Top Banner
1 Gul&Blå, Nr 3, 2015 GUL & BLÅ Nr 3, 2015 Medlemsskrift för SVENSKA FÖRENINGEN I AUCKLAND Ordförandens / Redax spalt För mig blev det nitlott i årets svenska sommarlotteri, regn och rusk i överflöd, Vår badtermometer i Östersjön visade fortfarande runt +15ºC i början av augusti. Men familj och vänner värmde gott ändå. Sanningen är att jag upplevde mycket vinterpå vandring, i Norge, i juli! Jag och mina systrar vandrade på tjocka snötäcken, i yrande nysnö, längs frusna sjöar och glaciärer, och vi mötte folk på fjäll- skidor. Det var sommar bland jättarna i Jotunheimen, det! Rekommenderas dock varmt, leder och hytter är mycket fina i Norge, men vässa kreditkortet innan resan. Jag gillar ju snö och vintersport, mycket snö är det i år ock- så på Ruapehu, nu i augusti fick jag en riktigt härlig solig skidhelg där, så nu har jag fått min årliga snö-fix, hoppet om en lång varm sommar tar nu över! Vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö. Himlen ler i vårens ljusa kvällar, solen kysser liv i skog och sjö. I det här numret kan vi läsa många medlemsreflektioner, Ronny om migration, nyblivna doktor Jytte om samtiden genom sin avhandling om spansk film, och Ivo om konst i Melbourne. Dessutom välkomnar vi Annie till styrelsen, vi tackar Kristina som i flera år hållit i föräldra/barnträffarna på torsdagar, och lycka till Emma som nu tar över den sta- fettpinnen. Festrapporter, recept och annat. Mycket nöje! Till slut hoppas jag att vi ses, gärna på kommande evene- mangärtsoppan! /Susanna Lewis PS. Styrelsen efterlyser! Tips om en trevlig festlokal för uppåt 150 pers på North Shore! Taitamariki är bra, men var i minsta laget för årets luciafirande. TORSDAG 22 Okt ÄRTSOPPA & PUNSCH kl 19.00 Danish House, 6 Rockridge Avenue, Penrose Lottförsäljning med fina priser OSA: [email protected] eller på vår Facebooksida senast 18 oktober 2015 Gratis för medlemmar i Svenska Föreningen Icke-medlemmar $15 pp Alla välkomna! BOKA IN KOMMANDE ARRANGEMANG: Söndag 1 November: SKANDINAVISK JULMARKNAD (annons sid 3) Kl 1016, Danish House, Penrose Söndag 9 November: ADVENTSGUDSTJÄNST Kl 11.00 Vi välkomnar Gunnar och Katarina Olofs- gård från Svenska Kyrkan i Melbourne Danish House, Penrose Kyrkkaffe efteråt. Bring a fika-plate! Söndag 6 December (Raindate 13 Dec) ADVENTSPICKNICK Wenderholm Regional Park Föreningens glada styrelse 2015/16
15

Medlemsskrift för SVENSKA FÖRENINGEN I AUCKLAND · Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. 4 Gul&Blå, Nr 3, 2015 Glöm inte Visa ditt

Sep 12, 2018

Download

Documents

haliem
Welcome message from author
This document is posted to help you gain knowledge. Please leave a comment to let me know what you think about it! Share it to your friends and learn new things together.
Transcript
Page 1: Medlemsskrift för SVENSKA FÖRENINGEN I AUCKLAND · Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. 4 Gul&Blå, Nr 3, 2015 Glöm inte Visa ditt

1

Gul&Blå, Nr 3, 2015

GUL & BLÅ Nr 3, 2015 Medlemsskrift för

SVENSKA FÖRENINGEN I AUCKLAND

Ordförandens / Redax spalt För mig blev det nitlott i årets svenska sommarlotteri, regn och rusk i överflöd, Vår badtermometer i Östersjön visade fortfarande runt +15ºC i början av augusti. Men familj och vänner värmde gott ändå. Sanningen är att jag upplevde mycket vinter—på vandring, i Norge, i juli! Jag och mina systrar vandrade på tjocka snötäcken, i yrande nysnö, längs frusna sjöar och glaciärer, och vi mötte folk på fjäll-skidor. Det var sommar bland jättarna i Jotunheimen, det! Rekommenderas dock varmt, leder och hytter är mycket fina i Norge, men vässa kreditkortet innan resan. Jag gillar ju snö och vintersport, mycket snö är det i år ock-så på Ruapehu, nu i augusti fick jag en riktigt härlig solig skidhelg där, så nu har jag fått min årliga snö-fix, hoppet om en lång varm sommar tar nu över! Vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö. Himlen ler i vårens ljusa kvällar, solen kysser liv i skog och sjö. I det här numret kan vi läsa många medlemsreflektioner, Ronny om migration, nyblivna doktor Jytte om samtiden genom sin avhandling om spansk film, och Ivo om konst i Melbourne. Dessutom välkomnar vi Annie till styrelsen, vi tackar Kristina som i flera år hållit i föräldra/barnträffarna på torsdagar, och lycka till Emma som nu tar över den sta-fettpinnen. Festrapporter, recept och annat. Mycket nöje! Till slut hoppas jag att vi ses, gärna på kommande evene-mang—ärtsoppan! /Susanna Lewis

PS. Styrelsen efterlyser! Tips om en trevlig festlokal för uppåt 150 pers på North Shore! Taitamariki är bra, men var i minsta laget för årets luciafirande.

TORSDAG 22 Okt

ÄRTSOPPA &

PUNSCH kl 19.00

Danish House, 6 Rockridge Avenue, Penrose

Lottförsäljning med fina priser

OSA: [email protected]

eller på vår Facebooksida

senast 18 oktober 2015

Gratis för medlemmar i Svenska Föreningen

Icke-medlemmar $15 pp

Alla välkomna!

BOKA IN KOMMANDE ARRANGEMANG:

Söndag 1 November:

SKANDINAVISK

JULMARKNAD (annons sid 3)

Kl 10—16, Danish House, Penrose

Söndag 9 November:

ADVENTSGUDSTJÄNST

Kl 11.00 Vi välkomnar Gunnar och Katarina Olofs-

gård från Svenska Kyrkan i Melbourne

Danish House, Penrose

Kyrkkaffe efteråt. Bring a fika-plate!

Söndag 6 December

(Raindate 13 Dec)

ADVENTSPICKNICK Wenderholm Regional Park

Föreningens glada styrelse 2015/16

Page 2: Medlemsskrift för SVENSKA FÖRENINGEN I AUCKLAND · Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. 4 Gul&Blå, Nr 3, 2015 Glöm inte Visa ditt

2

Gul&Blå, Nr 3, 2015

Svenska Föreningens Styrelse 2015/16: Susanna Lewis (Ordförande & Tidningsredaktör) Emma Östman (Vice Ordförande) Gill Lawrence (Kassör) Ronny Tedestedt (Sekreterare) Fredrik Karlsson (Medlemsansvarig) Anders Berg (Webbansvarig) Pernilla da Costa (Ledamot) Malin Dimech (Ledamot) Maria Moëll Lindqvist (Ledamot) Julia Zaak-Persson (Ledamot) Ingwor Holmqvist (Ledamot) Annie MacFarlane (Ledamot) Vi nås via [email protected]

Styrelsemöten: Styrelsen träffas 4-5 gånger per år för att planera och

organisera aktiviteter. Hör av dig om du vill ha mer information.

