Hur hanterar Sveriges fyra största banker kreditrisker?
Post on 28-Nov-2021
4 Views
Preview:
Transcript
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats Handledare: Ulf Olsson Uppsala 2009-10-29
Hur hanterar Sveriges fyra
största banker kreditrisker?
En jämförande analys av Handelsbanken, Nordea,
SEB och Swedbanks kreditriskhantering de senaste fem
åren mot bakgrund av Finansinspektions allmänna råd.
Anna Boqvist
Jacob Danielsson
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
1
Sammanfattning
Här utreds Sveriges fyra största banker, Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank och dess
kreditriskhantering baserat på de allmänna råd utgivna av Finansinspektionen 2004 samt övrig
litteratur kring ämnet. Hanteringen jämförs både mellan bankerna samt över de senaste
konjunktursvängningar inom tidsintervallet år 2004-2008. Fokus ligger på den
ansvarsfördelning, kreditpolitik, kreditriskklassificering samt diversifiering som bankerna
uppvisat under denna tidsperiod. Närmare studeras även koncentrationsrisker och dess
förändring i samband med den senaste tidens låg- och högkonjunktur.
Kreditriskhanteringen har under de senaste åren fått ökat betydelse för bankerna. De fyra
svenska storbankerna har hanterat den här utvecklingen på olika sätt men samtliga har i stora
drag följt Finansinspektionens allmänna råd. Det visar det sig att Swedbank och
Handelsbanken har minst gemensamt gällande ansvarsfördelning, kreditpolitik samt
kreditriskklassificering. Avseende koncentrationsrisker kan utläsas att Swedbank och
Handelsbanken innehar högre koncentrationsrisker vad gäller likväl geografi som bransch i
jämförelse med SEB och Nordea. Slutsatsen är att koncentrationsrisker endast utgör en av
flera parametrar för kreditrisker, då både SEB och Swedbank enligt Finansinspektionen
uppvisat större kreditförluster trots olikheterna i sina koncentrationsrisker. Istället har faktorer
som ansvarsfördelning och kreditpolitik spelat en viktig roll.
Nyckelord Kreditrisk, koncentrationsrisk, riskhantering, bank
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
2
1. Inledning ............................................................................................................................................ 3 1.2. Tidigare forskningsperspektiv ...................................................................................................... 4
2. Problemformulering och hypotes ..................................................................................................... 4 3. Syfte .................................................................................................................................................... 5 4. Teori .................................................................................................................................................... 6
4.1. Ansvarsfördelning ........................................................................................................................ 7 4.2. Kreditpolitik ................................................................................................................................. 8 4.3. Kreditriskklassificering ................................................................................................................ 9 4.4. Koncentrationsrisker .................................................................................................................. 10
5. Metod ................................................................................................................................................ 12 5.1 Avgränsning ................................................................................................................................ 13
6. Empiri ............................................................................................................................................... 14 6.1. Konjunkturläget i Sverige 2004-2008 ........................................................................................ 14 6.2. Handelsbanken ........................................................................................................................... 16
6.2.1. Ansvarsfördelning............................................................................................................... 16 6.2.2. Kreditpolitik ........................................................................................................................ 16 6.2.3. Kreditriskklassificering ....................................................................................................... 16 6.2.4. Koncentrationsrisker ........................................................................................................... 17
6.3. Nordea ........................................................................................................................................ 19 6.3.1. Ansvarsfördelning............................................................................................................... 19 6.3.2. Kreditpolitik ........................................................................................................................ 20 6.3.4. Kreditriskklassificering ....................................................................................................... 20 6.3.5. Koncentrationsrisk .............................................................................................................. 21
6.4. SEB ............................................................................................................................................ 23 6.4.1. Ansvarsfördelning............................................................................................................... 23 6.4.2. Kreditpolitik ........................................................................................................................ 23 6.4.3. Kreditriskklassificering ....................................................................................................... 24 6.4.4. Koncentrationsrisker ........................................................................................................... 24
6.5. Swedbank ................................................................................................................................... 26 6.5.1. Ansvarsfördelning............................................................................................................... 26 6.5.2. Kreditpolitik ........................................................................................................................ 27 6.5.3. Kreditriskklassificering ....................................................................................................... 27 6.5.4. Koncentrationsrisker ........................................................................................................... 28
7. Finansinspektionens kommentarer ................................................................................................ 30 7.1. Kreditpolitik ........................................................................................................................... 31 7.2. Koncentrationsrisker .............................................................................................................. 31 7.3. Kreditriskklassificering och ansvarsfördelning ..................................................................... 32
8. Analys ............................................................................................................................................... 32 8.1. Ansvarsfördelning ................................................................................................................. 32 8.2. Kreditpolitik ........................................................................................................................... 33 8.3. Kreditriskklassificering .......................................................................................................... 35 8.4. Koncentrationsrisker .............................................................................................................. 36
8.5. Prövning av Hypotes 1 ............................................................................................................... 38 9. Slutsats .............................................................................................................................................. 40
9.1 Förslag till vidare forskning ........................................................................................................ 42 10. Referenslista ................................................................................................................................... 44 Bilaga 1: Historisk överblick över Sveriges storbanker................................................................... 47 Bilaga 2: Intervjuformulär med Thomas Edlund, Finansinspektionen ......................................... 49 Bilaga 3 – Storbankernas geografiska kreditexponering ................................................................. 51 Bilaga 4 – Storbankernas branschmässiga diversifiering ................................................................ 53 Bilaga 5 – Herfindahl-index: Exempel .............................................................................................. 57
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
3
1. Inledning Efter flera år av nästan oavbruten uppgång på världens börser och en generellt god konjunktur
drabbades det finansiella systemet av störningar i september 2008. De föregående åren hade
präglats av expanderande företag och snabba likviditetsrörelser, precis det som karaktäriserar
en högkonjunktur. Den här tiden kännetecknades av en hög utlåningsgrad av världens banker,
men motiverade också att denna bibehölls då efterfrågan på kapital var så pass stor och
optimismen inför framtiden tycktes oändlig. Det senaste året har företag och börser världen
över visat prov på hög volatilitet med flera konkurser som följd. En ökad arbetslöshet och
ökade svårigheter att återbetala skulder har präglat ekonomin. I det finansiella tumultet har få
lämnats oberörda, vilket även gäller banksystemet. Det skall också betonas att banksystemet
delvis bär ansvar för krisen, inte minst på grund av de stora risker som togs i en tid då synen
på framtiden kanske var lite för optimistisk (Byström, 2009).
De risker som stora kreditinstitut tog i högkonjunkturen, och som även tas i lågkonjunkturer,
kan grovt delas in i kreditrisker1 och marknadsrisker2
1 Kreditrisker är risken för förlust på grund av att en kredit inte fullgörs (FFFS 2004:6 s. 2).
(Swedbank Årsrapport 2008). Här
utreds de fyra största bankerna i Sverige - Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank - och
dess utlåning till privat- och företagskunder under de senaste fem åren. Med andra ord
kommer undersökningen att fokusera på den del av risker som kan kallas kreditrisker. I vad
som börjar likna kölvattnet efter finanskrisen kan man skåda hur de svenska storbankerna
påverkats olika med hänsyn till krisen, kanske till stor del på grund av deras skillnader i
kreditriskhanteringen. Ett exempel på detta är Swedbank vars exponering mot Baltikum fått
konsekvenser för banken och dess intressenter i och med den omfattning den ekonomiska
krisen fått på andra sidan Östersjön. Vår förhoppning är att denna studie ska ge en insikt i vad
som skilt de svenska storbankerna åt i hänsyn av kreditrisker mot bakgrund av hur de tagit sig
igenom åren av högkonjunktur och månaderna av lågkonjunktur. I förlängningen tror vi att
följande studie kan skapa en ökad förståelse för bankernas kreditriskhantering och hur denna
skiljer sig åt. På så sätt kan bankbranschens intressenter, allt från den individuella bankkunden
till statliga organ, dra lärdom av skillnaderna i bankernas utlåningshantering och därmed hitta
positiva respektive negativa aspekter hos varje bank. I sin tur kan detta underlätta ett
avgörande om vilken bank som verkar mest tilltalande i sin kredithantering och samtidigt
håller sig inom de normer och regelverk som präglar samtiden.
2 Marknadsrisker är risken för förlust om den finansiella marknadsutvecklingen är ofördelaktig gällande framförallt räntor, valutakursförändringar och aktier (Finansiell stabilitet, 2008, s. 96) .
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
4
1.2. Tidigare forskningsperspektiv
Studier kring kreditrisker har växt fram alltmer i takt med att nya regleringar, såsom Basel II-
kraven3
2. Problemformulering och hypotes
har tvingat fram ett ökat fokus på kredithantering hos finansiella institut, den här
diskussionen har dock funnits tidigare. Det här diskuteras av artikelförfattarna Westgaard, S
och Van der Wijst, N (1999). De hävdar att moderna riskmått som etablerats inom
bankväsendet inte förmår mäta den förväntade förlusten av en banks portfölj. Likaså hävdar
författarna Caouette, Altman & Narayanan (1998) att kreditriskhanteringen hos bankerna
visar prov på vissa brister, trots en ökning av kreditrisker och dess komplexitet. Dessa källor
utgör underlag för att förstå kreditriskhanteringens utveckling samt dess negativa och positiva
aspekter. Arnaud de Servigny & Olivier Renault (2004) beskriver i sin forskning två skiljda
sätt att hantera ansvarsfrågan inom en bank. Vidare finns också behov av en förståelse för
diversifiering ur ett internationellt- och branschmässigt-perspektiv, varför Harry M.
Markowitzs (1959) diversifieringsteorier används. Dessa teorier vidareutvecklas genom Carol
Alexander (1998) som fördjupar den internationella infallsvinkeln gällande diversifiering.
Studiens forskningsfråga grundar sig i ett dokument för allmänna råd om kreditriskhantering,
utgivet av Finansinspektionen (FI). Utifrån denna rapport och några av de variabler som där
presenteras jämförs de fyra svenska storbankerna. En av dessa variabler är
koncentrationsrisker4
, vilket ges ett särskilt fokus i relation till de allmänna
konjunktursvängningar som skett i Sverige under de senaste fem åren. Problemformuleringen
ser därför ut som följer:
Mot bakgrund av FI:s rapport (FFFS 2004:6), hur skiljer sig de fyra svenska storbankernas
kreditriskhantering åt de senaste fem åren och hur har dess koncentrationsrisker varierat mot
bakgrund av dessa års konjunktursvängningar?
Det finns skäl att misstänka att hanteringen av kreditriskerna ter sig annorlunda och
förmodligen kan upplevas vara mindre åtstramad i en högkonjunktur än i en lågkonjunktur, då
3 Basel II-kraven är de kapitaltäckningsregler som implementerades i Sverige år 2007 och som låter vissa banker använda internt riskklassificeringssystem för att beräkna lagstadgat kapitalbehov. Reglernas syfte är att göra bankerna mer riskkänsliga och förbättra bankernas riskhantering (Interna riskklassificeringssystem och riskkänsliga kapitalkrav, 2004). 4 Koncentrationsrisk är en kreditrisk som uppstår till följd av exponering mot motparter med inbördes anknytning, inom samma ekonomiska sektor, geografiska region eller exponeringar som avser samma verksamhet (GE Money Bank 2009 Kapitaltäckning.pdf).
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
5
bankerna sannolikt ökar sin utlåning i goda tider med kreditförluster som följd i sämre tider.
Konjunktursvängningar påverkar såväl bankens som bankkundens kredithantering och leder
därmed till en förändrad efterfrågan på krediter.5
Det drabbar bankernas kredithantering och
influerar dess medföljande risker, däribland koncentrationsrisker.
Frågan är aktuell och en av de centrala punkterna för Sveriges ordförandeskap i EU är hur
man ska kunna motarbeta denna procykliska effekt i banksystemet (Sveriges ordförandeskap i
EU, 2009). Då en mätning av hanteringen av kreditriskerna kan te sig relativt abstrakt och
kanske opreciserad utifrån officiella källor, kan koncentrationsrisker upplevas som mer
specifika och ”lätta att ta på”. Koncentrationsrisker är både ett relevant område för bankernas
kreditriskhantering och med bakgrund av ovanstående text kommer dessa att betonas. Studien
prövar därav följande hypotes (H1):
Koncentrationsriskerna hos Sveriges storbanker med avseende på bransch och geografisk
marknad har minskat under den föregående högkonjunkturen och ökat under den senaste
lågkonjunkturen.
3. Syfte Syftet med studien är att fånga trender och tillvägagångssätt i kreditriskhanteringen som kan
tänkas vara gemensamma för storbankerna och samtidigt studera vad som skiljer dem åt.
Inkluderat i detta ryms också att studera om koncentrationsriskerna och konjunkturläget
korrelerar på det sätt som H1 argumenterar samt problemformuleringen ifrågasätter, snarare
än att utreda hur eller till vilken grad konjunkturläget påverkar koncentrationsriskerna.
Då studien nästan uteslutande är byggd på sekundära, offentliggjorda källor (se diskussion
nedan) säger undersökningen mer om vad bankerna vill och enligt lag måste presentera än hur
de faktiskt hanterar sina kreditrisker. Det kräver en medvetenhet kring denna information för
att inte påverka utredningens validitet. Undersökningen är alltså mer inriktad på
presentationen av hur kreditriskerna hanteras. I och med den transparens som krävs i
kreditgivningsinstituten bör skillnaden mellan vad som är offentligt och inte är offentligt i det
här avseendet inte vara alltför stor, vilket ger undersökningen relevans.
5 En kredit innebär ett krav på att fullgöra en skyldighet till betalning som ett institut innehar eller kan få mot en motpart (FFFS 2004:6 s. 2).
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
6
4. Teori För att möjliggöra en studie av de fyra storbankernas kreditriskhantering används en rad
källor till att underbygga analysen. Det främst nyttjade underlaget utgörs av
Finansinspektionens allmänna råd om kreditriskhantering i kreditinstitut och
värdepappersinstitut (FFFS 2004:6) från den sjätte juni 2004. Här presenterar FI råd för att
verka för en ”god kreditriskhantering i instituten”. Det ska ske genom råd för identifikation,
mätning, styrning med hjälp av styrdokument samt kontrollering av kreditrisker, vilket enligt
författningssamlingen tillsammans utgör ett centralt område för institutens verksamhet.
