flygfoto över område A–D. .....................................................................................795.2.8. Område A med alla anläggningar och strukturer som

påträffades. För anläggningar ingående i större strukturer hänvisas till bilaga 17 och 18, kapitel 5.3 och 5.4. ............................80

5.2.9. Område B med alla anläggningar och strukturer som påträffades. För anläggningar ingående i större strukturer hänvisas till bilaga 17 och 18, kapitel 5.3 och 5.4. ............................82

5.2.10. Schematisk karta över layouten för gård 8 och 9 med hus och hägnader. Notera de olika vägarna dels mot utmarkerna och dels mot huvudlederna genom Rasbo. I bilden finns också det karterade gravfältet Rasbo 324. ...............................................................85

5.2.11. Tolkning av långprofilerna som var placerade centralt genom de två hallarna från yngre järnålder (se även föregående sida). Överst sektionen genom hus 2 och dess fortsättning genom hus 16 söder om hus 2. Därunder sektionen genom hus 1. Legend: 1 Brunsvart sotlager med skärvsten, 2 Svartbrun silt med skörbrända/skärviga stenar och kol, 3 Gulbrun morän, 4 Brungul grusig morän,5 Gul lersilt, 6 Gulbrun lersilt, 7 Svartbrun silt med inslag av bränd lera, 8

Bränd lera (orange), 9 Brunsvart silt med inslag av bränd lera och kol, 10 Brun silt (kulturlager A35084), 11 Mörkbrun silt med rikligt av skörbränd/skärvig sten. Skala 1:40. Den infällda planen visar profilernas läge genom husen. .........................................87

5.2.12.a. Område C med alla anläggningar och strukturer som påträffades. För anläggningar ingående i större strukturer hänvisas till bilaga 17 och 18, kapitel 5.3 och 5.4. ............................88

5.2.12.b. Område C med alla anläggningar och strukturer som påträffades. För anläggningar ingående i större strukturer hänvisas till bilaga 17 och 18, kapitel 5.3 och 5.4. ............................89

5.2.13. Område D med alla anläggningar och strukturer som påträffades. För anläggningar ingående i större strukturer hänvisas till bilaga 17 och 18, kapitel 5.3 och 5.4. ............................91

5.2.14. Område E med alla anläggningar och strukturer som påträffades. För anläggningar ingående i större strukturer hänvisas till bilaga 17 och 18, kapitel 5.3 och 5.4. ............................93

5.2.15.a. Område F med alla anläggningar och strukturer som påträffades. Överst en plan med samtliga stolphål (A) och nederst en plan med andra typer av anläggningar inom samma område (B). För anläggningar ingående i större strukturer hänvisas till bilaga 17 och 18, kapitel 5.3 och 5.4. 95

5.2.15.b. Område F med alla anläggningar och strukturer som påträffades. Överst en plan med samtliga stolphål (A) och nederst en plan med andra typer av anläggningar inom samma område (B). För anläggningar ingående i större strukturer hänvisas till bilaga 17 och 18, kapitel 5.3 och 5.4. 96

5.2.16. Område G med alla anläggningar och strukturer som påträffades. För anläggningar ingående i större strukturer hänvisas till bilaga 17 och 18, kapitel 5.3 och 5.4. ............................98

5.2.17. Sektion (3C46672) genom den södra ändmoränen öster om A11816. Notera att stora mängder kulturpåverkad jord och även större block har påförts på den södra delen av ändmoränen. 1. Mörkgrå silt (Kulturlager A47138), 2. Grå mylla och morän, 3. Ljusbrun morän, 4. Gråsvart fet silt och skörbränd/skärvig sten. Skala 1:40. ................................................................99

5.2.18. Sektionen (3C46672) genom den södra ändmoränen öster om A11816. Foto: Niclas Björck. .........................................................................99

5.2.19. Sektion (3C46670) genom den södra ändmoränen väster om A11816. Notera att kulturpåverkad jord och även större block har påförts på den södra delen av ändmoränen. 1. Mörkgrå silt (Kulturlager A47138), 2. Grå mylla och morän, 3. Ljusgrå lerig morän, 4. Brun sandig morän. Skala 1:40. ................................100

5.3.1. Översiktsplan över samtliga hus inom undersökningsområdet. Skala 1:800. ........................................................101

5.3.2. Översikt av samtliga byggnader från Björkgärdet i kronologisk ordning. Skala 1:400. .................................................................102

5.3.3. Gården med hus 10 och 19 från yngre bronsålder i plan. Skala 1:800. .........................................................................................................................................107

5.3.4. Den förromerska gården vid Björkgärdet. Skala 1:800. ...........1085.3.5. Den äldre romerska gården vid Björkgärdet.

Skala 1:800. ..........................................................................................................................1095.3.6. De tre gårdarna från tidig och mellersta vendeltid, cirka

550–700 AD. Skala 1:800. .......................................................................................1105.3.7. Översikt över undersökningsområdet med gård 7 bestående

av hus 12 och gård 8 bestående av hus 2, 3, 5 och 7. Gårdarna anläggs kring 700 AD. Skala 1:800. ..............................................................112

5.3.8. Rekonstruktion av gård 8 från sen vendeltid, cirka 700–800 AD. I bilden syns huvudbyggnaden (hus 2) och ekonomibyggnaden med lagringsfunktion (hus 3) från väster. Illustration Richard Holmgren, ARCDOC. ...............................................113

5.3.9. Placeringen av depositionerna av brända människoben från tidsintervallet mellersta vendeltid–tidig vikingatid, cirka 640–875 AD i förhållande till hus 1 och 2. Skala 1:400. ............114


5.3.10. Flygfoto av terrassen med ramkonstruktionen av sten och block. Den uppbyggda delen av terrassen har markerats med rött. Skala 1:400...............................................................................................................116

5.3.11. Hus 1 från väster. Terrassen med ramkonstruktionen av sten och block med den stenbyggda grunden för trappan i förgrunden syns tydligt. Stolphålen för den takbärande konstruktionen samt gaveln har markerats med röda trästolpar. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:232). ..................................117

5.3.12. Foto av stolphålet A12271 från öster med de stora stenar och block som stöttat en av de takbärande stolparna i hus 1. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:201)...............................................................................117

5.3.13a: Fyndspridningen i och kring hus1. Notera koncentrationen av fynd vid den västra och nordvästra ingången. Skala 1:400. .118

5.3.13b: Fyndspridning där obe stämda föremål, djurben, allmän keramik och bränd lera sållats bort. Skala 1:400. ...........................118

5.3.14. Översikt över undersökningsområdet med gård 9 bestående av hus 1, 4, 5, 7 och 11. Gården anläggs kring 800 AD. Hägnader och vägar är rekonstruerade utifrån stenrader, stolprader och naturliga leder och avgränsningar i mikrotopografin och är endast korologiskt knutna till gård 9. Skala 1:800. ..........................................................................................................................119

5.3.15a. Detalj av den västra delen av hus 1 med den stenbyggda trappan täckt med träplankor och flankerad av stolpar eller s.k. stavar. Ingången här var sannolikt den officiella entrén där besökare togs emot och där olika typer av ceremonier ägde rum innan man begav sig in i hallen. Illustration Richard Holmgren, ARCDOC. ...................................................................................................120

5.3.15b. Sektion av trappan som visar hur ett kulturlager som bildats under vendel/vikingatid utifrån fyndmaterialet låser syll och trapp till hus 1. Legend: 1 Svartgrå sotig, fet lera med kol och rikligt med fynd. 2 Ljusbrun morän. 3 Grågrusig lera med inslag av skärvsten (kulturlager A29221). Skala 1:40. ................120

5.3.16. En tolkning av hur den inre uppdelningen av hus 1 kan ha sett ut och ett åskådliggörande av placeringen av högsätet. Skala 1:400. ..........................................................................................................................125

5.4.1. Flygfoto över undersökningsområdet vid Björkgärdet med de steniga partier som utgjorde norra och södra ändmoränerna väl synliga. Skärvstenskomplex, gravar och matlagningstationer ligger nästintill undantagslöst på och intill de blockiga ändmoränerna Foto: Hawkeye ©. (Unr 4471:96). .................................................................................................................................128

