Fiona Hunt, kanadensisk bibliotekarie, på frågan om folkbiblioteken kan vara hotade av nyliberalismen. Artikeln är tidigare publicerad i bis 2001:3. WTO – ett hot mot offentliga bibliotek bis: Du har i ett tal om globalisering enligt WTO sagt att de offentliga biblioteken skulle kuna försvinna nu när tjänster är nästa område som ska liberaliseras. FH: Ja, men låt mig, innan jag börjar svara, säga att globalisering i sig inte nödvändigtvis är något dåligt, den kan vara en bra sak. Och den är kanske oundviklig. Men WTO:s program för globalisering drivs av företagen och reglerna skrivs med tanke på företagens, och inte allmänhetens, bästa. GATS (General Agreement on Trade and Services) lägger fram ett helt nytt område för internationell handel, nämligen tjänster. GATS strävar efter att avreglera alla tjänster över alla gränser över hela världen med målet att tvinga varje land att avreglera alla tjänstesektorer och ge utländska tjänstebaserade företag samma behandling som de nationella företagen. Tjänster omfattar nästan allting som inte är en vara eller nyttighet: utbildning, hälsovård, radio & TV, barnomsorg, socialtjänst, vattenförsörjning,
Welcome message from author
This document is posted to help you gain knowledge. Please leave a comment to let me know what you think about it! Share it to your friends and learn new things together.
Transcript
Fiona Hunt, kanadensisk bibliotekarie, på frågan om folkbiblioteken kan vara hotade av nyliberalismen. Artikeln är tidigare publicerad i bis 2001:3.
WTO – ett hot mot offentliga bibliotek
bis: Du har i ett tal om globalisering enligt WTO sagt att de offentliga biblioteken skulle kuna försvinna nu när tjänster är nästa område som ska liberaliseras.
FH: Ja, men låt mig, innan jag börjar svara, säga att globalisering i sig inte nödvändigtvis är något dåligt, den kan vara en bra sak. Och den är kanske oundviklig. Men WTO:s program för globalisering drivs av företagen och reglerna skrivs med tanke på företagens, och inte allmänhetens, bästa.
GATS (General Agreement on Trade and Services) lägger fram ett helt nytt område för internationell handel, nämligen tjänster. GATS strävar efter att avreglera alla tjänster över alla gränser över hela världen med målet att tvinga varje land att avreglera alla tjänstesektorer och ge utländska tjänstebaserade företag samma behandling som de nationella företagen. Tjänster omfattar nästan allting som inte är en vara eller nyttighet: utbildning, hälsovård, radio & TV, barnomsorg, socialtjänst, vattenförsörjning, energidistribution och en mängd annat inklusive bibliotek, museer och arkiv.
GATS är tydligt med sitt mål att privatisera de sista återstående resterna av den offentliga sektorn. Offentliga bibliotek kommer att stå inför samma hot som man förutsåg med the Multilateral Agreement on Investment (MAI), ett utkast till fördrag som övergavs i december 1998 efter att Frankrike hade dragit sig tillbaka från förhandlingarna. Skillnaden är att GATS redan finns och är relativt okänt för allmänheten, vilket gör det till ett lättare mål för WTO:s förhandlare.
GATS fortskrider, alla förhandlingar är hemliga och förs bakom lyckta dörrar, så att litet eller ingen information om innehållet i samtalen läcker ut till allmänheten.
bis: ”Nationell behandling” tycks vara ett nyckelbegrepp?
FH: Ja, begreppet ”nationell behandling” finns med i alla WTO-överenskommelser och är avsett att skapa en gemensam plattform för alla företag som gör affärer på samma marknad så att inte utländska företag blir diskriminerade. Men nationell behandling i WTO:s tappning går ett steg längre. Inte nog med att utländska företag måste behandlas på samma sätt som inhemska, det finns inte heller något sätt för regeringar att kräva ett visst beteende av dem.
bis: På vilket sätt skulle detta kunna utgöra ett hot mot offentliga bibliotek i Sverige?
FH: Offentliga bibliotek verkar i den offentliga sektorn och
finansieras med skatter. Föreställ dig att ett företag som erbjuder informationstjänster etablerar sig på den svenska marknaden och kräver samma bidrag och skattefinansiering som de offentliga biblioteken får. Det skulle ha rätt att göra detta enligt reglerna för nationell behandling, förutsatt att det kan bevisa att det är samma typ av företag. Regeringens mest sannolika svar skulle vara att skära ned på eller upphöra med offentligt stöd till biblioteken för att undvika liknande krav i framtiden. Biblioteken skulle kunna se sig tvingade att generera inkomster för att överleva. Det värsta scenariet är att biblioteken, utan statligt stöd, skulle kunna försvinna helt och hållet. Allmänheten skulle då bli tvungen att köpa sin information från informationsföretag eller från bibliotek, om biblioteken kan hålla sig flytande genom att ta betalt för sina tjänster. I båda fallen skulle allmänheten få betala för information som en gång var offentligt tillgänglig.
bis: På något sätt är detta väldigt svårt att föreställa sig.
FH: Ja, men detta hot är högst reellt. Hur stort det är beror på hur biblioteken klassificeras enligt GATS. Nu har biblioteken råkat hamna i den breda kategorin ”Avdelning 96 Rekreations-, Kultur- och Idrottstjänster” enligt FN:s klassificering av tjänster. Det är den som länderna brukar använda när de gör sina åtaganden till GATS. På the European Commission´s INFO-POINT on World Trade in Services sida ser man vilka länder som har träffat överenskommelser om bibliotekstjänster. Där framgår att USA och Japan har gjort åtaganden som betyder att varje lands privata biblioteksföretag skulle kunna vara med och tävla
om kontrakt på lokala bibliotek när denna sektor väl har öppnats för konkurrens.
bis: Ser du några mer konkreta tecken på att de offentliga biblioteken är hotade eller är detta mer allmänna farhågor?
FH: Enligt en artikel i Vancouver Sun från augusti 1999 finns det företag som lanserar vad de kallar informationsmarknader på Internet. Informationsmarknaderna erbjuder referenstjänster till betalande kunder (Ott 1999) genom att para ihop experter inom olika områden med människor som söker svar på e-postade frågor. När kunden fått ett svar betalar han en avgift, av vilken både experten och informationsmarknaden tar en andel. Om företag som erbjuder den här typen av tjänster skulle etablera sig på den amerikanska marknaden skulle de, med hänvisning till riktlinjerna för nationell behandling, kunna kräva statlig finansiering, genom att beskriva sig själva som biblioteksliknande företag som erbjuder biblioteksliknande tjänster. För övrigt är det många bibliotek som experimenterar med avgifter för vissa tjänster, för att kompensera sig för redan otillräckliga finansieringsnivåer; vilket kan öppna dörren för konkurrens från företag som erbjuder samma typer av tjänster.
bis: Vilka val har då den svenska regeringen?
FH: Om du läser förslaget till dokument om tjänster från Seattle WTO Ministerial Conference, 30 november – 4 december 1999, ser du att det är farligt tvetydigt och lämnar dörren öppen för
förhandlarna att gå i vilken riktning de vill. WTO:s medlemmar måste ge exempel på områden som de är villiga att öppna för liberalisering. Beslut som fattats under förhandlingarna kommer att appliceras enbart på dessa områden. Emellertid kommer vissa klausuler att tillämpas horisontellt på alla sektorer, inte endast på de föreslagna. Så även om en WTO-medlem inte vill ha med utbildningsområdet eller hälsovården eller biblioteken kommer dessa områden troligen ändå att hamna under några av de värsta GATS-klausulerna.
bis: Detta betyder att det skulle bli omöjligt att driva en nationell kulturpolitik?
FH: Om WTO ifrågasätter en nationell reglering skulle landet i fråga behöva bevisa att den ifrågasatta regleringen tjänar ett godkänt syfte. En sammanställning av vad WTO betraktar som legitima syften visar att försvaret av det allmännas intresse inte hör dit. Det gör inte heller kulturell mångfald och miljöskydd. Däremot föreslås det i en konfidentiell skrivelse från 9 maj 2000 att legitima syften skulle kunna innefatta ekonomisk effektivitet, konkurrens och ekonomisk utveckling. Det finns en klausul i GATS som undantar tjänster som ges under utövande av statlig myndighet. Men offentliga tjänster som verkar i konkurrens med andra tjänsteföretag, som privata skolor, skulle inte omfattas av detta undantag. Ett bibliotek skulle kunna anses verka i konkurrens med andra servicegivare genom att det tar avgift för vissa tjänster.
bis: Vad tycker du svenska biblioteksarbetare ska göra då?
FH: Om man bortser från all retorik är målsättningen att liberalisera alla områden, om inte genast så efter hand. GATS artikel 19 talar om en fortlöpande liberalisering och slår fast att målet är att successivt uppnå högre grader av liberalisering i handeln med tjänster…
Det finns mycket ni kan göra för att hjälpa till att stoppa detta:
▪Informera er om frågorna▪Sprid information till vänner och kolleger▪Skriv till era politiska ledare▪Sätt upp skyltar i era bibliotek för att informera allmänheten▪Bjud in talare till era bibliotek för att informera allmänheten▪Anslut er till en mailing-lista som debatterar dessa frågor▪Väck uppmärksamhet, demonstrera offentligt▪Gå med i någon av de grupper som kämpar emot denna
utvecklingIntervjufrågor och sammanställning: Lennart WettmarkÖversättning: Berith Backlund
Kommentar till intervjun med Fiona Hunt i bis 2001:3 angående WTO och de offentliga biblioteken. Marita Ulvskogs inlägg publicerades i bis 2001:4.
"Vi kommer att försvara svensk bibliotekspolitik"
Kommunerna, landstingen och staten har vissa skyldigheter när det gäller biblioteksverksamheten. Dessa skyldigheter anges i bibliotekslagen (1996:1596). De bestämmelser som gäller för offentlig biblioteksverksamhet gäller även för biblioteksverksamhet som utförs av annan på uppdrag av kommunen, landstinget eller staten. Om en kommun exempelvis väljer att lägga ut biblioteksverksamhet på entreprenad är det fortfarande kommunen som ansvarar för verksamheten.
Jag har i olika sammanhang uttalat mig starkt kritiskt mot entreprenadlösningar, exempelvis den borgerliga majoritetens förslag att anbudsupphandla all folkbiblioteksverksamhet i Stockholms stad. Nu har det visat sig att det inte finns något större intresse för detta förslag, mycket beroende på att bibliotekslagen förbjuder folkbiblioteken att ta ut avgifter på boklån, vilket gör det svårt för kommersiella aktörer att tjäna pengar på denna typ av verksamhet.
Det finns ytterligare tre faktorer som talar emot det scenario som beskrivs i bis-artikeln:
▪För det första väljer det enskilda landet i GATS-förhandlingarna på vilka sektorer de vill göra åtaganden om marknadstillträde för utländska tjänsteleverantörer.
