Besök på Valmossens torvströfabrik med bandspelare · Jag tjänade ihop min första cykel och den kostade tvåhundrafemtio kronor. C –Vad är det mer för byggnader som…? T

Besök på Vallmossens torvströfabrik med bandspelare. Informant: Tage Johansson (och Sixten Johansson) Födelseår: 1920-tal Samtalar med: Carin Andersson, Mats Andersson och Rolf Hjalmarsson (museifotograf) från Eskilstuna museer. Datum: 15 juni 1999 Outline nr: 332 Plats: Vallmossens torvströfabrik Anledning till besöket: Tips från Anna Götzlinger, ansvarig för Kulturmiljövårdsavdelningen, Eskilstuna museer Kort om situationen: Ingen egentlig intervju, utan Tage och Sixten visar oss fabriken och torvtäkten och förklarar hur arbetet gick till och berättar om fabrikens historia. Jag (Carin) spelar in samtalet. Bandinspelning eller/och anteckningar? Bandinspelning Insamlade föremål, arkivalier eller bilder: 37 färgbilder av fotograf Rolf Hjalmarsson neg nr 99- 021/1-24, 99- 022/1-13, Tages anteckningar om Hägransbygden. Utdrag ur riksantikvarieämbetets industriminnesinventering. Utdrag ur Bevarandeprogram för industrimiljöer i Eskilstuna kommun 1998. Översikt av innehållet: Tage och Sixten berättar om arbetet vid Vallmossens torvströfabrik från 1940-talet till 1960-talet. Man har brutit torv vid Vallmossen sedan 1907 och verksamheten upphörde i slutet av 1960-talet. De sista åren var det fångvårdsanstalten i Valla som skötte driften. Sekretess: Inlämnad till Eskilstuna museers arkiv av: Carin Andersson Datum:

Transkribering av intervjun/samtalet. Vi går in i ett rum i en sidobyggnad till torvströfabriken.

C –Vad var det här sa du, var det matrummet? T –Ja, det var matrummet, och sen di fick bygga om för det första de första femtio åren då var det ju lokomobil. C –Ja. T –Och då stod lokomobilen här. C –Jaha. T –Men sen vart det eldrift, då gjorde di om det här till matrum och personalrum. C –Ja. När var det då? T –Det var –41. C –Ja. T –41-42. Som elektriciteten på den här trakten kom. C –Ja, ja. T –För den här trakten var inte elektrificerad förrns –41. C –Nehej, nej, nej. T –Där stod en elektrisk glödkamin stod där och den var uppmurad bara för att det inte skulle hända nånting. Men nu har di lagt in matta här framför, men det var gjutet här framför också förut. C –Jaa. När började du jobba här? T –Ja, jag jobbade ju hemma på mina föräldrars gård, eh… på 40-talet började vi väl gå här och jobba från och till här S –Ja, när inte lantbruket tog arbetskraften. C –Ja, då kunde man tjäna lite extrapengar? S -Ja, det blev lite extra. T –Här och så på skogen. C –Ja, ja. Hur många var det då som jobbade här? T –Ja, ungefär nio stycken, har jag räknat ut, var det i det här laget när det var fullt lag, då gick det åt ungefär nio stycken. C –Jaa, ja. Har det vart ungefär lika många hela tiden?