5.4.2. Översiktsplan med skärvstenskomplex, gravar och matlagningstationer på Björkgärdet. Notera att dessa lämningar nästan undantagslöst har lokaliserats till de blockiga ändmoränerna. Skala 1:600. .......................................................129

5.4.3. Vy över norra ändmoränen på Björkgärdet (delområde E) med skärvstenskomplex, gravar och matlagningsstationer. Fotot är taget från nordväst. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:63). 131

5.4.4. Vy över södra ändmoränen på Björkgärdet (delområde D) med skärvstenskomplex, gravar och matlagningsstationer. Fotot är taget från väster. Foto: Maria Björck (Unr 4471:228). .....132

5.4.5. Sammanställning av begravningarna på Björkgärdet. I sammanställningen kan man tydligt se att begravningar har skett under två perioder. Begravningsperiod 1 är kremeringsbegravningarna som sker i mittblocksgravar och skärvstenskomplex under perioden 900–400 BC. Begravningsperiod 2 är inhumationer i stensättningar som sker under 1:a århundradet AD. Det finns också en tredje begravnings- eller offerperiod som omfattar nedsättningarna av mindre mängder brända människoben som görs kring

gården under yngre järnålder 600–900 AD, men den är inte med i figuren (se tab. 5.4.1 och 5.4.2). .......................................................135

5.4.6. Lodfoto över mittblocksgraven A4655. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:237). .................................................................................................................138

5.4.7. Plan över mittblocksgraven A4655 och matlagningsstationenA1004246 (skärvstensflaket A33802 och kringliggande anläggningar). I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten. ................................................................139

5.4.8. Plan över skärvstenskomplex A1004159. I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten.........................................................140

5.4.9. Sektion genom skärvstensflaket med mittblock A37686, med mittblocket och yttre kantkedjan sedda från sydöst: 1. Mörkgrå silt med skörbränd/skärvig sten och spridd bränd lera, 2. Svartgrå silt, 3. Ljusgrå sandig silt, 4. Mörkbrun myllig silt, 5. Ljusgrå sandig silt, enstaka skörbrända/skärviga stenar, 6. Ljusbrun morän. Skala 1:40. ..........................................................................141

5.4.10. Plan över skärvstens-/gravkomplex A1004026 med mittblocksgravarna A5911, A6545 och A6634. I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten (jfr fig 5.4.39)....142

5.4.11. Mittblocksgraven A6545 från väster. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:211). ..............................................................................................................................143

5.4.12. Mittblocksgraven A5911 från väster. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:237). ..............................................................................................................................144

5.4.13. Sektion genom mittblocksgraven A6545 med mittblocket och kantkedjan från väster: 1 Svartbrun silt, 2 Brunsvart silt, 3 Ljusgul morän, 4 Ljus sandig lera. Skala 1:40. .........................................144

5.4.14. Plan över kokgropssystemet A3127. I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten. ................................................................145

5.4.15. Plan över skärvstenshögen A18918. I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten. ................................................................146

5.4.16. Skärvstenshögen A18918 från sydväst. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:138). .................................................................................................................147

5.4.17. Översiktsfoto över skärvstensflaket A11816 från nordöst. I norra delen syns också A35247. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:173). ..............................................................................................................................148

5.4.18. Sektioner genom skärvstensflak A11816. Överst A11816 från söder och därunder från väst. Legend: 1 Mörkbrun silt med trä, kol, sot och skörbränd/skärvig sten, 2 Gul morän, 3 Mörkbrun silt, 4 Svart sotig silt, 5 Mörkbrun/svart silt med mycket skörbränd/skärvig sten, 5 Ljus lera. Skala 1:40. ...........149

5.4.19. Plan över skärvstensgrop A2445. I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten. .............................................................................150

5.4.20. Skärvstensgropen A2445 från öster. Foto: Thomas Eriksson (Unr 4471:137). .................................................................................................................150

5.4.21. Skärvstensgropen A2445 under utgrävning av kvartiler sett från väster. Foto: Peter Lindbom (Unr 4471:250). ..........................151

5.4.22. Plan över mittblocksgrav A404. I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten. .............................................................................152

5.4.23. Snedfoto över mittblocksgraven A404 från sydöst. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:237)...............................................................................152

5.4.24. Sektion genom mittblocksgrav A404 med mittblocket och kantkedjan från söder: 1 Mörkbrun sandig silt, 2 Grå lerig silt,3 Ljusbrun lerig silt, 4 Ljusbrun morän, 5 Svartgrå, fet silt med skörbränd/skärvig sten (0,02–0,15 meter i diameter), 6 Mörkbrun siltig morän, 7 Brun siltig morän. Skala 1:40. .........153

5.4.25. Västra delen av A1004167 från norr med det eldpåverkade blocket (T1002147) och kokgropen A40009. Området kring kokgropen är omgärdat av en stenram. Möjligen ingår kokgropen i matlagningsområdet A1004241. Foto Peter Lindbom (Unr 4471:74). ..........................................................................................155

5.4.26. Härden A7559 som förslutits med blocket T7571. Fenomenet med förslutning av anläggningar på detta sätt iakttogs på


många olika platser på Björkgärdet. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:53). .................................................................................................................................157

5.4.27. Lodfoto över stensättningen A14116. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:338). ..............................................................................................................................159

5.4.28. Plan över stensättningen A14116. I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten. ................................................................159

5.4.29. Lodfoto över graven A10720 i skärvstens-/gravkomplexet A1003711. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:179). .................................160

5.4.30. Plan över skärvstens-/gravkomplexet A1003711 med mittblocksgraven A1004230 och skärvstensflaken A10720, 10869 och 11283. I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten. ..........................................................................................161

5.4.31. Plan över skärvstens/gravkomplexet A1003496 med stensättningarna A12766 och A33676 samt skärvstensflaken A36569 och 20600. I väster syns eldaltaret A10515 (jfr fig. 5.4.32 och 5.4.33). I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten. ..........................................................................................163

5.4.32. Snedfoto över stensättningen A12766 med stenkistan A36836 under utgrävning. Notera den vällagda kantkedjan i norr och huvudstenen i ändan på mörkfärgningen efter kroppen strax hitom tumstocken. Det var ovanpå denna sten som tandfragmenten från den begravda individen framkom (jfr fig 5.4.33). Foto från nordöst: Maria Björck (Unr 4471:223). .163

5.4.34. Snedfoto över eldaltaret A10515 från nordväst. Centralt syns en löpare (F870) som lagts ned på skärvstensbädden. Notera också det eldskadade blocket (T10740) i bakgrunden. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:41). .................................................................................164

5.4.33. Tandfragmenten från stensättningen A12766 in situ under utgrävning och infällt efter att de tagits upp. (jfr fig 5.4.34). Foto från nordöst: Peter Lindbom (Unr 4471:229) och infällda bilden Maria Björck (Unr 4471:276). ............................................................164

5.4.35. Detalj över eldaltaret A10515 och löparen (F870) har här lyfts upp från skärvstensbädden. I bakgrunden syns det eldskadade blocket (T10740). Foto: Thomas Eriksson (Unr 4471:45). .................................................................................................................................165

5.4.36. Foto från sydöst över stensättningen A7675 under utgrävning. Foto: Anna Sara Noge (Unr 4471:289). .....................166

5.4.37. Plan över skärvstenshögen A11298 med kantkedjor. Det blåfärgade blocket på planen är altarblocket som restes under äldre järnålder. De två blocken norr om detta utgör mittblock under det yngre skedet. I planen finns också de fynd som påträffades i kontexten. ................................................................167

5.4.38. Foto från söder över stensättningen A35247 under utgrävning. Foto: Thomas Eriksson (Unr 4471:249). ....................168

5.4.39. Översiktsfoto över skärvstens-/gravkomplex A1004026 med mittblocksgravarna A5911, A6545 och A6634. I bilden kan man också se hur stenramskonstruktionen till hus 2 överlagrar skärvstenslagret A8380 (jfr fig 5.4.10). Foto från nordöst: Niclas Björck (Unr 4471:171). ......................................................169

5.5.1. Spridningen av all förhistorisk keramik vid Björkgärdet. Fördelningen bygger på vikt. Skala 1:800. ..........................................171

5.5.2. Spridningen av keramik typologiskt daterad till bronsålder. I figuren visas skärvstenshögar, gravar, matlagningsstationer och hus som kan knytas till yngre bronsålder och förromersk järnålder. Spridningen är baserad på vikt. Skala 1:800. ..........172

5.5.3. All keramik med en säkerställd datering till järnålder. Spridningen bygger på vikt. I figuren visas utbredningen för alla hus som kan knytas till yngre järnålder och harget. Skala 1:800. ...................................................................................................................................173

5.5.4. Keramik förekom sparsamt inom den äldre järnålderns gårdsområde i NÖ på Björkgärdet. I enstaka fall påträffades dock keramik som var typologiskt bestämbar även här.