Kreditrisker och hantering av dessa kartläggs genom definitioner, principer och
tillvägagångssätt för att uppfylla råden för god kreditriskhantering. Här beskrivs att
kreditrisker uppstår på olika sätt på olika produkter och marknader. Därför ska en koncerns
totala exponering mot en annan part granskas vid kreditbeslut, vilket sätter fokus på
koncentrationsrisker samt strategi för kreditgivning.
Strategi vid kreditgivning kan härledas till hur ansvarsfördelningen inom banken ser ut och
hur rutiner för kreditprocessen är utformade, vilket också fokuserar på kreditpolitik.
Kreditinstituten ska inom denna politik också klassificera eventuella kredittagare och ge
krediter enligt ställda rutiner efter genomförd kreditprövning samt dokumenterade
kreditbeslut. Hädanefter kallas denna process kreditriskklassificering, vilken ska rapporteras
enligt informationssystem och kontinuerligt kontrolleras. All hantering ska ske med en god
kreditkultur, vilket innefattas av de normer samt värderingar gällande kredithantering inom ett
institut. Dessa råd trädde i kraft den 1 juli 2004 (FFFS 2004:6).
Ytterligare publicerat material från Finansinspektionen, Statistiska Centralbyrån och
Riksbanken används i form av diverse rapporter och statistik som ytterligare underbygger
uppsatsen, främst i bilagorna. Dessa rapporter och framförallt den ovan beskrivna åskådliggör
fyra variabler vilka kreditrisker kan analyseras utifrån: ansvarsfördelning, kreditpolitik,
kreditriskklassificering och koncentrationsrisker. Dessa variabler och dess teoretiska
anknytning förstärks genom den uppmärksamhet de får i bankernas årsredovisningar. De
förtydligas i figur 1 som också är utgångspunkten för denna utredning och diskuteras vidare i
texten nedan. För att precisera variablerna krävs en teoretisk bakgrund och därför har
specifika teorier använts på varje område. Teorierna har framförallt valts ut efter relevans,
intresse och tillförlitlighet men givetvis också efter tillgänglighet.
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
7
Figur 1. Underlag för undersökningen utifrån FI:s rapport
4.1. Ansvarsfördelning
Det finns två skilda strategier för banktjänstemän att hantera kreditrisker enligt Servigny och
Renault (2004). Dessa strategier kallas det toppstyrda och det bottenstyrda tillvägagångssättet
och är i grund och botten varandras motsatser. Den toppstyrda strategin grundar sig i att
kreditriskhanteringen utgår från ledningsnivå. Ledningen beslutar om limiter6
eller en viss
exponeringsgrad per affärsenhet oberoende av aktuell erfarenhet. Kontrollen sker sedan
baserat på erfarenheterna av den förväntade förlusten per affärsenhet, detta leder i sin tur till
att bestämma en optimal exponeringsgrad till nästa tidsperiod. Det bottenstyrda
tillvägagångssättet tar sin början i valfri självständig enhet. Det kan vara ett företag, en
privatperson eller till och med en bransch. Den potentiella kreditförlusten mäts sedan över alla
enheter för att särskilja en koncentration av förluster och där sätta limiter. Därefter väljs de
projekt som kvalificerar sig enligt minsta avkastningskravet för investeringen (tröskel-räntan).
Dessa två strategier är vägledande när bankernas kreditpolitik och ansvarsfördelning med
avseende på kreditrisken ska analyseras. I ett vidare perspektiv kan skillnaden mellan
strategierna beskrivas ur ett centraliserings- kontra ett decentraliserings-perspektiv där den
toppstyrda modellen är sprungen ur en centraliseringssyn medan den bottenstyrda kan kopplas
samman med decentralisering. Servignys och Renaults modell presenterar två extremfall men 6 Limit är den fastställda riskexponeringsgräns som har avseende på t.ex. en specifik kundgrupp, kund, produkt eller marknad (FFFS 2004:6 s. 2).
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
8
dessa är i sig en förutsättning för den analysskala som bankerna kommer att studeras efter.
Teorin är alltså inte svart-vit utan det är tänkbart att ett fall kan hamna någonstans mittemellan
de båda strategierna, vilka presenteras i nedanstående modeller. Den översta modellen
representerar den toppstyrda strategin, medan den nedre beskriver det bottenstyrda strategin
(Servigny och Renault, 2004).
Figur 2. Den toppstyrda strategin
Figur 3. Den bottenstyrda strategin
4.2. Kreditpolitik
Hanteringen av kreditrisker och dess olika variabler är ett område under ständig förändring.
Synen på kreditrisker har transformerats från att en gång ses som en kostnad för att göra
affärer till att idag ha ett handlingsvärde i sig. Den här synpunkten presenteras av Caouette,
Altman & Narayanan (1998). Författarna hävdar att bankerna har gjort ett relativt dåligt jobb
med att prissätta samt hantera kreditrisker, detta speciellt i förhållande till den betydligt större
förändringen av tekniker som skett för marknadsrisker. Incitament för utveckling av olika
typer av kreditriskhantering existerar dock i form av ökad konkurrens, önskan om
diversifiering och likviditet samt förändringar av reglering av exempelvis riskbaserade
kapitalkrav. Kreditrisker har därför blivit mer komplexa och växt mycket, dels på grund av de
ökade incitamenten för utveckling av kreditriskhantering men också på grund av att
regeringars förmåga att garantera samt erbjuda uppköp av konkurshotade företag och
organisationer har minskat. Ökningen av specifikt krediter och därigenom medföljande risker
kan spåras tillbaka till en trend av mer privatisering, avreglering av finansiella institutioner
och företag på växande marknader, större aggregerade statsskulder samt högre villighet att
låna globalt. Det kan också sägas ha en positiv aspekt i och med det faktum att acceptansen
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
9
och tillgängligheten för kredit har underlättat för det moderna samhället och dess konsumtion
idag. Dessa trendförändringar har dock lett till att större kreditinstitut löper en risk att förlora
förmågan att hantera kreditrisker effektivt och kreditproblem har kunnat noteras bland annat i
svenska, norska samt finska banksystem (Caouette et al, 1998 s.2-11 ff).
4.3. Kreditriskklassificering7
Att exponera sig för kreditrisker utgör en utav grundpelarna i en banks funktioner. Trots att
konkurrens har uppstått från andra institutioner och instrument innehar bankerna fortfarande
den avgörande positionen för utvärdering av kreditrisker. De är ensamma om att som
institution ha utvecklat formella processer för utlåning av pengar som baseras på en
kreditanalys, vilken alltså är processen för beslutsfattandet gällande utlåning. Den bygger på
två faktorer; nämligen låntagarens vilja samt möjlighet till återbetalning. För att undersöka en
kunds återbetalningsvilja krävs en undersökning av låntagarens karaktär, medan
återbetalningsförmågan utreds genom en granskning av låntagarens ekonomiska status. Dessa
klassiska kreditanalyser förlitar sig framförallt på den subjektiva bedömningen från
professionellt tränade personer. Att genomföra en kreditanalys kräver en strukturerad och
arbetsintensiv process. Till detta expertsystem ska även finansiella förhållanden samt
industrianalyser ingå (Caouette et al, 1998 s.35 & 82 ff).
Denna klassiska kreditanalys har ofta lett till att banker vaggats in i falsk trygghet vilket
resulterat i misslyckanden av skydd mot inbyggda systematiska risker i verksamheten.
Bakgrunden till bankers ofta omfattande kreditproblem grundar sig i flera faktorer. Vissa av
bankerna har underinvesterat i utveckling och träning av expertis på området och istället
prioriterat mer pressande operativa behov och krav. Många banker har också stött på
svårigheter med att upprätthålla sin kundbas utan att öka risknivån då kunder med låga risker
kan hitta billigare finansieringskällor. En annan orsak är dåligt skötta kreditproblem på grund
av att kreditsystem är ett mänskligt system, där den mänskliga faktorn utgör en riskfaktor. Här
kan även tilläggas att de flesta banker förlitar sig på företagens årliga rapporter för respektive
kredit. Dessa publicerade finansiella rapporter har ofta hunnit bli inaktuella tills de når
bankerna och dess siffror representerar endast en liten inblick i de risker som företagen möter.
Caouette et al understryker även att institutionerna generellt inte misslyckats beroende på
bristen av kreditsystem, policys och rutiner, utan snarare för att de innehar en kreditkultur 7 Kreditriskklassificering är institutens klassificering av kredittagare eller krediter med avseende på dels sannolikheten för fallissemang, dels förlustens storlek vid fallissemang (FFFS 2004:6 s. 2).
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
10
som gör nyttjandet av kreditsystemen meningslösa. Dessa faktorer summeras i nedanstående
modell vilken visar hur den klassiska kreditanalysen är uppbyggd. Den mänskliga faktorn har
ett ständigt inflytande på modellens variabler (Caouette et al, 1998 s. 24-25 & 89ff).
Figur 4. Kreditanalysens beståndsdelar
Den här riskanalysmodellen leder till en klassificering av bankernas motparter i olika skalor
genom klassificeringssystem vilka ligger till grund för kreditbeslut. Större aktörer får ofta en
klassificering av rankinginstitut, medan mindre klienter rankas genom bankernas interna
klassificeringssystem (Westgaard & Van der Wijst, 1999). Just bankernas olika
klasssificeringssystem är en variabel som kommer vara i fokus i empirin och analysdelen då
den är konkret och jämförbar mellan de olika bankerna.
4.4. Koncentrationsrisker
En stor del av de senare årens kreditförluster härstammar från utbredda koncentrationer av
bankernas utlåning till specifika sektorer eller marknader. Då bankerna endast ser vissa
marknader som attraktiva, skyndar de sig ofta in på dem och tillåter en hög koncentration av
deras kreditportfölj där. Portföljkoncentrationer är svårdefinierade och det är lätt att förbise
koncentrationsgränser till förmån för mer attraktiva transaktioner än på andra mer
diversifierade marknader. Även här spelar den mänskliga faktorn en roll, då olika experter
fokuserar på specifika industrier och ofta varken har möjlighet eller kompetens att diversifiera
portföljen tillräckligt. Även om experten skulle kunna urskilja en kommande nedåtgång på
dennes expertområde saknas incitament till att upphöra utlåningen dit, då intäkterna härmed
skulle försvinna. Därför fördjupas problematiken och bankerna lämnar efter sig stora förluster
(Caouette et al, 1998, s. 90 ff).
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
11
Diversifiering är alltså av högsta vikt vid kreditproblematik, och analyseras utifrån
Markowitzs Portfolio Selection: Efficient Diversification of Investments (1959). Här
presenterar Markowitz tekniker för att analysera portföljer innehållande ett stort antal
säkerheter, vilket kan appliceras på olika former av tillgångar, såsom kreditportföljer.
Författaren beskriver två egenskaper som investeringar i säkerheter besitter, nämligen
osäkerhet samt korrelation mellan säkerheterna. Utan den sistnämnda faktorn, alltså
korrelationen, skulle diversifiering kunna eliminera risker förknippade med investeringar.
Men korrelationen mellan säkerheter existerar, vilket medför att avkastning på säkerheter rör
sig i samma riktning. Detta gör att diversifiering endast kan reducera riskerna genom att
undvika portföljer vars säkerheter har en hög korrelation (Markowitz, 1959 s. 4 ff.).
Diversifieringens riskreducerande process diskuteras vidare av Alexander (1998), som hävdar
att den växande internationella ekonomiska integrationen (genom frihandelsavtal, föreningar
och organisationer som spänner över nationella gränser m.m.) inte kan bevisas bidra till
betydande ökning av korrelation mellan olika säkerheter. Det här då olika marknader,
exempelvis inom den Europeiska Unionen, uppvisar olika typer av industrier, som inte kan
sägas ha en betydande korrelation gentemot varandra. Utifrån detta analyseras därför
bankernas diversifiering, både per industri och geografiskt läge.
Ytterligare teori som stödjer vår utredande jämförelse av bankernas koncentrationsrisker
bygger på Herfindahl-indexet. Indexet utvecklades på 1950-talet av Hirschmann och
Herfindahl och är ett statistiskt mått på koncentration. Det beräknas genom att man tar
kvadraten av alla av alla marknadsandelar eller utlåningsandelar och summerar dem.8
Formel 1. Herfindahl-index
Detta
enligt följande formel (Rhoades, S, 1993, s 2ff):
Herfindahl-indexet används alltså som ett mått på koncentrationsrisker hos bankerna. Styrkan
i måttet är att man kan jämföra olika bankers koncentrationsrisker utifrån detta index.
Herfindahl-index mäts i procentandelar och ju lägre procentandel en bank har desto mindre
8 Se exempel i bilaga 5.
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
12
koncentrationsrisker är den exponerad för, då detta innebär till antalet fler och därigenom
mindre utlåningsandelar.
5. Metod Utgångspunkten för studiens analys grundar sig i officiell information från Handelsbanken,
Nordea, SEB samt Swedbank. Då dessa företag är publika finns information tillgänglig i såväl
bankernas årsredovisningar som via deras respektive hemsidor. Det betyder att vi nästan
uteslutande kommer att använda oss av sekundära källor, det vill säga källor som redan har
blivit publicerade (Drogendijk, 2009).
Från föregående teoretiska information tar forskningsfrågan vid i och med en analys och
jämförelse mellan bankerna utifrån FI:s allmänna råd. Dessa råd kommer att ligga till grund
för utvärderingen av hur storbankerna har hanterat sina kreditrisker under åren 2004 till 2008,
genom en rad variabler som däri presenteras. Utifrån teorier kring dessa variabler förklaras
hur de svenska storbankernas kreditriskhantering skiljer sig åt. Det betyder att vår förklarande
studie har en teorikonsumerande ansats i den mening att vi prövar empiriska data utifrån
teoretiska modeller och inte tvärtom (Esiasson m.fl. 2004 s 40). Anledningen till att vi valt
den här ansatsen är att placera fallet, svenska storbankers kreditriskhantering, i centrum.
Avsikten är alltså att använda de utvalda teorierna för att konstruera ett pålitligt
analysverktyg. I realiteten betyder det att undersökningen kommer att innehålla både
kvalitativa och kvantitativa variabler (Dahmström 2000). Det kan till exempel vara kvalitativa
i form av de årsberättelser om kreditrisker som förekommer i bankernas årsredovisningar och
kvantitativa i form av värden som diversifieringsmått.
