(2011) Leon Larsson

Kampdiktning, revolutionsromantik,avfällingshistoriaLeon Larsson 1883-1922

Leon Larsson – Biografiskt• F. 1883 i arbetarfamilj, Älvkarleby, Uppland

• 4 syskon. Fader död i lungsot 1892 (Leon 9 år)

• Leon arbete i textilindustri från 11 år

• Smedlära, metallarbete, många arbetsbyten

• Anlade brand på sin arbetsplats (smedja) 1899

• Aktiv i Ungsocialisterna (Hinke Bergengren).

• 1907 medlem i Soc. Dem. Ungdomsförbundet (Zäta Höglund)

• Debut 1906 med kampdikter: bl.a. Ur

djupet• S.å arresterad för bombinnehav tills. m finska kamrater, men släppt

• Samhällets fiende 1909: både kamp- & avfällingsroman. Stor debatt – kritik fr. både hö & vä

• Lungsot. 1910 Sanatorium: arrangerar sprängattentat mot sig själv. Skandal

• USA-resa, men snar återkomst. Bortglömd av både offentlighet & arbetarklass.

• Död i lungsot 1922, Spånga, Uppland, 39 år gammal

Debutsamlingen(1906)”Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud. Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar,Herre, vem kan då bestå? Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig. Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen. Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.” (Psalt. 130)

Bibliografiskt (urval)• Ur djupet: dikter. Stockholm: Arbetarnes tr. 1906.

• En dåres visor: dikter. Fram. 1907

• "Septembermorden". Stockholm: Arbetarnes tr. 1907.

• Barrikad-sånger. Johansohn 1908.

• Hatets sånger. Stockholm. 1906

• Revolt: Skådespel i tre akter Fram 1908.

• Adrian Glaff: hans liv och leverne i tolv korta kapitel. Bonnier 1909.

• En förrädare och några

andra historier. Stockholm: Bonnier. 1909.

• Samhällets fiende: ur en ung arbetares utvecklingshistoria. Stockholm: Bonnier. 1909.

• Törnen och tistlar: dikter. Stockholm: Tre kronor. 1911.

• Det heliga hornet och andra berättelser från ofredens dagar. Stockholm: Hökerberg. 1914.

• Syndikalismen: Ett varningsord af en arbetare.. Stockholm 1916

Roman om Leon Larsson (2009)

Dikterna• ”LL förenade sina egna bittra barndomsminnen med våldsamma språkliga uttryck för viljan att kämpa för något annat och bättre” (Johan Brinck)• Eldsymbolik• Hårt tryck• Starkt tilltal• Mycket populära

”Låt de heta lågor glöda må de härjande föröda och förintande gå fram! I ett eldhav utan stränder skola jordens all[a] länder luttras ifrån brott och skam.”

(Hatets sånger)

Samhällets fiende 1909• Kamproman• Avfällingsroman• Avslöjar namngivna ungsocialister

• Angivet syfte: att rikta in den socialistiska ungdomsrörelsen på en mer reformistisk väg

• Varna för livligt fantasiliv, frammanat av omåttlig läsning

Läsandets skadlighet & mörkt arv

Men böckerna gjorde honom även till endrömmare och utvecklade, kanske till skada, deanlag för mörkt grubbel vilka han ärvt av släkten.Men det skadligaste var att hans böcker flyttadehonom från den värld, i vilken han levde, tillen annan som endast existerade i vissa drömmareshjärnor. Det gjorde att Magnus blev oduglig för det praktiska livet, omöjlig för timmens arbete och okunnig om det som var att ta på. (7)

Magnus’ grottesångÅ - ute är sol och våroch livet är gott att leva,men här ifrån år till ården knarrande kvarnen gåroch tungt är här att leva.Å - lyckan vi aldrig sett,ty aldrig vi utåt draga,och blir det helveteshett,men ändock i blod och svettvi kvarnen i ängest draga.Å - ute är ljust och gottoch !juft är gräset att trampa,men här räder mörkret blott,och allt är förbannat grått,och kvarnen är tung att trampa.Där ute det ljuder en

sång,och glada de alla sjunga,men här i vårt trånga prångdet dånar all dagen lång,en ton som vi måste sjunga.Den rullar som åskans dånså tungt ifrån våra kamrar,den talar om skam och hån,om svält för den slagnes son,som trälar i kvarnens kamrar.Den dånat från år till åri dagar som skridit tunga,och kvarnen den går och gårtills domklockan hotfullt slårmed malmslag, som dåna tunga.

