Att hålla andan vid liv - DiVA portalliu.diva-portal.org/smash/get/diva2:18404/FULLTEXT01.pdf · LINKÖPINGS UNIVERSITET ISAK D-UPPSATS: HISTORIA 4 Vt-2008 Att hålla andan vid liv

LINKÖPINGS UNIVERSITET ISAK D-UPPSATS: HISTORIA 4 Vt-2008

Att hålla andan vid liv En komparativ studie av begreppen bruksanda och

Gnosjöanda

To keeping the spirit alive Comparing the notion of the spirit of rural industrial

communities with the spirit of Gnosjö

Författare: Thorbjörn Andersson Handledare: Svante Kolsgård

Datum 2008-04-23 Date

LINKÖPINGS UNIVERSITET Inst. för studier av Samhällsutveckling och Kultur (ISAK) Enheten för historia

Språk Language x Svenska/Swedish Engelska/English _ ________________

Rapporttyp Report category Licentiatavhandling Examensarbete C-uppsats x D-uppsats Övrig rapport _ ________________

ISBN _____________________________________________________ ISRN _________________________________________________________________ Serietitel och serienummer ISSN Title of series, numbering ____________________________________

URL för elektronisk version: http://www.

Titel: Att hålla andan vid liv: en komparativ studie av begreppen bruksanda och Gnosjöanda Title: To keeping the spirit alive. Comparing the notion of the rural industrial communities with the spirit of Gnosjö Författare Thorbjörn Andersson Author

Sammanfattning Abstract This is a thesis about the spirit in two different industrial regions. Those regions are the industrial community and the Gnosjö regions also called GGVV-region. Every chapter have four subchapters in shape of spheres. The number of spheres are four the tradition, the spheres of work, the private sphere and the sphere of the society. Every Sphere is connected to the basic idea identity of the place. The tradition is about the history context of each spirit. How it have change to this days. In the subchapter of tradition in rural industrial community, the thesis also describe what’s the problem and hope for is. The sphere of work is about the industrial company, network cooperation and the attitude to the work. In this chapter we also find what the trade union means for each spirit, the spheres of private life take up the family and women’s life in the spirit of Gnosjö and the spirit of industrial community. At last the spheres of community. Here’s the point to see what the people done on their spare time. In Gnosjö are most of the people involved at the church. In the rural industrial community have the tradition shape a sport activity of football and bandy. The chapter also describes the community role in the spirit. The authors have described the spirit of Gnosjö and the spirit of rural industrial community in both direction how is the same and in direction how is different of each spirit. In Gnosjö is the company often small and have 1 -5 workers. The industrial company in the industrial community is big and many time the only industrial in the community. One thing who is the same for both this spirit is the patriarchal shape. In the Gnosjö region the employers spend most of the time in the company. Their job is very important for them. Both of the spirit is afraid of the stranger and odd. For the rural industrial community its important too look at the historical tradition. The president and leaders of the company took care of the employers. They give them job and give them something to do on their spare time. They also give the family of the employer’s gifts as food, free hospitality etc.

Nyckelord, bruksanda, bruksort, Gnosjöanda,Gnosjö, platsidentitet Keyword spirit of rural industrial community, rural industrial community, spirit of Gnosjö, Gnosjö, Identity of the place

2

Innehållsförteckning 1 INLEDNING 5

1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 5 1.2 AVGRÄNSNINGAR 6 1.3 TIDIGARE FORSKNING 6 1.3.1 FORSKNINGEN OM GNOSJÖANDAN 6 1.3.2 BRUKSANDAN I FORSKNINGEN 7 1.3.3 POPULÄRVETENSKAPLIG LITTERATUR 9 1.4 METOD 10 1.5 KÄLLOR 11 1.6 TEORETISKT BEGREPP 11 1.7 DISPOSITION 12

2 GNOSJÖANDA 13

2.1 TRADITIONEN 13 2.2 ARBETETS SFÄR 14 2.2.1 FÖRETAGET 14 2.2.2 SAMARBETE OCH SOCIALA NÄTVERK 16 2.2.3 HÖGRE UTBILDNINGEN 17 2.2.4 FACKFÖRENINGEN 17 2.2.5 ARBETSLÖSHET 18 2.3 DEN PRIVATA SFÄREN 18 2.3.1 FAMILJEN 18 2.3.2 KVINNANS ROLL 19 2.3.3 INVANDRING 19 2.4 DEN SAMHÄLLELIGA SFÄREN 20 2.4.1 FRIKYRKA OCH NYKTERHET 20 2.4.2 FÖRENINGSLIVET 21 2.4.3 KOMMUNENS ROLL 21

3 BRUKSANDA 23

3.1 TRADITIONEN 23 3.1.1 DEN HISTORISKA KONTEXTEN 23 3.1.2 BRUKSANDAN SOM HINDER. 24 3.1.3 BRUKSANDAN SOM TILLGÅNG 26 3.2 ARBETETS SFÄR 27 3.2.1 PATRIARKALISM SOM BEGREPP 27 3.2.2 DET PATRIARKALA FÖRETAGET. 28 3.2.3 ARBETET 28 3.2.4 HÖGRE UTBILDNING. 29 3.2.5 BOSTÄDER 29 3.2.6 FACKFÖRENINGEN 30

3

3.3 DEN PRIVATA SFÄREN 31 3.3.1 FAMILJEN 31 3.3.2 KVINNANS ROLL 32 3.3.3 NATURAFÖRMÅNERNA 32 3.4 DEN SAMHÄLLELIGA SFÄREN 33 3.4.1 FÖRENINGSLIVET 34 3.4.2 KOMMUNENS ROLL 35

4. ANALYS OCH SLUTSATSER 36

4.1 HUR HAR FORSKARNA BESKRIVIT BEGREPPEN. 36 4.2 SKILLNADER OCH LIKHETER HOS GNOSJÖANDAN OCH BRUKSANDAN. 37 4.2.1 TRADITIONEN 37 4.2.2 ARBETETS SFÄR 38 4.2.3 DEN PRIVATA SFÄREN 39 4.2.4 DEN SAMHÄLLELIGA SFÄREN 40 4.3 SLUTSATSER 41 4.4 FORTSATT FORSKNING 41

5. REFERENSER 42

4

1 Inledning För att inte människan ska känna sig vilsen behövs någon plats där hon känner sig hemmastadd. En plats där individen känner igen sig själv. En platsidentitet kan vara enklare att finna på mindre orter än en större. Det är därför lättare att finna andan i en liten industriort eller landsbygdsort än i en storstad. De i uppsatsen valda exemplen präglas utifrån två industriregioners ”vi-anda”. Bruksorterna, som exempelvis Boxholm, ska ses som en ort med bruksanda och Gnosjö en ort där småföretagaranda växer, den så kallade Gnosjöandan. Platsens betydelse har alltid spelat roll hur människan agerat i det lokala rummet. Oftast handlar det om att märka revir med ett slags ”vi och dom tänkande”. Andan som råder på en ort kan ha både positiva och negativ konsekvenser. Alla känner varandra och ska inte tro att de är mer en någon annan. Samtidigt kan det även ha en viss statushöjande roll att ha något som någon annan inte har, med risk att det skapar avundsjuka. Att skapa en platskänsla på en bruksort handlade förr om att hålla en arbetande befolkning kvar som arbetskraft inom bruket. Därför gav bruksledningen sina arbetare en rad förmåner, vilket medförde en trygghets- och solidaritetskänsla med platsen. Platsidentiteten förstärks genom att individer utifrån bekräftar andan. Det är ofta svårt för de som flyttar in i en ort med stark platsidentitet. Många av dem blir aldrig accepterade som ortsbor och därför uppfattar de andan som ett hinder. Andan kan med tiden utmynna i en frustration då bruksortens företag exempelvis lägger ned sin tillverkning. Småföretagarandan i Gnosjö förvandlas idag till att flera tidigare små familjeföretag byts mot allt fler utländskt ägda storbolag. I stället för att förändra hamnar orten i en statisk negativ trend. Här är förändringar svåra att genomföra eftersom andans traditionella värden och därmed invånarnas identitet utmanats. Platsens identitet påverkar såväl arbetet, familjen som fritiden. För att ge arbetarna en trygghet och gemenskap att vara kvar på bruksorten skapades sociala trygghetsnät som exempelvis förmåner såsom fri sjukvård och tryggad pension till arbetarna. Men det skapades även fritidsverksamhet såsom idrottsklubbar. Lagmoralen att bli bäst medförde att orten placerades på kartan. I en annan ort som Gnosjö hamnar arbetet väldigt högt och familjen kommer sedan. I Gnosjöregionen skapar frikyrkan den sammanhållning som behövs för att föra annan vidare, att som individ hålla ihop som kollektiv. Detta är en uppsats som ska jämföra platsidentiteten vid bruksorten och Gnosjöregionen. Andan kan vara lika men ändå olika utifrån rådande normer och förutsättningar

1.1 Syfte och frågeställningar Denna uppsats kommer att belysa den vetenskapliga forskningen kring två varianter av företagsanda. Dessa två utgörs av bruksanda och Gnosjöanda. En viktig aspekt är att se förhållandet mellan de två begreppen. Hur har forskningen och allmänheten fört diskussionen kring begreppen? Några empiriska exempel kommer att användas för att tydligare belysa forskningsresultaten. En viktig synvinkel är att kunna dra begreppen ur ett historiskt perspektiv, vilket medför att förändringar kring begreppsinnebörden över tid bör studeras. För att nå mitt syfte undersöks begreppen genom ett antal problemställningar, dessa är. - Hur har forskningen definierat begreppen? - Vilka likheter och skillnader finns mellan begreppen bruksanda och Gnosjöanda? - Hur har de olika begreppen förändrats över tid? - Hur har begreppen tolkats av olika discipliner och hur har de använts i samhällsdebatten?

5

1.2

1.3

Avgränsningar Avgränsningarna ligger dels i själva begreppet ”andan” i bruksorten respektive Gnosjö. Dels finns en tidsmässig avgränsning. Bruksandans och Gnosjöandans tradition kan i vissa aspekter föras tillbaka till 1600 – och 1700-talet. Själva begreppen som ord uppkommer betydligt senare. Gnosjöandan börjar troligtvis användas som ord på 1920-talet, medan bruksanda enligt Mahs Isacson gissningsvis infogas som ett vokabulär först under 1970-talets stålkris.1 Tidsmässigt hamnar stor del av materialet om Gnosjöandan i nutiden medan bruksandan främst materialmässigt hamnar runt 1800- och 1900-tal.

Tidigare forskning Den tidigare forskningen kring Gnosjöanda respektive bruksanda är relativt omfattande. Kring Gnosjöandan har forskningen främst behandlats inom ekonomiområdet och inom sociologin. Bruksandan har under senare tid behandlats utifrån projektet Bergslagen och områdets omställningsprogram. Bruksandan har även belysts ur historisk forskning, då främst utifrån perspektivet av bruket som ett patriarkalt system. Här nedan följer ett urval av de forskningsarbeten som berör Gnosjöanda respektive bruksanda.

1.3.1 Forskningen om Gnosjöandan Ett av de tidigaste forskningsarbetena kring Gnosjöandan är läraren Birgitta Wendebergs Gnosjöanda myt eller verklighet. Genom att intervjua boende i Gnosjö såsom företagare, arbetare och pensionärer försöker hon komma fram till vad Gnosjöandan handlar om. Hon skiljer mellan Gnosjömodellen som enligt henne ska ses som den synliga delen av Gnosjöandan och själva Gnosjöandan som Wendeberg mer ska ses som det mentala uttrycket, hur individerna upplever Gnosjö. Hennes slutsatser är att Gnosjöandan bör ses som ett mångfacetterat uttryck, som skiljer sig åt i Gnosjöbornas beskrivningar. En fråga som Wendeberg ställer i arbetet, är om Gnosjömodellen går att exportera ut till andra delar av landet.2

Ekonomen Caroline Wigrens avhandling The spirit of Gnosjö beskriver Gnosjöandan utifrån fyra arenor. Företaget behandlas utifrån områden som externt ägande, högre utbildning, kön och arbetarens roll. Den andra arenan som beskrivs är en arena för affärsrelaterade kontakter. Här belyser Wigren som exempel nätverkens roll, identitetsbyggande och engagemang i samhället. Den tredje arenan är kyrkan, främst frikyrkans roll för företagandet och vördnaden för jämställdhet. En fjärde och sista arena är den lokala teatern där den lokala identiteten fokuseras. Wigrens studie byggs främst upp av kvalitativa intervjuer. Hon ser tre värdekällor för Gnosjöandan. Dessa är religiösa värden, familjevärden och historiska värden. 3

Etnologen Eva Londos är redaktör för I skuggan av Gnosjöandan. Detta är en antologi som beskriver de många perspektiven som innefattas i begreppet Gnosjöanda. Enligt Londos är begreppet lika svårgreppbart som Mozarts Köningsmässa. Boken beskriver både Gnosjöandan positivt och negativt, men tar även upp bilden av att Gnosjöandan håller på att upplösas. Dan Holfve pekar på likheterna mellan Gnosjöandan och den amerikanska kulturen. Han pekar på

1 Eva Bergdahl et.al, Bruksandan -hinder eller möjlighet? (Smedjebacken, 1997) sid.121 2 Birgitta Wendeberg, Gnosjöandan myt eller verklighet.(värnamo, 1982) 3 Caroline Wigren, The spirit of Gnosjö, the grand narrative and beyond.(Jönköping,2003)

6

kapitalvarans betydelse i detta fall Mercedesbilen som fått smeknamnet ”Gnosjömoppe” och frikyrkans roll. Företagen i Gnosjö växer ofta upp i tvättstugan eller garaget men hamnar senare i en industrilokal. Caroline Wigren beskriver kvinnans roll i Gnosjö. Hon menar att Gnosjö är männens samhälle, kvinnan blir osynliggjord. Boken belyser även invandringens roll i Gnosjö och ungdomslivet på orten. 4 Sociologen Katarina Petterssons avhandling Företagande män och osynligjorda kvinnor beskriver kvinnornas ställning i Gnosjöregionen. I regionen ingår Gnosjö, Gislaved, Värnamo och Vaggeryds kommun. Enligt Pettersson är Gnosjöregionen en maskulint dominerad värld. Kvinnans roll är främst att sköta hushållssysslor. Medan männen oftast är företagschefer får kvinnan trots att hon är delägare oftast ses som mannens medhjälpare. Pettersson påpekar att 30 procent av Gnosjöföretagarna är kvinnor men att detta markeras som något utanför normen, kvinnans roll osynliggörs därmed. Gnosjöandans norm är enligt Pettersson manlig. En norm som ständigt reproduceras då det främst är sönerna som ärver familjeföretagen.5

Gnosjöfenomenet av ekonomerna och statsvetaren Charlie Karlsson, Jan Larsson och Johan Wiklund belyser fenomenet kring Gnosjö utefter en modell benämnd diamantmodellen. Syftet är att göra en generell bedömning av Gnosjöfenomenet genom att analysera en rad produktionsfaktorer. Dessa är sysselsättning, produktivitet, löner och lönsamhet kring tillverkningsindustrin i Gnosjö. Diamantmodellen syftar på naturtillgångar, kapital, arbetskraft och grundläggande resurser som förutsättning för konkurrenskraften. Projektgruppen har gjort en analys utifrån fyra hypoteser. Dessa är att Gnosjö är utsatt för interregional konkurrens, att företagen har extraordinärt samarbete, att de använder sig av lokalt förlagda leverantörer och att Gnosjöföretagen har krävande kunder som känner av marknadens behov. Den sista hypotesen är den som gruppen anser vara förankrad. En hypotes stämmer till hälften. Att det finns ett samarbete men att det handlar mer om maskinpark än produktionen. Hoten kring Gnosjöfenomenet är lågprisländer och att inte företagen växer mot en större global marknad.6

1.3.2 Bruksandan i forskningen I Bruksandan -hinder eller möjlighet? utgår redaktörerna och historikerna Ewa Bergdahl, Maths Isacson och etnolog Barbro Melander från en seminarieserie som hölls i Bergslagen 1995 till 1997, för att få Bergslagen att överleva. Forskningsarbetet belyser begreppet bruksanda och hur det har används genom historien från brukspatrons tid till idag. Själva begreppet bruksanda menar Isacson dök upp som ett ord i och med stålkrisen på 1970-talet. Författarna i antologin belyser bruksandan ur både positiva och negativa aspekter för att visa de hinder och möjligheter för förändring som kan utvecklas på bruksorten när huvudnäringen försvinner från orten. Studieområdet i arbetet är Bergslagen. Negativa sidor av bruksandan såsom exempelvis brist på initiativkraft och misstänksamhet mot det utifrån kommande, skapar en tomhet hos individerna när bruket försvinner. Författarna påpekar att bruksandans positiva förtecken såsom gemenskap och arbetsglädje förhoppningsvis kan leda till nya initiativ och en förändring mot en nysatsning i Bergslagen.7

4 Eva Londos (red). I Skuggan av Gnosjöandan. (Jönköping, 2004) 5 Katarina Pettersson, Företagande män och osynligjorda kvinnor. Diskursen om Gnosjö ur ett könsperspektiv.(Uppsala, 2002) 6 Charlie karlsson et.al. Gnosjöfenomenet (Stockholm, 1992) 7 Eva Bergdahl et.al, Bruksandan -hinder eller möjlighet? (Smedjebacken, 1997)