▪För det andra bibehåller landet sin rätt att självt nationellt reglera den tjänstesektor för vilken åtaganden om tillträde
och viss behandling för aktörer från andra länder har gjorts.▪För det tredje är det det enskilda landet självt som beslutar om
att privatisera en offentligt tillhandahållen tjänst.Det finns dock hot mot både kultur- och mediesektorn. I EU-arbetet handlar en betydande del av kulturministrarnas arbete om att hålla emot komissionens tolkning av EU:s konkurrensregler. Samma höga uppmärksamhet håller vi i förhållande till WTO/GATS som vi formulerat ett gemensamt förhållningssätt till:
”During the forthcoming WTO negotiations the Union will ensure, as in the Uruguay Round, that the Community and its Member States maintain the possibility to preserve and develop their capacity to define and implement their cultural and audiovisual policies for the purpose of preserving their cultural diversity.”
Från svenska regeringens sida kommer vi att agera aktivt och mycket bestämt mot alla förslag som på något vis skulle kunna äventyra svensk bibliotekspolitik eller kulturpolitik. För oss är det självklart att inte göra några sådana åtaganden under de nu pågående tjänsteförhandlingarna.
Marita Ulvskog
Kulturminister
Kommentar till intervjun med Fiona Hunt i bis 2001:3 angående WTO och de offentliga biblioteken. Leif Pagrotskys inlägg
publicerades i bis 2001:4
Vi gör inga åtaganden som inverkar på våra folkbibliotek.
I artikeln "WTO – ett hot mot offentliga bibliotek" i tidningen bis 2001:3 diskuteras en rad aspekter av det Allmänna Tjänstehandelsavtalet (GATS, General Agreement on Trade in Services). Kulturminister Marita Ulvskog har lämnat kommentarer rörande den svenska politiken på biblioteksområdet och dess koppling till GATS. Jag vill här ta upp några övergripande aspekter av tjänstehandel, GATS och Sveriges hållning i de pågående förhandlingarna om liberaliseringar av den internationella tjänstehandeln.
Sverige var en pådrivande part under de förhandlingar som ledde fram till GATS - det första avtalet som reglerar den internationella tjänstehandeln. Samtidigt som vi genom GATS fick ett avtal som ger svenska företag ökat tillträde till andra länders tjänstemarknader, så lades också fast vissa grundläggande principer för länders rätt att reglera den egna tjänstemarknaden. GATS säger tydligt att offentligt tillhandahållna tjänster– som t.ex. vårt utbildningsväsen och sjukvården - inte omfattas av avtalet. Ländernas fulla rätt att själva reglera, och införa nya regleringar, på tjänsteområdet slås fast i avtalet.
De åtaganden som WTO:s medlemsländer har gjort i GATS görs genom s.k. positiv listning. Det betyder att länderna själva avgör vilka åtaganden som de vill göra – inom vilka sektorer och i vilken
utsträckning man vill öppna en viss tjänstemarknad för andra länders aktörer. Att ett land har gjort ett visst åtagande tvingar inte något annat land att göra motsvarande åtagande. Det finns således ingenting i GATS som tvingar ett land att öppna en viss sektor. Det är ländernas regeringar som förhandlar i WTO, inte företag. Jag vill också poängtera att GATS endast rör internationell tjänstehandel. Begreppet liberaliseringar, som rör den internationella handeln, är skilt från privatiseringar. Privatiseringar inom olika sektorer görs utifrån politiska beslut i de enskilda länderna, och kan inte påtvingas via GATS.
De principer i GATS som jag har refererat till ovan är mycket viktiga för regeringen, och vi kommer att värna om dessa i de nu pågående förhandlingarna om ytterligare liberaliseringar av den internationella tjänstehandeln. Sverige kommer inte att göra sådana åtaganden som skulle kunna inverka på den politik vi vill föra på tjänstehandelsområdet, inklusive vad gäller den offentliga sektorn i Sverige och t.ex. våra offentliga bibliotek.
Då Sverige är ett relativt litet land är det viktigt att vi kan exportera våra produkter och tjänster till andra länder. Tjänster står för hela två tredjedelar av produktionen i Sverige idag. Genom export skapas arbetstillfällen i Sverige, och tillväxten gynnas. För att öka möjligheterna för våra företag att exportera till andra länder verkar regeringen för liberaliseringar i den internationella handeln, inklusive tjänstehandeln. Den svenska tjänstemarknaden är idag redan relativt öppen, vilket kommer svenska konsumenter till del genom ett brett utbud av tjänster till
vettiga priser.
På WTO:s hemsida (www.wto.org) finns rikligt med material om GATS. Där kan man ta del av avtalstexten, se vilka åtaganden olika länder har gjort, och läsa protokoll från möten i WTO. På UD:s hemsida (www.utrikes.regeringen.se) finns information om olika handelspolitiska frågor. Kommerskollegium har också bra material (www.kommers.se) som förklarar olika aspekter av GATS.
Med vänlig hälsning,
Leif Pagrotsky
Handelsminister
Kjell Nilsson, KB/BIBSAM, arbetar, som Svensk biblioteksförenings representant, med frågor rörande WTO och GATS inom såväl IFLA som Eblida. Artikeln är tidigare publicerad i Ikoner 2002:5.
WTO, GATS, och hoten mot de offentliga biblioteken
Vad är WTO?
WTO, eller World Trade Organization, bildades 1995 i samband med avvecklingen av det s.k. GATT-avtalet (General Agreement on Tariffs and Trade).
WTO är idag den enda organisation som sluter globala handelsavtal. Det angivna syftet är att genom klara och entydiga regler underlätta internationell handel, men avtalen innefattar också regler om konkurrens, upphovsrätt, miljö m.m.
GATS-avtalet – hur ser det ut?
GATS (General Agreement on Trade in Services); ) är ett av de avtal som slutits under WTO:s paraply. Målet är att ”liberalisera”, eller konkurrensutsätta, handeln med tjänster. Eftersom tjänstesektorn i utvecklade ekonomier vanligtvis står för merparten av BNP uppfattas GATS-avtalet av dessa länder allmänt som det viktigaste av WTO:s avtal.
Avtalet kan delas in två delar, ett inledande ramavtal med allmänna regler för hur liberaliseringen ska genomföras, samt listor över vilka verksamheter de enskilda medlemsländerna gått med på att föra in i avtalet och alltså konkurrensutsätta. Listorna är i sin tur indelade i s.k. sektorer, t.ex. 10C: ”libraries, archives, museums, and other cultural services” och 5: ”Educational services”.
I princip är det så att varje land anmäler vilka sektorer det vill ha med i avtalet.
Det enda verksamhetsområde som inte omfattas av GATS är det som med en omdiskuterad formulering kallas ”exercise of governmental authority” (samt ”flygrättigheter”).
Olika tolkningar
Det finns många oklarheter kring tolkningen av GATS-avtalet och dess konsekvenser. Olika s.k. experter har ofta diametralt motsatta uppfattningar.
▪Det gäller t.ex. frågan om vilka verksamheter som ska anses undantagna från avtalet.
▪Min översättning av ”exercise of governmental authority” är myndighetsutövning, som ju är ett oerhört smalt verksamhetsområde (Riksskatteverket, Riksförsäkringsverket och litet till). Andra gör en mycket vidare tolkning. Förklaringen i avtalet om att det skulle röra sig om alla tjänster som varken tillhandahålls kommersiellt eller i konkurrens med andra serviceleverantörer är dock uppenbarligen fullständigt ogenomtänkt. Exempelvis kan ju en och samma tjänst tillhandahållas utan någon som helst konkurrens ena dagen och i hård konkurrens nästa, så fort någon beslutar att den vill göra samma sak.
▪En annan fråga är hur man tolkar GATS’ allmänna målsättning ”progressively higher levels of liberalization of trade in services”?
▪Är det privatisering eller entreprenad man talar om? Bibliotekspeng eller upphandling? Det är svårt att ge något bestämt svar, men man får anta att båda alternativen är tänkbara, och i så fall blir ju konsekvenserna olika beroende på vilket man väljer.
▪En av förutsättningarna för GATS är att de enskilda länderna
själva ska kunna välja vilka sektorer man vill konkurrensutsätta.
▪Avtalsförhandlingar är emellertid alltid en fråga om givande och tagande, och det finns förvisso mäktigare länder än Sverige som deltar i GATS-förhandlingarna. Sverige är mycket angeläget att öppna nya marknader utomlands för sina tjänsteföretag, och då får man kanske också gå med på att öppna den egna marknaden även på områden som man helst skulle vilja hålla utanför?
▪Sedan måste man komma ihåg att det finns fler sektorer av intresse för biblioteken än ”… cultural services” som ju är det avsnitt som uttryckligen innefattar bibliotek. Jag har redan nämnt ”Educational services” som naturligtvis inrymmer högskolans bibliotek. Och vad sägs t.ex. om ”Online data base storage and retrieval”, som är en av de många underavdelningarna inom sektorn ”Telecommunications services”? Om nu ett bibliotek vill tillhandahålla även elektroniska tjänster, vilket man ju gärna vill nuförtiden, kanske det finns anledning att dra öronen åt sig?
▪Slutligen frågar sig många vilken roll EU-kommissionen spelar i GATS-förhandlingarna i förhållande till de enskilda EU-medlemsländerna. Är det rentav så att de enskilda ländernas önskemål kommer att underordnas EU:s? Enligt uppgift i Times Higher Education Supplement den 12 juli i år är kommissionen redan involverad i förhandlingarna kring den högre utbildningen.
Är det nåt farligt?
Vad finns det då för anledning att befara att de offentliga, svenska biblioteken kan komma att föras in i GATS-avtalet?
Om vi ser på folkbiblioteken är det väl många som frågar sig om inte ”Åre-experimentet” var dödsstöten mot alla privata initiativ i vårt land. Och det är väl ändå oerhört svårt att tjäna pengar på folkbibliotek? Speciellt som man enligt bibliotekslagen inte får ta betalt för boklån. Och så har vi ju en regering som är helt emot!
Kanske det, men varför skulle det vara svårare att tjäna pengar på bibliotek än på vårdhem? Det är väl inte patientavgifterna som ger vårdföretagen deras vinster? Och demokratiskt valda regeringar kan väl bytas ut? Och förresten är det väl kommunerna som bestämmer om man vill lägga ut bibliotek på entreprenad?
I dagens läge har ett drygt dussintal länder, däribland USA, Japan och Island, anmält att man vill föra in sektorn ”… cultural services”, och därmed folkbiblioteken, i GATS.
När det gäller universitets- och högskolebiblioteken är det redan uppenbart att den högre utbildningen är ett område som ett flertal länder, bl.a. USA, Australien och Storbritannien, absolut vill ha med i GATS-avtalet. Och då blir frågan om Sverige kan hålla sig utanför. Enligt den ovan nämnda artikeln i Times har EU-kommissionen redan gjort åtaganden som ger utomeuropeiska universitet tillgång till den europeiska marknaden.
Dessutom, som jag tidigare framhöll: det finns andra områden, t.ex. onlinetjänster, som i högsta grad berör de offentliga biblioteken, och som mycket väl kan komma att tillhöra Sveriges s.k. åtaganden. Frågan är om inte just den verksamheten redan gör det, eftersom Sverige redan fört in ”Telecommunications services” i avtalet. Och på BIBSAM har vi redan hört kritiska synpunkter från ”marknaden” mot att offentliga bibliotek bygger upp portaltjänster med offentliga medel och sedan tillhandahåller dem gratis.
Lugnande ord
De närmast berörda, svenska ministrarna anser dock att bibliotekarierna kan vara helt lugna.
