Right direction lina och kajsa
Post on 08-Apr-2016
217 Views
Preview:
DESCRIPTION
Transcript
1
- vi visar vägen
RightDirection
Nr. 2 2015Pris: 49,90 kr
En fattig students vardag
Politiskt engagemang hos unga
Träningshetsen som gått för långt
Dagens ouppnåeliga skönhetsideal
2
Miljösmarta
Ungdomar
på och att vara mer miljösmart. Ofta tänker man att om att det inte skulle hjälpa man gör något litet exempelvis tar cykeln en eller ett fåtal gånger istället för bilen. Men om alla tänker så kommer ingenting att hända och ingenting kommer bli bättre. Men om alla tänker på småsaker så kommer det bli en stor förändring förhoppningsvis.
Något som skulle kunna förbättras i t.ex. Öre-
oftare, inte var lika trånga, vara billigare och
Försäkringsbolaget IF har frågat hur många som åker bil till jobbet och skolan. I åldern mellan 18-29 åker endast 29 % bil. Jämfört med de i åldern 30-44 år så väljer hela 57 % at åka bil och i gruppen 45-64 väljer 50 % att åka bil istället för att åka kollektivt, cykla eller gå. Ju äldre man blir desto mindre motionerar man och rör på sig. Dock är både ungdomar och äldre väldigt bekväma av sig.
% av männen tar bilen till jobbet jämfört med kvinnorna som endast är 42 %. Och de andra tar
Undersökningen visar också att efter bilen är cykeln det vanligaste sättet att ta sig till jobbet eller skolan. Att åka kollektivt kommer på tredje plats.
Och när Konsumentverket frågade ungdomar mellan 15-17 år om deras konsumtion svarade mer än hälften att de sällan eller till och med aldrig tänker miljövänligt, mer bekvämligt. Vilket inte förvånar mig särskilt mycket.
Enligt en undersökning i Stockholm släpper man ut ca 3 ton växthusgas per person på ett år som är väldigt mycket.
Hur miljövänlig är du?
Cecilia Hagsten 18, studerande- Relativt, jag källsorterar och återvinner. Jag brukar även cykla till skolan om det inte är för kallt. Om jag inte cyklar så åker jag kollektivt.
Elsa Lindroth 18, studerande- Vi källsorterar hemma och jag brukar alltid åka kollektivt.
Michaela Modigh 18, studerande - Jag är inte så jätte miljövänlig, men jag försöker och ska tänka på det i framtiden.
Daniella Blad 18, studerande - Jag är väldigt miljövänlig och tänker ofta på miljön i det mesta jag gör.
Victor Spraak 18, studerande- Jag brukar återvinna och är noga med sopsortering och jag brukar cykla så ofta jag kan.
Av: Lina Kiereck
s. 18
s. 12
s. 10
s. 6s. 4
3
INNEHÅLL 4 EN FATTIG STUDENTS VARDAG
6 POLITISKT ENGAGEMANG HOS UNGA
8 NATUREN: VIKTIGARE ÄN VI TROR
10 MILJÖSMARTA UNGDOMAR
12 TRÄNINGSHETSEN SOM GÅTT FÖR LÅNGT
14 DAGENS SKÖNHETSIDEAL
16 BRÅVALLA: STJÄRNSPÄCKAT MEN INTE JÄMSTÄLLT
18 ONE DIRECTION
20 DET HISTORISKA HÄXHATET
22 THAIMASSAGE SALONGER ERBJUDER SEX
s. 18
Right Direction FebruariFebruarimånad, den gråaste av de alla. Men trots snöslask och grusiga cykelbanor har vi lyckats hitta några ljusglimtar i denna annars så gråa tid. I det här numret av Right Direction får du till exempel följa med på ett hembesök hos en ”fattig student” som delar med sig av sina erfarenheter av studentlivet och sina bästa tips för att umderlätta vardagen. Du kan även läsa om att det politiska intresse har ökat bland svenska ungdomar, vilket bådar gott för framtiden. Dessutom får du ta del av redak-tionens tankar kring den rådande träningshetsen och de sjuka, ouppnåeliga skönhetsi-dealen som finns i samhället. Vi bjuder även på lite kärlek i februarimörkret i form av våra favoritkillar i One Direction. Hur bra låter inte det? Så välkomna till måna-dens magasin och hoppas ni tycker om det!