7

Historikern Christer Ericssons forskningsarbete Vi är alla delar av samma familj tar upp maktrelationerna mellan bruksledning, arbetare och övriga invånare vid Nyby bruk. I en fallstudie belyser Ericsson brukets arkitektur och hierarkiska uppbyggnad, det sociala livet och fackföreningens bildande vid Nyby bruk. Genom att bruksledningen gav arbetarna förmåner som fri bostad, fri läkarvård upprätthölls en bruksanda och genom denna gemenskap hölls arbetarna kvar inom bruket. Bruksandan upprätthölls även genom gemensamma fester, utflykter och brukspatronens gåvor. En viktig relation i den gamla bruksorten var att brukspatronen ofta visade sig exempelvis genom sin dagliga morgonpromenad. Ericsson menar även att bruksledning och fackförening ofta hade liknande intressen t.ex. att säkra rätten till arbete för dem som var boende på orten. En av Ericssons slutsatser är att det var först när delar av det patriarkala systemet avvecklades som arbetarna valde att organisera sig i fackföreningar, inte för att bryta gamla relationerna med bruksledning. Ericsson ger en tydlig bild av ett patriarkalt brukssamhälle. 8

Christer Ericsson belyser i Fotboll, bandy och makt skapandet av idrottsrörelserna på bruksorterna. Bruksandan förknippas framförallt enligt Ericsson med lagsporter. Bruksledningen skulle skapa en meningsfull fritidssysselsättning för arbetarna på orten. Detta skulle i sin tur hålla fast ”vi-känslan” att ortens arbetare var en enda familj och därmed hålla kvar arbetarna som arbetskraft. Ericsson menar att bruksorternas idrottssträvande kunde ta olika vägar. I Åtvidaberg sponsrade företagsledningen med idrottsplaner och lät arbetarna få träna under betald arbetstid. I Lesjöfors skapade brukspatron de Geer en speciell Lesjöforsanda. Tanken var här att bandyn skulle forma kamratkänslan och utgöra en lokal identitet för orten. Många bruksorter såg dock inget ansvar för ortens idrottsrörelse. Här utgör Ericssons avhandlingsort Nyby bruk ett exempel.9 Socialantropologen Ann- Kristin Ekman är redaktör för forskningsarbetet Bortom bruksandan. Här tar författarna upp föreställningar kring kultur, samhälle och utveckling genom att titta på förändringsprocessen i Bergslagen. Det handlar enligt författarna om att försöka befria sig ifrån den gamla bruksandan och genom regionalpolitiska insatser bygga upp det nya Bergslagen. I skriften tas tolkningar av begreppet bruksanda upp som ett hinder för förnyelseprojekt i Bergslagen. Stor tonvikt läggs på orter som Hällefors och Smedjebacken som ska belysa arbetet med att skapa ny kraft i regionen.10

I Bruksandan och modernism, redaktör historiker Eva Vikström belyses främst mellansvenska bruksorter under 1900-talet. Studieobjektet för arbetet är främst bostäderna och den offentliga miljön. Brukspatronen hade makten över bostadsbyggandet och samhällsplaneringen på bruksorten. Bostäderna ingick som del i naturaförmånen, arbetarna betalade låg hyra mot att de stannade kvar och arbetade på bruket. När bruken rationaliserades och befolkningen ökade kunde inte den patriarkala bostadspolitiken följa med, istället tillkom egna hem och statliga subventioner. Boken skildrar denna övergång från naturaförmån till statlig subvention genom exempel från bland annat Uddeholm, Hagfors och Degerfors.11

Historikern Åke Lindströms avhandling Bruksfackföreningar belyser bildandet av metallfackföreningar vid bruken i östra Västmanland. Hans syfte är att studera fackföreningsrörelsen framväxt och vilka arbetare som grundade dessa. Lindströms

8 Christer Ericsson, Vi är alla delar av samma familj; patronen, makten och folket. (Stockholm, 1997) 9 Christer Ericsson, Fotboll, bandy och makt, idrott i brukssamhället.(Stockholm, 2004) 10 Ann Kristin Ekman (red), Bortom bruksandan, föreställningar om kultur historia och utveckling. (Göteborg, 1996) 11 Eva Vikström(red), Bruksandan och modernismen. (Stockholm, 1998)

8

avhandling kan även ses som en bild av att fackföreningen upprätthåller den gamla bruksandan genom lojaliteten gentemot brukets ledning. Bruksfackföreningen ville inte skapa försvagade relationer med bruksledningen utan helst nå ett samförstånd. Hans avhandling lägger en stor tyngd på förhållandena vid Skultuna bruk för dess omfattning av arkivmaterial. Förutom organisationsgrundandet ligger Lindströms stora fokusering på hur medlemsutvecklingen i bruksfackföreningarnas olika avdelningar påverkats genom åren och huruvida olika konfliktsituationer såväl lokala som centrala påverkat arbetarnas organiseringsgrad. 12

Historiker Göran Rydéns avhandling Hammarlag och hushåll inriktar sig på sambandet mellan järnproduktion, strukturer vid bruken och smedernas hushåll vid Petrés brukskomplex mellan 1830-1850. Det är främst hushållssidan som jag använt mig av från avhandling. Här syns pojkar och flickors olika arbetsroll vid bruksorten. Rydén ser dock att de inte har några speciellt skilda roller fram till yngre tonåren men sedan blir skillnaderna uppenbara.13

Maths Isacsons bok Industrisamhället Sverige belyser ett Sverige i förändring. Ett gammalt industrisamhälle som byts ut mot ett modernt globalt samhälle. Hans tyngdpunkt går från 1930-talet fram till 1980-talet. Isacsson tar i boken upp sådana företeelser som bruksanda och grävrörelsen som iscensattes vid de gamla bruksorterna. En tyngdpunkt lägger han på Bergslagen och dess modernisering från bruksbygd till Bergslagsprojekten.14

Historikern Bertil Jakobssons forskningsarbete Företaget, kommunen och individen beskriver relationerna mellan bruksledningen, kommunen och invånarna i bruksorten Söderfors. Ett av avhandlingens syften är att undersöka de sociala, politiska och ekonomiska förhållandena på orten och utifrån detta se vilket inflytande bruksledningen hade i Söderfors. Han beskriver kommunens och bruksledningens roll i bruksortens sociala institutioner såsom fattigvård och sjukvård. En av hans slutsatser är att det negativa för fackföreningen med det patriarkala systemet var att bruksledningen tog på sig en självpåtagen bestämmanderätt och att de därför kom att se fackföreningen som en underordnad part. Avhandlingen beskriver även den roll som kommunen kunde ta på sig på en bruksort som Söderfors.15

1.3.3 Populärvetenskaplig litteratur Både Gnosjöandan och bruksandan har även beskrivits i en mängd populärvetenskaplig litteratur. Det är framför allt traditionen av begreppen som belyst genom en beskrivande fokusering. I uppsatsen har tre populärvetenskapliga böcker används. Dessa har belyst Gnosjöandan men det finns även ett stort antal skildringar av bruksandan. Genom att använda populärvetenskapliga skrifter kan ett annat perspektiv på begreppen dyka upp som skiljer sig från visualiseringen i den vetenskapliga litteraturen. Ola Gummessons, journalist, Därför lyckas Gnosjö utgår dels från den historiska kontexten angående Gnosjöandans ursprung. Dels ser han hur begreppet används idag utifrån ett antal intervjuer. Inom den historiska ramen tas företaget Hylténs och väckelserörelsen upp. Gummesson skiljer i sin bok mellan kommunernas och företagens roll i Gnosjöregionen. Ett speciellt kapitel ägnas åt kritiska röster om Gnosjömodellen, både positiva och negativa.

12 Åke Lindström, bruksfackföreningar. (Uppsala, 1979) 13 Göran Rydén, hammarlag och hushåll . (Stockholm, 1990) 14 Maths Isacson, Industrisamhället Sverige- Arbete, ideal och kulturarv. (Lund, 2007) 15 Bertil Jakobsson, Företaget, kommunen och individen. (Uppsala, 1976)

9

Slutkapitlet tar han upp varför Gnosjö lyckats, utifrån intervjuer av betydelsefulla personer i Gnosjöregionen.16

Svenska turistföreningen gav 1989 ut en skrift under namnet Mest om järn. Här beskriver Peder Palmstierna Gnosjöandan och dess rötter. Han för ett resonemang bakåt till 1600-talets smeder och ser jordens magra givande som en förutsättning för en alternativ inkomst i smidet. Beskrivandet av traditionen sker genom intervjuer av gamla och unga arbetare i Gnosjö. I en separat del belyser Palmstierna även svenska Metallförbundets avdelning i Gnosjö. En avdelning som är stark medlemsmässigt men svagt i reellt makthänseende.17

Petter Åkerman beskriver i Sällsamheter i Småland, Del 3 Gnosjöandan ur ett historiskt perspektiv. Detta följer i stort vad andra författare skrivit, traditionen kring småföretagarverksamheten startade med legotillverkning av smederna i trakten. I beskrivningen använder han Birgitta Wendebergs forskning om Gnosjöandans betydelse.18

1.4

Metod Metoden i denna uppsats består främst genom en komparativ analys utifrån begreppen och hur forskningen sett på dessa. Genom att studera vetenskaplig litteratur men även populärvetenskaplig utkristalliseras en bild av de båda ”andorna” upp. För att skilja Gnosjöandan och bruksandan åt har jag valt att beskriva dem i separata kapitel. Varje delkapitel är ordnat i tre sfärer rörande arbete, privatliv och samhälls- och föreningsliv. Dessa sfärer delas i sin tur in i liknande underkapitel för både Gnosjö- och bruksandan. Genom analysen kopplas sedan ”andorna” tillsammans och knyts till de problemställningar jag valt att belysa genom uppsatsen. Litteraturen tolkas mot den kategori av forskare som skrivit texten. Både Gnosjöandan och bruksandan intresserar bl.a. nationalekonomer, sociologer, historiker. För att få en mer beskrivande bild av ”andorna” har jag även valt att lägga in populärvetenskaplig litteratur. Denna litteratur består exempelvis av svenska turistföreningens årsbok. Slutligen används i syfte att stärka teorierna empiri från Åtvidaberg och Boxholm, två bruksorter i Östergötland. Dessa orter ska representera två kategorier av bruksorter. Boxholm med det traditionella bruksbolaget och Åtvidaberg är en bruksmiljö där orten gått från traditionellt bruk till ett industrisamhälle med bruksbetoning. I det sista kapitlet tolkas och analyseras litteraturen mot de problemställningar jag valt att ställa upp. Vilka skillnader och likheter finns mellan de olika begreppen, bruksanda och Gnosjöanda? Hur har begreppens betydelse förändrats över tid? Hur har forskningen beskrivit ”andorna” och finns det olikheter beroende av författarens huvudinriktning, om han är historiker eller nationalekonom?

16 Ola Gummesson, Därför lyckas Gnosjö, Bygden som blev ett begrepp.(Stockholm, 1997) 17 Peder Palmstierna i svenska turistföreningens årsbok 1989, Mest om järn (Stockholm, 1988) 18 Petter Åkerman, Sällsamheter i Småland, del 3 småländska höglandet. (Kristianstad 1991)

10

1.5

1.6

Källor Eftersom själva uppsatsen är mer teoretisk i jämförelse med uppsatser på B- och C-nivå kommer uppsatsens källmaterial främst från andras forskning. Exempel på detta material framkommer under rubriken tidigare forskning. För att ge en klarare bild av begreppen kommer jag även att belysa bruksandan genom empiriskt arkivmaterial ifrån Åtvidaberg och Boxholm. Det empiriska materialet har främst bestått av dokument rörande personalfrågor och avlöningslistor. Uppsatsen har både knutits till vetenskaplig såväl som populärvetenskaplig litteratur. Den populärvetenskapliga litteraturen utgörs här av bl.a. geografisk turistlitteratur såsom svenska turistföreningens årsbok och Petter Åkermans bok om sällsamheter i Småland. Den vetenskapliga litteraturen utgörs av avhandlingar såsom Caroline Wigrens The spirit of Gnosjö och Christer Ericsson, Vi är alla delar av samma familj. Här finns även antologier som belyser såväl Gnosjöanda som bruksanda.

Teoretiskt begrepp Som ett genomsyrande teoretiskt begrepp används i uppsatsen mentalitetsbegreppet identitet. Den identitet som främst frammanas utifrån platsen och som kan utgöra en hos individerna på orten tänkt platsidentitet. Mentalitetsbegreppet har sin härkomst från annalesskolan. Fransmännen Lucien Favbre och Marc Bloch grundare av annalesskolan menade att historikerna såg för mycket till detaljer och därmed miste helheten. Annalestraditionen bygger på en totalhistoria och syntes till det tvärvetenskapliga.19 Själva mentalitetshistorien skapades ur annalesskolan först på 1980-talet som ett uttryck för välfärdssamhällets kris och de positivistiska samhällsvetenskapernas misslyckande. Syftet med annales var att ersätta en traditionell historieskrivning med främst politisk inriktning. Detta skulle ske genom samarbete med tvärvetenskapliga ämnen såsom geografi, sociologi, antropologi etc. 20

Begreppet identitet är en individualpsykologisk term. Studieobjektet är ofta en grupp och det är gruppens karaktäristiska egenskaper och andras uppfattning om en individ eller grupp som eftersöks. Identiteten kan utgöras av en lokal, etnisk eller nationell identitet. Den enskilda individens identitet och tillhörighet formas efter kön, ålder, yrke eller social klass m.m.21 Brück menar att lokalidentitet förbinds med det lokala samhället. Exempel på en lokal identitet eller platsidentitet är bruksorternas bruksanda. Den lokala identitetens kontinuitet förklaras med att förhållandet mellan något eller någon är detsamma vid olika tillfällen och under skiftande omständigheter. Brück för in platsidentiteten i tre olika faktorsbegrepp. En av dessa är likhetsaspekten att något överensstämmer mellan två enheter. Här är motsatsförhållandet en viktig faktor som en grupp har att förhålla sig emot, vilket också för samman gruppens identitet. Gruppen kan behålla sin identitet även om alla gruppmedlemmar byts ut.22

Platsidentiteten ses som en id-handling för orten. Den kan yttra sig i en ovilja till det främmande, ” är du en av oss” prövas genom identifikation av individen. Gruppidentiteten bekräftas genom detta samspel mellan människorna. Ofta ger platsidentiteten en stereotyp bild av individerna på en ort eller i en grupp. Den lokala identiteten beskriver lokalsamhället.

19 Peter Burke, En introduktion till annalesskolan. (Göteborg 2003) sid.7-12 20 Burke, 1996 sid.17-21 21 Ulla Brück, Identitet, lokalsamhälle och lokal identitet RIG 1998 sid. 66 22 Ibid. sid. 66-68

11

Lokalsamhället ses som en liten ort frånskild storsamhället. I det lokala samhället har invånarna en speciell identitet och ett särskilt förhållande till varandra. Sociala relationer baseras på släktband, vänskap eller grannskapet. Den inbördes likheten eller överensstämmelsen innebär motsatsen från något annat. Det idealtypiska lokalsamhället utgörs ofta av ett industriellt samhälle med likartade normer och värderingar som ges uttryck i den lokala identiteten. Invånarnas upplevelse av kontinuitet i platsens identitet hänger samman med tiden invånarna levt på platsen. Den lokala identiteten bekräftas och nedärvs i generation efter generation exempel som kan speglas är brukssamhällets bruksanda och Gnosjöregionens Gnosjöanda.23

Helena Kåks och Erik Westholm menar att de som valt att bosätta sig i Leksand pekat på miljön som orsak. Dalakulturens betydelse skiftar även från person till person. Spridningen av myter och situationsbilder påverkar den bild som individen har till platsen. Den regionala identiteten håller fast den lokala gruppen. Kåks och Westholm menar att olika föreställningar skapar platsen och tvärtom. Långbanshyttan utgör ett exempel på bruksbygd. Att orten fått dålig klang beror enligt författarna på erfarenheter från bruksbygden, såsom ortens prägling av bruksmentalitet och en viss rangordning.24

1.7

Disposition Det första kapitlet är det inledande kapitlet. Här framställs mitt syfte och mina frågeställningar. I kapitlet tar jag även upp den tidigare forskningen dels från forskningslitteratur men även från den populärvetenskapliga. Kapitlet fortsätter med en metoddel och en del omkring mina källor. Slutligen beskrivs platsidentiteten som ett teoretiskt begrepp som kommer att genomsyra uppsatsen Det andra kapitlet belyser begreppet Gnosjöanda, kapitlet är uppdelat utifrån hur begreppet förändrats. En viktig aspekt i kapitlet är att se på de skillnader och likheter som forskningen kommit fram med genom tolkningar av Gnosjöandabegreppet. Kapitlet är uppbyggt genom tre sfärer. Företagssfären som består av delar som företag och arbete. Den privata sfären beskriver familjen och kvinnans roll och slutligen den samhälleliga sfären med föreningsliv och kommunens roll. Kapitel tre beskriver bruksandan utifrån historisk förändring av begreppet samt hur forskningen definierat det. Bruksandan har en liknande kapitelindelning som kapitlet kring Gnosjöandan. Denna kapitelindelning ska medföra att analysen i fjärde kapitlet tydliggörs. Analys och slutsatskapitlet binder ihop begreppen. Här ska problemställningarna kring likheter och skillnader mellan begreppen besvaras. I kapitlet analyseras även den forskningsbild som finns kring begreppen samt hur begreppets innebörd förändrats över tid. Kapitlet innehåller även slutsatser som kan dras utifrån litteraturen och en möjlig fortsatt forskning kring begreppens tolkningar.

23 Brück, 1998 sid. 68-77 24 Helena Kåks och Erik Westholm, En plats i tillvaron, studier av flyttning till landsbygden. (Falun, 1994) sid.51-59

12

2 Gnosjöanda I Gnosjö med omnejd råder en slags entreprenörsanda kallad Gnosjöandan, regionen inom vilken andan råder sträcker sig enligt flera forskare inte bara inom Gnosjö kommun utan även inom grannkommunerna, Gislaved, Vaggeryd och Värnamo den så kallade GGVV-regionen. Detta kapitel ska belysa den tradition som finns bakom begreppet, Hur gammal är Gnosjöandans tradition? Som en andra del i kapitlet tas begreppets betydelse upp genom ett antal betydelsefulla faktorer, såsom arbetsrollen, företagandet, familjen, könsrollerna och samhället.