I stolphålet A26163 i hus 17 framkom F805 som hör till ett kärl (kärlnr 30) som varit dekorerat med ett diagonalt band. Kärlet har typologiskt daterats till romersk järnålder–folkvandringstid. Hus 17 har förts till fas 6, dvs. äldre vendeltid. Foto: Christina Holm. .....................................................................175

5.5.5. Fördelningen av alla skålar, fat, miniatyrkärl, koppar och lerskedar från bronsålder och järnålder på Björkgärdet. Generellt hör kärl längs ändmoränerna (delområde D och E) till brons och äldre järnålder. Kärl inom övriga delområden, t.ex. fatet vid hus 1, hör till järnålder. Skala 1:800. ........................176

5.5.6. Översikt över skärvstens/gravkomplexet A1004025 från norr. I förgrunden syns skärvstenskomplexet A1004167 och söder om detta syns det yngre mittblocket i A18918 och skärvstensgropen A2445. Söder om undersökningsområdet reser sig i bakgrunden höjdpartiet där gravfältet Rasbo 324:1 är beläget. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:125). .................................177

5.5.7. Översikt över skärvstensgropen A2445 efter att de översta lagren (A3488 och A35084) som täckte området mellan A2445 och A18919 avlägsnats och anläggningen rensats. Foto: Thomas Eriksson (Unr 4471:137). ....................................................178

5.5.8. Översikt över skärvstenshögen A18918 från sydväst. I förgrunden syns västra delen av skärvstensgropen A2445 och del av mittblocket i A2445. A18918 var den mest monumentala delen av skärvstens/gravkomplex A1004025. Foto: Thomas Eriksson (Unr 4471:35). .......................................................180

5.5.9. I kokgropen A47480 påträffades rikligt med keramik. Ett av dessa var kärl 93 (F1851), ett tunnformigt rabbat kärl med en bottendiameter på cirka 25 centimeter och en höjd av cirka 33 centimetersom typologiskt kan dateras till bronsålderns period II–VI. Kärlet är ett exempel på de rabbade kärl som dominerar i lagren från bronsålder. Kärlet framkom i en kokgrop tillsammans med mindre, fint glättade, kärl och skopor. Lipidanalys visar att kärlet innehåller terristriska animaliska fetter blandat med vegetabilier. Foto: Christina Holm. .........................................................................................................................................182

5.5.10. Sektion genom A3127 och A31110. I sektionen kan iakttas att kokgropssystemet består av ett stort antal enskilda nedgrävningar som gjorts om vartannat. Sektionens placering visar fem stycken kokgropar, varav en, A31110, grävts ned mitt i en äldre. Att sektionen lyckats identifiera detta stora antal kokgropsnedgrävningar visar tydligt intensiteten i aktiviteterna inom det cirka 6,6 × 5,1 meter stora kokgropssystemet. Legend: 1 Svartgrå silt med träkol, sot och skörbränd/skärvig sten, 2 Ljusgrå silt med inslag av skörbrända/skärviga stenar, 3 Ljusbrun morän, 4 Gråsvart silt och skörbränd/skärvig sten, 5 Svart silt och skörbränd/skärvig sten, 6 Grå lera med enstaka fnyk av bränt ben. Skala 1:40. .............................................................................................................................................183

5.5.11. Sektion genom A2445 som visar att anläggningen utgörs av en stor grop (ca 6 meter i diameter)fylld med skärvsten. I sektionen framgår att mittblocket vilar på skärvstenslagret och har förts till platsen som ett led i de aktiviteter som utförts. Legend: 1 Sotig mörkgrå silt med rikligt inslag av träkol, sot och skörbränd/skärvig sten, 2 Sotig svart silt med kol, sot och skörbränd/skärvig sten, 3 Gul morän, 4 Brungrå sand med enstaka skärvsten, 5 Grå morän, 6 Sotig mörkgrå silt, 7 Beige sand. Skala 1:40. ..............................................................................184

5.5.12. En viktig del av den servis som brukades under bronsåldern är mindre kärl såsom skopor och koppar. I bilden visas exempel på denna typ av kärl som framkom i kokgropssystemet A3127. Det rör sig om en skopa, kärlnr 20, (a) och en kopp, kärl nr 99,(b). Båda har daterats typologiskt,


skopan till yngre bronsålder och koppen till yngre bronsålder–äldre järnålder. Foto: Christina Holm. ........................184

5.5.13. Översikt över skärvstenshög A11298 från nordväst. De större block som ligger i krönläge var alla eldpåverkade och hade i olika faser fungerat som mittblock. De stora blocken till höger, T7980/T38771, under de äldre faserna och de stora blocken till vänster, T7784, T7799 och T35451, under de yngre faserna. Altarstenen (T7816) står söder om det vänstra mittblocket (jfr fig. 5.5.14). Foto: Maria Björck (Unr 4471:174). ..187

5.5.14. Fotografi från söder över de yngre mittblocken (T7784/T7799/T35451) i A11298 med altarstenen T7816 med sin flata och något skålformade topp i förgrunden. Foto: Maria Björck (Unr 4471:271). .................................................................................................................189

5.5.15. Plan över skärvstenshög A11298 med kantkedjor, kulturlager, altarblocket, skärvstenslager och andra anläggningar samt spridningen av fynd i denna kontext (jfr bilaga 18:fig. 24 och 31). Skala 1:100. ...............................................................................................................190

5.5.16. Översikt över skärvstensflaket A11816 från nordöst. Av de större block som ligger i krönläge intill det stora blocket (T8083) var flertalet flyttade till platsen. Detta framgick av att de visade sig vila på kulturlagret A47138 eller i skärvstenslagret i A11816 (jfr fig 5.4.17). I förgrunden syns också stensättningen A35247 som byggdes under vendeltid. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:173). ...............................................................191

5.5.17. Sektion genom skärvstensflaket A11816. I sektionen framgår de stora mängder skärvsten och kulturlager som fyllt igen utrymmet mellan det stora blocket (T8083) och ändmoränen. Man kan också notera de relativt stora stenar som har deponerats i samma område bakom blocket. Renritning: Karlis Graufelds. ...............................................................................................................192

5.5.18. Fotografi från norr över stenblocket T8083 med spår som visar att man eldat mot detta. Av bilden framgår också att den av eld sprängda delen av blocket till stor del varit täckt av skärvstenslagret i A11816, ett förhållande som stratigrafiskt belägger att eldningen har skett under bronsålder. Foto: Niclas Björck (Unr4471:382). .................................193

5.5.19. Keramik förekom relativt rikligt i skärvstensflaket A11816. I gropen A41561 påträffades bland annat detta kärl (kärlnr 40). Det är ett större kärl med profilerad, indragen mynning. Typologiskt har kärlet daterats till yngre bronsålder–äldre järnålder. I gropen daterades också ett träkolprov som gav en tidpunkt i intervallet 740–410 BC (Ua-29682). Foto: Christina Holm. .........................................................................................................................................194

5.5.20. Plan över skärvstensflaket A11816 och spridning av fynd i detta område. Skala 1:100. ...................................................................................195

5.5.21. Översikt över A404 efter att stensättningen rensats och mittblockskonstruktionen och kantkedjorna börjar framträda. Av de större block som ligger i krönläge intill mittblocket (T70002) var flertalet flyttade till platsen. I bilden framträder även delar av kantkedjorna som successivt byggdes under konstruktionsfasen. Foto från öster: Niclas Björck (Unr 4471:237). .................................................................................................................196

