Anonyma vittnen - DiVA portal1186731/FULLTEXT01.pdf · 1 JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet Anonyma vittnen - Rättssäkerhet kontra rättstrygghet. Vad väger tyngst?
Post on 19-Jul-2020
4 Views
Preview:
Transcript
1
JURIDISKA INSTITUTIONEN
Stockholms universitet
Anonyma vittnen - Rättssäkerhet kontra rättstrygghet.
Vad väger tyngst?
Lina Pulkkinen
Examensarbete i processrätt, 30 hp
Examinator: Henrik Edelstam
Stockholm, Höstterminen 2017
2
Innehållsförteckning Abstract ................................................................................................................ 4
Sammanfattning .................................................................................................. 6
Förkortningar ...................................................................................................... 8
1 Inledning ........................................................................................................ 9
1.1 Bakgrund ...................................................................................................................... 9
1.2 Syfte och frågeställningar .......................................................................................... 10
1.3 Material och metod .................................................................................................... 10
1.4 Avgränsning ............................................................................................................... 12
1.5 Disposition ................................................................................................................. 13
2 Vittnesregleringen i Sverige ....................................................................... 14
2.1 De processrättsliga principerna .................................................................................. 14
2.2 Partsinsyn under förundersökningen .......................................................................... 15
2.3 Den medborgerliga vittnesplikten .............................................................................. 16
2.4 Vittnesskyddet ............................................................................................................ 18
2.5 Övergrepp i rättssak ................................................................................................... 20
3 Anonyma vittnesmål ................................................................................... 22
3.1 Nationell rättspraxis ................................................................................................... 22
3.1.1 Mordbrandsfallet NJA 1998 s. 204 ................................................................... 22
3.1.2 Tidaholmfallet RH 2001:71 .............................................................................. 23
3.2 Nationella utredningar ................................................................................................ 24
3.2.1 SOU 1998:40 .................................................................................................... 24
3.2.2 SOU 2004:1 ...................................................................................................... 25
3.2.3 SOU 2017:46 .................................................................................................... 26
4 Anonyma vittnesmål i Europadomstolen ................................................. 27
4.1 Artikel 6 EKMR ......................................................................................................... 27
4.2 Avgöranden från europadomstolen ............................................................................ 28
4.2.1 Kostovski v. Nederländerna, 1989 ................................................................... 28
4.2.2 Lüdi v. Schweiz, 1992 ...................................................................................... 29
4.2.3 Windisch v. Österrike, 1993 ............................................................................. 30
4.2.4 Saïdi v. Frankrike, 1993 ................................................................................... 30
4.2.5 Doorson v. Nederländerna, 1996 ...................................................................... 31
4.2.6 Van Mechelen m.fl. v. Nederländerna, 1997 .................................................... 33
3
4.3 Europarådets rekommendation .................................................................................. 33
4.4 Kommissionens arbetsdokument ............................................................................... 34
5 Vittnesregleringen i utländsk rätt ............................................................. 35
5.1 Norsk lagstiftning ....................................................................................................... 35
5.2 Dansk lagstiftning ...................................................................................................... 36
5.3 Nederländsk lagstiftning ............................................................................................ 36
6 Analys ........................................................................................................... 37
6.1 Allmänt ....................................................................................................................... 37
6.2 Är nuvarande vittnesskydd tillfredsställande? ........................................................... 37
6.3 Anonyma vittnesmål enligt Europadomstolen ........................................................... 40
6.4 Anonyma vittnesmål enligt utländsk rätt ................................................................... 41
6.5 Fördelar med anonyma vittnen .................................................................................. 43
6.6 Nackdelar med anonyma vittnen ................................................................................ 45
7 Avslutande kapitel....................................................................................... 49
7.1 Diskussion .................................................................................................................. 49
7.2 Slutkommentar ........................................................................................................... 52
Källförteckning .................................................................................................. 54
Litteratur …………………………………………………………………………….....54
Offentligt tryck .................................................................................................................. 56
Svenska rättsfall ................................................................................................................ 57
Författningar ...................................................................................................................... 59
4
Abstract
In 2015 there were 3600 reported cases of abuse in Sweden. A majority of witnesses are
unwilling to testify and are afraid of reprisals. The testimony is a civil obligation according to
Swedish law and can’t be avoided. The concept of anonymous testimony has been investigated
in Sweden several times. In the investigations it has been found, among other things, that threats
against witnesses have not increased to such an extent and that there are sufficient grounds for
witness anonymity. However, anonymous testimony is permitted in some countries and has
been accepted in some cases by the European Court of Human Rights.
Anonymous testimony can have implications for the accused’s rule of law. Article 6.3 (d) of
the European Convention prescribes that the accused has the rights to examine or have
examined witnesses against him, and to obtain the attendance and examination of witnesses on
his behalf under the same conditions as witnesses against him. The Code of Judicial Procedure
35:8 contains requirements for a legal certainty within the immediacy in taking of evidence.
Anonymous testimony can entail that the accused loses its rights in the European Convention
and the Code of Judicial Procedure.
The European Court of Human Rights has pronounced that anonymous testimony can be
permitted in some cases. There must be a threat against the witness, the anonymous evidence
can’t be the only and definitive evidence in case of conviction, and the accused must has been
given the opportunity to ask questions to the witness. The European Court of Human Rights
approach to anonymous testimony is restrictive and applied with caution. Some of the countries
that allow anonymous testimony in their legislation are Norway, Denmark and the Netherlands.
The regulations in the different countries are in accordance with the conditions prescribed by
the European Court of Human Rights.
This paper examines whether it is justified, taking into account the accused’s rule of law as well
as legal safety of the witnesses, to allow anonymous testimony in case of organized crimes with
so-called witnesses of the occasion. The analysis states that current witness protection is not
adequate, and that it doesn’t fulfill the requirements that are demanded. There are both pros and
cons with anonymous testimony, and Sweden has not explicitly prohibited the use of
anonymous testimony. The European Court of Justice has stated that the witness’s rights within
article 8 of the European Convention may be violated unless the court considers the legal safety
of witness’s.
5
Sweden should institute a legislation that explicitly states under which circumstances
anonymous testimony can be considered. However, anonymous testimony should be permitted
only in the most extreme cases and where it’s necessary. Swedish case law should develop
guidelines for when anonymous testimony can be allowed, and until there is Swedish case law
Sweden should comply with the conditions provided by the European Court of Human Rights.
The investigations that have been conducted in Sweden primarily concern the issue of
anonymous testimony in general and not at so-called coincidence witnesses. A new
investigation should be initiated in Sweden in order to investigate the necessity of anonymous
testimony for so-called coincidence witnesses, investigating if such legislation is warranted,
and how it should be formulated in such cases.
6
Sammanfattning
År 2015 anmäldes 3600 fall av övergrepp i rättssak i Sverige. Ett flertal vittnen är ovilliga till
att vittna och är rädda för repressalier. Vittnesplikten är en medborgerlig skyldighet enligt
svensk lagstiftning och går inte att undvika. I Sverige har frågan om anonyma vittnesmål utretts
ett flertal gånger. Utredningarna har bland annat konstaterat att hot mot vittnen inte har ökat i
tillräcklig omfattning och att det därför inte finns tillräckligt vägande skäl för
vittnesanonymitet. Anonyma vittnesmål tillåts emellertid i några länder och har godtagits i vissa
fall av Europadomstolen.
Anonyma vittnesmål kan innebära en svårighet att upprätthålla den tilltalades rättssäkerhet. I
EKMR art 6.3 (d) stadgas att den som blivit anklagad för brott ska ges möjlighet att förhöra
eller låta förhöra vittnen som åberopats emot honom, samt att själv få vittnen inkallade och
förhörda under samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom. I RB 35:8 återfinns
krav på en rättssäker process i form av principen om bevisomedelbarhet. Anonyma vittnesmål
kan medföra att den tilltalade mister dessa rättigheter i EKMR och RB.
Europadomstolen har anfört att anonyma vittnesmål kan tillåtas i vissa fall. Det ska föreligga
en hotbild mot vittnet, den anonyma bevisningen får inte vara den enda och avgörande
bevisningen vid en fällande dom och den tilltalade ska ha getts möjlighet att ställa frågor till
vittnet. Europadomstolens syn på anonyma vittnesmål är emellertid restriktiv och tillämpas med
försiktighet. Några av de länder som valt att tillåta anonyma vittnesmål i sin lagstiftning är
Norge, Danmark och Nederländerna. Regleringarna i de olika länderna är i enlighet med de
villkor som Europadomstolen föreskrivit.
I uppsatsen utreds om det är motiverat med beaktande av den tilltalades rättssäkerhet och
vittnenas rättstrygghet att tillåta anonyma vittnesmål vid grövre brottslighet och då vid s.k.
tillfällighetsvittnen. I analysen konstateras att nuvarande vittnesskydd inte är tillfredställande
och att det inte fyller det behov som efterfrågas. Det finns både för- och nackdelar med anonyma
vittnesmål och Sverige har inte uttryckligen förbjudit användningen av anonyma vittnesmål i
rättspraxis. Europadomstolen har uttalat att vittnenas rättigheter enligt art 8 EKMR riskerar att
kränkas om inte domstolen tar hänsyn till vittnenas rättstrygghet.
7
Sverige bör införa en lagstiftning som uttryckligen anger under vilka förhållanden anonyma
vittnesmål kan komma i fråga. Anonyma vittnesmål bör emellertid enbart tillåtas i de allra mest
extrema undantagsfallen och där det är påkallat. Det bör utvecklas en riktlinje inom svensk
rättspraxis som kan ge vägledning i vilka fall anonyma vittnesmål bör tillåtas, och innan
rättspraxis finns på området bör Sverige förhålla sig till de villkor som Europadomstolen
föreskrivit. De utredningar som företagits i Sverige berör främst frågan om anonyma vittnesmål
generellt och inte vid s.k. tillfällighetsvittnen. En ny utredning bör tillsättas i Sverige i syfte att
utreda behovet av anonyma vittnesmål vid s.k. tillfällighetsvittnen samt utreda om ovanstående
lagstiftningsåtgärd är motiverad och hur den i sådana fall ska utformas.
8
Förkortningar
BrB Brottsbalken
BRÅ Brottsförebyggande rådet
DS Departementsserien
DSV Domstolsverket
EKMR Europakonventionen
EU Europeiska unionen
FUK Förundersökningskungörelsen
HD Högsta domstolen
Mot. Motion
NJA Nytt juridiskt arkiv
OSL Offentlighets- och sekretesslag
Prop. Proposition
RF Regeringsformen
RH Rättsfall från hovrätterna
RB Rättegångsbalken
SOU Statens offentliga utredningar
SvJT Svensk juristtidning
9
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Ett dubbelmord inträffade den 7 mars år 2017 i Hallonbergen. Ett par i 40-årsåldern blev
överfallna och mördade i sitt eget hem.1 Fyra påstådda gärningsmän åtalades den 30 augusti år
2017 för bland annat mord och grovt övergrepp i rättssak.2 Enligt stämningsansökan ska
gärningsmännen ha trängt sig in i parets gemensamma bostad och mördat kvinnan genom att
hugga henne på ett flertal ställen på kroppen samt utdelat upprepade slag i ansiktet. Mannen
ska ha försökt undkomma angreppet genom att fly från lägenheten. Utanför bostaden har
mannen ringt SOS larmcentral och uppgett ’’Vi är vittnen till att Ivan dö… att dom sköt Ivan.’’3
Gärningsmännen ska ha kommit ikapp mannen som vädjat för sitt liv. Gärningsmännen ska
sedermera ha slagit mannen med tillhyggen på kroppen och sparkat honom när han låg på
marken. Mannen hittades svårt skadad och fördes till sjukhus där han senare avled.4
Mannen hade den 22 januari år 2017 blivit vittne till ett annat mord som samma fyra personer
även är åtalade för, ett mord på en 25 årig man. Åklagaren har uttalat att motivet till
dubbelmordet på paret är att mannen bevittnade mordet på 25 åringen och att gärningsmännen
ville tysta vittnet och därigenom hindra honom från att ta ytterligare kontakt med polisen.5
Det är enligt svensk lagstiftning en medborgerlig skyldighet att vittna och vittnesplikten går
inte att undvika på grund av rädsla eller fruktan för repressalier.6 Anonyma vittnesmål tillåts
bland annat i Norge, Danmark och Nederländerna och har i vissa fall tillåtits i
Europadomstolens rättspraxis.7 I Sverige är anonyma vittnesmål i regel inte tillåtna.8 Tidigare
utredning i Sverige har framfört att hot mot vittnen inte har ökat i tillräcklig omfattning och att
det därför inte finns tillräckligt vägande skäl för vittnesanonymitet.9 Statistik från
1 Solna TR mål B 1006/17 aktbilaga 238, s. 31 ff. 2 Solna TR mål B 1006/17 aktbilaga 223 s. 18. 3 Solna TR mål B 1006/17 aktbilaga 238, s. 35. 4 Solna TR mål B 1006/17 aktbilaga 238, s. 31 ff. 5 Nyheter, SVT, Åtta män åtalas för tre mord i Hallonbergen, ’’www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/atta-man-
atalas-for-tre-mord-i-hallonbergen’’, lydelse 2017-09-18. 6 Bring, Thomas, Diesen Christian & Wahren, Alexandra, Förhör, 3 uppl., Nordstedts Juridik AB, Stockholm,
2008, s. 126 f [cit Bring m.fl.]. 7 Mot. 2014/15:1397 Anonyma vittnesmål, s. 2; Doorson v. Netherlands, judgement of 26 Mars, 1996, ECHR,
no. 20524/92. 8 RB 36:10; RH 2001 ref 71; RH 2007 ref 24. 9 SOU 1998:40 Brottsoffer: Vad har gjorts? Vad bör göras? s. 113 [cit. SOU 1998:40].
10
Brottsförebyggande rådet [cit. BRÅ] visar emellertid att det år 2015 anmäldes omkring 3600
fall av övergrepp i rättssak.10 En ny utredning11 har presenterats den 30 maj år 2017 till
Regeringskansliet. Utredningen föreslår en del nya förslag för att domstolarna ska vara trygga
och säkra miljöer för brottsoffer, vittnen och andra som vistas i domstolarnas lokaler. Något
lagförslag om att tillåta anonyma vittnesmål i Sverige har emellertid inte presenterats.
Mordet i Hallonbergen lär sätta skräck i vittnen, gärningsbeskrivningen som påstås av åklagaren
är förmodligen tillräcklig för att bidra till en stor påverkan på allmänhetens benägenhet till att
vittna vilket även kan spridas till andra brottmål. Frågan om en tillåtelse av anonyma vittnesmål
i Sverige är fortsatt aktuell och kommer att utredas i följande examensarbete.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att utreda om det är motiverat med beaktande av den tilltalades
rättssäkerhet och vittnenas rättstrygghet att tillåta anonyma vittnesmål vid grövre brottslighet.
För att uppnå syftet ska följande frågeställningar behandlas:
(i) Hur ser vittnesregleringen ut i Sverige?
(ii) Vilken rättstrygghet har vittnen?
(iii) Hur ser användandet ut av anonyma vittnesmål i utländsk rätt?
(iv) Är nuvarande vittnesskydd tillfredsställande?
1.3 Material och metod
För att uppfylla syftet och besvara frågeställningarna har främst en traditionell rättsdogmatisk
metod använts. Den rättsdogmatiska metoden verkar i huvudsak för att besvara frågan om vad
som utgör gällande rätt genom att använda de allmänt accepterade rättskällorna.12 Materialet
som använts för att fastställa gällande rätt har främst utgjorts av författningar, förarbeten,
prejudikat och doktrin. Lag och prejudikat ska uppfattas i vid mening då även
10Brottsförebyggande rådet, Hot och påverkan mot samhället, ’’www.bra.se/brott-och-
statistik/brottsutvecklingen/hot-och-paverkan-mot-samhallet.html’’, lydelse 2017-09-18 [cit. BRÅ, Hot och
påverkan mot samhället]. 11 SOU 2017:46 Stärkt ordning och säkerhet i domstol [cit. 2017:46]. 12 Sandgren, Claes, Är rättdogmatiken dogmatisk?, I: Tidskrift for Rettsvitenskap 04-05/2005, s. 649 [cit.
Sandgren, 2005].
11
Europakonventionen [cit. EKMR] och rättspraxis från Europadomstolen omfattas.13
Rättspraxisen från Europadomstolen och nationell rätt har valts ut med beaktande av dess
innehåll med viktiga ställningstaganden vilket i vissa fall haft en vägledande funktion för
nytillkommen rättspraxis.
Rättsdogmatiken bör i princip vara fri från rättsvetenskaparens värderingar, men influenser av
värderingar som exempelvis är lagfästa kan tillåtas.14 Således kommer rättssäkerhetsprincipen
i art 6 EKMR att behandlas då den är av central betydelse för uppsatsens behandling. Annat
material som använts utgörs av nationella utredningar, rättspraxis från nationella underrätter,
artiklar och information från olika myndigheter däribland BRÅ och Domstolsverket [cit. DSV].
