Afhandling som med vidtberömda Philos. Faculletens tillstanduu.diva-portal.org/smash/get/diva2:717226/FULLTEXT01.pdf · middagen hivistat aftonsången, red om aftonen, på ”hästen

H7B i d r a g

t i l l

S V E N S K A S K A L D E R O N S T E I V S H I S T O R I A .

A f h a n d l i n g

som med v idtberöm da P h i lo s . F a cu l le ten s

t i l l s ta n d

under inseen de a f

P r o f e t io r i Ä s t h e t i k e n och V i t t e r h e t e n , R i d d . a f K* X . O .

E n a f de A d e r t o n i S v e n s k a A k a d e m i e n ,L e d a m o t a f å t s k i l l i g a L ä r d a S a m f u n d

för

I* h i l o s o p b i s k a G r a d e n

utgifves

af

S F M n E 1) R É Na f \ e n n l a u d » N a t i o n

ueb offentligen försvaras

på G n star ian sk a Lärosa len d. 1 5 J u n i 1U4C.j». v. t . e. m.

12.

E P S A L A 1 1 1 4 6 .

\ \ a h I s t r ö in A* C.

177

Så t. ox. hans midsommarnatts-båtfärd med några få

personer på sjön Lelången , vid vestra Ilid, emellan det

Svenska och det Norrska landet; hvarvid de på no rr­

ska stranden utställda Danska posterne togo skräck och

lupo sin k o s ; under det K onungen, glad och vänlig,

på en hlomsterrik holme lät sig undfägnas med dessa

hans älsklings-läckerheter, som ej lätteligen i Sverige

hunna tryta. Men sedan han genom bru t i t den lockan­

de norrska gränsen, — emot alla trägna föreställnin­

gar af Görtz, som ville hålla svärde t i skidan tills den

mäktige Czaren vore blifveu väm och bundsförvandt, —

lä t hans öde ej länge vänta sig. Snart kom morgonen

af den Söndag, som blef hans dödsdag. Hans anings­

fulla beteende under denna dag är bekant. Här må

b lo t t til läggas (ur Ilullmans berä tte lse) , a t t han den

morgonen ” lät kläda sig uti helt nya rena blå k läder ,

h a t t , handskar , stöflar och sporrar” ; och att han i den­

na nya d räg t, sedan han hört predikas öfver evange­

liet om Frälsarens inridande i Jerusalem och på ef ter­

middagen hivistat aftonsången, red om aftonen, på

”hästen Engländaren” , upp uti approcheringen. P å ­

minner man sig härvid de käuda omständigheter, a t t

han då nyss hade kastat på elden några af F ä ltm ar­

skalken Mörner mottagna (och troligen augifvelser eller

varningar innehållande) p ap p e r , dem han på m orgon­

stunden genomögnat; alt Lan under de båda gudstjen-

s te rna ; och emellan d em , syntes mer än vanligt försänkt

2 ta n k a r , till och med något oro lig , men emot alla ut-12

178

märkt vänlig; ntt lian, vid sin upprid t till t ranchéen ,

lieköll i fickan, (ler de olycksbådande papperen dittills

lega t , b lo t t Gustaf Adolfs bönbok och p o r t rä t t : sä

tyckas äfven de ” nya, rena kläderna” fa en viss sinn-

hildlig betydelse. Anländ till stället^ njöt han der —

sednare på qvällen — ännu engäng en af sin gamle

tjenare framburen vederqvickelse, och återskickade denne

ined några nådiga o rd ; — kanske de sista, som hördes

från hans läppar *). Genast efter Hultmans bortgång

drabbades han — lemnad allena, med hvilka? eller hvil-

ken?**) — i sin tinning af det vapen, som (enligt all

sannolikhet) begagnade e t t länge afbidadt tillfälle.

* ) ” S e d a n ja g em ellan k l. 8 och 0 u p p b u r it m at fö r I I . M . ut i A p p r o c h e r n a , to g H . M. m ig i m in r å ck -k n a p p och i nåder sad e til l m ig : ” A u sk a l l du rara (o r d in a r ie ) K ö k e m ä s t a - re” j hvarvid j a g i u n derd ånighet b a d , att II. M . v i l l e benåd a m ig m ed s k r i f t e l ig fu l lm a k t ; hvarpå II. 31. svarad e: ”j a , s trax v i kom m a hem t i l l T i s t e d u l . ” 3 I e n , G u d i k l a g a d t ! rä tt som d e h in te skr ifva ha lfva fu l lm a k t e n , k o m lakejen m e d den b e - d röd iga p o s te n , att en kula h a d e träffat I I . 31. v id dess vänstra t in n in g och u t g å t t igen om dess h ö g r a . ”

* * ) S å so m d et s y n e s , a n t in g e n med de båd a t v e t y d ig a F ran sm än n en 3 I eg re t och S i q u i e r , e l le r — h v i lk e t är sanno l i ­kas t — m ed den s istnäm nde ensam . D e t förra för säk r as u t ­t r y c k l ig t a f V o l t a i r e , som p e r so n l ig e n kän t S i q u i e r , och säger s ig (n a tu r l ig tv i s genom h o n o m ) veta sanna fö r lo p p e t . A l l m ä n ­na rösten h ö l l , under liera å r t io n d en efter I i j e l t e n s f r å n f ä l l e , S iq u ie r for lians mördare — och m is s tä n k er ä n n u , om ick e bå ­d e S v å g e r n och S y s t e r n , å tm in s to n e den förre a tt hafva s tå t t b ak om t i l l s tä l ln ingen . F f t e r t ä n k l i g t m åste a l l t id befinnas, a tt denne G e n e r a l -A d ju ta n t S i q u i e r , en g u n s t l i n g h o s b e - m ä l t e S v å g e r , m ärktes b r y d d , när han v id sin a n k o m st t i l l tranchéen (d er han för den a f t o n e n ä g d e in te t a t t g ö r a ) b l e f a f någon t i l l f r å g a d , livad han der h a d e a tt s y s s la ; att han a f ( e g -

179

Otmi de i c k e i sammansvärjningen del lagande Ge-

neralcrmes beteende vid til lfälle t, är ej mycket a t t säga.

