63 tid; 48Q0-80C e.IG.

ifil~=i?ias - 63 och helgonens tid; TEisr- enropas historia 48Q0-80C e.IG. Eick H~i;.ijoii Prisma: Stocliholm 1991. 532 sidor

241. :\IIG slic:~ det genast: det har är ett arheie soin b iper ny marlt på iner an ert sätt. Lleri narapi 600 sidor tjociia voirmeii presexerar en "dunkel" period i Vasterlaiideis i~istoria soni hittills inte seit sin viirdiga skildrare på s\rerislia spraket. P2 så vis blier den upp ett gapaiide toinruin för 1eliniai-i och lard - iag liaii raiilia n i g att bolieii med fördel kan läsaa ax7 t.ex. järnåldersarkeologer som öilsliar sätta in siila resultat i en aiimaneuropeisk !context. Men det ar vii1 att marka art Dick Marrison inte endast presenterar en syntes ;i\. vad andra har gjort. Xans verk ar i lilia Iiög grad en hulct a\- mårigårig forskning Irring den tidiga med- elrideiis samiialisstrukturer. vilkeii redan visat sig i eci rad lirda rnonografier och artildar. Bokeii bygger i inycket hög grad ?a förhtta- reiis iilläsniiig av de skriftliga kallorna (på ori- ginaisprikeri!), vilka nageifars med iiya frislia ögon.

Eick tlarrison anläggei; inte ininst, ett his- coriogi-afisitt perspektiv på deii tid han behandlar, ett perspektiv som inte oväntat utfal- ler till nackdel för den traditionella synen på denna svhude rade period. De fyra hundra år det har ror sig om har i det lärda och all- nlaiina med\,erandet !iomrnit att utgöra sin- nebilden for barbari och mörker. Siden hån iollnaiidringssramr?iarrias inirang i Romrirri- ket 406 till den karoliilgiska reiiassaiisen i slutet av 7CO-tuler ses ännu gariia som eri tid då råa jiirn5ldershövdiiigar riltinmassigi siappte lös s im aii råare horder mot de oly-cldiga ia- byggarna i det fallna \.'astromerska riket. Medan hög- och seiimedeiiideri sedaii en tid tillbaka börjat återuppratras (man lcan på svensk Botten namna i\Jliciiael Nordbergs böcker i ~mriei) har den tidiga niedelrideil tett sig a\-skräckande in i nyaste rid.

Förfatraren koi~s~aterar art xiycket av denna dåliga press l a n bero p5 att kallmateriale: helt enkelt inre finns inrar. iVIycker skrivet material sam bevisligen fuiliiiis, och aom sliulle lrurlna ha belyst sidor w de bästeurope- iska kilngariiienas andliga odiing ar för allrid borta - författaren iiamner Spanien sorn sluäcliexemplet. tydligen soim följd av d2ig arkivpra~is. Der liar ocliså furiniis eil tendens ait övertolka o.lyclior csch valdsarnheter. Poli- riska rötägg som deil bifarlige hertig Rauching, vars karriär får inieda bokrexten, har lyfts f a rn som på något sait tvpiska , - %r epoken, vi1l;et eiiiigr Dick Igarrison är unge- far lika begivar som 3rt namna Jack rhe &p- per som represeiicaiit f6i der vicroriziiska Eiigland. Vidare diskcteras en olyci<a av en helt anrian dimension, den s.k. justiiiianska pesten på 500-talet. vi!!ieii finiis omralad av sanitida käilor i bysani-insk Iioi~text. Fanrasi- f'iila forskare, även i Sverige, har har velat se en viktig orsak till eii poiierad nedgacig i be- folliniiigen. Sådaria spckulationa. vederlaggs elegant och ö\-ervgande av förfairaren, sam påvisar att pesten trots nioderna påsr5endeil om rnotsa~seii inte kan ha i~å t t Nordeuropa.

Boken karaktärisera: överhuvudtaget av en birvis ganska bitsk polemisk ton mot l'arda f?- retradare. For deii allniailintresserade publili bolien tycks \-anda rig mot går ourid\-iiiligen mycker av detta deras nasoi- f6rbi. Bland rart duggande exempel på forfatiarerrs viija att göra upp ined äldre forsiuiiiig kan mail iiam- ila hans disiiussLon av etiiicitei, soni haii sjal\- påpekar något av ett modebegrepp på senare rid. Dick Harrlsoii umecidar h r rankar, pi- började i hans avhandling, och hävdar att be- greppet är hagsr intressani arr stiidera arer i en tidigmedeltida kontexr. ! aidre tider> nie- nar förfariaren, har begrepper kunnai grundas p% tillhörighet till reli~ion, avhängighet till vissa syinbslei; ponerad härstamning etc. Et- ciicitec ilar ined aridra ord varit i i i Iionipiice- i-ad och skifiande företeelse. i ansiutiiing rili

© Scandia 2008 www.scandia.hist.lu.se

detta kritiseras syensla forskares arivandning av folluiamilet svear; den kontinuitet man vanligen tillsiaivit folkstammen, friii Tacitus iiil medeltiden, förefaller orimlig sett i all- mäneuropeiskt perspektiv, då "goter" och "langobarder" kunde betyda olika saker vid olika tidpunkter.

Der kan har endast bli tal om några smärre iledslag i de11 innehållsrika rexten, för övrigt hrsedd med err flertal vaclira iliustrationer i farg. Författarens totalhistoriska ambitioner är tydliga. Av bokens fyra huvudkapitei presenterar det första etr politisldiistoriskt "ske- lett" som sedan följs av tematiska ltapitel om människans ftirsörjiiing, idéirariden och inan- niskan som sarn!dlsbyggande varelse. Vad Dick Harrison i detta samnianllarig avser med "Crasteuropa' ar i stort sett det gamla T~astromerslta riket jämte Fysidand, Skottland och Irland. Utbiicltar görs östemt och norrut nar behola så påkallar. Förfartarens stora för- trogenhet med liäilmaierialet visar sig i en fii- kostig exemplifiering 21, scener och situatio- ner som utförligt återberättas och tolkas. Det- te. ar nära avhängigt av hans uaalade liistorie- syn: historien skapas av inanniskor och grupper av männislioi; inte av anonyma, determi- nerande laaker. Romarriliet hade inte behövt Edla under "barbarernas" svärd om en kraftig hand reorganiserat väldet, Spanien hade inte nödvändigt falii1 under islam om inte Sariq korsat Gibraitarsund, och så vidare.

Dick Harrisons resonemang mynnar ut i en sorts areräddning för Europas "märka' år- hundraden. Det var under denna period inga- lunda fråga om en !<atastrofal nedgång i eko- ilomislit, socialt och politislit iianseende; snarare rör det sig on1 en förskjutning av kulturella mönster, Människor gjorde saker och ting på andra satt an tidigare.

Personligen nor jag författaren har ratt på flera vitala punkter, men samtidigr inger hans uppenbara iver att göra upp ined tidigare forskning vissa farhågor. Ofta får lasaren kans- lan av arr Dick tiarrison till varje pris önskar bevisa art alla andra har fel, och att han danid måste pressa sitt materid. Detta rubbar l i h d

inte det mycket posiiiua slutomdömet av boken. Speciellt med tanke på det iilycket smala fält medeltidshistorien idag utgör i vårt land ar !C-igarnas och helgonens rid en lt~~lturg'ar- iiiilg av första rangen.

Hans Wdge&l

Sk~~shis~erisk forsh~iq i ~ U P O ~ ~

och nor dame rika^ Vad ar skogshis- ~oria, hui har den s!aivE~s och va- f%? RO?Z~JJ Pettei ssorl, led Skogs- o ~ h laritbiuksh~storiska meddelanden n1 22,358 s

SKOGSHISTORW, 1x7 I ~ N låta träigt, och van- ken förs till studier som foliuserar på sågverk- ens och skogsiiidusrrii~s framviit urider 1800-talet. Då handlar der frainf6rallt om kvantiteter axr kubilmerer massaved och såg- timmer och oin sliogsnaringens expa!isi\,a utveckling. Syfter med föreliggaride slcogshisto- riska ansoiogi ar emellertid inte begränsad till att spegla sågverkens och skogsindusrrins his- coria. Måisättningen med anrologin ar att ge både en översila över ert idag allt bredare deg- nierat ämne, skogshisloria, och att diskutera dess framtida iiirilirning. Dageils skogsicorsk- ning tangerar en rad teman t.ex. Ironflikter om skog och utmark; skogen och naturmil- jön; skogen och skogslivets kulturella dimen- sioner; skogeil och de globala miljöfrågorna. Skogshistoria definieras saiedes relativt brett, öppet och kritiskt och har darined också en stor ucvecklingspotenriai.

Forsluiingsöversikt och en orientering i de nyare perspektiven och problemfdten ges framförallt i geilonngångarna av slogshistori- ens un~eckliiig i Norden, Vasieuropa ocli Nordamerika. Dessa ger viardefiilla ingångar till aittuell forskning och lirceratur oin skogen. Darriii kommer inforinatioii cm aktuella in- terner-adresser samt en omfattande litteratur- förtecki~ing. En översikt över de viktigaste arkiven ges a\, Gunilla A'o~dst~*önz, i bidrager V2.-


gciz ;il1 siogtn: firsknings~?7öjlig/~eter 1 niiitt Både privara företagsarkiv som Iggesurids bruk AB ariiiv och statliga arkiv soin skogs- komiiiissionei~s ai.ldv presenteras. Ett bra lijälpniedel för forskaren a?- idag ocksi den natioiicila arkivdarabaseii, (NAD) som nne - håller en stor mall& information fri11 vira arliiv.

De flesta inlaggeii utgår ifrån deil sveiiska foorshingshorisontei~. Eli agrar synvirkel I J ~ siiogei-i och dess nyttjande läggrr J071ken 11$7o dal i artikeln Skogshisto~ia i ett n,ya~histoi.iski pe~spelztiu. Der ar utifraii bon6elhushåiiens elionomt serii h/iyi-dal diskurerar utmariier och skogsi;illgingar som en integrerad del av den agrara produktionen. Det ar ett perspektiv som ar vikcigt och som tidigare i>+ts fram i forskningen o n de smilands1;z böndernas ekonoini av hisroriiiern Lars-Olof I:arssoii och kulturgeografeii Olof Nordströiii. Aven finska forskare har sett på skogsresurserna i sådana sammaiihang. och att skogens ökade bruks- och bytenfarde kan diskuteras också för perioder långt före deii skogsindu- striella dynamiska 'Klondike'uc\ecklingeii under 1803-talet.