Handelsminister Pagrotsky konstaterar kort och gott, i ett brev till tidskriften bis, att ”offentligt tillhandahållna tjänster inte omfattas av avtalet.”!? Syftet med GATS skulle alltså enbart vara att konkurrensutsätta de privata tjänsteföretagens verksamhet. Ärligt talat är det enda gången jag sett en sådan tolkning av GATS-avtalet.
Kulturminister Ulvskog skriver, också i ett brev till bis, att hon själv är emot privatisering och entreprenader på biblioteksområdet, och att det nog ändå inte finns något större kommersiellt intresse för sådana äventyr.
Det finns ingen anledning att ifrågasätta ministrarnas goda vilja
och tro, men jag känner mig inte särskilt lugnad av deras uttalanden.
Om det som inte kan hända … ?
Om nu det som inte kan hända ändå skulle hända, eller delvis redan har hänt, skulle det då verkligen vara så förfärligt om de offentliga bibliotekens verksamhet fördes in i GATS-avtalet? Vi har ju redan ”liberaliserat” stora delar av vår tjänstesektor utan GATS’ försorg (teletjänster, energiförsörjning, bankväsende, skola etc.), antingen till följd av nationella, eller rentav kommunala, initiativ eller i enlighet med EU:s föreskrifter.
Det här är en komplicerad fråga med oerhört många infallsvinklar som det egentligen inte finns utrymme att penetrera här och nu. I grunden handlar det om politiska värderingar.
Låt mig bara kort konstatera att det i vårt land länge ansetts viktigt för demokratin att medborgarna ska ha allmän, och i princip gratis, tillgång till bra bibliotek.
Hur detta ska åstadkommas är delvis en annan fråga. Personligen anser jag dock att det finns påtaglig risk för att en konkurrensutsättning skulle urholka bibliotekens kvalitet. Både privatisering och upphandling av offentlig verksamhet innebär att det offentliga förlorar i inflytande över hur verksamheten bedrivs. Dessutom finns det formuleringar i GATS som lätt skulle kunna
användas för att stämpla kvalitetskrav som handelshinder. Samtidigt ska vi naturligtvis inte låtsas som om offentlig drift är någon garanti för hög kvalitet!
På högskoleområdet skulle ett större privat inslag (vi har ju några privata högskolor redan) sannolikt kunna bli till ett hot mot bibliotekens allmänna tillgänglighet och mot den långtgående bibliotekssamverkan vi så länge varit så stolta över. Och det i ett läge när t.ex. den expanderande distansutbildningen ställer nya och ökade krav på tillgänglighet och samarbete.
Men det här är farhågor som säkert enkelt kan viftas bort av de mest entusiastiska GATS-supportrarna. Från WTO:s sida har man sammanställt ett litet dokument, kallat ”GATS – Fact and Fiction” för att bemöta det man anser vara falska anklagelser och rykten.
Här hävdar man bestämt att liberalisering enligt GATS inte alls utesluter en omfattande nationell reglering och kvalitetssäkring. Fan tro’t, sa Rellingen. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.
Vad gör bibliotekarierna?
Bibliotekarier kastar inte sten. Åtminstone känner inte jag någon som gör det.
Bibliotekarier organiserar sig, däremot. Såväl IFLA (International Federation of Library Associations and Institutions) som den
europeiska bibliotekarieföreningen Eblida har startat arbetsgrupper som följer GATS-förhandlingarnas utveckling och försöker att kartlägga konsekvenserna. IFLA har faktiskt närvarorätt vid förhandlingarna som officiellt ackrediterad NGO (Non-Governmental Organization).
IFLA/CLM (Committee on Copyright and other Legal Matters) publicerade 2001 ett uttalande om WTO:s avtal, där man bestämt hävdar att offentliga bibliotek bör hållas utanför GATS. Eblida är just i dagarna i färd med att göra detsamma.
Och det är inte bara bibliotekariernas reaktioner som är av intresse. Nordamerikanska och europeiska universitetsförbund företrädande närmare 5 400 universitet och högskolor offentliggjorde i september förra året en ”Joint Declaration on Higher Education and the General Agreement on Trade in Services” (refererad i den nämnda Times-artikeln). Där framhåller man att ”Caution must be exercised before putting the quality, integrity, accessibility and equity of our higher education institutiones and systems a risk without obvious benefit” och avslutningsvis konstateras att ”Our respective countries should not make commitments in Higher Education Services or in the related categories of Adult Education and Other Education Services in the context of the GATS.”
På nationell nivå reagerade den kanadensiska bibliotekarieföreningen, CLA, mycket tidigt på GATS. I maj 2001 publicerade man rapporten ”An Assessment of the Impact of the
General Agreement on Trade and Services on Policy, Programs and Law Concerning Public Sector Libraries”.
Från svensk sida har såväl Svensk biblioteksförening (i samverkan med KB/BIBSAM) som föreningen bis (Bibliotek i samhälle) med skiftande framgång sökt kontakt med ansvariga ministrar i ärendet.
Och?
Avslutningsvis tycker jag att det finns alla skäl att slå vakt om det offentliga, svenska bibliotekssystemet. Och även se till att dessa bibliotek inte förvandlas till museala inrättningar, utan kan utveckla sin verksamhet med användande av ny teknik.
Det gör vi bl.a. genom att hålla de svenska biblioteken utanför GATS. Därom är den nuvarande svenska regeringen och jag överens.
Kjell Nilsson
E-post: [email protected]
Lasse Karlsson, pensionerad bibliotekarie på LO:s folkhögskola på Runö och nu verksam i Attac Stockholm om GATS och Marita Ulvskogs och Leif Pagrotskys inlägg i bis 2001:4. Lasse Karlssons inlägg publicerades i bis 2002:1.
GATS - en nyliberal projektil mot välfärdssamhället!
När Sveriges riksdag några dagar före jul 1994 bestämde att Sverige skulle bli medlem i den nya världshandelsorganisatio-nen WTO var det bara tre talare som begärde ordet. En miljö-partist och en vänsterpartist, som var litet bekymrade men inte hade några egna yrkanden, och en socialdemokrat som var glad över att riksdagens näringsutskott var enigt. Inte en enda borgerlig politiker sade något. På gatorna fortsatte svenska folket sin julhandel, lyckligt ovetande. Tio dagar senare var vi kollektivanslutna till GATS.
”This is What Democracy Looks Like” – så heter den film som visar hur det gick till fem år senare, när den mäktiga femåringen WTO kraschlandade bland demonstranterna på gatorna i Seattle. Då var det många av oss som började lära sig nya ord och nya förkortningar. Själv fick jag min första lektion i GATS i november 2000 i Medborgarhuset i Stockholm när Forum Syd i en sprängfylld lokal ordnade en konferens om världshandeln i sann folkbildningsanda. Susan George, vice ordförande i franska Attac och välkänd kritiker av den ekonomiska världsordningen, pekade på vad som kan vänta oss när storföretagen koncentrerar sig på den viktiga och växande del av ekonomin som kallas tjänstehandel. Hennes larmsignal trängde ända in i de svenska finrummen när Månads-Journalen citerade henne i nr 1 2000:
”Europas rika pensionärer är en strålande marknad när de blir krassliga. Då ska helst inte mossiga idéer om allmän sjukvård stå
i vägen. Fria universitet kommer att betraktas som ett handelshinder och en konkur-rensbegränsning för framtidens utbildningsföretag. Det är bara en tidsfråga innan de transnationella företagen kommer att starta rättsliga processer mot välfärdsstaterna.”
Ingen ansvarig makthavare har sagt emot Susan George, därtill är hon alltför kunnig och respekterad. Men när hon intervjuas i Ekots lördagsintervju i december 2001 får hon inga frågor om GATS, då handlar det i stället om stenkastning och terrorism. Ännu så länge är det alltså lika tyst om GATS i de dominerande massmedierna som det var i riksdagen när Sverige beslutade sig för att lyda under dess lagar.
Därför är det en välgärning att Bis har uppmärksammat GATS och fått handelsministern och kulturministern att ta till orda.
*
Vad är nu detta GATS för något? Ett Allmänt tjänstehandelsavtal, som Leif Pagrotsky skriver?
Javisst. Men också – för att travestera Karl Marx’ ord om Das Kapital – den mest fruktansvärda nyliberala projektil som avlossats mot våra välfärdssamhällen – både mot dem som byggts och behöver försvaras och dem som ännu knappt har påbörjats och behöver allt tänkbar stöttning. Ännu så länge är GATS under utveckling och utbyggnad, men i en nära framtid kommer det att
få en avgörande betydelse för våra möjligheter att hävda global rättvisa och skapa social välfärd.
Alltså är GATS en typisk Attac-fråga. Inom Attac Stockholm har vi till exempel sedan i höstas en GATS-grupp. Vi studerar avtalet, skaffar oss information från departement och myndig-heter och läser vad dess kritiker och försvarare runt om i värl-den säger. På Internet finns en uppsjö av fakta och information som står i stark kontrast mot okunnigheten och tystnaden i de etablerade medierna.
Det är ingen lätt uppgift att begripa och värdera den här materien. Ännu är det mera frågetecken än visshet. En bra fråga är naturligtvis:
– Hur rädda ska vi vara för GATS?
Vårt svar är, tills vidare, att vi som vanliga medborgare har goda skäl att vara oroliga. Att handelsminister Pagrotsky där-emot verkar helt lugn bara ökar denna oro.
*
Ett av Attacs kännetecken är att vi eftersträvar ett samtal med makten som klargör oenighet och motverkar falskt och skenbart samförstånd. Det är det som har kommit att kallas konfrontativ dialog. Låt mig pröva metoden på Marita Ulvskogs och Leif Pagrotskys inlägg här i Bis.
Först kulturministern. Jag har naturligtvis ingen anledning att betvivla Marita Ulvskogs deklarerade motvilja mot entrepre-nadlösningar inom biblioteksområdet. Säkert har hon också rätt i att de svenska folkbiblioteken för närvarande inte är det mest intressanta profitobjektet för de transnationella företagen. Och visst var det bra att vi fick en bibliotekslag, trots att hen-nes företrädare som kulturminister, Bengt Göransson, länge stretade emot.
Däremot finns ett allvarligt tankefel i kulturministerns inlägg. Det bygger på att Sverige i all framtid kommer att ha en socialdemokratisk regering med en kulturminister som tycker som hon. Men kritiken mot GATS är en större sak än en misstroendeförklaring mot den sittande svenska regeringen. Vi har ju nämligen inga garantier mot att kulturministern i en tänkbar framtida borgerlig regering heter till exempel Birgitta Rydell, kulturborgarrådet i Stockholm som just nu är aktuellt för att hon vill bestämma vad som är konst och inte konst och som gjort tappra försök att privatisera biblioteken i huvudstaden. Litar Marita Ulvskog på att en sådan regering, med en uttalat nyliberal dagordning, inte skulle vara beredd att göra gemen-sam sak med andra öppet nyliberala krafter i Europa och "konkurrensutsätta" våra bibliotek?
Jag har svårt att tro det. Och tyvärr kan inte kulturministern replikera att en ny framtida socialdemokratisk regering kan rätta till det som en borgerlig regering kan åstadkomma i form av eftergifter i storföretagens intresse inom GATS. GATS är
nämligen ett uttalat politiskt projekt som i sina grundsatser bekänner sig till en enda väg, ”liberalisering”, och som har sett till att denna väg dessutom är enkelriktad. I praktiken finns ingen väg tillbaka. Att ångra redan gjorda eftergifter kommer att kosta för mycket. GATS har en omisskännlig karaktär av grundlag.