De voro subalte rn-sjä lar : hedersman, men u t t rö t tade ,

na och an d ras u p p g i f t e r ) om n äm nes såsom n ä r v a r a n d e v i d H o n u n g e n s d ö d , me n i c k e bland de o ff icerare, som i det ö g o n b l i c k e t s tod o n e d a n f ö r bröstvärnet a f den g a m la t r a n - c l ié e n , m o t h v i lk e t K o n u n g e n lu ta d e s i g ; att h a n a l l t så tyc k s h a s tå tt o fvan för b rös tvärnet e ller inn anom d e t , om ed e lb ar t hos e l le r b r e d v id K o n u n g e n ; a t t både M egrnt ( i s i t t b r e f från P a ­r is til l S v e n s k e E n v o y é e n G e d d a ) oeli S iq u ie r ( i s in be rä tte lse fö r V o l t a i r e ) b e v i s l i g e n f a l s k t a n g i f v i t K on u n g en s s tä l ln in g m o t b r ö s tv ä r n e t och den hon om d öd ande kulans stor lek , i ö g o n - s k e n l ig a f s ig t a t t fö r e b y g g a el ler undanrödja tvif ie t om han fa l­l i t för e t t s k o t t från f ä s tn i n g e n ; a t t 3 I eg re ts u p p g i f t , e n l ig t hvilken det g e v ä r , som s k ju t i t k u la n , e j k u n n a t b ä r a s a f n å g o n m e n n i s k a (ä fven den s t a r k a s t e ) , och V o l t a i r e s , e n l ig t hv i lk en S iq u ie r ej hade ku nnat skjuta honom ann orlu nda än m e d em u n d e r s i n k a p p a g ö m d p i s t o l , då likväl den d ö ­dan de k«ulan v ä g d e e tt h a l f t s k å lp u n d och g jo rd e en ö p p n in g l ivari m a n k u n d e in s t ick a t r e f i n g r a r , v ed e r lä g g es g e n om l ik e t s b e s ig t n in g 1 7 4 6 a f T lår lcm an, E k e b la d och U ö p k c n , bvarvid sårets d im en sion er utrön tes vara så s m å , att d e t n ä p ­p e l i g e n k u n n a t h ä r r ö r a e n s f r å n e n m u s k ö t k u l a ; a t t den t r o g n e C a r l b e r g , sk ic k ad a f G enera l S c h w e r in t il l K o n u n ­g en s h ö g q v a r t e r för att a f vakten derstädes anskaffa bår för en s k juten officer, der m ötte s genas t a f en Ö fv e r s t e - L ö j tn a n t P o s s e m e d d e n frågan: ” är K u n g e n s k j u t e n ? ” (e n f r å g a , som ej i l la passar t i l l den från en förnäm o ff icer , några dagar fö r u t , i l ä ­g r e t vid. Eredr ik shal l hörda föru tsäge lsen a f K on u n g en s d ö d s - d a g ) ; aitt S iq u ie r var den , som fram förd e d ö d st id n in g en t i l l P r i n s F r e d r i k s tre f j erd ed e ls inil der ifrån belägna h ögq varter Torpum», der denne då med några G en e ra ler och Off icerare satt t i l l b o r d s , — och der inan på det vis m o t t o g b u d s k a p e t , a l t d e t , s ed a n det först l iv iskats till P r in s e n , h v is k a d es från m an t i l l mara kr in g he la l a g e t (utan e l t enda u trop a f s m ä r ta , b e ­s t ö r t n i n g , ö f v e r r a s k n in g ) , hvarpå a l la , e f ter i detsam m a s lutad m å l t i d , s teg o t il l häst och ordres om e t t in ter im s- f i l l sp är rn n d e

180

och tyckarnlc a l t gärdet nu var uppgifvet”. De yp ­

perste at* Carls Generaler voro dels döda, dels fängna.

Bland de närvarande fanns ingen personlighet, som, lik

Bernhards af W eim ar vid Liilzen y kunde besluta, u p p ­

elda, medrycka, leda. H ä r e n s och f o l k e t s känsla

tolkar den gamle Taffelläckaren, i dessa slutverser:N u fa l ler min penna t i l l j o r d e n u r n ä f v a n ,N u darrar och skä lfver m it t h j e r t a , min k r o p p ;N u är j a g h e l t o m la g d m ed s k r ä ck och m ed b ä f v a n ,T y j a g , som den r i n g s t e , f ö r lo r a t a l l t h o p p !J a g kan icke m e r a , än sucka o c h qv id a ;J a g vr ider m in ’ hän der m ed y n k e l i g gråt .O ä n d e l ig ängs lan j a g s tä n d ig t m å s t l id a .T v i vare den k u l a n , som s tä l ld e förså t F ö r S v e r ig e s dyre och ta p p r a ste h j e l t c ,H v a r s s tora bed r i f t er m e d ö g o n j a g s e t t ,H u r o fö r sk rä ck t han i s i t t l i f s p ä n d e bälte M ed hvem som i väp n in g m o t h o n o m s ig r ed t !D e dråp l iga d a ter han h a fver b e d r i f v i t ,M ed stora tr ium fer i r iken oc h l a n d ,J a g här uti öd m ju k e n f a ld ig h e t s k r i fv i t O ch g i fv e r hvar r e d e l ig S v e n s k u t i hand.