Ur Rydberg, ”Den nya grottekvarnen”Nådige gud Mammon, måttedå ett medel ges oss snart,ett, som verkar underbartoch ger Grottefyradubbel fart!Mäktige gud Mammon, du,du, vars vishet saknar gräns,inspirera mediet nu!0, jag har det,och jag tar det,

ger det namnet konkurrens.Mediet eggar, hetsar, sporrar,sticker, stinger, gnager, borrar,nerv, som slaknat, överspänns,och det sveder och det bränns![---]Så kan Grottekvarnen snartgå med rent helvetisk fart.

UrbaniseringHär ute syntes hur stor staden var, och vilkaenorma krafter som voro i rörelse för att skaffaden stora synderskan än större områden, somhon kunde breda ut sig över. Landsbygdenmåste lämna ifrån sig sina åkrar till tomter och där plogar för en tid sedan skurit i den svartamyllan, där reste sig nu väldiga tegelkasemer,och de gråa bergknallarna, som så länge varitlekplatser för stadens småbarn, måste nu böjasina hjässor för dynamitens sprängskott. (18)

Urbaniseringens prisStaden måste ha rum för nya hus, nya ochbreda gator, öppna torg och kvava fabriker, därtusenden och åter tusenden stackars människors liv skulle förspillas i lönlös längtan efter ljus och frihet, och i hopplöst arbete i nöd och elände. (18)

RevolutionsretorikDet var åska och dunder i talet och varje ord var som en bomb som kreverade med brak och dån i lokalen. Han talade om arbetarklassen och han skildrade dess elände med bloddrypande färger; hur folk fick frysa och svälta ihjäl, hur arbetarna långsamt mörda-des i kvava fabriker och hur överklassen levde i lyx och överflöd, sugande arbetarfolkets blod. Så fick det icke vara längre, folket måste resa sig som en man och återtaga den egendom som överklassen stulit från dem. De måste beväpna sig, skaffa revolvrar och gevär, hämta dynamit ifrån förråden och på så sätt gå till storms emot samhället. (26)

Politiskt väckelsemöteStockman verkade dock hypnotiserande på sin publik, ungefär som en predikant för en tungomåls-talareförsamling. För varje ord som han slungade ut steg oron och även Magnus drogs med i den allmänna upphetsningen.

Man suggererade varandra och det var somom osynliga hypnotiska strömmar arbetat emellanen och var som befann sig i den stora lokalen. Tala-ren suggererade publiken och publiken talaren.

Tusen kinder brunno av fanatisk upphetsning och Tusen ögon lyste i ursinnig glöd. Händer knöto sig i krampaktiga ryckningar och munnar utstötte hesa skrin i raseri och ursinnigt hat.

Diktens makt & vanmaktMagnus hade förlorat all arbetslust, och dagarna i ända gick han i drömmar och fantiserade om det nya liv som låg framför honom. Han diktade nya sånger och för varje dikt öppnade sig nya himlar för honom - och han levde i ett nytt skönhetsrike som han i sina dikter drömt åt sig. Men då han öppnade sina ögon och

såg den värld han levde i, blev han bitter och mörk till sinnes. Han såg en tröstlös öken av svält och umbäranden öppna sig framför honom, och han blev förtvivlad ibland, då han icke såg några möjlig-heter att undvika den. (31)

FörtryckAldrig hade han fått ha någon fri vilja, den hade ju blivit stympad och sönderslagen i sin linda och den som icke har någon sådan skall aldrig nå fram dit där deras drömmar sträva.Då han ville resa sig upp hade

han ständigt haft någon över sig; som barn hade modern kuvat honom, som äldre hade han alltid haft principaler, verkmästare, förmän och äldre arbetare över sig och aldrig hade han fått råda över sig själv, ty alla hade gjort bruk av sin myndighet. (32f.)