De vä är de fulla tillgångarna av skog och ut- marker uppmärlisammas alltså ailnner. iag- stiftningen i-tilis ocksi baliit i tiden med upp- rinnelse i .rara medeltida landskapslagar. I etc inneh5llsrikt bidrag "Bl?fier ondt att fireiza si&"- n 2 p z lii2jer i ~ko~sla~~ttjiiniizgeiz 0791 ut-

och skog, av Pei Elinjsoi~ och S z ~ s t ~ q ~ H a - miltoiz, ses urvecidingeri i ett långt tidsper- spek:i~: Regleringar av resursutnyctjandet och konfliliter kring nyttjaridet a\- gemensamma tillgåilgar på skogsallii~anniii~ar kaii itl las as ur iagstikniiig, siadgor och f~rordniilgai engå- ende skogen. Si~ogstillgårigarna har således alltid varit föremal för intressemotsättningar. Deil e::pailsiva koloilisarionspolitik, som Gustav Vasa och de efterföljande Vasakungar- ria bedrev beskrivs, liksom deii omfattande diskussionrii angående befarad skogsbrist uiider 1600- och 1700-talen. Det var sliogsbris- ten b1.a. \rid bruk och gru-vor, som 1et;de till diskussion och lagstiftning med nya skogs-

ordningar under 16OC- och 1700-taleil. Axel Oxenstierila itommericerade de olika syn- pun!<terna sam Urykades i diskiissioneri om

deil nya skogsordniilgen år 1647 just nied or- deii 'Biifie?. ondt dttfire~za si@':

Författarna menar att skilda intressen prag- lar också dagens diskussion oin sicogsbruket. Skogarna ska r.e:c. tillgodose i?iiijö och ilatur- \4rdsiiitressen inen också sliogsindustrins rå- r a rubeho~~ Eii utveckling dar skogen exploa- teras och sliövlas vore katastrofal ur miljösyn- punkt, hliljöforskare har påvisat skogarnas srora berrydelse f6r neurrdisera de skadliga koldicxidutsl~ppen. ?a silii och i ett globaic perspektiv kali en växaiide befolknings livs- medeisbehov leda till att också skogstillgång am; minskar, då d!t s t ~ r r e arealer tas i aii- spiåk h r uppodling.

Sverker Sörlin och A i d e r ~ ockerlnan disliu- terar i sitt bidrag idéhistoriska perspektiv på svensli skogsliistoria. Av deras geiiomgång fraii~går att etrialoger och antropologer oka närmar sig sicogen med mentalitets- och id&- liiscorislia grepp. Ett iily&et iiliressarlt bidrag gav etiioiogen Ella Johr?zssoi? med sin aviland- iing S k o g a r ~ z ~ ~ f i i a söilir. Mon $\.isade i sin studie hur djupt rotade f6restailiiingar om det hia livet i skogen levde hrar långt fram i tiden De goda inöjligheterna till jakr och fiske, och ett av star och privata jordägare relativt ohei-o- ende liv, ledde till eri ambivalent hailning bland sicogsarbetarna. Det dagliga slitet i skogen var trots allt oerhört hårt aiinu vid 1900- talets början, inen inj-teri om der fria liver forrievde. Av Sörlins och Ockcrliians genom- gång framgår ait det idéhisrorislia falter ännu är relativt obearberat och atr vi har få systema- ciserade genorngångar av förestdi~~ingsvari- dar, meritaliteter och iiatursyn, 3e r finns ingen svensl< motsvarighet till deii eligelslie historikern Keirh Thomas studie om förhållandet meilaii rnanniskaii och naturen. Detta trots ati vi har en rik skönlitterär craditioii som h y t e r an till var nordiska naturiliira kulrut

Sainma tema, mänriiskaii och iiatureri, dis- kuterar U ~ b n n En!anuels~on i siil artikel, skogshistoria so72 viiselz~e~knil mrlhrz skog och man-


niska. Han för art slcogshistoria ska innehålla ett Srert spekrrum av discipliner: humanistiska, samhalis~~etenskapliga ocll na- iurvetenskapiiga. Mail presenterar också olika traditioner som deii pollenaiiai!.riska-arlreoio- giska, den etilologisk-geografisica, den elcolo- giska och den klassiska traditionen. Skogshis- toria tillhör inget amile, det ar ett n~dïveten- sliapligr forskningsområde menar Einanuels- son. Något som också framgår alr Lan ost- Iumii artikel SRogs/~ijto~~i~z i &/land, Bergsla- gen och norra ~Córilazd - jav$relser och tvar- vetenskapliga perspektiv.

De ~ifblickai- son1 de olika bidrageii fi2n skogshistoriker verksamma i Danmark, Fiil- land, Norge och Tysldand gei; bekrafrar at[ iritresser för ett bredare spektrum av reman inom skogsforsknirigen ar aktuellt också i den in~ernationella debatten. Den dailslie skogs- historikern Bo -A*itzboger definierar t.es, skogshistoria som en speciaidisciplin, "der soger at belyse skovens @kosystemer og menileskers udrij.ttelse af disse i et historisk perspekii\;'. Den skogshistoriska forstiniilgen ska koppias tili, och får iilie isoleras hån, den "stora' natur och kulturhistoriska unreclilingen. Den tyska inriktningen presenteras al; Helnzut Bralzd som på likartat satt menar arr skogshistorien inte får avslllljas från den allinailna historiska un'ecidingen. Några av de falt han nämner ar: den rattshistoriska utveckliiig av iganderatts- liga förhailanden; skogens reiation till den agrarhistoriska utvecklingen; skogen och de sociala fiprhållanden och villkor som hak betydelse fj;r skogsbygdernas folk; de ekologislca och miijöhisrorish aspekterila.

Rorzrzy Pettersso77 bidrar med en översikc över forskningsun~ecklingeil i Frankrike och Storbritannien. Av den frarngar a.ti både den franska och brittiska skogsforsliningen ilar fast stor uppinarl~samhet på de socida och ebcnomislia viiliioren för sl<ogens folk. och på sicogens potential som försöriniilgsmöilighet för siora grupper. Den sociala diinensionin har betonats axr forskare som Robert M iVTa7z- ning ocli Oliver Rackbarn. Konflikter om ilyrtjanderättigheter, de s.k. common rights,

har varit och ar ett centralt terna i den brirtis- ka skogsforslmingen. Ett korrare bidrag ges av fransmanneii And& Corvol-Dessert, &ar skogen och miljöfrågorna lyhs f~ain .

i k l t ~ l o g i ~ ~ avslilras med ett bidrag förfarrat av L. Anders Sa7zd6erg som belyser siiogsforsli- iiingen i USA och Canada. i lan konsraterar art föresriiilningarna om s1;ogen ! S:SA hör samman med kolonisationsrörelsen vasterut. Det handlade om atc röja upp och nyodla. Det finns ocliså e11 roinaniisk syn på skogen som obändig viidrnark. Skogen har ett starka symbolvärde i USA, kopplad iill iiationell och kulrurell idenritet. Också genom den liana- densiska slcogshisiorien löper som en röd tråd temat om "rifhnnislians envisa kamp rned den vilda iiaturen och de problem som ar hrlmip- pade med att ieva i en hård och ogastvianlig iiarur." Viiyerna om viidmarksliv och de nordarnerikanslia synsätten på skogen åter- speglas aven tydligt i utformningen och prio- riteringen a\, de stora nationalparlierna. En mer hitisk sliogs- och miljöhisroria h;iller dock på att etableras. Sandberg menar att en nordainerikarisk sliogsl~istorisk forskning kommer art växa fram som fäster större upp- i~~ärlisarnliei på skogens betydelse både f ~ r biologisk och kuiture!! mångfald.

Sainmanfattningsvis kan konstaieras att aninlogin, Skogshistoriskfiiskrziizg i Ezti*opa och A'o~danzerika, ger eil bred översilit över den slcogshistorisiia forskiliilgens inriktning i \fast- världen. Flera breda fäli och problemområ- den present-erats. Dessa kan kombineras på många olika satt och ge ämnet en dynamisk utveckling, vilket ar särsillit angeläget med ranke på den rovdrift som dagligen sker i Lati- ilamerilra, Afrika och Asien. Den ofråi~lcomli- ga samtiden behöver globda, n~iljöliistoriska och kuiturella perspektiv på nytjander av skogens i-esurser. Bade skogen och skogsfors- karna behövs.


Den o&yerwjnn:ige, o im $el: g:~ens- 1 . a s t ~ é ~ ~ ~ d c t s ~ i d e ~ n och en 1m.a.1 i dess rnier; i'cte:. ~ n g i t ~ l ~ d litlanris. 2000. SO0 s.

I SIX >TA HOJS berattar Peter Englurid att då Georg Stieriil-iielin lasre upp sin !iexameter- dilit Herczdes h r Karl Ii Cusrav, blev Iiungeii s i förri~isc att ha11 klagade över arr diliteii inte

u

var Iarigre. Det var, säger Englund, ett synner- ligen vaclierl beröm, eftersom dikien är på Over 500 rader^ Då undrar läsaren oni denna Itomnienvar är ett iitslag av rórfarrzrens sjalvi- roni, eftersom Englurids egen bok ar på 800 sidor och omfattar iideii 1648-1660.

Vad ar der egentligen f6r bok som Peter Englund har skri\-it? - Deil icallas för en fori- sättning p; Qfiedj;;., som koni 1333 och var 632 sidor tiock. Läsare11 förväntar sig att deil på nigot satt skail haiidln om Erik Dalilberg, som fram till 1660 hette Erik ]önsson. Så ar det inre. Först på sidaii 436 dyker Eril; Jöns- son1Dahlbtrg upp. i n i i s det d g o n individ som i den föreliggailde boiien Rr h~i\~udpersoii i r dec kungen själv, Karl Guscax

T den mån Peter Englunds stora pi.ojel;t skall vara en biogras, har. der riu rejält kapsej- sar. 1430 sidor finns allts5 om den tid Erik Dahlbcrg levde och de facker åren 1625- 1660. Då liar Dahlberg sina viktigasce år fran-för sig fram till döderi 1703. bland annat som sradspla~ielaggare k r Karlslu-ona, Iands- hö\-ding i Jönköping, genera1gu~-erilör i Lix: laiid och en av tidens ledande fastilingsbygga- re och arliirekter.

Etc n:igot sent råd till en dterrrativ uppiägg- iii~ig av Englunds projelit skulle innebära en rekommendation om en biografi på ,3 i 400 sidor over Erik JöilssoiiIDd~lberg, en lika stor biografi över !<ar1 X Gustav ined alla Ilans krig samt e11 essasamiing soin bciyser olika aspekter a-\r 1600-talets liv och taiikande.