- Chefredaktörerna Lina Kiereck och Kajsa Regnås
Right Direction - vi visar vägen ∞
4
En fattig students vardag:inte så fattig som vi trorBegreppet ”fattig student” används flitigt i folkmun, men hur mycket sanning ligger det egentligen bakom det? För att få lite klarhet kring just detta begrepp har jag träffat Statistikerstudenten Sofia Holsendahl, för vem vore egentligen bättre lämpad att besvara frågan än en ”fattig student” själv?
Ringklockan ekar i det tomma trapphuset när jag ringer på dörren till lägenheten som, enligt namnskylten på dörren, tillhör S. Holsendahl. Inifrån lägenheten
hör jag ett dovt ”jag kommer!”, och bara sekunder senare öppnas dörren till en upplyst och väldof-tande lägenhet av vem jag antar är Sofia Holsen-dahl. Leende utbyter vi hälsningsfraser innan hon leder mig in i lägenheten, vilken är väldigt liten men ack så mysig. Närmare bestämt är det en 1:a på 27 kvadratmeter som hon hyrt i andra hand i snart ett år berättar Sofia. - Det bästa med lägenheten tycker jag är läget. Jag har nära båda till Campus och cen-trum, berättar hon leende och pekar ut genom ett av fönstren genom vilket man till och med ser Campus-området. Sofia ska precis börja sin fjärde termin av sex på Statistikerprogrammet på Örebro Universitet, och hon är övertygad om att det är just som statistiker hon kommer jobba efter examen. - Det är ett brett yrke och jag skulle vilja påstå att man som statistiker arbetar med grun-den till vad man kan förbättra inom ett företag, vilket jag tycker låter intressant. Dessutom är det en väldigt bra utbildning, så jag kastar verkligen inte bort min tid. Förutom skolan, som självklart tar mycket tid, använder Sofia sin fritid till att spela fotboll, träna och umgås med vänner och flickvännen. Förut hade hon även ett extrajobb på ett lager, men på grund av att hon inte har ett truck-kort blev hon tyvärr av med det när lagret byggdes ut. - När lagret blev större kunde man inte längre utföra arbetet till fots utan man var tvungen att köra truck. Chefen erbjöd mig faktiskt att ta ett truck-kort som vi betalade hälften var
av Kajsa Regnås
5
En fattig students vardag:inte så fattig som vi tror
Kala Gullman, 22 år, socio-nomprogrammet: ”Jag får ekonomin att gå ihop, vissa månader är tuffare än andra, men jag klarar mig absolut på CSN-lånet.”
för, men jag tackade nej till erbjudandet eftersom det skulle kräva väldigt mycket tid, tid som jag istället kan använda till att fokusera på skolan, och ärligt talat kla-rar jag mig utan de extrapengarna. Varje månad får Sofia nämligen 9000 kronor från Centrala studiestödsnämn-den (CSN), varav 7000 kronor är ett lån som ska betalas tillbaka och 2000 kronor ett bidrag. Enda kravet på Sofia för att få ta dessa lån är att hon sköter skolan och klarar 75 % av det antal högskolepoäng hon läser, vilket för henne aldrig varit något problem. För sin lägenhet och alla dess faciliteter får Sofia varje månad betala en hyra på knappt 4000 kronor, och utöver det lägger hon även cirka 500 kronor i månaden på mat. Övriga pengar kan hon spara, använda till nöjen eller att betala av på lånet med. - Det gäller att planera, både vad gäller sin tid och sina pengar. För mig kommer skolan alltid först eftersom jag vet att om jag inte sköter den får jag inte heller några pengar. Sen så slösar jag aldrig med pengarna jag har heller, även fast jag självklart unnar mig saker då och då.
Sofia har sedan redan innan hon börja-de studera på Universitetet kontinuerligt sparat pengar varje månad för att alltid vara säker på att klarar sig ekonomiskt, men dessa sparpengar rör hon väldigt sällan i sitt vardagsliv. Hon menar på att man klarar sig gott och väl på de lån och bidrag som finns att få och att begreppet ”fattig student” oftast bara är något man säger. - Studentlivet är bra! Så länge man tar ansvar över sig själv och planerar sin vardag så klarar man sig ekonomiskt. Det låter väldigt klyschigt, men jag skulle säga att det blir vad man gör det till, och dessutom finns det massa enkla tricks för att göra sin vardag billigare och på så sätt få mer pengar över till annat. Jag har lärt mig att leva smart och prioritera, och jag känner mig verkligen inte som någon ”fattig student”, avslutar Sofia skrattande.