Informationen har varit relevant i förhållande till uppsatsens behandling.
Inom rättsvetenskapen bör annat material studeras än de traditionella rättskällorna.15 Lösningar
i utländsk rätt kan peka på argument som förbisetts eller på andra svagheter i analysen av
gällande rätt.16 Anonyma vittnesmål tillåts bland annat i Norge, Danmark och Nederländerna.
I uppsatsen granskas därför hur följande länder reglerat frågan om anonyma vittnesmål.
Informationen om ländernas vittnesreglering är inhämtad ifrån en svensk utredning17 med
hänsyn till språkproblematiken.
Slutligen används inslag av en kritisk rättsdogmatisk metod, vilket kommer till uttryck i
analysen. En kritisk rättsdogmatisk metod används för att påvisa att rättsläget är
otillfredsställande och på ett eller annat sätt bör ändras.18
13 Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, 3 uppl., Nordstedts Juridik AB, Stockholm, 2015, s. 43
[cit. Sandgren, 2015]. 14 Sandgren, 2015, s. 45. 15 Sandgren, Claes, Om teoribildning och rättsvetenskap, I: Juridisk tidsskrift vid Stockholms universitet,
2004/05 s. 308 f [cit. Sandgren, 2004]. 16 Sandgren 2015, s. 44. 17 SOU 2004:1, Ett nationellt program om personsäkerhet [cit. SOU 2004:1]. 18 Zamboni, Mauro, Korling, Fredric, Juridisk metodlära, Studentlitteratur AB, Uppsala, 2013, s. 39.
12
1.4 Avgränsning
Uppsatsen kommer att behandla frågan om anonyma vittnesmål kan tillåtas vid grövre
brottslighet och då främst vid organiserad brottslighet. Brottslighet av enklare beskaffenhet
lämnas utanför uppsatsens behandling. Det finns ett flertal definitioner av organiserad
brottslighet och diskussionen om vad som definierar begreppet har pågått i decennier.19 I
Sverige finns ingen vedertagen definition, EU har emellertid en definition av organiserad
brottslighet vilken utgår ifrån elva kriterier där minst sex kriterier ska vara uppfyllda för att det
ska vara fråga om organiserad brottslighet.20 Fyra av kriterierna är grundläggande och måste
således vara uppfyllda.21 Utöver dessa ska då två ytterligare kriterier uppfyllas.22 I uppsatsen
avses med organiserad brottslighet ett kriminellt nätverk likt Södertäljenätverket23 och där inte
alla EU:s kriterier måste vara uppfyllda.
Uppsatsen kommer vidare i huvudsak ta sikte på tillfällighetsvittnen och däri vittnen åberopade
av åklagarsidan. Den rättspraxis som finns ifrån Europadomstolen och de svenska utredningar
som gjorts på området rör anonyma åklagarvittnen och är därför mest aktuellt för uppsatsen.
Begreppet vittne används i snäv bemärkelse, såtillvida att det inte omfattar bevispersoner såsom
målsägande och tilltalad.
Det finns flera olika former för hur ett anonymt vittnesmål skulle kunna användas. Uppsatsen
är begränsad till att analysera möjliggörandet av anonyma vittnesmål under
förundersökningsstadiet och däri möjligheterna att vid en huvudförhandling läsa upp referatet
från vittnesförhöret, andra former lämnas således utanför uppsatsens behandling på grund av
utrymmesskäl. Regleringen beträffande bevisföring, vittnesskydd, avvisning av bevisning och
tillåtandet av vittnesattester behandlas kortfattat och lagen om kvalificerade skyddsidentiteter
lämnas utanför uppsatsens behandling.
19 Brottsförebyggande rådet, Kriminella nätverk och grupperingar – Polisers bild av maktstrukturer och
marknader, 2016, s. 22. 20 Prop. 2015/16:113 Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet. 21 1. Samarbete mellan fler än två personer 2. En längre/obegränsad tidsperiod 3. Misstanke om allvarliga
kriminella handlingar 4. Strävan efter vinning och/eller makt. 22 5. Egna tilldelade uppgifter 6. Någon typ av disciplin och kontroll 7. Verksamhet på internationell nivå 8.
Användande av våld/andra metoder för hot 9. Användande av kommersiella/affärsmässiga strukturer 10.
Penningtvätt 11. Otillbörlig påverkan på politik, medier, offentlig förvaltning, rättsliga myndigheter och
ekonomin. 23 Se Södertälje TR mål B 2781/10 där nätverket generade inkomster från en illegal spelverksamhet och
utpressning.
13
1.5 Disposition
Inledningsvis ges en allmän beskrivning av de processrättsliga reglerna, vittnesregleringen och
vittnesskyddet i Sverige. Svensk rättspraxis beträffande frågan om anonyma vittnesmål
presenteras och en redogörelse ges av de utredningar som lagts fram inom området. Den
kontradiktoriska principen i art 6 EKMR introduceras samt art 8 EKMR och en redogörelse ges
för Europadomstolens rättspraxis på området samt deras rekommendation beträffande anonyma
vittnesmål. Sedermera presenteras den norska, danska och nederländska vittnesregleringen och
dess användande av anonyma vittnesmål.
I analysen utreds om nuvarande vittnesskydd är tillfredställande samt vilka för- och nackdelar
anonyma vittnesmål skulle medföra. En avvägning görs mellan den tilltalades rätt till
rättssäkerhet och vittnets rätt till rättstrygghet. En diskussion förs även rörande den utländska
vittnesregleringen och Europadomstolens rättspraxis för att undersöka om det skulle kunna vara
ett alternativ för svensk lagstiftning. Slutligen presenteras en avslutande kommentar med fokus
på vilka åtgärder som är motiverade att vidta i ett framtida perspektiv på rättsområdet.
14
2 Vittnesregleringen i Sverige
2.1 De processrättsliga principerna
Omedelbarhetsprincipen i brottmål innebär att domen ska grundas på vad som förekommit vid
huvudförhandlingen i enlighet med rättegångsbalken (1942:740) 30:2 [cit RB]. Rätten får i
princip inte grunda domen på en uppgift i förundersökningsprotokollet om inte uppgiften har
omnämnts eller hänvisats till under huvudförhandlingen. Omedelbarhetsprincipen ska
säkerställa koncentrationen av bevismaterialet till huvudförhandlingen och därigenom skapa
goda förutsättningar för en värdering av hela materialet i ett sammanhang.
Omedelbarhetsprincipen sammanhänger med principen om kontradiktoriskt förfarande.24
Kontradiktoriskt förfarande kommer att behandlas närmare under avsnitt fyra.
Enligt svensk rätt råder fri bevisföring och den svenska lagstiftningen innehåller få inslag av
legala bevisregler.25 Enligt RB 35:1 ska rätten göra en prövning av allt som framkommit i målet
och avgöra vad som är bevisat.26 Viss bevisning kan däremot avvisas i enlighet med RB 35:7
exempelvis bevisning som saknar relevans för rättsfrågan.
RB innehåller även särskilda bevisförbud mot vissa bevismedel, bland annat s.k. vittnesattester
i enlighet med RB 35:14. Förbudet mot vittnesattester innebär särskilda begränsningar i att
åberopa en berättelse som avgetts skriftligen eller som lämnats inför åklagare eller polis.27 En
vittnesattest får enbart åberopas när förhör inte kan hållas vid eller utom huvudförhandling eller
om det finns särskilda skäl med hänsyn till den kostnad eller den olägenhet som ett förhör skulle
medföra. Förbudet tar sikte på principen om det bästa bevismedlet, vilket innebär att om ett
bevis kan utnyttjas på flera olika sätt, ska det sättet användas som medför den säkraste
bevisningen. Principen säger inget om i vilken form beviset bör läggas fram på, utan det tar
istället principen om bevisomedelbarhet sikte på.28
24 Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik & Heuman, Lars, Rättegång IV, 7 uppl., Nordstedts Juridik AB,
Stockholm, 2009, s. 27 ff [cit. Ekelöf m.fl.]. 25 Nordh, Robert, Bevisrätt A: Allmänna bevisfrågor. Om Ansvaret för bevisning, vittne, syn och sakkunnig m.m.,
uppl 1., Iustus Förlag, Uppsala, 2009 s. 25 [cit. Nordh]. 26 Ekelöf m.fl., s. 26. 27 Nord, s. 25 ff. 28 Ekelöf m.fl., s. 43 f.
15
Principen om bevisomedelbarhet kommer till uttryck i RB 35:8 och stadgar att bevis ska
upptagas vid huvudförhandlingen. Att upptaga innebär att bevisningen ska tas upp direkt, vilket
betyder att ett vittnesförhör som läses upp överensstämmer med omedelbarhetsprincipen men
inte med bevisomedelbarhetsprincipen då vittnet enligt den senare nämnda principen ska höras
direkt inför rätten.29 Rättens värdering av muntlig bevisning förbättras vid en direkt
bevisupptagning än i de fall den presenteras i skriftlig eller annan indirekt form.30 Rätten ska
pröva tillåtligheten av bevisning som läggs fram i enlighet med RB 35:14 i jämförelse med
kravet på en rättvis rättegång. Ifall bevisningen skulle anses som ett brott mot art 6 EKMR ska
rätten bortse från bevisningen i förevarande mål.31
2.2 Partsinsyn under förundersökningen
Förundersökningen inleds när det enligt RB 23:1 finns anledning att anta att ett brott som hör
under allmänt åtal har begåtts. Den misstänkte har rätt att löpande ta del av vad som
framkommit under förundersökningen såvida det inte till men för utredningen,
förundersökningsledaren måste emellertid kunna motivera varför visst material undanhålls den
misstänkte.32
När förundersökningsledaren har slutfört den utredning som anses nödvändig har den
misstänkte och försvararen rätt att ta del av allt förundersökningsmaterial och kan inte nekas
visst material för att det skulle vara till men för utredningen. Rätten gäller med de begränsningar
som följer av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 10:3 och 10:3 (a).33 När åtal
sedermera väcks har den tilltalade en absolut rätt att få en kopia av förundersökningsprotokollet
enligt RB 23:21, vari vittnets fullständiga namn finns i enlighet med
förundersökningskungörelsen (1947:948) 21 § [cit. FUK]. Uppgifter om bland annat vittnets
personnummer, yrke eller anställning och bostadsort ska finnas med enbart om det har betydelse
för utredningen.34 Uppgifterna ska emellertid lämnas ut om den tilltalade begär det och
uppgifterna förekommer i rättens akt.35
29 Ekelöf m.fl., s. 43 f. 30 Nordh, s. 29 ff. 31 NJA 1992 s. 532; NJA 1993 s. 616; NJA 1996 s. 649. 32 RB 23:18. 33 RB 23:18 (a). 34 FUK 21 §. 35 Prop. 1993/94:143 Brottsoffren i blickpunkten – en brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka
brottsoffrens ställning, s. 46 [cit. Prop 1993/94:143].
16
2.3 Den medborgerliga vittnesplikten
Det är en medborgerlig skyldighet avlägga vittnesmål på en domstols begäran. Vittnesutsagor
utgör en av de viktigaste formerna av bevisning och är oftast avgörande för att fälla de
tilltalade.36 I Sverige är anonyma vittnesmål i regel inte tillåtna och vittnesplikten går inte att
undvika på grund av rädsla eller fruktan för repressalier.37 Enligt RB 36:1 får var och en som
inte är part i målet höras, däremot får inte en målsägande i brottmål vittna, även i de fall
målsäganden inte för talan i enlighet med RB 36:1 2 st.
Den som befinner sig på en plats där ett brott förövats är skyldig att medfölja polisen till förhör.
Vittnet hörs då inte under ed, men kan höras under ed enligt RB 23:13 och FUK 9 §.
Bestämmelsen om ed tillämpas restriktivt och tillämpas enbart i de fall vittnet vägrar uttala sig
om betydelsefulla uppgifter, ifall vittnet är osäkert kring sina uppgifter eller om vittnet lämnar
uppenbart oriktiga eller ofullständiga uppgifter, eller om något annat särskilt faktum på ett mer
avgörande sätt måste kunna fastslås.38 En kallelse till förhör kan förenas med vite, dock enbart
om det är lämpligt i det enskilda fallet. Om ett vittne inte hörsammat en kallelse eller ifall det
kan befaras att förhörspersonen inte skulle följa en kallelse alternativt försvåra utredningen kan
hämtning användas i enlighet med RB 23:7. Avseende förhörspersoner som inte är misstänkta
bör hämtning enbart äga rum när det föreligger skäl av särskild vikt för en sådan åtgärd i
enlighet med RB 23:7 st 4. Med särskild vikt avses bland annat att förhöret inte eller endast
med svårighet kan hållas på den plats där den som ska höras befinner sig eller att vittnet behöver
inställas på viss plats för konfrontation i enlighet med FUK 6 § 2 st.39
Vid huvudförhandlingen ska vittnet avlägga ed och rätten ska försöka klargöra sådana
omständigheter som kan vara av vikt vid bedömning av tilltron i vittnets berättelse.40 Ifall ett
vittne under ed lämnar en oriktig uppgift eller undanhåller sanningen döms vittnet för mened
till fängelse i högst fyra år, vid ringa brott till böter eller fängelse i högst sex månader och vid
36 Ekelöf m.fl., s. 219. 37 RB 36:10; RH 2001 ref 71; RH 2007 ref 24; Andersson, Simon, Lainpelto, Katrin, Festskrift till Christian
Diesen, Nordstedts Juridik, Stockholm, 2014, s. 379; Bring m.fl., s. 127. 38 Sundberg, Christina Steen, Anonyma vittnen: Kostovski och Doorson i referat och perspektiv, Institutet för
offentlig och internationell rätt, Stockholm, 1996, s. 3 [cit. Sundberg]. 39 Bring m.fl., s. 66 f. 40 Sundberg, s. 4.
17
grovt brott fängelse lägst två år och högst åtta år i enlighet med brottsbalken (1962:700)
15:1[cit. BrB].
Enligt RB 36:7 ska ett vittne vid vite kallas att infinna sig vid förhandling. Ifall vittnet uteblir
riskerar vederbörande vite eller hämtning.41 Sedan år 2014 gäller enligt RB 36:20 att
möjligheten att hämta ett vittne redan ska övervägas vid första gången som vittnet uteblir.42
Om ett vittne på plats vägrar avlägga ed, kan domstolen tvinga vittnet att avlägga ed under
viteshot. Ifall vittnet vägrar att uttala sig kan vittnet häktas i tre månader eller till dess att
domstolen avskilt målet ifrån sig i enlighet med RB 36:21. Häktning får dock enbart tillgripas
om vitesföreläggandet har visat sig vara resultatlöst.43
Undantag från vittnesplikten är stadgat i RB 36:3 och däri undantas hustru, barn eller syskon
eller någon som på liknande sätt är parten närstående. Regeln har motiverats på så sätt att det
skulle kunna uppstå en svår intressekonflikt för en part som är närstående om vederbörande
tvingades till att vittna.44 Den som är under femton år eller lider av en psykisk störning ska
vittna enbart i de fall rätten finner det lämpligt i enlighet med RB 36:4.
Lämplighetsbedömningen hänför sig till följderna om den enskilde förhörs samt vilken
betydelse förhöret kan antas ha.45 Ett vittne kan även tillåtas att vägra yttra sig om en
omständighet, vars yppande skulle kunna röja att vittnet eller någon till vittnet närstående46,
gjort sig skyldig till ett brott eller vanärande handling.47 Slutligen stadgar RB 36:5 ett visst
undantag från vittnesplikten där bland annat advokater, läkare, barnmorskor, sjuksköterskor
och psykologer enbart får höras som vittnen om något som i deras yrkesutövning anförtrotts
dem om det är medgivet i lag eller den vars förmån tystnadsplikten gäller samtycker.48
41 Nord, s. 83. 42 Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik & Pauli, Mikael, Rättegång IV, 13 uppl., Wolters Kluwer, Visby, 2016, s.
50 [cit. Ekelöf m.fl., 2016]. 43 Bring m.fl., s. 126. 44 Ekelöf m.fl., s. 230 f. 45 Nordh, s. 67. 46 Närstående i den bemärkelse som avses i RB 36:3. 47 RB 36:6. 48 Bring m.fl., s. 129.