Web: www.svenskaforeningen.org.nz

Facebook: Svenska Föreningen i Auckland Uppdatera dina kontaktuppgifter: [email protected]

Vill du bli medlem? Maila [email protected]

Redaktion Gul&Blå: Susanna Lewis & alla bidragsgivare, [email protected]

SVENSKA SKOLAN Måndagar kl 15.30 – 17.00

Mt Eden Normal School, Valley Road, Mt Eden, Auckland Alla svenska barn (med svensk mamma o/e pappa) från 6 år är hjärtligt

välkomna! Vi lär oss svenska genom att sjunga och läsa högt. Traditioner, svensk mat och seder och aktuella händelser diskuteras på

ett kul och trevligt sätt Kontakta Fröken Annamaria, [email protected]

*****

FÖRÄLDRAR/BARN GRUPPEN Torsdagar kl 10.00—12.00

Vi träffas på olika platser runtom i Auckland. Alla mammor och pappor med barn är välkomna!

Kontakta Emma på [email protected] eller 0210418036

*****

PUBKVÄLL Vilande—vi söker ny pubvärd(inna) eller flera!

Förslag mottages gärna. Kontakta styrelsen

*****

SVENSKA KÖREN Övning måndagkvällar

Kom och sjung med oss! Hör av dig om intresse finns!

Kontakta Maria Ekblad: [email protected]

Regelbundna evenemang

Minikalender SEPTEMBER Tor 17 Föräldrar/Barn träff Mån 21 Svenska Skolan Tor 25 Föräldrar/Barn träff Mån 28 Svenska Skolan OKTOBER Mån 5 Svenska Skolan Tor 8 Föräldrar/Barn träff Mån 13 Svenska Skolan Tor 16 Föräldrar/Barn träff Mån 19 Svenska Skolan Tor 22 Föräldrar/Barn träff TOR 22 ÄRTSOPPA Mån 26 Svenska Skolan Tor 29 Föräldrar/Barn träff

NOVEMBER SÖN 1 JULMARKNAD Mån 2 Svenska Skolan Tor 5 Föräldrar/Barn träff Mån 9 Svenska Skolan Tor 12 Föräldrar/Barn träff Mån 16 Svenska Skolan Tor 19 Föräldrar/Barn träff SÖN 22 GUDSTJÄNST Mån 23 Svenska Skolan Tor 26 Föräldrar/Barn träff DECEMBER Mån 1 Svenska Skolan Tor 4 Föräldrar/Barn träff SÖN 6 PICKNICK Mån 8 Svenska Skolan Tor 10 Föräldrar/Barn träff SÖN 13 PICKNICK (Raindate)

Info & kontakt

Bli medlem i svenska föreningen! Medlemsåret löper från 1 april till 31 mars Det finns följande medlemsalternativ att välja mellan:

• Enskild medlem $30 / år ($50 för 2 år)

- inkl 1 vuxen + barn upp til 18 år

• Familjemedlem $45 / år ($80 för 2 år)

- inkl 2 vuxna + barn upp till 18 år Som medlem får du Gul&Blå i mailen, inbjudan till våra fester och sam-mankomster, gratis inträde till våra fester under medlemsåret samt en adresslista på alla medlemmar, vilket ger dig möjlighet att bygga upp kontakter med andra svenskar. Bor du utanför Auckland (telefonkatalogområdet) men ändå vill hålla kon-takt med föreningen kan du bli medlem för endast $15 per år. 1) Betala med vanlig banköverföring till: ANZ 01-0262-0106497-000. Glöm inte att notera ditt namn på överföringen så vi vet vem det kommer ifrån! 2) Skicka sedan e-mail till [email protected] med följande uppgifter: Förnamn Efternamn (på samtliga personer som ska ingå i medlemskapet) Betalningsdatum och Belopp

Honorary Consulate-General of Sweden in Wellington

P O Box 125 38 Wellington 6144 New Zealand Visiting address: Level 7, Molesworth House 101 Molesworth Street Thorndon, Wellington 6011 Phone: +64 (0)4 499 9895 Office hours: Monday – Friday 09.30-12.00 Telephone hours: Monday - Friday 10.00-12.00

Honorary Consulate of Sweden in Auckland Frank Olsson 6 Renall Street Freemans Bay Auckland 1011, New Zealand [email protected] ph +64 (0)9 3781277 mobile +64 (0)21 989 414

Embassy of Sweden

5 Turrana Street, Yarralumla Canberra ACT 2600, Australien www.swedenabroad.com/canberra Facebook: Embassy of Sweden in Canberra Twitter - @SwedeninOZ

Page 3: Medlemsskrift för SVENSKA FÖRENINGEN I AUCKLAND · Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. 4 Gul&Blå, Nr 3, 2015 Glöm inte Visa ditt

3

Gul&Blå, Nr 3, 2015

Lördag 6 juni 2015 samlades ett drygt femtiotal av föreningens medlemmar i Devonport. Denna eftermiddag bjöd på trevligt-samkväm med både dryck och plockmat. Det pratades, skratta-des, åts och drack på restaurangen Platter. Ingwor Holmqvist avtackades formellt för ett fantastiskt och troget engagemang i det svenska föreningslivet här i Auckland. Ingwor har med passion och envetenhet undervisat människor både i det svenska språket och svenska kulturfenomen. Tack Ingwor. Som avtackningspresent tilldelades Ingwor ett ANZAC-kors gjort av konstnären Max Gimblett. Detta kors har tillsam-mans med ytterligare några tusental satt uppe på St David’s Church – också känd som Soldiers’ Memorial Church – på Khyber Pass Road. Intäkterna från denna utställning och försäljning av kors går till restaurering och underhåll av kyrkan som blivit nå-got av ett minnesmärke för de nyzeeländska soldater som stupat i väpnade konflikter jorden över.

Inget nationaldagsfirande utan nationalsång. Sveriges national-sång, om än inte officiellt antagen trots försök från olika politis-ka partier, har ett antal verser. Två av dessa är skrivna av Ri-chard Dybeck vilka även de två verser som de allra flesta känner till. I dessa nämns inte namnet Sverige. Men det finns ytterligare två verser, skrivna av Louise Ahlén, vilka faktiskt nämner Sverige vid namn. Dessa två verser tillkom i början av 1900-talet efter unionsupplösningen mellan Sverige och Norge.

Se hur många verser av nationalsången du kan! /Ronny Tedestedt

Du gamla, du fria

Nationaldagsfirande i Devonport

1. Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord Du tysta, Du glädjerika sköna! Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord, Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna. Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna. 2. Du tronar på minnen från fornsto-ra dar, Då ärat Ditt namn flög över jorden. Jag vet att Du är och Du blir vad du var. Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden. Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.

3. Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land, Din trohet till döden vill jag svära. Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand, Din fana, högt den bragderika bära. Din fana, högt den bragderika bära. 4. Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd, För Sverige, den kära fosterjorden. Jag byter Dig ej, mot allt i en värld Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den.

Page 4: Medlemsskrift för SVENSKA FÖRENINGEN I AUCKLAND · Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. 4 Gul&Blå, Nr 3, 2015 Glöm inte Visa ditt

4

Gul&Blå, Nr 3, 2015

Glöm inte

Visa ditt företag! Medlemmar annonserar gratis i Gul & Blå och på vår hem-sida www.svenskaforeningen.org.nz (i mån av plats). Skicka in din copy, formaterad och klar med text och bild i jpg eller pdf format till [email protected] så ska vi försöka sprida kunskap om era företag till fler.