Matilda Segerström, 23 år, civilekonomprogrammet: ”Jag känner att jag klarar av det, ekonomin går ihop även om det inte blir så mycket över såklart.”
Ali Mahawi, 18 år, gym-nasieelev: ”Jag tycker jag får ihop min ekonomi på ett bra sätt.”
Sofias bästa tips för en mer ekonomisk vardag:• Lagaegenmatochgörmatlådoriställetförattätaute.• Handlapåerbjudanden.• Åkkollektivtellercykla.• Sparakontinuerligt.• Planeraochprioriteraallautgifter.
3om ämnet:Anser du dig vara en ”fattig student” eller får du din ekonomi att gå ihop?
∞
6
7
8
Naturen:viktigare än vi tror
av Kajsa Regnås
Att vi mår bra av att vistas i naturen är vi nog alla överens om. Det är ingen hemlighet att den friska luften, stillheten och den rörelse som ofta ingår gör oss både piggare och lugnare. Skogen och naturen har alltid varit en naturlig tillflyktsort för oss människor, men vad beror det egentligen på?
9
Makarna Kaplan däremot menar att naturen verkar restorativt på oss människor eftersom vi när vi vistas där tar emot vilsam-ma sinnesintryck med vår spontana uppmärksamhet, vilken ger oss vila och återhämtning från den riktade uppmärksamheten vi annars använder. I vardagen tar vi nämligen emot en enorm massa sinnesintryck som kräver vår riktade uppmärksamhet, som i sin tur kräver mycket energi av oss. Överbelastar man denna typ av uppmärksamhet kan det leda till mental utmatt-ning, något naturen, enligt makarna Kaplan, alltså kan förhin-dra. Något Ulrich och Kaplans däremot har gemensamt, till-sammans med flera andra forskare, är deras övertygelse om att parker, grönområden och liknande naturinslag i staden är minst lika viktiga för oss människor som t.ex. skogsområden är. Dessa områden bidrar med en tätortsnära vardagsnatur och möjliggör för en större massa människor att få ta del av vår otroliga natur. Det bedrivs mycket forskning om relationen mellan män-niska och natur, och det finns många olika teorier om ämnet. Alla har de dock en gemensam byggsten, nämligen att naturen är viktig och bra för oss människor, både socialt och kulturellt. Naturen skapar hållbara människor som i sin tur står som grund i ett hållbart samhälle. Tänk på det nästa gång du väljer mellan löpbandet på gymmet eller en joggingtur i skogen. ∞
I en enkätstudie från 2005 gjord av Kairos Future AB om svenska folkets syn på skogen och naturen svarade fyra femtedelar (80 %) att det är nödvändigt för livskvaliteten att komma ut i naturen, och två femtedelar (42 %) sva-
rade att det är absolut nödvändigt. Endast fyra procent svarade att naturen helt saknar betydelse för deras livskvalitet. Denna tilltro till naturen som en hälsosam och rogivande miljö är inte enbart ett svenskt kulturellt fenomen utan även internationell forskning visar liknande resultat. De amerikanska miljöpsykologerna och äkta makarna Rac-hel och Stephen Kaplan har genom forskning kommit fram till att naturen har restorativa (återuppbyggande) effekter på oss människor, och att den därför kan användas inom sjukvården på många sätt. Denna slutsats stärks av forskaren och miljöpsy-kologen Roger Ulrich som med sin forskning visat att man som patient mår bättre och fortare blir frisk om man har utsikt mot naturen från sitt sjukhusrum. Dock skiljer sig de båda parternas teorier åt angående varför naturen påverkar oss positivt. Ulrich håller sig till en evolutionär förklaring och menar att det har att göra med den natur som omgav oss människor i vårt ”urhem”. Den naturen gav oss en känsla av trygghet förr och därför fungerar liknande naturtyper än idag på samma sätt. Na-turen får hjärnan att sända ut omedvetna ”faran-över-signaler” som dämpar stress och anspänning och får oss att må bättre. Ulrich menar också att tillgång till natur leder till ökad kreativi-tet på arbetsplatser, bättre motorik och koncentrationsförmåga hos dagisbarn och bättre återhämtning efter stress för gamla på ålderdomshem.
Tips på aktiviteter i naturen:• Promenera: Passa på och njut av naturen antingen i lugn
och ro eller i raskt tempo, med eller utan sällskap. En pro-menad passar alla.
