Top Banner
1 smb presenterar överraskande krigshistoriska fakta del 1 SS i Luleå Av Lars Gyllenhaal En av de större myterna om de så kallade ”tysktågen” genom Sverige 1940-43 är att det första och enda förbandet som med vapen och allt fick genomkorsa Sverige var Engelbrecht-divi- sionen sommaren 1941. I själva verket var det en SS-bataljon som året före blev först med att transitera, med start i Luleå. Senare anslöt sig två furirer från ett Luleå-regemente till SS. Det var nästan ett år före Engelbrecht-divisionen som SS-sol- daterna anlände till Luleå. Men av någon anledning är hän- delsen än idag inte särskilt känd eller omskriven. Mer exakt var det på morgonen den 4 oktober 1940 då det tyska lastfartyget Isar anlände till Luleås hamn med en last av 1030 SS-soldater och deras beväpning och fordon. Det var inte heller helt ”vanliga” SS-soldater, utan man kom från en del av SS som kallades SS-Totenkopfverbände (SS-TV), alltså SS-dödskalleförbanden. Soldaterna utgjorde den andra bataljonen av Totenkopfstandarte (dödskalleregementet) ”Kir- kenes”, uppkallad eſter Nordnorges östligaste stad. Deras resa hade börjat i Stettin den 29 september och man var nära Visby den 1 oktober. Däreſter eskorterades fartyget en lång sträcka norrut av den svenska marinen genom minerade vatten. Totenkopf, d.v.s. dödskallen, var samtliga SS-soldaters Någonstans mellan Stettin och Luleå togs denna bild av SS-soldaterna ombord på fartyget Isar. Soldaterna till vänster bär ännu dödskallar på kragarna, övriga SS-runor. Dödskallar på kragen förekom bara inom SS-Totenkopfverbände (SSTV) och divisionen “Totenkopf”.bildkälla: erich körner via rune rautio
4

Andra värdskriget

Mar 07, 2016

Download

Documents

Andra värdskriget
Welcome message from author
This document is posted to help you gain knowledge. Please leave a comment to let me know what you think about it! Share it to your friends and learn new things together.
Transcript
Page 1: Andra värdskriget

1

smb presenteraröverraskande krigshistoriska fakta

del 1

SS i LuleåAv Lars Gyllenhaal

En av de större myterna om de så kallade ”tysktågen” genom Sverige 1940-43 är att det första och enda förbandet som med vapen och allt fick genomkorsa Sverige var Engelbrecht-divi-sionen sommaren 1941. I själva verket var det en SS-bataljon som året före blev först med att transitera, med start i Luleå. Senare anslöt sig två furirer från ett Luleå-regemente till SS.

Det var nästan ett år före Engelbrecht-divisionen som SS-sol-daterna anlände till Luleå. Men av någon anledning är hän-delsen än idag inte särskilt känd eller omskriven. Mer exakt var det på morgonen den 4 oktober 1940 då det tyska lastfartyget

Isar anlände till Luleås hamn med en last av 1030 SS-soldater och deras beväpning och fordon.

Det var inte heller helt ”vanliga” SS-soldater, utan man kom från en del av SS som kallades SS-Totenkopfverbände (SS-TV), alltså SS-dödskalleförbanden. Soldaterna utgjorde den andra bataljonen av Totenkopfstandarte (dödskalleregementet) ”Kir-kenes”, uppkallad efter Nordnorges östligaste stad. Deras resa hade börjat i Stettin den 29 september och man var nära Visby den 1 oktober. Därefter eskorterades fartyget en lång sträcka norrut av den svenska marinen genom minerade vatten.

Totenkopf, d.v.s. dödskallen, var samtliga SS-soldaters

Någonstans mellan Stettin och Luleå togs denna bild av SS-soldaterna ombord på fartyget Isar. Soldaterna till vänster bär ännudödskallar på kragarna, övriga SS-runor. Dödskallar på kragen förekom bara inom SS-Totenkopfverbände (SSTV) och divisionen“Totenkopf”.bildkälla: erich körner via rune rautio

Page 2: Andra värdskriget

2

mössemblem men det var bara ett fåtal förband inom SS som hade dödskalle i sitt namn och bar SS-dödskallen även på kragen. Ursprungligen hade dödskalleförband enbart vaktat koncentrationsläger, men 1939 hade de flesta omorganiserats till stridande förband.

