Biodiversitetsinsatser på Malmös lottområdenpatrickcallan.weebly.com/uploads/8/0/0/7/8007925/vfu-final... · dessa principer interdisciplinära mellan biologi, ekologi, jordbruk

PATRICK CALLAN PROJEKTARBETEVerksamhetsförlagd utbildningHögskolan, KRISTIANSTAD 2012/09 – 2012/11

Biodiversitetsinsatser på Malmös lottområden

AvPatrick Callan

FörFastighetskontorets arrendeenhet, Malmö

Handledare Examinator

Stefan Mattsson Gunnar GunnarssonEnhetschef Arrendeenheten Biträdande universitetslektor i biologiMalmö kommun, MALMÖ Högskolan KRISTIANSTAD

1

If the truth can be told so as to be understood,it will be believed.

William Blake

2

Innehållsförteckning

Sektion Titel SidnummerFörsättsblad 1Epigraf 2Innehållsförteckning 3

1 Bakgrund 42 Syfte 43 Inledning: 43.1 Vikten av kunskapskommunikation 43.2 Paradigmskiftet 54 Problemformulering 6

5 Ällmänna åtgärder: Generellt åtgärdsförslag 75.1 Ängsvegetation 75.2 Holkar och övervintringsplatser 105.3 Bihållning 135.4 Gröna tak och fasadvegetation 14

6 Policyrekommendationer 156.1 Marktäckande vinterkompost 156.2 Notoriskt skuggiga lotter 166.3 Förebyggande av stölder 196.4 Kunskapskompendium 226.4.1 Svedjebruk 226.4.2 Komposteringsinstruktioner 236.4.3 Resursåtervinning 236.4.4 Samplantering 246.4.5 Bekämpningsmedel 246.4.6 Pollinatörer 256.4.7 Nedskräpning 25

7 Fördjupningsstudier: Specifika åtgärdsförslag 267.1 Valdemarsro 267.1.1 Dammanläggning 277.1.2 Ängsvegetation 307.1.3 Habitatbrygga 317.2 Almvik 327.2.1 Grönt tak och fasadvegetation 337.2.2 Översvämningsytor 347.2.3 Skuggade lotter 357.2.4 Pollinatorgynnande insatser 35

8 Sammanfattning 359 Definitioner av termer 3710 Rekommenderad läsning [RL] 4011 Illustrationsförteckning 4212 Referenser 4313 Bilagsförteckning 45

3

1. Bakgrund

Som en del av utbildningen Biologprogrammet med inriktning biologisk mångfald, kommunikationoch samhälle på Högskolan Kristianstad (HKR) ingår kursen Verksamhetsförlagdutbildning (VFU),vilket är en form av vetenskapliggjord praktik (bilaga 1). Denna VFU bedrivs på tio veckor under deltid (50%, 4h/dag). Minst motsvarande en veckas heltidsarbete (20%) skall bestå av ett projektarbete som passar in i utbildningen såväl som praktikplatsens verksamhet. Det är möjligt att vidga detta projektarbete till att omfatta praktikens helhet, vilket varit fallet med denna projektrapport. Vid ansökan om praktikplatsen på Fastighetskontorets arrendeenhet på Malmö stad under augusti 2012 så författades en projektbeskrivning (bilaga 2) för att översiktligt åskådliggöra projektarbetets natur och omfattning. Efter en kort tid på plats på praktikplatsen stod det dock klart att ytterligare bakgrundsinformation kommer att vara nödvändig för att på ett tillfredsställande sätt beskriva och informera för, de personer som sedan skall använda rapporten. Det färdiga resultatet kommer sedan att redovisas på Högskolan Kristianstad och internt inom arrendeenheten.

Det är viktigt att komma ihåg att denna rapport har skrivits av en student, och inte av en professionell biolog med ansenlig erfarenhet. Implementering av deninformation som presenteras häri bör inte genomföras utan att först konsultera en professionell biolog eller person med motsvarande yrkeskvalifikation.

2. Syfte

Detta dokument har som målsättning att på ett för läsaren enkelt sätt förklara, beskriva och föreslå förbättringar avseende biologisk mångfald, habitatskapande och problemlösande ur ett biologiskt och hållbart perspektiv. Platserna som dessa åtgärder föreslås genomföras på, utgörs av Malmö kommuns odlinglott- och koloniområden.

3. Inledning

3.1 Om vikten av kunskapskommunikation

Trots att det idag finns en stor mängd information i samhället, inte minst på internet, angående ekologi, biodiversitet, miljövetenskap och andra relaterade ämnesområden så är gemene man sällan autonoma i sitt informationssamlande och självutbildning. Följaktligen uppstår ofta ett hinder i beslutsprocessen eftersom involverade parter kan sakna en del av förståelsen för ämnet om inte baskunskaperna erhållits eller uppsökts. Samtidigt kan syftetmed åtgärder, t.ex. som de som presenteras i detta dokument missförstås p.g.a. bristande grundförståelse eller utbildning- Ofta upptäcks detta genom klagomål till myndigheten när en åtgärd ska genomföras eller har genomförts, och baseras inte sällan på åsikter i stället för fakta eller p.g.a. brist på en djupare förståelse för ämnet. Dessutom är det oftast nödvändigt att löpande

4

utbilda sig inom varje intresseområde för att sätta tidigare kunskaper på prov. Ovilja till självutbildning i kombination med en aversion mot att ta emot erbjuden kunskap kan leda till missförstånd angående de syften som åtgärder kan ha, vilket i värsta fall kan leda till en försämring av situationen. En förståelse för detta fenomen är viktigt att ha i åtanke vid kommunikation mellan utbildare, beslutsfattare och intressenter. Denna rapport tar på grund avdetta upp en del bakgrundsinformation för att tydliggöra sammanhangen för varje åtgärdsförslag. Däremot kommer de förslag som presenteras häri uteslutande att vara faktabaserade och har endast det uttalade syftet att förbättra omnämnda områden ur biologisk och miljömässig synpunkt. Åsikter angående resulterande utseende eller andra subjektiva aspekter som inte påverkar funktionen i åtgärdsförslagen kommer inte att tas hänsyn till i detta dokument, utan lämnas för begrundande av beslutsfattare och intressenter. Förevändningen är dock att förändringar i förslagen kan leda till nedsatt eller utebliven effekt. Kvaliteten på kunskapskommunikationen är alltså av yttersta vikt i samtliga led.

3.2 Paradigmskiftet

Miljömedvetenheten bland allmänheten har ökat i omgångar i västvärlden. Under romantiken fick naturen och dess färger ett framträdande i arkitektur och konst, men inställningen var fortfarande generellt den att naturen skulle kontrolleras av människan. Man såg inga direkta fördelar med naturen förutom dess skörd eller skönhet. I efterkrigstidens ödelagda värld såddes frön för den gröna revolutionen och biocider baserades på kemiska krigsmedel1,2. Dessa bekämpningsmedel ihop med tunga maskiner och en jordbrukspolicy som i USAbenämndes ”get big or get out”3, lade grunden för en hög matproduktion på kort sikt, men en destruktion och underminering av livsförutsättningar bland såväl insekter som människor och andra organismer, på lång sikt. Det var först efter ett katastrofalt bruk av biocider som miljöskyddsmyndigheter formades på 60- och 70- talen, se t.ex. rekommenderad läsning 1 (RL1). Kunskap om klimatförändringar blev inte allmän kännedom förrän under 90- talet. Kunskap om miljöproblem och naturresurser utgör grunden för ett hållbart samhälle, d.v.s. minimimåttet för vad som kan krävas av en civilisation. Men implementeringen av den kunskapen kan gå steget längre än så, och faktiskt åstadkomma en regenerativ miljö. Hållbarhet är ett minimum- varken destruktivt eller regenerativt. ”Det hållbara samhället” strävar efter denna miniminivå, men med tanke på de skador som åsamkats naturen som utgör detmänskliga habitatet kommer en regenerativ lära att behöva implementeras på samtliga samhällsplan.

Denna regenerativa ”lära” har inte fått en bred förståelse förrän nyligen. Man kan också mena att samhället genomgått en interimsperiod där man förstått att hållbarhet är viktigt, men nu börjar man inse att regenerativa mål är nödvändiga. I sin allra enklaste form utgörs läran exempelvis av ett skifte från ett ohållbart, utarmande, petroleumintensivt jordbruk till ett jordberikande ekologiskt dito. Eller förändring av en kal urban yta till ett grönskande, föroreningsrenande område, men med bibehållna och förbättrade funktioner. Det finns numera olika förhållningssätt till en biologisk mångfald och

5

hållbarheten och regenereringen av den- tankeprinciper som används i trädgårdar, odlingslotter och städer över hela världen. Några av dessa principer är permakultur (RL2), biodynamiskt (RL3), kvadratodling (RL4), guerilla gardening (RL5), Fukuoka- metoden (RL6), grön arkitektur (RL7) m.fl. Kännedom om dessa principer sprids kanske främst via internet, men på senareår har publiceringstakten på associerad litteratur ökat. Dessa principer relaterar inte alltid till odling för skördens skull, utan är snarare formulerade tankemönster för hur man som människa förhåller sig till sin naturliga omvärld.De är ofta baserade på naturvetenskap eller discipliner som psykologi, men element av spirituella inslag förekommer också eftersom den emotionella kopplingen mellan människa och natur inte bara erkänns, utan även uppmuntras inom flera av dessa principer. Denna aspekt kan ha flera olika historiska ursprung, med lika varierad tillämplighet när det gäller relevans för åstadkommande av hållbara eller regenerativa biologiska åtgärder.

Komplexiteten på ekologiska lösningar inom dessa principer utvecklas dock i snabb takt och kombineras ofta med just odling för skördens skull. Detta gör dessa principer interdisciplinära mellan biologi, ekologi, jordbruk och miljövetenskap, och i en del fall en sorts spirituell eller psykologisk biofili4. Principerna kommer dock, i detta dokument, främst att relatera till stadens odlingslotter, omkringliggande jordbruksmark och innerstadens miljö- både relativt till biologisk mångfald, hälsa och andra konkret vetenskapliga effekter. Det är dock viktigt för läsaren att hålla i minnet, att dessa förhållningssätt till den människo- naturliga interaktionen trots sina brett varierande ursprung, inteminst människans egen evolution, måste förstås och accepteras eftersom de bedöms utgöra en grund för både filosofiska och metodmässiga missförstånd ifall kunskap om dem saknas. Viktigare än eventuella missförstånd, är dock de idéer och metoder som dessa förhållningsprinciper genererar till intressenter och beslutsfattare som förr eller senare stöter på dem, och behöver ta hänsyn till dem. Framförallt om dessa aktörer inte är naturvetenskapligt utbildade eller intresserade.

I odlingsområden för hobbyändamål har det de senaste åren blivit vanligare attyngre människor söker en plats, och det är också främst dessa som (främst via internet) har kännedom om moderna odlingsprinciper. Mentaliteten om hur en odlingslott eller en koloniträdgård ska se ut och skötas håller med andra ord på att förändras, eftersom man är mer medveten om vikten av att ”bygga in” ekosystemtjänster och biodiversitet i sina odlingar och på sin arrenderade mark- ett resultat av modern utbildning och exponering för ovan nämnda tankeprinciper. Detta är paradigmskiftet. Därför är det också viktigt att följa utvecklingen och att beslutsfattare löpande intresserar sig för, och engagerar sig i dessa moderna principer vilka utgör en evolution och löpande regenerering av människans närmiljö vilket ju är av kritisk vikt även på internationell beslutsfattandenivå (Jfr t.ex. Intergovernmental Panel on ClimateChange [IPCC]- politikerinteraktion, där det är mycket svårt för forskare att förmedla känslan av brådska när det gäller kraftfulla åtgärder till verkställande ledare såsom politiker). Inställningen till nya idéer är avgörande, och om arrendatorer på odlingslotter själva befordrar och gynnar biodiversiteten är detta med vida mått att föredra än att försöka tvinga till en förändrad eller föråldrad inställning.

6

Det finns idag även ett betydligt bredare urval av ”gröna företag” som sysslar med t. ex. gröna tak, fasadvegetation, biologisk dagvattenhantering och avloppsrening. Dessa har som affärsidé att arbeta med naturen istället för att kämpa emot den med evig tillsyn, skötsel och insatser. Ovannämnda ”gröna ideologier” fungerar på liknande sätt. Exempelvis kan man anlägga ytor med ”ogräs” som också ger en skörd, istället för att för evigt behöva rensa bort oönskade ogräs. Exempelvis kan man göra dussintals produkter av maskrosor (Taraxacum officinale), och bokstavligen tusentals av hampa (Cannabis sativa ssp. sativa var. sativa.)5- men båda är ”ogräs”. Gröna tak fungerar enligt dennaprincip om anlagda ”ogräsytor” eftersom man på en större yta anlägger redan väletablerade växter som helt enkelt inte ger utrymme för etablering av annat än de avsedda arterna- den naturliga artinvandringen kan inte äga rum. Inom permakultur gäller det bland annat att anlägga ett helt ekosystem och att fylla alla tillgängliga nischer med djur och växter som alla ger avkastning i form av skörd eller resurser. Permakulturprinciper gör sig speciellt väl på begränsade ytor och kräver ytterst lite skötsel- ett ekosystem reglerar självt invånarnas utbredningsgrad vilket utnyttjas i modellen.

Det finns nu företag och konsulter som arbetar uteslutande med dessa och liknande koncept för att regenerera våra naturliga habitat- både urbana och rurala. Detta faktum är en bidragande komponent i vad som i detta dokument kallas ”paradigmskiftet”, eftersom det har krävts studier av, och förståelse för, ekologi bland allmänheten och företag innan man varit förmögen att utforma dessa idéer, principer och lösningar. Det är dags att börja använda dem på en större skala.

4. Problemformulering

Malmös lottområden hyser en hittills outnyttjad potential att, enligt det formulerade syftet ovan, utvidgas i biologisk och miljömässig mening för att gynna biologisk mångfald, närmiljöns kvalitet och habitatskapande. Då insatserför biosfären, klimatet, planeten och människor nu inte längre är ett val, utan ett krav, bör man, då chansen erbjuds, göra vad man kan för att förbättra förutsättningarna för ett hållbart samhälle. Potenitalen på Malmös lottområden avseende dessa ändamål, har inte tidigare identifierats i sin helhet, men i dettadokument föreslås konkreta åtgärder för att kapitalisera på de möjligheter som denna potential erbjuder.

För att få fördelarna av ekosystemtjänster i både anlagda och icke anlagda ytorär det viktigt att förstå organismernas funktion i ekosystemet och hur dessa funktioner relaterar till varandra. I detta samspel är människans roll av kritisk vikt, och kräver av henne en ekologisk förståelse.

Många av de biologiska och miljömässiga problem som Malmö lider av är desamma som förekommer på global nivå. Biodiversitetsförlusten är det störstahotet mot biosfären6 och har i Malmö yttrat sig i t.ex. en nedgång i fjärilsfaunan. Petrokemikalier är ett hot mot pollinatörer och matjorden som utgör basen i näringskedjan och som är central inom jordbruket och därmed

7

människans egen försörjningsförmåga (RL1). Även på de platser som inte används av människan, t.ex. perifera ytor i staden, utgörs ofta av planterade eller etablerade veritabla monokulturer i form av gräs. Vissa gräs är mycket brapå att binda jorden och bidrar då med den ekosystemtjänsten, men är en ”öken” när det gäller biologisk mångfald. En art kan dock bistå med fler än en ekosystemtjänst och kan därför aktivt väljas eller gynnas för att öka utbytet för människan och hennes miljö. En mer varierad plantering på dessa ytor kan bidra med både fler ekosystemtjänster och en ökad biologisk mångfald. Allt som krävs är ekologisk förståelse och planering.