Dock — originalets sista rad lå ter det gifvas ” 1

Kongens och Drottningens hand” . För den sörjande

tro tjenaren , som icke sagt e t t ord om l i v a r i f r å n

a f alla vägar t il l S v e r ig e b le fv o u t fä r d a d e ; a tt S iq u ie r s j e l f , u n der en s jukd om i S t o c k h o lm 1 7 2 2 , a n g ifv i t s ig vara K o n u n ­gens ban em an ; a t t han ( s å so m L a g e r b r in g hört fö r s ä k ra s ) ä f - ven e f t e r å t , t i l l f r isk n a d och sed an h an ” t i l l sin h e l s a s s tärk an ­de bruk at M cd ev i” , ändock f ö r m ä r k t s p lå g a d a f sam m a fö re ­s t ä l ln i n g ; a tt de hos V o l t a i r e a n d ra g n a skälen t il l Sicjuiers rä t t fä rd ig a n d e ä ro s a m tl ig e n y t t e r s t s v a g a , och der för u ta n m ö­da vederlagda a f L a g erb r in g ( s o m lå tsar ändock vil ja ir ikän na h o n o m , men s j e l f anför nya g r u n d e r t il l hans fä l l a n d e ) .

181

kulaa kora, var sådant förmodligen det bästa r å d ,

om ej slik tystnad skulle uttydas illa. Ty o f f i c i ­

e l l t bette det i den tiden s tänd ig t , a t t Hjelten fal­

lit för et t sko tt från fästningen. ” Det var”, säger

Lagerbring, ” ett s ta tsb ro tt , a l t y t t r a , att han ej s tu ­

pa t för en Dansk kula” . E ndast Archiatern Rudbeck

til lä t s ig , oeh det i ett ta l på andra dagen af sjelfva

Ulrika Eleonoras krönings-lnögtid, ja i hennes närvaro ,

a t t påstå motsatsen; deraf uppkom et t ”mummel”, som

dock ” dämpades genom e t t slags förklaring”. Denna

måste varit kinkig nog. A rten af det ömma in tryck,

som vid underrättelsen om det ”danska sko tte t” satte

Svågerns oeh Systerns bjertan i rö re lse , framlyser ome­

delbarast i de fvenne genom dödsfallet föranledda bref,

af hvilka det ena är h a n s notifiealion, och det andra

h e n n e s svar derpå *). Jem nför man dessa med hela

*) D e t fö r r a , ö fversän dt m ed G e n e r a l -M a jo r en I tem ie t , lå ­te r s å lu n d a : ” M a d a m e n a t r e s chere E p o u s e ! J c do is r é p r e ­s e n te r a V . A . R . (/uc notis avons f a i t un e t r e s ( / ra n d e p e r t e en p e r d a n t la P c r s o n n e S a e r ée de S a M a jc s l c n o tre cher R o i ; m a is vous d eve z en bonne C h r é t i e n n c vons c lre tout a f a i t p r é - p a r é a ce t te p e r t e , n o t r e c h e r R o i s 1 e x p o s a n l tons les jou rs a u x p e r i l s . D e g r a c e , m a c h e r e , r e n d e z ron s en tou t a la v o - lo n té (le D ie u e t soyez p e r s u a d é , que s i m a p c r s o n n e vous est u n p c u c h e r , m é n a u e z volri- s a n té e t n e l i r e z p a s t u n t a c o e u r ce t te y r a n d e p e r te . S o y e z p e r s u a d é , quc jc v e r s e r a i a l a d c r n ic r e r/outte de m on satt q p o u r v o t re serv ice . J e trouve ic i t ou te V a r m c e , q u i e s t d e t r e s b o n n e i n t e n t i o n p o u r v o u s ; e t m o i , j e suis jusqu^au to m b c a u to u t a vous. F i s i e d r . P . R . I I e s s e . •— P a r d o n n e z quc f é c r i s s i ä l a h a t e ; m a is /c su is a c ~ c a b l c ( V a f f a i r c s . f ous f c r e z bicn iVécrirc a u x L a n d sh o j f t ig , a u x E v é q u e s el au p r e m i e r (?) du p a y s . pou r les a s s u r e r d a

182

d e » ö f r i g a b r t j f v e x l i u g e n , ä l v e n s o m m e d a l l l l i v a d m a «

n u v e t o m d e r a s o c h d e t s e g r a n d e p a r t i e t s e n s k i l d a