T –Jaa, det var det. Det var väl… den där styrkan nio det varierade väl för att det var ju olika mycket, för det mesta var det fyra stycken som sköt vagnar in med torv, trallor som vi kallade det. C –Mm. T –Då var vi fyra men så kunde vi köra in under andra tider som vi inte pressa ved(?) då kunde vi köra in torven på två. C –Ja, ja. Men gräva upp torven det måste ni göra på sommaren? T –Ja, det gjordes på sommarhalvåret. C –Jaa, men det andra kunde man köra på vintern? T –Jaa, ja. C –Så det var igång hela tiden? T –Jaa, det var igång. Det kördes ju inte alla dagar utan… men i alla fall. C –Ja. T –Ja, vi började ju gräva så att det mesta var inskördat till omkring midsommar. Skulle vara, men var det dåligt väder så kunde det bli både juli och augusti. Men ifrån juli augusti då började di på att gräva upp nya skörden igen. C –Jaha. T –Di grävdes ungefär den här längden (visar med händerna) (mått?) och den här bredden, så där tjocka ungefär. Och då las di plant på marken och sen på våren när det fick lena upp då skulle man ställa en på högkant och den andra skulle man lägga på så att det skulle kunna bli luftigt och torka. Och då stod di på det där viset i ungefär fjorton dagar. C –Jaha. T –Och sen skulle man… och det var resning, och sen skulle man kupa, då la man en sex-åtta torver i botten och sen minskade man ner så man kom upp i den här höjden ungefär. (mått?) C –Så det blir som en pyramid? T –Ja, pyramid. Och då stod di ungefär i en och en halv månad och torkade. C –Jaa. T –Och förhoppningsvis skulle det vara torrt då. C –Och var det då man tog in dom till midsommar? T –Ja, i juli. S –Man grävde året före. C –Så man grävde fram till… hur länge? T –Ja, till så länge marken inte var frusen. C –Nej, just det. Mm. Och sen så låg dom då till nästa år. T –Ja, just det. Och då var det lador, precis som hyddor si såhär. Stolpar med med brädtak över som man la i och förvarat därute. C –Jaa. T –Tills man skulle ha det. Di vart ju inte underhållna utan di försvann., det var ju bara trävirke i dom. C –Mm. S –Det var ju sågat okantat, och med barken kvar. …/… T –Det var nog mest en annan brorsa Arne som bor i Eskilstuna, det var nog mest vi två ifrån min familj, eller den gården. C –Men det var så här, det var så för alla att det var som ett extra knäck? Det var inget fast? S –Det fanns ju såna här allmänningsjobbare. För det här var ju allmänningens mark, det var ju allmänningen som rådde om och dom hade väl en fyra fem fast anställda. C –Ja, ja.

T –Så di jobbade ju här och hade di inte att göra här då fick di jobba på skogen och hugga och köra. För di hade ju torpställen så di där torparna di hade ju även hästar. C –Mm. T –Och sen när vi gick från femtiotalet då kom det ju mera att di skulle… att transporterna skulle bli annorlunda så att det skulle bli bilar. Så byggdes det mycket vägar här i skogarna. C –Mm. S –Allmänningsskogarna. T –Det var ju en driftig kille som var skogvaktare, Eriksson (?) Det var han som satte igång med dom där vägbyggena. C –Ja, ja. T –Men di har ju vuxit igen mycket dom där vägarna, di håller sly dän och sen grusar på där det far som väst illa efter di stora transporterna. …/… T - Om vi säger den här kanten vi åker här och ner till Lista kyrka, nog var det väl ett par hundra personer bodde, fastboende, och nu kanske det inte bor femtio. Och det räckte inte med tvåhundra. C –Heter området Vallmossen? T –Den här… den heter Vallmossen C –Ja, ja, men inte själva bygden? T –Nej. Den heter Hägran. C –För sen fanns det ju något mer torvmosse? T –Ja, då kommer vi ju till Värhulta. Och sen har vi ju en vid Albro i Gillberga, som di bröt bränntorv på. C –Ja, ja. Men den här torven var både som jordförbättring och…? T –Ja… C -…bränntorv i börja eller? T –Nej, nej. C –Det var det inte alls? T –Nej, di försökte ta lite under krigsåren men det var så litet lager så det var inget… det var inte lönsamt. C –Nej, utan det var jordförbättring? T –Ja. Det var jordförbättring. Höglandsmossen kallas det, alla torvmossar kallas höglandsmossar. Och det kan man ju inte tro att en mosse… man tror ju att den ligger sankt. Och sankt det är det väl i och för sig, men den ligger högre än vad marken i övrigt runtikring. C –Jaha. T –Och det där drogs jag med många och även ifrån lantmäteri och så. Så jag var ute och titta och di hade rätt. För den här mossen låg avsevärt högre än vad marken ikring gjorde. För det syns ju från Hulta-sidan som vi säger… S –Men du vet att mossen, han förmultnar inte, det var för det att han inte multnade som han var så hög. C –Jaha! T –Ja, ja. S –Du vet när det blir jord då förmultnar det ju. T –Det ska finnas en kant härute på den här sidan där vitmossan växer än idag. C –Jaa. Då kan vi gå och titta på den sen. …/… S –Och resa och kupa det var jag ju med på. Jag tjänade ihop min första cykel och den kostade tvåhundrafemtio kronor.