Många undrar, naturligtvis, varför vi firar Lucia i septem-ber?!? Ja, jo, lite udda är det och jag kan erbjuda styrel-sens pragmatiska förklaring. Att föreningen skulle ordna Luciafirande 13 december har tidigare dömts ut, främst pga att de flesta då har löjligt späckade agendor med julförbere-delser, skolavslutningar, julfirande med jobb, julklappsin-köp, etc. etc. Dessutom är det i princip midsommar då, och det känns lite fel att ”komma med ljuset”. Den naturligaste luciadagen här i antipoden vore väl 13 juni, den har hittills valts bort ut pga styrelsens resursbrist, dels är det för nära nationaldagsfirandet 6 juni, dels lämnar flera av oss NZ för att fira sommar i Sverige, därmed har ingen haft tid att organisera—ännu. Alternativ tre har blivit att i alla fall försöka fira Lucia någon gång ”under vintern”, vilket har blivit augusti, när de flesta är på plats igen efter diverse Sverige-resor. Men i år (och förra året) fanns ingen ledig lokal i augusti! Därmed landa-de Lucia i september—inget fel i det med tanke på den re-kordstora uppslutningen vi hade i Taitamariki 5 september! Glögg, kaffe, saft, enormt välfyllt fika-b o r d — s o m fick några barn att darra av lycka, skönsjungan-de luciatåg och julsånger. Mycket mer behövs inte för att fram-kalla längtan efter en vit jul! Tack till alla som engagerade sig och bidrog till en härlig eftermiddag,

/Susanna Lewis

Vi lämnar NZ! Ja, det meddelade makarna Holmqvist i förra numret av G&B. Den uppmärksamme noterade dock deras närvaro på Lucia!? De är kvar i Auckland, vad har hänt? Här kom-mer ytterligare en hälsning från Ingwor: ”Ja, här sitter man... och begrundar sitt öde. Flyttplanerna har just lagts åt sidan och jag går på daglig strålning för bröstcancer, som upp-täcktes när huset redan sålts, möbler packats, och vi var i utflyttartagen. Så nu vet ni varför jag kommer att sticka fram min nuna och delta i ytterligare aktiviteter ett tag till! Och så vill jag påpeka att jag just nu får det bästa av två världar: den nya-zeeländska vänligheten och omtanken från alla involverade läkare och sköterskor i kombina-tion med svensk teknik! Jodå, den maskin jag umgås med ca 10 mi-nuter varje dag är svensk, och den tunna film, som gladwrap un-gefär, som jag är inlindad i, är svensk, från Mölnlycke, minsann! En alldeles "strålande" kombina-tion, och jag är tacksam för alla vackra tankar som kommit min väg, och för teknikens framsteg!”

/Ingwor

Luciafirande 2015

The Lund Shelf is inspired by a trip through Sweden, by the lovely things in life, by the things that are a need and by some

things that are just a want. The Lund Shelf is here to make life comfortable and beautiful.

Why use plastic when you can have glass? Why synthetic when you can have linen?

The Lund Shelf makes it easy.

Page 5: Medlemsskrift för SVENSKA FÖRENINGEN I AUCKLAND · Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. 4 Gul&Blå, Nr 3, 2015 Glöm inte Visa ditt

5

Gul&Blå, Nr 3, 2015

Hejsan! Annie MacFarlane heter jag och jag och min familj flyttade upp till Auckland för ungefär en månad sedan. Jag är skå-ning, uppväxt i Malmö, men har hunnit med att bo på en hel del ställen både i Sverige och andra länder. Efter gymnasi-et hann jag med en vända som aupair i Tyskland innan jag började plugga till civilingenjör i Luleå. Mitt tredje år var jag utbytesstudent i USA och gjorde exjobbet i Australien. När jag kom hem fick jag jobb som Trainee på tobaksföre-taget Swedish Match och spenderade sex månader i Syd-afrika och sedan sex månader i USA. Väl hemma igen så blev det flytt till Göteborg där jag under tio år jobbade med förbättringsarbete och projekt, mest inom Sex sigma och Lean Produktion. I Göteborg träffade jag min man Gavan som flyttat till Sveri-ge från Nya Zeeland. Vi har två barn, Maia 8 år och Lucas, 5 år. Under vår andra föräldraledighet var vi i NZ och jag blev erbjuden ett jobb som fabrikschef på en kakfabrik i Tauranga. Vi bestämde oss för att flytta hit, först bara tänkt i tre år, men det har redan blivit nästan fyra och ett halvt år här och vi vet inte om det kommer att bli Sverige igen. Jag har turen att ha min syster i NZ också, hon flyttade hit för 25 år sedan och bor på gård i Waikato. Efter fyra år på kakfabriken var jag sugen på att jobba med förbättringar igen och jag fick jobb på svenska ASSA ABLOY i Auckland och här är vi nu! Vi hyr hus i Browns Bay och tror att vi kommer att trivas riktigt bra här. På barnens önskelista står besök till Rainbow’s End och Kelly Tarlton’s, medan jag ser fram emot att utforska promenadstigar och mysiga restau-rangen och kanske lite roliga affärer....

Hej. Jag heter Emma Östman och jag har fått den stora äran att fram-ö v e r o r g a n i s e -ra föräldragruppen på torsdagar. Jag har tagit över efter Kristina San-den Fletcher som har ansvaret för träffarna de senaste 8 åren. Jag vill rikta ett stort TACK till Kristina för allt du har gjort för alla föräldrar och barn under alla år och för allt arbete du har lagt ner. Det kom-mer inte att bli lätt att leva upp till samma för-väntningar. Vem är jag då? Jag bor i Papakura i södra Auckland, har två barn som är 3,5 år och 5 månader gamla. Jag har en kiwi partner och vi har bott här i Auckland i 2,5 år. Jag jobbar som socionom men är för närvarande föräldraledig med min lille son. Föräldragruppen träffas varje torsdag kl. 10.00 och framåt på olika lekplatser runt om i Auckland. Är det regn så träffas vi hemma hos någon eller på ett lekland inomhus. Jag kommer att skicka ut ett email några dagar innan om vart vi ses. Alla är hjärtligt välkomna att komma; mammor, pappor, au-pairer, mor- och farföräldrar och alla andra som vill träffas för att leka, fika och umgås. Är du nyinflyttad till Auckland eller på något annat sätt vill kom-ma med på maillistan så skicka ett email till mig så lägger jag till dig. Ni når mig på [email protected] eller 021 0418036. Ser fram emot att träffa er alla på torsdagarna framöver. Varma hälsningar Emma Östman (som också bjuder på ett par mumsiga recept på sid 11)

Välkommen till styrelsen,

Annie!