v o s f l r a C C S . A u s s i s e r a - V - i l bon d 'é c r i r e a u x R o is c t q u e l - ijues P r in c e s s e s p o u r l e u r m o n t re r la vo lo n te f/ue vons a vez a f a i r e l a p a i x ( s å s o m följden visade , för h v i lk e t pr is som h e ls t ) . S v a r e t är — m o t s v a r ig t : M on t res chcr E p o u x ! P a n n i s nos t r i s t e s c o n jo n c tu r e s , j e m e pnis consoler d e rec e vo i r vos a im a b le s le t tres , nn e du G e n e r a l I ten n e t , c t les d e u x a u l r e s a v e c v o t r c c h a s s e u r . T o u s vos consei l s s u lu ta i r e s c n v e r s v o t r e f id e le m oit iée son t d é ja e x e c u t é s , outre tjuelques p e t i t e s choscs , (juc j c ne m a n q u e r a i p o in t de f a i r e , d a u t a n t p l u s , q u a n d l a D ié te doil c o m m e n e er , a c a u s e , q u e j e v e n x , s i j ' o s e ( l i r e , u n p cm m é n a g c r a u c o m m e n c e m e n t l a m c m o i r c d e c e l u i , q u e j ' a i d e l a p e i n c d n o m i n e r , p a r t e s s e n s i b l e s d o u l e u r s , q u e j e r e s s e n s a u p r e m i e r a b o r d . (M a n m ä r - k e detta — l in d r ig a s t sa g d t — iska l la s t ä l l e ; hennes endf» k ä n s lo - u tg ju le l s e i a n le d n in g a f den nyss skjutne B ro d ern s m in­n e ! ) J e n 'a i j a m a is doutc a la f ide l i té d e V a r m é , q u i f u i t c ta b l i r m a S o u v c r a in i t e ; m uis j a i s u je t a r e n d r e g r a c e , a p r é s l a m e r - v e i l l e u s e d i r e c t i o n d e D i c u , a v o u s , m o n b ien a i m é , a qu i j e suis p r e t a p a r t a g e r l a conronnc ch aqu e m o m e n t , q id i l vous p l a i t que j e vous nom m e mon I to i et S o u v e r a in . . . U . E . — Lie g r a c e , con lin uez d a n s vo t re f a m i l i a r i t é , en m i a p p e l la n t v o tre E l i e k a t z c . V o u s v o ye z , comme j ' a i p r i s d u coeur con trc toule a l t e n t e , et V . A . R . a , « eet le h e u r e , le p a s d e v a n t le D u c (d en arme S y s te r so n e n ) . — B la n d de fö l jan d e k r e fv e n f ö ­rek om m er e t t , s o m , d a ter ad t T is t e d a l d. 2 D e c . 1 7 1 8 , t r o l i ­gen är det ena a f de t v e n n e m e d j ä g a r e n a f s ä n d a ; här ta las rent s pråk: M a tres ehere E p o u s e ! J e vo u s envo is ic i un G e n e r a l - M a j o r , qui e s t d e c o n f i a n c e e t h on n é te hom m e, et ii q u i v o u s f l c z h a r d i m e n t . J c crois a m on a d v i s que V . A . R . se iloit f a i r e d e c l a r e r R e in e et de ne p a s p c r d r e d u te m p s , E l l e a u r a la bonté a u s s i d 'ec r ire ic i a u x G e n e r a u x , qiCelle s^est d c c l a r c R e i n e , c t q id e l le n e doutc n u l l e m c n t , que toule V a r m é e f e r a d e mc me. C a r lotts les b r a v e s g e n s s o n t d e et! s e n t i m e n t ; t i in s i ne p c r d e z p a s du t e mp s , m a cliere! . . . F ö r ö f r i g t fo r t ­går h i e l v e \ ! i n g e n , å hans s ida med s t igan d e a r t ig h e t , a häda

187*

och offentliga beteenden: dä mäste erkännas, at t , i fall

Carl verkligen stupade för en utländsk fiendekula, de

s idorna m e d s t ig a n d e fö r t j u s n in g ; ” ä k t en s k a p s - k a t t a n ” strykes ock ip i n n e r . D e s s e m e l la n , v in k a r , från h o n o m , om S o u v e r a i - n i t e t e n s a fs ä g a n d e ; om sä t te t a t t v i n n a a l lah anda p e r s o n e r ; u t lå te l s e r om G ö r tz , sådana som dessa: J :espere que V e m p o i s - s o n n e u r G o e r l z e s t a r r i v é . H o tre M a je s té a u r a l a bonté de le f a i r e g /a r d e r r ig o u r e u s e m e n t , e t de le t r a i t e r s i l i v a n t s e s m é r i t te s. — J^cspere que G o e r t z e t tous tes m ess ieu r s d e V a u f - h a n d lu .n g s c r o u t a u x a r r e t s s u r vos o r d re s . C e l a f e r a u n b o n c f " f e t a u p r e s d u p e u p l e . —• G o e r tz est a r r é t é ! A m e n . I lv a d m a n b o r d e göra fö r a tt s t ä l l a s i g i n h o s N a t io n e n , A r m é e m , G r a n n a r n e , d erom ta las ö fv era l l t ; hvad m an b ord e g ö r a fiiir S v e r ig e s ära och v ä l fä r d , derpå v a r i n g e n t id att tä n ­ka . D e t enda d ithörande är en t i l l P r in se n in lem nad och v id e t t a f 'hans b r e f b i fogad ” M em o ir e ” a f F r a n s y s k e A m b a s s a d ö ­ren De- la M a rq u e : h v a r a f väl förs ta h ä l f ten l ik a le d es handlar b lo t t o m i n s t ä l l n in g s - m e d e l , inen den sednare i n r å d e r , a t t — s i s t g ö r a fred med C zareit , som fo rd ra d e största a f t rä d e lsern a , och f ö i r s t m ed de ö fr ig a F i e n d e r n a , s,om fo rd ra d e m in d r e ; h v a r e f t e r man sk u l le k u n n a , med b is tån d a f E n g l a n d , P r e u s s e n , P o l e n sam t t i l l ik a F r a n k r ik e och H o l la n d , tv in ga Czaren att k ryp a t i l l k o r s e t , å tertaga E s t la n d och Lif ll tnd m . m. D e h ä g r in i g s b i ld e r , som här lo r e s p e g l a s , g å til l det o t r o l ig a ; s i t t m a x i m u m up pnå de i de tta p r o f s ty c k e : L e I to i de P o lo q n e , p o u r obtenir - la t r a n q u i l l i t é e t le r é p o s , p o u r r a i t p e u t é t r e (!) se la is sc r p o r t e r a c e d e r l a C u r l a n d e a la S u e d e , el c e r t a i - n e m e m t p o u r r a i t s e r v i r a a t ta q u e r le C z a r d \ m eo lé , en se j o i g n a m t avec les troupes tC H a n n o ve r et de H e s s e , p e n d a n t que les f l o t t e s A n g l a i s c s et S u ed o ise s V a l ta q u e r o n t d^un a u tr c coté e t que V m rm ée d e S u ed e p o u r r a a u s s i a g i r , so i t du coté d e l a F i n - l a n d e , soit en L iv o n ie p a r des t r a n s p o r t s d c t r o u p e s , a quo i les sovnmes q idon p o u r r a t i r e r d ' A n g l e l e r r c , de P r u s s e et tnemc d e la l 1 r a n c e ( q u i e n t r e r a d a n s les m em es m ésu res ) p o u r r o n t s nf f i r , s a n s r ie n t i r e r d o r é n a v a n t d e l a S u e d e , d o n t l e s r c v é in u e s p o u r r o n t s e r v i r it e o m m e n e e r d e s it p r é s e u l a q u i t l e r l e s d e 11 c s c o n 1 r a e t c c s p c n d a n t 1 a d e v n i é r e

