Magasin No4

Designers har oftast ett passionerat förhållande till mat. Matens sinnlighet och oändliga upplevelsepotential gör den till nummer ett på inspirationslistan.Mat förenar och är kärlek. Men mat är också makt. Varför skulle annars barn som inte ens lärt sig prata matvägra?I designlablands magasin nr 4 har designerduon Chest of drawers skapat en fantastisk konstnärlig, erotisk upplevelse kring temat mat. Chest of drawers består av konstnärerna Johan Unga och Esbjörn Kinberg som här agerat allt från Creative Directors till matstylister.

I detta nummer får du njuta av allt från Simon Laitis vackra gastronomiska konstverk till den sinnliga tjänstemannen Jan Ungas erotiska förhållande till whiskey. ”Let them eat cake” är ett citat som kopplats till Marie An-toinettes totala oförståelse inför folkets svält. Få svälter i Sverige idag men desto fler tröstar sig med sötsaker när lågkonjunkturen blivit kännbar. Men kopplingen till dagens raseri mot bonusstinna chefer gör citatet mer aktuellt än någonsin. Magasinets erotiska omslag är Chest of drawers tolkning av citatet, via fotografen Jens Bäckströms lins. Ba-kom den mumsiga stylingen och kläderna står designer-duon Malin Marteliusson och Malin Unga.Vidare skriver konstnären och kritikern Bertil Sundstedt om stilleben där förförisk mat fungerat som påminnelser om människans dödlighet.Du kommer även att ta del av konstnären och biologstu-denten Sven Bergmans passion för jakt och sinnliga illus-trationer målade i kaffe.Toppa allt detta med sommelieren Petter Nybergs djuplo-dade kärlek till vingårdarnas kreationer.

Bläddra njut och upptäck nya erotiska sidor av mat…

/Sara Json Lindmark – Chefredaktör

- 9 -

ostron naturale med pepparrots spuma, syltad gurka & krassekräm

- 11 -

choklad & apelsinmousse med kanderade pistagenötter & päronskum toppat av sesamtosca, ackompanjerat av blodgrapesorbet,

kanderade rosblad, sockerkupoler & grapecurd

Hacka 100 g mörk choklad (Valrhona Le Noir) fint. Värm i vattenbad till 55 grader. Vispa 2 dl grädde lätt. Vänd ner hälften av grädden i den varma chokladen. Rör om. Blanda ner 100 g apelsinmarmelad av god kvalité. Vänd ner resten av grädden. Lägg plastfolie i botten av en form och fyll med moussen. Ta upp när den har fryst ordentligt och använd en stansring för att forma små, fina puckar.

Rosta pistagenötter. Hacka nötterna och rulla den frys-ta moussen i nöthacket. Låt stå ca 1 timme i kyl innan servering.

Sätt ugnen på 175 grader. Koka upp 2 1/2 msk mjölk, 35 g honung, 80 g smör. Rör ner 100 g pektinsocker. Koka upp tills det släpper i kanterna. Tillsätt 100 g svarta och vita vallmofrön. Stryk snabbt ut massan på en plåt täckt med bakduk. Lägg på ett bakpapper och kavla ut smeten tunt så den täcker hela pappret. Sätt in i ugn och grädda 15-20 minuter. Tryck ut bottnar med ett kakmått och låt stelna.

Arrangeras som på bilden med någon fruktig sorbet, rosenbladschips, nougatineflarn, sockerfigurer och skummad mjölk.

recept

- 13 -

uppbunden ripa med försommarprimörer & arabicasky

- 15 -

choklad & apelsinmousse med kanderade pistagenötter & päronskum toppat av sesamtosca, ackompanjerat av blodgrapesorbet, kanderade ros-