• Jogga: För den som inte är rädd att svettas samtidigt som man tar del av naturen. Många naturområden är avsedda just för motionärer och fungerar som ett utmärkt alternativ till att gå till gymmet.
• Plocka bär eller svamp: Naturen bjuder inte bara på frisk luft utan även många ätbara godsaker. Ta med dig svamp-korgen och bär-byttorna ut i skogen och glöm för allt i värl-denintefikattilldeobligatoriskarasterna.
10
11
12
av Kajsa Regnås
Otaliga timmar på gymmet, matscheman planerade in i minsta detalj och självklart de obligatoriska statusuppdateringarna på sociala medier. Jag tror inte det har undgått någon. Det råder träningshets i Sverige.
Träningshetsensom gått för långt
13
av Kajsa Regnås
Träningshetsensom gått för långt
Ändå är det just såhär många lever, och framför allt är det såhär många unga kvinnor och tjejer lever. Med tanke på det är det inte så konstigt, men ack så tragiskt, att antalet ätstörningar i landet ständigt ökar. Mer än var tredje kvinna i Sverige beräk-nas lida av någon slags ätstörning, och många gånger handlar det inte bara om ett osunt förhållningssätt till mat utan även till träning. Hur vi kan leva såhär, i ett samhälle där mer än var tredje kvinna lider av psykiska störningar som ett resultat av något vi själva skapat, är för mig helt oförståeligt. Vi släppte löst ett monster när vi startade träningshetsen. Ett monster som för varje statusuppdatering om träning på sociala medier frodas och blir ett ännu större problem. Vi måste få ett slut på det här nu! Vi måste få träning att återigen bli något lustfyllt istället för kravfyllt, och vi måste verkligen få människor att förstå att vi alla, trots våra olikheter, är bra precis som vi är. Vi måste tämja och dressera monstret, och vi måste göra det tillsammans. Vi är alla olika och klarar av olika saker, så det tjänar ingen-ting till att ständigt tävla mot varandra. Livet är ingen tävling, och detsamma gäller träningen, så träna för att du tycker att det är kul och för att du ska må bra, och sluta för guds skull att söka bekräftelse från alla andra. Det absolut viktigaste att komma ihåg är att vårt värde som människor varken definie-ras av siffrorna på vågen, antalet likes på sociala medier eller vikterna på skivstången. Och det näst viktigaste att komma ihåg är att även om det är väldigt svårt att tro så räknas faktiskt ett träningspass även fast man inte gör någon statusuppdatering om det. ∞
”YES! Persade på milen idag, 52 minuter!! Så skönt att se att träningen verkligen ger resultat!” Så kan den obligatoriska statusuppdateringen efter ett avslutat träningspass låta. Eller varför inte: ”Andra träningspasset för dagen, nu är mitt nya liv verkligen
igång! #aldrigvila #jagvilljagkanjagska” Kärt barn har många namn som man brukar säga, men i det här fallet är barnet inte så kärt, utan snarare hatat. Jag vill inte veta om du just orkade en armhävning till på gymmet eller sprang milen 10 sekunder snabbare, det är totalt ointressant för mig och det förbättrar inte din prestation på något sätt. Detta fenomen, att ett träningspass inte är slutfört förrän man har gjort ett inlägg om det på sociala medier, kan vi tacka träningshetsen i dagens samhälle för. Jag har själv alltid tränat mycket, det är inget jag sticker under stol med, och jag tycker det är jättebra att allt fler väljer att börja motionera och leva ett mer hälsosamt liv. Problemet är att någonstans längs vägen gick motion från att vara något vi ägnade oss åt för att må bra till att bli ett verktyg i en status-kamp. Den ständiga jakten på bekräftelse har gjort träning till något kravfyllt snarare än lustfyllt, vilket är ett stort problem för samhället. Undersökningar visar dock att så många som 7 av 10 svenskar tränar regelbundet, en siffra som gör oss till de mest aktiva i Europa och som verkligen talar för ett hälsosamt samhälle. Eller? Vad de undersökningarna inte visar är att övriga 3 av 10 inte tränar alls, eftersom de inte finner någon motivation till det och snarare ser träning som ett stressmoment tack vare träningshet-sen. Dessutom leder hetsen till att många av de som ändå tränar gör det på ett ohälsosamt sätt. Många tränar mer och mer, och äter mindre och mindre. En ekvation jag tror vi alla förstår inte går ihop.