18
2.4 Vittnesskyddet
Den svenska rättsordningen bygger på att vittnen kan tala fritt och sanningsenligt inför rätten.49
För att skydda vittnena från övergrepp infördes en ändring i RB 36:10. Ändringen innebar att
rätten under huvudförhandlingen inte får fråga vittnet om ålder, hemvist och yrke annat än om
det är behövligt. Skyddet har emellertid inte varit särskilt effektivt då en part i de flesta fall har
rätt att få kännedom om vittnets identitet.50 En part kan inte heller annat än i speciella fall
hindras från att på begäran få uppgifter om vittnets identitet.51 Bestämmelsen har inte varit
avsedd till att begränsa rättens skyldighet att försöka ta reda på omständigheter som kan inverka
på utsagans bevisvärde eller sakens bedömning. Rätten måste trots lagändringen vara övertygad
om att rätt person hörs.52
Ifall ett vittne känner en påtaglig rädsla för att vittna kan rätten besluta att vittnet närvarar
genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. Detta får enbart ske om det är lämpligt
med hänsyn till ändamålet med vittnets inställelse och övriga omständigheter.53 Rätten kan även
besluta om medhörning enligt RB 36:18. Medhörning innebär att en part eller åhörare inte får
vara närvarande vid ett vittnesförhör utan istället följa vittnesförhöret genom en ljudöverföring
eller ljud- och bildöverföring. Detta ska enbart ske om det är möjligt och om vittnet känner en
stark rädsla och därför inte har möjlighet att tala fritt.54 I de fall ljudöverföring eller ljud- och
bildöverföring inte är möjligt ska vittnesberättelsen återges i behövlig omfattning när parten är
åter närvarande och parten ska även få ställa frågor till vittnet i enlighet med RB 36:18 st 2.
Rätten har även möjlighet enligt RB 5:9 att utvisa en person som stör en förhandling eller på
annat sätt uppträder otillbörligt. Vittnet kan även få hjälp av ett s.k. vittnesstöd.
Vittnesstödsverksamheten bedrivs idag i princip vid samtliga tingsrätter och hovrätter och
erbjuder vittnen stöd och praktisk information i samband med en rättegång. Stödpersonen kan
följa med vittnet till rättegången och stödet begränsar sig enbart till förhandlingstillfället.55
49 DS 1995:1, Vittnen och målsägande i domstol, s. 19 [cit. DS 1995:1]. 50 Bring m.fl., s. 133. 51 RH 1994:41; JO 1995/96 s 55 och 57; RB 35:27 52 Fitger, Peter, Sörbom, Monika, Eriksson, Tobias, Hall, Per, Palmkvist, Ragnar, Renfors, Cecilia, Särtryck ur
rättegångsbalken – kap 19-28, 36, Norstedts Juridik, Stockholm, 2015, s. 36:34. 53 RB 5:10. 54 RB 36:18 st 2; Ekelöf m.fl., s. 219 f. 55 Brottsoffermyndigheten, Vittnesstöd: Utvärdering med förslag för den fortsatta verksamheten, Domstolsverket,
Jönköping, 2008, s. 9.
19
Svårigheten enligt doktrin är emellertid att vittnen överhuvudtaget inte vill medverka vid
rättegångar.56 Vittnen vill många gånger inte alls konfronteras med en viss person, lagtexten
ger däremot inget stöd för att ett vittne ska kunna undandra sig kontakten. I de fall ett vittne
undandrar sig finns risken att det skulle kunna strida mot rätten till en rättvis rättegång enligt
art 6 EKMR. Vittnet möjliggör för den tilltalade att göra kopplingar till sina egna iakttagelser,
vilket följaktligen inte är möjligt om vittnet inte närvarar.57
Det finns både straffsanktionerade, fysiska och administrativa skydd för vittnen, några av dessa
ska presenteras nedan. Straffsanktionerat återfinns övergrepp i rättssak i BrB 17:10 vilket
stadgar ett särskilt skydd för vittnen och innebär att personer som med våld eller med hot om
våld angriper ett vittne riskerar fängelse.58 Brott enligt BrB kap 3-4, innefattar brott mot frihet
och frid och ger en möjlighet att straffa en person som hindrar eller stör ett vittne från att avlägga
vittnesmål.59 Sedermera finns lagen om kontaktförbud (1988:688) vilket innebär ett förbud för
en person att besöka eller på annat sätt ta kontakt med en annan person.60
Fysiska skydd återfinns i form av ökat skalskydd vilket innebär att en person som är utsatt kan
få sin bostad anpassad efter den aktuella hotbilden exempelvis genom ett låsbyte eller
installation av en säkerhetsdörr. Det finns även ett s.k. trygghetspaket vilket består av en
mobiltelefon, ett överfallslarm, en telefonsvarare och en trygghetstelefon.61 Mobiltelefonen är
direktkopplad till närmaste polisstation. Det finns även livvaktsskydd från polisen, skyddet
innebär bevakning av en enskild person för dennes skydd där personen kan vara övervakad
dygnet runt eller endast delar av dygnet. Livvaktsskyddet är emellertid sällsynt då kostnaderna
är höga och det innebär ett intrång i personens privatliv.62
Slutligen de administrativa åtgärder som återfinns är folkbokföringsåtgärder där en särskild s.k.
sekretessmarkering införs i folkbokföringsregistret och ger skattemyndigheten en anvisning om
att iaktta extra försiktighet vid bedömningen av om uppgift bör lämnas ut.63 Det går även att
besluta om kvarskrivning ifall en person kan antas bli utsatt för brott, förföljelse eller andra
56 Ekelöf m.fl., s. 219 f. 57 Nord, s. 82. 58 DS 1995:1, s. 19 f. 59 SOU 1998:40 s. 282. 60 DS 1995:1, s. 21; Prop. 1987/88:137 Om besöksförbud s. 65. 61 SOU 1998:40 s. 286. 62 DS 1995:1 s. 22. 63 SOU 2002:71 Nationell handlingsplan mot våld i nära relationer, s. 102.
20
allvarliga trakasserier.64 Kvarskrivningen innebär att personen fortsätter vara folkbokförd på
den gamla folkbokföringsorten och det är i princip enbart skattemyndigheten som känner till
den verkliga adressen hos den kvarskrivna personen.65 Lagen (1991:483) om fingerade
personuppgifter möjliggör för en person som är folkbokförd i Sverige att vid risk för allvarlig
brottslighet som riktar sig mot liv, hälsa eller frihet få beviljat att använda sig av andra
personuppgifter än sina egna. En annan åtgärd för att förhindra förföljelse kan vara att byta
namn hos skattemyndigheten i enlighet med namnlagen (1982:670) 5§ och 11§.
2.5 Övergrepp i rättssak
Övergrepp i rättssak som ovan nämndes kortfattat är ett brott som återfinns i RB 17:10 och
lydelsen följer enligt nedan:
Den som med våld eller hot om våld angriper någon för att denne gjort en anmälan, fört talan, avlagt
vittnesmål eller annars vid förhör avgett utsaga hos en domstol eller annan myndighet eller för att hindra
någon från en sådan åtgärd, döms för övergrepp i rättssak till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är
ringa, till böter eller fängelse i sex månader. Detsamma ska gälla, om man med någon annan gärning, som
medför lidande, skada eller olägenhet, eller med hot om en sådan gärning angriper någon för att denne
avlagt vittnesmål eller annars avgett utsaga vid förhör hos en myndighet eller för att hindra honom eller
henne från att avge en sådan utsaga.
Med domstol eller annan myndighet i första stycket avses även en dömande kammare eller annat organ i
Internationella brottmålsdomstolen.
Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst två och högts åtta år. (Lag 2009:1281).
Det finns gärningspersoner som genom otillåten påverkan utövar påtryckningar mot vittnen för
att hindra dem från att avge sitt vittnesmål. En studie från BRÅ visar att antalet anmälningar
om övergrepp i rättssak ökade med 70 procent mellan år 1999 och år 2006. År 2015 anmäldes
omkring 3 600 fall av övergrepp i rättssak, vilket emellertid är en minskning med 4 procent
jämfört med året innan.66
Otillåten påverkan sker vanligen vid ungdomsbrott, relationsvåld och organiserad brottslighet.
Vittnen som inte känner gärningspersonen riskerar inte i lika stor utsträckning att utsättas för
64 Folkbokföringslagen (1991:481) 16 §. 65 Prop. 1997/98:9 Skydd för förföljda personer, samordningsnummer m.m., s. 33. 66 Korsell, Lars, Skinnari, Johanna, Weding Linda, Rapport 2008:8: Otillåten påverkan mot brottsoffer och
vittnen; om ungdomsbrott, relationsvåld och organiserad brottslighet, Brottsförebyggande rådet, Västerås, 2008,
s. 5 ff [cit. Korsell m.fl.].
21
påverkanförsök.67 Beträffande de brott som polisanmäls, rör det sig ofta om gärningspersoner
som är unga och ofta omedvetna om att en påverkan faktiskt innebär ett brott och är olagligt.
Det är vanligare med hot om våld än faktiskt våld. BRÅ har rapporterat att det finns en risk att
vittnena inte redogör för det som faktiskt hänt utan ändrar sina redogörelser eller inte längre
vill medverka i rättsprocessen.68 Enligt statistik från DSV ställdes 669 st huvudförhandlingar
in år 2015 och under år 2016 låg antalet på 584 st. Huvudförhandlingarna rörde brottmål i
tingsrätter och ställdes in på grund av vittnets frånvaro.69 Det faktum att vittnen inte vill
medverka i rättsprocessen medför risk för att utredningar och åtal av brott försvåras och att
gärningspersoner fortsätter med sin brottslighet.70 En artikel i SvJT uttalar att vittnenas
uppgiftslämnande är av avgörande vikt för rättstryggheten och rättseffektiviteten.71
Straffet för övergrepp i rättssak har skärpts vid ett flertal tillfällen, detta på grund av att de
tidigare straffskalorna inte ansågs i tillräcklig grad uttrycka hur allvarligt samhället såg på dessa
brott.72 För grovt brott har straffet höjts från fängelse lägst ett år och högst sex år till fängelse
längst två år och högst åtta år.73
67 Korsell m.fl., s. 8. 68 BRÅ, Hot och påverkan mot samhället. 69 Domstolsverket, Statistik över hur många förhandlingar som ställs in, ’’www.domstol.se/Ladda-ner--
bestall/Statistik/Statistik-over-malutveckling-omloppstider-och-installda-forhandlingar/Samlingssida/’’, lydelse
2017-12-09. 70 BRÅ, Hot och påverkan mot samhället. 71 SvJT 2013 rf s. 753. 72 Weding, Linda, Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007, Kapitel: Övergrepp i rättssak,
Brottsförebyggande rådet, s. 397. 73 Prop. 2001/02:59 Het mot folkgrupp.
22
3 Anonyma vittnesmål
3.1 Nationell rättspraxis
I Sverige är anonyma vittnesmål i regel inte tillåtna.74 I SOU 2004:1 konstaterades det att ett
tillåtande av anonyma vittnesmål skulle kunna äventyra den tilltalades rättssäkerhet.75 Frågan
om anonyma vittnesmål har behandlats ett fåtal gånger i svensk rättspraxis och nedan
presenteras två avgöranden.76
3.1.1 Mordbrandsfallet NJA 1998 s. 204
I mordbrandsfallet var J åtalad för mordbrand och misstänktes för att vid ett flertal gånger anlagt
brand i en flerfamiljsfastighet. Det fanns ingen som hade sett henne anlägga bränderna men
boende hade iakttagit henne i nära anslutning till bränderna. Åklagaren åberopade en
videoinspelning som bevisning. Videon hade inlämnats av en anonym person.
Videoinspelningen visade en gärningsperson i anslutning till brandplatsen vid tidpunkten för
branden och utgjorde en kopia av en originalinspelning vars tillkomst inte kunde klargöras.
Tingsrätten ogillade därför åtalet och ansåg att det inte kunde ha ansetts styrkt att det varit J
som hade anlagt bränderna.
Åklagaren överklagade till Svea hovrätt. Domstolen behandlade art 6 EKMR och uttalade att
bevisning med anonyma uppgifter ska behandlas med stor försiktighet. I förevarande fall hade
försvaret inte haft möjlighet att ställa kontrollfrågor om hur inspelningen hade gått till.
Hovrätten ansåg därför att det förelåg en betydande osäkerhet om inspelningens bevisvärde och
att videoinspelningen inte kunde läggas till grund för en dom i målet. Åtalet ogillades eftersom
det inte fanns andra tillräckliga bevis mot J.
Riksåklagaren överklagade målet till Högsta domstolen [cit. HD]. HD ansåg att det förelåg
oklarheter om bevisets tillkomst vilket kunde påverka bedömningen av vilka slutsatser som
kunde dras på grundval av beviset. Personen på videobandet kunde inte med säkerhet
identifieras som J, även om hon hade vidgått att hon den 26 februari år 1997 vid tidpunkten för
74 RB 36:10; RH 2001 ref 71; RH 2007 ref 24. 75 SOU 2004:1, s. 210. 76 Se även RH 2007 ref. 24 där vittnesförhör inför domstol med personer utan uppgivna namn ansetts innebära
grovt rättegångsfel.
23
den åtalade gärningen hade en sådan frisyr som syntes på bilderna och att hon också i övrigt
uppvisade likheter med den personen. Det saknades utredning om det i huset funnits någon
annan person som utseendemässigt liknade henne. HD drog slutsatsen att videoinspelningen
varken ensam eller tillsammans med övrig utredning visade att J anlagt branden och åtalet
ogillades. HD uttalade emellertid att anonyma bevismedel i sig inte strider mot art 6 EKMR
ifall annan bevisning stödjer det och om den anonyma bevisningen inte är den enda och
avgörande bevisningen vid fällande dom.
3.1.2 Tidaholmfallet RH 2001:71
I Tidaholmfallet misstänktes tre intagna för att ha stuckit ner en annan intagen med kniv. Flera
intagna observerade händelsen men bara en person var beredd att vittna och krävde anonymitet.
Vittnet satt bakom en skärm under huvudförhandlingen där vittnet blev granskad av domaren
men var dold för de tilltalade och deras försvarare. Ett ytterligare vittne tillkom i målet och
accepterade att vittna utan anonymitet. De tre tilltalade dömdes i tingsrätten på grundval av det
nya vittnets utsaga och teknisk bevisning. Tingsrätten avvisade emellertid förhöret med det
anonyma vittnet med motiveringen att det inte var tillåtet enligt svensk rätt att godta
vittnesutsagor där vittnets identitet inte var känd.
De tilltalade överklagade till Svea hovrätt. I hovrätten begärde åklagaren att få referera till
inspelningen med det anonyma vittnet och anförde samtidigt att det förelåg en hotande situation
för vittnet och att vittnesanonymitet därför var påkallat. Rätten anförde att Europadomstolen
har utvecklat en rättspraxis som innebär att domstolen tillåter upptagande av förhör som hållits
under förundersökningen ifall försvaret haft tillfälle att ställa frågor till vittnet samt att det
anonyma vittnet inte får vara den enda och avgörande bevisningen. I målet hade försvaret haft
möjlighet att ställa frågor till vittnet och vittnesmålet var inte den enda bevisningen. Således
ansåg rätten att åklagarens åberopande av vittnesutskriften inte stod i strid med art 6 EKMR.
Rätten uttalade emellertid att EKMR enbart utgör minimiregler till skydd för den enskildes
rättssäkerhet och att bevisningen därför även ska bedömas efter reglerna i RB. Rätten anförde
att anonyma vittnesmål inte är tillåtna enligt RB men att bevisningen ska beaktas i ljuset av
principen om fri bevisprövning enligt RB 35:1. Fri bevisprövning innebär att någon
begränsning inte får uppställas i fråga om de kunskapskällor som får användas som bevisning
och att domaren vid värdering av bevisningen inte är bunden av legala regler. Rätten ansåg
följaktligen att utskriften av förhöret med det anonyma vittnet kunde tillåtas som bevis även om
24
det inte tillkommit i enlighet med RB:s bestämmelser under förutsättning att beviset utgjorde
det bästa bevismedlet. Det anonyma vittnet befann sig inte längre i Sverige utan var utvisad
med förbud att återvända till Sverige vilket resulterade i att rätten fann att utskriften av
bandförhöret med vittnet var det bästa bevismedlet. Rätten godkände den anonyma bevisningen
men tillmätte vittnets uppgifter lågt självständigt bevisvärde.
3.2 Nationella utredningar
Ett flertal av de borgerliga partierna har under åren föreslagit ett införande av anonyma
vittnesmål. Motionerna har grundat sig i att fler ska våga vittna och att repressalierna mot
vittnena ska minska.77 Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg har emellertid
riktat skarp kritik mot anonyma vittnesmål. Hon anser att rättssäkerheten riskerar att urholkas
då en misstänkt inte har möjlighet att få reda på vittnets identitet.78 Kritiken delas av tidigare
inrikesminister Anders Ygeman som också tror att det är svårt att förena anonyma vittnesmål
med rättssäkerhetsgarantierna och föreslår istället ett vittnesskyddsprogram.79
Anonyma vittnesmål är ett område som varit föremål för utredning i olika
lagstiftningssammanhang.80 Lagstiftaren har inte föreskrivit något uttryckligt förbud mot
anonyma vittnesmål men RB 36:10 föreskriver skyldigheten för rätten att höra vittnen om
vederbörandes namn. Nedan presenteras några av de utredningar som lagts fram under åren
vilka på ett utförligt sätt beskriver hur Sverige förhåller sig frågan om anonyma vittnesmål och
varför det idag inte tillåts.81
3.2.1 SOU 1998:40
I SOU 1998:40 var utredningens uppdrag att lämna förslag på åtgärder för att förbättra
brottsoffrets situation. Utredningen konstaterade att hot mot vittnen inte hade ökat i någon större
omfattning samt att hoten främst var riktade mot personer som var kända för den tilltalade.