blad, sockerkupoler & grapecurd

- 17 -

kopi luwak kaffe & handmålade praliner av emanuel andrén

- 20 -

Solen värmer så där härligt mjukt som en eftermiddagssol bara gör i slutet på juli efter en varm och härlig sommar. Sitter vid eldstaden och har precis slängt i några vedpinnar för att få extra fyr. Den ljumma vinden som drar genom björkarnas glesa löv smeker nackhåren. Jag ser bäckens lugna vatten som sakta flyter ut mot havet. Jag sträcker fram handen och får genast ett gensvar av de mjuka böljande linjerna när handen kommer åt halsens rundning. Handens grepp om den mjuka lena rundningen är försiktig. Jag vill hålla kvar greppet, den svala känslan skickar njutningsfulla signaler. Det känns helt rätt! Vi är som ett…..! Förväntningen sliter i mina lemmar, jag kan knappt bärga mej. Jag vill njuta smaken, känslan….allt!Läpparna möter smaken av fulländning. En njutningsfull rysning får hela kroppen att rista. Njut-ningen från läpparna och gommen, rusar genom nerverna och synapserna till hela det emotionella nervcentrat. En vällust sprider sig i magen – detta är kärlek! Blicken kan inte släppa den bärnstens-djupa nyansen som fängslar ögonen. Ögonen drunknar i det vackra……! Det päronformade, likt en mogen kvinnas rundning över höften, jag håller ömt om midjan. Det pirrar i magen. Smaken mot spetsen av tungan tar nästan andan ur mej. Sältan, de söta undertonerna, det varma och rökiga, som om den älskade precis tagit några bloss, skickar njutningsfulla signaler av vällust till hjärn-barken. Smaken och lukten av ämnen som går upp i näsan via svalget fångar mej helt - jag tappar fotfästet…..! Doften, aromen, får hjärnan att löpa amok! Jag ser framför mej vindarna som sveper över hedarna. Torven med den färgglada ljungen lyser som en violett dröm i morgonljuset. Porlandet från det rena klara vattnet som möter den violetta drömmen skickar erotiska signaler in i hjärncentrat.Doften gör mej alldeles knäsvag, den omisskännliga doften av dej! Min näsa med sina fem miljoner luktceller, som t.o.m. kan identifiera 400 olika doftämnen i maltwhisky, kan inte ha fel. Jag kommer ihåg den kvällen vi hade tjärat din pappas eka, och när vi var klara tog vi filten och lade oss intill ekan. Vi såg upp mot molnen som följde varandra på himlen. Kvällen var ljummen, doften av tjära gjorde oss dåsiga, vi låg tätt ihop. Detta är det ultimata – jag känner hur hela kroppen reagerar, vibrerar av vällust! Jag försöker hålla kvar känslan, jag vill inte att den ska försvinna! Jag lyfter återigen det päronformade kristallglaset mot min mun och tar en försiktig smutt av den bärnstensfärgade drycken, som smeker mina läppar, inget går upp mot en Lagavulin en sensom-mardag vid eldstaden i stugan.

/Jan Unga

Det moderna projektet, som man brukar kalla vårt kulturella paradigm, har sin upprinnelse i den vetenskapliga revolutionen under 1600-talet och som under det nästkommande århundradet kom att kallas upplysningstiden. Ordet modern kommer av det latinska ordet modus som betyder i olika sammanhang - sätt, fason, rytm, mått, gräns, det vill säga något som är förenligt med tidens anda och allmänna smak. Man kan jämföra med stil eller trend. Detta tar sig uttryck i konst, arkitektur, kläder, litteratur och musik kort sagt de flesta av tidens kulturella yttringar. Den vetenskapliga revolutionen under 1600-talet kom att ifrågasätta den medeltida kristna dogmatiska världsuppfattningen och dess uppdelning i ande (det goda) och materia (det onda). Humanismen och dess förnuftstro öppnade upp för objektiva mätbara kunskapsideal och framstegstankar som i sin tur bröt ner kyrkans totalitära makt över sinnena. Gudsbegreppet var inte ifrågasatt men kyrkans tolkningsföreträde blev det. Den åtföljande sekulariseringen gjorde att människorna kunde tillåta sig att rikta blickarna mot andra fröjder än de enbart förespeglade hinsides.