Då detta är en studie av den officiella hanteringen av kreditrisker kommer vår studie att bygga
på analysmaterial som presenterats officiellt. Syftet med detta är framförallt vårt behov av
tillgång till relativt mycket och tillförlitlig information, från olika banker och över en längre
tid och också att omfattningen av arbetet ska ligga på en rimlig nivå. Därav utgör publicerade
årsredovisningar den bästa informationskällan till denna analys.
Ett inlägg i analysen kommer också att utgöras av artiklar och andra publicerade rapporter
som diskuterar och analyserar ämnet. Till det kommer en primär källa genom en intervju med
Finansinspektionens expert på kreditrisker. Det bidrar med en djupare insikt, kompetens och
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
13
erfarenhet om kreditriskhantering i samtliga storbanker, vilket stärker vår analys och skapar
en nyanserad studie. Dessa både primära men framförallt sekundära källor kommer att ligga
till grund för den slutliga analysen.
5.1 Avgränsning
Vi har valt att begränsa oss till de fyra tidigare nämnda bankerna då de tillsammans dominerar
den svenska bankmarknaden, även om deras dominans är på nedgående. Under 2009 stod
storbankerna för 72% av inlåning till hushåll, 74% utlåning till företag, 83% av bolånen och
71% av fonder (Herin & Bederoff, 2009). Tidsmässigt har vi också avgränsat oss genom att
använda bankernas årsredovisningar som sträcker sig fem år tillbaka i tiden, det vill säga från
år 2004 till 2008. Det här tidsintervallet kan ge oss en inblick i om bankernas
kreditriskhantering har genomgått förändring eller varit konsistent samt ger ett längre
perspektiv på hur riskerna bemöts i bankerna. Inte minst med tanke på de händelserika år
bankerna mött i form av högkonjunktur, ökad utlandsexponering, finanskris och
lågkonjunktur. Här tillkommer också en avgränsning i och med att vi valt att fokusera på
Sveriges konjunktursvängningar. Avgränsningen är medvetet gjord, dels då bankerna har
relativt stora utlåningar inom Sveriges gränser och också då vill göra analysen ur ett svenskt
perspektiv. Dessutom kan antagas att viss korrelation råder mellan ländernas ekonomiska
utveckling och situation. Här mäts variationer i både tid (mellan åren 2004-2008) och rum (de
fyra olika bankerna i Sverige) mot en fast punkt, det vill säga FI:s rapport och de teorier som
följer den.
Arbetet är även noga avgränsat på den teoretiska sidan. Att fokus ligger på just kreditrisk och
att analysen är baserad på FI:s rapport är ett resultat av medvetna avgränsningar. Hanteringen
av kreditrisk är inte bara ett centralt område inom bankernas verksamhet (FFFS 2004:6) utan
också den äldsta formen av risk på den finansiella marknaden (Caouette et al, 1998, s. 1) Att
kreditriskhanteringen dessutom kan ses som ett aktuellt område mot bakgrund av det senaste
årets händelser på finansmarknaden, gör det mer intressant att studera kreditrisker istället för
till exempel marknadsrisker, då kreditrisker förekommer relativt frekvent i aktuella
sammanhang. Det som kan vara ett problem vid urvalsprocessen är att det man väljer
egentligen kanske inte borde vara med och det man inte väljer borde vara med (Trost, 2001).
Då frågeställningen, analysen och slutsatserna fokuserar på just storbankernas kreditrisker i
sig, utifrån den valda teorin, kan detta ”urvalsproblem” anses vara minimalt.
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
14
6. Empiri Nedan utreds storbankernas kreditriskhantering under de senaste fem åren, strukturerat efter
variablerna ansvarsfördelning, kreditpolitik, riskklassificering och framförallt
koncentrationsrisker, per bank. För att sätta detta i ett sammanhang inleds med en överblick
över den ekonomiska utvecklingen i Sverige de senaste fem åren. Den empiriska
informationen kommer att ligga till grund för att besvara likväl problemformuleringen som
H1 i den efterföljande analytiska diskussionen.
6.1. Konjunkturläget i Sverige 2004-2008
För att sätta empirin i ett sammanhang och presentera ett underlag för att pröva H1 följer här
en kort redogörelse över de senaste fem årens ekonomiska utveckling i Sverige.
Konjunkturutvecklingen mäts genom att ska studera BNP-utvecklingen9
under
analysperioden. Bruttonationalprodukten är det vanligaste konjunkturmåttet och lämpar sig
särskilt när man diskuterar kreditförluster. Det finns nämligen ett negativt samband mellan
BNP-utveckling och företagskonkurser. Ökade företagskonkurser leder i sin tur till ökade
kreditförluster för bankerna, alltså finns ett negativt samband mellan BNP och kreditförluster
(Lindhe, 2000).
Åren strax före den finansiella krisen 2008 var konjunkturutvecklingen i Sverige god. Under
2004 tilltog tillväxten på omvärldens marknader vilket gynnade den svenska exporten och
fick den svenska ekonomin att växa. Vidare höll den positiva ekonomiska utvecklingen i sig
under år 2005 (Heikensten, 2005) men ett litet frö av oro började gro i världsekonomin då den
bubbla som byggts upp i USA kring den amerikanska bostadsmarknaden sprack. Det här kom
senare att påverka världsekonomin och följaktligen även Sverige (Ingves, 2009).
Vid denna tidpunkt började en global finansiell oro spridas vilken ett par år senare, alltså år
2008, mynnade ut i en storskalig förtroendekris för det finansiella systemet. Grunden för detta
finns i vidlyftig långivning framförallt gällande fastigheter, vilket tog sin början då de
amerikanska instituten gav krediter till betalningssvaga hushåll. Detta spred sig till Europa
genom att högriskkrediter såldes vidare mellan bankerna och den finansiella krisen blev ett
9 BNP – Bruttonationalprodukten, vilken är värdet av alla produkter och tjänster producerade i ett land under en tidsperiod (BNP-Tillväxt, 2009).
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
15
faktum. Från september 2008 kändes krisen av ordentligt i Sverige genom begränsade likvida
flöden, trots att de svenska bankerna var finansiellt starka (Wickman-Parack, 2008).
Vissa svängningar i Sveriges BNP har skett med en viss ökning på senare år. BNP har nått
historiska bottennivåer under 2009, med en prognostiserad minskning på 5 %. Förändringar
kan jämföras med genomsnittet för historiska tillväxttakter, vilket uppgår i 2 % per år. Här
kan noteras att en positiv förändring av BNP inte behöver innebära en högkonjunktur, utan
kan vara en återhämtning från tidigare lågkonjunkturer (BNP-Tillväxt, 2009).
Diagram 1. BNP-Utvecklingen i Sverige 2004-2008
(Nationalräkenskaper, 2009)
Diagrammet ovan visar den årliga tillväxten av BNP från både användningssidan och
produktionssidan. Figuren visar tydligt en skarp uppdelning mellan BNP-tillväxt och BNP-
minskning eller om man så vill högkonjunktur och lågkonjunktur. Brytpunkten sker redan
under 4:e kvartalet 2007 då en tydlig avmattning i BNP-tillväxten sker. Ett definitivt skede
märks framförallt i årsskiftet 2007-2008 och kommer därför att vara den punkt vi använder
som brytpunkt mellan hög- och lågkonjunktur.
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
16
6.2. Handelsbanken
6.2.1. Ansvarsfördelning
I Handelsbankens årsredovisningar poängteras en stark decentralisering där de lokala
kontoren som känner kunden bäst tar avgörande ansvar gällande värdering av risktagandet.
Det fastslås att detta förutsätter en central styrning och uppföljning av risker, genom kredit-
och limitbeslut. I årsredovisningarna för räkenskapsåren 2004 och 2005 betonas att
kreditansvaret ligger på kontorschefen och av denne utsedd medarbetare men att högre
instanser på regional och central nivå tar över vid särskilt stora krediter. I grunden ligger
denna strategi fast som en röd tråd genom årsredovisningarna, men 2006 förändras
diskussionen kring ansvar. Styrelsens ansvar för risktagandet betonas här och framöver på ett
tydligare och mer väsentligt sätt än under tidigare åren. Samtidigt sammanförs enheterna för
kreditriskkontroll och finansiell kontroll till en enhet som rapporterar direkt till chefen för den
centrala ekonomiavdelningen. Dessa förändringar i beskrivningen av ansvarsfrågan
sammanfaller med införandet av Basel II-reglerna i februari 2007 (Handelsbankens
årsredovisningar, 2004-2008).
6.2.2. Kreditpolitik
Handelsbanken betonar den individuella bedömningen av varje kund och en lokal utvärdering
av återbetalningsförmågan. Banken upprättar även så kallade limithandlingar som anger en
beloppsmässig ram för kundens maximala engagemang med Handelsbankkoncernen. Under
2004 var denna beloppsmässiga ram för engagemang över 1 miljon kronor och vid
bostadsfinansiering på 3 miljoner kronor. Under 2005 höjdes bostadsfinansieringsdelen till 4
miljoner och kom att ligga konstant under den resterande delen av den studerade perioden.
Två årsredovisningar senare, alltså 2007, ges en utförlig diskussion om säkerheter. I den och
efterföljande årsredovisning betonas att svag återbetalningsförmåga aldrig kan accepteras med
motivet att banken erbjuds goda säkerheter. Krediter utan säkerheter ges endast till
privatpersoner med mindre krediter och stora företag med mycket god återbetalningsförmåga
(Handelsbankens årsredovisningar, 2004-2008).
6.2.3. Kreditriskklassificering
Handelsbanken har använt samma typ av klassificering för återbetalningsförmågan i ungefär
25 år. Denna sker i två steg; först uppskattas sannolikheten för finansiella påfrestningar och
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
17
sedan bedöms kundens finansiella motståndskraft. Dessa bedömningar görs sammantaget på
en skala på 1 till 5 där 1 är mycket låg risk. Systemet har genomgått mindre förändringar de
senaste fem åren. Under 2005 ändrades skalan från 1-5 till 1-9 där 1 fortfarande är låg risk.
Under 2006 och följande år anpassades systemet till Basel II och samma klassificering som
använts i 25 år låg nu till grund för att bestämma kapitaltäckningskraven som ett resultat av
Basel II. Det nya systemet ledde till att företag fortfarande rankades utefter 1-9-skalan medan
småföretag och privatpersoner rankades efter sannolikheten att de ska fallera10
. Dessa mått
kom att kompletteras av mått på hur stor exponering kunder har om kreditförluster inträffar
och hur stor andel av lånen som banken förlorar vid fallissemang, vilka alla tre utgör faktorer
för implementeringen av Basel II.
Banken strävar efter att vara en relationsbank11
6.2.4. Koncentrationsrisker
och mäter även återbetalningsförmågan hos
sina kunder varje år. Återbetalningsförmågan, eller snarare bristen på denna, klassificeras som
tänkbar, påtaglig eller sannolik förlust. Andelen kunder med normal eller bättre än normal
återbetalningsförmåga mäts även varje år. Denna andel har visat sig ha en positiv utveckling
de senaste fem åren, från 93% år 2004 till 97% år 2008 (Handelsbankens årsredovisningar,
2004-2008).
Handelsbanken har som policy att göra affärer med bra kunder även om banken har stor
exponering mot den bransch som kunden ifråga representerar. För att motverka för stora
koncentrationsrisker mäter man dessa löpande och jämför kunder inom samma bransch för att
bilda sig en bättre uppfattning om riskerna inom denna. Handelsbanken ser Norden och
Storbritannien som sina hemmamarknader vilket innebär att all annan geografisk exponering
har någon form av koppling till dessa marknader.
Handelsbanken har stora koncentrationsrisker i det avseendet att man har så pass stor del av
verksamheten koncentrerad till den svenska marknaden, vilket illustreras i diagram 2. Även
om det är en risk att ha så stor andel av utlåningen till en och samma marknad kan den
svenska marknaden ses som en marknad med relativt låg risk då det är den marknad man har
störst kännedom om då Handelsbanken i grunden är en svensk bank. Beroendet av Sverige
10 Fallera eller fallissemang innebär att gå bankrutt. I det här fallet handlar det om att en kund inte har möjlighet att återbetala sitt lån (Nationalencyklopedin, 2009). 11 En bank som fokuserar på nära relationer med sina kunder och har det som en del av deras affärsidé.
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
18
som marknad har dock minskat de senaste fem åren till fördel för andra marknader som
Storbritannien och Norge.
Diagram 2
Handelsbankens geografiska kreditexponering enligt Herfindahl-index per år:
2004 2005 2006 2007 2008 Herfindahl index 58,5% 53,5% 53,8% 52,0% 49,1%
Koncentrationsriskerna inom Handelsbanken sett från ett branschperspektiv visar på en
intressant utveckling de senaste åren. Från att privatpersoner och fastighetsförvaltning varit
dominerande med nästan 80% av den totala utlåningen under 2004 har denna andel sjunkit till
under 70% år 2008. Minskningen har ersatts av den ökning som skett i posten övrig
företagsutlåning under främst 2006 och 2008 och som representeras av ökad utlåning till
företagstjänster, försäkringsverksamhet och övriga kreditinstitut. Sammantaget har dessa
förändringar lett till att Handelsbankens koncentrationsrisker med avseende på bransch har
minskat under de senaste fem åren.
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
19
Diagram 3
(Handelsbankens årsredovisningar, 2004-2008)
Handelsbankens branschmässiga kreditexponering enligt Herfindahl-index per år:
2004 2005 2006 2007 2008 Herfindahl Index 32,4% 32,3% 30,7% 29,9% 27,9%
6.3. Nordea
6.3.1. Ansvarsfördelning
Nordeas styrelse är ytterst ansvarig för att begränsa och följa upp koncernens risker. Mätning
av risk, riskredovisning, kreditinstruktioner samt befogenheter sker enligt principer från
styrelsen. Styrelsen har också ett kreditutskott som övervakar kreditportföljens utveckling.
Inom ledningen hanteras riskerna i kommittéer såsom Tillgångs- och skuldkommitéen, (vilka
bland annat ansvarar för finansiella risker) och Verkställande kreditkomittéen (som beslutar
om koncernens största kreditlimiter och branschpolicys). Ansvaret för kreditexponering finns
hos en kundansvarig enhet, vilken kontinuerligt ska bedöma kundernas
återbetalningsförmåga. Slutligen finns Riskkommittén som övervakar den aggregerade
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
20
riskutvecklingen. Dessa kommittéer beskrivs i samtliga av Nordeas årsredovisningar för år
2004-2008 (Nordeas årsredovisningar 2004-2008).