14
15
16
Sveriges nya festivalgigant stavas Bråvalla. Festivalen, som av många anklagas vara anledningen till att Peace & Love tvingades gå i konkurs, har sedan 2013 lockat över 100 000 besökare till flygfältet utanför Norrköping med akter som t.ex. Avicii, Kanye West och Lana Del Rey. Festivalen har dock fått motta hård kritik för deras homogena artistutbud, och vad gäller jämställdhet står det klart att de har mycket att jobba på.av Kajsa Regnås
I juni 2013 föddes en ny festivaltradition i Sverige när Bråvalla Festivalen för första gången arrangerades på flygfältet i Bråvalla strax utanför Norrköping. Arrangörerna
FKP Scorpio sparade verkligen inte på krutet och på scen stod bland andra Avicii, Green Day och Rammstein, tre stora dragplåster som tillsammans med övriga akter lyckades locka nästan 52 000 besökare till festivalen. När festivalen var över, efter tre fullspäckade dagar, fanns det inga tvivel: Bråvalla var en succé. Direkt efter festivalen riktades dock hård kritik mot arrangörerna och festivalens homogena mu-sikutbud. Av 103 bokade musikakter var nämligen endast 17 kvinnodominerade medan övriga 86 var mansdominerade, något som inte gick allmänhe-tens öga obemärkt förbi. På kritiken om en icke jämställd festival svarade FKP Scorpio, genom pressansvarige Ami Mörén, att det självklart är tråkigt med sådan statistik, och att de försökt få dit fler kvinnliga akter men tyvärr fått nej från många av dem. Dessutom berättade hon att FKP Scorpio har ett tydligt jämställdhetsmål där köns-
Bråvallastjärnspäckat men inte jämställt
17
Bråvalla
fördelning är en viktig aspekt bland flera andra. När festivalen sedan gick av stapeln 2014 kunde det konstateras att jämställd-hetsproblematiken fortfarande kvarstod. Av 97 akter var det här året 14 kvinno-dominerade, vilket betyder att festivalen procentuellt sett gick bakåt i jämställd-hetsfrågan. Återigen riktades kritik mot festivalen, och likt året innan besvarade arrangörerna kritiken, den här gången genom marknadschefen Niklas Wester-gren. Han beklagade sig över den dåliga statistiken likt Mörén gjort året innan, men poängterade även problematiken som finns i samband med bokningspro-cessen, och att det inte alltid är praktiskt genomförbart att boka just de artisterna man vill. Han var dock tydlig med att de inte arbetat tillräckligt hårt med frågan, och att 2015 års festival definitivt ska bli bättre. Trots Bråvallas icke jämställda pro-
gram är de långt ifrån den minst jämställ-da festivalen i Sverige. Festivaler som Emmaboda, Summerburst och Sweden Rock t.ex. har senaste åren haft över 90 procent män på sina spelscheman, siffror som är mycket sämre än Bråvallas sett ur ett jämställdhetsperspektiv. Sedan finns det självklart även några ljusglimtar på festivalhimlen vad gäller jämställdhet, som Storsjöyran, Popaganda och Sthlm Music & Arts t.ex. Dessa tre festivaler är några av de bästa i landet på att boka jämställt, och förra året hade Storsjöyran 63 procent mansdominerade akter att jämföra med de genomsnittliga siffrorna på 76 procent för alla festivaler. En anledning till att Storsjöyran är en så pass jämställd festival kan bero på att deras festivalbokare är en kvinna. Andrea Wiktorsson har jobbat med att boka artis-ter till festivalen i över 10 år och arbetar hela tiden aktivt för en jämställd festival. Wiktorsson menar att kvinnliga bokare
ofta är mer öppna och nyfikna på kvinn-liga akter, vilket bidrar till jämställdhet, och hon trycker hårt på att det gäller att hela tiden jobba aktivt för jämställdhet eftersom det inte sker av sig själv. Undersökningar som gjorts baserade på SCB:s sysselsättningsregister visar att 6 av 10 i Sverige inom musikbranschen som helhet är män, men könsfördel-ningen varierar beroende på vilken del av branschen man tittar på. Tittar man på de beslutfattande positionerna är män kraftigt överrepresenterade med hela 82 procent av platserna på vd-nivå, och 66 procent av styrelsepositionerna. Inom gruppen musikskapare, musiker och artister är fördelningen däremot relativt jämn, 54 procent är män och 46 procent är kvinnor, vilket visar att det teoretiskt sett är fullt möjligt att arrangera en jäm-ställd festival.∞
stjärnspäckat men inte jämställt
18
19
20
HäxhatetDet historiska
foto Wikimedia Commons
21
Förbannelser, samarbeten med Satan och resor till Blåkulla. Sägnerna om häxor och häxkonster är många. Berättelserna har genom åren försatt hela samhällen i skräck, och dessutom kostat minst 30 000 människor livet. Att bli kallad för ”häxa” idag påverkar oss inte nämnvärt, medan det förr var det värsta man kunde bli kallad för och något som gick hand i hand med döden.