C –Vad är det mer för byggnader som…? T -Sen har vi ju nästa hus då. Där har vi ju själva huset där det pressas i och allting. Där la man upp buntarna när det var färdigpressat.

C –Jaha. S -Det var lager. T –Ja, det var lager. C –Till höger ja. T –Och det här var ju själva fabriksbyggnaden. Då var det självmatning ner till pressen. C –Jaa, S -Ja, då stod ju lokomobilen här och sen så… T -Det här var ju… S –Det var kontoret. T –Det här var ju matboden innan den matboden vart. C –Jaha, det här var den gamla fikarummet? T –Ja, det här var gamla fikarummet. Så där var det inte så… Och buntarna, det vart ju buntar här som di fraktade bort emellanåt, och det kom i stora ringar järntråd och då las dom här ringarna på den här. C –Jaha? T –Och sen nystades det om, så omkretsen på den här den var identiskt med tråden som gick åt till den där bunten, till att dra om. Och det gjordes öglor för te dra ihop tråden med. C –Jaha!

T –Då gick det till på det här viset. C –Jaha, var har vi Rolf nu då? (fotografen) som ska fotografera…. Rolf! R –Jag har ingen blixt med mig, jag visste inte att vi skulle fota inomhus. T –Och då gjorde man såna här öglor. Då trädde man in den andra änden i den här öglan och drog till sen. C –Jaha. …/… C -Så var det en port där och en port där? T –Jaa. C –Så körde man med hästar. T –Ja. M –Smidigt! C –Jaha är det det här som är knän då? T –Ja, rotben man det. Nu svetsar dom såna där grejer och sätter upp istället. Det här det är naturligt hel t och hållet. C –Jaa. T –Och te gå och leta på dom där ute i skogen. C –Jaa! S –Och vad är det här? T –Det är en skogskultivator. M –Jaha! (skrattar) T –Det var femtiotalets skogskultivator, di kördes med häst. C –Jaha! (skrattar) Oj! Det var ju synd nu är det mörkt Rolf, nu kan du inte fota. T –Det är ett (?) i ena änden så den där den rullade på det här viset och rev upp marken.

C –Jaa, ja. T –(skrattar) C –Det är en stock med är det…? T –Ja, det är järnpinnar. M –Ja, men det är ju smart. C –Det är smart. Mm. T –Och dom där, kärrorna. Det var hjul på dom där. Och det körde man in den torra torven och la i ladorna. Förr då, längre tillbaka, då bar man på bår, två stycken. C -Mhm. S –Är det dom där bårarna som ligger där? T –Ja, di ligger där framme. C –Ja, ja. T –Och sen gjorde di dom här kärrorna, och då sköt dom en och en. Di hade rätt stora hjul, det var motorcykel… gamla motorcykelhjul di satte på. C –Jaha. Och det andra ser ut som en båt. M –Det är det. C –Det var en gammal båt. T –Ja, det är det! Men de är inte den båten som di hittade ute på mossen, di hittade en gammal stockbåt härute. C –Jaha. Men inga lik? T –Nej. C –Nehej. (skrattar) T –Vi har varit fredliga här. C –Ja, ni har inte slagit ihjäl varandra här i bygden. Det var väl dom här bussarna? (Öja-bussarna ett slags ligistgäng som härjade i bygden på 1700-1800-talet) T –Nej, jaf tror inte di härjade häruppe på den här kanten, utan det var mer åt Öja-Västermo och Julita. Och det här sågade dom ribben till dom här balarna. C –Ja, ja. T –Det var en sågbänk. Och här kom… alltså det är ett motorrum härnere som byggdes om när elkraften kom. C –Jaa. T –Och det här är själva drivkraften in till… och det var även drivaxel när det var lokomobil men då gick det med dom här linorna, det var ju sån här snodd stålvajer. …/… C –Taket börjar bli lite dåligt här. T –Ja, det börjar nog på att bli… när inte taket sköts då går det snart… S –Hör du Tage, las ribborna uppepå.