5.5.22. Sektion genom mittblocksgraven A404. I sektionen framgår ändmoränens välvning och hur mittblocket placerats i krönläget. I ändarna syns också hur material påförts mot ytterkanterna för att hela monumentet skulle ligga lite högre än omgivningarna. Renritning: Karlis Graufelds. ............................198

5.5.23. Detalj av en uppenbart noga vald rödaktig sten med kristallinneslutningar som placerats i en av de inre kantkedjorna i västra delen av A404. Ett förhållande som stratigrafiskt belägger att blocket bör ha placerats här under yngre bronsålder. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:195)................198

5.5.24. Plan över A404 med kantkedjor och spridningen av fynd i detta område. Skala 1:100. ...................................................................................199

5.5.25. Översikt över A1004159 efter att skärvstensflaket rensats. I bilden syns skärvstenslagret i A37686 och delar av kantkedjorna kring detta. Det eldpåverkade mittblocket T1002181 som ligger i krönläge utgör centrum i skärvstensflaket A37686. I bilden framträder även delar av kantkedjorna som successivt byggdes under konstruktionsfasen. Foto från öster: Niclas Björck (Unr 4471:290). ..............................................................................................................................200

5.5.26. Lodbild över A12304 en av härdarna i matlagningsstation A1004247 som låg främst öster om A1004159 efter att anläggningen rensats. Foto: Niclas Björck (Unr 4471:301). ..201

5.5.27. Sektion genom den fyndrika avfallsgropen A16412 belägen söder om entrén utanför västra gaveln på husterrasen som anlagts för hus 1. Jämför även med sektionen i figur 5.3.15b som visar en sektion genom det lager i vilket avfallsgropen A16412 är nedgrävd. Denna sektion är även viktig genom att den låser stenterrassen för hus 1 stratigrafiskt. Legend: 1 Svartgrå sotig, fet lera med träkol och rikligt med fynd, 2 Ljusbrun morän, 3 Grågrusig lera med inslag av skärvsten (kulturlager A29221). .................................................................................................203

5.5.28. Skärva från fat från yngre järnåldern med glättad ytbehandling och utsvängd mynning med fyrkantigt tvärsnitt. Fatet påträffades i en fyndrik avfallsgrop (A16412) nedgrävd i kulturlagret A29221 utanför västra gaveln till hus 1 (se fig 5.5.18). Foto: Christina Holm. .......................................................203

5.5.29. I bilden visas en av de typiska skopor som verkar utgöra en viktig del av den servis man under yngre bronsåldern brukat på Björkgärdet. När lipidanlyser utförts på denna typ av kärl finner man inga spår efter fettrester. Detta kan tolkas som att skoporna brukats till dryck och inte den mat som lämnat spår i kärlen. Foto: Thomas Eriksson. ......................................................................204

5.5.30. I bronsålderskeramiken från Björkgärdet påträffades också keramik av typer som ger associationer till ett östligt sammanhang. Ett exempel på detta är det gropornerade kärl 92 som erinrar om den västfinska och åländska Morby-keramiken. Det fanns också sk. Otterböte keramik på platsen, en typ av keramik som ger associationer i samma riktning. Foto: Christina Holm. .................................................................................................205

5.5.32. Den vridkvarn (F1698) som den påträffades i södra gaveln till hus 2 och infogat vridkvarnen (F1865) som påträffades i hus 1 på Björkgärdet (jfr fig. 5.5.34). ...........................................................................207

5.5.33. Ett urval av brynen från Björkgärdet. Brynena är tillverkade i skiffer av olika nyanser. Rad 1 (överst) från vänster: F24, 1753, rad 2 från vänster: F1539, 291, rad 3 från vänster: F1741, 1131, 712, rad 4 från vänster: F1406, 1444. (jfr fig. 5.5.34, bryne). 208

5.5.34. Spridningsbild över bergartsföremål som påträffades vid undersökningen. Notera koncentrationen av brynen vid hus 1 och 2. .....................................................................................................................................209

5.5.35. Bergartsyxan påträffades i en kokgrop som daterats till yngre bronsålder. Skafthålsyxan är hårt utnyttjad och man har borrat nya skafthål i flera omgångar därav dess ringa storlek. ..210

5.5.36. Glättsten eller uppståndelseägg? På fotot syns fynd 1698 som framkom i terrasskanten till hus 1. Stenen är äggformad och har spår efter slipning. Det kan vara en glättsten eller t.ex. ett sk. uppståndelseägg med symbolisk funktion. ...............................210

5.5.37. Löpare av varierande form och storlek framkom i stor mängd på Björkgärdet. I bilden syns ett urval av dessa. Från vänster som solen F1836, 1699, 1560, 1569, 1754, 1571, 1645 i mitten F1700. I figur 5.5.34 redovisas spridning av löpare......................211


5.5.38. En anläggning (A10515) med ett eldskadat block med en intilliggande stenram fylld av skärvsten, jämför även med fig. 5.4.34. Skärvstenslagret är krönt med en löpare (F870) markerad av den gula pinnen. Konstruktionen gavs arbetsnamnet eldaltaret och bland benen från kontexten fanns också enstaka ben från människa. Eldaltaret har dock inte tolkats som grav utan benen antogs i detta fall ha samband med begravningen i A36569 belägen direkt öster om A10515. I bakgrunden ligger skelettgraven A12766 som eldaltaret uppfördes parallellt med. Bilden tagen från nordväst. Foto Niclas Björck. ..............................................................................212

5.5.39. Några exempel på bearbetad bergart från Björkgärdet. Översta raden från vänster: F927, 1532, 1415, 771 och 693, Nedersta raden från vänster: F1344, 407, 1156 och 786. .......213

5.5.40. Spridningsbilden visar förekomsten av flinta och kvarts på undersökningsområdet. Skala 1:800. ........................................................214

5.5.41. Foto av resterna av ett helt får nedlagt som husoffer i stolphålet A19715, hus 5 (gård 8 och 9). Foto Carina Olsson. .....215

5.5.42. Spridning över alla ben som påträffades på Björkgärdet. I bilden framgår att majoriteten av benmaterialet framkom i delområdena C, D och E men att ben även påträffades inom delområdena A, B och F. Ändmoränerna och husterrasserna från yngre järnålder framträder tydligt som benrika i översikten. ............................................................................................................................216

5.5.43. Artfördelning per delområde på Björkgärdet. Arter såsom höna, igelkott, hjort, älg och fisk (gädda, plattfisk) som bara förekom som enstaka fragment är borttagna i diagrammet...217

5.5.44. Spridning över förekomst av människoben på Björkgärdet. Skala 1:800. ..........................................................................................................................221

5.5.45. Anatomisk fördelning av samtliga bestämbara ben från Björkgärdet baserat på antal fragment. ..................................................223

5.5.46. Anatomisk fördelning av kroppsregioner (antal och vikt) för köttproducerande djur på Björkgärdet. ..................................................224

5.5.47. Procentuell åldersfördelning av tamdjuren från Björkgärdet......2255.5.48. Spridning av ben med snittspår/huggmärken, märgspaltning

och tuggmärken. Skala 1:800. ...........................................................................2275.5.49. Förekomst av tänder på Björkgärdet procentuellfördelning

av art per delområde. Av diagrammet framgår att tänder till största del framkom längs ändmoränerna, majoriteten påträffades i skärvstens/gravkomplexen inom område D och E. När det gäller häst, nötboskap och ungulat är det 85–90 % av materialet. Man kan också notera att när det gäller får/get och svin, de arter som framförallt förekommer i järnålderslagren, så finns dessa i högre grad inom ytorna A, B och C. .........................................................................................................................................229

5.5.51. Spridning av alla metallföremål på Björkgärdet. Som framgår av planen framkom ett rikt och varierat fyndmaterial på Björkgärdet. När det gäller metallföremålen är dessa tydligt koncentrerade till området omkring den yngre järnåldersgården. För spridning av ett urval av metallföremål från platsen utifrån sakord se tab. 6.8. Skala 1:800. .....................235