Utredningen uttalade att ett förfarande där försvararen skulle tillåtas ha kännedom om vittnets
identitet men inte den tilltalade skulle resultera i en lojalitetskonflikt emellan försvararen och
77 Se Mot. 2009/10:Ju343 Sekretessbelagd identitet vid vittnesmål i domstol; Mot. 2015/16:2251 Anonyma
vittnesmål; Mot. 2017/18:3576 Stärk rättsväsendet – fler synligare poliser. 78 Ramberg, Anne, (Förslag om anonyma vittnen), uttalande i Sveriges radio, 2017-02-08, 05:00-05:02. 79 Ygeman Anders, (Förslag om anonyma vittnen), uttalande i Rakt på, SVT, 2017-02-08, 15:30-16:00. 80 jfr Ds 1995:1; SOU 1998:40. 81 Se även Prop. 1993/94:143; DS 1995:1.
25
klienten, förfarandet skulle även strida mot god advokatsed då en advokat ska vara uppriktig
mot sin klient. Försvaret skulle också få svårt att på ett effektivt sätt kunna ifrågasätta
vittnesmålets trovärdighet och tillförlitlighet i och med att försvararen då inte skulle kunna
rådgöra med sin klient om vittnets relation till vederbörande. Utredningen anförde vidare att
anonyma vittnesmål riskerade att åsidosätta principen om offentlighet och parts rätt till
fullständig insyn. Utredningen ansåg mot bakgrund av nämnda omständigheter att det därför
inte var motiverat att föreslå en ordning med anonymitet för målsäganden och vittnen.82
3.2.2 SOU 2004:1
I SOU 2004:1 hade utredningen i uppdrag att utforma ett nationellt program till skydd för
bevispersoner m.fl.83 Programmet skulle omfatta en snäv personkrets och däribland
bevispersoner som medverkar i en förundersökning eller vid rättegångar rörande grov eller
organiserad brottslighet. För att beviljas en plats i programmet skulle det föreligga en påtaglig
risk för brottslighet som riktade sig mot vittnet eller någon till vittnet närstående. Förutom det
skulle även tre av fem andra kriterier84 vara uppfyllda.
Den som beviljats inträde i programmet skulle få hjälp med olika säkerhetsåtgärder, exempelvis
skyddat boende. Med beaktande av att en flytt kunde medföra kostnader föreslogs en s.k.
personsäkerhetsersättning. Ersättningen skulle täcka utgifter såsom förlorad arbetsförtjänst,
intrång i näringsverksamhet och förlust vid avyttring av egendom som orsakats av åtgärder till
förebyggande av brott. Förslaget skulle uppskattningsvis kosta 50 miljoner kr det första året,
varav 40 miljoner kr hänförde sig till programmet och 10 miljoner kr till den nya
ersättningsformen. Kostnaden beräknades att öka med några miljoner för varje år dock
motsvarade det en del av de kostnader som polisen redan hade för personskyddsarbete.
Utredningen konstaterade i sitt slutbetänkande att det inte var rimligt att ett vittne med
avslöjande av sina personuppgifter skulle tvingas fullgöra sin vittnesplikt trots ett konstaterat
hot mot vittnets liv eller hälsa. Utredningen uttalade emellertid att en part har rätt till fullständig
insyn i de förhållanden som kan läggas till grund för ett avgörande mot den tilltalade och att
rättssystemet inte får utformas så att det äventyrar den tilltalades möjligheter till ett riktigt
82 SOU 1998:40, s. 313 ff. 83 SOU 2004:1, s. 15. 84 1. Bevispersonens uppgifter skulle ha betydelse för ett åtal och fällande dom, 2. Samband mellan uppgifterna
och risken för repressalier, 3. Samtycke från bevispersonen, 4. Bevispersonen skulle ha rätt att stadigvarande
vistas i landet, 5. Andra säkerhetsåtgärder skulle bedömas som otillräckliga.
26
försvar. Utredningen anförde att ett system med anonymitet enbart skulle ha effekt beträffande
s.k. tillfällighetsvittnen och där vittnet redan på grund av innehållet i sitt vittnesmål kunde vara
avslöjat. Beträffande målsägande och medtilltalade skulle ett system med anonymitet ha en
begränsad effekt, då de flesta av dessa personer var kända för den tilltalade. Utredningen
uttalade vidare att en majoritet av de allvarligt hotade bevispersonerna själva är medtilltalade
och inte vittnen och att anonymitet därför skulle få en liten betydelse för säkerhetsarbetet kring
hotade personer. Utredningen kom på grund av nämnda omständigheter fram till att en ordning
med anonyma vittnen skulle väcka svåra processuella frågor och att andra säkerhetsåtgärder
istället borde användas för att stödja hotade bevispersoner.
3.2.3 SOU 2017:46
Den senaste utredningen på området är SOU 2017:46. Utredningen hade i uppdrag att föreslå
förslag för att domstolarna ska vara trygga och säkra miljöer för brottsoffer, vittnen och andra
som vistas i domstolarnas lokaler. I utredningen föreslogs att en sidosal skulle få användas av
ordnings- och säkerhetsskäl för att få mer ordnade och säkra förhandlingar i mål där åhörarna
kan försöka skrämma, hota och påverka parter samt vittnen. Rättens ordförande skulle då kunna
besluta att åhörarna fick följa rättegången genom en ljud- och bildöverföring i en sidosal i stället
för i rättssalen. Utredningen föreslog även att det skulle ges utökade möjligheter att närvara via
videokonferens för rädda och utsatta personer och där rädslan inte behöver inte vara påtaglig.
De nya reglerna föreslogs träda i kraft den 1 juli 2018.85 Utredningens förslag skickades på
remiss den 30 maj 2017.86
85 SOU 2017:46, s. 18. 86 Regeringskansliet, Utredare överlämnade förslag för att domstolar ska vara trygga och säkra miljöer,
’’www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/05/utredare-overlamnade-forslag-for-att-domstolar-ska-vara-
trygga-och-sakra-miljoer/’’, lydelse 2017-12-19.
27
4 Anonyma vittnesmål i Europadomstolen
4.1 Artikel 6 EKMR
EKMR inkorporerades med svensk rätt och trädde i kraft 1 januari år 1995. Konventionen och
dess tilläggsprotokoll gäller som lag i svensk rätt. Regeringsformen (1974:152) 2:19 [ cit. RF]
stadgar att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden med
anledning av EKMR.87
Kontradiktionsprincipen är inte uttryckligen lagfäst men är ett element i rätten till en rättvis
rättegång som återfinns i art 6 EKMR. Principen kommer till uttryck i art 6.3 (d) EKMR och
stadgar att den som blivit anklagad för brott ska ges möjlighet att förhöra eller låta förhöra
vittnen som åberopats emot honom samt att själv få vittnen inkallade och förhörda under samma
förhållanden som vittnen åberopade mot honom.88 Den tilltalades frågor till vittnena kan bidra
till ytterligare upplysningar i målet eller påvisa svagheter i vittnenas utsagor. Domstolen får
inte i regel till nackdel för den tilltalade grunda domen på muntliga utsagor av personer som
den tilltalade inte har haft möjlighet att förhöra. Principen är svår att upprätthålla då ett vittne
kan ha försvunnit eller avlidit eller att vittnet vägrar komma på grund av rädsla för
repressalier.89
Principen om kontradiktion framgår även av RF 2:11 st 2.90 Bestämmelsen infördes för att ge
en utökad betydelse av art 6 EKMR då följande bestämmelse har ett begränsat
tillämpningsområde och gäller endast vid prövning av den enskildes civila rättigheter och
skyldigheter eller anklagelser för brott.91
EKMR utgör minimirättigheter och inte ett tak. Europadomstolen har framhållit att den
kontradiktoriska principen inte råder utan undantag utan ska ställas mot behovet av att skydda
vittnen. Ett skäl till att tillåta anonyma vittnen är att skydda vittnena från repressalier. Vittnenas
liv, frihet och säkerhet kan bli en fråga som faller inom området för art 8 EKMR där skydd
87 Danelius, Hans, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 5 uppl., Nordstedts Juridik, Visby, 2015, s. 44 [cit.
Danelius]. 88 Ekelöf m.fl. s. 30 f. 89 Danelius, s. 277. 90 Ekelöf m.fl., 2016, s. 43. 91 Prop. 2009/10:80 En reformerad grundlag, s. 162.
28
stadgas för varje individs rätt till sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
Begreppet privatliv ska tolkas extensivt och inbegriper en persons självbestämmanderätt,
personligt privatliv, personlig identitet och integritet.92 Europadomstolen har uttalat att de
fördragsslutande staterna borde organisera sina straffprocesser för att intressena i art 8 EKMR
inte ska äventyras på ett oförsvarligt sätt.93 Skyddet i art 8 EKMR är inte absolut men en
offentlig myndighet får enbart i vissa fall inskränka rättigheten i art 8 EKMR.94
4.2 Avgöranden från europadomstolen
Europadomstolen har sedan år 1990 utvecklat en rättspraxis där det i vissa fall har ansetts
acceptabelt att använda sig av anonyma vittnesmål.95 Europadomstolen har uttalat att försvarets
möjligheter att ifrågasätta vittnets tillförlitlighet påverkas och att skälen därför bör vara mycket
starka vid ett tillåtande av anonyma vittnesmål. Det anonyma vittnesmålet får inte heller vara
den enda och avgörande bevisningen vid fällande dom.96 Nedan presenteras några avgöranden
som utförligt redogör för europadomstolens förhållningssätt till anonyma vittnesmål.97
4.2.1 Kostovski v. Nederländerna, 1989
I målet hade Kostovski begått ett väpnat rån mot en bank i Nederländerna. Två vittnen begärde
anonymitet på grund av rädsla för repressalier. Vittnena förhördes av polis under
förundersökningen där varken försvararen, Kostovski eller åklagaren var närvarande vid
förhöret. Försvaret fick lämna frågor till vittnena genom förundersökningsdomaren och
lämnade 14 frågor. Enbart två frågor kunde besvaras då risken fanns för att vittnenas identitet
annars skulle röjas. Vittnena hördes aldrig vid själva rättegången, utan rapporterna av polisen
lästes upp i form av vittnesutsagor. Polisen och undersökningsdomarna vittnade om att vittnena
befann sig i en verklig fara för de fall identiteterna skulle röjas. Bevisningen tilläts och
domstolen fann att vittnena lämnat sina utsagor på eget initiativ, hade goda skäl till att frukta
92 Jfr Pretty v. United Kingdom, judement of 27 July, 2002, ECHR, no. 2346/02, där begreppet privatliv
inkluderade både fysisk och psykisk integritet. 93 Cameron, Iain, An introduction to the European Convention on Human Rights, 7 uppl., Iustus förlag, Uppsala,
2014, s. 99. ; Doorson, s. 22 f. 94 Se art 8.2 EKMR som avser 1. Stöd i lag 2. Nödvändigt i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till statens
säkerhet, allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller förebyggande av oordning eller brott eller till
skydd för hälsa/moral eller andra personers fri- och rättigheter. 95 Danelius, s. 211 f. 96 Danelius, s. 287. 97 Se även Teixeira de castro v. Portugal, judement of 9 Juny, 1998, no 44/1997/828/1034; AL-Khawaja and
Tahery v. The united kingdom, judement 15 December, 2011, ECHR, no 26766/5 and 22228/06; Pesukic v.
Switzerland, judement of 6 December, 2012, ECHR, no 25088/07.
29
repressalier, hade gjort ett trovärdigt intryck och att deras berättelser var samstämmiga.
Appellationsdomstolen i Amsterdam dömde Kostovski till sex års fängelse.
Kostovski klagade till Europakommissionen och hävdade att Nederländernas behandling av
honom kränkt hans rätt till en rättvis rättegång enligt art 6.1 och 6.3 (d) EKMR. Kostovski hade
inte kunnat ställa frågor direkt till vittnena och följaktligen inte kunnat ifrågasätta deras utsagor.
Europakommissionen hänsköt målet till Europadomstolen.
Europadomstolen fann att Nederländerna kränkt Kostovski och hans rättigheter enligt art 6
EKMR. Domstolen uttalade att en misstänkt alltid ska ges möjlighet att ställa frågor till vittnet.
Försvaret hade ett begränsat utrymme att ställa frågor, domen var i huvudsak baserad på ett
anonymt vittnesmål och detta var oförenligt med art 6 EKMR. Domstolen uttalade att om
försvaret är ovetande om personens identitet kan försvaret förlora möjligheten att visa att vittnet
har förutfattade meningar, är fientligt eller opålitligt. Vittnesmål som använts som anklagelser
mot en tilltalad kan vara avsiktligt felaktiga eller missförstånd, vilket försvaret inte kan få fram
om inte sådan information finns som gör det möjligt att pröva vittnets pålitlighet eller få fram
tvivel beträffande vittnets trovärdighet. Domstolen uttalade därför med hänsyn till
omständigheterna i målet att inskränkningarna rörande försvarets rättigheter varit sådana att
Kostovski inte kunde sägas ha erhållit en rättvis rättegång. Det förelåg därför en kränkning av
art 6.1 och art 6.3 (d) EKMR.
4.2.2 Lüdi v. Schweiz, 1992
I målet hade Lüdi haft kontakt med en person som kallade sig för Toni som var polisinfiltratör.
Lüdi skulle ta fram ett parti droger till Toni vilka han sedermera skulle köpa. Lüdi ordnade fram
drogerna och tog kontakt med Toni. Enligt Tonis rapporter hade Lüdi lovat honom 2 kg kokain.
Lüdi greps den 1 augusti år 1984 för olaglig handel med droger och dömdes sedermera för
narkotikabrott.
Lüdi klagade till Europadomstolen och hävdade att han inte haft rätt till en rättvis rättegång i
enlighet med art 6.1 och 6.3 (d) EKMR. I följande fall hördes Toni aldrig inför rätten och hans
riktiga identitet avslöjades aldrig. Toni var förvisso känd för Lüdi då de hade träffats vid fem
tillfällen men Lüdi visste inte om hans riktiga identitet. Försvararen fick heller inte tillfälle att
ställa frågor till Toni. Europadomstolen konstaterade att även om de schweiziska domstolarna
inte hade fattat sina beslut uteslutande på grundval av Tonis skriftliga uttalanden, hade det ändå
30
betydelse för att fastställa omständigheterna i målet. Europadomstolen uttalade vidare att alla
bevis ska presenteras i närvaro av den tilltalade för att den tilltalade ska ha möjlighet att försvara
sig. Den tilltalade ska ha en adekvat och ordentlig möjlighet att utmana och ifrågasätta ett vittne
mot honom, antingen när vittnet gör sitt uttalande eller senare. Rätten till försvar var begränsad
i förevarande fall och den tilltalade ansågs inte ha haft en rättvis rättegång. Europadomstolen
ansåg därför att en kränkning enligt art 6.1 och 6.3 (d) EKMR förelåg.
4.2.3 Windisch v. Österrike, 1993
I detta mål dömdes Windisch för inbrott i Österrike. Domen grundades på uppgifter som
lämnats till polisen av två oidentifierade personer som var de enda vittnen som kunde binda
Windisch till brottsplatsen. Vittnena hördes inte under själva rättegången, utan förhör hölls med
de polismän som hade mottagit informationen. Försvarets begäran om att få förhöra vittnena i
rätten avslogs. Försvaret hade således inte möjlighet att ställa frågor till vittnena, utan kunde
enbart fråga de poliser som återberättade vittnesutsagorna. Återgivelsen från förhören utgjorde
den enda bevisningen i målet.
Windisch klagade till Europadomstolen och hävdade att han inte haft rätt till en rättvis rättegång
i enlighet med art 6.1 och 6.3 (d) EKMR. Europadomstolen uttalade att försvaret ska ges
möjlighet att låta förhöra vittnen. I förevarande fall hade dessutom varken rätten eller någon
förundersökningsdomare varit i kontakt med vittnena utan enbart polisen. Europadomstolen
ansåg att rätten på grund av det anförda inte kunde iaktta vittnena och därmed bilda sig en egen
uppfattning om deras trovärdighet. Efter en samlad bedömning ansåg Europadomstolen att den
tilltalade hade berövats sin rätt till en rättvis rättegång och en kränkning förelåg av art 6.1 och
6.3 (d) EKMR.
4.2.4 Saïdi v. Frankrike, 1993
I det aktuella målet dömdes Saïdi till fängelse och utvisning i Frankrike för bland annat
narkotikabrott. Vittnena i förevarande fall var anonyma och Saïdi fick inte någon möjlighet att
korsförhöra de vittnen som anklagade honom för brotten. Saïdi klagade till Europadomstolen
och hävdade att han inte haft rätt till en rättvis rättegång i enlighet med art 6.1 och 6.3 (d)
EKMR.