Luleå tog alltså emot massmördare? Många kom inte från koncentrationslägertjänst utan var nyrekryterade eller hade förflyttats från olika infanteriförband inom SS. Men högst san-nolikt hade flera av männen som kom till Luleå tidigare vaktat koncentrationsläger. Dessa personer hade spärrat in och beva-kat oskyldiga civila. Men hur många av dem som kom till Lu-leå och hade mördat lägerfångar är svårt att besvara. Generellt var förhållandena i koncentrationslägren före 1940 och senare rätt olika, några regelrätta förintelseläger kan SS-männen som kom till Luleå inte ha arbetat inom, eftersom sådana ännu inte existerade 1940.

När tyskarna klivit ombord på tåget som skulle föra dem till nordnorska Narvik rullade de först in på Luleås järnvägs-station och anmärkte senare i ett kompaniblad: ”Man ville ju se något av Sverige. Redan på Luleås järnvägsstation fick vi en syn som hette duga. En tät kedja av vakter hade dragits samman. Gevären redo, handgranaterna rätt krigiskt instoppade i bäl-tet och stålhjälmarna på sned på samma sätt som de engelska Tommies bar sina. ”

Samma dag, den 4 oktober, klockan 15.30 stannade tåget till vid den lilla gränsorten med namnet Riksgränsen och den svenske tågvakten klev av. Någon timme senare var man framme i Narvik. Slutdestinationen, det otillgängliga Vardö i Norges nordöstligaste hörn, nådde man först nästan två veckor senare.

När ”Kirkenes” följande sommar sattes in mot Murmansk i Sovjetunionen hade det bytt namn till SS-infanteriregemente 9, något senare fick det även ett nytt namn, ”Thule”, som enligt

Himmlers tro var det nordliga urhemmet för den ariska rasen. I slutet av 1941 inlemmades en del personal i division ”Nord” varefter återstoden av ”Thule” skickades till östfronten söder om Leningrad och tillfördes division ”Totenkopf ”, där det slu-tade sina dagar.

Genom ett ödets ironi finns två män som varit furirer på luftvärnsregementet i Luleå (Lv7) med på den enda kända bil-den av svenska frivilliga tillsammans med Heinrich Himmler. Luleå-furirerna är tredje respektive fjärde soldat från höger. Den som syns bäst är tredje mannen, Karl Ågrahn, som en tid var vid Totenkopfdivisionen och därmed kan ha tjänstgjort tillsammans med någon av de tyskar som transiterades genom Luleå 1940. Nästan helt skymd av Ågrahn står Walter Nilsson, som tillsammans med Ågrahn deserterat från Lv 7.

Walter Nilsson, som var född i Boden, stupade 1944 som plutonchef i SS-divisionen ”Nordland”. Karl Ågrahn, ur-sprungligen från Lycksele, lyckades däremot både desertera en andra gång – i Kroatien 1943 – och överleva detta, möjligen tack vare ett personligt ingripande från Heinrich Himmler. Var det månne en referens till att de träffats och avbildats till-sammans som avgjorde saken?

Man kan väl även spekulera i att Nilsson och Ågrahn varit med och vaktat Luleås hamn eller järnvägstation under SS-transiteringen 1940. Eller att de åtminstone hade kamrater på Lv 7 som varit med och berättat för dem om den i medierna helt nedtystade händelsen

Totenkopfdivisionens sköldemblem.

Denna bild från sommaren 2011 är tagen sannolikt precis där Totenkopfbataljonen anlände och lastades om till ett SJ-tåg. Det är Luleås domkyrka man ser. foto: lars gyllenhaal

Page 3: Andra värdskriget

3

En tidigare aldrig publicerad bild som visar soldater ur 9. SS-infanteriregementet vid ishavskusten 1941. Flera på bilden kan alltså ha varit med om transiteringen genom Norrbotten hösten 1940. Man kan notera tundraterrängen och ”snusk-burkarna”. bildkälla: erich körner

Mycket om andra världskriget och Tredje riket återstår att klarlägga. Vill du veta mer om Tredje riket är boken Tredje ri-ket från uppgång till fall ett viktigt referensverk. Du får boken för 0 kronor när du blir medlem i Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. Värde ca 298 kr.