För att anpassa åtgärderna till Malmös specifika förhållanden måste extra noggrannhet tillämpas då man utser de ekosystemtjänster som är av störst önskad vikt. Ökad biodiversitet är bara en av dessa och får inte väljas så att en annan ekosystemtjänst går förlorad om man bedömer att man har behov av fler. Exempelvis bör man inte fälla ett trädstånd längs en starkt trafikerad väg till förmån för plantering av en äng eftersom trädridåns förmåga att filtrera avgaser går förlorad- en ekosystemtjänst som en äng skulle ha betydligt sämre förmåga att bistå med. Ett sådant beslut kan tas med de bästa avsikter, men om insikten om redan etablerade ekosystemtjänster inte finns, är risken för negativa nettoresultat betydligt större. I ett sådant scenario kan biodiversiteteninitialt öka, men i långtidsperspektivet minska. Man har lagt grunden för progressivt ökande problem med sjunkande ekosystemtjänster. Det är därför viktigt att finna en balans mellan de två.

För att värdera ekosystemtjänster (EST) och biodiversitet (BD), och för att lyckas öka de båda på ett realistiskt, balanserat sätt kommer följande prioritetsordning att följas i denna rapport;Åtgärderna ska

1. Behålla minst den nivå av EST och BD som redan finns på dessa platser idag.2. Öka BD genom selektiva insatser med bibehållning av 1.3. Förbättra och/ eller addera EST utöver 1 och med 2 som utgångsläge.4. Ha en hållbar skötselplan och/ eller vara självreglerande.5. Utgöra en bas för utbildning och intresseskapande för självstudier.

5. Allmänna åtgärder: Generella åtgärdsförslag

5.1 Ängsvegetation

Pollinatörer är alla insekter eller andra djur som för pollen från en blomma till en annan, och därmed möjliggör korsbefruktning och fruktproduktion7. Med andra ord är alla växter, som inte är vindpollinerade eller parasitiska, fullständigt beroende av pollinatörer för sin förökning- detta inkluderar majoriteten av människans grödor. Utan pollinatörer, ingen mat. Blommande växter (Angiospermer) och pollinerande (främst) insekter har utvecklats parallellt under miljontals år, och den nedgång pollinatörerna nu erfar av olika anledningar, är inte mindre än katastrofal för enorma delar av den globala biosfären. Nedgången av pollinatörers förekomst är alltså inte bara ett akut problem för mänskligheten, utan även för resten av biosfären. I Sverige beror nedgången till stora delar på att man inte låter landskapen blomma i den utrsträckning man gjorde före den gröna revolutionen. Biområden, refuger, tak, väggar och trädgårdar lämnas antingen oplanterade, eller

8

endast planterade med gräs. Eftersom gräs är vindpollinerade förlitar de sig inte på insekter för förökning, och utgör därför inget underlag för pollinatörer att ”försörja sig” med pollen. Lottområden i Malmö kan och bör förbättras med avseende på denna hotbild och utgör då ett led i att leva upp till regeringens 16 miljömål- t.ex. ”#13 Ett rikt odlingslandskap”, ”#15 God bebyggd miljö” och ”#16 Ett rikt växt- och djurliv”8.

Odlingslotter och motsvarande ytor överges eller sägs upp med jämna mellanrum, och lämnas ofta i ett naturligt successionsstadium i tiden mellan ägarbyten som kan vara så långa som 8 månader om det sker i slutet av säsongen. Vissa ytor anses också av de flesta potentiella arrendatorer att vara för skuggiga eller för lågt liggande för deras ändamål. Dessa lotter blir snabbt övervuxna av oönskade växter då ingen arrendator finns. Om man istället planerade och genomförde planteringar av en på förhand bestämd artblandning skulle dessa ytor istället kunna utgöra en tillgång för pollinatörer till en betydligt högre grad än möjligheter som en naturlig successionsordning skulle innebära. På så sätt skulle dessa ytor utgöra ”öar” av en ökad biologisk mångfald som gynnar arrendatorerna i omgivningen på samma sätt som perifera planteringar skulle göra, d.v.s. genom en ökad mångfald av pollinatörer.

Efter lång tids intensiv odling är det vanligt, speciellt om odlingen bedrivits med konventionella medel, att jorden utarmas. Om den dessutom regelbundet vänts eller plöjts är det sannolikt att dess vattenhållande förmåga är gravt nedsatt, vilket skapar stora risker för avrinning och erosion. På lotter som dessamåste åtgärder mot utarmning och erosion tas innan lotten kan hyras ut på nytt. Om en lott bedöms vara i ett mycket utsatt skick kan Rörflen (Phalaris arundinacea) planteras under mars- april. Rörflen är ett mycket högväxt gräs med en ansenlig jordhållande förmåga9 och bör ses som en sorts ”akutvård” avskadad jord. På exponerade torrare ytor än dess föredragna vattennära växtplatser blir de dock inte lika omfattande ovan mark. De kan därför behöva bevattning under etableringsfasen. I slutet av säsongen (augusti- september) bör gräset kapas vid marken men rötterna inte röras. Alternativt kapas de före blomningen i juni- juli för att undvika oönskad spridning via frö. Växterna komposteras på plats för att återföra kol till marken, och för att behålla fuktigheten i jorden. Efter 1- 2 säsonger med denna behandling kan utarmad lerjord anses vara tillräckligt återställd för att kunna arrenderas ut på nytt. Rörflenens storlek är en tillgång p.g.a. den stora mängd kol som den tillför marken efter skörd. Dessutom är det högre än alla ogräs och kommer effektivt att kunna skugga ut konkurrerande, oönskade växter under tillväxten. Hänsyn behöver därför inte tas till ogräs på marken. Denna ”första hjälpen” bör följas av nedanstående planteringar för att återföra mångfalden på ytan, vilken den saknar under tiden den planterats med en så gott som monokultur av Rörflen.

Om en lott är mindre skadad än ovan, kan färdiga ängsmattor planteras, eller fröblandningar sås på ytan. Dessa har fördelen att de innehåller en mängd olika arter, med olika storlek och omfattning av rotsystemet, vilka effektivt binder flyktig jord samtidigt som variationen av blommor skapar förutsättningar för pollinatörer. Kommersiella färdiga ängsmattor finns tillgängliga (Se bilagor 9- 11) och kräver endast ett minimum av skötsel. Artsammansättningen på ängsvegetationen bör bestå av svenska arter, och

9

ännu hellre av sydsvenska fenotyper för maximal anpassningsförmåga. Ängsvegetation slås en gång i slutet av juli till början av augusti för att blommavidare till oktober- november. Slagen vegetation bör övervägas att kvarlämnas om jorden anses utarmad. Död eller döende växtmassa kan lämnas orörd över vintern för att utgöra en kolkälla till fördel för odlingsjordens struktur. Dessutomfungerar gröngödslingen hämmande på ogräs. Gröngödslingen skall då inte nedarbetas i jorden med plog eller liknande, och även de kapade stammarna lämnas. Att lämna gröngödslingen på plats tillhör inte standardpraxis för ängsvegetation utan görs endast om jorden anses närings- eller kolutarmad eller av undermålig struktur. Fröblandningarnas artsammansättning bör också väljas med avsikt på jordens kvalitet.

På jordar som bedöms vara av bättre kvalitet än de två ovannämnda och ansesklara en djupplöjning utan för stora negativa konsekvenser, kan utsäde av ängsfröer också användas. Jorden kan behöva djupplöjning för att eliminera ogräs i jordens fröbank, men med risk för strukturförsämring. Rötter, luftkanaler, vatteninfiltreringskanaler och organiskt material rivs upp och utsätts för en större påfrestning. Utsäde av blommande annuella växter bör göras första gången efter att marken vänts med plog till ett djup av 300mm i april månad, och rekommenderas för såväl temporala interimsplanteringar på lottytor som på lämpliga ytor omkring odlingsområden (Se även Fördjupningsstudie: Valdemarsro). Planteringen sker enligt anvisning eller med ca 5g frö/m2 p.g.a. ett visst svinn med tanke på grobarhet och konsumtion av vilt. Därefter slås vegetationen en gång i slutet av juli eller början av augusti, för att den skall komma tillbaka och blomma vidare till oktober- november. Påföljande vår rekommenderas dock utsäde av annuella växter igen, alternativtmed en reducerad täthet till 70- 75% p.g.a. en beräknad självsådd på ca 30%. Gröngödsling av den slagna vegetationen under andra året bör avlägsnas förutsatt att ängsvegetationen är tillräckligt väl etablerad.10

Om man anser att jorden tar mer skada av plöjningen än vad man bedömer att den tål med avseende på strukturförlust eller vattenhållande förmåga, kan mankväva ogräset i jordens fröbank med utläggande av djupskuggande organsikt material, t.ex. kartong eller papp. Dessa material överlappas med bred marginal för att hindra ljus att nå jordytan, och säkras i marken med träspett. Ovanpå denna barriär utläggs sedan kommersiell eller ogräsfri jord till ett lager av 10- 20cm vari ängsvegetationen sås omedelbart. Detta bör göras under denfuktigare delen av våren, och om torra förhållanden råder kan jorden behöva bevattning. Ogräs kan också kvävas med duk, men tillför då inget organiskt material till jorden och behöver avlägsnas innan grönsaksodling påbörjas. Pappmaterial lämnas för naturlig nedbrytning.

Målet med dessa planteringar är att de ska göra maximal biologisk och ekologisk nytta under interimstiden mellan arrenderingar. Man kan utöver ovannämnda åtgärder anpassa sammansättningen beroende på vilka pollinatörer man vill gynna (se bilagor 4 och 18). Eftersom flera pollinatörsgrupper är försvagade i antal eller förekomst bör sammansättningen varieras på samma geografiska områden, och den växtsammansättning som utförs på en odlingslott bör ”gå igen” i lottområdenas utkanter för att undvika en ”ö- effekt”där habitatet blir isolerat och utan en ”habitatbrygga” emellan dem. Skulle de

10

vara isolerade på detta vis, eller ha en sammanlagd yta som är alltför liten kommer de inte att ha önskad effekt eftersom ytorna som näringsbas inte är tillräckliga för pollinatörerna. Därför rekommenderas att plantera dels minst tvåolika sorters ängssammansättningar, på dels minst två platser inom samma geografiska område. Beakta populationsbarriärer enligt bild 2. Det skulle också vara ytterst gynnsamt om ängsvegetationen kan etableras en längre sträcka ifrån odlingslottområdena för att skapa en längre habitatkorridor och för att sammankoppla metapopulationer. För konkreta förslag på artsammansättning av blommande växter för att gynna fjärilar, se bilaga 4.

Bild 2: Utbyte av genetiskt material och bruk av isolerade habitat mellan metapopulationer. I högra bilden förekommer spridningsbarriärer som tex vägar eller bebyggelse. Illustration av: Andreas Seiler.

Artsammansättning för en typisk torr till lätt fuktig äng kan exempelvis se ut som följer. Artval bör dock väljas enligt individuella platsförutsättningar. Bergssyra (Rumex acetosella), Blåklocka (Campanula persicifolia), Brudbröd (Filipendula vulgaris), Flockfibbla (Hieracium umbellatum), Gullviva (Primula veris), Johannesört (Hypericum perforatum), Käringtand (Lotus corniculatus), Mandelblomma (Saxifraga granulata), Prästkrage (Leucanthemum vulgare), Rödklint (Centaurea jacea), Rödkämpar (Plantago media), Rölleka (Achillea millefolium), Smörblomma (Ranunculus acris), Tjärblomster (Silene viscaria) och Åkervädd (Knautia arvensis).

Artsammansättning på fuktäng och översilningsytor kan exempelvis bestå av Blåtåtel (Molinia caerulea), Brunört (Prunella vulgaris), Darrgräs (Briza media), Fackelblomster (Lythrum salicaria), Fyrkantig johannesört (Hypericum maculatum), Gökblomster (Silene flos-cuculi), Hampflockel (Eupatorium cannabinum), Humleblomster (Geum rivale), Kabbleka (Caltha palustris), Kamäxing (Cynosurus cristatus), Läkevänderot (Valeriana officinalis), Nysört (Achillea ptarmica), Rödblära (Silene dioica), Rödsvingel (Festuca rubra), Smörblomma (Ranunculus acris), Smörboll (Trollius europaeus), Strätta (Angelica sylvestris), Tuvtåtel (Deschampsia cespitosa), Videört (Lysimachia vulgaris), Älggräs (Filipendula ulmaria), Ängsbräsma (Cardamine pratensis), Ängskavle (Alopecurus pratensis) och Ängssvingel (Festuca pratensis).

Artlistor baserade på kommersiella fröblandningar (se vegtech.se). Somliga

11

växter som är speciellt sällsynta kan planteras på försök, eftersom deras spridning har ett egenvärde för artens skull. Ett exempel är Fjädergräs (Stipa pennata).

5.2 Holkar och övervintringsplatser

För att befordra en varierad och rik insektsfauna i de områden som finns till förfogande, finns det flera enkla insatser att utföra. En av dem är att bistå med lämpliga övervintringsplatser, vilket normalt sker bland vissna blad, i markmyllan, under bark eller dylikt. Komposter är ofta en bra plats. Denna typ av övervintringsplats finns också att tillgå kommersiellt eller att själv tillverka, och kallas då ”insektsholkar” eller ”insektshotell”. De kan utformas på många sätt, men har alla gemensamt att de hyser utrymmen i varierande storlekar;

Bild 3: En enkel insektsholk av bambu. Bild via Granngården.

Bild 4: Fjärilsholk med vertikala öppningar. Foto av Gundel Wetter.

Bild 5: En insektsholk med en stor variation av material och utrymmesstorlekar. Bild via Goodbadgirl.se

För att säkerställa en population av pollinerande insekter fyller insektshotell en mycket bra funktion. Vänd mot söder värms den snabbare upp på våren och hjälper insekterna att tidigare bli aktiva. Minst en av de större modellerna rekommenderas att placeras av arrendeenheten i ungefärligt centrum av varje odlingslottområde eller i anknytning till etablerade ängsytor för att komma samtliga lotter och angränsande områden till nytta. Mindre modeller kan med fördel placeras på individuella odlingslotter av arrendatorerna själva. Se bilaga 12- 13 för ritningar.

Det är såklart inte bara nyttoinsekter som övervintrar i dessa insektshotell, utan även skadeinsekter. Man bör dock inte sträva efter att gynna den ena och utrota den andra eftersom detta är en kamp man inte kan vinna. Istället bör man söka en god balans mellan de båda. Skadeinsekter motverkas allra bäst genom att inte plantera monokulturer i varken rabatter, på odlingslotter eller på perifera områden. Generellt gäller att ett varierat ekosystem är ett stabilt

12

ekosystem, där det är svårare för en eller ett fåtal arter att få övertaget.

Platser där insekter som tex knott och mygg är ett problem är extra väl anpassade för att hysa fladdermusholkar. Det finns över ett dussin arter av fladdermus i Sverige, varav en del inte alls skyr stadsområden, och som gärna äter tusentals myggor varje natt. De fungerar med andra ord som ett biologisktbekämpningsmedel. Passande holkar är också kommersiellt tillgängliga från ca 100kr/st, men kan annars enkelt konstrueras av obehandlat trä. Holkarna placeras i träd mellan 3 och 4m ovan marken med relativt fri passage framför (avseende grenar etc.). Att husera fladdermöss är lämpligt inte bara på områden där det regelbundet finns tillgång till mygg, men även som förebyggande åtgärd inför speciellt blöta somrar då myggen förökar sig extremt väl.

Trollsländor är effektiva myggjägare både i larvstadiet och som vuxna individer,men kräver vatten för sin utveckling. Vattenområden är positivt för biodiversiteten eftersom det bidrar med en rad arter som inte skulle förekomma på platsen annars. Att ha minst en vattenkropp på varje lottområdeär därför en allmän rekommendation. Se 'Fördjupningsstudie: Valdemarsro' för mer information om dammar, deras skötsel och inverkan på området.