Ett annat problem, som jag anar i Marita Ulvskogs inlägg, är att hon inte vill släppa loss sin fantasi när det gäller att be-döma vad vinstsökande storföretag och teknisk utveckling kan ställa till med framöver. Det är denna fantasi, förenad med stor kunnighet om GATS-avtalet, som den kanadensiska bibliotekarien Fiona Hunt gör bruk av, när hon skjuter iväg sina viktiga varningsskott i det första inlägget i den här debatten i bis. Detta slags kreativitet avvisas ofta som konspirationsteoretiskt tänkande men är ett viktigt inslag i all radikal samhällskritisk diskussion. Medge att vi hade behövt litet mera av detta för ett antal år sedan innan vi överraskades och höll på att dränkas av "frihetsrevolutionen" inom radio, TV, skolväsende, sjukvård, kommunikationer, pensionssystem... Mörka framtidsbilder, grundade i erfarenhet och teoretisk och politisk analys, är viktiga när vi ska mobilisera motkrafter som siktar mot en radikal och konstruktiv reformism och, med Attacs ord, vill visa att En annan värld är möjlig!
Marita Ulvskog fyller sedan på med tre upplysningar om GATS-avtalet som hon menar talar emot Fiona Hunts scenario. Hennes påståenden är mycket problematiska och de återkommer sedan i Leif Pagrotskys inlägg i Bis. Alltså dags för en konfrontativ dialog med handelsministern.
*
Leif Pagrotsky börjar med att påstå att "GATS säger tydligt" att offentligt tillhandahållna tjänster inte omfattas av avtalet. Tyvärr är det inte så. GATS-avtalet är långtifrån tydligt. Tvärtom är det genomgående så att det man säger i ena stycket tycks man ta tillbaka i nästa. Avtalet är som gjort för politiska me-ningsmotståndare att slå varandra i huvudet med.
Och vem vinner en sådan kraftmätning?
Det är detta som är det kanske mest skrämmande med GATS-avtalet. WTO, inklusive GATS, har nämligen i praktiken sin egen domstol, eller tvistlösningsmekanism som det kallas, utanför de nationella och folkstyrda rättssystemen och som är helt suverän i förhållande till FN-systemet. Det är alltså GATS-byråkratin själv som tolkar oklarheterna i GATS och förfogar över kraftfulla sanktionsbestämmelser, det vill säga en byråkrati som inte precis kan användas och påverkas av fattiga u-länder och nystartade företag. Bara de stora industrinationerna och de lobbande transnationella bolagen har den makten och de resurserna...
I fallet med de offentliga tjänsterna som inte skulle omfattas av GATS heter det ordagrant i avtalet att GATS inte inbegriper "tjänster som tillhandahålls i samband med utövandet av stat-liga befogenheter". Men redan i nästa stycke sägs att med detta menas "varje tjänst som tillhandahålls varken på kommersiella grunder eller i konkurrens med en eller flera tillhandahållare av
tjänster". Fundera på vad det kan innebära! Och om handels-ministern tycker att detta är ett betryggande tydligt språk törs jag lova att vi i Attac är av annan mening. Vi är dessutom i gott sällskap. Självaste Tjänstehandelsrådet – det organ inom GATS som har skapats för att styra avtalets tolkning – har uttalat att sektorer som hälsovård och service inte ligger utanför GATS-avtalets räckvidd.
Både Ulvskog och Pagrotsky pekar sedan på den passus i GATS som ger varje land rätten att reglera tjänstemarknaden för att uppnå egna nationella målsättningar. Men i själva verket finns det en stor risk att denna Artikel VI i avtalet i stället ut-vecklas till en nyliberalernas vilt skenande trojanska häst. Vad våra ministrar tyvärr inte nämner är nämligen att det enskilda landets rätt att reglera tjänstemarknaden långtifrån är förut-sättningslös. Den är villkorad och kommer i sin tur att bli reglerad av GATS.
De nationella regleringarna får nämligen, med avtalets ord, inte utgöra ”onödiga hinder för tjänstehandel”. För att bestäm-ma vad som är nödvändiga och onödiga regleringar – för dem som vill tjäna pengar på tjänster, vill säga, inte för dem som vill skydda sina mänskliga rättigheter – har WTO-medlemmarna enats om att tillsätta en ”Working Group on Domestic Regulation” som naturligtvis också Sverige deltar i. Det som läckt ut från gruppen är mycket oroande. Uppenbarligen är man inne på att de nationella regleringarna ska uppfylla ett nödvändighetskriterium som GATS-byråkratin – inte de folkvalda i re-spektive länder! – i sista hand själv ska tolka.
Om WTO-systemet i framtiden kommer fram till att våra demokratiskt beslutade lagar i själva verket inte är något annat än onödiga handelshinder skulle det i så fall kunna fatta beslut om kännbara sanktioner mot oss.
I båda ministrarnas inlägg görs också en poäng av att varje medlemsland i WTO själv bestämmer vilka åtaganden det vill göra – d v s i vilken utsträckning man vill göra landets tjänsteutbud till en världsmarknad under GATS-reglementet. Formellt har de rätt, men här finns minst tre allvarliga problem.
Det ena har jag redan nämnt – Sverige kan göra åtaganden, men inte återtaganden. Den enda vägen är enkelriktad och hamnar man i diket kan man inte ångra sig och vända om.
Det andra problemet är att verkligheten inte är så idyllisk som det låter när man säger att varje land skriver upp på en lista vilka dörrar man vill öppna för de transnationella storföretagen. När det kommer till kritan rör det sig om något annat, precis som Pagrotsky själv skriver. Då blir det nämligen förhandlingar.
Och i förhandlingar är man som bekant inte ensam om att bestämma, och i synnerhet gäller det Sverige i WTO-sammanhang, där vi inte ens sitter med vid förhandlingsbordet. Det första nålsögat vi ska igenom är EU där vi är ett litet land bland 14 andra och där vi trots allt kaxigt tal om självbestämmande regelmässigt får krypa till korset. När sedan förhandlingsdynamiken börjar verka i de slutna rummen på WTO-
mötena (där de mäktiga lobbyisterna dessutom skuggar förhandlarna) är Sveriges röst knappt hörbar. Det gäller ju – som Pagrotsky också frankt säger – att vi ska gynna vår egen ex-portindustris intresse av att komma in på andra länders tjänstesektorer. Då får vi naturligtvis också vara beredda till eftergifter som släpper in företag från andra länder som vill tjäna pengar på vårt behov av tjänster. Det inte minst allvarliga är att detta förhandlande dessutom sker på de villkor som gäller i den diplomatiska traditionen. Man gör alltså upp bakom stäng-da dörrar och de kompromisser som uppnås offentliggörs inte för diskussion och godkännande av medborgarna.
Det tredje problemet med påståendet att ”vi gör de åtaganden vi vill” är att man i GATS laborerar med något som kallas horisontella åtaganden. Ett sådant kan gälla också inom tjänstesektorer där medlemsländerna inte har gjort åtaganden. Regeln om att våra egna lagar inte ska vara onödiga handelshinder för tjänsteföretagen - se ovan! – kan bli ett sådant horisontellt åtagande. Att en sådan diskussion förs inom GATS har bekräftats bland annat av Kommerskollegium i Sverige.
*
Därmed är vi framme vid den största svårigheten för dem som vill försvara detta tjänstehandelsavtal. Det är den makteliternas isolering som numera kallas demokratiskt underskott. I fallet med GATS når detta underskott nya höjder.
Jag har redan pekat på att Sverige gled in i WTO och GATS utan riksdagsdebatt 1994 och att GATS än i dag är ett okänt begrepp för de allra flesta svenskar. Samtidigt är arbetet inför förhandlingarna om en komplettering och utvidgning av GATS-avtalet i full gång. 30 juni i år ska medlemsländerna ha kommit in med sina ”önskningar” om tillgång till andras marknader och senast 31 mars nästa år ska de ha meddelat sina ”erbjudanden” om andras tillgång till vår egen marknad. Sedan mal kvarnarna vidare med sikte på att få allt på plats på WTO:s ministermöte år 2005.
Och var finns den offentliga, demokratiska prövningen av innehållet i denna process som nu pågår inom Kommerskollegium, regeringsdepartement och EU-byråkrati? Ännu så länge har vi inte sett röken av den.
Vår målsättning inom Attacs GATS-grupp i Stockholm är därför till att börja med att bidra till att en sådan öppen demokratisk diskussion om GATS kommer till stånd. Vi har också inför Attacs första riksårsmöte i Göteborg 15 – 17 mars i år motionerat om att göra ”en total omprövning av GATS-avtalet” till en av svenska Attacs prioriterade målsättningar.
*
Till sist: Hur kan en bibliotekarie i dag hjälpa en kritisk medborgare som vill begripa sig på GATS – mer än att peka på da-torerna och ge adresserna till en del bra länkar?
Uppriktigt sagt står det inte så mycket på hyllorna ännu. Men åtminstone en ovärderlig skrift borde finnas på varje offentligt bibliotek Jag tänker på ”WTO bakom fasaden” av Susan George, utgiven på Ordfronts förlag i samarbete med svenska Attac. Den innehåller den hittills mest detaljerade granskningen av GATS på svenska ur ett kritiskt perspektiv.
Lasse Karlsson
Medlem i Attac Stockholm
(Intresserade kan kontakta GATS-gruppen via Attac Stockholms hemsida på www.attac.nu)
Diskussionen om GATS potentiella inverkan på svenska folkbibliotek initierades av en intervju med Fiona Hunt i nr 2001:3 av bis. Hon har tagit del av Marita Ulvskogs och Leif Pagrotskys svar i nr 4 och svarar här på deras inlägg. Tidigare publicerat i bis 2002:1.
Vaksamhet krävs!
Jag välkomnar den svenska regeringens engagemang i GATS-överenskommelsen och dess vilja att skydda den offentliga servicen mot de tänkbara hot som GATS innebär. Jag vill peka på några punkter som regeringen bör vara särskilt uppmärksam på när det gäller GATS-överenskommelsen.
Särskilda åtaganden av medlemsländerna:
Låt mig först hänvisa till WTO:s hemsida, där man kan ta del av en lista över alla åtaganden som medlemsländerna hittills skrivit under:
Genom att klicka på länken vid "Sweden" kan bis' läsare se vilka åtaganden Sverige skrivit under på och i vilken omfattning. Eftersom detta dokument är en lagtext, kan det vara nödvändigt med någon vägledning till det tekniska språket. För att få hjälp att läsa dokumentet kan man gå hit.
På listan över speciella åtaganden faller bibliotek under #10: Fritid, kultur och sport. Som framgår av listan nämns inte biblioteken bland de svenska åtagandena. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att trots att åtagandena är uppräknade sektorsvis, finns det överbryggande begränsningar som gäller alla sektorer även om de inte direkt omnämns på den enskilda medlemsstatens egen lista. Dessa kallas "horisontella begränsningar". På WTO:s hemsida står det att "horisontella begränsningar ofta hänvisar till speciella sätt att tillhandahålla service, särskilt om det finns kommersiella eller privata intressen" (Läs mer). Överallt där en horisontell begränsning är tillämpbar hänvisas till denna service, oavsett om medlemsstaten har undertecknat detta åtagande eller inte.