Holland som frigjort sig från det spanska väldet seglade upp under 1600-talet som en av tidens stormakter. En stor effektiv handelsflotta med militärt stöd inbringade stora rikedomar från nya kolonier i Sydostasien och södra Indien. Börshandel och monopol på vissa varor som exempelvis muskot, använt som ett universalmedel mot pest som härjade i Europa med jämna mellanrum, in bringade mycket pengar. Handelsinkomsterna var så stora att man började investera dem i utländska industriprojekt såsom gruvdrift och järnbruk till och med på så avlägsna platser som i norra Sverige. Bröderna Jakob och Abraham Momma plöjde ner lite av dessa rikedomar i Svappavaara koppargruva och i Kengis järnbruk. Andra investerade i början av 1630-talet sina stålar i lökoptioner på Amster-dams eller Rotterdams tulpanbörser. (Tulpanen kom till Holland på 1500-talet från det Ottomanska riket och blev snabbt populär). ”En köpman ska 1636 ha gett två laster vete, två laster råg, fyra oxar, åtta grisar, tolv får, två tunnor vin, fyra tunnor öl, två lådor smör, tusen pund ost och en kanna silver för en tulpanlök. En annan av de mest sällsynta tulpanerna, den tvåfärgade rosentulpanen Sem-per Augustus, kostade mer än ett helt hyreshus i centrala Amsterdam” förtäljer ekonomihistorikern Nicolaas Posthumus i Inquiry into the History of Prices in Holland. Det fanns således stora resurser att spekulera med. Den osannolika tulpanbörsen var den tidens it-bubbla, som när den sedan sprack 1637 ruinerade många och kastade landet in i en ekonomisk depression. Alla var dock inte lika fixerade vid blom-sterlökar. Där det finns pengar satsas det också på konst. Man pratar om 1600-talet som Hollands guldålder. Namnen på regionens förnämliga konstnärer är många, Rubens, Rembrandt, Frans Hals, Jan Vermeer van Delft blev alla giganter i konstens världshistoria.

- 31 -

- 32 -

Adrien Van Utrecht - Stilleben med frukter och druvätande markatta (chest of drawers remix)

En av den tidens moderna bildgenrer var ”pronkstilleben”. Stillebenmåleri med stora arrangemang, uppdukningar av praktfulla måltider och bordssilver vilket speglar beställarnas välstånd. Den väl-bärgade borgarklassens skafferier öppnas för världens blickar och där saknas minsann inte resurser. Borden dignar av rökta skinkor och stora stekar. Havets läckerheter, krabbor, humrar och ostron de-lar plats med frukter från fjärran exotiska länder som apelsiner (från tyskans apfelsine som betyder “äpple från Kina”) så även persikor och granatäpplen också de frukter från orienten. Ibland är bor-den avätna som om människorna mätta och belåtna tagit sig en middagsslummer. Kroppsidealen har ju varit olika genom tiderna. En rondör under 1600-talet visar också att man har råd att inte bara äta sig mätt utan även att lägga på hullet. Pieter Paul Rubens modeller var sannerligen inga anorektiker. De var lika yppiga som epokens stilleben. Tidens motto var detsamma som vår tids L’Oréals ”because you are worth it” med en skillnad, fröjden er med bävan men…memento mori - tänk på att du är dödlig, en dag är allt detta slut. Wilhelm Claez Heda målar en till hälften skalad citron en tidens statussymbol eftersom den kräver ett orangeri för att växa på holländska breddgrader. Den ligger på ett fat som balanserar förrädiskt på bordskanten. Ett vanitasmotiv, som avser att påminna om livets förgänglighet rätt vad det är kan fatet falla till golvet, så även du. Resande i Holland den här tiden var förbluffade över att finna att vägghängda bilder hade en så stark position i de holländska hemmen både i slott som i koja. Konstbilden, vare sig den var köpt som dussinvara på en marknad eller som originalmålning av en mästare, ingick som ett självklart element i heminredningen. Det var status med konst. Hade man råd kunde man beställa ett pronkstilleben av Adriaen van Utrecht, kryddat med exotiska djur som en papegoja eller en apa, eller så kunde man köpa en målad praktservis med en aväten hummermåltid av Wilhelm Kalf. Var man fattig kunde man kanske på marknaden byta till sig en enklare bild signerat Van den Niemand - från ingen, för utan konst på väggarna var inte hemmet riktigt möblerat. Konst handlar ofta om positionering och bekräftelse, i det här fallet en social stratifiering. Tillhör man en samhällsgrupp som har pengar kan man visa detta genom den konst man har på väggarna. Man visar också varandra att man tillhör samma grupp, man har likadana estetiska värderingar och samma ekonomiska förutsättningar. Inom föregivna kulturella ramar försöker även den fattige höja sin status och bli bekräftad genom att ta efter det mönstret. I detta utgör konsten en klassmarkör. 1600-talet var förvisso framtoningens århundrade. Den allmänna bilden utåt, det teatralt repre-sentativa, var av största vikt. Modet föreskrev rysch, plymer och allongeperuker, medel med vilka man markerade sin ställning i den sociala hierarkin, även matstillebena på väggarna i hemmen var en del i den positioneringen. Dessutom tillhör födan livets nödtorft, ett välfyllt skafferi om än så bara på bild kan åtminstone stilla ögats hunger. Det vittnar inte minst vår tids stora intresse för kolore-rade kokböcker om. Mat är människors trygghet och tröst.