184

åtminstone icke försummade n å g o n e n d a omständig­he t , som kunde bidraga att inför efterverlden göra dem

saker till det b ro t t , eller till de t medvetande derom,

för hvilket ile i alla tider komma a t t — beskyllas.

Men vi lemna dem under Guds dom, som längesedan

träffat dem ; och glädja oss, a t t få återvända till et t

angenämare föremal: nämligen til l den höga Hj elte­

personlighet , på hvars h i s t o r i s k a betydelse, så ur

f o 1 k h i s t o r i s k som v i l t c r h c t s k i s l o r i s k synpunkt, vi nu ämna kasla en sammanfattande slutblick.

Vi märkte, al t man öfverhufvud bar alldeles för-

myeketj så i afseende pä Vitterhetens och Skaldekon­

stens belägenhet, som pä Vetenskapernas, beklagat

Sveriges lott under Carl X!I:s tidsålder. Vi sökte be­

svara den frågan: k V i l k e n v a r d e n n e I J j e l t e s p e r ­

s o n l i g a s t ä l l n i n g , a l l m ä n l i g c n t i l l V i t t e r h e t

o c h K o n s t , o c h s a r s k i I d t t i l l d e n S v e n s k a ? —

g u c r r e . E n f i n V o n p e n t m e m c c o m p t e r , (jue In g u e r r e avcc le C z a r s e r a b i e n c o u r t e , et p c u t - e t r e m é m e f j\V i l n \ f c n a u r a. p a s , e t f/ue ce P r in c e ser a le p r e m i e r a c v i tcr la g u e r r e et a chercher l a p a i x , lorsifu'i l v e r r a u n accom m ode- m e n t f a i t avec les tro is I to is s u sd i t s , et (jue d a i l le u r s il v e r r a les p r in c ip a le s pu is san c es de V E u r o p é , te l le (jue la F r a t i c e , V A n if le le r r c et la H o l l a n d e , p r e n d r c v i v e m e n t h c o e u r l e s i n t e r i t s d e l a S u e d c . ( J a väl, om e t t d y l ik t p r e n d r c v ivc in en l ä coenr någonsin hade var it någonderas a l lvar!) — S å d a n t kan man kalla ” p o l i t i s k p o e s i . ” D en G ör tz isk a p o l i t ik e n an k la g a d es för u t s v ä fv a n d e , f a n t a s t i s k a , chiu ierisk» förs lagsin akcrier . Mail jem n förc och du m m e!

185

Var förmodan besannades, a t t svaret pA denna fråga

kan utfalla betydligt annorlunda, än det hittills plägat

gifvas enligt vissa obestridda förutsättningar. Ocb tvif-

velsutan ligger der i , för bädc den v i t t r a och den a l l ­

m ä n n a Svenska H istorien, en v ig t, som, vid steget in

i det egentliga aderlonde århundradets Sverige, rä t t ­

färdigade vårt dröjande vid försöket al t antyda e t t så­

dant svar.

Ingen har öfver denne Konung y t t ra t e t t mera

träffande omdöme, än Y o lta ire , då han kallar honom:

Vhomme le ylns extvaordinaire qui ait jamais été sur la

te rre ; qui 'a réuni e n l u i t o u t e s l es g r a n d e s q u a -

l i t é s d e s e s a y e a x , e t qui n a en d a u tre d é fa u t , n i

d ’autre m alheur , que de les avoir t o u t e s o u t r é q s *).

H e l a sanningen af sit t u tlåtande kom Yoltaire sjclf

aldrig i til lfälle at t inse; men hvarje grundligare kän­

nedom af Sveriges och Carl XII:s käfder skall mer och

mer bekräfta den. B lo tt o r s a k e r n a till den förderf-

liga öfverdriften har Vodtaire förbisett . Vi ha sökt dem

”dels i de öden , som i Iljeltens ynglings-år brådskyn-

dande uppkastade honom på thronen och inkastade ho­

nom pä krigarbanan, dels i den förtida död , som ryck­

te honom b o r t innan han från denna bana lyckats finna

* ) L ik a r ig t i g t t i l lä g g e r han på ett annat s t ä l l e : C e s t p c u l - é tre le seu l d e tous les homines, e t j u s q i d i c i le s cu l de tous les ro is , q u i a i t v e nu s a n s fa ib l es se ; m a i s i l a porte' toutes les v e r tu s d e s hcros a u n e x ces , oii e l lcs son t a u s s i d a n q c r c u s t s que les viecs opposcs .