Bild 6: Fladdermusholk för ett fåtal individer. Foto av: Henrik Petersson.

Bild 7: Fladdermusholk placerad invid taknocken på en byggnad. Denna modell kan byggas i önskad skala. Bild via bathouseforum.org. Se även bilaga 14- 15.

Fågelholkar kan med fördel placeras i och omkring odlingslotter, fåglarna bistårinte bara med vacker sång utan även med ekosystemtjänster som fröspridning och gödsling. Myten att utfodring av fåglar leder till att de ”förlorar” sin förmåga till födosöksbeteende, är inte sann, och i kombination med fågelholkar kan utfodringsbord placeras på en central plats på lotten. Detta under förutsättning att arrendater inte anser att fröspridningen påverkar dem negativt. Fröblandningen kan väljas med omsorg för att inte inkludera arter som ofta anses vara ”ogräs”, utan istället utgöra nyttoväxter, ätliga växter eller blommande- pollinatorgynnande växter.

13

Fågelholkar utformas lite olika beroende på de tänka invånarnas art, -(se bilaga 16). Men till antalet kan de knappast bli för många eftersom övergivna holkar många gånger fungerar väl som övervintringsplatser åt insekter. Detta i kombination med det faktum att ihåliga träd, som många fåglar gör sina bon i, är en bristvara i det välskötta stadslandskapet gör att rekommendationen att placera fågelholkar kring odlingslottområden är generell för samtliga områden så länge de inte utgör en olägenhet för arrendatorer som skadedjur på deras grödor.

Vedupplag är en välbeprövad metod för att öka biodiversiteten genom att bistå med habitat för diverse djur, främst insekter. Olika svamparter växer också på död ved och ett större vedupplag skapar mulm som är viktigt för skalbaggar- en grupp med många hotade arter. För att återanvända resurser kan fällda träd och grova grenar tas från områden i staden som trimmats ned, tex parker ochalléer. De bör sedan buntas samman med metallband för att undvika stöld, och placeras utspritt i lottområdenas periferi. De får gärna ligga med ena långsidan mot söder för den värmealstrande effekten, men en del kan också placeras i skugga- tex i trädplanteringars bas- för de arter som föredrar en sådan miljö. En informationsskylt intill upplaget kan sättas upp med lättförståelig information om vilken funktion denna åtgärd har. Omfattningen av utformningen av insektsdepåer och deras prestation bör bedömas löpande och en uppföljning ärviktig för att kunna bedöma huruvida de har den funktion man ämnar. Vedupplag är ypperliga platser för inventeringsarbeten där invandringen av tidigare icke förekommande insekter och småkryp kan följas.

5.3 Bihållning

Bihållning som arbete och hobby har haft allvarliga problem under de senaste decennierna. Dels har Varroakvalstret (Varroa destructor ) spridit förödelse över hela världen, och dels har det mer diffusa tillståndet Colony collapse disorder (CCD) drabbat kolonier i varierande grad11. Under senare år har biodling dock fått ett mindre men betydande uppsving delvis p.g.a. att en ny form av uthyrning av kupor utformats som affärsidé. Bin är de primära pollinatörerna i nästan alla ekosystem på planeten, och som sådana totalt oumbärliga för människan och hennes grödor. Sociala bin och humlor är betydligt vanligare än solitära dito, men båda grupperna klarar sig sämre då stora områden inte längre blommar i den omfattning som den gjorde då bruk av ängar var vanligt förekommande. Speciellt i det jordbruksmässigt hårt exploaterade Skåne är variationen på blommande växter som pollenkälla för bin begränsad. Paradoxalt nog är urbana områden oftast en bättre pollenkälla eftersom trädgårdar innehåller en större diversitet bland blommande växter än jordbruksmark, eller offentliga ytor som ofta främst består av gräs. Insekticider är också en risk för bisamhällen, vilka de kan få med sig tillbaka till kupan från en behandlad trädgård eller odlingslott, vilket kan vara förödande för både bisamhället och honungsprodukten.

Att befordra bin och humlor är dock inte speciellt komplicerat, förutsatt att mankan undvika de vanligaste fallgroparna, dels de som nämnts ovan, men även att undvika ö-effekter eller att underdimensionera näringsbasen, dvs den kvantitativa mängden blommande växter både i termer av yta och tid. Bin behöver tillgång till pollen under hela säsongen, inom en viss radie av en födosöksyta. Att ha växter som blommar vid olika tidpunkter på året är därför

14

viktigt, likväl som att ha tillräckliga mängder av det. Se bilaga 18 för pollenkällor. Plantering av kompletterande pollenkällor behöver göras endast ifall det bedöms saknas eller inte var tillräckligt på området ifråga. Oftast är tidigblommande växter en bristvara under våren, och det kan därför planteras Sälg (Salix caprea sspp.) på området som redan i februari bistår med proteinrikt pollen. Vide (Salix starceana sspp.) är en annan art i samma släkte (Salix) som med fördel planteras för samma ändamål12. Se även rekommenderad läsning 5.

För arrendeenhetens ändamål är bihållning en enkel men mycket gynnsam åtgärd för att befordra ett välfungerande ekosystem och att ”återintroducera” bin och humlor som pollinatörer i den urbana miljön. Med tanke på den varierade floran på odlingslottområden så lämpar sig dessa områden väl för bikupor. För minimal skötsel är det lämpligt att hyra in bikupor av företag eller föreningar som sysslar med denna verksamhet då man betalar en summa per kupa som sedan regelbundet sköts och skördas av en representant från företaget eller föreningen. Honungen som produceras levereras sedan, om manvill, till arrendatorn. Ett exempel på en sådan verksamhet är ”Adopt a bee - get honey for free” i Hässleholm13. Alternativet för Malmö stad är att investera i egna kupor som då kräver en högre initial ekonomisk insats då en kupa kostar från ca 2000kr och uppåt, och utbildning av intresserade kan behövas. Biodlarföreningen bör då kontaktas för ett samarbete (www.biodlarna.se). Biredskapsfabriken i Töreboda är ett exempel på en återförsäljare av material för bihållning (www.biredskapsfabriken.se).

Det har visat sig gynnsamt att, som i tex Brf Hildas fall14, placera bikupor på hustak för åtkomst endast av behöriga skötare. I odlingslottsammanhang kan kupor med fördel placeras på taket till gemensamma byggnader som förråd eller toaletter för att förhindra, eller i alla fall minska risken att obehöriga kommer åt dem.

Humlor föredrar till skillnad mot bin att bygga bo i jorden. Detta kan också gynnas genom att placera ut ett enkelt konstruerat bo såsom illustreras i bilaga13. Solitära bin kan uppmuntras genom enkla bon som illustreras i bilaga 12. Se även sektionen 'Holkar och övervintringsplatser'.5.4 Gröna tak och fasadvegetation

En väldigt enkel åtgärd för att gynna biodiversiteten på odlingslottområden är att utrusta samtliga tillhörande byggnader med ett grönt tak, framförallt ett sådant med ängsvegetation. Det finns idag företag som är specialiserade på anläggning av gröna tak, och de mindre byggnader som förekommer på odlingslottområden kan mycket enkelt utrustas, på kort tid. Traditionellt har vegetationen bestått av fetbladsväxter och annan lågväxande vegetation (utgör max 50kg/m2 belastning), men på byggnader som tål mer vikt kan blommande ängsvegetation anläggas (utgör max 150kg/m2)15.

När man anlägger toaletter eller förrådsbyggnader på de gemensamma lottområdena, tar man en viss markyta i anspråk, men denna kan återföras genom att plantera byggnadens tak. Dessutom kan man mer än kompensera för ytan som bebyggts, och låta taket sticka ut förbi väggarna, vilket också

15

skyddar byggnadens väggar från regn etc.

Takvegetation har en rad fördelar, inte bara för den biologiska mångfalden, utan även för byggnaden genom bättre isolering mot både värme, kyla och absorption av dagvatten. Det har även en bullerdämpande effekt från omgivningen (bilagor 5- 8).

Fasadvegetation har utvecklats en hel del de senaste åren men konceptet dras fortfarande med skepsis eftersom fasadvegetation under gångna tider nästan uteslutande skadat väggen de planterats mot. Detta är i dagsläget dock oftast obefogat. Ofta handlar det om murgröna (Hedera helix) vars luftrötter även fungerar som förankringar i underlaget, vilket gör att de med tiden letar sig in i murbruk och under takpannor eller paneler där de orsakar skada. Dessutom skuggar de väggar för mycket, eftersom de då håller kvar fukt från precipitation vilket med tiden är skadligt för byggnaden. Nuförtiden låter man dock inte vegetationen växa direkt på väggens yta, utan man spänner upp ett metallnät som spaljé med ett avstånd från byggnadens vägg på 10- 30cm. Detta skapar ett luftutrymme mellan vegetationen och byggnaden, vilket hindrar fukt från att ansamlas i skadliga mängder, och eftersom luften i detta utrymme värms upp av byggnaden, skapas ett naturligt luftflöde uppåt. Ventilerande luft sugs alltså in längs marken och, om utrymme lämnas under taknocken, strömmar där ut. Därmed är de problem som fasadvegetation tidigare dragits med, inte längre aktuella om installationen utförs korrekt.

Fördelarna med fasadvegetation är att byggnaden skyddas mot väder och vind och livslängden förlängs därmed avsevärt. När vegetationen är väletablerad och täcker väggen så tar växterna ”smällen” av hårda vindar, regn, snö och hagel. Även om växterna skulle skadas i tex en storm så utgör de ett levande ”skal” runt byggnaden, och regenererar därför sig självt. Eftersom byggnadens väggar inte utsätts för hårda vindar när vegetationen är etablerad så ökar också isoleringen då värmeförlusten genom konvektion drastiskt minskas. Detta har den ytterligare effekten att växterna skuggar och svalkar byggnaden på sommaren, och skyddar mot kalla vindar på vintern- förutsatt att vegetationen är städesgrön, vilket beror på växtvalet. Biodiversiteten gynnas i sin tur genom de växtarter man väljer, men är i arkitektursammanhang inte nödvändigtvis den primära anledningen till att fasadvegetation anläggs. Ovan nämnda fördelar för isolering etc blir således en ”bonus” för den insats man görför att gynna biodiversiteten. Att välja samma växtart för hela byggnaden är alltså bättre än att inte anlägga fasadvegetation alls, men ju fler arter man väljer att använda desto större är insatsen ur biologisk synpunkt. En ytterligare fördel som inte bör förbises är att det förhindrar klotter, vilket vanligtvis är ett potentiellt problem på alla kala ytor i stadsmiljö.

Fasadvegetation, precis som gröna tak, anläggs professionellt av specialiseradeföretag som tex Vegtech AB (www.vegtech.se) och sköts med en årlig klippning.Se bilaga 19 för en mer detaljerad beskrivning av företagets fasadvegetationssytem, och bilaga 20 för en uttömmande lista av lämpliga arter att välja för plantering. För maximal effekt ur biodiversitetssynpunkt bör dock blommande, städesgröna växter primärt väljas, och bör balanseras med ett litet skötselbehov för att bidra med en relativt stabil kontinuitet i det habitat

16

man skapar genom anläggningen. Fasadvegetation fungerar både som en näringsbas, gömställen och övervintringsplats för insekter och andra småkryp och kan utgöra en viktig del i ett område där flera punktinsatser görs för samma ändamål.

6. Policyrekommendationer

Följande förslag gäller främst modifiering av de rekommendationer som arrendeenheten idag lämnar till de arrendatorer som hör av sig med frågor och dylikt, och hur de kan förbättras med avseende på biologiska eller ekologiska värden.

6.1 Marktäckande vinterkompost el. dyl.

Ett marktäckande lager som får ligga som frostskydd på odlingslotter gynnar biologin på flera sätt genom att skapa ett mer stabilt mikrohabitat. Man kan använda en duk av tygmaterial som förankras i jorden, eller ett lager av organiskt material såsom halm, sågspån eller fallna löv. Olika material har olikaeffekt för organismerna, men om man kan skapa en frostfri zon närmast marken så utgör denna en god övervintringsplats för många djur- framförallt insekter som skalbaggar eftersom de ofta är tvååriga- t.ex. Nyckelpigor (Coccinellidae). Ett lager av organiskt material möjliggör, speciellt under ett isolerande lager snö, att komposteringsaktivitet pågår under hela vintern, vilketförbättrar jordkvaliteten utan att något ytterligare arbete behövs.

Tidigare har detta ifrågasatts eftersom en frostfri zon även kan härbärgera skadedjur, men om man istället lämnar marken bar under höst och vinter är det stor risk för avrinning av matjord och näring då skånska vintrar framförallt är blöta. Skadedjur som t.ex. sniglar eller sorkar kan övervintra i en sådan zon, men även om marken lämnas bar så kan de lika enkelt vandra in från en närbelägen övervintringsplats vid vårens inträde. Med andra ord minskar man inte risken för skadedjur genom att lämna marken bar över vintern. Återigen bör man sträva efter en balans mellan nyttodjur och skadedjur. Om ingenting odlas under vintern så kommer de flesta djur som under odlingssäsongen anses vara skadedjur att istället bidra till nedbrytning och därmed jordförbättring om de tillåts att konsumera de rester av grödor som också bör lämnas. Med andra ord är djur som orsakar skada på grödor under odlingssäsongen inte nödvändigtvis skadedjur under vinterhalvåret- utan kan istället bidra med nedbrytning av vegetabiliska rester. Skadedjur som orsakar problem under odlingssäsongen eller året runt behöver bekämpas med andra medel än att neka dem en övervintringsplats eftersom detta även skulle hindrafördelarna med ett marktäckande vinterskydd och eventuelt sänka artdiversiteten.

Svampar är ofta förbisedda i odlingssammanhang, och missgynnas av kal markeller platser utan organiskt material i jorden. Med ett frostskyddande lager av organiskt material gynnas mycelieutvecklingen vilket i sin tur gynnar nedbrytningen till jord och tillhandahåller insekter med en stapelföda. Den kol

17

som binds i jorden under påföljande odlingssäsong hyser gynnsam svamp såsom mykorrhizaformande arter, och om man vill kan komposten inokuleras med dessa arter för att stävja konkurrensen från andra, icke- odlingsgynnande eller fytopatogena arter. Både svampar och insekter är målgruppen för insatserav formen ”vedupplag”- Man placerar död ved i en hög på olika platser i landskapet för att utgöra ett habitat för vedsvampar och insekter. Detta är en liknande princip, och om det material som läggs ut över odlingslotten är sågspån eller träflis är effekten densamma, men ger en mer varaktig effekt. Förden intresserade finns det till och med möjlighet att odla matsvamp i detta organiska marktäcke.

Att kompostera på plats med ett marktäcke är även ett effektivt sätt att binda kol som tidigare befann sig i atmosfären, i marken. Som bekant är halten av koldioxid i atmosfären alldeles för hög, vilket bidrar till klimatförändringarna. Ju mer kol som kan bindas i marken desto bättre är det därför, och även om effekten på klimatet blir försumbar på de ytor Malmös lottområden kan erbjudaså imponerar siffrorna angående mängden kol som binds; 0,1- 0,25kg per kvadratmeter och år16 om man intensivt komposterar på plats, t.ex. genom så kallas ”sheet mulching” eller lagerkompostering. För att lagerkompostera varvas kartong eller tidningspapper med olika former av gödsel. Papperslagret berövar ogräs från ljus, men gynnar mikroorganismer i jorden. När detta lager brutits ner införlivas kolet i jorden och därefter göder gödslet jorden.