Undantag för samhällsservice.
Även om Sverige förvisso är en progressiv stat med inställningen att offentliga tjänster bör skyddas, kan det finnas sätt för GATS att öva inflytande på era offentliga bibliotek utan att regeringen avsett detta.
Detta tänkbara hot kan man finna i artikel 1.3 i överenskommelsen.
GATS avser att reglera handeln med tjänster snarare än varor. "'Tjänster' inkluderar service inom alla sektorer utom de tjänster som ingår i myndigheternas egen utövning" (artikel 1.3.b). Dokumentet fortsätter sedan med att definiera dessa "tjänster som ingår i myndigheternas egen utövning" som "varje tjänst som varken tillhandahålls av kommersiella krafter eller i konkurrens med en eller flera leverantörer" (artikel 1.3.c)
Den sista paragrafen (artikel 1.3.c) innebär på grund av sin vaghet en tänkbar fara för biblioteksverksamheten. Den verkar ju betyda att "om en tjänst tillhandahålls på icke-kommersiell basis men i konkurrens med andra leverantörer, eller på kommersiell basis men utan konkurrens, då är det inte en tjänst som ingår i myndighetsutövningen (”governmental authority”)" (1)
Steven Shrybman, en kanadensisk advokat uppmärksammad för sitt arbete med GATS och andra WTO-överenskommelser, påpekar att formuleringarna i dessa paragrafer gör tolkningen av dem öppen för spekulationer. (2) Skulle någon erbjuda en tjänst som innebär en utmaning mot biblioteken, måste tolkningen av
paragraferna vila hos WTO:s skiljedomsnämnd, Dispute Settlement Body (DSB) och enbart hos denna nämnd. Om WTO väljer att följa sina egna prejudikat, som fattats på grundval av många tidigare beslut i tvistefrågor, då kan dessa paragrafer tolkas så att varje företag som erbjuder en tjänst som liknar ett biblioteks (avgiftsbaserad eller inte) och därmed konkurrerar med andra befintliga bibliotek på marknaden, kan anses strida mot GATS-reglerna. (3) Bibliotekens allmännyttiga roll skulle inte beaktas i sammanhanget.
Tvistefrågor som kan komma upp:
Många offentliga bibliotek erbjuder avgiftsbelagda tjänster: ett exempel kan vara en avgiftsfinansierad söktjänst som erbjuds företag av bibliotekets informationssökningsavdelning. Om ett utländskt företag skulle erbjuda denna tjänst på marknaden skulle detta kunna hävda att biblioteket är konkurrent, och anklaga biblioteket för att otillbörliga fördelar på grund av dess offentliga finansiering. Vidare kan bibliotekens erbjudande av gratis online/Internet-användande ifrågasättas av privata företag som tar betalt för samma service.
Kruxet ligger i hur DSB tolkar formuleringen i GATS-avtalet. Visserligen kan biblioteken skyddas av undantaget om myndighetsutövning (artikel 1.3.b) men detta skydd kan lika väl upphävas av den paragraf som följer (dvs artikel 1.3.c - undantaget gäller inte "tjänster som tillhandahålls av kommersiella krafter" eller "i konkurrens med en eller flera andra
utövare"). Allt beror på hur DSB tolkar denna formulering.
En tolkning av ovanstående exempel kan vara att man beaktar bibliotekets offentliga ställning i stort, trots de kommersiella eller konkurrerande aspekterna av någon av dess delar. Man kan då bortse från hotet och hävda att biblioteket tillhandahåller tjänster som ingår i samhällets åtagande. Å andra sidan kan DSB lika gärna hävda att om någon av dessa delar i servicen tillhandahålls kommersiellt och/eller i konkurrens med någon annan utövare, så gäller GATS regler. Problemet är att vi helt enkelt inte vet hur de ifrågavarande paragraferna skulle tolkas om de skulle tas upp av DSB. Enligt Ellen Gould, GATS-forskare vid Transnationella Institutet i Paris och Murray Dobbin framhölls vid det möte som hölls 14 oktober 1998 av Council for Trade in Services, den styrelse som ansvarar för service till WTO: "undantag som föreslås i artiekl 1:3 (undantag för myndighetsutövning) måste tolkas snävt." (4) En snäv tolkning av artikel 1.3 skulle resultera i den andra av de ovan refererade tolkningarna.
Målet för GATS, uttryckligen formulerat i inledningen till avtalet, är enkelt: "att tidigt uppnå allt högre nivåer av frihet för handel med tjänster genom att successivt utöka de multilaterala förhandlingarna." (5) Genom att införa avgifter för olika tjänster för att överleva dagens krav på finansiering, har nordamerikanska bibliotek ofrivilligt öppnat för en utmaning från den privata sektorn enligt GATS. De offentliga bibliotekens försök till utjämning av tillgången till Internet i konkurrens med privata leverantörer av tjänsten kan också ställa biblioteken i skottlinjen
för GATS uttolkare.
Jag skriver från ett nordamerikanskt perspektiv. Det är möjligt att svenska bibliotek är bättre skyddade från tänkbara GATS-utmaningar. Icke desto mindre känner jag att det är på sin plats med vaksamhet på grund av tvetydigheten i artikel 1.3 och att den absoluta makt som utövas av WTO:s Dispute Settlement Body kräver uppmärksamhet om ett ärende som involverar biblioteken skulle komma upp på dess dagordning. Jag uppmanar bis läsare och de som styr Sverige att titta på Steve Shrybmans uttömmande rapport om GATS, sammanställd för the Canadian Library Association och andra intresserade föreningar. Läs rapporten (pdf). Denna rapport är baserad på förhållandena i Kanada och på Kanadas nuvarande åtaganden inom GATS. Till yttermera visso ger den en utmärkt vägledning till tänkbara effekter av GATS när det gäller offentlig service och kan göra svenska medborgare uppmärksamma på några förhållanden som ännu inte beaktats.
Shrybman föreslår:
- Det mest effektiva sättet att gardera sig mot det nedbrytande inflytandet från detta regelverk skulle vara att slå fast att de offentliga biblioteken helt och hållet undantages från GATS-reglerna såsom tjänster tillhandahållna 'inom myndighetsutövning' under artikel 1:3 i texten. Skulle detta misslyckas blir det svårt att garantera att de offentliga bibliotekens gränser hålls fria från National Treatment, Market
Access och andra GATS-åtaganden som kan åberopas om försök görs att utmana de tjänster som tillhandahålls av den offentliga sektorn. (6)
Yrkesmässiga normer
Ytterligare ett område där GATS kan öva inflytande är det som reglerar yrkesmässiga krav och normer. Artikel VI § 4 ang. inhemsk reglering statuerar följande:
Regler som syftar till att garantera yrkesmässig utbildning och utövning, tekniska normer och godkända krav får inte innebära onödiga hinder för handel med tjänster och the Council for Trade in Services skall genom lämpliga åtgärder utveckla nödvändiga regler. Sådana regler skall syfta till att garantera att dessa krav bland annat är:
a) grundade på objektiva och tydliga kriterier, såsom kunskap och kompetens att utföra tjänsterna
b) icke mer betungande än nödvändigt för att garantera kvalitén på servicen
c) i de fall en legitimering krävs, icke i sig själva utgör en begränsning av utbudet av tjänsten.
De viktigaste formuleringarna i denna text är "onödiga hinder för handel med tjänster" och a,b och c ovan. Man bör hålla i minnet
att "tjänster" här inkluderar närvaron av individer ("natural persons") vilket i huvudsak innebär utländsk arbetskraft i en medlemsstat. Syftet med artikel VI § 4 är att garantera att kraven på olika yrkeskompetens inte är så höga, att tjänsteutbyte (”trade in natural persons”) inte kan äga rum. Detta kan tolkas som att WTO kan bestämma att svensk norm för anställning av bibliotekarier utgör ett "onödigt hinder för handel med tjänster" och att de är "mer betungande än nödvändigt för att garantera kvalitén på servicen". Därför kan en utländsk bibliotekarie utan motsvarighet till svensk utbildning anställas, enligt (a) ovan såsom i besittning av adekvat "kunskap och kompetens att utföra tjänsterna" med bortseende från de normer som Sverige fastställt för detta yrke.
Regeringens styrning.
Den svenska kulturministern Marita Ulvskog och handelsminister Leif Pagrotsky har båda kommenterat att WTO-medlemmarna behåller sin rättighet att reglera sina egna intressen. De tror att detta är en garanti mot tänkbara oönskade följder av GATS-avtalet. Jag hoppas att de har rätt.
I sin analys av GATS-avtalets effekter på Kanadas regeringspolicy pekar emellertid Ellen Gould och Murray Dobbin på följande:
Kanada har inte lyckats särskilt bra när dess tolkning av WTO-avtalen krockar med WTO. Av totalt 81 beslut tagna av WTO-expertgrupper och Appellationsdomstolen har 11 rört mål mot
Kanada och Kanada har förlorat alla utom ett. Kanadensiska regleringar av läkemedelspatent, tidskrifter, the Auto Pact och jordbruksavtal är bara några av de kanadensiska beslut som har ifrågasatts av WTO och Kanadas regering har tvingats ändra sin policy eftersom den har förlorat dessa mål. (7)
Sammanfattning
Som framgår av det ovan sagda utgör GATS ett allvarligt hot mot offentlig service, särskilt i Nordamerika. Jag hoppas innerligt att Sverige kommer att vara mindre mottagligt för samma hot. Jag uppmanar Sveriges regering att göra en förnyad granskning av GATS i ljuset av de punkter jag har belyst ovan, i syfte att garantera att er offentliga service, inklusive biblioteken, får behålla sin livskraft
Övers. Hervor Svenonius
Fiona Hunt är Information Literacy Librarian vid Zayed University i Abu Dhabi, Förenade Arabemiratet och aktiv i WTO-frågor.
Kommersialisering och privatisering – WTO/GATS agenda för bibliotek i ett engelskt perspektiv
Av Ruth Rikowski
Författaren rapporterar om hur de engelska folkbiblioteken
granskas av utvärderingsorganet Best Value, som hon ser som ett av instrumenten för att anpassa engelska bibliotek till GATS-avtalet. En smygande kommersialisering äger redan rum och kan i slutänden leda till en privatiseringsvåg, som helt kommer att förändra de traditionella principer som folkbiblioteken bygger på.
GATS kan komma att få stark påverkan på våra bibliotek, som nu ägs och drivs av stat och kommun. Det gäller folkbibliotek, universitetsbibliotek, skolbibliotek och förvaltningsbibliotek.
GATS viktigaste mål är att liberalisera tjänstehandeln. På så vis skulle en rad tjänster komma att ingå i en agenda för ökade marknadsinslag, som till slut skulle leda till privatisering av tjänster. Många typer av tjänster täcks av GATS – totalt 160 olika. Det som särskilt intresserar mig är hur offentliga tjänster kan komma att påverkas. Idén om gratis tillgängliga offentliga tjänster började utvecklas för drygt hundra år sedan i Storbritannien. 1870 års skollag införde tanken om kostnadsfri utbildning för alla. 1850 års folkbibliotekslag introducerade idén om kostnadsfria folkbibliotek för alla (även om det inte blev genomfört förrän senare). En fri hälso- och sjukvård infördes först efter andra världskriget. Rättigheter vi tagit för givna är resultatet av en tidigare hård kamp. Nu är dessa kostnadsfria offentliga tjänster under allvarligt hot p.g.a. GATS.