/Bertil Sundstedt

- 33 -

- 34 -

- 35 -

Philip von Schantz - Esox Lucius, Gädda (chest of drawers remix)

- 37 -

När jag åker ut till skogen eller ut på fjället för att jaga fågel känner jag på många sätt att jag kommer hem. Jag ser samband i naturen som jag inte kan förklara men som känns självklara. Jag spelar med, blir en del av naturen. Jag tror att trots de moderna skogsplantagens monokultur har naturen ändå något ursprungligt kvar. Eller är det bara i relation till stadens kubism? Oav-sett hur nära den sanna naturen vi kommer är det nog ändå strävan i sig som driver oss. Det behöver inte vara något påtagligt eller ett uppnått mål. Det finns ett egenvärde i själva sökandet. Jag tog jägarexamen när jag var 16 år med min dåvarande flickvän. Ingen i min familj är jägare så jag har inte traditionen i familjen som annars är den vanliga inkörsporten. Mitt intresse av ekologi kommer snarare från fiske. Jag fiskade mycket som ung och började fundera över till exempel varför det bara fanns småabborre i en tjärn när det fanns stora gäddor i nästa. Hur hade flodpärlmusslan tagit sig till den lilla öringbäcken mitt i skogen? Det måste ju finnas en förklaring?

Platon talar i sin klassiska ”grottmetafor” om filosofens roll som sökare och förmedlare av sanning. Kort sagt går den ut på att vi föreställer oss en grupp människor fastkedjade i en grotta med ryggen mot öppningen. Skuggor av figurer som rör sig utanför, i idevärlden, syns på grottväggen framför de fängslade. Skuggorna är det ENDA människorna varseblir och de represen-terar DERAS verklighet. Platon kallar deras perception av verklighet för sinnevärlden. Människorna börjar beskriva formerna på väggen och ger dem namn för att bringa ordning till detta kaos av intryck. Men hur de än försöker kan de inte studera tingens sanna natur då det enda de uppfattar är dess skugga. Vi är fångarna i grottan. Filosofen i metaforen är den frigivne fången som kan vända sig om och se tingen för vad de är och kan återvända för att beskriva deras sanna natur för de övriga fångarna.Människan har under de senaste cirka 300 åren vänt sig från naturen. Det är inte konstigt då den industriella revolutionen och kapitalismen visat sig vara starka försörjare. Vad händer nu när finanskrisen visat på den globala ekonomins sårbarhet? Jag pratade i veckan med en fiskodlare i Lycksele som tyckte sig se tecken på att människor under lågkonjunkturer i större ut-sträckning söker sig ut i skog och mark för att plocka bär, fiska eller jaga. Han är lika mycket expert på ämnet som jag, alltså inte alls. Vi spekulerar båda friskt på vaga grunder men jag tror att jägaren är lite av den ofrivillige filosofen. Som jägare får man möjligheten att snegla över axeln, se Platons idevärlds figurer och förnimma sitt rätta sammanhang.

/Sven Norman

- 39 -

- 41 -

“Jag tror att trots de moderna skogsplantagens monokultur har naturen ändå något ursprungligt kvar. Eller är det bara i relation till stadens kubism?“

Andra Mosebok 32 Kapitlet

Chokladkalven

1. När folket såg att Mose dröjde att komma ned från berget, församlade de sig omkring Aron och sade till honom: “Upp, gör oss en gud som kan gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som förde oss ut ur våra slavdrivares land. 2. Då sade Aron till dem: “Tagen chokladen ut ur fickorna på edra hus-trur, edra söner och edra döttrar, och bären dem til mig.

3. Då tog allt folket med sig chokla-den som de hade i sina fickor och de buro dem till Aron;

4. och han tog emot chokladen av dem och formade det med mejsel och gjorde därav en gjuten kalv. Och de sade: “Detta är din Gud, som har fört dig upp ur slavdrivarnas land.

5. När Aron såg detta, byggde han ett altare åt honom. Och Aron lät utropa och säga: “I morgon bliver en HER-RENS högtid.”

6. Dagen därefter stodo de bittida upp och offrade brännoffer och buro fram tackoffer, och folket begynte äta och dricka, och därpå stod de upp till att leka och dansa. 1.

4.

6.