T –Ja, man tappade. Man la ner dom här ribborna först och sen tappade man ner och det var den här luckan. S –Nu har den kärvat ihop. T –Ja, och det tappade man ner här så det vart fullt, och så jämnade ut det här fram och sen la man dit ribborna uppepå. C –Jaha. T -Och det här skulle man trä in tråden i. C –Mhm. Ja, ja. T –Di stod ju en man på vardera sidan här. Och den här som stod på den här sidan han trädde in den här tråden här och den andra han trädde tillbaka det här. C -Ja, ja. T –Och sen… C –Sen blev det som ett paket? T –Ja. S –Så di som stod här di skulle vara flinkast, det var dom som bestämde takten och förtjänsten så att säga. C –Ja. S–Ja, det var ju ackord. T –Jag skulle ringa dom där killarna, men jag fick inte tag i nån för jag vet ju di har det största antalet balar, om det var per timme eller per dag det kan jag inte säga. Jag minns inte antalet heller men det var ju någonting kolossalt vad di pressade upp. För di gav sig fanken på att di skulle sätta rekord och det gjorde di! (Tage ringde mig senare och berättade att det var Åke Johansson och Folke Jansson som stått vid pressen på 50-talet som slagit rekordet. En morgon slog de vad om hur många balar de

kunde göra på en timme och de slog då rekord med 62 balar på en timme. Det normala var ca 30-40 stycken.) C –Jaa, tjänade man bra här då? (Sixten och Tage skrattar) T –Du vet att timpenningen här, om det inte var ackordspriset, då var det två och femtio i timman, och det var i mitten på femtiotalet. C –Jaa. T –Och ute på skogen, där var det tio öre till i timmen. Det var två och sextio. C –Mhm, mm. Så det var bättre och jobba i skogen i alla fall? T –Jaa, tio öre! (skrattar) C –Men var det… kunde det bli… kunde man göra illa sig lätt här och så eller? Hände det några olyckor. T –Neej, jag vet inte till att det hände något. S –Jag tror inte det. T –Det skulle väl vara här inne i själva riven, där den som matade i rännan, för det gick ju upp här uppe. Sen var det skopor som forslade upp´et i det här tornet där. R –Ja, såg det ut så här när dom jobbade då var det ju ingen arbetsmiljö precis. S –Det dammade! T –Ja, fy fasen vad det dammade! C –Ja. T –Ja, en var brunsvart när man gick hem på kvällarna. C –Hade ni ansiktsskydd eller? T –Neej. C –Nej. T –Det fanns inte. (skrattar) Arbetsmarknadsstyrelsen fanns inte då! C –(skrattar) nej. S –Men det var väl ingen som fick nåt men av det? T –Neej. C –Nej, men det är ju klart att då jobbade man ju inte hela tiden heller så… år ut och år in. Det kanske var bra det. T –Nej. …/… S –Men det här lagret här det gick in mycket… o, vad mycket det gick in här. Och det var ju två grovlekar på den här som di pressa. T –Ja, just det strö och mull. Strö det vart ju… C –Tunnare eller mindre bitar? S –Nej, klumpar. C –Jasså, det var tvärtom. T –Ja, det var ju så här mer (visar) och grövre ändå. Och mullen var ju precis som renare jorden, direkt. C –Jaha. S –Men hördu du var det nån överfart här? T –Ja, det var en landgång här. S –Ja, för att balarna kom ju ut här och sen kördes de till lager där. C –Jaja, T –Så att det vart ju mest strö som dom kallade det och det las där och mullen det las på den här planen (?) Om det vart en tredjedel fint så vart det ju två tredjedelar grovt. C –Ja, ja. Så det blev mest av det som var strö då?