31
Europadomstolen uttalade att ett bevis som upptagits på ett tidigare stadium inte i sig är
oförenligt med art 6.1 och 6.3 (d) EKMR, detta förutsätter emellertid att försvarets rättigheter
har respekterats. Försvaret ska ges möjlighet att någon gång under förfarandet förhöra de vittnen
som åberopats. Saïdi och hans försvarare hade inte tillåtits att förhöra vittnena, varken under
förundersökningen eller under rättegången.
I förevarande fall hade de två instanser som dömt Saïdi inte hänvisat till någon annan bevisning
än till de utsagor som hade avgivits före rättegången. Vittnesmålen utgjorde således den enda
och avgörande bevisningen i målet. Vittnena var förvisso narkomaner och hade ett legitimt
intresse av att få vara anonyma mot bakgrund av risken för repressalier. Europadomstolen
konstaterade att svårigheten givetvis finns med att inhämta bevisning rörande
narkotikabrottslighet men att det inte rättfärdigar en inskränkning i den tilltalades försvar.
Europadomstolen ansåg följaktligen att en kränkning förelåg av art 6.1 och 6.3 (d) EKMR.
4.2.5 Doorson v. Nederländerna, 1996
I målet skulle 150 drogmissbrukare identifiera knarkförsäljare. Det var känt för polisen att de
som vittnade mot försäljarna hade blivit hotade. Identiteten på två av vittnena var kända, N och
R, men resterande sex vittnen hölls anonyma. De sex anonyma vittnena pekade ut Doorson som
knarkförsäljare vid en fotokonfrontation. Domstolen avslog emellertid försvarets begäran om
att få höra de sex vittnena. Doorson dömdes i regiondomstolen till 1 år och 3 månaders fängelse
för narkotikabrott.
Doorson klagade till appelationsdomstolen och hemställde att de sex anonyma vittnena skulle
höras. Appellationsdomstolen beslöt att undersökningsdomaren på nytt skulle höra de anonyma
vittnena och ge försvaret tillfälle att utfråga respektive vittne. Domstolen ifrågasatte samtidigt
nödvändigheten av att upprätthålla vittnenas anonymitet men kom fram till att risk för
repressalier förelåg och att anonymiteten därför var befogad. Undersökningsdomaren förhörde
två av de anonyma vittnena, Y15 och Y16, i närvaro av försvararen som tilläts ställa frågor till
vittnena. Undersökningsdomaren kände till identiteterna men inte försvaret. Vittnena hade köpt
narkotika av Doorson och hade sett honom sälja till andra. Vittnena hade vidare identifierat
Doorson från ett polisfotografi och beskrivit hans utseende och kläder. Vittnet N hördes i
appellationsdomstolen men förklarade att han hade ljugit och återtog sitt påstående om att
Doorson hade sålt droger. Vittnet R avvek och hördes aldrig av domstol. Åklagaren kallade in
32
en polisman, vittnet I. Han uppgav att dömda knarkförsäljare efter avtjänat straff tidigare hotat
och misshandlat de vittnen som vittnat emot dem. Appellationsdomstolen fastställde
regiondomstolens dom med beaktande av utpekandet av Doorson vid fotokonfrontationen,
utsagorna lämnade av Y15 och Y16, att Doorson själv medgivit att det var han på fotot som
visats för vittnena och slutligen utsagorna gjorda inför polisen av N och R. Domstolen valde att
tro på den utsaga som N lämnat hos polisen trots att han under rättegången återtog sitt
påstående.
Hoge Raad fastställde Appellationsdomstolens dom och uttalade att anonyma vittnesmål måste
följa vissa krav. Vittnesmålet ska ha upptagits inför en domare med kännedom om vittnets
identitet, en officiell rapport ska finnas över vittnesförhöret och ett uttalande om vittnets
trovärdighet samt skälen till anonymiteten. Vidare ska försvaret ges tillfälle att ställa frågor till
vittnet och bevisningen får inte vara den enda och avgörande bevisningen vid fällande dom.
Den dömande domstolen ska även visa omsorg och försiktighet när rätten fastställer
trovärdighet hos ett anonymt vittne.
Doorson klagade Europadomstolen och hävdade en kränkning av art 6.1 och 6.3 (d) EKMR.
Vittnena hade inte hörts i hans närvaro och han hade inte haft möjlighet att ställa frågor till
vittnena. Europadomstolen meddelade dom den 26 mars år 1996 och anförde att art 6 EKMR
inte uttryckligen kräver att hänsyn tas till vittnena, men att deras liv, frihet och säkerhet till
person är en fråga som faller inom art 8 EKMR. Mot denna bakgrund kräver principen om en
rättvis rättegång också att försvarets intressen i förekommande fall avvägs mot intressena hos
vittnen som kallas att avge sin utsaga. Vittnena hade ett intresse av skydd i form av anonymitet
då drogmissbrukare som talade som vittnen löpte en stor risk att utsättas för repressalier. Rätten
uttalade att en fällande dom inte enbart får grundas på anonyma vittnen utan att annan bevisning
även måste finnas som kan läggas till grund för en fällande dom. I Doorson v. Nederländerna
förekom annan bevisning än bara anonyma vittnen varför det inte stred mot art 6 EKMR och
rätten till en rättvis rättegång. Europadomstolen uttalade därför att ingen kränkning förelåg av
art 6.1 och art 6.3 (d) EKMR.
33
4.2.6 Van Mechelen m.fl. v. Nederländerna, 1997
I det aktuella målet hade Van Mechelen och tre personer dömts av nederländsk domstol för
försök till dråp och grovt rån. Bevisningen bestod i huvudsak av vittnesutsagor av anonyma
polismän som deltagit i förföljandet av brottslingarna efter rånet och som identifierat följande
fyra personer som nu stod åtalade. Poliserna hördes vid ett tillfälle av undersökningsdomaren,
medan de åtalade, deras försvarare och åklagaren befann sig i ett angränsande rum varifrån de
kunde följa förhöret genom en ljudinstallation. Polismännen ville vara anonyma för att
underlätta deras fortsätta användbarhet i tjänsten samt att de ville garantera sin egen och sina
familjers säkerhet.
Van Mechelen klagade till Europadomstolen och hävdade att han inte haft rätt till en rättvis
rättegång i enlighet med art 6.1 och 6.3 (d) EKMR. Europadomstolen erinrade om sin tidigare
rättspraxis och uttalade att anonyma vittnesmål inte under alla omständigheter är oförenligt med
konventionen men att det enbart ska godtas vid starka skäl. Europadomstolen uttalade
emellertid att en fällande dom inte enbart eller ens väsentligen får grundas på anonyma
vittnesmål. I det aktuella fallet hade polismännen hörts i ett annat rum än det där klagandena
och deras försvarare befunnit sig, vilket inskränkte försvarets möjligheter att pröva deras
trovärdighet. Europadomstolen fann det inte klarlagt att sådana avvikelser från ett normalt
förfarande varit nödvändiga. Europadomstolen uttalade vidare att polismän har särskilda
skyldigheter att bekämpa brott och däri ingår bland annat att avge vittnesmål inför en domstol.
Det måste därför enligt rätten krävas starka skäl för att poliser skulle få uppträda anonymt. Det
hade i målet inte heller påvisats något faktiskt hot varken mot poliserna eller deras familjer.
Den anonyma bevisningen var även den huvudsakliga bevisningen mot de tilltalade.
Europadomstolen ansåg därför att försvarets rättigheter hade beskurits vilket stod i strid med
art 6.1 och art 6.3 (d) EKMR.
4.3 Europarådets rekommendation
Den 10 september år 1997 antog Europarådets ministerkommitté en rekommendation98 om hot
mot vittnen och om den tilltalades försvar. Rekommendationen byggde på Europadomstolens
rättspraxis och uttryckte vittnets betydande roll och hoten som vittnen riskerade i mål gällande
organiserad brottslighet. I rekommendationen framfördes att medlemsstaterna borde ha ett
98 Rekommendation no R (97) 13 Intimidation of witnesses and the rights of the defence.
34
vittnesskyddsprogram för hotade vittnen och deras anhöriga. Programmen föreslogs erbjuda
diverse skyddsåtgärder som exempelvis identitetsbyte, flytt, fysiskt skydd, hjälp vid att skaffa
nytt arbete och livvaktsskydd.99
I rekommendationen uttalades vidare att anonyma vittnesmål bör ses som en exceptionell
åtgärd. Anonymitet ska endast användas i undantagsfall och vittnets situation ska granskas
genom ett rättsligt förfarande där den tilltalade får tillfälle att ifrågasätta vittnets behov av
anonymitet, dennes trovärdighet och källan till vittnets vetskap. Vid ett tillåtande av anonyma
vittnesmål ska myndigheten beakta dels om vittnets liv eller frihet är allvarligt hotad, dels om
bevisningen sannolikt blir betydelsefull och om vittnet verkar vara trovärdigt. Vidare anför
rekommendationen att en fällande dom inte endast eller ens väsentligen får grundas på uppgifter
från anonyma vittnesmål.100
4.4 Kommissionens arbetsdokument
I Kommissionens arbetsdokument från den 13 november år 2007 diskuterades
genomförbarheten av EU-lagstiftning på området för skydd bland annat för vittnen.
Vittnesskyddet har varit föremål för diskussion under flera år. I arbetsdokumentet framhölls
vikten av att vittnen ska få ett adekvat skydd samt att åtalade ska lagföras. År 2004 inleddes ett
förberedande arbete med att utveckla bindande lagstiftning inom EU rörande vittnesskydd. Det
gjordes undersökningar år 2006 rörande EU-medborgares åsikter beträffande stödet för att ta
itu med vittnesskydd på EU-nivå där 86 procent av medborgarna gav stöd åt en
gränsöverskridande EU-policy samt ett internationellt samarbete om vittnesskydd.
Information om medlemsstaternas lagstiftning, administrativa strukturer och praktiska
erfarenheter samlades och det framkom stora skillnader mellan medlemsstaternas lagstiftning
och administrativa strukturer. Förutom skillnader är det även ett område som ständigt utvecklas.
Mot bakgrund av detta kom kommissionen fram till att det i nuläget inte var lämpligt att införa
lagstiftning på EU-nivå. Även om det finns lagstiftning, prioriterade policyområden och
domstolsavgöranden inom Europarådet som stödjer behovet av bindande åtgärder för
vittnesskydd har arbetet inte lett till någon bindande lagstiftning.101
99 SOU 1998:40, s. 319. 100 SOU 1998:40 s. 307. 101 Commission working document on the feasibility of EU legislation in the area of protection of witnesses and
collaborators with justice (COM(2007)0693 final).
35
5 Vittnesregleringen i utländsk rätt
5.1 Norsk lagstiftning
I Norge infördes anonyma vittnen år 2001 i straffprocessloven 130 § (a). Huvudregeln i
straffprocessloven 130 § anger att vittnet ska av rätten höras om namn, födelsedatum, civilstånd,
hemvist och förhållande till misstänkt och målsägande. Straffprocessloven 130 § (a) tillkom
som ett undantag till huvudregeln för att möjliggöra anonyma vittnesmål.102
För att rätten ska godta ett anonymt vittnesmål krävs att fyra materiella huvudvillkor samt ett
processuellt villkor är uppfyllda. Det första materiella huvudvillkoret är måltyp, anonyma
vittnen får enbart tillåtas vid allvarligare brottslighet såsom dråp, våldtäkt, grovt rån och
allvarligare narkotikabrott. Det andra villkoret är farosituationen, det måste föreligga en risk
för att vittnet eller någon till vittnet närstående ska utsättas för allvarlig brottslighet mot liv,
hälsa eller frihet om vittnets identitet blir känd. Det tredje villkoret är nödvändighet, anonyma
vittnesmål ska enbart användas när det är strikt nödvändigt annars ska mindre ingripande
åtgärder ha företräde. Det fjärde villkoret är hänsyn till tilltalads försvar vilket innebär att
anonyma vittnesmål inte får medföra väsentliga olägenheter för den tilltalades försvar. Med
väsentliga olägenheter avses i hur stor utsträckning den tilltalades rätt till ifrågasättande av
vittnets trovärdighet begränsas vid anonyma vittnesmål och hur viktigt det är för den tilltalade
att känna till vittnets identitet för att kunna försvara sig. Slutligen tar det processuella villkoret
sikte på att en begäran om anonymitet lämnas in till rätten av statsadvokaten.
En prövning görs sedermera huruvida villkoren är uppfyllda och rätten får bestämma om
anonymitet ska godkännas eller inte. Det är enbart domare, jury, åklagare och den tilltalades
försvarare som har kännedom om vittnets identitet i enlighet med straffprocessloven 130 §
(a).103
102 SOU 2004:1, s. 205 f. 103 Mot. 2008/09:Ju363 Sekretessbelagd identitet vid vittnesmål i domstol, s. 3 ff.
36
5.2 Dansk lagstiftning
I Danmark infördes anonyma vittnen år 2002 i retsplejeloven 848 § 2 st. I förevarande
bestämmelse stadgas att det i brottmål finns en möjlighet för rätten att hemlighålla vittnets namn
och adress för den tilltalade.104 Ett hemlighållande får enbart ske när det är av väsentlig vikt
med anledning av vittnets säkerhet samtidigt som förfarandet måste kunna antas vara utan
betydelse för den tilltalades försvar. Åklagaren kan meddela ett förbud för försvaret att lämna
upplysningar om vittnet till den tilltalade till dess att rätten prövat frågan.105 Rätten kan även
besluta att den tilltalade ska lämna rättssalen under tiden vittnet hörs ifall det finns anledning
att anta att vittnet eller någon närstående till vittnet riskerar repressalier.106
5.3 Nederländsk lagstiftning
Anonyma vittnen infördes i Nederländerna år 1994 och begreppet hotat vittne infördes i den
holländska straffprocesslagen i 136 § (c) och 226 § (a). Ändringen innebar att vittnets identitet
skulle förbli hemlig om ett röjande kunde innebära repressalier för vittnets liv, hälsa, säkerhet,
familjeliv eller ekonomisk existens. Vittnet måste ha uttalat att denne på grund av nämnda
omständigheter inte ville avslöja sin identitet.
Vittnesmålet ska sedermera avläggas under ed inför en förundersökningsdomare utan att
vittnets identitet avslöjas. Undersökningsdomaren ska undersöka vittnets tillförlitlighet och
uttala sig om denna i en undersökningsrapport.107 Det anonyma vittnesmålet ska enbart
användas vid åtal gällande allvarligare brottslighet.108 Undersökningsdomaren ska ha möjlighet
att förbjuda den misstänkte och försvararen att närvara vid förhöret med det hotade vittnet men
då ska även åklagaren vägras närvara. Åklagaren och försvararen ska ha rätt att ställa frågor till
vittnet antingen via telefon eller per skrift enligt straffprocesslagen 226 § och ett hotat vittne
ska höras inför lykta dörrar enligt straffprocesslagen 280 §. Bevisningen ska enbart tillåtas i de
fall försvaret har haft tillfredställande möjligheter att ställa frågor och det anonyma vittnesmålet
får inte vara den enda avgörande bevisningen vid en fällande dom.109
104 SOU 2004:1 s. 206. 105 SOU 2004:1 s. 98. 106 SOU 2004:1 s. 206. 107 SOU 2004:1, s. 206 f. 108 SOU 1998:40, s. 312. 109 DS 1995:1, s. 113.
37
6 Analys
6.1 Allmänt
Under avsnittet av gällande rätt har en allmän beskrivning getts av de processrättsliga reglerna,
vittnesregleringen och vittnesskyddet i Sverige. Svensk rättspraxis har presenterats och de
utredningar som lagts fram på området. Art 6 och 8 EKMR har beskrivits samt
Europadomstolens rättspraxis och den utländska vittnesregleringen.
Syftet med uppsatsen har varit att utreda om det är motiverat med beaktande av den tilltalades
rättssäkerhet och vittnenas rättstrygghet att tillåta anonyma vittnesmål vid grövre brottslighet
och då s.k. tillfällighetsvittnen. Uppsatsen har varit begränsad till att analysera möjliggörandet
av anonyma vittnesmål under förundersökningsstadiet och däri möjligheterna att vid en
huvudförhandling läsa upp referat från vittnesförhöret. Nedan följer en redogörelse där det
utreds om nuvarande vittnesskydd är tillräckligt, vilka för- och nackdelar anonyma vittnesmål
kan medföra samt vilka åtgärder som är motiverade att vida på området.
6.2 Är nuvarande vittnesskydd tillfredsställande?
En person som har bevittnat ett brott är skyldig att medfölja polisen till förhör. En kallelse till
ett vittnesförhör kan förenas med vite och hämtning och en kallelse till en huvudförhandling
förenas med vite och kan även förenas med hämtning. Ifall ett vittne vägrar att uttala sig riskerar
vittnet häktning och om vittnet talar osanning eller tiger riskerar vittnet mened vilket kan leda
till fängelse. Det är således ingen valmöjlighet om ett vittne vill vittna eller inte, utan vittnet
måste inställa sig.
Som visat riskerar emellertid vittnena repressalier och många avhåller sig ifrån att vittna.