i 8 0

någon för sin och rikets ara lämplig ulgäng.” lians

natur tilläts ej någonsin uppnå en fullständig, eller ens

iner än högst fragmentarisk, utveckling. Hans varelse

hann aldrig helt genombryta sin första knoppnings om-

hö ljen ; aldrig , liksom Gustaf A do lfs , utslå i full blom­

ning. ”Kanske” — så sade vi — ”ligger ju s t häruti

hemligheten af det gåtaktiga i detta ensliga hjelte-vä-

sende, hvilket lika litet klarnade for hans eget medve­

tande, som för andras.” Kanske begriper man endast

härigenom det (till utseendet) alldeles oförmedlade sätt,

hvarpå detta väsendes munga skarpa motsatser vexelvis

framträda.

Men ju s t arfvet af toutes les grand.es quulités dc

ses ayeux, eller egenskapen att inom sig hafva (såsom

anlag) f ö r e n a t dem, ä r , hvad hans vanliga bedömma-

re velat neka. De se i honom blott en s o l d a t i s tö r­

sta dimension, r å , hårdnackad, men af den sällsyntaste

enskilda sedlighet; — ungefär ingenting vidare. Dit

hör således äfven frånkännandet af al lt interessc för

Vitterhet. T ill och med vid jemnforandet med Fadern,

har man, liksom i så mången annan hänsigt, så äfven i

denna ställt honom lägre. Båda begingo stora s ta ts fe l ;

och sonen fu lländade, under skimret af den högsta

krigar ä ra , hvad fadern , under skimret af den högsta

hushålls- och förvaltnings-nytla, hade förbcredt. I skep­

naden af dessa sta tsfel , äfvensom öfverhufvud af både

dygd och b r i s t , voro de visserligen ganska myckel skilj-

aklige. Men del förhåller sig med denna skiljaktighet

I

187

betydlig t annorlunda , än man vanligen antagit. A ena

sidan gifvas l ikhe te r , dem man icke nog bemärkt; a

andra sidan olikheter, som hos sonen uppkommit just

genom det nyssnämnda arfvet; i kraft hvaraf denne var q

begåfvad med r i k a r e förmögenheter. A t t Carl XII

var en ensidig k r ig a r -n a tu r , en bcrscrk eller ålminsto-

ne viking, är en inbillning, hvar t i l l , b land mänga om­

ständigheter , d e n icke minst b idragit, a t t hans inhem­

ska ovänner gerna ville hafva honom så betraktad *).

Har man engång sa tt sig den i hufvudet, såsom man

nu i halftannat å rhundrade g jo r t : då måste man tvif-

velsutan förvånas, när man, vid noggrannare skärskad-

ning, träffar en mängd sjä lsdrag, som allsicke ined den­

na föreställning inpassa. Man öfverraskas, när man

upptäcker en både för ästhetiska och vetenskapliga fö­

remål öppen til lgifvenhet, hvari han tycks besläglad

långt mera med Gustaf A dolf och Christ ina, hos hvil­

ka en sådan var rentaf personlig , än med sin fader,

bos kvilkeu nådeprofven mot dylika företeelser utgingo,

om ej nästan b lo tt från Lindskölds r å d , åtminstone

nästan b lo t t från et t pligtbegrepp. Ilvad som åtskilde

honom frän både Fader och M oder, — tvenne sins

emellan högst olikartade n a tu re r , — är tillräckligen

uppenbart. Väl bråddes han på den förre i mycket:

t. ex. i envetenhet och (hardt nära) obegränsad sjclf-

t i l l i t ; i nit för renlärig lu therdom ; i e t t m åttlöst be-

* ) T i l l c» ilcl kanske ock så y t l ig t lors toc lo hon om .

188

grepp om konungamakt och om helgden al' dess enväl­

de ; i denna sainvetsgrannhet, som, under de strängaste

afsigler al l handla rä t tv is t , dock slundoui ur Gamla

Testamentet tog sina föresyner vid utöfvundel af' ju s

majestdtis och ju s bclli; i obenägenheten a t t hålla ta l ;

i oviljan al t tala f ranska; i so lda tiskhe t, j a g t lu s t , öf-

verdådigt r idande5 i outtrö tt l ighet al t färdas (Carl XI

reste ofta tjugu mil på en dag) ; och så v ida re , ned

till smaken för ”stadig mat” oeh smaken a t t kläda sig

med eget hår oeh stor värja*). Likaså igenkänna vi

sonen af Ulrika Eleonora i hans hjertas verkliga god-

sinthet oeh f rom het; hans enskilda umgänges blygsam­

h e t , m ildhet, fördragsamhet, hans »imma känslighet for

syskon och vänner**), oeh visserligen äfven i denna

hans flödande böjelse för frikostighet’, som (i likhet med

a l l a hans dygder) snart nog utvecklade sig till e t t för-

* ) Carl X I nyt tjade v is ser l igen p e r u k : men ick e ( e l l e r åt­m in s to n e h ö g s t sä l lan) f ö r r , än un d er s ina s is ta l e f n a d s å r , då h an s vackra hruna hår börjat nå g o t b lek n a . Eli s tor h a ta re a f a lla fransyska m oder , förbjöd han s ina off icerare a tt bära små värjor , och bar s j e l f a l l t id en ganska ansenlig .