2.1

Traditionen Begreppet Gnosjöanda föddes enligt Åkerman först under 1920- talet. Det var journalisten Harry Sjöman i Värnamo tidning som första gången satte ord på den anda som fanns bland småföretagare i Gnosjötrakten.25 Även om ordet Gnosjöandan inte nämns innan 1920-talet betyder det inte att andan inte fanns tidigare. Bengt Johannisson menar att Gnosjöregionens industriella traditioner föds under 1700-talet. Flera faktorier växte upp för att producera och leverera järntråd till gevärsfabriken i Huskvarna. Utifrån denna järntrådsverksamhet föddes en innovationsrikedom och entreprenörsverksamhet. Nya produkter såsom hakar och hyskor, kardor, nålar., bjällror och golvur gav Gnosjö en varierad produktion.26 Wendeberg menar att järntrådsfaktorierna skapades av de till Gnosjö inflyttade smederna redan på 1600-talet.27 Under 1800-talet ökade antalet tråddrageri i Gnosjö till ett antal av 150 till 200 småföretag. Den stora andelen av tillverkningsföretag i det agrara landskapet hade sin förklaring i att Gnosjöbornas magra jord inte lämpade sig för stordrift. Invånarna var tvungna att skaffa sig sidoinkomster för att överleva.28 Enligt Josef Rydén låg främst tre faktorer bakom Gnosjöindustrins framväxt, dessa var befolkningsexpansion, jordbrukets små enheter och skiftena.29 småföretagen och dess tillverkning är ett första tecken på den entreprenörsanda som idag karaktäriserar Gnosjö. När produkterna som tillverkades inte längre gick att sälja kunde Gnosjöföretagrna snabbt ställa om sin tillverkning. En tidig företagarsläkt i Gnosjö var Hylténs. 1874 skapade Hyltén en ny fabrik som snabbt elektrificerades.30 Idag är denna fabrik ett museum som ska ses som ett exempel av traditionen bakom Gnosjöandan. Under 1800-talet skapas även väckelserörelsen och nykterhetsrörelsen i Gnosjö. Pingstvännerna, Helgelseförbundet och ett antal andra frikyrkor fick fotfäste i bygden.31 Frikyrkan och nykterheten kan ses som en ny faktor som kommer att inkluderas i begreppet Gnosjöandan. Under 1890-talet avknoppas 12 företag från Hylténs metallvarufabrik. På 1930-talet hade antalet ökat till ett 30-tal företag. Fyrtio år senare hade antalet växt till 300 tillverkningsföretag i Gnosjö.32 Under Stockholmsutställningen 1897 samsades 12 Gnosjöföretag omkring en gemensam monter. Gnosjöföretagen såg sig inte som konkurrenter

25 Åkerman, 1991 sid.284 26 Bengt Johannisson i Eva Londos (red) 2004 sid.120 27 Wendeberg, 1982 sid.28 28 Palmstierna, I Svenska turistföreningens årsbok 1989, 1988 sid.116ff 29 Pettersson, 2002 sid. 91-98 30 Åkerman, 1991sid.289 31 Gummesson, 1997 sid.72f 32 Palmstierna. I Svenska turistföreningens årsbok 1989, 1988 sid.123

13

utan skulle istället samarbeta och dra nytta av varandra, utifrån produkter som lantmäterikedjor, metalldukar, hakar och hyskor. 33 F.J. E Eneström beskriver 1906 Gnosjöbon som arbetsglad, praktisk, påhittig och samarbetsvillig. Han hade även ett övermod och en stor självkänsla, som enligt Eneström kunde vara allt för stor.34

Gnosjömodellen ses enligt Wendeberg som den synliga delen av Gnosjöandan. Den handlar främst om att företagen avknoppas från varandra. Detta var en modell som enligt henne utvecklades under 1900-talet. Frekvensen av nya företag ökade under 1920- och 1930-talet för att nå en kulmen under andra världskriget. Modellen bygger enligt Wendeberg på en klassisk liberalism av fri konkurrens. Efter andra världskriget stod utvecklingen vid ett vägskäl, om det skulle skapas större företag eller fler mindre35 Det är nu som Gnosjöandan blir etablerat som begrepp för Gnosjöregionens företagsanda. Från sekelskiftet till 1957 startade 109 företag i Gnosjö.36Under 1950-talet startas i Gnosjö även en rad företagsspecifika föreningar, en av dessa är industriföreningen. 1970 är antalet medlemmar i industriföreningen 256 personer. Denna förening skulle föra företagens talan gentemot kommun men även utåt i landet. Målet var att skapa en gemensam marknadsföring och utbildningsinsats.37

Bland många arbetare på fabriksgolvet ses idag begreppet Gnosjöanda som något som var mer rådande förr. Idag ses inte samma samhörighet mellan företagsledare och arbetare som förut. Det lokala långsiktiga företagstänkandet är idag allt mer sällsynt.38ett flertal ser dock Gnosjöandan som något som fortfarande är livskraftigt. Flera av de personer som Wendeberg intervjuade menar att det inte existerar någon societet i Gnosjö. Arbetare och företagare umgås med varandra, medan andra menar att det finns en societet som retar vissa på orten genom att vara stöddiga.39

En slutsats som kan dras av den historiska traditionen är att resonemanget kring Gnosjöandan är äldre än begreppet. Forskningen har fört fram en successiv utveckling av faktorer som idag går under begreppet. Vilka delar ingår som specifika för Gnosjöandan? Företaget och arbetslivet dominerar i Gnosjö och de närliggande kommunerna.

2.2

Arbetets sfär 2.2.1 Företaget

Enligt Wendeberg utgör företaget en del av den synliga Gnosjöandan. Denna del kallar hon för Gnosjömodellen. Tillverkningsindustrin i Gnosjö består främst av små företag, för Gnosjös företagare är det småskalighet som gäller framför det storskaliga. Skulle företaget växa genom mer efterfrågan på varor eller större variationsbredd av produktionen, är det bättre att uppmuntra någon anställd att skapa ett nytt företag. I Gnosjömodellen ingår även de producerade varorna. Wendeberg menar att viktiga faktorer är förädling och vidareutvecklig samt den gemensamma produktionen av bruksvaror såsom hushållsartiklar, verktyg och plastlådor. Wendeberg påpekar att de flesta företagen är familjeföretag som drivs vidare av sönerna i familjen. Företagarna ser sitt företag som ett barn som växer och mognar. Gnosjöföretagarna menar att det är bättre att en eller två kontrollerar företaget än att företaget

33 Wendeberg, 1982 sid.308 34 Ibid. sid.28f 35 Ibid. sid.18-23 36 Gummesson, 1997 sid.65 37 Ibid. sid.75 38 Magnus Gustavsson i Eva Londos, 2004 sid.36 39 Wendeberg, 1982 sid.193f

14

kontrollerar människorna. Denna syn talar om småskaligheten som en rådande lag. En viktig faktor i företagandet är att ha kontroll över företaget. Banklån som finansiering ses som något fult, ska Gnosjöföretagaren låna bör det vara en mindre del av kapitalet. Wendeberg påpekar att det ekonomiska ansvaret främst ändå lämnas till experter. Gnosjöföretagaren är främst teknikintresserad, akademiskt ekonomiutbildade företagare hör till sällsyntheterna 40

Caroline Wigren delar in Gnosjöföretagen efter tre olika företagstyper. Familjeföretaget som gått i arv under två, tre eller fler generationer. Familjeföretagen kan enligt Wigren även tas över av kusin om ingen av sönerna vill ärva det och på så sätt stannar det kvar inom släkten. Förvärvade familjeföretag som från början varit ett företag ägt av två- tre företagare som inte varit släkt med varandra. Detta företag har sedan övertagits av en ägare då de andra blivit utköpta. Den tredje modellen är det externt ägda företaget. Det externt ägda företaget har under senare tid ökat i Gnosjö. Wigren tar även upp en grupp företag som ägs av en lokal industrigrupp i samhället. Som lokal industrigrupp räknas Gnosjöbörsen, även här syns släktband eller vänskapliga relationer drivande för företaget. Det är många gånger Gnosjöbörsens företag som säljs till externa svenska eller utländska ägare. Det lokala företaget får på detta sätt ett mera globalt marknadsområde. Det är främst när företaget går dåligt ekonomiskt som det säljs till externa ägare.41

Det som kan vara positivt med det externa ägandet är att företagets marknad växer och att etableringar av produktionsenheter kan etableras även utanför Gnosjö. Det negativa menar Wigren ligger i att företagen får en sämre lokal förankring och riskerar att försvinna från orten. Gnosjöandan i företaget upphör då personal, kapital och kunskap tas utifrån i allt större omfattning.42 Ett problem enligt Gummesson är att Gnosjö har ett föråldrad näringsliv- och yrkesstruktur. Den kapital- och kunskapsintensiva industrin som skulle behövas kan inte etableras då den utbildning som krävs inte finns. De flesta företagen i Gnosjö har mellan en till nitton anställda. Små och medelstora företag dominerar marknaden samtidigt som det finns få stora. Verkstadsindustrin är dominerande, 1990 utgjorde de ca 909 företag av Gnosjös totalt 1529 arbetsplatser. sedan 1980-talet har plastindustrin kommit att spela en viktig roll för orten.43 Enligt Gummesson ligger i begreppet Gnosjöanda en flexibilitet att anpassa företagets produktion till förändringar i efterfrågan. Men utan kunskapsintensiv industri riskerar produktionen dels inte hänga med konjunkturerna dels riskerar den försvinna genom billigare produktion från låglöneländer. Enligt honom saknar Gnosjö både riktigt bra och riktigt dåliga företag. Gnosjöregionen hade under 1997 flest nyetableringar i landet, Gnosjö och Gislaved på första plats och Värnamo på fjärde. Enligt Gummesson älskar Gnosjöbon sitt företag mer än sin hustru.44

Även om Gnosjöborna sätter arbetet främst, uttrycks ibland viss skepsis mot det rationella produktionsarbetet. Wigren har i avhandlingen intervjuat en person nämnd Kalle. Han anser att arbetet tar för mycket tid och inte kanske alltid är så utvecklande. Gnosjöandan bygger mycket på profit, utan förändring står istället samhällets förändringar och pressar på utvecklingen.45

40 Wendeberg, 1982 sid.18-23 41 Wigren, 2003 sid.84-95 42 Ibid. sid.95f 43 Gummesson, 1997 sid.83-86 44 Ibid. sid.88-90, 95, 110f, 141 45 Wigren, 2003 sid.91

15

Charlie Karlsson, Jan Larsson och Johan Wiklund menar att antalet anställda inom industri, över fyra anställda, ökade i Gnosjö 1980-1988 med 28,5 % medan övriga landet hade en ökning på 12,8%. De förklaringar som tagits fram när det gäller Gnosjöfenomenet är de lokala nätverken, frikyrkorna och kommunen.46Ett problem enligt författarna är den negativa trenden inom den kunskapsintensiva industrin, här har ökningen varit större i övriga landet. De bästa Gnosjöföretagen är inte heller i klass med de bästa företagen i övriga riket.47Kombinationen av brist på högutbildad arbetskraft och naturresurser har enligt författarna pressat företagen i Gnosjöregionen att producera resurssnåla produkter på ett kostnadseffektivt sätt.48 Enligt författarna finns både möjligheter och hot för Gnosjöandan. Möjligheterna utgörs av att exporten är beroende av förmågan att utveckla produkter, lågpriskonkurrens pressar företagen och kunderna kräver att underleverantörer kan utveckla sina produkter själva. Hoten består av att produktionskapaciteten ställer krav på en annan slags kompetens och en mindre flexibilitet hos företagen. Ett överraskande resultat som författarna får fram är att de ser en låg samarbetsgrad mellan företagen, det är främst vid lån av verktyg som ett samarbete sker enligt författarna.49

2.2.2 Samarbete och sociala nätverk För företagandet i Gnosjö är samarbetet mellan företagarna en viktig faktor i Gnosjöandan. Utan detta samarbete mellan företagare gentemot företagare eller företagare gentemot arbetare skulle företagen få svårt att avknoppa sig till nya småföretag samtidigt som företagen i många fall skulle konkurrera om samma produkter. Samarbetet uttrycker sig på många sätt. Det finns exempelvis företag i Gnosjö som specialtillverkar maskiner för den lokala marknaden. Entreprenörskapet i Gnosjö utgår från en kollektiv och solidarisk modell.50 Denna samarbetstanke kallar Birgitta Wendeberg för Gnosjökollektivet. Den skapar ett individuellt självförverkligande genom tryggheten och närheten till andra lika. Få företag startas idag av en ensam företagare, det finns åtminstone någon mer som hjälper till. Kollektivet ger sig även uttryck genom att det främst är släktingar, vänner och grannar som företagaren anställer i sitt företag.51 Vilket troligen beror på att de är hos dem som företagaren har störst förtroende för. Kollektivtanken återkommer även i flera delar av samhället såsom samhällsgemenskapen och frikyrkoförsamlingen. För att Gnosjöandan ska fortleva är enligt Wendeberg de personliga kontakterna, Släktbanden och de gemensamma intressena nödvändiga. Det är även viktigt att ställa upp för varandra. Företagarna lånar exempelvis maskiner och specialverktyg av varandra. Stöd och subventioner till företag ger enligt Gnosjöborna en falsk trygghet, istället löses brist på exempelvis kapital eller arbetskraft av det lokala nätverket av personliga relationer som företagaren har. Avknoppningen till nya företag istället för att växa till ett stort är ett uttryck för ett solidariskt samarbete inom företagsvärlden i Gnosjö.52

Enligt Wigren är många av företagsledarna medlemmar i Gnosjös olika sammanslutningar såsom Rotary, frikyrkan, sportklubbar eller det lokala teatersällskapet. Dessa rörelser skapar ett nätverk som sammanför företagarna med varandra. Lokala företagsorganisationen skapades för att unga företagare skulle involveras i familjens affärsliv och sedan kunna ta

46 Charlie Karlsson et.al. 1992. sid.9f 47 Ibid. sid.31-33 48 Ibid. sid.79 49 Ibid sid.134-151 50 Bengt Johannisson i Eva Londos(red), 2004 sid.11 51 Wendeberg, 1982 sid.27f 52 Åkerman, 1991 sid.291

16

över familjeföretaget.53 I nätverken och nätverksarbetet infogas både boende i Gnosjö och boende i Gnosjöregionen d.v.s. grannkommunerna. Nätverken är enligt Wigren främst till för att ge spin-off effekter på företagen, de ska ge en ekonomisk bas för att undvika konkurser. Nätverken ska även utgöra ett socialt nätverk och skapa nya relationer och vänner samt en tillit till andra.54Nätverksamheten finns inom hela Gnosjöregionen exempelvis hålls frukostmöten regelbundet mellan företagare från Gnosjö och Hillerstorp. Gnosjö ses som en storebror för Hillerstorp, vilket medför att det finns en viss mental skillnad mellan orterna. Unga företagare från Hillerstorp väljer inte att bosätta sig i Gnosjö och tvärtom.55 I dessa nätverksmöten möts inte bara företagare utan här möter även kommuntjänstemän och politiker företagarna.56Det är inte bara inom företagsvärlden som nätverken är viktiga, även inom föreningslivet och frikyrkoförsamlingarna är de närvarande.57

2.2.3 Högre utbildningen Företagen i Gnosjö är i första hand traditionellt uppbyggda kring arbetsintensiv och lågt teknikbaserad industri. De kapital- och kunskapsintensiva företagen är få. Enligt Gnosjöborna handlar inte Gnosjöandan om att studera utan att arbeta hårt. Den högre utbildningen dras med ett förakt trots att dagen automatiserade verkstadsindustri kräver en allt högre utbildning.58 Få av företagarna i Gnosjö har någon eftergymnasial utbildning, karriären har enligt dem kommit ändå. De har som unga arbetat på lov och helger och lärt sig tjäna lite extra.59 Enligt Gummesson är det bara 14 procent som genomgått en eftergymnasial utbildning. Nästan hälften av Gnosjöföretagarna, 44 %, menar att de inte behöver vidareutbilda sig.60 Föraktet för den högre utbildningen bör ses som en generationsfråga. De unga företagarna i Gnosjö är ofta välutbildade och sitter bakom dataskärmar mer än de är på verkstadsgolvet.61Den äldre generationen ser fortfarande att utbildningen sker inom företaget och inte på universiteten.62Då dagens industri blir allt mer kunskapsintensiv kan bristen på högutbildad arbetskraft skapa ett problem för Gnosjöregionens företag. Arbetsintensiva företag flyttas till mer konkurrenslönsamma länder och utan högre utbildning försvinner Gnosjöandan.