T –Ja, och sista tio… sista tjugo åren då gick det ju till trädgårdsföreningar, både i Eskilstuna och Köping och Arboga. Så di köpte upp och så var det en åkare här som körde ikring´et. Direkt ut till trädgårdarna. C –Mm. Men hur kunde man sortera upp det då mellan strö och… T -Ja, det var ju… det här är ju ströfickan och det där är ju mullfickan. Så det var ju ett galler.. C –Ja, ja så det som var fint åkte igenom då? T –Ja, det åkte igenom. Det andra åkte ut på sidan här… …/… T -Här där kom torven in utifrån, när man körde med vagnarna. I den här ladan. C –Ja, ja. Som är bakom här ja. T –Ja, det står en sån här vagn inne här som vi körde hit torven med, därutifrån. Det var räls som man sköt på och vi var fyra, i början kanske vi var fem-sex, när vi körde längst bortifrån när det var dåligt väglag. Det gick ju tungt med den där på vintern och det var blötsnö och man skulle hålla på och skjuta. C –Jaa. T –Sen matas den fram här i den här rännan, det var en gammal gubbe, rent ut sagt som plocka i den här rännan här nere som gick fram hit. Och det här är ju den här fina, det här är mullfickan. Så såg det ut. …/… T -Här är ju dom här kedjorna som forslade upp torven unnan för unnan. …/… T –När balen var färdigpressad och ihoptryckt. Så släppte man den där. …/… T –Vi hade ju särskilda spadar, dom är inte så där kupiga som vanliga, när vi grävde, men jag har inte kunnat hitta någon. S –Det letade jag reda på en när jag var här för sex sju åtta år sedan så det har jag en står hemma i vedboden. C –Jaha. T –Fick du den utav Olof? S –Nej, den hittade jag här när jag letade i bråten. T –Ja, men det var inget skaft på den? S –Nej. T –Nej, jag förstod det. …/… C –Men höllt ni det varmt på något sätt då? T –Nejdå, det var kallt. C –Ja, ja. T –Det här var såna här bårar som jag talade om, det var en man i vardera ände. Du vet fick man lägga på ett par kubik på den här då (skrattar) då knäade man innan man kom fram, så det var ju bättre när man fick dom här och köra på. Fast det var ju ojämnt därute till och köra dom kärrorna. S –Och sen var det ju två som kände varandra som jobbade ihop med det här.

T –Du och Alfred ni bar ju en sommar… S –Nej, jag var aldrig med och bar… T –Var det Arne? S –Ja. T –Di la en sadelgjord över axlarna snett och trädde på handtaget sådär, man bar ju mycket, mycket bättre. C –Ja. T –Te och gå bara och bära i armarna, man vart ju precis urlakad, men det där.. då gick det bättre. C –Jaa. S –Alfred det var den som tjäna dräng hemma hos pappa och tänk att alla såna här barnberättelse då ska drängen heta Alfred. Och det hette han ju hemma hos oss med, och det var en ungkarl som alla barn tyckte om, och vi var ju hos honom för det mesta. C –Jaha, ja det var ju precis som Alfred. S -Ja, precis som Alfred. Han kom hösten –32 tillfälligt och jobba hos pappa och sen var han kvar tills 1960 när di äldsta bröderna, Tage och Per blev bönder efter farsan. Och så dog han där –76. Så från –32 till –76 fanns han där i drängstuga´. C –Jaha. (skrattar) S –Det är nog världsrekord. C –Ja. S –Och hur många gårdar han var från sin ungdom när han började jobba ut på lantbruk, det vet jag inte, men han flyttade vart och vartannat år. Och kunde lägga om och bli fastboende… T –Det var hans pappa som flyttade, för han var en orolig ande, han var västgöte. C –Mm. T –Och troligtvis så var det vallonsläkte för di hette Odd. Hette dom. C –Mm. T –Och han flyttade höst och vår för att Alfred han sa det att jag har gått i så många skolor som det finns i hela mellansverige. C -Ojdå, det kanske var därför han ville bo stilla sen. T –Ja, han ville vara still. C –Så han var här också och jobbade då? T –Ja, när det inte fanns något jobb hemma på gården… C –Men hur fungerade det då, gav han pengarna till din… eran pappa då? T –Nej, det vi tjänade utom det fick vi dela själva. C –Ja, ja, det fick han också då? T –Ja, för han tillhörde gården och familjen. C –Ja,ja. T –Ja ska vi ge oss ut och gräva… C –Jaa …/… T –Jo det här området det sålde allmänningen och det nappade den här skrothandlarn Mattson på, så han har köpt det här området ända ut till vägen. Du ser att mossmarken börjar på att synas här redan, det är det här låga… Så här är det om man skulle börja på att gräva här, det är bara ett tunt lager bränntorv egentligen här. C –Jaha, så det här är egentligen redan avverkat. T –Ja, det är det. Och när det var som mest i drift. Då grävde dom en och en halv meter djupt. C –Jaha, oj! T –Så det är ju ofattbart, man tycker att det skulle vara så sankt härute och nästan i en grop men det är det inte. Utan det är det att det kallas höglandsmosse och det ligger över.