Peter Englund har etr sprak som $!igen upplevs soin attraktivt al, många. I ian ar oer- hört detaijrik och hossar sarsliilr i !xigets henisld~eter. Samtidigt är han persorilig och

småpratar med iasarri;i. 1600-tdsorden blall- das med dagens vardagliga utti.yck som "dir- teri och datten". Lian kan saga att han ar his- torizskrivningeiis Uuriizar Sträng. Han an- vänder aldrig svenska ord, dar sådana karl remplacera^ ali\. utlindsk vokabulär. Varijr skdl inan helt plei?ejisiit sirriva arr !irigander i Danmark förvaiidlat Dahlberg till en riktig dansl<atare, när man e i ~ i i g ~ Eiiglund lian skri- va art det "traiisrnogrifierar" honom p i detta särt? Eller varför tala om deil polsica adelris storgods, när ina11 lian ?da om dess latif~iri- dier! Det är ju ett ord som vi son? !ist larin skal! kanna till.

jag ~ c k e r som bör Ila frariigitt att Peter Eriglund är trötcande detaljrik. Icke desto mindre ar dcr bïa att lyan så ~ d l i g t visar lr i- gets förfärande vardag och att hail på irirer särt döljer dc11 oerhort aggressiva poliiik geiitei1lor sina grannar som Karl Gustavs Sverige förde. Ett diernativ som jag menar är farlig[ kali nian finna i den på rnånga satt utmärkta Ba- ker~ 0772 Sue~iges Historia, som utkom förya årer. Dar slcriver Kekke Stadin: "gnder IGjO- talet hrdes åter h i g mot Poieii. j s l a n d ocli Danmark." iVl~så, på en k a p p rad saiiiman- fattas där vad som Eligiund siiiiver på 800 sidor. IZ ieii man skriver inte att Sverige \ar deil aggressiva sraten och art lu-igen huvudsakligeti fördes pi polskt nch danskt ierritoriunl. Lasa- ren alr denna bok kar inre förstå sin polske bekants tal om svensklu-igen som börjail till Polelis olyckor elier or-ri den underbara rädd-. ningen av Polen genoni Czesiochowas svarta niadonilas ingripande mot svensliarna.

Karl Gustav var en skicldig krigare, fostrad Linder Trertioåriga Iiriger. Hail [-ar en god sr- ganisatör, och inte minst rar hen en djän, och hänsynslös spelaie. Efter ei~orriia iiiledaiide fi.amgingar misslyckac.es spelet i Poien, men hans fermåga air gripa tillfället firade triunlfer i Daninark inte minst genom de våghalsiga tågen över Lilla och Stora Salt.

Karl Gustav hade eineliertid samma svaghet sorii den iidipre "hjaltekuiigeri" Gusiav Adolf och som sonsonen Kar! SI! ä11 Iner hade. Han kulide oci-i \ille inte ai-si~ica krigari-


det. Hela Europa upprördes, ilar den svenske kungen s t r a eker freden i Roskilde gick till förilyar angrepp rnot Danmark, deiinz gång för at1 urplåna landec som sjdvständig srar. Så visar Karl Gustav ö\~ertydligr arr det ar !att arr börja ert luig och svårt att avsluta det.

Peter Englund har slipivit en bok soni kan @ra besökaren arr Stortorga i h~lalmö och Nordiska !\/iuseer i Stocldiolrn tail1dull. På båda stallena sirter den cjocke pfalziske kungen till hast. ! bAdmö möter danskarila, som ~ i u hrdas över bmil, den liung sa111 mrit iner hänsynslös iiiot danskar ari någoii annan. Och så sitter han vid Nordiska Museet, som man tror skall vara en manifestation al. ilord- iskt tänkande och nordisk samf~rsrindsanda.

( 1644- 177 16) rikad i n&dens dagar9 Pdld 6 onidens Ingu~lr E~'iks.io>z Atlantis förlag, Srocidlolm 2000, 425 s.

FRAN R ~ K T E X S I H ~ J D E R till botten av oiiåd. Så kan man sammanfatta högaristolcrateri, fait- marskalken och rilarsdet Nils Bielkes iii' Linge i gunst hos Karl X , för att sedan möta den absoluta onåden hos Karl NI. Som hov- man, diplomat och krigare rörde sig Sielke i ridens främsta krersar i Sverige och Eumpa. Hans liv sainmanfaller med iiågra av de mesr dramaiish dcerna i stormaiitscidens Iiistoria. Därför ar en bok om horiom intressant ur flera aspekter.

Den bok som Ii lpar Eriksson nu har skrivit om Biellie bygger dehris p% nytt arkivmaterial. Redan i inledningen betonar dock förfat- taren, att aisikren inte varit art s l i ~ i r ~ ~ någon "regeiratt biografi". Med stöd av dec ilya ma- terialet har s~f ie r främst varit att njrailsera bil- cieii av en person som tidigare dönits ganska hårt al7 forskningen. Speciellr itjr gärningarna under tiden som generalguvernör i Pommern. Lriltsson har valt att fokusera på den senare delen axr Wielkes liv. Därmed ligger tyngd-

punkten i studien på riden strax före reduii- tioneri fram till hails död 17 16.

T sexton ~mfån~sr i l ia kapirel får vi olika bil- - der från iiden som nlilirar, ambassadör och generalguverilör. I fokus finils aven privatper- sonen Biellie. Bland annat lyfter Erikssa~n fram godstil!varoii på Saista ined belysnlilg axr de socida reiarionenia till de underlydande. I derra avsriitt ges aven inblickar i de arisrolua- riska lirersarna i palatsmiljöerna i Stoc_kholm. Därpå far vi följa Xu\rudpersoneii till slaget vid Lund, dar liaiii kom i stor gunst hos Karl X genom att våga iiär allting riskerade arr brisra. Härifrån fiilns iiågra berömda ord som i efter- haiid har tillskrivits kungen: "Den dagen dan- sade min lirona på Xieikens virjspers". \hd Tom talar elnot att kungen ligger bdiom detia

- ~

yttrande, ar att den blivande env5ldsregencen inte var någon man av stora ord. Hail var in- bunden och fåordig. Var det kanske Bielke själv soin låg baliom dessa bevingade ord och på så sari regisserade si11 egen Troligast ar val att raderna tillkominit i efter- .., hand och inre ska tillskrivas någoil a\' parter- ria. Efter kriget i Sl~åne följde en rid son1 am- bassadör i Fraiihike k r Bielke. Nar han åter- vande till Sverige var reduktionen i full gång. ,%~eii Bielke fick smaka på godsiridragi~iii~a- ma, men tycks ha idarat sig gansla lindrigt uildari. Däremot rubbades f~rtroender för kungen. En besviken Bielke begav sig efterhand utomlands i krigsrjansr i Ungern. Dari- kan arbetade Ilan hårt på sitt eget rykte i iiilcor- mariva brev till I<arI >Q. Utan nrivei var Biellie en siiicldig militär. För sina insatser inot tur- karna i Ungern bel~nades lian med liejserlig falt~narsiid~öjti~aritsgrad och tysk riksgreveti- tel. I samma skede upphöjde :Carl >(li honom till ri1;sråd och greve. Härpå f ~ l j d e en tioårspe- ~ i o d av generalguvernörskap i Pommern, en tid som i efterhand renderade Biellie grcva an- klagelser i form 21, "mynttillveilming" för egen vinning och bedrivande av ett hogt diploma- tiskt spel som inte sankrionerats if'åïa!~ högsta ort. Efter Kari X : s död 1643 var Biellies karri- ar i nedf5rsbacken. i<arl >U1 åralade honom


Han c-lömdes till döden, men beådades. Ater- stodeii av sitt liv försökte Bieike !.eparera sitt rykte och i~åilde en viss &z.rngång. Speiet var dock definitivt över. Frain till sin bortgaiig !ev- de haii ert tiiibaiiadrager lantliv.

Sanimantaget är jag positiv riil studieii. Er- ikhson ar. vii förtrogen med tiden och aiilnet. IHan !berartar sin historia uran arr gi riil över- drifter. Xndå ar det liar man iinskar art svang- . . arila ragits ut lite mer i vlssa disliussioner. i;/!öjligeri haiiger derina försikrigiler samman med att Eriksson inre ar ilistorikel- av faciiet, någor so111 ar både en styrua och en svaghet, eniigr Eriksson sjaiv (s. 9). Eetra kan jag iiåiia med om. Att stå utanför sjaiva amiiet i sig kan ,;ara eii st)-rka. Ctanförskaper kan ieda till upptickrer av det som en "heminabliiid historiker" för länge sedan avisat och bedöint som mindre intressant. Diirmed ar vi ix le på fragan oiii .:ad som saknas inest hos Eriksson i föriiållaride riii hiir en fackinan hade dispone- r3t u~ldersöliïliilgesl.

Framf5rallt tror jag att de: hade resuirerar i en h@re L?roblenlatiseriilgsgrad och en +!i- garc didog med iiagens Forskning på området, Detta hade varit möjligt utan art göra avkall pS bera~targlaiijeii ocliså i n h r en breda;^ publik. Som der iir ilii kariils vissa av diskussio- nerila i u~idersöimingeii inai<ruella. Så ar 11,- snitten soin Imyrer an till reduktioneii mycker onyanserade. bcempelvis iian der va! knap- past Iia haildlat on1 några "aiiingslösaX ar för högadeiii riden före reduktionei~ med iailke på atc rci-brinplanerna låg i öppen dager? Det ar aven en aiirnarknirig jag viii göra överlag. hlpcker axr den iitteratur Eriksson utgått ifrån Ilar iGgra år pS iiackeii. Del\is Ilanger det sainman med atr det soin sicrivits on1 Biell<e gir tillbaka ganska långr i tiden, viiket v a r r liorrii~lit att färga franistallningen överlag. Sariitidigt ar Erilasons zinbition, att n>-ansera bilden axr Sieil<e, lox~~ard, Soni det %r nu ar det eiiieilertid svårt att se vad soin verkiigen ar nytt i samma ii ha ii ge^. Detta galler inre bara f6r h~!vudpersoilen själv, utan också o111 sjaha tiden och der sai~ihille haii levde i. Vissr kan ert ridigare out~iyttjar arkivmaterial bidra tili

nyit ljus i sådana frågor, men fuågan ar c!n inre den l-iktigaste kuiiskapen ar att proble- matisera, iam.f6ia och ständigt ii-%agasiitta six material. En kuiiskap so111 i f6rsta hand inre konstrueras i arkiven, utan genom ~retens!iap- lig i kolning med ett stiandig stötailde och blörande av irilaierial och k~iiiskaper. Ilet ar va! framsi ilar Erilissoil brister i vissa avseeil- det?. Ni1 menar jag iiite att an\~äiidarider 2.1, flera teorier i sig ox ilIi.:oriigen iecler r!! eil in- tressantare historieskrivning. Daremot kan den verenskapiiga siioiili~igen ge uppslag aven från områden som kan vara si;ilda från sjdil~-e iiliner. Harigeriorii kan tollu~ings- ocii am- lysiiivån skirpas. .Xiiligeii ger der en inties- sanrare historia.

Vidare salulas ncter och trots art verket rik- tar sig rilor e11 bredare publik. ~tndrar jag orn

det ar ett riktigt v a ~ a i . Nog hade der f~mriits piars f6r mer sparsainnia noter utan att iiisviii.- det hade hrragits! Med d l sa!<eïhet liade cker skapat en tydligare överblick och lyft upp många av disliussioilerna till en iiitressantare niva. ,l~~siutningsvis ska sagas att Eriksson, mina anmärkningar till trots, har asradko~ii- mit en iasviird boii. Pliis i !;anteii blir ciei ock- s i f ~ r kali- oc!: iitre:-aruriisran samt pcrsonrt- gisrret.