Vi är alla väl medvetna om att våra folkbibliotek genomgår stora förändringar. Men vilka slutsatser drar vi av det? Jag är övertygad om att många har den uppfattningen att det sker med
de bästa avsikter. Men vilken drivkraft finns det bakom denna agenda, bakom de förändringar som äger rum i våra folkbibliotek? Kapitalismen grundas på mål och sociala drivkrafter som att skapa vinster för företag, skapa marknader, köpa och utbyta varor och ”penningens makt”. Vår offentliga service, inklusive våra folkbibliotek, bygger på helt andra principer. Våra folkbibliotek bygger på idéer om gemenskap, att dela med sig, public serviceandan, idén om bibliotek som en ”allmän nyttighet” (IFLA, 2001) och människans behov av att uttrycka sig.
Vi kan alltså se två helt olika perspektiv här. Om en kapitalistinspirerad och penningstyrd syn får göra stora insteg på våra folkbibliotek (som skulle göras möjligt med GATS) så skulle det på ett djupgående sätt förändra folkbibliotekens natur.
Som jag visat i min artikel The Cor- porate Takeover of Libraries (Rikowski, 2001b) kan företagens inmarsch delas upp i tre huvudkategorier – kommersialisering, privatisering och kapitalisering.
Kommersialisering
Det finns många exempel på kommersialisering av våra bibliotek – och många av oss känner väl till en del av dem. Skapa intäkter är det tydligaste exemplet. Folkbibliotek har vid det här laget under många år letat efter olika sätt att skaffa sig intäkter. Det kan vara att sälja sånt som vykort, minnessaker, bokmärken,
pennor och annat kontorsmaterial. Annat material hyrs ut mot avgift: t ex videor, kassetter, CD-skivor. Att skapa intäkter väckte entusiasm på folkbiblioteket i London Borough of Newham där jag arbetade i början av 1990-talet.
Ett annat exempel är när företag använder bibliotek för att marknadsföra sig själva eller sina produkter. Det är litet mera subtilt. Företag kan ännu inte öppet göra reklam i biblioteket. Men de gör inbrytningar. Ett exempel på det är att på en del folkbibliotek har företag satt upp IT-center i bibliotekets lokaler och en del driver IT-kurser – de kan t ex ha fått tillgång till ett mindre rum i ett stort huvudbibliotek. Man ser inga stora affischer på dörren som gör reklam för företaget, utan där finns en liten skylt som talar om vem som driver centret. På så vis gör företaget reklam för sig själv. Biblioteksbesökare kommer antagligen att tycka att centret är en bra sak och på så vis ge företaget möjlighet att utöka och utveckla sin verksamhet så småningom.
Privatisering
Privatisering kan delas upp i tre huvudområden – bibliotek som drivs i vinstintresse, företag som gör en vinst på att driva bibliotek till en lägre kostnad än det pris kontraktet är skrivet på och kapitalgenerande projekt initierade av den privata sektorn.
Det första området gäller privata företag som driver bibliotek (eller delar av bibliotek) i vinstintresse. Det finns några
abonnemangsbaserade bibliotek som hör hemma under den här kategorien, men de är få. Det finns också företagsbibliotek som syftar till att öka företagets vinst (t ex advokatbyråers bibliotek) och bibliotek kopplade till media som skapar inkomster (t ex tidningsbibliotek). Vad som emellertid är särskilt intressant är när företagskapital går in i offentliga sektorns bibliotek och elektroniska bibliotek etableras i konkurrens med vanliga folk- och forskningsbibliotek och gör det på vinstbasis. Exempel på det ges nedan.
Privata företag etablerar nu IT-center och Internetprojekt på folkbibliotek. Ormes (1996) ger en detaljerad beskrivning av några sådana projekt. Cybercity var ett projekt på Bath Central Library. En särskild avdelning skapades i biblioteket där allmänheten kunde använda PC och ha tillgång till Internet. Det visade sig bli mycket populärt. Kommunen hade inte råd med ett sådant projekt, utan ett lokalt företag, Global Internet, drev det på vinstbasis istället. Ormes konstaterade:
Cybercity är i själva verket inte bibliotekservice, utan ett cybercafé (utan kaffe!), som drivs med vinstmotiv av ett lokalt företag, GlobalInternet. Cybercity erbjuder liksom alla Internetcaféer, tillgång till Internet mot avgift. Det skiljer sig från andra Internetcaféer genom att finnas i ett folkbibliotek istället för i en affär eller ett kafé. (Ormes, 1996, s.1)
Ormes beskriver ett annat företag som har samarbetat med folkbibliotek – Input/Output – och har etablerat tio centra i
folkbibliotek över hela landet. Marylebone Library var först. Det erbjöd Internettillgång, men även tillgång till mjukvaror, som ordbehandling och kalkylprogram och hade datautbildning. Styrelsen för South Ayrshire County startade South Ayrshire Cyber Project 1996. Avsikten var att öppna ett antal Cyber Centres i bibliotek över hela countyt och förse befolkningen med tillgång till Internet, mjukvarupaket och CD-rom.
Questia (Fox, 2001), net Library och ebrary (Crane, 2001) är alla elektroniska bibliotek:
...med bestånd som innefattar tio tusentals böcker. Och det växer snabbt; Även om de är små jämfört med samlingar med tryckt material, så överträffar de redan t o m de största icke-kommersiella samlingarna. (Crane, 2001, s. 1)
Questia är ett Internetföretag som riktar in sig mot studenter i en akademisk miljö genom att mot avgift erbjuda on-line information ur böcker, uppslagsverk och tidskrifter inom humaniora och samhällsvetenskap (Fox, 2001). Questia:
... säljer information on-line direkt till konsumenter på samma sätt som Amazon säljer böcker on-line och GAP säljer kläder on-line (Fox, 2001, s.1)
Fox hänvisar också till andra företag - Proquest Academic Edition’s Xanadu och Jones’s e-global Library - som har lanserat liknande produkter till både studenter och fakultetsmedlemmar.
Fler exempel skulle kunna ges, men vad de alla visar är att den privata sektorn antingen är på väg in i offentliga sektorn och forskningsbibliotek eller etablerar alternativa verksamheter i syfte att tjäna pengar. Processen är ännu outvecklad, men är definitivt på gång.
Den andra formen av privatisering
Den andra formen av privatisering är när privata företag gör vinst på att driva bibliotek till en lägre kostnad än den överenskomna kontraktssumman. Detta har just börjat i England, i the London Borough of Haringey. The Library Association Record (September 2001) rapporterar att:
Konsulter har kallats in för att sköta det lokala bibliotekssystemet (“local authority library. services”) Det är första gången – även om åtgärden är tillfällig ( LA Record, 2001c, s. 515)
Haringey blev föremål för en mycket negativ rapport från the Best Value Inspectors och detta har resulterat i att Instant Library Ltd har getts ”möjligheten” att få igång biblioteksverksamheten. Haringey är emellertid en av de första att genomföra en Best Value undersökning och är i detta avseende ”försökskanin”.
Till att börja med var Instant Library Ltd anlitade för en sex månaders försöksperiod och en utvärdering gjordes av dess arbete under denna period. Om ”framsteg” (i enlighet med Best
Value) har gjorts är det mycket troligt att företaget kommer att fortsätta att driva Haringeys bibliotek. Jag talade i slutet av april 2002 på telefon med en biblioteksanställd på Haringey, som berättade att kontraktet förnyats och att Instant Library kommer att sköta Haringeys bibliotek till utgången av 2002. Den anställde visste inte vad som skulle hända därefter. Så småningom kommer Instant Library troligen att ta över Haringeys bibliotek helt och hållet. I ett senare skede kommer troligen Instant Library i sin tur att köpas upp av ett större bolag. Så här ser det ut när företag börjar etablera sig i biblioteksvärlden. Verkar jag pessimistisk? Varför gavs i så fall inte biblioteksverksamheten i Haringey tillfälle att ”förbättra sig” i enlighet med Best Value-kraven snarare än att bara låta Instant Library ta över? LA Record (2001c) förklarar hur Maria Stephenson, avdelningschef i Haringey, sade att de inte givits några riktlinjer för hur man skulle genomföra Best Value och att de inte hade fått någon utbildning för det. De var bland de första kommunerna att granskas enligt Best Value, så de borde verkligen ha fått mera hjälp och vägledning. Men vi kan spekulera om varför de inte fick det: Det skulle inte ha gett ett tillfälle för privata sektorn att börja med biblioteksverksamhet. Vad mera är, om inga exempel dök upp i Best Value-granskningen på det här viset – att ge möjlighet för alternativa leverantörer – då kunde Best Value-organet ses som ett slöseri med tid när det gäller dess roll att ge tillträde till bibliotek åt företagskapital. Best Value kunde inte genomföras på avsett sätt om alla Best Values inspektionrapporter ledde till slutsatsen att kommunerna erbjöd en god folkbiblioteksservice eller åtminstone en service som
kunde förbättras inom ramen för kommunens verksamhet.
Tredje formen
Den tredje formen av privatisering är när den privata sektorn tar över och driver kapitalprojekt, t ex bygger ett nytt bibliotek eller ett utbyggt IKT-servicesystem. Private Finance Initiative (PFI) hör till den kategorien och det finns många exempel på hur PFI har kopplats till bibliotek. Richard Sibthorpe (2001) beskriver det första PFI som innefattade konstruktion och IT-lösningar och som ägde rum i Bournemouth med ett nytt huvudbibliotek och informations- och datorteknologi för hela bibliotekssystemet. Ett kontrakt på 30 år skrevs under mellan kommunstyrelsen och Information Resources Ltd i Bournemouth om att bygga och iordningställa ett nytt huvudbibliotek. Sibthorpe anmärker när det gäller PFI att ”initiativet också ger privata investerare värdefull kontakt med nya marknader” (Sibthorpe, 2001, s. 237) PFI passar följaktligen väl in i GATS-agendan. Sibthorpe avslutar:
Private Finance Initiatives ger offentliga sektorn möjlighet att köpa en service från den privata sektorn… PFIs sätt är ett mönster för hur den här och troligen alla andra regeringar siktar på att göra affärer med den privata sektorn inom en förutsägbar framtid (Sibthorpe, 2001, s. 237)
Det finns andra exempel på PFI på bibliotek. Hackney Technology Learning Centre, som innefattar ett nytt huvudbibliotek och museum, har använt PFI-initiativet för att bygga sitt nya
bibliotek, som öppnar under 2002 (LA Record, 2001a). Kent County Council har ett PFI- kontrakt, som avser framtagande, finansiering och skötsel av countyts IT-system. Det innefattar även bibliotekssystemet och nätverk för samhällsinformation med över 1.000 terminaler. Även Brighton utvecklar ett nytt huvudbibliotek genom PFI (LA Record, 2000c)
Kapitalplacering
Bibliotek och biblioteksservice som kapitalplacering är en process som med tiden utvecklas genom att bibliotek blir ställen för kapitalackumulation och vinst. De andra två processerna – kommersialisering och privatisering – påverkar varandra så att bibliotek och biblioteksservice i allt högra grad blir varor och sedan kapital. Detta betyder att biblioteksservice allt mer kommer att styras av vinstintresse. Föreställningar om intäkter, intäktsflöden, marknadsföring, biblioteksprodukter, brukaren som ”kund” eller ”konsument” och marknaden, konkurrens och kostnadseffektivitet och allmän effektivitet blir måttstockar för att mäta framgång. Det betyder en ”kulturförändring” i sättet som bibliotekspersonalen uppmuntras att se på sin uppgift. Biblioteken som kapital betyder en företagsinriktning – biblioteket och biblioteksverksamheten blir en affärsverksamhet, som flödar i företagsvärden och företagsperspektiv. Fortlöpande biblioteksundersökningar ger exempel på hur denna process äger rum. Folkbiblioteksservicen i London Borough of Newham har t ex blivit föremål för två undersökningar och den första ledde till förlusten av ett stort antal fackutbildade bibliotekarier.