Detta är ett bra system att ha på plats inför vårsådd av t.ex. ängsblomster (med hänsyn tagen till artsammansättningen respektive näringshalt). Ytan anläggs då på hösten efter blomning, lämnas att förmultna under vintern, och sås sedan i början av april innan ogrässpridningen på nytt kommer igång. Samma procedur upprepas årligen. Att binda så mycket kol som möjligt i jordenär speciellt viktigt på lotter eller andra ytor där jorden tidigare plöjts eller som regelbundet drabbas av översvämningar. En högre mängd kol kan absorbera betydliga mängder vatten. Det avråds därför att plöja eller vända jorden på områden som avsatts som kolsänkor, och växtrötter bör lämnas i marken över vintern vilket ytterligare binder jorden och stävjar avrinning vid blött väder. Plöjning exponerar dessutom det kolbaserade organiska materialet för syre i atmosfären vilket genom oxidation återvänder som koldioxid till atmosfären.

”Carbon is a key ingredient in soil organic matter (57% by weight). Plants produce organic compounds by using sunlight energy and combining carbon dioxide from the atmosphere with water from the soil. Soil organic matter is created by the cycling of these organic compounds in plants, animals, and microorganisms into the soil. Well-decomposed organic matter forms humus, a dark brown, porous, spongy material that provides a carbon and energy sourcefor soil microbes and plants. When soils are tilled, organic matter previously protected from microbial action is decomposed rapidly because of changes in water, air, and temperature conditions, and the breakdown of soil aggregates accelerates erosion. A soil with high organic matter is more productive than the same soil where much of the organic matter has been “burned” through tillage and poor management practices and transported by surface runoff and erosion.”

Soil carbon sequestration fundamentals

18

(RL11)

Detta är en mycket enkel åtgärd som arrendatorerna ombesörjer själva. Det skyddar perenna grödor mot frost och ger samtidigt övervintringsmöjligheter och jordförbättringseffekter. Vid vårens inträde kan pollinatörer etc. fortare få ett fäste i området. Förslaget är därmed att policyn i framtiden skall uppmuntraeller åtminstone inte avråda från marktäckning under vinterhalvåret- framförallt inte när täcket består av organiskt material, vilka har flera positiva effekter, inte minst på den generellt dåligt representerade gruppen svampar. På områden med svårt kolutarmade jordar bör marktäcken aktivt uppmuntras för att förhindra översvämningar, uttorkning och ett ohållbart överutnyttjande av jorden.

6.2 Notoriskt skuggiga lotter

Enligt utsago av arrendeenheten finns ett fåtal odlingslotter som konsekvent inte arrenderas ut p.g.a att de är skuggade. Detta beror i de flesta fall på att lotten ligger i områdets utkant och angränsas av högre vegetation såsom buskar och träd. Istället för att fälla denna vegetation för att släppa in ljus kan dessa få lotter arrenderas ut för odling enbart av grödor som kräver skuggade, fuktiga områden för att trivas, t.ex. svamp. Idag säljs svampodlingsutrustning via internet och för trälevande arter säljs mycelinokulerade pluggar som slås in i en trästock, som sedan placeras på högkant i jorden på en skuggig plats. Alternativt placeras stockarna ovanpå varandra för att ytterligare säkerställa ett fuktigt mikroklimat. För att uppmuntra uthyrningen av dessa odlingslotter kan arrendeenheten själva stå för kostnaden av trästockar som t.ex. kan erhållas från parkförvaltning eller skötselföretag, transporten till lotten och placeringen. Ofta skänks dock trästockar bort av trädgårdsägare etc., för att slippa borttransporten. Dessa stockar bör inokuleras med mycel av ätliga svampar så fort som möjligt eftersom konkurrensen inuti träet kan bli för hård om man väntar med inokuleringen tills vilt förekommande sporer etablerat sig iträet. Det får dock inte göras så snart efter att träet skördats att det fortfarande lever, eftersom trädets immunförsvar då angriper svampen.

De arter som lämpar sig bäst för odling på lövträd är Shiitake (Lentinula edodes) och Ostronskivling (Pleurotus ostreatus) men även andra mer ovanliga arter klarar sig bra i svenskt klimat. Följande arter gör sig bäst på stockar av lövträd: Igelkottstaggsvamp (Hericium erinaceus), Korallticka (Grifola frondosa), Lackticka (Ganoderma lucidum), Blå sidenticka (Trametes versicolor). Samtliga förekommer naturligt i Sverige. Arter som trivs bättre på barrträd är till exempel Svavelticka (Laetiporus conerificola) och Blek ostronmussling (Pleurolotus pulmonarius).

19

Bild 8: Kommersiellt sålda träpluggar med etablerat svampmycel. Foto via: Field & forest supplies inc.

Svampodling på skuggiga, fuktiga lotter är ett enkelt sätt att långsiktigt förbättra jordkvalitén eftersom trä mycket långsamt bryts ner av svampen, och kan ge skörd i ca 5- 6år. Icke skördade svampar bidrar också med sporspridningoch som näring för både vilda djur och för jordens normalflora. Det nedbrutna träet tillför mulm och kol till jorden, vilket ökar dess kvalitet,

20

Bild 9: Shiitake (Lentinula edodes) på ekstockar. Foto av: Baily Struss via www.fungi.com

vattenhållande förmåga samt ökar mängden mikrohabitat för diverse djur. Fleraav de för odling föreslagna svamparterna är signalarter i Sverige, varav en del- t.ex. Korallticka- är mycket sällsynt. Det är därför av särskilt intresse att odla dem för sporspridningens skull.

Några svamparter har förutom sin kulinariska betydelse även funktioner som biologiska bekämpningsmedel. Oxtungssvamp (Fistulina hepatica), Koralltaggsvamp (Hericium coralloides), fjällig bläcksvamp (Coprinus comatus) och Jättekragskivling (Stropharia rugosoannulata)är köttätande i den bemärkelsen att de fångar och konsumerar rundmaskar (Nematoda) som är skadedjur på vissa växter. Genom att inte rotera sina grödor, speciellt lök och morötter, ökar risken för skadeorsakande rundmaskar ijorden. Om man samtidigt odlar dessa svamparter kan man motverka angrepp på grödorna utan att använda syntetiska biocider. Andra svampar har molluskocida egenskaper, d.v.s. de motverkar sniglar i trädgården, samtidigt som de är goda matsvampar, nämligen Svartkremla (Russula nigricans) och Trattmussling (Lentinellus cochleatus).

Marken mellan de stående stockarna kan antingen komposteras eller planteras med täckgrödor såsom rabarber som håller marken skuggad och fuktig och dessutom ger en extra gröda, eller vitklöver som kan fixera kväve från atmosfären och därmed hålla en god näringshalt. Denna kväve kommer också svampen tillgodo eftersom det ofta råder brist på detta grundämne i cellulosa. En annan gröda som trivs väl i skugga är brännässlor. Dessa kan odlas som en gröda eller för bruk som gröngödsel. Alternativt kan marken täckas med bark- eller träflis vilket säkerställer fuktiga förhållanden, binder kol i jorden och erbjuder ytterligare ett medium för svampodling vartill de kommer att sprida sig, samtidigt som ogräs hämmas. Svampodling rekommenderas också för framtida temaparker.

21

Utöver svampar som en gröda eller biologiska bekämpningsmedel bildar många svamparter mykorrhiza med de flesta växter. Detta är en mutualistisk symbios där både svampen och växten har nytta av varandra. Växten skänker svampen socker i utbyte mot en större vattentillgång och närsalter. Det har nu utvecklats sporblandningar som kan köpas i större mängder, innehållande en mängd mykorrhizaformande arter. Denna appliceras med fördel direkt över områden störda av t.ex. tunga fordon eller plog, vilket då har effekten att ny vegetation lättare kan etableras och är fortsatt mer livskraftiga. Sporblanding i en oljelösning för motorsågar är också rekommenderat för fällning av träd som man avser att permanent avlägsna. Oljan har således en dubbel funktion då den smörjer kedjan samtidigt som den inokulerar kapade träd med svampsporer. Alternativen till denna oljelösning är total uppdragning av rotmassan, vilket skadar marken runt omkring, eller att växtgifter appliceras påstubbsåret vilket riskerar att skada omkringliggande vegetation och förgifta de djur som lever av och i stubben. Båda dessa sporblandningar rekommenderas att användas som standardförfarande vid skötsel av lottområden då de är enklametoder att billigt (ca 1200kr/kg, räcker till ca 750m2) öka den mykologiska mångfalden i stadsmiljöer. Stubbar eller störda marker kan på detta sätt ses som en tillgång med möjligheter att öka den biologiska mångfalden istället för kostsamma ingrepp med potentiellt destruktiva följder.

6.3 Förebyggande av stölder- genom biologiska insatser

Stölder av icke- ätliga ägodelar såsom trädgårdsredskap, lampor eller byggmaterial verkar vara ett mindre problem, men på en del av odlingslotternaär stölder av frukt och grönsaker regelbundet förekommande. På Valdemarsro har området blivit instängslat för att stoppa tjuvarna från att komma in på området. Detta har av arrendatorerna setts som en trovärdig lösning på stöldproblemet, men det kan istället leda till vandalisering av staketet, om intetjuvarna helt enkelt inte kan finna en annan väg in på området. Stölderna kommer dock sannolikt inte att minska mer än mot bara de mest opportunistiska tjuvar. Med det sagt så fungerar stängslet troligen mer som en psykologisk barriär för arrendatorerna, d.v.s. säkerheten från stölder är till större del inbillad än verklig.

Efter att stängslet satts upp på Valdemarsros lottområde önskade arrendatorerna att sätta lås på grindarna som leder in på området. Detta är en utvidgning av samma insatstyp, och riskerar att förvärra utanförskapet på odlingsområdet, vilket kan leda till en aversion bland boende i närheten att rörasig i eller runt området. Följaktligen är resultatet raka motsatsen till Fastighetskontorets arrendeenhets önskemål för platsen som en publik yta. Istället för att avskärma problemet, föreslås det att det istället etableras en permanent lösning.

Efter samtal med arrendeenheten och lottarrendatorer misstänks att det förekommer två sorters stölder som kan kallas ”organiserad” och ”impulsiv”. Den organiserade avser en grupp av människor som stjäl grödor systematiskt och i större volymer. Det verkar också vanligare att fokus läggs på en enda gröda. Dessa är sällsynta, men gör större skada vid varje tillfälle. De impulsiva

22

stölderna sker typiskt under helgkvällar av förbigående och karakteriseras ofta av skadegörelse i samband med stölder, men stöldernas omfattning är relativt låga. Det förekommer också misstankar sinsemellan arrendatorgrannar, vilket negativt påverkar sämjan på området.

Bland grönsaksodlare världen över finns ett knep för att stoppa kaniner att ta sig in i grönsakslandet och förstöra grödorna. Ofta gör man först som också gjorts på Valdemarsro- man stängslar in området. Detta stoppar såklart inte kaninerna som då gräver sig under staketet. Men om man istället planterar djurens föredragna grödor i periferin till sitt grönsaksland eller utanför staketet,i tillräckligt stor mängd för att tillgodose kaninernas behov, kommer de inte att ödsla energi på att gräva tunnlar under staket. Detta är en ren biologisk mekanism- om man kan spara energi så gör man det. Dessa grödor ses alltså som förverkade och är det ”pris” man betalar för att hålla dem borta från odlarens egna grödor. Skillnaden i pris mot ett ”inbrottssäkert” staket är också enormt mycket lägre. Den lokala kaninstammens populationsstorlek ökar sannolikt inte som ett resultat av utfodringen, utan regleras istället av naturligapopulationsreglerande faktorer såsom den värdspecifika sjukdomen Myxomatos, vilken drabbar kaniner regelbundet med några års mellanrum eftersom de inte skördas av människan eller andra rovdjur. Denna sjukdom observeras regelbundet i Malmö.

Tanken för att stävja stölderna på odlingslottområden är således att plantera grödor i periferin till området, och gärna i den omfattning att dessa är mer lockande än de som odlas på de faktiska lotterna. Om man genomför en undersökning bland arrendatorer angående vilka grödor som oftast stjäls så vetman på detta sätt vilka grödor som bör planteras i periferin. Detta tillgodoser de potentiella tjuvarna med vad de söker, och det är således mindre risk att de ändå skulle stjäla från odlingslotterna eftersom de där riskerar att ertappas. Dessa grödor ökar också den biologiska mångfalden och gynnar pollinatörer i kombination med andra insatser på dessa områden.

Förslagsvis väljs grödornas art även med avseende på minimala skötselbehov: Eftersom de är ”allas” så är det inte troligt att de kommer att bli regelbundet omhändertagna utöver en årlig tillsyn eller sådd av stadsförvaltningen, och behöver därför vara härdiga. Frukt- och nötträd är därför bland de bästa för omständigheterna. Äpple (Malus spp.), päron (Pyrus spp.), plommon (Prunus spp.) och körsbär (Prunus spp.) är alla mycket härdiga, men även äkta kastanj (Castanea sativa) och valnöt (Juglans regia) kan förekomma som härdiga kultivarer. Hassel (Corylus spp.) är dock troligen det bästa alternativet bland nötter för härdighetens skull. Även aggressivt växande grödor som bärbuskar- hallon (Rubus idaeus), björnbär (Rubus fruticosus. Icke- revbildande, taggfria kultivarer) och välrotade, större vinbärsbuskar (Ribes spp.) fungerar. Rabarber (Rheum spp.) är relativt anspråkslös med ymnig produktion under en mycket stor del av året. Majs (Zea mays)växer mycket snabbt och producerar också mycket frukt, förutsatt att jorden är kväverik och planteras i stånd om flertalet individer (eftersom de är vindpollinerade). Squash , gurka och pumpor (Cucurbita spp.) växer mycket aggressivt, men om de används bör de planteraspå en upphöjd bädd eller spaljé för att undvika angrepp av kaniner. En sådan bädd bör utrustas med ett hönsnät i botten för att stoppa angrepp via

23

tunnelgrävning. Bönor (Phaseolus vulgaris) kan planteras vid basen av majsplantorna för att ge frukt samtidigt som de fixerar kväve till jorden, vilket gagnar majsen. Blomsterkrasse (Tropaeolum majus), likt bönor, ger skörd i den vertikala dimensionen och rekommenderas också. Samtliga träd bör vid basen utrustas med sedvanligt skydd mot kaninangrepp, dock ej av plast eftersom detta ofta är ett biologiskt skadligt material. Det finns numera organiska materialval som fungerar lika bra.

För att etablera dessa planteringar föreslås befintliga ytor som idag täcks av gräsmattor. Ett enkelt och bra sätt är att använda s.k. ”sheet mulching”, där ettlager organiskt material material läggs ut för att kväva underliggande vegetation, t.ex. kartong, papp eller tidningspapper. Därpå placeras sedan ett ca 20cm tjockt lager välbrunnen gödsel. Grödorna planteras sedan i gödseln, eller då det gäller träd- i hål som grävs genom båda lager och ned i underliggande jord. Detta görs för att undvika konkurrens av gräs och andra växter under etableringsperioden samt för att ge en god näringsgrund. Om möjligt bör kommersiellt tillgängliga mykorrhizasporer och bakterier (Rhizobium spp.) spridas i varje lager, vilket gynnar en god etablering. Det översta lagret av komposten kan utgöras av fröfri halm eller ensilage, vilket försvårar nyetablering av oönskad vegetation, tillåter god ventilation, håller fuktigheten på en jämn nivå, samt gynnar etableringen av svamp.

Bild 10: Täckduk av organiskt material som vind- och erosionsskydd. Foto: www.nillasgarden.se

Denna kan i sin tur säkras mot vind med hjälp av t.ex. täckduk eller väv, helst av organiskt material såsom lin-, jute-, hampa- eller kokosfiber.