5.5.50. Ytligt på Björkgärdet framkom en rörande vittnessbörd om tiden då barnfamiljer flyttade till de nybyggda villorna norr om Björkgärdet. Över lokalen fanns spridda leksaker spelkulor, tennsoldater, bollar, en docknappflaska och t.ex. delar till hopprep och dockor från perioden efter 1950. Foto: Niclas Björck. .....................................................................................................................235

5.5.52. Några exempel på knivar från Björkgärdet. Översta raden från vänster F60, F7, F585 och F336, nedersta raden från vänster F4, F498, F1, F480, F1839, F18, F1895 och F1877. Foto: Christina Holm. ................................................................................................................237

5.5.53. Fiskekrokarna från Björkgärdet. Till vänster F64 och F532. Foto: Christina Holm. .................................................................................................237

5.5.54. Fragment av slaviska knivskidebeslag från Björkgärdet. Foto: Christina Holm. ................................................................................................................237

5.5.55. Några exempel på nitar och nitbrickor från Björkgärdet. Översta raden från vänster F282, F484, F376, F573 och F568 (jfr fig. 5.5.61). Nedersta raden från vänster F574, F20,F 74, F75. F85, F637, F1878 och F396. Foto: Christina Holm. ............238

5.5.56. Prydnadsnit i Cu-legering, F1984, från hus 15. Foto: Christina Holm. .........................................................................................................................................238

5.5.57. Några exempel på broddar från Björkgärdet. Notera att vissa broddar har omvikta armar och andra raka. Denna variation kunde tolkas som ett resultat av handlingsmönster, typerna visar olika aktiviteter och var dessa har utförts. Rad 1 (överst) från vänster: F3, F9, F119, F1899, F37, F849, F356, Rad 2 från vänster: F1900, F1872, F48, F38, F58, F50 och F 43, Rad 3 från vänster: F44, F33, F1884, F8, F70, F276 och F 545. Rad 4 från vänster: F47, F17, F1375, F41, F32, F49 och F564. Rad 5 från vänster: F1919, F19, F56, F45, F57, F216 och F39. Rad 6 (nederst) från vänster: F35, F1894, F352, F71, F824, F36 och F 40. Foto: Christina Holm. ........................................................................................239

5.5.58. Det förekom också broddar för människor på Björkgärdet. Ett exempel är en bandformig brodd, F42. Denna typ av brodd har brukats av människor för att få bättre fäste på t.ex. is. Brodden har varit fäst vid t.ex. en läderrem som gjorts fast på skorna. Översta raden från vänster F64 och F39, mellersta raden F40 och nedersta raden från vänster F67, F276 och F42. Infälld F42, en typ av brodd som har suttit på t.ex. ett läderband. Foto: Christina Holm. ...................................................................240

5.5.59. Några exempel på krampor från Björkgärdet. Från vänster F16, F516, F509, F500 och F524. Foto: Christina Holm. .............................241

5.5.60. Några exempel på spikar från Björkgärdet. Från vänster F1898, F448, F438, F451, F440, F583, F1987 och F465. Foto: Christina Holm. ................................................................................................................241

5.5.61. Några exempel på nitar från Björkgärdet. Från vänster F1881, F87, F546, F66, F63 och F1876. Foto: Christina Holm. ....................241

5.5.63. Några exempel på hantverksredskap från Björkgärdet, punsar, mejslar, nålar och ritsar av olika storlekar. Punsar (F1879, F259, F533, F540, F1883, F1901, F1893, F377, F473, F853, F426 och F543), mejslar (F393, F1904 och F1907), nålar (F581, F326 och F1906), ritsar (F350, F547, F324 och F584). Foto: Christina Holm. .................................................................................................242

5.5.62. En av draglåsnycklarna, F10, från Björkgärdet. Foto: Christina Holm. .........................................................................................................................................242

5.5.64. Gjuttapp av Cu-legering från Björkgärdet, F26. Foto: Christina Holm. .........................................................................................................................................242

5.5.65. Viktlod (från vänster F252, F1918, F636 och F608) är en av de föremålstyper från Björkgärdet som kan kopplas till handel. Infällt är detaljer av F636 och F608. När det gäller F1918 är tolkningen lite osäker och det kan även vara t.ex. en ovanlig typ av pärla. Foto: Christina Holm. ...............................................................243

5.5.66. Arabiskt silvermynt, F244, från Björkgärdet. Myntet präglades i Wasit 737/38 AD. Foto: Thomas Eriksson. ...........................................244

5.5.67. Amuletter och amulettringar från Björkgärdet (från vänster övre raden F243, F483, F1994, F541, F1822 och F499, mellersta raden F242, F513, F1956, F561, F551 och F846, nedersta raden F529, F1908 och F482). I detaljbilden syns


några av föremålen som påträffades vid eller nära harget A26274 (från vänster F243, F242 och F638). Foto: Christina Holm. .........................................................................................................................................244

5.5.68. Hyskor från Björkgärdet (F55 och 273) daterade till medeltid eller efterreformatorisk tid. Foto: Christina Holm. ........................244

5.5.70. Ett rembeslag av Cu-legering, F492, daterat till vikingatid påträffat i hus 1. I bilden syns beslaget dels framifrån och dels snett ifrån sidan. Det är ett sköldformigt beslag av orientalisk typ med böjd nabb på baksidan (jfr SHM inv.nr 8985, unr 2, Svarta jorden, Björkö, Adelsö sn, Up). Foto: Christina Holm. ........245

5.5.69. Dräktnålar och spännen från Björkgärdet (från vänster övre rad F61, F431 och F417, nedre rad F245, F73, F463, F1941, F246, F635, F1903 och F479. Foto: Christina Holm. .....................245

5.5.71. Några redskap av olika slag från Björkgärdet. Från vänster en pincett, F539, ett skåljärn, F294 och en sax, F602. Pincetten är klassificerad som personlig utrustning men de andra hör till hantverksgruppen. Till höger i bilden finns också en del av en ullkam, F531. Samtliga fynd kan typologiskt dateras till yngre järnålder. Foto: Christina Holm. .......................................................................246

5.5.72. Två exempel på enkla dräktnålar i järn från yngre järnåldergården på Björkgärdet. Den större dräktnålen F860 påträffades på tunet väster om den yngre järnåldersgården och den mindre avbrutna nålen med ett fint nålhuvud (F348) påträffades vid den förmodade platsen för högsätet i hus 1. Foto: Christina Holm. .................................................................................................246

5.5.73. Vendeltida holkspets (F1992) som påträffades liggande djupt ned i stolphålet A42566 i hus 1. Kontexten indikerar att det rör sig om ett husoffer. Denna nedläggning antyder att hus 1 byggs relativt snart efter att hus 2 restes, det kan emellertid också vara så att pilspetsen har haft relativt hög ålder redan vid nedläggningen. Foto: Niclas Björck. ..................................................247

5.5.74. Pilspetsar från Björkgärdet (från vänster övre rad F34, F530, F232, F20 (Älby Raä 658), F12, F65, F83, F808, F1874, F31, F53 och F54. Foto: Christina Holm...........................................................................248

5.5.75. Sporren (F406) som påträffades vid hus 14 inom den östra boplatsytan på Björkgärdet är av en typ med x-formigt fäste som kan dateras till romersk järnålder. Foto: Christina Holm. .....249

5.5.76. Spjutnit (F62) från Björkgärdet som påträffades i hallen i hus 1. Föremålet kan kontextuellt dateras till yngre järnålder. Foto: Christina Holm. .................................................................................................249

5.5.77. Skäror från Björkgärdet som påträffades söder om hus 1. Skärorna är sannolikt alla från yngre järnålder. Från vänster F454, F460, F489 och F76. Foto: Christina Holm. ............................249

5.5.78. Några ämnesjärn och klipp från Björkgärdet. Översta raden från vänster: F603, F290, F592 och F430. Nedersta raden från vänster: F590, F1982, F594 och F859. Foto: Christina Holm. .................................................................................................259

5.5.79. Eldstålsformad amulettring i järn (F638), föremålet påträffades i anslutning till västra kortsidan av den vikingatida hallen. ........................................................................................................260