I min artikel The Corporate Takeover of Libraries (Rikowski, 2001b) visade jag också hur Best Value, Library Standards och the Peoples Network alla kan användas som en mekanism för att förverkliga GATS. De är de nationella uttrycken för GATS. Den här idén kommer inte att tas upp på djupet i den här artikeln, men jag vill ta upp några viktiga punkter. I utkastet till biblio- teksnormer fanns en riktlinje om utbildad personal, som togs bort i slutdokumentet (LA Record, 2000a). Nu behöver förvaltningarna i sina årliga biblioteksplaner bara visa att de anställer ”lämpligt”(appropriate) antal utbildad personal. I samma LA Records nyhetsdel sägs:
En och annan kommer att frukta att ”informationshantering” och IKT kommer att vara de enda kvalifikationerna som behövs. Men Library Association måste åtminstone sätta till en utredning för att definiera begreppet ”lämplig” (LA Record, 2001b, s. 131)
Det ser alltså ut som om vi får komma underfund med ordet ”lämplig” på samma sätt som med ordet ”tolkning” när det gäller att komma underfund med innebörden av ”service” i GATS (Rikowski, 2001a)
För varje fackutbildad bibliotekarie måste det verka bisarrt: vad kan det finnas för skäl till att ta bort professionell standard från dokumentet? Allt blir tydligt när vi tittar på GATS-dokumenten, där det framgår att yrkesmässiga krav kan ses som handelshinder. Detta tas upp i artikel 7 av GATS i ”Erkännande” (Recognition) under ”General obligations and disciplines” I
artikel 7 skrivs:
Wherever appropriate, recognition should be based on multilaterally agreed criteria. In appropriate cases Members shall work in co-operation with relevant inter-governmental and non govern- mental organisations towards the establishment and adoption of common international standards and criteria for recognition and common international standards for the practice of relevant service trades and professions. (WTO, 1994)
Lägg märke till att det hänvisas till att medlemmar i WTO fastställer normer (standards) utan att ange vilka medlemmar som kommer att vara inblandade. Företrädare för yrkesområden nämns inte alls här, men antagligen kommer stora företag att vara djupt involverade – eftersom de som regel har en tendens att vara mera representerade på WTO-möten. Där ingen internationell standard finns kan existerande normer utdömas som ”handelshinder” om företag p.g.a. yrkeskvalifikationskrav förnekas att sköta bibliotek. Om en utländsk leverantör tog över någon av våra folkbibliotek t ex och förde med sig egen personal från det egna landet, skulle den personalen inte ha föreskriven brittisk bibliotekskvalifikation (eller dess motsvarighet). Att inte tillåta sådan personal att arbeta i detta bibliotek skulle kunna tolkas som handelshinder. Som påpekats i LA Record är även bibliotekschefer bekymrade (”Det sägs att bibliotekschefer är synnerligen bekymrade är det gäller normen för antalet utbildad personal” LA Record, Aug 2000b, s. 426)
När det gäller Best Value, så är ett av dess viktigaste mål (jag skulle i själva verket vilja hävda att det är dess huvudmål) att öppna folkbiblioteken för olika leverantörer och på så vis skapa en marknadssituation och bereda väg för en privatisering av våra folkbibliotek. Med ett sånt scenario, skulle inte längre biblioteksservicen drivas direkt av kommunen med lokalbefolkningens bästa för ögonen. Som Angela Watson uttrycker det i Best Returns – rapporten om Best Value och folkbiblioteken:
Regeringen tror inte att det är i det allmänna bästas intresse att en enda leverantör får dominera serviceutbudet vare sig lokalt eller nationellt. Den söker variationer på hur servicen tillhandahålles och en blandning av serviceleverantörer från offentlig, privat och frivillig service. Målet är att förbättra utförande och konkurrensförmåga när det gäller service, inte att skapa en särskild modell för det. (Watson, 2001, s. 8)
På ett annat ställe i sitt arbete noterar Watson:
För tillfället finns det troligen få eller inga seriösa alternativa leverantörer av biblioteksfunktioner. En del styrande verkar se det som en anledning att inte intressera sig för konkurrensutsättning. Men biblioteksstyrelser kommer att behöva visa att de på allvar övervägt nya synsätt och alternativa vägar av tillhandahålla service. Som en av myndigheterna i fallstudien anmärkte: ’Man kan inte bara säga att det inte finns någon annan’. Under Best Value kan det bara vara berättigat att
behålla biblioteksservicen internt om styrelsen kan visa att det verkligen inte finns något annat mera effektivt sätt att tillhandahålla den erforderliga servicen. Biblioteksmyndigheter måste undersöka tänkbara framtida leverantörer och vidta åtgärder för att uppmuntra dem – att skapa ett konkurrensklimat som kan få marknaden att utvecklas (Section 5, stycke 5.1)
Watson ger alltså tydligt och rakt på sak en bild av målen bakom Best Value. Det handlar om att skapa en biblioteksservicemarknad som ger en möjlighet för företag att ta över biblioteksservice.
Jag har velat visa – med exempel från folkbiblioteksområdet i England – hur en agenda för marknadsintroduktion och privatisering redan har börjat i våra folkbibliotek. I sinom tid kommer det att ge GATS möjligheten att få full effekt och den engelska regeringen kan då hävda att den gör goda ’framsteg’ inom sitt område och kan kräva av andra WTO-medlemmar att göra detsamma. När vi till fullo inser hur verkligheten ser ut kan vi försöka göra något åt den och sträva efter att vända tendensen. Bara då kommer allmänheten att kunna fortsätta att ha förmånen av en fri biblioteksservice som tillhandahålles med det egna samhällets vilja och behov i förgrunden.
(Artikeln har förkortats och översatts av Lennart Wettmark utifrån ett föredrag som Ruth Rikowski höll i London 20 mars 2002: The WTO/GATS Agenda for Libraries)
Ruth Rikowski är Visiting Lecturer vid University of Greenwich och Book Reviews Edtior på ‘Managing Information’ och kan nås via [email protected]
bis ställde i nr 2002:2 några frågor till de fackliga organisationerna DIK och SKTF:
▪Är GATS på sikt ett reellt hot mot bibliotekens verksamhet?▪Inom vilka områden i så fall?▪Hur ser ni på nya aktörer inom biblioteksverksamheten?▪På vilket sätt bevakar DIK resp. SKTF GATS?▪Finns det ett fackligt internationellt samarbete när det gäller
GATS?▪Här är Britt-Marie Häggströms svar från DIK, tidigare
publicerat i bis 2002:3.DIK om WTO och GATS
Det är bra att BIS tar upp ämnet WTO och GATS för att sprida kunskap och uppmana till debatt.
GATS (General Agreements on Trade and Services) är WTO:s överenskommelse som omfattar servicesektorn. Den nya förhandlingsrundan, den s.k. ”Millennium Road”, omfattar en utökad definition av servicesektorn och omfattar även elektricitet, post, arkitekttjänster mm. Även arkivens, bibliotekens och museernas verksamhet kan komma att omfattas av detta avtal. WTO- och GATS-frågor har inte varit föremål för speciellt intensiv debatt i Sverige. Debatten har varit hetare och
mer intensiv i många andra länder. Orsaken härtill är kanske att Sverige utan större debatt har konkurrensutsatt både elmarknaden, sophanteringen, det lokala trafiknätet och posten.
bis ställer ett antal frågor.
Den första gäller om GATS är ett reellt hot mot biblioteken.
Mitt svar är att GATS kan komma att inverka på verksamheten i arkiv, bibliotek och museer. Det är omöjligt att spå om hur förhandlingarna kommer att utvecklas med vilka frågor och i vilken takt. Det verkar som om den nye WTO-ordföranden Supachai Panitchpakdi från Thailand är en hårdför person som arbetar snabbt.
Konkurrensverket vill enligt en artikel häromdagen skrota allt monopol och konkurrensutsätta sotning, bilbesiktning och apotek. Enligt artikeln tror Konkurrensverket att det finns miljarder att tjäna genom att konkurrensutsätta kommuner och landsting. Det är klart att frågan även kan komma att nå bibliotek, museer och arkiv.
Jag tycker att utrikeshandelsminister Leif Pagrotskys och kulturminister Marita Ulvskogs uttalade försäkringar är de bästa garantier vi har för närvarande.
Men, vi har ett val i Sverige till hösten och det kan möjligen förändra den politiska bilden även om det inte ser troligt ut idag.
Den andra frågan gäller hur vi ser på nya aktörer inom biblioteksverksamheten.
Jag antar att BIS menar eventuella entreprenörer. Jag tycker inte att arkiv, folkbibliotek och vissa museer med ansvar för att stärka vår demokrati skall drivas med vinstintressen eller av organisationer med speciella intresseinriktningar av politisk eller religiös art.
Hur bevakar DIK GATS?
Det gör vi på internationell nivå via IFLA, som har en speciell kommitté för dessa frågor. IFLAs generalsekreterare skulle ha deltagit som observatör vid mötet i Qatar i november, med avstod p.g.a. vad som hände den 11 september.
Vi bevakar också frågan via EBLIDA (den europeiska lobbyorganisationen för arkiv och bibliotek inom EU). EBLIDA har en egen arbetsgrupp för bevakning av frågorna och vi söker observatörsplats till WTOs och GATS möten.
Fackligt internationellt samarbete?
Via SACO bevakar vi frågan i Europafacket. Samarbetet på världsnivå är alltså IFLA, på europeisk nivå EBLIDA och Europafacket. På nordisk nivå har vi nära samarbete med Bibliotekarforbunden i Danmark och Norge samt i Finland med AKAVAS (den finska motsvarigheten till SACO)
bibliotekariesektion.
Något närmare biblioteksfackligt samarbete är inte möjligt eftersom bibliotekarier i EU och utanför är organiserade på ett helt annat sätt än i Skandinavien.
Det finns alla skäl i världen att hålla ögonen på utvecklingen och vara beredd att agera om något händer.