Peter Uligwiz

, 1 jordens lqe-islopp. La~tbrudset, sxa- dein och A .31 A k-+& X ~ L ~ , . L < L +, - t , - ~ ~ b ~ d -,-c7 -p el- LL

i,f34Q-19L8fii Erland 11d2i??kd Uineå: liiéhiaroi-iska si~ifcer 33, Is~srir~itioneri för historiska studier, Uiliei iinii~ersirtr (2000)

\AD DET SOM gar art vikierna kali viLya? Vad ar det som gör att ;rissa aha r ar bördiga, andra ofi.u!irbad Vad händer o n niannislian ständigt aviagsnar skcrdar från en åker? 171- lien rercnskap lian besvara sådarra frågor? ;(i- iniii. Så löd svaret i mirren ax7 1800-ralet, Och ihiaiid an mer precist: agrikulturliemin.


I centrum för Erland Måraids avhandling står agrikulturkemin och Lantbruksakade- mien. Man skulle kunna saga att den handlar om Lantbruicsalcademiens uppgång och fall, frin arr ha stirr i centrum i jordbrukers utveckling till att den trängdes ur i dess periferi. Och i denna utveciding spelade den kemiska verenskapen en viktig roll. Därmed är oclrså sagt att det handlar om iilstitutioner och de personer soin byggde upp och befolkade dem, hur maii argumenterade och agerade och fick stöd och resurser för agriltuiturkemin soin ve- tensliaplig och prakrisk verlrsamliet, hur denna verenskap anvandes för arr legitimera andra verksamheter, b1.a. sådana som innebar err mer resursiilteilsivt jordbruk och nya län- kar mellan jordbruket och om\?iilderi. Det handlar om moderniseringen av den gamla dominerande iläringen under den senare delen av 1800-talet.

anlägger ett uppifrånpersp<krix,r. Dec äi inte bönderna som står i foltus för undersök- ilingen utan Lantbruksakademien - vid den ciden en blandning av intresse organ isa tio^^, vetenskaplig institution och ämbetsverk - de av akademien anstallda lantbrukskemisrerria och Justus Liebig (1803-!873), symbolen för det vetenslcapsbaserade jordbruket.

Liebig tiiif~rde lantbruks~~eie~isliapen en kemisk teoribas - EM påpekar att hans be- römda Dir Chepnie irz ihrer Anwend~ing azf

Agricultur uizd Pbj~siologie (1843) iitgör ett siags "år noli" i den iantbrukskemiska laono- login. Hur kunde jordens resurser vara kon- sranra nar växter och djur hela tiden livnärde sig på dein? Eiebig hade ett nytt svar på denna gainla fråga. Växtilaringsämnena måste på något satt föras riiibaka till jorden. Liebig be- tonade mineraler~ias betydelse, l~opplin~er?. mellan naturens organiska och oorgailiska delar, materialurbyter mellan växter, djur och mineralriket. Det fanns ingen fundamental skillnad mellan den organiska och oorganiska naturen. - Liebig bror ett doiniilerande can- kemönster: naturens gränser ar inte absoluta, de sätter inte stopp för den elionoiuisiia ex- pansionen,

Kemisterna kunde med hjälp av analyser av j o d avgöra vilka ämnen som saknades. Och som darrned borcle tillsattas. De kunde I~jjalpa bhderna aci se ilur de skulle förbartra sin jord och öka avkastningen hån den med hjdp av insatser f 2 n verenskap och med hjälp av na- rurresurser och ltapirai.

Under 1 850-taiet började Lantbrulisdcade- mien diskutera den nya liunskapen. Nar alia- demien va1 hade fått gehör f6r att inrätta en tjänst i agrikuiturkemi - den tillsattes 1856 - började den $idera för agriliulturkemi~k~ försöksstationer. TJltui~a startadc sin verksam- het 1861. Sv5 år senare inrättades en försöks- anstalt på Experimentalfältet. Och institu- tionsbyggandet fortsatte. Under perioden 1860-1300 iilratrades t.ex. 11 lieerniska statio- ner och 21 frökontrollanstalter.

EM framhålier plarsens betydelse. Agrikul- turkemin skulle syniiggöras genom mönster- ailläggilingai; laboratorier, tidskrifter osv. Ve- renskapenldiscipiinen skulle få eii plats i sain- Xället. Det gällde att bygga upp auktoriret, att få verksamheten att kamstå som nyttig. Expe- rimentalfaltet skulle genoin sin urformning bidra till att sprida nya metoder men också vara en moralisk förebild som visade på vikten av flit och noggrannhet. Det var här verenskap och praktik jämkades ihop. På f~rsöks- filtet materialiserades den agrikulturkemiska retoriken. (s. 8%)

EMs inledning, med syfren, frågor, av- gränsning, perspekti~:, teoretiska utgailgs- punkter och forskilingsiäge, är ovanligt sti- mulerande. 3 c h det finns mycket annat man kan utri-ycka sin förtjusning över. EM sätter t.ex. på ett intressant satt in kontroversen oin havreexporten under 1860-raler i etc iant- brukskemiskt perspelaiv. Detsamma gäller Eanrbrulisakademie~ls och agrikulturkemis- ternas pläderande för sockerbetsodling i Sverige. EM behandlar också förtjanstfullt sambandet laild-srad, b1.a. med utgångs- punkt från j. H. von Thunen (1 783-1850) ocl-i \William Cronons ~Vkture S wet tro polis (1931): hur system för kallsortering och åter- vinnin; mödosamt byggdes upp i slutet av


1803-talet. laiitbrukskemisieriias eiigazeiilang fur detra ~irifkån ert iuetsioppsraniiande; hur dessa sy-sten1 övergavs under 1120-talel.; hur frågan om latrin och avfall reducerades iii! en ekoiiornisk il-åga och lioiniilundteknisk upp- girt - iiu gallde der bara att bli av meci shien; hur jordbruliec (och staderi) alitnier frigjordes från sir; loliala sammanli-iig. Det orgai~isiia a~~falie: gick iiite laiigre Ci.:iii stadeii iillbalia till laiide:. istället blev det fcroreiiande utsläpp, dcpoiieriiig och fbrbrinniiig. En resurs blezi ect ai-fall: "avfa!f' ar ~iågot iika dynaniislct soin "resurs"; de ar iia'iaii varaildras spegelbilder. - hlaii kali notera att de som ivrade för återniii- iiirig och krersiopp använde argument. ut- tryckte förhoppniiigai; visade på (teoreiiska) riiöjiighecer. stötte på praktiska svåriglleter och upplexde i~iisslyckanden som vi [il! stora delar kän~ier igen f iå i~ dagens diskussioii och

Ett ariiiar högst läsvärt kapitel haiidiar on1 ko~~stgödselindustrii~s f r a m ~ x t och kerristeï- ilas roll i denna. Crnlu-iiig 1850 komrnersiali- serades ocll i~iduitriaiiserades gödselhanze- ringen. Det ~ippstod en iångväga handel, fsrst meii benmjöl och sedan guailo. Denna Izaïi- del ledde till att kommersiella nawerk och komrnuiiikationssysieni byggdes upp. J<cnst- gödseltiilverkni~igen koni arr allt mer baseras på oorganiska, andliga iiaturresurser. I Sverige srariade Stocldlolms Superfosfat sin verksam- her 1871 och SL&nska Superfosfat 187j. Sy~iibiosen stad - land briiis. Istäilei uppstod länkar ri!! gruvindustri, energiproduktiori och kemisk industri,

- - biCI leder läsaren lugnt och metodislit

frarnåt i sin urideraölmiilg, stannar vid eir antal intressaiita hallplatser. Hari borde kanslie sraiiilzi oclisi vid några andra stiilieil. talat on1 ati har finns dei antagligeii inivessaiica ting ati uridersölca men vi hiriilei inre jilst nu. Maii måste ,Wipp2 av e11 dei trådar, Och carna rala om art maii gör det. Irissa av sina !låiIplatser boide EM å andra sidan ha agnat eit siörre inri-esse, Jag Zterkomniei ti!l ert par av dessa.

EM ar belast. Han har mycket goda kun- skapeï om den agrarhistoriska. vetenskapshis-

toriska och veteriskapsreoretiska litteraturen. Här finns alla de alxucila och relevanta nam- nen.

EM anvgildei; f ra~n~åi l~sr ik i , aliiöïsi-!iii-- - .

~erksteoriii, och då in:e niinsc Bruiio Latoui; för at1 belysa iristituiioiialiseri~ige~~ av agraï- kemin. Ehi uïnyrtjar ocksi Thomas Hughes' 1eoi.i om socioielmislia systeiii h r art bsi7-sa fra!nviaxien ax- ett agrarindustrieilt nai\.erl.;. Jag tycker nog art aii~~aiidningsii av Hughes liall~ls litet skruvad: ar det verkiigen rimiigt air kalla jordbruker för ecc sociotclaiskr aysieliz i Hiighes' mening. är de ceiitraia begreppen och iiigredieiiserna i EIughes' teori veridigeii reieranra ifar? .Aniirige~i borde han ha arivinca niei; och då diskuterats i förhållande till jord- hrukec, eller tcsnais ner.

Jag ar inte heller sarskilt förtjusi i Ehis "miijöterminoiogi". E V iaiar o:ii sådant soin "miljöpi~oblem", "iililjö~hot", "destruktivt kreis- !oppn, "ekologisii liris", "ekologisiit jordbrul? och "ekologiska brukriingsn~ctoder". Elc? ra- lar aldrig om \:id han rnenar n-,cd "miljö" och "miljöprobiem", hur '"niiljg" Grhaler sig till "natur" och "miljö" ii!! "naturres~~rser". Eil del av dessa begrepp ar harniade från den nu- tida miljödebarreil ocl-, ar definitim inte 5jäiv- Mara ifr%ga om betydeise och innebörd.

Jag får inte iieller ilågoii rätsida på vissa air EMs resolleinang om Liebig, i.e::. nar det gäl- !er "teori och prdxik". EM säger att lant- bruksorganisationerila vilie anxfiilda agrikulturkemin i praktiken och sprida liunslcape~i ii!! bönderila. (s. 59) Vilie inte Liebigdet! Ewi sager att iiebig kritiserades för sin "brisi på tiliampnirig''. (s. 51) \hd betyder det? Brist pi intresse för ti!iampniilg av siila reo- rier? Det rimmar dålig: ined F,l\~ls påst5eiide:l om Liebig som popularisator. bans FOiiiiåga att översatta dcn kelniska teorin riii en sain- llallelig angelägeiiher och i-nils iramgaiigsri.la propagaiida för ritt sprida de la.~irbruksl;emis- ka idéerna. (s. 65. Se oizkså s. 48E Der är inte heiler hel[ !art att försiå \ad so111 skilier Lie- bigs mi~ierdceori från d r Saiissures och

Sprengels. s. 13L) Z~peribegre~~per skL1i!e kunna Ila kasiat ert


visst ljus ö ~ e r detta. Jag meilar att Liebig och en rad andra lai~tbrulcikemister stundtals ~upp- trädde soin experter. Liebig gav ~:tifrån sina forslillingsresulrat, sina teorier. (praktiska) rad om hur man siculie lösa ert (samhails)- problem. IHan populariserade, hail debattera- de i dagspressen. Han pekade på framtida hot om man inte iimjnjade kui~skapen, han pekade på löften om man utnyttjade klinska- Den. EL$ missar chansen ati satta in detta i ett

"foi-shirigsstrategiskl" eller ert "~orsknings- sammanhang. Vilket bör vara it-

g5ngspunkten: vetenskapligt frågailde eller praktiska problem? Bör man satsa @ inoi11ve- tenskapiigr eller utomvetenskapligt motiverad forslmingl Vilken v p a\- forskilirig ar "nytti- gast"? Kemisk forskning (ur f~rd ai. forskare) vid iiniveisicet eller praktiska försök (utförda av Iiemislr utbildade och jordbruliare) vid försöksstationer? En forskare som pläderar för inomveteriskapligt moti~.~erad forslming be- höver f6rvisso inte vara ointresserad av "till- iaiilpi~iilg av olika forslii~irigsresultat, (Se [.ex. om Liebig s. 127.) A1 "der irioniveren- skapliga' och "det u r ~ m v e t e n s l ~ i i g a ' ert antingen-eller? Vad ar siiilinaden inellan forskning och f~ r sök? (s. 31 f. och s. 62)

EM refererar en diskussion som har slående iild~eter med den om sekrorsforsirning 100- l j0 år senare. Det ar som att se en garilmal pjäs i en izy uppsarnliilg. Nu är der andra ali- törer som spelar rollerna, ny scenografi, an- nor!unda diktion, iqr publik. Meil dec ar un- gefär samrna fiSg06 delvis saiilina argument och åtgarder.