2.2.4 Fackföreningen Fackföreningsrörelsen startade sent i Gnosjö. Det var först under 1920-talet som ett antal arbetare vid Hylténs metallvarufabrik startade Metallavdelningen i Gnosjö. Företagsledningen såg inte positivt på fackföreningen och de organiserade arbetarna blev svartlistade eller skrämdes till tystnad.63 Organisationsrekryteringen till Metall gick till början väldigt trögt samtidigt som klyftorna lönemässigt ökade mellan arbetare och företagsledarna. Under fackföreningens första år utbröt en strejk som snabbt slogs ned av företagsledningen. Det var först under 1930-talet som fackföreningen blev accepterad. Detta skedde enligt Palmstierna samtidigt med Saltsjöbadsavtalet. Numera erkänns arbetarnas rätt att organisera sig och idag

53 Wigren, 2003 sid.124f 54 Ibid. sid.137-140 55 Ibid. sid.143f 56 Ibid. sid.151 57 Gummesson, 1997 sid.72f 58 Dan Holfve i Eva Londos(red). 2004 sid.44 59 Wigren, 2003 sid.101-104 60 Gummesson, 1997 sid.100 61 Palmstierna i Svenska turistföreningens årsbok 1989, 1988 sid.132 62 Wigren, 2003 sid.103 63 Palmstierna i Svenska turistföreningens årsbok 1989, 1988 sid.127

17

är fackföreningen relativt stor medlemsmässigt.64 Enligt Wendeberg visar Gnosjömodellen ur fackligt avseende ett stillsamt arbete för att förändra arbetarnas villkor. Problemen löses på arbetsplatsen utan att ombudsman tillkallas.65 Flera av de intervjuade fackombuden i Wendebergs bok belyser hur svårt det är att arbeta fackligt i Gnosjö. Det krävs enligt Jan Eric Ericsson, Skoglunds fabriks AB, att fackföreningsordföranden är stark och vill nå en öppen dialog. Småföretagen lever dock efter egna regler som kan ta död på Gnosjöandan då arbetarna inte får ut rätta löner för sitt hårda arbete.66

2.2.5 Arbetslöshet Arbetslösheten i Gnosjö har alltid varit låg, 2002 låg siffran på två procent av Gnosjös arbetsföra befolkning.67De arbetslösa ses som lite annorlunda i Gnosjö. Antingen är de enligt Gnosjöbon lata eller konstiga. I Gnosjö anses alla som vill jobba ha ett arbete. I Gnosjöandan samhälle finns ingen arbetslöshet, huvudfokus i samhället är arbetet.68Framtiden kan dock medföra en högre arbetslöshet i Gnosjö. Idag ökar antalet företag under externt ägande som inte har den lokala förankringen som familjeföretaget har. De externt ägda företagen ser inte någon skyldighet att vara kvar på orten för att hålla den lokala befolkningen med arbete.

2.3

Den privata sfären Under denna sfär döljer sig i första hand familjen, kvinnans roll och ungdomen i Gnosjö. Men här finns även invandrare och exkluderade.

2.3.1 Familjen Det sociala livet i Gnosjö är organiserat runt familjen, såväl arbete som fritid. Familjen och släkten är involverad i företaget. Kärnfamiljen är viktig i Gnosjö och rollerna inom familjen är väl fördelade. Gnosjö ska rent familjemässigt ses som ett patriarkalt samhälle där kvinnorna sköter hushållet och barnen medan fadern arbetar inom företaget. I Gnosjö anses det även viktigt att inte dra familjen i smutsen om företaget skulle gå i konkurs.69

Barnen i Gnosjö växer ofta upp i frånvaro av fadern, något som främst beror på hans långa arbetsdagar. Företagandet i Gnosjö sker ofta på bekostnad av privat- och familjeliv.70Ungdomen i Gnosjö och då främst pojkarna lär sig tidigt att arbeta. På sommarloven jobbar de inom familjeföretaget. Den äldre generationen valde ofta bort den högre utbildningen för att i stället arbeta inom företaget. Många Gnosjöföretagare har därför bara en grundskoleutbildning.71 En företagare i Hillerstorp som Wigren intervjuat, började arbeta vid 14 års ålder för att vid 22 års ålder vara företagsledare på en mekanisk verkstad.72 Unga flickor väljer idag i större utsträckning än pojkarna att vidareutbilda sig i universitetsstudier. De akademiskt utbildade flickorna väljer även att flytta ifrån Gnosjöregionen något som kan förklaras av Gnosjöregionens ensidiga könsrollsfördelning.73

64 Peder Palmstierna i Erik Jonsson(red). 1988. sid.136 65 Wendeberg, 1982 sid.22 66 Ibid. sid.238 67 Dan Holfve i Eva Londos(red) 2004 sid.42 68 Wigren, 2003 sid.116 69 Wigren, 2003 sid.206-215 70 Caroline Wigren i Eva Londos(red) 2004 sid.91 71 Wigren, 2003 sid.85-87 72 Ibid. sid.87-92 73 Ibid. sid.226-231

18

2.3.2 Kvinnans roll Enligt Pettersson står Gnosjös kvinnor för det obetalda reproduktionsarbetet. Kvinnans roll är i första hand att sköta om hushåll och barn. Att denna könsrollsfördelning är så markant i Gnosjöregionen beror till stora delar på den starka religiösa tradition som finns i orterna. Det är främst även kvinnorna som jobbar inom Gnosjös offentliga sektor. De tar hand om barnpassningen, de äldre och handikappade till låga löner. Gnosjö är en ort med en omfattande segregation mellan könen. Gnosjö är enligt Pettersson till normen ett maskulint samhälle eftersom produktionen utifrån den privata sektorn är så central.74Familjeföretagen går i arv från far till son och på detta sätt behålls den maskulina hegemoniska normen. Enligt statistiken är 33 procent av företagarna i Gnosjö kvinnor. De kvinnliga företagarna ses som avvikande och osynliggörs enligt Pettersson bakom den manliga normen. Bilden av företagaren i Gnosjö utgörs av en man. Hustrun i familjeföretaget kan enligt Pettersson högst ses som en medhjälpare och som stöd i sin mans företag. Hon sköter främst det administrativa arbetet men arbetar även vid produktionslinan eftersom detta arbete inte ses som manligt.75 Enligt Wigren ökar kvinnans roll i företaget när det ökar i tillväxt. Hennes arbetsroll är dock ändå främst att sköta ekonomin i företaget. Enligt Wigren finns det företagsledare som väljer att ha en mer jämställd roll mellan man och kvinna i företaget. För de företag som har kvinnliga chefer krävs att hon visar sig duktig och har stor kompetens för att klara företaget, annars blir hon inte godkänd av Gnosjöborna. En kvinnlig företagare som Wigren intervjuat ansåg att hon som kvinnlig företagare levde i ett ingenmansland. Hon såg sig varken vara en ”del av ledningsgruppen eller personalen”.76 Kvinnorna i Gnosjöregionen jobbar främst halvtid eller deltid för att även finnas till hands att sköta omsorgen om hemmet och familjen.77Historiskt sätt har kvinnorna till stor del deltagit i företagsproduktionen, men det är främst männen som lyfts fram i den historiska kontexten. Traditionen inom familjeföretagen är att sönerna ärver det från fadern. Att någon dotter ärvt försvinner i kontexten, de syns inte i materialet.78Pettersson anser att kvinnorna även försvinner i den regionalpolitiska diskussionen. Politikerna och förtagarna är främst män. Även tilltalen i marknadsföringen är språkmässigt en manlig diskurs. En konsekvens av den strikta genusordningen är att yngre kvinnor väljer att flytta från orten.79 Samtidigt väljer Gnosjö kommun att föra olika politik mot företagen gentemot den offentliga sektorn. Företagen genererar en ekonomisk tillväxt som inte den offentliga sektorn gör, detta medför att kommunen väljer att främst gynna företagen.80

2.3.3 Invandring Enligt Wigren har invandringen under de senaste 50 åren medfört samhälleliga förändringar i Gnosjö. Efter andra världskriget kom invandraren främst från Finland. Från 1980-talet har de främst invandrat från Kina, Vietnam, arabvärlden och forna Jugoslavien. Invandrarna har ofta hamnat i konflikt med frireligiösa grupper, exempelvis restes en Buddhastaty något som flera frireligiösa ville ta bort. Så länge invandrarna inte talade det svenska språket fick de svårt att få arbete och samtidigt blev de inte respekterade på orten.81 Idag är 26 procent av Gnosjös

74 Pettersson, 2002 sid.66-69 75 Ibid. sid.74-81 76 Caroline Wigren i Eva Londos(red), 2004 sid.90f 77 Ibid. sid.81 78 Pettersson, 2002 sid.91-103 79 Ibid. sid.127-134 80 Ibid. sid.153 81 Wigren, 2003 sid.79ff

19

befolkning invandrare, främst kommer de från Vietnam och forna Jugoslavien.82 Enligt Gummesson är 17,8 procent av de förvärvsarbetande i Gnosjö invandrare och en stor del av dessa kommer från Asien.83 Invandrare i Gnosjö har till skillnad mot andra orter i Sverige inte svårt att få arbete.84 För invandrare betyder Gnosjö arbete. I Gnosjöandans tecken arbetar invandrarna även hårt, enligt Wigren har invandrarna svårt att bli integrerade i samhället.85 Vilket beror på att de ses som annorlunda och avvikande. Invandrarna i Gnosjö vet ofta inte vad som menas med Gnosjöandan och de som hört talas om den ser inte innebörden i begreppet. En invandrare som Wigren intervjuat kopplade ihop Gnosjöandan med det sociala nätverk som hjälpte honom när han köpte ett hus. Han påpekade att utan dessa sociala kontakter skulle det vara svårt att få ett arbete i Gnosjö. För många invandrare är språket en barriär som medför att de skapar egna nätverk utifrån kulturtraditionerna.86 Många invandrare engagerar även partipolitiskt för att på det sättet höra till en grupp.87

Det är inte bara invandrarna som ses som annorlunda och avvikande i Gnosjö. Personer som flyttar till Gnosjö från annan del av Sverige anser att de inte kommer in i samhällslivet. Arbetslösa, homosexuella och personer med annan religiös tillhörighet utgör grupper som har det svårt att komma in i Gnosjögemenskapen. Dessa grupper startar därför ofta egna sociala nätverk istället för att ingå i redan existerande nätverk.88

2.4

Den samhälleliga sfären Gnosjöregionen är en del av det småländska bibelbältet och här spelar frikyrkan en roll. Vilket påverkar den fritid som existerar inom regionen. Som en avslutande del belyses kommunens roll i Gnosjö.

2.4.1 Frikyrka och nykterhet Gnosjöborna är till stor del starkt sammankopplade med frikyrkorörelsen. Pingstkyrkan, Missionskyrkan och svenska kyrkan intar en stark ställning. Detta syns även inom den lokala politiska arenan. Idag har Moderaterna följt av Kristdemokraterna och Centern de flesta mandaten i kommunen. Dan Holfve drar kopplingar mellan USA och Gnosjö. Det är enligt honom det hårda arbetet som medför att individen når framgång. I USA är bilen symbol för lycka. Lyckas individen i Gnosjö skaffar han sig en Mercedes även kallad ”Gnosjömoppe”. Frikyrkorna är starka i både USA och Gnosjö och församlingen är viktig.89 Wendeberg uppmärksammar Gnosjöbons kyrklighet genom hennes intervjuer. Enligt Sven Rydén, Rydéns metallvarufabrik, finns religionen alltid i bakgrunden eftersom ortsborna är uppväxta med församlingen. Men enligt honom är de flesta i Gnosjö inte ”speciellt kyrksamma”.90Gnosjöborna har däremot starka band till sitt religiösa samfund. Församlingarna har enligt Wendeberg varit av stor betydelse för bygdens utveckling och nykterheten.91

82 Wigren, 2003 sid.108 83 Gummesson, 1997 sid.106 84 Dan Holfve i Eva Londos(red), 2004 sid.42 85 Wigren, 2003 sid.226-231 86 Ibid. sid.109-111 87 Ibid. sid.132 88 Ibid.sid.215-224 89 Dan Holfve i Eva Londos(red), 2004 sid.46-48 90 Wendeberg, 1982 sid.288 91 Ibid. sid.288f

20

Enligt Wigren är familjen och frikyrkan viktig för invånarna i Gnosjö. Bygden är uppbyggt kring ett religiöst nätverk som skapar tillit till varandra och det entreprenörerna skapat.92 Många affärer görs enligt Wigren upp över kyrkkaffet.93 I Gnosjö och Hillerstorp finns ett stort antal frikyrkor. Kyrkorna i Gnosjö engagerar även invånarna i en rad aktiviteter som exempelvis fritidsverksamhet, förskola och nätverk för företagare med stark tro.94 De kristna värdena spelar en viktig roll för företagsledarna. Kristna doktriner påverkar både samhällets affärs- och privatliv. Invandrare som kommer till Gnosjö ser kyrkan som viktig gemenskapsfaktor.95 Kyrkans roll är också att minska segregationen i Gnosjö men även visa att diskriminerig inte hör till orten. Alla ses dock inte som lika värda, grupper som homosexuella och arbetslösa anses vara annorlunda och samtidigt anses de som är frikyrkliga mer värda än de som inte är det. Kyrkan spelar även en viktig roll för nykterheten, men de tillåter några glas vin. Enligt Wigren köper Gnosjöbon alkoholen i Jönköping för att vara anonyma vid inköpen. De yngre däremot spenderar mycket pengar i baren på dricka och mat.96Enligt Gummesson har kyrkan och nykterheten stor betydelse för företagsamheten i Gnosjöregionen. Gnosjöföretagaren ska enligt normerna vara ödmjuk och oblyg.97

Till frikyrkliga verksamheten hör även Gnosjö hjälper. Detta är en hjälporganisation för att hjälpa Östeuropa. Förutom Missionskyrkan deltar även Metallfackföreningen och Lions. Det lokala hjälpengagemanget är stort då många är med i frikyrkan.98

2.4.2 Föreningslivet Rotary och Gnosjö hjälper är några av de organisationer som invånarna väljer att engagera sig i ideellt under sin fritid.99 Även det lokala teatersällskapet spelar en viktig roll för Gnosjöbon eftersom det inkluderar människor ur ett vitt spektrum av samhället. Teatern spelar även viktig roll för identiteten hos invånarna genom att exempelvis belysa den historiska traditionen.100Att vara sysslolös i Gnosjö ses som något felaktigt.101 Kjell en f.d. fritidsledare anser att Gnosjö kommun är snåla mot ungdomen. Exempelvis finns bara en sporthall. Han anser att ungdoms- och vuxenarbetslöshet är något som Gnosjö har svårt att kunna ta itu med.102 Idrottsliv och föreningsliv är idag organisationer som främst sköts ideellt. Enligt Aronsson m.fl. fanns förr en koppling mellan företagare och exempelvis en idrottsklubb då företagaren ofta var klubbstyrelsens ordförande. Så är det inte idag då arbete kommer i första hand, idrotten och fritiden i andra.103

2.4.3 Kommunens roll I Gnosjö finns en klar distinktionsgräns mellan vad som är kommunens uppgift och vad företagen ska sköta. Kommunen ska sköta det allmänna som service och bostadsmarknad.

92 Wigren, 2003 sid.14 93 Ibid. sid.206 94 Ibid. sid.152 95 Ibid. sid. 158-161 96 Ibid. sid.166-168 97 Gummesson, 1997 sid.141 98 Wigren, 2003 sid.135 99 Ibid. sid.142 100 Ibid. sid.181f 101 Wendeberg, 1982 sid.25 102 Ibid. sid.285 103 Aronsson et.al. Tillit och misstro småorternas land, en studie av social ekonomi i fem län.(Växjö,2002) sid.88-91

21

Medan företagen sköter företagsverksamheten i Gnosjö. Att kommunen ger bidrag till något företag ses som en snedvridning av de jämna villkor som ska gälla för Gnosjös företag.104 Enligt Wigren har lokala kommunala ledare varit till hjälp, genom sitt stöd till affärslivet i Gnosjöregionen. De är även kommunen som bygger förskolor och daghem. Kommunerna investerar även stora medel för att invandrarna ska lära sig svenska. Det förekommer att kommunen och företagen hamnar i konflikter vad som ses som respektive organisationers arbetsuppgifter.105Enligt Gummesson lägger sig inte kommunen i hur företagen sköts. Kommunens roll blir mer att se till att det finns ett bra företagsklimat i Gnosjö. Gnosjös kommunala företagspolitik är mer praxis och kan bestå i uppgifter att ordna fram tomter till företagen. Kommunen ska även ordna med kommunaltekniska anläggningar, äldreomsorg, barnomsorg, skolor och bostäder. De ska även ordna med kompletterande utbildningsinsatser för den obligatoriska skolan samt vara en ”vägvisare” för företagen i byråkratiska ärenden. Kommunen ska stötta företagen i kontakten med myndigheter och ordna fritidsaktiviteter för invånarna på orten.106

Enligt många av dem som Wendeberg intervjuat i sin undersökning är Gnosjöandan historiskt betingad utifrån den nöd och fattigdom som förr rådde i Gnosjö. Varken Gnosjöandan eller den mer synliga Gnosjömodellen har påtvingats. Varje bygd måste därför hitta sin egen anda. Det som kan exporteras är Gnosjömodellen där småföretagen utgör en stor del men inte allt. Enligt Wendeberg är det viktigt för orterna att finna ett system av industrier som ger service eller legotillverkning åt varandra. Ensam är inte alltid stark, fler företag är bättre än ett stort.107 Vilket för oss in på nästa anda, bruksandan.

104 Aronsson et.al. 2002 sid.312f 105 Wigren, 2003 sid.133f 106 Gummesson, 1997 sid.78 107 Wendeberg, 1982 sid.300-302

22

3 Bruksanda Bruksandan ska ses som speciell anda förlagd till bruksorterna. Dessa orter kännetecknas av ett dominerande företag styrt av en brukledning. Bruksandan skildras ofta genom både positiva och negativa perspektiv. Detta kapitel följer förgående kapitels struktur. I den första delen belyses kort bruksandans traditioner och den identitet som andan skapar. Sedan följer tre sfärer arbetets, den privata och samhällssfären. Kapitlet ska även fånga platsidentiteten hos bruksortbefolkningen.

3.1

Traditionen Genom en kort historik ska bruksandans framväxt redovisas. Idag ses bruksandan mest som ett hinder för utvecklingen på bruksorten. När det dominerande företaget försvinner vad händer då?