Emma tar över

föräldragruppen

Page 6: Medlemsskrift för SVENSKA FÖRENINGEN I AUCKLAND · Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. 4 Gul&Blå, Nr 3, 2015 Glöm inte Visa ditt

6

Gul&Blå, Nr 3, 2015

Migration kan härledas till ordet vandring. Immigration blir således invandring och emmigration blir utvandring och nog rör vi på oss! Enligt OECD så är det cirka 3 %, mot-svarande 190 miljoner, av jordens alla människor som i dag bor i ett annat land än de föddes i. Anledningen till att bryta upp, lämna sitt hem och land varie-rar. Somliga gör det av lust och egen vilja. Andra lämnas inte mycket till val. Inte sedan andra världskrigets slut har vi sett lika många människor på flykt som i skrivandets stund. Beräkningar från UNHCR visar att det är drygt 50 miljoner människor som har flytt sina hem. För dessa människor kan valet att lämna sitt hem, sin stad och sitt land vara en sista utväg i sökandet efter ett drägligt liv, eller att över-huvudtaget överleva. Visst har det blivit enklare, säkrare och billigare att resa. Även om man bor i Nya Zeeland tar det inte längre än två dygn att ta sig säkert från Auckland till små orter såsom Burträsk. Samma resa för några årtionden sedan skulle ha tagit veckor, ja till och med månader. Men att resa snabbt, säkert och billigt är dock förunnat vissa människor, företrädesvis med pass och pengar. En bland de 190 miljoner migranterna är min mor som flyttade till Sverige för Kärleken. Liksom för mig inbegrep flytten för hen-ne byte av nation, kultur och språk. Om än att Sverige och Polen är grannländer betydde flytten i slutet av 1970-talet ett byte av geopolitisk spelplan tillika byte av statstillhörighet. Redan i tider innan FRA eller GCSB så kontrollästes brev som kom från Polen. Var det någonting opassande kunde man finna några droppar Tipp-Ex penslade över raderna. Ibland kunde man höra en tredje persons andetag i telefonluren när man pratade om vardagstrivi-aliteter. Staters kontrollbehov har alltid funnits. Jag växte upp med en förmaning från min mor om att "Vad än du gör, flytta aldrig utomlands". Avstånden, både fysiska mellan stater och mentala mellan nationer kan tära. Trots denna förma-ning flyttade jag för snart fyra år sedan från Sverige. Inte i flykt eller desperation. Tvärtom. Mitt liv i Sverige var högst drägligt, ja till och med bekvämt. Liksom för min mor var det för Kärlekens skull och då spelade det inte någon stor roll att hon var från en plats som är nästan så långt man kan komma från Skellefteå. Det blev i den tidigare kolonin och numera suveräna staten Nya Zeeland som jag tillsammans med Clare kom att bygga vårt nya hem. Men tankar om nationalitet, vem man är, var man kommer ifrån och varthän man är på väg återkommer. När min fru och jag i juli packade resväskorna för en resa till Europa följde natur-ligtvis passet med. Inte nog med att jag visade mitt pass och det scannades så uppmanades jag liksom det stora flertal passagera-

re att fylla i ankomstkort i tid och otid. Återkommande fråga gällde min nationalitet. Svensk, eller Swedish fyllde jag i. Men jag kan inte sluta grubbla över vad det egentligen betyder att vara av svensk nationalitet. Orden nation och nationalitet åsyftar en grupp som har nå-gonting gemensamt. Det kan handla om ett gemensamt språk, en gemensam kultur eller en gemensamt etnicitet. Nation ska dock hållas isär från ordet stat, vilket är ett politiskt

tillika juridiskt begrepp, som ofta används synonymt med ordet land (vilket ibland kan vara problematiskt) som syftar på ett självständigt geografiskt område. Jag är således medborgare i staten Sverige, vilket mitt svenska pass är ett bevis på. Min na-tionalitet är svensk och visst kan jag hålla med om att jag fortfa-rande identifierar mig med det svenska språket, vissa svenska kulturuttryck samt att mina blå ögon skulle tala för en svensk etnicitet (om än att utseende inte alltid har med etnicitet att göra). Min nationalitet blir således nära förknippad med min identitet. Problemet är att min identitet inte bara är svensk. Jag identifie-rar mig med fler kulturer och traditioner än den svenska. Detta blir motsägelsefullt när min identitetshandling passet anger svensk. Av vilken nationalitet är man om man identifierar sig med inte bara svenska seder och bruk men även polska och hey how about that Kiwi in me? Hur många nationaliteter kan man egentligen besitta? Det finns fortfarande ett antal stater (bland annat Norge, Tyskland och Singapore) som motsätter sig dubbelt medborgarskap. Varför man ser nationalitet som någonting ex-klusivt har jag svårt för att förstå. Nu kanske någon säger "Men du får väl vänta några år och så kan du skaffa ett Uruwhenua". Men kanske är det själva idén om en nationalstat som känns förlegad i en allt mer globaliserad värld tänker jag. Jag tänket också på flyktingar utan statstillhö-righet. De har inte förlorat sin nationalitet men hur kan de bevi-sa sin nationstillhörighet när de söker skydd i främmande land? Språktester är inte alla gånger ett rättssäkert verktyg, ändå an-vänds dessa flitigt i dagens Sverige när papperslösa människor söker uppehållstillstånd. Tankar om nationalitet och idén om en nationalstat är proble-matiska. Å ena sidan finns det helt klart fördelar med att låta stater självständigt stifta lagar som gäller inom respektive stat i jämförelse med överstatliga lagar. Å andra sidan behöver vi överstatliga överenskommelser. Flyktingkatastrofen i Europa är ett resultat av just bristfälliga internationella överenskommel-ser. Visst kan det vara trevligt med lokala kulturyttringar såsom folkmusik, konst och traditioner. Men samtidigt kan det hela

På resa bland nationer och stater: tankar om migration, nationalitet och medborgarskap

Forts på nästa sida

Page 7: Medlemsskrift för SVENSKA FÖRENINGEN I AUCKLAND · Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. 4 Gul&Blå, Nr 3, 2015 Glöm inte Visa ditt

7

Gul&Blå, Nr 3, 2015

dessa språk utan på latin. Vi landar i staden tillika kantonen Ge-nève. När vi kommer till hotellet hälsar portiern oss välkomna med orden: "Welcome to Geneva, the smallest metropolitan in the world". Värmen följer med oss från London till Genève och stiger ända upp till 40-graderstrecket i detta land utan något hav men väl med vackra och uppfriskande sjöar. Genèvesjön är just det, upp-friskande. Även när vi är i Genève lämnar vi landet, kantonen och staden när vi beträder internationellt territorium och går en guidad tur genom maktens korridorer i Nationernas palats som inhyser Förenta Nationerna. Den absoluta närheten till grannlandet Frankrike gör sig påmind i Genève. Det tar en knapp haltimme med lokalbuss att ta sig över till Annemasse. Även om gränsen är obevakad finns det administrativa detaljer som påminner mig om att det är två olika länder. Endast enkel bussbiljett kan lösas i Genève, i valutan schweiziska frank. Resan tillbaka kan endast lösas från Frankrike och ska då betalas i euro. Om Genève är en metropol är Anne-masse en liten fransk stad. Myten om att fransmän inte vill tala

e n g e l s k a infrias. När resan lider mot sin senare hälft beger vi oss till norra Sverige. Ko-lonialiserat må Norrland vara med gruv- och träindustri-er. Någon

självständig stat är det inte tal om och närheten till kontinenten förstärks och söks med direktflyg till den europeiska kontinen-ten, vilka går tätt när det svenska sommarvädret inte är varmt nog. Under en dryg vecka lämnar vi aldrig Sveriges till ytan störs-ta kustkommun. Värmen sjunker under 20-gradersstrecket och mina tankar fortsätter om hur nationalitet, stater och geopolitis-ka indelningar påverkar hur vi ser och uppfattar världen. Nog för att fylla i ankomst-kort må vara besvärligt men jag inser samti-digt hur lyckligt lottad jag är som kan resa obehindrat, utan att förlita mig på tveksamma färdmedel eller människosmugglare.