6.3.2. Kreditpolitik
Nordea strävar efter ett balanserat risktagande för att optimera värdet för aktieägarna, vilket
poängteras i årsredovisningarna 2004-2006 för att därefter inte längre omnämnas. Bankens
främsta risk är kreditrisk i samband med utlåning till allmänheten. Detta beskrivs i samtliga
årsredovisningar för de fem senaste åren.
Banken fastställer kreditrisklimiter utefter enskilda kunder samt totalt för en kundgrupp och
branscher. Risker inom specifika branscher kontrolleras genom policys som innefattar krav
och limiter för den samlade exponeringen och dess risker övervakas av
branschövervakningsgrupper (Nordeas årsredovisningar 2004-2008).
6.3.4. Kreditriskklassificering
Banken rankar sina företagskunder och privatkunder efter två typer av system.
Företagskunderna klassificeras baserat på deras återbetalningsförmåga och varje klassificering
motsvarar en procentsats för sannolikheten för fallissemang, vilket är en av faktorerna för
anpassningen till Basel II. Klassificeringsskalan sträcker sig över 18 klasser, där högre siffra
representerar högre återbetalningsförmåga. Detta ses som ett övergripande
klassificeringssystem innehållande både finansiella samt kvalitativa faktorer. I mindre företag
kan också tas säkerheter, främst i form av pantbrev i fastigheter, företagsinteckningar och
leasingobjekt för att reducera kreditrisken. Klassificeringen av privatkunder bygger på
statistiska medel för att förutse sannolikheten för fallissemang. De bedömningsmodeller som
brukas bygger på information från kundens kreditansökan, kundens beteende eller från
kreditupplysningsföretag.
För att underlätta estimeringen av kreditriskparametrarna och utföra portföljanalyser finns
sedan år 2004 en koncernomfattande kreditdatabas. Kvantifiering av kreditrisk sker inom
Nordea genom ekonomiska kapitalmetoden, som är ett steg i anpassningen till Basel II. Den
beskrivs i samtliga årsredovisningar fram till implementeringen av Basel II i 2007 års
redovisning. Anpassningen för denna process har skett med de tre faktorerna sannolikhet för
fallissemang hos kunden, exponeringen vid ett eventuellt fallissemang samt förlusten vid
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
21
fallissemanget. Som komplement till denna kvantifiering görs stresstester (Nordeas
årsredovisningar 2004-2008).
6.3.5. Koncentrationsrisk
Nordeas geografiska kreditriskexponering är starkt diversifierad mellan de nordiska länderna.
Den naturliga bakgrunden till det här är den sammanslagning av tre nordiska banker år 2000
som ledde till vad som idag är Nordea. Under de fem analyserade åren har exponeringen mot
Danmark och Baltikum ökat på bekostnad av Sverige och Finland. Under 2004 mottog de
nordiska marknaderna 92% av Nordeas utlåning, denna siffra minskade till 89% år 2008. Nya
marknader som Ryssland och Polen har tillsammans med Baltikum växt med 54% och
därmed kommit starkt vilket diagram 4 visar.
Diagram 4
Nordeas geografiska kreditexponering enligt Herfindahl-index per år:
2004 2005 2006 2007 2008 Herfindahl index 22,6% 21,9% 21,9% 20,8% 19,9%
År 2004 stod företagskunderna för 52 % av bankens kreditexponering och privatkunderna för
48%. De största ökningarna i kreditportföljen har skett inom fastighetsförvaltning, jordbruk
och fiske samt finansiell verksamhet. Utlåningen till företag är diversifierad genom olika
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
22
storlekar på lånen. Under nästkommande år, alltså 2005 skedde de största ökningarna i
kreditportföljen i fastighetsförvaltning, handel och tjänster samt sjöfart och transport. Den
största branschen är som tidigare fastighetsförvaltning. År 2006 och 2007 skedde den största
kreditökningen inom fastighetsförvaltning, uthyrning, konsultverksamhet och övriga
företagstjänster, finansiell verksamhet samt tillverkning. År 2008 hände mycket på bland
annat valutamarknaden för både den svenska och danska kronan, vilket har påverkat
kreditriskexponeringen. Totalt sett har företagskundsutlåningen ökat på bekostnad av
privatkundsutlåningen under de senaste fem åren. Utlåningen till fastigheter, bygg- och
anläggningssektorn och till sjöfarts och offshorebolag har alla ökat i kreditportföljen. Se
diagrammet nedan för en tydlig bild av hur koncentrationsriskerna förändrats på branschbasis.
Diagram 5
(Nordeas årsredovisningar 2004-2008)
Nordeas branschmässiga kreditexponering enligt Herfindahl-index per år:
2004 2005 2006 2007 2008 Herfindahl Index 25,3% 24,8% 25,0% 24,2% 22,0%
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
23
6.4. SEB
6.4.1. Ansvarsfördelning
Huvudansvaret för riskhanteringen inom SEB ligger hos bankkoncernens styrelse. Det finns
också kommittéer som agerar beslutsfattare för olika risktyper, exempelvis har Tillgång och
skuldkommittén hand om de övergripande risknivåerna, där de beslutar om risknivåer,
mätning av risk, kapitalallokeringar och så vidare. Kommittén har också publicerat ett
dokument innehållande policys för riskhantering och definiering av de olika riskerna,
relationerna mellan risk och kapital, och ansvar för ledningen samt för riskuppföljning.
Utöver det finns också Grupp-kreditkommittén, vilken är det högsta kreditutgivningsorganet,
med vissa undantag som istället hanteras av styrelsen eller styrelsens Kreditkommitté. Till
dessa två sistnämnda organ förbereder Grupp-kreditkommittén kreditinstruktioner.
Organisationen som sysslar med kredit är i sin helhet separata från andra affärsenheter och
innehar en självständig position, vars chef rapporterar direkt till VD:n. Efter 2008 års
oroligheter inom banksektorn har SEB till årsredovisningen för 2008 vidtagit åtgärder för att
hantera risken för kreditförluster genom en ny koncernfunktion vid namn Specifika
kreditriskhanteringen. Denna funktion har givits ansvar för hanteringen av problemkrediter
(SEB årsredovisningar 2004-2008).
6.4.2. Kreditpolitik
Enligt SEB:s årsredovisningar från år 2004 och framåt är riskhantering ett prioriterat område
som är under ständig utveckling och observation. Banken har limiter för krediter som sätts
utav Skuld- och tillgångskommittéen. SEB använder sig också av den ekonomiska
kapitalmodellen i sin riskhantering, vilken mäter oväntade förluster som baseras på tre
komponenter utifrån Basel II:s ram för kreditrisk. Dessa tre komponenter är sannolikhet för
fel, storleken på exponeringen i fallet av fel samt förluster om fel sker, det vill säga samma
tillvägagångssätt som finns i Handelsbanken och Nordea. Dessa komponenter utgör i
kombination en portfölj för utvärdering.
Banken har till 2007 års redovisning specificerat dess tekniker för riskreducering i
kreditportföljen, vilka anpassats efter typ av produkt och marknad, legala begränsningar samt
den egna organisationens kapacitet. Som verktyg används pantsättning av säkerheter och
limiter för total exponering gentemot olika länder. Detta utvärderas minst på årlig basis. Från
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
24
år 2007 och framåt har SEB enligt egen utsago valt att strama upp kreditpolitiken (SEB
årsredovisningar 2004-2008).
6.4.3. Kreditriskklassificering
Kreditrisker motsvarade år 2004 cirka 63 procent av SEB:s totala risknivå. Generellt baseras
kreditpolicyn på kreditanalyser, vilka sätts i proportion till återbetalningsförmågan. Kunden
ska vara känd för SEB för att möjliggöra en utvärdering av dess kapacitet samt karaktär.
Kunderna, förutom privatpersoner, indelas i en intern riskklass från 1 till 16, beroende på dess
sannolikhet för misslyckad återbetalning. Vidare upprättas en limit som motsvarar den
maximalt acceptabla exponeringen baserat på kundens och branschens finansiella situation.
SEB beskriver i årsredovisningar inför implementeringen av Basel II år 2007 hur man
anpassat sin riskhantering utefter denna implementering genom en tidsplan och en
decentraliserad projektmodell. SEB blev som första bank godkänd av Finansinspektionen att
använda internriskklassificering (IRK). För cirka 70 % av den totala kreditvolymen används
en intern riskklassificering. Mot bakgrund av denna process krävde kapitalhanteringen
särskild omsorg under en övergångsperiod (SEB årsredovisningar 2004-2008).
6.4.4. Koncentrationsrisker
Bankens kreditportfölj analyseras årligen och under 2004 var den geografiska exponeringen
av kreditportföljen stabil, med mest kredit i Norden (47%), Tyskland (33%), och Baltikum
(5%). Nästföljande två år, alltså år 2005 samt år 2006 påminner kreditexponeringen relativt
mycket om 2004 års. År 2005 uppvisade de baltiska bankerna en stark tillväxt inom samtliga
sektorer. År 2006 grundade sig kreditportföljökningen från föregående år främst i Sverige och
de baltiska länderna. Här ses kreditkvaliteten som fortsatt stark, liksom i övriga Norden. Året
därpå, alltså 2007, sågs kreditkvaliteten fortfarande som mycket god i de nordiska länderna,
medan en försvagning var synlig på den baltiska marknaden där utlåningstakten avtog. De
baltiska länderna har uppvisat såväl bytesbalansunderskott som hög inflationstakt och ökade
kreditvolymer. Dock säger sig SEB ha kommit till slutsatsen att verksamheten i Baltikum inte
utgör ett hot mot SEB-koncernens finansiella stabilitet. Det skall sägas att exponeringen mot
Baltikum inte tilltog år 2008 heller.
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
25
Diagram 6
SEB:s geografiska kreditexponering enligt Herfindahl-index per år:
2004 2005 2006 2007 2008 Herfindahl index 30,3% 29,1% 27,4% 25,7% 33,6%
Bankens exponering gentemot olika branscher kan sägas vara relativt konstant mellan 2004-
2006. Under denna tidsperiod har kreditexponeringen gentemot svenska hushåll samt alla
sektorer i Baltikum ökat, för att därefter alltså 2007 uppvisa en ökad utlåningstakt till
företagssektorn, likväl som för kreditinstitut samt hushåll. Året därefter förändrades
kreditportföljen genom ytterligare ökning i företagssektorn. Störst kreditexponering ställs
detta år till tillverkningsindustri samt serviceverksamhet.
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
26
Diagram 7
(SEB årsredovisningar 2004-2008)
SE Bankens branschmässiga kreditexponering enligt Herfindahl-index per år:
2004 2005 2006 2007 2008 Herfindahl Index 14,8% 14,1% 15,3% 15,7% 14,4%
6.5. Swedbank
6.5.1. Ansvarsfördelning
I Swedbanks årsredovisningar betonas styrelsens roll som ytterst ansvarig för bankens
riskexponering och hantering av risker. Verkställande direktören har ansvar att implementera
styrelsens policies för riskhantering och genomför det genom att införa erforderliga riktlinjer
och instruktioner för hantering av risker. Varje affärsenhet och dotterbolag har dock fullt
ansvar för sina risker, men i övrigt finns ingen djuplodande diskussion om det lokala
ansvarstagandet. Koncernen har även en oberoende riskkontroll kallad Koncernens
Riskkontroll vilken är direkt underställd VD. Enheten bildades 2004 och har sedan dess
ansvar för att tillhandahålla metoder för riskidentifiering, riskkvantifiering och analys samt
rapportering av de vanligaste riskerna. Dessutom har man regelbundet analyserat hur tänkbara
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
27
scenarier i omvärlden kunnat komma att påverka till exempel kreditriskerna (Swedbanks
årsredovisningar 2004-2008).
6.5.2. Kreditpolitik
Diskussionen om Swedbanks kreditpolitik är i princip obefintlig i 2004 och 2005 års
redovisningar. Dock diskuterar banken här deras kreditrisklimiter och det faktum att styrelsen
bestämmer dessa. I 2006 års redovisning presenteras en riskprocess på sju steg: att förebygga
risker, identifiera risker, kvantifiera risker, analysera risker, föreslå åtgärder, kontrollera och
följa upp samt rapportera risker. Denna riskprofil leder sedan till ytterligare sex steg:
risktolerans, strategisk planering, negativa scenarier, simulering, riskkapitalbehov och
kvalitativ strategidiskussion vilket leder till ett kapitalmål. Denna riskprocess finns även
beskriven i 2007 och 2008 års redovisningar. En följd av denna riskprocess är att man ställer
upp ofördelaktiga makroekonomiska scenarier varje år för att se hur dessa variabler påverkar
verksamheten i bland annat kreditförluster. Till exempel baserades år 2007 det negativa
scenariot på en recession som sprider sig från USA till Sverige och de baltiska länderna, inte
helt olikt den makroekonomiska utvecklingen ett år senare.
Det poängteras ett flertal gånger i främst 2004 och 2005 års redovisningar att
dualitetsprincipen12
6.5.3. Kreditriskklassificering
är grundläggande för alla kreditbeslut. Principen får inte samma utrymme
under åren 2006 till 2008, troligen en följd av ökat fokus på införandet av Basel II och
redovisningen av riskprocessen (Swedbanks årsredovisningar 2004-2008).
Till årsredovisningen 2005 har Swedbank genomfört stora förändringar i sitt
riskklassificeringssystem i och med att man infört rutiner för regelbunden riskklassificering i
årsredovisningarna. Förutom metoder för konstruktion och rutiner för att åsätta och besluta
om riskklass bygger systemet på sammanställningar från ett 70-tal modeller (50-tal modeller
2005) där företag och privatpersoner rankas på en 23-gradig skala. Klass 21 representerar
lägst risk och klass 0 representerar högst risk, dessutom finns skala ”F” för krediter i
fallissemang.
12 Principen om att ingen person ensam ska handlägga en transaktion genom hela behandlingskedjan (FFFS 2004:6 s. 1).
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
28
Efter införandet av Basel II fick Swedbank tillstånd från Finansinspektionen att använda
internriskklassificering (IRK-metoden). Det ledde till att banken använde metoden för 77% av
koncernens kreditexponeringar under 2007. Anmärkningsvärt är att IRK-metoden inte
användes vid beräkning av kapitalkravet för den baltiska kreditportföljen och för Swedbank
Finans. Överhuvudtaget tycks riskklassificeringssystemet som används inom Swedbank vara
ett relativt nytt verktyg. I 2004 års redovisning beskrivs ingående förändringar i
klassificeringssystemen för mindre och medelstora företag, länder, banker och banksystem
samt för hushållskrediter (Swedbanks årsredovisningar 2004-2008).