Undantaget från vittnesplikten tar sikte på hustru, barn eller syskon eller någon som på liknande
sätt är parten närstående. Den som är under femton år eller lider av en psykisk störning ska
vittna enbart i de fall rätten finner det lämpligt och advokater, läkare, barnmorskor,
sjuksköterskor och psykologer undantas i vissa fall. Det sagda innebär att tillfällighetsvittnen
sällan kan avhålla sig ifrån att vittna såvida de inte uppfyller något av kriterierna i undantagen.
För att skydda vittnena från övergrepp infördes en ändring i RB 36:10. Ändringen innebar att
rätten inte får fråga vittnet om ålder, hemvist och yrke annat än om det är behövligt. Skyddet
38
har emellertid inte varit särskilt effektivt då en part i de flesta fall har rätt att få kännedom om
vittnets identitet. Den tilltalade har när åtal har väckts en absolut rätt att få en kopia av
förundersökningsprotokollet, vari vittnets fullständiga namn finns. Andra uppgifter om vittnet
såsom personnummer, yrke eller anställning och bostadsort ska lämnas ut om den tilltalade
begär det och uppgifterna förekommer i rättens akt.
Rätten kan vid förhandlingstillfället besluta om ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring
och erbjuda vittnesstöd till vittnet. Den nya utredningen som kom år 2017 uttalar att videoförhör
ska tillåtas oftare. Möjligheten till ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring saknar
emellertid viss betydelse i och med att många vittnen överhuvudtaget inte vill medverka vid
rättegångar och inte alls konfronteras med den tilltalade. Att videoförhör dessutom ska tillåtas
oftare enligt utredningen bidrar inte med något egentligt nytt skydd. Ifall ett vittne hörs per
videolänk eller via telefon kan det visserligen kännas tryggare för vissa vittnen men den
tilltalade har ändock kännedom om vittnets identitet och vittnet kan därmed riskera repressalier.
Vittnesstödet saknar således också viss betydelse med anledning av det som tidigare anförts att
de allra flesta vittnen inte vågar komma till förhandlingen och såldes tar vittnen inte del av det
vittnesstöd som ges i samband med förhandlingstillfället.
Det finns både straffsanktionerade, fysiska och administrativa skydd för vittnen. Övergrepp i
rättssak stadgar ett särskilt skydd för vittnen och innebär att personer som med våld eller med
hot om våld angriper ett vittne riskerar fängelse. Brott enligt BrB kap 3-4, innefattar brott mot
frihet och frid och ger en möjlighet att straffa en person som hindrar eller stör ett vittne från att
avlägga vittnesmål. Lagen om kontaktförbud innebär ett förbud för en person att besöka eller
på annat sätt ta kontakt med en annan person. Frågan som kan ställas är vad dessa bestämmelser
fyller för faktiskt skydd? Har bestämmelserna något individuellt preventivt syfte och går det att
undvika situationer som i Hallonbergen? I många av de fall som rör den organiserade
brottsligheten har sådana grova brott begåtts att den tilltalade i de fallen ändå riskerar livstid
eller i vart fall ett långt fängelsestraff. I de fall den tilltalade då vill tysta eller hota ett vittne
borde fängelsestraffet i många fall inte påverkas i väsentlig mån och den tilltalade skulle
troligen i många fall ändå utöva repressalier mot vittnen. Organiserad brottslighet bygger även
i många avseenden på att individer inte vågar vittna och således har dessa straffsanktionerade
skydd en mindre betydelse.
Straffet för övergrepp i rättssak har skärpts vid ett flertal tillfällen och detta på grund av att de
tidigare straffskalorna inte ansågs i tillräcklig grad uttrycka hur allvarligt samhället såg på dessa
39
brott. För grovt brott har straffet höjts från fängelse lägst ett år och högst sex år till fängelse
lägst två år och högst åtta år. Brottet övergrepp i rättssak har under åren bearbetats och
lagstiftaren har i omgångar markerat brottets allvarlighetsgrad. Trots höjningar av straffskalan
kan påpekas att det år 2015 förekom 3600 fall av övergrepp i rättssak och då finns det inte
statistik på det eventuella mörkertal som finns. Höjningarna av straffskalan borde därmed inte
ha någon större betydelse för att motverka övergrepp mot vittnen och frågan är vad de
straffsanktionerade skydden har för betydelse när skadan redan är skedd?
Fysiska skydd finns bland annat i form av skalskydd, trygghetspaket och livvaktsskydd. De
administrativa åtgärder som återfinns är folkbokföringsåtgärder med en s.k.
sekretessmarkering, kvarskrivning, fingerade personuppgifter och byte av namn. Vid dessa
typer av skydd tvingas vittnet många gånger att flytta och gå in i en helt ny identitet där följden
blir att det tidigare livet får lämnas, åtminstone för en viss tid. Dessa skyddsåtgärder är
inskränkande för vittnets liv och det är förståeligt att vittnen många gånger drar sig för att avge
sina utsagor då vittnen inte vill utsättas för dessa inskränkningar.
En studie från BRÅ visar att antalet anmälningar om övergrepp i rättssak ökade med 70 procent
mellan år 1999 och år 2006. År 2015 anmäldes omkring 3 600 fall av övergrepp i rättssak, vilket
emellertid är en minskning med 4 procent jämfört med året innan. Detta borde visa på att
nuvarande vittnesskydd inte är tillfredsställande, däremot vet vi inte vilken typ av skydd
vittnena hade varför det är svårt att uttala sig specifikt om skydden. Det finns inte heller
kännedom om hur stort mörkertalet är. Oavsett hur tillfredsställande vittnesskydden är i sig, hur
stor betydelse har skydden i slutändan om ingen vågar vittna? Ifall vittnen inte vill närvara vid
förhandlingar på grund av rädsla för repressalier eller ändrar sina utsagor, har vittnesskyddet då
någon betydelse?
De allra flesta vittnen avhåller sig ifrån att komma till själva förhandlingstillfället. Därför har
bestämmelserna om ljudöverföring och ljud- och bildöverföring, vittnesstöd eller olika
straffsanktionerade, fysiska eller administrativa åtgärder mindre betydelse. Ett
tillfällighetsvittne som erbjuds administrativt eller fysiskt skydd riskerar stora inskränkningar i
sitt liv och detta på grund av att ha bevittnat ett brott. De straffsanktionerade skydden för vittnen
hindrar förmodligen inte heller gärningspersoner från den grövre organiserade brottsligheten
att utöva repressalier mot vittnet.
40
Nuvarande vittnesskydd är inte tillfredställande och är inte anpassat till den förändrade
kriminella verkligheten i Sverige och fyller inte det behov som finns. Sverige behöver att
vittnen vågar komma till förhandlingstillfället och avge en sanningsenlig utsaga, vilket vittnen
år 2017 inte vågar.
6.3 Anonyma vittnesmål enligt Europadomstolen
Europadomstolen har i vissa fall accepterat ett användande av anonyma vittnesmål.
Europadomstolen har emellertid uttalat att rätten till kontradiktion och rätten till en rättvis
rättegång påverkas och att skälen därför bör vara mycket starka vid ett tillåtande av anonyma
vittnesmål.
I Lüdi v. Schweiz, Kostovski v. Nederländerna, Windisch v. Österrike och Saïdi v. Frankrike
hade försvaret begränsade möjligheter att ställa frågor till vittnena. Rätten till försvar var
begränsad och i samtliga fall ansågs den tilltalade ha berövats sin rätt till en rättvis rättegång
och en kränkning förelåg av art 6.1 och art 6.3 (d) EKMR. Europadomstolen uttalade i samtliga
fall att försvaret ska ges möjlighet att låta förhöra vittnen. I varken Lüdi v. Schweiz och
Windisch v. Österrike hade undersökningsdomaren haft kännedom om vittnets identitet vilket
gjorde att inte ens rätten kunde bilda sig en egen uppfattning om vittnenas trovärdighet.
Van Mechelen m.fl. v. Nederländerna påminner om ovanstående situation och i följande mål
hade vittnena hörts i ett annat rum än det där klagandena och deras försvarare befunnit sig,
vilket inskränkte försvarets möjligheter att pröva vittnenas trovärdighet. I följande mål
handlade det emellertid om polisvittnen vilka enligt Europadomstolen har särskilda
skyldigheter att bekämpa brott och däri ingår bland annat att avge vittnesmål inför en domstol.
Det ska därför enligt rätten krävas starka skäl för att poliser ska få uppträda anonymt. I målet
hade det inte heller påvisats något faktiskt hot varken mot poliserna eller deras familjer. Den
anonyma bevisningen var även den huvudsakliga bevisningen mot de tilltalade.
Europadomstolen ansåg därför att försvarets rättigheter hade beskurits och stod i strid med art
6.1 och art 6.3 (d) EKMR.
I Doorson v. Nederländerna hade försvararen tillåtits att ställa frågor till de anonyma vittnena
och identiteten var även känd för förundersökningsdomaren. Europadomstolen anförde att art
6 EKMR inte uttryckligen kräver att hänsyn tas till vittnena, men att deras liv, frihet och
säkerhet till person är en fråga som faller inom art 8 EKMR. Mot denna bakgrund kräver
41
principen om en rättvis rättegång också att försvarets intressen i förekommande fall avvägs mot
intressena hos de vittnen som kallas att avge sin utsaga. Vittnena hade ett intresse av skydd i
form av anonymitet då drogmissbrukare som talade som vittnen hade en stor risk att utsättas
för repressalier. Rätten uttalade att en fällande dom inte enbart får grundas på anonyma
vittnesmål utan att annan bevisning även måste förekomma som kan läggas till grund för en
fällande dom. I Doorson v. Nederländerna förekom annan bevisning än enbart anonyma
vittnesmål varför det inte stred mot art 6 EKMR.
En summering av Europadomstolens avgöranden blir att det är av stor vikt att rätten till
kontradiktion enligt art 6.3 (d) EKMR upprätthålls och att rätten till försvar inte undermineras.
Det innebär att försvararen ska ha rätt att ställa frågor till vittnet och i de fall försvararen känner
till identiteten borde de ha möjlighet att själva göra en värdering av beviset och ha möjlighet
till att ställa motfrågor till vittnet. Vidare är det av vikt att det föreligger ett faktiskt hot eller att
ett hot kan antas förekomma om vittnets identitet röjs och att i de situationer som vittnet innehar
en viss tjänst i form av polisman bör anonymitetsskyddet ses väldigt restriktivt. Sedermera är
det viktigt att rätten har tillgång till vittnets identitet för att själva kunna göra en tillräckligt bra
tillförlitlighets- och trovärdighetsbedömning. Det anonyma vittnesmålet får inte heller vara den
enda och avgörande bevisningen vid fällande dom utan annan bevisning ska även föreligga.
Slutligen råder inte rätten till kontradiktion enligt art 6.3 (d) EKMR utan undantag utan ska
förhållas till art 8 EKMR och därigenom behovet av att skydda vittnen. Europadomstolen har
därför uttalat att vittnenas rättigheter inte får undermineras utan den tilltalades rätt till
rättssäkerhet ska ställas mot vittnenas behov av skydd.
6.4 Anonyma vittnesmål enligt utländsk rätt
I Norge infördes straffeprocessloven 130 § (a) för att tillåta anonyma vittnesmål vilket enbart
får tillåtas i de fall det rör sig om allvarligare brottslighet, risk för repressalier, det ska vara
nödvändigt och hänsyn ska tas till den tilltalades försvar. I dessa fall känner domare, jury,
åklagare och den tilltalades försvarare till vittnets identitet men inte den tilltalade. Den danska
regleringen i retsplejeloven 848 § 2 st stadgar liknande villkor som den norska. Där anonyma
vittnesmål enbart får ske när det är av väsentlig vikt med anledning av vittnets säkerhet
samtidigt som förfarandet måste kunna antas vara utan betydelse för den tilltalades försvar.
42
Den nederländska regleringen om anonyma vittnesmål återfinns i straffprocesslagen 136 § (c)
och 226 § (a). Den stadgar ett begrepp som heter hotat vittne, där anonyma vittnesmål enbart
ska tillåtas i de fall vittnet vid ett röjande riskerar repressalier för liv, hälsa, säkerhet, familjeliv
eller ekonomisk existens. Undersökningsdomaren ska undersöka vittnets tillförlitlighet och
uttala sig om denna i en undersökningsrapport. Det anonyma vittnesmålet får enbart användas
vid åtal gällande allvarligare brottslighet mot rättsordningen. Åklagaren och försvararen ska ha
rätt att ställa frågor till vittnet antingen via telefon eller per skrift. Bevisningen ska enbart tillåtas
i de fall försvaret har haft tillfredställande möjligheter att ställa frågor och det anonyma
vittnesmålet får inte vara den enda och avgörande bevisningen vid en fällande dom.
I både Norge och Danmark är vittnesskyddet utformat genom att vittnets identitetsuppgifter
hemlighålls från den tilltalade men är kända för försvararen. Anonymiteten får emellertid inte
påverka den tilltalades möjligheter till att utforma sitt försvar. I Nederländerna hörs det
anonyma vittnet av förundersökningsdomaren medan försvaren och åklagaren kan vägras att
närvara vid förhöret men får ställa frågor till vittnet och det saknas en ovillkorlig rätt för
försvararen att ta del av det anonyma vittnets identitetsuppgifter. Det kan därför konstateras att
Norge och Danmarks regleringar liknar varandra och att skyddet ser aningen annorlunda ut i
Nederländerna och är något mer långtgående.
Det faktum att försvararen enligt nederländsk rätt inte har en ovillkorlig rätt att ta del av det
anonyma vittnets identitetsuppgifter är anmärkningsvärt i och med att försvararen i de fallen
inte har möjlighet att göra en egen tillförlitlighets- och trovärdighetsbedömning av
vittnesutsagan. Emellertid riskerar det inte i de fall att uppstå någon slags lojalitetskonflikt
emellan försvararen och klienten vilket kan uppstå utifrån de bestämmelser som den norska och
danska lagstiftningen ställt upp. Regleringen i alla de tre länderna påminner om de villkor som
Europadomstolen behandlat i rättspraxis, däribland att det ska röra sig om allvarligare
brottslighet, vittnet ska vara hotat, rätten till kontradiktion ska tillgodoses, den tilltalades
möjligheter till försvar ska inte påverkas i allt för stor utsträckning och det anonyma
vittnesmålet får inte vara den enda och avgörande bevisningen vid fällande dom.
43
6.5 Fördelar med anonyma vittnen
År 2015 ställdes 669 st förhandlingar in och under år 2016 låg antalet på 584 st och detta på
grund av vittnenas frånvaro. Vittnen vill många gånger inte alls komma till förhandlingstillfället
och konfronteras med den tilltalade. Det förekommer en rädsla även i de mest bagatellartade
målen, vilket både polis och åklagare har bevittnat om. BRÅ beskriver att de gärningspersoner
som begår övergrepp i rättssak är unga och ofta omedvetna om att en påverkan faktiskt innebär
ett brott och är olagligt, detta torde emellertid inte röra sig om samma gärningspersoner som
förekommer i den grövre organiserade brottsligheten. Mordet i Hallonbergen är ett faktum som
kan bidra till en fortsatt rädsla hos vittnen och avskräcka vittnen ifrån att vittna.
Fördelarna med anonyma vittnesmål är att fler individer troligen skulle våga vittna.
Bestämmelserna om ljud och ljud- och bildöverföring gör troligen ingen större skillnad för de
vittnen som känner en rädsla och inte vill inställa sig till huvudförhandlingen. Ett användande
av anonyma vittnesmål skulle kunna innebära att fler vittnen vågar vittna och utge sin utsaga i
och med att vittnet då inte behöver konfronteras på samma sätt med den tilltalade och därmed
inte heller riskerar repressalier i samma utsträckning. Vid tillfällighetsvittnen har sällan den
tilltalade kännedom om vittnets identitet och anonymiteten skulle i dessa fall fylla ett faktiskt
skydd. Anonymiteten skulle även leda till att fler vittnen skulle våga uppge sin utsaga redan
under förundersökningsstadiet. Ett anonymitetsskydd skulle således innebära fler lagföringar
och effektivare användning av skattemedel. Tingsrätterna skulle få färre inställda förhandlingar
med anledning av att vittnet vågar närvara och samhället skulle därigenom minska de kostnader
som uppstår vid inställda förhandlingar.
Anonyma vittnesmål skulle innebära att vittnen i större utsträckning vågar uppge sin utsaga.
Utan anonyma vittnesmål finns en risk att de vittnen som kommer till huvudförhandlingen inte
vågar redogöra för vad som faktiskt hänt utan ändrar sina redogörelser eller uppger ingenting
alls. Detta skulle leda till bevisningen i många delar försämras och den tilltalade kan i vissa fall
då gå fri. Utredningar och åtal av brott försvåras och den tilltalade kan fortsätta med sin
brottslighet, detta i sin tur påverkar rättstryggheten och rättseffektiviteten.