Liebig (och andra universitets- och hög- skoleforskare) menade att lantbruksltemin skulle vara en del av kemin och bedrivas vid universiteten på teoretiskr vis. Dec var bra h r jordbruker. Der fanns bara tillainpilingar av vetenskap, ingen tillämpad veienskaii. Dec behövdes inga särskilda agriliulturkemister.

Många inom Lantbrulisakadeinieii var emellertid skeptislia till vetensliapliga teorier. Färdigheter i det praliriska jordbruket var vilitigare än teoretiska kunskaper. De tryckte på

prefixet agriliultur. Agri!iu1curkemin borde vara en egen disciplin. Det handlade om e11 dubbel kompetens, både teoretisk och prdi- tisk skoining. En försöksstation Tiar e11 plats dar dec hrilis bide iaboratoriuni och försöks- fait, både ve~enskapsman och iai~tbrukare - en skärningspunlic mellan teori och praktik. Det ar uppenbart att uppgiften att sprida forslu-iingsresultat, rådgivning. i-ar vilitigare än agrikulturliemisterilas egen forskning. Verlisamheten skulle styras av "problein", inre av vetenskapliga frågestäIlïiingar. Agl.ikultur- kemin var inte till för arr skapa stora kemiska teoribyggen elier utfl~ira avancerad !grund- forslil~ing. Verei~skaplig objelitivitet och spe- cialisering staiides mot erfarenhet, mångsidig- het och 1;ansla. i\/Ieiz det gällde att uppi.atihal- la e11 grans mot s5vd praktiken som universi- rersforslmingen. Förs~iisverksaiilheten kunde bara bedrivas axr personer med vetenskapliga kunskaper.

9 e t gällde art få jordbrukarna art inse ag i - ltuiturliemiils betydelse, göra dem till alliera- de, Agrikuiturliemisterna måsre bevisa sin nyttighet, jordbrukarna inåsre lära sig första nyttail av vetensliapen, meil saintidigt laras alt inre hysa h r stora ftirhoppiliiigar: resulta- ten kunde dröja, det var ett långsiktigt arbete. Agrikulturlieinisterna viile ocliså "förveten- skaplig2 jordbruliarna.

Agrarliemisterila trodde på möjligheterna att Iiontroilera naturen, att skynda på och syn1uonisera naturens processer. "Det prima- ra syftet var att höja pi-oduktioilen inom 1211t- briikei- geiiom att öka kunsltapen om de processer som styrde ianrbruker saint att ge råd tiil lantmannen om jordförhållanden och ~~äxilaring." (s. 226) Det Iiandlade om en på- ragligc insrrumeilteil syn på kunsliapen, ett selitorsforskningsperspektiv.

Omkring 1880, då många av de gamla i akademien pensiollerades och avlöstes av mer vetenskapligt inrikrade personer, började kontakten nled det praktislia jordh?uket art tonas ner. Lars Fredrik Nilsson, kaderniens agrik~~lturkemisr från 1882, lat bygga om och avsevärt utvidga laboratoriet på Experimeri-


talfiltet. f'örsöltsfältei~ blev bihang till laboïa- roriet och För!oraiie sin sidining soi11 demoil- srrations.Falt. Der blev nu en plats för kemisk forslaiing. Syftet med av er lisa in het en var för Nilsson allrjänic act skapa ett h6gproduktivt jordbiuk; samnia mål som tidigare nieii med andr2 medel. Nilssoii förordade en forsiiiiirig soni arbetade utifrån vetenskapliga hagor. D.\-.s, "bra forslaiing ar 11ytig"-perspelitivet. - Lrnder 1886-talet förs\-ann ternien "ugiili~~i- turkemi". ,~~rikult~irkemist~r-nb biev lieniis- Ler.

C . baio!yil hlerchaiir urniimner &big till en

av niiij6bisroriens busai; soin banade vig f6r ett miljö\-idrigt och licirimersiellt jordbruk. "Naturen öx~ergick frin att vara nigot lei,sncie och o%i-Hal-ligr till att bli iGgoi iilekaniskr cc11 dött, som ined ~~etei iskapli~a liboiatorie- i:ndersöla>irigar gick act föl-st5 och konrrolie- ra." Jorden ocl1 \.äxter.iia kunde nianiPuleras 3~11 aiipassas tiil det liapiraiisriska produii- ;ionssysremet. Der har res~~ltemr i ett resurs- k~ä~.aiide och keiiiisln jordbruk och miljöpro- blelii. (s. 227f.)

Ehi y l « hilla med Mercliaii: iirie~i ser in\.aiiclnii~~r mor he~iiies i-esoiiemarig. För der första pressiiterade iiebig sin icoii under eii rid d i sx:dr var nästan nigot normdi. Han l~isade att kemin 'iunde erbjuda l6silingar på eri del al.pïoblemer. För det andra lian Liehig ses som en föregingarc till dagens diskussion

resuishushiilnlilg. iiehig och halis eitei- följare sbg ingeii niorsiitt~~ing niellaii hets- lopps~inkailde ocli r e s ~ ~ r s l ~ u s l ~ ~ i l ~ ~ ; ! i ~ å ena sidan och e::ploaiering av naturresurser och str2~,aii atr lcoiltrsllera iiaiuren i deii aildïa. Detca lian ses som en variant pi den n u i d a diskussiciien om jordbruket ar f ~ r veceiisiia2- ligt eller för litet vetenskapligt. Om - e!ler hur - riian kan oinforn~a riatriren uran art h röda ilen. - Det slmlle för iivrigi ha varit inrressanr art få x-era vilka som, pi deii ~eoretiska och ideologiska i:iv%n, f6rsolcte broiiisri joi.dhruk- ers moderniseringlinteiisifierii~g ocb med vii- lia argument.

Lanibrubakademien koni ztr sr i för fri- handel, srarhonder och (teorerisl~) ~~etci~sl iap.

Dess positior; underminerades genom tilil- striden, tullvaiiilerrias seger, den poliiiska satsllingen på sinabönde; och der praktis!ca kuniiandets renissaiis. 1536 i.iritrades eil !anrbrukss~;relse. Staiscri öppnade eget. \rar- h'.? Ville b ö i ~ d e m cïiiyrija staren för sina syfteii? 'Var det en re~!iiioii frin prditi!iciis m i n mot eii fcivetensliapligad iantbriiI;sai;:1-

I .. rremic Har sl i~~lie EM genom sl-, analys a\- det poli~islia skeeildct ila lc.unilat kril-ra a11 rili dis- kussioi?ei~ om förändringen i sczrens roll ocn uppgifter vid sekelskifiet och iiii diskussionen om hzir det enskiidn och det ~zlhiiiiz7zn biev det rnn~halleligiz. Det lyade \-arii inrressarii att B en belysilinb jordbrulcets p!ars i dctta ske- eilcle. Resonemanget h i n g Lanthiiiissryiei- seiis rillkomst hzr n o biivit liter slirigt. (Se ?.ex. s. 146.)

A~~ha~iidlingec borde absoiiit ha irinellallir ett personiiidex. Det skulle Iieller inte ha ska- dat iiied en krcnologisk ö\-ersikt.

EX1 har etr effelciii.: spr&. Han nicka; ciil ibland - det finns en d8:l sprakliga fe! oc!~ srrv- fei, som dock är sköiiliersflackar i en i öi;rigt myc:ltet persixkcivrik och gedigeil avhalid-

0 . iing. .Att jig har efterlyst fördjulsningar pa \.is- sa puiiktii, ar i I j r i ~ a ha.nd en följd av att eri ilitressant ceát litt ger upphov rill forrsatt fri- gandr. F6rrnågai1 art S~iniia begrinsa sig ar

forthrancic eri ]n)-cker god egeiiskap hos ea forslcare~

1 >.CGUS'li 1845 ~ärnilac~e ert iirer s2llskap &is- tiailsiad for en längre resa ner iill &-a Euro- pa. De resande Sestoti a- en översieltijtnai~t Trädgårdh iiied huscru och den snart 9-åïiga dotterii Sophie sarnr ert arital andrp. persoiier, bland dem en löjinaili 'Queckfeldi - min far- farsfar.


Resan, som sliulle vara nästan ett åi; gick genom det då ailnu splittrade Flj.sidand och Schweiz till Turin och Nice ner rill Neapel. Där vande man norriii igen och fortsatte till Rom. I Kom spiittrades ressailsiiaper. Löjt- nanten stannade äi ln~i en tid medan fainiljen Xadgårdh och de övriga resenärerna fortsatte hemåt genom Fraiikrilie. Via b1.a. Bryssel och Hamburg återviande man så rill Skhe .

Att företa sådana iånga resor var, vid den har tiden, inte helt ovaiiliga bland adeln och der högre borgerskapet, Unga adelsmaii på 1709-det , son1 haft råd och lägenhet, ge- nomförde ofra en s.k. "Grand Tour" rill Syd- europa. Nu, på 1800-calet, lyade resaiidet blivit vanligare. Ett alit mer utbyggt jari~vagsnat gjorde det dessutom inte längre fullt så srra- parsrikt som tidigare, Det iniariiliga ar alltså inre resan i sig. Inte ileiler det faiiiuiii att två av deltagarila förde dagbok under denna. Det inaiidisa ar att dagböclieriia bevarats ocll att de, genom en lycldig slump, hamnade hos historikern Gunnar Dahl.

De n4 som slu-ev c m resan, om vad som hänr och om vilka intik de fårt, var den 8- åriga Sophie Tradgardh och den 30-årige löjt- nanten. Har gavs allaå en möjlighet, inte bara art få en bild av h ~ ~ r en resa till Iralien redde sig vid mitten axr 1800-talet utan oclrså att se hur denna skildrats dels av en liten flicka, dels av en vuxen man.