/Ronny Tedestedt

urarta i nationalistiska strömningar, vilka i dag obehagligt sveper över den europeiska kontinenten. Kanske finns det andra begrepp och sätt att tänka på än i termer av nationalitet? Vilka alternativ till nationalitet och nationalsta-ten finns det? Termen europé finns tillgänglig. Tankar om ett enat Europa har funnits sedan andra världskriget. Men vem är en europé och vad är europeiskt? Det finsk-ugriska språket est-niska? Svenskar? Latinet? Manneken Pis? Dalahästen? Albaner? Brännvinet? Eurovision Song Contest? Det var tankar som dessa som jag tog med mig på resan till Europa. Väl där bjöds det på många tillfällen att bejaka tankar om såväl nationalitet som att studera geopolitiska (stats)gränser.

Juli 2015. Min fru och jag har just landat i London som är huvud-stad för Förenade ko-nungariket Storbritan-nien och Nordirland. Det är varmt. Nästan för varmt. Det är så varmt att vissa tunnel-banestationer stängs igen för att tågens me-kaniska delar inte klarar av hettan. Nog hade det varit skönt att läm-na Londons hetta och puls. Jag gör ett försök och inser att jag inte

behöver åka särskilt långt för att lämna London. Jag tar Central Line och stiger av på stationen Chancery Lane. Några hundra meter längre österut ligger Ely Place. Det är mer än en gata, det är en egen enklav. Självständig från London. En anakronism som går tillbaka till medeltiden då biskopar från stiftet Cambridgeshi-re inte ville lämna sitt stift fastän de var på tjänsteresa till hu-vudstaden. Än i dag åtnjuter Ely Place självständighet från Lon-don. Exempelvis får inte polisen från London komma in utan inbjudan från den folkvalda Kommissionären av Ely Place. Resan fortsätter till Schweiz, ett land med fyra officiella språk; tyska, franska, italienska och rätoromanska. Landets officiella titel, Confoederatio Helvetica, är passande nog inte på något av

The Human Rights and Alliance of Civili-

zations Room. Palais des Nations FN

På Skellefteälven

Page 8: Medlemsskrift för SVENSKA FÖRENINGEN I AUCKLAND · Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. 4 Gul&Blå, Nr 3, 2015 Glöm inte Visa ditt

8

Gul&Blå, Nr 3, 2015

Page 9: Medlemsskrift för SVENSKA FÖRENINGEN I AUCKLAND · Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. 4 Gul&Blå, Nr 3, 2015 Glöm inte Visa ditt

9

Gul&Blå, Nr 3, 2015

På ”allmän begäran”- eller snarare efter uppmuntrande tillrop från sympatiske Ronny Tedestedt som i septembernumret (2014) skrev en sida om sin arbetslivsrelaterade C-uppsats, tar jag här tillfället i akt och skriver några rader om min egen dok-torsavhandling. Det återstår att se om jag kan göra mig förstådd på svenska; jag har vigt mitt liv och karriär åt framför allt spans-ka och italienska och rör mig nu i stadsdelar där jag hör en pot-purri av romanska språk och även grekiska, kinesiska, arabiska och - naturligtvis - engelska varje dag. Svenska använder jag mig mest av i översättningssammanhang och - det ska jag inte sticka under stol med - även i min egen undervisning på CAE (Centre for Adult Education) här i Melbour-ne, där jag till min förvåning nu plötsligt är ansvarig för diverse svenskkurser (det är naturligtvis omöjligt att göra ett så utmärkt jobb som svensklärarmästarinnan Ingwor Holmqvist!). Jag hör även svenska tjattras till höger och vänster varje gång jag med berått mod och längtan i blick tar mig till IKEA i Richmond och ansluter mig till alla svenska barnfamiljer som tacksamt hämtar andan i den lax- och kanelbulle-fyllda restaurangen på andra våningen, efter att skickligt ha saxat sig fram mellan Norsborg-, Kivik- och Ektorpssoffor, Billy-hyllor och hela konkarongen - och därmed genom den fullständiga labyrint som är IKEAs möbelav-delning. Då går en stark kopp svenskt Gevalia-kaffe med diverse ”påtårar” inte av för hackor! Efter att ha levt i Auckland en himla massa år och studerat och arbetat där, riktade jag tankarna liksom så många gånger tidiga-re till eventuella doktorandstudier. Jag hade tidigare försökt få in en potentiell doktorandfot på Lunds Universitets romanska institution efter att ha avslutat min spanska Filosofie magisterex-amen där (jag har även en spansk Master’s degree från Auckland University). Men eftersom det åtminstone på Lunds universitet det året endast fanns plats för en doktorand i taget och de hade en påtänkt kandidat redan anställd vid institutionen, blev det inte så mycket bevänt med mina förhoppningar och istället tog det nästan tio år innan jag åter tänkte i doktorstermer. Inte förrän 2011 kom tankarna på doktorandstudier åter på ta-peten när jag i samspråk med min bäste nyzeeländske vän, suve-räne fotografen Glenn Jowitt (som till vår djupa sorg hastigt gick bort 2014), av honom blev uppmärksammad på att det på Mel-bourne University var gratis for Kiwi citizens att läsa vidare på doktorandnivå (som RHD - Research Higher Degree- kandidat). Diverse pappershandlingar, telefonsamtal och grävande i arkiv-månader senare (tack pappa, för all support!), och efter att ha kontaktat två lämpliga potentiella handledare, den ena på Mac-quarie University i Sydney och den andre på The University of Melbourne (båda spansktalande), blev mina två alternativa forskningsförslag välkomnade av båda professorer. Efter att ha stämt träff med en kollega till den första professorn i Sydney (som i den vevan var på konferens i Zürich) och ha tillbringat en vecka i Sydney med min egyptiske vän Osama som bor där, var jag på det klara med att Melbourne lockade och att jag hellre bodde och läste här. Vid det laget hade jag haft diverse kontakt med min främste handledare här, spanske Alfredo, som var mycket positiv, entusiastisk och välkomnande. När jag väl flyttat från Auckland och installerat mig i Melbourne samt tagit upp en

tjänst som ”Spanish tutor” på Melbourne University, hade jag mitt första formella möte med mina båda handledare (min andra handledare, Lara, är Kiwi minsann och vi läste till och med samma kurs på Auckland University för diverse år sedan). Mitt andra forskningsförslag föredrogs framför mitt första, översätt-ningsrelaterade, och därmed begynte min akademiska treårsba-na i Almodóvars filmiska tecken. Vem är Pedro Almodóvar? Hur kan någon överhuvudtaget ha

undgått honom och det fantastiska filmis-ka arv han lagt bakom sig under mer än tret-tio år? Almodóvar är en enastående spansk regissör som banade väg för såväl sig själv som andra likasinnade, liberala och djärva regissörer, under Spaniens nyvunna demokrati i slutet av 70-talet och början av 1980-talet. Efter Generalíssimo Francisco Francos död 1975 tog Alfonso XIIIs barnbarn, Francos efterträda-re Juan Carlos de Borbón (eller helt enkelt Juan Carlos 1), över det nationella ledarskapet, inte som nationalistisk diktator utan som monarkisk kung, och därmed gjorde skeppet Spanien en totalgir från mörka diktatoriska vatten in i desto ljusare, hopp-fulla demokratiska tider kännetecknade av en absolut nyvunnen såväl nationell som individuell frihet, som kom till artistiskt, kul-turellt och sexuellt uttryck med den kända kulturella – och som del av detta även samhällsmässiga – revolutionen La Movida. Denna djupgående demokratiska frihetsrörelse tillät under spanskt sjuttio och åttiotal politiskt och kulturellt förtryckta landsmän (och kvinnor) att uttrycka sej helt ohämmat, leva ut sina sociala, kulturella (inklusive musikrelaterade vad gäller framför allt punk som föredragen musikstil) och sexuella lustar och bejaka sin individuella läggning, under en period som skrivits in i historieböckerna som ”utan like.” Spaniens övergivande av 50 års diktatur och anammande av demokratiskt styrelseskick gick på jämförelsevis nolltid och den man som var där när det hela hände med filmkameran i högsta hugg var en ung Pedro Almodóvar som nyligen anlänt till huvudstaden från hembygden Calzada de Calatrava i spanska Castilla-La Mancha, och som väl-