3.1.1 Den historiska kontexten Bruksorternas rötter går i många fall att finna i de medeltida bergsmansbyarna. Oftast bestod dessa av en bergsmanshytta och en närliggande gruva. Befolkningen försörjde sig genom jordbruk men hade gruvbrytningen som sidoinkomst. På 1600- och 1700-talet anlades ett stort antal bruk och hyttor. Anledningen var det krav på export av järn, koppar och kanoner som stormaktens Sverige drev för att finansiera krig och ett allt större landområde. Den nya strukturen medförde kronobruk ägda av adelsmän eller borgare. Större järnbruk som Forsmark och Löfsta präglades av en monumental arkitektur skapad av en patriarkal planering. Under 1700- och 1800-talet växte de enhetliga bruksamhällena upp. 1766 formades hammarsmedsordningen som bestämde att bruksägaren skulle hålla smederna med bostad, matförråd, fähus och kofoder. Omfattningen kom dock att variera mellan orterna. Brukssamhället kom nu att präglas av en fast planerad bebyggelse efter symetriska principer. Hur omfattande denna bebyggelse var berodde ofta på brukets ekonomiska situation.108

Perioden efter 1850 karaktäriseras av en bruksdöd, om bruket skulle överleva krävdes nya tillverkningsmetoder. Många små bruk försvann och de som klarade sig var tvungna att rationalisera sin drift för att klara konkurrensen från utlandet. Arkitekturen i dessa orter följde en sträng symmetri med raka bruksgator kantade av bostadshus. Det skapades en skarp avgränsning mellan brukspatrons herrgård och arbetarnas bostäder.109

Kärnan i bruksdriften i Bergslagen var järn- och ståltillverkning men även verksamheter som skog och lantbruk. Lantbruksverksamheten berodde främst på järnbrukens isolering i Bergslagen. För att klara försörjningen fick bruken driva sina egna lantbruk. Bruksorten hade runt om sig ett omland där råvaror och arbetskraft tillsammans bildade ett försörjningssystem. Nödvändigheten att försörja sin arbetskraft ledde fram även till att bruksledningen vidtog en rad sociala åtgärder. Bruksledningen utvecklade ett socialt omsorgsprogram för de anställda. Arbetarna fick till stor del ut sin lön i nödvändiga naturaförmåner. Till de sociala förmånerna räknades exempelvis fri sjukvård, skolundervisning, pension, fri bostad och ved, i vissa bruksorter även barnbidrag.110 Brukspatron gjorde dock inte detta utan att få något tillbaka. Genom att ge arbetarna förmåner förbands de av ekonomiska lojalitetsskäl att stanna kvar inom bruket.

108 Ericsson, 1997 sid.16f 109 Ibid. sid.17 110 Barbro Bursell i Ewa Bergdahl et.al, 1997 sid.11f

23

1900-talets bruksorter karaktäriserades av att bruksgatorna sammanväxte till arbetarsamhällen. Bruken fick tillhörande komplementsamhällen och en framväxande egnahemsbebyggelse växte fram. Under 1920- och 30 talen försvinner flera av arbetarnas naturaförmåner, bruksledningen fick exempelvis svårigheter att skaffa fram bostäder till en växande arbetarstam. Från 1950-talet tas brukets gamla uppgifter över av kommunledningen. På 1970-talet inträder Sverige i en stålkris. Bruksorterna förvandlas till industriorter med brukstradition. 111 Bruksandan som begrepp övergår nu från att vara något positivt till att utgöra ett allt mer negativt hinder. Enligt Maths Isacsson bör bruksandan ses som en av byggstenarna i folkhemsmodellen. Brukspatron eller bruksledningen bestämde över smått och stort, även sådant som hörde till familjens liv. Mellan arbetare och bruksledningen växte personliga band fram. Under 1900-talet kunde inte längre bruksledningen räkna med samma vördnad som tidigare. Lönekostnaderna sänktes genom att arbete lades ut på icke yrkesskickliga istället för dem som visade en yrkesskicklighet i arbetet. De nya företagsledarna visade inte samma vördnad för sin personal som under brukspatrons tid. Nu fick istället staten ta hand om arbetarnas välfärd vilket enligt Isacsson gör att folkhemmet växer fram.112

3.1.2 Bruksandan som hinder. Det förekommer idag ett flertal projekt för att få igång slumrande gamla bruksorter. Flera av dessa har dragits igång i Bergslagen. Svårigheterna består främst i att förändra människors inställning till utveckling. Bruksandan ses som ett hinder och medför att nya individuella innovationer får svårt att tränga igenom.113 Enligt Bengt Erik Bergström befinner sig människorna i Bergslagen i en slags alienation. Vilket skapar en oförmåga att handla mot nya gemensamma intressen. Fortfarande kvarstår en tro på att det gamla åter ska blomstra.114Bruksandan som begrepp sammankopplas med något som är negativt där bruket står för det föråldrade, stela och oföränderliga. Det förflutna har lagt sig som ett negativt filter över brukssamhället.115 Lage Wahlström ser samma fenomen i Smedjebacken. Här finns det en rädsla för att ta in det nya. Invånarna kan inte skilja sig från det gamla och invanda. Även om jobben inte finns i Smedjebacken väljer många hellre att gå arbetslösa än att flytta till någon annan ort. Bruksandan medför ofta att kommunerna väljer att lägga ett traditionellt perspektiv på nyetableringar, de nya företagen ska vara traditionella verkstadsföretag. Det går lätt att få tag i industrilokaler men inga till de nya postindustriella företagen som kunde utgöra framtiden för orten. Även att locka turister till bruksorterna ses med negativa glasögon. Invånarna påpekar ofta att de gamla bruksbyggnaderna inte är något att fästa blicken på och resonerar att det inte kan locka någon.116 Idag satsas det på turismen ett flertal gamla bruksorter har öppnat s.k. ekomuseum och industrimuseum, där det gamla brukslivet speglas. Barbro Bursell påpekar att om bruksandan ska ses som ett hinder eller möjlighet beror på hur begreppet används. De positiva eller negativa förtecknen beror i sin tur på erfarenheter och värderingar som individen bär med sig.117 Enligt Ulf Magnusson utgörs bruksandan av de sociala relationer och normer som präglar brukssamhället. Dessa faktorer är inte stabila utan

111 Eva Wikström, 1998 sid.235f 112 Maths Isacsson, 2007 sid.40-48 113 Ann-Kristin Ekman i Ann-Kristin Ekman(red), 1996 sid.9f 114 Bengt Erik Bergström i Ann Kristin Ekman(red),. 1996 sid.56 115 Ibid. sid.61 116 Lage Wahlström i Ann Kristin Ekman(red). 1996 sid.78 117 Barbro Bursell i Ewa Bergdahl et.al. 1997 sid.17

24

förändras ständigt. I äldre tider var det arbetarnas ”mössan av” för brukspatron, en bild som bekräftades av de fackliga och politiska agitatorerna som kom till bruksorten.118Sune Berger frågar sig istället vad som kan ersätta bruksandan. Varje plats menar han har sin speciella atmosfär. Brukssamhällena kännetecknas främst av ett företag som dels svarat för det företagsmässiga, dels för den samhälleliga organisationen av invånarnas vardagsliv. Som svar menar Berger har de anställda och lokalsamhället skapat en facklig och en kommunal organisering.119 Ann Kristin Ekman påpekar att bruksandan tagit fram en konservatism i bruksamhället. Det är svårt att tränga igenom andan samtidigt som människorna som lever där inne påpekar att samhället står stilla och är som det alltid har varit. Bruksandan kan därför ses som hämmande i motsatts till Gnosjöandan som mer ses som utvecklande. Enligt Ekman kan bruksandan ses som både föränderlig och seg. Det viktiga enligt henne är att ta en kritisk hållning till begreppet och inte ge det eget förklaringsvärde.120

Enligt Gerd Adolfsson är den frysta bilden en metafor för Bergslagen. Hon menar att någon ”måste trycka på knappen för att något ska hända”. De argument som lyfts fram är att bruksandan hämmar utvecklingen, att kommunen vaknat för sent och att orten har ett alltför ensidigt näringsliv. Det finns en kommunal misstro mot kulturella projekt. Det invanda måste brytas ned för att ge förutsättningar för det nya.121

Det finns en tillhörighet i bruksorten som pekar på ett ”vi och dom” tänkande. Vilket innebär att nyinflyttade i bruksorten inte accepteras som ortsbor. ”de är inte som vi” är ofta ett vanligt bemötande.122 Även jantelagen gör sig synlig i brukssamhället. Att sticka upp motargumenteras med repliker som ” tro inte du är någon”. Individen bör inte heller ta ett eget initiativ. Att gå mot strömmen ses som något felaktigt och normbrytande.123 Trots allt motstånd att förändra sin omgivning finns regionala företrädare som vill förändra. Nya idéer ska skapas utifrån de regionala förutsättningarna.124Bertil Lundberg menar att företeelser som tillskrivs bruksorter inte behöver gälla alla orter. Enligt honom har de snarare att göra med sociala strukturer och individers olika livsvillkor.125 Enligt Erik Westholm påverkar bruksandan människornas handlande. Ungdomen i bruksorten går enligt Westholm sin egen väg. Vilket ofta står i kontrast med bruksandan stabilitet, de kollektiva lösningarna, platsbundenheten och att ansvaret skulle vara någon annans.126 Enligt Maths Isacsson upprätthålls bruksandan i fyra nivåer, hos individen genom sin självbild, i familjen genom könskonstruktionen mellan män och kvinnor, samt I det lokala samhället genom lokala politiker, press och arbetsgivarna. Slutligen i samhället genom forskningen, statistiken samt regionalpolitiken.127

Vid mitten av 1970-talet skapades ett intresse för hembygdshistoria vid de gamla bruksorterna. Grävrörelsen föddes som en radikal rörelse ofta med politiska ambitioner. En viktig aktör i rörelsen var ABF. Grävrörelsen kom att hålla i ända till mitten av 1980-talet. Antalet studiecirklar som drogs igång under grävrörelseperioden, 1975- mitten av 1980-talet, var 10 000 och sammanlagt involverade den 100 000 personer. 500 skrifter producerades. De 118 Ulf Magnusson i Ewa Bergdahl et.al. 1997 sid.21 119 Sune Berger i Ewa Bergdahl et.al. 1997 sid.30 120 Ann Kristin Ekman i Ewa Bergdahl et al. 1997 sid.36-40 121 Gerd Adolfsson i Ewa Bergdahl et.al. 1997 sid.72-76 122 Kari Norman i Ann-Kristin Ekman(red), 1996 sid.226 123 Barbro Bursell i Ewa Bergdahl et.al. 1997 sid.16f 124 Ann Kristin Ekman i Ewa Bergdahl et.al. 1997sid.37 125 Bertil Lundberg i Ewa Bergdahl et.al. 1997 sid.83 126 Erik Westholm i Ewa Bergdahl et.al. 1997 sid. 104-106 127 Maths Isacsson i Ewa Bergdahl et.al. 1997 sid.130

25

folkliga ledarna och politikerna som svek arbetaridealen kritiserades. Kunskap som höll på att gå förlorad kom nu att dokumenteras. Grävrörelsen inriktade sig på industriella framväxten och arbetarna sociala historia. Kritiken mot grävrörelsen uttrycks i att det är det manliga som skildras. Tjänstemännens tillvaro belyses inte. Grävrörelsens historia stannade även av vid 1930-talet. Enligt Isacsson är inte grävrörelsen helt död, vid jubileum utkommer ett flertal skrifter.128

3.1.3 Bruksandan som tillgång För att bryta det negativa och försöka ta fram något positivt och nyskapande för de tidigare bruksorterna har det varit av stor vikt att bryta den gamla bruksandan. Under de senaste decennierna har det därför skapats flera regionalpolitiska åtgärder bland annat i Bergslagen. Det har främst varit lokala utvecklingsprojekt som stått i fokus för att mobilisera till ett nytänkande som ska leda till en förändring och nya idéer.129Bengt Erik Bergström påpekar att Bergslagsdelegationen utvecklat utbildningssatsningar genom att skapa teknisk-, handels- och kulturhögskolor på distans i samarbete med Uppsala Universitet. Det skapas enligt Bergström en helhetssyn på Bergslagsområdet, genom högre utbildning ska en förändringsprocess till nytänkande processer ske. Ett viktigt område är turism, att kunna förmedla det gamla, inte som något som bevaras i bruksandan utan som kontrast till det nya.130 Ann Kristin Ekman anser att brukskommuner som satsar på kultur och turism riktar sig utåt. Flera orter skapar med hjälp av EU-bidrag stora kultursatsningar och skapar samtidigt ett nätverk med Europa. Flera av de gamla bruksorterna sätter inte längre sin tilltro till det gamla storföretaget utan ser ett värde med nya kunskaps- och tjänsteföretag. Nya entreprenörer får på detta sätt nyckelpositioner på orterna. Här tar Ekman upp Hällefors som en ort med framväxande nyföretagaretablering inom IT-sektorn.131 Bertil Lundberg anser att det positiva med bruksandan utgörs av sammanhållning, lojalitet och gemensamma grepp. Det negativa ligger i en tröghet av vilja till förändring samt en intolerans till det främmande.132Willy Bergström menar att slutsatsen blir att utveckla högskolorna för att hålla individerna kvar i Bergslagen. Bruksmiljöerna kan även utnyttjas som ett turistmål, genom att specialisera sig kan köpstarka grupper fångas in.133 Maths Isacson påpekar vikten av att se till möjligheterna. Detta kan utgöras av geografiskt läge, infrastruktur och naturmiljön. Enligt honom är tjänste- och småföretag, turism och utbildning viktiga delar till ett nyskapande för att bryta den negativa delen av bruksandan. Isacson menar att det är av stor vikt att ta fram de positiva delarna av bruksandan som exempelvis tekniskt kunnande och yrkesstolthet. Intoleransen mot allt som är främmande måste enligt honom brytas eftersom idéerna många gånger kommer från dem som flyttar in till orten och därmed ser den gamla bruksorten från ett utomståendeperspektiv.134

Bergslagens industriorter har under de senaste 60 åren gått från en stabil ekonomisk industrinedgång, folkminskning och osäkerhet. Ludvikas och Smedjebackens befolkning har under de senaste decennierna decimerats. Under 1980-talet sköt staten till pengar för att rädda regionen. Flera Bergslagsdelegationer med olika resurser har avlöst varandra. Problemet har

128 Isacsson, 2007 sid.249ff 129 Ann Kristin Ekman i Ann Kristin Ekman(red) 1996 sid.21f 130 Bengt Erik Bergström i Ann Kristin Ekman(red) 1996 sid.43-51 131 Ann Kristin Ekman i Ann Kristin Ekman(red) 1996 sid.140 132 Bertil Lundberg i Ewa Bergdahl, 1997 sid.83 133 Willy Bergström i Ewa Bergdahl et.al. sid.102 134 Maths Isacsson i Ewa Bergdahl et.al. sid.121-133

26

ofta kommit från invånarnas inställning till projekten. De ses ofta som projekt uppkomna ovanifrån. Ytterst få projekt har fötts från invånarna själva. Målet för Bergslagsdelegationen var att skapa 9000 arbetstillfällen men bara 2000 arbeten skapades i verkligheten. En stor del av medlen skjuts in i en utbildningssatsning genom två högskolor i regionen. Sedan 1990-talet arbetas det även med gränsöverskridande projekt där flera kommuner går ihop och ansöker EU-bidrag till olika kommungemensamma projekt. Den nya sociala ekonomin med icke vinstorienterade företag ska skapa nya dynamiska företag.135

3.2

Arbetets sfär Denna sfär består av bruksortens företag, arbetarna och bruksledningen. De institutionella enheter som bruksledningen skapade för att behålla arbetarna på orten. Vidare går kapitlet in på arbetet, skolutbildningen vid bruket, bostäderna och slutligen fackföreningens roll. Som en första del belyses begreppet patriarkalismen

3.2.1 Patriarkalism som begrepp Patriarkalism förklarar samhälls- och sociala relationer mellan över- och underordnade. Idén har en härkomst i hustavlans värld. Enligt kyrkohistoriker Hilding Pleijel var exempelvis drängarna underställda husbonden. Hushållet skulle ses som ett enda stort kollektiv där husbonden skulle representera den faderliga omsorgen och utföra myndighetsutövandet. Alla drängar och pigor skulle ses som familjemedlemmar. Patriarkalismens idé hör dock inte enbart till bilden från hustavlan. Historikern Börje Harnesk påpekar att det existerar patriarkala idéer hos naturrättsliga tänkare som Hobbes och Rousseau. Här ska de ömsesidiga rättigheterna och skyldigheterna fokuseras som den allmänna karaktären på patriarkalism. Patriarkalismen som växer upp under den industriella perioden får mer en karaktär av det senare. Den anpassades enligt Ericsson efter den nya tiden. För att möta kapitalismen skapades en ny patriarkalismen skild från Pleijels bild av husbondeväldet. Enligt historikern Ulf Magnusson ömsade patriarkalism skinn under 1800-talet från samhällsideologi till att mer vara en företagsideologi.136

Den arbetarhistoriska forskningen har oftast sett denna patriarkalism som en ovanifrånstrategi, Uppbyggd på arbetsgivarens oinskränkta makt. Arbetarna skulle här ses som passiva mottagare. Enligt Ericsson är en gemensam forskarbild att arbetarna har en underordnad roll i systemet. En underordnad som betydde att de inte kunde påverka beslut uppifrån. Kritik har dock riktats mot denna endimensionella bild. Historikern E. P Thompson menade att arbetarna och brukspatron behövde varandra. De bevakade och kontrollerade varandra genom ömsesidiga relationer. Enligt historikern Per Bolin kan dessa personliga relationer ses som en seger för arbetarna genom att de fick del av fri sjukvård, förmåner etc. Enligt Christer Ericsson ska den utveckling som skedde i och med den industriella patriakalismen ses som ett tryck underifrån, men även som en strategi ovanifrån. Det var för brukspatron viktigt att kunna disponera yrkeskunniga arbetare. Patronen utgjorde maktens centrum, han skapade en social struktur som var legitimerat av brukets arbetare. Detta samband gällde enligt Ericsson så länge som det sociala systemet var positivt för arbetarna. 137