6.5.4. Koncentrationsrisker
Swedbank har en uttalad policy om att kreditportföljen ska vara väldiversifierad och det finns
en genomgående diskussion om bankens engagemang i till exempel Baltikum och i
bostadssektorn i senare årsredovisningar. De fem största företagsexponeringarna utgick till
2% av koncernens utlåning år 2006 och 3% under 2007 medan år 2008 utgjorde de 20 största
företagen 8,7 % av utlåningen.
Ur ett geografiskt perspektiv har Swedbank, tidigare Föreningssparbanken haft en tradition av
att ha stor utlåning på den svenska marknaden. Det här är dock något som förändrats de
senaste fem åren då utlåningsandelen på den svenska marknaden sjunkit från strax under 90%
till strax över 70%. Initialt åts denna minskning upp av en ökad utlåning på liknande
marknader i Norden och inom OECD-länderna. Från och med 2005 kunde dock en klar
tendens skönjas, utlåningen till de etablerade svenska-, nordiska- och OECD-marknaderna
minskade eller var i stort sätt oförändrad medan utlåningen ökade till nya mer riskabla
marknader i Baltikum och Östeuropa.
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
29
Diagram 8
Swedbanks geografiska kreditexponering enligt Herfindahl-index per år:
2004 2005 2006 2007 2008 Herfindahl index 75,7% 60,2% 58,9% 55,3% 56,8%
Medan Swedbanks förändring av koncentrationsrisker geografiskt sett har varit stora har den
branschfördelade koncentrationsrisken varit relativt konstant. Utlåningen till privatpersoner
har minskat med ett par procentenheter och även utlåningen till landets kommuner har
minskat med lite mer än en procentenhet. Övriga sektorer är knappa vinnare och det är svårt
att se ett tydligt mönster i utvecklingen. Det ska dock sägas att koncentrationsriskerna inte
ökat, utan snarare marginellt minskat, om man ser alla branscher som lika riskfyllda.
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
30
Diagram 9
(Swedbanks årsredovisningar 2004-2008)
SE Bankens branschmässiga kreditexponering enligt Herfindahl-index per år:
2004 2005 2006 2007 2008 Herfindahl Index 33,6% 33,3% 33,1% 31,7% 31,5%
7. Finansinspektionens kommentarer För att understödja det publicerade materialet taget från storbankernas årsredovisningar har vi
även använt oss av en primär källa genom en intervju med Tomas Edlund som arbetar med
kreditrisker på Finansinspektionen.13
13 Tomas Edlund arbetar sedan ett år tillbaka med kreditrisker hos storbankerna för Finansinspektionen. Hans kunskap baseras främst på vad han själv upplevt genom nära uppföljning och kontakt med de fyra storbankerna och deras kreditriskhantering. Tomas Edlund arbetar i huvudsak med att kvantifiera kapitalbehovet för kreditriskexponeringen hos svenska banker. Detta ser han som det hårda kravet på att bankerna måste ha ett visst eget kapital enligt fastställda ramar. Han granskar också mjukare krav, där interna rutiner och policys ingår och utgör mer operationella värden. Specifikt kontrollerar han rimligheten inom bankernas interna riskklassificeringsmodeller, vilket leder till ett kapitalbehov. Utgångspunkten för detta utgörs av bankernas publicerade information, platsbesök, intervjuer med mera.
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
31
7.1. Kreditpolitik
Bevakningen av kapitalbehovet för kreditrisker är ett utav de viktigaste målen med FI. Det har
influerats starkt av implementeringen av Basel II och FI innehar rätten att bedöma huruvida
svenska banker får använda en internriskklassificeringsmodell (IRK) enligt Basel II. I
dagsläget får 8-9 svenska banker bruka denna modell. Fi anser att direktiv och råd efterföljs
på marknaden och därmed även Finansinspektionens allmänna råd om kreditriskhantering i
kreditinstitut och värde pappersinstitut (FFFS 2004:6). Dock finns det vissa undantag och här
nämns Swedbanks inte helt sunda kreditutgivning under tidigare år. Det som hände var att
Swedbanks kreditbedömning baserades på kassaflödet på deras kunders konton istället för på
en granskning av var pengarna kom ifrån och huruvida det var så kallade svarta pengar.
Kreditriskhanteringen påverkas av en rad andra faktorer, däribland kreditkultur, ägarstruktur,
omvärldsfaktorer samt kundsegment. Bankerna ser alltid till avkastning på det egna kapitalet.
Har man bra marginaler på en specifik utlåning är det där man ska finnas representerad, vilket
innebär att man styrs av efterfrågan och influeras av konkurrenssituationen. En
omvärldsfaktor som samvarierar med bankernas kreditriskhantering är svängningar i
konjunkturen. Det är till exempel svårare att få kredit nu efter en tid av lågkonjunktur,
eftersom bankerna tar in mindre riskfyllda motparter och har skärpt sina krav gällande
kreditgivning. Detta är en konsekvens av bankernas kapitalsituation och det gör att det till
exempel krävs mer eget kapital för att få bolån nu än för tre år sedan.
7.2. Koncentrationsrisker
Kreditutgivningen inom bankerna influeras alltså utav konjunktursvängningar, medan mindre
förändringar har skett gällande bankernas diversifiering av kreditexponeringen till följd av
konjunkturen. Här jämförs att genomföra förändringar i storbankernas kreditportfölj med att
”ratta en supertanker”, vilket innebär att det är tidskrävande och mödosamt att göra
förändringar i kreditportföljen. Dessa förändringar har branschmässigt inneburit att
företagsutlåningen har minskat medan bolånen ökar, eftersom företagsutlåningen är relativt
riskfylld i förhållande till bolån. Dock skiljer sig bankerna åt, exempelvis Swedbanks utlåning
domineras av bolån. Först på senare år har företagsutlåningen ökat i banken. Samtidigt arbetar
SEB aktivt med att inte ha för hög utlåning till vissa branscher, utan att snarare vara
väldiversifierade. Nordea är den mest väldiversifierade banken, då banken finns representerad
inom flest branscher, i flest länder och med flera olika typer av produkter samt motparter.
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
32
Den geografiska diversifieringen har också påverkats av konjunktursvängningarna och ovan
nämnda kreditförluster i Baltikum. Bankerna har sedan den finansiella krisen utlöstes
anammat en mindre riskfylld diversifiering genom minskade krediter till Baltikum. Detta har
också påverkats av en minskad efterfrågan på kredit i Baltikum. Swedbank har relativt sett en
hög utlåning till Baltikum, men är också stora i den svenska utlåningen. Även Handelsbanken
har en hög koncentration på den svenska marknaden, men finns också i England och
Danmark. SEB är relativt väldiversifierade geografiskt med verksamhet i bland annat
Tyskland, Sverige samt Baltikum.
SEB och Swedbank har gjort samt kommer att göra stora kreditförluster i framförallt
Baltikum men även i Ryssland, vilket kommer att ”göra ont” enligt Tomas Edlund. Dessa
banker har påverkats mer än Nordea och Handelsbanken av den senaste lågkonjunkturen.
Kreditförluster är oundvikligt i stora banker, men att de kom så plötsligt och i så stor
omfattning för SEB och Swedbank var inte väntat. I dagsläget har alla gjort nyemissioner
utom Handelsbanken. Det här har inte skett för att efterleva FI:s krav utan på grund av likvida
behov för att sköta inlåningen inom bankerna.
7.3. Kreditriskklassificering och ansvarsfördelning
Bankerna skiljer sig i vilka motparter de väljer i sin kreditutgivning, vilket innebär skillnader i
deras kreditexponering. Traditionellt sett har Handelsbanken en annan kreditkultur med låga
kreditförluster medan SEB har visat prov på mer volatilitet gällande sina kreditförluster och
därigenom en annan typ utav företagsidé. Limiter för olika branscher ser också helt olika ut
mellan bankerna. Viktigt är dock att alla följer FI:s regelverk och att ansvarsfördelningen
bygger på självständig och oberoende riskkontroll som inte kan påverka kreditutgivningen.
De ska rapportera till VD:n eller motsvarande. (Edlund 2009)
8. Analys
8.1. Ansvarsfördelning
Ansvarsfördelningen i de fyra bankerna är i stora drag likartad. Styrelse bär ansvar för att det
finns en klar policy för hur kreditrisker ska hanteras och VD och medarbetare ansvarar för den
löpande förvaltningen av dessa. Denna typ av organisationsstrukturen efterfrågas i FI:s
rapport FFFS 2004:6 genom rekommendationer om klara styrdokument för
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
33
kreditriskhanteringen. Nordea, SEB och Swedbank lägger stor vikt vid att betona sina enheter
för oberoende riskkontroll och det ansvar som vilar på dessa. Dessa tre banker är de som ter
sig mest centralstyrda, eller toppstyrda enligt Arnaud De Servigny och Olivier Renaults teori
ansvarsfördelningen gällande kreditrisker.
Handelsbanken har traditionellt sett haft en mer decentraliserad organisation än de övriga tre
bankerna, vilket influerat dess hantering av och ansvar för kreditrisker. Även om det på senare
år betonats i Handelsbankens årsredovisningar att styrelsen har ett övergripande ansvar ter sig
lokalkontorens och den enskilde medarbetarens roll i kreditriskansvaret som större i
Handelsbanken än i övriga banker. Denna insikt grundar sig i Handelsbankens filosofi att de
lokala kontoren känner kunden bäst och därför bör ta det största ansvaret för dess risker.
På en linjär skala befinner sig därför Nordea, SEB och Swedbank närmare den toppstyrda
ansvarsfördelningen medan Handelsbanken befinner sig närmare den bottenstyrda
ansvarsfördelningen. Under senare år har dock Handelsbanken rört sig mot mitten i och med
dess ökade fokus på styrelsens och VD:s ansvarstagande. Se en förklaring i nedanstående
modell, vilken bygger på en skala mellan de modeller tidigare presenterad i
ansvarsfördelningsavsnittet i teorin.
Figur 5 Ansvarsfödelningen i de fyra bankerna
8.2. Kreditpolitik
Samtliga banker uppvisar såväl olikheter som likheter i sin kreditpolitik. Det syns bland annat
i att samtliga banker använder sig av limiter för sina krediter. Dessa kommer från högre
instanser inom respektive banker och sätts för att begränsa kreditriskexponeringen både mot
enskilda individer samt marknader. Här skiljer sig bankerna åt genom att Handelsbanken och
Nordea har en starkare betoning på individuella limiter för sina kunder medan SEB och
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
34
Swedbank beskriver sina kreditlimiter i större drag på marknadsnivå. Det här beror sannolikt
på att de två sistnämnda bankerna, alltså SEB och Swedbank, historiskt sett har visat prov på
en större volatilitet i sina kreditförluster än Handelsbanken och Nordea, något som även
framkom under intervjun med FI. Möjligt är att mer övergripande limiter som inte sätts på
individnivå alltså skapar en större risk för kreditinstitut, i detta fall alltså SEB och Swedbank.
Vidare har Swedbank som enda bank tydligt fokus på att dualitetsprincipen efterföljs, då
denna presenteras i samtliga årsredovisningar. Dock presenteras inte deras kreditpolitik under
de första åren lika omfattande som exempelvis hos SEB, där man från år 2004 och framåt
poängterar att riskhanteringen och kreditrisker är ett prioriterat område för banken. Även
Nordea kan sägas betona vikten av kreditrisker genom att i sina senaste fem årsredovisningar
beskriva kreditrisker framförallt genom utlåning till allmänheten som bankens främsta risk.
Nordea betonar i 2004 och 2005 årsredovisningar vikten av avkastning på eget kapital, vilket
även Swedbank omnämner i sina årsredovisningar över alla fem åren. I Handelsbankens
årsredovisningar kan det utläsas en tydligare tyngdpunkt på en låg risktoleransnivå, medan
SEB väljer att lägga fokus på riskhanteringen i större bemärkelse genom att benämna området
i sig som viktigt. Värt att notera är att teorin gällande att kreditrisker har växt och utvecklats
till att ha ett handlingsvärde kan utläsas genom att bankerna givit större utrymme i sina
respektive årsredovisningar för sina kreditrisker, vilket även utökats för samtliga till år 2008.
Kreditriskerna har tilldelats ett större utrymme, eventuellt mot bakgrund av att deras
väsentlighet har ökat eller också deras komplexitet, vilket teorin hävdar. Om detta beror på
ökad privatisering, mer konkurrens eller andra bakomliggande faktorer går ej att utläsa av
årsredovisningarna. Oavsett anledning har de tilldelats ett allt större utrymme i
årsredovisningarna för samtliga banker.
Den största förändringen för bankernas respektive kreditriskhantering de senaste fem åren är
enligt FI implementeringen av Basel II, vilket också kan förstås av diskussionerna kring
implementeringen hos samtliga banker. En utökad reglering för kapitalkrav förklaras också i
teorin utgöra en bidragande orsak till den betydelseökning som kreditrisker möter, vilket alltså
kan antas vara rimligt för Sveriges storbanker. Denna kapitalbehovsreglering har nämligen
diskuterats utförligt hos samtliga bankers årsredovisningar för 2007. Alla banker har också
förändrat sin kapitalmodell i enlighet med kraven för Basel II och använder
internriskklassificering för stora delar av sina respektive verksamheter.
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
35
8.3. Kreditriskklassificering
Finansinspektionens krav på kreditriskklassificering efterföljs av samtliga banker genom
deras användande av riskklassificering. Stora delar av bankernas respektive
klassificeringssystem övergick år 2007 till internriskklassificeringsmetoden genom Basel II.
Bankerna använder sig av olika riskklasser där Handelsbanken har minst antal riskklasser med
sina nio stycken och Swedbank har flest genom sin 23-gradiga skala. Det här kan sannolikt
förklaras av att Handelsbanken i samtliga årsredovisningar fokuserar på en låg
risktoleransnivå, medan Swedbank å sin sida har en starkare betoning på avkastning till
aktieägarna. Det kan innebära en annan typ av riskexponering mot olika kunder och
därigenom olika riskklassificeringssystem. SEB å sin sida beskriver genom samtliga
redovisningar riskhanteringen som en central och prioriterad funktion för banken med sin 16-
gradiga skala medan Nordea betonar i de tre äldre årsredovisningarna vikten av en balanserad
riskexponering i sin 18-gradiga skala. Med detta underlag hävdar vi att Handelsbanken och
Swedbank placerar sig på olika sidor av skalan gällande klassificering.
