Lasse Sandberg

Leende Lasse Sandberg - Nya Wermlands Tidning

Lasse Sandberg föddes i Stockholm 1924. För att utbilda sig

inom illustration gick han Beckmans illustrationslinje och

utvecklade där parallella karriärer som illustratör och som

skämttecknare. Under 1950-talet gifte han sig med Karlstadstjejen

Inger och flyttade då ut på landet i Värmland, 1953 kom

parets första bok, ”Fåret Ullrik får medalj”.

Under det efterföljande halvseklet kom Lasse att illustrera

alla sina odödliga barnbokskaraktärer. Hustrun Inger för-

fattade böckerna och Lasse illustrerade på löpandeband. Han

arbetade snabbt och hade alltid flera illustrationer på lut.

Inger och Lasse skapade tillsammans över 100 böcker, men

också en del tecknade tv-program, teaterföreställningar

och i slutet även tecknade filmer. I böckerna har paret utvecklat

ett unikt sätt för dem att arbeta. De kallade sig själva för ett

«symbiotiskt författarskap», och där Lasse Sandbergs, enkla,

bilder i tusch, krita eller collageteknik på ett spektakulärt

sätt samverkar med texten. Under denna tid fick de även tre

egna barn som har format och speglat de böcker paret skapat.

symbiotiskt författarskap

Inger & Lasse på filmpremiär - Nya Wermlands Tidning

Första Labanboken kom 1965, och Lasse förärades med Elsa Beskow

plaketten för sina bilder. Fast egentligen såg Lilla Spöket Laban

dagens ljus redan 1959, i en saga i tidskriften Vi. Lilla Anna

kom under 1960-talet, Tummen under 1970-talet.

Illustration ur ”Lilla spöket Laban”

Illustration ur ”Lilla Anna och trollerihatten”

Inger och Lasse Sandberg tilldelas Astrid Lindgrens Världsstipendium

2010. Paret får stipendiet för att «under ett femtiotal år skapat mer

än hundra böcker för små och stora barn och för de vuxna som ännu

har barnet och sin egen barndom levande inom sig». Stipendiet

delas ut varje år, och tilldelas en person eller organisation som i Pippi

Långstrumps anda använder sin kunskap och makt till att glädja

och hjälpa barn. Lasse fick denna utnämning postumt.

Lasse Sandberg har även förärats med en rad andra utmärkelser,

många av dem tillsammans med Inger. Astrid Lindgren-priset 1974,

Frödingstipendiet 1976, årets värmlänning 1996, Karlstads

kommuns förtjänstmedalj 2005 och kunglig medalj 2006, bara

för att ta några exempel.

Prisade

Lasse Sandberg tecknade flitigt även i sina senare år. Han tyckte

att arbetet var minst lika kul ända in i slutet. – Det är lika roligt

när man sätter igång! Och samtidigt, gudskelov!, lika svårt. Man

tycker att man borde ha fått rutin, men jag brottas med texterna

och bilderna. Precis som förr, sade Lasse Sandberg vid en

intervju 2004, fyra år innan hans bortgång.

Självporträtt med vårhatt i Stocholmstidningen 1960

Man kan tänka att det kan vara svårt att hålla friskt liv i ett spöke.

Men spöket Laban har vuxit fram och blivit en karaktär som kommer

att leva vidare. De tecknade filmversioner av Labanberättelserna

som gjorts drar stor publik. De har haft stor succé i flera länder värl-

den över. I Japan är makarna Sandbergs figurer mycket livskraftiga.

I Japan finns det till exempel vackra te- och kaffemuggar med

Lasse Sandbergs bilder som dekoration. Sådana muggar finns inte

i Sverige ännu. Tyskarna var väldigt tända på att göra prylar med

Labanmotiv. De flesta erbjudandena som dök upp var lockande.