Som ovan nämnts skulle anonymiteten bidra till ökat antal lagföringar i Sverige. Lagföring är
av intresse för staten, dels allmänpreventivt att allmänheten avhåller sig från att begå brott dels
44
individualpreventivt att de som begår brott avhålls från att begå nya brott. Det åligger även i
målsägandenas intresse att brotten lagförs och att målsägandena får upprättelse. Anonyma
vittnesmål kan även leda till materiellt viktiga avgöranden, då det är svårt att få vittnen att vittna
vid grövre brottslighet vilket skulle kunna avhjälpas genom anonyma vittnesmål. Anonyma
vittnesmål skulle således bidra till att eliminera de grupperingar som finns inom grövre
organiserade brottslighet.
Anonyma vittnesmål skulle även innebära att vittnen inte behöver ansöka om något fysiskt eller
administrativt skydd. Kostnaderna för skydden skulle således minska och vittnet skulle inte
behöva byta identitet och flytta vilket kan innebära en stor inskränkning i vittnets liv.
Utredningen i SOU 2004:1 diskuterade ett nationellt program till skydd för bland annat
bevispersoner och där EU har diskuterat ett liknande skydd. Skydden innebär emellertid inte att
flera vittnen skulle känna sig manade till att vittna utan snarare tvärtom, att vittnen skulle
avhålla sig ifrån att vittna för att undgå inskränkningen och att skyddet i vissa delar inte är
tillräckligt. Därför är det inte motiverat att införa ett nytt vittnesskyddsprogram i Sverige.
Anonyma vittnesmål skulle stå i linje med den processrättsliga principen
omedelbarhetsprincipen och principen om fri bevisföring. Omedelbarhetsprincipen innebär att
domen ska grundas på vad som förekommit vid huvudförhandlingen och rätten får i princip inte
grunda domen på en uppgift i förundersökningsprotokollet om inte uppgiften har omnämnts
eller hänvisats till under huvudförhandlingen. Omedelbarhetsprincipen ska säkerställa
koncentrationen av bevismaterialet till huvudförhandlingen och därigenom skapa goda
förutsättningar för en värdering av hela materialet i ett sammanhang. Detta innebär att
vittnesattester med anonym bevisning således inte borde strida mot omedelbarhetsprincipen om
den omnämns under huvudförhandlingen och utifrån den fria bevisföringen borde fler
möjligheter ges till att använda anonym bevisning då svensk rätt saknar legala bevisregler.
Europadomstolen har tillåtit anonyma vittnesmål när försvaret haft möjlighet att ställa frågor
till vittnet, när ett faktiskt hot om repressalier har förekommit och när vittnesmålet inte har varit
den enda och avgörande bevisningen vid fällande dom. Europadomstolen har presenterat ett
godtagbart alternativ som enbart ska användas i de allra mest extrema undantagsfallen och där
rätten till kontradiktion samt ett fullgott försvar inte i alltför stor utsträckning riskerar att
undermineras. En tillämpning av anonyma vittnesmål skulle ge en enhetligare tolkning av art
45
6.3 (d) EKMR och det är viktigt att lagen tolkas lika, då EKMR gäller som lag i Sverige. Rätten
till kontradiktion enligt art 6.3 (d) EKMR råder inte utan undantag utan ska förhållas till art 8
EKMR och därigenom behovet av att skydda vittnen. Vittnenas liv, frihet och säkerhet faller
inom området för art 8 EKMR där skydd stadgas för varje individs rätt till sitt privat- och
familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. I de fall anonyma vittnesmål inte skulle tillåtas
riskeras rättigheten i art 8 EKMR att undermineras.
Vittnen riskerar vite, polishämtning, häktning och eventuellt straffansvar för mened om de inte
avger sitt vittnesmål. Vittnena har ett flertal skyldigheter men det har även staten. Staten är
skyldig att tillse att art 8 EKMR tillgodoses. Ifall anonyma vittnesmål inte tillåts riskerar denna
rättighet att inskränkas. Att svensk rätt i regel inte tillåter anonyma vittnesmål kan leda till att
vittnena klagar till Europadomstolen och hävdar en kränkning av art 8 EKMR. Staten ställer
upp höga krav för vittnena, frågan är om staten själv lever upp till sina egna krav?
Anonyma vittnesmål skulle innebära att mordet i Hallonbergen aldrig hade behövt ske, förutsatt
givetvis att vittnets identitet inte redan var känd för gärningspersonerna. Mordet i Hallonbergen
påverkar vittnen i alla typer av mål och inte enbart i de mål som rör den grövre organiserade
brottsligheten. Anonyma vittnesmål skulle således bidra med att fler vågar vittna, fler riktiga
utsagor, färre inställda förhandlingar, lagföring av fler brott, materiellt viktiga avgöranden,
enhetligare tolkning av art 6.3 (d) EKMR, att art 8 EKMR upprätthålls och minskade kostnader
för samhället. Repressalierna skulle minska och rättstryggheten för vittnen skulle öka.
6.6 Nackdelar med anonyma vittnen
Nackdelarna med anonyma vittnesmål är att det skulle innebära en inskränkning i den tilltalades
rättssäkerhet och däri rätten till en rättvis rättegång och rätten till kontradiktion enligt art 6.1
och art 6.3 (d) EKMR. Vid ett användande av anonyma vittnesmål har inte den tilltalade
möjlighet att göra en avvägning om vilka frågor vederbörande vill ställa då vittnets identitet
inte är känd. Den tilltalade har inte heller likvärdiga möjligheter att kontrollera vittnets uppgifter
och inte heller samma möjlighet att ställa motfrågor till vittnet. Det kan finnas personliga
motsättningar mellan den tilltalade och vittnet samt förhållanden som förblir okända om vittnet
tillåts att uppträda anonymt. Den tilltalade kan inte göra kopplingar till sina egna iakttagelser
med hjälp av vittnet om inte vittnets identitet är känd. Den tilltalade kan inte heller ge vittnet
ett negativt alibi, det vill säga påvisa att vittnet inte var vid brottsplatsen vid den relevanta
46
tidpunkten. Vittnet kan ha olika motiv för att få den åtalade dömd, det kan handla om osämja,
hämnd, förutfattade meningar eller andra motiv till att avge ett falskt vittnesmål vilka inte blir
klarlagda i fall vittnets identitet inte är känd för den tilltalade. Det finns också en risk att vittnet
då identiteten inte riskerar att avslöjas medvetet eller omedvetet förbättrar sin utsaga.
Anonyma vittnesmål skulle även minska den tilltalades rätt till insyn enligt RB 23:18 och RB
23:18 (a). Den tilltalade har rätt att löpande ta del av vad som framkommit i förundersökningen
såvida det inte till men för utredningen och har vid slutdelgivning rätt att ta del av allt
förundersökningsmaterial. Anonyma vittnesmål skulle sålunda begränsa följande rättighet.
Anonyma vittnesmål medför även problem till ett fullgott försvar. I de fall anonyma vittnesmål
har tillåtits av Europadomstolen har försvararen haft kännedom om vittnets identitet. Försvaret
kan dock omöjligen känna till alla i den tilltalades krets och det kan vara svårt för försvararen
att ha kännedom om vilka motiv vittnet har gentemot den tilltalade. I de fall försvararen vet om
identiteten men inte den tilltalade riskerar det att uppstå en lojalitetskonflikt emellan
försvararen och klienten. Det strider även mot god advokatsed då en advokat alltid ska vara
uppriktig mot sin klient. Det vållar även problem då försvararen inte kan prata om allt med sin
klient utan måste begränsa sig för att inte riskera att lämna ut information om vittnet. Försvaret
skulle också få svårt att på ett effektivt sätt kunna ifrågasätta vittnesmålets trovärdighet och
tillförlitlighet i och med att försvararen då inte skulle kunna rådgöra med sin klient om vittnets
relation till vederbörande. Detta skulle påverka rätten till en rättvis rättegång och rätten till
kontradiktion enligt art 6.1 och art 6.3 (d) EKMR. EKMR är enbart minimirättigheter och inte
ett tak vilket skulle leda till att den tilltalade får ännu mindre rättigheter.
De nationella utredningarna har poängterat samma problematik som Europadomstolen och däri
den tilltalades rätt till försvar och svårigheterna med att upprätthålla rätten till kontradiktion.
De nationella utredningarna har även konstaterat att hot mot vittnen inte har ökat i tillräcklig
omfattning och att det därför inte finns tillräckligt vägande skäl för vittnesanonymitet samt att
hoten främst varit riktade mot personer som varit kända för den tilltalade. Utredningar har även
företagits på EU-nivå där EU har sett för stora skillnader emellan ländernas lagstiftning och
administrativa strukturer för att kunna kooperera en enhetlig EU-lagstiftning för vittnesskydd
och har därmed kommit fram till att det inte är lämpligt att införa en enhetlig EU-lagstiftning
på området.
47
Anonyma vittnesmål skulle kunna leda till att vittnen skulle begära anonymitet även vid
bagatellartade brott. Många vittnen känner förmodligen ett visst obehag och skulle nog helst
vara anonyma om den valmöjligheten gavs. Ifall anonyma vittnesmål skulle tillåtas vid grövre
brottslighet skulle nog vittnen även begära det vid enklare brottslighet. Det är visat att vittnen
känner en allmän ovilja till att vittna även i de mest bagatellartade målen. Detta skulle leda till
en spridning av vittnen som avhåller sig ifrån att vittna vilket skulle leda till ännu större problem
på området.
Anonyma vittnesmål riskerar även att skapa svåra processuella frågor och däri hur rätten ska
förhålla sig till principen om det bästa bevismedlet och principen om bevisomedelbarhet.
Principen om det bästa bevismedlet innebär att om ett bevis kan utnyttjas på flera olika sätt, ska
det sättet användas som medför den säkraste bevisningen. Att läsa upp vittnesattester eller ge
en summering av vad vittnet sagt till den tilltalade borde inte medföra lika säker bevisning som
i de fall vittnet hörs direkt inför rätten. Förbudet mot vittnesattester är lagstadgat i RB 35:14
och får enbart åberopas när förhör inte kan hållas vid eller utom huvudförhandling eller om det
finns särskilda skäl med hänsyn till den kostnad eller den olägenhet som ett förhör skulle
medföra. Principen om bevisomedelbarhet stadgar att bevis ska upptagas vid
huvudförhandlingen. Det betyder att ett vittnesförhör som läses upp överensstämmer med
omedelbarhetsprincipen men inte med bevisomedelbarhetsprincipen då vittnet enligt den senare
nämnda principen ska höras direkt inför rätten. Rättens värdering av muntlig bevisning
förbättras vid en direkt bevisupptagning än i de fall den presenteras i skriftlig eller annan
indirekt form. Att tillåta anonyma vittnesmål skulle innebära att rättens möjligheter att värdera
utsagan försämras i de fall vittnesförhöret läses upp och inte ges direkt inför rätten. Det skulle
även innebära ett underminerande av värdet av principen om det bästa bevismedlet och
principen om bevisomedelbarhet. De processuella grundprinciperna skulle således riskera att
urholkas och svårigheter med bevisprövningen skulle kunna uppstå. I Tidaholmfallet tillmätte
domstolen det anonyma vittnesmålet lågt självständigt bevisvärde och ansåg att det var det bästa
beviset på den grunden att vittnet var utvisat och förbjuden att återvända till Sverige. Varför
ska anonyma vittnesmål tillåtas om det enbart tillmäts lågt bevisvärde och har vittnesmålet
verkligen då någon betydelse för målets utgång?
48
Anonyma vittnesmål skulle således medföra stora nackdelar för den tilltalade där rätten till
kontradiktion enligt art 6.3 (d) EKMR skulle kunna inskränkas och en lojalitetskonflikt skulle
kunna uppstå emellan försvararen och klienten. Rätten till partsinsyn skulle undermineras och
det skulle därigenom vara svårt att åstadkomma ett fullgott försvar. Anonyma vittnesmål skulle
också kunna leda till att vittnen skulle begära anonymitet även vid enklare brottslighet och att
anonymitet därmed skulle bli kutym. Utredningar på området har också visat på att det för
närvarande inte finns övervägande skäl för vittnesanonymitet. Slutligen skulle anonyma
vittnesmål strida mot några av de processrättsliga principerna som finns och i slutändan
medföra att rättssäkerheten för den tilltalade inskränks.
49
7 Avslutande kapitel
7.1 Diskussion
Ett tillåtande av anonyma vittnesmål riskerar att skapa lojalitetskonflikter mellan den tilltalade
och försvararen. Anonyma vittnesmål inskränker även försvararens möjlighet att åstadkomma
ett fullgott försvar. Även om försvararen har kännedom om vittnets identitet förlorar trots allt
den tilltalade möjligheten till att kontrollera de uppgifter som läggs vederbörande till last samt
att ställa motfrågor till vittnet eller motbevisa vittnets uppgifter. Det kan finnas frågor som den
tilltalade vill ställa till vittnet om vederbörande får kännedom om identiteten för att ifrågasätta
vittnets utsaga, vilket inte är möjligt när den tilltalade inte har kännedom om vittnets identitet.
Rätten till partsinsyn enligt RB 23:18 och RB 23:18 (a), rätten till kontradiktion enligt art 6.3
(d) EKMR och rätten till en rättvis rättegång enligt art 6 EKMR utgör ytterst grundläggande
rättigheter. Ifall den tilltalade inte får kännedom om vittnets identitet eller rätt till att ställa
frågor till vittnet riskerar följande rättigheter att undermineras.
Risken med att inte tillåta anonyma vittnesmål är att åtal inte kan väckas och att utredningar av
brott försvåras och stannar av. Ifall vittnet inte tillåts anonymitet kan det förekomma att vittnet
avhåller sig ifrån att berätta eller talar osanning i rätten för att undvika repressalier från den
tilltalade. Det kan vara svårt att hitta personer som är villiga att vittna vid brott som rör den
grövre organiserade brottsligheten. Anonymiteten riskerar emellertid att sprida sig till de mer
bagatellartade brotten i och med att de allra flesta vittnen nog skulle föredra att vara anonyma
om möjligheten fanns och undgå att exponeras för den tilltalade.
Värderingen av ett anonymt vittnesmål är emellertid problematiskt, då även om rätten har
kännedom om vittnets identitet vet rätten inte om vilka motiv vittnet har eller om vittnet talar
osanning eller har något otalt med den tilltalade. Ett anonymt vittnesmål borde således inte ha
samma tyngd som ett vanligt vittne. Det är möjligen dock bättre med ett anonymt vittnesmål än
inget vittne alls, hellre ett dåligt vittne än avsaknad av ett vittne. Det låga bevisvärdet går
dessutom ut över åklagaren och inte den tilltalade.
Det är givetvis av vikt att en brottsdrabbad får sitt intresse tillgodosett och att begångna brott
lagförs och beivras. Det är även viktigt att ordningen i samhället upprätthålls och att de
samhällsresurser som är avsatta används effektivt. Intressena måste emellertid vägas mot den
50
tilltalades rättssäkerhet och får inte trumfa på den kontradiktoriska principen utan tillräckligt
vägande skäl. En avvägning måste således göras mellan å ena sidan rättstryggheten för det
allmänna och å andra sidan den enskildes intresse av rättssäkerhet. Rättssäkerheten får inte på
ett oproportionerligt sätt undermineras för att tillgodose behovet av rättstrygghet.
För att anonyma vittnesmål ens ska kunna komma på fråga bör det föreligga en konkret hotbild
och de skyddsåtgärder som finns att tillgå hindrar vittnet till en normal vardag under en längre
period. Där bör vittnets intressen beaktas och att de slipper leva under rädsla, hot eller
betungande skyddsåtgärder. Europadomstolen har konstaterat att art 6 EKMR ska vägas mot
vittnets behov av skydd enligt art 8 EKMR och att anonyma vittnesmål bör tillåtas vid särskilda
fall. Den grova brottsligheten har ökat och Europadomstolens rättspraxis uttalar att det i vissa
fall är acceptabelt med anonyma vittnesmål utan att det skulle strida mot den kontradiktoriska
principen i art 6.3 (d) EKMR. Svenska utredningar har emellertid kommit fram till att hot mot
vittnen inte har ökat i tillräcklig omfattning och att gärningspersonen många gånger vet vem
vittnet är. Utredningarna har även påpekat de lojalitetskonflikter som riskerar att uppstå emellan
försvararen och klienten. Andra länder har emellertid infört anonyma vittnesmål och det går att
fråga sig om Sverige utrett frågan tillräckligt och varför Sverige inte gått vidare med fler
utredningar på området?
Fördelarna med anonyma vittnesmål är att fler individer skulle våga vittna och rätten skulle
troligen få en mer tillförlitlig brottsutredning och process samt trygga vittnen. Vittnen utgör ett
av de viktigaste bevismedlen och vittnesutsagor är oftast avgörande för att fälla de tilltalade.
Vittnen möjliggör för rätten att lagföra brott och således kan möjligen kriminella närverk
minskas. Anonymiteten skulle bidra till att vittnen i större utsträckning skulle våga uppge sin
utsaga utan att tiga eller ändra utsagan. Vittnen skulle inte heller i samma utsträckning riskera
repressalier. Det kan ses som att den tilltalade borde anses ha förverkat sina processuella
rättigheter i och med att vederbörande hotar vittnen och därför skulle det inte föreligga några
hinder i vägen för ett tillåtande av anonyma vittnesmål.