Man kan ställa sig frågande till huruvida den från FI efterfrågade goda kreditkulturen finns
representerad hos samtliga banker. Kultur representerar ett mer kvalitativt och svårmätbart
mått, vilket tas i beaktande vid vår bedömning utifrån publika källor. Primär informationen
från FI kan användas i sammanhanget vilken hävdar att exempelvis Swedbank visat prov på
en icke fullvärdig kreditkultur genom en bristfällig kreditanalys. Här kommer vår teoretiska
modell över klassisk kreditanalys in, vilken i stort kan sägas ha införlivats av samtliga banker
med undantag för Swedbank. Handelsbanken, Nordea samt SEB uttrycker tydligt att de tittar
på kvaliteten hos sina kunder likväl som deras ekonomiska situation. Kundkvaliteten och
framförallt kundkännedomen betonas starkt av SEB genom samtliga årsredovisningar, vilket
kan sägas stå i kontrast till Swedbanks publika information som har tydligare fokus på
klassificeringen av sina kreditrisker snarare än på processen för kreditgivningen. Swedbank
omnämner ej sina krav på kundkännedom i årsredovisningarna sedan fem år tillbaka, vilket
implicerar att Swedbank som enda bank inte följer hela modellen för kreditanalys. Banken
betonar istället återbetalningsförmågan snarare än viljan till återbetalning, då viljan bygger på
en kännedom om kunden. Nordea säger sig titta på kundens beteende samt kvalitativa
faktorer, vilket också Handelsbanken utger sig för att göra genom att vara en relationsbank.
Det här tyder på att storbankernas kreditkultur och kreditriskklassificering skiljer sig åt.
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
36
8.4. Koncentrationsrisker Utifrån det presenterade empiriska materialet och inte minst de diagram som ovan
presenterats i empiri-delen kan slutsatser kring skillnaderna i bankernas koncentrationsrisker
dras. Geografiskt skiljer sig bankernas diversifiering då Nordea och SEB är mer
differentierade än Handelsbanken och Swedbank just avseende vilka länder man har lånat ut
till. Samtidigt ska sägas att SEB och Swedbank har större andel utlåning till tillväxtmarknader
som till exempel Baltikum, Ryssland och Polen istället för mer traditionella så kallade
hemmamarkander. Det betyder att även om Handelsbanken kanske inte har spridit sina
koncentrationsrisker lika mycket som till exempel SEB så behöver det inte betyda att
Handelsbanken tagit en större risk då de har så pass stor andel av sin utlåning till sina
hemmamarknader. Anlysen avser dock bankernas faktiska koncentrationsrisker och för att
jämföra dessa använder vi Herfindahl-indexet med vilket man kan jämföra bankernas
koncentrationsrisker. Diagrammet nedan visar ett Herfindahl-index för storbankerna över den
ansedda tiden med avseende på den geografiska diversifieringen.
Diagram 10
Diagram 10 visar att samtliga bankers koncentrationsrisker minskat mellan 2004 och 2008
med SEB som ett undantag då utlåningsgraden i SEB under 2008 ökade markant i Sverige på
bekostnad av övriga marknader. Diagramet visar tydligt på vad man tidigare kunnat
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
37
misstänka, nämligen att Swedbank och Handelsbanken är minst diversifierade men de fyra
bankerna under analysperioden har närmat sig varandra i diversifieringsgrad. Det ska dock
poängteras att en förändring av sammansättningen av koncentrationsrisker sker mycket
trögrörligt. Det vill säga att det inte går att ändra sin strategi för koncentrationsrisker över en
natt utan det är något som kan ta flera år, vilket Finansinspektionen kan liknade vid att styra
en jättelik oljetanker. Därför ska även små skillnader i bankernas respektive diversifiering
tillmätas betydelse. Därav kan man skönja en trend gällande diverisifieringen i hög-
respektive lågkonjunktur.
Även utifrån bransch-dimensionen skiljer sig koncentrationsriskerna mellan de fyra bankerna
men det finns en grundläggande faktor som förenar dem. Detta är att samtliga banker har
störst andel utlåning till privatpersoner, näst störst andel i fastighetsförvaltning med viss
konkurrens av posten övrig företagsutlåning och till banker och kreditinstitut. En annan trend
som förenar bankerna är att de alla minskat sina koncentrationsrisker utom, precis som i den
geografiska-dimensionen, SEB som varit i stort sätt oförändrad, se diagram 11 nedan.
Diagram 11
Det är dock skillnader i hur de fyra bankerna minskat sina koncentrationsrisker. Exempelvis
SEB har mer än halverat sin utlåning till offentlig förvaltning till fördel för främst
tillverkningsindustri och handel & serviceverksamhet. SEB är tillsammans med
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
38
Handelsbanken, som haft relativt stora minskningar i utlåningen till privatpersoner och
fastighetsförvaltning till fördel för övrig företagsutlåning, den bank där utlåningen till olika
branscher varierat mest från år till år. Inom Nordea och Swedbank har utlåningen fördelad på
bransch varit relativt stabil med en marginell minskning av utlåning till privatpersoner och en
motsvarande ökning av de flesta andra branscher.
Resultatet av analysen av koncentrationsrisker visar att Swedbank har de högsta
koncentrationsriskerna med Handelsbanken som tvåa och SEB och Nordea med relativt sett
lite bättre spridning av riskerna. Ett intressant fynd är att SEB sammantaget ökat sina
koncentrationsrisker medan de andra tre bankerna minskat sina. Denna ökning karaktäriseras
av en ökad utlåningsgrad till den svenska marknaden på bekostnad av övriga marknader. Sett
till branscher är ökningen av koncentrationsriskerna hos SEB ett resultat av att utlåningen till
privatpersoner ökat marginellt medan andra poster förändrats mycket men inte påverkat
koncentrationsriskerna i någon stor grad.
Här kan man också se att verkligheten till stor del bekräftar teorin i och med att diversifiering
är av vikt för banker och kreditinstitut med tanke på att bankerna genom diversifiering söker
reducera sin riskexponering. Eftersom flera av bankerna också upprättar limiter på kundnivå,
liksom för olika branscher samt geografiska marknader kan man också utläsa en medvetenhet
om att olika säkerheter kan korrelera om de har en samhörighet i form av exempelvis geografi
eller bransch. Det här understryks också i teorier kring diversifiering, varför inte
internationella sammanslutningar eller unioner eliminerar fördelarna med diversifiering. Ett
form av bevis på detta är att bankerna trots exempelvis den Europeiska unionen väljer att
utskriva kreditexponeringen per land och bransch, istället för med andra mått. Härigenom ges
en föraning om att bankerna ser sina respektive kreditrisker per land, det vill säga att
korrelationen mellan dem inte är tillräckligt stark för att tala om enhetliga kreditrisker för
större områden, såsom världsdelar. Det betyder att teorin gällande diversifiering kan tolkas
som ett sätt att reducera risk, ett synsätt som storbankerna innehar.
8.5. Prövning av Hypotes 1
Hypotesen H1 som presenterades i kapitel två ska prövas genom att studera om storbankernas
koncentrationsrisker har minskat under den senaste högkonjunkturen och ökat under den
senaste lågkonjunkturen. Detta då Sveriges ekonomi gick från högkonjunktur till
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
39
lågkonjunktur någon gång kring årsskiftet 2007-2008. För att pröva hypotesen avser vi därför
att jämföra hur koncentrationsriskerna i de fyra bankerna skiljer sig eller eventuellt liknar
varandra under dessa två perioder.
Metoden för att pröva H1 grundar sig i en jämförelse av de fyra bankernas sammanvägda
Herfindahl-index för samtliga banker. Ett medelvägt Herfindahl-index över bankernas
koncentrationsrisker 2004-2008 kommer visa på en utveckling som antingen bekräftar eller
fäller H1. Denna analys kommer att göras på både de geografiska och de branschmässiga
koncentrationsriskerna, vilket ytterligare förbättrar möjligheten att testa H1 eftersom båda
dessa variabler bidrar till ett större testunderlag. Ett större testunderlag kan också antas
resultera i en tillförlitlig hypotesprövning. Det betyder att resultatet består av två resultat som
presenteras nedan:14
Tabell 1. Medelvägt Herfindahl-index 2004-2008
2004 2005 2006 2007 2008 Herfindahl-index
Geografiska koncentrationsrisker
46,8%
41,2%
40,5%
38,4%
39,9%
Herfindahl-index Branschmässiga
koncentrationsrisker
26,5%
26,1%
26,0%
25,4%
23,9%
Som tabell 1 visar minskar de genomsnittliga koncentrationsriskerna i samtliga fall, med
undantag för geografiska koncentrationsrisker mellan år 2007-2008. Det kan förklaras av att
SEB ökat sin svenska utlåning, och tillsammans med Swedbank, ökat sin geografiska
koncentrationsrisk mellan dessa år. Sannolikt kan detta sättas i samband med att dessa båda
banker har störst utlåning till tillväxtmarknader, vilket kanske kräver en mer aktiv och på
samma gång försiktig kredithantering. Sammantaget ska dock sägas att bankernas
koncentrationsrisker minskar när lågkonjunkturen började märkas av. Se diagram 10 och 11
för ett förtydligande av detta. Här ska också uppmärksammas att man kan utläsa en skillnad
mellan trenderna gällande geografiska (diagram 10) och branschmässiga (diagram 11)
koncentrationsrisker. I båda fallen kan man se en trend mot minskande koncentrationsrisker,
14 Se Bilaga 3 och 4 för beräkning.
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
40
vilken är mer tydlig för riskerna avseende olika branscher. Detta kan sättas i samband med
FI:s beskrivning av att en mer osäker företagsutlåning generellt minskar medan säkrare
bostadsutlåning ökar i lågkonjunkturer. Denna utredning stödjer detta antagande, då
branschmässig diversifiering verkar vara mer påverkbar av konjunktursvängningar. Oavsett
geografi eller branschtillhörighet visar tabell 1 att en stor del av minskningen skett från åren
2004-2006 till år 2007 vilket troligen kan förklaras av att bankerna under 2007 såg att
ekonomin var på väg att kylas ned och då satsade på att sprida sina risker geografiskt och över
olika branscher.
Enligt H1 förväntas att bankerna i lågkonjunkturer kryper tillbaka till sina hemmamarknader
för att minska eventuella osäkerheter samtidigt som det motsatta kan tänkas ske i
högkonjunkturer. Alltså presumeras att högkonjunkturer medför lägre koncentrationsrisker än
lågkonjunkturer. Antagandet genom H1 kan förkastas då det inte tycks finnas något klart
samband mellan höga koncentrationsrisker och lågkonjunktur eller låga koncentrationsrisker
och högkonjunktur. Vår undersökning visar tvärtemot att det omvända sambandet verkar råda,
i lågkonjunktur minskar man sina koncentrationsrisker. Här bör dock reserveras för att en
lågkonjunktur också påverkar bankkundens behov och därigenom dess efterfrågan på krediter.
Denna kan tänkas minska i lågkonjunkturer kanske framförallt på vissa marknader, varför
bankens utlåning eventuellt påverkas. En medvetenhet kring detta är av vikt för att förstå
varför hypotesen förkastas.
9. Slutsats Kreditriskhanteringen har länge utgjort en central funktion för banker och har idag en ökande
betydelse för framtiden. De svenska storbankerna har valt att hantera denna risk på olikartade
vis, varav man grovt kan säga att Swedbank och Handelsbanken har minst gemensamt av de
fyra bankerna gällande deras ansvarsfördelning, kreditpolitik samt kreditriskklassificering.
Handelsbanken är till skillnad mot de andra bankerna mer decentraliserad. Det skall dock
sägas att Handelsbanken på senare år betonar en mer centraliserad ansvarsfördelning gällande
kreditrisker. Även med avseende på kreditpolitik skiljer sig Handelsbanken, och också
Nordea, något från de andra bankerna då de är mer fokuserade på att sätta limiter individuellt
istället för per marknad. Marknadslimiter är något som SEB och Swedbank lägger större vikt
vid. Med avseende på kreditriskklassificeringen ser man också en skillnad mellan
Handelsbanken och de andra tre bankerna. Handelsbanken klassificerar sina kunder efter en
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
41
niogradig skala och de andra efter 16, 18 och Swedbanks 23-gradiga skalor. Återigen är det
här Handelsbanken och Swedbank som har minst gemensamt. Även gällande kundkännedom
för sin kreditanalys och klassificering skiljer sig bankerna åt, då Swedbank som enda bank
inte betonar att man ska känna kunden ifråga, utan snarare fokuserar på deras finansiella
situation. De andra tre bankerna fokuserar mer på kundkännedom. I tabell 2 sammanfattas de
just beskrivna likheter och olikheter som bankerna uppvisar. Här beskrivs också hanteringen
av koncentrationsrisker, vilket beskrivs ytterligare nedan.
Tabell 2: Sammanfattande överblick över bankernas kredithantering
Ansvars-fördelning
Kreditpolitik Kreditrisk-klassificering
Koncentrations-risker
Handelsbanken
Decentraliserad ansvarsfördelning. Har senaste åren gått mot mer centraliserad.
Stark betoning på individuella kreditlimiter/kund. Fokus: Låg risktoleransnivå.
Minst antal riskklasser: 9 st. Fokus: Processen för kreditgivning.
Höga koncentrationsrisker. Geografiska koncentrationsrisker har minskat. Branschmässiga koncentrationsrisker har minskat.
Nordea
Styrelsens och den oberoende riskkontrollens ansvar betonas. Centralstyrd ansvarsfördelning.
Stark betoning på individuella kreditlimiter/kund. Fokus: Avkastning på eget kapital.
18 st riskklasser. Fokus: Processen för kreditgivning.
Låga koncentrationsrisker. Geografiska koncentrationsrisker har minskat. Branschmässiga koncentrationsrisker har minskat.
SEB
Styrelsens och den oberoende riskkontrollens ansvar betonas. Centralstyrd ansvarsfördelning.