C –Ja, hur stort område var det då? T –Ungefär hundra tunnland. Men det tillhörde inte allmänningen allt, utan det var två bondgårdar som di hade skrivit kontrakt med. C –Mhm. Vi tittar på landgången på baksidan. C –Just ja, den här stod det om ja. T –Ja, det var ju ett spel som drog upp vagnarna här. C –Jaa. T –Åtminstone fyra och ibland kunde det ju vara sex. När di körde längst utifrån och det var dåligt väder. Då körde vi dom hit fram och sen kopplades det på vajern. C –Ja, ja. T –Och sen drogs det upp på den där bryggan och så tömdes dom åt båda sidor därinne. C –Ja. Men vad var det man hade järnvägen till då? T –Ja, det var till att transportera torven härutifrån. Den är borttagen helt och hållet. C –Den är helt och hållet borttagen? T –Ja, det finns lite rester kvar. S –Här var det ju en sån här vändskiva, som man körde upp på och vände. C –Så det är bara en liten bit räls? T –Ja, det är bara en liten bit räls kvar… och vad han skulle med den till.. den köpte minkfarmarn och det har han lagt upp här på andra sidan härborta… Det har han… C –På hög? T –Ja. C –(skrattar) -Ja han skulle ha det till nåt, kanske han hade nån plan. T –Det här är delar till dom här vagnarna som vi körde torven i. Sen stod det lador ut efter dom här spåren här. C –Jaha. T –Och då åkte man, då fick man köra upp på den här vändskivan. Men det var inte alltid att man kom rätt på den här vändskivan. C –Nej… T –Så att man kom åt rätt håll, det kunde lika gärna vara att så det gick på sidan om, då fick man slå hål på de andra i laget så man kunde lyfta upp det. C –Ja, och så var dom här ladorna här då? T –Ja, C –Men då måste det ha vart mycket mer öppet här? T –O ja, det fanns inte en buske härinne! Och det var mer igenväxt för… på åttiotalet. Då fick di tillåtelse av länsstyrelsen att göra en hjälpdikning härute, bara för att skogen skulle… för tallen, det är konstigt att tallen går så bra här, för det var lika mycket tall som björk när det började på att växa igen. C –Mm. T –Men di ville bli av med björken och då fick di göra en hjälpdikning så di vart av med en massa vatten. C –Ja,ja. T –Och nu har tallen skjutit fart, för tallen då för tjugo år sedan, den var gul i barren. C –Jaha. T –Det är mjukt att gräva här. C –Här har man grävt. T –Ja. (Tage gräver lite) Troligtvis så… nej, det är svart, det är sån här bränntorv här. Men ska vi gå längre fram, jag tror vi ska gå nästa spår.