Det sociala fenomenet ”The tragedy of the commons” är tillbörligt i detta sammanhang, vilken stipulerar att om en eller flera resurser ägs som en samfällighet kommer den alltid att överexploateras av någon av de inblandade.Ett välbekant exempel är utfiskningen av haven, eftersom inget land äger områdena, så fiskar alla nationer så mycket de kan. Det finns en risk för detta

24

fenomen i dessa ”allmänna” odlingsområden, och man bör förvänta sig en gradav detta. Skalan på dessa planterade områden är därför avgörande för huruvida man når framgång i en reduktion av stölder eller ej. Det är nämligen när en resurs- i detta fall frukten- uppfattas som en bristvara som den riskerar att överexploateras17, 18, d.v.s. att en eller ett fåtal personer skördar allt för egen del. Därför är det viktigt att planteringarna är i tillräcklig stor skala så att mängden skörd uppfattas som överflödig, vilket har den psykologiska effekten att alla som önskar en del av skörden förhåller sig återhållsamma till denna gemensamma resurs.

Den grupp av stöldtyper som utgör en mindre mängd av den totala vikten stulen skörd på lottområden beräknas kunna stävjas i sin helhet genom denna insats, men det är inte känt om inhägnad av lottområden därtill krävs. Däremotär den organiserade, storskaliga stölden svårare att få bukt med genom dessa medel eftersom de kan flytta sin verksamhet till de allmänna planteringarna och därmed inte lämna något kvar för allmänhet eller den andra stöldgruppen. De organiserade stölderna lär alltså inte följa ovanstående beteendehypotes. Insatser mot denna grupp kan inkludera försvårande av åtkomst till området med bil, eftersom större volymer stöldgods behöver lastas i fordon. Det bör dock inte göras svårare att komma åt de allmänna planteringarna än själva lottområdet, eftersom det ju även av tjuvar görs en överslagsräkning av typen ”mest skörd för minst insats”. Om de storskaliga stölderna kan flyttas från lottområden till dessa allmänna planteringar är det ändå en förbättring av situationen eftersom arrendatorerna inte behöver lida förlusten. Vandalisering av odlingslotter eller allmänt planterade grödor är dock ett polisiärt ärende.

De biologiska fördelarna med dessa allmänna planteringar är dock goda, särskilt då de anläggs på artfattiga ytor. Framförallt är blommande träd en stor tillgång för pollinatörer, och den skörd som inte omhändertas av allmänheten kommer att utgöra föda för den lokala faunan, t.ex. fåglar, eller fungera som jordförbättringsmedel då de komposteras på plats. Hänsyn bör tas för att undvika skuggning av befintliga, biologiskt värdefulla ytor- inklusive odlingslotter- när allmänna planteringar anläggs.

Skötseln av sådana områden utgörs främst av anläggningen vid våren första året, samt nyplantering av annuella arter varje påföljande vår. Resterna av de annuella växterna vid säsongens slut (ca oktober) rekommenderas att klippas ned och komposteras på plats, om de inte utgörs av blommande ängsvegetation, men vid klagomål angående utseendet av detta kan vegetationen placeras i en för ändamålet avsedd kompost eller container avsedd för trädgårdsavfall. Ett annat alternativ är att endast plantera perenna växter varvid skötselfrekvensen minskas ytterligare till trimmande av träd med flertalet års mellanrum.

6.4 Kunskapskompendium för nyblivna kolonister

Viss verksamhet som arrendatorer företar sig på odlingslotter är inte alltid att föredra, och vissa är direkt skadliga för biosfären eller miljön både på lottområdet och utanför. Anledningen till detta är inte alltid känt, men flera för

25

områdena negativa verksamheter och åtgärder har gett upphov till idén att sammanställa ett kort, lättförståeligt kompendium angående hållbara odlingsmetoder och förvaltande av lotterna, som gratis bör delas ut till nya arrendatorer då de övertar ett kontrakt, samt vara skrivna på flertalet språk. Det är viktigt att denna information görs väldigt lättförståelig och är rik på illustrationer. Den skall inte ses som en uttömmande handbok för handhavandeav en odlingslott, utan istället främst hindra negativa åtgärder av arrendatorn för att nå målet att lämna lotten i samma eller bättre skick än när denne tog över den. Nedan följer en exempellista på rekommendationer och utpekande avohållbara verksamheter som behöver åtgärdas, och bör utgöra ett komplementtill de övriga regler som idag förekommer då ett arrendeavtal inleds.

6.4.1 Svedjebruk

Svedjebruk används fortfarande i många länder utanför Sverige och det är företrädesvis arrendatorer med denna erfarenhet som bränner den döda vegetation som förekommer på deras lotter. Det är en verksamhet som är välkänd för att vara ohållbar eftersom det åstadkommer en nettoförlust av organiskt material från området och dessutom frigörs kolen till atmosfären i form av bland annat koldioxid. Askan används sedan för att spridas på odlingslotten och utgörs i största del av icke- brännbara mineraler (närsalter) som ger en kortsiktig gödslande effekt på jorden, men utarmar den på kolinnehåll på lång sikt. Om detta kol inte ersätts på annat sätt, t.ex. genom entraditionell kompost, kommer jorden att återgå till sin enklaste form- i Malmö företrädesvis som lera med mycket dålig vattenhållande förmåga. Detta, i sin tur, lämnar jorden exponerad för översvämningar under årets blötare månader,och därmed ytterligare näringsförlust genom avrinning, och har störst negativ effekt på lotter som är placerade i en topografisk lutning. Under torra perioder är jorden således också betydligt mer känslig för uttorkning. På längre sikt görs dessa lotter olämpliga för odlingsverksamhet p.g.a. utarmning av jorden, och det är inte ovanligt att lotter sägs upp för att jorden utarmats. Följaktligen försvåras utarrendering utan föregående remedierande insatser. Svedjebruk utan tillsats av kol är alltså per definition ohållbart eftersom nackdelarna med tiden överväger fördelarna. Svedjebruk ska dock inte förväxlas med bruk av koli form av t.ex. grillkol eller aktivt kol i olika storlekar, vilka är mycket gynnsamma jordförbättringsmedel av flera skäl19 och bör uppmuntras så långt det bedöms möjligt.

Det rekommenderas därför till den allmänna policyn hos Fastighetskontorets arrendeenhet att svedjebruk inte skall tillåtas i fortsättningen, och att arrendatorer som önskar göra sig av med trädgårdsavfall i första hand skall kompostera denna på den egna lotten. I andra hand skall arrendatorn skänka den som kompost till en annan arrendator på området, och i tredje hand använda de containrar avsedda för trädgårdsavfall som finns på varje odlingslottområde. Detta bör ingå i det informationskompendium som nämns ovan. Se även sektionen om resursåtervinning nedan.

6.4.2 Komposteringsinstruktioner

26

Som i exemplet ovan är kompostering av växtmaterial inte självklart för alla. Därför bör en enkel guide ingå i informationskompendiet om hur och varför man bevarar näring och struktur i jorden på den egna odlingslotten. Det bör även framgå att den mest fördelaktiga platsen för kompostering över vintern ärdirekt på jorden, jämnt fördelat över lottens yta, och i andra hand på en avseddkomposteringsplats. En komposts föredragna utformning med avseende på dimensionering och isolering samt vad som bör tillåtas som kompostmaterial bör framgå i samband med detta. Under odlingssäsongen är det bättre att kompostera på en avsedd plats eftersom dött organiskt material inte sällan härbärgerar skadeinsekter vilka lättare kan sprida sig om de utläggs bland stående grödor. De kan också utgöra en grogrund för fytopatogen svamp. Motsatt förhållande gäller på vintern. Detta blir mer av en avvägning hos arrendatorn eftersom en decentraliserad kompostering under den aktiva odlingssäsongen skuggar jorden, och är därför ett effektivt hinder mot avdunstning och uttorkning, men åstadkoms bättre genom levande marktäckande växter.

Det bör också uttryckligen framgå att organiskt material av animaliskt ursprung inte är lämpligt för komposten p.g.a. risken för obehaglig doft, samt attraktionskraften för råttor. Undantag för äggskal, fjädrar etc. bör dock göras eftersom dessa har flera positiva effekter i en kompost. En kompost bör också utformas med ett metallnät, t.ex. ett hönsnät i botten för att hindra att råttor tar sig in i den, vilket bör framgå i rekommendationerna. Det viktigaste budskapet är dock att när organiskt material tillförs jorden så berikas den, i motsats till hur den utarmas vid svedjebruk vilket beskrivs ovan.

6.4.3 Resursåtervinning

På lottområden förekommer ofta byggmaterial av olika slag, som regelbundet ersätts men avlägsnas inte alltid på ett korrekt sätt. Som nämnts ovan bör de inte brännas, men de får inte häller kastas i angränsande samplanteringar, rabatter eller som i vissa fall, på lotter som uppfattas som övergivna eller ej utarrenderade. Det förekommer även stölder av material från desamma och liknande lotter.

Byggvaror i olika material kastas också konsekvent men felaktigt i containrar avsedda för trädgårdsavfall, vilket medför kostnader. Således kan ett system för återanvändning av byggmaterial implementeras på varje lottområde, d.v.s. ett slags gemensamt upplag, vilket kan reducera mängden material som slängsi containrar och angränsande områden samtidigt som det bidrar till en reduktion av miljöpåverkan, genom minskad konsumtion och transport, i det större sammanhanget.

Ett alternativ till det gemensamma upplag av byggmaterial kan vara att (uteslutande) obehandlat trä separeras och återanvänds som insektsdepåer i och omkring lottområden. Se sektionen om holkar och övervintringsplatser. Detär bättre om träet inte är målat eller impregnerat eftersom de då ofta innehåller biocider.

27

6.4.4 Samplantering

Kunskap angående samplantering är både ny och gammal. Gammal i det avseendet att det använts av människan i tusentals år. Däremot är metoderna mindre kända idag eftersom de sällan eller aldrig förekommer inom konventionellt jordbruk. Det är dock ett mycket enkelt sätt att snabbt nå resultat som är gynnsamt både för arrendatorer i deras odlingsintresse, och som en designad ekosystemtjänst i form av biologisk ”bekämpning” (se bilaga 17). Principen utgår från att vissa växter eller grödor fungerar (presterar) bättrei närvaro eller frånvaro av varandra. Exempelvis förekom en numera ökänd samplantering av majs (Zea mays), bönor (Phaseolus vulgaris) och squash (Cucurbita sp.) av Nordamerikas endemiska befolkning. Denna sammansättning av grödor var gynnsam eftersom majsen som stapelföda utgjorde en levande spaljé för bönorna som i sin tur fixerade kväve i jorden till fördel för majsen som är väldigt näringskrävande. Squash planterades mellan majsplantorna eftersom deras blad effektivt skuggar jorden vilket dels hindrar uttorkning genom avdunstning och dels försvårar etablering av oönskade ”ogräs”.

Ekologiska interaktioner som dessa förekommer mellan väldigt många växter och man får anta att vi ännu vet relativt lite om hur dessa kan gynna människan. Hursomhelst är det en effektiv metod att få god avkastning på grödor, samtidigt som bekämpningsbehov av olika slag kan minskas. I bilaga 17 anges förslag på konkreta samplanteringar samt deras för- och nackdelar. Denna kan i del eller helhet ingå i ett informationskompendium eftersom det ökar den ekologiska förståelsen om ett ”byggt” eller ”designat” ekosytem. En välplanterad odlingslott, dvs utan barmark är också mer motståndskraftig mot angrepp av skadeinsekter20.

6.4.5 Bekämpningsmedel

Alla bekämpningsmedel (biocider) är per definition skadliga på ett eller annat sätt för levande organismer, och vissa kraftigare sådana tillåts därför inte i jordbruk, men tillåts däremot av hobbyodlare eftersom man från myndigheters sida anser att hobbyodlare inte använder en betydande mängd på de mindre ytor det oftast handlar om. Det finns heller inga lagliga riktvärden för mängden som av hobbyodlare får användas, mer än instruktionerna på förpackningen. Det finns en risk för ackumulerande effekter och/ eller försvårad nedbrytning i miljön, speciellt på utarmad mark eftersom de ofta blir vattenmättade och försvårar därför nedbrytningsprocessen genom oxidation på syrefria eller syrefattiga områden i jorden. Detta leder till en risk för att biocider opåverkade sprids till angränsande lotter eller samplanteringar, och till grundvattnet. Vissa biocider är också icke-selektiva, dvs de dödar även andra organismer som de inte avsågs att användas mot- exempelvis dödar herbiciden RoundUp (glyfosat)samtliga växter som exponeras för det, inte bara ogräs.

28

Insekticider är en risk för exempelvis bikolonier eftersom blommor och grödor kan behandlas med medlet i avseende att eliminera skadedjur som exempelvis löss, men när bin pollinerar den behandlade växten tar de med sig insekticiden till kupan, där det kan ha förödande effekter på hela samhället. Bekämpningsmedel som är avsedda för små skadegörare som löss, är ofta svagare i sin sammansatta koncentration och verkningsgrad, men även om detdärför inte skulle döda gynnsamma insekter vid kontakt så kan det ha en ackumulerande verkan då flera individer samlar pollen från växter behandlade med insekticider.

Det finns idag en rad biologiska bekämpningsmedel som baseras på principen att ”ett varierat ekosystem är ett stabilt ekosystem”. Med andra ord har alla organismer minst en naturlig fiende som föds upp och släpps ut på det påverkade området- Biologisk bekämpning. Exempelvis behandlar man löss genom att introducera en liten stekel som lägger sina ägg inuti lusen, som sedan kläcks och därmed dödar värddjuret. Om denna princip av biologisk bekämpning kunde utgöra normen istället för kemiska alternativ så skulle i slutändan hela lottområdet gynnas eftersom när den introducerade bekämpande arten konsumerat större andelen av tillgängliga värddjur, kommerde att söka efter nya platser som har drabbats av samma skadegörare. Cykeln fortsätter således, och de positiva fördelarna sprids av egen kraft till där de behövs.

Andra bekämpningssätt består av biokemiska metoder där miljömässigt benigna fytokemikalier används för bekämpning av olika slag. Exempelvis kan insekticider eller avvärjare utgöras av ett extrakt av Krysanthemumblomman (Chrysanthemum cinerariaefolium), tobaksväxten (Nicotiana spp.) och vitlök (Allium sativum). Dessa är ofta välkända ”huskurer” vars recept kan omnämnasi informationskompendiet. Möjligtvis är man mer benägen att använda dessa ”gratis”- behandlingar än kommersiellt tillgängliga varianter, men effekten på nyttoinsekter kan även i detta fall vara skadlig. Fytokemikalier har dock en tendens att mycket snabbt brytas ner under normala omständigheter. Skadeinsekter är betydligt vanligare på notoriskt välskötta lotter, dvs där varje ogräs omedelbart plockas bort och där obrukad mark lämnas bar21.

Sammanfattningsvis bör det i informationskompendiet framgå att kemiska bekämpningsmedel antingen inte är tillåtna, eller att de avråds från eftersom de kan ha oförutsedda skadeverkningar. Därefter bör fördelarna med biologiskabekämpningsmetoder framhållas. Genom att ha överseende med, och tillåta endel ogräs kan man gynna biodiversiteten samtidigt som man försvårar ekologisk obalans. Exempelvis är maskrosor värdväxt för en rad fjärilsarter22.

6.4.6 Pollinatörer

Kunskapskompendiet bör innehålla grundläggande information om pollinatörer och deras funktion på odlingslotter. Det kan låta självklart, men inte alla har fått lära sig om detta, eller har helt enkelt glömt, och i många fall ser man samtliga insekter som skadedjur eller irritationsmoment. Detta är en farlig utveckling mot ignorans som kan motarbetas med enkla medel genom att med

29

illustrationer beskriva pollinatörers funktion i ekosystem.