För båda var resan naturligtvis en scor upp- levelse. För~påriansVart inoger slu-iver lilla Sop- hie om allt det nya hoil ser och om utfarder, teaterbesök osv. Mon skriver också om hiir hon, tillsammans med några andra barn, firar sin födelsedag med presenter, lek och kalior.

köjrnanten, vars dagbok inte börjar f ~ r r a n i Itdieil, ser naturligtvis annorlunda på resail och noterar andra saker. Kort ocb kamf~lllc beskriver han, docii ilrail att ldaga, resans stra- patser sant sina iiitryck axr koilst och arkitek- tur. Han har dessutom ett något niarkiigr intresse far att boalta fangelser och han bevitt- nar (så vidrigt för en sentida läsare!) en avratt- ning.

Liksom Sophic siaiver löjtnanten om män-

iliskor och rimgange - b1.a. berättar han om de konsrnarer han triiffar i Rum och om det liv soin lem i dessa krersar.

Sjaivkiart kail en bok som beskriver två re- senärers, ett barns och en LriL'ens, upplewrelser under en förmodligen tämligen ansträngande resa till Sydeuropa vara intressant att läsa. Samtidigt ar det naturligtvis en liren värld dessa resenärer sliildrar. Dc tillhörde det övre san~hailssldkret dar tjänstefolk och tillgång på pengar var sjalrldarherer. Vardagliga problem berörs sällan eller aldrig. Varken Sophie eller löjtnanten siaiver om allt detta praktiska som hör saminan med en resa: att skaffa sig nigoii- stans att bo och att äta (för både Sophie och löjtnanten rycks det sjaivldarc att man bor på de basta hotellen och äter på bra restauranger) att packa, att cd i l a med pass och viseringar. att v i da pengar och att köpa biljetter. Aven sedan järn~Fagsnatet börjat byggas ut kunde en resa vara nog så besvärlig. Saintidigt var detra ingenting maii klagade över. Atminstone rnarks ingeilting sådarit varlien hos Sophie eller löjtnanten.

Gunnar Dahl gör emellertid mer av sir! material. Hail ger inte bara, nied dagböckerna som utgåi~gspunkt, en bild av två Kristian- stadsbors upplevelser arr den stora ~~ar lden . Han låter ocliså oss sentida få eil uppfattning om hur det var att resa genom det Europa som hamrat sig från Napoleoillu-igens fasor inen som ännu inte blivit de nya ilationaista- ternas Europa.

Att en forskare och författare, utifrZil ett bevarat material, försiiker ge en bild av e11 större !<ontest Itan vara nog så intressant, Gunnar Dahl gör enlellcrtid mer an så. Han ger också läsaren en uppfartning om den forskningsprocess so111 legat bakom boken. Vi Får f6lja hur hail, utihån ett namn soni nämns i Sophies dagbok, spårar upp löjtnaiit Quecli- feldt och får tillgång till hans antec!mirigar håil Prdienresan. V7 får också följa Gunnar Dalils ansträngningar att idenrifiera den "An- nanen" som Sophie ofca nämner liksom hur haii når fram till der överraskande resultatet av vad dar ege7ztIigen stod i den dikt lilla Sop-


hie lart av den iranska juilgfrun D'iadeiaiiie. Forskaren Gunnar Dahl larer oss iisare liela ridesi följa forslmii~gsprocessen. ibland &ar der sig att eii storstilad hypotes faller samman som err korrhus, ibland tril!ar a!!a birarila i ett tanlcebygge på plars.

FLick~~iz och 1IOjti~aizteiz ar en lacker liren bok: iliitt formad med ert oinsiag son1 pryds av eii bild av deii söra lilla Sophie på fralnsidaii och med er[ forografi a\, den tiigor bistert bligail- de ;öj~naciren på baiisidaii, Der ar en boksorri jag absolil: s4ulie råda varje hisrorieiilrresse- rad van eller slaktiilg arr köpa till sig sjai\r eller som present, En bok soiii ger en haslig las- upple\.e1se och lårer lasai-en få dci av en värld som ar så ai~norlunda än var egen.

Mrtn det ar ocl<så en bok som jag, s o n lara- re på Historiska Iiisrit~itionen, m)-cket val skulle liiis~na taiilca mig arr satta i haiderna p5 riiira studenter. gels rör arr den ger bilden av etr s\.unner Europa och av err satt art lev2 som inte lange fiiins. hieii också- och framför ailt - för arr nian i Clzcknn och hjhianten får en god lelitioii i iiur en forskare arbetar. Mur maii, som foiskare, kan an;.anda ett material, 61-ersiktligi presentera andras forslmiilgsresul- rat och slutligen resonera sig fram rill etr eget resultat.

!n?rernd F&r&Res Foreign Threats 1869-1879 Szlen Kzibeizsoi~, ed Acta Aethiopica \;ólume i i i . Etiopien och Sx~erige 2300. 341 s.

-TT STORVERI< HAR ful ibo~da~s i och 11ieci denna wlym. a(. 1987 utkoin Cori~epoi~clr~zce and 7i"eatia 1830-1 854, 1994 Tcwodros and His Conremporaiics 1855-1868 o c l ~ nu ovannamnda bok. Der innebar att korresjon- deris ine!ian å ena siclaii eriopiska f~irstar och i~ndersårar och å andra sidaii iiiakthavare ai. oliká slag i E'gypren och Europa har uppspå- rars och tr)ciirs. Professor Sven R~ibensoii i

Lurid har lett arbetet ii:eil ilar haii inkiga medhj~lpare. för f6religgande \-ol!:m kamsr Amsalu Adilu, Merid \Volde Areg2.y och Samuel Rubenson.

Det srörsca anrder Drev har återhiinits i Egptens riksarlii~. Vidare har italienska, brit- riska. fmnslia, tysks, osterrilii~lca, ryska och även svenska arkiv genomgi:is, Breveii ilar ~riestadels skrivits p5 amhariska oci: arabiska. i boken zr de aviryclita på ursprungsspr3cer och dessutom på engelska.

Bland breven till drottning ?'ikroria, kejsar l\'apoIeoii, liung I'iktor Erriaiiud och andïa harskare 6nns oclisa brev rill E\range!islia Foa- rcrlandsstifcelsens styelse och föietradare. Det var bar, i dei 111.n.araiide Eriri-ca, som sjdvstiinciig svensk yttre missioii började. Rö- raside ar ett brev siaivet på sveiiska av en ung cricpisS sruderancc i Massa-im. Det börjar ande Styrelse Guds fl-ici" och ar s3unda anpassar rill missionarsspråiict.

Wct stora arbetet med de etioaislca Idlorila ar finansierar av S A E C , SIDA och HSYK, Då derta bör vara ert arbece som står sig, med- aii mycken hj&ipal;tiviret förstörs i regioiiens krig, l iai~ tankarna g5 till cieil sachsislie kuilg- ens krulia i Snoiiskys dikr, den kr~ika som ia~iiis kvar, nar der borrbytra regemenrecs sol- daler var dipda.

Uppbrooc frin. stenriker, Uh-/anad- ring frh fi~noSc:r~ och !ucnobu;~- ga-t borton! ha~ien Dy8e{jbor.n Emigrantii~stiturets \~aiinei Växjö, 20CO. 301 s.

,3~vs~~~c\rxt\r~~~i.~~~~x ~ J L F BEIJBOM har som clieff6r Einigrai~tiiisritu:et i Vixjö agiiai srörre delen av sitt liirsverli å t ~ m r r i k a u n ~ a n d - !-ingen, framför all1 k å i ~ Småland, och p5 rriorsvarailde satt fors!.:ar om s ~ l a l a n n i ~ ~ ~ r i eiidni varidsdelzr. 1 de11 ftireliggaride boiiel-1


ger han en atiraktiv suinmeïiiig xbr mycket av sin forskning.

7

Iidsmassigt striacker sig skridringarra från början av 1800-raler till slutet av 1900-talet, ineii det ar inte den kronologin som besram- mer bokens dispositioti utan i stailet gruppe- ras de olika uppsatserna eker emigrationens logik: prod~ikrionsförutsattningarna i Krono- bergs lan, arbetsvandringar tiii grannläiider, karakteristika om utvandrarna, smälani~iiigar i USA. i<anada, Australien och Sydamerika och slutligen iiågot on1 återinvandring och immigration till ~iirandrarb~~gclen.

Eiiligrationen började inte sarsldir ridigt från IGanobergs lan, inre heller biev deii sen- sationellt stor fran denna landsdel; den stora emigrationsutredni~igen intresserade sig mer för utvandringen från de andra smålai~dslta lanen. Meil så kam Viil~eim Mobergs unrand- rarserie, så småningom Jan Troells film och ytterligare tvä och etr halvt decennium senare musikdeii om Kristina hån Duvemåla. Re- dan 1965 hade Einigraniinsritutet ~illkom- mit. Dessa fiktorer har lett till att Kronobergs laii iiar fått en sarsfilining i vär uppfattning om Amerikaun~aizdringen. Hembygdsforska- re, inte minst i Långasjö, har ocltsä gjort fina insatser för att dokumei~iera utvaridringen från bygden. Uif Beijbom ger litteraturrefe- renser till de olika kapitlen, och av dem !kam- trader Mari hur mycket som finns skrivet. Inte minst av den anledningen - för att sliapa överblick - ar Beijboms arbete alr stort varde. 1 sirt inledande kapitel frågar fkfatraren om Sveriges urvandrarhisroria kan speglas i ett lail och han svarar inte explicit pä frågan, meil boken i sig ger ett svar. Den visar act det ar inöjiigt. Förfatrareils grepp ar gorr.

Någon gång kan man tycka att det varit bra om författaren vidgar perspektivet lite. Av- s~iittet "Smålandsposten om unrandringen" ger en bild av en mycket urvandringsfientlig opiriion, dar vi dveii får ta del av bildandet av lansavdelningen av IC'atioiialFöreningen mot emigration. Har hade der liants naturiigr, om skildringen av inställiiingen och händelserna i

IGonobergs lan iner satts i relation rill attiry- der och utveckling i riket i övrigt.

u!fBeijbom agnar vd så mycket uppmark- samher åt de smålan~lin~ar som immigrerar iii i fi.immande land som åt dem som emigrerar frän Srn2land. Har finils ocksi många inrres- santa iiden. Det ar narurligc att lyfta fram dem som lyckades: guvernörer, storföretagare, stor- byggmästare och framgångsrika chefredairtö- rer, meil uppmäriisamhet ges ochä rill far- mardrangar och till guldgrävare, för viika gul- det blev till sand.

Släeiide ar det fina biidmatcrialec, som der varif möjligt arr illustrera bokeii med. iikasä ar registren utmarlita, både över personer och över orter, si aven om faktamaterialec ibland kan kailiias överrikt, ar det inte svårt att hitta i bokeii.