Under framförallt 1400- till 1600-talet bedrevs så kallade häxprocesser runt om i den kristna världen. Dessa häx-
processer gick ut på att avslöja kvinnor som troddes ha samröre med Satan och föra dem inför rätta. Den första belagda häxprocessen inom den kristna världen hölls i den tyska staden Trier redan på 1230-talet, men de första avrättningarna av häxeridömda ägde inte rum förrän på 1360-talet, då i Schweiz och Kroatien. 1487 publicerades sedan boken Malleus Maleficarum skriven av Heinrich Insti-toris och Jakob Sprenger, vilken kom att fungera som vägledning vid sökandet, avslöjandet och oskadliggörandet av häxor. Namnet Malleus Maleficarum är en latinsk ordlek som betyder Häxham-maren, och boken är ett mycket kvinno-fientligt verk. Metoderna den föreslår är mycket tveksamma, till exempel förordas förfalskning av rättegångsprotokoll för att få igenom fällande domar. I Sverige genomfördes få häxprocesser i jämförelse med andra länder i Europa, men ändå uppskattas cirka 400 personer ha fått sätta livet till i vårt land under åren. Av dessa fall inträffade hela 300 under en kort men intensiv åtta-årsperiod mellan åren 1668 och 1676 som kom att
av Kajsa Regnås
benämnas som ”Det stora oväsendet”. Under denna period bröt en häxhysteri ut i Sverige och orsakade en stor mängd häxprocesser i landet. Den första avrätt-ningen för häxeri i Sverige hade då dock redan skett år 1550 då Lasses Birgitta, en kvinna från Kalmar, dömts efter att ha försökt återuppliva en död man med hjälp av trolldom. Alla förhör med misstänkta häxor gick ut på att tvinga fram ett erkännande, så att den anklagade kunde dömas. Man försökte även få den anklagade att peka ut andra misstänkta häxor som även de kunde gripas. För att få till dessa erkännanden på ett snabbt och smidigt sätt använde man sig av olika typer av tortyr. Många brutala förhörsmetoder som förbjudits vad gällde vanliga fångar tilläts av kyrkan att användas mot de häxmisstänkta. Dessa metoder gick oftast ut på att orsaka smärta genom att bränna den misstänkta, använda redskap som tumskruvar, skära av skinn och klämma kroppsdelar med tänger. Det fanns även en speciellt utformad metod just för häxor som gick ut på att man sänkte ner den misstänkta i vatten under en längre period. Tanken var att en häxa skulle rea-gera mot vattnets renhet och flyta upp till ytan, medan en oskyldig människa sjönk.
Detta var en effektiv metod eftersom rädslan för att drunkna fick de flesta att erkänna, och övriga som försökte hålla ut drunknade ändå till slut, då helt friade från alla anklagelser. En annan metod gick ut på att hitta ”Djävulens märke”, vilket sades vara en fläck på häxans kropp som var okänslig mot smärta. Den misstänkta tvingades klä av sig naken för att sedan få nålar och glödheta järnstavar tryckta mot sin hud. När den misstänkta till slut svimmade av och inte längre kunde reagera på tortyren menade man att man hade hittat ”Djävulens märke”. Efter 1600-talet har det förekommit en-staka häxprocesser här och var i Europa med avrättning som följd, men efter varje fall följde ofta hård kritik från lärda per-soner vilket till slut resulterade i mildare straff mot häxor. Man brukar säga att Anna Göldis avrättning 1782 i Schweiz är den sista häxdömningen med döds-straff i Europa. Rättegångar om häxkulter och djävulsdyrkan har dock fortsatt i modern tid, och i vissa delar av världen, som i t.ex. Kongo, Indien och Libanon, är tron på häxor fortfarande stark, vilket Amnesty Internationals årliga rapporter om dödsfall till följd av häxjakter och rättegångar mot häxor tydligt visar. ∞
22
23
24
top related