6.4.7 Nedskräpning

Ett problem som är mycket vanligt är nedskräpning av olika slag. Det handlar om allt från att elektronikskrot slängs i trädgårdscontainrar till att plastmaterialmyllas ned i jorden på den egna lotten i total okunskap om att de flesta plastsorter är eviga material som aldrig någonsin bryts ner, och faktiskt kan läcka hormonoida ämnen som BPA och därmed skada biosfären23. En enkel guide angående var olika typer av skräp skall placeras bör därför finnas i kompendiet- även om lottområdet inte tillhandahåller behållare för bortforsling av alla sorters sopor. Det bör tydligt framgå vilka sorters material som omhändertas och var övrigt avfall kan omhändertas på ett korrekt sätt t.ex. sopstationen Spillepengen i Malmö etc. För plastmaterial bör det tydligt framgå att det inte kan komposteras, och inte får brännas.

30

31

Bild 11: Fågelbo av plastskräp. Foto via: upstategirl-laurajwryan.blogspot.se

Ett mer kostsamt alternativ är att bygga miljöhus i anknytning till odlingslottområden. Biologiska fördelar i ett sådant projekt är generellt goda, speciellt om råden i detta dokument observeras och tillämpas på miljöhusen, men alternativet behöver främst utvärderas ekonomiskt. Sophantering illustreras med fördel av informationsskyltar som kan erhållas av VA Syd.

Ibland används gamla bildäck som odlingsbehållare vilket bestämt frånråds eftersom de kontinuerligt läcker tungmetaller och skadliga kolväteföreningar24. Resursåtervinning får inte utgöra en ny form av nedskräpning eller källa av förorening.

Sammanfattningsvis kan informationskompendiet utgöra en grund för den allra mest basala informationen man som nybliven kolonist bör ha. Lämpligheten av en person som bekämpar samtliga insekter och ogräs ur ren okunskap kan lätt ifrågasättas, men det är mer konstruktivt att på, i alla fall en grundläggande nivå, utbilda personen ifråga. Genom dessa punkter, och eventuellt framtida tillägg, kan man på ett enkelt och lättsamt sätt informera om både trivselregleroch naturens lagar. Om kompendiet även utformas på ett attraktivt vis med illustrationer och i ett beständigt format, är sannolikheten högre att den nya arrendatorn behåller och faktiskt läser innehållet. Det är dock en förutsättning att kompendiet finns tillgängligt på arrendatorns eget språk.

7. Fördjupningsstudier

7.1 Valdemarsro

På Valdemarsro odlingslottområde finns möjligheter för större insatser i förbättringen av den biologiska mångfalden p.g.a. större angränsande områden. Här kan de generella åtgärder som föreslås ovan implementeras, men området är också väl lämpat för följande extrainsatser. Stöldavledande planteringar lämpar sig väl, exempelvis intill områdets parkering och vidare österut.

32

7.1.1 Dammanläggning

Området på Valdemarsro har länge plågats av översvämningar vars orsak inte är helt klarlagd. Åtgärder mot detta har omfattat utdikning i mindre skala, samtavveckling av speciellt utsatta lotter där istället gräsmatta har planterats. Jorden består främst av packad lera och innehåller ytterst lite organiskt material som kan absorbera vatten. Vattensamlingarna som främst förekommerpå våren är dock i den omfattningen att varken djupare utdikning eller intensiva åtgärder för absorption är trovärdiga lösningar. Marknivån har höjts på vissa lotter med upp till 300mm för att skapa tillräcklig dränering av marken. Flera av dessa lotter missköts dock ur hållbarhetssynpunkt med avseende på jordkvaliteten eftersom jorden regelbundet och intensivt plöjs eller vänds för hand. Om denna verksamhet fortsätter kommer jordnivån åter att sjunka och måste åter höjas med maskinella medel och till arrendatorns egen olägenhet.

Istället för att kämpa mot de tillstånd som landskapet på platsen strävar emot så föreslås att dammar anläggs på de översvämningsdrabbade platserna, som nedan märks ut som område A, B och C. Om man väljer att anlägga dammar pådessa platser kan de med fördel kombineras med dagvattenhantering, eftersom tillskottet och orsaken av översvämningar idag bedöms främst komma från dagvatten. Istället för att snabbt och effektivt göra sig av med vattnet, så bör man se det som en resurs som om det tillvaratas kan utgöra ett nytt habitat för en rad organismer som tidigare inte förekom på platsen. Genom att anlägga fler än en av dessa dammar kan man också öka artutbytet mellan dem, samt anpassa dem som liknande, men varierade habitat vilket ytterligare gynnar mångfalden. Område A utgörs totalt av ca 860m2, område B av ca 500m2 och område C av ca 770m2 (Se bild 12). Sammanlagt ca 2130m2. Område A karakteriseras av en djupare sänka på omkring 1m befintligt maxdjup och kantas av en rad träd i vuxen ålder. Dessa träd är mycket värdefulla ur biodiversitetssynpunkt och en dammanläggning här bör med bredmarginal ta hänsyn till dess rotsystem och krona. I en dammanläggning på denna plats är den totala vattenytans area inte den viktigaste faktorn, utan variationen i det konstruerade habitatet. Gränsområden såsom mellan vatten och land är oftast artrikast, och därför är det gynnsamt att låta gränsdragningen av vattenkroppens kant meandra mellan träden på platsen. Dessa strandkanter bör även beläggas med dödved som placeras både ovan och något under vattenytan. De utgör ett mycket värdefullt habitat för en bred fauna.

Dammar kan anläggas på traditionellt sätt med dammduk över makadam men omsorg måste tas så att vatten från omgivande marker kan dräneras till dammarna. Det finns idag företag som sysslar med dammanläggning för biologiska ändamål, d.v.s. utöver estetiska värden, och det är värt att övervägaatt konsultera ett sådant företag, eftersom såväl växtval, vattenkemi, habitat och skötsel måste övervägas i inför dammens utformning. Dammanläggning A bör kunna tömmas vid extremt högvatten, och detta görs förslagsvis till inre ringvägens östra dikes- (vägrens-) område. Just dikesområden längs vägar är

33

idag underutnyttjade vattenmässigt, men utgör ett redan befintligt infrastrukturnätverk som kan användas som akvatiska eller ripariska habitat. Dessutom kan de bistå med rening av dagvatten och infiltrering över en större yta. Längs inre ringvägen finns långa sträckor som hade kunnat användas bättre, och inte bara som en överflödesmottagare för dammanläggningarna på Valdemarsro odlingslottområde. Det är dock en nackdel att dessa diken är raka p.g.a. att vattnets uppehållstid och sedimentering då minskar. Innan beslutet tas att använda diken som en habitatförlängning och dagvattenhantering bör erosionsrisken noggrant utredas. Se även RL6.

Motsatsen är också tänkbar- att eventuellt överflöd i ringvägens diken leds till dammarna på lottområdet. Detta är dock ett svårare projekt eftersom det ställer högre krav på dammflorans resiliens gällande föroreningar från den kraftigt trafikerade vägen. Kunskap om vattenkemi är därför kritisk, och måste hanteras av professionella. Fauna såsom amfibier är otroligt känsliga för föroreningar och utgör alltid en signalart på vattenkvalitet. Skötselbehovet kommer också att öka dramatiskt eftersom näringsämnen från vägen kraftigt kommer att bidra till växtlighetens biomassaproduktion med risk för syrebrist om skötseln inte uppehålls.

34

Bild 12: Valdemarsro odlingslottområde. Naturliga vattensamlande sänkor markerade med rödfärg. Från norr till söder benämns dessa områden A, B och C. Foto: Google maps 2012.

Bild 13: Skissen anger djupet på respektive strandzon, men bredden av respektive zon bör ökas i förhållande till bildens skala. Fuktzon kan ersättas med en översilningsyta. Bild via: Vegtech.seDammanläggning B föreslås göras grund, max 60cm djup eftersom det här i större utsträckning än på de andra platserna kommer att förekomma gångtrafik. Diametern på dammen anpassas till tillgänglig markyta men bör göras så stor som möjligt för att befordra avdunstning om man har större problem med vattenmängder. En enkel rund damm med en gångbro över är fullt tillräckligt och kan planteras med sälg- eller videbuskar i söder för att

35

skugga vattenytan för att förhindra algblomning, eller i norr för att befordra avdunstning. Detta beror på vilka vattenmängder man erfar. Runt dammen kanväxter lämpade för översilningsyta eller fuktäng planteras som ett extra absorberande lager ifall dammens vattenhållande förmåga oväntat skulle överstigas, och denna fuktäng kan också sänkas något i förhållande till markytans normalnivå (10- 20cm). För att planteringen skall vara möjlig bör jorden antingen vändas med plöjdjup 300mm eller täckas med duk under en hel säsong innan arbetet påbörjas för att kväva ut befintlig grässvål. Det senare alternativet är dock riskabelt då översvämningsrisken övervägs. I detta yttre område hade det varit värdefullt om trästockar av grövre diameter (>80cm) placeras direkt på marken för att skapa övervintringsplatser och gömställen för ett antal djur. Stockarna kan ha dubbel funktion som sittplatser om de utformas som sådana, och kan användas av människor under torrare perioder.

Bild 14: En ur biologisk synpunkt absolut optimal multifunktionsbänk med ”krypin” för omgivande fauna. Bild via: Sitting firm Ltd. Storbritannien.

Bottenmaterialet i dammen bör utgöras av kalkhaltig grus om näringstillförseln är relativt låg. Om dammen däremot ansamlar mycket näring från omkringliggande marker bör näringshungriga vattenväxter planteras i ett bottenmaterial som inte påverkar pH- värdet nämnvärt, och sedan skördas 0,5-1 gång per år. Diametern på bottenmaterialets grus bör dock vara varierad mellan 2mm och 3cm för att maximera syreomsättning och habitatskapande för bottenfaunan. Vattenytans area i förhållande till djupet är också en viktig faktor vid beaktande av syresättningen i vattnet, vilken är avgörande för dammens funktion och prestation. Större ytarea och kortare djup ger mer syreomsättning vilket är extra värdefullt i en mindre damm som behöver vara mycket biologiskt aktiv för att hinna behandla de näringsämnen som tillförs den under säsongen. Om man bedömer att detta område kan användas som ”en allmänning” kan t.ex. fontäner eller vattenfall monteras för att öka både syreomsättningen och trivseln på platsen.

Dammanläggning B är viktig sett med hela områdets plan i minne eftersom den utgör en s.k. ”stepping stone” mellan område A och C samt för att dess kemi lättare kan kontrolleras och påverkas.

Dammanläggning C utgörs av en befintlig sänka i marken insprängd bland

36

kraftiga buskar (Salix sp.). Dessa buskar bör beskäras något och marken grävas ur till ett maxdjup av ca 80cm innan dammen anläggs. Ytan i avseende av damm är extra intressant då platåer i botten av vattenkroppen ger goda möjligheter för variation och mångfald, och bara dammens absoluta centrum bör vara så djup som 80cm. Buskarna bör bevaras dels eftersom de utgör en ytterst bra pollenkälla för pollinatörer under tidig vår, och dels eftersom de redan är placerade så att de ger kraftig beskuggning av vattenytan, vilket motverkar algblomning. Hamling av delar av vegetationen är ett alternativ som kan ge en kulturell dimension till området. Ytan ligger också väldigt väl till för att endast mottaga en mindre mängd näring från omgivningen eftersom det är ca 30- 40m till närmaste odlingslott. Denna damm kan eventuellt inhägnas med ett grovmaskigt metallstaket vilket inte hindrar flora eller fauna, men försvårar för människor och husdjur att ta sig in. Den vattenlevande faunan som själv etablerar sig i denna damm kommer att vara något annorlunda från område B pga det något större djupet, och kan fungera som en övervintringsplats då bottenfrysning är osannolik i mitten av dammen. Här kan med fördel även placeras grov död ved och stenblock i varerande dimensioner i gränslandet mellan vattenkroppen och torra land. I den förlängda periferin, utanför staketetkan en översilningsäng planteras med en diameter av 10- 15m som därefter övergår i ängsvegetation.

I dagsläget utgörs den tänkta platsen för blomsterängen uteslutande av kraftig grässvål som sträcker sig längs med hela det västra stråket mellan damm C och A. Hela denna yta är dock utmärkt som ängsområde eftersom den inte utnyttjas av arrendatorer eller förbipasserare och kan dessutom utgöra en ytterligare buffertzon mellan ringvägen och lottområdet. Användningen av ytanundantas platsen för buskage och cointainerplats (se bilaga 21).

7.1.2 Ängsvegetation

Fuktängsytan runt damm C tar en ansenlig yta i anspråk i förhållande till A och B, vilket ytterligare differentierar de tre dammarna från varandra. Just fuktängen kan komma att bli det artrikaste habitatet eftersom det utgör ett gränsland mellan vatten och äng. Omsorg bör därför tas för att denna yta etableras och underhålls extra väl. Återigen rekommenderas biologisk anläggningskompetens eftersom ytan kan vara känslig för variationer i tillgång på vatten- dvs uttorkning. Ifall vattentillgången anses vara ojämn över säsongen med risk för uttorkning kan marken sluttas vid anläggning och pumpar installeras för att ständigt strila vatten i den något högre topografin till den lägre liggande dammen. Detta gäller såklart endast för den biologiskt aktiva delen av året.

37

Bild 15: Panoramabild över Valdemarsro lottområde och biarea. Till vänster syns platsen för dammanläggning C. Rakt fram efter vägen syns ett ev. framtida ängsområde, och till höger syns odlingslotterna. Foto av: Patrick Callan.

Artsammansättningen i fuktäng respektive blomsteräng väljs företrädesvis medhänsyn till deras förmåga att överleva och trivas på platsen samt deras blomperiod enligt sektion 5.1 och sköts därefter. Slagen vegetation kan förslagsvis samlas i en större kompost på platsen där den inte utgör ett hinder. Näringen i den skördade vegetationen bör dock inte tillåtas att återgå till marken eftersom detta försvårar etableringen av ängsvegetationen förutsatt att näringshalterna är på den nivå att främst gräs gynnas. Ytan för ängsvegetation är dock så pass stor att fler insatser är möjliga. Förslagsvis skulle de vara att placera dödved i form av ditforslade lågor och vältor eller upplag som kan stå solexponerade i söder. På ängsytan kan ca ett dussin stora sådana placeras ut så att de alla får fullständig solexponering medan de utgör minimal beskuggning av ängsvegetationen. För att säkra dem i marken kan de grävas ned med ca 1/3 av stockens längd. De kan också förberedas för insektsetablering genom att några hål i varierande diameter borras i stocken. Alternativt kan cylindriska, ihåliga stockar förberedas och användas. Om de ihåliga stockar som placeras på platsen inte innehåller mulm bör barkflis, sågspån och barkmull som är kommersiellt tillgängliga påfyllas till ca ½ – 2/3 av stockens invändiga höjd och kommer således att utgöra habitat av mycket god kvalitet för en lång rad insekter och småkryp. På utsidan av stockarna kan, högt upp och utanför mänsklig räckvidd, placeras holkar av olika slag (se sektion 5.2). Holkar av varierande slag bör även placeras i vegetationen i dammanläggning C och A, men i A utan att göra åverkan på de levande träden.Detsamma gäller för den högre vegetationen som utgör en avgränsare mellan den föreslagna ängen och ringvägen i väster. På ängsytan kan med fördel också placeras inhyrda eller köpta bikupor, vilka bör överdimensioneras något i kvantitet eftersom inverkan av ringvägen förväntas ha en negativ effekt på bestånden (se RL10).