Att jag idag sitter och skriver om vin känns lite osannolikt och det var absolut inte det jag hade föreställt mig att jag skulle göra när jag var yngre. Men tider förändras och jag är bara glad att jag sitter här idag. För att ge en liten inblick om den osannolika väg jag tagit in i vinets värld tänkte jag berätta om mitt första riktiga vinminne. Minne och minne det vette sjutton.Jag befinner mig på den första festen med herrlaget i fotboll. Det är som-mar, varmt och vi befinner oss vid lagets hemmaplan där vi ska grilla, tävla, dricka gott och umgås. Vid sjutton års ålder är det förstås svårt att köpa alkohol, men jag lyckades övertala mina föräldrar om att få knycka med två folköl mest i sällskapligt syfte. Självklart slutar inte historien där.De två folkölen slinker snabbt ner samtidigt som jag inser att det finns en 3-liters “bag in box” av det populära vinet JP Chenet, in-handlad så att alla kunde ta ett glas till det grillade köttet. Två timmar senare ringer någon ett anonymt samtal till mina föräldrar från klubbhuset om att någon bör hämta mig då jag mår lite dåligt. Det som skett under dessa två timmar har jag än idag ingen aning om. Mer än det som återberättats. Hur jag kräkts i tränarens väska, överallt i om-klädningsrummet och mest hela tiden. Till råga på allt så konfirmer-ar sig min yngre bror dagen efter. Ni kan tänka er hur besvikna mina föräldrar var då. Så längst bak i kyrkan satt jag, nära till toaletten, och skämdes. Den dagen så bestämde jag mig för att aldrig dricka vin igen.

Det var då. Idag snart sex år senare arbetar jag på Kyrkbyns Kök & Matsal och utbildar mig till sommelier. Få saker intresserar mig mer än vinets värld och jag spenderar otaliga timmar till att prova, läsa och lära mig mer om det. Vin är ett bottenlöst ämne vilket gör att man ständigt hittar nya

utmaningar, där de enda begränsningar som finns är en själv. Jag är ingen forskare men har alltid upplevt att vin är den dryck som har mest positiv in-verkan på vår person, att champagne har en förmåga att göra en sprudlande glad och att röda viner ger ett lugn som är svårt att beskriva. Vidare gör vi-net oss snyggare, tryggare och plockar fram våra allra mest sensuella sidor.

En lördagskväll höll jag i en vinprovning i goda vänners lag. Fyra olika ekologiska viner skulle avhandlas. Ekologiska viner har länge haft en stäm-pel som ointressanta och på tok för dyra. Producenterna har många gånger lagt tyngdvikten på att det ekologiska istället för att göra goda viner. Det har gått så pass långt att en del vinproducenter som odlar ekologiskt valt att inte märka det som ett ekologiskt vin på grund av det dåliga rykte ekologiska vin-er faktiskt haft. Men i takt med att efterfrågan har ökat så har även kvaliteten börjat se förbättringar. A Christmann är en vinproducent belägen i Pfalz i Tyskland, verkat där sedan 1845 och drivs idag av sjunde generation Christ-mann. Dom producerar en serie fina biodynamiskt odlade viner på druvor-na Spätburgunder och Riesling. På systembolagets ordinarie sortiment kan man hitta A Christmann Riesling Trocken (Art nr. 5882). Ett halmgult vin på 100 % Riesling som doftar av citruskarameller, vita blommor och ananas. Smaken är torr med en ordentligt frisk syra, ganska hög intensitet med inslag av äpplen, mineraler och citrus. Vinet kostar 109 kr på systembo-laget och vi drack det till en förrätt bestående av halstrad pilgrimsmussla serverad med krabbfylld goyoza, skum på yuzu (asiatisk citrusfrukt) samt kräm på isbergssallad som Kyrkbyns Kök & Matsal hade tillrett åt oss.Till samma rätt avsmakade vi ytterligare ett vin, från Burgenland i Österike. Meinklang Grüner Veltliner (Art nr. 2931) som kostar 79 kr. Namnet Meinklang

- 45 -

kommer i huvudsak från ordet einklang som lite enkelt står för ”i symfoni med” där det menas att vara i symfoni med naturen och M:et är taget från familjens efternamn Michlitsch. Till 100% gjort på Österrikes egen Grüner Veltliner är detta ett lätt gyllengult vin. Doftar härligt fräscht av äpple, vita blommor, grapefrukt och vitpeppar. Smaken är lätt och fruktig med en tilltalande syra, inslag av citrus, krusbär, grönt äpple och vita vinbär.