…/… T – (Tage visar hur man lagt upp torv när hembygdsföreningen varit på besök. ) Då la man en på kant sisåhär och den andra snett sisiåhär. Och sen när man kupade som man sa, då byggde man upp, sisåhär, det här visade jag när hembygdsföreningen var ute här. Bara för att visa hur det gick till så tog vi upp dom här torverna här. Men jag vet inte om vi behöver göra det nu inte?

C –Neej, Men här ser man ju…torven. T –När di grävde här i mitten på femtiotalet, di hade 95 öre kubiken, te gräva upp torven. C –Jaha. T –Resning det var tjugo öre. Kupning det var tjugotvå öre. Per kubik. C –Jaha. Då var det fullt med såna här högar då. S –Javisst. Och inga trän. Solen gassade så på försommaren. Det var torrt och varmt så! T –Ja du förstår det var väl en fem spår si såhär, det såg ut precis som hyddor nere i Kina. Di där långa raderna. C –Ja, just det! (skrattar) T –Värmen stod och dallra sisåhär. C –Jaa. T –Det här hade di förr. När hönsena hade löss. Då la di in sånt här (skvattram) i hönshusena. C –Jaha. Det luktar ju jättegott! Och fina vita blommor är det ju. R –Kan man inte lägga in det i garderoberna också mot mal och sånt? T –Jaa, det kanske man kan.

R –Ja, jag har för mig att jag har hört nånting om det. T –Ja, du förstår, det här en heldag. Man får huvudvärk, så usch! C –Jasså. Jag kanske skulle ha det till mina höns. Jag har ju höns hemma. R –Ja. Är det här är det torv alltihopa, det som man går på? S -Ja, det är det. S –Att inte hjortronen blommar. C –Finns det hjortron här också? S –Jaadå, det här är hjortron. C –Jasså, är det här hjortron? T –Jaa, Och det här är tuvtortor. Och det plockade de förr och spritade och tog rätt på och hade i kuddar. C –Jaha. Vad konstigt. Det är helt annorlunda än hemma i skogen här. T –(skrattar) C –Vi har ingen torv! (skrattar) T –Så du ser vad mycket vitt det är! C –Jaa, det är jättefint! T –Jo, det… gamla tanter, di gick och plocka sånt här. Och så satt di och sprita dän det här och tog bort själva ytter… C –Och så använde dom det till kuddar? T –Jaa. Hocket jobb! C –Jaa, det är det. …/… T –Och här har vi också ett sånt här spår med lador som stod sisådär. C –Ja, just det. …/… T –Här ser ni ladan hur hon har rasat ihop, det är som ett skelett.

S –Alltså då gick det en stock upptill och sen var det två, tre på vardera sidan som bräderna låg på och di var olika stora di där laderna. C –Mm. T –Det var tvåfack, och trefack och fyrfack, kallade man det där. Och det var olika långt emellan varje stolpsektion. C –Ja. T –Och vi som jobbade vi kallade det (?) …/… T –Och här ser ni här är det grävt senare. Ni ser att det är ojämnt? C –Ja. T –Och jag och min familj vi håller på med näver och rotarbete, vi tar björkrötter här. C –Ja, just det. Mm. T –Därför så ser det ut såhär. Man måste ju ha lite hobby. …/… T -Jo, det var i det här området som jag såg den dr vitmossan, men i och med att dom har gjort den här hjälpdikningen så har den växtligheten upphört. T –Det är konstigt att naturen kan läka ut såren i naturen på en och en halv meters djup. Det syns inte mycket utav dom där ojämnheterna och schakten inte. Så trettio-fyrtio år till då vet man inte att det tagits torv härute. R –Har det här, björkar och sånt har det växt upp sen dom slutade..? S –Javisst. Så det här har växt upp sen på sjuttiotalet. Jag var väl bland dom sista som röjde den här mossen ordentligt och det var sextionio (?) Då gick jag och gjorde det här som extraknäck. Tage gräver. T –Här ligger ju torven som det egentligen var då, det här var ju den här vitmossan som växte undan för undan, S –Den lagras. T -…som lagras ja. Det är ju mossa helt och hållet.