7.1.3 Habitatbrygga

På längre sikt, när anläggningarna utvärderats kan ytterligare åtgärder tas someventuellt kan innefatta omgivande tomter och ytor. Valdemarsro odlingslottområde ligger värdefullt placerat i staden från biologisk och ekologisk synpunkt eftersom det kan fungera som en habitatbrygga (eller ”grönkorridor”) för flora och fauna mellan ytterstaden och grönområden längre in i staden, t.ex. Östra kyrkogården och Bulltofta rekreationsområde. I direkt anslutning i söder ligger Procurator AB och AB Svensk Bilprovning, vilka båda har takytor som är ytterst lämpliga för gröna tak, vilka som vi sett i sektion 4.3 återhävdar den markyta som förlorats vid byggnadernas anläggande. Därifrån

38

har man skapat en habitatbrygga mellan lottområdet och de stora refugområden mellan Österlenvägen och Inre Ringvägen vilka med lika enkla medel kan gynnas biologiskt. Dessa kraftigt trafikerade vägar utgör förvisso etthinder för flygande insekter, men om insatserna överdimensioneras är deras nettoresultat dock positivt. Ifrån refugområdet når faunan Bulltofta rekreationsområde som utgör ett befintligt habitat som sträcker sig ca 3km fågelvägen i öst-västlig riktning. Härigenom har man då lyckats skapa en yta som är ansenlig i förhållande till den tidigare kvantiteten och kvaliteten av biologiskt gynnsamma habitat. En ytterligare förlängning in mot staden är steget västerut mot Östra kyrkogårdens område, och grönytan skulle i så fall sträcka sig ca 4km från jordbruksmarken utanför staden i öst till innerstaden i väst, med Valdemarsro och lottområdet som en biarea i norr.

Steget norrut från lottområdet är inte heller svårt att åtgärda biologiskt, eftersom Vattenverket har stora outnyttjade grönområden (gräsmatta) som hade förbundit lottområdet med Malmö Burlöv Golfbana med säregna habitat med särskild vikt vid ytblottade sandytor. Här finns också Brevduveföreningen och östra koloniområdet samt Risebergabäcken. Bäcken har tidigare diskuterats inom Malmö kommun med avseende på de föroreningar och erosionsskador den dras med vid översvämningar, och det är möjligt att den i framtiden kan tillåtas att avstjälpa överflödigt vatten till omkringliggande dammar som ett steg i ett led av åtgärder i området. Se även RL6 för konkreta åtgärder angående Risebergabäcken.

39

Bild 16: Illustration av korridorspotential (gröna linjer), dvs odlingslottområden, parker samt kyrkogård. Längsta avstånd: Bulltofta rekreationsområde östra till Ö. Kyrkogården; 4km. Bild modifierad från: FKkartan.

Skötseln av dammanläggningarna är beroende av de fysiska förutsättningarna för att inte erfara algblomning eller andra uttryck av övergödning. I tabell 1 illustreras enkla medel för att undvika detta tillstånd som är början till en kedjereaktion som ofta slutar med syrebrist.

Tabell 1: Faktorer att ta hänsyn till för att undvika algblomning och syrebrist i dammanläggningar25.

Detta ger stor risk för alger:

• Ingen eller för lite växtlighet. • Jord, lera eller fin sand som

bottenfyllning i dammen eller i tillförda planteringsbäddar.

• Ingen täckning av dammduksbottnen.

• Liten vattenvolym (<500 l). • Fisk som matas mycket. • Starkt solljus och inga

skuggande växter. • Tillskott av lättillgänglig

växtnäring. • Högt pH-värde. • Stor vattenomsättning med

vatten som är biologiskt sterilt, t ex kranvatten.

Så här minskar du algrisken:

• Riklig vegetation i och runt dammen. Vegetationenger en stor biologiskt aktiv yta på växternas undervattensdelar. Detta är nödvändig för de kväveförbrukande processerna i vattnet.

• Växter odlade i kokosfiber t ex Strandmattor, Strandrullar och Maxipluggplantor. Ingen onödig, näringsrik jord tillförs med dessa produkter.

• Bottentäckning av natursten i fraktion 10-100 mm.• Vattenvolym på minst ett par kubikmeter. • Ingen eller liten fiskmatning. • Vandrande skuggor över dammen från träd,

perenner eller vattenväxter. • Gödsling utförs endast med långtidsverkande

gödsel. • Liten pump för vattenomsättningen (flöde ca 10%

av vattenvolymen/h).

7.2 Fördjupningsstudie: Almvik

Almviks odlingslottområde har betydligt färre biareor än Valdemarsro och karakteriseras av intensiv odling. Området i söder, främst sydost, utgörs av notoriskt skuggiga lotter pga omgivande vegetation. Dessa lotter är speciellt

40

svåruthyrda och karakteriseras av högre markfuktighet än övriga lotter på området. I mitten (sammanfogade blå markeringar på kartan) finns ett par områden som ofta samlar vatten och jorden på dessa platser utgörs av kompakt lera och en svag vegetation- i huvudsak gräs. Den gemensamma platsen har en gräsyta på ca 10m2 som består av friskt gräs och ett litet rönnbärsträd.

Bild 17: Almvik odlingslottområde. Blå markering övre vänstra: Gemensam plats. Övriga blå markeringar: Översvämningsbenägna ytor. Röda markeringar: Skuggiga lotter.

På den gemensamma utan kan en trappstegsplantering placeras för att maximera växtytan även i höjdled, och en skylt med områdets namn kan placeras i anknytning. Trappstegsplanteringen kan lämnas med en ihålig mitt för inplacering av en ihålig trästock liksom de som beskrivs i fördjupningsstudieValdemarsro, och fyllas med mulm för gynnande av insekter och svamp. Planteringen kan bestå av långtidsblommande växter för pollinatörers ändamålmen ätliga växter bör undvikas för att minska risken för vandalisering. Ett enkelt fågelbad kan inkorporeras i planteringen eller fästas i stocken ovanför planteringen. Är detta tillräckligt litet så krävs ingen skötsel av det, istället sköljer dagvattnet regelbundet ur det och näringen återanvänds i planteringen nedanför. Dimensioner kan vara omkring 60- 70cm i diameter och 5- 8cm djupt.På stocken kan också placeras fjärilsholkar och en foderautomat för fåglar. Depån i foderautomaten kan vara väl tilltagen för att endast behöva påfyllning mycket sällan, och använda fröer kan bestå av önskvärd vegetation såsom solros (Helianthus annuus), honungsört (Phacelia tanacetifolia), lavendel (Lavandula angustifolia), Echinacea spp. och klöver (Trifolium spp.). Detta tillgodoser fåglar i varierande storlekar samtidigt som det använder fåglarnas spridningsförmåga av pollinatorgynnande blommor till närområdet. Rönnbärsträdet bör lämnas så länge det klarar sig, då det inte verkar trivas på platsen. Anledningen till vantrivseln är för tillfället okänd.

7.2.1 Grönt tak och fasadvegetation

Den gemensamma byggnaden alldeles intill är ett perfekt föremål för grönt tak som, om den strukturella integriteten bedöms vara tillräckligt god, bör utgöras

41

av ängsvegetation. I det fall då byggnaden endast tål lättare belastning bör sedumväxtlighet anläggas. Väggarna är också väl lämpade för vegetation över ett fasadnät. Ändamålet med denna kan anpassas till vad som verkar mest fördelaktigt- t.ex. vintergrön murgröna (Hedera helix) för skydd av byggnaden året runt, eller tex kaprifol (Lonicera caprifolium) som pollinatorgynnande växt. Ett kombinationsalternativ är att plantera kaprifol på öst, väst och sydsidan samt murgröna på nordsidan. En enkel informationsskylt kan placeras på nordsidans fasad, mot parkeringen, och innehålla enkel information om vegetationen som omger byggnaden, samt varför den anlagts. På den gemensamma byggnadens tak kan en bikupa placeras och tillgodoser då hela lottområdet med pollinering och är en god grund för nya bidrottningar att sprida sig ifrån. Den höga placeringen är också lämplig ur åtkomstsynpunkt.

Skötseln av byggnadens vegetation gäller främst snabbväxande klätterväxter såsom kaprifol. Det tätaste skötselbehovet förutspås vara en klippning varje höst. Övrig skötselinformation erhålls av anläggaren. Se även bilaga 5-8 och 19-20.

7.2.2 Översvämningsytor

Åtgärder på de översvämningsbenägna ytorna är betydligt svårare eftersom dedels ligger i en udda formation, och dels inte har en tillförlitlig vattentillgång- det är ofta hård torka på sommaren innan det översvämmas på höst och vår. Därför har insatser på denna yta som främsta målsättning att utjämna vattentillgången och den biologiska insatsen bör ses som en eventuell bieffekt. Eftersom denna yta är kraftigt skadad bör professionell anläggningshjälp sökas innan biologiska åtgärder beaktas. Följande är dock ett möjligt alternativ, ifall anläggaren medhåller till ingreppet: Det viktigaste är alltså att jordens fysiska egenskaper åtgärdas. Arter som föreslås för plantering nedan har endast önskad effekt under den aktiva perioden av året, och en teknisk lösning för vinteröversvämning kan därför behövas utöver de biologiska insatserna.

Det är troligt att det största problemet på platsen är att marken inte är genomsläpplig för vatten, d.v.s. att den är alldeles för hårt packad. Den första insatsen blir således att luckra upp jorden så långt ner att man förbipasserar den tätast lagrade jorden, och säkerställer att vatten kan infiltrera jordlagren. Detta kan göras med iblandning av grus och/ eller träflis. Endast träflis bör dock inte användas eftersom det långsamt bryts ned, men under tiden verkar det absorberande. Därefter kan markytan höjas något med hjälp av ditfraktad jord med en mycket hög andel organiskt material såsom torv. Detta verkar absorberande och fördelar det överflödiga vattnet i höjdled. Höjden på det pålagda jordlagret måste bedömas över 1- 2 år eller överdimensioneras med den befintliga erfarenheten och informationen om aktuell vattenmängd. Allt ifrån en höjd av 0,5m till 1,5m bör beaktas.

Denna avlånga ”kulle” planteras sedan med artval baserat på dess förmåga attuppta vatten. Om marken fortfarande är mycket fuktig kan en rad av Katsuror (Cercidiphyllum spp.) planteras. Detta är högväxande träd men absorberar otroliga mängder vatten som de sedan genom transpiration återför till

42

atmosfären, viket är fördelen. Nackdelen är att de är storväxta och behöver mycket bladyta för att transpirera stora mängder vatten. De är således känsliga för uttorkning, men om iblandingen av organiskt material i jorden är tillräcklig så bör de klara sig över samtliga säsonger.

Om fuktnivån i marken anses vara måttlig kan främst Salixarter planteras, menäven Al (Alnus spp.). Väljs Salix så bör Sälg (Salix caprea) och Vide (Salix starceana) premieras för sin pollenproduktions skull. De är också lättare att hålla nedklippta till en rimlig storlek. Om vattenmängden i kullen anses till största del ha stävjat problemet kan och bör erosionsstoppande gräs och övrig vegetation väljas i första hand. Det är dock en fördel om Sälg eller Vide kan planteras i begränsad mängd, dvs även om det bara handlar om en enstaka individ, eftersom de i större utsträckning håller jorden på plats under vintern. Har insatserna gjort marken torr över större delen av säsongen kan kullen täckas med duk och planteras med önskade växter i utskurna hål. Duken används då för att få en jämn fuktighet i vilken de flesta växter klarar sig väl. Förstahandsval bör i sådana fall vara blommande mindre buskar som tex Rhododendron (Rhododendron spp.) och följs av sedvanlig skötsel.

Anläggning av damm på denna plats är inte indikerad eftersom ytan bedöms vara för liten för att tillåta tillräcklig avdunstning, vilket skulle medföra att den ständigt skulle översvämmas även om den planterades till 100% av ”törstiga” växter. Dessutom är platsen sådan att dammen skulle ta emot alltför mycket näringsämnen från omkringliggande lotter och skulle således drabbas av övergödning, algblomning och påföljande syrebrist.

7.2.3 Skuggade lotter

De skuggade lotterna i sydost är som gjorda för svampodling enligt sektion 5.2.Dessa ytor är också lämpade för odling av gröngödsel eller som upplag av byggmaterial av obehandlat trä, eventuellt i kombination med svampodling. Odlingen kan ske av informerad arrendator eller som en gemensam yta som byggs upp av arrendeenheten och som skördas av arrendatorer. Det är också en lämplig plats som utvärdering av svampodling som framtida temapark. Ängsplantering bedöms som svårare p.g.a. begränsad ljusmängd och en markfuktighet en bra bit över optimum. Speciella fröblandningar för dylika områden kan dock finnas att tillgå, i vilket fall de bör provas och utvärderas som interimsplanteringar tills en villig arrendator anmäler intresse.

7.2.4 Pollinatorgynnande insatser

Almviksområdet är tätt omringat av träd och buskar, vilket försvårar andra åtgärder för den biologiska mångfalden på det direkta området, men behöver lämnas som de är eftersom de redan fyller en biologisk funktion. Utanför dennaomringning finns dock större ytor som idag uteslutande utgörs av gräsmattor. I norr och i väst (se bild 16) finns ytor som är väldigt väl lämpade för ängsvegetation av mer experimentell natur. Om tillstånd ges av markskötaren (Gatukontoret) kan två olika ängsblandningar planteras på dessa områden, och

43

om ytorna bedöms vara måttligt eller oftare använda av allmänheten så kan mer kortväxande vegetation väljas. Skötselomfattningen kommer då att minskas från idag, eftersom ängen bara slås en gång per år. Genom att välja två olika sammansättningar av blommande vegetation tillförs ett element av variation som med gott mått kan utgöra basen i en näringspyramid för pollinerande och övriga insekter. Det västra området kan också vara en plats för sandblottor åt söder, och därmed en insats för solitära bin. Det är en av de få platser där en sådan insats skulle kunna vara framgångsrik eftersom det delshar söderexponering, dels ligger i utkant av tätbebyggelse och dels kan kommaatt omgärdas av värdväxter. Ängsvegetationen lockar också till sig insekter som utgör rov.

Eftersom lottområdet gränsar till den framtida stadsparken, Lindängelund och Katrinetorp är området snart en ”hot spot” för biologisk aktivitet och mångfald. Lottområdet kan utgöra en förlängning av denna enorma anläggning och det ärrimligt att anta att efterfrågan på lotterna i området kommer att öka.

8. Sammanfattning

Genom att vara delaktig inom lottodling och att ständigt vara nyfiken på ekologiska interaktioner och biologiska effekter, ansamlar man snabbt kunskap om tillämpningen av dem på större eller mindre skala. Förståelse för detta är vad jag bedömer vara det viktigaste som läsaren bör ta med sig från innehållet i detta dokument. Som epigrafen i början av denna rapport anger så är det lika viktigt att också kunna kommunicera denna förståelse så gott man kan för ytterligare experimenterande och utvärdering. Kommunikation är en kunskap som kan kräva lika mycket utbildning som den biologiska förståelsen. Vi står idag på randen av en ny holistisk förståelse av naturen och människans plats i den, där perspektivet flyttas från exploatering av naturens ”oändliga” resurser till bevarande och befordrande av desamma för att åstadkomma ett hållbart utnyttjande. Naturens lagar om tillgång och efterfrågan kan inte kringgås för att åstadkomma fördel av en enda art på bekostnad av alla andra, och vi benämner detta fenomen ”ohållbarhet”.

Hållbarhet börjar när man skaffat sig förståelse om naturens balans och den egna artens påverkan på den. För att vända vågskålen mot denna balans är detnu i elfte timmen vi börjar tillämpa dessa hållbara metoder på diverse områdeni vårt samhälle. Även om man helst ser krafttag mot de många och stora miljöproblem vi ådragit oss, är talesättet ”många bäckar små” definitivt tillämplig. Detta tar dock inte bort det faktum att det är bråttom. Vi har också i denna rapport sett och förstått att små insatser kan ge många fler positiva effekter än vad man först kunnat förutse- en så kallad ”ripple effect”. Detsamma gäller såklart motsatsen- om man inte gör en insats, följer de negativa effekterna ofta samma kumulativa utveckling. En insats för den biologiska närmiljön, vare sig det är i staden eller i jordbruket är dock alltiden investering i resiliens. Maximal resiliens erbjuder maximalt mänskligt utbyteav samtliga ekosystemtjänster, vilket till syvende och sist är vad vi behöver komplettera vårt kunnande med för att kunna leva och verka hållbart.