Kreditlimiter beskrivs i stora drag på marknadsnivå. Omfattande diskussion om kreditrisker, beskrivs som viktigt.
16 st riskklasser. Fokus: Processen för kreditgivning.
Låga koncentrationsrisker. Geografiska koncentrationsrisker har ökat. Branschmässiga koncentrationsrisker har varit oförändrade.
Swedbank
Styrelsens och den oberoende riskkontrollens ansvar betonas. Centralstyrd ansvarsfördelning.
Kreditlimiter beskrivs i stora drag på marknadsnivå. Fokus: Avkastning på eget kapital. Dualitetsprincipen
Flest riskklasser: 23st. Fokus: Klassificeringen av kreditrisker.
Höga koncentrationsrisker. Geografiska koncentrationsrisker har minskat. Branschmässiga koncentrationsrisker har minskat.
Avseende koncentrationsrisker är fallet alltså annorlunda från de övriga variablerna
presenterade i tabell 2. Swedbank och Handelsbanken kan sägas ha relativt sett fler
koncentrationsrisker både beträffande geografi och bransch än Nordea och SEB som är mer
diversifierade i båda avseendena. Detta gäller över de senaste fem årens
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
42
konjunktursvängningar. Dock kan tilläggas att SEB och Swedbank har störst kreditexponering
på tillväxtmarknader, varför de kanske också ökat sina geografiska koncentrationsrisker när
lågkonjunkturen var ett faktum. I vilket fall kan noteras att minskningen av
koncentrationsrisker avseende bransch är mer tydlig än avseende geografi. Sammantaget kan
tilläggas att bankerna diversifierar sig mer i lågkonjunkturer än i högkonjunkturer, vilket leder
till mindre koncentrationsrisker i låg- än i högkonjunkturer. Viktigt att ha i åtanke vid det här
förmodade sambandet är att det influerats av det faktum att efterfrågan av kredit påverkas,
vilket påverkar kredithanteringen och dess diversifiering genom ändrad efterfrågan på olika
marknader. Härigenom förkastas H1. Dock bör tilläggas att SEB och Swedbank enligt FI
drabbats hårdast av den senaste lågkonjunkturen, trots deras skillnad i diversifiering. Här kan
man dra slutsatsen att andra aspekter också spelar in för kreditrisker, till exempel ansvar samt
kreditanalys.
Slutligen ska också fastslås att FI:s allmänna råd gällande kreditrisker efterföljs av samtliga
storbanker, med lite olika utseende på hur detta gjorts av Handelsbanken, Nordea, SEB samt
Swedbank under de senaste fem åren.
9.1 Förslag till vidare forskning
Forskning inom detta område kan vidareutvecklas på en rad olika vis, beroende på forskarens
intresse och intentioner. Till exempel kan man använda ett annat, både större eller mindre,
urval av banker för att utreda deras kreditriskhantering. Detta skulle kunna vara banker med
lägre omsättning i Sverige, såsom till exempel Danske Bank och Skandiabanken. Man skulle
också kunna använda utländska banker och göra en liknande studie och se om deras
kreditriskhantering skiljer sig eller påminner om varandra. Här kan man också använda andra
underlag från analysen än den rapport från Finansinspektionen vi nyttjade. Till exempel skulle
rapporter från den Europeiska Unionen kunna användas. Här kanske man kan använda
kapitalregleringen Basel II, vilken är tänkt att gälla i hela unionen.
En annan möjlighet för vidare forskning utgörs av annat fokus på val av risk. Här utreds
kreditrisker, men en bank besitter andra typer av risker såsom marknadsrisker och operativa
risker. Dessa är också av vikt för bankernas verksamhet och skulle kunna utgöra ett
ämnesförslag för vidare studier.
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
43
Ett intressant förslag vore att analysera andra bakomliggande faktorer till varför likheter och
skillnader gällande kreditriskhantering uppstår. Vi har valt att sätta kreditriskhantering i
samband med de senaste fem årens konjunktursvängningar. Här skulle man kunna tänka sig
att istället på ett djupgående vis analysera andra faktorer som ägarstruktur och kreditkultur
och hur dessa faktorer påverkar kreditrisker. Dessa faktorer diskuteras visserligen genom
ansvarsfördelning och kreditpolitik, men har ej utgjort huvudsakligt fokus varför det finns mer
att utreda angående detta. Vidare kan man undersöka ett annat tidsintervall och se vilket
resultat detta skulle innebära. Detta gäller också de årsredovisningar vi har använt oss utav, då
dessa spänner över det valda tidsintervallet. Här skulle man också kunna tänka sig att titta på
källor från bankerna genom intervjuer med respektive bank. Detta skulle skapa en inblick i
hur de anställda upplever kreditriskhanteringen och kanske ge en annan syn än bankernas
publicerade material, vilket också vore intressant.
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
44
10. Referenslista Tryckta källor Böcker Alexander, C. (red.) (1998). Risk management and analysis. Vol. 1, Measuring and modelling
financial risk. Chichester: Wiley
Caouette, J. B, Altman, E. I. & Narayanan, P. (1998). Managing credit risk: the next great
financial challenge. New York: Wiley
Dahmström, K, (2000) Från datainsamling till rapport, Att göra en statistisk undersökning.
Lund: Studentlitteratur
Esaiasson m.fl. (2004) Metodpraktikan. Konsten att studera samhälle, individ och marknad.
Stockholm: Norstedts Juridik AB.
Markowitz, H. M. (1959). Portfolio selection: efficient diversification of investments. New
York: Wiley
Servigny, A. de & Renault, O. (2004). Measuring and managing credit risk. New York:
McGraw-Hill
Trost, J, (2001) Enkätboken, Stockholm: Studentlitteratur
Artiklar
Herin, P och Bederoff, J, 2009 ”Storbankerna knäcker konkurrensen” Veckans Affärer, s. 2ff
Lindhe, L, Makroindikatorer på kreditrisker vid företagsutlåning Penning och valutapolitik
1/2000 Officiell publikation Riksbanken
Rhoades, S, 1993 “The Herfindahl-Hirschman index (cover story)”, Federal Reserve Bulletin;
Vol. 79 Nummer 3, s 188
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
45
Westgaard, S och Van der Wijst, N, 2001 “Default probabilites in a corporate bank portfolio:
A logistic model approach”, European Journal of Operational Research; Vol. 135 Nummer
2, s. 338-349
Övriga publikationer
Handelsbankens årsredovisningar år 2004-2008, Stockholm
Nordeas årsredovisningar år 2004-2008, Stockholm
SEBs årsredovisningar år 2004-2008, Stockholm
Swedbanks årsredovisningar år 2004-2008, Stockholm
Elektroniska källor
Bankens historia. Hämtat den 8 spetember från www.swedbank.se
BNP-Tillväxt 2009. Hämtad den 21 september 2009 från www.scb.se
Byström, docent i nationalekonomi vid Ekonomihögskolan: Nyhetsbrev: Bankerna har tagit
för stora risker, hämtad den 14e oktober 2009 från www.efl.se
Finansiell stabilitet, 2008:1 Hämtad den 21 september 2009 från www.riksbank.se
Handelsbankens Historia, 2005. Hämtad den 8 september 2009 från www.handelsbanken.se
Heikensten, L, Det aktuella ekonomiska läget, 2005, Hämtad den 21 september 2009 från
www.riksbank.se
Ingves, S Det aktuella ekonomiska läget, 2009, Hämtad den 21 september 2009 från
www.riksbank.se
Interna riskklassificeringssystem och riskkänsliga kapitalkrav, 2004. Hämtad den 21
september 2009 från www.riksbank.se
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
46
Nationalencyklopedin, sökord fallissemang. Hämtad den 28 oktober 2009 från www.ne.se,
Nationalräkenskaper, Statistiska Centralbyrån hämtad den 10 oktober 2009 från www.scb.se
Nordea de första åren, 2009, hämtad den 8 september från www.nordea.com
SEBs historia, Utveckling sedan 1856, hämtad den 8 september från www.seb.se
Sveriges ordförandeskap i EU, hämtad den 5e oktober 2009 från www.se2009.eu
Wickman-Parack: Finanskrisen ur ett centralbanksperspektiv, 2008, hämtad den 21
september 2009 från www.riksbank.se
Muntliga referenser
Drogendijk, R, Metodföreläsning, Uppsala Universitet 7 september 2009
Edlund, T, Riskanalytiker & doktorand i matematik. Finansinspektionen, Stockholm, 18
september, 2009. Personlig intervju.
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
47
Bilaga 1: Historisk överblick över Sveriges storbanker På den svenska marknaden finns idag fyra banker vars sammanlagda marknadsandelar
dominerar marknaden. Här ges en bakgrund till hur denna situation uppkommit för att skapa
en förståelse för bankernas historia och deras agerande idag.
Den största av dessa fyra storbanker till omsättning är Nordea. Banken har idag ett börsvärde
på 13 miljarder euro (Årsredovisning 2008, Nordea, s. 2) och tog sin start i Danmark år 1820.
År 1845 bildades Nordeas första kreditinstitut i Oslo för att undvika dyra kreditkostnader i
större städer. Här gavs krediter i utbyte med säkerheter såsom till exempel vodka med en
fastställd ränta. Samtidigt existerade Nordbanken i Sverige vilken sedermera övertog Nordea
Postgirot i Sverige år 2001 och samma år sammanslogs finsk-svenska MeritaNordbanken och
danska Unibank samt norska Christiana Kreditkasse och Nordea bildades (Nordea de första
åren, 2009). Nu medges inte kredit med samma typer av säkerheter då bankens samlade
utlåning utgörs av 289 miljarder euro. Den största kreditriskexponeringen representerar
utlåning till allmänheten som svarar för 265 miljarder euro. Den största utlåningsbranschen är
fastigheter med en hög säkerhetstäckning enligt bankens utsago (Årsredovisning 2008,
Nordea, s. 48).
Stockholms Enskilda Bank grundades 1856 av André Oscar Wallenberg och bildade då
Sveriges första privatbank. Cirka hundra år senare blir banken en del av Skandinaviska
Enskilda banken, nämligen år 1972 för att därefter skapa en nordeuropeisk bankkoncern med
huvudfokus i Nordeuropa. (SEB:s historia, 2009) Här bygger kreditpolitiken på analysbaserad
kreditbeviljning vari Norden, Tyskland samt Baltikum utgör de största kreditområdena.
Utlåningen uppgår totalt till 1 934,2 miljarder svenska kronor per 2008. (Årsredovisning
2008, SEB, s. 38)
Handelsbankens historia sträcker sig tillbaka till 1871, då banken öppnade kontor i Stockholm
med fokus på in- och utlåning. Då kom banken att koncentrera sin utlåning till norra Sverige,
vilket kom att vidareutvecklas till södra Sverige under 1900-talets första hälft. Under senare
delen av 1900-talen tillträdde Wallander som verkställande direktör och decentraliseringen av
banken var ett faktum och gäller än idag. (Handelsbankens historia, 2009) För 2008 utgörs
riskexponeringen av 2 537 716 miljoner kronor, varav en majoritet består av utlåning till
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
48
allmänheten. En stor utlåning svarar även fastighetssektorn för (343 miljarder kronor)
(Årsredovisning 2008, Handelsbanken, s. 52 ff).
Sveriges första sparbank bildades år 1820 i Göteborg, vilket utvecklades till flera sparbanker
framöver och agerade som jordbrukskassor för att finansiera jordbrukets kapitalbehov. Först
på 1960-talet, alltså över hundra år efter grundandet jämställdes sparbankerna och
jordbrukskassorna med övriga banker varpå Föreningsbanken bildades några år senare.
Genom en sammanslagning med Sparbanken bildades Föreningssparbanken på 90-talet,vilket
lade grunden för Swedbank genom ett namnbyte år 2006. Då har banken sedan ett år tillbaka
varit majoritetsägare i Hansabank (Bankens historia, 2009). För 2008 uppgick bankens
utlåning till 1 251 miljarder svenska kronor, varav hälften består av lån till privatpersoner. En
del av denna utgår till bostadsfinansiering i både Sverige och Baltländerna (Årsredovisning
2008, Swedbank).
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
49
Bilaga 2: Intervjuformulär med Thomas Edlund, Finansinspektionen 18/9 2009, Stockholm
Yrkesfrågor
- Vad har du uppgifter i din yrkesroll?
- Hur länge har du jobbat hos Finansinspektionen och med vad?
Finansinspektionen
- Vad är Finansinspektionens huvuduppgifter som du ser det?
- Hur ser du att parter i svenskt näringsliv efterföljer Finansinspektionens råd och
rapport generellt?
- Vilka påföljder finns för de som eventuellt inte följer Finansinspektionens direktiv?
Basel II
- Hur upplever du att implementeringen av Basel II har gått gällande
kreditriskhanteringen för storbankerna?
- Vilka direkta effekter har Basel II på kreditriskhanteringen? Har Basel II ökat
säkerheten för detta?
Kreditriskhantering hos storbankerna
- Hur ser du på de svenska storbankernas kreditriskhantering överlag?
- Upplever du att deras hantering av kreditrisker har förändrats de senaste fem åren? I så
fall på vilket sätt?
- Hur upplever du att storbankernas kreditriskhantering skiljer sig åt?
- Upplever du att bankernas rutiner för kreditutgivning är olika? I så fall hur?
- Hur ser du på storbankernas strategier för sina kreditrisker och eventuella skillnader?
- Ser ansvarsfördelningen för kreditriskerna inom storbankerna ut på liknande sätt?
Varför eller varför inte tror du?
- Hur diversifierar storbankerna sin kreditexponering, både geografiskt samt
branschmässigt enligt dig? Finns det olikheter gällande detta, exempelvis varför SEB
och Swedbank har större exponering mot Baltikum? Varför skiljer sig diversifieringen
åt anser du?
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
50
- Vad upplever du ligger till grund för bankernas olika kreditriskhantering? Kan det
påverkas av kreditkultur, ägarstruktur, olika kundsegment, omvärldsfaktorer etc.?
- Hur ser du på efterföljningen av Finansinspektionens allmänna råd om
kreditriskhantering i kreditinstitut och värde pappersinstitut (FFFS 2004:6)? Anser
du att dessa efterföljts av storbankerna? Varför eller varför inte? Anser du råden vara
tillräckliga eller behövs ytterligare komplement och direktiv för att minska
kreditriskexponeringen?