5.5.80. Denna typ av dubbelnit (F1913) förekom också på Björkgärdet. Den dubbla nituppsättningen bör vara någon typ av beslag som kan ha kan hört till t.ex. en väska eller någon del av en ryttarutrustning (jfr fig. 5.5.55 och 5.5.61). Foto: Christina Holm. .................................................................................................260

5.5.81. Elva pärlor från Björkgärdet. Övre raden från vänster; pärlorna F72, F807, F733, F699, mellersta raden från vänster; pärlorna F806, F943, F155, nedre raden från vänster; pärlorna F1488, F908, F1798 och F1390. .........................................................................................264

5.5.82. Vid den centralt belägna härden i hus 1 påträffades denna stora ögonpärla F699. Pärlan syns i detalj på bilden och

kan typologiskt dateras till vendeltid. Sannolikt har pärlan förlorats under husets brukningstid. ........................................................264

5.5.83. Spridning av pärlor, vävtyngdsfragment, lerklining och harts. Fynden visas mot en bakgrund av bronsålderns rituella komplex med gravar och komplexa skärvstensanläggningar samt husen som spänner från yngre bronsålder till yngre järnålder. Skala 1:800. ................................................................................................265

5.5.84. Bevarade fragment från det hartstätade svepkärlet (F1359) som påträffades i mittblocksgrav A404. Hartstätningen visar att kärlet har varit av bark och det är även möjligt att iaktta syteknik på både sidan och vid bottens infästning. Kärlet har varit tämligen litet, kanske cirka 7,5 × 10 centimeter. ...............267

5.5.85. En principskiss för hur bottnen varit fastsatt på svepkärlet F1359 (Granlund 1939:fig 29) ............................................................................267

5.5.86. I mittblocksgraven A404 framkom ett hartstuggummi (F1205) och man kunde iaktta tandavtryck från en relativt ung individ som har tuggat på hartsen. Graven har daterats till 600-tal BC (Ua-29574). ......................................................................................268

5.5.87. I skärvstensflaket A3240 framkom en hartskaka (F1694) i flera delar. Hartskakan var spröd och hade gått i flera delar och i ytan kunde iakttas avtryck. Lilla bilden visar en detalj från ett av de större fragmenten. ........................................................................................268

5.5.88. Spridning av bränd lera på Björkgärdet. I bilden visas också de kategorier av föremål som identifierades i materialet (för vävtyngder och lerklining se fig. 5.5.83). Skala 1:800. ...............269

5.5.89. I och omkring den vendel/vikingatida gården framkom ett hundratal fragment av mer eller mindre väl bevarade vävtyngder. I bilden visas ett exempel (F670) på hur vävtyngderna i denna kontext såg ut. ......................................................270

5.5.90. I den vikingatida hallen (hus 1) framkom fragment från deglar (F 923 och F 1801) som, tillsammans med avsaknaden av mer omfattande spår efter gjuterihantverk, antyder en beställarrelation i förhållande till hantverkarna. ............................271

5.5.91. Den rumsliga fördelningen av de analyserade makrofossil- och vedartsproverna på Björkgärdet. Skala 1:800.................273

5.5.92. Plan över det fosfatkarterade området kring de yngre järnåldershallarna. De högsta värdena finns i husen och vid fägatan. Förhöjda värden finns också på tunet direkt väster om entrén till hus 1, i området kring fägatan norr om hus 1 och vid harget. .................................................................................................................292

6.1. Översikt över viktiga anläggningar och konstruktioner som kan dateras till fas 1 och 2 (1000–400 BC) på Björkgärdet. Skala 1:600. ..........................................................................................................................299

6.2. Rekonstruktion av aktiviteterna kring skärvstens-/gravkomplex A1004025 under yngre bronsålder. Till vänster syns kokgropssystemet A3127, i centrum skärvstenshögen A18918 under uppbyggnad och till höger skärvstensgropen A2445. Vi har inte integrerat en påle krönt av en skalle i rekonstruktionen, men det finns indikationer på att resta pålar och skallar av nötboskap har haft betydelse och varit ett återkommande fenomen vid skärvstensanläggningarna. Illustration Richard Holmgren, ARCDOC. ...............................................300

6.3. Rekonstruktion av gård 3 och aktiviteter i skärvstens-/gravkomplexet A1003496 under äldre romersk järnålder. I förgrunden sker begravningen A12766 och bortom den norra ändmoränen med gravarna A404 och A4655 syns hus 9. Vid mittblocksgraven A404 har en plattform anlagts och vid denna görs en offernedläggelse. Illustration Richard Holmgren, ARCDOC. ...................................................................................................303

6.4. Plan över gård 8 under yngre vendeltid, 700–800 AD. I planen syns hus 2, hus 3, hus 7, harget och hus 5 samt de hägnader som knutits till fasen. Huvudbyggnaden under fas 7 är hus 2. ......................................................................................................................305


6.5. Rekonstruktion av gård 8 under yngre vendeltid. Bilden illustrerar gården ur ett fågelperspektiv från väster. I förgrunden syns hus 7 med vävaktiviteter och bakom detta aktiviteter på tunet och vid harget. I bilden syns också hus 3 och hus 5 samt huvudbyggnaden hus 2. Illustration Richard Holmgren, ARCDOC. ...................................................................................................307

6.6. Plan över gård 9 under vikingatid. I planen syns hus 1, hus 4, hus 5, hus, 7 och hus 11 lokaliserade runt gårdens tun samt de hägnader som knutits till fasen. .............................................................308

6.7. Rekonstruktion av gård 9 under vikingatid. Bilden illustrerar gården ur ett fågelperspektiv från väster. I bilden syns tunet och harget samt hus 1, hus 4 och hus 11. Hus 5 och hus 7 är sannolikt också i bruk men dessa ligger norr respektive väster om utsnittet (jfr fig. gård 8). Huvudbyggnaden under fas 8 är hus 1 och här har vi öppnat taket så att man ser in i hallen. Vi har också försökt rekonstruera den monumentala trappkonstruktion som framkom vid hus 1 på Björkgärdet. Illustration Richard Holmgren, ARCDOC. ...............................................309

6.8a. I bilderna ovan samt på nästa sida redovisas spridningen av ett urval av olika typer av metallföremål på Björk gärdet. I

figurerna redovisas föremål i bly, brons, silver och järn från de funktionsområden som diskuterades i kap. 5.5. I denna bild visas föremål som hör samman med bl.a. åkerbruk, hushåll, personlig utrustning, vapen, åkerbruk, kult och religion. ....311

6.8b. I bilden ovan samt på föregående sida redovisas spridningen av ett urval av olika typer av metallföremål på Björkgärdet. I figurerna redovisas föremål i bly, brons, silver och järn från de funktionsområden som diskuterades i kap. 5.5. I denna bild visas föremål som hör samman med bl.a. byggnation, hantverk och handel. ...............................................................................................312

6.9. Lodfotomosaik över hus 1 och 2. Bilden ger en god uppfattning om lämningarnas bevarandegrad på Björkgärdet. Metallföremål av olika slag kunde därför analyseras inte enbart utifrån dess funktionsområden (åkerbruk, hushåll, personlig utrustning, vapen, åkerbruk, kult och religion) utan även utifrån var i gårdskontexten föremål framkom. ................................................................................................................................331


Tabeller2.1. Sammanställning av de bilagor där analyser av olika material

presenteras och beskrivning av kontexter presenteras (ligger i text). ............................................................................................................................................17

3.1. Registrerade fornlämningar (FMIS) inom 1 kilometer från området kring Björkgärdet/Älby. ......................................................................33

4.1. Tabell över de lämningar som påträffades vid inventeringarna 2011–2012. .............................................................................................................................45

5.1. Översiktlig genomgång av aktiviteterna inom respektive delområde inom undersökningsområdet efter de övergripande faser och konstruktions/gravfaser som identifierats utifrån 14C-dateringar, föremåls- och hustypologi, stratigrafiska förhållanden och sannolikhetsresonemang utifrån anläggningars samt konstruktioners hypotetiska användningstid. .....................................53