135 Isacsson, 2007 sid.259-275 136 Ericsson, 1997 sid.49f 137 Ibid. sid.51ff

27

Den traditionella brukspatriarkalismen utvecklades i stor del vid vallonbruken i Uppland under 1700-talet. Den omfattade både social och samhällig omsorg i det isolerade brukssamhället. Vid bruksorterna omfattades alla arbetare av detta patriarkala system. Historikern Thommy Svensson påkar att patriarkalismens innersta kärna bestod av det individuella personliga förhållandet med brukspatron eller bruksledning. Denna patriarkala ordning började enligt Åke Lindström att undermineras av en framväxande arbetarrörelse i slutet av 1800-talet, med en kulmen under 1900-talets första decennier.138

3.2.2 Det patriarkala företaget. Bruksledningens sociala omsorg gav arbetarna en trygghet i jämförelse med andra samhällen. Det var ett skydd mot arbetslöshet, fanns inget arbete att få vid ett verk flyttades arbetaren över till ett annat. Bruksorganisationen var en hierarkisk uppbyggd organisation. Trots det tog bruksledningen hand om sina arbetare ”från vaggan till graven” i utbyte av att kunna ha kvar sin arbetskraft på orten.139 Brukspatronen skulle vara en förebild och ses som ett ”dygdemönster”. Han skulle vara en bruksortens ”fader”. Relationerna mellan brukspatron och arbetarna vid bruket karaktäriserades ofta av en ”ansikte mot ansikte relation”, där brukets ”fader” skulle ha en moralisk plikt gentemot sina underlydande. Arbetarna i sin tur skulle visa vördnad mot brukspatronen och välja att stanna kvar på orten.140

Enligt Ericsson var det viktigt att bruksledningen var drivande i sjuk- och hälsovårdsarbetet vid bruksorten. Bruksledningen var mån om att föra ett positivt hälsoarbete för att undvika att arbetarna blev sjuka eller skadade. Vid Nyby bruk var spädbarnsdödligheten och vuxendödligheten i sjukdomar klart en i omgivande städer. Viktiga faktorer för att hålla bruksortens invånare vid god hälsa var livsmedelsförsörjningen, boendet, den fria sjukvården och arbetsmiljön.141

Brukets arbetare hade tillgång till en fri sjukvård. Bruksledningen betalade kostnader för läkare, barnmorskor, sundhetspolis och sjukvårdens hyresavgifter. Sjukvården omfattade alla brukets anställda och deras familjer. Arbetarna var även olycksfallsförsäkrade.142sjuk- och hälsoarbetet utformades så att både arbetare och brukspatron var nöjda. Ericsson påpekar att Nyby bruk var en god miljö att leva i. De skador och sjukdomar som drabbade brukets vuxna var främst arbetsrelaterade. Till de största grupperna hörde förslitnings- och belastningsskador följt av reumatiska sjukdomar och hörselskador. En annan yrkessjukdom som belastade arbetarna var lunginflammation. Anledningen var de kalla och ofta dragiga verkstadslokalerna.143

3.2.3 Arbetet Arbetet och det hårda kroppsarbetet ses i bruksandan som centrala delar, vilket skapar normer av förankring, tillhörighet och den lokala identiteten i bruksorten.144 Pliktkänslan att göra ett bra jobb var ofta normer som odlades. De arbetarklasser som inkluderades i brukandan och brukskulturen är smederna, lantbruksarbetarna vid brukets lantgårdar, tjänstemän, änkor och

138 Ericsson, 1997 sid.51ff 139 Barbro Bursell i Ewa Bergdahl et.al. 1997 sid.12f 140 Ericsson, 1997 sid.24 141 Ericsson, 1997 sid.119-124 142 Ibid. sid.138-143 143 Ibid. sid.145-147 144 Kari Norman i Ann-Kristin Ekman(red), 1996 sid.201

28

torpare, men den största gruppen var trots allt vanliga arbetare. Bruksledningen indelade arbetarna i grupper efter en hierarkisk ordning, smeder var exempelvis högre än vanliga arbetare. Lönen, bostädernas storlek samt andra förmåner var privilegier som särskilde arbetargrupperna från varandra.145 Bruksledningen i Åtvidaberg skapade ordningsregler för sina arbetare. Vid för sen ankomst fick arbetaren böta 10 öre om den försena ankomsten översteg fem minuter.146

Under 1970-talet var det ofta vanligt att ABF höll i studiecirklar under namnet ”gräv där du står”. Meningen med dessa cirklar var att styrka arbetarnas identitet och befästa bruksandan och dess historia. Ofta uttrycktes resultatet i böcker, lokala teaterspel och på bruksmuseum.147

3.2.4 Högre utbildning. En av de negativa faktorerna som innefattas i bruksandan är den låga utbildningsnivån. Bruksortens skolor erbjöd en sexårig grundutbildning, efter denna började barnen ofta att arbeta. Pojkarna på bruket och flickorna som jobbade inom hushållet alternativt andras hushåll. Det bör dock tas med att pojkarna fick en lärlingsutbildning och att det vid bruksorter som Åtvidaberg fanns både trådgårdsskolor och mejeriskolor för flickorna. Idag krävs det för arbete en högre utbildning och att andelen som vidareutbildar sig ökar. Dock finns det fortfarande ett visst förakt mot högskolestudier. En ny vision i Bergslagen är att bygga upp ett nätverk av högre utbildningsinsatser som exempelvis, teknisk högskola, kulturhögskola, affärshögskola. dessa högskoleutbildningar existerar inte fysiskt i Bergslagen. De är istället knutna till Uppsala universitet som distansutbildningar. Målet är att de ska uppfylla näringslivet och den offentliga verksamhetens krav samt skapa attitydförändringar hos bruksortsinvånarna.148

3.2.5 Bostäder Enligt Wikström kan byggnationen vid bruken indelas i tre faser. Under 1600- och 1700-talet skapades de klassiska bruken. Byggnaderna som utmärkte sig under denna tid var den stora pampiga herrgården och bruksgatan kantad med små smedshus. Under 1800-talet byggs flera kasernbyggnader som var flerfamiljshus i trä eller sten. Den tredje epoken kallar Wikström ”folkhemsbruket”.149Herrgården betecknar enligt Wikström det förindustriella, medan övergången till den moderna industrialismen ska ses som ett stadsmässigt bruk. Samhällsbyggandet går från att vara en företagets angelägenhet till att istället hamna under kommunens ansvar. Övergången från ett företagets samhällsbyggande till att bli ett område under kommunal regi sker under 1940- och 1950-talen.150

Samhällsplaneringen vid bruken sköttes innan första världskriget av bruksledningen. De upprättade byggplaner samtidigt som behovet av bostäder och serviceinrättningar dimensionerades utifrån antalet arbetare på orten. Byggnationen var starkt knuten till konjunkturerna inom företaget. Bruksledningen skötte reparationer och nybyggnationer allt för att arbetarna skulle få en bra bostadsstandard. Efter första världskriget började

145 Barbro Bursell i Ewa Bergdahl et.al. 1997 sid.15 146 Arbetarfrågor, Åtvidabergs kopparverk ospecificerat material 147 Wikström, 1998 sid.218f 148 Bengt Erik Bergström i Ann-Kristin Ekman(red), 1996 sid.53f 149 Wikström, 1998 sid.12 150 Ibid. sid.12-14

29

bostadsbyggnationen från bruksledningens sida att kraftigt gå ned eller upphöra. Modellen för nybyggnation blev de egnahemshus som stöddes genom statliga subventioner men även med stöd av bruksledningen. Företaget understödde arbetarna genom tillgången av billiga lån till egnahemshus främst av tvåfamiljskaraktär. 151 Under 1930- och 1940-talet införs vid bruksorterna en mer offentlig samhällsplanering. Det sker en förnyelse av den befintliga bruksbebyggelsen. Företagets roll tas nu allt mer över av de municipalsamhällen som växt upp vid orterna under tidiga 1900-talet. Dessa två samhällsdelar växte ihop och överförs till kommunen som nu även tar över samhällsplaneringen och bostadsbyggandet på orten.152 När bostadsbyggandet övergår till en kommunal angelägenhet har även de naturaförmåner som arbetarna vid bruket fått från bruksledningen till stor del försvunnit. Under 1970- och 1980-talet rivs mycket av de gamla bruksbyggnaderna som exempelvis kasernbyggnaderna, för att ge plats åt en ny bebyggelse och i viss mån även förinta en del av bruksandan.153

Bruksledningens planering innefattade även kollektiva faciliteter för bruksarbetarna. Vid Boxholms bruk byggdes 1916 en gemensam bagarstuga och tvättstuga för brukets anställda. Tvättstugan byggdes vid badhuset och bagarstugan förlades till en av arbetarnas kasernbyggnader, Långholmen.154

3.2.6 Fackföreningen Fackföreningsbildandet vid bruken kom igång sent. Så länge bruksledningen sörjde sina arbetare med förmåner som fri sjukvård, livsmedel och fria bostäder fanns ingen anledning enligt arbetarna att starta eller ingå i fackföreningen. Det var enligt Christer Ericson först när de sociala förmånerna vid bruken började avta eller delvis försvinna som arbetarna började organisera sig.155 Arbetarna stred för att behålla naturaförmånerna som mer och mer kom att ersättas med kontanta medel.156 Till en början reagerade bruksledningarna ofta negativt på fackföreningarna och avskedade flera av de ledande inom organisationen. Till slut accepterade bruksledningen fackföreningen och började mer att se den som en jämlik samarbetspartner. När de inte längre hade råd att hålla arbetarna med de förmåner som de hade fått övertogs många gånger ansvaret av fackföreningen och kommunen. Fackets ambition var att ha hålla kvar goda relationer med bruksledningen framför att strida, även om det ibland blev oundvikligt. Facket övertog även bruksledningens syn på arbetarnas skötsamhet och disciplinering.157 Åke Lindström påpekar i sin avhandling att vid sekelskiftet fanns det 85 ”Jern och metallfackföreningar” i Sverige av dessa var fem lokaliserade till bruksorterna. Flertalet av de fackföreningsavdelningar som tillkommer vid bruksorterna växer fram under 1910 och 1920-talen, då ett sextiotal bruksfackföreningar tillkommer.158 Det var enligt Lindström främst de yrkesskickliga arbetarna som anslöt sig till fackföreningen. Acceptansen för fackföreningens idéer kom att utvecklas snabbare hos den yngre än den äldre arbetargenerationen. Motståndet från den äldre generationen berodde enligt Lindström främst på att de sociala, ekonomiska och psykologiska känslan som dessa arbetare hade för bruksorten och det patriarkala.159

151 Wikström, 1998 sid.18-22 152 Ibid. sid. 33f 153 Ibid. sid. 155f 154 Disponentens ärsberättelser 1916 155 Ericsson. 1997 sid.174f 156 Ibid. sid.179 157 Ericsson 1997 sid.208-216 158 Lindström, 1979 sid 20-22 159 Ibid. sid.119

30

Relationerna mellan bruksledningen och fackföreningen kunde se väldigt olika ut i bruksorterna. I Åtvidaberg ansågs det viktigt att hålla en arbetarfrid. Tvister skulle främst lösas med förhandlingar. Under 1920-talet hade Åtvidabergs förenade Industrier gått i konkurs vilket kan ha resulterat i att fackföreningen inte sedan tog till hårdare tag, eftersom de inte ville riskera arbetarnas välfärd. Samtidigt fanns vid 1930-talets högkonjunktur et samförstånd mellan bruksledning, kommunen och fackföreningsrörelsen som skapade goda relationer mellan parterna.160

Fackföreningsstyrelsens vid Boxholms bruk hade en hårdare och mer negativ inställning till bruksledningen. De ansåg att de agerat hänsynslöst som motpart och ständigt reducerat arbetarnas löner. Under 1920-talets första hälft togs ofta strejkvapnet till, men när arbetarna inte ville strejka längre ansågs förhandling vara ända lösningen. Risken att bli arbetslös eller få nya lönereduceringar medförde att fackets makt minskade.161

3.3

Den privata sfären 3.3.1 Familjen

Kärnfamiljen var och är den normgivande enheten i bruksorten. Förr var det familjerna som hade företräde till brukets bostäder. Ungkarlarna kom i andra hand och erbjöds ofta sämre boställen exempelvis vindskupa eller ungkarlsboende. Patronens tankar om skötsamma och duktiga arbetare byggde på att kvinnorna stod för omsorg och omvårdnad om hemmet och familjen. På detta sätt bejakade även hustrun mannens skötsamhet. Familjen ses enligt Ericsson som ett slags värn mot samhällsomstörtande verksamhet.162Enligt Barbro Bursell fanns en inskränkning i familjernas integritet vid bruket. Patronen hade ett ansvar för sina arbetare, vilket även kunde uttrycka sig i att arbetarna var tvungna att fråga patron om lov för giftermål. Anledningen till detta var enligt Bursell tillgången på bostäder i orten.163 Från slutet av 1960-talet blev det allt vanligare att även kvinnorna började förvärvsarbeta. För många familjer blev skiftarbetet vid bruket ett sätt att ordna barnomsorgen.164

Fram till 13 års ålder var pojkarnas och flickornas värld en gemensam värld. Efter 13 års ålder började pojkarna vanligtvis att arbeta vid bruket. Flickorna fick ta större ansvar för familjen såsom barnpassning och hushållssysslor.165

Rydén menar att smedsbarna vid bruket var anonyma fram till tio års ålder, det finns inte mycket skrivit om dem. Det är enligt Rydén rimligt att tro att de hade liknande sysslor men ju äldre barnen var desto större skillnader. Pojkarna kunde börja arbeta vid 12 års ålder. Rydén har till och med hittat en sjuårig dagsverksarbetare i arkivmaterialet. De faktorer som påverkade när pojkarna började dagsverksarbeta var främst ålder, mognad och bruksortens möjliga sysselsättningsgrad. Arbetsuppgifterna kunde vara reparationsarbete, handräckning vid klensmedja, vedhuggning, skördearbete och spiksmidesdräng. Vid 18 års ålder började

160 Thorbjörn Andersson, Fackföreningar i bruksbygd, en komperativ studie mellan metalls avdelning.140 i Åtvidaberg och Metalls avdelning. 184 i Boxholm 1924-1935. C-uppsats (Linköpings universitet, 2005). sid 34 161 Ibid. sid.34 162 Ericsson, 1979 sid.95 163Barbro Burell i Ewa Bergdahl et.al, 1997 sid.12 164 Lage Wahlström i Ann Kristin Ekman(red) 1996 sid. 81 165 Ericsson, 1979 sid.221

31

barnen arbeta som exempelvis koldräng vid stångjärnssmidet. Vid 24 års ålder brukade koldrängen avancera till mästersven för att sedan vid ca 32 års ålder bli mästersmed. 166

Flickornas arbete började särskiljas från pojkarnas vid 10-års ålder. De fick arbetsuppgifter såsom trädgårdsarbete, höbärgning och skördearbete. Vid 14-15 års ålder gled arbetsuppgifterna mer in på hushållsarbete. Många kom att tjäna som pigor både i och utanför egna hemmet. De flesta avslutade dock sitt pigarbete när de gifte sig. Ett år efter giftermålet var det även naturligt att det första barnet kom. Sedan fortsatte barnafödandet i en jämn ström fram till 36 års ålder. Giftermålet gav dock pojkarna den högsta favören då de oftast i samband med detta utnämndes till mästersven. För kvinnan var fasen då denne mästersven gott över till att bli mästare tyngst. Denna tid ställde ett högt krav på kosthållet i och med att antal småbarn ökade. Samtidigt fanns även ett antal drängar och pigor anställda hos smedsmästaren.167

3.3.2 Kvinnans roll Bruket var männens värld vilket kom att prägla hela brukssamhället. Det var de som skapade de sociala mönstren och fritidsverksamheten på orten. Kvinnan blev antagligen hemmafru eller så flyttade hon ifrån orten.168 Enligt Göran Rydén beskrivs bruksortens könsmönster utifrån att det var männen som var verksarbetare eller jobbade vid masugnen. Det var männen som borrade i berget och som arbetade i skogen. Kvinnorna var hemma och tog hand om hushållet och familjen. Rydén påpekar att gruvbrytningen i bergslagen på 1600-talet till lika stor del var ett kvinnligt arbete. Familjen sågs som en enhet för arbetet vid gruvorna. Kvinnorna ingick dock inte i själva järntillverkningen. Fram till mitten av 1800-talet kännetecknas inte bruksorten enligt Rydén av en markerad könsfördelad arbetsordning. När sedan bruken började ta över gruvorna förvandlades brukssamhällets genusordning. Det fanns nu inte längre plats för bergsmän och deras hustrur. Det kvinnliga järnarbetet försvann och malmförädlingen blev till ett mansgöra. Kvinnorna kom nu istället att förpassas till hemmets sfär samtidigt fick hon nu även en roll som konsument, då det var hon som köpte varorna till hemmet. Under 1970-talet kom kvinnorna in i den offentliga sektorn, där äldrevård och skola blev två exempel på arbetsområde. Under 1960-talet hade enligt Rydén även kvinnorna börjat förvärvsarbeta i den tunga industrin vid bruket.169 Enligt Gunnel Forsberg betyder bruksandan att kvinnorna lever i ett samhälle där den patriarkala familjemodellen lever kvar parallellt med en förändrad kvinnoroll. Bruksandan anpassar sig efter nya sociala och ekonomiska strukturer. Forsberg ser dock att både män och kvinnor idag börjat bryta sig loss från de traditionella genusmönstren som präglar bruksorterna. De börjar mer söka ett jämlikt kontrakt där kvinnor och män ska ses som jämbördiga.170