EN STUDIE OM SPANSK FILM – EN REFLEKTON ÖVER VÅR SAMTID

Forts på nästa sida

Page 10: Medlemsskrift för SVENSKA FÖRENINGEN I AUCKLAND · Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. 4 Gul&Blå, Nr 3, 2015 Glöm inte Visa ditt

10

Gul&Blå, Nr 3, 2015

komnade det absoluta frihets- och livsrus som härskade i Madrid (och även i Barcelona, som upplevde sin egen katalanska Movida-rörelse under samma tid). Almodóvar dokumenterade det han såg och upplevde, med sin ”Super 8” filmkamera; till en början regisserande kortfilmer som dock snart skulle följas avlångfilmer som var så personliga och speciella att spanjoren snabbt blev känd som auteur i sin egen rätt. Hans filmstil präglar fortfarande spansk livsstil och påverkar även hur Spanien till viss del betraktas utifrån- så till den grad att Almodóvar kommit att bli en känd figur inom spansk s.k. na-tion branding och La MarcaEspaña– det föregående ett koncept som Simon Anholt utvecklat i diverse böcker och artiklar och som visar på hur en regissör, konstnär eller författare kan skildra sitt land på ett så oemotståndligt vis att detta land därmed an-ammas helhjärtat av omvärlden. I Almodóvars fall har hans re-pertoar - bestående av snart 20 långfilmer- blivit sa välkänd värl-den över att hans filmstil kan klassas som ett varumärke i sig; ett oefterhärmligt varumärke då Almodóvar är ett absolut fenomen, enormt skicklig som regissör och manusförfattare (till och med som skådespelare då han liksom Hitchcock ofta skymtar i bild och även spelar mindre rollfigurer i sina egna filmer – det gör för övrigt även Pedros bror Augustín). Almodóvars filmer speglar kronologiskt spanska och även till viss del latinamerikanska sam-hällsförändringar (trots att Almodóvar själv, vad gäller sina för-sta årtionden som regissör, upprepade gånger klargjort för kriti-ker att han inte vill att hans tidiga filmer ska analyseras från ett historiskt perspektiv). Hur kan man som spanskentusiast således inte vilja skriva och tala om Almodóvar på konferenser världen över och även i Au-stralien? (och på Nya Zeeland, om jag hade haft en chans under en lämplig konferens där). Det gjorde jag i både Cincinnati och Prag, 2012 och 2014, då jag utvecklade en sida av min avhand-ling för en akademiskt- respektive mer medicinskt inriktad publik. I min avhandling påstår jag att Almodóvar och hans samtida, synnerligen tea-traliske katalanske regissören Ven-tura Pons som jag behandlar i ett antal kapitel och såväl jämför som kontrasterar med Almodóvar när-helst detta är möjligt- i sina filmer i alla högsta grad speglar Spaniens sociala och kulturella omvand-ling alltsedan landet anammade ett demokratiskt statskick efter Francos död. Dessa kulturella förändringar i ett land som gått från en politisk regim till en annan till synes på nolltid i jämförel-se med andra europeiska länder, speglas på alla fronter- inklusi-ve vad gäller personlig identitet, sexuell läggning och könsprefe-renser. Genom att framför allt låta mig inspireras av polsk-brittiske soci-ologen Zygmunt Bauman i min teoretiska avhandlingsstruktur (theoretical framework) kan jag dra postmoderna kopplingar till Almodóvars och Pons filmer, hävda att dessa båda regissörer speglar viktiga samtida samhällsförändringar och att alla filmer i deras respektive repertoar kan analyseras som visuella doku-ment som reflekterar inte bara Spanien utan även västvärlden som helhet. Ledmotiven i de filmer jag forskade om i min av-handling speglar en värld i ständig förändring (eller vad som kan kallas flux) och där ingenting står still. Spaniens enskilda historis-ka avstamp från dess närhistoria och det som var, utlöser hos framför allt Almodóvars rollfigurer ständig individuell (och, från

ett större perspektiv, nationell) nostalgi och melankoli och en förvirrande känsla av förlust över det som varit och som inte kommer åter i ett land som blivit demokratiskt så snabbt att den enskilde medborgaren inte helt hunnit bearbeta det som hänt. Vad som kännetecknar postmodernt tänkande är ett ständigt individuellt behov av förändring(ar), och istället för att blicka tillbaka reflektivt stirrar dagens individ intensivt framåt mot en osäker framtid och vägrar stå still för länge i samma position. Hos Pons leder detta till upprepade dystopiska skildringar av Barcelona och i Almodóvars filmer kan man påstå att hans fram-förallt äldre rollfigurers ständiga alternativa resor, eller enträgna längtan, från Madrid till lands-bygden representerar globala in-

dividers delvisa känsla av att vara fjättrade i en stressig, het-sig och överväl-digande stads-miljö. I korthet blir därmed min

avhandling en lång utläggning som analyserar vår värld av för-ändring - och kaos- och där viktigast av allt är att individen lyckas med att stå med båda fötterna på jorden och skapar starka och betryggande sociala nätverk; bestående av vänner som liksom Almodóvars färgstarka rollfigurer är karaktärsfasta i alla sam-manhang, bejakar såväl sig själva som andra och accepterar var-andras befriande egenheter.

Dr. Jytte Holmqvist, 9 september, 2015

Page 11: Medlemsskrift för SVENSKA FÖRENINGEN I AUCKLAND · Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. 4 Gul&Blå, Nr 3, 2015 Glöm inte Visa ditt

11

Gul&Blå, Nr 3, 2015

Jag vill tipsa om två urgoda recept som jag lagade häromdagen. Det ena är från Leila LIndholms senaste bok "The Fresh Foodie". Vi har börjat med "meatless Mondays" här hemma så detta pas-sade bra. Meatless Meatballs: 2 dl kokta kikärtor 2 dl kokt (röd) quinoa 150 g fetaost 1 liten rödbeta flingsalt svartpeppar från kvarn olivolja Mosa kikärtorna med en gaffel och blanda med quinoa, smulad fetaost, flingsalt och svartpeppar. Blanda samman med råriven rödbeta. Blandningen ska vara lite smetig och hålla ihop. Krama till små bollar och stek i olivolja i en stekpanna tills de fått en gyllene färg. Servera som de är eller med mos eller pasta. Du kan hitta receptet på recept.nu.