44

Dessa investeringar i vår gemensamma närmiljö är som vi sett ofta enkla och billiga i förhållande till dess kumulativa positiva effekt. Det handlar främst om att möjliggöra för ett ekosystem att utveckla sig självt, inte att anlägga varenda komponent manuellt;

If you build it, [they] will come. Kevin Costner (Field of dreams)

9. Definitioner av termer

Biodiversitet”… är definierad i Konventionen om biologisk mångfald ("Riokonventionen") som:Variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem.

• Genetisk diversitet är variationsrikedom bland individer eller populationer inom en art. • Artdiversitet är variationsrikedom av arter inom ett ekosystem eller område. • Ekosystemdiversitet är en mångfald av ekosystem inom ett område.

Biologisk mångfald kan åsyfta hela vår planet, ett land, ett landskap, ett kärr eller något annat specifikt område. Vissa områden har naturligt en låg grad, andra en hög grad av biologisk mångfald.Till exempel har ofta varma och fuktiga områden [tropikerna] en större biologisk mångfald än kalla

45

och torra områden [tex Arktis].”23

BiosfärDen samlade levande biomassan (organiskt material) i ett avgränsat område, tex ett fält, ett land eller en planet.

-cid / -ciderÄmne som dödar en viss organismgrupp. Exempel: Fungicid/ Mykocid; Ämne som dödar svampar. Insekticid; Ämne som dödar insekter. Insekti -cider; Ämnen (plural) som dödar insekter.

Ekosystemtjänster ”... är de funktioner hos ekosystem som på något sätt gynnar människan, det vill säga upprätthåller eller förbättrar människans välmående. Det är tjänster vi får "gratis" av naturen som till exempel pollinerande insekter, vattenrening via våtmarker eller musslor, naturliga skadedjursbekämpare och att bördig jord bildas. Riktigt genomslag fick termen kanske i och med det internationella forskningsprogrammet Millennium Ecosystem Assessment 2001-2005, stött av bland annat FN. Därdelas ekosystemtjänster in fyra olika kategorier: supporting, regulating, cultural och providing.

• Supporting (understödjande) handlar om de ekosystemfunktioner som är ett slags bas, alltså de som stöder och är nödvändiga för att de andra ska fungera. Det kan vara närings- och vattencykler.

• Regulating (reglerande) är funktioner som är lite mer specifika, det kan vara t ex pollinering,luft- och vattenrening.

• Cultural (kulturtjänster) innehåller allt det som vi använder för det mer känslomässiga välbefinnandet, som t ex estetiska och rekreationella värden. Dessa ska inte underskattas då de utgör en viktig del av människors kultur och har visat sig ha positiva effekter på hälsan.

Providing (tillgodoseende) är den del av ekosystemtjänsterna som är lättast att ta på. Det är helt enkelt mat, material etc som vi kan plocka och använda mer eller mindre direkt. Ibland skiljer man ut de tillgodoseende tjänsterna från de andra och ser de mer som ett resultat av de andra tjänsterna. De blir då vad man kallar varor (goods). ”24

FenotypEgenskaper som en organism uttrycker under rådande miljöförhållanden. Fenotypen grundas på genotypen, d.v.s. att arvsanlag krävs, men är inte avgörande för hur en genetisk egenskap uttrycks. För detta är miljön den huvudreglerande faktorn. Fenotyp = Genotyp + miljö + slumpvariabel.

Fyto- Växt- . Exempel: Fytokemikalie; En kemikalie med ursprung i en växt.

GenotypArvsanlagen i en organism. Två individer inom samma art kan ha nära nog identisk genotyp, men kan se vida olika ut p.g.a. att olika egenskaper ges olika uttryck beroende, bland annat, på miljö.

HållbarhetEn aktivitet eller verksamhet som oförändrat kan uppehållas under obestämd tid förutsatt att strukturen (tex genetiken) eller sammanhanget (miljön) inte förändras. Exempel:

46

Bild X: Rov och rovdjurs populationsnivåer illustrerar deras hållbara förekomstnivåer. De är relativa till varandra och ärständigt på sin bärförmåga (K, horisontella linjer) som bara tillfälligt kan överstigas eller understigas. Bild modifierad via: Wikipedia (Lotka-Volterra equation). Modifierad och återanvänd genom en Creative Commons- licens.

Gemensamt för alla hållbara system är att de har en bärförmåga (K i bilden ovan) som inte kan överskridas mer än tillfälligt pga fysiska begränsningar som exempelvis resurser; En enskild individ, en population eller en ekonomi kan inte växa för evigt eftersom de definieras och begränsasav sin miljö.

Metapopulationer”... är ett ekologiskt begrepp för system av lokala populationer som kan ha ett genetiskt utbyte mellan varandra. Metapopulationer är vanliga i det moderna kulturlandskapet som ofta består av fragmenterade biotoper. Även tomma habitat [habitat som saknar individer av arten i fråga] kan sägas ingå i metapopulationen om de ligger inom artens potentiella spridningsavstånd.”25

Mulm”... är det lösa material som ansamlas inuti ihåliga träd. Den består framför allt av lös, murken ved. Där finns också ofta exkrementer från vedlevande insekter,fåglar och fladdermöss, gamla fågelbon samt rester av döda djur. I mulmen lever en artrik och särpräglad fauna, bestående av bland annat skalbaggar, tvåvingar och klokrypare.”26

Myko-Svamp- . Exempel: Mykologi; Läran om svampar. Mykopatogen; Sjukdomsalstrande svamp.

-oid-lik / -liknande. Exempel: Humanoid; människoliknande. Android; Mansliknande.Feminoid; Kvinnoliknande.

PatogenOrganism som är skadlig och/ eller dödlig för en annan organism. Exempel: Bakterieinfektion hos människan, svampangrepp på en tobaksplanta.

sp. / spp. / ssp. / sspp. sp. : species. Art i singular obestämd form. spp.: Species pluralis. Arter i plural obestämd form.

47

ssp.: Subspecies. Underart i singular obestämd form. sspp.: Subspecies pluralis. Underarter i plural obestämd form.

Städesgrön / vintergrönFotosyntetiserande organism, företrädesvis växter, som behåller denna förmåga även på vintern när andra fäller sina löv. Exempel: Gran, tall, murgröna.

(Ekologisk) Succession”... är en långsam förändring inom ett ekosystem vilken leder till att ett nytt växt- och djursamhälle uppkommer [med andra ord ersätter samhällen varandra].Detta kan leda till att växt- och djursamhällen som tidigare funnits i ett område helt slås ut. Som exempel kan ett öppet fält växa igen och bli en skog, en insjö växer igen och blir en myr. ”27

10. Rekommenderad läsning (RL)

1. Carson, Rachel. 1962. Silent spring. Houghton Mifflin company.ISBN: 9780141391526 (Nyutgåva 2012)

48

PDF: http://www.biophilia.tk/uploads/8/0/0/7/8007925/ssbyrc.pdf

2. Whitefield, Patrick. 1990. Permaculture in a nutshell.ISBN: 9781856230032

3. Arman, Kjell. 1989. Biodynamisk trädgårdsodling. Bokförlaget Robert Larson AB.ISBN: 9789151402352

4. Bartholomew, Mel. 2005. Square foot gardening. Rodale press.ISBN: 9781579548568

5. Tracey, David. 2007. Guerilla gardening – a manualfesto. New society publishers.ISBN: 9780865715837

6. Fukuoka, Masanobu. 1978, 1992, 2001. The one-straw revolution. Other India press.ISBN: 81-85569-31-2PDF: http://idc-america.org/wp-content/uploads/2011/10/One_Straw_Farming_Fukuoka.pdf

7. Chambers, Neil B. 2011. Urban green- architecture for the future. Palgrave Macmillan.ISBN: 9780230107632

8. Ehnström, Bengt. 2009. Sälg- Livets viktigaste frukost.ISBN: 978-91-89232-43-3

9. Vought, Lena. 2006. Dagvattenrecipienter i Malmö - Klassificering, provtagning av dagvattenrecipienter. EA International.PDF: http://www.vasyd.se/SiteCollectionDocuments/Vatten%20och%20avlopp/Dagvatten/Bilaga%202%20-%20Dagvattenrecipienter%20i%20Malm%C3%B6%202006-10-31.pdf

10. Naturvårdsverket. 2011. Åtgärdsprogram för vildbin 2011- 2016. PDF: http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6425-9.pdf

11. Naturvårdsverket. 2006. Handlingsprogram för skydd av fladdermusfaunan.PDF: http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5546-1.pdf

12. Naturvårdsverket. 2009. Rätt våtmark på rätt plats.PDF: http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/978-91-620-5926-2.pdf

13. Helldin, J-O. Seiler, A. Olsson, M. 2010. Vägar och järnvägar – Barriärer i landskapet. SLU- Centrum för biologisk mångfald.PDF: http://www.slu.se/Global/externwebben/centrumbildningar-projekt/centrum-for-biologisk-mangfald/Dokument/publikationer-cbm/cbm-skriftserie/skrift42.pdf

14. Sundermeier, A. Reeder, R. Lal, Rattan. Årtal okänt. Soil Carbon Sequestration- Fundamentals. Ohio state university.

49

PDF: http://ohioline.osu.edu/aex-fact/pdf/0510.pdf

50

11. Illustrationsförteckning

Bild 1, sidan 1. Okänd upphovsman.

Bild 2, sidan 10. Andreas Seiler. Reproducerad med tillstånd.

Bild 3, sidan 11. Granngården AB. Reproducerad med tillstånd.

Bild 4, sidan 11. Gundel Wetter. Reproducerad med tillstånd.

Bild 5, sidan 11. Upphovsperson ej kontaktbar.

Bild 6, sidan 12. Henrik Petersson. Reproducerad med tillstånd.

Bild 7, sidan 12. Bathouseforums.org. Reproducerad med tillstånd.

Bild 8, sidan 17. Field & Forest supplies inc. Reproducerad med tillstånd.

Bild 9, sidan 18. Baily Struss. Upphovsperson ej kontaktbar.

Bild 10, sidan 21. www.nillasgarden.se. Reproducerad med tillstånd.

Bild 11, sidan 26. upstategirl-laurajwryan.blogspot.se reproducerad med tillstånd.

Bild 12, sidan 28. Modifierad via Google maps. Allmän åtkomst.

Bild 13, sidan 28. Vegtech AB. Reproducerad med tillstånd.

Bild 14, sidan 29. Sitting firm Ltd. Upphovsperson ej kontaktbar.

Bild 15, sidan 30. Patrick Calllan. Reproducerad med tillstånd.

Bild 16, sidan 32. Modifierad från FK- kartan. Malmö stads interna nätverk.

Bild 17, sidan 33. Modifierad från FK- kartan. Malmö stads interna nätverk.

51

12. Referenser

1. Young, Alvin L. The History, Use, Disposition and Environmental Fate of Agent Orange. Springer, 2009. s. 44.

2. Carson, R. Silent spring. Houghton Mifflin company, 1962. s. 12.

3. http://en.wikipedia.org/wiki/Earl_ButzHämtad 2012-11-06

4. http://en.wikipedia.org/wiki/Biophilia_hypothesisHämtad 2012-10-19

5. http://en.wikipedia.org/wiki/HempHämtad 2012-11-06

6. Steffen, W. Rockström, J. Costanza, R. 2011. How Defining Planetary Boundaries Can Transform Our Approach to Growth . Solutions. Vol 2, No. 3. http://www.thesolutionsjournal.com/node/935

7. http://en.wikipedia.org/wiki/PollinatorsHämtad 2012-11-06

8. http://www.miljomal.se/sv/Miljomalen/Hämtad 2012-11-05

9. http://www.buffalobrandseed.com/index.cfm?fuseaction=plants.plantDetail&plant_id=100400Hämtad 2012-10-19

10. Pictorial Meadows. 2012. Successful modern meadows. Sharing the learning from 2012.Informationsblad.

11. http://en.wikipedia.org/wiki/Colony_collapse_disorderHämtad 2012-10-19

12. http://www.wwf.se/source.php/1233449/1-2009-S%E4lgen.pdfHämtad 2012-10-19

13. www.adoptabee.seHämtad 2012-10-19

14. http://www.skanskan.se/article/20120709/MALMO/707099878/-/det-surrar-pa-rosengards-takHämtad 2012-10-19

52

15. http://www.vegtech.se/sv/grona-tak---gardar.aspxHämtad 2012-10-19

16. http://www.ifpri.org/sites/default/files/publications/focus16_05.pdfHämtad 2012-10-22

17. http://www.sciencemag.org/content/280/5364/682.shortHämtad 2012-10-22

18. http://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=1502899Hämtad 2012-10-22

19. http://en.wikipedia.org/wiki/Terra_pretaHämtad 2012-10-22

20. http://www2.warwick.ac.uk/fac/sci/lifesci/wcc/research/pests/companionplanting/biologist_jun03.pdfHämtad 2012-10-22

21. http://en.wikipedia.org/wiki/Companion_plantingHämtad 2012-10-22

22. http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Lepidoptera_that_feed_on_dandelionsHämtad 2012-10-22

23. Jarl, Stefan. Underkastelsen. Dokumentärfilm, 2010. Stefan Jarl AB, Sveriges Television, Film i Väst.

24. http://etd.lib.clemson.edu/documents/1256570302/SELBES_clemson_0050M_10391.pdf Hämtad 2012-10-22

25. http://www.vegtech.se/sv/vattenvegetation/dammbyggnad/vaxternas-funktion-i-dammen.aspxHämtad 2012-11-02

26. http://sv.wikipedia.org/wiki/BiodiversitetHämtad 2012-10-19

27. http://sv.wikipedia.org/wiki/Ekosystemtj%C3%A4nsterHämtad 2012-10-19

28. http://sv.wikipedia.org/wiki/MetapopulationHämtad 2012-10-19

29. http://sv.wikipedia.org/wiki/MulmHämtad 2012-10-19

53

30. http://sv.wikipedia.org/wiki/Ekologisk_successionHämtad 2012-10-19

13. Bilagsförteckning

Beteckning Namn Författare / Utgivare

Bilaga 1: Kursinformation VFU Högskolan KristianstadBilaga 2: Projektförslag VFU Patrick CallanBilaga 3: Skånska storfjärilar* Entomologiska sällskapet i LundBilaga 4: Värdväxter för fjärilar Mats Wirén, SLUBilaga 5: Sedum-ört-grästak: Produktblad Vegtech ABBilaga 6: Sedum-ört-grästak: Uppbyggnad Vegtech ABBilaga 7: Sedum-ört-grästak: Monteringsanvisning Vegtech ABBilaga 8: Sedum-ört-grästak: Skötselanvisning Vegtech ABBilaga 9: Ängsvegetation Vegtech ABBilaga 10: Montering av ängsmatta Vegtech ABBilaga 11: Skötsel av ängsmatta Vegtech ABBilaga 12: Bygg ett bibatteri åt solitära bin NaturskyddsföreningenBilaga 13: Två sorters humlebon NaturskyddsföreningenBilaga 14: Bygg en fladdermusholk NaturskyddsföreningenBilaga 15: Bathouse University of NebraskaBilaga 16: Klassisk fågelholk NaturskyddsföreningenBilaga 17: Companion plantings Erin HuffstetlerBilaga 18: Pollenkällor WikipediaBilaga 19: Gröna vajern Vegtech ABBilaga 20: Artlista: Gröna vajern Vegtech ABBilaga 21: Valdemarsro: Illustration av ängsvegetation Fastighetskontoret, Malmö stad

* Denna lista är inte längre aktuell. Uppdaterad information erhålls från tidsskriften FaZett. Mer information på: www.esil.se/fazett.php . Även på sidan www.esil.se/dagfjarilar.php finns motsvarande information.

54