* * ) T i l l hvad vi d erom förut b e r ä t ta t , k a n d e tta s tä l le t i l lä g g a s ur e tt b re f från G enera l Pon iatovvsk i t il l K o n u n g S t a - n is laus , från O czakovv , g e n a s t efter P u l t a w a - s l a g e t ( U a n d l . t i l l K . Carl X I I : s I l i s t . D . 2 ) : ” D e r V e r l u s t der I la ta i l l e k r ä n k e t den K ö n i g n icht s o n d e r l ic h , denn E r hoffet fes t a u f G o t t , dass D e rs c ib ig e sein e Affaires b a ld w ie d e r in guteni S ta n d setzen w e r d c . D er F i irs t in vom H o l s te in se in cr S c h w e s t e r T o d g e h t ih m aber sebr zu H e r z c n ; und i c h h a b e n i m m e r e t w a s E m p f i n d l i c h e r e s , a l s d i e s e 11 F ii r s t e n , ii b e r d i e s e r u 11 g 1 ii c k 1 i c h e 11 Z c i t u n g d i c e r h i e r e r h i e 1 1 , g e s e h e 11.”

180i

derlligt öfvcrmått. Men dessa egenskaper ingingo med

andra , ögonskenligt ärfda från Farfadern och Farmo-

dren , en sällsam blandning; hvaraf omsider h lef den

egna förunderliga daning, som nu s tå r framför oss så­

som Carl XII:s personlighet. F rån sin store Farfader

åiskildcs han hufvudsakligt genom en sammansättning

af snille och t rånghe t, en i afseende på egna handlin­

gar obeveklig moralisk rigorism, och en i det hela fa-

talistisk (ehuru i christliga färgor klädd) grund-öfver-

tyge lse ; hvars mclaneholi, fastän djupt inåt hans inner­

sta t i l lhaka trängd , förrådde sig i de sto ra , m örkblå ,

vackra ögonen oaktadt deras blixtrande e ld , och i al l­

mänhet spridde öfver anletsdragen e t t visst — å tm in­

stone för skarpsyntare betraktare märkhart — uttryck

af hlid sorglighct. I sjelfva verket utgjorde den först­

nämnda sammansättningen hans grundskillnad äfven från

farmodren: men på det vis, a l t , liksom hos Carl Gu­

staf var snille utan tränghe t, så var hos Hedvig E leo­

nora trånghet utan snille. Dock kan ändå hvarken sä­

gas om Farföräldrarne eller Förä ldra rne , a t t n å g o n

af dem var rentaf ovitter. Diktens och Konstens gu-

dom lighetcr, om än ömsom m er, ömsom mindre gyn­

nade , funno likväl hos ingendera Svitkiods Konunga-

borg tillstängd. Ofverflödigt skulle här påminnas, hu­

ru r ik t bildad Carl Gustaf var ; huru road han, som i

allmänhet kunde vara en lustig sällskapsbroder, fann

sig af de vid Christinas hof uppförda ”Balletterna” ;

huru högt han värderade St jernhjelin; huru dennes lä ro­

100

dikt ”Hercules’’ plägade medfölja honom under hans

resor. Ej mindre är k u n n i g t h u r u läsning, v itterhet

och skön konst älskades af den englalika Ulrika Eleo­

nora , som jemväl sjelf idkade m åleri; och skall särde­

les i p o r trä t te r hafva lyckats. Men till och med hen­

nes ”äktenskapsdjefvul” (sä kallad af hennes egna from­

ma läppar) , den gamla Svärmodren, hade en ästhetisk

sida. Fastän eljest i förstånd och hildning inskränkt,

understödde hon Ehrcnslrahl *) ? och påkostade icke li­

te t för A rchitektur; vi äga henne at t tacka för t. ex.

det herrliga Drottningholm. Så är ock anmärknings-

v ä rd t? at t sjelfve Carl X I, ehuru kall , sparsam och till

s it t lynne temligen prosaisk, ej b lo tt unnade sitt hof

då och då en Carousell , ett mythico-allegoriskt ”Vard-

skap” , en Maskerad, utan dessutom syntes , för egen

räkning, verkligt (och enkannerligen) fägnad af Skåde­

spel **). — I sanning: hos enhvar, som känner dessa

*) M ed hennes och hennes om gifn in gs in f ly tand e på denn ek o n stn ä r är l ik vä l den yngre T es s in fö ga belåten . S e ” T e s -s i n o c h T e s s i n i a n a ” , s idd. 0 6 G, 5 G 7 .

**) A t t e t t och a n n a t , hvarom redan nämnts på s idd . H O — l l S , här på s idd . 1 8 7 — 1 9 0 ånyo fö r e k o m m er , — i e t t sk ick a f fu l l s tä n d ig a r e u t fö ra n d e : det torde för lå tas en a f h a n d - l i n g , som u t g i f v e s , t i l ls v id a r e , b lo t t såsom e tt åt en n ä rm a re vänkrets m ed d elad t — utkast .

T i l l vår berätte lse om S v e n s k a T h e a te rn i C a r l X I : s t i d ,må här t i l lä g g a s : at t de unga från U p s a la kom n a v i t t e r h e t s -ä l s k a r c , som voro hu fvu d m än för ” L ej o n k u la n ” , synas var i t te ln ingar efter ett th e a t e r s ä l l s k a p , som ungefär om k rin g I 6 G 0 s t i f tad es i U p s a la a f den sederm era så r yktb are U r b a n H j ä r n c . D e n n e , som ansåg s ig härs tam m a från den D a n s k e S k a ld e n och

101

omständigheter; skulle; vid uppblickandct till Carl XII:s

b ild , frånvaron af dylika fräudskapsdrag väcka langt

s törre undran , än närvaron.