Det är emellertid inte sagt att ett vittne alltid är ärligt och att vittnen kanske många gånger inte
alls riskerar repressalier utan det kan vara en mer eller mindre befogad uppfattning för att slippa
konfronteras med den tilltalade. Det inte är inte heller säkert att ett vittne talar sanning enbart
för att vittnet tillåts anonymitet, vittnet kanske vill hämnas på den tilltalade eller har andra motiv
för att vittna. Det faktum att ett vittne blir trakasserat är inte heller liktydigt med att det är den
51
tilltalade som står bakom övergreppet. En stor del av problematiken med rädda vittnen handlar
nog till stor del om en rädsla att utsättas för repressalier snarare än om den faktiska risken.
Anonyma vittnesmål kan även leda till att vittnet medvetet eller omedvetet förbättrar sin utsaga
då vittnets identitet inte riskeras att avslöjas för den tilltalade.
Ett tillåtande av anonyma vittnesmål bör ses ur flera perspektiv. Anonyma vittnesmål skulle
kunna bidra till mer lagföring, fler vittnesmål, mindre repressalier, mindre inskränkningar i
vittnets liv men skulle också kunna innebära att ett flertal rättigheter kränks däribland rätten till
kontradiktion, rätten till en rättvis rättegång, rätten till partsinsyn och framkalla
lojalitetskonflikter emellan försvararen och klienten. Att besvara frågan om en tillåtelse bör
göras av anonyma vittnesmål, beror helt på vilken sida betraktaren står på. Det är enkelt som
vittne att påstå att anonyma vittnesmål är den bästa lösningen för vittnets eget bästa. Ifall vittnet
emellertid skulle vara tilltalad är det inte säkert att vittnet skulle stå fast vid samma ståndpunkt.
Möjligen kan det å ena sidan anses accepterat att försvararen och den tilltalade får acceptera att
vittnena tillåts anonymitet när en sådan är aktuell vid deras rädsla för repressalier och att det
inte är rimligt att ett vittne med avslöjande av sina personuppgifter ska tvingas fullgöra sin
vittnesplikt trots ett konstaterat allvarligt hot mot vittnets liv eller hälsa. Å andra sidan får inte
rättssystemet utformas så att det äventyrar den tilltalades möjligheter till ett fullgott försvar.
Doorson v. Nederländerna presenterade en godtagbar balans mellan samhällets, vittnenas och
försvarets intressen. I förevarande fall förelåg ett verkligt hot mot vittnena, försvaret tilläts ställa
frågor till vittnena, det fanns annan bevisning och den anonyma bevisningen var således inte
den enda och avgörande bevisningen vid fällande dom.
Anonyma vittnesmål bör enbart tillåtas vid grövre organiserad brottslighet och inte vid
brottslighet av enklare beskaffenhet eller där identiteten redan kan antas vara känd. Det är visat
tidigare i avsnittet om gällande rätt att hot om våld och faktiskt våld förekommer oftare vid
grövre brott och däribland organiserad brottslighet, således är det inte motiverat att tillåta
anonyma vittnesmål vid enklare brottslighet. I de fall rätten, åklagaren och försvararen vet om
identiteten, kan en någorlunda trovärdighet- och tillförlitlighetsbedömning göras. Frågan är om
anonyma vittnesmål är ett tillräckligt skydd för att vittnen ska kunna känna sig trygga och våga
avge vittnesmål och om den tilltalades rättssäkerhet samtidigt i tillräcklig mån kan
upprätthållas?
52
7.2 Slutkommentar
Nuvarande vittnesskydd är inte tillfredställande och fyller inte det behov som efterfrågas.
Oviljan till att vittna återfinns även i de mest bagatellartade målen, där det kan antas att vittnet
inte borde riskera repressalier. Ett tillåtande av anonyma vittnesmål skulle kunna bidra till mer
lagföring, fler vittnesmål, mindre repressalier, mindre inskränkningar i vittnets liv men skulle
också kunna innebära att ett flertal rättigheter kränks däribland rätten till kontradiktion, rätten
till en rättvis rättegång, rätten till partsinsyn och framkalla lojalitetskonflikter emellan
försvararen och klienten.
Riskerna med anonyma vittnesmål är att flera oskyldiga personer skulle riskera att dömas då
den tilltalade inte har samma möjligheter att ifrågasätta ett anonymt vittnesmål vilket skulle
kunna leda till överklaganden av domar och ansökningar om resning. Anonyma vittnesmål
skulle emellertid bidra till att motverka processer i Europadomstolen då art 8 EKMR inte skulle
riskera att kränkas i samma utsträckning och bidra till materiellt viktiga avgöranden då fler
skulle våga vittna vid grövre organiserad brottslighet och samhället skulle således komma åt de
kriminella nätverken.
Ett angrepp mot ett vittne är ett angrepp mot rättsordningen och det är av vikt att vittnena
skyddas från övergrepp. Att inte tillåta anonyma vittnesmål visar emellertid på en slags
likgiltighet inför vittnena inom ramen för en rättvis rättegång enligt art 6 EKMR. Att inte ta
hänsyn till också vittnenas intressen av att få sin personliga säkerhet och hälsa respekterade i
rättegången och deras rättigheter enligt art 8 EKMR tillgodosedda. Ett tillåtande av anonyma
vittnesmål innebär emellertid stora inskränkningar för den tilltalades rättssäkerhet och kan
resultera i en lojalitetskonflikt emellan försvararen och klienten.
Tillåtandet av anonyma vittnesmål har tillämpats restriktivt och med stor försiktighet av
Europadomstolen vilket har sin grund i att det påverkar den tilltalades rättssäkerhet. Att tillåta
anonyma vittnesmål i Sverige skulle innebära att rättstryggheten väger över rättssäkerheten.
Frågan är om Sverige kan tillåta anonyma vittnesmål och samtidigt bevara rättssäkerheten?
Rättsväsendet ska vara en trygghet för allmänheten och bör anpassas till den förändrade
kriminella verkligheten men till vilket pris? Den tilltalades rättssäkerhet bör inte undermineras
på bekostnad av vittnenas rättstrygghet.
53
Vittnesskyddet är emellertid i dagsläget inte tillfredsställande men det innebär inte att den
tilltalades rättssäkerhet ska undermineras utav den anledningen. Straffhotet vad avser övergrepp
i rättssak är i många fall verkningslöst och andra skydd såsom besöksförbud kan överträdas och
de fysiska skydden är oftast temporära. Samhället har en viktig uppgift att på olika sätt erbjuda
skydd och i många situationer räcker samhällets åtgärder inte till.
Vittnenas rätt till rättstrygghet kan inte uppväga de nackdelar som åläggs försvarssidan. Vittnen
ska skyddas i så stor omfattning som möjligt men skyddsåtgärderna bör inte komma i konflikt
med de grundläggande principerna såsom rätten till en rättvis rättegång och rätten till
kontradiktion enligt art 6 EKMR och art 6.3 (d) EKMR. Risken är emellertid att om inte Sverige
tillåter anonyma vittnesmål riskerar Sverige att kränka vittnenas rättigheter enligt art 8 EKMR
vilket i slutändan kan resultera i kritik från Europadomstolen.
Sverige är mer eller mindre tvunget att vidta någon form av åtgärd för att inte riskera att
vittnenas rättigheter undermineras. HD och hovrätten har inte uttryckligen uttryckt ett förbud
mot anonyma vittnesmål i Sverige men har tillmätt bevisningen lågt bevisvärde. Det finns
således inte skäl att införa en lagstiftning som tillåter anonyma vittnesmål Sverige. Sverige bör
istället införa en lagstiftning som föreskriver när anonyma vittnesmål ens kan komma i fråga
och under vilka förutsättningar. Ifall anonyma vittnesmål sedan ska tillåtas bör det beslutas i
varje enskilt fall och enbart i de mest extrema undantagsfallen det går att tänka sig och där det
är påkallat. Det bör vidare utvecklas en riktlinje inom svensk rättspraxis som kan ge vägledning
när det finns behov att diskutera ett tillåtande av anonyma vittnesmål. Innan dess bör
Europadomstolens rättspraxis användas som vägledning.
Det saknas emellertid utredning på området och de utredningar som har lagts fram berör främst
anonyma vittnesmål generellt i Sverige. Det finns således ingen utredning som uttryckligen
utreder behovet av anonyma vittnesmål vid s.k. tillfällighetsvittnen vid grövre brottslighet
vilket blivit alltmer aktuellt under åren. Det är påkallat att en ny utredning tillsätts i syfte att
utreda behovet av anonyma vittnesmål vid s.k. tillfällighetsvittnen samt utreda om ovanstående
lagstiftningsåtgärd är motiverad och hur den i sådana fall ska utformas. Tillsvidare bör Sverige
förhålla sig till de kriterier som Europadomstolen föreskrivit och ha samma restriktiva
förhållningssätt till anonyma vittnesmål men inte förbjuda det.
54
Källförteckning
Litteratur
Andersson, Simon, Lainpelto, Katrin, Festskrift till Christian Diesen, Nordstedts Juridik,
Stockholm, 2014.
Bring, Thomas, Diesen, Christian & Wahren, Alexandra, Förhör, 3 uppl., Nordstedts Juridik
AB, Stockholm, 2008 [cit. Bring m.fl.].
Brottsoffermyndigheten, Vittnesstöd: Utvärdering med förslag för den fortsatta verksamheten,
Domstolsverket, Jönköping, 2008.
Cameron, Iain, An Introduction to the European Convention on Human Rights, 7 uppl., Iustus
förlag, Uppsala, 2014.
Danelius, Hans, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 5 uppl., Nordstedts Juridik AB,
Stockholm, 2015 [cit, Danelius].
Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik & Heuman, Lars, Rättegång IV, 7 uppl., Nordstedts Juridik
AB, Stockholm, 2009 [cit. Ekelöf m.fl.].
Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik & Pauli, Mikael, Rättegång IV, 13 uppl., Wolters Kluwer,
Visby, 2016 [cit. Ekelöf m.fl., 2016].
Fitger, Peter, Sörbom, Monika, Eriksson, Tobias, Hall, Per, Palmkvist, Ragnar, Renfors,
Cecilia, Särtryck ur rättegångsbalken – kap 19-28, 36, Norstedts Juridik, Stockholm, 2015.
Korsell, Lars, Skinnari, Johanna, Weding Linda, Rapport 2008:8: Otillåten påverkan mot
brottsoffer och vittnen; om ungdomsbrott, relationsvåld och organiserad brottslighet,
Brottsförebyggande rådet, Västerås, 2008 [cit. Korsell m.fl.].
Nordh, Robert, Bevisrätt A: Allmänna bevisfrågor. Om Ansvaret för bevisning, vittne, syn och
sakkunnig m.m., Iustus Förlag, Uppsala, 2009 [cit. Nordh].
55
Sandgren, Claes, Om teoribildning och rättsvetenskap, I: Juridisk tidsskrift vid Stockholms
universitet, 2004/05 [cit. Sandgren, 2004].
Sandgren, Claes, Är rättdogmatiken dogmatisk?, I: Tidskrift for Rettsvitenskap 04-05/2005, s.
649 [cit. Sandgren, 2005].
Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, 3 uppl., Nordstedts Juridik AB,
Stockholm, 2015 [cit. Sandgren, 2015].
Sundberg, Christina Steen, Anonyma vittnen: Kostovski och Doorson i referat och perpektiv, 1
uppl, Institutet för offentlig och internationell rätt, Stockholm, 1996 [cit. Sundberg].
Weding, Linda, Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007, Kapitel: Övergrepp i rättssak,
Brottsförebyggande rådet.
Zamboni, Mauro & Korling, Fredric, Juridisk metodlära, Studentlitteratur AB, Lund, 2013.
Annat elektroniskt material
Brottsförebyggande rådet, Hot och påverkan mot samhället, ’’www.bra.se/brott-och-
statistik/brottsutvecklingen/hot-och-paverkan-mot-samhallet.html’’, lydelse 2017-09-18 [cit.
BRÅ, Hot och påverkan mot samhället].
Brottsförebyggande rådet, Kriminella nätverk och grupperingar – Polisers bild av
maktstrukturer och marknader, 2016.
Domstolsverket, Statistik över hur många förhandlingar som ställs in,
’’www.domstol.se/Ladda-ner--bestall/Statistik/Statistik-over-malutveckling-omloppstider-
och-installda-forhandlingar/Samlingssida/’’, lydelse 2017-12-09.
Nyheter, SVT, Åtta män åtalas för tre mord i Hallonbergen,
’’www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/atta-man-atalas-for-tre-mord-i-hallonbergen’’, lydelse
2017-09-18.
56
Regeringskansliet, Utredare överlämnade förslag för att domstolar ska vara trygga och säkra
miljöer, ’’www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/05/utredare-overlamnade-forslag-for-
att-domstolar-ska-vara-trygga-och-sakra-miljoer/’’, lydelse 2017-12-19.
Annat opublicerat material
Ramberg, Anne, (Angående förslag om anonyma vittnen), uttalande i Sveriges radio, 2017-02-
08, 05:00-05:02.
Ygeman Anders, (Angående förslag om anonyma vittnen), uttalande i Rakt på, SVT, 2017-02-
08, 15:30-16:00.
Offentligt tryck
Förarbeten
Propositioner
Prop. 1987/88:137 Om besöksförbud.
Prop. 1993/94:143 Brottsoffren i blickpunkten – en brottsofferfond och andra åtgärder för att
stärka brottsoffrens ställning [cit. Prop. 1993/94:143].
Prop. 1997/98:9 Skydd för förföljda personer, samordningsnummer m.m.
Prop. 2001/02:59 Hets mot folkgrupp m.m.
Prop. 2009/10:80 En reformerad grundlag.
Prop. 2015/16:113 Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet.
Motioner
Mot. 2008/09:Ju363 Sekretessbelagd identitet vid vittnesmål i domstol.
Mot. 2009/10:Ju343 Sekretessbelagd identitet vid vittnesmål i domstol.
57
Mot. 2014/15:1397 Anonyma vittnesmål.
Mot. 2015/16:2251 Anonyma vittnesmål.
Mot. 2017/18:3576 Stärk rättsväsendet – fler synligare poliser.
Övrigt offentligt tryck
DS 1995:1 Vittnen och målsägande i domstol [cit. DS 1995:1].
SOU 1998:40 BROTTSOFFER: Vad har gjorts? Vad bör göras? [cit. SOU 1998/40].
SOU 2002:71 Nationell handlingsplan mot våld i nära relationer.
SOU 2004:1 Ett nationellt program om personsäkerhet [cit. SOU 2004:1].
SOU 2017:46 Stärkt ordning och säkerhet i domstol [cit. SOU 2017:46].
JO 1995/96 s. 55 och 57.
Svenska rättsfall
Högsta domstolen
NJA 1992 s. 532
NJA 1993 s. 616
NJA 1996 s. 649
Hovrätterna
RH 1994 ref. 41
RH 2001 ref. 71
RH 2007 ref. 24
58
Svensk juristtidning
SvJT 2013 rf s. 753
Tingsrätterna
Södertälje TR mål B 2781/10
Opublicerade rättsfall
Pågående rättsfall
Solna TR mål B 1006/17
Europarättsligt material
Kommissionens arbetsdokument
Commission working document on the feasibility of EU legislation in the area of protection of
witnesses and collaborators with justice (COM(2007)0693 final).
Europarådets ministerkommitté
Rekommendation no R (97) 13 Intimidation of witnesses and the rights of the defence.
Europadomstolen
Kostovski v. Netherlands, judement of 20 November, 1989, ECHR, no 11454/85.
Ludi v. Switzerland, judement of 15 Juny, 1992, ECHR, no 12433/86.
Windisch v. Austria, judement of 28 Juny, 1993, ECHR, no 12489/86.
Saidi v. France, judement of 20 September, 1993, ECHR, no 14647/89.
Doorson v. Netherlands, judgement of 26 Mars, 1996, ECHR, no 20524/92.
59
Van Mechelen and others v. Netherlands, judgement of 23 April, 1997, ECHR, no
55/1996/674/861-864.
Teixeira de castro v. Portugal, judement of 9 Juny, 1998, ECHR, no 44/1997/828/1034.
Pretty v. United Kingdom, judement of 27 July, 2002, ECHR, no 2346/02.
AL-Khawaja and Tahery v. The united kingdom, judement 15 December, 2011, ECHR, no
26766/5 and 22228/06.
Pesukic v. Switzerland, judement of 6 December, 2012, ECHR, no. 25088/07.
Författningar
Brottsbalken (1962:700)
Folkbokföringslagen (1991:481)
Förundersökningskungörelsen (1947:948)
Lag om kontaktförbud (1988:688)
Lag (1991:483) om fingerade personuppgifter
Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna
Namnlagen (1982:670)
Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Regeringsformen (1974:152)
Rättegångsbalk (1942:740)
top related