3.3.3 Naturaförmånerna I det patriarkala systemet ingick att patron skulle sörja för sina arbetare och deras familjer. Brukspatron eller bruksledningen stod för arbetarfamiljernas inkomst, hälsa och ålderdom. Detta resulterade enligt Ericsson i ett system med permanent tillgång till arbete, läkarvård vid sjukdom och en garanterad pension. Den låga mortaliteten vid bruket kan förklaras med en god näringsstandard och tillgång på livsmedel samt ett tidigt utbrett sjukvårdssystem. 166 Rydén, 1990 sid. 203-209 167 Rydén, 1990 sid.214-226, 281f 168 Sune Berger i Ewa Bergdahl et.al 1997 sid.32 169 Göran Rydén i Ewa Bergdahl et.al. 1997 sid.48-57 170 Gunnel Forsberg i Ewa Bergdahl et.al. 1997 sid.59-63

32

Arbetarna fick genom de naturaförmåner som inräknades i lönen en god tillgång till dagsbehovet av vitaminer och mineraler. Lönesystemet vid bruket kombinerades av kontantlön och naturaförmåner. Dessa naturaförmåner kunde bestå av livsmedel, fri ved och bostad. De livsmedel som gavs som in natura alternativt kraftigt subventionerade var mjölk, malt, spannmål, gryn, kött, salt, sill och strömming. Bruksfamiljerna fick ofta ett eget land för att exempelvis odla potatis. Brukets invånare kunde även få en julgåva oftast i form av mjöl. Ericsson påpekar att invånarna vid Nyby bruk fick köpa kött vid slakt till ett pris av 56 öre per kilo. Under 1900-talet minskar naturaförmånerna för att istället byttes till kontanta pengar.171 Enligt Bertil Jakobsson hände det ibland att arbetarna ville byta produkter som exempelvis äng och potatisland mot mjölk och potatis. Detta var enligt Jakobsson en anledning som bruksledningen framhöll när de valde att byta naturaförmåner mot kontant lön.172För bruksortens pensionärer och änkor var gratialen viktiga. De viktigaste gratialprodukterna var mjöl, salt, strömming och potatis.173

I Åtvidabergs kopparverks räkneböcker tas naturaförmånerna upp vid sidan av den kontanta lönen. Kopparsmeden J. O Nyman fick 1875 ut en fjärdedels tunna sill som komplement till den kontanta lönen i januari. Under mars månad uttog han som naturaförmån salt och mjölk. De vanligaste naturaförmåner som upptas var råg, mjölk, sill och salt. Särskilt viktigt var saltet som konserveringsmedel. Som en skillnad i materialet märks att yrkesskickliga arbetare och tjänstemän har en högre lön under september månad. Denna lönebonus märks inte bland vanliga arbetare. Ägnade sig arbetaren åt någon hobbyverksamhet vid sidan av kunde detta ge en extra förmån. En arbetare som var med i musikkåren kunde ha ett musikkonto, för uniform och instrument i musikkåren i Åtvidaberg.174

Vid Boxholms bruk uppläts som i andra bruksorter tabeller över arbetarnas naturaförmåner. 1905 fick spikklippare L. M Andersson 72 kr i bostadsbidrag och 6 kr i medicinbidrag. Vanliga naturaförmåner var bostad och ved.175 Tjänstemännen vid Boxholms bruk fick förutom ved och mjölk även den elektroniska belysningen i form av glödlampor som naturaförmån.176 1946 försvinner hyrorna som naturaförmån vid Boxholms bruk och under de kommande åren kommer kompensationen av hyreshöjningen att kompenseras av ökade löner.177

3.4

Den samhälleliga sfären Fritiden vid bruket var något som till stor del kontrollerades av bruksledningen. Syftet låg främst i att stärka gemensamhetskänslan och möjligheten att behålla arbetskraften på orten. Vid slutet av 1800-talet intensifierades det gemensamma midsommarfirandet vid bruksorterna. Den kom enligt Ericsson att betraktas som en årlig ljuspunkt som innebar ett par dagars semester för arbetarna. Midsommarfirandet utgjorde en faktor att stärka bruksandan. Förberedelserna startade veckan innan firandet och involverade de flesta av brukets arbetare. Midsommarn innebar en gemensam marsch till festplatsen. Där åts sill, bröd och smör samt dracks brännvin och öl. På kvällen fortsatte festen i någon loge och ytterligare mat intogs. Patronen eller bruksledningen utgjorde kärnan på festen. Det fanns dock tillfällen då arbetarna kunde rikta misstro mot det patriarkala systemet. Avvecklandet av midsommarfesterna vid

171 Ericsson,1997 sid.124-127 172 Jacobsson, 1976 sid.32 173 Ibid. sid.68 174 Åtvidabergs kopparverks avräkningsbok 1875 175 Boxholms bruk AB Naturaförmåner 1905 176 Boxholms bruk AB naturaförmåner 1922 177 Boxholms bruk AB naturaförmåner 1946

33

bruksorterna skedde under första hälften av 1900-talet. Ericsson menar att midsommarfirandet i Nyby upphörde i början av 1900-talet på grund av att objudna gäster från grannbygderna skapade slagsmål. Istället började patron Lidberg bjuda de anställda på en båtresa. Några gånger kunde även bruksledningen ordna julfester. Annan tradition för att stärka gemensamhetstanken under fritiden var att bjuda arbetarna på utflykter. Välviljan från patron bör enligt Ericsson ses som en kamp mot den socialistiska arbetarrörelsen.178

3.4.1 Föreningslivet Bruksamhället är först och främst förknippat med föreningar som idkar lagidrott. Fotboll och bandyn är därför stora bruksidrotter. Bruksledningen ansåg att stöd till idrottsföreningarna skapade trivsel, tillväxt och samhörighet vid bruket.179 I Åtvidaberg menade företagsledningen att idrotten var ett klassutjämnande medel och en viktig gemenskapsproducerande faktor. Idrottens plats i bruksandan var att skapa starkare band mellan företaget och samhället.180 Många bruksdisponenter såg idrotten som en väg att uppnå ett strategiskt företagsmål som exempelvis stabilitet. Fotbollen och bandyn sågs som en maskulin idrott och uteslöt därför kvinnorna. Arbetarna och bruksledningen kom genom idrotten att ha ett gemensamt intresse.181

I Degerfors kom stödet till fotbollsföreningen främst från bruksbolaget. Ledarna var oftast högre tjänstemän medan fotbollsspelarna utgjordes av brukets arbetare. Bruket erbjöd spelarna en trygghet och en möjlighet att träna under betald arbetstid. Bruket stod för bidrag till ombyggnationer och utbyggnad av idrottsplanen. Även fackföreningen i Degerfors stödde idrottsverksamheten.182 I Lesjöfors etablerade brukspatronen Johan Gustav Gerhard de Geer en ”Lesjöforsanda”. Enligt honom skulle alla invånare i Lesjöfors känna sig som en enda stor familj och den förenande kraften var bandyn. Bandyn skulle forma en kamratanda, vara en samhällelig samlingsplats samt medföra en trivsel och gemenskap på orten De Geers bidrag till idrotten var förknippat med ett gemensamt samhällsbyggande. Lesjöforsandan skulle stärka den lokala identiteten och utgöra grunden för visionen om en enda familj. Med en målsättning att Lesjöfors skulle bli dominerande inom bandysporten.183Ericsson påvisar att Nyby brukspatron Lindberg inte hade någon strävan att skapa en starkare gemensamhet genom idrotten.184 Bode Jonzon menar att medaljerna hade ett underordnat syfte att vidmakthålla en gemenskap vid bruket. I samhällen med löntagarprofil som industriorter och handelsorter skapades rätt miljö för idrottsverksamheten. Bruket stödde sin idrott olika men genom sitt stöd svarade bruken under 1900-talets första hälft för en väsentlig del av samhällsplanering och ortens välfärd.185

Det var inte bara idrotten som etablerades vid bruken. Frikyrkor, nykterhetsorganisationer, föreläsningsföreningar och fackföreningarnas studieverksamhet var andra föreningsverksamheter för invånarna vid bruksorten. Frikyrkoverksamheten hade dock inte samma proportion som i Gnosjöregionen som är den som jämförs i studien.

178 Ericsson, 1997 sid.167-173 179 Ericsson,2004 sid.11f 180 Ibid. sid.18 181 Ericsson, 2004 sid.40-42 182 Ibid. sid.52-54 183 Ibid. sid.86-97 184 Ibid. sid.156 185 Bode jonzon i Ewa Bergdahl, 1997 sid.77-81

34

3.4.2 Kommunens roll Från och med 1900-talets andra decennium började det patriarkala systemet att fallera och flera av de förmåner som arbetarna fått vid bruket togs bort. Som ett svar på detta skapades fackföreningar vid bruksorten, allt för att ta till vara på arbetarnas intressen. Det var inte för att bryta relationerna med bruksledning utan mer att se till att arbetarna även fortsättningsvis kunde få en rimlig levnadsnivå. Under denna tid skapades vid bruken ett municipalsamhälle som tog hand om områden som vatten och avlopp och affärsverksamheten. På detta sätt fick även bruksorterna ett slags kommunalt styre. Bertil Jakobsson belyser samarbetet i Söderfors. Kommunen höll fattiga och pensionärer med fattigstuga och ålderdomshem, medan bruksledningen stod för gratialerna d.v.s. pensionen. Kommunen gav pensionärerna och änkorna ett understöd genom kontanta medel.186 Även hälso- och sjukvården var ett projekt i samarbete mellan kommun och bruksledningen. Sjukvården bekostades främst av kommunen i Söderfors, men även till viss del av brukens självhjälpskassor.187Bostadsbyggandet började under 1900-talet allt mer övergå till kommunal regi, först genom egnahemsbyggandet, där bruket stod som lånegaranti för förmånliga lån till brukets anställda och där kommunens bank stod för lånet. Från andra hälften av 1940-talet överförs bostadsbyggande och bostadsplanering till att vara en kommunal angelägenhet.188

Idag styrs bruksorterna av kommunen, i de orter som bruket finns kvar är främst bruksledningens roll att sköta företaget. Sedan stålkrisen under 1970-talet har bruksandan ändå fortlevt på bruksorterna. Nu ses den främst inte längre som något positivt utan har istället tagit ett negativt uttryck.

186 Jakobsson, 1976 sid.50-64 187 Ibid. sid.85 188 Wikström, 1998 sid.235f

35

4. Analys och slutsatser 4.1 Hur har forskarna beskrivit begreppen. F, J, E Eneström beskrev redan 1906 Gnosjöbon som arbetsglad, praktisk, pålitlig och samarbetsvillig. Gummesson menar att Gnosjöandan är en småföretagaranda. Begreppet belyser enligt honom flexibilitet att anpassa produktionen särskilt vid lågkonjunkturer. Birgitta Wendeberg skiljer mellan Gnosjöanda och Gnosjömodellen. Enligt henne är det senare ett konkret uttryck av det som kallas Gnosjöanda. Wigren beskriver Gnosjöandan som synlig i fyra olika arenor. Företaget med den småföretagaranda som råder i Gnosjöregionen. Affärsrelaterade kontakter utgående från de sociala och företagsrelaterade nätverken. Kyrkan utgör en tredje arena som även beskriver de sociala nätverkens uppbyggnad i Gnosjöregionen. Att hålla kvar platsidentiteten behålls även i den fjärde arenan som beskriver traditionens kraft. Ett flertal av dagens Gnosjöarbetare menar att Gnosjöandan var något som förr var rådande inom regionen men inte längre. Charlie Karlsson m.fl menar att samarbetsvilligheten idag främst handlar om att låna verktyg av varandra. De författare som varit med att publicera texter i Eva Londos antologi nämner de olika uttrycken i Gnosjöandan. Här beskriver Dan Holfve likheter med den amerikanska kulturen. Främst ligger det på materiella välstånd och frikyrklig kraft. Gnosjöandans livgivande faktorer utgörs t.ex. av småföretagsverksamhet, nätverk och en flexibilitet i produktionen. Detta är något som nu måste omvärderas i och med att samhället allt mer övergått till ett högteknologiskt tillstånd. I Gnosjö har arbetet fått en övervägande kraft framför familjen, vilket medfört att barnen ofta växer upp utan fadern. Gnosjöandan ser ett särskiljande mellan vad som ska ses som företagets roll och vad kommunen ska göra. Även här kan det ses som att den amerikanska ideologin slår igenom med ett liberaliserat individtänkande. Bruksandan har skiftat med tiden Christer Ericsson beskriver den historiska andan som ett samförstånd mellan bruksledning och arbetarna. Arbetarna fick en rad förmåner gentemot att bruksledningen hade en förväntan att de på så sätt skulle stanna kvar i bruksorten. Ett annat perspektiv visar att bruksherren och bruksledningen tog hand om sina arbetare ”från vaggan till graven”. Den lever idag kvar som en övergripande osynlig ideologi men ses idag till stor del som ett bekymmer även om den under senare tid blivit mer hoppfull. Den lokala identiteten ger en stark sammanhållning mot det som kommer utifrån. Maths Isacsson pekar på att bruksandan kan ses på fyra nivåer. Individnivå genom individens självbild, familjeperspektivet genom genusrelationerna, andan syns i det lokala samhället men även utifrån medias bild av ortens rådande ”vi-identitet”. Tron på det gamla storföretaget är stor och att det är där de framtida arbetena ska komma. Både Maths Isacsson och Anna-Karin Ekman belyser svårigheterna att tro på något nytt, det behövs ”tryckas på knappen” för att något ska hända. Lage Wahlström pekar på en rädsla att ta nya tag. Arbetslösa i t.ex. Smedjebacken stannar helst kvar på orten framför att flytta till någon annan ort för att få arbete. Platsidentiteten spelar här en tillhörighetsroll som skulle försvinna om arbetaren flyttade från orten. Även jantelagen beskrivs som något som syns i brukstraditionen. Det är viktigt att inte vara mer en någon annan. Medan Gnosjöandan trots sina nätverk ändå mer ser till att individen ska lyckas håller bruksandan kvar tanken på det kollektiva samtyckandet. Bertil Lundberg menar att det positiva i bruksandan är sammanhållning, lojalitet och gemensamma grepp. En bild som liknar Eneströms bild av Gnosjöbon från 1906. Enligt Isacsson föder bruket en

36

yrkesstolthet till det tunga kroppsarbetet även om dagens industriföretag alltmer blivit digitaliserat. Något som ses i de båda andorna är ett avstånd till den högre utbildningen. Här behövs därför en normgivande förändring. Enligt Barbro Bursell bildar individens värderingar och dess användande formen på andans platsidentitet. Sune Berger menar att bruksandan kommer att ersättas, varje plats skapar sin atmosfär, något som enligt Bengt Erik Westholm påverkar de val som ortens invånare gör. Både Gnosjöandan och bruksandan är patriarkalt uppbyggd. Mannen ses som norm och det kvinnan osynliggörs. Enligt Pettersson osynligörs kvinnorna i Gnosjö trota att ca 30 % av kvinnorna är egenföretagare. Andans kraft ligger i stor del i den historiska kontexten som hela tiden reproduceras. Denna kraft är svår att bryta eftersom den kräver en omformulering av lokalsamhällets diskurs. Plats identitetens kraft är traditionellt starkare i små lokalsamhällen och här utmålas Gnosjöregionen och brukssamhällena som livgivande faktorer. Skillnaderna i forskarnas angreppsätt ligger även inom vilka ämnen de forskar. Gnosjöandan beskrivs främst utifrån nationalekonomer och sociologer. Detta medför ofta att den historiska kontexten försvinner då fokus främst läggs på nutiden. Bruksandan är ofta belyst av historiker vilket ger den en historisk helhetsbild. Här kan dock nutiden glömmas bort då det är den historiska bruksandan som ofta hamnar i fokus.

4.2 Skillnader och likheter hos Gnosjöandan och bruksandan.

Både skillnader och likheter går att påtala mellan Gnosjöanda och bruksanda. Dessa behöver dock belysas genom ett tidsperspektiv då faktorernas olikheter alternativt likheter över tid skiftar i karaktär. Beskrivningen följer den kapitelindelning som använts i det tidigare kapitlet.

4.2.1 Traditionen Gnosjöandans rötter har sitt ursprung under 1600- och 1700-talet. De första faktorierna arbetade med tråddragning till Huskvarna vapenfabrik. Utifrån denna startade flertalet legotillverkning av enkla produkter. Då jordmånen var för mager blev detta en bisyssla för att överleva. Under 1800-talet ökade a antalet företag i Gnosjö. Då företagen växte för snabbt avknoppades tillverkningen och nya företag skapades. Samarbete var en ledstjärna inom Gnosjöandan, ett exempel var samarbetet vid Stockholmsmässan 1897. Under 1900-talets första decennier började Gnosjöandan växa fram som begrepp för företagandet i Gnosjö med omnejd. Antalet små familjeföretag är fortfarande stort i GGVV-regionen, men flera företag börjar växa sig stora eller blir externt ägda. Följden blir att Gnosjöandan försvinner bit för bit. När det gäller traditionen för bruksandan finns ett embryo att finna i de medeltida bergsmannabyarna. Även här var det till viss del en bisyssla till jordbruket. Under 1600- och 1700-talet växer de stora bruken upp, exempel är Forsmark och Löfsta i Uppland. !800-talet medför en bruksdöd då flera små bruksorter tvingas lägga ner sin tillverkning. De som är kvar tvingas att rationalisera sin produktion till bättre och billigare tillverkningsmetoder. Bruksföretagen växer i storlek. Bruksledningen som varit den som tagit hand om sina arbetare byts mot ett aktiebolag som har svårare att hålla fast de förmåner som arbetarna vill ha. 1970-talet innebar en stålkris och nedläggning av flera bruksorters tillverkning. Detta har medfört ett trauma för befolkningen. Tron på att det gamla bruksföretaget åter ska blomstra har stannat av utvecklingen av arbetsmarknaden på flera orter. Bruksandan kan därför ses som hämmande

37

medan Gnosjöandan är en drivande kraft. Nuförtiden börjar dock nya idéer att lyftas på bruksorterna. Småföretagandet växer, det söks EU-bidrag för projekt inom exempelvis turismsektorn. Idag slår sig även gamla bruksorter ihop i sökandet efter nya projektlösningar inför framtiden exempel är de olika projekten i Bergslagen som ekomuseum Bergslagen. Både bruksandan och Gnosjöandan har en liknade tradition. En bisyssla för att det magra jordbruket inte kunde lösa hela försörjningen. Skillnaden ligger i att Gnosjöregionen satsade på ett småföretagande utifrån familjen medan bruksorterna mer gick från en bruksledning som brukets arbetares livsnerv. Bruksandan har under senare del av 1900-talet setts som en hämmande faktor i motsats till den positiva kraft det en gång var. Gnosjöandan ses som en drivande kraft men i och med att det externa ägandet ökar riskerar att bli lika hämmande som buksandan. Dock börjar utveckling att ske i bruksorterna då den tidigare hämmande kraften överförs till att bli en utvecklande kraft.