Gå in på www.krigsmyter.nu/tredjeriket för att läsa mer.

Heinrich Himmler hälsar på svenska och estlandssvenska frivilliga. Luleå-furirerna är tredje respektive fjärde soldat från höger. Den som syns bäst är tredje mannen, Karl Ågrahn, som en tid tjänstgjorde vid Totenkopfdivisionen. Nästan helt skymd av Ågrahn står Walter Nilsson, som tillsammans med Ågrahn deserterat från Lv 7 i Luleå. bildkälla: martin månsson

Page 4: Andra värdskriget

Jakten på sanningen

Som styresman för Sveriges största intresseforum för militärhistoria – S

venskt Mi-

litärhistoriskt Bibliotek – upphör jag aldrig att förvånas. Mycket överr

askande ny

fakta om andra världskrigets förlopp har kommit fram under de senaste år

en. Tack

vare öppnandet av tidigare stängda krigsarkiv har större möjligheter för

efterforsk-

ningar skapats. Och en lång rad av nyfunna skeenden och sammanhang – som

skiljer sig

från den allmänna uppfattningen – förts fram i ljuset!

Jakten på sanningen pågår ständigt. När jag läser den militärhistoriske

författaren

Lars Gyllenhaals artikel känner jag därför stor tilltro till den fortsat

ta militär-

historiska forskningen. Nya upptäckter görs och historien omstöps. Allt

för att sy-

nen på vår samtid inte ska grunda sig på en felaktig historieskrivning!

Som militär-

historiskt intresserad har du därmed en viktig uppgift att fylla. Genom

att sprida

de nya kunskaperna hjälper du till att motverka den historielösa trenden

som fått

ett allt större fäste i vårt samhälle.

Det andra världskriget var en omtumlande tid i världshistorien. Gränser

ritades om

och miljontals människor avled i kriget mellan axelmakternas och de alli

erade. Få

krig är så mytomspunna som just det som påbörjades när Nazi-Tyskland inv

aderade Po-

len 1939. Men hur ska vi någonsin kunna förstå krigets uppkomst, förlopp

och konse-

kvenser i det myller av böcker och artiklar som skrivs?

Om du vill veta mer om Tredje riket och andra världskriget kan jag varmt

rekommen-

dera det välskrivna praktverket Tredje riket från uppgång till fall. Frå

gorna om

krigets uppkomst är många och boken besvarar dem – en efter en. Vilken t

ysk gene-

ralfältmarskalk undrade om ”man inte kunde hänga det svinet Goebbels”, o

ch vem var

mannen bakom den så kallade ”Bogergungan”i Auschwitz tortyrkammare? Vart

tog Mar-

tin Bormann vägen i krigets slutskede, och varför kunde han dödförklaras

först den

11 april 1973? Hur behandlades Sepp Dietrich av de allierade efter kapit

ulationen,

och vilken hög tysk officer varnade Nederländerna för det förestående ty

ska

blixtanfallet 1940? Verket rymmer hela 1 500 artiklar, trettio kartor oc

h hundrata-

let fotografier och är ett absolut måste i bokhyllan hos

den som intresserar sig för andra världskriget.

Nu har du chansen att få boken för 0 kr när du går med i

Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks militärhistoriska

gemenskap (värde ca 298 kr). Som medlem i SMB får du även

det uppskattade och fullmatade militärhistoriska magasi-

nen Pennan & Svärdet sänd till dig fjorton gånger per år

helt kostnadsfritt (värde av ca 588 kr). Tveka inte – se

till att alltid ha tillgång till det senaste inom mili-

tärhistoria! Ingen medlemsavgift och inget köptvång som

medlem i SMB. Gå in på www.krigsmyter.nu/tredjeriket för

att läsa mer.

Välkommen till en bokklubb som är så

mycket mer än bara böcker.

Per-Anders Lundström,

styresman för SMB

+