Hemgjord Granola: Här kommer ett recept från Ica på Granola som jag verkligen kan rekommendera. Jag blandade även i två matskedar med chia-frön och några matskedar med linfrön. Ingredienser Portioner: Ger 1,5 liter 5 dl fiberberikade havregryn 5 dl kokosflingor eller riven kokos 1 dl pumpakärnor 1 dl solrosfrön 2 dl grovhackade nötter (t ex hasselnötter) 3 tsk malen kanel 2 tsk malen kardemumma 1/2 tsk salt 2 dl flytande honung 1 msk vatten 3 dl blandad torkad frukt (t ex fikon, dadlar, aprikoser, äpplen och russin) Så här gör du Sätt ugnen på 175°C. Blanda alla ingredienser, förutom torkad frukt, noga tills grynen fäster ihop lite. Fördela blandningen på 2 bakpappersklädda plåtar. Rosta i mit-ten av ugnen 15–20 minuter. Rör om efter halva tiden. Skär frukten i mindre bitar. Blanda med granolan när den sval-nat. Förvara i en burk med tättslutande lock. Fri från laktos, mjölkprotein och ägg. Gör glutenfri: Byt ut havre-gryn mot ren havre.

Svenska Föreningens T-shirt! Glöm inte föreningens ursnygga swiwi t-shirts som finns att beställa. De finns i barn, dam och herrmodeller i alla storlekar. Bra kvalitet. Pris $30 Beställ via [email protected], eller på våra fester direkt. /Styrelsen

Emmas RECEPT

Page 12: Medlemsskrift för SVENSKA FÖRENINGEN I AUCKLAND · Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. 4 Gul&Blå, Nr 3, 2015 Glöm inte Visa ditt

12

Gul&Blå, Nr 3, 2015

Bundoora Homestead en knapp halvtimme från centrala Mel-bourne är en gedigen snickarglad patriciervilla vars första ägare åren före förra sekelskiftet var intresserade av rid- och motor-sport. Tavlor på väggarna återger ädla springare som kanske vann Melbourne Cup, och fotografier visar familjen flängande fram i muskulösa automobiler. Sedan såldes huset och var länge en asyl för australiska soldater med psykiska krigsskador, först efter första världskriget, senare efter det andra, och därpå Ko-reakriget. På foton ser man dem ströva runt i parken, lätt vilsna.

Psykiatrikern John Cade har sitt porträtt här, mycket välförtjänt. Han var krigsfånge i Asien flera år men klarade sig och återvände till hemstaden Melbourne där han fortsatte sin praktik. Han blev överläkare på asylen och är känd i medicinhistorien för den snil-leblixt han drabbades av 1949. Han var intresserad av kemi och av kroppens metabolism och märkte att patienter med grava depressioner och sådana som var bipolära hade ovanligt hög halt av urinsyra. Han experimenterade med alkalimetallen litium, först på marsvin, sedan på sig själv, och så på några av de intagna. Effek-ten blev nästan omedelbar, urinsyran gick genast ner. I ett slag hade man funnit ett humanare alternativ än elchocker eller lo-botomi. Bland annat botades en patient som i många år varit gravt störd nästan genast, så mycket att han efter den långa interneringen efter bara någon veckas litium-behandling kunde återvända till familjen och återuppta sitt arbete. Cade som inte gjorde någon stor affär av sin upptäckt skrev i sin självbiografi om litiums effektiva verkan på mentalpatienter, dock utan att alls nämna att det framför allt var han som kom på metoden. Nu är huset i stället ett konstcentrum, och när vi besöker det mitt i den antipodiska midvintern i månadsskiftet juli-augusti pågår två utställningar, dels av färgglada mosaiker, dels stadsbil-derna ”Along Route 86”(en spårvägslinje) av Kerry Maher, lum-miga parker med eucalyptusträd, den flotta byggnad som bygg-des till en stor imperieutställning 1880, spårvagnar och vackra husfasader, och så vidare. Huvudstaden i delstaten Victoria med sina mer än fyra miljoner invånare är mån om sitt arkitektoniska arv, och när man bygger nytt i centrum ser man till att höghusen blir djärva både i form och färgsättning, med många kusiner till Malmös Turning Torso. Kring Bundadoora Homestead växte det under slutet av 1990-talet upp en tilltalande villabebyggelse för måttligt välbärgat folk. Den ser ut som om den tillkommit knappt hundra år tidiga-

Forts på nästa sida

re, under den bästa arts and crafts-perioden. Arkitekterna fick fritt fram att pastischera, och gjorde det med säker smak. Jag går runt på de slingriga gatorna mellan villorna och träffar på en äldre man, av talet att döma invandrad från Italien, vars dotter bott härsedan bebyggelsen var ny. Hon är mycket nöjd, denna ministadsdel ligger högt, och temperaturen är oftast några gra-der lägre än nere i centrum. Det är säkert bra i sommarhettan. Just nu när isvindarna viner är det dock lite bistert. Men husen är vackra, och inne i Bundoora Homestead är det välkomnande varmt. Ångesten från den gången det var ett rehabiliteringshem för mentalpatienter är bortblåst. Konst i Melbourne 2 Heide Museum of Modern Art vid floden Yarra i Melbourne-förstaden Bulleen påminner om det danska Louisiana, minus havsutsikten. Där finns en äldre vacker villa, och så en angrän-sande nyare utställningshall med ett inglasat café, ritade av arki-tekten David McGlasham 1963 med så lyckat resultat att den utsågs till 1968 års ”outstanding building of the year”. Det skulle inte förvåna om han inspirerades av Jørn Utzon och Arne Jacob-sen: det är rent, vitt och sparsmakat. Danskt och nordiskt femtio- och sextiotal är inne i Australien just nu, liksom i USA.

Byggherrar var konstmecenaterna John och Sunday Reed som bodde här från 1967 till 1980. Hon hade ärvda pengar efter Wil-liam Bailleu som hann bli en av Australiens rikaste män innan han dog 1936, på bankaffärer, tidningar och zink och stål – Loui-sianas grundare Knud W. Jensen fick sina pengar från Ost en gros. Kring paret Reed samlades en mängd unga konstnärer re-dan på fyrtiotalet, bland annat i stadsdelen Heidelberg (därav namnet på muséet). Sidney Nolan (1917-1992), Australiens mest kända 1900-talsmålare, var gift med John Reeds syster och häng-de länge samman med sin svåger och svägerska tills det blev bråk och han fordrade tillbaka alla sina målningar som lagrats hos Reeds. Det fick han också, förutom serien om stråtrövaren Ned Kelly, hans mest kända verk – den donerades i stället till delstaten Victoria, och han blev nöjd. I det ursprungliga huset på Heide finns hans bekanta Bathers från 1943, en strandbild klart inspire-rad av Matisse och Legér, och kanske också av Raoul Dufy. Och en triptyk, också från tidigt fyrtiotal, går tillbaka på Rilkes Duino-elegier. Väl så sevärda är några expressionistiska oljemålningar av ryssen Danila Vassilieff (1897-1958) som kom till Australien 1923 och sedan tillbragte en del år i Sydamerika men återvände

Konst i Melbourne

Page 13: Medlemsskrift för SVENSKA FÖRENINGEN I AUCKLAND · Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. 4 Gul&Blå, Nr 3, 2015 Glöm inte Visa ditt