Aterinvai~drarnas betydelse tangeras, In- tressant ar uppgiften från Långasjö att var &r- de a\. de fastigheter som var tillgängliga för socknens bönder vid nagot tillSalle m il id er perioden 1837-1341 förvärvats med dollar. Re- einigrrii~terna lriinde oclisä bidra rill val kon- soliderade sparbarilter och till framgångsrikt nyf6retagande. Ingvar Henricson och Hans Lindblad har i Tzt i och ïetur Anzerzka. Utvaizd- ?are .ioi.izj%ïänd~ade Sueïigr (1 935), bland annat på uppgifter från Beiibom, kommit in på frågan om sueiiskamerilianarnas beqdelse för Sverige, men mjrclret mer kan göras. Vi har ave11 hela opinionsbildningen. 1 vilken grad ~tgjordc svenskamerikanarna och amerilra- breven en balans mot den övervikt som Ty-sic- land hade inte minst i den akademiska vari- den?

Bokens sista faktauppgift ar talande: 185 1- 1/30 utvandrade nara 60 000 lu-onobergare till Kordamerika, inedaii mer an 45 030 sedan 1941 invandrat Dl1 Ianet. Kanske bör Emigrantinstitutet slopa deil ti0rstz bolataven i sitt namn för art vara i rakt med tiden?



Givenris bygger Anders Isalisson mycket p5 de historiker som före honom beharidlat tids- avsnittet. Af W Johanssoil ar redan nämnd. Sengr Schullerqvist ar en anilan som spelar stor roi!. Birger Norman märla vid skildringen av Adalskändelserna. Mariga andra skri- benter kan också igenkaililas, docii utan att hanvisniilg tii! dein göres.

Eker de b r a volymerna om Per Albin I-Faiisson kan det vara befogat både fiir förfat- rare och läsare med en saiilrnanfattiling på 20 k 30 sidor: Villia var Per Abins drivkrafter? Vad var urmärl<ande för honom som poiitilier och människa! Vilka var hails svarka sidor? Vilka är hans viktigaste insatser? Vad ar resul- rater av hans garning?

Scandia lian vara ett bra forum för eil sådan suiz-imering.

D e rena ochi de andra. 'Qm tvings- wter;iBEser;ing%iip9 rashygien och am- synd ilhciej Zaremba Bolilcörlaget D N . 1993. 346 s.

1 SEPTEIWBEK 1997 publicerade Maciej Zarem- ba tre artiklar i Dagern A9heter sorn väckte ~~ppiilarlwamhet i en sroi- del av världen. De handlade soin vi vet om sveilslc steriliserings- politik. Till en del byggde dessa 'rtildar på Maija Runcis avhandliiigsarbete, som biev fardigt följande år. Med visst fog sades att der inte var inycket soin rPar nytt i Zarembas artiklar. 1931 hade Gunnar Brobergs och Mat- tias %dins Cönskade ij6iolkheïnmet utkoinmit lilisom samma år Bosse Lindquists iörddlade suenrb7: Det skulle således ha varit rubriker- nas srorlelc och framför allt platsen för deras publicering som gjorde arr genomsiager 1997 hiev så rä!digt iriycket storre an 1-91.

IGntexren är emelleriid annorlunda. Det framträder i deniia nu årsgamla bok. Zarein- ba har intensivt studerar sitt srora ämne och ger en bred skildring av rashygien, eilgeililc

och steriliseringar i viirlden. Samtidigt är det en formidabel stridsskrift mot myckei som hålles heligt i Sverige: folkliemrner, det starka samhället, den svenska traditionen, det luth- ersiia arver samt Ellen H<ey och Hva 3/iyrdal.

Zaremba vänder sig saiedes mot den tarike som ofta f ~ r t s fram art svenska steriliseririgar endast var etr urtnrcli för tidsanda från 1923- raler och frainår. Med författarens effektiva språkbruk: "De ilordiska länderna utgjorde på 20-talet rashygienens europeiska avantgar- de för att eftei krigsslutet övergå till arr vara dess enda epigoner" (s. 163).

Varför var det då sa? Jo, inenar Zaremba, vi hade och har ett samhallsklimat, dar der all- männas \.fal har satts b r e individeils. Vi har en rättstradition, dar man hrneltar rattsuppfatr- ningar vid sidan om eller till grund för lagar. Svenska laiiare, svensica univeisitec har priori- terar samhälisi~~rtaii före den ensldlde parien- teil. Svenska folldiemmet var ett gott hem fur de sliörsamma, de norinda, inre f6r de udda, av\ri?iande. H förbigåeride avrättas filosofen Torbjörn Tannsjö, so111 funnit "att det lcuncie vara 'riinligt' att avliva en frisk persoil för att ur heilile utvinna organ med vars hjälp tre svårt sjuka kunde raddas till Iivet - eftersom tre Liv ar fler an ett. Torbjörn Tiinnsjii, som aven anser art det kan vara 'en rnoralis!< plikt' att abortera handiliappade barn, undervisar läkare i medicinsk eril? (s. 262).

Så har vi då det lutherska ai-ver. Det ar i de protestailtiska länderila man talar oin arvsyn- den, och laraii om denna synd har vi fisn den augsburgska bekarinelsen. Har inail en arv- synd hjälper det inte atr göra gott. Allmosor förkastas. Välkrden blev i stallet en Icolleittiv angeiigeiihet. Zaremba noterar ari det finns en åIderdomlig sveilsk synonym till arvsyild, skötesynd, och elen absoluta niajorireteii av steriliseringsoffren var axr Exras kön.

Zarembas tcser ö\-ertygailbe? Ja till delar. Det ?,erliar klart art det fiinnirs mindre sparrar inot steriliseringar i de länder, dar man har hy!lar iden med "det starka samhallet". De ar också Iander med protestantisk rradition. Hii- riwida inan skall lagga någon vikt vid an7-


syndslaran är jag osaker. jag vill snarare hailvi- sa till traditionen att de lutherska kyrkorna haft benägenheten att vara redskap åt staten, att deras självständighet varit mindre an katolska kyrkans. O m också Luther förkastade allmosor, så har det fuiinits och finns en filan- tropisk tradition i protestantiska länder som enligt min lanskap inte är mindre an i liatol- ska.

Icanslte blir min viktigaste invändning att det finns en tendens hos Zaremba acr gene- rellt ra avstånd från protestantislc rradition och folkhem. Jag går med p i att dessa rradi- tioner varit olyckliga för svens!< steriliserings- politik, men hur mycket kan man generalisera utgående från denna? Zaremba citerar utfiir- ligt den britrislte förfatraren C K Chesterton, och när denne angriper eugenilcen ar der Lätt att hålla med. Men nar han fortsätter och angriper haisoråd från samhället1 lakare, då hop- par jag av råget. Läkare skall 65 agna sig åt arr laga br~iina ben, inre atr ge allmänna häiso- råd, rnenar Chesterton och tydligen också Zaremba, men eilligr min uppfattning har all- män hälsoupplysning varit viktigare för män- niskors valbefinnande än läkares specialist- vård. Det l a n tyckas vara en detdj, men ar givenris uttryck för "att lagga livet till ratta", en tradirioil som har stark förankring i Sverige men som under ett dryg decennium varit mycket kritiserad.

Ett par reflexioner av dimän liaralctär vid läsningen av Zarembas bok. Der finns en stor sjal~~känsla idag hos människor som fijreträ- der en katolsk tradition. Delvis kan det ha att göra med att katolska lcyrlsan ar snabbt växan- de i Sverige, medan protestantiska samfund tynar, Det kan jämföras med den stolta själv- Itänsian hos protestanter för cirka 100 ar sedan, då de menade att det mest utveckiings- bara fanns på protestantisk mark. Upphtt- ningen var så stark att också en man som för- fattaren Ernest Renan helt accepterade den och beklagade att inte Franlu-ike blix rit ' p rotes- ranriskt.

Man kan fråga sig varför en person som Maciej Zaremba med polsk oc l~ katolsk bak-

grurid med så stor srridsglädje angriper de nämnda svenska traditionerna. Jag ar helt övertygad om att han menar att vi i Sverige dåligt gjort upp med rnörka sidor av vårt för- flutna. Vien jag tror också att han upplevt det so111 irriterande att vi med sådan förtjusiling valar om den svenska modellen och haft en tendens att se ner p i andra traditioner. Det ar alltid lockande att sticka hål på självrättfärdig- het, antingen den är iri~dividuell eller kollelttiv.

Mellan f~dscning och domedag. Onn h&&ens poiizish iddhlstoria k Sverige 1945-1999 Jonas Anshelm Stockholm, 2000 5 195

SLAGKRAFTIGA TITLAR AR ofta överdrivna. Det ar den inte i detta fall. På 1950-zalet prisades atomkraften för att deri var en hedens tjänare. Jeiaje ord om svärd som skulle smidas om till plogbillar syntes äntligen gå i uppfirllelse. T v i decennier senare talades i stallet om att kärn- kraft och karnvapen var nr5 olika sidor a~ samma teknologi och att lcarnceh~ologin var en teknologi som bar död och förstörelse inom sig. Inför folkomröstningen 1980 be- sluevlinje 3 en sit~1atio.n med huildratusentals cancersjulca, tusentals aborter och hela land- skap som inåste evakueras i händelse av reaii- torolycka i ett svenskt lcarnkrafnrerk.

Om dessa väldiga skillnader i synen p i kärnluaft har docenten jonas Anshe1111 vid terna Telolik och social förändring i Linkö- ping sluivit sin stora bok. Flera har skrivit om kärnkraft och politik tidigare: Evert Vedung, K2!rizkr<fien och ~egeringe~z Fälldiizs$lL (1 973), Sören Holmberg & Kent Asp, .Kampen om k~?rizknzfie~z (1354), Sven-Erik Larsson, Gem2 bomzerliga trepam.tiregerzizge;z 1976-1978 och kärnk~afie?~ (1 986), Stefan Lindström, HeLa nntiolzens tacks~rmhet. Suensk ~rsknimzgpoLitiiL pd atomr2eneyiområdet 1945-1956 (1 99 l), h n k i Schagerholm, FOT het n n ha?ztem,n.


Kanzk~aM~?ga?z i juensk politik 1945-1380 (1393) och Per Lindquist, Det khubam Bvznet (1337). I motsats rill dessa nämnda studerar Jonas Anshelm särskilt mycket det material som ar utanför riksdagen, alltså iillagg från näringsliver, krakindustriri, fackföreningsrö- relsen, antikarnkraftrörelsen, verenskapsmail och lekman.

Anshelin har gått igenom ett väldigt stort material och har utnyttjat Bibliotekstjäilsrs förteckningar över tidnings- och tidsliriksar- tildar. Ibland kan man tycka att materialer ar överrikt, och man ar beredd att saga till förfar- taren arr Inan tror på hans skildring av debac- ren aven om han tagit med ett någor mindre antal artiklar och debattinlägg.

Vid sidan om karakteriseringarna av kärn- kraften som frälsning och domedag går det att här använda Ekgels gamla schema med res, antites och syntes. Syntesen skulle saledes ha uppriårrs under 1390-talet. Då ralades om "hallbar utveckling" och "ekologisk jämvikt". Teknikfienrligheren som varit rydlig under 1970-taiet efterträddes av att de olika debatr- delragarna förlitade sig på tekniker och ville använda bevisföring soin byggde på teknisk kunskap och tekniska argument.