Bokbestånd hos FacklanDär fanns först och främst, En »Anarkists..Minnen» av Krapotkin, Herrens Memoarer, en bok av Bakunin samt massor av andra i socialafrågor. Men av romaner fanns där icke många,endast ett par av Strindberg, samt några av enrysk författare. (33)

Självuppoffrande politiskt arbete

Det var icke ett så ringa arbete han utförde, ty varje flygblad, som han sände i väg, skulle väl göra sitt gagn. Ty flygbladen voro gnistor som skulle tända eld i hjärtan och av den elden skulle den stora revolutionens låga flamma upp en gång.

Det var ett uppoffrande arbete han såg, det skedde i tyst-het och utan stora åthävor, det belönades icke och ingen tackade den, som utförde det. - Hur många tusen var det icke, som i likhet med Broström arbetade och gjorde gagn på så sätt och hur många var det icke som tog emot förföljelse och fängelse för denna deras uppoffring. De arbetade i kvava fabriker om vardagama och många av dem förtjänade knap-past till maten för dagen och ändå kastade de bort både tid och pengar, hälsa och krafter i denna tysta kamp för idéerna. (34)

Snart trasproletärEn av de mest missbelåtna var Magnus. Han van-trivdes och var olustig och arbetet hatade han mer än förr. Hela dagar gingo utan att han gjorde det ringaste. Han skällde på sina kamrater och han var uppstudsig mot verkmästaren.Han ville ut och bort från

alltsammans, men vart det visste han icke. Ibland tog han på sig rocken och lämnade verkstaden mitt på förmiddagen, men då han kom ut, blev han snart trött på att driva omkring på gatorna. [---] Han slarvade med sitt arbete så att han fick det kasserat, och det gjorde att han fick mindre förtjänst vid veckans slut. (38f.)

Osmälta idéerOm kvällarna gick han i Folkets Hus och träffade sina nya vänner.

Där fick hans missnöje ny näring, och varje ord, varje sats han hörde gömde han med begärlighet och smälte om det efter sitt sinne. Ont och gott tog han emot och sväljde det utan urskillning. Unga pojkar som gått i skola hos stockman blevo hans läromästare.

Stockmans tankar och Stockmans idéer fick han till livs genom deras mun. De hade själva icke kunnat smälta allt som de hade hört, men de kände sig ändock mogna nog att gå ut som agitatorer för den nya läran. (39)

Laglöshet- Varför ska vi med vårt arbete

understödja klassamhället, menade en som knappast var sexton år och som visst aldrig arbetat. - Ja, varför ska vi svettas för

tjuvsamhället, sa en annan, som var ungefär lika gammal.- Samhället består av tjuvar och

bestulna, lärde en annan ungdom. Vi ska inte längre vara de be-stulna, utan vi ska själva börja ta för oss av vad som finns. Det blir inte stöld om vi skulle börja göra på så sätt, för vi och våra fäder har arbetat åt tjuvarna och då ha vi rätt att återtaga det stulna. (40)

AuktoritetstroAllt vad stockman hade sagt och lärt var kungaord, och det var ingen som hade rätt att tvivla på det. Det var ingen heller som gjorde det, utan alla voro de ense om att han var den ende som visste san-ningen, den ende som talade förstånd och den en-de icke förrädaren inom det stora arbetarepartiet.Endast Stockman dugde. Och alla

andra voro mer eller mindre misstänkta individer för att icke säga förrädare, som man på ett eller annat sätt borde oskadliggöra. (40)

MisstroFör första gången började Magnus hysa misstro till Stockman. Vad ville han, och vad menade han med sin stora propaganda? Han hade ju ständigt predikat detsamma som de nu skulle utföra. Men nu vore det inte rätt längre, man skulle tänka på att det gällde människoliv och att det inte bara var en lek de skulle deltaga i. Vem visste inte det? Men tänkte han själv på vad det egentligen gällde då han lärde sina anhängare att bruka dynamit och dolk ? Kanske det endast vore feghet och alla män-niskor äro ju mer eller mindre fega? (70)