13

Gul&Blå, Nr 3, 2015

Forts på nästa sida

till Melbourne. Halcyon Days kallas utställningen om Heide-gruppen på fyrtiotalet, fast alltigenom lycksaliga var dagarna säkert inte. Intressantast är Albert Tucker (1914-1955) vars målningar och fotografier, ofta inspirerade av cirkus och varietéer, ställs ut både i den gamla byggnaden och i den nya. The Assassins, två lönnmördare som sticker kniven i varandra på vita duken, måla-des några år före hans död men går tillbaka på äldre skisser. Hans bisarra porträtt, hållna i mörkt lysande färger, visar släkt-skap med Francis Bacons. Framför huvudbyggnaden finns stora polykroma geometriska figurer, och inne i den dessa sista julida-gar pågår en specialutställning av Melinda Harper vars stora tav-lor fyller väggarna med ännu djärvare färgsammansättningar – det är lugnande att komma ut i parken och vila ögonen på påsk-liljorna som just slagit ut. Konst i Melbourne 3 Det är inte många steg mellan State Library of Victoria vid Swanston Street mitt i Melbourne, och National Gallery of Victo-ria vid floden Yarra nära Flinders Station. Men kontrasterna mel-lan de utställningar som pågår på de båda ställena just nu kunde knappast vara större. Biblioteket har enorma samlingar. Förra gången vi var här såg vi innehavet av William Blake i original och en uppsjö av tryck, affischer och annat kring Victor Hugos Sam-hällets Olycksbarn (Les Miserables spelade just då för fulla hus). Nu är det i stället skissböcker och litografier från Australien för drygt hundra år sedan som visas, särskilt av den skicklige J. T. Gill.

Han var född i en liten by i engelska Somerset men kom till South Australia som tjugoettåring 1839 och började snart avbil-da den påvra tillvaron i de snabbt uppsmäckta guldgrävarstäder-na i Ballarat, livet på landet med fårfarmare och aborigines, och mera civiliserade storstadsnöjen som hästkapplöpningar och baler, allt lika skickligt. En tid gick det honom väl i händerna, hans färglitografier var populära och sålde bra. Men så vände konstsmaken, pastorala oljemålningar kom i stället i ropet. Han dog utfattig på trappan till huvudpostkontoret i Melbourne 1880 och begrovs i en fattiggrav, ett oblitt öde Han gillade under hela sitt sextiotvååriga liv hundar, och de ho-nom, så man kan hoppas att någon byracka som snart blev en herrelös hund fanns vid hans fötter där på trappan. Men hans bilder finns kvar, detaljrika och av intresse både etnografiskt och etnologiskt. På ett blad återger han de sorgliga resterna av nå-gon som omkommit i vildmarken långt bortom all bebyggelse – det kunde ha varit den tyske botanisten Voss i Patrick Whites roman som tränger sig fram till de ödsliga inre trakterna av den-na väldiga kontinent. På NGV som utifrån mest liknar ett väldigt kassaskåp (det är det också, de permanenta samlingarna har bland annat mängder av 1600-talsholländare och franska impressionister – donatorerna har haft mycket djupa fickor) pågår just nu dels Nordic Cool, ett sparsmakat urval skandinaviskt konsthantverk och nordiska möbler, och dels Hermitage, en storslagen specialutställning med konst inlånad från Eremitaget i St. Petersburg. Att ströva genom salarna är som en snabb repetitionskurs av all betydande europeisk konst under ett par hundra år, med tonvikt på Katari-na den storas regeringstid. Att hon var betydligt klyftigare än sina män får man veta av en artig formulering som talar om hen-

KONST I MELBOURNE FORTS.

Page 14: Medlemsskrift för SVENSKA FÖRENINGEN I AUCKLAND · Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. 4 Gul&Blå, Nr 3, 2015 Glöm inte Visa ditt

14

Gul&Blå, Nr 3, 2015

Vi firar!

Frank Olsson hälsar till oss från Hawaii, Mi-chigan och New Mexico! Om ni undrar över något inom mitt område så är det bara att e-maila eller ringa mig. (Kontaktuppgifter sid 2)

Honorärkonsul Frank

har semester!

Simon Lundqvist, andraårselev på Whitecliffe College of Arts and Design, får pris för sitt måleri av Mr Harris från Gordon Harris Ltd.

/stolt mamma Maria Moell Lundqvist

nes intellektuella ka-pacitet som översteg deras. Bland annat behärskade hon ett antal språk. Två byster av Voltaire finns med, båda mali-ciöst småleende, lik-som ett par vackra porträtt målade av Alexander Roslin. Ru-bens, Rembrandt, Frans Hals, van Dyck, Vermeer, mängder av italienare, och så vida-re i sal efter sal och i överflöd: topografiskt exakta vedutor, brin-nande fartyg till sjöss, menagerier med lejon och vilda bestar, exotiska fåglar, stronga krigare, lätt dekadent engelsk överklass… Ett vackert bord står dukat, med besticken lagda upp och ner – så var kanske bruket vid kejsarinnans hov vid Neva. Sympatiskt nog är det fritt fram att fotografera så länge man inte använder blixt, och man får en mycket pedagogisk guidetur om man hyr hörlurar. Man kan mycket väl kombinera båda aktiviteterna, som syns på bilden.

/Ivo Holmqvist

KONST I MELBOURNE FORTS.

Page 15: Medlemsskrift för SVENSKA FÖRENINGEN I AUCKLAND · Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. Nej, jag vill leva jag vill dö i Nor-den. 4 Gul&Blå, Nr 3, 2015 Glöm inte Visa ditt

15

Gul&Blå, Nr 3, 2015

PLANKET Medlemsforum Här kan du hitta allt från Köp&Sälj annonser till tips på barer och utflyktsställen.

Deadline för bidrag till nästa

Gul & Blå: 1 december Alla bidrag välkomnas! Artiklar max 1500 ord. E-mail: [email protected] Tips om evenemang och aktiviteter mailar du till [email protected] så lägger vi in dem i webbkalendern.

Stort TACK till er som bidragit med

redaktionellt material: Ronny Tedestedt

Ivo Holmqvist

Emma Östman

Jytte Holmqvist

Annie MacFarlane

...nya/nygamla medlemmar i Svenska Föreningen!

Bakketun, Line & Riley Jules Baynes, Karin Har betalt Ekholm, Kristoffer & Whyte, Lucy Hagén, Marie & Johansson Niklas &

Ceasar Ingmar, Susanne & Lee, Bobby & Al-

got MacFarlane, Annie, Gavan, Maia &

Lucas Nicol-Lind, Lisa med familj Salamurovic, Radmila & Larsson,

Johan & Filip, Ivan, Vera Speight, Karin & Nick

BEHÖVER DU ÖVERSÄTTNINGSHJÄLP? Translation, interpreting and proofreading services

Jytte Holmqvist

Member of the NZ Society of Translators and Interpreters. Languages: Swedish<>English, Italian>English, Italian>Swedish, Spanish>Swedish. Community interpreting services: English<>Swedish, Spanish<>Swedish. Contact email: [email protected]

North Shore Area:

Lawns, Hedges,

Tree Trimming &

General Garden

Clearing Mike Murray

Mobile:

021 – 086 72117

SVENSKLEKTIONER Nybörjare till konversationsklasser Privata lektioner—på ett lokalt bibliotek/ditt hem Grupplektioner - tills vidare att bli organiserat av Swedish born, fluent speaker Nurse/Teacher BHsc Helene Nilsson Contact e-mail: [email protected] Mob:021-0691402

Uthyres: över sommaren—stort nyrenoverat hus i Murrays Bay med havsutsikt. 300 meter till två badstränder.

For sale:

Bic surfboard (longboard) and a SUP Mana Nash board. Kontakta Ulrika Silfverberg för mer information: email: [email protected]

Öppet alla dagar, Må-lö 10-17, Sö 11-16 1 Fleet Street, Devonport, www.nord.co.nz