Vid läsningen av Jonas Anshelms bok kan man tanka på det svenska ordet "lagom". Svenskar kan ibland berrakra sig som förerrä- dare för "Landet lagom". IVIen i liarnkraftsde- batten var man långt ifrån "det lagoma". Bland annat tog det sig urtryck i att karn- i~aftsoiyckan i Harrisburg fick en mycket stor uppmärksamhet och att den svenska presseri gav en betydligt mer pessimisrisk bild av det inträffade an den amerikanska. Man kan fråga sig varför den svenska karnlirafcsdebarten blev så uppskruvad. En förklaring ar atc karn- laafisfrågan blev intimt sammankopplad med inakrskifter i Sverige 1976, då det ledande oppositionspartiet tog karnkrafra\vecli- lingen på entreprenad och sedan inte kunde leva upp till sina ut fast els er^ Vidare blev kärn- kraken - förutom atc vara viktig i sig - en symboi för högenergisamhalle, srorkoilsun~- rion ocll forrsart snabb tillväxt. De soin iiande

olust i det moderna samhället tyckte sig ha fått rationella slial till att "vilja hoppa av".

Sedan tillkommer det personligas b e d e l - se. Antikärnlaafisliiljen hade många mycket vältaliga förespråkare som Eva Moberg, Maria Bergom Larsson, Astrid Lindgren, Lars 6.- lenstei~, Hans Alfredson och Tage Danieisson. Och så hade man Olle Alsén i Dagens Nyhe- ter. Man kan fuildera på vad det betydde, att Sveriges störsra morgontidning var så hårt en- gagerad i anrikarilkraksfronten, en linje som upphörde, när Svanre Nycander 1993 laavde att förbudet mot karnlirai? skulle upphävas.

Det ar ert viktigt amne som jonas h s h e l m slaivit om. Man får många utblickar i det skif- tande sidsldimatet. Vilirigt är att författaren behärskar sitt stora material, inte drunknar i der uran skapar hållbara strukturer.

Stoc~olm-as6veren~Lomme1~e~ s6- rmde den svenska iist-vzsé-handeln - ett fo&ittslBgt bindande avtal? Chr j t e~ Ahlstronz Utrikespol~tiska Instituret, Research Report 27,1336.206 s.

b i \ : I j juxr 19 j1 överlämnade biträdande ut- riliesmirlisrer Dag Hammarskjöld eker starka pårryckningar från Washington etr hemligt dokurnenc till USA:s Stockholmsambassadör \Valton Buttervvorth. Genom denna s.!<. Srockhoims~verenskommelse förplikrade sig det alliansfria Sverige att i scorr sett upphöra ined export av strategiska varor till lailder inom ösrblocker. Sverige anslöt sig således i det tysra rill västmakternas ekonomiska krig- föring, som nådde en hrsra höidpunlit under Koreakriget 1350-1953. Som belöning erhöll Sverige I952 genom ett bilateralt avrd med USA rätt att importera arnerikansli högtekno- logisk krigsmateriel, b1.a. elektroriili, je~moto- rer och viss maskinell utrustning, på samma förmånliga villkor som länderna inom D;aTO. Den svensk-amerikanska Stockholins-


överensliomiiielsen har darefter Iioixniir art spela en cencral roll i den stzrk~ poiariserade debatt bciraffaiide riovardigheten i den svens- !ca neu~raiitets~oliiikeii uiider det lialla h-iger, som förts ined stor i~itensitet och hetta sedan 1?9C. Vis~ahar gjort gällande att Sverige i det narmasre anslöt sig till den r la sr ii^^ försvarsal- liansen NAATO - en sorts de facto ansiutnilig som medförde att den cficirlla i-ieurraliters- politiken liornprometterades. Aldra ineiiar att de Stgarder Sverige vidtog uiider det kalla lxigei var l-ielt förenliga med folkrätteii och att cie därför inte heller Jconlproiuerrerade den svenska neutralirecspolitiken.

I sin undersökning studerar Christer &l- ströiii, juris doktor och depar~emenrsseluete- rare i UC, StockholmsöverenskoimneSsei~ ur &Is ett folkrattsligc, dels ert sratsrarrsligt per- spektix Fokus ligger på problemkornpiexet med j~iridiskt och poliriskt bindailde överens- Iiomnielser i interiiatioilellr sainarbete och syfret ar "att arialysera 1351 drs överenskoin- mclse i ljuset av den folkrartsliga teoribild- ningen om etablerandet av !iontralitueSla för- hållanden". 'Till gruiici för underiökningen ligger onifiartaiide 1iitera:ursrudirr komplette- rade ined diplomatiikr aktmarerial från UD:s ocii NeutraiitetspoIiri&oii~missioneils arkiv, iriklusix:e nedtecknade forhör, samt publicera- dc domslut i Internationella dornstoleri i Haag (Haagdomstolen) och Fasta mellanfolk- liga domstolen (The Peri~ianeiit C O L ~ S ~ of 111- ternational Jusrice). Studieii ar ~~tarber>.d iiloiii rameii f ~ r Cirikespolitiska Insticureis program k r utrikes- och sakeriietspoiicisli forskning avseende Europa och Nordameri- ka.

Vilken formel! svatus hade Stockholms- övere~iskomriielsei~? Var den fartslig[ bindande? Enligt traditionell iippfatiniiig giller för en folkcattsiigt bindande överenskommelse att parterna umiixlzr sk . "f~iil powers" QLIS Te-

pi-e~~eiztdtioizir) f3r att \,isa att representaritcrila har behörighet att binda scaterna. O\ferens- konlmelsen indsre vara ratificerad både in- rernt och externt. Slutligen skal! den vara re- giscrerad och g~hiiceraii i narionel!~ och iii-

rernationeila trak~atserier. Inget :A- dessa rre kriterier staminer in p8 Stocld~olmsöverens- iiommeisen. Efter arr ha studerat olilia utslag i internatioilella domstolar och den folkrattsii- ga doktriiien lconstaterar .%lsrröin att i951 ars överenskon~nielse ir.te desto iiiindre var en rättsligt biildaiide meiiiinstatii~ traktat i för- eiildad form. .Art Hanimarskjiild inte övcr- iiiinilade ndgoii skriftlig fulim&t till ambassa- dör Buttei~vorth spelar mindre roll eftersom han urtalade sig i en fråga som låg inom hans ~7erlisamhetsområde. Fiammarskjöld hade sedan l346 ansvar för hariiieispolitiska frågor i UD och representerade Sverige vid dr iiirer- narionella förl~r~idlirigarna om h~Iai.shallhjalp och i OEEC. Av förarbetena till 1969 ars VC'ienkoiiveiition om traktatratten framgår i-tct der formelia kraser p5 ratificering av me!- lansrarliga avral alltsedan 1945 var iindcr kraftig uppluckring. i morsats till NF:s förbunds- akt behöver eniigt FN:s stadga (aitilicl 1C2) en mellanstadig ö\~erenskominelse inre vara registrerad i FN-seiuetariarer för att vara rarrs- ligr bindande.

l%lsrrö~n bellaniilar Stocid~olnisöverens- iconimelseri aven ur et: svenskt statsfatrsligt perspektiv. Hui såg kompecensf~rdelningeii ur mellan riksdag och regering 135 trdcrztpoli- tikens omr5de vid deilria tid? Var det riiöjligt arr träffa eii mellanstarlig ö\~ereilskornmelse uran inblandiiirig av riksdagen iinder 1809 drs RE som ~irgjorde gillande fatt? Eker det dernolw~.rish senoinbrottet i S~erige önskade man på hdil öka den demokratiska koritroilen över i~trikes~oliriken. Ett steg på vagen togs genom författningsreformen ar 1321 då urrikesiiamnde~i inrättades som sam- rådsorgan i ~itriiesfi-aggo mellan riksdag och regeririg. Dar skulle regeringeii örerlagga med riksdagen i samtiiga "utrikesarci-iden av större vikt" (RF 12). Genom denna infcrinatioi~s- plikt bibehölls en 1:iss parlanientarisk insyii aven i ~icrilies~olitiskt kansliga fragor. En överenskommelse som innebar atc Sverige ci- ter starla påtryckningar håii USA anslöt sig till -~;astixzkternas srrate:riska ernbargopoiirilc . . mot det komniunistiska Oateuropa under der


kdia kriget var onrivelalitigt en fråga "av större vikt". Eftersom varken Hammarskjöld eller hans överordnade utrikesminister Osteil Pin- din och statsminister Tage Erlander informe- rade utrikesnämnden om Stockhoimsöver- enskommelsens existens bröt den svenska re- geringen på ert flagrant satt mor förfatri~in~. en.

Mård kritik riktas aven mot Neutralitetspo- litikirornmissionens betänkande, Onz kriget kom~nit. . . Förberedelse~for mottagande av mi- l i tä~t bistdnd 1943-1969 (§OU 1 994: l l), dar Stockholmsövereilsiiommelseil diskuteras på ett ofullstaildigt och delvis miss~risailde satt. Enligt kommissionen förde Sverige en självsfandig f it rike sh andels politik. Kammar- skjöid uriovade endast viss informationsplikt gentemot 3SA vad gallde deil srraregiska ex- porten till &teuropa. i betänkandec Iiävdar kommissionen vidare med emfas arr Sveriges hemliga samarbete med de .astliga srormak- terna sam helhet under der kalla kriget var helt förenligt med foliditten ekersom det "inte innebar någon bindning eller förpliktel- se atr agera på ett visst satt i krig och inte minskade inöjiighererna att srå utanför etc storkrig, om man inte sjäiv angreps. Sålunda hands inte den sveilska handlingsfriheren".

Som Ahlström framhåller borde Neutrali-

tetspoiirikkommissionen ha disliuterat huru- vida Stocld~olmsö~erensliommelsen inte med- förde just en sådan "bindning" as ileucralitets- rättslig relevans melian Sverige och USA. Den innebar ju att der diansfria Sverige. mot art erhaila samma prioritet som övriga vasteuro- peiska stater innehade betriffande leveranser av amerikansk f~rs~~aistelinologi, ingick ett rättsligt bindande avtal med USA om att inte exportera strategiska varor - framst kullager - till Sovjetuilionen och dess sarellitstater. Nå- gon neutralitetsklaus~il som skulie ha kunnat åberopas av Sverige i haildelse av \.apad kon- Rikr meilan USA och Sovjetunionen fanns inte. Eiiligt Ahiströin bygger darför kommis- sionens viktigaste slutsats "på eil undermåiig analys". Ja. dess andys av de folkraasliga as- pekterna ar så "rudimentär" att det inte går att dra ilågra slutsatser av betänkandet i detta avseende.

Det ar den folkrattsliga avtalsmekanismen och teoribildniilgen kring denna som står i fokus för Christer h is t röms intresse. Hans ui~dersöluiing bidrar emellertid ocliså på ett förtjänstfullt satt till att fördjupa vår k~tnsliap om de svensk-amerikanska relationerna 1350-52 och om $e frågor de efterlamilar.

Bengt iVilson


63 tid; 48Q0-80C e.IG.

Documents