- Upplever du någon skillnad överlag för hur bankerna har klarat av sin
kreditriskexponering under den ekonomiska situationen som världen har befunnit samt
befinner sig i? Hur och eventuellt varför?
- Har du sett indikationer på att bankerna hanterar sina kreditrisker olika beroende på
det ekonomiska läget? Har du till exempel upplevt att någon eller några banker varit
mer eller mindre riskbenägna under hög- respektive lågkonjunktur? Hur och eventuellt
varför?
Kreditriskhanteringen framöver
- Hur ser du på Finansinspektionens roll i framtiden och dess påverkan på bankernas
kreditrisker? Kommer det komma nya råd eller direktiv gällande kreditrisker? Finns
det några kommande rapporter på ämnet? Hur kommer dessa eventuella rapporter
samt råd att se ut tror du för att både avspegla samt stötta bankernas
kreditriskhantering framöver?
- Hur ser du på storbankernas ansvar och kontroll gällande deras respektive
kreditriskexponering inför framtiden?
- Ser du någon skillnad på hur bankerna kommer hantera sina kreditrisker framöver?
Kommer detta att skilja beroende på det ekonomiska läget i form av konjunkturer och
valutakursförändringar exempelvis?
- Vilken eller vilka banker kommer att stå sig bäst ifråga om kreditriskhantering tycker
du dig kunna se i dagsläget? Varför?
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
51
Bilaga 3 – Storbankernas geografiska kreditexponering Handelsbanken
Handelsbankens geografiska kreditexponering procentuellt sett. Utlåning till allmänheten och kreditinstitut.
2004 2005 2006 2007 2008 Sverige 75,5 71,7 72,1 70,7 68,4 Norge 6,3 7,9 8,2 9,6 9,4 Finland 5,2 5,3 5,0 5,0 5,7 Danmark 2,8 3,4 3,3 3,2 3,8 Storbritannien 1,5 2,0 2,9 3,5 3,7 Övriga 8,6 9,6 8,4 8,1 9,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Total utlåning (SEKm) 970 156,00 1 120 227,00 1 277 713,00 1 478 137,00 1 646 456,00 Herfindahl index 58,5% 53,5% 53,8% 52,0% 49,1%
Nordea 2004 2005 2006 2007 2008 Sverige 29,7 28,0 27,7 25,5 23,9 Norge 14,9 15,8 16,2 17,5 15,7 Finland 21,1 20,2 19,8 19,5 19,4 Danmark 26,1 26,8 27,2 26,7 27,5 Baltikum 0,8 1,3 1,6 2,5 3,2 Polen 0,6 0,5 0,6 1,0 1,3 Ryssland 0,6 1,3 EU 3,6 3,9 3,7 3,6 4,0 Övriga 3,1 3,5 3,2 3,1 3,7 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Total utlåning (EURm) 161 060,00 188 460,00 213 985,00 245 629,00 266 247,00 Herfindahl index 22,6% 21,9% 21,9% 20,8% 19,9%
SEB 2004 2005 2006 2007 2008 Sverige 41,0 41,0 41,0 40,0 50,0 Norden 6,0 7,0 8,0 11,0 10,0 Tyskland 33,0 31,0 27,0 23,0 25,0 Baltikum 5,0 7,0 10,0 11,0 11,0 Tillväxtmarknader 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 Övriga 14,0 13,0 13,0 14,0 3,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Total utlåning (SEKb) 1 134,00 1 328,00 1 315,00 1 552,00 1 934,00 Herfindahl index 30,3% 29,1% 27,4% 25,7% 33,6%
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
52
Swedbank 2004 2005 2006 2007 2008 Sverige 86,6 76,2 75,3 72,6 73,5 Danmark & Norge 1,1 2,8 2,7 4,4 3,0 Baltikum 6,8 8,7 11,7 13,5 15,6 OECD 4,5 11,2 8,9 7,1 4,6 Ryssland & Ukraina 0,2 0,4 0,7 1,8 2,5 Övriga 0,7 0,6 0,7 0,5 0,7 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Total utlåning (SEKm) 754 149,00 974 773,00 1 107 416,00 1 309 301,00 1 415 960,00 Herfindahl index 75,7% 60,2% 58,9% 55,3% 56,8%
Utlåningsgrad per bank sett i relation till de andra tre bankerna: 2004 2005 2006 2007 2008 1 SEK = (EUR) 0,1096 0,109 0,1073 0,1089 0,1069 1 EUR = (SEK) 9,12 9,17 9,32 9,18 9,35 2004 2005 2006 2007 2008 Handelsbanken 970156 1120227 1277713 1478137 1646456 Nordea 1469525,5 1477615 1501025 1478972 1506642 SEB 1134000 1328000 1315000 1552000 1934000 Swedbank 754149 974773 1107416 1309301 1415960 4327830,5 4900615 5201154 5818410 6503058 2004 2005 2006 2007 2008 Handelsbanken 22% 23% 25% 25% 25% Nordea 34% 30% 29% 25% 23% SEB 26% 27% 25% 27% 30% Swedbank 17% 20% 21% 23% 22% 100% 100% 100% 100% 100% Herfindahl-index, medeltal 2004 2005 2006 2007 2008 Handelsbanken 58,5% 53,5% 53,8% 52,0% 49,1% Nordea 22,6% 21,9% 21,9% 20,8% 19,9% SEB 30,3% 29,1% 27,4% 25,7% 33,6% Swedbank 75,7% 60,2% 58,9% 55,3% 56,8% Medeltal 46,8% 41,2% 40,5% 38,4% 39,9%
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
53
Bilaga 4 – Storbankernas branschmässiga diversifiering Handelsbanken Handelsbankens utlåning till allmänheten, sektor- och branschfördelad. Mnkr 2004 2005 2006 2007 2008 Privatpersoner 375928 432574 484034 548983 574972 varav hypotekslån 270517 302561 338087 380839 433898 Fastighetsförvaltning 301333 336739 322413 397172 435290 Byggnadsverksamhet 12096 11927 12673 19278 13592 Handel, hotell och restaurang 36401 41155 42588 60052 46004 Tillverkningsindustri 38866 38729 40674 50622 69866 Transport, kommunikation 11899 18876 17333 20835 36708 Kommuner 8904 8542 7880 8850 16638 Övrigt 78046 97571 174936 189064 291146 Totalt 863473 986113 1102531 1294856 1484216 2004 2005 2006 2007 2008 Privatpersoner 43,5 43,9 43,9 42,4 38,7 Fastighetsförvaltning 34,9 34,1 29,2 30,7 29,3 Byggnadsverksamhet 1,4 1,2 1,1 1,5 0,9 Handel, hotell och restaurang 4,2 4,2 3,9 4,6 3,1 Tillverkningsindustri 4,5 3,9 3,7 3,9 4,7 Transport, kommunikation 1,4 1,9 1,6 1,6 2,5 Kommuner 1,0 0,9 0,7 0,7 1,1 Övrigt 9,0 9,9 15,9 14,6 19,6 Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Herfindahl Index 32,4% 32,3% 30,7% 29,9% 27,9%
Nordea Nordeas utlåning till allmänheten, sektor- och branschfördelad. mnEUR 2004 2005 2006 2007 2008 Privatpersoner 73440 84614 96418 107067 108602 Fastighetsförvaltning 23441 26197 30724 36766 39522 Byggnadsverksamhet 2856 2899 3386 4563 3671 Handel och serviceverksamhet 8558 9980 11095 13091 19595 Tillverkningsindustri 11996 13528 14995 20659 18245 Transport, kommunikation 8464 10858 11603 13369 15313 Finansiella verksamheter 10716 10520 12749 12330 16481 Offentlig sektor 3690 3898 4084 4294 4787 Jordbruk & fiske 5223 5825 6365 7319 12943 Övrigt 12764 20141 22566 25224 25944 Totalt 161148 188460 213985 244682 265103 2004 2005 2006 2007 2008 Privatpersoner 45,6 44,9 45,1 43,8 41,0
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
54
Fastighetsförvaltning 14,5 13,9 14,4 15,0 14,9 Byggnadsverksamhet 1,8 1,5 1,6 1,9 1,4 Handel och serviceverksamhet 5,3 5,3 5,2 5,4 7,4 Tillverkningsindustri 7,4 7,2 7,0 8,4 6,9 Transport, kommunikation 5,3 5,8 5,4 5,5 5,8 Finansiella verksamheter 6,6 5,6 6,0 5,0 6,2 Offentlig sektor 2,3 2,1 1,9 1,8 1,8 Jordbruk & fiske 3,2 3,1 3,0 3,0 4,9 Övrigt 7,9 10,7 10,5 10,3 9,8 Totalt 100 100 100 100 100 Herfindahl Index 25,3% 24,8% 25,0% 24,2% 22,0%
SEB SEBs utlåning till allmänheten, sektor- och branschfördelad. Mdkr 2004 2005 2006 2007 2008 Privatpersoner 272,0 319,5 374,3 434,1 485,7 Fastighetsförvaltning 146,2 172,1 171,2 210,1 262,3 Byggnadsverksamhet 10,7 12,1 16,7 21,0 22,4 Handel och serviceverksamhet 95,0 124,6 119,9 187,5 235,3 Tillverkningsindustri 78,4 112,1 123,2 157,5 220,9 Transport, kommunikation 30,7 42,9 43,9 53,4 81,0 Finansiella verksamheter 42,3 58,8 35,9 48,7 93,2 Offentlig förvaltning 164,2 180,2 139,6 87,6 118,9 Banker 205,9 197,8 167,6 247,5 285,6 Övrig företagsutlåning 88,9 107,9 123,0 104,3 128,9 Totalt 1134,3 1328,0 1315,3 1551,7 1934,2 2004 2005 2006 2007 2008 Privatpersoner 24,0 24,1 28,5 28,0 25,1 Fastighetsförvaltning 12,9 13,0 13,0 13,5 13,6 Byggnadsverksamhet 0,9 0,9 1,3 1,4 1,2 Handel och serviceverksamhet 8,4 9,4 9,1 12,1 12,2 Tillverkningsindustri 6,9 8,4 9,4 10,1 11,4 Transport, kommunikation 2,7 3,2 3,3 3,4 4,2 Finansiella verksamheter 3,7 4,4 2,7 3,1 4,8 Offentlig förvaltning 14,5 13,6 10,6 5,6 6,1 Banker 18,2 14,9 12,7 16,0 14,8 Övrig företagsutlåning 7,8 8,1 9,3 6,7 6,7 Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Herfindahl Index 14,8% 14,1% 15,3% 15,7% 14,4%
Swedbank SEBs utlåning till allmänheten, sektor- och branschfördelad. Mnkr 2004 2005 2006 2007 2008
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
55
Privatpersoner 368177 418151 480260 560277 629359 Fastighetsförvaltning 142416 164308 191245 218295 265510 Byggnadsverksamhet 9404 11386 13050 16455 19680 Handel, hotell och restaurang 24728 27671 34636 43054 50286 Tillverkningsindustri 21664 24399 30621 37682 54940 Transport, kommunikation 11210 13865 16605 21972 27745 Kommuner 13797 13980 13949 16820 9341 Skogs- och lantbruk 37310 41792 45388 50043 55538 Övrig företagsutlåning 69447 83894 96253 142050 144486 Totalt 698153 799446 922007 1106648 1256885 2004 2005 2006 2007 2008 Privatpersoner 52,7 52,3 52,1 50,6 50,1 Fastighetsförvaltning 20,4 20,6 20,7 19,7 21,1 Byggnadsverksamhet 1,3 1,4 1,4 1,5 1,6 Handel, hotell och restaurang 3,5 3,5 3,8 3,9 4,0 Tillverkningsindustri 3,1 3,1 3,3 3,4 4,4 Transport, kommunikation 1,6 1,7 1,8 2,0 2,2 Kommuner 2,0 1,7 1,5 1,5 0,7 Skogs- och lantbruk 5,3 5,2 4,9 4,5 4,4 Övrig företagsutlåning 9,9 10,5 10,4 12,8 11,5 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Herfindahl Index 33,6% 33,3% 33,1% 31,7% 31,5% 2004 2005 2006 2007 2008 1 SEK = (EUR) 0,1096 0,109 0,1073 0,1089 0,1069 1 EUR = (SEK) 9,12 9,17 9,32 9,18 9,35 mnkr 2004 2005 2006 2007 2008 Handelsbanken 863473 986113 1102531 1294856 1484216 Nordea 1470328 1478422 1501845 1479780 1507465 SEB 1134300 1328000 1315346 1551696 1934249 Swedbank 698153 799446 922007 1106648 1256885 4166254 4591981 4841729 5432980 6182815 2004 2005 2006 2007 2008 Handelsbanken 21% 21% 23% 24% 24% Nordea 35% 32% 31% 27% 24% SEB 27% 29% 27% 29% 31% Swedbank 17% 17% 19% 20% 20% 100% 100% 100% 100% 100% Herfindahl-index, medeltal 2004 2005 2006 2007 2008 Handelsbanken 32,4% 32,3% 30,7% 29,9% 27,9% Nordea 25,3% 24,8% 25,0% 24,2% 22,0% SEB 14,8% 14,1% 15,3% 15,7% 14,4% Swedbank 33,6% 33,3% 33,1% 31,7% 31,5% Medeltal 26,5% 26,1% 26,0% 25,4% 23,9%
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
56
Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 2009-10-29 Handledare: Ulf Olsson
57
Bilaga 5 – Herfindahl-index: Exempel
Två fall där de sex största företagen representerar 90% av marknaden:
• Fall 1: All sex företag representerar 15% var av marknaden. • Fall 2: Ett företag representerar 80% och de andra 2% var av marknaden.
Vi antar att kvarvarande 10% av marknaden är uppdelat mellan 10 lika stora företag.
I fall 1 råder det stor konkurrens på marknaden medan det i fall 2 nästan liknar en monopolsituation. Herfindahl-indexet för dessa exempel visar tydligt att bristen på konkurrens är stor i fall 2:
• Fall 1: Herfindahl index = 6 * 0,152 + 10 * 0,012 = 0,136 (13,6%) • Fall 2: Herfindahl index = 0,802 + 5 * 0,022 + 10 * 0,012 = 0,643 (64,3%)
Det faktum att marknadsandelarna kvadreras innan de adderas ger mer vikt till företag av större storlek. Det här exemplet kan även användas på andra fall så som till exempel utlåningsandelar istället för marknadsandelar och det är på så sätt Herfindahl-index har använts i den här uppsatsen.
top related