Mossen gungar när man går på den, vi hoppar över diken, många diken. T –Man grävde ungefär en halv meter brett sisåhär och en meter djupt. Det grävdes på varje, det finns ju inga såna där tegar eller kammar kvar nu. Och sen nästa schakt det var på en och en halv meter djupt, men det var mycket stubbar i det där. C –Ja, ja. Mm. T –Så stubbarna som fanns dom togs ju även rätt på, och det eldades lokomobilen med, när de anväde den. Och under kriget då när di fick elström hit, då bröts det stubbar och det såldes som ved. C –ja, ja. S –Ja, det var ju oförmultnat det som hade legat långt ner. C –Ja, just det. S –Om det sen var furustubbar då var det ju… T –Ja, det var bara furu. …/… C –Var du kvar här tills det var slut eller? T –Nej, det var väl då när vi vart egna bönder så slutade jag, så –61 var nog det sista året jag var här. C –Ja. S –På sextiotalet när det drevs de fyra- fem sista åren då var det fångvårdsanstalten i Valla, drev det här och hade… som grävde och bärgade torven. C –Jaha. Så att det var interner som jobbade här? S –Ja, det var interner. C –(skrattar) Straffarbete! S –Ja, det var det. T –Di jobbade väl här i fem år. C -Ja. T –Jo di körde, di hade en folkvagnsbuss, di var väl en åtta-tio stycken i det där laget och en förman. C –Jaha. Åkte dom varje dag då emellan? T –Jaa, de åkte varje dag. C –Hur visste man att man bara skulle gräva en halv meter? T –Ja, alltså det var bottenskiktet, dom grävde först och det var så djupt så det var en meter. Och sen ansåg di att di kunde gå djupare och då tog di en halvmeter till. Du ser att det här är ju ungefär en tolv meter brett och det är ju den där kanten som di grävde utav som var, som di grävde en meter djup och det här är ju inte mer än 60-70 nu, kanten den där inte. C –Neej, neej. T –Så det har ju förmultnat bort. S –Men gick det räls. T –Nej, den gick här. Och sen fick man bära in. Till dom här ladorna. M –Men började dom liksom utifrån och grävde hitåt? T –Ja, det fick man väl göra för det gick en ladrad vid den där björken ungefär och sen bar man eller körde dän torven, hälften åt det här hållet och hälften åt andra hållet. Det som var närmst. Sen är det ju storskogen så att det var inte längre än femtio meter sen är ju torvmossen slut här då.

Rolf konstaterar att alla diken går tvärsöver rälsen och att man har fått bygga broar över alla diken. Det beror på att utfallet är åt det håll dikena går. T –Och där fanns det ingen ledning in utan där fick di gå och bära med hinkar från källan in till lokomobilen. C –Mm. T –Åt den där tunnan som di fick ångan ifrån. C –Jaha. T Och ibland när det var is på den där plankan och det där, den där som bar det där han kunde ju kanske dimpa i men han hade ju en sju åtta kilometer att åka hem, men det var te att åka hem med cykel och byta och sen komma tillbaka igen. Och det var en tjugo-trettio grader kallt. C –Ojdå! Han kunde ju haft ombyte med sig. R –Om han visste att han skull drulla i ja… C -Han kanske inte planerade det. …/… T -Åtminstone ett om inte två år innan började di göra byggnationer och gräva härute, men 1907, första juli, så satte di igång. C –Ja, men vem var det då som drev det? T –Ja, det var Västerviken häradsallmänning. C –Ja, ja. T –Och det var en förvaltare, så det var inte samma kille som skötte skogen, som skötte det här utan det här var en särskild förvaltare. S –När vart det(?)? T –Det vart det väl omkring 1920 när Asplund övertog det. C –Men dom bodde här i trakten då? T –Ja, dom bodde här i trakten. Ja, första förvaltaren han var inneboende som ungkarl. Han bodde vid Sätra. …/… C -När kom den här motorn till då? T –41-42. Jag skulle tro att det är en 25:a, 25 hästkrafter. S –Det fanns väl fler motorer? T –Ja, det här var motorer för kapen och sågen och jag tror att det fanns någon annan till pressen och riven.