4.2.2 Arbetets sfär Gnosjöregionens företagsanda bygger på småföretagandet. När företagen växer sig allt för stora eller när produktionen får ett allt för vitt produktspann sker en avknoppning. Avknoppningen leder till att nya familjeföretag alternativt flerfamiljsföretag startas. Företagandet i Gnosjö bygger på enkelhet, enkla varor i form av bruksföremål och plastartiklar. De flesta företagen i Gnosjö är småskaliga familjeföretag men under den senaste tiden har flera familjeföretag blivit externt ägda företag. Detta medför ökad produktionsvolym samtidigt som företaget växer i antal anställda. Företaget börjar rikta in sig på en större global marknad samtidigt som Gnosjömodellen och Gnosjöandan minskar i styrka. Bruksandan bygger till skillnad från Gnosjöandan på det storskaliga bruket. Samhället utgjordes av bruksföretaget som anställde ortens invånare. Bruksledningen förde en patriarkal politik där bruksledning och arbetare visade sin förtrogenhet mot varandra. Minskades produktionen vid en sektor kunde personal förflyttas till en annan såsom jordbruket eller skogen. För att trygga de arbetandes roll inom bruket bekostade bruksledningen en fri sjukvård för sina anställda. På detta sätt kunde bruksledningen lita på att kunna behålla sin arbetskraft på bruksorten. När stålkrisen inföll under 1970-talet varslade många bruksföretag sin personal. Arbetslösheten växte men tron på att företaget åter skulle blomstra fanns kvar. Den statiska tron på det gamla bruket har idag minskat i styrka och därmed även bruksandan. Idag börjar småföretagandet växa i bruksorten. En slutsats kan sägas vara att bruksandan idag skapat ett antal småföretag i de gamla bruksorterna. Gnosjöandans småföretagaranda har idag en tendens att istället få fram externt ägda stor- och medelstora företag. Gnosjöandans byggstenar har varit samarbete och ett idogt kroppsarbete samt klurigt tänkande. Samarbetet är viktigt då detta skapar ett slags Gnosjökollektiv. En samvaro som förr var synlig i produktionen. Idag är den mer synlig i affärskontakter och frikyrkoverksamheten. Det är viktigt att inte produktion hamnar utanför regionen. Samarbetet i företagsnätverk skapar trygghet i företagandet och skapar ett nät av kontakter. För individen är detta viktigt eftersom han helst vill undvika konkurs. Detta har troligen fått flera företagare att sälja ut sina företag till externa ägare och samarbetet får inte samma vikt som förut. Det hårda kroppsarbetet är också en synonym med Gnosjöandan. Att arbeta med administration och inom produktionslinjerna med montering ses som kvinnligt arbete. Den manliga normen är att arbeta med det tyngre verkstadsarbetet och att arbeta långa arbetspass.

38

Det tunga kroppsarbetet är också ett ideal inom bruksandan. Brukets arbete ska ses som ett tungt arbete som förr var ett betydande tungt kroppsarbete men som idag stort blivit moderniserad och digitaliserat. Pliktkänslan är en annan norm som är rådande inom såväl bruksandan som Gnosjöandan. Detta är också en av utgångspunkterna för den rådande jantelagen, att inte vara mer en någon annan. Brukskollektivet byggde mer på att brukets arbetare var bättre än arbetarna i grannorterna. Idag utgör brukets kollektiva roll att inflyttade arbetare får svårighet att bli accepterade som invånare på orten. Den högre utbildningen har inte setts som något viktigt del i varken Gnosjöregionen eller inom bruksorterna. Andornas norm är att det är viktigt att arbeta tidigt i ungdomen och för det krävs inte högskoleutbildning utan istället får en arbetsförlagd lärlingsutbildning. För det nya samhället krävs dock att normen att högre arbete ses som något dåligt förändras eftersom arbetet går från att vara arbetsintensivt till teknikintensivt. Ungdomen börjar dock i högre skaffa sig högre utbildning. Risken om högre utbildning inte ses som något som behövs är att företagen flyttar från orterna. Det tunga kroppsarbetet har övergått till högteknologisk verksamhet och samtidigt har det blivit svårt att hitta välutbildad arbetskraft. Fackföreningen sågs inte som något naturligt steg varken i Gnosjöandan eller i bruksandan i början av 1900-talet. Istället stötte facket på ett motstånd vilket medförde att den startade sent inom både bruksorterna såväl som Gnosjöregionen. Fackföreningen på bruksorterna kom sedan att välkomnas för att de kunde ta över arbetarnas förmåner när bruksledning inte kunde klara av att hålla dem kvar. Idag är fackföreningarna starka på bruksorterna även om det till viss mån kan ha minskats från brukets glansdagar. I Gnosjöregionen har facket ingen större betydande roll även om medlemmarna är många. Med ett ökat externt ägande kan fackföreningen behöva bli starkare om arbetarna ska kunna ha kvar sina förmåner.

4.2.3 Den privata sfären Kärnfamiljen ses som norm såväl för Gnosjöandan som bruksandan. Detta är samtidigt den norm som finns i samhället i övrigt men är i Gnosjöregionen och bruksorterna mer låst än i övriga samhället. Barnen i Gnosjöregionen växer ofta upp under frånvaro av den hårt arbetande fadern. Pojkarna börjar tidigt arbeta på familjeföretaget. För att sedan ofta starta ett eget företag i ett garage vid 22 års ålder. Flickorna i Gnosjö skaffar sig oftare än högre utbildning till skillnad från pojkarna samtidigt flyttar de i större utsträckning från regionen. Flickorna och pojkarna hade i de bruksorterna en gemensam uppväxt fram till 13 års ålder. Sedan kom pojkarna att börja arbeta vid bruket med handräckning och som smedsdräng. Ett vanligt barnarbete var vid bruksorternas spikfabriker, Flickorna fick tidigt lära sig jordbruksarbetet, trädgårdsarbete och senare även hushållsarbete. Hon kunde även få tjäna piga hos något högre tjänstemannahem. De unga kvinnorna var ofta de som lämnade bruksorten för någon större ort. Idag finns fortfarande likheter med det gamla brukets tid. Pojkarna skaffar sig inte i någon större utsträckning någon högre utbildning utan börjar istället arbeta på bruket efter gymnasietiden. Även tendensen att flickorna i första hand flyttar från brukssamhället, håller än idag. Kvinnans roll är i de båda samhällstyperna traditionell. Kvinnas roll ligger främst i att sköta barn och hushåll. I Gnosjö ligger normen i den höga religiösa tron inom regionen. Bruksorterna har den traditionella patriarkala uppbyggnaden där kvinnan efter ett tidigt giftermål oftast hamnade i rollen som hushållets och barnets beskyddare. Enligt Rydén var kvinnorna tidigare med i gruvbrytningen, oftast berodde detta på att arbetskraften på orten

39

inte räckte till annars. Idag har även kvinnorna börjat arbeta både i Gnosjö och bruksorterna. Gnosjöregionens kvinnor jobbar främst med familjeföretagens administration eller med monteringsarbete. Dock påvisar Katarina Persson att kvinnor är ägare till 30 % av företagen i Gnosjöregionen men att det inte är de som syns i media. De gamla bruksorternas kvinnor började redan på 1960-talet art arbeta inom brukets produktion. Idag börjar könsskillnaderna att minska och bruksorterna kvinnor börjar mer och mer bli jämlika. Gnosjöregionen är dock fortfarande ett genussegregerat samhälle även om traditionerna långsamt minskar. Arbetarna på bruksorten fick förr inte sin lön i bara pengar utan en delutgjordes även av rena produkter i form av naturaförmåner. Dessa kunde vara fri bostad, ved, mjöl och potatisland. När bruksledningen inte längre hade råd med dessa försvann de successivt. Huvudsyftet med naturaförmånerna var som ofta att hålla arbetskraften kvar på orten. Att vara invandrare i Gnosjöregionen såväl som bruksorterna har aldrig varit lätt. De är sällan som de ses som naturliga invånare på orten, om de skulle bli det tar det ofta flera generationer. De utländska invandrarna i Gnosjöregionen får ofta lätt arbete men har svårare att bli accepterade. Detta medför att invandrarna skapar egna nätverk.

4.2.4 Den samhälleliga sfären Bruksarbetarnas fritid var i första handen sanktionerad av bruksledningen. Det firades med gemensamma midsommarfester och julfester. På detta sätt hade bruksledningen även en slags kontroll över sina arbetares fritid och de normer de borde följa. Även utflykter ordnades för brukets anställda. Idrottsrörelsen med främst lagidrotter som fotboll och bandy premierades från bruksledningens sida. Detta var ett sätt att öka ”vi-känslan” i företaget och få arbetarna att stanna kvar vid bruket. En annan faktor var att visa upp bruksorten och visa vem som var bäst. Idag är många av de gamla bruksorterna fortfarande förknippade med lagsporter som bandy och fotboll även om det företagsmässiga ansvaret har minskat. I Gnosjöregionen råder en mer osynlig kontroll över fritiden. Dan Holfve karaktäriserar religionen och statussynligheten i regionen likt det amerikanska samhället. Fritiden har byggts upp från kyrkan främst då frikyrkoverksamhet och företagsorganisationer som Rotary. Härvid byggs ett slags hierarkiskt samhälle upp med mer eller mindre viktiga kontaktnät. Under senare år har vissa delar luckras upp ungdomen är mindre benägen att exempelvis smussla med alkoholkonsumtion. Idrottslivet är i regionen inte sanktionerat av näringslivet även om det var det förr. Kommunens roll i Gnosjöregionen är klart avgränsad från företagets gebit. Kommunen sköter den samhälleliga uppbyggnaden med serviceinrättningar. De hjälper också företagen med mark och byråkratiska frågor. I framtiden kan dock troligen distinktionen mellan företag och kommun att minska. Många av företagen hamnar i externt ägande och kommunens roll blir att rädda kvar arbetstillfällena i regionen. De gamla bruksorterna var styrda av bruksledningen, de var de som tog hand om bruksarbetarna från ”vaggan till graven”. När municipalsamhällen växte upp vid bruken för att t.ex. ta hand om vatten och avlopp eller affärsidkande, växte små kommunala nämnder fram. Kommunerna började ta över det som bruksledningen skött. I vissa delar ex. Söderfors delade bruksledning och kommun på uppdragen. Där bruken finns kvar sköter bruksledningen idag företaget och kommunen det samhälleliga. Det är dock ingen så klar distinktion mellan verksamheterna som i Gnosjöregionen utan den är mer flytande.

40

4.3 Slutsatser Platsidentiteten är traditionellt rotad i industriella regioners mentalitet. Framförallt gäller det små orter på landsbygden där företag och samhälle förenas. Både Gnosjöandan och bruksandan bär på många likheter och olikheter. Orternas identitet var starkare förr och är idag på väg att suddas ut. Det traditionella samhällets livskraft tynar bort och ett nytt samhälle skapas. De gamla bruksortena ombildas till småföretagarsamhälle alternativt servicesamhälle. Det finns dock orter där bruket lever kvar och där är andan fortfarande råder. Gnosjöandan minskar när de traditionella familjeägda företagen succesivt hamnar i ett externt ägande, samtidigt som de från början små familjeföretagen växer till stora företag. Det betyder att Gnosjöregionen går från en småskalighet till allt större företag medan de gamla bruksorternas storföretag allt mer övergår till småskalighet genom flera små företag. Det är som om de båda regionernas platsmönster byter plats med varandra. Detta är en faktor som kan förändra platsidentiteten och andorna inom de olika regionerna. Även om stora drag av den identitetskänsla som förr var starkt rådande på orterna försvinner, suddas den inte helt ut utan existerar i bakgrunden. Samtidigt förändras och förnyas platsidentiteten vilket även involverar att nya delar tas in. Kollektivt tänkande, samarbetsvilja behöver inte vara något som är negativt och att det var bättre förr. Det skapar även en slags vilja att få fram något nytt och att bryta nedgående trender. Det skapas för att överleva som ort t.ex. turistattraktioner i både gamla bruksorter och gnosjöregionen i form av musial eller ekomusial verksamhet. Att andorna luckras upp medför också att starkt rotade traditioner bryts och byts ut. Det tidigare så traditionellt patriarkala samhällena får genom ett paradigmskifte en form där kvinnorna mer synliggörs i en alltmer jämlik situation. Traditionen att den högre utbildningen inte har något större värde byter skepnad till att den högre utbildningen är ett måste. Idag saknas det till stor del arbeten där det enbart räcker med en grund- eller gymnasieutbildning. Det är även svårare at lära upp en ny arbetare alternativt att lära sig själv, då dagens tekniska maskinpark ständigt förändras. Det återstår då bara en högre utbildning för regionernas arbetande befolkning eller att produktion förläggs till låglöneländer.

4.4 Fortsatt forskning Denna studie har skildrat två sorters andor, Gnosjöandan och bruksandan utifrån forskningslitteratur och populärvetenskaplig litteratur. En fortsatt empirisk undersökning över dessa andor kan därför vara på sin plats. Vad sker idag inom dessa platsidentiter? En fortsatt studie av bruksortsidentitet skulle även kunna belysa de orter som involverade ett bruksortsliknande företagsklimat. Här kan undersökningen gå in på orter som de östgötska städerna Ljungsbro med Cloetta och Motala med Motala verkstad. En fortsatt undersökning skulle även kunna utgöras av en fenomenologisk undersökning av platsidentitetsbegrepet utifrån andra typer av orter som valt för denna uppsats. Vilka platsidentiteter kan framträda i en storstad?

41

5. Referenser Otryckta referenser Vadstena landsarkiv (VaLa) Boxholms bruksarkiv Boxholms bruk AB naturaförmåner: 1905, 1922,1946 Disponentens årsberättelser: 1916 Brukskultur Åtvidaberg: Facettens arkivdepå. Åtvidabergs kopparverk ABs arkiv Arbetarfrågor: Oförtecknat material Åtvidabergs kopparverks avräkningsbok:1875 Tryckta referenser Andersson, Thorbjörn.(2005) Fackföreningar i bruksbygd, en komparativ studie mellan Metalls avdelning 140 i Åtvidaberg och Metalls avdelning 184 i Boxholm 1924-1935, opublicerad C-uppsats, Linköping: Linköpings Universitet Aronsson, Peter. Betranz, Lars. Hansen, Jessica. Johansson, Lennart. Lärstedt, Carola och Olofsson, Gunnar. (2002) Tillit och misstro i småorternas land, en studie av social ekonomi i fem län, Växjö: Växjö universitet Bergdahl, Eva. Isacson, Maths och Mellander, Barbro.(1997) Bruksandan hinder eller möjlighet? Smedjebacken: Ekomuseum Bergslagen Brück, Ulla. (1988) Identitet, lokalsamhälle och lokal identitet, RIG:

Burke, Peter.(2003) En introduktion till annalesskolan, Göteborg: Daidalos

Ekman, Ann Kristin(red).(1996) Bortom bruksandan, föreställningar om kultur, historia och utveckling, Göteborg: SIR Ericsson, Christer.(1997) Vi är alla delar av samma familj, patronen, makten och folket, Stockholm: Carlsson Ericsson, Christer.(2004) Fotboll, bandy och makt, idrott i brukssamhället, Stockholm: Carlsson Gummesson, Ola.(1997) Därför lyckas Gnosjö, bygden som blev ett begrepp, Stockholm: Ekerlids

42

Isacsson, Maths.(2007) Industrisamhället Sverige-arbete, ideal och kulturarv, Lund: Studentlitteratur Jakobsson, Bertil.(1976) Företaget, kommunen och individen, en studie i relationerna mellan Söderfors bruk AB och Söderfors kommun och dess invånare 1895-1925,Uppsala: Uppsala studies in economic history Karlsson, Charlie. Larsson, Jan och Wiklund, Johan.(1992) Gnosjöfenomenet, Stockholm: Fritzes.

Kåks, Helena & Westholm, Erik(1994) En plats i tillvaron, studier om flyttning till landsbygden, Falun: Dalarnas forskningsråd. Lindström, Åke.(1979) Bruksfackföreningar, Metalls avdelningar vid bruken i östra Västmanlands län före 1911,Uppsala: Studia historica upsaliensia Londos, Eva (red).(2004) I skuggan av Gnosjöandan, Jönköping: Jönköpings Museum

Pettersson, Katarina.(2002) Företagande män och synliga kvinnor, Uppsala: Uppsala universitet

Rydén Göran.(1990) Hammarlag och hushåll, Stockholm : Jernkontoret

Svenska turistföreningens årsbok 1989.(1988) Mest om järn, Uppsala: Svenska turistföreningen Vikström, Eva(red).(1998) Bruksandan och modernismen, Stockholm: Nordiska museets förlag Wendeberg, Birgitta.(1982) Gnosjöandan myt eller verklighet, Värnamo: U.B Wendeberg

Wigren, Caroline. (2003) The spirit of Gnosjö, the grand narrative and beyond, Jönköping:

Jönköpings universitet.

Åkerman, Petter.(1991) Sällsamheter i Småland, del 3 småländska höglandet, Stockholm : Rabén & Sjögren,

43