Britt Marie Häggström är förbundsordförande i DIK och president i EBLIDA
bis ställde i nr 2002:2 några frågor till de fackliga organisationerna DIK och SKTF:
▪Är GATS på sikt ett reellt hot mot bibliotekens verksamhet?▪Inom vilka områden i så fall?▪Hur ser ni på nya aktörer inom biblioteksverksamheten?▪På vilket sätt bevakar DIK resp. SKTF GATS?▪Finns det ett fackligt internationellt samarbete när det gäller
GATS?▪Svaret från SKTF är tidigare publicerat i bis 2002:2.Ove Jansson, bibliotekschef i Tidaholm och ledamot av SKTFs förbundsstyrelse:
SKTF anser att de offentliga biblioteken är en viktig del av vår svenska samhällsstruktur och den offentliga driften är viktig ur demokratihänsyn. Biblioteken styrs och drivs av våra
gemensamma politiska nämnder och har därför en legitimitet, som skulle vara svårt att uppnå i en annan driftsform. Att tvingas upphandla de grundläggande biblioteksverksamheterna känns som en nedmontering av vår svenska samhällsmodell.
Offentliga bibliotek ger också en kontinuitet och stabilitet i bibliotekens drift och utveckling. Det ger också en basplattform att stå på när det gäller verksamhet. Idag finns också en direktkanal med möjlighet till påverkan, direkt från brukare till politiker.
SKTFs uppfattning är att vi inte anser att de offentliga biblioteken ska omfattas av GATS-avtalet. Detta med utgångspunkt från demokratiaspekten. SKTF värnar om bibliotek där det råder öppen insyn i verksamheten samt ger biblioteken möjlighet till oberoende, objektivitet och opartiskhet. Det är självfallet angeläget att alla offentliga bibliotek ges möjlighet att förutom grundläggande utlåningsverksamhet även erbjuda kompetteringstjänster utifrån ett medborgarperspektiv, dvs ge alla möjligheter att ta del av särskilt elektroniska tjänster, medier etc.
Genom Ewa Henriksson, ombudsman/kulturansvarig vid SKTF-centret i Stockholm
Remissvar från Bibliotek i Samhälle (BiS) på Kommerskollegiums Remisshandling, 2002-10-25, om nya svenska tjänsteliberaliseringar
Föreningen Bibliotek i Samhälle har tagit del av Kommerskollegiums remisshandling "Svenskt bud i GATS- förhandlingarna", som bl a redovisar de krav som 21 länder ställt inför den omgång GATS-förhandlingar under 2003, som avser att utöka de tjänstehandelsområden som skall öppnas för utländsk konkurrens.
"Kollegiet har fått i uppdrag att inhämta synpunkter från intressenter på vilka ytterligare liberaliseringar Sverige bör göra. Uppdraget baseras på Dohadeklarationen och de där stipulerade förhandlingarna om ytterligare liberaliseringar av tjänstehandeln… Kollegiet sammanställning kommer sedan vara till hjälp för Regeringskansliets process gällande beslut om ytterligare tjänsteliberaliseringar." (Kommerskollgiums presentation)
Vi konstaterar att önskemål rests från ett eller flera länder på att Sverige skall göra fulla åtaganden inom sektorn Bibliotek/Muséer/Arkiv. Vi motsätter oss mycket bestämt att Sverige skall medverka till att ge marknadstillträde för transnationella företag till biblioteksområdet.
Både Leif Pagrotsky och Marita Ulvskog har i brev till BiS (publicerade i bis 4/01) hävdat att biblioteken inte är aktuella i GATS-förhandlingarna. Leif Pagrotsky skriver bl a: " Sverige kommer inte att göra sådana åtaganden som skulle kunna inverka på den politik vi vill föra på tjänstehandelsområdet, inklusive vad gäller den offentliga sektorn i Sverige och t ex våra
offentliga bibliotek" Marita Ulvskog: "Från svenska regeringens sida kommer vi att agera aktivt och mycket bestämt mot alla förslag som på något vis skulle kunna äventyra svensk bibliotekspolitik eller kulturpolitik"
Ovanstående uppfordrande citat tror vi bottnar i en insikt från regeringens sida om den roll biblioteken och då inte minst folkbiblioteken spelat och spelar som ett redskap för den svenska demokratin. Genom bibliotekens utbud av media och tjänster underlättas en informationsförmedling och opinionsbildning som har möjlighet att nå ut både socialt och geografiskt i Sverige.
När inom GATS-förhandlingarnas ram nu ett intresse uttrycks för att föra upp biblioteken på förhandlingsagendan har vi anledning att vara mycket oroade. En närmare granskning av Kommerskollegiums sammanställning visar alltså att andra länder har bud som motsätter sig restriktioner när det gäller marknadstillträde och istället vill ha "fulla åtaganden". De olika förhandlingsområdena är klassificerade av FN med en s.k. CPC-kod, som för bibliotekservice klart visar att kraven riktas mot kärnverksamhet inom offentliga sektorns biblioteksväsende:
"Subclass: 96311 - Library services:
Explanatory note
Services of libraries of all kinds. Documentation services, i.e. collection, cataloguing, whether manually or computer-aided, and
retrieval services of documents. The services may be provided to the general public or to a special clientele, such as students, scientists, employers, members, etc."
Att regeringen säger sig vilja skydda offentliga sektorn inklusive biblioteken är gott och väl, men de handlingar Kommerskollegium redovisar tyder på att offentliga sektorn i hög grad är indragen, trots uttalanden om att diskussionen enbart gäller privata sektorn.
Hur klarar regeringen f.ö. av att hantera WTOs syn att den enda fredade tjänsteverksamheten är "myndighetsutövande verksamhet" (GATS-avtalet 1.3b)? Den beteckningen känns inte helt självklart som ett skydd för de svenska biblioteken. Det är ju nämligen uppenbart att avtalets skrivning inte hindrar "privata alternativ" till den offentliga sektorn, och i förlängningen av detta skymtar en hotbild där skattefinansieringen av de offentliga biblioteken betecknas som snedvridning av konkurrensen. Denna hotbild blir ännu allvarligare när vi betänker att GATS-avtalets tolkningstvister avgörs i WTO-systemets interna "domstol", bortom vårt nationella rättssystem och utan demokratisk insyn.
Redan nu utmanas det uppdrag samhället tilldelat biblioteken genom privatiseringar, vinsttänkande och kommersialisering. Att genom GATS dessutom öppna biblioteksverksamheten för utländska företag, uppköp av svenska entreprenörer osv, kommer att förvandla bibliotekets idé från en tänkt bastion för demokrati till en i raden av affärsidéer. Genom att frånhända sig löpande
insyn och ansvar för en på det hela taget framgångsrik utbildnings- och kulturpolitisk institution, skulle landets politiker förlora ytterligare inflytande över samhällsutvecklingen.
GATS tillämpning på bibliotek kommer vid ett öppnande av sektorn att leda till krav på likabehandling (subventioner) mellan olika aktörer. Med tanke på den offentliga sektorns ansträngda ekonomi, kommer det mycket snabbt att urholka och på sikt omöjliggöra ett bibliotek baserat på gratis lån och tillgängliga resurser genom fjärrlån över landet. Resultatet blir troligen att en rad verksamheter läggs ner eller stryps.
En rad andra faror hotar:
▪Det sedan mer än hundra år fungerande nätverket mellan olika typer av bibliotek i Sverige, "det svenska sambiblioteket", som är en viktig förutsättning för den goda kvaliteten på de svenska bibliotekens service, kommer med all sannolikhet att slås sönder.
▪Stora bolag kan med hjälp av standardsänkningar och stordriftsfördelar vinna framtida entreprenader och köpa upp andra privata aktörer på en framtida "biblioteksmarknad".
▪Vad betyder det för folkbibliotekstanken om t ex ett amerikanskt medieföretag efter en offentlig upphandling tar över skötseln av svenska folkbibliotek?
▪Kan svenska kompetenskrav utdömas som handelshinder?Vi kräver att den svenska regeringen, med utgångspunkt i de
uttalanden som Leif Pagrotsky och Marita Ulvskog gjort och som citeras ovan, avvisar alla försök att föra upp bibliotek på GATS förhandlingsagenda och gentemot EU-kommissionen, som företräder även Sverige i WTO-förhandlingarna, håller fast vid att Sverige inte avser att åta sig att öppna sin bibliotekssektor.
Vi anser dessutom att de krav och bud som utväxlas i GATS-förhandlingarna på ett helt annat sätt än hittills måste ges tid att utsättas för en demokratisk process med vidhängande informations- och diskussionsutrymme. GATS är en svår och för de flesta svenskar tämligen okänd företeelse, som på ett genomgripande sätt riskerar förändra den offentliga sektorn och de mål som vi i Sverige genom den vill förverkliga!
Styrelsen för föreningen Bibliotek i Samhälle (BiS)
2002-11-13
Kontaktperson Lennart Wettmark
Remissvar från ATTAC finns att läsa här: attacremiss.pdf
Remissvar från Svensk Biblioteksförening, SB
Svar på ”Remiss: Svenskt bud i GATS-förhandlingarna” (ert dnr 115-2446-2002)
Ovan rubricerade dokument redovisar bl.a. de krav som 21
länder ställt avseende utökning av de tjänstehandelsområden som ingår i avtalet. Kungl biblioteket och Svensk Biblioteksförening vill i korthet anföra följande synpunkter
Det är tveklöst så att en del av de krav som ställs på Sveriges regering på ett eller annat sätt berör offentliga bibliotek. Här finns krav inte bara med avseende på sektor 10 C. ”Libraries, archives, museums and other cultural services”, men också på sektor 5 C. ”Higher Education”, vari universitets- och högskolebiblioteken givetvis ingår, och 2 C. ”Telecommunications Services”, som bl.a. innefattar underavdelningen ”Online data base storage and retrieval”.
I Sverige har det länge ansetts vara viktigt för en väl fungerande demokrati att medborgarna har allmän, och i princip gratis, tillgång till goda bibliotek.
Hur detta skall åstadkommas är delvis en annan fråga. Vi anser dock att finns påtaglig risk för att en konkurrensutsättning enligt GATS skulle urholka bibliotekens kvalitet. Både privatisering och upphandling av offentlig verksamhet innebär att det offentliga förlorar en del av sitt inflytande över hur verksamheten bedrivs. Dessutom finns det formuleringar i GATS som lätt skulle kunna användas för att stämpla kvalitetskrav som handelshinder.
På högskoleområdet skulle ett större privat inslag sannolikt bli till ett hot mot bibliotekens allmänna tillgänglighet och mot den långtgående bibliotekssamverkan vi så länge varit stolta över.
Och det i ett läge när t.ex. den expanderande distansutbildningen ställer nya och ökade krav på tillgänglighet och samarbete.
Vad beträffar sektorn 2 C. kan konstateras att online-tjänster numera ingår som ett oerhört viktigt inslag i varje modernt biblioteks verksamhet. Man kan också konstatera att offentliga bibliotek som med allmänna medel utvecklat sådana tjänster redan utsatts för påtryckningar från privata intressenter som stämplat dessa initiativ som ”illojal konkurrens”.
Statsråden Pagrotsky och Ulvskog har offentligt (t.ex. i tidskriften bis 4/01) uttalat sin och regeringens beslutsamhet att hålla de offentliga biblioteken utanför GATS. Detta är en alldeles utmärkt ståndpunkt som KB och Svensk Biblioteksförening till fullo delar.
Med vänlig hälsning
Kjell Nilsson
Chef för BIBSAM (Kungl bibliotekets avdelning för nationell samordning och utveckling) och tillika företrädare för Svensk Biblioteksförening i frågor rörande GATS
Related Documents