5.1.1. Tabell över de olika faserna som förekommer inom delområde 1 och 2. .........................................................................................................54

5.1.2. Tabellen visar resultaten från 14C-analyserna. Notera att CAIS-4766 är från FU. I LuS-10071 har en förorening av något slag kommit in i provet vilket gett ett bevisligen felaktigt resultat till övergången tidigneolitikum–mellanneolitikum, då området låg under vatten. ..............................................................................66

5.2.1. Samtliga 14C-dateringar som gjorts under för- och slutundersökningarna vid Björkgärdet. .....................................................73

5.2.2. Översiktlig genomgång av aktiviteterna inom Björkgärdet indelat efter aktiviteternas karaktär, delområd och övergripande fas. Översikten bygger på konstruktions–/gravfaser som identifierats utifrån 14C-dateringar, fynddateringar, stratigrafiska förhållanden och sannolikhetsresonemang utifrån anläggningars samt konstruktioners hypotetiska användningstid (jfr tab 5.2.3). .75

5.2.3. Tabellen visar vilka faser som förekommer inom de olika delområdena. Faserna exemplifieras med de mest väsentliga eller omfattande inslagen från den fasen. Generellt löper tabellen från väster mot öster, men t.ex. område D följer hela den södra sidan av undersökningsområdet. ........................................78

5.2.4. 14C-dateringar från område A. ..............................................................................795.2.5. En summering av typer och antal av anläggningar som

påträffades inom område A. ..................................................................................795.2.6. En summering av de olika fyndmaterialen och i vilken

omfattning de förekom på område A. .........................................................815.2.7. 14C-dateringar från område B. ..............................................................................815.2.8. En summering av typer och antal av anläggningar som

påträffades inom område B. ..................................................................................835.2.9. En summering av de olika fyndmaterialen och i vilken

omfattning de förekom på område B. .........................................................835.2.10. 14C-dateringar från område C. ..............................................................................845.2.11. En summering av typer och antal av anläggningar som

påträffades inom område C. ..................................................................................845.2.12. En summering av de olika fyndmaterialen och i vilken

omfattning de förekom på område C. .........................................................905.2.13. 14C-dateringar från område D ...............................................................................925.2.14. En summering av typer och antal av anläggningar som

påträffades inom område D...................................................................................925.2.15. En summering av de olika fyndmaterialen och i vilken

omfattning de förekom på område D. .........................................................925.2.16. 14C-dateringar från område E. ..............................................................................945.2.17. En summering av typer och antal av anläggningar som

påträffades inom område E. ..................................................................................945.2.18. En summering av de olika fyndmaterialen och i vilken

omfattning de förekom på område E...........................................................945.2.20. 14C-dateringar från område F. ...............................................................................97

5.2.19. En summering av typer och antal av anläggningar som påträffades inom område F. ...................................................................................97

5.2.21. En summering av de olika fyndmaterialen och i vilken omfattning de förekom på område F. ..........................................................97

5.2.22. En summering av typer och antal av anläggningar som påträffades inom område G. .................................................................................99

5.2.23. En summering av de olika fyndmaterialen och i vilken omfattning de förekom på område G. ........................................................99

5.3.1. Samtliga byggnader vid Björkgärdet. .......................................................1055.3.2. Datering av samtliga långhus och byggnader som

undersöktes vid Björkgärdet. ...........................................................................1055.3.3. Översikt över användningen av de två gårdslägena med

respektive gårdar under tidsperioden yngre bronsålder–vikingatid, 1000 BC–1050 AD. Hus 5 och 7 har förmodligen uppförts ungefär samtidigt som hus 2 och ingått i gård 8, men stått kvar på platsen även efter det att hus 1 efterträtt hus 2 som huvudbyggnad i samband med att gård 9 tagits i bruk. ..........................................................................................................................................106

5.3.4. 14C-dateringar av depositioner av brända människobenen som hittats i anslutning till hus 1 och 2. .................................................115

5.3.5. Översikt över antal byggnader och total inneryta på respektive gård. ...............................................................................................................122

5.4.1. Sammanställning av samtliga skärvstenskontexter längs ändmoränerna på Björkgärdet. I tabellen finns även några konstruktioner som bedömts vara gravar. Detta därför att gränsen mellan gravar och skärvstensanläggningar ofta är flytande (jfr fig. 5.4.1, 5.4.5 och tab. 5.4.2.). ..........................................132

5.4.2. Sammanställning av kontexter med gravar på Björkgärdet. I tabellen finns konstruktioner som bedömts vara gravar. Det rör sig dels om gravkonstruktioner med identifierbara människoben, om konstruktioner med till art oidentifierbara ben och konstruktioner som saknar ben. I tabellen finns också människoben där tydlig gravkonstruktion sak nas (begravningsperiod 3)(se fig.5.4.5). ............................................................133

5.4.3. Dateringar knutna till skärvstensanläggningar och gravar längs ändmoränerna vid Björkgärdet. ....................................................134

5.4.4. Översikt över användningen av skärvstenskomplex och gravar längs ändmoränerna under tidsperioden yngre bronsålder–vikingatid, 1100 BC–1050 AD. Tabellen ger en uppfattning om vilka delar av platsen som utnyttjats under olika perioder. ...................................................................................................................134

5.4.5. Sammanställning över de skålgroparna som framkom på Björkgärdet (se fig. 5.2.2). ......................................................................................136

5.5.1. Översiktlig tabell över keramikmaterialet från Björkgärdet. .1705.5.3. 14C-daterade kärl från Björkgärdet. De absoluta dateringarna

av organiska beläggningar på keramik har bekräftat de typologiska dateringar som gjorts vid keramikanalysen. .....170

5.5.2. Fördelningen av typologiskt daterbara skärvor på Björkgärdet till arkeologiska perioder. ....................................................170

5.5.4. Fördelning av keramiken från Björkgärdet per delområde (antal/vikt). ...........................................................................................................................170

5.5.5. Rekonstruerbara kärl påträffade i kokgropsystemet A3127 inom skärvstens-/gravkomplexet A1004025.....................................178

5.5.6. Rekonstruerbara kärl påträffade i skärvstensgropent A2445 inom skärvstens/gravkomplexet A1004025.......................................179

5.5.7. Rekonstruerbara kärl påträffade i skärvstenshögen A18918 inom skärvstens-/gravkomplexet A1004025.....................................181

5.5.8. Rekonstruerbara kärl påträffade i grav A11298. .............................1875.5.9. Rekonstruerbara kärl påträffade i skärvstens flak A11816. ...1925.5.10. Rekonstruerbara kärl påträffade i grav A404. ....................................1965.5.11. Rekonstruerbara kärl påträffade i skärvstenskomplexet

A1004159. .............................................................................................................................200


5.5.12. Rekonstruerbara kärl påträffade i anslutning till hallbyggnaden (hus 1) vid gård 9. ................................................................204

5.5.13. Förekomsten av de olika artefakttyperna på delområdena. ..2065.5.14. Arter och grupper av djur identifierade på Björkgärdet samt

deras vikt och antal. ....................................................................................................2155.5.15. Förekomst av arter och grupper av djur från yngre bronsålder,

äldre järnålder och yngre järnålder. ............................................................2185.5.16. Förekomst av arter och grupper av djur kring gårdarna under

yngre järnålder.................................................................................................................2185.5.17. Samtliga gravar och begravda på Björkgärdet med en

redovisning av benmaterialet från respektive kontext. I tabellen anges antal och vikt för det material som är osteologiskt bestämt till människa och vilka delar som belagts i respektive kontext. I de fall då fragmenten inte kunnat bestämmas närmare än till obestämt däggdjur anges bara förekomst av ben. ...........................................................................................219

5.5.18. Anatomisk fördelning av de bestämbara människobenen från Björkgärdet utifrån vikt och fördelat på kontexter där ben påträffades. ..........................................................................................................................220

5.5.19. Anatomisk fördelning av djurbensmaterialet från Björkgärdet utifrån vikt och fördelat på djurart. Mest påtaglig avvikelse är den stora dominans för kranium som finns i stora däggdjur såsom svin, nöt, häst, ungulat och t.ex. älg. När det gäller domesticerade arter gäller det dessutom större mängder djur. ............................................................................................................................................223