– Men så kom det ett brev från Tyskland där man ville göra

ändringar på bilden av Laban! Dom ville alltså banalise-

ra och nästan ”vanskapa” Laban. Det var varken jag eller

Lasse med på, säger Inger i en intervju med Nya

Wermlands Tidning. Att bli miljonärer är väl inte någonting

att förakta. Men, säger Inger, det ska man inte bli genom

att ”sälja ut sitt bokbarn”. Nu marknadsförs Laban och

de övriga Sandbergsfigurerna på ett vettigt sätt, under

hård kontroll. Företaget Tre Sandberg (barn och barnbarn

arbetar i företaget) sköter det hela.

Hålla liv i ett spöke

Genom generationer lever Lasses karaktärer vidare. För 30 år sedan hade jag samma leende på mina läppar, som sonen har idag när han får läsa om Laban och se filmerna på bio. Den glädjen får vi tacka Lasse och Inger för. Jag skulle kunna tro att mina barnbarn i framtiden kommer le samma leende som vi.

Makarna Sandbergs mål var att skapa böcker med ett interaktivt

språk mellan bild, text och barn. Dessutom skulle böckerna

vara lätta att bläddra i och anpassade för barnens små händer.

Några av deras mest kända och älskade figurer kom att bli

Lilla Anna och Långa Farbrorn, Spöket Laban och Tummen.

Sammanlagt har Inger och Lasse skrivit och tecknat mer

än hundra böcker för barn i åldrarna ett till tio år.

Barn kan läsa om karaktärerna på 33 olika språk världen över.

I över 30 år har Sandbergböckerna legat tvåa på den svenska

biblioteksstatistiken med ett genomsnitt på en miljon utlånade

böcker. I övrigt finns det 60-talet tv-program om Tummen, Lilla

Anna och Långa Farbrorn samt Lilla Spöket Laban. Utöver dessa

program har cirka 60 program gjorts med andra figurer,

såsom Pulvret.

För små händer

Illustration ur ”Lilla spöket Laban”

Året är 1958. I det höga höghuset i Karlstad, där Inger

och Lasse Sandberg bor på sjunde våningen med Lena

6 år och Niklas 3 år, finns det många barn.

En dag tar tvillingarna Johansson hissen upp för att leka.

Men, de hittar på en riktigt dum lek, SPÖKEN. De stoppar in

lille Niklas i garderoben och står och krafsar på dörren

och stönar ÖHUHUU – nu kommer spöket!

När Niklas mamma kommer och släpper ut honom är han

väldigt rädd. Ja, han är rädd i flera dagar. Då säger mamma

Inger: ”Nu ska jag berätta en vaccineringssaga mot spöken

för dig.” Så kommer Lilla Spöket Laban till.

Laban

Illustration ur ”Var är Långa Farbrorns hatt?”

Året är 1962 då lilla Anna kommer till i Ingers huvud.

Det året gör Inger och Lasse de första Annaböckerna.

Böcker som ska passa till små, små händer och i en liten

väska. Ja, till de allra minsta barnen. De som själva vill vara

med och gissa och berätta med alla nya ord som de erövrar.

Ibokhandeln finns det inte en enda bok, som passar för riktigt

små barn. Det är nu som Lena och Niklas ska få en lillasyster. Hon

ska heta Anna. Bäbisen kommer lagom till jul. Men – det är en liten

kille! Pojkar kan ju inte heta Anna. Han får namnet Mathias. Och

nu gör Inger och Lasse böcker till honom också – Mathiasböckerna.

Lilla Anna och långa farbrorn

Illustration från ”Tummen och Gullet - Tittar på världen”

År 1978 kan vi läsa den första boken om Tummen. Så här går det

till när han föddes . Utanför Lasses fönster ligger det mycket snö.

Marken, träden,” Klippiga Bergen” och hela Mariebergsviken är all-

deles snövit.

Lasse tycker inte om vintern. På skrivbordet har han en

liten stämpeldyna, en tuschpenna och ett stort alldeles vitt

papper. Lasse sätter sin tumme i den röda stämpeldynan –

och så trycker han sin tumme på det vita pappret. Mitt på

trycker han. Och sedan börjar han på den första Tummeboken.

Tummen

Text, Design & Layout: Katharina Kuldsaar