K o n u n g e n H j a r n e , hvars drapa öfver F r o d e den F r e d g o d e fö r - v ä r fv a d e honom D anska K r o n a n , röjde t id ig t an lag för S k a ld ­s k a p , och särdeles för d ram at isk t . R ed an i fö r ä ld r a h u s e t , h o s en lärd fad er (K y r k o h e r d e och P r o s t i N y e n s k a n s , der P e t e r s ­b u rg b y g g d e s under sonens l i f s t i d ) , hade han sett up pföras k o ­medier a f T e r e n t i u s , och s j e l f i dem agerat . S å s o m stu d en t i U p s a la fö l l han på den ta n k e n , att för lusta s ig och s ina k a m ­rater m ed d y lika ö fn in g a r . H a n förskaffade s ig t i l lå te l s e , a t t på S l o t t e t , ” i den bästa s a len ” , up prätta en S k å d e b a n a ; h v a r - t il l (så som han s je l f i s ina M em oirer förm äler ) P r o fe s so r O l o f R u d b eck den ä ld r e , ” som var en ä lskare a f a l l t livad q v ic k t och a r t ig t v a r , med al l a l lvar och flit b id rog och h a lp ” . H a n utva lde bland S tu d e ran d e U n g d o m en de s k ick l ig a s te ämnen t i l l aktörer han kunde f inna , inö fvade d e m , målade s j e l f d e c o ra t io - n e r , och u p p fö r d e så e t t antal svenska s k å d esp e l : ” hvar igenom han b l e f väl ansedd både i U p s a l a , der på trett io år in ga K o ­m ed ier u p p f ö r t s , och i S t o c k h o lm ” . S o m l ig a öfversatte h a n , andra fö r fa t ta d e han sje lf . M åhända anli tades äfven M es s en i i . S t je rn h je lm s B a l le t t e r fordrade väl a l l t fö r p r äk t iga och k o s t ­bara t i l l s tä l ln in g a r . RIand hans sk å d e sp e la re voro bröderne J o h a n och S a m u e l C o l u m b u s de u tm ärktaste . D e s s e b åd a vänner å t fö l jd e h o n o m , som d essu to m s k r ef å ts k i l l ig a V i s o r och andra s k a ld e s ty c k e n , på en resa t i l l F a h lu n I 6 6 d . D e r v a k ­nade H jä rn cs b öje lse för B erg sv eten sk a p och Cbem i. M en då den c l fv a å r ig e K o n u n g en besökte U p s a la I 6 G 0 , s tä l lde H jä rn e , på R u d b e c k s u p p m a n in g , s in th eater ånyo i o rdn in g . H a n s sä l lsk ap fö r s tä r k te s nu genom sönerne a f den bekante m y s t i s k e U p s a l a - A p o t h e k a r e n , J a c o b och A n d e r s W o l i m l i a u s : den förre sederm era G re fve G y l l e n b o r g , fad er t i l l bröderne O l o f och C a r l ; den andre sederm era G r e fv e L e j o n s t e d i ( S e , om dessa a l l a , ” Svenska S ia r e och S k a ld e r ” D. 2 ) . N u d ik tad e H jä rn e s je l f ’e n T r a g o e d i a o m D r o t t n i n g R o s i — m u n d a o .ch d e L o n g o h a r d e r s K o n u n g A l b o i n o ; f ö ­r e s t ä l l d på U p s a l a S l o t t i K o n u n g e n s n ä r v a r o ” .

192

Mellerlid antager man om den E l f t e Carls sty­

relse allt jemnt, a t t de n^ oaktadt haus egen personliga

brist på li t terär bildning, var för V itterbeten gynnsam,

i följd af bans ädla instinkt a t t anse vården om li t te ­

rära yrken för en konungaplig t; ocb deremot om den

T o l f t e s , at t d e n ; oaktadt b a n s be tydlig t mera lit te­

rä ra uppfostran, var för Vitterbeten alldeles missgyn­

nande oeb o fruk tba r} i följd af hans b lo t t krigiska ocb

för all ästbetisk själsnjutning främmande sinnesart. Ocb

likväl kan bevisas, a t t Carl XII:s ställning till foster­

landets vitterhet ocb skaldesång var en m e r a gynnsam,

än bans F aders; väl öfverkufvud genom det uppeldan­

de intrycket af bans sagosköna egenskaper ocb bedrif­

t e r ; men äfven särskild t genom en personlig bevågen­

h e t , hvars tillvaro man hädanefter ej längre skull för­

neka. Redan från begynnelsen är hans bildningskärlek

m ärkbar i flerfaldiga drag , dem man dock ej g jor t sig

mödan varseblifva och sammanställa. Vid en go sse ,

hvars älsklings-studier voro M athem atik , Cäsar och Cur-

t iu s , ocb hvars uppträde såsom Kronprins i Upsalas

Gustavianska Lärosal helsades af en Lagerlöf med of-

B a l l e t t - d r ä g t e r , bruk ade v id sk åd esp elen i D r o t tn . C h r is t in a s t i d , b le fvo honom härv id t i l l låns lem nad e. Ä n n u e tt h a l f t år fö re s in d öd påm inte s ig K o n u n g e n , i e t t sam tal m ed H j ä r n e , d e t nöje han v id denna L o n g o b a r d is k a ” T r a g o e d i a ” erfar i t . — H j ärnes ska ldeförsök äro y t t er s t s ä l l s y n t a ; och fö r m ig s je l f , ä n n u , b lo t t genom andras b e s k r i fn in g a r k än d a . I s in a å s ig te r a f l i fv e t och t in gen var han en e n th u s ia s t i sk P a r a c e l s i s t , och ( in ed u n dantag a f S w e d e n b o r g ) b lan d S v e r ig e s N a tu r fo r s k a r e den m es t poet iske .