5.5.20. Fördelning av benslag i benen från yngre järnålder. .................2245.5.21. Fördelning av slaktålder i benen från yngre järnålder. .............2265.5.22. Antal lokaliserade metallfynd per undersökningsmetod. ....2345.5.23. Översikt över metallfyndens fördelning i olika

funktionsområden utan hänsyn till datering. ...................................2365.5.24. Järnknivar med datering till järnålder och/eller medeltid. ..2365.5.25. Beskrivning av ett urval av amuletter från Björkgärdet. .........2435.5.26. Pilspetsar med datering till järnålder och medeltid. ..................2475.5.27. Dateringar av metallföremål från Björkgärdetfördelat på

funktionsområde. ..........................................................................................................2505.5.28. Metallföremål som typologiskt kontra typologiskt och

kontextuellt dateras till förhistorisk tid. ..................................................2505.5.29. Generella dateringar (typologiskt) av förhistoriska

metallföremål fördelade på övergripande funktionsområden. Björkgärdet jämfört med Skeke. .....................................................................251

5.5.30. Resultatet av vedartsbestämingarna från Björkgärdet. I tabellen redovisas arter och antal fragment. Vidare redovisas fördelningen mellan kärnved, unga kvistar och stamved. Notera att kärnved förekommer i tall och ek, dvs. de två träslag som framförallt har använts för byggnation. ..................272

5.5.31. Resultatet av makrofossilanalyserna från Björkgärdet. I tabellen redovisas arter och antal fragment. Vidare redovisas fördelningen mellan bränt (förkolnat) och obränt material för att visa skillnader mellan olika arter och i kvantiteter när det gäller dessa kategorier. ............................................................................................274

5.5.32. Resultatet av den sammanlagda bedömningen av artfördelningen i makrofossilproverna såsom avspeglande olika marktyper. I tabellen redovisas antalet prover per marktyp och en kronologisk indelning av dessa utifrån kontext. ...................................................................................................................................274

5.5.33. Tabellen visar mängden (antal fragment) och den rumsliga fördelningen (delområde) av olika arter i det analyserade vedartsmaterialet från Björkgärdet. Även direkta 14C-dateringar på materialet samt dateringar utifrån kontext där materialet påträffats har lagts in för att ge en bild av vilka perioder respektive art finns belagd. .........................................................275

5.5.34. Tabellen visar mängden (antal fragment) och den rumsliga fördelningen (delyta) av olika arter i det analyserade makrofossil- och vedartsmaterialet från Björkgärdet. Även direkta 14C-dateringar på materialet samt dateringar utifrån kontext där materialet påträffats har lagts in för att en presentation av de tidsperioder då man med rimlig säkerhet kan anta att respektive art har förekommit skulle kunna göras. .........................................................................................................................................276

5.5.35. Tabellen visar några av de förekommande arterna från Björkgärdet uppdelat på (antal/procent) samt vilken typ av användning dessa kan ha brukats för. ......................................................282

5.5.36. Tabellen visar de analyserade jordproverna fördelade på övergripande kontexter. I tabellen finns också providentitet, lipidhalt, innehåll, provkontext, datering och tolkning. Tabellen har sorterats efter övergripande kontext samt förekomster av lipider från olika grupper. ............................................284

5.5.37. Tabellen visar varje analyserat prov med indelningar i övergripande kontexter, innehåll, typer av föremål, dateringar och tolkningar. Tabellen har sorterats efter övergripande kontext samt förekomster av lipider från olika grupper. ........286

6.1. Övergripande faser på Björkgärdet och deras respektive längd baserat på 14C dateringar och fynd. Fasernas längd utgår ifrån dateringar av olika arkeologiska lämningar såsom gårdar, gravar och skärvstensanläggningar på Björkgärdet. Av denna anledning skiljer sig faserna ibland från den traditionella periodindelningen. ....................................................................297

6.2. Karterade gravtyper inom gravfältet Rasbo 324:1. I uppställningen presenteras gravarnas antal gravform och gravarnas storlek. I figur 5.2.10. syns höjden söder om Björkgärdet där gravfältet ligger. En fullständig redovisning av gravkarteringen finns i bilaga 20 och gravfältets utbredning framgår också i figur 5.2.2. ..................................................298

6.3. Övergripande kontexter, konstruktioner och anläggningar vid Björkgärdet och Älby från fas 1 och 2 (1000–400 BC) i kronologisk ordning. Osäkra gravar utan bestämbara människoben markeras med (?). ....................................................................301

6.4. Övergripande kontexter, konstruktioner och anläggningar vid Björkgärdet från fas 3 (400–0 BC) i kronologisk ordning. .......302

6.5. Övergripande kontexter, konstruktioner och anläggningar vid Björkgärdet från fas 4 och 5 (0–550 AD) i kronologisk ordning. Osäkra gravar utan bestämbara människoben markeras med (?). ..........................................................................................................302

6.6. Övergripande kontexter, konstruktioner och anläggningar vid Björkgärdet från yngre järnålder, fas 6, 7 och 8 (550–1050 AD) i kronologisk ordning. Osäkra gravar utan bestämbara människoben markeras med (?). ....................................................................304

Björkgärdet – aspekter på vikingarna och deras förfäder

Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten, UV Mitt, utförde under år 2010 särskilda arkeologiska undersökningar av forn lämningarna Rasbo 661 (Björkgärdet) och Rasbo 658 (Älby) inom fastigheterna Örby 4:2 och Älby 2:1 i Rasbo socken, Uppland.

Vid Björkgärdet undersöktes ett område topografiskt präglat av två stora ändmoräner. Den komplexa fornlämningsmiljön med lämningar från cirka 1000 BC till 1000 AD anknyter starkt till topografin. De blockiga, höglänta ändmoränerna präglas av gravar, skärvstensanläggningar och spår efter matlagning med datering till bronsålder och äldre järnålder. I de flacka områdena omkring ändmoränerna präglas platsen av gårdar i en sekvens från förromersk järnålder fram till slutet av vikingatid. Från slutet av vikingatid fram till idag, har platsen bara brukats sporadiskt bl.a. av barn som lekt i skogen under 1950talet. Platsens brukningshistoria och att gården verkar överges relativt hastigt vid slutet av vikingatiden har gjort att lämningarna, inte minst de från yngre järnålder, är mycket välbevarade. Resultatet av undersökningen är att en detaljerad bild har skapats av hur platsen brukats. En första gård växte fram cirka 1000 BC men försvann redan omkring 800 BC. Härefter har Björkgärdet under perioden 800–400 BC varit en plats där man begravt sina döda. Under denna fas domineras aktiviteterna av kremeringsbegravningar och skärvstensanläggningar, spår av begravningar och ritualer i samband med dessa. Under förromersk järnålder etableras åter bebyggelse på platsen och gårdar avlöste sedan varandra under hela järnåldern. Gårdarna växte i storlek under järnåldern och denna utveckling kulminerar med storgårdar med hallbyggnader under vendel och vikingatid. När det gäller den vikingatida storgården är den sällsynt välbevarad både avseende konstruktioner och fynd. Det ger en unik möjlighet att skapa en bild av såväl vardag som rituella handlingar under perioden. En företeelse som kunnat belysas är ett medvetet återbruk av de äldre monumenten under yngre järnålder.

På Älby undersöktes i östra delen en skärvstenshög som brukats till och från under yngre bronsålder till förromersk järnålder. Lämningarna visar på matlagning och möjligen rituellt festande. Det finns också belägg för viss aktivitet under yngre järnålder i samma område. I västra delen av Älby undersöktes några husgrunder från historisk tid och lämningar efter smidesverksamhet från samma period. Under denna period bryts även sten i fast häll och deponeras metallföremål från smidesverksamheten även inom det östra delområdet.

UV RAPPORT 2014:125







Björkgärdet – aspekter på vikingrna och deras förfäder Gårdar och rituella kom

plex från yngre bronsålder och järnålder U

V RAPPO

RT 2014:125

Bjorkgardet omslag NYTT.indd 1 2015-02-24 15:53

Björkgärdet - aspekter på vikingarna och deras förfäder

Documents