Som varmrätt tillagade vi lågtempererad entrecôte med timjanrostade rotfrukter och en sås på skogschampinjoner. Inget avancerat men väl-matchande med de röda vinerna. Det första röda vinet som dracks var från en liten fransk producent som heter Domaine Plouzeau belägen i södra Chinon i franska Loiredalen. På futtiga 18 hektar producerar man tre olika ekologiska viner på druvan Cabernet Franc. Bland dessa hittar vi den härliga rubin röda Chateau De La bonnelière 2005 som tar sitt namn efter slottet där familjen Plouzeau bott sedan 1846. Vinet präglas av unga violetta dofter med toner av skogshallon, körsbär, röda vinbär och örter.Smaken är fyllig med medelhög intensitet, hög syra och markerad strävhet. Inslag av körsbär och röda vinbär med lång och fin eftersmak där örter och cederträ kan skönjas. Viner på just druvan Cabernet Franc är ganska ovanliga i Sverige och därför lite svåra att få tag på. Just det här vinet privatimporteras av en liten vinleverantör i Vidsel som heter Caves du Vineum, och går att få tag på via systembolagets privatimport.

Bonterra heter en producent som är belägen i Mendocino County i Kali-fornien, USA. Under 80-talet arbetade man mycket med mat och vinkom-binationer. Man upptäckte då att deras ekologiskt odlade grönsaker hade en fantastisk intensitet och fräschör i smaken. Därför bestämde man sig för att gå över till att även odla druvorna ekologiskt. Stor vikt läggs på den ekologiska profileringen. Såpass mycket att man nu buteljerar sina viner i returglas som sedan ettiketteras med vasspapper, tryckt med soyabläck.På systembolaget hittar man den excellenta Bonterra Cabernet Sauvignon

(Art nr.6710), gjord på 85% Cabernet Sauvignon, 10% Syrah, 3% Merlot och 2% Zinfandel. Vackert granatfärgat, doftandes av svarta vinbär, plom-mon samt den för cabernet så karakteristiska doften av ceder och härliga toner av amerikansk ekfat. Smaken är fyllig, med mjuka tanniner, en till-talande fruktsötma proppfull med mörka körsbär, plommon, svarta vinbär, viss kryddighet och lång fin eftersmak med inslag av amerikansk ek. Priset,139 kr, på systembolaget känns klart överkomligt för det här vinet.

Jag tänkte avrunda med ett av världens mest kända citat om vin, myntat av Lily Bollinger där hon blir tillfrågad vad hon tyckte om sin egen produkt.

/Petter Nyberg

- 46 -

”Jag dricker det när jag är

glad och n

är jag är ledsen.

Ibland dricker jag det när

jag är ensam

. N

är jag har sällskap ser

jag det som obligatoriskt.

Jag smuttar lite på det om

jag inte är hun

grig och dricker det n

är jag är det. A

nn

ars rör jag det inte, om

jag inte är törstig”

sid. 6sara’s point of viewtext: Sara Json Lindmark, foto: Esbjörn Kinberg & Johan Unga

sid. 8gastronomytext & meny: Hemma Gastronomi, foto & illustrationer: Esbjörn Kinnerg & Johan Unga

sid. 20why whiskey is erotictext: Jan Unga, foto: Sven Norman, www.uisgebeatha-norr.se

sid. 22let them eat cakestyling, make-up och hår: Malin Marteliusson & Malin Unga, kläder: Malin M, bakverk: Malin U, skor: Zotano, peruk: Sax & Maskin, foto: Jens Bäckström,modell: Sara Viklund

sid. 30still lifetext: Bertil Sundstedt, foto och remix: Esbjörn Kinberg & Johan Unga

sid. 36the hunttext & illustrationer: Sven Norman

sid. 42classical food landscapingtext, iscensättning & foto: Esbjörn Kinberg & Johan Unga

sid. 45wine, wine & winetext: Petter Nyberg, illustrationer: Esbjörn Kinberg & Johan Unga

sid. 48with love from E_gfoto: Esbjörn Kinberg & Johan Unga

chefredaktör & ansvarig utgivare:Sara Json Lindmark

creative directors:Esbjörn Kinberg & Johan Unga

art directors:Esbjörn Kinberg & Johan Unga

typografi:Kalle Jonsson

layout:Esbjörn Kinberg & Johan Unga

tryck:HS Copy & Media Service AB

framsida&baksida

modell:Sara Viklund

foto:Jens Bäckström

styling:Esbjörn Kinberg & Johan Unga

hår & make-up:Malin Marteliusson, Malin Unga

o

bromance, ur serien med samma namn