Magnus’ ödeDet var många orsaker som samverkat till att göra honom till den han var. Först var det väl hans ung-dom som mörk och kall låg bakom honom, som en öken av svält och umbäranden. Alltid hade han fått arbeta och slitasom en hund, och då han såg att andra människor hade det bättre än han så började han nära agg till dem. Och då han så i sinom tidkom i beröring med klubbarna och påverkadesav agitatorerna, så växte detta agg till ett vanvettigthat mot samhälle och överklass. (76)

Ideella lymlarHans idéer hade ingen hållpunkt i

verkligheten,de svävade som bubblor omkring i det blå och skul-le falla tillsamman till intet så snart de törnade ihop med något hårdare föremål.

Allt var lögn från början till slut. Ingenting höll att ta på, ty allt var bara luft och bosch, trycksvärta och mun-väder.

Stockmans lära […] alstrade odågor och permanent arbetslösa. Det var en skola för moderna brottslingar och ingenting annat. Om den fick utveckla sig vidare utan störande inflytande, skulle det icke dröja länge förr än de första praktexemplaren av ideella lymlar slogo ut i full blom. (78)

Ingen klassolidaritetSamhället föraktade han och därför ville han bekämpa det med alla medel. Och i den kampen voro alla medel tillåtna, till och med mord och stöld. Ingenting kunde ännu övertyga honom om mot-satsen. Och därför höll han på den nya läran.Men varför han föraktade

finnarna, sig själv och det liv han hade fört tillsammans med dem var att de rövade pengarna icke kom till sin rätta använd-ning. De skulle ha gått till revolutionära ändamål, men i stället såg det ut som om vartenda öre skulle supas upp. (78f.)

FraktionsstriderVid denna tid rådde stor oro inom de revolutionära klubbarna. Ty missnöjets gift hade smugit sig in ibland de missnöjda, och då de icke kunde komma överens om det sätt hvarpå man borde bekämpa samhället, så bekämpade man varandra i stället.Små kotterier hade bildats som

med ursinnigkraft drogo i härnad för sina speciella önskningar, krav och rättigheter. Man ville ha klart för sig vilka medel, man fick använda för att gå löst på lag och Samhälle, vilka som voro de lämpligaste och vilka som voro odugliga. (93)

Ändamål & medelStockman hade under åratal j skrift predikatatt alla medel voro tiUåtna, och inom en sådansats rymdes ju rätt mycket.Bomben och dolken voro alltså

tillåtna, giftetvar mycket användbart och stölder voro i vissafall icke heller att förakta. Bara man kunde skadasamhället så vore allting gott, även om mangick aldrig så lömskt tillväga.Ändamålet helgar medlen och

därför bordeman icke väja för något. (93)

Mission & förkunnelseDe kunde sprida sina ideer vidare, i än större kret-sar, vinna nya anhängare bland de stora massorna av arbetareungdom. Varje man och varje kvinna skulle tillhöra dem en dag. Till denna fest och inga andra. Ty de voro de enda som fått kom på den enda sanningen. Och den som inte trodde det var en fähund. Därför trodde de det alla.De voro tolv till antalet, tolv

apostlar alltså, som skulle gå ut kring landet och predika. Talets gåva hade de alla, men tolv talande tungor förslogo inte långt då det gällde att värva anhängare i tusental. (s. 96f.)

OmvändelseDå han tänkte på allt detta vämjdes han och han föraktade sig själv som velat tänka på något sådant.Detta liv han fört dugde icke

längre. Han ville bli en annan människa och känna livet på allvar, och ville han förbättra samhället måste det ske på ett annat sätt och med andra medel. Han skulle lämna sällskapet och gå sin väg och komma tillbaka då han blev en människa igen, en människa som kände sig själv och visste vad han ville. Kunde han då uträtta något så vore han glad, men kunde han inte det så fick det vara, ty han finge väl leva ändå så gott han kunde. (103)